Kulturutskottets betänkande nr 20 år 1974

KrU 1974:20

Nr 20

Kulturutskottets betänkande med anledning av motioner angående
rundradio- och andra massmediefrågor.

Motionerna

I detta betänkande behandlar utskottet motionerna

1974:111 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m, c, fp) vari hemställs att riksdagen
som sin mening uttalar att u-landsfrågoma allsidigt bör belysas i
etermediernas nyhetsförmedling,

1974:166 av herr Enlund m. fl. (fp, s, c, m) vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller att en arbetsgrupp tillsätts för att behandla och
utarbeta förslag angående kompetens och utbildningsfrågor gällande personal
inom Sveriges Radios programverksamhet,

1974:451 av herr Romanus (fp) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att de ledamöter och suppleanter i Sveriges Radios
styrelse som nu utses av regeringen i framtiden utses av riksdagen,

2. att riksdagen uppdrar åt regeringen att se till, att denna ändring genomförs
så snart detta är formellt möjligt,

1974:723 av herr Johansson i Skärstad (c) vari hemställs att riksdagen
uttalar att en kontinuerlig information i TV om skol-och utbildningsfrågor
bör ges på fast programtid,

1974:724av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) vari hemställsatt riksdagen
som sin mening uttalar att TRU och Sveriges Radio vid planeringen av
undervisningsprogram i största möjliga utsträckning bör beakta behovet av
program rörande mobbningens psykologi och de elevproblem som hänger
samman med mobbning,

1974:725 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär en särskild utredning med företrädare för bl. a. folkrörelserna
och intresseorganisationerna, massmedierna och näringslivet samt
parlamentariker för en översyn av de framtida inflytande- och organisationsformerna
för radio- och TV-verksamheten,

1974:726 av fm Mogård m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att staten med stöd av 19 §
i avtalet mellan Sveriges Radio och staten låter påkalla en oberoende utredning
av huruvida Sveriges Radio i sin verksamhet brutit mot avtalets
bestämmelser, och då främst 6 och 8 §§,

1 Riksdagen 1974. 13 sami. Nr 20

KrU 1974:20

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om en parlamentarisk utredning
med uppgift att granska massmediernas ställning, funktion och finansiering
med speciell vikt lagd vid den framtida utvecklingen på etermedieområdet,

1974:733 av herr Åkerlind (m) vari hemställs att riksdagen som sin mening
ger Kungl. Majit till känna vad i motionen anförts om kristna program
i radio och TV,

1974:1016 av herr Adolfsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Majit anhåller om tillsättande av en opartisk kommission med uppgift
att

1. undersöka om Sveriges Radios programverksamhet överensstämmer
med befintliga föreskrifter i radiolagen och radioavtalet och i övrigt gällande
programregler,

2. med beaktande av i motionen anförda synpunkter på avtalets innehåll
framlägga förslag till nytt radioavtal,

1974:1019 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
beslutar att i skrivelse till Kungl. Majit kräva att av Kungl. Majit utsedda
representanter i Sveriges Radios styrelse (hälften + ordf.) verkar för att Sveriges
Radio lämnar Svenska arbetsgivareföreningen,

1974:1022 av herr Polstam m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Majit begär en skyndsam prövning av möjligheterna till åtgärder för att
öka respekten för radionämndens verksamhet, med beaktande av vad som
anförts i motionen,

1974:1344 av fröken Eliasson (c) och herr Sundman (c) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Majit begär en parlamentarisk utredning med uppgift
att kartlägga medieutvecklingen och framlägga därav föranledda förslag
med särskild inriktning på de nya medierna och deras betydelse för kulturpolitiken,

1974:1346 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
uttalar sig för behovet av att massmedia (TV etc.) upplåter plats för information
i trafiksäkerhetsfrågor,

1974:1347 av herr Hyltander m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att hos Kungl. Majit beställa förslag till inrättande av programråd vid
Sveriges Radio,

2. att ge Kungl. Maj:t till känna att riksdagen finner det angeläget att
det ideella föreningslivet får ett mer rättvisande utrymme i programutbudet
i radio och TV och att detta bör framhållas vid kommande förhandlingar
med Sveriges Radio om nytt avtal,

1974:1357 av herr Sundman (c) och fru tredje vice talmannen Nettelbrandt
(fp) i vad avser hemställan att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer att

KrU 1974:20

en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att se över rundradions
organisation och verksamhetsformer (yrkande 2),

1974:1359 av herrar Söderström (m) och Danell (m) vari hemställs att
riksdagen beslutar

1. att stereosändningar i radions P 2 och P 3 införs från och med budgetåret
1974/75,

2. att de pågående försökssändningarna i Stockholm och Göteborg över
P 2-kanalerna snarast överflyttas till dessa sändares P 3-kanaler.

