Lagutskottets betänkande nr 12 år 1974

LU 1974:12

Nr 12

Lagutskottets betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1974:44 med förslag till lag om ändring i föräldrabalken (sänkning
av myndighetsåldern), m. m., jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1974:44 har Kungl. Maj:t (justitiedepartementet)
föreslagit riksdagen att antaga i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i föräldrabalken,

2. lag om ändring i ärvdabalken,

3. lag om ändring i lagen (1969: 621) om ändring i ärvdabalken,

4. lag om ändring i rättegångsbalken,

5. förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt
och gåvoskatt,

6. förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig
förmögenhetsskatt,

7. lag om ändring i religionsfrihetslagen (1951: 680),

8. lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97),

9. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

10. lag om ändring i lagen (1964: 167) med särskilda bestämmelser
om unga lagöverträdare,

11. lag om ändring i rennäringslagen (1971: 437).

Med anledning av propositionen väckta motioner redovisas på s.
19—20.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet
till vad utskottet anför nedan på s. 20—21.

1 Riksdagen 1974. 8 sami. Nr 12

LU 1974:12

Lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas i fråga om föräldrabalken1
dels att 9 kap. 3 a § skall upphöra att gälla,

dels att 4 kap. 1 och 5 §§, 6 kap. 1, 3, 4 och 12 §§, 9 kap. 1 och 2 §§
samt 10 kap. 1 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

kap.

I §2

Man eller kvinna, som fyllt tjugufem
år, må med rättens tillstånd
antaga adoptivbarn. Rätt att antaga
adoptivbarn tillkommer även
den som fyllt tjugu men ej tjugufem
år, om adoptionen avser eget
bam, makes barn eller makes
adoptivbarn eller om synnerliga
skäl eljest föreligga.

Man eller kvinna, som fyllt tjugufem
år, må med rättens tillstånd
antaga adoptivbarn. Rätt att antaga
adoptivbarn tillkommer även
den som fyllt aderton men ej tjugufem
år, om adoptionen avser
eget bam, makes bam eller makes
adoptivbarn eller om synnerliga
skäl eljest föreligga.

5 §s

Utan eget samtycke må den som fyllt tolv år ej adopteras; dock må,
utan hinder av att samtycke ej föreligger, adoption ske av den som är
under sexton år, därest det kan antagas lända honom till skada att han
tillfrågas.

Den som ej fyllt tjugu år må
ej adopteras utan föräldrarnas
samtycke. Moderns samtycke skall
hava lämnats sedan hon hunnit
tillräckligt återhämta sig efter nedkomsten.
Vid adoption av adoptivbarn
skall i stället inhämtas
samtycke av adoptanten eller, om
make adopterat andre makens
bam, av makarna.

Den som ej fyllt aderton år må
ej adopteras utan föräldrarnas
samtycke. Modems samtycke skall
hava lämnats sedan hon hunnit
tillräckligt återhämta sig efter nedkomsten.
Vid adoption av adoptivbarn
skall i stället inhämtas
samtycke av adoptanten eller, om
make adopterat andre makens
bam, av makarna.

Samtycke fordras ej av den som är sinnessjuk, sinnesslö, utan del i
vårdnaden eller å okänd ort. Är sådant fall för handen beträffande envar
av dem som enligt andra stycket skall samtycka till adoptionen, skall
i stället samtycke inhämtas från barnets förmyndare.

Den som är förklarad omyndig må ej adopteras utan förmyndarens
samtycke.

1 Senaste lydelse av 9 kap. 3 a § 1973: 350.

* Senaste lydelse 1970: 840.

LU 1974:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

1 §4

Barn i äktenskap står under för- Barn i äktenskap står under föräldrarnas
vårdnad enligt vad ne- äldramas vårdnad enligt vad nedan
sägs till dess det fyllt tjugu dan sägs till dess det fyllt aderton

år eller ingått äktenskap. år eller ingått äktenskap.

3 §B

Föräldrarna skola utöva den uppsikt över barnet som är erforderlig
med hänsyn till barnets ålder och övriga omständigheter.

Om rätt för underårig, som har
fyllt aderton år, att själv hyra bostad
för eget bruk stadgas i 9 kap.

4 §

Barn, som fyllt aderton år, må
själv taga tjänst eller annat arbete.
Hava föräldrarna dessförinnan låtit
barnet taga tjänst eller annat arbete,
varigenom barnet blivit i
stånd att försörja sig, äge barnet,
sedan det fyllt sexton år, själv
uppsäga avtalet ävensom sluta avtal
om annat arbete av liknande
art.

Avtal, som barnet slutit efter
vad i första stycket sägs, äge föräldrarna
häva, om det må anses
erforderligt med hänsyn till barnets
uppfostran eller välfärd; tage
dock, om barnet fyllt aderton år,
rättens samtycke. Har avtalet
hävts, äge barnet ej därefter själv
sluta arbetsavtal.

Hava föräldrarna låtit barnet
taga tjänst eller annat arbete, varigenom
barnet blivit i stånd att försörja
sig, äge barnet, sedan det
fyllt sexton år, själv uppsäga avtalet
ävensom sluta avtal om annat
arbete av liknande art.

Avtal, som barnet slutit efter
vad i första stycket sägs, äge föräldrarna
häva, om det må anses
erforderligt med hänsyn till barnets
uppfostran eller välfärd. Har
avtalet hävts, äge barnet ej därefter
själv sluta arbetsavtal.

I fråga om verkan av avtal, som barnet slutit utan erforderligt samtycke,
stadgas i 9 kap.

12 §«

Barn utom äktenskap står under
modems vårdnad till dess det fyllt
tjugu år eller ingått äktenskap.
På ansökan av fadern skall dock
rätten överföra vårdnaden till honom,
om det finnes skäligt med
hänsyn till barnets bästa. Äro föräldrarna
ense, att vårdnaden skall
överföras till fadern, skall rätten

• Senaste lydelse 1969:157.

• Senaste lydelse 1973: 646.

Barn utom äktenskap står under
modems vårdnad till dess det fyllt
aderton år eller ingått äktenskap.
På ansökan av fadern skall dock
rätten överföra vårdnaden till honom,
om det finnes skäligt med
hänsyn till barnets bästa. Äro föräldrarna
ense, att vårdnaden skall
överföras till fadern, skall rätten

LU 1974:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

på anmälan besluta i enlighet där- på anmälan besluta i enlighet därmed,
om det ej är uppenbart stri- med, om det ej är uppenbart stridande
mot barnets bästa. dande mot barnets bästa.

Inträffar i fråga om den av föräldrarna som har vårdnaden om barnet
sådant fall som avses i 6 § eller dör han, skall rätten på ansökan av
den andre eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd
förordna den andre att utöva vårdnaden, såvida ej denna med hänsyn
till barnets bästa finnes böra anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Vad i 2—4 och 10 §§ stadgas med avseende på vårdnad om barn i
äktenskap skall äga motsvarande tillämpning beträffande barn utom
äktenskap.

9 kap.

1 §7

Den som är under tjugu år (un- Den som är under aderton år
derårig) är omyndig och äger icke (underårig) är omyndig och äger

själv råda över sin egendom eller icke själv råda över sin egendom

åtaga sig förbindelser i vidare mån eller åtaga sig förbindelser i vi än

som följer av vad som skall dare mån än som följer av vad

gälla på grund av lag eller vill- som skall gälla på grund av lag

kor vid förvärv genom gåva eller eller villkor vid förvärv genom gå testamente.

va eller testamente.

2 §8

Underårig, som har fyllt aderton
år, får själv hyra bostad för eget
bruk. Om den underårige ej kan
betala hyran med medel över vilka
han själv råder eller om hänsyn
till hans uppfostran eller välfärd
kräver det, kan förmyndaren
med överförmyndarens samtycke
uppsäga hyresavtalet att upphöra
omedelbart. Innan samtycke meddelas,
skall överförmyndaren bereda
den underårige tillfälle att
yttra sig. Har hyresavtal uppsagts
av förmyndaren, får den underårige
därefter ej själv sluta nytt hyresavtal.

Om rätt för underårig att själv taga tjänst eller annat arbete stadgas
i 6 kap.

10 kap.

1 §9

Den som fyllt tjugu år skall av Den som fyllt aderton år skall
rätten förklaras omyndig: av rätten förklaras omyndig:

’ Senaste lydelse 1969: 157.

• Senaste lydelse 1969:157.

* Senaste lydelse 1969:157.

LU 1974:12

Nuvarande lydelse

1. om han på grund av sinnessjukdom,
sinnesslöhet eller annan
rubbning av själsverksamheten är
ur stånd att vårda sig eller sin
egendom;

2. om han genom slöseri eller
annan grov vanvård av sin egendom
eller eljest genom otillbörligt
förfarande med avseende å
egendomen äventyrar sin eller sin
familjs välfärd;

3. om han är hemfallen åt missbruk
av rusgivande medel och i
följd därav icke kan vårda sig eller
sin egendom; eller

4. om han på grund av sjukdom,
försvagat hälsotillstånd, lyte,
oerfarenhet eller annan orsak
behöver annans bistånd i vården
av sina angelägenheter och av sådan
anledning själv begär att bliva
förklarad omyndig eller samtycker
därtill.

Föreslagen lydelse

1. om han på grund av sinnessjukdom,
sinnesslöhet eller annan
rubbning av själsverksamheten är
ur stånd att vårda sig eller sin
egendom;

2. om han genom slöseri eller
annan grov vanvård av sin egendom
eller eljest genom otillbörligt
förfarande med avseende å egendomen
äventyrar sin eller sin familjs
välfärd;

3. om han är hemfallen åt missbruk
av rusgivande medel och i
följd därav icke kan vårda sig eller
sin egendom; eller

4. om han på grund av sjukdom,
försvagat hälsotillstånd, lyte, oerfarenhet
eller annan orsak behöver
annans bistånd i vården av sina
angelägenheter och av sådan
anledning själv begär att bliva förklarad
omyndig eller samtycker
därtill.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

2 Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom förordnas att 9 kap. 1 § ärvdabalken skall ha nedan angivna
lydelse.

9 kap.

1 §*

Den som fyllt tjugo år må genom
testamente förordna om sin
kvarlåtenskap. Testamente må ock
göras av underårig, som är eller
varit gift eller som efter fyllda
sexton år vill förordna om egendom,
över vilken han äger själv
råda.

