Lagutskottets betänkande nr 38 år 1974

LU 1974:38

Nr 38

Lagutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:142
med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m. m. jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1974:142 har Kungl. Maj:t (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i föräldrabalken,

2. lag om ändring i ärvdabalken,

3. lag om ändring i giftermålsbalken,

4. lag om avveckling av äldre godmanskap,

5. lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar,

6. lag om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård,

7. lag om ändring i lagen (1956:2) om socialhjälp.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till
vad utskottet anför på s. 44-45.

Med anledning av propositionen har väckts fyra motioner. I ärendet behandlas
vidare tre vid början av 1974 års riksdag väckta fristående motioner.
Samtliga motionsyrkanden redovisas nedan på s. 41-42.

I ärendet har inkommit skrivelse från Svenska bankföreningen.

1 Riksdagen 1974. 8 sami. Nr 38

LU 1974:38

Lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas i frågp om föräldrabalken
dels att 13 kap. 3 §, 15 kap. 16 §, 17 kap. 7§, 19 kap. 3,4 och 6 §§ samt 21
kap. 14§ skall upphöra att gälla.

dels att 9 kap. 5 §, 10 kap. 1 och 8 §§, 11 kap. 4, 5 och 8 §§, 12 kap. 1 och 6
§§, 13 kap. 1, 4 och 8 §§, 14 kap. 2,7,8och 11 §§, 15 kap. 4,5,8,9,12,14,15,

17 och 19 §§, 16 kap. 6 och 7 §§, 17 kap. 1 och 2 §§, 18 kap. 3, 5, 7, lOoch 11
§§, 19 kap. 2, 5 och 7 - 16 §§ samt 20 kap. 2, 16-19, 21, 28-30, 33, 35, 37 och
38 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas fyra nya paragrafer, 12 kap. 7§, 19 kap. 17 och

18 §§ samt 20 kap. 24 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
9 kap.

5 §

Idkar underårig, som fyllt sexton
år, näring med tillstånd varom i 15
kap. 13 § sägs, åge han ingå sådana
rättshandlingar, som falla inom området
för rörelsen. Vad nu är stadgat
gälle dock ej i fråga om rättshandling
som avses i 15 kap. 15 eller 16§.

Idkar underårig, som fyllt sexton
år, näring med tillstånd varom i 15
kap. 13 § sägs, äge han ingå sådana
rättshandlingar, som falla inom området
för rörelsen. Vad nu är stadgat
gälle dock ej i fråga om rättshandling
som avses i 15 kap. 15 §.

10 kap.

I §'

Den som fyllt aderton år skall av
rätten förklaras omyndig:

1. om han på grund av sinnessjukdom,
sinnesslöhet eller annan rubbning
av själsverksamheten är ur
stånd att vårda sig eller sin
egendom;

2. om han genom slöseri eller annan
grov vanvård av sin egendom eller
eljest genom otillbörligt förfarande
med avseende å egendomen äventyrar
sin eller sin familjs välfärd:

3. om han är hemfallen åt missbruk
av rusgivande medel och i följd därav
icke kan vårda sig eller sin egendom:
eller

4. om han på grund av sjukdom,
försvagat hälsotillstånd, lyte, oerfarenhet
eller annan orsak behöver

Den som fyllt aderton år skall av
rätten förklaras omyndig, om han på
grund av psykisk sjukdom, hämmad
förståndsutveckling eller psykisk abnormitet
av annat slag är ur stånd att
vårda sig eller sin egendom och det
icke är tillräckligt att god man förordnas
för honom eller att han på
annat mindre ingripande sätt får
bistånd i vården av sina angelägenheter.

1 Senaste lydelse 1974:236.

LU 1974:38

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

annans bistånd i vården av sina angelägenheter
och av sådan anledning
själv begär att bliva förklarad
omyndig eller samtycker därtill.

8 §

Omyndighetsförklaring skall av Omyndighetsförklaring skall av

rätten hävas, om den omyndige fin- rätten hävas, om skäl för omyndig nes

vara i stånd att själv taga vård hetsförklaring icke längre föreligger,
om sina angelägenheter.

11 kap.

4 §

Den som själv är omyndig må ej vara förmyndare: och upphöre därför
förmyndares befattning, om han varder förklarad omyndig.

Har förmyndare förordnats enligt
3 !> första stycket på grund av att
fader eller moder är underårig, gäller
förordnandet till dess fadern eller
modern har uppnått myndig ålder.

5 §

När förmyndare skall förordnas. När förmyndare skall förordnas,
skall därtill utses en rättrådig, erfa- skall därtill utses en rättrådig, erfaren
och i övrigt lämplig man eller ren och i övrigt lämplig man eller

kvinna, helst någon som är med den kvinna.

omyndige besläktad eller besvågrad
eller eljest står honom nära.

För underåriga syskon bör gemensam förmyndare förordnas, såvida icke
särskilda skäl tala däremot.

8 §

Ej må någon undandraga sig att
pä grund av förordnande vara förmyndare
i andra än följande fall:

1. om han uppnått en ålderav sextio
år:

2. om han på grund av sjukdom eller
försvagat hälsotillstånd icke utan
avsevärd olägenhet kan utöva förmynderskapet: 3.

om han till följd av befattning i
statens eller kommuns tjänst skulle
av förmynderskapet oskäligt betungas: 4.

om han redan förut innehar två
förmynderskap för andra än egna
barn eller ett sådant förmynderskap
av vidlyftig beskaffenhet, därvid
förmynderskap för flera underåriga
svskon räknas såsom ett;

LU 1974:38

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5. om han genom förmynderskapet
skulle bliva nödsakad att eftersätta
egna angelägenheter av synnerlig
vikt;

6. om han skall tillsammans med
annan utöva förmynderskapet eller
vårdnaden om den omyndige skall
tillkomma annan;

7. om han förpliktas att ställa säkerhet
för den omyndiges egendom.

Utövas förmynderskapet för underårig
av föräldrarna eller en av
dem, äge förmyndaren på begäran
bliva entledigad från förmynderskapet
allenast om annan förordnas
till medförmyndare eller han förpliktas
att ställa säkerhet för den
omyndiges egendom.

12
1

Förmynderskap för underårig
skall inskrivas, då fader eller moder
avlider eller då dessförinnan egendom,
som skall stå under förmyndarens
förvaltning, annorledes än
genom upptagande av lån tillfaller
den underårige eller någon rättens
åtgärd vidtages i fråga som rör förmynderskapet.

Förmyndare äger på begäran
bliva entledigad från förmynderskapet.
Vad nu sagts gäller
dock ej, om förmynderskapet för
underårig utövas av föräldrarna eller
en av dem och särskilda skäl tala
mot att förmyndaren entledigas.

kap.

§2

Förmynderskap för underårig
skall inskrivas, då

1. särskild förmyndare förordnas
för den underårige,

2. den underårige annorledes än
genom upptagande av lån har förvärvat
egendom, som skall stå under
förmyndarens förvaltning och som
till sitt värde överstiger ett belopp
motsvarande två gånger gällande
basbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring,

3. rätten av annan särskild anledning
finner att inskrivning bör ske.

Inskrivningen skall ske hos rätten i den ort, där den som utövar förmynderskapet
har hemvist inom riket eller, om inskrivningen föranledes av att
fader eller moder som ensam utövat förmynderskapet avlidit, där denne
senast haft sådant hemvist. Hava föräldrar till barn i äktenskap, som utöva
förmynderskapet gemensamt, skilda hemvist, skall inskrivningen ske där
fadern har hemvist eller, om den föranledes av fråga om moderns entledigande
från förmynderskapet, där hon har hemvist. Finnes ej domstol som
efter vad ovan stadgas är behörig att verkställa inskrivningen, skall denna
ske vid Stockholms tingsrätt.

Senaste lydelse 1971:870.

LU 1974:38

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §

Då rätten meddelat beslut om inskrivning av förmynderskap, skall anteckning
därom ske i förmynderskapsbok, som föres vid rätten.

Närmare bestämmelser om förmynderskapsbokens
förande så ock
om vissa åtgärder som åligga rätten
med avseende å förmyndarvården
givas av Konungen.

Finner rätten sedan förmynderskap
inskrivits att grund för inskrivning
icke längre föreligger, kan rätten
besluta att inskrivningen skall
upphöra.

1.1 kap.

Förmyndaren har, såvitt ej annat
skall gälla på grund av lag eller villkor
vid förvärv genom gåva eller testamente,
att förvalta myndlingens
förmögenhet och företräda honom i
angeliigenheter som röra denna.

Förmyndaren har att sörja för
myndlingens person samt att förvalta
myndlingens förmögenhet och
företräda honom i angeliigenheter
som röra denna.

Vad i första stycket sagts om förmyndarens
befattning med myndlingens
förmögenhet gäller ej, om
annat föreskrives i lag, och ej
heller i den mån fråga är om egendom
som förvärvats genom gåva.
testamente eller förmånstagareförordnande
angående försäkring och
det som villkor för förvärvet föreskrivits
att egendomen skall stå under
särskild förvaltning av annan än
förmyndaren,utan medbestämmanderätt
för denne, samt det tillika
angivits av vem förvaltningen skall
utövas. Är sådan särskild förvaltning
anordnad, skall förvaltaren årligen
till förmyndaren lämna redovisning
över den förvaltade egendomen.

I fråga om vårdnaden om underårig
finnas bestämmelser i 6 kap.

3 §

Det åligger förmyndaren för den
som är förklarad omyndig att sörja
för myndlingens person, i den mån

LU 1974:38

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

det med hänsyn till grunden för
omyndighetsförklaringen eller eljest
finnes nödigt.

Med avseende å vårdnaden om
underårig stadgas i 6 kap.

Förmyndaren skall med omsorg
och nit vårda myndlingens rätt och
främja hans bästa.

Förmyndaren skall med omsorg
och nit vårda myndlingens rätt och
främja hans bästa. Han skall därvid
se till att myndlingens medel i skälig
omfattning användas till hans nytta.

Har omyndig flera förmyndare, skola de, såvitt rörer egendomen, handhava
förmynderskapet gemensamt; dock må rätten förordna, att tillgångarna
skola för förvaltning på visst sätt dem emellan fördelas, eller att. med
bibehållande i övrigt av gemensam förvaltning, vissa tillgångar skola förvaltas
av en förmyndare ensam. Den som skall ensam råda över vissa tillgångar
må ock ikläda den omyndige sådana förbindelser som falla inom området
för dessa tillgångars förvaltning.

Tillkommer ej vårdnaden om underårig
föräldrarna eller en av dem,
skall vårdnaden, om flera förmyndare
förordnas, utövas av den bland
förmyndarna som rätten utser därtill.
Denne må, om det finnes lämpligt,
av rätten befrias från
skyldigheten att deltaga i handhavandet
av den omyndiges övriga angelägenheter.
Har den som är förklarad
omyndig flera förmyndare,
förordne rätten en av dem att hava
den omsorg om myndlingens person,
varom i 3 8 sägs.

Kunna, där den omyndige har flera
förmyndare, dessa ej enas i ärende,
vari avgörandet tillkommer
dem, gälle den mening som överförmyndaren
finner sig kunna biträda.
Är fråga om åtgärd, vartill överförmyndarens
eller rättens samtycke
erfordras, må samtycke till åtgärden
givas utan hinder av meningsskiljaktighet
mellan förmyndarna. Innan
i dessa fall beslut meddelas, skall
överförmyndaren eller rätten bereda
medförmyndare tillfälle att yttra
sig.

Tillkommer ej vårdnaden om underårig
föräldrarna eller en av dem,
skall vårdnaden, om flera förmyndare
förordnas, utövas av den bland
förmyndarna som rätten utser därtill.
Denne må, om det finnes lämpligt,
av rätten befrias från skyldigheten
att deltaga i handhavandet
av den omyndiges övriga angelägenheter.
Har den som är förklarad
omyndig flera förmyndare,
förordne rätten en av dem att hava
den omsorg om myndlingens person,
varom i / 8 sägs.

Kunna, där den omyndige har flera
förmyndare, dessa ej enas i ärende,
vari avgörandet tillkommer
dem, gälle den mening som överförmyndaren
finner sig kunna biträda.
Är fråga om åtgärd, vartill överförmyndarens
samtycke erfordras, må
samtycke till åtgärden givas utan
hinder av meningsskiljaktighet mellan
förmyndarna. Innan i dessa fall
beslut meddelas, skall överförmyndaren
bereda medförmyndare tillfälle
att yttra sig.

LU 1974:38

Föreslagen lydelse
14 kap.

Nuvarande lydelse

Förmyndare, som för omyndig
delägare i oskiftat dödsbo deltager i
rättshandling vid förvaltningen av
den dödes egendom, vare pliktig att
till rättshandlingen inhämta överförmyndarens
eller rättens samtycke,
såframt sådant samtycke erfordras
för giltigheten av dylik
rättshandling vid förvaltningen av
omyndigs egendom.

Förmyndare, som för omyndig
delägare i oskiftat dödsbo deltager i
rättshandling vid förvaltningen av
den dödes egendom, vare pliktig att
till rättshandlingen inhämta överförmyndarens
samtycke, såframt
sådant samtycke erfordras för giltigheten
av dylik rättshandling vid
förvaltningen av omyndigs
egendom.

Mot borgenär i dödsboet eller annan, vars rätt är beroende av utredningen.
står förmyndaren, såvitt angår skada genom hans åtgärd eller försummelse,
i ansvar efter vad i ärvdabalken stadgas.

7§

Inhämtas ej överförmyndarens
eller rättens samtycke, då detta enligt
2, 3, 5 eller 6 § bort ske, skall vad
för sådant fall är stadgat beträffande
förvaltning av omyndigs
egendom äga motsvarande tillämpning.

Äger omyndig del i dödsbo, skall
förmyndaren, sä snart ske kan efter
det bouppteckning inregistrerats hos
rätten, ingiva avskrift av bouppteckningen
till överförmyndaren.

Skall av annan anledning än dödsfall
bodelning ske för omyndig, vare
förmyndaren pliktig att tillse, att bouppteckning
förrättas så snart ske
kan, samt att därefter ofördröjligen
ingiva avskrift av bouppteckningen
till överförmyndaren.

Är i fall, varom i första eller andra
stycket sägs, bouppteckningen av
vidlyftig beskaffenhet, må avskrift
av handlingen lämnas allenast i erforderliga
delar.

Inhämtas ej överförmyndarens
samtycke, då detta enligt 2, 3, 5 eller
6 S bort ske, skall vad för sådant fall
är stadgat beträffande förvaltning
av omyndigs egendom äga motsvarande
tillämpning.

' Senaste lydelse 1958:640.

LU 1974:38

Nuvarande lydelse

Förmyndaren äge för vård av
omyndigs rätt i oskiftat dödsbo åtnjuta
skäligt arvode. Träffas avtal
om sammanlevnad i oskiftat bo,
skall arvodet utgå årligen och må ej,
med mindre rätten annorlunda förordnar,
överstiga för år räknat ett
belopp motsvarande fem för hundra
av så stor del av boets inkomst
som enligt årsuppgift rörande boet
belöper på den omyndige. Arvodet
skall förskjutas av boet.

Fader eller moder, som på grund
av lag är förmyndare, äge ej uppbära
arvode efter vad i första stycket
sägs, med mindre rätten med hänsyn
till särskilda omständigheter
lämnar tillstånd därtill.

Föreslagen lydelse

Förmyndaren äge för vård av
omyndigs rätt i oskiftat dödsbo åtnjuta
skäligt arvode. Träffas avtal
om sammanlevnad i oskiftat bo,
skall arvodet utgå årligen. Arvodet
bestämmes av överförmyndaren och
skall förskjutas av boet.

Fader eller moder, som på grund
av lag är förmyndare, äge ej uppbära
arvode efter vad i första stycket
sägs, med mindre överförmyndaren
med hänsyn till särskilda omständigheter
lämnar tillstånd därtill.

15 kap.

Den omyndiges penningmedel
skola göras räntebärande, och äge
förmyndaren för sådant ändamål inköpa
obligationer eller förvärva fordran,
som inskrives eller inskrivits i
statsskuldboken, eller utlåna medlen
mot säkerhet av panträtt i fast
egendom eller ock i myndlingens
namn insätta dem hos postsparbanken
eller sparbank eller för
längre tid hos annan bank. Närmare
bestämmelser om de obligationer
som må inköpas, om beskaffenheten
av den säkerhet, varemot
utlåning må ske, samt om de
räkningar, å vilka insättning hos
bank må äga rum, meddelas av Konungen.

Med bank avses jämväl centralkassa
för jordbrukskredit.

Vill förmyndaren göra den omyndiges
penningmedel räntebärande
på annat sätt än i 4 § avses, eller vill

j«

Den omyndiges penningmedel
skola göras räntebärande, och äge
förmyndaren för sådant ändamål inköpa
obligationer eller förvärva fordran,
som inskrives eller inskrivits i
statsskuldboken, eller utlåna medlen
mot säkerhet av panträtt i fast
egendom eller ock i myndlingens
namn insätta dem hos bank eller låta
dem kvarstå hos försäkringsbolag
efter därom med bolaget träffad
överenskommelse. Närmare bestämmelser
om de obligationer som
må inköpas, om beskaffenheten av
den säkerhet, varemot utlåning må
ske, samt om de räkningar, å vilka
medel må insättas hos bank eller
kvarstå hos försäkringsbolag, meddelas
av regeringen.

Vill förmyndaren göra den omyndiges
penningmedel räntebärande
på annat sätt än i 4 § avses, eller vill

4 Senaste lydelse 1970:1000.

LU 1974:38

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

han använda dem till inköp av aktier
eller därmed jämförliga värdepapper
eller eljest göra dem fruktbärande,
tage han därtill överförmyndarens
samtycke. Ej må sådant
samtycke givas, med mindre särskilda
skäl äro därtill.

Aktier, obligationer, pantbrev,
skuldebrev och andra sådana värdehandlingar
skola, såframt sammanlagda
värdet överstiger femtusen
kronor, i den omyndiges namn nedsättas
i öppet förvar hos riksbanken
eller annan bank. Vill förmyndaren
uttaga nedsatt värdehandling, söke
han överförmyndarens tillstånd.
Sådant tillstånd erfordras ej, där
värdehandlingen allenast skall genom
bankens försorg överföras till
annan bank för att där nedsättas i
öppet förvar. De nedsatta värdehandlingarna
skola under överförmyndarens
tillsyn vårdas i enlighet
med vad om dylik vård av omyndigs
värdehandlingar särskilt stadgas.

han använda dem till inköp av aktier
eller därmed jämförliga värdepapper
eller eljest göra dem fruktbärande,
tage han därtill överförmyndarens
samtycke.

Vad sålunda om nedsättning av
omyndigs värdehandlingar föreskrivits
skall ej äga tillämpning med
avseende å bevis eller motbok rörande
tillgodohavande å räkning hos
bank, ej heller med avseende å bevis,
som utfärdats om inskrivning i
statsskuldboken eller Sveriges allmänna
hypoteksbanks skuldbok eller
skuldbok hos annan inrättning,
som Konungen bestämmer, såframt
å beviset finnes antecknat, att inskrivningen
skett med förbehåll att
kapitalbelopp å inskriven fordran
eller därå utställd obligation eller
ock inskriven obligation eller å sådan
obligation belöpande kapitalbelopp
ej må lyftas utan överförmyndarens
tillstånd.

:§5

Aktier, obligationer, pantbrev,
skuldebrev och andra sådana värdehandlingar
skola, såframt sammanlagda
värdet överstiger ett
belopp motsvarande två gånger
gällande basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i
den omyndiges namn nedsättas i öppet
förvar hos riksbanken eller annan
bank. Vill förmyndaren uttaga
nedsatt värdehandling, söke han
överförmyndarens tillstånd. Sådant
tillstånd erfordras ej, där värdehandlingen
allenast skall genom
bankens försorg överföras till annan
bank för att där nedsättas i öppet
förvar. De nedsatta värdehandlingarna
skola under överförmyndarens
tillsyn vårdas i enlighet med
vad om dylik vård av omyndigs värdehandlingar
särskilt stadgas.

Vad sålunda om nedsättning av
omyndigs värdehandlingar föreskrivits
skall ej äga tillämpning med
avseende å bevis eller motbok rörande
tillgodohavande å räkning hos
bank, ej heller med avseende å bevis,
som utfärdats om inskrivning i
statsskuldboken eller Sveriges allmänna
hypoteksbanks skuldbok eller
skuldbok hos annan inrättning,
som regeringen bestämmer, såframt
å beviset finnes antecknat, att inskrivningen
skett med förbehåll att
kapitalbelopp å inskriven fordran
eller därå utställd obligation eller
ock inskriven obligation eller å sådan
obligation belöpande kapitalbelopp
ej må lyftas utan överförmyndarens
tillstånd.

5 Senaste lydelse 1970:1000.

LU 1974:38

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Obligationer, vilka utfärdats av
staten eller Sveriges allmänna hypoteksbank
eller annan inrättning, som
Konungen bestämmer, skola, såframt
ej obligationerna äro nedsatta
i öppet förvar hos bank eller överförmyndaren
medgiver undantag,
inskrivas i statsskuldboken eller
bankens eller inrättningens skuldbok
med förbehåll, varom i andra
stycket sägs.

Hava underåriga syskon gemensam
förmyndare, skota vid tillämpning
av det i första stycket givna
stadgandet syskonens värdehandlingar
sammanräknas.

Premieobligationer, vilka utfärdats
av staten, skola, såframt ej obligationerna
äro nedsatta i öppet
förvar hos bank eller överförmyndaren
medgiver undantag, inskrivas
i statsskuldboken med förbehåll,
varom i andra stycket sägs.

Utövar en förmyndare förmynderskap
för flera omyndiga, skola vid
tillämpning av det i första stycket
givna stadgandet de omyndigas värdehandlingar
sammanräknas.

Finnas omyndigs värdehandlingar, som skola förvaltas av förmyndaren, i
öppet förvar hos bank utan att hava nedsatts enligt bestämmelse i detta
kapitel, skall å dem tillämpas vad i denna balk är stadgat om nedsatta
värdehandlignar.

9 §

Omyndigs medel, som innestå hos
bank, må ej uttagas utan överförmyndarens
tillstånd efter vad därom
särskilt är stadgat. Vad nu sagts gäller
ej ränta, som innestått kortare tid
än ett år. Överförmyndarens tillstånd
vare ej heller erforderligt, där
medlen allenast skola genom bankens
försorg överföras till annan
bank.

Omyndigs medel, som innestå hos
bank eller enligt 4 § kvarstå hos försäkringsbolag,
må ej uttagas utan
överförmyndarens tillstånd efter
vad därom särskilt är stadgat. Vad
nu sagts gäller ej ränta, som innestått
kortare tid än ett år. Överförmyndarens
tillstånd vare ej heller
erforderligt, där medel som innestå
hos bank allenast skola genom bankens
försorg överföras till annan
bank eller där medel som kvarstå
hos försäkringsbolag skola genom
bolagets försorg överföras till bank.

Medel, som böra hållas tillgängliga för ändamål, varom i 6 § sägs, må
insättas med förbehåll att medlen må uttagas utan överförmyndarens
tillstånd.

När skäl äro därtill, äger överförmyndaren förordna, att förbehåll, varom
i andra stycket sägs, ej skall gälla.

12$“

Förvärvar omyndig värdehandling som avses i 8 $, eller äger omyndig
eljest att av annan utfå sådan värdehandling, må den som skall utgiva
handlingen fullgöra sin förpliktelse genom att i den omyndiges namn
nedsätta handlingen i öppet förvar hos bank, såvida ej den omyndige äger
att själv förvalta handlingen. Förpliktelse att utgiva penningbelopp må ock
fullgöras hos bank, ändå att den ej grundas å nedsatt värdehandling; och

6 Senaste lydelse 1958:640.

LU 1974:38

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

skola medlen av banken insättas för den omyndiges räkning enligt vad om
betalning, som uppbäres å nedsatt värdehandling, är särskilt stadgat.

Äger omyndig att av dödsbo utfå
värdehandling eller penningar på
grund av giftorätt, arv eller testamente
eller såsom underhåll enligt 8
kap. ärvdabalken, vare boutredningsman
eller testamentsexekutör
pliktig att, såframt ej värdet är ringa
eller överförmyndaren eljest medgiver
undantag, nedsätta värdehandlingen
eller inbetala medlen hos
bank enligt vad i första stycket
stadgas. Vad nu sagts om skyldighet
att inbetala penningmedel hos bank
skall ock gälla, där någon, som här i
riket driver försäkringsrörelse,skall
utgiva försäkringsbelopp, som tillkommer
omyndig, och fråga ej är
om pension eller livränta eller om
försäkringsbelopp, som den omyndige
äger att själv förvalta. I andra
fall äge överförmyndaren genom
meddelande till den som skall utgiva
värdehandling eller penningar förordna,
att nedsättning eller inbetalning
skall ske hos bank.

Äger omyndig att av dödsbo utfå
värdehandling eller penningar på
grund av giftorätt, arv eller testamente
eller såsom underhåll enligt 8
kap. ärvdabalken, vare boutredningsman
eller testamentsexekutör
pliktig att, såframt ej värdet ärringa
eller överförmyndaren eljest medgiver
undantag, nedsätta värdehandlingen
eller inbetala medlen hos
bank enligt vad i första stycket stadgas.
Vad nu sagts om skyldighet att
inbetala penningmedel hos bank
skall ock gälla, där någon, som här i
riket driver försäkringsrörelse, skall
utgiva försäkringsbelopp, som tillkommer
omyndig, och fråga ej är
om försäkringsbelopp, som den
omyndige äger att själv förvalta. /
fråga om pension, livränta eller annan
på grund av försäkring utgående
periodisk förmån gäller att inbetalning
hos bank skall ske i den mån
förmånen för kalenderår överstiger
ett belopp motsvarande två gånger
det basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
som gällt vid årets början.

I andra fall än som avses i andra
stycket äge överförmyndaren genom
meddelande till den som skall
utgiva värdehandling eller penningar
förordna, att nedsättning eller inbetalning
skall ske hos bank.

Den som nedsätter värdehandling eller inbetalar penningar hos bank
enligt vad i denna paragraf är stadgat vare pliktig att ofördröjligen underrätta
förmyndaren därom.

14 §7

Utan överförmyndarens samtycke
må ej förmyndaren å den
omyndiges vägnar upptaga lån eller
ingå växelförbindelse. Vad sålunda
är stadgat äge dock ej tillämpning,
om åtgärden faller inom området för
rörelse som av förmyndaren med
överförmyndarens samtycke drives

Utan överförmyndarens samtycke
må ej förmyndaren å den
omyndiges vägnar upptaga lån, ingå
växelförbindelse eller låta återköpa
livförsäkring. Vad sålunda är stadgat
äge dock ej tillämpning, om åtgärden
faller inom området för rörelse
som av förmyndaren med över -

Senaste lydelse 1970:1000.

LU 1974:38

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för den omyndiges räkning. Över- förmyndarens samtycke drives för

förmyndarens samtycke vare ej hel- den omyndiges räkning. Överler
erforderligt i fråga om sådant förmyndarens samtycke vare ej hel statligt

lån som upptages för att be- ler erforderligt i fråga om sådant

reda omyndig hjälp till utbildning statligt lån som upptages för att be eller

bosättning. reda omyndig hjälp till utbildning

eller bosättning.

Förmyndaren äge ej heller utan överförmyndarens samtycke å den omyndiges
vägnar ingå borgen eller ställa den omyndiges gods såsom säkerhet för
annans förbindelse. Till sådan rättshandling må samtycke ej givas, med
mindre särskilda skäl äro därtill.

Ej må förmyndaren bortgiva den omyndige tillhörig egendom, såvitt ej
fråga är om sedvanliga skänker, vilkas värde ej står i missförhållande till
myndlingens villkor. Dock äge förmyndaren, med samtycke av överförmyndaren,
av den omyndiges inkomster giva understöd åt anhöriga eller
andra den omyndige närstående personer, då detta på grund av omständigheterna
må anses tillbörligt.

15 S”

Förmyndaren må ej utan överför- Förmyndaren må ej utan överförmyndarens
samtycke upplåta nytt- myndarens samtycke överlåta eller

janderätt, servitut eller rätt till låta inteckna den omyndiges fasta

elektrisk kraft i den omyndiges fasta egendom eller tomträtt eller upplåta

egendom eller tomträtt. Utan sådant nyttjanderätt, servitut eller rätt till

samtycke äger förmyndaren dock elektrisk kraft i sådanegendom. Utan

upplåta rätt att för egendomens be- sådant samtycke äger förmyndaren

hov avverka skog eller upplåta an- dock upplåta rätt att för egendo nan

nyttjanderätt, om den avser viss mens behov avverka skog eller upp tid,

längst fem år. låta annan nyttjanderätt, om den av ser

viss tid, längst fem år.

Före besluts fattande skall överförmyndaren, såframt det utan märklig
omgång eller tidsutdräkt kan ske, bereda den omyndige, om han fyllt sexton
år, ävensom hans make och närmaste fränder tillfälle att yttra sig.

Bestämmelserna i första stycket om servitut äga ej tillämpning i fråga om
servitut som bildas vid fastighetsbildningsförrättning.

Tillstånd att överlåta eller låta inteckna
fast egendom eller tomträtt
gäller under sex månader från det
tillståndet meddelades. Erinran härom
skall göras i beslutet.

16 §■'

Vill förmyndaren överlåta eller
låta inteckna den omyndiges fasta
egendom eller tomträtt, tuge han till
överlåtelsen eller inteckningen rättens
tillstånd. Ej må sådant tillstånd
givas, med mindre viktiga skäl äro
därtill.

Det åligger rätten att före besluts

* Senaste lydelse 1970:1000.
a Senaste lydelse 1970:1000.

LU 1974:38

Nuvarande lydelse

fattande inhämta yttrande från
överförmyndaren samt, såframt det
utan märklig omgång eller tidsutdräkt
kan ske, bereda den omyndige,
om han fyllt sexton år, ävensom
hans make och närmaste {rander
tillfälle att yttra sig.

Tillstånd, varom i första stycket
sägs, gälle under sex månader från
det tillståndet meddelades. Erinran
härom skall göras i rättens beslut.

Har förmyndaren i fall. då enligt
vad ovan i detta kapitel är stadgat
överförmyndarens eller rättens
samtycke bort inhämtas, å den
omyndiges vägnar ingått avtal utan
sådant samtycke, må den, med vilken
avtalet slöts, där ej annat förbehåll
gjorts, icke frånträda avtalet,
såframt förmyndaren söker godkännande
inom en månad från det
avtalet slöts. Varder ansökan avslagen
av den myndighet, av vilken den
först skall prövas, äge den. med vilken
avtalet slöts, härefter frånträda
avtalet, såframt ej annan överenskommelse
träffats.

Föreslagen lydelse

Har förmyndaren i fall, då enligt
vad ovan i detta kapitel är stadgat
överförmyndarens samtycke bort
inhämtas, å den omyndiges vägnar
ingått avtal utan sådant samtycke,
må den, med vilken avtalet slöts,
där ej annat förbehåll gjorts, icke
frånträda avtalet, såframt förmyndaren
söker godkännande inom en
månad från det avtalet slots. Varder
ansökan avslagen av överförmyndaren,
äge den, med vilken avtalet
slöts, härefter frånträda avtalet,
såframt ej annan överenskommelse
träffats.