Bakgrund

De grundläggande bestämmelser som gäller för rundradioverksamheten
i vårt land bygger på beslut av 1966 års riksdag (prop. 1966:163, SU 1966:136,
rskr 1966:388). Lagbestämmelser finns i radiolagen (SFS 1966:755) och
radioansvarighetslagen (SFS 1966:756) med därtill hörande tillämpningskungörelse.
I anslutning till radiolagen har avtal angående rundradions programverksamhet
träffats mellan svenska staten och Sveriges Radio aktiebolag.
Instruktion för radionämnden har meddelats av Kungl. Maj:t (SFS
1967:449).

Många av de frågor som utskottet behandlar i detta betänkande har nära
samband med frågor som tidigare behandlats av riksdagen. Utskottet hänvisar
till sina betänkanden 1971:8, 1972:23 och 1973:42.

Flera av de i betänkandet behandlade motionerna har ett mer eller mindre
klart samband med det arbete som bedrivs inom olika utredningar. Med
anledning härav redovisas följande uppgifter.

1. Massmedieutredningen har i uppdrag att utreda frågan om enhetlig reglering
i grundlag av yttrandefriheten i massmedier m. m. (riksdagsber.
1971 :Ju 51).

Utgångspunkten för utredningens arbete bör enligt direktiven vara att
yttrandefriheten i massmedia - däribland ljudradio och television - skall
beredas ett så fullständigt och effektivt skydd som möjligt. När det gäller
tryckfrihetsområdet bör liksom hittills gälla en i princip obegränsad rätt att
framställa, utge och sprida tryckalster. På rundradioområdet saknas de faktiska
förutsättningarna för en motsvarande ordning och uppgiften blir därför
i stället att i grundlag förankra de principer, som ger de bästa garantierna
för en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet i radio och TV. Bland
frågor som bör uppmärksammas av utredningen nämns behovet av lagregler
om rätt till beriktigande av uppgifter i press, radio och television.

2. 1972 års pressutredning. Denna utrednings uppgift är att utreda pressens
förhållanden (riksdagsber. 1973: Fi 47). I utredningens direktiv anförs bl. a.
följande.

1* Riksdagen 1974. 13 sami. Nr 20

KrU 1974:20

Vid min anmälan av prop. 1972:59 uttalade jag att jag nu fann tiden
vara mogen för att tillkalla en ny pressutredning. Riksdagsbehandlingen
av de i propositionen framlagda förslagen borde dock avvaktas. Riksdagen
har instämt i behovet av en pressutredning och redovisat sin syn på utredningens
uppdrag (KU 1972:29, rskr 1972:203). Sakkunniga bör sålunda
tillkallas för att utreda pressens förhållanden. Utredningen bör ges en bred
parlamentarisk förankring och innehålla företrädare för tidningsbranschen.

Utredningen bör göra en allmän bedömning av utvecklingen inom olika
massmedier, varvid tekniska, ekonomiska, marknadsmässiga och organisatoriska
faktorer bör vägas in i bilden. Även framväxten av nya mediatekniker,
såsom kabel-TV, bör beaktas. Huvuduppgiften bör vara samarbets-
och rationaliseringsfrågor inom tidningsbranschen samt formerna
för statens stöd till pressen. Utredningens förslag bör i första hand avse
dagspressen. I anslutning till sin bedömning av utvecklingen på massmediaområdet
bör utredningen även ta upp förhållandena för pressorgan, som
ges ut av ideella och fackliga organisationer, samt fackpress och populärpress.
Beskattningsfrågor bör dock inte ingå i utredningsuppdraget. En allmän förutsättning
för utredningens arbete bör vara att nuvarande tryckfrihetspolitik
i huvudsak består. Utredningen bör hålla sig underrättad om arbetet inom
utredningen (Ju 1970:59) om enhetlig reglering i grundlag av yttrandefriheten
i massmedier m. m.

3. Utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio och television
inom utbildningsväsendet (riksdagsber. 1973:U 48).

4. Utredningen om radions och televisionens fortsatta utveckling har tillkallats
i juni 1974 för att pröva erfarenheterna av de avtalsregler som nu gäller
för Sveriges Radios verksamhet samt ta ställning till vilka riktlinjer för den
fortsatta utvecklingen av rundradioverksamheten som bör bestämma innehållet
i ett nytt avtal (direktiv i Post- och Inrikes Tidningar den 19 juli
1974).

Direktiven innehåller bl. a. följande.

Den ensamrätt att avgöra vad som skall förekomma i rundradiosändning
som Sveriges Radio har innebär att företaget ensamt har att bestämma om
beriktigande eller genmäle skall sändas eller ej. Radionämnden kan inte
meddela några direktiv i den frågan. Däremot kan nämnden pröva huruvida
Sveriges Radio i sina beslut i anledning av framställning om beriktigande
eller genmäle har följt de riktlinjer som anges i avtalet. Prövningen kan
avse både frågan om beriktigande eller plats för genmäle över huvud taget
hade bort lämnas när så inte skett och frågan om beriktigande eller plats
för genmäle som faktiskt har lämnats har varit till fyllest.

För att stärka radionämndens ställning som granskningsorgan bör de sakkunniga
överväga att förbättra nämndens reaktionsmöjligheter. De sakkunniga
bör undersöka möjligheterna att besluta om rätt för förfördelade till
genmäle på av nämnden angivna villkor. De närmare förutsättningarna härför
får övervägas av utredningen.

Vad som kan komma i fråga synes närmast vara att nämnden får möjlighet
att med kort varsel besluta om att den som blivit lidande av att ett program
brustit i opartiskhet eller saklighet ges utrymme att i visst program och
under viss angiven tidsrymd lägga fram sin version i saken. Ett sådant system
torde komma att verka i huvudsak indirekt, på så sätt att dess existens

KrU 1974:20

inskärper vikten av att kraven på opartiskhet och saklighet iakttages i programverksamheten.
Självfallet får ett system av detta slag inte leda till att
programplaneringen onödigt förrycks eller till att genmälen blir ett alltför
omfattande inslag i programverksamheten. För att kunna godtagas måste
det därför konstrueras så att radionämnden endast i sällsynta fall behöver
påbjuda införandet av genmäle.

De sakkunniga bör samråda med massmedieutredningen som har att utreda
behovet av lagregler och behovet av beriktigande av uppgifter i press,
radio och television. Den nu pågående utredningen rörande radionämndens
organisation bör kunna slutföras utan hinder av de sakkunnigas överväganden.
De förbättringar av radionämndens arbetssituation som pågående
utredning har att överväga är nödvändiga redan på kort sikt och kommer
att utgöra en förutsättning för att radionämnden skall kunna ges den roll
som jag här antytt. De sakkunniga bör självfallet samråda med radionämndsutredningen.

I det kulturpolitiska arbetet har folkrörelserna en framträdande ställning.
De svarar för huvuddelen av den kulturellt inriktade amatörverksamheten
och medverkar mycket aktivt i arbetet med att föra ut kulturprogram och
kulturaktiviteter i nya miljöer. Det är naturligt att folkrörelsernas insatser
på kulturområdet, liksom inom övriga områden av samhällslivet, speglas
i massmedierna och att synpunkter och erfarenheter från folkrörelsearbetet
tas tillvara. De sakkunniga bör redovisa hur Sveriges Radios kontakter med
folkrörelserna hittills utvecklats och lägga fram förslag till hur dessa skall
vidareutvecklas. Det förslag om inrättandet av ett förvaltningsråd som jag
berört i det föregående bör kunna vara av intresse i detta sammanhang.