Den som fyllt aderton år må
genom testamente förordna om
sin kvarlåtenskap. Testamente må
ock göras av underårig, som är
eller varit gift eller som efter fyllda
sexton år vill förordna om egendom,
över vilken han äger själv
råda.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

1 Senaste lydelse 1969:159.

LU 1974:12

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969: 621) om ändring i ärvdabalken

Härigenom förordnas att punkt 3 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1969: 621) om ändring i ärvdabalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

3. Är barn utom äktenskap fött
innan nya lagen trätt i kraft och
skulle icke arvsrätt mellan fadern
och barnet ha förelegat redan enligt
äldre lag, ärver barnet och
dess bröstarvingar fadern och dennes
släktingar endast under förutsättning
att annan dödsbodelägare,
boutredningsman eller den som
sitter i boet senast vid bouppteckningen
fått kännedom om arvingen
eller anteckning om barnet före
arvfallet gjorts i personakt för
arvlåtaren eller annan från vilken
arvingen härleder sin arvsrätt.

Föreslagen lydelse

3. Är barn utom äktenskap fött
innan nya lagen trätt i kraft och
skulle icke arvsrätt mellan fadern
och barnet ha förelegat redan enligt
äldre lag, ärver barnet och
dess bröstarvingar fadern och dennes
släktingar endast under förutsättning
att annan dödsbodelägare,
boutredningsman eller den som
sitter i boet inom tre månader
från dödsfallet eller, om bouppteckningen
förrättas senare, senast
vid bouppteckningen fått kännedom
om arvingen eller anteckning
om barnet före arvfallet gjorts i
personakt för arvlåtaren eller annan
från vilken arvingen härleder
sin arvsrätt.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Har arvlåtaren avlidit före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser.

4 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas att 5 kap. 2 § och 20 kap. 14 § rättegångsbalken
skall ha nedan angivna lydelse.

5 kap.
2§*

Tillträde till offentlig förhandling
må, när rättens ordförande
finner skäl därtill, vägras den som
enligt vad är känt eller må antagas
ej fyllt tjugu år.

Tillträde till offentlig förhandling
må, när rättens ordförande
finner skäl därtill, vägras den som
enligt vad är känt eller må antagas
ej fyllt aderton år.

1 Senaste lydelse 1969:168.

LU 1974:12

Föreslagen lydelse
20 kap.

14 §

Nuvarande lydelse

Är målsäganden omyndig och
rör brottet egendom, varöver han
ej råder, eller rättshandling, som
han ej själv äger ingå, äge hans
ställföreträdare angiva brottet eller
tala därå. Rör brottet den omyndiges
person, äge den som har vårdnaden
om honom angiva brottet
eller tala därå; har den omyndige
fyllt aderton år, äge han ock själv
angiva brottet eller tala därå. Vad
i 11 kap. 2—5 §§ är stadgat om
part och ställföreträdare i tvistemål
äge motsvarande tillämpning
beträffande målsägande, även om
han ej för talan.

Är målsäganden omyndig och
rör brottet egendom, varöver han
ej råder, eller rättshandling, som
han ej själv äger ingå, äge hans
ställföreträdare angiva brottet eller
tala därå. Rör brottet den
omyndiges person, äge den som
har vårdnaden om honom angiva
brottet eller tala därå. Vad i 11
kap. 2—5 §§ är stadgat om part
och ställföreträdare i tvistemål äge
motsvarande tillämpning beträffande
målsägande, även om han
ej för talan.

Om rättegångsombud för målsägande gälle vad i 12 kap. är stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

5 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och
gåvoskatt

Härigenom förordnas att 28 § förordningen (1941: 416) om arvsskatt
och gåvoskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Till klass I hänföras efterlevande make, barn, avkomling till barn,
make till barn och efterlevande make till avlidet barn. Detta gäller
även om barnet eller avkomlingen till följd av adoption förlorat sin
arvsrätt efter arvlåtaren.

Såsom skattefritt avdragas från
lott som tillkommer den avlidnes
efterlevande make 30 000 kronor,
från vad som tillkommer annan i
klass I 15 000 kronor och från
lott, som beskattas enligt klass II
eller klass III, 3 000 kronor. Har
barn eller avkomling till avlidet
barn vid skattskyldighetens inträde
ej fyllt 20 år, avdragas ytterli -

Såsom skattefritt avdragas från
lott som tillkommer den avlidnes
efterlevande make 30 000 kronor,
från vad som tillkommer annan
i klass I 15 000 kronor och från
lott, som beskattas enligt klass II
eller klass III, 3 000 kronor. Har
barn eller avkomling till avlidet
barn vid skattskyldighetens inträde
ej fyllt 18 år, avdragas ytter -

1 Senaste lydelse 1971: 895.

LU 1974:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gare 3 000 kronor för varje helt ligare 3 000 kronor för varje helt

år eller del därav, som då återstod år eller del därav, som då åter till

dess sagda ålder uppnås. stod till dess sagda ålder uppnås.

Med make jämställes den som vid tiden för dödsfallet sammanlevde
med den avlidne, om de sammanlevande tidigare varit gifta med varandra
eller gemensamt ha eller ha haft barn. Motsvarande gäller, i förhållande
till den avlidnes barn, beträffande den som sammanlevt med
barnet. Styvbarns- och fosterbamsförhållande räknas lika med skyldskap.
Med fosterbarn avses barn, som före fyllda 16 år stadigvarande
vistats i den avlidnes hem och därvid erhållit vård och fostran som
eget barn.

Högre avdrag än enligt andra stycket får ej åtnjutas i fråga om vad
som erhålles från samme arvlåtare eller testator, även om det erhålles
vid skilda tillfällen.

Till klass II hänföres annan arvinge eller testamentstagare än sådan
som avses i klass I eller III.

Till klass III hänföras

kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap
med stadgar som fastställts av Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala,
politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga
kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;

registrerad understödsförening;

sådan sammanslutning, som, utan att hava till syfte att i sin verksamhet
tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen
fullföljer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning,
som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla
allmän samlingslokal,

där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse ej åtnjutes
jämlikt 3 §.

För skattelott, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den
klass, gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet
eller för mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst
skatt. Från skattelott medgives icke avdrag enligt andra stycket.

Vad som återstår, sedan avdrag enligt andra stycket gjorts, utgör
skattepliktig lott. Denna skall jämnas till närmast lägre hundratal kronor.
Om öretal uppkommer vid beräkning av skatt, skall skatten jämnas
nedåt till närmast hela krontal.

Skatten beräknas enligt följande skalor.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1974. Har skattskyldighet
inträtt dessförinnan tillämpas dock äldre bestämmelser.

LU 1974:12

6 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt Härigenom

förordnas att 8 § och 12 § 1 mom. förordningen (1947:

577) om statlig förmögenhetsskatt
Nuvarande lydelse

Har skattskyldig hemmavarande
barn, som icke fyllt 20 år, skall,
därest barnets till statlig inkomstskatt
beräknade beskattningsbara
inkomst icke uppgår till minst 100
kronor, den skattskyldige taxeras
jämväl för barnets förmögenhet. I
den skattskyldiges skattepliktiga
förmögenhet inbegripes i sådant
fall jämväl barnets förmögenhet.

ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
§x

Har skattskyldig hemmavarande
barn, som icke fyllt 18 kr, skall,
därest barnets till statlig inkomstskatt
beräknade beskattningsbara
inkomst icke uppgår till minst 100
kronor, den skattskyldige taxeras
jämväl för barnets förmögenhet. I
den skattskyldiges skattepliktiga
förmögenhet inbegripes i sådant
fall jämväl barnets förmögenhet.

12 §

1 mont.2 För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans,
beräknas den skattepliktiga förmögenheten för makarna var för
sig, varvid boets gemensamma förmögenhet inräknas i mannens skattepliktiga
förmögenhet. Har därvid skuld, som i 5 § avses, helt eller delvis
ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens förmögenhet,
må bristen avräknas å den andra makens förmögenhet.

Har skattskyldig hemmavarande Har skattskyldig hemmavarande
barn, som icke fyllt 20 år, och barn, som icke fyllt 18 kr, och

uppgår barnets till statlig inkomst- uppgår barnets till statlig inkomstskatt
beräknade beskattningsbara skatt beräknade beskattningsbara

inkomst till minst 100 kronor, be- inkomst till minst 100 kronor, beräknas
den skattepliktiga förmo- räknas den skattepliktiga förmögenheten
för den skattskyldige och genheten för den skattskyldige och

barnet var för sig. . barnet var för sig.

Den beskattningsbara förmögenheten beräknas i fall som avses i
första stycket gemensamt för makarna och i fall som avses i andra
stycket gemensamt för föräldrar och barn. Frågan om skatteplikt enligt
10 § bedömes med hänsyn till den sålunda gemensamt bestämda beskattningsbara
förmögenheten. Skatt beräknas likaledes efter nämnda förmögenhet
och fördelas på envar efter hans skattepliktiga förmögenhet.
Vad i 11 § 3 mom. sägs skall därvid iakttagas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1974 och tillämpas första
gången vid 1975 års taxering.

1 Senaste lydelse 1969: 236.

• Senaste lydelse 1970:170.

LU 1974:12

7 Förslag till

Lag om ändring i religionsfrihetslagen (1951: 680)

Härigenom förordnas att 5 § religionsfrihetslagen (1951: 680) skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §*

Kloster må inrättas endast med Konungens tillstånd och på de villkor
Konungen föreskriver.

Ej må någon upptagas i kloster, Ej må någon upptagas i kloster,

förr än han fyllt tjugo år. förr än han fyllt aderton år.

Åsidosättes vid klosterverksamhet lag eller författning eller villkor
som Konungen föreskrivit eller drives klostret uppenbart i strid mot vad
som var förutsatt, då tillståndet gavs, äger Konungen återkalla tillståndet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

8 Förslag till

Lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97)

Härigenom förordnas att 16, 18, 24, 26—30, 32—34, 37, 42, 75, 80,
89 och 94 §§ bamavårdslagen (1960: 97)2 skall ha nedan angivna lydelse.

16 §

Om det erfordras för utredningen, bör yttrande inhämtas av läkare
eller annan sakkunnig.

Gäller ärendet ingripande med
stöd av 25 § eller förbud som avses
i 50 §, äger barnavårdsnämnden
eller dess ordförande förordna
att läkarintyg angående den
underårige skall anskaffas. Sådant
intyg skall, om ej särskilda skäl
föranleda annat, föreligga, innan
nämnden beslutar att omhändertaga
underårig för samhällsvård
enligt 29 § eller meddelar förbud
som avses i 50 § första stycket.

I fall som avses i andra stycket
må den underårige kallas till undersökning
hos anvisad läkare.

1 Senaste lydelse 1969: 170.

* Lagen omtryckt 1971: 308.

