Lagutskottets betänkande nr 36 år 1974

LU 1974: 36

Nr 36

Lagutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:151 med
fbrslag till lag om bostadsdomstol, m. m. jämte motioner.

I propositionen 1974:151 har Kungl. Maj:t (justitiedepartementet)
föreslagit riksdagen att

dels anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om bostadsdomstol,

2. lag om ändring i jordabalken,

3. lag om ändring i lagen (1973: 187) om ändring i jordabalken,

4. lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bo stadsfastighet,

5. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 531),

6. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971: 479),

7. lag om ändring i lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m.,

8. lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser
för vissa orter,

9. lag om ändring i lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

10. lag om ändring i lagen (1955: 261) om avstängning av domare,

11. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429) och

12. lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister,
dels godkänna

1. att bostadsdomstolen med de uppgifter som har angetts i propositionen
inrättas den 1 juli 1975,

2. de riktlinjer för bostadsdomstolens organisation och arbetsformer
som har förordats i propositionen,

3. att statens hyresråd skall avvecklas fr. o. m. den 1 juli 1975,
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t

1. att vidta de övergångsåtgärder som behövs på grund av att statens
hyresråd upphör,

2. att föra över stat annan ordinarie domartjänst än tjänst för justitieråd
eller regeringsråd och ordinarie tjänst för ordförande i hyresnämnd
som förenas med tjänst som lagfaren ledamot i bostadsdomstolen.

Sedan utskottet påbörjat behandlingen av propositionen har Kungl.
Maj:t i propositionen 1974:174, vilken hänvisats till inrikesutskottet,
lagt fram förslag till ändring i bl. a. lagen (1974: 354) om ändring i lagen
(1955: 261) om avstängning av domare. För att möjliggöra en samlad

1 Riksdagen 1974. 8 sami. Nr 36

LU 1974: 36

behandling av förekommande frågor om ändring i dels 1955 års lag,
dels lagen (1974: 354) om ändring i denna lag har utskottet med yttrande
(LU 1974: 2y) överflyttat det ovan vid punkten 10 angivna lagförslaget
till inrikesutskottet, som behandlar detta i sitt betänkande InU
1974: 33.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet
till vad utskottet anför därom på s. 27 f.

I anledning av propositionen har väckts fem motioner. Motionsyrkandena
redovisas nedan på s. 26.

Synpunkter i ärendet har inför utskottet framförts av företrädare för
Hyresgästernas riksförbund, Hyresgästföreningen i Stor-Stockholm samt
envar av östermalms, Södermalms, Norrmalms och Kungsholmens hyresgästavdelningar.

Lagförslagen

De i detta betänkande behandlade lagförslagen är av följande lydelse.

LU 1974: 36

1 Förslag till

Lag om bostadsdomstol

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 § Bostadsdomstolen upptager besvär mot beslut av hyresnämnd enligt
vad som föreskrives i lag eller annan författning.

2 § Om bostadsdomstolen gäller i tillämpliga delar de allmänna bestämmelserna
i rättegångsbalken om domstol, i den mån ej annat följer
av denna lag eller annan författning.

3 § Mot bostadsdomstolens avgöranden får talan ej föras.

4 § Bostadsdomstolen sammanträder på den ort där domstolen har
sitt säte. Sammanträde kan även hållas på annan ort, om det är påkallat.

Bostadsdomstolens sammansättning m. m.

5 § Bostadsdomstolen består av minst tre ledamöter, som är lagkunniga
och erfarna i domarvärv (lagfarna ledamöter), en ledamot med teknisk
utbildning och erfarenhet av värderings- eller byggnadsteknik (teknisk
ledamot) samt högst tolv ledamöter med särskild sakkunskap om förhållandena
på bostadsmarknaden (intresseledamöter).

6 § Regeringen förordnar ledamöterna i bostadsdomstolen. Av de lagfarna
ledamöterna förordnas en till ordförande i domstolen. Ledamot
förordnas för tre år.

För annan ledamot än lagfaren ledamot förordnar regeringen en eller
flera ersättare. Bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare. Är
ordföranden hindrad att tjänstgöra, inträder annan lagfaren ledamot i
hans ställe.

7 § Lagfaren ledamot och teknisk ledamot får ej förordnas bland personer
som kan anses företräda fastighetsägares, hyresgästers eller bostadsrättshavares
intressen.

Innan intresseledamot förordnas skall sådan riksorganisation av fastighetsägare,
bostadsrättsföreningar, hyresgäster, bostadsrättshavare eller
näringsidkare som med hänsyn till medlemsantal, verksamhet och
övriga omständigheter kan anses väl företräda den intressegrupp som det
är fråga om beredas tillfälle att avge förslag.

8 § Ledamot i bostadsdomstolen skall vara svensk medborgare och får
ej vara omyndig eller i konkurstillstånd.

Innan ledamot börjar tjänstgöra i domstolen, skall han ha avlagt domared.

LU 1974: 36

9 § Ledamot har rätt att bli entledigad, om särskilda omständigheter
föranleder det. Avsägelse av uppdraget prövas av regeringen. Avgår
ledamot, förordnar regeringen annan för återstoden av den tid för vilken
ledamoten varit utsedd.

Ledamot som avgått är skyldig att deltaga i fortsatt behandling av
mål, i vars handläggning han förut har deltagit.

10 § Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare
äger motsvarande tillämpning på ledamot i bostadsdomstolen.

11 § Annan lagfaren ledamot än ordföranden i domstolen är skyldig
att i den mån göromålen tillåter det tjänstgöra i annan domstol. Beslut
om sådan tjänstgöring meddelas av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer.

12 § Bostadsdomstolen är domför med sju ledamöter. Den är även
domför med fyra ledamöter, om ej någon av dem påkallar att målet
skall prövas av sju ledamöter.

13 § Sammanträder bostadsdomstolen med sju ledamöter, är tre av
dem lagfarna ledamöter och fyra av dem intresseledamöter. En av de
lagfarna ledamöterna är därvid ordförande.

Av intresseledamöterna skall två vara väl förtrogna med förvaltning
av hyresfastighet eller, när målet rör bostadsrättsfastighet, med förvaltning
av sådan fastighet och två ledamöter väl förtrogna med bostadshyresgästers
förhållanden eller, vid prövning av fråga enligt 12 kap.
36 § jordabalken, med näringsidkare hyresgästers förhållanden eller,
vid prövning av fråga enligt 52 § eller 60 § första stycket 1 bostadsrättslagen
(1971: 479), med bostadsrättshavares förhållanden. Rör mål hyresfastighet
som tillhör enskild, skall de två förstnämnda ledamöterna
vara väl förtrogna företrädesvis med förvaltning av sådan fastighet.
Rör mål annan hyresfastighet, skall dessa ledamöter vara väl förtrogna
företrädesvis med förvaltning av hyresfastighet som tillhör annan än
enskild.

14 § Sammanträder bostadsdomstolen med fyra ledamöter, är två av
dem lagfarna ledamöter och två av dem intresseledamöter. En av de
lagfarna ledamöterna är därvid ordförande.

Av intresseledamötema skall en företräda fastighetsägareintressen
och en bostadsrättshavares eller hyresgästers intressen. I övrigt äger
§ andra stycket motsvarande tillämpning.

15 § Den tekniske ledamoten skall deltaga i stället för lagfaren ledamot,
om målets beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det.
Beslut härom fattas av ordföranden i målet.

16 § Lagfaren ledamot får ensam på bostadsdomstolens vägnar företaga
förberedande åtgärd samt pröva fråga om avskrivning av mål. Sådan
handläggning kan enligt uppdrag av domstolens ordförande också
ombesörjas av annan lagfaren tjänsteman vid domstolen, vilken förordnats
därtill av domstolen.

LU 1974: 36

Rättegången i bostadsdomstolen

17 § Om rättegången gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 52
kap. 3, 5—9, 11 och 12 §§ rättegångsbalken om besvär i hovrätt samt
vad som i samma balk är föreskrivet om tvistemål, allt i den mån ej annat
följer av denna lag eller annan författning.

18 § Finnes besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom
rätt tid, skall den avvisas av bostadsdomstolen.

Har besvärsinlaga inkommit till hyresnämnden före besvärstidens utgång,
skall den omständigheten att inlagan inkommit till bostadsdomstolen
först därefter ej föranleda att den avvisas.

Klagande får ej ändra sin talan att avse annan del av hyresnämndens
beslut än den som uppgivits i besvärsinlagan. Part kan i bostadsdomstolen
till stöd för sin talan åberopa omständighet som ej förebragts
tidigare.

19 § Bostadsdomstolen skall verka för att utredningen i målet får
den inriktning och omfattning som är lämplig med hänsyn till målets
beskaffenhet. Därvid skall domstolen såvitt möjligt se till att onödig
Utredning ej förebringas.

20 § Förfarandet är skriftligt.

Muntlig förhandling får hållas beträffande viss fråga eller målet i
dess helhet, om det kan antagas vara till fördel för utredningen.

Muntlig förhandling skall hållas, om part begär det samt förhandlingen
ej är obehövlig och ej heller särskilda skäl talar mot det.

21 § Till muntlig förhandling skall part kallas. Part får föreläggas att
inställa sig personligen vid vite eller vid påföljd att hans utevaro ej utgör
hinder för målets vidare handläggning och avgörande.

22 § Ordföranden i målet får uppdraga åt en eller flera ledamöter
eller annan att företaga besiktning för utredning av särskild fråga. Parterna
skall beredas tillfälle att närvara vid sådan besiktning, om den ej
sker endast som förberedande åtgärd för syn på stället. Vid besiktning
får yrkeshemlighet ej röjas, med mindre synnerlig anledning förekommer
därtill.

Den som enligt första stycket har företagit besiktning utom tjänsten
tillerkännes av bostadsdomstolen skälig ersättning av allmänna medel.

23 § Bostadsdomstolen får hålla förhör med vittne eller sakkunnig
under ed eller motsvarande försäkran och med part under sanningsförsäkran,
om det är erforderligt för utredningen och bevisningen icke
finnes kunna föras på annat sätt med avsevärt ringare besvär eller kostnad.
Under motsvarande förutsättningar får domstolen hålla syn på
stället.

Har vittne eller sakkunnig eller part under sanningsförsäkran hörts
inför hyresnämnden och beror avgörandet även i bostadsdomstolen av
tilltron till den bevisningen, får ändring i hyresnämndens beslut i denna
del ej ske, om ej beviset upptagits ånyo vid bostadsdomstolen eller synnerliga
skäl föreligger att dess värde är ett annat än hyresnämnden antagit.

LU 1974: 36

24 § Förhör med vittne eller sakkunnig och med part under sanningsförsäkran
äger rum vid muntlig förhandling. Sådant bevis får upptagas
vid annan domstol.

I fråga om syn på stället äger 21 § motsvarande tillämpning.

Beslut m. m.

25 § Bostadsdomstolens avgörande sker genom beslut.

Beslut skall grundas på vad handlingarna innehåller och vad i övrigt
förekommit i målet.

26 § Omröstning till beslut sker i den ordning som bostadsdomstolen
bestämmer.

27 § Beslut skall meddelas så snart det kan ske.

Meddelas slutligt beslut annorledes än i samband med förhandling,
sker det genom att beslutet hålles tillgängligt på domstolens kansli.
Avskrift av beslutet skall i sådant fall genast tillställas partema.

28 § Beslut av bostadsdomstolen äger rättskraft, såvitt därigenom
avgjorts fråga som avses i 4 § 2, 3 eller 6 lagen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder. Vad som sagts nu gäller dock ej beslut,
varigenom ansökan om reparationsföreläggande enligt 12 kap. 16 §
andra stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 34 eller 36 § jordabalken
eller ansökan om förbud eller medgivande som avses i 2 a § bostadssaneringslagen
(1973: 531) lämnats utan bifall.

övriga bestämmelser

29 § Lämnar bostadsdomstolen hyresgästs talan om förlängning av
hyresavtalet utan bifall, får domstolen efter yrkande av hyresvärden i
beslutet ålägga hyresgästen att flytta vid den tidpunkt då lägenheten skall
avträdas. Sådant beslut får verkställas som lagakraftägande dom.

30 § Vid besiktning enligt 22 § föres protokoll.

31 § Skall inlaga, kallelse, föreläggande eller annan handling enligt
bestämmelse i denna lag eller eljest tillställas part eller annan, sker det
genom delgivning, om ej annat följer av andra stycket.

Beslut som skall tillställas part sändes till parten i vanligt brev under
hans för domstolen kända adress.

32 § Bostadsdomstolen har rätt att för sina sammanträden förfoga
över behövliga lokaler i domstolsbyggnad eller annan allmän byggnad
som ej är för tillfället upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres
av gudstjänstlokal. Uppkommer särskilda kostnader, skall de ersättas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

LU 1974: 36

2 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom förordnas att 12 kap. 51—53, 62 och 70—73 §§ jordabalken1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 kap.

51 §2

Bifalles hyresgästens talan om förlängning av hyresavtalet, skall villkoren
för den fortsatta förhyrningen fastställas enligt 48 §.

Dom eller beslut varigenom hyresgästens
talan bifalles anses som
avtal om fortsatt förhyrning. Mot
hyresförhållandet får ej åberopas
omständighet som kunnat åberopas
i målet eller ärendet.

Beslut varigenom hyresgästens
talan bifalles anses som avtal om
fortsatt förhyrning. Mot hyresförhållandet
får ej åberopas omständighet
som kunnat åberopas i målet
eller ärendet.

52 §

Bifalles ej hyresgästens talan
om förlängning av hyresavtalet,
får i domen eller beslutet skäligt
uppskov med avflyttningen medges,
om hyresvärden eller hyresgästen
begär det. Är hyresrätten
förverkad eller kan hyresavtalet
uppsägas enligt 28 § utan att likväl
hyresvärden uppsagt avtalet
att upphöra på någon av dessa
grunder eller är rätten till förlängning
förfallen, får på begäran av
hyresgästen uppskov dock medges
endast om hyresvärden samtycker
till det.

Bifalles ej hyresgästens talan
om förlängning av hyresavtalet,
får i beslutet skäligt uppskov med
avflyttningen medges, om hyresvärden
eller hyresgästen begär det.
Är hyresrätten förverkad eller kan
hyresavtalet uppsägas enligt 28 §
utan att likväl hyresvärden uppsagt
avtalet att upphöra på någon
av dessa grunder eller är rätten till
förlängning förfallen, får på begäran
av hyresgästen uppskov dock
medges endast om hyresvärden
samtycker till det.

Avgöres tvisten efter hyrestidens utgång eller medges uppskov med
avflyttningen, skall hyresvillkoren för tiden från avtalets upphörande till
avflyttningen fastställas enligt 48 §.

53 §»

Skall hyresgäst enligt hyresnämndens
beslut eller enligt dom
utge högre hyra för förfluten tid
än som skolat utgå förut, är hyresrätten
icke förverkad på grund av
dröjsmål med betalning av det
överskjutande beloppet, om betal 1

Balken omtryckt 1971:1209.

2 Senaste lydelse 1973:187.

8 Senaste lydelse 1973:187.

Skall hyresgäst enligt hyresnämndens
eller bostadsdomstolens
beslut utge högre hyra för förfluten
tid än sorn skolat utgå förut,
är hyresrätten icke förverkad på
grund av dröjsmål med betalning
av det överskjutande beloppet, om

LU 1974: 36

Nuvarande lydelse
ningen sker inom en månad från
den dag då beslutet eller domen
vann laga kraft. Vad som sagts nu
gäller ej, om skyldighet att flytta
inträder för hyresgästen inom kortare
tid än två månader efter

Föreslagen lydelse
betalningen sker inom en månad
från den dag då beslutet vann laga
kraft. Vad som sagts nu gäller ej,
om skyldighet att flytta inträder
för hyresgästen inom kortare tid
än två månader efter nämnda dag.

nämnda dag.

På överskjutande belopp skall hyresgästen betala sex procent ränta
som om beloppet förfallit till betalning samtidigt med den förut utgående
hyran.

I beslutet eller domen får anstånd
medges med betalningen av
det överskjutande beloppet jämte
ränta som avses i andra stycket,
om skäl föreligger till det.

I beslutet får anstånd medges
med betalningen av det överskjutande
beloppet jämte ränta som
avses i andra stycket, om skäl
föreligger till det.

62 §*

Beror fråga om förlängning av
hyresavtal på prövning av rätten,
får denna, utan hinder av att tiden
för lägenhetens avträdande ännu
icke inträtt, i samband med
nämnda frågas avgörande till
prövning upptaga talan av hyresvärden
om åläggande för hyresgästen
att flytta.