F. n. sker en snabb utveckling av videogramtekniken. Videogrammen har
börjat få praktisk användning, främst inom utbildningen men också i olika
kommersiella sammanhang. Mycket talar för att videogrammen inom en
inte alltför avlägsen framtid kan bli föremål för en hård kommersiell exploatering,
som innebär att en schablonmässig och ytlig produktion får starkt
genomslag. Det är angeläget att förhindra en utveckling på videogramområdet
som kan komma att strida mot samhällets kulturpolitiska mål. Det
är därför viktigt att motverka de kommersiella förutsättningarna för spridning
av undermåliga produkter.

Många intressenter kommer säkert att vilja sprida videogram på den enskilda
konsumentmarknaden med hjälp av kommersiell reklam. Med hänsyn
till detta samt till allmänna reklampolitiska mål har statsrådet Lidbom i
dag tillkallat en utredning med uppgift att undersöka möjligheterna att förbjuda
reklam i videogram eller att kraftigt begränsa möjligheterna att utnyttja
reklamen i detta medium.

Det finns även skäl att överväga ett samhälleligt engagemang i videogrambranschen
i syfte att framställa konkurrenskraftiga kvalitetsprogram.
I första hand bör åtgärder vidtas för att det programutbud som redan nu
finns tillgängligt skall få större spridning. Krav har börjat resas på att televisionsprogrammen
skall bli tillgängliga också i videogramform. Om så
skedde skulle åtskilliga program - inte minst teaterföreställningar, barnprogram,
konserter och konstprogram - kunna användas i t. ex. skolor och
folkbildningsarbete och inom vårdinstitutioner av olika slag.

Även produktioner inom ljudradion skulle kunna spridas till en bredare
publik om de distribuerades också i andra former än via etern, dvs. som

KrU 1974:20

grammofonskivor och ljudband. Detta gäller i första hand beträffande musikproduktioner.

Det är angeläget att man säkerställer rätten att utnyttja program som
producerats för etersändning också på annat sätt. De sakkunniga bör pröva
olika möjligheter att inom ramen för nu gällande lagstiftning lösa de upphovsrättsliga
och ekonomiska problem som följer av att producerade program
distribueras i nya former.

En friare tillgång för allmännyttiga ändamål till Sveriges Radios arkiv
är önskvärd för en decentraliserad kulturproduktion. Härvid kan nya organisatoriska
lösningar bli aktuella.

Jag anser det också viktigt att en effektiv organisation för distributionen
av videogram kommer till stånd. Denna fråga bör enligt min mening prövas
i anslutning till beredningen av TRU-kommitténs kommande betänkande
där distributionen av utbildningsprogram i videogramform kommer att behandlas.
I det sammanhanget har jag också för avsikt att ta upp det förslag
beträffande smalfilrnsdistribution som lämnats i en särskild utredning (Ds
U 1972:9).

5. Utredningen om foretagskoncentrationen inom massmediebranschen tillkallad
i juni 1974 (direktiv i Post- och Inrikes Tidningar den 12 juli 1974).

Direktiven innehåller bl. a. följande.

Inom vissa sektorer av massmediebranschen sker f. n. en snabb teknisk
utveckling. I flera länder har kabel-TV-system redan tagits i bruk. Också
i vårt land förekommer försök med sådana system fastän i liten skala. Utomlands
utvecklas olika typer av videogram, främst kassett-TV och bildskivor.
Kassett-TV används redan inom undervisning och annan utbildning
i vårt land. Bildskivor har ännu inte börjat marknadsföras i Sverige men
man får räkna med att så kommer att ske inom en inte avlägsen framtid.
Det synes sannolikt att den tekniska utvecklingen så småningom medför
att vi får nya typer av massmedieföretag med betydande möjligheter att
påverka informations- och kulturutbudet, opinionsbildningen och den allmänna
debatten. Detta kommer att medföra helt nya problem. Det finns
en påtaglig risk att företag med betydande inflytande inom de traditionella
sektorerna av massmediebranschen också kommer att försöka skaffa sig
stora ägarintressen i de nya typer av företag som kan väntas. En sådan
utveckling är ägnad att väcka starka betänkligheter. I andra länder finns
exempel på att statsmakterna försöker hindra att massmedieföretag etablerar
sig i nya sektorer inom branschen.