Gäller ärendet ingripande med
stöd av 25 § eller förbud som
avses i 50 §, äger barnavårdsnämnden
eller dess ordförande
förordna att läkarintyg angående
den unge skall anskaffas. Sådant
intyg skall, om ej särskilda skäl
föranleda annat, föreligga, innan
nämnden beslutar att omhändertaga
någon för samhällsvård enligt
29 § eller meddelar förbud
som avses i 50 § första stycket.

I fall som avses i andra stycket
må den unge kallas till undersökning
hos anvisad läkare. Skall barn

LU 1974:12

Nuvarande lydelse

Skall barn under femton år kallas,
gäller vad som är stadgat i 15 §
tredje stycket.

Utredning i ärende enligt 4 eller 7

Är fråga om ingripande med
stöd av 25 § och kan ärendet icke
nöjaktigt utredas utan besök i den
underåriges hem, äger barnavårdsnämnden
eller dess ordförande vid
behov påkalla polishandräckning
för att vinna tillträde till hemmet.

Föreslagen lydelse

under femton år kallas, gäller vad
som är stadgat i 15 § tredje stycket.

kap. bör omfatta hembesök.

Är fråga om ingripande med
stöd av 25 § och kan ärendet icke
nöjaktigt utredas utan besök i den
unges hem, äger barnavårdsnämnden
eller dess ordförande vid behov
påkalla polishandräckning för
att vinna tillträde till hemmet.

Har barnavårdsnämnden enligt
29 eller 30 § beslutat att någon
skall omhändertagas för samhällsvård
eller utredning, skall beslutet
ofördröjligen delgivas honom själv,
om han fyllt femton år, och hans
föräldrar. Har i ärendet skiljaktig
mening antecknats i nämndens
protokoll, skall upplysning härom
lämnas. Den som delgives beslutet
skall samtidigt anmodas att skriftligen
förklara, huruvida han samtycker
till att det verkställes.

Har barnavårdsnämnden enligt
29 eller 30 § beslutat att någon
skall omhändertagas för samhällsvård
eller utredning, skall beslutet
ofördröjligen delgivas honom själv,
om han fyllt femton år, och hans
föräldrar, om han är under aderton
år. Har i ärendet skiljaktig
mening antecknats i nämndens
protokoll, skall upplysning härom
lämnas. Den som delgives beslutet
skall samtidigt anmodas att skriftligen
förklara, huruvida han samtycker
till att det verkställes.

Lämnas icke av envar som enligt första stycket skall erhålla del av
beslutet samtycke till verkställighet, skall beslutet underställas länsrättens
prövning. För sådant ändamål skall beslutet jämte samtliga handlingar
i ärendet utan dröjsmål och senast inom tio dagar från dagen för
beslutet tillställas länsrätten.

Föreligger sådant förhållande
som avses i 25 §, skall barnavårdsnämnden
söka att såvitt möjligt
åstadkomma rättelse genom en eller
flera förebyggande åtgärder,
nämligen

1. hjälpåtgärder, innefattande
råd och stöd,

2. förmaning och varning,

3. föreskrifter rörande den underåriges
levnadsförhållanden samt

4. övervakning.

Förejigger sådant förhållande
som avses i 25 §, skall barnavårdsnämnden
söka att såvitt möjligt
åstadkomma rättelse genom en eller
flera förebyggande åtgärder,
nämligen

1. hjälpåtgärder, innefattande
råd och stöd,

2. förmaning och varning,

3. föreskrifter rörande den
unges levnadsförhållanden samt

4. övervakning.

LU 1974:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Nämnden äger för genomförande av vad från dess sida tillråtts eller
föreskrivits bestrida kostnader för rådgivning, undersökning, behandling,
utbildning och dylikt samt lämna bidrag till resor, kläder, annan utrustning
och omkostnader i övrigt.

27 §

Föreskrift rörande underårigs
levnadsförhållanden må meddelas
den underårige, hans föräldrar
eller annan fostrare. Sådan föreskrift
kan gälla anlitande av
bamavårdsanstalt, behandling för
sjukdom eller annan kroppslig eller
själslig brist eller svaghet, sysselsättning,
arbetsanställning, vistelseort
eller bostad, förfogande
över arbetsförtjänst eller andra tillgångar
eller förbud att använda
rusdrycker eller narkotiska medel.
Annan liknande föreskrift må även
meddelas.

Föreskrift rörande den unges
levnadsförhållanden må meddelas
honom själv, hans föräldrar eller
annan fostrare. Sådan föreskrift
kan gälla anlitande av bamavårdsanstalt,
behandling för sjukdom eller
annan kroppslig eller själslig
brist eller svaghet, sysselsättning,
arbetsanställning, vistelseort eller
bostad, förfogande över arbetsförtjänst
eller andra tillgångar eller
förbud att använda rusdrycker eller
narkotiska medel. Annan liknande
föreskrift må även meddelas.

På barnavårdsnämnd som meddelat föreskrift ankommer att ändra
eller upphäva denna, när så är påkallat. Behörigheten att ändra eller
upphäva föreskrift må dock överflyttas till annan barnavårdsnämnd,
om denna samtycker.

Föreskrift upphör att gälla senast
då den underårige fyller tjugo
år.

Föreskrift upphör att gälla senast
då den unge fyller aderton
år. Föreskrift som meddelats honom
själv i fall som avses i 25 §
b) får dock bestå längst till dess
han fyller tjugo år.

28 §

Förordnar barnavårdsnämnden om övervakning, skall nämnden till
övervakare utse lämplig person.

Övervakaren har att fortlöpande
följa den underåriges utveckling
och uppmärksamma hans levnadsförhållanden
samt att söka befordra
vad som kan vara till gagn för
honom.

Övervakaren har att fortlöpande
följa den unges utveckling och
uppmärksamma hans levnadsförhållanden
samt att söka befordra
vad som kan vara till gagn för
honom.

övervakning skall stå under tillsyn av den barnavårdsnämnd som
beslutat därom. Tillsynen må dock överflyttas till annan barnavårdsnämnd,
om denna samtycker.

Beslut om övervakning gäller
tills vidare men skall omprövas
med högst ett års mellanrum.

LU 1974:12

Nuvarande lydelse

Övervakning upphör senast då den
underårige fyller tjugo år.

Om förebyggande åtgärder bedömas
vara gagnlösa eller om sådana
åtgärder vidtagits utan att
medföra rättelse, skall den underårige
omhändertagas för samhällsvård.

Föreslagen lydelse

Övervakning upphör senast då den
unge fyller aderton år eller, i fall
som avses i 25 § b), senast när
han fyller tjugo år.

Om förebyggande åtgärder bedömas
vara gagnlösa eller om sådana
åtgärder vidtagits utan att
medföra rättelse, skall den unge
omhändertagas för samhällsvård.

30 §

Föreligga sannolika skäl för att
ingripande med stöd av 25 § är påkallat,
må barnavårdsnämnden i
avbidan på att ärendet kan slutligt
avgöras omhändertaga den underårige
för utredning, om detta anses
nödvändigt på grund av förefintliga
risker för den underåriges
hälsa eller utveckling eller för
brottslig eller annan skadlig verksamhet
från hans sida eller med
hänsyn till att eljest den fortsatta
utredningen kan allvarligt försvåras
eller vidare åtgärder hindras.

Föreligga sannolika skäl för att
ingripande med stöd av 25 § är påkallat,
må barnavårdsnämnden i
avbidan på att ärendet kan slutligt
avgöras omhändertaga den unge
för utredning, om detta anses nödvändigt
på grund av förefintliga
risker för hans hälsa eller utveckling
eller för brottslig eller annan
skadlig verksamhet från hans sida
eller med hänsyn till att eljest den
fortsatta utredningen kan allvarligt
försvåras eller vidare åtgärder
hindras.

Omhändertagande för utredning må bestå högst fyra veckor.

Beslut om sådant omhänderta- Beslut om sådant omhändertagande
förfaller, om den underårige gande förfaller, om den unge häkhäktas.
tas.

32 §

Beslut angående omhändertagande för samhällsvård förfaller, om

beslutet icke börjat verkställas inom
vann laga kraft.

Sådant beslut förfaller även, om
det icke börjat verkställas innan
den underårige fyllt aderton år eller,
i fall som avses i 25 § b), innan
han fyllt tjugo år.

sex månader från den dag då det

Sådant beslut förfaller även, om
det icke börjat verkställas innan
den unge fyllt aderton år eller, i
fall som avses i 25 § b), innan han
fyllt tjugo år.

33 §

Innebär underårigs uppträdande
eller levnadssätt fara för allmän
ordning eller säkerhet och föreligga
sannolika skäl för att ingripan -

Innebär uppträdande eller levnadssätt
hos någon som är under
tjugo år fara för allmän ordning
eller säkerhet och föreligga san -

LU 1974:12

Nuvarande lydelse

de med stöd av 25 § är påkallat
mot den underårige, äger polismyndighet
på lämpligt sätt taga
honom i förvar i avbidan på barnavårdsnämnds
beslut.

Då underårig sålunda tagits i
förvar, skall anmälan därom ofördröjligen
göras hos barnavårdsnämnden,
som har att skyndsamt
besluta, om han skall omhändertagas
eller frigivas. I sistnämnda
fall må han enligt nämndens bestämmande
kvarhållas till dess han
avhämtas av föräldrarna eller annan
fostrare.

Föreslagen lydelse

nolika skäl för att ingripande
med stöd av 25 § är påkallat mot
den unge, äger polismyndighet på
lämpligt sätt taga honom i förvar
i avbidan på barnavårdsnämnds
beslut.

Då någon sålunda tagits i förvar,
skall anmälan därom ofördröjligen
göras hos barnavårdsnämnden,
som har att skyndsamt
besluta, om han skall omhändertagas
eller frigivas. I sistnämnda
fall må han, om han är under
aderton år, enligt nämndens bestämmande
kvarhållas till dess han
avhämtas av föräldrarna eller annan
fostrare.

Föreligga, utan att fara som avses i första stycket är för handen,
sannolika skäl för ingripande med stöd av 25 § mot någon, som kan
antagas vara under aderton år, och kan hans namn eller bostad icke
utrönas, må han tills utredning i nämnda hänseende vunnits tagas i förvar
av polismyndighet eller i avbidan på dess beslut av polisman. Har
polisman sålunda tagit någon i förvar, skall anmälan skyndsamt göras
hos polismyndigheten.

34 §

Ingripande enligt detta kapitel
skall göras av barnavårdsnämnden
i den kommun, där den underårige
vistas, om ej annat följer av andra
stycket. Lämnar han kommunen
efter det att fråga om ingripande
väckts, är nämnden skyldig att
fullfölja ärendet, såvida icke annan
barnavårdsnämnd ingriper.