Hyresnämnden skall självmant upptaga fråga om utdömande av vite
som förelagts med stöd av 16 § andra stycket. Har ändamålet med vitet
förfallit, får vitet ej utdömas.

Vite som avses i andra stycket Vite som avses i första stycket
får ej förvandlas. får ej förvandlas.

70 §B

Talan mot hyresnämnds beslut i
fråga som avses i 16 § andra stycket,
24 a §, 34, 36, 49, 52, 55 eller
62 § föres genom besvär inom tre
veckor från den dag beslutet meddelades.

Om part ej godtager hyresnämnds
beslut i fråga som avses i
24 a, 34, 36, 49, 52 eller 55 §, får
parten klandra beslutet genom att
väcka talan mot den andra parten
inom tre veckor från den dag
beslutet meddelades. Klandras
icke beslutet inom denna tid, är
parts rätt till talan förlorad.

Talan mot hyresnämnds beslut i
fråga som avses i 16 § andra stycket
eller 62 § andra stycket föres
genom besvär inom tre veckor
från den dag beslutet meddelades.

Mot hyresnämnds beslut i fråga
som avses i 35, 40, 45, 56 eller 59
§ får klander eller besvär ej anföras.

* Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974:150.

6 Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974:150.

Mot hyresnämnds beslut i fråga
som avses i 35, 40, 45, 56 eller 59
§ får talan ej föras.

LU 1974: 36

Nuvarande lydelse

Hyrestvist som ej enligt 69 §
ankommer på hyresnämnds prövning
och ej heller rör kollektivavtal
skall upptagas av den fastighetsdomstol
inom vars område
fastigheten är belägen. Klandertalan
som avses i 70 § första stycket
upptages, om den rör kollektivavtal,
av arbetsdomstolen och i annat
fall av domstol som nyss
nämnts. Besvärstalan, som avses i
70 § andra stycket, upptages, om
den rör kollektivavtal, av arbetsdomstolen
och i annat fall av Svea
hovrätt.

Besvärshandlingen skall ingivas
till den domstol som har att upptaga
besvären. Finnes besvärstalan
ej vara fullföljd på föreskrivet sätt
eller inom rätt tid, skall den avvisas.
Har besvärshandlingen före
besvärstidens utgång kommit in
till hyresnämnden, skall besvären
ändå upptagas till prövning.

Tvist som efter klander mot hyresnämnds
beslut är anhängig vid
domstol får återförvisas till nämnden.

Talan får ej föras mot fastighetsdomstols
dom i fråga om tillstånd
som avses i 34 eller 36 § eller
i fråga om fastställande av hyresvillkor
i fall som avses i 51, 52
eller 55 § och ej heller mot hovrätts
dom i fråga om förlängning
av hyresavtal, uppskov med avflyttning
i fall som avses i 52 § eller
fastställande av hyresvillkor i
fall som avses i 51 eller 52 § eller i
fråga om skadestånd i fall som avses
i 24 a §. Talan får icke heller
föras mot beslut av Svea hovrätt i
fråga som avses i 16 § andra stycket
eller 62 § andra stycket.

Föreslagen lydelse
§8

Hyrestvist som ej enligt 69 §
ankommer på hyresnämnds prövning
och ej heller rör kollektivavtal
skall upptagas av den fastighetsdomstol
inom vars område
fastigheten är belägen. Besvärstalan
som avses i 70 § upptages, om
den rör kollektivavtal, av arbetsdomstolen
och i annat fall av
bostadsdomstolen. Besvärshandlingen
skall inges till den domstol
som har att upptaga besvären.

§7

1 fråga om handläggningen av
besvärsmål vid arbetsdomstolen
äger 18, 22, 28 och 30 §§ lagen
(1974:000) om bostadsdomstol
motsvarande tillämpning. 1 övrigt
gäller i tillämpliga delar vad som i
lagen (1974: 371) om rättegången i
arbetstvister föreskrives om rättegången
i mål som fullföljts till arbetsdomstolen
genom besvär. Besvärsmål
kan dock även företagas
till avgörande efter huvudförhandling.

• Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974: 150.
’ Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974:150.

LU 1974: 36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

73 §8

I hyrestvist sorn avses i 49 eller I hyrestvist som avses i 49 eller
55 § skall vardera parten svara för 55 § och i mål om reparationsfö sin

rättegångskostnad i fastighets- reläggande enligt 16 § andra styc domstolen,

i den mån annat ej föl- ket eller om utdömande av vite

jer av 18 kap. 6 § rättegångsbal- enligt 62 § skall vardera parten

ken. Motsvarande gäller i besvärs- svara för sin rättegångskostnad i

mål vars prövning ankommer på bostadsdomstolen eller arbets Svea

hovrätt eller arbetsdomstolen, domstolen, i den mån annat ej föl jer

av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om klander av och
besvär mot hyresnämnds beslut samt i fråga om fullföljd av talan mot
domstols dom eller beslut, om ärendet har avgjorts av nämnden före
ikraftträdandet.

3. Mål, som efter klander av hyresnämnds beslut är anhängigt hos
fastighetsdomstol vid ikraftträdandet eller därefter anhängiggöres hos
domstol som nyss nämnts, prövas av bostadsdomstolen, om huvudförhandling
eller därmed jämförlig förhandling ej har påbörjats dessförinnan.
Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning i fråga dels om
mål hos Svea hovrätt om reparationsföreläggande enligt 12 kap. 16 §
andra stycket eller om utdömande av vite enligt 12 kap. 62 § jordabalken,
dels om sådan talan av hyresvärd om åläggande för hyresgäst att
flytta som avses i 12 kap. 62 § första stycket jordabalken i dess lydelse
före utgången av juni 1975.

4. Bestämmelserna i 12 kap. 70—73 §§ jordabalken i den nya lydelsen
äger motsvarande tillämpning i fråga om tvist enligt 55 § samma kapitel
i lydelsen före utgången av maj 1973 eller motsvarande äldre bestämmelser.
Punkterna 2 och 3 gäller i tillämpliga delar i fråga om sådan
tvist.

5. Bestämmelserna i 12 kap. 51—53 §§ i deras äldre lydelse äger fortfarande
tillämpning, om dom meddelas efter ikraftträdandet.

6. Bestämmelserna i 12 kap. 62 § första stycket och 73 § jordabalken
i deras lydelse före utgången av juni 1975 äger fortfarande tillämpning i
mål som prövas av allmän domstol efter ikraftträdandet.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:187) om ändring i jordabalken

Härigenom förordnas att punkt 9 av övergångsbestämmelserna till lagen
(1973: 187) om ändring i jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9. Har i avtal om hyra av bo- 9. Har i avtal om hyra av bostadslägenhet,
som innehaves på stadslägenhet, som innehaves på
grund av sådan upplåtelse av an- grund av sådan upplåtelse av an 8

Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974: 150.

LU 1974: 36

Nuvarande lydelse

delsrätt i förening eller aktiebolag
som avses i punkt 16 övergångsbestämmelserna
till bostadsrättslagen
(1971: 479), intagits bestämmelse
som strider mot 12 kap. 19
a §, äger bestämmelsen likväl även
i annat fall än som avses i punkt 8
verkan mot hyresgästen, om statens
hyresråd medger det. Har
föreningen eller bolaget ingivit ansökan
om sådant medgivande,
äger avtalsbestämmelsen verkan i
avvaktan på beslutet. Mot hyresrådets
beslut i fråga om medgivande
som sagts nu får talan icke
föras.

Föreslagen lydelse

delsrätt i förening eller aktiebolag
som avses i punkt 16 övergångsbestämmelserna
till bostadsrättslagen
(1971:479), intagits bestämmelse
som strider mot 12 kap. 19
a §, äger bestämmelsen likväl även
i annat fall än som avses i punkt 8
verkan mot hyresgästen, om bostadsdomstolen
medger det. Har
föreningen eller bolaget ingivit ansökan
om sådant medgivande,
äger avtalsbestämmelsen verkan i
avvaktan på beslutet. Mot domstolens
beslut i fråga om medgivande
som sagts nu får talan icke föras.

I fråga om förfarandet vid bostadsdomstolen
i ärende som avses
i första stycket gäller lagen
(1974: 000) om bostadsdomstol i
tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975. Ansökan om medgivande
som har ingivits till statens hyresråd före ikraftträdandet prövas av bostadsdomstolen.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet Härigenom

förordnas i fråga om lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning
av bostadsfastighet1

dels att 18 § skall upphöra att gälla,

dels att 17 och 19 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

17 §2

Mot beslut i fråga som enligt
denna lag skall prövas av hyresnämnd
får talan föras genom besvär.

Besvärshandlingen skall inges
till domstol som avses i 11 § tredje
stycket inom tre veckor från den

1 Lagen omtryckt 1971: 544.

2 Senaste lydelse 1973:194.

Talan mot beslut i fråga som
enligt denna lag skall prövas av
hyresnämnd föres hos bostadsdomstolen
genom besvär inom tre
veckor från den dag beslutet meddelades.
Besvärshandlingen skall
inges till domstolen.

LU 1974: 36

Nuvarande lydelse

dag beslutet meddelades. Finnes
besvärstalan ej vara fullföljd på
föreskrivet sätt eller inom rätt tid,
skall den avvisas av fastighetsdomstolen.

Vinner fastighetsägaren besvärsmål,
i vilket länstyrelsen är
motpart, kan domstolen tillerkänna
honom ersättning av statsverket
för rättegångskostnad. Om
han vinner besvärsmål, i vilket
hälsovårdsnämnden är motpart,
kan sådan ersättning tillerkännas
honom att betalas av kommunen.

I övrigt gäller allmänna bestämmelser
om rättegångskostnad i tilllämpliga
delar.

Föreslagen lydelse

Vinner fastighetsägaren besvärsmål,
i vilket länstyrelsen eller
organisation som avses i 13 § är
motpart, kan bostadsdomstolen
tillerkänna honom ersättning av
statsverket för rättegångskostnad.
Om han vinner besvärsmål, i vilket
hälsovårdsnämnden är motpart,
kan sådan ersättning tillerkännas
honom att betalas av kommunen.
I övrigt gäller allmänna
bestämmelser om rättegångskostnad
i tillämpliga delar.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fullföljd av talan
mot hyresnämnds eller domstols beslut, om ärendet har avgjorts av
nämnden före ikraftträdandet.

4. Bestämmelserna i 18 § i lydelsen före utgången av juni 1975 äger
fortfarande tillämpning i besvärsmål som skall prövas av fastighetsdomstol
efter nämnda tidpunkt. I sådant fall äger 19 § i dess nya lydelse
motsvarande tillämpning.

5 Förslag till

Lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 531)

Härigenom förordnas i fråga om bostadssaneringslagen (1973: 531)
dels att 22 och 24 §§ skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 23 § skall betecknas 22 §,
dels att 21 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §i

Mot beslut i fråga som enligt Talan mot beslut i fråga som
denna lag skall prövas av hyres- enligt denna lag skall prövas av

nämnd fores talan genom besvär, hyresnämnd föres hos bostads 1

Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974:150.

LU 1974: 36

Nuvarande lydelse

om beslutet avser fråga om upprustningsåläggande
eller användningsförbud
eller åtgärd enligt 12 §
eller fråga enligt 2 a §, hos Svea
hovrätt och eljest hos den fastighetsdomstol
inom vars område
fastigheten är belägen.

Besvärshandlingen skall inges
till hovrätten eller, om talan skall
fullföljas hos fastighetsdomstolen,
till denna inom tre veckor från
den dag beslutet meddelades. Finnes
besvärstalan ej vara fullföljd
på föreskrivet sätt eller inom rätt
tid, skall den avvisas. Har besvärshandlingen
före besvärstidens utgång
kommit in till hyresnämnden,
skall besvären ändå upptagas till
prövning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fullföljd av talan
mot hyresnämnds eller domstols beslut, om ärendet har avgjorts av
nämnden före ikraftträdandet.

3. Mål, som efter besvär mot hyresnämnds beslut är anhängigt hos
fastighetsdomstol vid ikraftträdandet eller därefter anhängiggöres hos
sådan domstol, prövas av bostadsdomstolen, om förhandling för avgörande
av tvisten ej har påbörjats dessförinnan. Vad som sagts nu äger
motsvarande tillämpning i fråga om mål hos Svea hovrätt om upprustningsåläggande,
användningsförbud, åtgärd enligt 12 § eller fråga enligt
2 a §.

4. Bestämmelserna i 22 och 24 §§ i lydelsen före utgången av juni
1975 äger fortfarande tillämpning i besvärsmål som skall prövas av allmän
domstol efter nämnda tidpunkt.

6 Förslag till

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971: 479)

Härigenom förordnas i fråga om bostadsrättslagen (1971: 479)1

dels att 75 § skall upphöra att gälla,

dels att i 4, 62 och 68 §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att 76—78 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

76 §2

Om part ej godtar hyresnämnds
beslut i fråga enligt 7 § sista stycket
eller 52 §, får parten klandra

1 Senaste lydelse av 68 § 1971: 605.

2 Senaste lydelse 1973:195.

Föreslagen lydelse

domstolen genom besvär inom tre
veckor från den dag beslutet meddelades.
Besvärshandlingen skall
inges till domstolen.

LU 1974: 36

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

beslutet genom att väcka talan
mot den andra parten inom tre
veckor från den dag beslutet meddelades.
Klandras icke beslutet
inom denna tid, är parts rätt till
talan förlorad.

Mot hyresnämnds beslut i fråga Talan mot hyresnämnds beslut i
enligt 60 § första stycket 1 får ta- fråga enligt 7 § sista stycket, 52 §

lan föras genom besvär inom tre eller 60 § första stycket 1 föres

veckor från den dag beslutet med- hos bostadsdomstolen genom bedelades.
svär inom tre veckor från den dag

beslutet meddelades. Besvärshandlingen
skall inges till domstolen.

Mot hyresnämnds beslut i fråga enligt 30 § andra stycket får talan ej
föras.

77 §3

Tvist med anledning av upplåtelse
av nyttjanderätt enligt 1 §
(bostadsrättstvist) som ej ankommer
på hyresnämnds prövning
skall upptagas av den fastighetsdomstol
inom vars område fastigheten
är belägen. Detsamma gäller
i fråga om talan enligt 76 §.

Besvär enligt 76 § andra stycket
skall inges till domstolen.

Tvist som efter klander mot hyresnämnds
beslut är anhängig vid
domstol får återförvisas till nämnden.

78 §<

Talan får ej föras mot fastighetsdomstols
dom i fråga om fastställande
av hyresvillkor enligt 7 §
sista stycket och ej heller mot hovrätts
dom i fråga som avses i 52 §
eller i fråga om godkännande enligt
60 § första stycket 1.

I tvist som avser fastställande
av hyresvillkor enligt 7 § sista
stycket skall vardera parten svara
för sin rättegångskostnad i fastighetsdomstolen,
i den mån ej annat
följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.

I tvist som avser fastställande
av hyresvillkor enligt 7 § sista
stycket skall vardera parten svara
för sin rättegångskostnad i bostadsdomstolen,
i den mån ej annat
följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om klander av och
besvär mot hyresnämnds beslut samt i fråga om fullföljd av talan mot

3 Senaste lydelse 1971: 548.

* Senaste lydelse 1973:195.

LU 1974: 36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

domstols dom eller beslut, om ärendet har avgjorts av nämnden före
ikraftträdandet.

3. Mål, som efter klander av eller besvär mot hyresnämnds beslut är
anhängigt hos fastighetsdomstol vid ikraftträdandet eller därefter anhängiggöres
hos sådan domstol, prövas av bostadsdomstolen, om huvudförhandling
eller därmed jämförlig förhandling ej har påbörjats dessförinnan.

4. Bestämmelserna i 78 § andra stycket i lydelsen före utgången av
juni 1975 äger fortfarande tillämpning i mål som skall prövas av allmän
domstol efter nämnda tidpunkt.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1942: 429) om hyresreglering
m. m.1

dels att 17, 21 och 31 §§ skall upphöra att gälla,
dels att i 1, 4, 12 och 26 §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,
dels att 20 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §2

Hyresnämndens beslut gäller för tiden från och med den dag, då detsamma
meddelats, eller den senare dag, som nämnden bestämmer. I
ärende som avses i 3, 4 eller 6 §, må dock nämnden, där det av särskild
anledning finnes skäligt, bestämma att beslutet skall avse förfluten tid;
och äger nämnden i sådant fall förordna om skäligt anstånd med betalning
av vad hyresgäst kan bliva skyldig att ytterligare utgiva för tid före
nämndens beslut.

Talan mot nämndens beslut
fores hos statens hyresråd genom
besvär inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades.