I massmediebranschen råder speciella förhållanden som gör det särskilt
angeläget att kunna övervaka och ingripa mot icke önskvärda företagskoncentrationer.
Det finns här andra intressen än i fråga om näringslivet i allmänhet
som träder i förgrunden. Massmedieföretagen har i första hand
betydelse för opinionsbildningen i vårt land. Det är avgörande för mångfalden
i den politiska och kulturella debatten att det finns ett tillräckligt antal
från varandra fristående massmedieföretag. Drivs foretagskoncentrationen
inom massmediebranschen så långt att kommersiellt styrda oligopol eller
rent av monopol uppstår kan yttrandefriheten i realiteten bli beskuren. För
att detta skall inträffa fordras i själva verket inte att monopoliseringen eller
oligopoliseringen drivs särskilt långt. Det kan i detta sammanhang räcka
med att peka på de risker för den reella yttrandefriheten som uppkommer
när det i en region av landet endast utges en daglig tidning.

KrU 1974:20

För att vi skall kunna bevara och förstärka en mångfacetterad massmediebransch
fordras åtgärder av olika slag. Presstödet är en sådan åtgärd. Men
det räcker inte. Enligt min mening är situationen sådan att vi måste undersöka
möjligheterna att införa en effektiv lagstiftning som kan förebygga
icke önskvärd företagskoncentration inom massmediebranschen. Särskilt angeläget
ter det sig att hindra uppkomsten av konglomerat med en dominerande
ställning inom flera sektorer av massmediebranschen. Beträffande
sådana konglomerat kan det också vara nödvändigt att ha regler som gör
det möjligt att upplösa en redan uppkommen monopol- eller oligopolsituation.

6. Utredningen angående reklam i videogram tillkallad i juni 1974 (direktiv
i Post- och Inrikes Tidningar den 12 juli 1974).

Direktiven innehåller bl. a. följande.

Inom vissa sektorer av massmediebranschen sker f. n. en snabb teknisk
utveckling. Detta gäller bl. a. vad som brukar kallas för videogram. Till
denna teknik hör videokassetten och den s. k. bildskivan. Videokassettspelare
är en bandspelare som ansluts till en TV-apparat. Man kan köpa färdiga
band till bandspelaren men det är också möjligt att själv spela in från
TV-utsändningar. Bildskivan har hittills inte marknadsförts i Sverige men
utvecklas f. n. både i USA och i Västtyskland. Bildskivan, som påminner
om en grammofonskiva, placeras på en apparat som spelar av skivan in
i en TV-apparat.

Det har redan skapats ett stort antal system för videogram och dessa
system konkurrerar med varandra. Videogrammen har många användningsområden
som är eller inom en nära framtid kan bli aktuella. F. n. inriktar
sig de företag som producerar videokassettinspelningar på undervisning och
utbildning. Som exempel kan nämnas undervisning i skolor, intern utbildning
för företag och institutioner av olika slag t. ex. sjukhus. Vidare finns
det en marknad för information och underhållning till allmänheten i olika
typer av butiker och servicelokaler.

Det är omdiskuterat om och i så fall när videogram kommer att få en
mera utbredd användning för enskilt bruk i hemmen. Man måste dock
räkna med möjligheten att särskilt bildskivan sedan den väl introducerats
i hemmen kan få en snabb och omfattande utbredning. Bildskivan torde
kunna säljas för ett billigt pris och kan lätt distribueras på olika sätt t. ex.
som bilaga till tidningar.

Utvecklingen på videogrammarknaden har föranlett diskussion om hur
den nya tekniken från allmän synpunkt bäst skall utnyttjas. Diskussionen
har bl. a. rört frågan om och i vilken utsträckning samhället skall ta del
i och styra utvecklingen och användningen av den nya tekniken. Frågan
berörs i direktiven för den av utbildningsministern samtidigt härmed tillkallade
utredningen om radions och televisionens fortsatta utveckling. Jag
skall i detta sammanhang ta upp en särskild aspekt på användningen av
videogram, nämligen frågan om reklam i. videogram.