Ingripande enligt detta kapitel
skall göras av barnavårdsnämnden
i den kommun, där den unge vistas,
om ej annat följer av andra
stycket. Lämnar han kommunen
efter det att fråga om ingripande
väckts, är nämnden skyldig att
fullfölja ärendet, såvida icke annan
barnavårdsnämnd ingriper.

Då barn som vårdas på anstalt, där modern intagits, bör omhändertagas
för samhällsvård enligt 31 §, skall åtgärden vidtagas, om modem
är omhändertagen för samhällsvård, av den barnavårdsnämnd som har
befattningen med henne samt i annat fall av barnavårdsnämnden i den
kommun, där barnet är mantalsskrivet eller, om det till följd av sin
ålder ej blivit mantalsskrivet, där det har sin födelsehemort.

Ärende som avses i denna paragraf må överflyttas till annan barnavårdsnämnd,
om denna samtycker.

Har barnavårdsnämnd genom
beslut, som omedelbart skall gå i
verkställighet, av anledning som
avses i 25 § b) omhändertagit underårig
för samhällsvård eller ut -

Har barnavårdsnämnd genom
beslut, som omedelbart skall gå i
verkställighet, av anledning som
avses i 25 § b) omhändertagit någon
för samhällsvård eller utred -

LU 1974:12

Nuvarande lydelse

redning, eller har sådant omhändertagande
beslutats av nämndens
ordförande, ankommer det på polismyndighet
att, om den omhändertagne
på grund av sitt uppträdande
eller levnadssätt är farlig
för allmän ordning eller säkerhet,
efter framställning av nämnden eller
dess ordförande på lämpligt sätt
förvara den omhändertagne till
dess länsrätten eller nämnden
meddelat slutligt beslut i ärendet
eller annan placering ordnats.

Föreslagen lydelse

ning, eller har sådant omhändertagande
beslutats av nämndens ordförande,
ankommer det på polismyndighet
att, om den omhändertagne
på grund av sitt uppträdande
eller levnadssätt är farlig för allmän
ordning eller säkerhet, efter
framställning av nämnden eller
dess ordförande på lämpligt sätt
förvara den omhändertagne till
dess länsrätten eller nämnden
meddelat slutligt beslut i ärendet
eller annan placering ordnats.

Den som sålunda tages i förvar må ej kvarhållas längre än en vecka.
Om synnerliga skäl föreligga, må dock länsrätten på framställning av
nämnden eller dess ordförande medgiva förlängning av tiden med ytterligare
högst en vecka.

42 §

Barnavårdsnämnden skall förklara samhällsvården avslutad, så snart
ändamålet med vården får anses uppnått. Beträffande den som omhändertagits
enligt 31 § skall samhällsvården även förklaras avslutad, om
föräldrarna begära det, eller om den omhändertagne begär det efter det
att han fyllt femton år och särskilda skäl ej föranleda annat.

Samhällsvården skall upphöra
senast då den omhändertagne fyller
aderton år eller, om han omhändertagits
enligt 29 § efter det
att han fyllt femton år, senast tre
år efter omhändertagandet. Har
omhändertagandet skett med stöd
av 25 § a), får samhällsvården
dock ej i något fall bestå sedan den
omhändertagne fyllt tjugo år.

Finner nämnden att samhällsvård enligt 31 § icke kan upphöra utan
sådan fara för den omhändertagne som avses i 25 § a), skall nämnden
omhändertaga honom för fortsatt samhällsvård enligt 29 §. Fortsatt
omhändertagande må även beslutas, om sådant fall föreligger som avses
i 25 § b).

Samhällsvården skall upphöra
senast då den omhändertagne fyller
aderton år eller, om han omhändertagits
med stöd av 25 § b)
efter det att han fyllt femton år,
senast tre år efter omhändertagandet.

75 §

I fråga om förfarandet hos länsrätt
i underställningsmål skola bestämmelserna
i 15 § tredje stycket,
i 16 och 17 §§ om kallelse och
hämtning till läkarundersökning
av den underårige och om hämtning
till förhör av den som ären -

I fråga om förfarandet hos länsrätt
i underställningsmål skola bestämmelserna
i 15 § tredje stycket,
i 16 och 17 §§ om kallelse och
hämtning till läkarundersökning av
den unge och om hämtning till
förhör av den som ärendet rör, i

LU 1974:12

Nuvarande lydelse

det rör, i 19 § första stycket andra
punkten och tredje stycket samt
i 20 § i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.

Föreslagen lydelse

19 § första stycket andra punkten
och tredje stycket samt i 20 § i
tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Vid muntlig förhandling skall representant för barnavårdsnämnden
beredas tillfälle att närvara.

Skall underställt beslut lända till efterrättelse oberoende av laga kraft,
åligger det länsrätten att utan dröjsmål pröva, huruvida beslutet må
verkställas innan målet slutligt avgöres.

80 §

Talan mot barnavårdsnämnds
beslut fores hos länsrätten genom
besvär, om nämnden
utdömt förelagt vite,
avvisat ombud eller biträde,
med stöd av 26 § meddelat föreskrift
rörande underårigs levnadsförhållanden
eller förordnat
om övervakning,

avslagit framställning om ändring
eller upphävande av föreskrift
eller övervakning som beslutats enligt
nämnda paragraf,
träffat avgörande i ärende angående
samhällsvård enligt 31 §,
meddelat bestämmelse enligt
41 § andra stycket om rätt till umgänge
med någon som är omhändertagen,

träffat avgörande i ärende angående
samhällsvårds upphörande eller
beslutat att samhällsvård skall
återupptagas efter villkorligt upphörande,

meddelat beslut som avses i 46 §
andra eller tredje stycket,
beslutat att ej meddela tillstånd
till mottagande av fosterbarn,
genom förhandsbesked förklarat
hem icke vara lämpligt som
fosterhem eller

träffat avgörande i ärende angående
förbud som avses i 50 eller
51 §.

Talan mot barnavårdsnämnds
beslut föres hos länsrätten genom
besvär, om nämnden
utdömt förelagt vite,
avvisat ombud eller biträde,
med stöd av 26 § meddelat föreskrift
rörande någons levnadsförhållanden
eller förordnat om
övervakning,

avslagit framställning om ändring
eller upphävande av föreskrift
eller övervakning som beslutats
enligt nämnda paragraf,

träffat avgörande i ärende angående
samhällsvård enligt 31 §,
meddelat bestämmelse enligt
41 § andra stycket om rätt till umgänge
med någon som är omhändertagen,

träffat avgörande i ärende angående
samhällsvårds upphörande
eller beslutat att samhällsvård
skall återupptagas efter villkorligt
upphörande,

träffat avgörande i ärende angående
förbud som avses i 50 eller
51 §.

89 §

Har någon genom att bortföra Den som genom att bortföra eidler
dölja underårig eller genom ler dölja någon som är under tjugo

LU 1974:12

Nuvarande lydelse

att medverka till att han avviker
eller genom att lämna vilseledande
uppgifter hindrat eller försvårat utredning
i ärende som avses i 4 eller
7 kap.,

eller har någon genom dylikt
förfarande hindrat eller försvårat
verkställighet av beslut, som avses
i 4 kap. eller rör behandlingen av
den som omhändertagits, eller
medverkat till att den omhändertagnes
vård i hem eller anstalt,
dit han överlämnats, avbrytes eller
efter avbrott icke återupptages,
straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader, om
ej gärningen eljest är i lag belagd
med strängare straff.

Detsamma skall gälla, om någon lämnar alkoholhaltiga drycker, andra
berusningsmedel, injektionsspruta eller kanyl, som avses i 88 a §, åt
sådan omhändertagen, som är intagen i barnhem eller åtnjuter vård
inom ungdomsvårdsskola, eller eljest hjälper den omhändertagne att åtkomma
dylika berusningsmedel eller föremål eller om någon förleder
sådan omhändertagen till könsligt umgänge.

Föreslagen lydelse

år eller genom att medverka till att
han avviker eller genom att lämna
vilseledande uppgifter har hindrat
eller försvårat utredning i ärende
som avses i 4 eller 7 kap.,

eller som genom dylikt förfarande
har hindrat eller försvårat
verkställighet av beslut, som avses
i 4 kap. eller rör behandlingen av
den som omhändertagits, eller
medverkat till att den omhändertagnes
vård i hem eller anstalt, dit
han överlämnats, avbrytes eller
efter avbrott icke återupptages,
straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader, om
ej gärningen eljest är i lag belagd
med strängare straff.

94 §

Polismyndighet har att på begäran
av barnavårdsnämnd eller dess
ordförande eller, efter nämndens
bemyndigande, av annan ledamot i
nämnden, eller befattningshavare
i kommunens tjänst lämna handräckning
för att efterforska underårig
som är föremål för utredning
i ärende enligt 25 §, för att verkställa
beslut angående omhändertagande,
för att efterforska och
återhämta sådan omhändertagen
som avvikit från hem eller anstalt,
dit han överlämnats, samt för att
ombesörja annan förflyttning av
någon som är omhändertagen.

Polismyndighet har att på begäran
av barnavårdsnämnd eller dess
ordförande eller, efter nämndens
bemyndigande, av annan ledamot i
nämnden, eller befattningshavare
i kommunens tjänst lämna handräckning
för att efterforska den
som är föremål för utredning i
ärende enligt 25 §, för att verkställa
beslut angående omhändertagande,
för att efterforska och
återhämta sådan omhändertagen
som avvikit från hem eller anstalt,
dit han överlämnats, samt för att
ombesörja annan förflyttning av
någon som är omhändertagen.

Handräckning skall även lämnas styrelse eller rektor för ungdomsvårdsskola
för att efterforska och återhämta elev som avvikit samt för
att ombesörja annan förflyttning av elev.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

2 Riksdagen 1974. 8 sami. Nr 12

LU 1974:12

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas att 3 kap. 18 § lagen (1962: 381) om allmän
försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

18 §i

På framställning av nykterhetsnämnd eller styrelse för vårdanstalt
för alkoholmissbrukare äger allmän försäkringskassa besluta, att sjukpenning
eller föräldrapenning tillkommande försäkrad, som är hemfallen
åt alkoholmissbruk och beträffande vilken föreligger omständighet
i övrigt som i 15 § lagen (1954: 579) om nykterhetsvård sägs,
helt eller delvis skall utbetalas till kommunal myndighet eller den försäkrades
make eller annan person att användas till den försäkrades samt,
vad angår sjukpenning, hans familjs och, i fråga om föräldrapenning,
barnets nytta.

Beträffande föräldrapenning, Beträffande föräldrapenning,
som tillkommer försäkrad vilken som tillkommer försäkrad vilken ej

ej uppnått tjugu års ålder, må för- uppnått aderton års ålder, må försäkringskassan
på framställning av säkringskassan på framställning av

barnavårdsnämnd besluta om ut- barnavårdsnämnd besluta om utbetalning
till annan enligt vad i betalning till annan enligt vad i

första stycket sägs. första stycket sägs.