Nämndens beslut skall, om ej
hyresrådet annorlunda förordnar,
lända till efterrättelse utan hinder
av anförda besvär. I vad beslutet

Talan mot nämndens beslut
föres hos bostadsdomstolen genom
besvär inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen
skall inges till domstolen.
1 övrigt äger 23 § andra stycket
och 23 b § första stycket lagen
(1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder motsvarande
tillämpning.

Nämndens beslut skall, om bostadsdomstolen
ej annorlunda förordnar,
lända till efterrättelse utan
hinder av anförda besvär. I vad

1 Lagen omtryckt 1971: 418.

2 Senaste lydelse 1973:190.

LU 1974: 36

Nuvarande lydelse

avser förfluten tid skall vad nu
sagts dock gälla allenast såvitt
fråga är om besvär av den som vid
beslutet upphört eller sedermera
upphör att vara hyresvärd eller
hyresgäst beträffande lägenheten.

I fråga om fullföljd av talan
mot beslut varigenom hyresnämnden
utdömt vite för underlåtenhet
att iakttaga föreläggande äger 23 §
andra och tredje styckena lagen
(1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder motsvarande
tillämpning.

Föreslagen lydelse

beslutet avser förfluten tid skall
vad nu sagts dock gälla allenast
såvitt fråga är om besvär av den
som vid beslutet upphört eller sedermera
upphör att vara hyresvärd
eller hyresgäst beträffande
lägenheten.

Vardera parten skall svara för
sin rättegångskostnad i bostadsdomstolen,
i den mån annat ej följer
av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om besvär mot hyresnämnds
beslut, om beslutet har meddelats före ikraftträdandet.

3. Ärende som är anhängigt hos statens hyresråd vid ikraftträdandet
och besvär som enligt lag och meddelad fullföljdshänvisning skolat upptagas
därefter av hyresrådet prövas av bostadsdomstolen.

4. Fråga som avses i 22 § och som före ikraftträdandet skolat upptagas
av statens hyresråd, prövas av bostadsdomstolen. Därvid gäller lagen
(1974: 000) om bostadsdomstol i tillämpliga delar.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbesfämmelser
för vissa orter

Härigenom förordnas att 5 § lagen (1973: 189) med särskilda hyres -

bestämmelser för vissa orter skall ha
Nuvarande lydelse

Talan mot hyresnämndens beslut
föres hos statens hyresråd genom
besvär inom tre veckor från
den dag beslutet meddelades. Mot
hyresrådets beslut får talan ej
föras.

nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
§

Talan mot hyresnämndens beslut
föres hos bostadsdomstolen
genom besvär inom tre veckor
från den dag beslutet meddelades.
Besvärshandlingen skall inges till
domstolen. 1 övrigt äger 23 §
andra stycket och 23 b § första
stycket lagen (1973:188) om ar -

LU 1974: 36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rendenämnder och hyresnämnder
motsvarande tillämpning.

Vardera parten skall svara för
sin rättegångskostnad i bostadsdomstolen,
i den mån annat ej följer
av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om besvär mot hyresnämnds
beslut, om beslutet har meddelats före ikraftträdandet.

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder -

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1973: 188) om arrendenämnder
och hyresnämnder

dels att 5, 13, 20, 23, 27 och 32 §§ samt rubriken närmast efter 16 §
skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas fem nya paragrafer, 13 a, 16 a, 19 a, 23 a
och 23 b §§, av nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

5 §»

Nuvarande lydelse

Hyresnämnd består av lagfaren
ordförande och två andra ledamöter,
om ej annat följer av andra
stycket. Av de senare ledamöterna
skall den ene vara väl förtrogen
med förvaltning av hyresfastighet
eller, när ärendet rör bostadsrättsfastighet,
med förvaltning av sådan
fastighet och den andre vara
väl förtrogen med bostadshyresgästers
förhållanden eller, när
ärende rör annan lägenhet än bostadslägenhet,
med näringsidkande
hyresgästers förhållanden. I bostadsrättstvist
skall vad som sagts
nu om hyresgästers förhållanden i
stället avse bostadsrättshavares
förhållanden.

Hyresnämnd består av lagfaren
ordförande och två andra ledamöter,
om ej annat följer av tredje
stycket. Av de senare ledamöterna
skall den ene vara väl förtrogen
med förvaltning av hyresfastighet
eller, när ärendet rör bostadsrättsfastighet,
med förvaltning av sådan
fastighet och den andre vara
väl förtrogen med bostadshyresgästers
förhållanden eller, när
ärende rör annan lägenhet än
bostadslägenhet, med näringsidkande
hyresgästers förhållanden. I
ärende enligt 52 § eller 60 § första
stycket 1 bostadsrättslagen
(1971:479) skall vad som sagts nu
om hyresgästers förhållanden i

1 Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974:150.
2 Riksdagen 1974. 8 sami. Nr 36

LU 1974: 36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stället avse bostadsrättshavares
förhållanden.

Hyresnämnd får anlita teknisk
expert att biträda nämnden, om
ärendets beskaffenhet eller annat
särskilt skäl föranleder det.

Bestämmelserna i 2 § andra—fjärde styckena äger motsvarande tilllämpning
i fråga om hyresnämnd.

Regeringen kan förordna att i hyresnämnd skall finnas flera avdelningar.

Bestämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar även avdel -

ning.

I tvist om överlåtelse av hyresrätt
enligt 12 kap. 35 § jordabalken
eller upplåtelse av lägenhet i
andra hand enligt 12 kap. 40 §
samma balk eller 30 § andra stycket
bostadsrättslagen (1971: 479),
får hyresnämnden, om särskilda
skäl föranleder därtill och part begär
det, hålla förhör med vittne
under ed eller försäkran och förhör
med part under sanningsförsäkran.
Om sådant förhör gäller

36 kap. 1—18 och 20—22 §§ samt

37 kap. 1—3 och 5 §§ rättegångsbalken
i tillämpliga delar.

Rör ärende hos hyresnämnd såväl
fråga om förlängning av hyresavtal
som villkoren för sådan förlängning,
får särskilt beslut ges beträffande
förlängningsfrågan.

Då särskilt beslut enligt första
stycket meddelats, får nämnden
förordna att tvisten i övrigt skall
vila till dess att beslutet har vunnit
laga kraft.

13 a §

Lämnar hyresnämnd hyresgästs
talan om förlängning av hyresavtalet
utan bifall, får nämnden efter
yrkande av hyresvärden i beslutet
ålägga hyresgästen att flytta vid
den tidpunkt då lägenheten skall
avträdas.

Besiktning m. m. Vissa bevismedel m. m.

16 a §

Nämnd skall verka för att utredningen
i ärende får den inriktning
och omfattning som är lämplig
med hänsyn till ärendets beskaffenhet.
Därvid skall nämnden
såvitt möjligt se till att onödig utredning
ej förebringas.

LU 1974: 36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 a §

Hyresnämnd får hålla förhör
med vittne eller sakkunnig under
ed eller motsvarande försäkran
och förhör med part under sanningsförsäkran,
om part begär det
och förhöret är erforderligt för utredningen.
Sådant förhör får dock
ej hållas, om bevisningen finnes
kunna föras på annat sätt med
avsevärt ringare besvär eller kostnad.
Om sådant förhör gäller 36
kap. 1—18 och 20—22 §§, 37 kap.
1—3 och 5 §§ samt 40 kap. 1—
10, 12—15 och 19 §§ rättegångsbalken
i tillämpliga delar.

Rättegångsbalkens regler om
omröstning i domstol med endast
lagfarna ledamöter äger motsvarande
tillämpning på avgörande
av nämnd. Ordföranden skall
dock säga sin mening först.

Om rätt för part att klandra beslut
av nämnd i arrende-, hyreseller
bostadsrättstvist och om fullföljd
av talan mot hyresnämnds
beslut i fråga om reparations}öreläggande
enligt 12 kap. 16 § andra
stycket, utdömande av vite enligt
12 kap. 62 § andra stycket jordabalken
eller godkännande av beslut
på föreningsstämma eller i
ärende angående tvångsförvaltning
eller bostadssanering finns
bestämmelser i 8 kap. 31 § och 12
kap. 70 § jordabalken, 16 § lagen
(1957:390) om fiskearrenden,
76 § bostadsrättslagen (1971: 479),
17 § lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning
av bostadsfastighet
samt 21 § bostadssaneringslagen
(1973: 531).

Mot beslut av nämnd får talan i
annat fall än som avses i sjätte
stycket föras hos fastighetsdomstolen
genom besvär, när nämnden

Bestämmelserna i 16 kap. rättegångsbalken
om omröstning äger
motsvarande tillämpning på avgörande
av nämnd. Ordföranden
skall dock säga sin mening först.

§2

Om fullföljd av talan mot hyresnämnds
beslut i ärende enligt
12 kap. jordabalken eller i ärende
angående bostadsrätt, tvångsförvaltning
eller bostadssanering
finns bestämmelser i 12 kap. 70 §
jordabalken, 76 § bostadsrättslagen
(1971:479), 17 § lagen

(1970: 246) om tvångsförvaltning
av bostadsfastighet samt 21 § bostadssaneringslagen
(1973: 531).

Mot beslut av hyresnämnd får
talan föras särskilt, om nämnden

2 Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974:150.

LU 1974: 36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. avvisat ansökan som avses i 8,11 eller 14—16 §,

2. avskrivit ärende enligt 8—10 eller 16 §, dock ej när ärendet kan
återupptagas,

3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet,

4. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iakttaga föreläggande
eller ådömt straff för förseelse i förfarandet.

Besvärshandlingen skall inges
till den fastighetsdomstol som avses
i 8 kap. 32 § och 12 kap. 71 §
jordabalken, 17 § lagen

(1957:390) om fiskearrenden, 77 §
bostadsrättslagen (1971: 479), 11 §
lagen (1970:246) om tvångsförvaltning
av bostadsfastighet samt
21 § bostadssaneringslagen

(1973:531) inom tre veckor från
den dag beslutet meddelades. Finnes
besvärstalan ej vara fullföljd
på föreskrivet sätt eller inom rätt
tid, skall den avvisas av fastighetsdomstolen.
1 övrigt äger 52 kap. 3
och 5—12 §§ rättegångsbalken
motsvarande tillämpning. Bestämmelse
som avser hovrätt gäller
därvid i stället fastighetsdomstolen.
Mot fastighetsdomstolens beslut
med anledning av besvär enligt
andra stycket 1—3 får talan ej
föras.

Mot annat beslut av nämnd än
som avses i första och andra styckena
får Ullan föras endast i samband
med sådan talan som avses i
första stycket.

Undanröjes nämnds beslut om
avskrivning eller avvisning, återupptages
ärendet av nämnden.

Andra — femte styckena äger
motsvarande tillämpning i ärende
angående reparationsföreläggande
enligt 12 kap. 16 § andra stycket
eller utdömande av vite enligt 12
kap. 62 § andra stycket jordabalken
och i ärende enligt bostadssaneringslagen
angående upprustningsåläggande
eller användningsförbud
eller förbud eller medgivande
som avses i 2 a § samma
lag eller åtgärd som avses i 12 §
samma lag, dock skall vad som
sägs om fastighetsdomstol i stället
gälla Svea hovrätt.

Särskild talan föres genom besvär
hos bostadsdomstolen inom
tre veckor från den dag beslutet
meddelades. Besvärshandlingen
skall inges till domstolen.

LU 1974:36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 a §

Om rätt för part att klandra beslut
av arrendenämnd i arrendetvist
finns bestämmelser i 8 kap.
31 § jordabalken och 16 § lagen
(1957: 390) om fiskearrenden.

Mot arrendenämnds beslut i
fråga som avses i 23 § andra stycket
får talan föras särskilt genom
besvär hos fastighetsdomstolen.

Besvärshandlingen skall inges
till den fastighetsdomstol som avses
i 8 kap. 32 § jordabalken och
17 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden
inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Finnes
besvärstalan ej vara fullföljd på
föreskrivet sätt eller inom rätt tid,
skall den avvisas av fastighetsdomstolen.
Har besvärsinlaga inkommit
till arrendenämnden före
besvärstidens utgång, skall den
omständigheten att inlagan inkommit
till fastighetsdomstolen först
därefter ej föranleda att den avvisas.
I övrigt äger 52 kap. 3 och
5—12 §§ rättegångsbalken motsvarande
tillämpning. Bestämmelse
som avser hovrätt gäller
därvid i stället fastighetsdomstolen.
Mot fastighetsdomstolens beslut
med anledning av besvär i
fråga som avses i 23 § andra stycket
1—3 får talan ej föras.

23 b §

Mot annat beslut av nämnd än
som avses i 23 och 23 a §§ får talan
föras endast i samband med
sådan talan som avses i 23 § första
stycket och 23 a § första stycket.

Undanröjes nämnds beslut om
avskrivning eller avvisning, återupptages
ärendet av nämnden.

27 §

Bestämmelserna i 5 kap. rätte- Bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken
om offentlighet och gångsbalken om offentlighet och

ordning vid domstol äger motsva- ordning vid domstol äger motsvarande
tillämpning vid nämnd. rande tillämpning vid nämnd. Ex -

LU 1974: 36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

pert som avses i 5 § andra stycket
denna lag får närvara vid hyresnämndens
överläggning till beslut.

32 §8

Fores ej talan mot nämnds be- Föres ej talan mot nämnds beslut
enligt 9 kap. 14 § eller 12 kap. slut enligt 9 kap. 14 § eller 12 kap.

24 a § jordabalken, får beslutet 24 a § jordabalken eller 13 a §

verkställas såsom lagakraftägan- denna lag, får beslutet verkställas

de dom. såsom lagakraftägande dom.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fullföljd mot hyresnämnds
och domstols beslut samt om förfarandet i besvärsmål, om
nämnden har meddelat sitt beslut före ikraftträdandet.

10 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)

Härigenom förordnas i fråga om rättshjälpslagen (1972: 429)1

dels att i 3, 4, 5, 8, 18, 26, 40, 41, 43 och 45 §§ ordet ”Konungen”
i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande
form,

dels att 9, 17, 22, 24, 25, 31 och 50 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelägenhet
som rättshjälpen avser. Bestämmelser om att den rättssökande
har att själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp finns i 16 §
andra stycket och 27 § första stycket andra punkten.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes
rätt,

2. bevisning vid allmän dom- 2. bevisning vid allmän domstol,
krigsrätt eller arbetsdomsto- stol, krigsrätt, arbetsdomstolen ellen
samt nödvändig utredning i ler bostadsdomstolen samt nödangelägenhet,
som kan komma un- vändig utredning i angelägenhet,

der sådan domstols prövning eller som kan komma under sådan

som skall prövas av skiljemän, domstols prövning eller som skall

prövas av skiljemän,

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol
eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande
av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,

8 Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974:150.

1 Lagen omtryckt 1973: 247. Senaste lydelse av 3, 4 och 43 §§ 1974: 321.

LU 1974: 36

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare
och för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse
inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller
i samband med inställelse för blodundersökning eller annan undersökning
rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet
till barn utom äktenskap,

5. avgift som enligt expeditionskungörelsen
(1964: 618) utgår
för ansökan och expedition vid allmän
domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen
eller bostadsdomstolen,
dock ej i fråga om sådan rättens
expedition som utfärdas endast på
särskild begäran om icke expeditionen
begäres innan tiden för
fullföljd av talan gått till ända,
samt avgift som utgår enligt exekutionsavgiftskungörelsen(1971:1027),

6. kungörelse i mål eller ärende
vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen
eller bostadsdomstolen,

7. vad av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i
ersättning enligt 4 eller 5 § lagen (1958: 642) angående blodundersökning
m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet
till barn utom äktenskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller
3 § första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat
om.

Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej den rättssökandes
kostnad för blodundersökning eller annan undersökning rörande
ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet
till barn utom äktenskap.

5. avgift som enligt expeditionskungörelsen
(1964: 618) utgår
för ansökan och expedition vid allmän
domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen,
dock ej i fråga om
sådan rättens expedition som utfärdas
endast på särskild begäran
om icke expeditionen begäres innan
tiden för fullföljd av talan
gått till ända, samt avgift som utgår
enligt exekutionsavgiftskur.görelsen
(1971:1027),

6. kungörelse i mål eller ärende
vid allmän domstol, krigsrätt eller
arbetsdomstolen,

17 §

Ersättning till biträde samt för bevisning och annan utredning skall i
fall som avses i 16 § bestämmas som om kostnaden skolat utgå av allmänna
medel enligt denna lag.

I mål eller ärende vid allmän
domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen
fastställes ersättningen
till biträdet av domstolen. I annat
fall fastställes biträdesersättningen
av rättshjälpsnämnden, om den
rättssökande eller biträdet begär
det eller rättshjälpsnämnden självmant
upptager ersättningsfrågan
till prövning.