19 §

Förmyndaren äge årligen uppbära
arvode med belopp, som kan anses
skäligt med hänsyn till förvaltningens
omfattning. Arvodet må
icke. med mindre rätten annorlunda
förordnar, överstiga förar räknat ett
belopp, motsvarande fem för
hundra av den omyndiges behållna
inkomst enligt årsräkning eller sluträkning,
med avdrag likväl för avgift.
som erlagts för vård av den
omyndiges värdehandlingar efter
vad särskilt är stadgat. A vdraget må
dock ej uppgå till mer än tvä för
hundra av inkomsten av nämnda
värdehandlingar.

Förmyndaren äge årligen uppbära
skäligt arvode för förvaltningen av
den omyndiges egendom och arbetet
med den personliga omvårdnaden
om myndlingen. Arvodet bestämmes
av överförmyndaren med ledning
av grunder som fastställas för
varje överförmyndardistrikt av vederbörande
kommun.

Förmyndaren har även rätt till ersättning
för de utgifter som varit

LU 1974:38

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Arvode, varom nu är sagt, tillkom
me ej fader eller moder, som på
grund av lag är förmyndare, med
mindre rätten med hänsyn till särskilda
omständigheter lämnar tillstånd
därtill.

skäligen påkallade för uppdragets
behöriga fullgörande. Beslut härom
fattas av överförmyndaren.

Arvode och ersättning för utgifter
skola efter överförmyndarens
bestämmande utgå av den omyndiges
medel i den mån hans beräknade
inkomst det år förmyndaruppdraget
avser överstiger ett belopp motsvarande
två gånger det basbelopp
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring som gällt under årets sista
månad eller, om ej särskilda skäl
föranleda annat, i den mån den
omyndige har tillgångar till ett värde
överstigande fyra gånger nämnda
basbelopp. 1 övrigt skola arvode och
ersättning för utgifter utgivas av
kommunen.

Arvode, varom nu är sagt, tillkomme
ej fader eller moder, som på
grund av lag är förmyndare, med
mindre överförmyndaren med hänsyn
till särskilda omständigheter
lämnar tillstånd därtill. Sådan förmyndare
har rätt till ersättning för
utgifter endast om dessa hänföra sig
till förvaltningen av den omyndiges
egendom. Arvode och ersättning
som nu nämnts skola utgå av den
omyndiges medel.

16 kap.

6§

Har förmyndaren till överförmyndaren ingivit anmälan eller annan handling,
enligt vilken den omyndige saknar tillgångar eller ieke har andra
tillgångar än lösören, som ej lämna inkomst, vare förmyndaren fri från
skyldighet att avgiva räkning, intill dess genom föryttring av sådana lösören
eller eljest tillgångar av annan beskaffenhet tillfalla den omyndige.

Överförmyndaren må i annat
fall för visst år eUertills vidare befria
förmyndare från att avgiva räkning
eller medgiva att sådan upprättas i
förenklad form. där det med hänsyn
till tillgångarnas ringa värde eller
beskaffenhet finnes kunna ske utan
fara för den omyndige.

7 §"’

I förteckning över omyndigs i förteckning över omyndigs

'"Senaste lydelse 1970:1000.

LU 1974:38

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

egendom så ock i årsräkning och
sluträkning skola tillgångar och
skulder fullständigt angivas med
uppgift å de särskilda tillgångarnas
värde. Finnes hos den omyndige
pantbrev som avser honom tillhörig
fastighet eller tomträtt, skall detta
särskilt angivas. Äro medel insatta
hos bank eller kvarstå medel hos
försäkringsbolag, skall uppgift lämnas
om den räkning, varå medlen
innestå. I fråga om värdepapper,
som ej äro nedsatta hos bank efter
vad i 15 kap. stadgas, skall nummer
eller annan beteckning anmärkas.
Finnas tillgångar som stå under den
omyndiges eller annans särskilda
förvaltning, skall förmyndaren jämväl
lämna uppgift därom, så ock om
dessa tillgångars värde, såframt det
är honom kunnigt. Skola i årsräkning
eller sluträkning upptagas
tillgångar eller skulder, för vilkas
fullständiga angivande erfordras utförlig
uppräkning, må beträffande
dem hänvisning göras till förut avgiven
förteckning eller årsräkning,
där det lämpligen kan ske.

Förteckning och räkning skola innehålla fullständig uppgift å förmyndarens
och den omyndiges namn och hemvist samt förmyndarens postadress.

egendom så ock i årsräkning och
sluträkning skola tillgångar och
skulder fullständigt angivas med
uppgift å de särskilda tillgångarnas
värde. Finnes hos den omyndige
pantbrev som avser honom tillhörig
fastighet eller tomträtt, skall detta
särskilt angivas. Äro medel insatta
hos bank, skall uppgift lämnas om
den räkning, varå medlen innestå. I
fråga om värdepapper, som ej äro
nedsatta hos bank efter vad i 15 kap.
stadgas, skall nummer eller annan
beteckning anmärkas. Finnas tillgångar
som stå under den omyndiges
eller annans särskilda förvaltning,
skall förmyndaren jämväl
lämna uppgift därom, så ock om
dessa tillgångars värde, såframt det
är honom kunnigt. Skola i årsräkning
eller sluträkning upptagas
tillgångar eller skulder, för vilkas
fullständiga angivande erfordras utförlig
uppräkning, må beträffande
den hänvisning göras till förut avgiven
förteckning eller årsräkning,
där det lämpligen kan ske.

17 kap.
1 §

Förmyndarens förvaltning av den
omyndiges egendom skall med ledning
av ingiven förteckning samt
års- och sluträkningar granskas av
överförmyndaren. Vid granskningen
skall särskilt tillses, att
omyndigs tillgångar äro anbragta sålunda,
att erforderlig trygghet finnes
för deras bestånd och skälig avkastning
erhålles, så ock att utgifterna
för den omyndige icke överstigit
vad med hänsyn till hans förmögenhetsförhållanden
och omständigheterna
i övrigt må anses
skäligt.

Förmyndarens förvaltning av den
omyndiges egendom skall med ledning
av ingiven förteckning samt
års- och sluträkningar granskas av
överförmyndaren. Vid granskningen
skall särskilt tillses, att
omyndigs tillgångar ha i skälig omfattning
använts till hans nytta och
att tillgångarna i övrigt äro anbragta
sålunda, att erforderlig trygghet finnes
för deras bestånd och skälig avkastning
erhålles.

LU 1974:38

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 8

Överförmyndaren äge själv eller genom någon, som av honom utses
därtill, genomgå de av förmyndaren förda räkenskaperna ävensom de
betalningsbevis och andra handlingar som finnas förvarade till styrkande av
särskilda poster i räkenskaperna så ock hos förmyndaren förvarade värdehandlingar.
Dessa räkenskaper och handlingar skola av förmyndaren hållas
tillgängliga å tid och ort som bestämmas av överförmyndaren.

Är förmyndaren icke bosatt i det distrikt, där tillsynen utövas, vare
överförmyndaren i det distrikt, där förmyndaren bor, pliktig att, på anmodan
av den överförmyndare som det tillkommer att utöva tillsynen, verkställa
den granskning som avses i första stycket.

Medför åtgärd, varom i första
stycket sägs. särskilda kostnader eller
avsevärt besvär, äge rätten förordna.
att särskild ersättning skall
gäldas av den omyndiges medel.

7 §

Överförmyndaren skall varje år. i
enlighet med de närmare
bestämmelser som meddelas av
Konungen, till rätten överlämna
uppgift rörande tillsynen över förmyndares
förvaltning under föregående
år.

18 kap.

3 §

Är någon för sjukdom, som kan Om någon på grund av sjukdom,
antagas vara övergående, ur stånd hämmad förståndsutveckling, för att

bevaka sin rätt eller förvalta sin svagat hälsotillstånd eller liknande

egendom, skall rätten, där så förhållande behöver bistånd medatt

erfordras, förordna god man att be- bevaka sin rätt, förvalta sin egenvaka
hans rätt eller förvalta egen- dom eller sörja för sin person, skall

domen; dock må sådant förord- rätten, där så erfordras, förordna

nande ej givas utan den sjukes sam- god man för honom. Förordnande

tycke, med mindre sjukdomen med- sorn nu nämnts må ej givas utan

för hinder mot samtyckes inhäm- samtycke från den för vilken god

tande. man skall utses, med mindre hans

tillstånd medför hinder mot inhämtande
av samtycke eller eljest särskilda
skäl föreligga.

5 8

Till god man skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller
kvinna. Skall god man förordnas att bevaka omyndigs eller bortovarandes
rätt i dödsbo, och har den avlidne nämnt, vem han önskar till god man,
varde denne därtill förordnad, såframt han ej finnes olämplig.

När omständigheterna sådant påkalla, må flera gode män förordnas.

Vad i 11 kap. 4, 8. 9 och 10 §8 Vad i 11 kap.4,8,9 och 10 88 stadstadgas
om hinder att vara förmyn- gas om hinder att vara förmyndare,

dare, skyldighet att övertaga för- förmyndares entledigande och

LU 1974:38

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

skyldighet att anmäla förmyndares
död skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om god man eller godmanskap.

mynderskap, förmyndares entledigande
och skyldighet att anmäla förmyndares
död skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om god
man eller godmanskap.

7 §

Godmanskap varde genast inskrivet hos den rätt som meddelat förordnandet.
Anteckning om inskrivningen skall ske i förmynderskapsboken.

Vad i 12 kap. 3 och 4 t)§ stadgas
om överflyttning av tillsynen å förmynderskap
och om rättens
skyldighet att angiva, vilken överförmyndare
det tillkommer att utöva
tillsyn över förmynderskap,
skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om godmanskap.
Överflyttning av godmanskap som
avses i I eller 2 § må ej ske annat än i
samband med överflyttning av förmynderskapet.

Vad i 12 kap. 3 och 4 S § stadgas
om överflyttning av tillsynen å förmynderskap
och om rättens
skyldighet att angiva, vilken överförmyndare
det tillkommer att utöva
tillsyn över förmynderskap,
skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om godmanskap. Överflyttning
av godmanskap som avses i I
eller 2 § må, om jämväl förmynderskapet
är inskrivet, ej ske annat än i
samband med överflyttning av förmynderskapet.

10 §

Är behov av god man ej längre för
handen, skall han av rätten entledigas.
Har god man förordnats enligt
3 <> eller 4 § 1-5, skall han entledigas,
så snart den, för vilken han
förordnats, begär det.

Då god man slutfört sitt uppdrag, skall det av honom ofördröjligen
anmälas hos rätten.

Är behov av god man ej längre för
handen, skall han av rätten entledigas.
Har god man förordnats enligt
4 § 1-5, skall han entledigas, så
snart den, för vilken han förordnats,
begär det.

11 §

God man vare, såframt han ej
äger uppbära årligt arvode, berättigad
att efter uppdragets slutförande
erhålla skäligt arvode för uppdraget
så ock ersättning för sina
kostnader.

God man vare berättigad att efter
uppdragets slutförande eller, om
uppdraget varar längre tid än ett år,
årligen erhålla skäligt arvode för
uppdraget så ock ersättning för de
utgifter som varit skäligen påkallade
för uppdragets behöriga full görande.

Beslut om arvode och ersättning
för utgifter fattas av över förmyndaren.

Överförmyndaren bestämmer
dessutom i vad mån arvode
och ersättning för utgifter skola utgå
av medel som tillkomma den för
vilken den gode mannen har förordnats.
Arvode och ersättning som ej
skola betalas enligt vad nu har sagts
skola utgivas av kommunen.

2 Riksdagen 1974. 8 sami. Nr 38

LU 1974:38

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap.

2 5

I Stockholms stad skall i stället
för överförmyndare finnas en stadens
nämnd, kallad överförmyndarnämnden.

Två eller flera kommuner, som
lyda under samma tingsrätt, må, då
val av överförmyndare förestår, efter
förslag av rätten förena sig till ett
överförmyndardistrikt.

Kommun, som ingått i sådant
överförmyndardistrikt, må ej utträda
förrän den tid, för vilken överförmyndaren
blivit utsedd, gått till
ända.

Kan i stad eller annan kommun
tillsynen icke utövas av en överförmyndare
ensam, må rätten på framställningav
kommunen förordna, att
flera överförmyndare skola väljas. I
sådant falläge rätten indela kommunen
i distrikt, ett för varje överförmyndare,
eller ock bestämma annan
lämplig grund för förmynderskapens
fördelning mellan överförmyndarna.

Överförmyndare väljes i stad av
stadsfullmäktige eller, där sådana ej
finnas, av allmän rådstuga samt på
landet av kommunalstämma eller av
kommunalfullmäktige, om sådana
finnas. Valet skall förrättas inom
utgången av oktober månad året
före det, med vilket överförmyndarens
tjänstgöringstid begynner.

1 1

Kommun kan bestämma att det i
stället för överförmyndare skall finnas
en överförmyndarnämnd. Vad
som annorstädes än i detta kapitel
är föreskrivet om överförmyndare
skall äga motsvarande tillämpning
på sådan nämnd.

Överförmyndare väljes av kommunfullmäktige.
För varje överförmyndare
väljes en ersättare.

Ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnd
väljas av kommunfullmäktige
till det antal fullmäktige
bestämma. Antalet ledamöter
får dock ej understiga tre.

Sker ej val av ersättare i överförmyndarnämnd
proportionellt, skall
tillika bestämmas den ordning i vilken
ersättarna skola inkallas till
tjänstgöring.

" Senaste lydelse 1955:409.
12 Senaste lydelse 1969:799.

LU 1974:38

Nuvarande lydelse

Då val av överförmyndare förrättats,
skall det genast anmälas till
rätten. Har val ej skett i behörig tid,
skall rätten göra anmälan därom hos
länsstyrelsen, som tillser att valet
hålles så snart ske kan.

Äro flera kommuner förenade till
ett distrikt för val av överförmyndare,
och kunna kommunerna icke
enas i valet av överförmyndare, skall
rätten till överförmyndare utse den
av de valde som finnes därtill lämpligast.

Föreslagen lydelse

Då val av överförmyndare, ledamot
av överförmyndarnämnd eller
ersättare förrättats, skall det genast
anmälas till rätten. Har val ej skett i
behörig tid, skall rätten göra anmälan
därom hos länsstyrelsen, som
tillser att valet hålles så snart ske
kan.

Till överförmyndare må i stad eller
annan kommun elleridistriktavflera
kommuner väljas den som blivit därtill
vald inom annan kommun eller
annat distrikt.

1 §

Överförmyndare väljes för en tid
av fyra år. Avgår överförmyndare,
innan tiden för hans uppdrag är ute,
skall i hans ställe annan väljas att
tjänstgöra under den tid som återstår.

Överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd
och ersättare väljas
för tre år, räknade från och med
den I januari året efter det, då val i
hela riket av kommunfullmäktige ägt
rum.

Avgår sådan ledamot i överförmyndarnämnd
som har utsetts vid
proportionellt val under den för honom
bestämda tjänstgöringstiden,
inkallas till ledamot den ersättare
som enligt den mellan ersättarna bestämda
ordningen bör inträda. Den
ersättare som sålunda har inkallats
tjänstgör under den tid som återstått
för den avgångne. Avgår överförmyndare,
ersättare för överförmyndare
eller ledamot som ej har
utsetts vid proportionellt val,
anställes fyllnadsval för den återstående
delen av tjänstgöringstiden.

8 §■ •

Till överförmyndare skall väljas Överförmyndare, ledamot i överen
i praktiska värv väl förfaren, förmyndarnämnd och ersättare sko myndig

svensk medborgare. Över- la vara myndiga och kyrkobokförda

1:1 Senaste lydelse 1969:799.

LU 1974:38

Nuvarande lydelse

förmyndare kan ej den vara som är i
konkurstillstånd eller är förklarad
omyndig.

Lagfaren tjänsteman vid tingsrätt
får ej vara överförmyndare inom
domsagan, om ej Konungen för särskilt
fall meddelat tillstånd därtill.

Ej må annan avsäga sig uppdrag
att vara överförmyndare än den som
icke är bosatt inom den kommun
eller någon av de kommuner, för vilka
valet förrättas, ämbets-eller tjänsteman
som av sin befattning är
hindrad att fullgöra uppdraget, deri
som efter de fyra sistförflutna årens
tjänstgöring såsom överförmyndare
är i tur att avgå från befattningen,
den som uppnått sextio års ålder
samt den som eljest uppgiver förhinder,
vilket godkännes av valmyndigheten.

(

Överförmyndare kan när som
helst av rätten entledigas, om han
finnes icke vara lämplig.

För varje överförmyndare skall
finnas en ersättare. Vad i 5-9 §§
stadgas om överförmyndare skall
äga motsvarande tillämpning å ersättare
för honom.

Aro såväl överförmyndaren som
ersättaren förhindrade att uppehålla
befattningen eller bestrida därtill
hörande åliggande, äge rätten förordna
tillfällig vikarie.

Överförmyndaren vare skyldig att
föra bok angående de förmynderskap
och godmanskap som inskrivits
och stå under hans tillsyn. Över
ärenden rörande förmynderskap,
vilka ej inskrivits, skall särskild förteckning
föras.

Föreslagen lydelse

i kommunen och få ej vara i konkurstillstånd.

Lagfaren tjänsteman vid tingsrätt
får ej vara överförmyndare, ledamot
i överförmyndarnämnd eller ersättare
inom domsagan, om ej regeringen
för särskilt fall meddelat tillstånd
därtill.

Ej må annan avsäga sig uppdrag
att vara överförmyndare, ledamot
i överförmyndarnämnd eller ersättare
än den som under de tre senast
förflutna åren fullgjort sådant
uppdrag, den som uppnått sextio års
ålder eller den som eljest uppgiver
förhinder, vilket godkännes av
kommunfullmäktige.

Överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd
eller ersättare kan
av rätten entledigas, om han finnes
icke vara lämplig.

Aro såväl överförmyndare som
hans ersättare förhindrade att fullgöra
sitt uppdrag, äge rätten förordna
tillfällig vikarie.

Bland ledamöterna i överförmyndamämnd
utse kommunfullmäktige
en ordförande och en vice
ordförande att tjänstgöra under den
tid för vilken de blivit valda som
ledamöter.

Äro både ordföranden och vice
ordföranden hindrade att inställa
sig till sammanträde med överförmyndarnämnden,
skall nämnden utse
annan ledamot att för tillfället
föra ordet.

LU 1974:38

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Överförmyndaren äge uppbära
arvode till belopp, motsvarande ett
för hundra av den omyndiges behållna
årsinkomst, där denna icke överstigit
tvåhundra kronor, och eljest
två för hundra därav, dock äge överförmyndaren
icke av en omyndig i
arvode uppbära mera än ettusen
kronor för år. Inkomsten skall beräknas
enligt årsräkning eller sluträkning
eller, såvitt fråga är om
omyndigs andel av inkomst från
dödsbo, däri delägarna sammanleva
i oskiftat bo, enligt årsuppgift
rörande boet. Arvodet skall av förmyndaren
inbetalas vid räkningens
eller årsuppgiftens avgivande, och
äge förmyndare ur dödsbo, däri den
omyndige har del, förskottsvis utbekomma
det belopp som skall utgå i
arvode. Avlämnas gemensam årsuppgift
för underåriga syskon, skall
vid beräkning av arvodets belopp
hänsyn tagas till vad av boets inkomst
belöper på syskonen samfällt.

Skall ej räkning eller årsuppgift
avgivas, äger rätten, om särskilda
skäl äro därtill, tillägga överförmyndaren
skäligt arvode att gäldas av
den omyndiges medel.

Vad nu sagts med avseende å arvode
för förmynderskap skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om
godmanskap.

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen
(1971:290) äga 4 och 5 §§
nämnda lag tillämpning i samtliga
ärenden hos överförmyndare eller
överförmyndarnämnd.

Stad eller annan kommun äger,
om det finnes lämpligt, lämna bidrag
till arvode åt överförmyndaren
och till bestridande av de med hans
verksamhet förenade kostnaderna.
Kommunen äger ock att i ordning,
som av Konungen godkännes, bestrida
samtliga utgifter för dessa ändamål,
och äger i sådant fall kommunen
uppbära belopp som avses i
12 §.

Vid omröstning i överförmyndarnämnd
i ärende enligt denna balk
gälla i tillämpliga delar bestämmelserna
i 16 kap. rättegångsbalken. Om
ledamot eller föredragande har skiljaktig
mening, skall denna antecknas
i protokoll eller annan handling.

LU 1974:38

Nuvarande lydelse

Rätten skall vaka över att överförmyndaren
fullgör sina åligganden.

Överförmyndaren är med avseende
å sin befattning underkastad ämbetsansvar.

Närmare bestämmelser om överförmyndarens
verksamhet samt om
förande av den bok och den förteckning,
varom i II S förmäles, meddelas
av Konungen.

Överförmyndarnämnden i Stockholm
skall bestå av tre ledamöter.
Bestämmelserna i 5 §, 7-10 SS och 14
S andra stycket i detta kapitel skola i
tillämpliga delar gälla ledamot av

Föreslagen lydelse

dess innehåll. Före skrifter om i vilken
utsträckning beslut skall innehålla de
skäl som bestämt utgången finnas i
17 § förvaltningslagen (1971:290).

Protokoll hos överförmyndare eller
överförmyndarnämnd i annat
ärende än enligt denna balk behöver
ej upptaga annat än förteckning över
dem som har deltagit i handläggningen
samt beslutet i varje ärende.

§"

Överförmyndarnämnd får, om
kommunfullmäktige så besluta, uppdraga
åt ledamot, ersättare som har
inkallats till tjänstgöring eller tjänsteman
hos kommunen att på nämndens
vägnar besluta i ärende hos
nämnden. Framställning eller yttrande
till kommunfullmäktige får
dock ej beslutas annorledes än av
nämnden samfällt.

Finner den som erhållit uppdrag
som avses i första stycket, att samtycke,
tillstånd eller förordnande i
visst fall ej bör meddelas, eller anser
han frågan tveksam, skall ärendet
hänskjutas till nämnden. Beslut som
har fattats på grund av uppdrag som
avses i första stycket behöver ej anmälas
inför nämnden.

I fråga om ersättning till överförmyndare,
ledamot i överförmyndarnämnd
och ersättare äger
vad som föreskrives i 28 § I och 2
mom. kommunallagen (1953:753)
om ersättning till kommunfullmäktig
motsvarande tillämpning. I Stockholms
kommun tillämpas dock vad
som föreskrives i 29 § I och 2 mom.
kommunallagen (1957:50) för Stockholm.

Vad som föreskrives i kommunallagen
(1953:753) om nämnd som avses
i 44 § andra stycket kommunallagen
gäller, med de avvikelser som
följa av detta kapitel, i fråga om

" Senaste lydelse 1955:409.
Senaste lydelse 1955:409.

LU 1974:38

Nuvarande lydelse

nämnden. Iövrigt skall vad om överförmyndare
stadgas äga motsvarande
tillämpning å nämnden: dock
må frågor som ankomma på nämnden.
i den mån Konungen därom
förordnar, å nämndens vägnar avgöras
av någon dess ledamot eller tjänsteman.

Staden äger uppbära arvode som
avses i 12 §. Sådant arvode må, då
särskilda skäl föranleda därtill, eftergivas
av staden.

Föreslagen lydelse

överförmyndarnämnd och i tillämpliga
delar beträffande överförmyndare.
I Stockholms kommun tillämpas
dock. med de avvikelser som nu
angivits, vad som föreskrives i kommunallagen
(1957:50) för Stockholm
om nämnd som avses i 49 $ andra
stycket nämnda lag.

17 §

Överförmyndare och överförmyndarnämnd
iiro skyldiga att föra bok
angående de förmynderskap och
godmanskap som inskrivits och stå
under deras tillsyn. Över ärenden
rörande förmynderskap, vilka ej inskrivits,
skall särskild förteckning
föras.

18 §

Rätten skall vaka över att överförmyndare
och överförmyndarnämnd
fullgöra sina åligganden enligt denna
balk.

Är part i mål som avses il § underårig,
sinnessjuk eller sinnesslö, äge
förmyndaren eller god man, där sådan
enligt 18 kap. skall förordnas,
föra talan för honom.

Modern varde i målet hörd, om
det kan ske.

Ansökan om omyndighetsförklaring
må göras, förutom av den som
avses med ansökningen, jämväl av
hans make och närmaste fränderså
ock av överförmyndaren samt i fall.
varom i 10 kap. 2 § sägs, av förmyndaren.
Sinnessjuk som är för vård
intagen å sinnessjukhus må ock förklaras
omyndig på anmälan av den

Är part i mål som avses i 1 $
underårig, äge förmyndaren eller
god man, där sådan enligt 18 kap.
skall förordnas, föra talan för
honom.

Modern skall höras i målet, om
det kan ske.

Ansökan om omyndighetsförklaring
må göras, förutom av den som
avses med ansökningen, jämväl av
hans make och närmaste fränder så
ock av överförmyndaren samt i fall,
varom i 10 kap. 2 § sägs, av förmyndaren.

LU 1974:38

Nuvarande lydelse

som. enlig! bestämmelser vilka
meddelas av Konungen, äger att beträffande
där intagen göra sådan
anmälan.

Omyndighetsförklarings hävande
må sökas av den omyndige själv
eller hans förmyndare.

Föreslagen lydelse

Omyndighetsförklarings hävande
må sökas av den omyndige själv,
hans förmyndare eller överförmyndaren.

17 S

Har ansökan om omyndighetsförklaring
gjorts av den, om vars
försättande i omyndighet är fråga,
eller har denne eljest medgivit, att
omyndighetsförklaring må meddelas,
åge rätten utan huvudförhandling
omedelbart företaga målet till
avgörande.

Har ansökan om omyndighetsförklaring
gjorts av den, om vars
försättande i omyndighet är fråga,
eller har denne eljest medgivit, att
omyndighetsförklaring må meddelas.
äge rätten utan huvudförhandling
omedelbart företaga målet till
avgörande. Vad nu sagts äge ock
tillämpning, då fråga är att någon
skall förklaras omyndig på grund av
sinnessjukdom, sinnesslöhet eller
annan rubbning av själsverksamheten,
såframt det må antagas att hans
hörande skulle vara utan gagn.

I annat fall än som avses i första stycket skall rätten utfärda föreläggande
för den, om vars försättande i omyndighet är fråga, att svara i målet.
Angående sådant föreläggande gälle vad om stämning är stadgat.

Om den, vars försättande i omyndighet
har satts i fråga, uppenbarligen
ej förstår vad saken gäller eller
skulle lida allvarlig skada av att få
del av ansökningen om omyndighetsförklaring,
skall rätten förordna
god man varom i 18 kap. sägs att i
målet företräda honom och bevaka
hans rätt. I fråga om ersättning till
sådan god man äga bestämmelserna
i 19 § andra stycket om ersättning till
biträde motsvarande tillämpning.

18 S

Ansökan av den som försatts i
omyndighet att bliva förklarad myndig
må, om den finnes uppenbart
ogrundad, utan huvudförhandling
omedelbart avslås. Har ansökan om
hävande av omyndighetsförklaring
gjorts eller tillstyrkts av förmyndaren,
må målet ock utan huvudförhandling
omedelbart företagas till

Ansökan av den som försatts i
omyndighet att bliva förklarad myndig
må, om den finnes uppenbart
ogrundad, utan huvudförhandling
omedelbart avslås. Har ansökan om
hävande av omyndighetsförklaring
gjorts eller tillstyrkts av såväl förmyndaren
som överförmyndaren.
må målet ock utan huvudförhand -

LU 1974:38

Nuvarande lydelse

avgörande, såvida förmyndarens
inställelse ej finnes vara behövlig
för målets utredning.

I annat fall än som avses i första
stycket skall rätten utfärda föreläggande
för förmyndaren att svara i
målet. Angående sådant föreläggande
gälle vad om stämning är
stadgat.

Föreslagen lydelse

ling omedelbart företagas till avgörande,
såvida förmyndarens eller
överförmyndarens inställelse ej finnes
vara behövlig för målets utredning.

I annat fall än som avses i första
stycket skall rätten utfärda föreläggande
för den som ansökningen
avser, förmyndaren och överförmyndaren
att svara i målet, allt i den
mån de ej gjort eller tillstyrkt ansökningen.
Angående sådant föreläggande
gälle vad om stämning är
stadgat.

19 §>'

Har ansökan gjorts, att någon
skall förklaras omyndig på grund av
sinnessjukdom, sinnesslöhet eller
annan rubbning av själsverksamheten,
förordne rätten biträde att bevaka
hans rätt i målet, om han begär
det eller om det eljest med hänsyn till
omständigheterna finnes lämpligt.

Begär den som på sådan grund försatts
i omyndighet att förklaras åter
myndig, må ock rättegångsbiträde
förordnas, om det finnes erforderligt.

Den som förordnats till rättegångsbiträde ätnjute av allmänna medel efter
rättens prövning skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som
uppdraget krävt. Ersättningen skall stanna på statsverket, såframt ej motparten
till den, för vilken rättegångsbiträde förordnats, finnes böra åläggas
att gottgöra statsverket kostnaden.

21 §

Har ansökan gjorts, att någon
skall förklaras omyndig och föreligger
ej fall som avses i 17 § tredje
stycket, förordne rätten biträde att
bevaka hans rätt i målet, om det ej är
uppenbart att biträde ej erfordras.
Begär den sorn försatts i omyndighet
att förklaras åter myndig, skall
ock rättegångsbiträde förordnas,
om det ej är uppenbart att biträde ej
erfordras.

Ej må någon förklaras omyndig
på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet
eller annan rubbning av själsverksamheten,
ej heller den som på
sådan grund försatts i omyndighet
förklaras myndig, med mindre
läkarintyg angående hans sinnestillstånd
blivit företett. Närmare bestämmelser
om sådant intyg meddelas
av Konungen.

Ej må någon förklaras omyndig
eller den som försatts i omyndighet
förklaras myndig, med mindre läkarintyg
angående hans sinnestillstånd
blivit företett. Närmare bestämmelser
om sådant intyg meddelas
av regeringen.

24 a!)

/ ärende om förordnande av förmyndare
skall rätten bereda överför -

,s Senaste lydelse 1973:120.

LU 1974:38

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

myndaren tillfälle att lämna förslag
på person som är lämplig för uppdraget.

28 §'

Ansökan om förmyndares förordnande
eller entledigande eller
om annan rättens åtgärd med avseende
å förmynderskap må, såframt
fråga ej är om ärende, varom i 9 kap.
2 a § eller i 29 § stadgas, göras,
förutom av överförmyndaren och
förmyndare, av den omyndige själv,
om han fyllt sexton år, så ock av
hans make och närmaste fränder.
Förmyndare, som gjort sig skyldig
till försummelse i vårdnaden om underårig.
må entledigas jämväl på ansökan
av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd.
Frågor som avses i
denna paragraf skall ock rätten, när
anledning är därtill, upptaga utan att
särskild ansökan blivit gjord.