Är kvinna vid tiden för barnets födelse intagen i barnhem, ungdomsvårdsskola,
fångvårdsanstalt eller vårdanstalt för alkoholmissbrukare,
må försäkringskassan på framställning av föreståndare för inrättningen
besluta, att kvinnan tillkommande föräldrapenning skall utbetalas till
honom att användas till kvinnans och barnets nytta.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om
unga lagöverträdare

Härigenom förordnas att 9 § lagen (1964: 167) med särskilda bestämmelser
om unga lagöverträdare skall ha nedan angivna lydelse.

9 §2

Ej må den som icke fyllt tjugo Ej må den som icke fyllt aderton

år dömas till fängelse, skyddstill- år dömas till fängelse, skyddstillsyn
eller ungdomsfängelse, med syn eller ungdomsfängelse, med

mindre den som har vårdnaden mindre den som har vårdnaden om

om honom, där så lämpligen kun- honom, där så lämpligen kunnat

nät ske, blivit hörd i målet. ske, blivit hörd i målet.

* Nuvarande lydelse enligt prop. 1974:12.

Senaste lydelse 1971: 241.

LU 1974:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Innan någon som är under tjugoett år dömes till påföljd som avses
i första stycket skall den som utfört personundersökning i målet höras,
om skäl äro därtill.

Vårdnadshavare som höres enligt första stycket äger rätt till ersättning
och förskott enligt vad om vittne är stadgat. Ersättningen skall
gäldas av statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

11 Förslag till

Lag om ändring i rennäringslagen (1971: 437)

Härigenom förordnas att 14 § rennäringslagen (1971: 437) skall ha
nedan angivna lydelse.

Renskötande medlems dödsbo
får fortsätta den av medlemmen
bedrivna renskötseln under tre år
från dödsfallet. Är renskötselberättigad
dödsbodelägare under 20
år, räknas tiden från det han fyller
20 år.

Renskötande medlems dödsbo
får fortsätta den av medlemmen
bedrivna renskötseln under tre år
från dödsfallet. Är renskötselberättigad
dödsbodelägare under 18
år, räknas tiden från det han fyller
18 år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

Motionsyrkanden

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner.

A. 1974: 1619 av herr Boo m. fl. (c), vari yrkas att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär förslag innebärande vidgad information till dem
som uppnår 18 års ålder och med huvudsakligt innehåll att klargöra de
förändringar, i vad gäller rättigheter och skyldigheter som uppnådd myndighetsålder
innebär.

B. 1974: 1620 av herr Fiskesjö m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
beslutar att punkten 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1969: 621)
om ändring i föräldrabalken skall ha följande såsom motionärernas
förslag betecknade lydelse.

LU 1974:12

Kungl. Maj:ts förslag

3. Är barn utom äktenskap fött
innan nya lagen tratt i kraft och
skulle icke arvsrätt mellan fadern
och barnet ha förelegat redan enligt
äldre lag, ärver barnet och dess
bröstarvingar fadern och dennes
släktingar endast under förutsättning
att annan dödsbodelägare, boutredningsman
eller den som sitter
i boet inom tre månader från dödsfallet
eller, om bouppteckningen
förrättas senare, senast vid bouppteckningen
fått kännedom om arvingen
eller anteckning om barnet
före arvfallet gjorts i personakt för
arvlåtaren eller annan från vilken
arvingen härleder sin arvsrätt.

Motionärernas förslag

3. Är barn utom äktenskap fött
innan nya lagen trätt i kraft och
skulle icke arvsrätt mellan fadern
och barnet ha förelegat redan enligt
äldre lag, ärver barnet och
dess bröstarvingar fadern och dennes
släktingar endast under förutsättning
att annan dödsbodelägare,
boutredningsman eller den som
sitter i boet inom sex månader
från dödsfallet eller, om bouppteckningen
förrättas senare, senast
vid bouppteckningen fått kännedom
om arvingen eller anteckning
om barnet före arvfallet gjorts i
personakt för arvlåtaren eller annan
från vilken arvingen härleder
sin arvsrätt.

C. 1974: 1621 av fru Sundberg (m) vari yrkas att riksdagen hemställer
att studerande som fyllt 18 år skall räknas som äldre studerande
enligt studiestödssystemet om han så önskar.

D. 1974: 1622 av fru Troedsson (m), vari yrkas att riksdagen

1. avslår propositionen 1974: 44, såvitt avser sänkning av myndighetsåldern
till 18 år och därmed sammanhängande konsekvensändringar
inom andra lagområden,

2.— därest yrkandet under 1. inte skulle bifallas — uttalar att
en sänkning av myndighetsåldern inte nödvändigtvis måste
leda till motsvarande sänkning av åldersgränserna inom rusdrycksförordningen
eller i fråga om samhällets bama- och
ungdomsvård.

Utskottet

Inledning

På grundval av en inom justitiedepartementet upprättad promemoria
(Ds Ju 1973: 11), vilken har remissbehandlats, föreslås i propositionen
att myndighetsåldern sänks från 20 till 18 år. Som en konsekvens härav
föreslås motsvarande ändring av åtskilliga andra 20-årsgränser inom
vitt skilda rättsområden. Principen vid prövningen av olika åldersgränser
har varit att en anpassning till den föreslagna myndighetsåldern
skall ske överallt där det inte finns speciella skäl för annat. Bland
åldersgränser över 18 år som behålls kan nämnas de som finns inom påföljdssystemet
för unga lagöverträdare. I fråga om flera åldersgränser
tas inte slutlig ståndpunkt till om de bör ändras, eftersom de berörs av
pågående utredningar.

LU 1974:12

I propositionen föreslås vidare ändring i reglerna om den frist inom
vilken utomäktenskapligt barn, fött före den 1 januari 1970, får framställa
sina arvsanspråk efter fadern och dennes släktingar. Ändringen
är föranledd av en år 1973 på lagutskottets förslag gjord hemställan av
riksdagen om översyn av dessa regler (LU 1973: 29, rskr 1973: 307).

Utskottet kommer att nedan först behandla frågan om sänkning
av myndighetsåldern. Därefter kommer utskottet att ta upp behovet
av följdändringar i annan lagstiftning samt beröra vissa informationsproblem.
Avslutningsvis kommer utskottet att behandla den föreslagna
ändringen beträffande utomäktenskapliga barns arvsrätt samt frågan
om ikraftträdande av de föreslagna lagändringarna.

Myndighetsåldern

Den 1 juli 1969 sänktes myndighetsåldern från 21 till 20 år. Samma
år sänktes också rösträttsåldern så att den som uppnår 20 års ålder
senast under valåret fick rösträtt. I samband med sänkningen av myndighetsåldern
genomfördes vidare lagändringar som gett 18- och 19-åringar självständig ställning i flera viktiga hänseenden. De har sålunda
bl. a. rätt att själva hyra bostad för eget bruk och att ta upp statliga
lån som syftar till att bereda dem hjälp till utbildning eller bosättning.
Vidare har varje underårig med eget hushåll rätt att företa sedvanliga
rättshandlingar för den dagliga hushållningen eller för uppfostran
av barn som tillhör hushållet. Redan tidigare gällde att person
som fyllt 18 år har behörighet att själv ta tjänst eller annat arbete. Efter
lagändring år 1973, som trätt i kraft den 1 januari i år, fordras ej längre
att underårig skall ha vårdnadshavares samtycke till att ingå äktenskap.

Årets riksdag (KU 1974: 8) har slutligt antagit ett år 1973 som vilande
antaget förslag till ny regeringsform, vari bl. a. föreskrivs (3 kap.

2 §) att rösträtt vid val till riksdagen tillkommer varje i riket bosatt
svensk medborgare som har uppnått 18 års ålder senast på valdagen.
Samtidigt med att förslaget lades fram för riksdagen framhölls önskvärdheten
av att det nuvarande sambandet mellan rösträttsålder och
myndighetsålder behålls.

Såsom framgår av det föregående föreslås i propositionen att nu
även myndighetsåldern sänks till 18 år. I motionen 1974: 1622 yrkas
avslag på förslaget. Till stöd för yrkandet anför motionären bl. a. att
ungdomens ökade medvetenhet och mognad för ställningstagande i politik
och livsåskådningsfrågor visserligen kan motivera att 18-årsåldern
utgör gräns för rösträtt och valbarhet, men att därmed inte nödvändigtvis
följer den mognad och insikt i ekonomiska ting eller den överblick
av de ekonomiska konsekvenserna av vissa rättshandlingar som skulle
motivera att de unga inte längre behöver stå under förmyndares inseende.
Motionären anser också att en sänkning av myndighetsåldern medför
risker för framtida konsekvensändringar inom barnavårdens område

3 Riksdagen 1974. 8 sami. Nr 12

LU 1974:12

och i fråga om rusdrycksförsäljningsförordningen, vilka skulle kunna
medföra ökade svårigheter för många ungdomar, som har sociala
problem eller som missbrukar alkohol och narkotika.

Utskottet vill för sin del till en början erinra om att utvecklingen
under senare år i allt flera länder gått mot en sänkning av myndighetsåldern.
De nordiska överläggningar som föregick sänkningen av den
svenska myndighetsåldern till 20 år ledde sålunda under år 1969 till en
motsvarande sänkning av myndighetsåldern i samtliga nordiska länder.
I Storbritannien sänktes myndighetsåldern år 1970 till 18 år, och samma
myndighetsålder gäller i Sovjetunionen och övriga östeuropeiska
stater. År 1972 sänktes myndighetsåldern i österrike från 21 till 19 år.
Samma år antog Europarådets ministerkommitté en resolution i vilken
medlemsstaterna rekommenderas att sänka myndighetsåldern under
21 år och att, om det anses tillrådligt, bestämma den till 18 år. Därefter
har i Finland under förra året lagts fram en proposition, vilken ännu
inte slutbehandlats, med förslag till en 18-årsgräns. Sänkning av myndighetsåldern
till 18 år övervägs vidare för närvarande av flera andra
länder i Europa, bl. a. Västtyskland.

Även i Sverige har röster tidigare höjts för införandet av en 18-årsgräns.
Redan när nu gällande åldersgräns antogs yrkades sålunda att
myndighetsåldern i stället skulle bestämmas till 18 år. Förslag av sådan
innebörd har sedermera motionsledes väckts vid 1970, 1971 och 1972
års riksdagar. Motionerna har visserligen av olika skäl avslagits av riksdagen,
men riksdagen har uttryckt förståelse för de synpunkter som legat
bakom motionsförslagen. Opinionen inom riksdagen för en sänkning av
myndighetsåldern har också ständigt vuxit.