I mål eller ärende vid allmän
domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen
eller bostadsdomstolen fastställes
ersättningen till biträdet av
domstolen. I annat fall fastställes
biträdesersättningen av rättshjälpsnämnden,
om den rättssökande
eller biträdet begär det eller
rättshjälpsnämnden självmant
upptager ersättningsfrågan till
prövning.

LU 1974: 36

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

22 §

Biträde har rätt till skälig ersättning
för arbete, tidsspillan och
utlägg som uppdraget krävt. Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande,
centralmyndigheten
fastställer taxa som skall tillämpas
vid bestämmande av ersättning.

Biträde har rätt till skälig ersättning
för arbete, tidsspillan och
utlägg som uppdraget krävt. Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande,
centralmyndigheten
fastställer taxa som skall tillämpas
vid bestämmande av ersättning.

Har biträde genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kostnad
för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande.

Ersättning till biträde fastställes
i mål eller ärende vid allmän
domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen
av domstolen. Biträdesersättning
i annat fall fastställes
av rättshjälpsnämnden.

Ersättning till biträde fastställes
i mål eller ärende vid allmän
domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen
eller bostadsdomstolen av
domstolen. Biträdesersättning i
annat fall fastställes av rättshjälpsnämnden.

24 §

I den mån ej särskilda föreskrifter
gäller, utgår ersättning för bevisning
i mål eller ärende vid allmän
domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen
med skäligt belopp
enligt domstolens bestämmande.

I den mån ej särskilda föreskrifter
gäller, utgår ersättning för bevisning
i mål eller ärende vid allmän
domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen
eller bostadsdomstolen
med skäligt belopp enligt domstolens
bestämmande.

I angelägenhet, som ej handlägges
vid allmän domstol, krigsrätt
eller arbetsdomstolen, beslutar biträde
om utredning. Har biträde
ej förordnats, beslutar rättshjälpsnämnden.

Den som medverkat vid utredning
som avses i första stycket har
rätt till ersättning enligt föreskrifter
som Konungen meddelar. Ersättningen
bestämmes av rättshjälpsnämnden.

I fråga om part som åtnjuter
allmän rättshjälp i mål eller
ärende vid allmän domstol, krigsrätt
eller arbetsdomstolen äger bestämmelse
i lag om parts rättegångskostnad
tillämpning i fråga
om kostnaderna för rättshjälpen.

I angelägenhet, som ej handlägges
vid allmän domstol, krigsrätt,
arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen,
beslutar biträde om utredning.
Har biträde ej förordnats,
beslutar rättshjälpsnämnden.

Den som medverkat vid utredning
som avses i första stycket har
rätt till ersättning enligt föreskrifter
som regeringen meddelar. Ersättningen
bestämmes av rättshjälpsnämnden.

§2

I fråga om part som åtnjuter
allmän rättshjälp i mål eller
ärende vid allmän domstol, krigsrätt,
arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen
äger bestämmelse i
lag om parts rättegångskostnad
tillämpning i fråga om kostna -

2 Senaste lydelse 1973: 659.

LU 1974: 36

Nuvarande lydelse

Motpart eller annan som är ersättningsskyldig
för sådana kostnader
skall åläggas att utge ersättningen
till statsverket.

Föreslagen lydelse

derna för rättshjälpen. Motpart eller
annan som är ersättningsskyldig
för sådana kostnader skall
åläggas att utge ersättningen till
statsverket.

Vinner makar efter gemensam ansökan boskillnad eller äktenskapsskillnad
och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten, om
det ej med hänsyn till omständigheterna är obilligt, ålägga andra maken
att betala statsverket hälften av kostnaderna för rättshjälpen.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan
parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i
fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betalningsskyldighet
åläggas mot statsverket för dessa kostnader i deras helhet
eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

50 §

Bestämmelserna i denna lag om
angelägenhet, som skall prövas av
förvaltningsmyndighet, gäller även
sådant ärende vid allmän domstol,
krigsrätt eller arbetsdomstolen,
som avser domstolens förvaltande
verksamhet.

Bestämmelserna i denna lag om
angelägenhet, som skall prövas av
förvaltningsmyndighet, gäller även
sådant ärende vid allmän domstol,
krigsrätt, arbetsdomstolen eller
bostadsdomstolen, som avser
domstolens förvaltande verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

11 Förslag til!

Lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1974: 371) om rättegången i
arbetstvister

dels att i 3 kap. 1, 3, 5 och 10 §§ orden ”Kungl. Majit” skall bytas ut
mot ”regeringen”,

dels att 2 kap. 3 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §

Arbetsdomstolen är överrätt i mål som enligt 2 § upptagits vid tingsrätt
och därifrån fullföljes.

Att i arbetsdomstolen talan i Att i arbetsdomstolen talan i
visst fall kan föras mot central visst fall kan föras mot beslut,

förvaltningsmyndighets beslut som meddelats av annan myndig föreskrives

i lagen (1969: 93) om het än tingsrätt, föreskrives i 12

begränsning av samhällsstöd vid kap. 70 och 71 §§ jordabalken och

arbetskonflikt. i lagen (1969: 93) om begränsning

av samhällsstöd vid arbetskonflikt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

LU 1974: 36

Motionsyrkandena

De i betänkandet behandlade motionerna upptar följande yrkanden.

Motionen 1974:1924
I motionen 1974: 1924 av herrar Boo (c) och Börjesson i Falköping
(c) hemställs

1. att riksdagen beslutar att i 5 § förslaget till lag om bostadsdomstol
texten ” en ledamot med teknisk utbildning och erfarenhet

av värderings- eller byggnadsteknik (teknisk ledamot) ” utgår,

2. att riksdagen beslutar att bostadsdomstolen förläggs till Jönköping.

Motionen 1974:1925
I motionen 1974: 1925 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs
att riksdagen beslutar att avslå propositionen 1974:151 om inrättande
av bostadsdomstol.

Motionen 1974:1926

I motionen 1974: 1926 av fru Jacobsson (m) hemställs

1. att riksdagen beslutar att domstolen skall vara domför med fem
ledamöter, av vilka tre skall vara juristdomare — eller i förekommande
fall två skall vara juristdomare och en tekniker — samt två skall vara
intresseledamöter,

2. att riksdagen beslutar att samma regler för bevisföring och dokumentation
av bevisningen som gäller vid allmän underrätt skall gälla
vid hyresnämnd.

Motionen 1974:1927
I motionen 1974:1927 av fru Kristensson m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1974:151 såvitt avser inrättande
av bostadsdomstol,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till 1975 års
vårriksdag om att instansordningen vid fullföljd av avgöranden från
hyresnämnd skall utgöras av fastighetsdomstol och hovrätt.

Motionen 1974:1928
I motionen 1974: 1928 av herrar Nordin (c) och Fiskesjö (c) hemställs 1.

att riksdagen beslutar avslå Kungl. Maj:ts förslag till lag om bostadsdomstol
m. m. i proposition 1974:151,

2. att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning
och förslag till nya regler för överprövning av hyresnämnds
beslut med hänsyn tagen till vad i motionen anförts om enhetlighet i
rättstillämpning, bevisprövning, partssammansättning och antalet överprövningsinstanser.

LU 1974: 36

Utskottet

Inledning

I propositionen föreslås att en specialdomstol — bostadsdomstolen —
inrättas den 1 juli 1975 för överprövning av hyresnämnds avgöranden.
Enligt förslaget skall bostadsdomstolen vara enda överinstans för de
ärenden som enligt nuvarande ordning fullföljs från hyresnämnd till
allmän domstol eller till statens hyresråd, t. ex. bruksvärdemål, mål om
besittningsskydd, bostadssaneringsärenden, tvångsförvaltningsärenden,
bostadsrättstvister samt ärenden enligt hyresregleringslagen och bristortlagen.
Bostadsdomstolens huvudsakliga uppgift är enligt förslaget att
fungera som prejudikatinstans och genom rättsskapande verksamhet
leda rättsutvecklingen på området.

I bostadsdomstolen föreslås ingå dels lagfarna ledamöter, dels s. k.
intresseledamöter som utses efter förslag av bl. a. partsorganisationerna
på hyresmarknaden. I mål med inslag av tekniska frågor, t. ex. bostadssaneringsmål,
skall en av de lagfarna ledamöterna kunna bytas ut
mot ledamot med teknisk utbildning och erfarenhet av värderings- eller
byggnadsteknik (teknisk ledamot).

Bostadsdomstolen är domför antingen med sju ledamöter (den större
sammansättningen) eller med fyra ledamöter (den mindre sammansättningen).
Domstolen upphör att vara domför i den mindre sammansättningen,
om någon av ledamöterna påkallar att målet skall prövas
i den större sammansättningen.

Uppsättningen av intresseledamöter blir olika beroende på målets
beskaffenhet. När domstolen skall avgöra mål i den större sammansättningen
skall på fastighetsägaresidan delta företrädare för allmännyttiga
bostadsföretag, enskilda fastighetsägare eller bostadsrättsföreningar
beroende på vad slags fastighet tvisten rör. På hyresgästsidan
skall delta intresseledamöter som är förtrogna med bostadshyresgästers
förhållanden eller, vid prövning av fråga om överlåtelse av hyresrätt till
lokal, näringsidkande hyresgästers förhållanden. I bostadsrättstvister
ersätts dessa intresseledamöter av sådana intresseledamöter som är förtrogna
med bostadsrättshavares förhållanden.

Enligt förslaget är rättegången i bostadsdomstolen i princip skriftlig,
men möjligheter finns att hålla muntlig förhandling, bl. a. för att ta
upp muntlig bevisning. Parts möjlighet att åberopa nya omständigheter
eiler nya bevis i bostadsdomstolen föreslås bli större än vad som gäller
i allmän överrätt enligt rättegångsbalken.

I propositionen förordas att det bör finns fem tjänster för lagfaren
ledamot i bostadsdomstolen. Två av tjänsterna bör emellertid inte tillsättas
förrän behov av dem visar sig föreligga. Lagfaren ledamot skall
inte inneha ordinarie tjänst vid bostadsdomstolen utan — i likhet
med vad som gäller i fråga om ordförande i arbetsdomstolen — för -

LU 1974: 36

ordnas på arvodestjänst för tre år i sänder. Även förordnande för teknisk
ledamot och intresseledamot bör meddelas av regeringen för viss
tid. För teknisk ledamot och intresseledamot bör det finnas lämpligt
antal ersättare. I arbetet med beredning av målen för avgörande och expediering
av domstolens beslut bör finnas föredragande och annan
biträdande personal. Enligt förslaget bör bostadsdomstolens kansli förläggas
till Stockholm.

Statens hyresråd föreslås upphöra när bostadsdomstolen inrättas.

Propositionen innehåller dessutom förslag till vissa jämkningar i fråga
om förfarandet i hyresnämnderna. Sålunda ges hyresnämnderna möjlighet
att ta upp muntlig, formell bevisning i alla ärendekategorier som
ankommer på nämndens prövning. Vidare införs befogenhet för hyresnämnd
att avgöra viss tvistefråga genom särskilt beslut, s. k. mellanbeslut.
Hyresnämnd föreslås också kunna biträdas av teknisk expert i
vissa ärenden.

Till grund för propositionen ligger hyresprocesskommitténs betänkande
(Ds Ju 1974: 3) Bostadsdomstolen, överinstans till hyresnämnd.
Kommitténs förslag har i huvudsak fått ett positivt mottagande under
remissbehandlingen. Departementsförslaget överensstämmer nära med
kommittéförslaget.

Fråga om avslag på propositionen m. m.

I motionerna 1974: 1925 av herr Hermansson m. fl. (vpk), 1974:
1927 av fru Kristensson m. fl. (m) och 1974: 1928 av herrar Nordin (c)
och Fiskesjö (c) framförs yrkanden om avslag på propositionen. Härjämte
yrkas i de båda sistnämnda motionerna förslag till ny instansordning
för överprövning av hyresnämnds avgöranden.

Avslagsyrkandena i motionerna 1974: 1927 och 1974: 1928 grundas
främst på att motionärerna motsätter sig att det tillskapas en specialdomstol
för att handlägga tvister på det hyresrättsliga området. Motionärerna
erinrar om att det är en huvudprincip inom svenskt rättsväsende
att man så långt som möjligt bör undvika att inrätta specialdomstolar
och i motsvarande mån inskränka de allmänna domstolarnas
kompetens. Ett avsteg från denna huvudprincip är motiverat endast om
de mål eller ärenden, varom det är fråga, kännetecknas av så speciella
särdrag att övervägande skäl talar för att de handläggs av ett organ
utanför det allmänna domstolsväsendet. Enligt motionärernas uppfattning
saknas det i förevarande fall tillräckliga skäl för en sådan lösning.
Motionärerna pekar därvid på att hyresrättsliga tvister inte i
något avgörande hänseende skiljer sig från andra tvister mellan enskilda
som det ankommer på allmän domstol att pröva.

Till stöd för avslagsyrkandena framförs i dessa båda motioner också
kritik mot att propositionens förslag innebär att prövningsförfarandet
begränsas till endast två instanser. Enligt motionärernas uppfattning
bör man med hänsyn till rättssäkerhetens krav även på detta rätts -

LU 1974: 36

område hålla fast vid den traditionella grundsatsen om att rättstvister
skall kunna prövas i tre instanser. Önskvärd snabbhet i handläggningen
bör enligt motionärernas uppfattning i stället åstadkommas genom att
vissa måltyper behandlas med förtur samt genom att domstolarna ges
sådana personella och tekniska resurser som arbetsuppgifterna kräver.

I motionen 1974: 1928 framförs också kritiska synpunkter på en
utbredning av systemet med partssammansatta domstolar. Ger lagarna
alltför stort utrymme för olika tolkningar, bör materiella lagändringar
vara den åtgärd som först tillgrips för att uppnå ökad enhetlighet i
rättstillämpningen, hävdar motionärerna. Genom sådana lagstiftningsåtgärder
skapas enligt motionärernas mening större rättssäkerhet och
mer betryggande garantier för medborgarinflytande än ett system som
innebär att intresseorganisationer och korporationer tar över ansvaret
för den praktiska rättstillämpningen på viktiga områden.

De yrkanden om förslag till ny instansordning som framställs i motionerna
1974: 1927 och 1974: 1928 går i båda fallen ut på att man
bör eftersträva en lösning inom det allmänna domstolsväsendets ram.
I den förstnämnda motionen föreslås att samtliga hyresnämndsärenden,
varom här är fråga, skall kunna överklagas till fastighetsdomstol och
därifrån föras vidare till hovrätt. På något längre sikt kan också en
sådan lösning övervägas som innebär att hyresnämnderna inordnas i
fastighetsdomstolarna och att fullföljd av talan på vanligt sätt får ske
till hovrätt och högsta domstolen, påpekar dessa motionärer. Även i
motionen 1974: 1928 förordas i första hand att överprövningen av
hyresnämnds avgöranden bör ske inom den allmänna domstolsorganisationen,
men motionärerna vill inte definitivt utesluta att en särskild bostadsdomstol
inrättas som sista instans i ett system, där exempelvis
fastighetsdomstolarna utgör andra prövningsinstans för dessa målkategorier.

Den motivering som framförs till stöd för avslagsyrkandet i partimotionen
1974: 1925 (vpk) skiljer sig i åtskilliga hänseenden från den ovan
refererade. I motionen erinras om att vänsterpartiet kommunisterna
motsätter sig att hyresregleringslagen avskaffas och att statens hyresråd
avvecklas. Mot denna bakgrund motsätter sig motionärerna även förslaget
om inrättande av en bostadsdomstol. Motionärerna anser också
att till följd av systemet med partsrepresentation i bostadsdomstolen kommer
fastighetsägarna att få ett alltför stort inflytande på avgörandet
av tvistefrågor som skall ankomma på bostadsdomstolen. I motionen
framhålls att systemet med partsrepresentation även har andra nackdelar.
Det kan sålunda befaras att intresseledamöterna kommer att känna
sig bundna av sådana riksomfattande eller lokala överenskommelser,
som träffas mellan partsorganisationema på hyresmarknaden angående
olika frågor. Det torde därför bli svårt för enskilda parter att få gehör
i domstolen för en avvikande uppfattning i sådana frågor, påpekar

LU 1974: 36

motionärerna. De nödvändiga förbättringar och förändringar som för
närvarande behöver göras för att uppnå en enklare och enhetligare
ordning för överprövning av hyrestvister finner motionärerna böra kunna
åstadkommas inom ramen för det nuvarande domstolsväsendet.