Ansökan om förmyndares förordnande
eller entledigande eller
om annan rättens åtgärd med avseende
å förmynderskap må, såframt
fråga ej är om ärende, varom i 9 kap.
2 a Ii stadgas, göras, förutom av
överförmyndaren och förmyndare,
av den omyndige själv, om han
fyllt sexton år, så ock av hans make
och närmaste fränder. Förmyndare,
som gjort sig skyldig till försummelse
i vårdnaden om underårig, må
entledigas jämväl på ansökan av allmän
åklagare eller barnavårdsnämnd.
Frågor som avses i denna
paragraf skall ock rätten, när anledning
är därtill, upptaga utan att särskild
ansökan blivit gjord.

I ärende som avses i första stycket
skall rätten, när det rör omyndig
som fyllt sexton år, bereda denne
tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

Mot rättens beslut i ärende, varom i första stycket sägs, må talan
fullföljas, förutom av den som beslutet särskilt rörer, av envar som äger
göra ansökan efter vad nyss är sagt.

Mot beslut, varigenom det förelagts förmyndare att vid vite fullgöra visst
åliggande, må talan fullföljas allenast i samband med klagan över rättens
beslut om utdömande av vitet.

29 5

Överförmyndarens eller rättens
tillstånd till åtgärd beträffande
omyndigs egendom må sökas allenast
av förmyndaren. Mot överförmyndarens
eller rättens beslut med
avseende å sådant tillstånd så ock
mot överförmyndarens förordnande,
att förbehåll, varom i 15 kap. 9 §
andra stycket sägs, ej skall gälla,
må talan föras allenast av förmyndaren
samt, såframt ärendet angår
omhändertagande av egendom, varöver
den omyndige äger råda, eller

Överförmyndarens tillstånd till
åtgärd beträffande omyndigs
egendom må sökas allenast av förmyndaren.
Mot överförmyndarens
beslut med avseende å sådant tillstånd
så ock mot överförmyndarens
förordnande, att förbehåll, varom i
15 kap. 9 § andra stycket sägs, ej
skall gälla, må talan föras allenast av
förmyndaren samt, såframt ärendet
angår omhändertagande av egendom,
varöver den omyndige äger
råda, eller återkallelse av

17 Senaste lydelse 1973:802.

LU 1974:38

Nuvarande lydelse

återkallelse av förmyndarens eller
överförmyndarens tillstånd för
omyndig att driva näring, av den
omyndige själv, om han fyllt sexton

år.

Mot överförmyndarens eller rättens
beslut i fall, varom i 13 kap. 8 §
tredje stycket sägs, må talan ej
föras.

Föreslagen lydelse

förmyndarens eller överförmyndarens
tillstånd för omyndig att driva
näring, av den omyndige själv, om
han fyllt sexton år.

Mot överförmyndarens beslut i
fall, varom i 13 kap. 8 § tredje stycket
sägs, må talan ej föras.

30 §

Fråga om förordnande eller entledigande
av god man som avses i 18
kap. 1 eller 2 § skall upptagas av den
rätt, där förmynderskapet för den
omyndige är inskrivet eller skall inskrivas.

Fråga om förordnande eller entledigande
av god man som avses i 18
kap. 1 eller 2 § skall upptagas av den
rätt, där förmynderskapet för den
omyndige är inskrivet eller skall inskrivas.
Skall förmynderskapet ej
vara inskrivet, avgöres frågan om
behörig domstol med motsvarande
tillämpning av 12 kap. 1 § andra
stycket.

Uppkommer vid utredning av dödsbo fråga om förordnande av
god man enligt 18 kap. 4 §, höre ärendet till den rätt, varunder boet lyder.
Skall god man eljest förordnas enligt nämnda lagrum eller ock enligt 3 §
samma kapitel, ankomme det på rätten i den ort, där den, för vilken god
man förordnas, har egendom eller eljest behov av god man yppat sig.
Erfordras ny god man eller uppstår fråga om entledigande av god
man, upptages ärendet av den rätt, där godmanskapet är inskrivet.

33 §"*

Talan mot överförmyndarens beslut
föres skriftligen hos rätten inom
två veckor från den dag klaganden
erhöll del av beslutet.

Talan mot överförmyndarens beslut
i ärende enligt denna balk föres
skriftligen hos rätten inom två veckor
från den dag klaganden erhöll del
av beslutet.

35 §

Beslut eller dom, som meddelas
av överförmyndaren eller rätten,
skall lända till efterrättelse utan hinder
av att talan däremot fores, utom
såvitt angår dom, som innefattar
hävande av omyndighetsförklaring,
eller rättens avgörande, varigenom
avtal om sammanlevnad i oskiftat

Beslut eller dom, som i mål eller
ärende enligt denna balk meddelas
av överförmyndaren eller rätten,
skall lända till efterrättelse utan hinder
av att talan däremot föres, utom
såvitt angår dom, som innefattar
hävande av omyndighetsförklaring,
eller rättens avgörande, varigenom

,s Senaste lydelse 1955:409.

LU 1974:38

Nuvarande lydelse

bo häves eller förordnande meddelas
om gäldande av särskild ersättning,
på sätt i 17 kap. 2 § tredje stycket
sägs, eller förmyndare eller god
man dömes till utgivande av försuttet
vite.

37 §■»

Vistas den, mot vilken talan enligt denna balk riktas, på okänd ort, skall
hans rätt i saken bevakas av god man som sägs i 18 kap. Detsamma gäller,
om han vistas på känd ort utom riket men stämningen eller andra handlingar
i målet ej kunna delges honom eller han underlåter att ställa ombud för sig
och särskilda skäl föreligga att förordna god man. Gode mannen skall
samråda med part för vilken han förordnats i den mån det kan ske.

I fråga om ersättning till god man som avses i första stycket skall
gälla vad i 20 kap. 19 § stadgas angående ersättning åt rättegångsbiträde.

Vad i rättegångsbalken är stadgat om hämtning av part skall äga motsvarande
tillämpning å den, som i annan egenskap än vittne eller sakkunnig skall
höras i mål eller ärende som avses i denna balk.

Föreslagen lydelse

avtal om sammanlevnad i oskiftat
bo häves eller förmyndare eller god
man dömes till utgivande av försuttet
vite.

Då fråga är om omyndighetsförklaring
på grund av sinnessjukdom,
sinnesslöhet eller annan rubbning av
själsverksamheten, bör iakttagas att
förordnande om skyldighet att inställa
sig personligen ej gives beträffande
den som avses med
ansökningen, såframt det finnes att
inställelsen skulle för honom kunna
medföra men eller fara.

I fråga om mål eller ärende, vari
allmän åklagare, barnavårdsnämnd
eller överförmyndare för talan, skall
vad i 20 § lagen om införande av nya
rättegångsbalken är stadgat äga
motsvarande tillämpning.

Då fråga är om omyndighetsförklaring,
bör iakttagas att förordnande
om skyldighet att inställa sig
personligen ej gives beträffande
den som avses med ansökningen,
såframt det finnes att inställelsen
skulle för honom kunna medföra
men eller fara.

S-"

I fråga om mål eller ärende, vari
allmän åklagare, barnavårdsnämnd
eller överförmyndare äger föra talan,
skall vad i 20 § lagen om införande
av nya rättegångsbalken är
stadgat äga motsvarande tillämpning.

utom äktenskap.

Första stycket gäller ej mål om underhåll till barn

21 kap.
14 §

Närmare bestämmelser för tilllämpningen
av detta kapitel meddelas
av Konungen.

,!l Senaste lydelse 1973:945.

Senaste lydelse 1973:802.

LU 1974:38

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976, såvitt gäller bestämmelserna i
19 kap. 2-11, 14 och 16-18 §§, och i övrigt den 1 januari 1975. Äldre
bestämmelser i fråga om arvode och annan ersättning till förmyndare, gode
män och överförmyndare gäller dock fortfarande, i den mån ersättningen
avser tid före den 1 januari 1975. Vidare skall uppgift enligt 17 kap. 7 §
lämnas i fråga om tillsyn över förvaltning som skett före nämnda tidpunkt.

Skall någon som omyndigförklarats före den 1 januari 1975 åter förklaras
myndig, gäller bestämmelsen i 20 kap. 21 § om företeende av läkarintyg
endast om grunden för omyndighetsförklaringen varit sinnessjukdom, sinnesslöhet
eller annan rubbning av själsverksamheten.

Val av överförmyndare och ledamöter i överförmyndarnämnd samt
ersättare för dessa skall med tillämpning av denna lag äga rum första gången
före utgången av år 1975. Valet skall avse tiden intill utgången av år 1976.

I fråga om de överförmyndare och ledamöter i överförmyndarnämnd
samt ersättare för dessa som valts enligt äldre bestämmelser upphör
löpande tjänstgöringstider vid utgången av år 1975.

LU 1974:38

2 Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom förordnas i fråga om ärvdabalken

dels att 19 kap. 14 och 15 §§ samt 20 kap. 8 § skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i balken skall införas en ny paragraf, 19 kap. 14 a §, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap.

14 §

Till dödsboet hörande penning- Till dödsboet hörande penningmedel,
som göras räntebärande ge- medel, som göras räntebärande genom
insättning i bank, skola insättas nom insättning i bank. skola insättas

i boets namn. Dödsboets egendom i boets namn. Dödsboets egendom

må ej heller eljest sammanblandas må ej heller eljest sammanblandas

med vad boutredningsmannen eller med vad boutredningsmannen eller

annan tillhör. annan tillhör. Värdehandlingar sko la

nedsättas i öppet förvar i hank,
om det sammanlagda värdet
överstiger ett belopp motsvarande
två gånger gällande basbelopp enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Utöver vad av 18 kap. 5 § föranledes må egendom ej förskottsvis utgivas
till delägare, med mindre det kan ske utan men för annan, vars rätt är
beroende av utredningen.

14 a §

Före den 1 april varje år skall boutredningsmannen
avge redovisning
för medelsförvaltningen under
föregående kalenderår. / redovisningen
skola upptagas saldo vid
årets början och slut samt in- och
utbetalningar under året. Ha medel
innestått i bank eller annan inrättning
skall vid redovisningen fogas
bevis om insättningar och uttag under
året samt behållning vid årets
slut. När värdehandlingar nedsatts i
bank skall vid redovisningen fogas
bevis av motsvarande innehåll.

Årsredovisning skall tillställas
minst en delägare i boet. Övriga delägare
samt rätten skola samtidigt
underrättas om vem som tillställts

LU 1974:38

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

redovisningen. Dödsbodelägare
som icke har tillställts redovisningen
har rätt att på begäran hos boutredningsmannen
erhålla ett exemplar
av den. Finnes omyndig delägare i
boet skall ett exemplar tillställas
överförmyndaren.

Fullgör boutredningsman ej vad
som åligger honom enligt denna paragraf,
kan rätten vid vite förelägga
honom att fullgöra sin skyldighet.

15 8

Så snart dödsboet beretts för bodelning eller arvskifte samt delning kan
äga rum utan men för någon, vars rätt är beroende av utredningen, skall
boutredningsmannen göra anmälan härom till delägarna och avgiva redovisning
för sin förvaltning.

Sedan bodelning eller arvskifte förrättats av delägarna, skall boutredningsmannen
till envar av dem utgiva honom tillkommande egendom.
Samma lag vare, där av skiftesman verkställd delning blivit ståndande.

Har boutredningsman frånträtt uppdraget utan att det blivit slutfört efter
vad nu är sagt, är han ock redovisningsskyldig.

När boutredningsman slutfört sitt
uppdrag, må han på begäran entledigas
av rätten.

20 kap.

8 §■

Bouppteckning skall inom en månad efter upprättandet jämte bestyrkt
avskrift för registrering ingivas till rätten i den ort där den döde skolat svara i
tvistemål i allmänhet eller, om behörig domstol ej sålunda finnes, till
Stockholms tingsrätt. Äro flera bouppteckningar, skola de ingivas samtidigt;
och skall tiden härför räknas från det den sista bouppteckningen
upprättades.

Bestyrkt avskrift av bouppteckningen
skall förvaras hos rätten.

Har omyndig del i boet eller finnes
delägare, för vilken god man skall
förordnas, skall ytterligare en bestyrkt
avskrift ingivas för varje överförmyndare
som skall ha tillsyn över
ifrågavarande förmynderskap eller
godmanskap. Ar bouppteckningen
av vidlyftig beskaffenhet, må denna
avskrift omfatta endast erforderliga
delar.

Äro ej erforderliga avskrifter ingivna,
skola sådana tagas på boets
bekostnad.

' Senaste lydelse 1969:800.

Bestyrkt avskrift av bouppteckningen
skall förvaras hos rätten. Är
ej avskrift ingiven, skall sådan tagas
på boets bekostnad.

LU 1974:38

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. I fråga om boutredningsman
som har förordnats före den 1 januari 1972 är rätten ej skyldig att kontrollera
att redovisningsskyldighet enligt 19 kap. 14 a § fullgöres, såvida det ej
påkallas av dödsbodelägare eller, om omyndig har del i boet, av överförmyndaren.

LU 1974:38

3 Förslag till

Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas att 15 kap. 3 § giftermålsbalken skall upphöra att
gälla vid utgången av år 1974.

3 Riksdagen 1974. 8 sami. Nr 38

LU 1974:38

4 Förslag till

Lag om avveckling av äldre godmanskap

Härigenom förordnas som följer.

1 S Har god man förordnats antingen för bortovarande eller okänd arvinge
till någon som avlidit före den I januari 1929 eller för bortovarande eller
okänd testamentstagare efter någon som avlidit före den I januari 1931 och
förvaltar den gode mannen penningmedel på grund av sådant godmanskap,
är han skyldig att inbetala medlen till kammarkollegiet. Därvid skall bifogas
av överförmyndaren godkänd slutriikning för godmanskapet.

Om överförmyndaren ej medger anstånd, skall skyldigheten att inbetala
medel fullgöras inom tre månader från det denna lag trätt i kraft. När medlen
har inbetalats skall gode mannen anses ha slutfört sitt uppdrag.

Kammarkollegiet skall underrätta överförmyndaren när inbetalning har
skett enligt första stycket.

2 § Den som vill göra anspråk på medel som inbetalats eller bort inbetalas
enligt 1 § skall senast inom två år från det denna lag trätt i kraft genom
ansökan framställa sina anspråk hos den rätt där godmanskapet senast var
inskrivet vid äventyr att han går förlustig sin rätt.

3 § När den i 2 § nämnda tiden har gått ut skall rätten för varje godmanskap
som slutförts eller bort slutföras enligt I § pröva huruvida någon som anmält
anspråk på medlen är berättigad till dessa eller de skall tillfalla allmänna
arvsfonden.

Kammarkollegiet skall avge yttrande i ärende som avses i första stycket.
Rätten skall även höra överförmyndaren och den gode mannen.

Finner rätten att känd person, som icke anmält anspråk på medlen enligt
2 §, är berättigad till medlen eller del av dem, skall denne, om det kan ske,
beredas tillfälle att inom viss tid framställa anspråk på dem. Framställes
anspråk inom den bestämda tiden, prövas det utan hinder av att den i 2 §
angivna tiden har gått till ända.

4 § I fråga om ärende enligt 3 § gäller lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden. Den som har framställt anspråk på förvaltade medel
svarar dock själv för sina kostnader med anledning härav. Ogillas anspråket,
är han icke skyldig att ersätta staten för dess kostnader. Om rättens
domförhet gäller vad i 6 § nämnda lag är föreskrivet om ärende som skall
prövas enligt föräldrabalken.

5 § Överförmyndaren tillser att gode män för vilka denna lag gäller får
kännedom om vad de har att iakttaga enligt lagen. Fullgör god man ej vad
som åligger honom enligt I §. skall överförmyndaren anmäla försummelsen
hos rätten. Rätten kan genom vite tillhålla den gode mannen att fullgöra sitt
åliggande. Innan överförmyndaren gör anmälan som nyss nämnts, skall han
erinra gode mannen om hans skyldighet, om det lämpligen kan ske.

LU 1974:38

Denna lag träder i kraft den I januari 1975. Har god man sorn avses i I §
före nämnda dag inbetalat förvaltade medel till statskontoret eller kammarkollegiet
för avveckling av godmanskapet, tillämpas denna lag i fräga om
ärendets vidare behandling. Prövning enligt 3 § skall dock ej äga rum i andra
fall än när någon har anmält anspråk inom den i 2 § angivna tiden.

LU 1974:38

5 Förslag (ill

Lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs
värdehandlingar

Härigenom förordnas att 1,3,8. 13 och 15 § § lagen (1924:322)om vård av
omyndigs värdehandlingar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Hava för omyndigs räkning värdehandlingar
blivit hos riksbanken
eller annan bank i öppet förvar nedsatta
efter vad i lagen om förmynderskap
är stadgat, svare banken för
de sålunda nedsatta värdehandlingarnas
förvaring och förvaltning i enlighet
med vad här nedan i 2 — 7 §§
stadgas. Ej må i vidare mån än där
sägs avtal träffas om befrielse från
de förpliktelser, som enligt nämnda
lagrum åvila banken: har så skett,
vare avtalet utan verkan.

Finnas eljest i öppet förvar hos
bank omyndigs värdehandlingar, å
vilka skall tillämpas vad i lagen om
förmynderskap är stadgat beträffande
nedsatta värdehandlingar,
ägc vad i första stycket sägs motsvarande
tillämpning.

Kapitalbelopp, som av banken
uppbäres å omyndigs värdehandling,
skall i den omyndiges namn
insättas å sådan bankräkning, att
medlen kunna utan föregående uppsägning
uttagas, eller å annan
bankräkning, som förmyndaren
bestämmer. Insättning må ej utan
överförmyndarens medgivande ske
å räkning, från vilken uttag må göras
utan hans tillstånd. Ränta och annan
avkastning, som uppbäras av
banken, skola, såvitt cj annan be -

Föreslagen lydelse

Hava för omyndigs räkning värdehandlingar
blivit hos riksbanken
eller annan bank i öppet förvar nedsatta
efter vad i föräldrabalken är
stadgat, svare banken för de sålunda
nedsatta värdehandlingarnas förvaring
och förvaltning i enlighet
med vad här nedan i 2-7 S § stadgas.
Ej må i vidare mån än där sägs avtal
träffas om befrielse från de förpliktelser,
som enligt nämnda lagrum
åvila banken; har så skett, vare avtalet
utan verkan.

Finnas eljest i öppet förvar hos
bank omyndigs värdehandlingar, å
vilka skall tillämpas vad i föräldrabalken
är stadgat beträffande nedsatta
värdehandlingar, åge vad i
första stycket sägs motsvarande
tillämpning.

Kapitalbelopp, som av banken
uppbäres å omyndigs värdehandling.
skall i den omyndiges namn
insättas å sådan bankräkning, att
medlen kunna utan föregående uppsägning
uttagas, eller å annan
bankräkning, som förmyndaren
bestämmer. Insättning må ej utan
överförmyndarens medgivande ske
å räkning, från vilken uttag må göras
utan hans tillstånd. Ränta och annan
avkastning, som uppbäras av banken,
skola, såvitt ej annan be -

’ Senaste lydelse 1940:451.
5 Senaste lydelse 1940:451.

LU 1974:38

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

stämmelsc givils av förmyndaren, i
enahanda ordning insättas å bankräkning,
dock att därvid må göras
förbehåll, varom i S kap. 9 § andra
stycket lagen om förmynderskap
sägs.

stämmelse givits av förmyndaren, i
enahanda ordning insättas å bankräkning,
dock att därvid må göras
förbehåll, varom i /5kap. 9 § andra
stycket föräldrabalken sägs.

8 §:l

För den vård av omyndigs värdehandlingar,
som enligt denna lag
åligger banken, må banken betinga
sig en ärlig avgift, icke överstigande
i fråga om inhemska värdehandlingar
två kronor och utländska värdehandlingar
en krona för varje påbörjat
tusental kronor av handlingarnas
värde. Hava underåriga syskon
gemensam förmyndare, skola
syskonens värdehandlingar sammanräknas.
Närmare bestämmelser
om avgiftens beräkning må, såvitt
angår andra banker än riksbanken,
meddelas av Konungen.

För den vård av omyndigs värdehandlingar,
som enligt denna lag
åligger banken, må banken betinga
sig en årlig avgift, icke överstigande
i fråga om inhemska värdehandlingar
tre kronor och utländska värdehandlingar
två kronor för varie påbörjat
tusental kronor av handlingarnas
värde. Hava underåriga syskon
gemensam förmyndare, skola
syskonens värdehandlingar sammanräknas.

Den avgift, varom i första stycket sägs, innefattar ej ersättning för
bankens särskilda utgifter till följd av uppdraget, ej heller för åtgärd, som
banken efter särskilt avtal vidtagit.

För fordran å avgift eller ersättning,
varom i första stycket sägs,
äge banken innehålla vad av de nedsatta
handlingarna i värde svarar
mot fordringen. Hanken äge ock för
sådan fordran uttaga betalning av
medel, som för den omyndiges räkning
uppburits av banken.

För fordran å avgift eller ersättning,
varom ovan sägs, äge banken
innehålla vad av de nedsatta handlingarna
i värde svarar mot fordringen.
Banken äge ock för sådan fordran
uttaga betalning av medel, som
för den omyndiges räkning uppburits
av banken.

13 §'

Innestå hos bank omyndigs medel, som ej må uttagas utan överförmyndarens
tillstånd, skall vad i 9, II och 12 §§ stadgas angående ansökan om
tillstånd till uttagande av nedsatt värdehandling och om sådan ansökans
prövning, så ock om förmyndarens skyldighet att ingiva redogörelse för
vidtagna åtgärder eller anmälan, att tillståndet icke blivit använt, i tillämpliga
delar gälla rörande ansökan om tillstånd att uttaga medel, om sådan
ansökans prövning och om skyldighet för förmyndaren att ingiva redogörelse
fiir medlens användning eller anmälan, att tillståndet icke blivit använt.
I)å fråga är om tillagning av medel tili bestridande av utgifter för den
omyndiges underhåll eller för vården av hans egendom, må tillståndet givas

* Senaste lydelse l%3:153.
‘ Senaste lydelse 1940:451.

LU 1974:38

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

tills vidare och avse visst sammanlagt belopp under kalenderår. Tillståndet
må ock avse, att medel, som innestå eller insättas å viss räkning, tills vidare
må lyftas utan särskilt medgivande av överförmyndaren. I annat fall galle ej
överförmyndarens tillstånd för längre tid än tre veckor från det tillståndet
meddelades.

Kunna insatta medel ej utan föregående uppsägning uttagas, skall tillstånd
till medlens uttagning medföra rätt till uppsägning, och iige förmyndaren,
sedan uppsägning skett, utan nytt tillstånd lyfta medlen. I sådant fall
skall tiden för redogörelsens avgivande räknas från del dessa blivit för
lyftning tillgängliga.

Skola medlen enligt tillståndet användas
för inköp av värdehandling
eller utlånas, må, där överförmyndaren
ej annorlunda förordnar,
medlen utlämnas allenast mot det
att banken mottager värdehandlingen
eller fordringsbeviset i öppet förvar
eller erhåller bevis, att nedsättning
därav ägt rum hos annan bank
eller att inskrivning, som avses i 8
kap. 8 § andra och tredje styckena
lagen om förmynderskap, skett med
förbehåll, som där sägs. Skola medlen
enligt tillståndet användas till
köp av fast egendom eller tomträtt,
skall, där överförmyndaren ej annorlunda
förordnar, utbetalning av
banken verkställas direkt till säljaren.
1 övrigt äge överförmyndaren
vid tillstånd till uttagning av medel
foga de villkor, som i varje fall finnas
erforderliga, åliggande det banken
att noggrant iakttaga dessa
villkor.

Skola medlen enligt tillståndet användas
för inköp av värdehandling
eller utlånas, må. där överförmyndaren
ej annorlunda förordnar,
medlen utlämnas allenast mot det
att banken mottager värdehandlingen
eller fordringsbeviset i öppet
förvar eller erhåller bevis, att nedsättning
därav ägt rum hos annan
bank eller att inskrivning, som avses
i 15 kap. 8 § andra och tredje
styckena föräldrabalkcn. skett med
förbehåll, som där sägs. Skola medlen
enligt tillståndet användas till
köp av fast egendom eller tomträtt,
skall, där överförmyndaren ej annorlunda
förordnar, utbetalning av
banken verkställas direkt till säljaren.
I övrigt äge överförmyndaren
vid tillstånd till uttagning av medel
foga de villkor, som i varje fall finnas
erforderliga, åliggande det banken
att noggrant iakttaga dessa
villkor.

Skola medel allenast överföras till annan bank, åligge den bank, där
medlen innestå, att insätta dem hos den andra banken och att ofördröjligen
underrätta överförmyndaren därom. Vid insättningen må ej fogas förbehåll
om rätt för förmyndaren att uttaga medlen utan överförmyndarens tillstånd.

15 §5

Vad i denna lag stadgas skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om
vård av värdehandlingar, som
tillhöra den, för vilken god man förordnats
efter vad i II kap. 3 eller 4 §

Vad i denna lag stadgas skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om
värd av värdehandlingar, som tillhöra
den, för vilken god man
förordnats efter vad i /Skap. 3 eller

s Senaste lydelse 1940:451.

LU 1974:38

Nuvarande lydelse

av lagen om förmynderskap stadgas,
så ock i fråga om medel, som för
hans räkning innestå hos bank och
ej må uttagas utan överförmyndarens
tillstånd.

Föreslagen lydelse

4 § föräldrabalken stadgas, så ock i
fråga om medel, som för hans räkning
innestå hos bank och ej må
uttagas utan överförmyndarens tillstånd.

Denna lag träder i kraft den I januari 1975. Äldre avgiftsbestämmelser i 8
§ gäller dock fortfarande i fråga om sådan vård av omyndigs värdehandlingar
som har ägt rum före ikraftträdandet.

LU 1974:38

6 Förslag till

Lagom ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård

Härigenom förordnas att 67 § lagen (1954:579) om nykterhetsvård skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

67 §

Finner nykterhetsnämnd, att någon,
som är hemfallen åt alkoholmissbruk,
bör förklaras omyndig eller
att förmyndare i hans ställe eller
jämte honom bör förordnas för hans
myndling, har nämnden att göra anmälan
härom hos överförmyndaren.

Finner nykterhetsnämnd, att någon,
som är hemfallen åt alkoholmissbruk,
bör förklaras omyndigeller
att god nian bör förordnas för
honom eller att förmyndare i hans
ställe eller jämte honom bör förordnas
för hans myndling, har nämnden
att göra anmälan härom till överförmyndaren.

Anmälan till överförmyndaren
skall också göras, om nämnden
finner att någon icke längre bör vara
omyndigförklarad.

Denna lag träder i kraft den I januari 1975.

7 Förslag till

Lagom ändring i lagen (1956:2)om socialhjälp

Härigenom förordnas att 63 § lagen (1956:2) om socialhjälp skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

63 §

Finner socialnämnd att hjiilptaga- Finner socialnämnd att hjälptagare
bör förklaras omyndig, har nämn- re bör förklaras omyndig eller att

den all göra anmälan härom hos god man bör förordnas för honom.

överförmyndaren. har nämnden att göra anmälan här om

hos överförmyndaren.

Anmälan till överförmyndaren
skall också göras, om nämnden finner
att någon icke längre bör vara
omyndigförklarad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

LU 1974:38

Motionsyrkanden

Utskottet har i samband med propositionen behandlat följande motioner:

I. de med anledning av propositionen väckta motionerna:

A. 1974:1946 av herr Mattsson i Lane-Herrestad (c), vari hemställs att
riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition 1974:142 beslutar

1. att i föräldrabalken 11:5 införes ett tillägg av innebörd att till förmyndare
ej må utses någon som har att på grund av tjänst eller avtal ta befattning
med den omyndiges angelägenheter,

2. att förmyndares och god mans tjänster skall betalas med allmänna
medel då det gäller personlig vård och intressebevakning,

3. att förmyndare skall åläggas att till överförmyndare redogöra för sina
insatser beträffande den personliga omvårdnaden och intressebevakning,
samt

4. att kommunerna ålägges att i samtliga kommuner utse förmyndarnämnd.

B. 1974:1947 av herrar Norrby (c) och Börjesson i Falköping (c), vari hemställs 1.

att riksdagen beslutar att bestämmelsen om rätten att indela en kommun
i flera överförmyndardistrikt bibehålies,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att förslagen till ändring i föräldrabalken
(prop. 1974:142) träder i kraft 1 januari 1976,

3. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att förslag förelägges riksdagen
om införande av statligt ansvar för ekonomiska förluster som omyndig
åsamkas genom förmyndares förskingring eller oaktsamhet, samt

4. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till övergångsbestämmelser
vad beträffar arvodering av avgående överförmyndare under det sista året
enligt nuvarande bestämmelser.

C. 1974:1948 av fru Fraenkel (fp) och herr Henmark (fp), vari hemställs
att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition 1974:142 beslutar 1.

ge Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförts om grunderna
för förordnande av god man,

2. om sådan lydelse av FB 12 kap. 1 § att förmynderskap för underårig
skall inskrivas då den underårige annorledes än genom upptagande av lån
har förvärvat egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning och
som till sitt värde överstiger ett belopp motsvarande gällande basbelopp enligt
lagen om allmän försäkring,

3. om sådan lydelse av FB 15 kap. 12 § att inbetalning hos bank skall
ske i den mån förmånen för kalenderår överstiger ett belopp motsvarande
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, som gällt vid årets början,

4. att de föreslagna lagändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1976.

LU 1974:38

D. 1974:1949 av fru Kristensson m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. avslår förslaget om att 2.-4. i 10 kap. 1 § föräldrabalken skall utgå,

2. avslår förslaget om ändring i 11 kap. 5§ föräldrabalken,

3. beslutar att i 13 kap. 1 § förslaget till lag om ändring i föräldrabalken
förmyndarens skyldighet att förvalta myndlingens förmögenhet och företräda
honom i angelägenheter som rör denna nämns före skyldigheten att
sörja för myndlingens person,

4. beslutar att i 19 kap. 8 § föräldrabalken införs en bestämmelse om
att överförmyndare och ersättare för denne skall vara väl förfaren i de praktiska,
ekonomiska och juridiska frågor som är av betydelse för tjänsten,

5. avslår förslaget att slopa bestämmelsen i 19 kap. 8 § föräldrabalken
om att överförmyndare skall vara svensk medborgare,

6. ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts om kommunernas
kostnader för förmyndarvården,

7. beslutar att de i propositionen föreslagna lagändringarna träder i kraft
den 1 januari 1976.

II. de vid början av 1974 års riksdag väckta fristående motionerna:

A. 1974:20 av herrar Börjesson i Falköping (c) och Norrby (c), vari hemställs
att riksdagen beslutar att ersättning till överförmyndare och förmyndare
skall utgå av allmänna medel då den omyndiges tillgångar är ringa.

B. 1974:651 av herr Josefson m. fl. (c), vari föreslås att riksdagen hemställer
hos Kungl. Maj:t att förslag till reviderad förmynderskapslagstiftning
framläggs snarast möjligt för riksdagen.

C. 1974:974 av fru Dahl m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin
mening uttalar att, vid den översyn av förmynderskapslagstiftningen som
riksdagen förutsatt skall genomföras skyndsamt, kravet på en i princip lika
behandling av alla legala förmyndare tillgodoses samt att en koncentration
av kontrollen sker till komplicerade fall och stora förmögenheter.