När en sänkning av rösträttsåldern till 18 år nu kommit till stånd
talar enligt utskottets mening starka skäl för en motsvarande sänkning
av myndighetsåldern. Visserligen måste, såsom motionären och några
remissinstanser påpekat, en sänkning av rösträttsåldern inte nödvändigtvis
föranleda en sänkning av myndighetsåldern. Det ter sig dock naturligt
att man söker behålla det nuvarande sambandet mellan rösträttsåldern
och myndighetsåldern. Utskottet har också tidigare förklarat sig
ha den uppfattningen att en sänkning av rösträttsåldern borde föranleda
motsvarande sänkning av myndighetsåldern (LU 1972:19). Någon anledning
till ändrat ställningstagande föreligger enligt utskottets mening
inte.

Utskottet vill vidare erinra om att det — med hänsyn till den rättshandlingsförmåga
som 18- och 19-åringar enligt vad utskottet ovan redovisat
redan har — inte är någon mer genomgripande ändring som föreslås.
Omyndigheten kommer för dessa åldersgrupper huvudsakligen
till praktiskt uttryck endast när det gäller viss skuldsättning, t. ex. i
samband med avbetalningsköp, och förfogande över tillgångar som
förvärvats på annat sätt än genom eget arbete eller genom upptagande

LU 1974:12

av studie- eller bosättningslån. Utskottet delar föredragande statsrådets
uppfattning (s. 60) att det inte är några stora risker som öppnas,
om man på de angivna områdena slopar det skydd som omyndigheten
för närvarande ger. Utskottet vill i detta sammanhang peka på att man i
England, enligt vad utskottet vid ett studiebesök år 1971 erfor, inte
dittills hade haft några dåliga erfarenheter av sänkningen av myndighetsåldern
till 18 år. Självfallet kan det dock inte uteslutas att slopandet av
det skydd som omyndigheten ger i enstaka fall kan komma att innebära
en försämring för den unge. I syfte att söka motverka denna negativa
effekt av en sänkning av myndighetsåldern har några remissinstanser,
bl. a. Svea hovrätt och Stockholms barnavårdsnämnd, ifrågasatt
om möjlighet inte borde beredas ungdomar som känner behov av
biträde med sina ekonomiska angelägenheter att få en god man förordnad.
Enligt utskottets mening talar onekligen vissa skäl för en sådan
lösning. Med hänsyn bl. a. till att det inom justitiedepartementet
för närvarande pågår arbete med en översyn av förmynderskapslagstiftningen
vill utskottet dock inte nu förorda en sådan lagändring.

Som skäl mot en sänkning av myndighetsåldern till 18 år har riksdagen
tidigare anfört att gällande åldersgräns tillkommit i nordiskt
samarbete och att det är önskvärt att behålla den nordiska rättslikheten
på detta område (1LU 1970: 3 och LU 1971: 6). Såsom framgår av det
ovan anförda har emellertid i Finland redan lagts fram förslag till en
18-årsgräns. Oavsett vilken ståndpunkt man från svensk sida intar
kommer den nordiska rättslikheten sannolikt att upphöra, eftersom i de
övriga nordiska länderna någon ändring av myndighetsåldern inte är
aktuell. Såsom framhålls i propositionen (s. 61) finns därför inte längre
något skäl att av hänsyn till förhållandena i övriga Norden vänta med
en sänkning av myndighetsåldern.

I motionen har även gjorts gällande att en sänkning av myndighetsåldern
skulle innebära risk för konsekvensändringar i bamavårdslagen
och rusdrycksförsäljningsförordningen, vilka skulle kunna medföra
negativa effekter för vissa ungdomar. Såsom kommer att framgå av vad
utskottet anför nedan under nästa avsnitt torde någon sådan risk inte
föreligga.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet den föreslagna sänkningen
av myndighetsåldern och avstyrker följaktligen motionen 1974:
1622, såvitt nu är i fråga.

Behovet av följdändringar i annan lagstiftning

Bestämmelser om en åldersgräns på 20 år finns på vitt skilda rättsområden.
När det gäller att ta ställning till om en sänkning av myndighetsåldern
med två år skall påverka andra åldersgränser har i propositionen,
såsom utskottet inledningsvis anfort, den principiella utgångspunkten
varit att en anpassning nedåt bör ske överallt där den nu -

LU 1974:12

varande åldersgränsen i väsentlig grad påverkats av den gällande myndighetsåldern.
Om det på något område har funnits speciella skäl att
behålla 20-årsgränsen, föreslås däremot inte någon ändring bara för
att vinna likformighet. I vissa fall har resultatet av pågående utredningar
ansetts böra avvaktas, innan slutlig ståndpunkt tas till om berörda
åldersgräns bör ändras.

Utskottet kan för sin del godta de i propositionen förordade principerna.
Såsom framhålls i propositionen (s. 63) stämmer dessa väl överens
med det synsätt som utskottet vid 1973 års riksdag (LU 1973: 31)
gav uttryck för vid behandlingen av en motion om översyn av gällande
åldersgränser för barn och underårig. Utskottet anförde då att man i
det fortsatta lagstiftningsarbetet borde eftersträva så enhetliga åldersgränser
som möjligt, dock att en samordning av dessa inte fick bli ett
självändamål utan att varje åldersgräns måste bestämmas så att den
verkligen tillgodoser det syfte som den avser att tjäna.

Utskottet kommer nedan att bl. a. i anledning av motionsyrkandena
behandla vissa av de rättsområden där en konsekvensändring av gällande
åldersgränser är aktuell. I övrigt föranleder Kungl. Maj:ts förslag i förevarande
del ingen erinran eller något särskilt uttalande från utskottets
sida.

Ett område där 20-årsgränsen är av stor betydelse är barnavårdslagstiftningen.
Ingripande med stöd av bamavårdslagen
(1960: 97) kan grundas antingen på förhållanden som kan hänföras till
barnets omgivning (25 § a) eller på förhållanden som kan hänföras
till den unges eget beteende (25 § b). I den förra typen av fall kan
ingripande inte företas sedan den unge har fyllt 18 år. Motsvarande
åldersgräns i de senare fallen är 20 år. Vidtagna åtgärder skall i princip
upphöra senast när den unge fyller 20 år. Samhällsvård som har anordnats
med stöd av 25 § b kan emellertid pågå längre. Samhällsvården
skall dock alltid upphöra senast tre år efter omhändertagandet. Motsvarande
gäller i fråga om utskrivning från ungdomsvårdsskola.

I propositionen har (s. 66) i likhet med i promemorian föreslagits att
de åtgärder som har beslutats med stöd av 25 § a bamavårdslagen skall
upphöra senast när den underårige fyller 18 år. Detta förslag har allmänt
godtagits under remissbehandlingen. Utskottet tillstyrker för sin
del förslaget.

När det gäller 20-årsgränsen i 25 § b föreslås däremot att man, i
avvaktan på den allmänna översyn av den sociala vårdlagstiftningen
som för närvarande pågår inom socialutredningen, tills vidare behåller
den nuvarande 20-årsgränsen och därtill knutna bestämmelser. I motionen
1974:1622 yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen uttalar att
en sänkning av myndighetsåldern inte nödvändigtvis måste leda till en
sänkning av ifrågavarande 20-årsgräns.

LU 1974:12

Utskottet vill för sin del understryka att det måste anses principiellt
olämpligt att ingripanden inom barnavårdens ram skall kunna ske mot
personer flera år efter det att de har uppnått myndig ålder. Såsom
framgår av bl. a. socialstyrelsens och socialutredningens remissyttranden
skulle emellertid en begränsning av möjligheterna att med stöd av
25 § b barnavårdslagen ingripa mot ungdomar över 18 år kunna få
olyckliga konsekvenser för nykterhets- och narkomanvården. Nykterhetsvården
kan nämligen inte överta ansvaret för vården av unga alkoholmissbrukare,
eftersom de allmänna vårdanstalterna för alkoholmissbrukare
saknar resurser att ta emot dessa åldersgrupper. För narkomanvårdens
del skulle begränsningen innebära att missbrukare över 18 år enbart
skulle kunna omhändertas med stöd av lagen om sluten psykiatrisk
vård i vissa fall. En sänkning av 20-årsgränsen i 25 § b har också kriminalpolitiska
aspekter. Bl. a. skulle domstols möjlighet att med stöd av
31 kap. 1 § brottsbalken överlämna unga lagöverträdare till vård enligt
barnavårdslagen i motsvarande grad begränsas. En anpassning av åldersgränsen
i 25 § b barnavårdslagen till den sänkta myndighetsåldern
skulle således försvåra möjligheterna till rehabilitering av asociala och
kriminella ungdomar i åldrarna närmast över 18 år.

Med hänsyn till det anförda och med beaktande av det angelägna i
att missanpassad ungdom kan beredas en adekvat vård anser utskottet
att det, innan åldersgränsen i 25 § b kan sänkas, måste tillskapas lämpliga
vårdformer för nu ifrågavarande åldersgrupper. Det torde ankomma
på socialutredningen att lägga fram förslag därom. I avvaktan härpå bör
såsom föreslagits i propositionen (s. 67) den nuvarande åldersgränsen tills
vidare behållas. Genom vad utskottet nu anfört får syftet med motionen
1974:1622 i denna del anses tillgodosett. Något särskilt tillkännagivande
från riksdagens sida kan inte anses påkallat. Utskottet förordar att
motionen, såvitt nu är i fråga, inte föranleder någon riksdagens vidare
åtgärd.

Rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521) innehåller
bestämmelser som innebär att rusdrycker inte får säljas till den
som är under 20 år. Vid förordningens tillkomst ansågs det naturligt
att knyta åldersgränsen till myndighetsåldern. Departementschefen
framhöll att de problem som sammanhänger med ungdomens alkoholvanor
i första hand borde angripas med andra medel än begränsningar
i inköpsrätten. Om det förbehölls åt de äldre att köpa sprit, syntes däri
ligga en särskild anledning för de unga att betrakta spriten som något
eftersträvansvärt. Departementschefen ansåg det därför vara olyckligt
att ha en särskild högre myndighetsålder för spritinköp. En sådan
skulle f.ö. inte stämma överens med den större självständighet som
kommit ungdomen till del i andra hänseenden. När myndighetsåldern
1969 sänktes ansåg departementschefen att sambandet mellan myndighetsåldern
och inköpsåldern inte borde brytas.