Utskottet vill till en början erinra om att frågan om en hyresprocessreform
ingalunda är ny. Den instans- och fullföljdsordning som infördes
i samband med den nya hyreslagstiftningens tillkomst år 1969
visade sig relativt snart fungera mindre väl i vissa avseenden. Partiella
lagändringar har visserligen genomförts vid skilda tidpunkter, men det
har efter hand blivit alltmer tydligt att hela regelsystemet måste omarbetas
genomgripande. Utskottet har senast behandlat fullföljdsfrågan
i sina betänkanden LU 1972:17 (s. 11 f.) och 1973:13 (s. 56 f.) och
har därvid uttalat sig till förmån för en sådan omarbetning.

Den kritik som framförts mot det nuvarande fullföljdssystemet har
bl. a. tagit sikte på att instans- och fullföljdsordningen inte är enhetlig
för de olika ärendekategoriema. I vissa fall skall hyresnämndens avgörande
klandras till fastighetsdomstol genom ansökan om stämning. I
andra fall skall hyresnämndens beslut angripas genom besvär hos fastighetsdomstolen.
Vissa frågor kan överklagas från hyresnämnd till
fastighetsdomstol och från denna via hovrätt till högsta domstolen. I
andra ärenden gäller att talan mot hyresnämndens avgöranden i stället
skall föras direkt hos Svea hovrätt. Åtskilliga frågor prövas i sista instans
av fastighetsdomstol, medan vissa andra frågor av betydligt enklare
beskaffenhet kan föras ända upp till högsta domstolen.

Som en allvarlig brist i det nuvarande prövningssystemet har vidare
framhållits att det saknas möjlighet att genom en för hela riket gemensam
högsta instans få till stånd en enhetlig rättstillämpning i de fall där
de materiella bestämmelserna visat sig lämna utrymme för olika tolkningar.
Särskilt påtaglig har denna brist varit i fråga om bruksvärdemål,
vilka enligt nuvarande regler prövas av fastighetsdomstol som sista
instans. I dessa mål finns det således i stort sett lika många slutinstanser
som underinstanser. Fullföljdsordningen beträffande bruksvärdemålen
har utskottet för övrigt utförligt diskuterat i de båda ovannämnda
betänkandena LU 1972:17 och 1973:13. Utskottet vill här tillägga att
även beträffande måltyper som kan föras vidare till hovrätt har stundom
ett behov framträtt av auktoritativa prejudikat rörande uppkommande
tolkningsspörsmål. Som exempel kan nämnas besittningsskyddstvister angående
personalbostad enligt 46 § första stycket punkt 9 hyreslagen.

Inom utskottet råder en samstämmig uppfattning om att kritiken mot
den nuvarande instans- och fullföljdsordningen är befogad. Systemet med
ett stort antal slutinstanser i vissa typer av mål, t. ex. bruksvärdemålen,
är olämplig och bör ersättas med en ordning som bättre tillgodoser
behovet av auktoritativa och vägledande avgöranden. De nuvarande
fullföljdsbestämmelsema uppfyller inte heller berättigade anspråk på
enkelhet, överskådlighet och enhetlighet.

LU 1974: 36

I propositionen anges att avsikten med den nu förordade reformen i
första hand är att skapa förutsättningar för en enhetlig rättstillämpning.
Förslaget tillgodoser också behovet av mera ensartade fullföljdsregler
för olika ärendekategorier. Propositionens förslag uppfyller således två
viktiga krav som bör ställas på en hyresprocessreform. Denna uppfattning
kommer också till uttryck i de väckta motionerna. Vad motionärerna
vänder sig mot är i stället att dessa önskvärda förbättringar åstadkommits
genom att överprövningen av hyresnämndsärendena överförs till
en särskild, i förhållande till det allmänna domstolsväsendet fristående
specialdomstol.

Såsom framhålls i motionerna 1974: 1927 och 1974: 1928 är det ett
utmärkande drag för det svenska domstolsväsendet att de allmänna
domstolarnas kompetens är mycket vidsträckt. Specialprocess vid särskilda
domstolar förekommer bara inom snävt begränsade områden.
Utskottet är ense med motionärerna om att denna ordning återspeglar en
viktig princip med fast förankring i svensk rättstradition. Utskottet delar
också motionärernas uppfattning att starka skäl bör fordras för att
avsteg skall få göras från denna princip.

Beträffande frågan huruvida sådana skäl kan åberopas i förevarande
fall vill utskottet först peka på att hyrestvistema redan för närvarande
i betydande omfattning handläggs utanför de allmänna domstolarnas
ram, nämligen hos hyresnämnderna och hos statens hyresråd. I motionen
1974: 1927 förs den tanken fram att hyresnämnderna på längre
sikt skulle kunna inordnas i fastighetsdomstolarna. Föredragande statsrådet
har i propositionen förklarat att han inte är beredd att överväga en
sådan ordning. Även utskottet tar avstånd från tanken på en sådan integrering.
Som framhålls i propositionen har de statliga hyresnämnderna
visat sig fungera väl och de är numera allmänt kända bland hyresgästerna.
Att under sådana förhållanden ändra grundläggande förutsättningar
för nämndernas organisation torde såsom föredragande statsrådet
framhållit knappast böra komma i fråga, så mycket mindre som
utskottet såsom framgår av det följande ställer sig avvisande till intresseledamöter
i de allmänna domstolarna.

En av utgångspunkterna för en hyresprocessreform måste alltså vara,
att det avsteg från principen om ett sammanhållet domstolsväsende
som gjordes år 1968 genom inrättandet av de statliga hyresnämnderna
skall bestå även i fortsättningen.

En annan utgångspunkt för reformen måste enligt utskottets mening
vara att även den nya överinstansen bör bygga på partsorganisationernas
medverkan i rättsskipningen. Det har visat sig värdefullt att den
sakkunskap och erfarenhet som finns representerad hos hyresmarknadens
organisationer i största möjliga utsträckning utnyttjas vid prövning av
hyrestvister. Erfarenheten har också visat att det vid överprövning av
hyresnämndernas avgöranden ofta blir fråga om skönsmässiga bedömningar
av en typ som gör det angeläget att den särskilda sakkunskap

LU 1974: 36

som hyresmarknadens organisationer har i dessa frågor blir företrädd
i den överprövande instansen. Särskilt bruksvärdemålen och saneringsmålen
berör nära organisationerna och kräver dessutom speciell sakkunskap
och hyrespolitisk överblick. Utskottet erinrar vidare om att
partsrepresentation för närvarande förekommer i slutinstansen — statens
hyresråd — när det gäller ärenden enligt hyresregleringslagen och ärenden
enligt bristortlagen. Någon kritik mot statens hyresråd från här anförda
synpunkter har veterligen inte anförts. När nu statens hyresråd
avvecklas i samband med hyresregleringens avskaffande, är det enligt
utskottets mening ofrånkomligt att man försäkrar sig om en fortsatt
medverkan från partsorganisationemas sida vid uppbyggandet av den
nya centrala överinstansen.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka att det föreligger ett
allmänt intresse av att hyresmarknaden erhåller en sådan stadga att man
kan undgå skadliga slitningar samtidigt som hyresgästernas intressen
kan tillvaratas och främjas. Från statsmakternas sida har man tidigare
i olika sammanhang givit klart uttryck för att man betraktar partsorganisationerna
inte bara som stridbara och för uppgiften väl skickade
företrädare för motstående intressen utan också som en medlande
och stabiliserande faktor. Man har därför kunnat tillmötesgå deras
önskemål, samtidigt som man pålagt dem ett allt större ansvar för en
fungerande hyresmarknad. Ett av de senaste uttrycken härför är bl. a.
de år 1971 beslutade ändringarna i hyresregleringslagen angående fastställelse
eller ändring av bashyra, vilka innebär att bashyra i första hand
skall fastställas efter överenskommelse mellan hyresmarknadens organisationer.

Om man således i likhet med utskottet anser att det är nödvändigt
att företrädare för partsorganisationerna på hyresmarknaden ingår
som ledamöter i den nya överinstansen, leder denna uppfattning fram
till att den nya överinstansen måste få karaktären av en specialdomstol.
Att införa intresseledamöter i det allmänna domstolsväsendet
skulle nämligen innebära en principiell nyhet som utskottet anser inte
böra övervägas för närvarande. Inte heller är utskottet berett att tillstyrka
ett treinstanssystem av den typ som skisseras i motionen 1974:
1928, nämligen att hyresnämnds avgöranden skulle kunna överklagas
till fastighetsdomstol och därifrån föras vidare till en specialdomstol
av samma slag som bostadsdomstolen. En sådan lösning skulle bl. a.
medföra den nackdelen att samma rättegångsform inte skulle vara tilllämplig
vid målens handläggning i de olika instanserna, vilket skulle
ge upphov till både praktiska och juridiska komplikationer.

Vad vidare angår motionärernas invändning om att hyresmål inte
på något avgörande sätt skiljer sig från andra civilrättsliga mål, som
det ankommer på allmän domstol att pröva, anser utskottet att denna
invändning inte har sådan tyngd att man av principiella skäl bör avstå

LU 1974:36

från att även beträffande handläggningen i andra instans överföra större
delen av hyresmålen till en specialdomstol. Utskottet vill i detta
sammanhang erinra om att förslaget om inrättande av en specialdomstol
för överprövning av de tvister som börjar i hyresnämnd under remissbehandlingen
tillstyrkts av bl. a. Hyresgästernas riksförbund, fastighetsägareförbundet
och SABO liksom även av flera hyresnämnder, Svea
hovrätt, bostadsstyrelsen och TCO.

I motionerna 1974: 1927 och 1974: 1928 vänder man sig också mot
att propositionens förslag innebär ett tvåinstanssystem. Motionärerna
anser att rättstvister bör kunna prövas i tre instanser, om inte särskilda
skäl talar mot det. Utskottet hyser stor förståelse för denna synpunkt,
som återspeglar en grundläggande rättssäkerhetsprincip. Utskottet anser
emellertid att man i förevarande fall är tvungen att göra ett avsteg
från den vanliga ordningen med ett treinstanssystem. Skälet för att det
bör finnas endast en överprövningsinstans kan kort sammanfattas så
att det blir enklare, billigare och snabbare avgöranden. Detta har
sedan länge ansetts innebära viktiga fördelar för partema i just hyrestvister.
Utskottet erinrar vidare om att redan den nu rådande fullföljdsordningen
i väsentlig mån innebär ett tvåinstanssystem, där statens
hyresråd respektive fastighetsdomstolarna dömer i sista instans.
Förslaget innebär visserligen att antalet prövningsinstanser minskar i
fråga om vissa målkategorier, t. ex. besittningsskyddsmål, tvångsförvaltningsmål
och vissa mål enligt bostadssaneringslagen. När det är
fråga om kvalificerade prövningsorgan, som är specialiserade på ett
begränsat sakområde, bör likväl enligt utskottets mening ett tvåinstanssystem
kunna accepteras från rättssäkerhetssynpunkt. Utskottet
vill i sammanhanget peka på att exempelvis arbetsdomstolen och marknadsdomstolen
dömer i såväl första som sista instans inom sina rättsområden.

I motionen 1974: 1925 framförs farhågor för att partsorganisationernas
företrädare i bostadsdomstolen kommer att känna sig bundna
av träffade generella överenskommelser mellan organisationerna och i
förekommande fall hävda innehållet i dessa överenskommelser i strid
mot en riktig juridisk bedömning av den föreliggande enskilda tvisten.
Utskottet vill emellertid framhålla att ett sådant antagande motsägs av
erfarenheterna från hyresrådets långa verksamhet. Liknande positiva
erfarenheter föreligger också beträffande arbetsdomstolen. Föredragande
statsrådet har i propositionen understrukit att uttrycket intresseledamot
självfallet inte betyder att sådan ledamot skall känna sig bunden i sin
dömande verksamhet till det intresse han kan sägas representera. Alla
ledamöter i bostadsdomstolen utövar en dömande verksamhet och skall
i denna egenskap inte uppfattas som företrädare för bestämda partsintressen
utan tvärtom som självständiga domare, framhålls det i propositionen.
Utskottet vill för sin del ytterligare understryka att intresse 3

Riksdagen 1974. 8 sami. Nr 36

LU 1974: 36

ledamöterna i bostadsdomstolen av statsmakterna är utsedda för att
tillföra domstolen fackkunskap och ge domstolen en särskild förankring
hos bostadsmarknadens organisationer. Intresseledamöterna intar
således ställning som självständiga domare i en kollegial domstol.
Det är enligt utskottets mening viktigt att intresseledamötema uppfattar
sin uppgift på detta sätt och att de låter sitt agerande i domstolen
bestämmas av denna grundsyn.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att enligt 10 § förslaget
till lag om bostadsdomstol skall bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken
om jäv mot domare äga motsvarande tillämpning på ledamot i
bostadsdomstolen. I propositionen framhålls att i likhet med den praxis
som har utbildats inom statens hyresråd och hyresnämnderna, bör intresseledamot
som medverkat på riks- eller lokalplanet i förhandlingsöverenskommelse
om schabloner för ändring av bashyra inte anses vara
av jäv hindrad att delta i beslut som gäller bostadslägenhet som berörs
av förhandlingsöverenskommelsen. Har däremot ledamoten som företrädare
för fastighetsägare- eller hyresgästförening förhandlat om
hyresersättningen eller annat hyresvillkor för just det hus eller den
lägenhet målet rör, torde i allmänhet en jävsituation föreligga. Föredragande
statsrådet framhåller att det sagda självfallet äger tillämpning
också i fråga om ledamot som deltar i andra liknande förhandlingsöverenskommelser.

Utskottet kan ansluta sig till vad sålunda uttalats i propositionen
angående vad som i formellt avseende bör iakttagas i fråga om jäv. Utskottet
vill för sin del dock samtidigt understryka vikten av att rättsskipningen
i hyrestvister kommer att omfattas med förtroende av alla
grupper av enskilda. Utskottet förutsätter därför att de ovan berörda
jävsgrundande omständigheterna ägnas speciell uppmärksamhet från
intresseledamöternas sida.

På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till motionerna
1974: 1925, 1974: 1927 och 1974: 1928.

Teknisk ledamot

Enligt propositionens förslag skall en av juristdomarna kunna bytas
ut mot teknisk ledamot i mål med inslag av tekniska frågor, t. ex.
bruksvärdemål, bostadssaneringsmål och tvångsförvaltningsmål. Frågan
om teknisk ledamot skall ingå i bostadsdomstolen avgörs av ordföranden
i målet. Teknisk ledamot kan ingå i stället för lagfaren ledamot
när bostadsdomstolen sammanträder såväl i den större som i den mindre
sammansättningen. Förordnande för teknisk ledamot meddelas av
regeringen för viss tid. Arbetsunderlaget väntas emellertid inte bli
tillräckligt stort för att ge en heltidsarbetande tekniker full sysselsättning
vid bostadsdomstolen. På grund härav förordar föredragande
statsrådet att tjänst inte inrättas vid domstolen för den tekniske ledamoten.

LU 1974: 36

I motionen 1974: 1924, yrkandet 1, ifrågasätts om den lämpligaste
formen för teknikerns medverkan i bostadsdomstolen är att han ges
ställning av dömande ledamot. Erforderlig teknisk expertis bör i första
hand tillkallas genom parternas egen försorg, anser motionärerna. Bostadsdomstolen
kan dessutom självmant förordna särskild sakkunnig
enligt 40 kap. rättegångsbalken, om ärendenas beskaffenhet föranleder
detta.

Utskottet vill till en början peka på att liknande kritik framfördes
under remissbehandlingen mot kommitténs förslag i motsvarande del
av Hyresnämnden för Stockholms län. Föredragande statsrådet förklarar
sig i propositionen inte beredd att med anledning därav förorda
några ändringar beträffande formen för teknikerns medverkan i domstolsarbetet.
Den lämpligaste formen är enligt statsrådets mening att
teknikern ges ställning av meddomare.

Utskottet vill vidare erinra om att i fastighetsdomstol och i vattendomstol
ingår teknisk ledamot, benämnd fastighetsråd, som meddomare
i rätten. Samma sak gäller teknisk ledamot i vattenöverdomstolen
(s. k. vattenrättsråd). Såvitt utskottet känner till är erfarenheterna av
tekniska ledamöters medverkan i dessa domstolar odelat positiva. I
propositionen 1974: 144, som har tillstyrkts av justitieutskottet (JuU
1974: 34) men som ännu ej har behandlats av riksdagen, föreslås ytterligare
en reform i samma riktning. Enligt detta förslag bör hovrätt ha
särskild sammansättning vid handläggning av mål som fullföljs från
fastighetsdomstol. Förslaget innebär, att i sådana mål skall en teknisk
ledamot ingå i stället för en av de lagfarna ledamöterna.

Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för att den tekniske
ledamoten bör ha ställning av meddomare, som i samarbete med de
lagfarna ledamöterna kan medverka i bedömning av materialet i målet
utifrån den fackkunskap och erfarenhet som han besitter. Man vinner
därigenom bl. a. den stora fördelen att teknisk sakkunskap kommer
att vara företrädd inom domstolen även under domsöverläggningen och
arbetet med att skriftligen avfatta domen.

För att inte den önskvärda balansen mellan intresseledamöterna och
övriga ledamöter i den större sammansättningen skall förryckas i mål,
i vilka teknisk ledamot ingår, bör såsom föredragande statsrådet föreslår
en av de tre juristledamöterna utgå i teknikermål. I den mindre
sammansättningen kommer bostadsdomstolen således att i sådana mål
bestå av en juristledamot som ordförande, den tekniske ledamoten och
två intresseledamöter. Utskottet vill med anledning härav framhålla,
att för att bostadsdomstolen skall ha möjlighet att tillräckligt omsorgsfullt
penetrera rättsliga frågor av mera invecklad beskaffenhet torde
det vara önskvärt att åtminstone två lagfarna ledamöter deltar i avgörandet.
Skulle det någon gång förekomma mål med både rättsliga och
tekniska frågor av svårbedömbar natur, bör således möjligheten att ta

LU 1974: 36

upp målet i den större sammansättningen utnyttjas, även om målet
likväl inte kan anses ha principiell betydelse.

På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till motionen
1974: 1924, såvitt nu är i fråga.

Domförhetsreglerna

Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen finns det
två alternativa sammansättningar av bostadsdomstolen, den större sammansättningen
med sju ledamöter och den mindre sammansättningen
med fyra ledamöter. Sammanträder domstolen med sju ledamöter, skall
tre av dem vara lagfarna och fyra av dem intresseledamöter. Sammanträder
domstolen med fyra ledamöter skall två av dem vara lagfarna
och två vara intresseledamöter.

Förslaget om att intresseledamöterna i den större sammansättningen
skall kunna överrösta de lagfarna ledamöterna kritiseras i motionen
1974: 1926, yrkandet 1. Motionärerna framhåller att de mål som den
nya domstolen skall handlägga huvudsakligen rör tvister mellan enskilda
avtalspartner. Dessa tvister kommer antagligen att i stor utsträckning
gälla frågor om besittningsskydd, i vilka rättssäkerhetssynpunkter
för parterna gör sig starkt gällande. Även i andra typer av
mål kan rättssäkerhetsproblematiken bli framträdande. Motionären pekar
vidare på att det finns grupper av enskilda som inte är medlemmar
av intresseorganisation och som rent av kan stå i motsatsförhållande
till sådan organisation. Även detta talar enligt motionärens uppfattning
mot lämpligheten av att låta fler intresseledamöter än lagfarna ledamöter
ingå i domstolen. I motionen föreslås därför, att bostadsdomstolen
blir domför med tre juristdomare — eller i förekommande fall med
två juristdomare och en tekniker — samt med två intresseledamöter.

Utskottet vill till en början peka på att propositionens förslag på
denna punkt ansluter till vad som sedan lång tid gäller beträffande arbetsdomstolen.
Det är omvittnat att lekmannaledamöterna i arbetsdomstolen
uppfattar sig själva inte som representanter för de tvistande parterna
utan som självständiga domare. Det är också omvittnat att dessa
ledamöter i det praktiska domstolsarbetet ådagalägger en stark strävan
efter objektivitet.

Utskottet vill vidare peka på att samma ordning sedan länge gällt
för det hyresreglerade området. Av hyresrådets sju ledamöter representerar
nämligen fyra partsorganisationer på hyresmarknaden. Några invändningar
av liknande slag har såvitt utskottet känner till inte framförts
mot hyresrådet.

Mot denna bakgrund ansluter sig utskottet till föredragande statsrådets
bedömning att eventuella farhågor för att sammansättningsreglerna
skall kunna leda till att enskilda parter inte kan få sin sak förutsättningslöst
prövad i domstolen får anses vara ogrundade. Såsom

LU 1974: 36

framhålls i propositionen ligger dessutom den föreslagna ordningen
i linje med den ställning på bostads- och hyresmarknaden som partsorganisationerna,
inte minst genom hyreslagstiftningen, kommit att
inta.

Utskottet vill beträffande motionärens förslag till sammansättning
av domstolen tillägga, att man inte heller får bortse från följande
praktiska synpunkt. I den stora sammansättningen, som avgör de större
ärendena och särskilt sådana av principiell betydelse, har partsorganisationerna
ett behov av att delta med dels en jurist och dels en organisationsföreträdare
med vid utblick över hyresmarknadsproblemen
i hela landet och som dessutom har förutsättningar att mer ingående
bedöma även ekonomiska och statistiska frågor.

På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till motionen
1974: 1926 i denna del.

Bevisupptagningen i hyresnämnd

Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen läggs i
propositionen fram förslag till vissa jämkningar i frågor om hyresnämndsförfarandet.
De föreslagna jämkningarna hänger närmast samman
med inrättandet av den nya överinstansen. Ett av förslagen syftar
till att öka möjligheterna för hyresnämnd att ta upp muntlig, formell
bevisning.

Ursprungligen saknades helt möjlighet för hyresnämnd att ta upp
muntlig, formell bevisning. Alltjämt saknas sådan möjlighet i de flesta
typer av ärenden som nämnden handlägger. Parter och eventuellt tillstädeskomna
vittnen hörs i stället upplysningsvis av nämnden under
obundna former. Genom 1973 års hyreslagstiftning infördes emellertid
en begränsad möjlighet till muntlig bevisupptagning. Hyresnämnd fick
då rätt att höra vittne under ed eller motsvarande försäkran och part
under sanningsförsäkran i vissa typer av ärenden, nämligen bytesärenden
enligt 35 § hyreslagen och ärenden angående tillstånd till andrahandsupplåtelse
av hyrd bostadslägenhet eller bostadsrättslägenhet enligt
40 § hyreslagen. Anledningen till att domstolsmässig bevisföring infördes
i dessa fall var att fullföljdsrätten samtidigt slopades.

Som förutsättning för bevisupptagningen gäller enligt 13 § nämndlagen
att särskilda skäl föranleder till att vittnes- och partsförhöret
hålls. Reglerna om formell muntlig bevisning är vidare dispositiva, vilket
innebär att nämnden inte skall förordna om sådan bevisning annat
än på parts begäran. Av nämnden inkallat vittne har rätt till ersättning
av allmänna medel (19 § nämndlagen).

I propositionen föreslås att hyresnämnds möjlighet att ta upp muntlig
bevisning vidgas avsevärt. Enligt förslaget bör hyresnämnd få möjlighet
att höra vittne eller sakkunnig under ed eller motsvarande försäkran
och part under sanningsförsäkran i alla ärendekategorier som

LU 1974: 36

ankommer på nämndens prövning. Beträffande de förutsättningar under
vilka bevisupptagning kan ske i hyresnämnd föreslås också vissa ändringar.
Sålunda slopas kravet på att det skall föreligga särskilda skäl
för att bevisupptagning skall få äga rum. I stället föreskrivs att bevisupptagning
får äga rum, om det är erforderligt för utredningen och
bevisningen inte finnes kunna föras på annat sätt med avsevärt ringare
besvär eller kostnad. Det nuvarande kravet på att part skall ha begärt
förhöret bör däremot enligt förslaget stå kvar. De omarbetade bevisupptagningsreglerna
föreslås bli upptagna i en ny 19 a § i nämndlagen.

I motionen 1974: 1926, yrkandet 2, framhålls att det skulle vara
olyckligt om hyresnämnderna i någon större utsträckning kommer att
avvisa muntlig bevisning som part begär. I så fall torde det mången
gång bli nödvändigt för bostadsdomstolen att som bevisning ta upp
muntliga utsagor som inte först prövats av hyresnämnderna. Detta
skulle strida mot instansordningens princip och dessutom medföra en
alltför stor arbetsbörda för bostadsdomstolen. Motionären anser att det
därför inte är lämpligt att begränsa möjligheten att föra muntlig bevisning
vid hyresnämnderna på sätt som föreslagits i propositionen. Om
man vill införa ett tvåinstanssystem med en för hela riket gemensam
domstol som andra prövningsinstans, måste man enligt motionärens
mening ställa särskilda krav på processmaterialet i första instans och
på samordning av regler för förfarandet i båda instanserna. De i propositionen
föreslagna reglerna är inte tillfredsställande utformade i
dessa hänseenden. Särskilt behov finns av mer detaljerade regler för
handläggning och för dokumentation i hyresnämnderna. I motionen
hemställs att riksdagen beslutar att samma regler för bevisföring och
dokumentation av bevisningen som gäller vid allmän underrätt också
skall gälla vid hyresnämnd.

Utskottet vill till en början slå fast att inrättandet av bostadsdomstolen
ofrånkomligen leder till att hyresnämndsförfarandet måste ändras
så att formell, muntlig bevisning kan förebringas vid nämnden i
alla slags ärenden. De tankegångar som ligger till grund för propositionens
förslag till nya bevisupptagningsregler kan sammanfattas i följande
tre grundsatser.

För det första får bevisupptagningsreglerna inte i väsentlig mån
minska hyresnämndsförfarandets stora fördelar i fråga om enkelhet,
billighet och snabbhet. Detta önskemål talar således för att nuvarande
begränsningar i förutsättningarna för bevisupptagning vid hyresnämnd
behålls, så att nämnden kan utöva en aktiv processledning och se till
att onödig utredning inte dras in i ärendet. Samtidigt är emellertid
även vissa nackdelar förbundna med ett behållande av de nuvarande
restriktionerna mot formell muntlig bevisning i 13 § nämndlagen.
Följden därav torde nämligen lätt bli att rättegången i bostadsdomstolen
— särskilt i besittningsskyddsmålen — skulle komma att tyngas

LU 1974: 36

av bevisning som förebringas först där. Detta skulle i sin tur minska
bostadsdomstolens möjlighet att fungera huvudsakligen som en prejudikatinstans.

För det andra leder nyssnämnda krav på att hyresnämndsförfarandet
skall bevaras smidigt till att bostadsdomstolens möjligheter att ta
upp ny bevisning måste vidgas i förhållande till vad som gäller i allmän
överrätt enligt 50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken. För den
enskilde som i de aktuella målkategorierna inte sällan själv för sin talan
inför hyresnämnden, skulle det uppenbarligen te sig stötande att måhända
förlora sin talan av formella skäl därför att han förebragt en
ofullständig utredning vid hyresnämnden.

För det tredje bör slutligen så långt möjligt samma regler gälla
för under- och överinstansen om när bevis får tas upp.

För att ovannämnda tre reformönskemål skall kunna tillgodoses
på bästa sätt har departementsförslaget på vissa punkter omarbetats i
förhållande till kommitténs förslag.

Enligt utskottets mening utgör den i propositionen förordade lösningen
en ändamålsenlig avvägning mellan de olika synpunkter som
härvidlag gör sig gällande. Utskottet vill först peka på att den föreslagna
uppmjukningen av den nuvarande bevisupptagningsregeln i 13 §
nämndlagen inte torde behöva leda till att det smidiga hyresnämndsförfarandet
ändras alltför mycket i tyngande riktning. Såsom framhålls
i propositionen innebär möjligheten för nämnd att ta upp muntlig
bevisning praktiskt sett inte mera än att vittnet eller parten får avlägga
ed eller försäkran, innan hans hörs (jfr propositionen 1973: 23
s. 130). Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att ett
genomförande av förslaget i denna del inte påkallar särskilda bestämmelser
om skriftlig eller muntlig förberedelse, bevisföreläggande e. d.

Utskottet vill vidare fästa uppmärksamheten på att propositionens
förslag innebär att man inte ställer upp särskilda begränsningar i fråga
om parts rätt att åberopa nya omständigheter eller nya bevis i bostadsdomstolen.
Utskottet finner det tillfredsställande att man på detta
sätt kunnat tillgodose önskemålet om att enskild part ej skall behöva riskera
att få sin talan ogillad i överinstansen av formella skäl. Å andra sidan
kan naturligtvis resultatet någon gång bli att tyngdpunkten i prövningsförfarandet
kommer att ligga i bostadsdomstolen i stället för i hyresnämnden.
Såsom framhålls i propositionen är likväl detta en olägenhet
som man får vara beredd att ta om man inte vill riskera en förändring
av nämndförfarandet i tyngande riktning.

Utskottet vill också framhålla att propositionens förslag innebär att
förutsättningarna för bevisupptagning väsentligen blir desamma i underoch
överinstanserna. I såväl hyresnämnden som bostadsdomstolen föreslås
sålunda gälla att bevisupptagning får äga rum, om det är erforderligt
för utredningen och bevisningen inte finnes kunna föras på annat
sätt med avsevärt ringare besvär eller kostnad. I hyresnämnd gäller en -

LU 1974: 36

ligt förslaget dessutom, liksom nu, att parts- eller vittnesförhöret skall
ha begärts av part. Något sådant har inte kunnat föreskrivas för bostadsdomstolens
del, eftersom en motsvarighet till de s. k. tilltrosparagraferna
i rättegångsbalken föreslås gälla med avseende på bevisvärderingen
i bostadsdomstolen (se 23 § andra stycket förslaget till lag om
bostadsdomstol). Utskottet vill i detta sammanhang dock påpeka att den
processrättsliga grundsatsen om att parterna bär ansvaret för att utredningsmaterialet
blir fullständigt också gäller i fråga om bostadsdomstolen
(jfr 35 kap. 6 § rättegångsbalken). Till följd härav bör i enlighet med
vad som förordas i propositionen bostadsdomstolen inte utan framställning
av part kunna höra vittne som inte hörts tidigare på parts begäran.

Beträffande motionärens förslag att samma regler för bevisföring och
dokumentation av bevisningen som gäller vid allmän underrätt också
bör gälla vid hyresnämnd vill utskottet avslutningsvis framhålla följande.

Enligt utskottets mening måste man vid en jämförelse mellan de olika
bevisföringsreglerna vid allmän domstol och hyresnämnd ta hänsyn till
att olika regler gäller även i fråga om vittnesersättning och rättegångskostnad.
Skyldigheten att primärt betala vittnesersättningen samt risken
att slutligt få svara för såväl sina egna som motpartens rättegångskostnader
utgör uppenbarligen ett starkt avhållande moment för part mot att
åberopa vidlyftig utredning vid allmän domstol. I ärende som handläggs
av hyresnämnd finns det ingen motsvarighet till dessa regler. Vittnesersättningen
utgår t. ex. i princip av allmänna medel (19 § andra stycket
nämndlagen). Nämnden kan inte heller ålägga part att ersätta motpartens
kostnader i ärendet. Redan av nu berörda skäl torde det enligt utskottets
mening vara nödvändigt att hyresnämnd ges något friare händer
än allmän domstol i sitt ställningstagande till frågan om erbjuden bevisning
bör tillåtas eller inte.

Vad vidare angår frågan om dokumentation av bevisning vill utskottet
tillägga följande. Såsom framhålls i propositionen medför hänvisningarna
i lagen om bostadsdomstol till rättegångsbalken inte automatiskt att
också protokollkungörelsen (1971: 1066) blir tillämplig i bostadsdomstolen.
Föredragande statsrådet påpekar i anslutning härtill att motsvarande
bestämmelser, eventuellt i form av hänvisningar till protokollkungörelsen,
lämpligen kan meddelas i instruktionen för bostadsdomstolen.
Utskottet biträder denna uppfattning.

På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till motionen
1974: 1926, såvitt nu är i fråga.

Lokaliseringsf rågan

Såsom tidigare omnämnts föreslås i propositionen att bostadsdomstolens
kansli skall förläggas till Stockholm. I motionen 1974: 1924, yrkandet
2, föreslås i stället att domstolen förläggs till Jönköping. Motionä -

LU 1974: 36

rerna påpekar att bakgrunden till propositionens förslag synes vara att
det övervägande antalet mål antas komma att gälla förhållanden i
Stockholmsområdet. Denna bedömning finner motionärerna dåligt grundad.
Skall en bedömning göras enbart på grund av var befolkningstätheten
är starkast måste självfallet också Göteborgs- och Malmöregionerna
tas med i bilden. Dessa två områden tillsammans har större befolkning
än Storstockholmsområdet. Det förefaller motionärerna därför
lämpligare att till lokaliseringsort välja en plats som också kan tillgodose
dessa orters önskemål. Bostadsdomstolen bör sålunda lokaliseras till en
plats där resandet minskar för alla. I motionen förordas därför att bostadsdomstolen
lokaliseras till Jönköping.