Utskottet

Inledning

Den första moderna lagstiftningen på förmynderskapsrättens område var
1924 års lag om förmynderskap. Denna lag sammanfördes år 1949 med
lagarna om föräldrar och barn till en särskild balk, föräldrabalken (FB). Vid
balkens sammansättande, som till väsentlig del var av formell och systematisk
karaktär, infördes reglerna om förmynderskap i 9-20 kap. Den
enda viktiga materiella ändringen, som därvid gjordes i förmynderskapsreglerna,
avsåg bestämmelserna om förmynderskapet för barn i äktenskap.
Därefter har betydelsefulla ändringar gjorts genom att myndighetsåldern
sänkts i två omgångar, nämligen den 1 juli 1969 från 21 till 20 år och
den 1 juli 1974 från 20 till 18 år.

LU 1974:38

Även om vissa ändringar sålunda gjorts i förmynderskapsbestämmelserna
bygger de i huvudsak på förhållanden och värderingar, som var rådande
för mer än 50 år sedan. Till följd av den ekonomiska och sociala utvecklingen
har en översyn av förmynderskapslagstiftningen ansetts påkallad i skilda
hänseenden. Detta gäller främst frågor om omyndighetsförklaring och förfarandet
i mål om sådan förklaring samt förmynderskapsförvaltningen och
kontrollen över denna.

Sedan gång efter annan i motioner i riksdagen begärts förslag till ändringar
och förenklingar i gällande ordning tillsattes år 1964 en särskild utredning,
förmynderskapsutredningen, för en samlad översyn av förmynderskapslagstiftningen.
Förmynderskapsutredningen avgav, efter att ha överlämnat delbetänkanden
om bl. a. myndighetsåldern, den 19 augusti 1970 betänkandet
(SOU 1970:67) Förmynderskap med förslag till ändringar i FB m. fl. författningar.
Betänkandet remissbehandlades samma höst och mottogs i det
stora hela positivt av remissinstanserna. Därefter har emellertid frågan om
en ny förmynderskapslagstiftning vilat fram till år 1974 i avvaktan på Kungl.
Maj:ts prövning. Framför allt torde det ha varit utredningens förslag om
förstatligande av överförmyndarinstitutionen som har krävt ingående överväganden.

Dröjsmålet med att avlämna proposition med förslag till ny lagstiftning
på området har föranlett motioner i riksdagen åren 1972, 1973 och 1974.
Föregående år underströk lagutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande
LU 1973:6 att det var angeläget att förslag till ny förmynderskapslagstiftning
snarast förelädes riksdagen, och utskottet förutsatte också att
så skulle komma att ske.

Förmynderskapsutredningens förslag har under våren 1974 överarbetats
inom justitiedepartementet och i en departementspromemoria (Ds Ju 1974:7)
Förmynderskap har förslag lagts fram till ändringar i förmynderskapslagstiftningen
m. m. Promemorian har remissbehandlats och har därvid fått
ett övervägande gynnsamt mottagande. Föreliggande proposition bygger i
allt väsentligt på promemorieförslaget.

Genom propositionens förslag till ändringar i FB har önskemålen i de
vid riksdagens början väckta motionerna 1974:20, 1974:651 och 1974:974
blivit tillgodosedda. Motionerna bör därför inte föranleda någon riksdagens
vidare åtgärd.

Utskottet kommer i det följande efter en redogörelse för propositionens
huvudsakliga innehåll att behandla propositionen i de delar som berörs av
motionsyrkanden och i övrigt i den mån utskottet funnit anledning att
närmare kommentera de föreslagna lagändringarna. Utskottet kommer därvid
att föreslå bl. a. vissa förtydligande tillägg till de kommunalrättsliga
bestämmelserna i 19 kap. FB.

LU 1974:38

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att grunderna för omyndighetsförklaring begränsas.
En person skall enligt förslaget kunna förklaras omyndig endast om
han på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk
abnormitet av annat slag är ur stånd att vårda sig eller sin egendom och
det inte är tillräckligt att god man förordnas för honom eller att han på
annat mindre ingripande sätt får bistånd i vården av sina angelägenheter.
Samtidigt föreslås ökade möjligheter att förordna god man för den som
behöver bistånd i ekonomiska eller rättsliga angelägenheter eller i vården
om sin person.

De processuella reglerna om omyndighetsförklaring och hävande av
omyndighetsförklaring föreslås bli ändrade så att den enskildes rättssäkerhet
stärks och man får bättre garantier för att en omyndighetsförklaring blir
hävd när skäl för omyndighet inte längre föreligger.

När det gäller förmyndarnas uppgifter betonas att förmyndaren inte bara
skall syssla med ekonomisk förvaltning utan också sörja för den omyndiges
person. Reglerna om placering av den omyndiges medel föreslås bli ändrade
så att förmyndarna får större möjlighet att placera medlen i värdesäkra tillgångar.
Vidare föreslås vissa lättnader i förmyndarnas redovisningsskyldighet.

Förmynderskap skall enligt propositionen alltjämt stå under kontroll av
överförmyndaren och rätten. Det betonas att tillsynsorganen skall inrikta
sin kontroll på sådana förmynderskap där en kontroll är särskilt påkallad
med hänsyn till den omyndiges egendomsförhållanden. Vissa ändringar föreslås
därför i reglerna om inskrivning av förmynderskap. Ändringarna innebär
bl. a. att förmynderskap för underårig med legal förmyndare skall
inskrivas endast om den underårige förvärvar egendom av viss angiven
omfattning. Rätten får också möjlighet att besluta att inskrivning skall upphöra.

Överförmyndaren föreslås få vidgade uppgifter. Prövning av tillstånd till
alla förvaltningsåtgärder läggs sålunda i sin helhet på överförmyndaren. Han
skall också, som framgår av det följande, bestämma förmyndares arvode.

Det nuvarande systemet med kommunalvalda överförmyndare behålls.
Kommunerna får dock möjlighet att i stället för överförmyndare utse överförmyndarnämnder.
Reglerna om ersättning till överförmyndare ändras så
att verksamheten inte längre skall bekostas genom avgifter från de omyndiga
utan i stället betalas av kommunerna.

Även de nuvarande bestämmelserna om ersättning till förmyndare ändras.
Det slås fast att förmyndaren har rätt till arvode inte bara förden ekonomiska
förvaltningen utan också för vården av den omyndiges person. Arvodet
skall i varje särskilt fall bestämmas av överförmyndaren med ledning av
grunder som fastställs av kommunen. Arvodet skall utges av den omyndige
i den mån hans beräknade årsinkomst överstiger två basbelopp eller, om

LU 1974:38

ej särskilda omständigheter föranleder annat, han har tillgångar till ett värde
överstigande fyra basbelopp. I annat fall skall förmyndararvodet betalas av
kommunen.

God man föreslås bli berättigad till arvode med belopp som överförmyndaren
bestämmer. Överförmyndaren skall också avgöra i vad mån arvodet
skall utges av den för vilken den gode mannen har förordnats eller av
kommunen.

Rättens kontroll av överförmyndarna skall i fortsättningen utövas i huvudsak
genom inspektion. Skyldigheten för överförmyndarna att ge in årsredogörelse
till rätten slopas.

Propositionen innehåller slutligen förslag till ändringar i ärvdabalken som
syftar till en förstärkt kontroll över boutredningsmans förvaltning. Det föreslås
också en särskild lag om avveckling av äldre godmanskap.

Huvuddelen av de nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari
1975. Reglerna om den nya överförmyndarorganisationen skall dock träda
i kraft först den 1 januari 1976.

Grunderna för omyndighetsförklaring och förordnande av god man

I fråga om grunderna för omyndighetsförklaring intar FB den ståndpunkten
att i lag skall uttömmande anges de orsaker som anses föranleda sådan
oförmåga hos en person att vårda sina angelägenheter att rätten kan mot
hans vilja förklara honom omyndig. Enligt 10 kap. 1 § första-tredje punkterna
FB kan omyndighetsförklaring sålunda ske oberoende av vederbörandes
samtycke om han (1) på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller
annan rubbning av själsverksamheten är ur stånd att vårda sig eller sin
egendom, (2) om han genom slöseri eller annan grov vanvård av sin egendom
eller på annat sätt genom otillbörligt förfarande med avseende på egendomen
äventyrar sin eller sin familjs välfärd, eller (3) om han är hemfallen åt missbruk
av rusgivande medel och till följd härav inte kan vårda sig eller sin
egendom. Dessutom kan en person omyndigförklaras enligt fjärde punkten
i samma paragraf om han själv begär det eller samtycker till det och han
på grund av sjukdom, försvagat hälsotillstånd, lyte, oerfarenhet eller av
annan orsak behöver annans bistånd i vården av sina angelägenheter. Omyndighetsförklaring
skall hävas av domstolen om den omyndige finnes vara
i stånd att själv ta vård om sina angelägenheter.

För den som på grund av sjukdom inte själv kan vårda sin egendom
finns redan i dag vissa möjligheter att i stället för att förklara vederbörande
omyndig förordna god man enligt 18 kap. 3 §. En förutsättning är emellertid
att sjukdomen är av övergående natur. Vidare gäller som villkor att den
sjuke har samtyckt till åtgärden, om inte sjukdomen medför hinder för
inhämtande av samtycke.

Propositionen ansluter sig till gällande rätts ståndpunkt att i FB skall
uttömmande anges de grunder enligt vilka en person kan omyndigförklaras.

LU 1974:38

I propositionen förslås emellertid väsentliga inskränkningar i de gällande
omyndighetsgrunderna jämsides med en vidgning av möjligheterna att förordna
god man. Av omyndighetsgrunderna föreslås samtliga upphävda utom
de som inryms i den ovannämnda första punkten i 10 kap. 1 §. Beträffande
denna punkt föreslås den inskränkningen att omyndighetsförklaring inte
får ske om den enskilde kan få erforderligt bistånd i vården av sina angelägenheter
genom att god man förordnas för honom eller på annat mindre
ingripande sätt. Härutöver föreslås en modernisering av terminologin.

I vad gäller bestämmelserna i 18 kap. 3 § FB om förordnande av god man
föreslås att god man inte bara som hittills skall kunna förordnas vid övergående
sjukdom utan också då någon på grund av varaktig sjukdom, hämmad
förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller liknande är ur stånd
att bevaka sin rätt eller förvalta sin egendom. Vidare skall god man enligt
förslaget kunna förordnas för att sörja för någons person. I likhet med vad
som är fallet enligt gällande rätt fordras enligt förslaget i princip att den
för vilken gode mannen skall utses har samtyckt till förordnandet. Kravet
på samtycke skall dock kunna efterges om hans tillstånd medför hinder
mot inhämtande av samtycke eller eljest särskilda skäl föreligger.

I motionen 1974:1949 (yrkandet 1) hemställs att riksdagen avslår förslaget
att upphäva andra-fjärde punkterna i 10 kap. 1 § FB. Motionärerna anser
att den allvarligaste bristen med propositionens förslag är att hänsyn tagits
endast till den ena sidan av problemet med omyndighetsförklaring, nämligen
att en människas rådighet ej onödigtvis skall inskränkas. Den andra sidan,
att en person i vissa situationer kan behöva ett rimligt rättsskydd genom
samhällets försorg, anser motionärerna ej ha beaktats i erforderlig utsträckning.
Motionärerna framhåller att då andra och tredje punkterna har tilllämpats
har hjälp- och skyddsbehovet alltid varit klart uttalat. Motionärerna
hävdar vidare att betänkligheterna mot en omyndighetsförklaring torde vara
än mindre då någon med stöd av fjärde punkten själv begär att bli omyndigförklarad,
eftersom han då inser följderna därav.

Utskottet vill för sin del till en början erinra om att omyndighetsförklaring
har tillkommit för att skydda den omyndiges tillgångar för hans egna dispositioner.
Såsom framhålls i propositionen innebär emellertid en omyndighetsförklaring
ett allvarligt ingrepp i en persons liv. Omyndighetsförklaringen
har nämligen vittomfattande verkningar även på områden som ligger
utanför den ekonomiska rörelsefriheten. Bl. a. är den omyndige utesluten
från rösträtt. Han är även förbjuden att utöva vissa yrken eller inneha vissa
förtroendeuppdrag. Han kan vidare som regel inte gifta sig, adoptera eller
adopteras utan förmyndarens samtycke. Härtill kommer svårigheten att enligt
gällande rätt fl en omyndigförklaring hävd utan större omgång.

Med hänsyn till omyndighetsförklaringens vittgående verkningar är det
enligt utskottets uppfattning angeläget att den kommer till användning endast
där det föreligger ett verkligt behov av ett omfattande rättsligt skydd.
Uppenbart är emellertid att det f. n. förekommer fall av omyndighetsför -

LU 1974:38

klaringar, där det hade varit tillfyllest med ett godmansförordnande, om
lagen hade medgett detta. Ett klart belägg för att den nuvarande ordningen
inte är tillfredsställande utgör också handikapporganisationernas vid upprepade
tillfällen framförda önskemål om en begränsning av institutet omyndighetsförklaring
och en utökning av möjligheterna att på andra sätt bistå
den handikappade, när det gäller rättsliga och ekonomiska dispositioner.

Mot bakgrund av det anförda ansluter sig utskottet till grundtanken i
propositionen att omyndighetsförklaring bör tillgripas endast när annan
mindre ingripande åtgärd inte är tillfyllest för ett tillfredsställande omhänderhavande
av den enskildes angelägenheter. Den i sådant syfte föreslagna
ändringen i 10 kap. 1 § första punkten i förening med de föreslagna vidgade
möjligheterna i 18 kap. 3 § att förordna god man bör enligt utskottets mening
kunna få till följd att antalet omyndighetsförklaringar kommer att nedbringas
väsentligt. Genom den föreslagna ordningen har således ett angeläget reformkrav
blivit tillgodosett. På grund av det anförda tillstyrker utskottet
propositionen i denna del.

Vad därefter angår frågan huruvida det, såsom motionärerna påstår, finns
något behov av att till den enskildes skydd behålla omyndighetsgrunderna
i 10 kap. 1 § andra-fjärde punkterna, konstaterar utskottet till en början
att åtminstone andra punkten ter sig föråldrad. Att tillgripa omyndighetsförklaring
endast av den anledningen att en person är slösaktig synes vara
en alltför långtgående åtgärd. I regel torde det i sådana fall vara helt tillfyllest
med förordnande av god man. Av uppgiftersom Stockholms tingsrätt lämnat
i sitt remissyttrande framgår vidare att i de av tingsrätten under åren
1969-1973 meddelade 1 019 domarna på omyndighetsförklaring tredje punkten
åberopades i endast fyra fall och andra punkten inte i något fall. Omyndighetsgrunderna
i andra och tredje punkterna har således i dag redan i
stort sett upphört att tillämpas. Orsaken till att tredje punkten så sällan
tillämpas torde sannolikt vara bevissvårigheter och det förhållandet att den
som missbrukar alkohol och narkotika numera har möjligheter att få hjälp
och vård på annat sätt. Utskottet vill vidare erinra om att de sjukdomstillstånd
som kan uppkomma vid allvarligt missbruk av framförallt narkotika i vissa
fall kan hänföras under begreppet psykisk sjukdom. Det är sålunda inte
ovanligt att en narkoman, som har begått brott, av rätten överlämnas till
sluten psykiatrisk vård. I dessa fall kan därför 10 kap. 1 § första punkten
bli tillämplig. På grund av det anförda kan utskottet inte finna att det skulle
föreligga behov av att behålla omyndighetsgrunderna i 10 kap. 1 § andra
och tredje punkterna. Utskottet vill emellertid med anledning av vad socialstyrelsen
anfört understryka att slopandet av tredje punkten i 10 kap.

1 § självfallet inte får leda till att en applicering av begreppet psykisk abnormitet
av annat slag tillgrips i inte avsedd utsträckning för att möjliggöra
omyndighetsförklaring.

Beträffande slutligen de grunder för omyndighetsförklaring, som är upptagna
i 10 kap. 1 § fjärde punkten, har de kommit till användning i något

LU 1974:38

större omfattning än omyndighetsgrunderna i andra och tredje punkterna.

1 de av Stockholms tingsrätt enligt ovan meddelade domarna åberopades
fjärde punkten i 73 fall, dvs. i ca sju procent av domarna. Genom att möjligheterna
att förordna god man vidgas till alt även avse fall av varaktig
sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller liknande
torde emellertid omyndighetsförklaring i de flesta av de fall som
nu ryms under fjärde punkten kunna ersättas av godmansförordnande. Det
är endast när det gäller det nuvarande kriteriet oerfarenhet, som omyndighetsförklaring
i fortsättningen inte kan utbytas mot sådant förordnande.
För den som på grund av oerfarenhet har behov av hjälp i rättsliga och
ekonomiska angelägenheter står emellertid andra möjligheter till buds. I
propositionen hänvisas i sådant hänseende till samhällets rättshjälp och till
det bistånd med ekonomisk förvaltning som lämnas av banker och liknande.
På grund av det anförda anser utskottet att motionärernas påstående, att
ett slopande av andra-fjärde punkterna i 10 kap. 1 § skulle medföra en
försämring i den enskildes rättsskydd, saknar grund. Utskottet avstyrker
följaktligen bifall till motionen 1974:1949 i förevarande del.

Utskottet övergår härefter till att behandla vissa problem som har tagits
upp av justitieombudsmannen (JO) i en skrivelse till Kungl. Majit den 12
mars 1973 och som också berörs i motionen 1974:1948, nämligen de som
uppstår när en person, som inte är omyndigförklarad, av domstol förklaras
sakna processbehörighet och till följd härav och på grund av att han saknat
ställföreträdare får sin talan avvisad. I skrivelsen anför JO bl. a. att det
framstår som betänkligt att det lagstiftningsvägen inte har sörjts för ett
klargörande av under vilka förutsättningar en myndig person skall kunna
frånkännas processbehörighet. Än mer otillfredsställande måste det enligt
JO:s mening anses vara att lagstiftningen inte heller har anvisat någon ordning
enligt vilken en persons talan kan föras, då han funnits sakna behörighet
att själv föra sin talan.

I propositionen framhåller föredragande statsrådet att även han anser att
det självfallet skulle vara en fördel om man kunde ställa upp generella
regler om när en person skall frånkännas processbehörighet och om det
formella förfarandet i sådana fall. Enligt hans mening låter sig detta dock
inte göras. Propositionen innehåller därför inga förslag till ändrade processuella
regler i sådant hänseende.

Förevarande fråga är enligt utskottets mening av stor vikt från rättssäkerhetssynpunkt.
Att beröva en person hans rätt att föra talan inför domstol
är en allvarlig åtgärd och detta även om han på grund av ändringarna i 18
kap. 3 § kan få bistånd av god man. Det kan å andra sidan innebära väl så stora
olägenheter om rätten tvingas på grund av exempelvis avsaknad av läkarintyg
tillåta att talan förs av en person som rätteligen inte borde ha processbehörighet.
Den senare riskerar genom sin process att själv ådra sig betungande
rättegångskostnader. Vidare vållas motparten i rättegångar av det slag som
här antytts i allmänhet betydande obehag och andra personliga olägenheter

LU 1974:38

lika väl som avsevärda kostnader, eftersom han ofta inte kan fä ut ersättning
förde rättegångskostnader som i domen tillerkänns honom. Problemet är såsom
framhålls i remissvaren också av stor praktisk betydelse för domstolarna
med hänsyn till att mål av förevarande art vanligen är tidsödande och föranleder
ett i förhållande till målets vikt oproportionellt stort arbete. Samhället tillskyndas
härigenom stora direkta och indirekta kostnader.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet det beklagligt att det inte
befunnits möjligt att i lag reglera förevarande fråga, detta särskilt mot bakgrund
av att fall, där det är tveksamt huruvida part är processbehörig eller
inte, uppenbarligen kommer att bli vanligare i fortsättningen, eftersom möjligheterna
till omyndighetsförklaring nu inskränks. I just denna typ av fall,
där parten kan lida av en sjuklig kverulans, torde det vara utomordentligt
svårt att förmå honom att inge läkarintyg. Såsom föredragande statsrådet
anför kan det å andra sidan inte komma i fråga att tvångsvis föranstalta
om läkarundersökning. Saknas läkarutredning torde det, såsom framgår av
rättsfallet NJA 1971 s. 519, endast i undantagsfall, då omständigheterna
är särskilt flagranta, bli möjligt att förklara part sakna processbehörighet.
Nu angivna förhållanden kommer, såsom föredragande statsrådet anför, att
leda till att personer många gånger måste tillåtas föra talan, trots att det
finns omständigheter som tyder på att de skulle frånkännas processbehörighet,
om läkarutlåtande hade kunnat anskaffas. Med hänsyn till de olägenheter
som detta, enligt vad utskottet nyss anfört, kan innebära utgår
utskottet från att utveckligen på området följs av Kungl. Majit och att frågan
blir föremål för ytterligare överväganden i annat lämpligt sammanhang.

När det sedan gäller det av JO berörda problemet med ställföreträdare
för den som frånkänns processbehörighet blir detta löst genom förslaget
om vidgade möjligheter att förordna god man. Av stor betydelse är härvid
möjligheten att, om särskilda skäl föreligger, förordna god man för den
som motsätter sig sådant förordnande. När det gäller part som frånkänns
processbehörighet måste man nämligen räkna med att han ofta inte kommer
att samtycka till att god man förordnas för honom.

I den allmänna motiveringen anför föredragande statsrådet att genom
de vidgade möjligheterna att förordna god man ”torde de myndiga personer
som frånkänns processbehörighet så gott som alltid kunna få en ställföreträdare
som kan föra deras talan”. Det citerade uttalandet kritiseras i motionen
1974:1948. Motionärerna anser att uttalandet ger intryck av att det
kan förekomma fall, där person frånkänns processbehörighet men likväl
inte kan få legal ställföreträdare. Enligt motionärernas mening börén person
i sådana fall alltid få ställföreträdare som för hans talan. Motionärerna yrkar
(yrkandet 1) att denna uppfattning ges Kungl. Majit till känna.

Utskottet vill för sin del understryka att utskottet delar motionärernas
uppfattning att person, som frånkänns processbehörighet, alltid skall ha ställföreträdare.
De föreslagna nya grunderna för förordnande av god man in -

4 Riksdagen 1974. 8 sami. Nr 38

LU 1974:38

nebär också, såvitt utskottet kan bedöma, att god man kan förordnas i
förevarande fall. Endast i det fallet att det uppstår svårigheter att tå fram
en person, som är villig att åta sig uppdraget som god man, synes den
som frånkänns processbehörighet behöva riskera att bli utan ställföreträdare.
I praktiken torde detta emellertid enligt utskottets mening bli mindre vanligt.
Vad utskottet nu anfört behöver för att bli tillämpligt inte ges Kungl. Majit
särskilt till känna.

Förmyndare

Om underårigt barn saknar legal förmyndare skall rätten förordna en särskild
förmyndare för barnet. För den som förklaras omyndig skall också
en särskild förmyndare förordnas. Till förmyndare skall rätten enligt 11 kap.
5 § FB utse en erfaren, rättrådig och i övrigt lämplig man eller kvinna.
Helst skall det vara en person som är släkt med den omyndige eller som
är besvågrad med honom eller annars står honom nära.

I propositionen föreslås att släktskapsbestämmelsen slopas. Vidare föreslås
att i 20 kap. införs en ny paragraf, 24a§, i vilken föreskrivs skyldighet
för rätten att i ärende om förordnande av förmyndare bereda överförmyndaren
tillfälle att lämna förslag på person som är lämplig för uppdraget.
Den nya bestämmelsen i 24 a § syftar till att möjliggöra för domstolarna
att utan alltför stor omgång lä tag på lämpliga förmyndare.

Den föreslagna ändrade lydelsen av 11 kap. 5 § har föranlett två motionsyrkanden.
I motionen 1974:1949 hemställs (yrkandet 2) att riksdagen
avslår förslaget att slopa släktskapsbestämmelsen. En sådan lagändring skulle
enligt motionärernas mening nämligen innebära risk för att förmynderskapet
kommer att institutionaliseras. 1 motionen 1974:1946 (yrkandet 1) hemställs
att riksdagen för sin del beslutar att i 11 kap. 5 § införa ett tillägg av innebörd
att till förmyndare ej får utses någon som har att på grund av tjänst eller
avtal ta befattning med den omyndiges angelägenheter. Motionären avser
med yrkandet framför allt fosterförälder för den som placeras i enskilt hem,
arbetsgivare samt tjänsteman vid myndighet som har att handlägga ärenden
rörande den omyndige. Gemensamt för dessa personer är enligt motionären
att de kan komma att i något avseende företräda ett intresse som strider
mot den omyndiges intresse.

Vad först angår släktbestämmelsen vill utskottet erinra om att det från
handikapporganisationernas sida vid skilda tillfällen framförts önskemål om
att bestämmelsen skall upphävas. Enligt dessa organisationer händer det
inte så sällan att på grund av nämnda bestämmelse till förmyndare utses
släkting som inte hyser något större intresse för den omyndige. I såväl
förmynderskapsutredningens betänkande som i departementspromemorian
har också föreslagits att bestämmelsen om företrädesrätt för anhöriga skall
upphävas. Vid remissbehandlingen har ändringsförslagen tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

LU 1974:38

Utskottet ansluter sig för sin de! till propositionens ståndpunkt att företrädesrätten
för anhöriga bör utmönstras. Såsom föredragande statsrådet
anför torde ett upphävande av bestämmelsen ge domstolarna bättre möjligheter
att beakta den omyndiges intressen vid utseendet av förmyndare.
Det nu sagda innebär självfallet inte att domstolarna framdeles skall undvika
att förordna släkting till förmyndare. Tvärtom torde, såsom påpekas i specialmotiveringen
(s. 170), en släkting eller liknande många gånger vara lämpligast
som förmyndare, särskilt med hänsyn till angelägenheten av att den
omyndige får tillfredsställande personlig omvårdnad. Någon risk för att förmynderskapet
skulle komma att, såsom motionärerna befarar, institutionaliseras
anser utskottet mot bakgrund av det anförda inte föreligga. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionen 1974:1949 såvitt nu är i fråga.

Vad motionären anför i motionen 1974:1946 om att till förmyndare inte
bör utses fosterföräldrar, arbetsgivare och vissa tjänstemän ansluter till vad
Riksförbundet för utvecklingsstörda barn uttalat vid remissbehandlingen
av promemorian. Även utskottet finner det självfallet angeläget att till förmyndare
inte utses någon som har intressen som strider mot myndlingens
intressen. Visserligen kan, om enstaka intressekonflikter uppkommer mellan
förmyndare och myndling, god man enligt 18 kap. 2 § FB förordnas för
myndlingen. Om det emellertid redan vid tidpunkten för förordnandet av
förmyndare kan förutses att konkurrerande intressen kommer att uppstå
mellan myndlingen och den föreslagna övervakaren, bör uppenbarligen
annan förmyndare utses. När det gäller utvecklingsstörd person som av
landstingets omsorgsstyrelse placeras i enskilt hem kan det onekligen föreligga
risk för intressekollisioner mellan förmyndare och myndling, om
till förmyndare utses den hos vilken den utvecklingsstörde blivit placerad.
Å andra sidan kan det finnas situationer där det torde vara lämpligast att
till förmyndare utse just vederbörandes fosterföräldrar. Ett förbud av det
slag motionären förordat skulle därför kunna förhindra att myndlingen får
till förmyndare den som kan anses lämpligast för uppdraget.

Liknande synpunkter gör sig än mer gällande i fråga om arbetsgivare.
Att till förmyndare förordna arbetsgivare torde i regel ej vara lämpligt, eftersom
ett sådant förordnande lätt kan skapa ett beroendeförhållande mellan
arbetsgivare och arbetstagare av slag som ej bör förekomma. Även här kan
det emellertid föreligga situationer där det undantagsvis torde vara till fördel
om arbetsgivaren kan utses till förmyndare.

Vad slutligen angår tjänsteman vid myndighet som har att handlägga
ärenden rörande den omyndige vill utskottet hänvisa till remissyttrandet
av Sociala centralnämnden i Göteborg, vilken är den enda sociala nämnd
som har beretts tillfälle att yttra sig över departementspromemorian. Nämnden
har i sitt yttrande anfört att inom barnavårdens område har under årens
lopp från domstolarnas sida ställts anspråk på att socialförvaltningen skulle
komma med förslag på lämpliga personer som förmyndare. Svårighet har
därvid enligt nämnden uppkommit att få tag på lämpliga personer, vilket

LU 1974:38

hängt samman med att socialassistenterna funnit det olämpligt att åta sig
dylikt förmynderskap, eftersom de därigenom ansett sig kunna komma i
konflikt med sina ordinarie tjänsteåligganden. Nämnden har med hänsyn
härtill framhållit att till förmyndare bör utses personer utanför socialarbetarnas
krets. I utskottet har vidare upplysts att i de få fall i Göteborg där
socialassistent har förordnats till förmyndare har det hänt att konflikter
uppstått mellan förmyndare och myndling, framför allt beroende på att
myndlingen har betraktat förmyndarens anknytning till socialförvaltningen
med misstro.

Utskottet vill för sin del framhålla det angelägna i att myndlingen har
förtroende för sin förmyndare. Om till förmyndare utses person, som i sin
tjänst har att handlägga ärenden rörande den omyndige, kan detta i vissa
fall säkerligen leda till förtroendekonflikter mellan förmyndare och myndling.
Försiktighet bör därför iakttas när det gäller att till förmyndare utse
person som den omyndige kan komma att uppleva stå i motsatsförhållande
till honom. Såsom framgår av det ovannämnda remissvaret brukar mot
bakgrund av det anförda social tjänstemän inte heller gärna åta sig förmyndaruppdrag.
Något förbud att göra detta bör emellertid inte införas. En socialtjänsteman
kan exempelvis redan ha goda kontakter med den omyndige,
och denne kan själv önska att vederbörande förordnas till förmyndare.

Sammanfattningsvis anser utskottet sålunda att det inte i lagen bör införas
något förbud att till förmyndare utse den som på grund av avtal eller tjänst
har att ta befattning med den omyndiges angelägenheter. Ett förordnande
av förmyndare måste emellertid i de fall som tas upp i motionen föregås
av en noggrann lämplighetsprövning, varvid bör beaktas de synpunkter utskottet.
ovan framfört. Utskottet avstyrker på anförda skäl yrkandet 1 i motionen
1974.1946.

I detta sammanhang vill utskottet något beröra en fråga som har tilldragit
sig intresse under remissbehandlingen av departementspromemorian. Från
flera håll har riktats kritik mot att många förmynderskap samlas hos en
och samma person. Enligt vad utskottet erfarit finns det fall, där förmyndare
samtidigt innehar mer än 100 förmynderskap. Att personer tillåts åta sig
förmynderskap i sådan utsträckning anser utskottet helt förkastligt. En förmyndare,
som har hand om ett stort antal förmynderskap, kan uppenbarligen
inte ha någon möjlighet att ägna tid åt myndlingens personliga omvårdnad,
något som är en av huvudpunkterna i reformen.