LU 1974:12

Samma skäl som anfördes 1969 kan nu anföras för en sänkning av
inköpsåldem till 18 år. En sådan sänkning skulle innebära att inköpsåldern
anpassas till den gällande minimiåldern för utskänkning av rusdrycker
vilken redan är 18 år. Föredragande statsrådet anser emellertid,
i likhet med vad som anförs i promemorian, att frågan om den lämpliga
minimiåldern för rätt till inköp av rusdrycker i första hand bör bedömas
från alkohol- och nykterhetspolitiska synpunkter. I propositionen (s. 68)
föreslås att resultatet av alkoholpolitiska utredningens överväganden avvaktas,
innan man gör någon ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen.
Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet
remissinstanser.

Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets bedömning och
tillstyrker propositionen i denna del. Att, såsom yrkas i motionen
1974: 1622, riksdagen nu skulle särskilt uttala, att en sänkning av
myndighetsåldern inte nödvändigtvis måste leda till en motsvarande
sänkning av 20-årsgränsen i förevarande förordning, kan utskottet inte
anse erforderligt eller ens lämpligt. Motionen bör således inte heller i
denna del föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Inom studiestödssystemet innebär 20-årsgränsen en avgränsning
mellan yngre och äldre studerande. Regler om studiestöd
finns i studiestödslagen (1973: 349). Studiehjälp skall enligt lagen utgå
till studerande på gymnasial nivå som fyller högst 19 år under det
kalenderår då läsåret börjar (3 kap. 1 §). Studiehjälp består av studiebidrag
jämte tillägg, återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning.
Vissa tillägg samt återbetalningspliktiga studiemedel beviljas
efter behovsprövning. Vid denna tas hänsyn till den studerandes
och, om han inte är gift, hans föräldrars ekonomiska förhållanden
(3 kap. 12 §). Studiemedel skall enligt lagen i princip utgå till dels
studerande vid universitet och högskolor samt vissa andra läroanstalter
och utbildningslinjer, dels sådana studerande i gymnasieskolor och folkhögskolor
samt inom kommunal och statlig vuxenutbildning som fyller
lägst 20 år under det kalenderår då läsåret börjar (4 kap. 1 och 2 §§).
Rätten till studiemedel påverkas inte av föräldrarnas ekonomi.

I propositionen förordas att ingen ändring nu görs i fråga om
nämnda 20-årsgräns. Detta förslag kritiseras i motionen 1974: 1621. Motionären
pekar på att förslaget innebär att ungdomar, oaktat de enligt
föräldrabalken uppnår ekonomisk självständighet vid 18 års ålder, för
erhållande av studiehjälp alltjämt kommer att vara beroende av föräldrarnas
ekonomi. Motionären anser detta förhållande orimligt. Det
riktiga måste enligt motionärens mening vara att studerande som fyllt
18 år skall äga rätt att få sitt studiestöd prövat endast mot egen eller
makes inkomst enligt de regler som gäller för studiemedelssystemet. Motionären
föreslår därför att studerande som uppnått myndig ålder skall
räknas som äldre studerande om han så önskar. För vissa studerande

LU 1974:12

som fyllt 18 år men går i den gymnasiala skolan bör nämligen valfrihet
råda.

Enligt utskottets mening talar vissa skäl för den av motionären hävdade
grundprincipen att den som är myndig inte skall, när han ansöker
om studiestöd, vara beroende av föräldrarnas ekonomiska förhållanden.
En sänkning av 20-årsgränsen skulle emellertid i vissa fall innebära en
nackdel för den studerande och hans föräldrar därigenom att de skulle
gå miste om de möjligheter till särskilda tillägg som finns enligt studiehjälpssystemet.
Detta synes motionären också ha insett, eftersom i motionen
föreslås att den som fyllt 18 år men inte 20 år och går i den
gymnasiala skolan skall kunna välja om han skall ansöka om studiehjälp
eller om studiemedel. Utskottet anser att frågan om lämpligheten
av en sänkning av ifrågavarande 20-årsgräns inte kan riktigt bedömas
förrän de eventuella följderna därav blivit närmare utredda. I departementspromemorian
anfördes att avsikten var att centrala studiehjälpsnämnden
(CSN) skulle få i uppdrag att göra en utredning. Något sådant
uppdrag har CSN dock ännu inte fått. Utskottet erinrar med anledning
härav om att CSN i sitt remissvar till utskottet år 1973 i anledning av
den ovannämnda motionen om en översyn av gällande åldersgränser beträffande
unga underströk angelägenheten av att CSN fick det aviserade
uppdraget. I propositionen går föredragande statsrådet emellertid inte in
på frågan om ett uppdrag till CSN utan pekar endast på (s. 68) att vissa
frågor som rör det studiesociala systemet övervägs inom kommittén (U
1969: 51) för studiestöd åt vuxna (SVUX). Enligt vad utskottet inhämtat
har dock 20-årsgränsen inte behandlats inom SVUX och någon närmare
utredning av densamma har inte heller planerats. Med hänsyn till det
anförda och i anledning av motionen vill utskottet stryka under det
angelägna i att frågan huruvida 20-årsgränsen bör bibehållas eller inte
blir föremål för närmare utredning. Utskottet förutsätter att så kommer
att ske skyndsamt utan att riksdagen behöver göra någon särskild framställning
därom.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkandet i motionen
1974: 1621.

I detta sammanhang vill utskottet peka på att inom det skatterättsliga
området finns vissa bestämmelser som tillmäter 20-årsåldem
betydelse för beskattningen. Enligt förordningen (1947: 577) om
statlig förmögenhetsskatt är sålunda föräldrar i viss omfattning skattskyldiga
för förmögenhet som tillhör deras barn under 20 år (8 §).
Denna åldersgräns föreslås i propositionen sänkt till 18 år. Utskottet
kan för sin del instämma i föredragande statsrådets uttalande (s. 64)
att en sänkning av åldersgränsen framstår som en naturlig konsekvens
av att man sänker den ålder då barnen själva disponerar över sin förmögenhet.

En annan skattebestämmelse som tillmäter 20-årsgränsen betydelse

LU 1974:12

återfinns i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt. Enligt
28 § medges viss lindring i arvsbeskattningen för barn under 20 år.
Denna bestämmelse har ursprungligen tillkommit för att tillgodose
underårigs behov av medel för uppfostran och utbildning. Åldersgränsen
sänktes 1969 från 21 till 20 år i samband med motsvarande sänkning
av myndighetsåldern. I propositionen föreslås gränsen nu sänkt till 18
år. En sådan sänkning kommer att i enstaka fall föra med sig en skatteskärpning
och kommer således att i dessa fall innebära en försämring
för de unga. Såsom framhålls i propositionen (s. 65) torde dock skatteskärpningen
i regel bli obetydlig. Någon anledning att nu frångå den
princip som fastslogs yid den förra sänkningen av myndighetsåldern
finns därför enligt utskottets mening inte.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet de föreslagna ändringarna
i förmögenhetsskatteförordningen och i arvsskatteförordningen.

Utskottet vill avslutningsvis peka på ytterligare en åldersgräns. Enligt
5 § första stycket lagen (1938: 318) om avbrytande av havandeskap
bör, innan ansökan om abort prövas, kvinnans vårdnadshavare få
tillfälle att yttra sig om det finns skäl därtill och kvinnan är under 20
år. Denna åldersgräns föreslogs i departementspromemorian bli satt till
18 år. Föredragande statsrådet anför i propositionen (s. 64) att han dock
anser att någon ändring inte bör göras i förevarande sammanhang, eftersom
abortlagstiftningen är föremål för översyn.

Proposition (1974: 70) med förslag till ny abortlag har därefter förelagts
riksdagen. I lagförslaget saknas bestämmelser om vårdnadshavares
hörande. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1975. Eftersom
sänkningen av myndighetsåldern föreslås träda i kraft redan den 1
juli 1974, vilket förslag utskottet såsom framgår nedan enhälligt tillstyrker,
torde ifrågavarande 20-årsgräns komma att bestå under ett halvt
år efter det att myndighetsåldern sänkts. Såsom framhålls i propositionen
1974: 70 (s. 84) torde detta dock inte ha någon betydelse, eftersom
det sedan myndighetsåldern och därmed också vårdnadsåldem sänkts,
självfallet inte finns någon vårdnadshavare som kan höras, när kvinnan
fyllt 18 år. Utskottet delar därför föredragande statsrådets uppfattning
att det i förevarande sammanhang inte bör göras någon ändring i 1938
års lag.

Vissa informationsproblem

I motionen 1974: 1619 anförs att det ökade samhällsansvaret och de
övriga rättsliga effekter som en sänkning av rösträtts- och myndighetsåldern
för med sig för ungdomarna gör det angeläget att dessa på allt
sätt ges en bred information om vad uppnådd rösträtts- och myndighetsålder
i praktiken innebär. Enligt motionärerna bör övervägas att tillställa
svenska medborgare inför deras 18-årsdag en broschyr med sådan

LU 1974:12

information. Motionärerna yrkar med hänvisning till det anförda att
riksdagen begär förslag om vidgad information på området.

Utskottet vill för sin del stryka under det angelägna i att ungdomar
informeras om innebörden av inträdd myndighet. Sådan information
har i vissa fall redan lämnats från kommunalt håll. Utskottet, som finner
dessa initiativ lovvärda, utgår från att denna information kommer
att lämnas även i fortsättningen. En annan viktig kanal för spridande
av information om vad myndigheten innebär är skolan. Med hänsyn till
att i framtiden ett större antal barn än nu kommer att gå kvar i skolan
eller nyligen ha lämnat denna vid uppnådd myndighet ökas skolans
möjligheter att ge en aktuell information i hithörande frågor. Enligt utskottets
mening bör emellertid även andra vägar användas för att
sprida information. Härvid kommer självfallet, såsom motionärerna
föreslagit, i fråga att överväga att tillställa de unga en broschyr i ämnet.
Hur informationen närmare skall utformas bör dock inte bestämmas
av riksdagen. Enligt utskottets mening ankommer det på Kungl.
Majit att göra detta. Vad utskottet ovan anfört bör ges Kungl. Majit
till känna.

Utomäktenskapliga barns arvsrätt

Genom lagen (1969: 621) om ändring i ärvdabalken (ÄB) upphävdes
särbestämmelserna om utomäktenskapliga barns arvsrätt och fr. o. m.
den 1 januari 1970 är barn utom äktenskapet i princip helt likställt
med barn i äktenskap i arvsrättsligt hänseende. Är barn utom äktenskapet
fött före angiven dag och skulle inte arvsrätt mellan barnet och
fadern ha förelegat enligt äldre lag gäller emellertid en specialregel om
arvsrättspreskription. Enligt punkt 3 i övergångsbestämmelserna till
1969 års lag ärver barnet och dess bröstarvingar i angivna fall fadern
och dennes släktingar endast under förutsättning att annan dödsbodelägare,
boutredningsman eller den som sitter i boet senast vid bouppteckningen
fått kännedom om arvingen eller anteckning om barnet före
arvfallet gjorts i personakt för arvlåtaren eller annan från vilken arvingen
härleder sin arvsrätt. Övergångsbestämmelsen har ansetts motiverad
med hänsyn till att registreringen av utomäktenskapliga barn
tidigare har varit bristfällig och att det därför är svårt och i vissa
fall omöjligt att utreda om en avliden man har barn utom äktenskapet.
För att frågan om arvsrätt efter avlidna män inte skulle hållas svävande
ända tills den allmänna preskriptionstiden inträder (fem år efter arvskungörelse
eller tio år efter arvfallet) infördes den speciella preskriptionsregeln
för de utomäktenskapliga barnen.