Utskottet vill till en början konstatera att det med hänsyn till den nya
myndighetens förhållandevis ringa storlek inte torde vara aktuellt att
anlägga några regionalpolitiska synpunkter på lokaliseringsfrågan. Detta
har inte heller motionärerna gjort. De skäl som föredragande statsrådet
anfört till stöd för förslaget att bostadsdomstolen skall förläggas till
Stockholm är enligt utskottets mening tungt vägande. Såsom framgår av
nedanstående tabell över de aktuella domstolarna tyder tillgängliga statistiska
uppgifter på att antalet mål kan förväntas bli ojämförligt störst
i Stockholmsområdet.

Antalet ärenden som avgjorts av fastighetsdomstol efter klander eller
besvär mot hyresnämnds beslut

Domstol	Mål avgjorda		Anhängiggjorda (icke avgjorda) mål 1.7.1973
1971	1972	första halv-året 1973
Stockholms	236	119	74	53
Jönköpings	1	1	0	0
Malmö	11	14	3	8
Göteborgs	15	5	9	6

Utskottet vill vidare peka på att, eftersom det kan antas att flertalet av
intresserepresentanterna kommer att rekryteras bland personer som i ett
eller annat hänseende är knutna till de organisationer på bostadsmarknaden
som har sin verksamhet förlagd till Stockholm, en lokalisering av
domstolen till annan ort inte torde vara ett realistiskt alternativ.

Det bör slutligen erinras om att bostadsdomstolen enligt förslaget vid
behov skall hålla sammanträden på olika ställen i landet.

På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till motionen
1974:1924, såvitt nu är i fråga.

Utöver det ovan anförda har de i propositionen framlagda förslagen
inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

4 Riksdagen 1974. 8 sami. Nr 36

LU 1974: 36

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande fråga om avslag på propositionen
1974: 151 avslår motionerna 1974: 1925 och 1974: 1928,

2. att riksdagen beträffande fråga om avslag på förslaget om
bostadsdomstol avslår motionen 1974: 1927,

3. att riksdagen beträffande teknisk ledamot med avslag på motionen
1974: 1924, yrkandet 1, antar 5, 7 och 15 §§ förslaget
till lag om bostadsdomstol,

4. att riksdagen beträffande domförhetsreglema med avslag på
motionen 1974: 1926, yrkandet 1, antar 12—14 §§ förslaget
till lag om bostadsdomstol,

5. att riksdagen beträffande bevisupptagning i hyresnämnd med
avslag på motionen 1974: 1926, yrkandet 2, antar 19 a §
förslaget till lag om ändring i lagen (1973: 188) om arrendenämnder
och hyresnämnder,

6. att riksdagen beträffande förslaget till lag om bostadsdomstol
antar detta i den mån det inte omfattas av hemställan ovan
under 3 och 4,

7. att riksdagen beträffande förslaget till lag om ändring i lagen
(1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder antar detta
i den mån det ej omfattas av hemställan ovan under 5,

8. att riksdagen beträffande övriga lagförslag, vilka behandlas i
detta betänkande, antar dessa,

9. att riksdagen godkänner att bostadsdomstolen med de uppgifter
som har angetts i propositionen inrättas den 1 juli 1975,

10. att riksdagen, beträffande lokaliseringsorten för bostadsdomstolen,
med avslag på motionen 1974: 1924, yrkandet 2, godkänner
att domstolens kansli förläggs till Stockholm,

11. att riksdagen i övrigt godkänner de riktlinjer för bostadsdomstolens
organisation och arbetsformer som har förordats i
propositionen,

12. att riksdagen godkänner att statens hyresråd avvecklas fr. o. m.
den 1 juli 1975,

13. att riksdagen bemyndigar Kungl. Majit att vidta de övergångsåtgärder
som behövs på grund av att statens hyresråd
upphör,

14. att riksdagen bemyndigar Kungl. Majit att föra över stat
annan ordinarie domartjänst än tjänst för justitieråd eller regeringsråd
och ordinarie tjänst för ordförande i hyresnämnd

LU 1974: 36

som förenas med tjänst som lagfaren ledamot i bostadsdomstolen.

Stockholm den 3 december 1974

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Hammarberg (s), Lidgård (m)*,
Sundelin (s), Andersson i Södertälje (s), Torwald (c), Winberg (m), fru
Nilsson i Sunne (s)*, herrar Olsson i Sundsvall (c), Israelsson (vpk), fru
Fredgardh (c), herr Gustafsson i Stockholm (s), fru Johansson i Hovmantorp
(s), herr Henmark (fp) och fru Karlsson (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. beträffande fråga om avslag på propositionen (punkt 1 i hemställan)

av herr Israelsson (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 30 med
”Utskottet vill” och slutar på s. 34 med ”och 1974: 1928” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att den i motionen 1974: 1925 förda argumenteringen
mot propositionens förslag är tungt vägande. Bostadsdomstolen skall
enligt förslaget tydligen fungera som ett slags arbetsdomstol på hyresmarknaden,
där överenskommelser som träffats på riksplanet — ofta
över huvudet på hyresgästerna och mot deras vilja — kommer att bli
vägledande för de intresserepresentanter som utgör domstolens majoritet.
En sådan ordning är utskottet ej berett att tillstyrka. Om partsorganisationemas
representanter i hyresnämnden vid prövningen av en
enskild hyrestvist fäller ett avgörande i viss riktning på grundval av en
generell förhandlingsöverenskommelse, är det knappast troligt att, om
beslutet överklagas, intresserepresentanterna i bostadsdomstolen kommer
att inta en annan ståndpunkt i tvistefrågan. Det kommer därför
troligen ej att gå att få till stånd en ändring i bostadsdomstolen av hyresnämnds
avgöranden i sådana fall. I praktiken torde nämligen intresserepresentanterna
i såväl under- som överinstansen vara hårt bundna i
sitt agerande av ingångna förhandlingsöverenskommelser mellan partsorganisationerna
på hyresmarknaden, vare sig det är fråga om riksomfattande
överenskommelser eller blott lokala sådana.

Utskottet vill slutligen peka på att trots att syftet med propositionen
uttryckligen är att uppnå en mera enhetlig rättstillämpning på bostadsmarknaden,
så har man inte tagit med frågan om överprövning av ar -

LU 1974: 36

rendenämnds avgöranden. Som utskottet givit uttryck för i annat sammanhang
(se LU 1974: 35 s. 45) är denna brist i förslaget otillfredsställande
ur flera synpunkter.

De nödvändiga förbättringar och förändringar som behöver göras i
syfte att uppnå en enklare och enhetligare ordning för överprövning
av hyrestvister finner utskottet böra kunna åstadkommas inom ramen
för det nuvarande domstolsväsendet med dess inslag av lekmannainflytande.
Något särskilt initiativ till sådana lagändringar från riksdagens
sida finner utskottet för närvarande ej påkallat.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande fråga om avslag på propositionen
med bifall till motionen 1974: 1925 och med anledning av motionen
1974: 1928 avslår propositionen 1974: 151.

2. beträffande fråga om avslag på förslaget om bostadsdomstol (punkt
2 i hemställan)

av herrar Lidgård (m) och Winberg (m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 31 med
”1 propositionen” och slutar på s. 34 med ”och 1974: 1928” bort ha
följande lydelse:

Utskottet finner det i och för sig tillfredsställande att Kungl. Maj:t
tagit intryck av den ovannämnda kritiken — som framförts i bl. a. motioner
av representanter för moderata samlingspartiet — och att man
nu från Kungl. Maj:ts sida söker åstadkomma en mer enhetlig fullföljdsordning
för hyresnämndsärenden. Utskottet kan dock inte acceptera att
de önskvärda förbättringarna uppnås genom att överprövningen av hyresnämndsärendena
överförs till en särskild, i förhållande till det allmänna
domstolsväsendet fristående specialdomstol.

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motionerna 1974:
1927 och 1974: 1928, nämligen att det är en huvudprincip inom svenskt
rättsväsende att man så långt som möjligt bör undvika att inrätta specialdomstolar
och i motsvarande mån inskränka de allmänna domstolarnas
kompetens. Starka skäl talar för denna princip, bl. a. intresset
av ett enhetligt domstolsväsende och intresset av att de allmänna domstolarna
inte kopplas bort från väsentliga specialområden med minskad
utblick som följd. Utskottet erinrar om att principen på senare tid
kommit till uttryck när fastighets- och vattendomstolsmålen hänförts
till vissa allmänna underrätter.

Såsom anförs i motionen 1974: 1927 är ett avsteg från nämnda
princip motiverat endast om de mål eller ärenden, varom det är fråga,
kännetecknas av så speciella särdrag att övervägande skäl talar för att
de handläggs av ett organ utanför det allmänna domstolsväsendet. I
likhet med motionärerna anser utskottet att det inte finns tillräckliga

LU 1974: 36

skäl för att man skall undandra hyresmålen från de allmänna domstolarnas
kompetensområde. Hyresrättsliga tvister skiljer sig inte i något
avgörande hänseende från andra tvister mellan enskilda rättssubjekt
som det ankommer på allmän domstol att pröva. De skall exempelvis
prövas enligt allmän civillag i likhet med andra tvister av allmänt privaträttslig
natur. De flesta målen i bostadsdomstolen torde komma att
avse frågan om besittningsskydd där rättssäkerhetssynpunkter för parterna
gör sig starkt gällande. Vad nu anförts talar således för att man
inte bör inrätta en specialdomstol som överinstans för de hyresrättsliga
tvisterna.

Som framhålls i motionerna 1974: 1927 och 1974: 1928 kan även
andra invändningar riktas mot propositionens förslag. Sålunda har i
dessa motioner kritik framförts mot att förslaget innebär ett tvåinstanssystem.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att man med hänsyn
till rättssäkerhetens krav även på det hyresrättsliga området bör hålla
fast vid den traditionella grundsatsen om att rättstvister skall kunna
prövas i tre instanser. Behovet av snabb handläggning av vissa slags
hyrestvister kan lösas genom förturslottning av de berörda målen.

Med hänsyn till det anförda ansluter sig utskottet till motionärernas
uppfattning att riksdagen bör avslå propositionens förslag om inrättande
av en särskild överinstans utanför det allmänna domstolsväsendet för
överprövning av hyresnämnds avgöranden.

Av vad utskottet tidigare anfört framgår emellertid att det är nödvändigt
med en snabb reformering av det nuvarande instans- och fullföljdssystemet
i syfte att få en större enhetlighet till stånd. Utskottet biträder
de tankegångar som förs fram i motionen 1974: 1927 angående hur en
sådan reform bör genomföras. Utskottet anser således i likhet med motionärerna
att samtliga hyresnämndsärenden, varom här är fråga, skall
kunna överklagas till fastighetsdomstol och därifrån föras vidare till
hovrätt. På något längre sikt kan också en sådan lösning övervägas som
innebär att hyresnämnderna integreras i fastighetsdomstolarna och att
målen i vanlig ordning får föras vidare till hovrätt och högsta domstolen.

Motionärernas förslag innebär att rikets sex hovrätter skulle bli slutinstanser
för ifrågavarande målkategorier. Enligt utskottets mening torde
det inte behöva befaras att ett sådant instanssystem skulle leda till en
fortsatt splittring i rättstillämpningen när det gäller vissa måltyper, t. ex.
bruksvärdemål. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att antalet
mål kan förväntas bli ojämförligt störst i Stockholmsområdet och att de
överklagade målen följaktligen i stor utsträckning torde komma att koncentreras
till Svea hovrätt. Utskottet vill vidare erinra om att hovrättsavgöranden
som bedöms ha principiell betydelse brukar refereras i juridiska
facktidskrifter och därigenom snabbt bli kända bland domare och
advokater.

LU 1974: 36

Utskottet tillstyrker på grund av det anförda bifall till det i motionen
1974: 1927 framställda yrkandet att riksdagen bör anhålla om förslag
till 1975 års vårriksdag om att instansordningen vid fullföljd av avgöranden
från hyresnämnd skall utgöras av fastighetsdomstol och hovrätt.

Utskottet vill till sist erinra om att propositionen förutom de förslag
som rör inrättandet av bostadsdomstolen också innehåller förslag till vissa
reformer i fråga om hyresnämndsförfarandet. Sålunda ges hyresnämnderna
möjlighet att ta upp muntlig, formell bevisning i alla ärendekategorier
som ankommer på nämndens prövning. Vidare införs befogenhet
för hyresnämnd att avgöra viss tvistefråga genom särskilt beslut, s. k.
mellanbeslut. Hyresnämnd föreslås också kunna biträdas av teknisk expert
i vissa ärenden.

Propositionens förslag i denna del anser utskottet vara ägnade att förbättra
handläggningen i hyresnämnd och främja rättssäkerheten därstädes.
Med hänsyn härtill och då ifrågavarande förslag är fristående till
lagförslagen i övrigt tillstyrker utskottet att riksdagen antar dessa. Såvitt
avser reglerna om upptagning av muntlig bevisning i hyresnämnd bör
förslaget dock jämkas i enlighet med vad som anförs i motionen 1974:
1926, yrkandet 2 (jfr reservationen vid punkt 5 nedan).

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande fråga om avslag på förslaget om
bostadsdomstol — med förklaring att propositionen inte kunnat
i oförändrat skick bifallas — med bifall till motionen
1974: 1927 och med anledning av motionen 1974: 1926, yrkandet
2,

a) för sin del antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder
med i härvid fogad bilaga (se s. 52 f.) såsom
reservanternas förslag betecknade lydelse,

b) avslår övriga i propositionens hemställan upptagna förslag,
såvitt dessa behandlas i detta betänkande,

c) hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till 1975 års vårriksdag
om att instansordningen vid fullföljd av avgöranden från hyresnämnd
skall utgöras av fastighetsdomstol.

3. beträffande teknisk ledamot (punkt 3 i hemställan)

av herrar Svanström (c), Torwald (c), Olsson i Sundsvall (c), fru Fredgardh
(c) och fru Karlsson (c) som anser

dels att den del av utskottets betänkande som börjar på s. 35 med
”Utskottet vill till” och slutar på s. 36 med ”i fråga” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill till en början erinra om att kritik av det slag som kommer
till uttryck i motionen även framfördes under remissbehandlingen

LU 1974: 36

av hyresnämnden för Stockholms län. Enligt utskottets mening är
kritiken mot propositionens förslag på denna punkt befogad. Utskottet
vill för sin del framhålla att det ofta inte är möjligt att skilja ut renodlat
tekniska frågor i den typ av mål som det här gäller. Rättsliga och tekniska
problem är vanligen inflätade i varandra. Med hänsyn härtill finner
utskottet det betänkligt att låta en av juristdomarna ersättas av teknisk
ledamot. Särskilt när det gäller den mindre sammansättningen — i vilken
ju huvuddelen av de överklagade målen kommer att prövas —
torde propositionens förslag innebära att bostadsdomstolens möjligheter
att utreda och bedöma juridiska problem avtar betydligt. I sådana fall
kommer i domstolen att ingå endast en heltidsanställd jurist. Utskottet
anser detta vara för litet med tanke på att domstolens beslut ej går att
överklaga.

En annan nackdel med att låta den tekniske ledamoten få ställning
som meddomare är enligt utskottets mening att man lätt kommer i konflikt
med den grundläggande processuella grundsatsen att allt material
som läggs till grund för domstolens bedömning av målet skall öppet redovisas
för parterna. I praktiken torde nämligen parterna inte få tillgång
till eller tillfälle att yttra sig över sådana sammanställningar och
analyser av tekniskt material, som teknikern kan komma att bidra med
under målets handläggning och under domsöverläggningen. Även rättssäkerhetsskäl
talar således mot den föreslagna ordningen.

Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att i den mån bostadsdomstolen
behöver särskild sakkunskap i någon teknisk fråga bör
detta behov tillgodoses på vanligt sätt genom att sakkunniga tillkallas
i enlighet med rättegångsbalkens regler. Initiativet härtill bör i första
hand komma från parterna själva men bostadsdomstolen bör givetvis
självmant med stöd av 23 § i förslaget anlita teknisk expertis att biträda
domstolen, om ärendets beskaffenhet eller annat skäl föranleder detta.
Några praktiska svårigheter för parterna eller för bostadsdomstolen
att i den omfattning och på de tider, som målens handläggning kräver,
förfoga över teknisk expertis torde inte föreligga. Utskottet vill i detta
sammanhang peka på att hyresnämnden för Stockholms län i det ovannämnda
remissyttrandet uppgett att nämnden under sin mer än fem åriga

verksamhet hittills inte kommit i den situationen att den har sak nat

tillgång till erforderlig teknisk sakkunskap.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen beträffande teknisk ledamot — med förklaring
att det genom propositionen framlagda förslaget till lag om
bostadsdomstol inte kunnat i oförändrat skick antas — med

bifall till motionen 1974:1924, yrkandet 1, för sin del dels

antar 5, 7 och 15 §§ i förslaget med i nedan angivna som
reservanternas förslag betecknade lydelse, dels beslutar att
efterföljande paragrafer skall erhålla numren 15—31.