De nuvarande förhållandena när det gäller förmyndare är således i vissa
hänseenden allt annat än tillfredsställande. Det oaktat anser utskottet i likhet
med föredragande statsrådet att man inte i lag kan ställa upp någon bestämd
gräns för hur många förmynderskap en viss person skall kunna ha hand
om. Med hänsyn till att överförmyndaren enligt den föreslagna lagen 24 a §
alltid skall beredas tillfälle att lämna förslag på person som är lämplig som
förmyndare, torde det emellertid i fortsättningen bli lättare för domstolarna
att få tillgång till kvalificerade förmyndare, som inte samtidigt innehar en

LU 1974:38

mängd liknande uppdrag. Härtill kommer att antalet omyndigförklarade
framdeles kommer att minska. Enligt utskottets mening kan man därför
förvänta att förevarande problem kommer att få mindre betydelse. Utskottet
vill emellertid kraftigt stryka under vad som i propositionen (s. 126) sägs
om att det bör åligga domstolarna att förvissa sig om att den som utses
till förmyndare har erforderlig tid att ägna sig åt sitt uppdrag.

Vad utskottet i detta avsnitt uttalat om förordnande av förmyndare är
i tillämpliga delar gällande även vid förordnande av god man. Utskottet
har velat betona detta med hänsyn till att institutet omyndighetsförklaring
i fortsättningen skall användas restriktivt och i åtskilliga fall ersättas av
godmansförordnande.

I propositionen föreslås ytterligare att den nuvarande skyldigheten enligt
11 kap. 8 § FB att åta sig förmyndaruppdrag slopas. Förmyndare föreslås
vidare alltid få rätt att bli entledigad på egen begäran. Förälder skall dock
inte ha sådan rätt, om särskilda skäl talar mot entledigandet.

De föreslagna ändringarna föranleder ingen erinran eller särskilt uttalande
från utskottets sida.

Inskrivning av förmynderskap

Enligt gällande rätt skall förmyndareförvaltning stå under kontroll från
det allmännas sida. Förutsättning för att kontroll skall kunna utövas är
att förmynderskapet kommer till kontrollmyndighetens kännedom. Detta
möjliggörs genom att förmynderskapet skrivs in hos förmynderskapsdomstolen.

Bestämmelser om inskrivning av förmynderskap återfinns i 12 kap. 1 §
FB. De bygger på grundsatsen att förmynderskap skall skrivas in först när
egendom kan förväntas tillfalla den omyndige. Inskrivning av förmynderskap
skall sålunda ske så snart underårigs fader eller moder avlider eller
om dessförinnan egendom som skall stå under förmyndares förvaltning tillfaller
underårig eller någon rättens åtgärd skall vidtas i fråga som rör förmynderskapet.
Inskrivningen är obligatorisk och ej beroende av värdet av
den egendom som eventuellt tillfaller den underårige. Förmynderskap för
omyndigförklarad liksom alla godmanskap skall alltid inskrivas.

Gällande bestämmelser om inskrivning av förmynderskap har kritiserats
i tre hänseenden. För det första blir inte alla de förmynderskap inskrivna
och underkastade kontroll, som rätteligen borde bli det. Anledningen härtill
är svårigheterna att få kännedom om när egendom tillfaller underårig, om
detta inte sker i samband med arvsfall.

För det andra medför inskrivningsreglerna att förmyndarkontroll sätts
in i fall där sådan är obehövlig, exempelvis på grund av att den egendom
som tillfaller underårig vid ena förälderns död är obetydlig.

För det tredje kan, sedan ett förmynderskap väl har rätteligen skrivits
in, beslut inte meddelas om att inskrivningen skall upphöra. Ett förmyn -

LU 1974:38

derskap för underårig som en gång skrivits in förblir således inskrivet tills
den underårige blir myndig.

I propositionen föreslås att reglerna om inskrivning ändras så att inskrivning
av förmynderskap för underårig skall ske endast om (1) särskild förmyndare
förordnas för den underårige eller (2) han på annat sätt än genom
upptagande av lån erhåller egendom som skall stå under förmyndarens förvaltning
och som till sitt värde överstiger ett belopp motsvarande två gånger
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring eller (3) rätten av annan särskild
anledning finner att förmynderskapet bör skrivas in. Rätten får också
enligt propositionsförslaget möjlighet att besluta att inskrivning skall upphöra,
om grund för inskrivning inte längre föreligger. När det gäller förmynderskap
för omyndigförklarade och godmanskap föreslås i propositionen
att inskrivning liksom f. n. alltid skall ske.

Den föreslagna gränsen för inskrivning av underårigs förmynderskap kritiseras
i motionen 1974:1948. Motionärerna anser att gränsen är för högt
satt. De yrkar därför (yrkandet 2) att gränsen skall sättas vid ett basbelopp.

Utskottet vill för sin del anmärka att genom förslaget om en beloppgräns
som utgångspunkt för inskrivning av förmynderskap tillgodoses kravet på
att förmynderskap, där förmyndaren förvaltar endast obetydliga medel för
den underåriges räkning, skall undantas från samhällets kontroll. Härigenom
uppnås också den fördelen att överförmyndaren får ett betydligt mindre
antal förmynderskap att granska. Han får således på ett helt
annat sätt än tidigare möjlighet att, såsom yrkas i motionen 1974:974, koncentrera
kontrollen till fall där en kontroll verkligen behövs. Att beloppsgränsen
anknyts till basbeloppet anser utskottet med hänsyn till de snabba
förändringarna i penningvärdet vara en vinning.

Självfallet kan det råda olika uppfattningar om hur beloppsgränsen skall
bestämmas. Någon motivering till att föredragande statsrådet valt just två
gånger basbeloppet lämnas inte i propositionen. Enligt utskottets mening
måste man här göra en skälighetsavvägning mellan å ena sidan önskemålet
om en koncentration av kontrollen till större förmögenheter och å andra
sidan behovet av att skydda även mindre tillgångar hos den underårige.
Vid denna avvägning har utskottet kommit till att propositionens förslag,
två gånger basbeloppet, vilket värde fr. o. m. den 1 december 1974 motsvarar
18 000 kronor, utgör en lämplig beloppsgräns. Utskottet har därvid beaktat
att det är vanligt att barn vid förälders frånfälle erhåller försäkringsbelopp
från tjänstegrupplivförsäkring. I flertalet fall uppgår sådant belopp f. n. till
13 000 kronor. Enligt utskottets mening är det rimligt att den efterlevande
föräldern skall kunna använda detta belopp till barnets olika behov utan
att behöva vara underkastad samhällets kontroll.

Utskottet finner sig emellertid böra understryka vad föredragande statsrådet
anför om att bestämmelserna bör tolkas så att inskrivning skall ske
inte bara när den underårige vid ett och samma tillfälle förvärvar egendom
till ett värde överstigande två basbelopp utan också när den underårige er -

LU 1974:38

håller egendom som tillsammans med tidigare förvärvad och alltjämt innehavd
egendom överstiger beloppsgränsen. Detta innebär således att om
den underårige erhåller ett försäkringsbelopp av ovan angivna storlek skall
detta slås samman med vad han eventuellt till följd av gåva eller arv kan
ha exempelvis innestående på bank. Överstiger härvid det sammanlagda
värdet två gånger basbeloppet, skall inskrivning av förmynderskapet ske.
Utskottet vill även peka på att, om den omyndige har del i fast egendom
eller i rörelse utan att värdet av hans del överstiger beloppsgränsen, kan
förmynderskapet ändå inskrivas med tillämpning av 12 kap. 1 § tredje punkten.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1974:1948
såvitt nu är i fråga.

Förmyndares plikter

Förmyndarens huvuduppgift är enligt 13 kap. 1 § att förvalta myndlingens
förmögenhet och företräda honom i angelägenheter som rör denna. I de
fall då förmynderskapet avser en omyndigförklarad ingår det dessutom i
förmyndarens plikter att sörja för myndlingens person i mån detta med
hänsyn till grunden för omyndighetsförklaringen eller av annat skäl är nödvändigt.
För arbetet härmed har förmyndaren dock inte rätt till arvode.
När det gäller den personliga omsorgen om underåriga träder vårdnadsreglerna
i 6 kap. FB in.

Från särskilt handikappsorganisationers sida har framförts stark kritik mot
den nuvarande ordningen. Det har sålunda framhållits att förmyndare ofta
ägnar sig endast åt förvaltningen av den omyndiges egendom och helt underlåter
att tillgodose den omyndiges behov av personlig omvårdnad. En
orsak till detta har angetts vara att förmyndaren inte kan få ersättning för
sistnämnda arbete.

Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen över propositionens
innehåll föreslås nu att förmyndaren skall ha rätt till arvode också
för vård av den omyndiges person. Utskottet återkommer till detta nedan
under rubriken ersättning till förmyndare och god man. I propositionen
har man också velat på annat sätt betona att förmyndaren inte bara skall
syssla med ekonomisk förvaltning utan också sörja för den omyndiges person.
Detta har skett genom att 13 kap. 1 § föreslås få det innehållet att
förmyndaren skall sörja för myndlingens person samt förvalta hans förmögenhet
och företräda honom i angelägenheter som rör denna. Samtidigt
föreslås att 13 kap. 3§ skall upphävas.

Förslaget till ändring av 13 kap. 1 § kritiseras i motionen 1974:1949 (yrkandet
3). Motionärerna föreslår att bestämmelsen ändras så att skyldigheten
att förvalta omyndigas egendom och att företräda i angelägenheter som
rör denna nämns före skyldigheten att sörja för myndlingens person.

Syftet med den föreslagna ändringen är såsom framgår av vad utskottet

LU 1974:38

nyss anfort att framhäva att det generellt sett är minst lika viktigt att förmyndaren
sörjer för den omyndiges person som att han sköter den ekonomiska
förvaltningen av den omyndiges egendom. I det enskilda fallet
kan givetvis de båda arbetsuppgifterna ha olika tyngd. När exempelvis den
omyndiges enda inkomst utgörs av pension eller livränta och hans tillgångar
i övrigt är ringa kommer naturligt nog förmyndarens huvudsakliga arbetsuppgift
att vara att sörja för den omyndiges personliga omvårdnad. I fall
däremot där vårdbehovet är litet men där den omyndige innehar betydande
tillgångar, kommer arbetet med förvaltningen av dessa tillgångar att vara
den viktigaste arbetsuppgiften för förmyndaren.

Enligt utskottets mening har den inbördes ordningen vid uppräkningen
av förmyndarens uppgifter ingen reell betydelse. När inte annat särskilt
markeras måste de uppräknade skyldigheterna anses lika viktiga. Med hänsyn
till att lagändringen är föranledd av att det förekommit brister i förmyndarnas
sätt att sköta sina plikter anser utskottet det försvarligt att den
nya inriktningen, när det gäller förmyndares plikter, markeras genom att
uppgiften att sörja för omyndig nämns först i paragrafen. Att ordningen
mellan uppgifterna är omkastad när det gäller rätten till arvode i 15 kap.
19 § och när det gäller god mans uppgifter enligt 18 kap. 3 § anser utskottet
motiverat. Vid bestämmandet av arvode kommer nämligen uppgiften att
förvalta egendom mera i förgrunden. Vad beträffar god man torde denne
komma att ha anledning att befatta sig med den enskildes personliga omvårdnad
endast vid längre förordnanden.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1974:1949
i denna del.

I 13 kap. föreslås vidare ett tillägg till 4§ av innebörd att förmyndaren
skall se till att myndlingens medel i skälig omfattning används till dennes
nytta. Bestämmelsen är föranledd av att förmyndarna inte sällan underlåter
att se till att myndlingens medel verkligen får sådan användning. Ofta har
de i stället sett som sin uppgift att i största möjliga utsträckning bevara
egendomen, något som många gånger kommit främst arvingarna till godo.

Utskottet tillstyrker att en bestämmelse av angivet innehåll fogas till 13
kap. 4 § FB. Bestämmelsen bör dock formuleras om på sätt som framgår
nedan av utskottets hemställan.

LU 1974:38

Förmyndares förvaltning av omyndigs egendom

Såsom framgår av vad utskottet inledningsvis anfort föreslås reglerna i
15 kap. 5 § om placering av omyndigs medel bli ändrade så att förmyndarna
får större möjlighet att placera medlen i värdesäkra tillgångar. Förslaget
innebär att man behåller kravet på tillstånd av överförmyndare men slopar
villkoret att särskilda skäl skall föreligga.

Utskottet har inget att erinra mot den föreslagna lagändringen. Utskottet
vill dock framhålla att en placering av omyndigs medel i aktier ingalunda
är riskfri ens om man begränsar sig till aktier på den ordinarie börslistan
och på den s. k. fondhandlarlistan. Det måste därför ankomma på överförmyndaren
att noga pröva de risker som är förbundna med den av förmyndaren
föreslagna placeringen.

1 15 kap. 12 § finns vissa regler som ger tredje man möjlighet att hos
bank nedsätta värdehandlingar eller direkt inbetala medel, som tillkommer
omyndig. 1 propositionen framhålls att pension, livränta och andra periodiska
förmåner som utgår i anledning av försäkring som regel inte är större än
att de förbrukas för vederbörandes försörjning. Förmånerna kan emellertid
i vissa fall uppgå till avsevärda belopp. I propositionen föreslås därför att
i 15 kap. 12 § införs en bestämmelse av innehåll att nu angivna förmåner,
som tillkommer omyndig,skall inbetalas till bank,om beloppet för kalenderår
överstiger två basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.

1 motionen 1974:1948 (yrkandet 3) hemställs att riksdagen skall besluta
att sänka beloppsgränsen från två till ett basbelopp. Yrkandet anknyter till
det likartade yrkandet ovan, såvitt avser inskrivning av förmynderskap.

Utskottet har i sistnämnda sammanhang uttalat sig för att mindre belopp
sorn utgår från försäkring och som inte överstiger två gånger basbeloppet
bör kunna användas till omyndigs olika behov utan kontroll från samhällets
sida. Motsvarande synpunkter gör sig gällande här. Utskottet avstyrker därför
bifall till motionen 1974:1948 yrkandet 3.

Ersät i ning till förmyndare och gode män

Såsom utskottet redan antytt i det föregående är flera nackdelar förenade
med de nuvarande arvodesreglerna. Det förhållandet att arvodet utgår ur
den omyndiges medel får till följd att omyndiga i små ekonomiska omständigheter
betungas hårt. Arvodesreglernas konstruktion gör det också
svårt att rekrytera förmyndare i fall då den omyndiges inkomst är ringa.
Eftersom arbete med den personliga omvårdnaden inte berättigar till arvode
blir, såsom framgår av vad utskottet anfört i ett tidigare avsnitt, följden
lätt att sådant arbete försummas.

I propositionen läggs fram förslag till ändrade arvodesregler. Förslaget
innebär att förmyndaren får rätt till ett årligt arvode dels för förvaltningen
av den omyndiges egendom och dels såsom utskottet i det föregående påpekat
för arbetet med den personliga omvårdnaden om myndlingen. Arvodet

LU 1974:38 58

skall enligt förslaget bestämmas av överförmyndaren enligt grunder som
fastställts av vederbörande kommun. Till grund för kommunens beslut förutsätts
komma att ligga av Svenska kommunförbundet utfärdade riktlinjer.
Arvodet skall utgå av den omyndiges medel endast i den mån hans beräknade
inkomst det år förmyndaruppdraget avser överstiger ett belopp motsvarande
två gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring eller,
om inte särskilda skäl föranleder annat, i den mån den omyndige har tillgångar
till ett värde som överstiger fyra gånger basbeloppet. I annat fall
skall arvodet utges av kommunen. Förmyndaren föreslås därjämte få en
lagfäst rätt till ersättning för de utgifter som varit skäligen påkallade för
uppdragets behöriga fullgörande.

De föreslagna arvodesreglerna innebär således att om den omyndiges årsinkomst
understiger två basbelopp (dvs. i dag 18 000 kronor) skall förmyndararvodet
helt utges av kommunen. Överstiger däremot inkomsten två
basbelopp, skall förmyndararvodet utgå av den omyndiges medel till den
del arvodet täcks av den överskjutande delen av inkomsten och i övrigt
utges av kommunen. Om exempelvis den omyndiges årsinkomst är 20 000
kronor och förmyndararvodet 3 000 kronor, skall av arvodet 2 000 kronor
sålunda utgå av den omyndiges medel och 1 000 kronor utges av allmänna
medel.

Utskottet vill uttrycka sin tillfredsställelse över att ett i riksdagen vid
upprepade tillfällen framställt önskemål nu blivit tillgodosett. Den föreslagna
beloppsgränsen, två basbelopp, lär nämligen till följd att folkpension, förtidspension,
änkepension och liknande, som utgår enligt lagen om allmän
försäkring, alltid kommer att lämnas ograverade. Genom propositionens
förslag tillgodoses också yrkandet i motionen 1974:20.

Vissa erinringar mot de föreslagna arvodesreglerna görs emellertid i motionen
1974:1946. Motionären menar att förmyndares och god mans tjänster
i fråga om den omyndiges personliga vårdnad bör betraktas som en handikappomsorg,
eftersom den som behöver sådana tjänster alltid är på något
sätt handikappad. Enligt motionärens uppfattning bör samhället kompensera
den omyndige förde merkostnader som handikappet förorsakar. Motionären
hemställer därför (yrkandet 2) att riksdagen skall för sin del besluta att förmyndares
och god mans tjänster alltid skall betalas med allmänna medel
då det gäller personlig vård och intressebevakning.

Utskottet har i och för sig förståelse för syftet med motionsyrkandet.
Att ta vård om enskilda är nämligen en uppgift som enligt socialhjälpslagen
åvilar kommunerna. Det kan därför sägas att förmyndarna i viss mån utför
en kommunal uppgift till den del deras uppdrag består i omsorg om den
omyndiges person. Uppenbarligen avlastar förmyndarna också kommunens

LU 1974:38

tjänstemän en del av deras arbete.

Ett bifall till motionärens förslag skulle emellertid innebära att förmyndaren
skulle bli tvungen att noga specificera t. ex. i vad mån ett besök
hos myndlingen är föranlett av förmyndarnas förvaltaruppgift eller av hans
vårdnadsskyldighet. En sådan uppdelning i olika arbetsmoment skulle i
många fall bli svår att göra och den skulle säkerligen innebära en betydande
administrativ belastning för överförmyndaren när han skall granska förmynderskapet
och bestämma förmyndararvode. Härtill kommer att, när det
gäller omyndiga med en årsinkomst överstigande två basbelopp eller med
en förmögenhet överstigande fyra basbelopp, man ofta torde kunna räkna
med att den kostnadskrävande delen av förmyndarens arbete väsentligen
belöper på förvaltaruppgiften. Enligt utskottets mening talar därför övervägande
skäl mot motionsförslaget. Vad utskottet nu anfört gäller i tilllämpliga
delar även arvode till god man.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1974:1946
i förevarande del.

Förmyndares redovisningsskyldighet

Vid omyndighetsförklaring av någon som uppnått myndig ålder skall
förmyndare inom viss angiven tid ge in en förteckning över den omyndiges
egendom till överförmyndaren (16 kap. 2 §). Vidare skall förmyndaren före
den 15 februari varje år avge årsräkning med redogörelse för förvaltningen
under föregående år (16 kap. 5 §). När förmyndarens befattning upphör skall
sluträkning avges.

1 motionen 1974:1946, yrkandet 3, hemställs att förmyndaren skall åläggas
skyldighet att i sina redovisningar redogöra även för sina insatser beträffande
den personliga omvårdnaden och intressebevakningen. Till stöd för yrkandet
anför motionären att en sådan redogörelse är nödvändig för att överförmyndaren
skall ha möjlighet att bedöma skäligheten av förmyndarens arvodesanspråk,
såvitt detta avser den personliga omvårdnaden.

Av propositionen framgår att förevarande fråga har övervägts inom justitiedepartementet
i anledning av liknande yrkanden i remissvaren från Handikappförbundens
centralkommitté, Riksförbundet för utvecklingsstörda
barn och Riksförbundet försocial och mental hälsa. Föredragande statsrådet
har emellertid funnit att det skulle föra alltför långt att ålägga förmyndarna
att i årsräkningarna alltid ta in en redogörelse för det arbete som de har
lagt ned på omsorgen om myndlingens person. Något förslag till ändring
av 16 kap. 5 § har därför inte lagts fram i propositionen.

Ifrågavarande yrkande kan enligt utskottets mening ses som ett uttryck
för en oro hos motionären (och nämnda handikapporganisationer) för att
förmyndare även i fortsättningen skall kunna utan risk för ingripande från
överförmyndarens sida underlåta att ägna myndlingen erforderlig omsorg.
Det åligger emellertid överförmyndaren att inte bara kontrollera förmyn -

LU 1974:38

darens förvaltning utan också förvissa sig om att förmyndaren lägger ned
erforderligt arbete på den personliga omvårdnaden. Enligt förslaget till ändring
i 17 kap. 1 § skall vidare överförmyndaren i fortsättningen vid sin
granskning särskilt tillse att omyndigs tillgångar har i skälig omfattning
använts till hans nytta. Har förmyndaren inte begärt något arvode för arbete
som han nedlagt på den personliga omvårdnaden av den omyndige bör
överförmyndaren därför, om han inte redan känner till förhållandena, ta
kontakt med förmyndaren och höra efter vad denne under föregående år
gjort förden omyndiges person. Har å andra sidan förmyndaren begärt arvode
för arbetet med den personliga omvårdnaden om myndlingen, måste han
för att överförmyndaren skall kunna bedöma skäligheten i arvodesanspråket
lämna en redogörelse för sitt arbete. Medföljer sådan redogörelse inte årsräkningen
blir överförmyndaren följaktligen nödsakad att i efterhand fordra
in en redogörelse.

På grund av det anförda anser utskottet att motionärens önskemål kan
bli tillgodosett utan en uttrycklig lagregel. Utskottet vill även framhålla
att det kan vara svårt att föreskriva vad en redogörelse skall innehålla.
Härtill kommer, såsom utskottet ovan anfört, att en redogörelse kan vara
onödig, därför att överförmyndaren ändå känner till förhållandena. Utskottet
avstyrker med hänsyn härtill bifall till motionen 1974:1946 i förevarande
del.

Över/örmyndarorganisalionen m. m.

Ett av huvudsyftena med propositionsförslaget är att söka få till stånd
en effektivare och enhetligare överförmyndarorganisation.
Sålunda föreslås att den nuvarande möjligheten att dela in kommun i flera
överförmyndardistrikt slopas. 1 propositionen framhålls att kommunerna
efter den senaste kommunindelningsreformen i allmänhet torde ha fått sådan
storlek att de kan fungera tillfredsställande som överförmyndardistrikt. Med
hänsyn härtill och då möjligheten att låta flera kommuner förena sig till
ett distrikt knappast har utnyttjats i praktiken förordas att möjligheten till
samgående tas bort. I propositionen föreslås vidare att kommun skall få
möjlighet att besluta att det i stället för överförmyndare skall finnas en
överförmyndarnämnd. Till grund för förslaget i denna del ligger de goda
erfarenheter som man har fått av överförmyndarnämndens i Stockholm
verksamhet. De nya överförmyndarnämnderna föreslås få rätt att delegera
beslutanderätten till nämndledamot eller tjänsteman i enlighet med de riktlinjer
som kommunfullmäktige bestämmer.

Förslaget till ny överförmyndarorganisation har föranlett två motionsyrkanden.
I motionen 1974:1946 hemställs (yrkandet 4) att riksdagen skall
besluta att det skall bli obligatoriskt för kommunerna att inrätta överförmyndarnämnd.
Motionären anser detta angeläget med hänsyn till de viktiga
uppgifter som överförmyndarna har. I motionen 1974:1947 yrkas (yrkan -

LU 1974:38

det 1) att den nuvarande möjligheten att dela in kommun i flera distrikt
bibehålls. Motionärerna gör gällande att frågan huruvida kommun skall inrätta
en överförmyndarnämnd med dess möjlighet till delegation av arbetsuppgifter
eller i stället indela kommunen i flera överförmyndardistrikt
bör överlåtas till kommunen att själv avgöra.

Vad först angår frågan om överförmyndarnämnd har det såsom nyss anförts
visat sig att systemet med sådan nämnd i Stockholm har fungerat
väl. Genom inrättandet av en nämnd kan överförmyndarorganisationen tillföras
personer med erfarenhet från skilda verksamhetsområden, något som
enligt vad utskottet återkommer till nedan är en betydande fördel. Uppenbart
ger också ett system med en nämnd större möjlighet att effektivt organisera
överförmyndarverksamheten i kommunen.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet att mycket talar för förslaget
i motionen 1974:1946. Det kan emellertid för vissa kommuner uppstå svårigheter
att omgående övergå till ett system med överförmyndarnämnd.
Vidare kan det inte uteslutas att det i några mindre kommuner inte finns
arbetsuppgifter för en sådan nämnd. Utskottet anser sig därför inte kunna
tillstyrka att i lagen införs skyldighet för kommun att alltid ha överförmyndarnämnd.
Utskottet finner emellertid angeläget understryka vikten
av att överförmyndarnämnd inrättas i så stor utsträckning som möjligt.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1974:1946,
såvitt nu är i fråga.

Beträffande därefter frågan huruvida kommun skall kunna delas in i flera
överförmyndardistrikt är det givetvis teoretiskt möjligt att inrätta överförmyndarnämnd
även i distrikt som omfattar del av kommun. I praktiken
skulle det emellertid i sådana distrikt endast undantagsvis finnas underlag
för en överförmyndarnämnd. Härtill kommer att en bidragande orsak till
bristerna i den nuvarande överförmyndarorganisationen är just överförmyndardistriktens
ringa storlek. Under remissbehandlingen av promemorian har
inte heller någon enda remissinstans uttalat sig för att möjligheten att dela
in kommunen i flera överförmyndardistrikt skall bibehållas. På grund
av det anförda och med beaktande av vad utskottet nyss uttalat om intresset
av en effektivt fungerande överförmyndarverksamhet ansluter sig utskottet
till föredragande statsrådets ståndpunkt att bestämmelsen om möjlighet att
dela in kommun i flera överförmyndardistrikt bör slopas. Utskottet avstyrker
följaktligen bifall till motionen 1974:1947 i förevarande del.

Utskottet vill emellertid tillägga att ett av motionärernas syften med motionen,
nämligen att slå vakt om de nuvarande goda möjligheterna till personliga
kontakter mellan överförmyndare och förmyndare, uppnås även
genom propositionens förslag. Som utskottet anfört ovan får överförmyndarnämnd
möjlighet att delegera arbetsuppgifter till nämndens ledamöter.

I särskilt vidsträckta kommuner kan det vara lämpligt att ledamöternas
verksamhet förläggs till olika delar av kommunen, varigenom möjligheterna
till de önskade personliga kontakterna främjas.

LU 1974:38

När det gäller överförmyndarens kvalifikationer uppställer gällande
rätt fyra krav som en person måste uppfylla för att kunna utses till
överförmyndare. För det första skall han vara väl förfaren i praktiska värv,
för det andra skall han vara myndig, för det tredje skall han vara svensk
medborgare och för det fjärde får han inte vara i konkurstillstånd. Vidare
får lagfaren tjänsteman vid tingsrätt väljas till överförmyndare inom domsagan
endast efter tillstånd av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall.

I propositionen föreslås i motsats till departementspromemorian att kraven
på att överförmyndarna skall vara väl förfarna i praktiska värv och att de
skall vara svenska medborgare slopas. Därutöver föreslås som ny kvalifikationsgrund
att överförmyndare och ledamot i överförmyndarnämnd skall
i likhet med vad som i allmänhet gäller för kommunala förtroendemän
vara bosatta i kommunen.

Även dessa förslag har föranlett två motionsyrkanden. I motionen
1974:1949 hemställs att riksdagen dels beslutar att kravet på förfarenhet
i praktiska värv bibehålls och kompletteras med krav på erfarenhet i ekonomiska
och juridiska frågor som är av betydelse för tjänsten (yrkandet
4), dels avslår förslaget att kravet på svenskt medborgarskap skall slopas
(yrkandet 5).

Vad först angår frågan om överförmyndares kompetens vill utskottet för
sin del understryka det angelägna i att den som väljs till överförmyndare
och ledamot i överförmyndarnämnd är väl kvalificerad för sitt uppdrag.
Överförmyndarens uppgifter är redan i dag i mångå avseenden krävande
och genom propositionsförslaget tilläggs överförmyndaren ytterligare uppgifter.
Sålunda fordras först och främst kännedom om tillämplig lag och
författningsbestämmelser. Därvid är framför allt av betydelse FB:s bestämmelser
rörande förmyndarvården och den lagstiftning som sammanhänger
därmed. Men även frågor om arvs- och testamentsrätt samt boutredning
och arvskifte kommer ofta under överförmyndarens bedömande och kräver
hans beslut. Den omfattande kurativa verksamhet som överförmyndaren
enligt förslaget skall bedriva fordrar också ingående kunskaper i sociallagstiftningen
och i den kommunalrättsliga lagstiftningen. Vid tillsynen av
förmyndares och gode mäns förvaltning skall överförmyndaren framdeles
överväga frågor om försäljning och pantförskrivning av fast egendom. Han
skall vidare såsom framgår av vad utskottet ovan anfört på ett helt annat
sätt än tidigare bedöma frågor om tillgångars placering, om olika värdepappers
säkerhet och räntabilitet och dylikt. Ibland består den omyndiges
eller bortavarandes tillgångar av en affärsrörelse och på landsbygden är det
ofta fråga om skötsel av en jordbruks- eller skogsfastighet. Även i dessa
fall skall överförmyndaren ha förmåga att tillse att förmyndaren eller gode
mannen sköter egendomen på ett sätt som främjar den omyndiges eller
bortavarandes rätt. Nya krävande uppgifter är vidare att bestämma om arvode
till förmyndare och gode män samt att avgöra i vilken mån dessa
arvoden skall betalas av allmänna medel. Överförmyndaren skall vidare

LU 1974:38

kunna bedöma om skäl för omyndighetsförklaring inte längre föreligger.
Överförmyndaren skall också uppträda i och föra talan vid rätten i olika
ärenden som rör förmynderskapen.

Vad utskottet nu anfört visar att def är önskvärt att överförmyndare och
ledamot i överförmyndarnämnd har den erfarenhet och de kunskaper som
motionärerna förordat. Ett av syftena med den föreslagna reformen av överförmyndarorganisationen
är också att få kvalificerade personer som överförmyndare.
Som utskottet i det föregående antytt kan det vidare vid val
av ledamöter i överförmyndarnämnd vara lämpligt att ledamöterna har skilda
erfarenheter och kunskaper.

Utskottet anser emellertid i likhet med föredragande statsrådet att man
inte i lagen bör uppställa krav på formell kompetens eller i övrigt säga
något om överförmyndarnas kunskaper eller erfarenhet inom olika områden.
Enligt utskottets mening får den omständigheten att överförmyndare och
ledamot av överförmyndarnämnd väljs av kommunfullmäktige utgöra tillräckliggaranti
för att till dessa uppdrag utses personer som kan anses lämpade
för uppdraget. Utskottet utgår vidare från att man härvid kommer att beakta
vad föredragande statsrådet och utskottet anfört om vilka fordringar som
bör ställas på innehavare av nämnda befattningar.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkandet 4 i motionen
1974:1949.