Vid 1973 års riksdag påtalades i en motion (1973: 410) att preskriptionsregeln
fått vissa icke önskade följder. Det hade sålunda i praktiken
inträffat fall då utomäktenskapliga barn gått förlustiga sin arvsrätt
därför att bouppteckning hade förrättats i nära anslutning till döds -

LU 1974:12

fallet och barnets anmälan på grund härav kommit för sent. Utskottet
fann i sitt av riksdagen godkända betänkande (LU 1973: 29) att detta
inte var tillfredsställande. Enligt utskottets mening borde den presumtive
arvtagaren beredas viss tid inom vilken han har att framställa sina
arvsanspråk. I motionen hade föreslagits en tidsfrist av två månader.
Utskottet fann att mycket talade för att denna tid i stället borde vara
tre månader, som är den tid inom vilken bouppteckning i regel måst
förrättas. Annan preskriptionstid kunde naturligtvis också tänkas. Utskottet
ansåg att frågan närmare borde utredas och hemställde att riksdagen
skulle begära en översyn av ifrågavarande övergångsbestämmelse.

I propositionen föreslås nu införandet av en tidsfrist på tre månader.
Vidare föreslås för de fall där bouppteckning förrättas senare att anmälan
skall anses ha blivit gjord i tid om den sker senast vid bouppteckningen.

Den föreslagna tidsfristen kritiseras i motionen 1974:1620. Motionärerna
anser att den i vissa fall är för kort, t. ex. när den presumtive
arvingen vistas utomlands eller är på resa. De förordar därför att tidsfristen
utsträcks till sex månader.

Utskottet vill till en början uttrycka sin tillfredsställelse över att förslag
om införande av en legal tidsfrist så snabbt har kunnat läggas
fram för riksdagen. När det gäller att bestämma tidsfristens längd
måste det givetvis bli fråga om en i viss mån skönsmässig bedömning.
Utskottet erinrar om att det vid remissbehandlingen av motionen 1973:
410 framfördes flera olika förslag till tidsfrister. Motionärernas nu
framlagda förslag om en sex månaders tidsfrist överensstämmer med
vad Stockholms läns landstings rättshjälpsnämnd då föreslog. Såsom
utskottet anförde redan vid 1973 års riksdag talar emellertid mycket
för att tidsfristen bör vara tre månader, varigenom överensstämmelse
kan nås med den tid inom vilken bouppteckning normalt skall förrättas.
Enligt utskottets mening skulle inte mycket kunna vinnas genom att
utsträcka tiden till sex månader. Utskottet ansluter sig därför till
föredragande statsrådets bedömning och avstyrker bifall till motionen
1974: 1620.

Avslutningsvis vill utskottet göra ett påpekande. I samband med
att föredragande statsrådet föreslår att, om bouppteckningen förrättas
senare än tre månader efter dödsfallet, anmälan skall anses ha gjorts i
tid om den sker senast vid bouppteckningen, anför statsrådet (s. 80) att
han anser det onödigt att, som kammarkollegiet (vid remissbehandlingen
av motionen 1973: 410) har förordat, föreskriva en yttersta tidsfrist motsvarande
den allmänna preskriptionstiden i 16 kap. 4 § ÄB. Något sådant
stadgande har emellertid inte förordats av kollegiet. I sitt remissvar
till utskottet anförde kollegiet endast att ett utomäktenskapligt barn alltid
borde kunna med laga verkan göra sin rätt gällande vid bouppteckningsförrättning
som hålls efter tidsfristens utgång men före den i 16 kap. 4 §
ÄB stadgade preskriptionstiden av tio år. Kollegiet föreslog att över -

LU 1974:12

gångsbestämmelsen skulle få det innehåll som nu förordas i propositionen.
Att i övergångsbestämmelsen införa en yttersta tidsfrist synes
kollegiet i likhet med statsrådet ha ansett onödigt. Utskottet delar den
sålunda företrädda uppfattningen.

Ikraftträdande

Ändringen beträffande utomäktenskapliga barns arvsrätt bör enligt
propositionen träda i kraft snarast möjligt. Ändringarna i övrigt föreslås
träda i kraft den 1 juli 1974. Detta innebär att myndighetsåldern kommer
att sänkas före rösträttsåldern, eftersom sistnämnda ändring inte
träder i kraft förrän den 1 januari 1975. Vid ett eventuellt nyval under
hösten kommer således vissa ungdomar som uppnått myndig ålder att
vara uteslutna från möjligheten att rösta. Detta förhållande kan te sig
något ologiskt med hänsyn till det ovan förordade bibehållandet av
sambandet mellan myndighetsåldern och rösträttsåldern. Utskottet anser
dock att det inte finns någon anledning att endast på grund därav
låta ikraftträdandet av förevarande reform anstå till den 1 januari
1975. Utskottet tillstyrker följaktligen de föreslagna ikraftträdandebestämmelsema.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande sänkning av myndighetsåldern och vissa därav
föranledda följdändringar

att riksdagen med avslag på motionen 1974: 1622, yrkandet 1,
antar de i propositionen 1974: 44 under 1—2 och 4—11
framlagda lagförslagen,

2. beträffande följdändringar i övrigt i bamavårdslagen och i
rusdrycksförsäljningsförordningen

att motionen 1974: 1622, såvitt avser yrkandet 2, inte föranleder
någon riksdagens vidare åtgärd,

3. beträffande följdändringar inom studiestödssystemet
att riksdagen avslår motionen 1974:1621,

4. beträffande information till dem som fyller 18 år

att riksdagen i anledning av motionen 1974: 1619 ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet ovan anfört därom,

5. beträffande utomäktenskapligt barns arvsrätt

att riksdagen med avslag på motionen 1974:1620 antar det i
propositionen under 3 framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1969: 621) om ändring i ärvdabalken.

Stockholm den 18 april 1974

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

LU 1974:12

Närvarande: herrar Svanström (c), Hammarberg (s), Lidgård (m)1, fru
Åsbrink (s), herrar Sjöholm (fp), Andersson i Södertälje (s), Winberg
(m)2*, fru Nilsson i Sunne (s), herrar Olsson i Sundsvall (c), Israelsson
(vpk), fru Fredgardh (c), fru Tillander (c), herr Gustafsson i Stockholm
(s)2*, fru Lindquist (m), fru Hjalmarsson (s)1, fru Johansson i Hovmantorp
(s) och fru Karlsson (c).

1 Endast närvarande vid p. 3 i utskottets hemställan

2 gj »» »» »» »* »» >»

* Ej närvarande vid betänkandets justering

Reservation

beträffande utomäktenskapligt barns arvsrätt

av herrar Svanström (c), Olsson i Sundsvall (c), fru Fredgardh (c),
fru Tillander (c) och fru Karlsson (c), som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med orden
”Utskottet vill” och slutar med orden ”motionen 1974:1620” bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill till en början uttrycka sin tillfredsställelse över att
förslag om införande av en legal tidsfrist så snabbt kunnat läggas fram
för riksdagen. När det gäller tidsfristens längd kan i och för sig vissa
skäl tala för att, såsom föreslagits i propositionen, bestämma denna till
tre månader, varigenom överensstämmelse nås med den tid inom vilken
bouppteckning normalt skall förrättas. Såsom motionärerna påpekat
kan en tidsfrist på tre månader dock i vissa fall vara väl kort, t. ex. om
den presumtive arvingen är bosatt utomlands. Utskottet erinrar om att
vid remissbehandlingen av motionen 1973: 410 några remissinstanser
tillstyrkte längre tidsfrist och att en remissinstans förordade en ettårsfrist.
Den av motionärerna nu föreslagna sexmånadersfristen överensstämmer
med vad Stockholms läns landstings rättshjälpsnämnd då
föreslog. Enligt utskottets mening utgör en tidsfrist på sex månader en
lämplig avvägning mellan det utomäktenskapliga barnets intresse av att
ha en skälig tid, inom vilken det kan göra sitt arvsanspråk gällande, och
övriga dödsbodelägares berättigade intresse av att frågan om arvsrätt
efter den avlidne inte hålls svävande alltför länge.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen med bifall
till motionen 1974: 1620 antar förslaget till lag om ändring i lagen
om ändring i ärvdabalken med den av motionärerna föreslagna lydelsen.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande utomäktenskapligt barns arvsrätt att riksdagen
med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad
godtagas och med bifall till motionen 1974: 1620

LU 1974:12

a. förordnar att punkten 3 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1969: 621) om ändring i ärvdabalken skall ha följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

3. Är barn utom äktenskap fött
innan nya lagen trätt i kraft och
skulle icke arvsrätt mellan fadern
och barnet ha förelegat redan enligt
äldre lag, ärver barnet och dess
bröstarvingar fadern och dennes
släktingar endast under förutsättning
att annan dödsbodelägare, boutredningsman
eller den som sitter
i boet inom tre månader från dödsfallet
eller, om bouppteckningen
förrättas senare, senast vid bouppteckningen
fått kännedom om
arvingen eller anteckning om barnet
före arvfallet gjorts i personakt
för arvlåtaren eller annan från vilken
arvingen härleder sin arvsrätt.

Utskottets förslag

3. Är barn utom äktenskap fött
innan nya lagen trätt i kraft och
skulle icke arvsrätt mellan fadern
och barnet ha förelegat redan enligt
äldre lag, ärver barnet och dess
bröstarvingar fadern och dennes
släktingar endast under förutsättning
att annan dödsbodelägare, boutredningsman
eller den som sitter
i boet inom sex månader från dödsfallet
eller, om bouppteckningen
förrättas senare, senast vid bouppteckningen
fått kännedom om
arvingen eller anteckning om barnet
före arvfallet gjorts i personakt
för arvlåtaren eller annan från vilken
arvingen härleder sin arvsrätt.

b. antar det i propositionen under 3 framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1969: 621) om ändring i ärvdabalken i
den mån förslaget ej omfattas av hemställan under a.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1 »74 740048

)