LU 1974: 36

Kungl. Maj:ts förslag

Bostadsdomstolen består av
minst tre ledamöter, som är lagkunniga
och erfarna i domarvärv
(lagfarna ledamöter), en ledamot
med teknisk utbildning och erfarenhet
av värderings- eller byggnadsteknik
(teknisk ledamot) samt
högst tolv ledamöter med särskild
sakkunskap om förhållandena på
bostadsmarknaden (intresseledamöter).

5§

Reservanternas förslag

Bostadsdomstolen består av
minst tre ledamöter, som är lagkunniga
och erfarna i domarvärv
(lagfarna ledamöter), samt högst
tolv ledamöter med särskild sakkunskap
om förhållandena på bostadsmarknaden
(intresseledamöter).

7 §

Lagfaren ledamot och teknisk
ledamot får ej förordnas bland
personer som kan anses företräda
fastighetsägares, hyresgästers eller
bostadsrättshavares intressen.

Lagfaren ledamot får ej förordnas
bland personer som kan anses
företräda fastighetsägares, hyresgästers
eller bostadsrättshavares
intressen.

Innan intresseledamot förordnas skall sådan riksorganisation av fastighetsägare,
bostadsrättsföreningar, hyresgäster, bostadsrättshavare eller
näringsidkare som med hänsyn till medlemsantal, verksamhet och
övriga omständigheter kan anses väl företräda den intressegrupp som
det är fråga om beredas tillfälle att avge förslag.

15 §

Den tekniske ledamoten skall
deltaga i stället för lagfaren ledamot,
om målets beskaffenhet eller
annat särskilt skäl föranleder det.
Beslut härom fattas av ordföranden
i målet.

4. beträffande domförhetsreglerna (punkt 4 i hemställan)

av herrar Lidgård (m), Torwald (c) och Winberg (m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 36 med
”Utskottet vill till” och slutar på s. 37 med ”i denna del” bort ha följande
lydelse:

De skäl som motionärerna åberopar till stöd för kravet på att bostadsdomstolen
inte bör domineras av partsorganisationerna finner
utskottet tungt vägande. Härigenom kan kraven på domstolens oväld
och opartiskhet på ett bättre sätt upprätthållas, t. ex. när det gäller behandlingen
av enskilda, som inte är medlemmar i sådan riksorganisation,
som avses i lagförslaget, eller som måhända står i motsatsförhållande
till dylik organisation. Utskottet erinrar vidare om att flera av
de här avsedda riksorganisationerna har en procentuellt sett förhållandevis
låg medlemsanslutning. Även detta utgör enligt utskottets mening
ett skäl som gör det motiverat att inte låta intresseledamöterna vara

LU 1974: 36

numerärt överlägsna de lagfarna ledamöterna. Utskottet vill slutligen
betona att bostadsdomstolen i högre grad än arbetsdomstolen och statens
hyresråd har att handlägga tvister av allmänt privaträttslig natur
vilka skall prövas enligt allmän civillag. De sammansättningsregler som
gäller för de båda sistnämnda prövningsorganen passar av denna anledning
mindre väl för bostadsdomstolen.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen beträffande domförhetsreglerna — med förklaring
att det genom propositionen framlagda förslaget till lag
om bostadsdomstol inte kunnat i oförändrat skick antas —
med bifall till motionen 1974:1926, yrkandet 1, för sin del
dels antar 12—14 §§ i förslaget i nedan angivna som reservanternas
förslag betecknade lydelse, dels beslutar att efterföljande
paragrafer skall erhålla numren 14—31.

Kungl. Maj:ts förslag

Reservanternas förslag

12 §

Bostadsdomstolen är domför
med sju ledamöter. Den är även
domför med fyra ledamöter, om
ej någon av dem påkallar att målet
skall prövas av sju ledamöter.

Bostadsdomstolen är domför
med fem ledamöter, av vilka tre
skall vara lagfarna. En av de lagfarna
ledamöterna är rättens ordförande.

Av intresseledamöterna skall en
företräda fastighetsägareintressen
och en bostadsrättshavares eller
hyresgästers intressen i enlighet
med vad som anges i 13 §.

13 §

Sammanträder bostadsdomstolen
med sju ledamöter, är tre av
dem lagfarna ledamöter och fyra
av dem intresseledamöter. En av
de lagfarna ledamöterna är därvid
ordförande.

Av intresseledamötema skall två
vara väl förtrogna med förvaltning
av hyresfastighet eller, när
målet rör bostadsrättsfastighet,
med förvaltning av sådan fastighet
och två ledamöter väl förtrogna
med bostadshyresgästers förhållanden
eller, vid prövning av
fråga enligt 12 kap. 36 § jordabalken,
med näringsidkande hyresgästers
förhållanden eller, vid
prövning av fråga enligt 52 § eller
60 § första stycket 1 bostadsrättslagen
(1971: 479), med bostads -

Av intresseledamöterna skall en
vara väl förtrogen med förvaltning
av hyresfastighet eller, när målet
rör bostadsrättsfastighet, med förvaltning
av sådan fastighet och
en ledamot väl förtrogen med bostadshyresgästers
förhållanden eller,
vid prövning av fråga enligt
12 kap. 36 § jordabalken, med näringsidkande
hyresgästers förhållanden
eller, vid prövning av fråga
enligt 52 § eller 60 § första
stycket 1 bostadsrättslagen (1971:
479), med bostadsrättshavares för -

LU 1974: 36

Kungl Maj.ts förslag

rättshavares förhållanden. Rör mål
hyresfastighet som tillhör enskild,
skall de två förstnämnda ledamöterna
vara väl förtrogna företrädesvis
med förvaltning av sådan
fastighet. Rör mål annan hyresfastighet,
skall dessa ledamöter
vara väl förtrogna företrädesvis
med förvaltning av hyresfastighet
som tillhör annan än enskild.

Sammanträder bostadsdomstolen
med fyra ledamöter, är två av
dem lagfarna ledamöter och två
av dem intresseledamöter. En av
de lagfarna ledamöterna är därvid
ordförande.

Av intresseledamöterna skall en
företräda fastighetsägareintressen
och en bostadsrättshavares eller
hyresgästers intressen. I övrigt
äger 13 § andra stycket motsvarande
tillämpning.

5. beträffande bevisupptagning i hyresnämnd (punkt 5 i hemställan)

av herrar Lidgård (m) och Winberg (m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 38 med
”Utskottet vill” och slutar på s. 40 med ”i fråga” bort ha följande lydelse: Utskottet

delar motionärens uppfattning att införandet av ett system
med endast en, för hela riket gemensam fullföljdsinstans med ett i
första hand skriftligt förfarande ställer ökade krav på att processmaterialet
i första instans blir fullständigt. Inte minst gör sig detta krav
gällande i fråga om muntlig bevisning. Mot denna bakgrund anser
utskottet att den kritik som i motionen riktas mot hyresnämnds förhållandevis
vidsträckta befogenhet att avvisa muntlig bevisning är välgrundad.
Om hyresnämnderna kommer att begagna sig av denna befogenhet
och således avvisa muntlig bevisning som part begärt, kan
detta såsom framhålls i motionen få olyckliga följdverkningar på bostadsdomstolens
arbete. För det första torde antalet överklagade ärenden
komma att öka till följd av att den förlorande parten anser sig inte
ha fått presentera hela sitt bevismaterial rörande tvistefrågorna. För det
andra torde det ofta komma att bli nödvändigt för bostadsdomstolen
att hålla förhör med vittnen och parter som inte först hörts av hyresnämnden.
Detta strider mot instansordningens princip och medför

Reservanternas förslag

hållanden. Rör mål hyresfastighet
som tillhör enskild, skall den förstnämnde
ledamoten vara väl förtrogen
företrädesvis med förvaltning
av sådan fastighet. Rör mål annan
hyresfastighet, skall denne ledamot
vara väl förtrogen företrädesvis
med förvaltning av hyresfastighet
som tillhör annan än enskild.

LU 1974: 36

dessutom en alltför stor arbetsbörda för bostadsdomstolen. Under sådana
förhållanden torde bostadsdomstolen få svårt att fylla sin uppgift
att i första hand fungera som en prejudikatinstans och genom rättsskapande
verksamhet leda rättsutvecklingen på området.

Utskottet anser att motionsförslaget om införande av domstolsmässiga
regler för bevisupptagningen i hyresnämnd ligger helt i linje med
önskemålet om att tyngdpunkten i prövningsförfarandet även i fortsättningen
bör ligga i hyresnämnden. Beträffande frågan om dokumentation
av bevisning instämmer utskottet i föredragande statsrådets uttalande,
att bestämmelser därom — eventuellt i form av hänvisningar
till protokollkungörelsen (1971:1066) — lämpligen kan meddelas i
Kungl. Maj:ts instruktion för bostadsdomstolen.

På grund av vad sålunda anförts tillstyrker utskottet bifall till motionen
1974: 1926, yrkandet 2.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen beträffande bevisupptagning i hyresnämnd —
med förklaring att det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder inte kunnat i oförändrat skick
antas — med bifall till motionen 1974:1926, yrkandet 2, för
sin del antar 19 a § i förslaget i nedan angivna som reservanternas
förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Reservanternas förslag

19 a §

Hyresnämnd får hålla förhör Hyresnämnd får hålla förhör
med vittne eller sakkunnig under med vittne eller sakkunnig under

ed eller motsvarande försäkran ed eller motsvarande försäkran

och förhör med part under san- och förhör med part under sanningsförsäkran,
om part begär det ningsförsäkran.

och förhöret är erforderligt för ut- Finner nämnden, att omständigredningen.
Sådant förhör får dock het, som part vill bevisa, är utan

ej hållas, om bevisningen finnes betydelse i målet eller att erbjudet

kunna föras på annat sätt med av- bevis ej erfordras eller uppenbart

sevärt ringare besvär eller kostnad. skulle bliva utan verkan, må be Om

sådant förhör gäller 36 kap. visning ej tillåtas. Nämnden äge

1—18 och 20—22 §§, 37 kap. 1— ock avvisa erbjudet bevis, om be 3

och 5 §§ samt 40 kap. 1—10, visningen finnes med avsevärt

12—15 och 19 §§ rättegångsbal- ringare besvär eller kostnad kunkell
i tillämpliga delar. na föras på annat sätt.

Om förhör som avses i första
stycket gäller 36 kap. 1—18 och
20—22 §§, 37 kap. 1—3 och 5 §§
samt 40 kap. 1—10, 12—15 och
19 §§ rättegångsbalken i tillämpliga
delar.

LU 1974: 36

Bilaga

Av reservanterna vid reservation 2 föreslagna ändringar i lagförslaget
vid punkt 9 i propositionens hemställan

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder Kungl.

Maj:ts förslag

Härigenom förordnas i fråga
om lagen (1973: 188) om arrendenämnder
och hyresnämnder
dels att 5, 13, 20, 23, 27 och
32 §§ samt rubriken närmast efter
16 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas
fem nya paragrafer, 13 a, 16 a,

19 a, 23 a och 23 b §§, av nedan
angivna lydelse.

5 §

Hyresnämnd består (Kungl. Maj:ts förslag) bo stadsrättshavares

förhållanden.

Hyresnämnd får (Kungl. Maj:ts förslag) föranle der

det.

Bestämmelserna i (Kungl. Majrts förslag) om hy resnämnd.

Regeringen kan (Kungl. Maj:ts förslag) flera av delningar.

Bestämmelserna om (Kungl. Maj:ts förslag) även

avdelning.

13 §

Rör ärende (Kungl. Maj:ts förslag) beträffande

förlän gningsfrågan.

Då särskilt (Kungl. Maj:ts förslag) laga kraft.

13 a §

(Kungl. Maj:ts förslag) skall

Vissa bevismedel m. m.

16 a §

Nämnd skall (Kungl. Maj:ts förslag) — — — ej före bringas.

Lämnar hyresnämnd

avträdas.

Vissa bevismedel m. m.

Reservanternas förslag

Härigenom förordnas i fråga
om lagen (1973: 188) om arrendenämnder
och hyresnämnder
dels att 5, 13, 20, 27 och 32 §§
samt rubriken närmast efter 16 §
skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas tre
nya paragrafer, 13 a, 16 a och
19 a §§, av nedan angivna lydelse.

LU 1974: 36

Kungl. Maj:ts förslag Reservanternas förslag

19 a §

Hyresnämnd får hålla förhör Hyresnämnd får hålla förhör

med vittne eller sakkunnig under med vittne eller sakkunnig under

ed eller motsvarande försäkran ed eller motsvarande försäkran

och förhör med part under san- och förhör med part under sanningsförsäkran,
om part begär det ningsförsäkran.

och förhöret är erforderligt för Finner nämnden, att omständig utredningen.

Sådant förhör får het, som part vill bevisa, är utan

dock ej hållas, om bevisningen betydelse i målet eller att erbjudet

finnes kunna föras på annat sätt bevis ej erfordras eller uppenbart

med avsevärt ringare besvär eller skulle bliva utan verkan, må bekostnad.
Om sådant förhör gäl- visningen ej tillåtas. Nämnden äge

ler 36 kap. 1—18 och 20—22 §§, ock avvisa erbjudet bevis, om beni
kap. 1—3 och 5 §§ samt 40 visningen finnes med avsevärt

kap. 1—10, 12—15 och 19 §§ ringare besvär eller kostnad kunna

rättegångsbalken i tillämpliga de- föras på annat sätt.
lar. Om förhör som avses i första

stycket gäller 36 kap. 1—18 och
20—22 §§, 37 kap. 1—3 och 5 §§
samt 40 kap. 1—10, 12—15 och
19 §§ rättegångsbalken i tillämpliga
delar.

20 §

Bestämmelserna i (Kungl. Maj:ts förslag) ;— mening

först.

23 §

(1970: 246) om tvångsförvaltning
av bostadsfastighet samt 21 § bostadssaneringslagen
(1973: 531).

Mot beslut av hyresnämnd får
talan föras särskilt, om nämnden

1. avvisat ansökan som avses
i 8,11 eller 14—16 §§,

2. avskrivit ärende enligt 8—10
eller 16 §, dock ej när ärendet kan
återupptagas,

3. förordnat angående ersättning
för någons medverkan i ärendet,

4. utdömt vite eller annan påföljd
för underlåtenhet att iakttaga
föreläggande eller ådömt
straff för förseelse i förfarandet.

LU 1974: 36

Kungl. Maj:ts förslag Reservanternas förslag

Särskild talan föres genom besvär
hos bostadsdomstolen inom
tre veckor från den dag beslutet
meddelades. Besvärshandlingen
skall inges till domstolen.

23 a §

Om rätt för part att klandra beslut
av arrendenämnd i arrendetvist
finns bestämmelser i 8 kap.

31 § jordabalken och 16 § lagen
(1957: 390) om fiskearrenden.

Mot arrendenämnds beslut i
fråga som avses i 23 § andra stycket
får talan föras särskilt genom
besvär hos fastighetsdomstolen.

Besvärshandlingen skall inges
till den fastighetsdomstol som avses
i 8 kap. 32 § jordabalken och
17 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden
inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Finnes
besvärstalan ej vara fullföljd på
föreskrivet sätt eller inom rätt tid,
skall den avvisas av fastighetsdomstolen.
Har besvärsinlaga inkommit
till arrendenämnden före
besvärstidens utgång, skall den
omständigheten att inlagan inkommit
till fastighetsdomstolen först
därefter ej föranleda att den avvisas.
1 övrigt äger 52 kap. 3 och
5—12 §§ rättegångsbalken motsvarande
tillämpning. Bestämmelse
som avser hovrätt gäller
därvid i stället fastighetsdomstolen.
Mot fastighetsdomstolens beslut
med anledning av besvär i
fråga som avses i 23 § andra stycket
1—3 får talan ej föras.

23 b §

Mot annat beslut av nämnd än
som avses i 23 och 23 a §§ får talan
föras endast i samband med
sådan talan som avses i 23 § första
stycket och 23 a § första stycket.

Vndanröjes nämnds beslut om
avskrivning eller avvisning, återupptages
ärendet av nämnden.

LU 1974: 36

Kungl. Maj:ts förslag. Reservanternas förslag

27 §

Bestämmelserna i (Kungl. Maj:ts förslag) till be slut.

32 §

Föres ej (Kungl. Maj:ts förslag) lagakraftägande

dom.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 197« 740048