I detta sammanhang vill utskottet understryka vikten av att överförmyndare
respektive överförmyndarnämnd får erforderliga kansliresurser. Om
distrikten inte är tillräckligt stora för att överförmyndaren skall kunna få
eget kansli bör han få rätt att anlita kommunens kansli.

När det gäller kravet på svenskt medborgarskap vill utskottet till en början
erinra om att den nya regeringsformen (RF) ger uttryck för grundsatsen
att utlänning är likställd med svensk medborgare i fråga om möjligheten
att erhålla tjänst eller uppdrag hos staten eller kommun. För vissa viktigare
tjänster görs uttryckliga undantag i 11 kap. 9 § RF. I övrigt får enligt 11
kap. 9 § krav på svenskt medborgarskap för behörighet att inneha eller utöva
tjänst eller uppdrag hos staten och kommun uppställas endast i lag. Härigenom
markeras att sådan föreskrift endast skall meddelas om det föreligger
ett verkligt behov härav.

Om det är det ovan anförda angående utlännings likställighet med svensk
medborgare eller något annat skäl som ligger bakom förslaget att slopa det
nuvarande kravet på svenskt medborgarskap framgår inte av propositionen.
Föredragande statsrådet anför endast att man enligt hans mening inte bör
behålla kravet. Utskottet vill för sin del framhålla att överförmyndaren har
en viktig myndighetsutövande funktion. Utskottet vill även hänvisa till
vad utskottet ovan anfört om överförmyndarens krävande uppgifter. Därav
framgår att överförmyndaren måste ha goda insikter i svensk rätt och svensk
förvaltning. Någon anledning att i varje fall nu slopa kravet på att överförmyndare
skall vara svensk medborgare kan utskottet därför inte finna.

LU 1974:38

Utskottet tillstyrker på anförda skäl bifall till motionen 1974:1949, yrkandet
5.

Arvode åt överförmyndare utgår f. n. med belopp motsvarande
viss procent av den omyndiges behållna årsinkomst. Denna skall beräknas
enligt årsräkning eller sluträkning (19 kap. 12 §). Förmyndaren skall
betala in arvodet vid räkningens avgivande, vilket skall ske före den 15
februari varje år. Även om överförmyndarens arvode således beräknas på
grundval av den omyndiges årsinkomst året före det år beloppet inbetalas,
utgör de arvoden vilka en överförmyndare uppbär under ett kalenderår likväl
ersättning för överförmyndarens arbete och kostnader under året (NJA 1945
s. 478).

1 propositionen föreslås ersättningsreglerna ändrade så att överförmyndarverksamheten
inte längre skall bekostas genom avgifter från de omyndiga
utan i stället betalas av kommunerna. Det föreslås vidare att kommunerna
själva skall få bestämma storleken av arvodet åt överförmyndare respektive
ledamot av överförmyndarnämnd.

Det nuvarande arvodessystemet framstår som otillfredsställande och föråldrat.
Överförmyndararvoden torde sålunda vara en av de sista formerna
av s. k. sportler, som förekommer i landet. På andra områden av samhällslivet
har man sedan länge avvecklat avlöningsformer av denna typ. Frågan
om ett nytt arvodessystem har också vid upprepade tillfällen under de senaste
tjugo åren på grund av motioner varit föremål för riksdagens prövning.

Mot bakgrund av det anförda vill utskottet uttrycka sin tillfredsställelse
över att förevarande fråga nu får sin lösning. Med hänsyn till att överförmyndarverksamheten
är en kommunal angelägenhet synes det naturligt
att den, såsom förordas i propositionen, bekostas av kommunerna. Utskottet,
som inte har någon erinran mot förslaget, tillstyrker propositionen i denna
del.

Genom det nya arvodessystemet har yrkandet i motionen 1974:20 om
att det allmänna skall svara för ersättningen till överförmyndare blivit tillgodosett.

Överförmyndarverksamheten är, såsom ovan anförts, en kommunal angelägenhet.
Med hänsyn härtill föreslås i 19 kap. 16 § att bestämmelserna
i kommunallagen (1953:753) och kommunallagen (1957:50) för Stockholm
oms. k. kommunallagsreglerade nämnder i princip skall
gälla för överförmyndarnämnd. 1 tillämpliga delar skall dessa bestämmelser
också gälla för överförmyndare. På grund av bl. a. att överförmyndarnämnds
uppgifter är av helt annan art än de uppgifter som ankommer på kommunal
nämnd i allmänhet föreslås dock ett antal särskilda bestämmelser för överförmyndarnämnd
i 19 kap. 5 och 7-14 §§. I några fall har i dessa paragrafer
för tydlighetens skull också tagits in föreskrifter som har direkta motsvarigheter
i kommunallagen och kommunallagen för Stockholm. Utskottet
kommer i det följande att kommentera några av bestämmelserna och kommer
därvid att föreslå vissa förtydligande tillägg.

LU 1974:38

Enligt 19 kap. 1 § skall för kommunen väljas en överförmyndare om
ej annat följer av vad i övrigt i kapitlet stadgas. Sedan bestämmelsen i
4 §, som för vissa fall medgav val av flera överförmyndare, nu föreslagits
upphävd, kan för kommun endast väljas en överförmyndare.

Den föreslagna 5 § innehåller i första stycket bestämmelser om att överförmyndare
väljs av kommunfullmäktige och att för varje överförmyndare
väljs en ersättare. Eftersom enligt vad utskottet ovan anfört kommun endast
kan ha en överförmyndare, bör för att förebygga missförstånd ordet varje
utgå ur lagtexten.

Av tredje stycket i samma paragraf framgår motsättningsvis att ersättare
till ledamot i överförmyndarnämnd kan väljas proportionellt. Bestämmelser
om sådant val återfinns i 22 § fjärde stycket kommunallagen, som till följd
av 16 § i detta kapitel är tillämpligt på överförmyndarnämnd. 22 § fjärde
stycket stadgar att val av ledamöter och ersättare under vissa förutsättningar
skall ske proportionellt. Någon motsvarande bestämmelse finns emellertid
inte i den särskilda kommunallagen för Stockholm. En bestämmelse om
proportionella val av ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnd bör
därför införas i förevarande paragraf. Utskottet föreslår att en sådan bestämmelse,
utformad efter mönster av 22 § fjärde stycket kommunallagen,
införs som ett nytt tredje stycke i 5 § och att de i propositionen föreslagna
tredje och fjärde styckena blir fjärde respektive femte stycke.

I 7 § i lagförslaget föreskrivs att överförmyndare, ledamot av överförmyndarnämnd
och ersättare skall väljas för tre år, räknade från och med
den 1 januari året efter det, då val i hela riket av kommunfullmäktige ägt
rum. Bestämmelsen stämmer väl överens med vad som enligt kommunallagen
gäller om mandatperiod för kommunstyrelsen. Den föreslagna bestämmelsen
synes förhindra att t. ex. överförmyndare under löpande mandatperiod
ersätts av överförmyndarnämnd. Sådan förändring i organisationen
för ske i anslutning till att en ny mandatperiod börjar löpa.

13 § första och andra styckena innehåller vissa processuella regler i ärende
enligt FB. I fråga om handläggningen av annat ärende än enligt FB, t. ex.
ett tjänstetillsättningsärende, gäller i princip reglerna i kommunallagen och
i kommunallagen för Stockholm. I tredje stycket av paragrafen har dock
tagits in ett undantag från reglerna om protokoll. Utskottet föreslår att i
förtydligande syfte orden ”varje ärende” i sista raden utbyts mot ordet ”ärendet”.

I 14 § har tagits in regler om delegation av beslutanderätten i ärende
hos överförmyndarnämnd. De avser både föräldrabalksärenden och andra
ärenden. Enligt första stycket i paragrafen får delegation ske om kommunfullmäktige
så beslutar. Denna formulering tyder närmast på att med bestämmelsen
avsetts att kommunfullmäktige skall kunna ge ett generellt
tillstånd till delegation. Detta avviker emellertid från vad som normalt gäller
beträffande bestämmelser om fullmäktiges beslut i fråga om delegation.

I kommunallagen finns bestämmelser om delegation rörande kommunens
styrelse (43 §) och nämnder för oreglerad förvaltning (45 §). Även i vissa

5 Riksdagen 1974. 8 sami. Nr 38

LU 1974:38

specialförfattningar finns bestämmelser om delegation och då rörande vissa
nämnder för specialreglerad förvaltning, t. ex. social centralnämnd. Den i
nämnda bestämmelser medgivna delgationsrätten innebär emellertid ingen
allmän delegationsrätt. Regelmässigt föreskrivs nämligen att vederbörande
styrelse eller nämnd äger delegera beslutsrätten i vissa grupper av ärenden,
vilkas beskaffenhet skall anges i kommunens reglemente respektive i fullmäktiges
beslut. En motsvarande bestämmelse bör enligt utskottets mening
införas när det gäller överförmyndarnämnd. Utskottet föreslår därför att
14 § första stycket första meningen får det innehållet att om kommunfullmäktige
bestämmer det får överförmyndarnämnd uppdra åt ledamot, ersättare
som har inkallats till tjänstgöring eller tjänsteman hos kommunen
att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall anges i fullmäktiges beslut.

I andra stycket sista meningen i förevarande paragraf föreskrivs att beslut
som har fattats med stöd av delegation ej behöver anmälas inför nämnden.
Även i detta fall har avvikelse gjorts från vad som gäller för kommunala
nämnder. Regelmässigt föreskrivs beträffande sådana nämnder att beslut
som har fattats med stöd av delegation skall anmälas vid nämndens nästa
sammanträde. Som skäl för avvikelsen anförs i specialmotiveringen (s. 184)
att beslut i stor utsträckning torde komma att fattas med stöd av delegation.

Utskottet kan instämma i sistnämnda uttalande. Särskilt vanligt med
sådana beslut torde det bli om ledamöterna i överförmyndarnämnd förlägger
sin verksamhet till olika delar av kommunen, något som utskottet i det
föregående funnit vara i vissa fall lämpligt. Det kan därför synas motiverat
att ifrågavande beslut inte skall behöva anmälas i nämnden. Vad nu sagts
gäller dock i huvudsak föräldrabalksärenden. När det gäller övriga ärenden
däremot är de inte så många att det skulle innebära någon märkbar belastning
om de måste följa de vanliga reglerna. Någon anledning att för dessa ärenden
göra undantag från vad som gäller för kommunala nämnder om att beslut
som fattats med stöd av delegation skall anmälas i nämnden finner utskottet
inte föreligga. Utskottet föreslår därför att förevarande bestämmelse ändras
så att den kommer att avse endast ärenden enligt FB.

Förfarandet i mål om omyndighets- och myndighetsförklaring

I det föregående har utskottet tillstyrkt förslag som är avsedda att leda
till en begränsning av antalet omyndighetsförklaringar. I 20 kap. förordas
vissa ändringar i de processuella reglerna i syfte att stärka den enskildes
rättsskydd. Bl. a. slopas den nuvarande möjligheten att förklara en person
omyndig utan att vederbörande dessförinnan har hörts. 1 de fall där den
som avses med ansökan om omyndighetsförklaring har svårt att förstå vad
saken gäller eller kan tänkas lida skada av att få del av ansökningen och
därför inte personligen kan höras skall god man förordnas. Vidare föreslås
ökade möjligheter att få rättegångsbiträde.

LU 1974:38

Utskottet som finner de föreslagna lagändringarna angelägna tillstyrker
propositionen i denna del.

Det har i skilda sammanhang anförts att omyndighetsförklaringar inte
hävs i önskvärd omfattning. I syfte att komma till rätta härmed föreslogs
i motionen 1974:646 att en obligatorisk, periodiskt återkommande läkarundersökning
skulle ske av alla omyndigförklarade. Lagutskottet uttalade i
sitt av riksdagen godkända betänkande (LU 1974:14) att när förutsättningar
föreligger för hävande av omyndighetsförklaring är det givetvis viktigt att
detta konstateras så snart som möjligt och att erforderliga åtgärder skyndsamt
vidtas för att få till stånd en myndighetsförklaring. Utskottet tog inte
ställning i sak till motionsyrkandet, men sade sig utgå från att de synpunkter
som framförts i motionen och remissvaren skulle beaktas under det pågående
lagstiftningsarbetet.

I 20 kap. 16 § föreslås nu en bestämmelse om att förutom den omyndige
själv och förmyndaren även överförmyndaren får ansöka om hävande av
omyndighetsförklaring. Tanken på regelbundet återkommande obligatoriska
läkarundersökningar avvisas eftersom de bl. a. kan medföra nackdelar för
de omyndigförklarade. I stället föreslås på grundval av vad socialstyrelsen
anförde i sitt remissvar att överförmyndarna årligen skall gå igenom alla
förmynderskap, som inte avser underåriga, och efter samråd med medicinsk
och social expertis bilda sig en uppfattning om huruvida ifrågavarande personer
bör förbli omyndiga. Finner överförmyndaren att det inte längre föreligger
skäl för omyndighetsförklaring skall han ansöka om hävande av
denna. Föreskrift om överförmyndarens skyldighet att gå igenom förmynderskapen
avses bli intagen i överförmyndarkungörelsen.

Det sålunda föreslagna systemet finner utskottet komma att väl tillgodose
utskottets och riksdagens önskemål om att en omyndigförklarad inte
skall behöva vara omyndig längre än som är oundgängligen nödvändigt.
Utskottet tillstyrker därför att förslaget genomförs. Utskottet är emellertid
medvetet om att skyldigheten för överförmyndare att årligen gå igenom
alla Förmynderskap i Förevarande hänseende åtmistone inledningsvis kommer
att medFöra åtskilligt arbete. Särskilt Första året kan det Förutsättas
att överförmyndarna får svårt att hinna med granskningen. Sedan man väl
fått kännedom om vilka som numera själv kan vårda sina angelägenheter
och för vilka det är till fyllest med biträde av god man och därefter hävt
omyndighetsFörklaringen för dessa, torde den fortsatta årliga granskningen
emellertid inte behöva bli betungande för överförmyndarna.

I detta sammanhang vill utskottet beröra några uttalanden i propositionen
om tillämpningen av 15 § Förvaltningslagen på överförmyndares handläggning
av ärenden. Enligt nämnda paragraf får ärende inte avgöras utan att
part har beretts tillfälle att yttra sig. Kommunikation får dock underlåtas
i vissa fall, t. ex. om åtgärden är uppenbart obehövlig. När det gäller överförmyndares
beslut i fråga om arvode till förmyndare m. m. innebär Förvaltningslagens
regler enligt propositionen (s. 160) att överförmyndaren i
allmänhet kan underlåta att höra den enskilde (dvs. den omyndigförklarade

eller den för vilken god man förordnats), om han avser att fastställa ett
arvode som motsvarar vad som normalt brukar utgå och som dessutom
bör betalas av kommunen. Detta synes utskottet riktigt med hänsyn till
att kommunikation här är obehövlig. I propositionen anförs vidare att den
enskilde normalt bör beredas tillfälle att yttra sig, om ett särskilt högt arvode
har ifrågasatts, liksom då överförmyndaren anser att den enskilde helt eller
delvis bör stå för kostnaden. Överförmyndaren bör dock kunna underlåta
att höra den enskilde om detta skulle vara uppenbart meningslöst med
hänsyn till hans ålder, psykiska tillstånd e. d.

Sistnämnda uttalande finner utskottet tveksamt. Någon sådan grund för
att underlåta kommunikation finns inte i förvaltningslagen, som bygger
på principen att en person som ej själv kan föra talan bör ha ställföreträdare.
Att i alla fall det nu är fråga om förordna god man för att avge yttrande
i arvodesfrågan skulle emellertid enligt utskottets mening föra för långt.
Utskottet vill dock framhålla att om arvodesfrågan är tveksam och det rör
sig om betydande belopp kan det bli erforderligt att förordna god man för
att i förevarande hänseende bevaka den omyndiges rätt.

Kostnadsfrågor

Storleken av de kostnader som till följd av den nu föreslagna reformen
kommer att belasta kommunerna är svår att beräkna. Något försök att
göra detta har inte heller gjorts i propositionen. Till ledning för kostnadsberäkningen
anges emellertid att kostnaderna för överförmyndarärenden i
Stockholm för år 1974 har beräknats till ca 1,2 miljoner kronor.

Av remissinstanserna är det endast Malmö kommunstyrelse som har gjort
en beräkning av de blivande kostnaderna. Kommunstyrelsen har därvid
kommit fram till att kostnaderna för överförmyndare med kansli samt arvoden
till förmyndare och gode män torde för Malmö kommuns vidkommande
komma att uppgå till cirka 900 000 kronor. Mot bakgrund härav
föreslår kommunstyrelsen att kommunerna skall erhålla statsbidrag med
70 procent av kostnaderna. Även sociala centralnämnden i Göteborg, vilken
är den andra kommunala instans som beretts tillfälle att yttra sig över promemorian,
anser att det bör utgå statsbidrag till täckande av kommunernas
kostnader. Svenska kommunförbundet delar emellertid promemorians bedömning
att man inte lämpligen bör införa något särskilt statsbidrag vare
sig för kostnaderna för överförmyndarverksamheten eller för förmyndarvården
i övrigt.

I propositionen förordas att något särskilt statsbidrag inte införs i detta
sammanhang. Samma ståndpunkt intar motionärerna i motion 1974:1949.
Motionärerna understryker att kostnadsutvecklingen för kommunerna i berört
avseende dock bör följas med uppmärksamhet och att frågan om statsbidrag
bör tas upp till förnyad prövning om det skulle visa sig att kostnaderna
för kommunerna blir mycket höga. Motionärerna yrkar (yrkandet 6) att
vad som sålunda anförs om kommunernas kostnader ges Kungl. Maj:t till

LU 1974:38

känna. Även i motionen 1974:1947 tas kostnadsaspekten upp till behandling
dock utan att något formellt yrkande ställs. Motionärerna förklarar sig kunna
acceptera att kommunerna övertar arvodeansvaret för förmyndarverksamheten
utan att det härför utgår direkt statlig kompensation. Motionärerna
vill likväl understryka att hänsyn måste framdeles tas till den ökade ekonomiska
belastning som kommunerna får genom förslaget.

Utskottet kan för sin del ansluta sig till föredragande statsrådets och motionärernas
ståndpunkt att det inte bör införas något särskilt statsbidrag
för överförmyndarverksamheten och för förmyndarvården i övrigt. Utskottet
vill emellertid betona att förevarande reform kan komma att kraftigt belasta
kommunerna. Detta bör enligt utskottets mening tas med i bedömandet
när det gäller att fastställa de generella bidragen till kommunerna. Utskottet
utgår från att vad nu anförts kommer att beaktas utan att riksdagen behöver
särskilt ge Kungl. Maj:t detta till känna.

Skydd för omyndigs medel mot förskingring

Förmyndare är skyldig att ersätta skada som han uppsåtligen eller av
vårdslöshet tillskyndar den omyndige (13 kap. 9 §). Motsvarande skyldighet
åvilar god man och boutredningsman. I de fall där skadan orsakas genom
förskingring av den omyndiges medel saknar förskingraren emellertid i regel
medel att betala skadestånd med. Detta förhållande har i skilda sammanhang
lett till krav på ett förstärkt skydd för den omyndige. 1 riksdagen har vid
åtskilliga tillfällen väckts motioner med sådant krav. Senast utskottet hade
att behandla förevarande fråga var år 1973 med anledning av en motion
(1973:71) med yrkande att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära förslag
till statlig ersättning för förluster som omyndig åsamkas genom förskringring.

I sitt av riksdagen godkända betänkande LU 1973:10 hänvisade utskottet
till att förmynderskapsutredningen hade lagt fram förslag till en skärpning
och effektivisering av förmyndarkontrollen. Utskottet pekade vidare på att
en av utredningen företagen undersökning visade att frekvensen av förluster
på grund av förmyndarförskingringar är mycket ringa och att utredningen
därför inte hade funnit motiverat att införa en omfattande statlig garanti
just på detta område. Utskottet konstaterade även att under remissbehandlingen
av utredningens betänkande endast en av remissinstanserna förordat
införandet av en sådan garanti. För egen del underströk utskottet att motionärernas
syfte att söka förstärka skyddet för omyndigs medel i och för
sig var behjärtansvärt. Den av förmynderskapsutredningen föreslagna reformen
av förmyndarkontrollen skulle emellertid, om den genomfördes,
ytterligare minska den relativt ringa risken för förmyndarförskingringar. Utskottet
erinrade avslutningsvis om att införandet av regler om skadeståndsansvar
vid offentlig verksamhet (3 kap. 2 § skadeståndslagen) hade, även
om detta endast delvis löste förevarande problem, inneburit en ytterligare
förstärkning av skyddet för omyndigs medel. Med hänsyn till det anförda

6 Riksdagen 1974. fl sami. Nr 38

LU 1974:38

och eftersom Kungl. Maj:ts prövning av förmynderskapsutredningens förslag
till en skärpt förmyndarkontroll inte borde föregripas avstyrkte utskottet
bifall till motionen.

I en till utskottets betänkande fogad reservation tillstyrkte utskottets minoritet
(6 ledamöter) bifall till motionen.

Propositionen innehåller inget förslag om statligt ansvar i förevarande
hänseende. Frågan diskuteras i propositionen, men föredragande statsrådet
anser att det inte finns tillräckliga skäl för att införa bestämmelser om skydd
för omyndigs och dödsbodelägares medel genom försäkring eller på annat
• liknande sätt.

I motionen 1974:1947, yrkandet 3, hemställs att riksdagen hos Kungl.
Maj:t begär förslag om införande av statligt ansvar för ekonomiska förluster
som omyndig åsamkas genom förmyndares förskingring eller oaktsamhet.
Motionärerna erinrar om att den omyndige själv inte har någon möjlighet
att välja förmyndare. Det kan då inte heller enligt motionärernas uppfattning
vara godtagbart från rättvisesynpunkt att den omyndige själv skall stå ansvaret
för förmyndares förskingring av den omyndiges egendom. Motionärerna
anser det rimligt att staten ikläder sig ett ansvar och ersätter den
omyndige den skada han/hon lidit genom förmyndares förskingring eller
förmyndares oaktsamhet.

Utskottet vill till en början anmärka att sedan utskottet senast behandlade
förevarande fråga har Kungl. Maj:t efter hemställan från riksdagen (JuU
1974:1, rskr 1974:42) beslutat att frågan om vidgad ersättning till brottsoffer
skall utredas. I direktiven, som utfärdades den 28 juni 1974, sägs att utredningsarbetet
i första hand bör ta sikte på att bygga ut möjligheterna
till ersättning för personskador. De sakkunniga skall även pröva om ersättningssystemet
bör vidgas till att avse också ersättning för sakskador.
När det gäller ren förmögenhetsskada bör de sakkunniga utgå från att sådan
skada inte till någon del bör inrymmas under ett statligt ersättningsansvar.

Förlust på grund av förskingring är att hänföra till ren förmögenhetsskada.
Med hänsyn till att direktiven avvisar tanken på statligt ersättningsansvar
för sådan skada kan utredningen inte ta upp till behandling förevarande
fråga.

Utskottet är för sin del av den uppfattningen att ett generellt statligt
ansvar vid ren förmögenhetsskada skulle föra väl långt. Man kan emellertid
inte enligt utskottets mening utesluta att det, om särskilda skäl föreligger,
kan anses motiverat med statligt ersättningsansvar även för ren förmögenhetsskada.
Fråga är då om sådana särskilda omständigheter föreligger vid
förlust på grund av förskingring av omyndigs medel.

Utskottet anförde föregående år att frekvensen av förluster på grund av
förmyndares förskingring är ringa. Någon ändring härutinnan har, såvitt
utskottet kan bedöma, inte skett därefter. Den nu föreslagna reformen av
förmynderskapslagstiftning innebär vidare att kontrollen över förmyndare,
gode män och boutredningsmän skärps och effektiviseras, något som borde
leda till att skyddet för omyndigs medel ytterligare ökas. Utskottet vill dock

LU 1974:38

understryka att hur effektiv kontrollen än är går det självfallet inte att helt
utesluta risken för att förmyndare och gode män kan förskingra anförtrodda
medel.

Även om således risken för förskingringar i och för sig är liten kan förlusten
för den som drabbas av förskingring likväl bli betydande. Det bör vidare
beaktas att den drabbade i förevarande fall ofta är en inte rättskapabel person,
som regelmässigt är handikappad i någon form och som är i behov av samhällets
hjälp och stöd. Såsom motionärerna påpekar har den omyndige inte
heller någon möjlighet att välja förmyndare. I den mån förmyndaren inte
är legal förmyndare, dvs. förälder till underårig, utses förmyndaren av förmynderskapsdomstolen.
När det gäller god man skall denne, såsom utskottet
tillstyrkt i det föregående, i vissa fall kunna förordnas utan samtycke från
den för vilken god man skall utses.

På grund av det anförda kan det enligt utskottets mening inte anses
godtagbart från rättvisesynpunkt att den som i förevarande fall drabbas av
förskingring själv skall stå ansvaret härför. Den enda rimliga lösningen på
problemet synes utskottet vara att staten på något sätt ersätter den som
drabbas av skada till följd av förmyndares eller god mans förskingring. Självfallet
skall staten ha regressrätt mot skadevållaren. Däremot anser utskottet
att det skulle föra för långt att, såsom motionärerna även yrkar, införa ett
statligt ersättningsansvar vid skada till följd av förmyndares och gode mans
oaktsamhet.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen i anledning
av motionen 1974:1947, yrkandet 3, hemställer hos Kungl. Maj:t att förslag
föreläggs riksdagen om införande av statligt ansvar för ekonomiska förluster
som i förevarande fall vållas genom förmyndares och god mans förskingring.

Kostnad för förvaring av omyndigs värdehandlingar

Handlingar som har satts ned i öppet förvar hos bank skall under överförmyndarens
tillsyn vårdas i enlighet med bestämmelserna i lagen
(1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar (VL). Banken har enligt
VL rätt att betinga sig en årlig avgift för den vård av omyndigs värdehandlingar
som åligger banken. Avgiften får inte överstiga i fråga om inhemska
värdehandlingar två kronor och beträffande utländska värdehandlingar
en krona för varje påbörjat tusental kronor av handlingarnas värde.
Har underåriga syskon gemensam förmyndare, skall syskonens värdehandlingar
sammanräknas.

Såväl förmynderskapsutredningen som remissinstanserna förordade en
höjning av den berörda avgiften. Utredningen ansåg emellertid att det av
praktiska skäl borde överlämnas åt regeringen att bestämma avgiften samt
att avgiftsbestämmelserna i lagen därför borde utgå. Samma ställningstagande
gjordes i departementspromemorian.

I propositionen föreslås att avgiften för vård av omyndigs värdehandlingar

LU 1974:38

höjs till tre kronor, såvitt avser inhemska värdehandlingar, och till två kronor
beträffande utländska värdehandlingar. Med anledning av propositionen har
till utskottet inkommit en skrivelse från Svenska bankföreningen, i vilken
hävdas att de föreslagna höjningarna är för låga och inte täcker bankernas
kostnader. De mest förlustbringande depåerna är enligt föreningen de små.
Föreningen anser att nu gällande tariff för vård av värdehandlingar i öppet
förvar bör få tillämpas även beträffande omyndigförvar.

De nu tillämpade avgifterna för omyndigförvar har gällt sedan år 1963.
Dessförinnan var avgifterna 1 krona 50 öre respektive 75 öre. Uppenbarligen
finns det i betraktande av mer än tio års reallönehöjningar inom bankerna
skäl att nu höja avgifterna.

På grund av att enligt 8 kap. 2 § RF föreskrifter om enskildas ekonomiska
förhållanden inbördes måste meddelas genom lag har man i propositionen
inte kunnat följa den av utredningen och även i promemorian föreslagna
metoden att överlämna åt regeringen att bestämma storleken av berörda
avgifter. Enligt vad utskottet erfarit inhämtade föredragande statsrådet, innan
han föreslog de i propositionen intagna avgifterna, muntligen yttrande
från bankinspektionen, som uppgav att den inom Bankföreningen verkställda
notariattjänstutredningen inte gav någon entydig bild av kostnadsutvecklingen
och att därför avgifterna f. n. inte borde sättas högre än tre
repsektive två kronor.

Med hänsyn till det anförda saknas enligt utskottets mening underlag
för en höjning av berörda avgifter utöver vad som föreslås i propositionen.
Utskottet vill även peka på att beloppsgränsen för värdehandlingar, som
skall nedsättas i öppet förvar i bank, nu höjs från 5 000 kronor till ett beopp
motsvarande två gånger gällande basbelopp, dvs. f. n. 18 000 kronor (15
kap. 8 §). Härigenom kommer med all sannolikhet en del av de mindre
och enligt Bankföreningen mest förlustbringande förvaren att försvinna.

På anförda skäl tillstyrker utskottet propositionen i denna del. Utskottet
förutsätter emellertid att regeringen följer utvecklingen på området och lägger
fram förslag för riksdagen beträffande avgifternas storlek när så kan anses
befogat.

Ikraftträdande m. m.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1975 med
undantag för reglerna i 19 kap. om den nya överförmyndarorganisationen,
vilka föreslås träda i kraft den 1 januari 1976. De nuvarande bestämmelserna
om arvode till överförmyndare föreslås dock upphöra redan med utgången
avår 1974 och fr. o. m. den 1 januari 1975 ersättas av de nya bestämmelserna.

Även om de nya arvodesreglerna sålunda skall träda i kraft redan den
1 januari 1975 skall äldre bestämmelser fortfarande gälla i fråga om arvode
och annan ersättning till förmyndare, gode män och överförmyndare i den
mån ersättningen avser tid före sistnämnda dag. När det gäller ersättningen

LU 1974:38

till överförmyndare kan med hänsyn till det av utskottet i det föregående
anmärkta 1945 års rättsfall viss tveksamhet råda vad som avses med bestämmelsen.
Syftet torde dock vara att överförmyndare även under år 1975
skall uppbära arvode av den omyndiges medel.

I motionerna 1974:1947 (yrkandet 2), 1974:1948 (yrkandet 4) och 1974:1949
(yrkandet 7) hemställs att riksdagen skall besluta att de i propositionen föreslagna
lagändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1976. I motionen
1974:1947 hemställs vidare (yrkandet 4) om nya övergångsbestämmelser
vad beträffar arvodering till avgående överförmyndare rörande vilka nuvarande
bestämmelser gäller. Som skäl för en senareläggning av ikraftträdandet
har framför allt åberopats att de nya bestämmelserna medför en
ökad belastning på överförmyndarorganisationen, vilket torde behöva medföra
en förstärkning av organisationen, och att kommunerna kommer att
påläggas nya kostnader, för vilka medel inte har hunnit anvisas.

Den nu föreslagna lagstiftningen är en i många avseenden angelägen reform.
Som framgår av vad utskottet inledningsvis anfört har utredningsarbetet
emellertid tagit lång tid. Vidare har från det utredningsbetänkandet
presenterades till dess propositionen förelädes riksdagen förflutit något mer
än fyra år. Under sådana förhållanden och med hänsyn till lagstiftningskomplexets
storlek måste det anses rimligt att även domstolar, överförmyndare
och kommuner skall få erforderlig tid på sig att förbereda tilllämpningen
av reformen.

Såsom framgår av vad utskottet anfört på flera ställen i det föregående
innebär de föreslagna lagändringarna att överförmyndarna får nya viktiga
uppgifter. Här må nämnas att prövning av tillstånd till alla förvaltningsåtgärder,
t. ex. tillstånd till försäljning av fast egendom, i sin helhet läggs
på överförmyndarna. När det gäller placering av omyndigs medel innebär
förslaget att överförmyndarna på ett helt annat sätt än tidigare har att ta
ställning till vad som kan anses vara värdesäkra tillgångar. Vidare skall
överförmyndarna framdeles alltid ge rätten förslag på förmyndare. Överförmyndarna
skall dessutom årligen granska förmynderskapen och se om
de som är omyndigförklarade alltjämt behöver vara detta. Som utskottet
anfört ovan kommer detta att under det första året vara en mycket arbetskrävande
uppgift. I den mån förmynderskap upphör under år 1975 och
sluträkning avges, skall överförmyndarna tillämpa det nya arvodessystemet,
vilket kan föra med sig svåra bedömanden. Upphör förmynderskapet under
de första månaderna och sluträkning avges i nära anslutning därtill, kommer
överförmyndarna dessutom att sakna grunder för avgörandet, eftersom kommunerna
då ännu inte hunnit fastställa sådana. Enligt vad utskottet erfarit
kan nämligen Kommunförbundet inte beräknas presentera sina riktlinjer
beträffande arvoderingen av förmyndare för kommunerna förrän i april-maj
1975 och först därefter kan kommunerna fastställa grunder för arvoderingen.

Av vad utskottet ovan anfört torde framgå klart att den nuvarande överförmyndarorganisationen
i många fall behöver förstärkas för att klara de

LU 1974:38

nya uppgifterna. En sådan förstärkning av kansliresurser m. m. måste komma
till stånd genom kommunernas försorg. Utöver de kostnader som detta
för med sig för kommunerna måste kommunerna i vissa fall erlägga förmy
ndar- och överförmy ndararvoden, när det gäller förmynderskap som upphör
under år 1975. Kommunerna torde emellertid i regel inte ha beräknat
något belopp för angivna kostnader i sin utgiftsstat för år 1975.

Det nu sagda visar att överförmyndare och kommuner inte får, såsom
utskottet ovan ansett viktigt, tillräcklig tid till sitt förfogande för reformens
genomförande, om den skall träda i kraft den 1 januari 1975. Därutöver
är att märka att utskottets betänkande avses komma att behandlas i kammaren
lördagen den 14 december 1974, vilket innebär att de nya lagarna
kan antas av Kungl. Majit i konselj först den 20 december 1974. Med hänsyn
härtill och till instundande julhelg torde lagarna inte kunna utkomma från
trycket i Svensk författningssamling förrän i början av januari 1975. Detta
innebär att domstolar och överförmyndare skall vara skyldiga att tillämpa
den nya lagstiftningen utan att ha den nya lagtexten tillgänglig. Såsom
utskottet ovan anfört kan överförmyndarna vidare bli tvungna att bestämma
arvoden till förmyndare utan att ha av kommunerna antagna grunder till
sitt förfogande. Eventuellt kan de bli tvungna att skjuta på dessa avgöranden
till dess grunderna fastställts. Enligt utskottets mening måste nu angivna
förhållanden anses förkastliga.

Utskottet vill avslutningsvis understryka att när nu den första större ändringen
görs i förmynderskapslagstiftningen på 50 år är det angeläget att
reformen, när den träder i kraft, är väl förberedd av dem som skall tillämpa
den. På grund av det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionsyrkandena
och föreslår således att lagstiftningen i sin helhet skall träda i kraft den
1 januari 1976.

Det nu sagda innebär bl. a. att de nya arvodesreglerna blir gällande fr. o. m.
sistnämnda dag. Någon anledning att ha en särskild övergångsbestämmelse
när det gäller arvode som erläggs till överförmyndare finns enligt utskottets
mening inte. Kommunerna har under år 1975 erforderlig tid att beräkna
kostnaden för överförmyndarverksamheten och anvisa medel härtill. Överförmyndarnas
arvoden skall således fr. o. m. den 1 januari 1976 helt betalas
av kommunerna.

Vad därefter angår arvode till förmyndare och god man anser utskottet
att de nya arvodesreglerna bör bli tillämpliga även på arvoden som hänför
sig till år 1975 och som skall bestämmas på grundval av de räkningar som
ges in i början av år 1976. Upphör uppdrag som förmyndare före den 1
januari 1976 skall emellertid arvode, som beräknas på grundval av inlämnad
års- eller sluträkning, bestämmas enligt de hittillsvarande bestämmelserna
i 15 kap. 19 § första stycket FB.

Med hänsyn till det anförda bör motionen 1974:1947, yrkandet 4, inte
föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

LU 1974:38

Övriga frågor

I förslagen till lag om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård och
till lag om ändring i lagen (1956:2) om socialhjälp föreslår utskottet vissa
redaktionella ändringar såsom framgår nedan av till utskottets hemställan
fogad bilaga. I övrigt tillstyrker utskottet lagförslagen i den mån de ej omfattas
av vad utskottet ovan anfort.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande grunderna för omyndighetsförklaring att riksdagen
med avslag på motionen 1974:1949, yrkandet 1, antar 10 kap.
1 § i det vid propositionen 1974:142 fogade förslaget till lag
om ändring i föräldrabalken (FB),

2. beträffande slopande av släktskapsbestämmelsen såvitt avser
förmyndare att riksdagen med avslag på motionen 1974:1949,
yrkandet 2, såvitt nu är i fråga, godkänner vad utskottet anfört
i denna del,

3. beträffande vissa personer som förmyndare att riksdagen med
avslag på motionen 1974:1946, yrkandet 1, såvitt nu är i fråga,
godkänner vad utskottet anfört i denna del,

4. beträffande förmyndare att riksdagen med avslag på motionerna
1974:1946, yrkandet 1, och 1974:1949, yrkandet 2, båda
såvitt nu är i fråga, antar 11 kap. 5 § förslaget till lag om ändring
i FB,

5. beträffande inskrivning av förmynderskap att riksdagen med
avslag på motionen 1974:1948, yrkandet 2, antar 12 kap. 1 §
förslaget till lag om ändring i FB,

6. beträffande förmyndares plikter att riksdagen med avslag på
motionen 1974:1949, yrkandet 3, antar 13 kap. 1 § förslaget
till lag om ändring i FB,

7. beträffande förmyndares plikter att riksdagen - med förklaring
att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas
- för sin del antar 13 kap. 4§ förslaget till lag om ändring
i FB med i härvid fogad bilaga som utskottets förslag betecknad
lydelse,

8. beträffande förmyndares förvaltning av omyndigs egendom att
riksdagen med avslag på motionen 1974:1948, yrkandet 3, antar
15 kap. 12 § förslaget till lag om ändring i FB,

9. beträffande ersättning till förmyndare att riksdagen med bifall
till propositionen och med avslag på motionen 1974:1946, yrkandet
2, samt i anledning av motionen 1974:20, båda motionerna
såvitt nu är i fråga, antar 15 kap. 19 § förslaget till
lag om ändring i FB,

LU 1974:38

10. beträffande förmyndares redovisningsskyldighet att riksdagen
avslår motionen 1974:1946, yrkandet 3,

11. beträffande grunderna för förordnande av god man att riksdagen
med avslag på motionen 1974:1948, yrkandet 1, antar
18 kap. 3§ förslaget till lag om ändring i FB,

12. beträffande ersättning till god man att riksdagen med avslag
på motionen 1974:1946, yrkandet 2, såvitt nu är i fråga, antar

18 kap. 11 § förslaget till lag om ändring i FB,

13. beträffande överförmyndarnämnd att riksdagen med avslag på
motionen 1974:1946, yrkandet 4, antar 19 kap. 2§ förslaget
till lag om ändring i FB,

14. beträffande flera överförmyndardistrikt att riksdagen med bifall
till propositionen och med avslag på motionen 1974:1947, yrkandet
1, godkänner vad utskottet anfört i denna del,

15. beträffande val av överförmyndare m. fl. att riksdagen - med
förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad
godtas - forsin del antar 19 kap. 5 § förslaget till lagom ändring
i FB med i härvid fogad bilaga som utskottets förslag betecknad
lydelse,

16. beträffande överförmyndares kvalifikationer att riksdagen -med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad
godtas - för sin del, såvitt avser motionen 1974:1949,
med avslag på yrkandet 4 och med bifall till yrkandet 5 antar

19 kap. 8 § förslaget till lag om ändring i FB med i härvid
fogad bilaga som utskottets förslag betecknad lydelse,

17. beträffande vissa processuella regler att riksdagen - med förklaring
att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad
godtas - för sin del antar 19 kap. 13 § förslaget till lag om
ändring i FB med i härvid fogad bilaga som utskottets förslag
betecknad lydelse,

18. beträffande delegation att riksdagen - med förklaring att propositionen
i denna del inte kunnat oförändrad godtas - för
sin del antar 19 kap. 14 § förslaget till lag om ändring i FB
med i härvid fogad bilaga som utskottets förslag betecknad lydelse,

19. beträffande ersättning till överförmyndare att riksdagen med
bifall till propositionen och i anledning av motionen 1974:20,
såvitt nu är i fråga, antar 19 kap. 15 § förslaget till lag om
ändring i FB,

20. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i FB i vad
förslaget ej omfattas av utskottets hemställan under 1, 4-9,
11-13,15-19 samt i vad förslaget ej heller avser ikraftträdandeoch
övergångsbestämmelser,

LU 1974:38

21. att riksdagen antar 67 § förslaget till lag om ändring i lagen
(1954:579) om nykterhetsvård med i härvid fogad bilaga som
utskottets förslag betecknad lydelse,

22. att riksdagen antar 63 § förslaget till lag om ändring i lagen
(1956:2) om socialhjälp med i härvid fogad bilaga som utskottets
förslag betecknad lydelse,

23. att riksdagen antar de vid propositionen fogade lagförslagen
i övrigt med undantag för förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken
samt i vad förslagen ej avser ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna,

24. beträffande ikraftträdande m. m. att riksdagen - med förklaring
att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas
- för sin del med bifall till motionerna 1974:1947, yrkandet
2, 1974:1948, yrkandet 4, och 1974:1949, yrkandet 7, samt med
avslag på motionen 1974:1947, yrkandet 4, antar dels förslaget
till lag om ändring i giftermålsbalken, dels ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser till övriga lagförslag med i härvid fogad
bilaga som utskottets förslag betecknad lydelse,

25. beträffande kostnadsfrågor att riksdagen avslår motionen
1974:1949, yrkandet 6,

26 beträffande skydd för omyndigs medel mot förskingring att
riksdagen i anledning av motionen 1974:1947, yrkandet 3, hos
Kungl. Maj:t hemställer att förslag föreläggs riksdagen om införande
av statligt ersättningsansvar för ekonomiska förluster
som åsamkas genom förmyndares och god mans förskingring
av huvudmans medel,

27.att motionerna 1974:20, 1974:651 och 1974:974, i vad de ej
omfattas av vad utskottet ovan anfört och hemställt, inte föranleder
någon riksdagens vidare åtgärd.

Stockholm den 9 december 1974

På lagutskottets vägnar

IVAN SVANSTRÖM

IAJ 1974:38

Närvarande: herrar Svanström (c)1, Hammarberg (s), Lidgård (m)‘ \ Börjesson
i Falköping (c), fru Åsbrink (s)lb, herrar Andersson i Södertälje (s), Torwald
(c)2. Olsson i Timrå (s)c, Winberg (m)\ fru Nilsson i Sunne (s)‘, herrar Olsson
i Sundsvall (c)c, Israelsson (vpk)1, fruFredgardh (c)e, Fru Tillander (c)M, fru
Lindquist (m)‘ r, fru Hjalmarsson (s), fru Johansson i Hovmantorp (s)'e, herrar
Henmark (fp), Lövenborg (vpk),d och fru Karlsson (c)10.

1 Ej närvarande vid p. 25 i utskottets hemställan.

‘Ej närvarande vid p. 1, 5-7, 16 i utskottets hemställan.

1 Ej närvarande vid p. 1 i utskottets hemställan.

‘Ej närvarande vid p. 5-7, 15, 17-19 i utskottets hemställan.

’ Ej närvarande vid p. 20-23, 26, 27 i utskottets hemställan.

‘Endast närvarande vid p. 1, 20-23, 26, 27 i utskottets hemställan.

‘Endast närvarande vid p. 1, 5-7, 16 i utskottets hemställan.

'Endast närvarande vid p. 5-6, 15, 17-19, 24, 25 i utskottets hemställan.
’ Endast närvarande vid p. 1 i utskottets hemställan.

” Endast närvarande vid p. 25 i utskottets hemställan.

a Ej närvarande vid justering av p. 26 i utskottes hemställan.
b Ej närvarande vid justering av p. 8-10,12-24, 26,27 i utskottets hemställan.
cEj närvarande vid justering av p. 8-10, 12-27 i utskottets hemställan.

d Ej närvarande vid justering av p. 1 i utskottets hemställan.

e Ej närvarande vid justering av p. 5-7 i utskottets hemställan.

f Ej närvarande vid justering av p. 2-7, 11 i utskottets hemställan.

Reservationer

1. beträffande grunderna för omyndighetsförklaring (punkt 1 i utskottets hemställan) av

herrar Lidgård (m) och fru Lindquist (m), som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 47 med orden
”Vad därefter” och slutar på s. 48 med orden ”förevarande del” bort ha
följande lydelse:

Vad därefter angår frågan huruvida det, såsom motionärerna påstår, finns
något behov av att till den enskildes skydd behålla omyndighetsgrunderna
i 10 kap. 1 § andra-fjärde punkterna vill utskottet till en början understryka
att den omständigheten att andra och tredje punkterna kommer till användning
i begränsad omfattning inte i och för sig är något bärande skäl
att ta bort desamma. Utskottet vill vidare peka på att en person som är
att hänföra under andra och tredje punkterna kan, såsom Svenska bankföreningen
framhåller i sitt remissvar, totalt rasera sin familjs ekonomi med
förödande verkningar för de anhöriga. Visserligen skall enligt propositionens
förslag i nu förevarande fall kunna förordnas god man. I just de fall som

LU 1974:38

här avses - slöseri och vanvård av egendom respektive missbruk av rusgivande
medel - får emellertid riskerna anses särskilt stora att huvudmannen
handlar på egen hand i strid mot gode mannens vilja. Om t. ex. en narkotikamissbrukare
får klart för sig att han kan företa rättshandlingar utan
att tillfråga gode mannen, torde det ofta kunna bli synnerligen svårt för
denne att vara till nytta. Det nu sagda visar enligt utskottets mening att
det i förevarande fall inte kan anses till fyllest med förordnande av god
man. Utskottet vill vidare i anledning av vad socialstyrelsen anfört peka
på risken för att slopandet av tredje punkten kan leda till att en applicering
av begreppet psykisk abnormitet av annat slag tillgrips i inte avsedd utsträckning
för att möjliggöra en omyndighetsförklaring. Avslutningsvis vill
utskottet hänvisa till att av remissinstanserna Stockholms överförmyndarnämnd.
Föreningen Sveriges överförmyndare, sociala centralnämnden i Göteborg,
Svenska bankföreningen och Sveriges advokatsamfund, vilka samtliga
torde ha en mycket god erfarenhet av nu ifrågavarande kategori hjälpbehövande,
uttalat sig för ett bibehållande av andra och tredje punkterna.

Vad vidare angår de grunder som är upptagna i 10 kap. 1 § fjärde punkten
vill utskottet framhålla att en person kan råka in i periodiskt återkommande
svaghetstillstånd och, medveten om sina symtom, vilja få en omyndighetsförklaring
till stånd, inte minst av rädsla för obehörig påverkan från
närstående eller andra. Det är enligt utskottets mening svårt att se varför
denna möjlighet inte skulle stå till buds. Detsamma kan gälla för en människa
som själv upplever att hennes själsförmögenheter fortlöpande avtar
och önskar i tid vidta åtgärder mot obehöriga påverkningar. Att i dessa
fall medge omyndighetsförklaring på den enskildes egen begäran eller med
hans samtycke framstår såsom ett naturligt integritetsskydd. Betänkligheterna
mot omyndighetsförklaring torde, såsom motionärerna framhåller,
dessutom vara mindre då någon själv begär att bli omyndigförklarad, eftersom
han då inser följderna härav.

Enligt utskottets mening bör rättsordningen erbjuda den som i nu stadgade
fall inte längre önskar behålla formell rättslig handlingsförmåga möjlighet
att avstå från denna. Detta är desto mer angeläget som det enligt förslaget
till ändring av 18 kap. 3§ inte skall bli möjligt att förordna god man för
den som på grund av oerfarenhet önskar stöd och biträde.

Sammanfattningsvis anser utskottet således att det alltjämt kan finnas
ett behov av att tillämpa omyndighetsgrunderna i 10 kap. 1 § andra-fjärde
punkterna. Samhället bör då inte genom att upphäva dessa bestämmelser
minska möjligheterna att åstadkomma det rättsskydd som ligger i en omyndighetsförklaring.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionen 1974:1949,
såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande grunderna för omyndighetsförklaring att riksdagen
- med förklaring att propositionen 1974:142 i denna del inte

LU 1974:38

kunnat oförändrad godtas - för sin del med bifall till motionen
1974:1949, yrkandet 1, antar 10 kap. 1 § förslaget till lag om
ändring i föräldrabalken (FB) med i nedan angivna som reservanternas
förslag betecknad lydelse:

Kungl. Majus förslag Reservanternas förslag

10 kap.

Den som fyllt aderton år skall av
rätten förklaras omyndig, om han på
grund av psykisk sjukdom, hämmad
förståndsutveckling eller psykisk abnormitet
av annat slag är ur stånd
att vårda sig eller sin egendom och
det icke är tillräckligt att god man
förordnas för honom eller att han på
annat mindre ingripande sätt för bistånd
i vården av sina angelägenheter.

Den som fyllt aderton år skall av
rätten förklaras omyndig:

1. om han på grund av psykisk
sjukdom, hämmad förståndsutveckling
eller psykisk abnormitet av annat
slag är ur stånd att vårda sig eller
sin egendom;

2. om han genom slöseri eller annan
grov vanvård av sin egendom eller
eljest genom otillbörligt förfarande
med avseende ä egendomen äventyrar
sin eller sin familjs välfärd;

3. om han är hemfallen åt missbruk
av rusgivande medel och i följd därav
icke kan vårda sig eller sin egendom;
eller

4. om han på grund av sjukdom,
försvagat hälsotillstånd, lyte, oerfarenhet
eller annan orsak behöver annans
bistånd i vården av sina angelägenheter
och av sådan anledning själv
begär att bliva förklarad omyndig eller
samtycker därtill.

Vad i första stycket sagts gäller icke
om det är tillräckligt att god man förordnas
för honom eller att han på
annat mindre ingripande sätt får bistånd
i vården av sina angelägenheter.

2. beträffande slopande av släktskapsbestämmelsen, såvitt avser förmyndare
(punkt 2 i utskottets hemställan)

av herr Winberg (m) och fru Lindquist (m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 50 med "Vad
först” och slutar på s. 51 med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

LU 1974:38

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är olämpligt att slopa
den nuvarande regeln i 11 kap. 5§ föräldrabalken om att den omyndiges
anhöriga bör ha företräde till uppdraget som förmyndare. Utskottet anser
att förslaget på denna punkt stämmer dåligt överens med den uppfattning
angående förmyndarens plikter som samtidigt kommer till uttryck i propositionen,
nämligen att ökad vikt bör läggas vid tillgodoseendet av myndlingens
behov av personligt stöd. Särskilt med hänsyn till angelägenheten
av att den omyndige får tillfredsställande personlig omvårdnad torde enligt
utskottets uppfattning en släkting eller annan närstående många gånger vara
lämpligast som förmyndare. Utskottet vill dock i anslutning härtill framhålla
att släktskapsbestämmelsen är fakultativ och således inte bindande för domstolarna.
Bestämmelsen utgör därför ej något hinder mot att rätten tar hänsyn
till de särskilda omständigheter som kan föreligga i det enskilda fallet och
som måhända talar i annan riktning. Om man emellertid skulle helt slopa
den nuvarande, fakultativa släktskapsbestämmelsen torde det såsom motionärerna
framhållit uppstå risk för att förmynderskapet så småningom kommer
att institutionaliseras och därmed komma att sakna den personliga
prägel som är önskvärd. En fakultativ släktskapsbestämmelse kan också
bidra till att förhindra att alltför många förmynderskap samlas hos en och
samma person. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att den
nuvarande släktskapsbestämmelsen i 11 kap. 5 § föräldrabalken bör behållas.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande slopande av släktskapsbestämmelsen, såvitt avser
förmyndare, att riksdagen med bifall till motionen 1974:1949,
yrkandet 2, såvitt nu är i fråga, godkänner vad utskottet anfört
i denna del.

3. beträffande vissa personer som förmyndare (punkt 3 i utskottets hemställan)

av herrar Svanström (c), Börjesson i Falköping (c), Torwald (c), Olsson

i Sundsvall (c) och fru Fredgardh (c), som anser

dels att det stycke i utskottets betänkande som börjar på s. 52 med orden
”Sammanfattningsvis anser" och slutar med orden ”motionen 1974:1946”
bort ha följande lydelse:

Sammanfattningsvis anser utskottet sålunda att i lagen inte bör införas
ett uttryckligt förbud att till förmyndare utse den som på grund av avtal
eller tjänst har att ta befattning med den omyndiges angelägenheter. Ett
förordnande av förmyndare i de fall som tas upp i motionen bör dock fä
ske endast i undantagsfall och först efter noggrann lämplighetsprövning,
varvid bör beaktas de synpunkter som utskottet ovan anfört. För att understryka
vikten av restriktivitet vid utseende av förevarande slag av för myndare

bör enligt utskottets mening i anledning av motionen 1974:1946,
yrkandet 1, i lagtexten införas ett tillägg av innebörd att till förmyndare

LU 1974:38

får endast i den mån särskilda skäl föreligger utses den som på grund av
avtal eller tjänst har att ta befattning med den omyndiges angelägenheter.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande vissa personer som förmyndare att riksdagen i anledning
av motionen 1974:1946, yrkandet 1, såvitt nu är i fråga,
godkänner vad utskottet anfört i denna del.

4. beträffande förmyndare (punkt 4 i utskottets hemställan)

av herr Winberg (m) och fru Lindquist (m) som - under förutsättning
av bifall till reservationen 2 - anser att utskottets hemställan under 4 bort
ha följande lydelse:

4. beträffande förmyndare att riksdagen - med förklaring att propositionen
i denna del inte kunnat oförändrad godtas - för
sin del med bifall till motionen 1974:1949, yrkandet 2 och med
avslag på motionen 1974:1946, yrkandet 1, båda såvitt nu är
i fråga, antar 11 kap. 5 § förslaget till lag om ändring i FB
med i nedan angivna som reservanternas förslag betecknad lydelse: -

Kungl. Maj.ts förslag

Reservanternas förslag

11 kap

5 §

När förmyndare skall förordnas,
skall därtill utses en rättrådig, erfaren
och i övrigt lämplig man eller kvinna.

För underåriga

När förmyndare skall förordnas,
skall därtill utses en rättrådig, erfaren
och i övrigt lämplig man eller kvinna,
helst någon som är med den omyndige
besläktad eller besvågrad eller eljest
står honom nära.

-- (Kungl. Maj:ts förslag) tala däremot.

5. beträffande förmyndare (punkt 4 i utskottets hemställan)

av herrar Svanström (c), Börjesson i Falköping (c). Torwald (c), Olsson
i Sundsvall (c) och fru Fredgardh (c) som - under förutsättning av bifall
till reservationen 3 - anser att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:

4. beträffande förmyndare att riksdagen - med förklaring att propositionen
i denna del inte kunnat oförändrad godtas - för
sin del i anledning av motionen 1974:1946, yrkandet 1 och
med avslag på motionen 1974:1949, yrkandet 2, båda såvitt
nu är i fråga, antar 11 kap. 5 § förslaget till lag om ändring
i FB med i nedan angivna som reservanternasförslag betecknad
lydelse:

LU 1974:38

Kungl. Maj:Is , förslag Reservanternas förslag

11 kap.

5 §

När förmyndare (Kungl. Maj:ts förslag) eller kvinna.

Till förmyndare får endast i den
man särskilda skäl föreligger utses den
som pä grund av avtal eller tjänst har
att la befattning med omyndigs angelägenheter.

För underåriga (Kungl. Maj:ts förslag) tala däremot.

6. beträffande förmyndare (punkt 4 i utskottets hemställan)

av herrar Svanström (c), Börjesson i Falköping (c), Torwald (c), Winberg
(m), Olsson i Sundsvall (c), fru Fredgardh (c) och fru Lindquist (m) som
- under förutsättning av bifall till såväl reservationen 2 som reservationen
3 - anser att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande förmyndare att riksdagen - med förklaring att propositionen
i denna del inte kunnat oförändrad godtas - för
sin del med bifall till motionen 1974:1949, yrkandet 2, och
med anledning av motionen 1974:1946, yrkandet l,båda såvitt
nu är i fråga, antar 11 kap. 5§ förslaget till lag om ändring
i FB ned i nedan angivna som reservanternas förslag betecknad
lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

När förmyndare skall förordnas,
skall därtill utses en rättrådig, erfaren
och i övrigt lämplig man eller kvinna.

För underåriga (Kungl. Maj

Reservanternas förslag

kap.

När förmyndare skall förordnas,
skall därtill utses en rättrådig, erfaren
och i övrigt lämplig man eller kvinna
, helst någon som är med den omyn -dige besläktad eller besvågrad eller eljest
står honom nära.

Till förmyndare får endast i den
mån särskilda skäl föreligger utses den
som på grund av avtal eller tjänst har
att ta befattning med omyndigs angelägenheter.

ts förslag) tala däremot.

LU 1974:38

7. beträffande inskrivning av förmynderskap (punkt 5 i utskottets hemställan)
av herr Henmark (fp), som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 54 med "Utskottet
vill" och slutar på s. 55 med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill till en början framhålla att det är önskvärt att det fastställs
en beloppsgräns som foijer förändringarna i penningvärdet. Utskottet finner
det därför lämpligt att, såsom förordas i propositionen, anknyta gränsen
till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Utskottet delar emellertid
motionärernas uppfattning att den i propositionen föreslagna beloppsgränsen,
två gånger gällande basbelopp, är alltför hög. Propositionens förslag innebär
att gränsen för närvarande skulle utgöra 18 000 kronor. Mot förslaget att
gränsen skall sättas vid en så avsevärd summa har kritik framförts av flera
remissinstanser, såsom Stockholms överförmyndarnämnd. Föreningen Sveriges
överförmyndare och Svenska sparbanksföreningen. Liknande kritik
har också framförts till utskottet av allmänna advokatbyrån i Göteborg.
Enligt utskottets mening är invändningarna mot förslaget på denna punkt
övertygande. Överförmyndarorganisationernas erfarenheter tyder uppenbarligen
på att kontroll av förmynderskap ofta erfordras redan när värdet av
den underåriges egendom överstiger ett basbelopp, dvs. för närvarande 9 000
kronor. Utskottet vill särskilt peka på att det är vanligt att barn vid förälders
frånfälle erhåller försäkringsbelopp från tjänstegrupplivförsäkring. I flertalet
fall uppgår för närvarande sådant försäkringsbelopp till 13 000 kronor. Beloppet
insätts regelmässigt av försäkringsgivaren på spärrad räkning för mottagaren.
I en familj med flera barn kan utfallande försäkringsbelopp uppgå
till en avsevärd summa. Överförmyndaren kommer med de föreslagna inskrivningsreglerna
att få lämna tillstånd till uttag från den spärrade räkningen
utan att i efterhand kunna utöva kontroll över hur medlen använts. Enligt
utskottets mening framgår det av de ovannämnda remissyttrandena från
överförmyndarorganisationerna att det erfarenhetsmässigt föreligger ett behov
av att viss kontroll kan utövas över förbrukningen av sådana försäkringsbelopp.
Utskottet delar vidare motionärernas uppfattning om att det
även med hänsyn till underårigas egendomsförhållanden i övrigt är lämpligare
att sätta gränsen vid ett basbelopp.

På grund av vad sålunda anförts tillstyrker utskottet bifall till motionen
1974:1948, yrkandet 2.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande inskrivning av förmynderskap att riksdagen - med
förklaring att det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i FB inte kunnat i oförändrat skick antas - med
bifall till motionen 1974:1948, yrkandet 2, för sin del antar
12 kap. 1 § i förslaget med i nedan angivna som reservantens
förslag betecknad lydelse:

LU 1974:38

Kungl. Maj. ts förslag Reservantens förslag

12 kap.

1§

Förmynderskap för underårig Förmynderskap för underårig
skall inskrivas, då skall inskrivas, då

1. särskild förmyndare förordnas 1. särskild förmyndare förordnas

för den underårige, för den underårige,

2. den underårige annorledes än 2. den underårige annorledes än

genom upptagande av lån har för- genom upptagande av lån har förvärvat
egendom, som skall stå under värvat egendom, som skall stå under

förmyndarens förvaltning och som förmyndarens förvaltning och som

till sitt värde överstiger ett belopp till sitt värde överstiger ett belopp

motsvarande två gånger gällande motsvarande gällande basbelopp enbasbelopp
enligt lagen (1962:381) om ligt lagen (1962:381) om allmän för allmän

försäkring, säkring,

3. rätten av annan särskild anled- 3. rätten av annan särskild anledning
finner att inskrivning bör ske. ning finner att inskrivning bör ske.

Inskrivningen skall (Kungl. Maj:ts förslag) Stockholms tingsrätt.

8. beträffande förmyndares plikter (punkt 6 i utskottets hemställan)

av herr Winberg (m) och fru Lindquist (m), som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 55 med ”Syftet
med” och slutar på s. 56 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan i och för sig ansluta sig till föredragande statsrådets uppfattning
att omsorgen om myndlingens person är en minst lika viktig uppgift
för förmyndaren som förvaltningen av myndlingens förmögenhet. Utskottet
anser emellertid att en föreskrift om att i förmyndarens uppgift även inrymmes
vårdnadsplikt inte får skymma det faktum att den förordnade förmyndarens
uppgift i första hand är att förvalta den omyndiges egendom
och företräda honom i angelägenheter som rör denna. Det finns ingen anledning
att ändra den ordningsföljd i vilken för närvarande dessa uppgifter
nämns. I 13 kap. 1 § FB bör därför i enlighet med motionärernas förslag
skyldigheten att förvalta myndlingens förmögenhet och företräda honom
i angelägenheter som rör denna nämnas före skyldigheten att sörja för myndlingens
person. Därmed vinner man också den fördelen att uppgifterna
nämns i samma ordningsföljd i förevarande paragraf som i 15 kap. 19 §
och 18 kap. 3§ FB. Utskottet tillstyrker följaktligen bifall till motionen
1974:1949, yrkandet 3.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande förmyndares plikter att riksdagen - med förklaring
att det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring
i FB inte kunnat i oförändrat skick antas - med bifall till mo -

7 Riksdagen 1974. fl sami. Nr JS

LU 1974:38

tionen 1974:1949, yrkandet 3, för sin del antar 13 kap. 1 § i
förslaget med i nedan angivna som reservanternas förslag betecknad
lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

Förmyndaren har att sörja för
myndlingens person samt att förvalta
myndlingens förmögenhet och företräda
honom i angelägenheter som
röra denna.

Reservanternas förslag

kap.

Det åligger förmyndaren att förvalta
myndlingens förmögenhet och företräda
honom i angelägenheter som
rör denna. Det åligger likaså förmyndaren
att sörja för myndlingens person.

9. beträffande förmyndares förvaltning av omyndigs egendom (punkt 8 i utskottets
hemställan)

av herr Henmark (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 57 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med "yrkandet 3” bort ha följande lydelse:

Såsom framgår av det ovan anförda har utskottet förordat att riksdagen
med bifall till förevarande motion måtte besluta om sådan ändring av 12
kap. 1 § förslaget till lag om ändring i föräldrabalken att gränsen för inskrivning
av förmynderskap sätts vid ett basbelopp. I enlighet med vad
motionärerna anför bör i överensstämmelse härmed även gränsen för nu
ifrågavarande förmåner sättas vid ett basbelopp. Utskottet tillstyrker därför
motionen 1974:1948 även i denna del.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse.

8. beträffande förmyndares förvaltning av omyndigs egendom att
riksdagen - med förklaring att det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i FB inte kunnat i oförändrat skick
antas - med bifall till motionen 1974:1948, yrkandet 3, för
sin del antar 15 kap. 12 § i förslaget med i nedan angivna
som reservantens förslag betecknad lydelse:

Kungl. Majtts förslag Reservantens förslag

15 kap.

12 §

Förvärvar omyndig (Kungl. Maj:ts förslag) särskilt stadgat.

Äger omyndig att av dödsbo utfå Äger omyndig att av dödsbo utfå
värdehandling eller penningar på värdehandling eller penningar på

grund av giftorätt, arv eller testa- grund av giftorätt, arv eller testa -

LU 1974:38

Kungl. Maj:ts förslag

mente eller såsom underhåll enligt
8 kap. ärvdabalken, vare boutredningsman
eller testamentsexekutör
pliktig att, såframt ej värdet är ringa
eller överförmyndaren eljest medgiver
undantag, nedsätta värdehandlingen
eller inbetala medlen hos
bank enligt vad i första stycket stadgas.
Vad nu sagts om skyldighet att
inbetala penningmedel hos bank
skall ock gälla, där någon, som här
i riket driver försäkringsrörelse, skall
utgiva försäkringsbelopp, som tillkommer
omyndig, och fråga ej är om
försäkringsbelopp, som den omyndige
äger att själv förvalta. I fråga
om pension, livränta eller annan på
grund av försäkring utgående periodisk
förmån gäller att inbetalning
hos bank skall ske i den mån förmånen
för kalenderår överstiger ett
belopp motsvarande iva gånger det
basbelopp enl igt lagen (1962:381) om
allmän försäkring som gällt vid årets
början.

I andra (Kungl. Maj:ts försl

Den som (Kungl. Maj:ts föi

Reservantens förslag

mente eller såsom underhåll enligt
8 kap. ärvdabalken, vare boutredningsman
eller testamentsexekutör
pliktig att, såframt ej värdet är ringa
eller överförmyndaren eljest medgiver
undantag, nedsätta värdehandlingen
eller inbetala medlen hos
bank enligt vad i första stycket stadgas.
Vad nu sagts om skyldighet att
inbetala penningmedel hos bank
skall ock gälla, där någon, som här
i riket driver försäkringsrörelse, skall
utgiva försäkringsbelopp, som tillkommer
omyndig, och fråga ej är om
försäkringsbelopp, som den omyndige
äger att själv förvalta. I fråga
om pension, livränta eller annan på
grund av försäkring utgående periodisk
förmån gäller att inbetalning
hos bank skall ske i den mån förmånen
för kalenderår överstiger ett
belopp motsvarande det basbelopp
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring som gällt vid årets början.

;) hos bank.

ag) förmyndare därom.

10. beträffande överförmyndares kvalifikationer (punkt 16 i utskottets hemställan) av

herr Winberg (m) och fru Lindquist (m), som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 63 börjar med orden
"Utskottet anser” och slutar med orden "motionen 1974:1949” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser emellertid i likhet med föredragande statsrådet att man
inte i lagen bör uppställa krav på formell kompetens. Enligt utskottets uppfattning
är det däremot av vikt att lagen till ledning för kommunfullmäktige,
som har att välja överförmyndare och ledamot i överförmyndarnämnd, anger
vilka fordringar i fråga om kunskaper och erfarenheter som bör ställas på
innehavare av nämnda befattningar. Motionärernas förslag till vad lagen
i sådant hänseende bör innehålla ansluter sig till vad förmynderskapsut -

LU 1974:38

redningen föreslog i sitt betänkande. Utskottet finnér sig för sin del kunna
biträda motionärernas förslag.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet bifall till yrkandet 4 i motionen
1974:1949.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande överförmyndares kvalifikationer att riksdagen -med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad
godtas - för sin del med bifall till motionen 1974:1949,
yrkandena 4 och 5, antar 19 kap. 8 § förslaget till lag om ändring
i FB med i nedan angivna som reservanternas förslag betecknad
lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Reservanternas förslag

19 kap.

8§

Överförmyndare, ledamot i över- Överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd
och ersättare skola förmyndarnämnd och ersättare skola

vara myndiga och kyrkobokförda i vara myndiga svenska medborgare

kommunen och få ej vara i konkurs- och kyrkobokförda i kommunen och

tillstånd. få ej vara i konkurstillstånd. De skola

likaså vara vä!förfarna i de praktiska,
ekonomiska och juridiska frågor som
äro av betydelse för tjänsten.

Lagfaren tjänsteman (Kungl. Maj:ts förslag) tillstånd därtill.

Ej må (Kungl. Maj:ts förslag) av kommunfullmäktige.

11. beträffande ikraftträdande m. m. (punkt 24 i utskottets hemställan)

av herr Hammarberg (s), fru Åsbrink (s), herrar Andersson i Södertälje
(s), Olsson i Timrå (s), Israelsson (vpk), fru Hjalmarsson (s) och fru Johansson
i Hovmantorp (s), som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 73 börjar med orden
”Den nu” och slutar på s. 74 med orden ”vidare åtgärd” bort ha följande
lydelse:

Den nu föreslagna lagstiftningen är en i många avseenden angelägen och
eftertraktad reform. Här må särskilt framhållas förslagen om inskränkning
av grunderna för omyndighetsförklaring, vidgade möjligheter att förordna
god man, effektivare åtgärder för att få till stånd hävanden av inte längre
erforderliga omyndighetsförklaringar samt ökat rättsskydd när det gäller förfarandet
vid omyndighets- och myndighetsförklaringar. Såsom framgår av
vad utskottet inledningsvis anfört har utredningsarbetet tagit lång tid, något
som bl. a. föranlett motionsyrkanden vid såväl 1972 och 1973 års riksdagar
som vid innevarande års riksdag. Vid 1973 års riksdagsbehandling under -

LU 1974:38

strök utskottet och riksdagen angelägenheten av att förslag till ny förmynderskapslagstiftning
snarast förelädes riksdagen. Med hänsyn till det anförda
anser utskottet att det nu är av vikt att riksdagen - även om tiden intill
dess lagstiftningen avses träda i kraft är kort - gör vad på riksdagen ankommer
för att inte reformens förverkligande skall försenas ytterligare ett
år.

Såsom framgår av vad utskottet på flera ställen i det föregående anfört
innebär de föreslagna lagändringarna att överförmyndarna får nya viktiga
uppgifter. Utskottet medger att detta kan komma att innebära en i viss
mån ökad belastning på överförmyndarorganisationen. På många håll har
överförmyndarna emellertid redan erforderliga kansliresurser till sitt förfogande.
I de fall där sådana saknas torde överförmyndaren kunna anlita
kommunens kansli.

För kommunerna innebär ett ikraftträdande den 1 januari 1975 sett från
kostnadssynpunkt att de kan komma att fl betala en viss förstärkning av
den nuvarande organisationen och vidare bli nödsakade att utge vissa förmyndar-,
god mans- och överförmyndararvoden i anledning av uppdrag
som upphör under år 1975. Enligt utskottets uppfattning rör det sig dock
här om marginella kostnader. Kommunerna måste vidare under år 1975
förbereda den nya överförmyndarorganisationen, som skall börja sin verksamhet
den 1 januari 1976. Detta kan självfallet medföra ökade kostnader.
Dessa blir dock desamma vare sig lagstiftningen till vissa delar träder i
kraft den 1 januari 1975 eller i sin helhet först den 1 januari 1976.

Det förhållandet att riksdagen kommer att behandla utskottets betänkande
först den 14 december 1974 kan vidare föra med sig att den nya lagstiftningen
inte utkommer från trycket i Svensk författningssamling förrän lagstiftningen
redan trätt i kraft. Det kan dock i så fall endast röra sig om några dagar.
Även om det självfallet är mindre tillfredsställande att lagtexten inte är
tillgänglig vid ikraftträdandet, vill utskottet peka på att detta förhållande
inte är alldeles ovanligt. Eftersom det, såsom utskottet nyss anfört, endast
kan komma att röra sig om få dagar mellan ikraftträdandet och publiceringen
av lagstiftningen, torde olägenheterna för domstolar, överförmyndare och
andra berörda bli obetydliga.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet sålunda att det föreslagna
ikraftträdandet av lagstiftningen visserligen kan medföra svårigheter. Dessa
är dock enligt utskottets uppfattning inte av sådan omfattning att det finns
anledning för riksdagen att senarelägga ikraftträdandet. På grund av det
anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1974:1947, 1974:1948 och
1974:1949, samtliga såvitt nu är i fråga.

Såsom framgår av vad utskottet anfört i det föregående är övergångsbestämmelserna,
i vad avser arvode till överförmyndare, inte helt entydiga.
Utskottet föreslår därför i anledning av motionen 1974:1947, yrkandet 4,
att övergångsbestämmelserna beträffande arvode och annan ersättning till
förmyndare, gode män och överförmyndare i förtydligande syfte formuleras

LU 1974:38

om och för följande lydelse: Äldre bestämmelser i fråga om arvode och
annan ersättning till förmyndare, gode män och överförmyndare gäller dock
fortfarande, i den mån ersättningen avser uppdrag under tid före den 1
januari 1975 eller, såvitt gäller överförmyndare, tillsyn över sådant uppdrag.

Den sålunda föreslagna arvodesbestämmelsen innebär, såvitt gäller förmyndararvoden,
att arvoden som hänför sig till under år 1974 utfört arbete
och som skall bestämmas på grundval av räkningar som ges in i början
av år 1975, skall utgå av de omyndigas medel och bestämmas enligt de
hittillsvarande bestämmelserna i 15 kap. 19 § första stycket FB.

När det gäller överförmyndarna innebär övergångsbestämmelsen att de
skall även år 1975 liksom hittills uppbära arvode av de omyndigas medel
på grundval av ovannämnda räkningar, och arvodena skall bestämmas enligt
19 kap. 12 § FB i dess lydelse före den 1 januari 1975.

De nya arvodesbestämmelserna skall således under år 1975 tillämpas endast
i fråga om förmyndaruppdrag eller förmynderskap som upphör under
detta år.

dels att utskottets hemställan under 24. bort ha följande lydelse:

24. att riksdagen beträffande ikraftträdande m. m. - med förklaring
att propositionen i denna del inte kunnat oförändrat godtas
med avslag på motionerna 1974:1947, yrkandet 2, 1974:1948,
yrkandet 4, och 1974:1949, yrkandet 7, samt i anledning av
motionen 1974:1947, yrkandet 4, antar dels förslaget till lag
om ändring i giftermålsbalken, dels ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
till lag om ändring i FB med i nedan angivna
såsom reservanternas förslag betecknad lydelse, dels i propositionen
föreslagna sådana bestämmelser till övriga lagförslag.

Kungl. Maj:ts förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1976, såvitt gäller bestämmelserna
i 19 kap. 2-11,14 och 16-18 §§,
och i övrigt den 1 januari 1975. Äldre
bestämmelser i fråga om arvode och
annan ersättning till förmyndare,
gode män och överförmyndare gäller
dock fortfarande, i den mån ersättningen
avser tid före den 1 januari
1975. Vidare skall uppgift enligt 17
kap. 7 § lämnas i fråga om tillsyn
över förvaltning som skett före
nämnda tidpunkt.

Reservanternas förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1976, såvitt gäller bestämmelserna
i 19kap. 2-11, Hoch 16-18 §§,
och i övrigt den 1 januari 1975. Äldre
bestämmelser i fråga om arvode och
annan ersättning till förmyndare,
gode män och överförmyndare gäller
dock fortfarande, i den mån ersättningen
avser uppdrag under tid före
den 1 januari 1975 eller, såvitt gäller
överförmyndare, tillsyn över sådant
uppdrag. Vidare skall uppgift enligt
17 kap. 7 § lämnas i fråga om tillsyn
över förvaltning som skett före
nämnda tidpunkt.

LU 1974:38

Skall någon (Kungl. Maj:ts förslag) av själsverksamheten.

Val av (Kungl. Maj:ts förslag) år 1976.

I fråga om (Kungl. Maj:ts förslag) år 1975.

12. beträffande skydd för omyndigs medel mor.förskingring (punkt 26 i utskottets
hemställan)

av herr Hammarberg (s), fru Åsbrink (s), herrar Andersson i Södertälje
(s), Olsson i Timrå (s), fru Nilsson i Sunne (s), herr Israelsson (vpk) och
fru Hjalmarsson (s), som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 70 börjar med orden
”Utskottet är” och slutar på s. 71 med orden ”mans förskingring” bort
ha följande lydelse:

Utskottet delar direktivens ståndpunkt att det i princip skulle föra för
långt att införa statligt ersättningsansvar vid ren förmögenhetsskada. Utskottet
anser sig emellertid inte kunna helt utesluta möjligheten att det
finns brottskategorier där omständigheterna är sådana att ett statligt ersättningsansvar
även vid ren förmögenhetsskada kan anses motiverat. Huruvida
detta kan vara fallet vid förskingring av omyndigs medel saknar
utskottet underlag för att nu kunna bedöma. Utskottet kan därför inte tillstyrka
motionsyrkandet, som ju innebär att riksdagen utan att ha tillgång
till ett fullständigt beslutsunderlag omedelbart skall ta ställning till frågan
om statligt ersättningsansvar vid nu angivna brott och vid förmyndares
oaktsamhet.

Utskottet finner inte heller att det föreligger skäl för riksdagen att hos
Kungl. Maj:t hemställa om särskild utredning av förevarande fråga. Såsom
utskottet uttalade redan föregående år är frekvensen av förluster på grund
av förskingring av omyndigs medel nämligen ringa. Den nu föreslagna reformen
av förmynderskapslagstiftningen innebär vidare att kontrollen över
förmyndare, gode män och boutredningsmän skärps och effektiviseras. Detta
förhållande måste enligt utskottets uppfattning ytterligare minska den relativt
ringa risken för förskingringar av förmyndare och gode män. Innan
erfarenheter av den nya lagstiftningen vunnits bör enligt utskottets mening
inga ytterligare åtgärder vidtas. Utskottet förutsätter emellertid att Kungl.
Maj:t noga följer utvecklingen på området och vidtar åtgärder om så visar
sig erforderligt. Vad utskottet nu anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande skydd för omyndigs medel mot förskingring att
riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i
anledning av motionen 1974:1947, yrkandet 3.

LU 1974:38

Särskilda yttranden

1. beträffande inskrivning av förmynderskap

av herrar Svanström (c), Börjesson i Falköping (c), Torwald (c), Winberg
(m), Olsson i Sundsvall (c), fru Fredgardh (c) och fru Lindquist (m) som
anför:

Såsom framgår av det ovan anförda (s. 54 f.) har utskottet godtagit propositionens
förslag om att gränsen för inskrivning av förmynderskap bör
sättas vid ett belopp motsvarande två gånger gällande basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Såsom framhålls i utskottets motivering
finns det emellertid inget säkert underlag för en närmare bestämning av
beloppsgränsen,utan man måste här göra en skälighetsavvägning. Avvägningen
måste ske med beaktande av de synpunkter som utskottet anfört.
Därvid bör särskild vikt läggas såväl vid behovet av skydd för omyndigs
egendom som vid önskemålet att samhället inte i onödigt stor utsträckning
utövar kontroll över den enskilde. Man kan för närvarande inte säkert överblicka
vilka konsekvenser som följer av de olika alternativ som står till
buds i gränsdragningsfrågan.

Vi har genom detta yttrande velat understryka att vi anser det viktigt
att utvecklingen på denna punkt följs med särskild uppmärksamhet från
statsmakternas sida. Om de praktiska erfarenheterna skulle komma att ge
anledning därtill måste därför frågan om gränsbeloppets storlek snabbt tas
upp till förnyat övervägande.

2. beträffande ersättning till förmyndare och gode män

av herr Torwald (c) som anför:

Jag delar motionärens och utskottets uppfattning, att förmyndares och
god mans insatser förden omyndiges personliga vårdnad bör betraktas såsom
en handikappsomsorg. 1 princip anser jag därför att samhället bör stå för
de kostnader som uppkommer i samband därmed. Jag tror inte heller att
det skulle bli speciellt betungande för vederbörande förmyndare och god
man att särredovisa sina arbetsinsatser på detta område. Jag utgår emellertid
från att överförmyndarna och överförmyndarnämnderna kommer att ta särskild
hänsyn till dessa förhållanden vid arvodesbestämning liksom vid avvägningen
av i vad mån myndlingen skall bidra med egna medel. På grund
härav har jag ansett mig tills vidare kunna acceptera utskottets avslag på
motionen tills det är möjligt att något utvärdera erfarenheterna av den nya
förmynderskapslagstiftningen.

3. beträffande förmyndares redovisningsskyldighet

av herrar Svanström (c), Börjesson i Falköping (c), Torwald (c). Olsson
i Sundsvall (c) och fru Fredgardh (c) som anför:

Såsom framgår av det ovan anförda (s. 60) har utskottet sett positivt på

LU 1974:38

motionsyrkandet. Utskottet har dock inte velat tillstyrka en uttrycklig lagregel
om att det skall åligga förmyndarna att i sina redovisningar redogöra
även för sina insatser beträffande den personliga omvårdnaden och intressebevakningen.
Utskottet har som skäl härför åberopat att utskottet anser
att motionärernas önskemål kan bli tillgodosett utan en sådan lagregel. Eftersom
vi delar den uppfattningen har vi kunnat ansluta oss till utskottets
skrivning.

Med detta yttrande har vi velat betona att vi anser förevarande fråga
viktig. Vi förutsätter att Kungl. Maj:t följer utvecklingen på området och
vidtar erforderliga åtgärder, om det skulle visa sig att de omyndiga inte
får den personliga omvårdnad som avsetts.

4. beträffande hörande av lagrådet

av herr Winberg (m) och fru Lindquist (m) som anför:

Vid flera tillfällen och på olika sätt har från moderata samlingspartiet
påtalats nackdelen av att civilrättsliga lagstiftningskomplex numera i betydande
omfattning framläggs för riksdagen utan att de dessförinnan underställts
lagrådets granskning. Inte heller lagförslaget i förevarande betänkande
har granskats av lagrådet.

Under utskottsbehandlingen har framkommit att propositionen är behäftad
med bristfälligheter i olika avseenden. Utskottet har därför nödgats komplettera
den föreslagna lagtexten. En lagrådsgranskning hade otvivelaktigt
underlättat behandlingen av ärendet i såväl utskott som kammare. Det är
enligt vår mening helt otillfredsställande att genomgripande ändringar i en
så central fråga inom familjerätten som förmynderskapsreglerna utgör äger
rum utan lagrådets hörande. Behandlingen har dessutom försvårats av den
knappa tid som stått riksdagen till buds.

LU 1974:38

Bilaga

Av utskottet föreslagna ändringar i lagförslagen
1 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

13 kap.

Förmyndaren skall med omsorg
och nit vårda myndlingens rätt och
främja hans bästa. Han skall därvid
se till att myndlingens medel i skälig
omfattning användas till hans nytta.

Förmyndaren skall med omsorg
och nit vårda myndlingens rätt och
främja hans bästa. Härvid skall förmyndaren
se till att myndlingens medel
i skälig omfattning användas till
nytta för myndlingen.

19 kap.

5 §

Överförmyndare väljes av kom- Överförmyndare väljes av kommunfullmäktige.
För varje överför- munfullmäktige. För överförmyn myndare

väljes en ersättare. dare väljes en ersättare.

Ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnd väljas av kommunfullmäktige
till det antal fullmäktige bestämma. Antalet ledamöter får dock
ej understiga tre.

Val av ledamöter och ersättare i
överförmyndarnämnd skall vara proportionellt,
om det begäres av minst
sä mänga väljande, som motsvara det
tal, vilket erhälles, om samtliga väljandes
antal delas med det antal personer
valet avser, ökat med I. Om förförandet
vid sådant proportionellt val
finnas särskilda bestämmelser.

Sker ej val av ersättare i överförmyndarnämnd proportionellt, skall tillika
bestämmas den ordning i vilken ersättarna skola inkallas till tjänstgöring.

Då val av överförmyndare, ledamot av överförmyndarnämnd eller ersättare
förrättats, skall det genast anmälas till rätten. Har val ej skett i
behörig tid, skall rätten göra anmälan därom hos länsstyrelsen, som tillser
att valet hålles så snart ske kan.

LU 1974:38

Kungl. Maj:ls förslag Utskottets förslag

8§

Överförmyndare, ledamot i över- Överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd
och ersättare skola förmyndarnämnd och ersättare skola

vara myndiga och kyrkobokförda i vara myndiga svenska medborgare

kommunen och för ej vara i konkurs- och kyrkobokförda i kommunen och

tillstånd. få ej vara i konkurstillstånd.

Lagfaren tjänsteman vid tingsrätt får ej vara överförmyndare, ledamot
i överförmyndarnämnd eller ersättare inom domsagan, om ej regeringen
för särskilt fall meddelat tillstånd därtill.

Ej må annan avsäga sig uppdrag att vara överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd
eller ersättare än den som under de tre senast förflutna
åren fullgjort sådant uppdrag, den som uppnått sextio års ålder eller den
som eljest uppgiver förhinder, vilket godkännes av kommunfullmäktige.

13 §

Vid omröstning i överförmyndarnämnd i ärende enligt denna balk gälla
i tillämpliga delar bestämmelserna i 16 kap. rättegångsbalken. Om ledamot
eller föredragande har skiljaktig mening, skall denna antecknas i protokoll
eller annan handling.

I fråga om varje beslut av överförmyndare eller överförmyndarnämnd
i ärende enligt denna balk skall finnas handling av vilken framgår vem
som har fattat beslutet, vem som har varit föredragande samt beslutets
dag och dess innehåll. Föreskrifter om i vilken utsträckning beslut skall
innehålla de skäl som bestämt utgången finnas i 17 § förvaltningslagen
(1971:290).

14 §

Överförmyndarnämnd får, om
kommunfullmäktige så besluta, uppdraga
åt ledamot, ersättare som har
inkallats till tjänstgöring eller tjänsteman
hos kommunen att på nämndens
vägnar besluta i ärende hos
nämnden. Framställning eller yttrande
till kommunfullmäktige får dock
ej beslutas annorledes än av nämnden
samfällt.

Om kommunfullmäktige bestämma
det, får överförmyndarnämnd uppdraga
åt ledamot, ersättare som har inkallats
till tjänstgöring eller tjänsteman
hos kommunen att på nämndens
vägnar avgöra vissa grupper av
ärenden, vilkas beskaffenhet skall
angivas i fullmäktiges beslut. Framställning
eller yttrande till kommunfullmäktige
får dock ej beslu -

LU 1974:38

Kungl. Majus förslag

Utskottets förslag

tas annorledes än av nämnden
samfällt.

Finner den som erhållit uppdrag
som avses i första stycket, att samtycke,
tillstånd eller förordnande i
visst fall ej bör meddelas, eller anser
han frågan tveksam, skall ärendet
hänskjutas till nämnden. Beslut i
ärende enligt denna balk vilket har
fattats på grund av uppdrag som avses
i första stycket behöver ej anmälas
inför nämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1976, såvitt gäller bestämmelserna
i 19 kap. 2-11,14 och 16-18 §§,
och i övrigt den I januari 1975. Äldre
bestämmelser i fråga om arvode och
annan ersättning till förmyndare,
gode män och överförmyndare gäller
dock fortfarande, i den mån ersättningen
avser tid före den 1 januari
1975. Vidare skall uppgift enligt 17
kap. 7 § lämnas ifråga om tillsyn över
förvaltning som skett före nämnda tidpunkt.

Skall någon som omyndigförklarats
före den 1 januari 1975 åter förklaras
myndig, gäller bestämmelsen
i 20 kap. 21 § om företeende av läkarintyg
endast om grunden för
omyndighetsförklaringen varit sinnessjukdom,
sinnesslöhet eller annan
rubbning av själsverksamheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1976. Äldre bestämmelser i
fråga om arvode och annan ersättning
till förmyndare och gode män
gäller dock fortfarande om uppdraget
som förmyndare respektive god man
upphört före den 1 januari 1976.

Skall någon som omyndigförklarats
före den 1 januari 1976 åter förklaras
myndig, gäller bestämmelsen
i 20 kap. 21 § om företeende av läkarintyg
endast om grunden för
omyndighetsförklaringen varit sinnessjukdom,
sinnesslöhet eller annan
rubbning av själsverksamheten.

Val av överförmyndare och ledamöter i överförmyndarnämnd samt ersättare
för dessa skall med tillämpning av denna lag äga rum första gången
före utgången av år 1975. Valet skall avse tiden intill utgången av år 1976.

I fråga om de överförmyndare och ledamöter i överförmyndarnämnd samt
ersättare för dessa som valts enligt äldre bestämmelser upphör löpande tjänstgöringstider
vid utgången av år 1975.

LU 1974:38

2 Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1975. I fråga om boutredningsman
som har förordnats före den 1
januari 1972 är rätten ej skyldig att
kontrollera att redovisningsskyldighet
enligt 19 kap. 14 a § fullgöres, såvida
det ej påkallas av dödsbodelägare
eller, om omyndig har del i boet,
av överförmyndaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1976. I fråga om boutredningsman
som har förordnats före den 1
januari 1972 är rätten ej skyldig att
kontrollera att redovisningsskyldighet
enligt 19 kap. 14 a § fullgöres, såvida
det ej påkallas av dödsbodelägare
eller, om omyndig hardel i boet,
av överförmyndaren.

3 Förslag till

Lag om ändring i giftermålsbalken

Kungl. Maj:ts förslag

Härigenom förordnas att 15 kap.
3 § giftermålsbalken skall upphöra
att gälla vid utgången av år 1974.

Utskottets förslag

Härigenom förordnas att 15 kap.
3 § giftermålsbalken skall upphöra
att gälla vid utgången av år 1975.

4 Förslag till

Lag om avveckling av äldre godmanskap

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1975. Har god man som avses
i 1 § före nämnda dag inbetalat förvaltade
medel till statskontoret eller
kammarkollegiet för avveckling av
godmanskapet, tillämpas denna lag
i fråga om ärendets vidare behandling.
Prövning enligt 3 § skall dock
ej äga rum i andra fall än när någon
har anmält anspråk inom den i 2 §
angivna tiden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1976. Har god man som avses
i 1 § före nämnda dag inbetalat förvaltade
medel till statskontoret eller
kammarkollegiet för avveckling av
godmanskapet, tillämpas denna lag
i fråga om ärendets vidare behandling.
Prövning enligt 3 § skall dock
ej äga rum i andra fall än när någon
har anmält anspråk inom den i 2 §
angivna tiden.

LU 1974:38

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar Kungl.

Majus förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1975. Äldre avgiftsbestämmelser
i 8 § gäller dock fortfarande i fråga
om sådan vård av omyndigs värdehandlingar
som har ägt rum före
ikraftträdandet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1976. Äldre avgiftsbestämmelser
i 8 § gäller dock fortfarande i fråga
om sådan vård av omyndigs värdehandlingar
som har ägt rum före
ikraftträdandet.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård

Härigenom förordnas att 67 § lagen (1954:579) om nykterhetsvård skall
ha nedan angivna lydelse.

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

67 8

Finner nykterhetsnämnd, att någon,
som är hemfallen åt alkoholmissbruk,
bör förklaras omyndig eller
att god man bör förordnas för honom
eller att förmyndare i hans ställe
eller jämte honom bör förordnas
för hans myndling, har nämnden att
göra anmälan härom till överförmyndaren.

Anmälan till överförmyndaren
skall också göras, om nämnden finner
att någon icke längre bör vara
omyndigförklarad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1975.

Anmälan hos överförmyndaren
skall också göras, om nämnden finnér
att någon icke längre bör vara
omyndigförklarad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1976.

LU 1974:38

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:2) om socialhjälp

Härigenom förordnas att 63 § lagen (1956:2) om socialhjälp skall ha nedan
angivna lydelse.

Utskottets förslag

63 §

Kungl. Maj:ts förslag

Finner socialnämnd att hjälptagare
bör förklaras omyndig eller att god
man bör förordnas för honom, har
nämnden att göra anmälan härom
hos överförmyndaren.

Anmälan till överförmyndaren
skall också göras, om nämnden finner
att någon icke längre bör vara
omyndigförklarad.

Finner socialnämnd att hjälptagare
bör förklaras omyndig eller att god
man bör förordnas för honom, har
nämnden att göra anmälan härom
hos överförmyndaren.

Anmälan hos överförmyndaren
skall också göras, om nämnden finner
att någon icke längre bör vara
omyndigförklarad.

Denna lag träder i kraft den 1 ja- Denna lag träder i kraft den 1 januari
1975. nuari 1976.

LU 1974:38

100

Innehållsförteckning

Propositionen 1

Lagförslagen 2

Lag om ändring i FB 2

Lag om ändring i ÄB 30

Lag om ändring i GB 33

Lag om avveckling av äldre godmanskap 34

Lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar
36

Lag om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård 40

Lag om ändring i lagen (1956:2) om socialhjälp 40

Motionsyrkanden 41

Utskottet 42

Inledning 42

Propositionens huvudsakliga innehåll 44

Grunderna för omyndighetsförklaring och förordnande av god man 45

Förmyndare 50

Inskrivning av förmynderskap 53

Förmyndares plikter 55

Förmyndares förvaltning av omyndigs egendom 57

Ersättning till förmyndare och gode män 57

Förmyndares redovisningsskyldighet 59

Överformyndarorganisationen m. m 60

Förfarandet i mål om omyndighets- och myndighetsförklaring 66

Kostnadsfrågor 68

Skydd för omyndigs medel mot förskingring 69

Kostnad för förvaring av omyndigs värdehandlingar 71

Ikraftträdande m. m 72

Övriga frågor 75

Hemställan 75

Reservationer 78

Särskilda yttranden 92

Bilaga: Av utskottet föreslagna ändringar i lagförslagen 94

GOTAB 74 8406 S Stockholm 1974