Mot användningen av reklam i videogram talar med styrka vissa av de
skäl som reklamutredningen anför mot TV-reklam. På samma sätt som
reklam i televisionen skulle reklam i videogram kunna påverka marknadssituationen
för andra medieföretag bl. a. dagstidningar. Från konsumentsynpunkt
måste beaktas att reklam i videogram på samma sätt som reklam
i TV kan ges en suggestiv och påträngande karaktär. Sannolikt skulle in -

KrU 1974:20

formationshalten i många program bli låg. Detta skulle försämra hushållens
förutsättningar att träffa riktiga val vid sina inköp. I detta sammanhang
bör också beaktas att videogram kan komma till användning särskilt för
barnprogram. Reklam som riktar sig direkt till barn är i allmänhet inte
önskvärd utan bör behandlas med särskild restriktivitet. På grund av det
anförda bör reklam i videogram förbjudas eller begränsas kraftigt. Jag förordar
att särskilda sakkunniga nu tillkallas för att undersöka olika möjligheter
för att nå detta mål. Här skall endast skisseras några tänkbara vägar. Det
bör stå de sakkunniga fritt att överväga också andra lösningar.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet en rad motioner som väckts under
den allmänna motionstiden vid början av årets vårsession. Vissa av dem
gäller frågor om rundradioverksamheten inom ramen för nuvarande organisation,
andra väcker förslag om förändringar i denna organisation och
åter andra syftar till mer eller mindre omfattande utredningar inom massmedieområdet.

Önskemål i fråga om olika programinslag har i år liksom
många gånger tidigare framförts i en rad motioner. Denna gång gäller det
u-landsfrågornas allsidiga behandling i nyhetsprogrammen (motionen
1974:111), information om skol- och utbildningsfrågor på fast programtid
i TV (1974:723), program rörande mobbningens psykologi och därmed sammanhängande
elevproblem (1974:724), kristna program (1974:733), information
i trafiksäkerhetsfrågor (1974:1346) och programutrymme för det ideella
föreningslivet (1974:1347, del av yrkande 2).

Utskottet får med anledning av dessa yrkanden erinra om att Sveriges
Radio enligt radiolagen och det med stöd av denna träffade avtalet med
staten har ensamrätt till rundradiosändningar. Detta innebär bl. a. att någon
styrning av programutbudet inte skall ifrågakomma från statsmakternas sida.
Företaget skall sköta programverksamheten enligt de riktlinjer som anges
i lag och avtal men har inom den ram som därmed är angiven frihet och
självständighet. Programverksamheten övervakas av radionämnden. Om det
finns skäl att anta att bolaget brutit mot radioavtalet har Kungl. Maj:t rätt
att påkalla utredning av denna fråga och, om utredningen ger anledning
härtill, att säga upp avtalet.

Utskottet har vid skilda tillfällen, senast i sitt betänkande KrU 1973:42,
framhållit att ett riktigt fullgörande av Sveriges Radios uppgift i fråga om
programutbudet förutsätter god kännedom om det svenska samhället, god
kontakt med olika grupper inom detta och en vilja att spegla vad som
händer inom hela samhället. Utskottet har också betonat vikten av att man
inom företaget är lyhörd för den kritik och för de önskemål man möter
men gör sina bedömningar självständigt.

Med det nu sagda är i korthet den bakgrund angiven mot vilken man
har att bedöma de föreliggande önskemålen i fråga om olika programinslag.

KrU 1974:20

Någon ståndpunkt i sak till dessa önskemål kan utskottet inte ta. Utskottet
avstyrker därför motionerna 1974:111, 1974:723, 1974:724, 1974:733 och
1974:1346, sistnämnda motion i vad gäller information i rundradion om
trafiksäkerhetsfrågor. Utskottet avstyrker också yrkandet i denna motion
i vad gäller information i andra massmedier än radio och TV. Vidare avstyrker
utskottet yrkande 2 i motionen 1974:1347 i vad gäller utrymme
för det ideella föreningslivet i dagens programutbud.

I motionen 1974:1022 uttalas att radionämndens verksamhet
brister i effektivitet och motionärerna önskar därför en skyndsam prövning
av möjligheterna till åtgärder för att öka respekten för nämndens verksamhet.

Utskottet får erinra dels om att en särskild utredning pågår om radionämndens
organisation med sikte på att åstadkomma förbättringar i nämndens
arbetssituation, dels om att det ligger inom ramen för den nyligen
påbörjade radioutredningens arbete att överväga förbättringar i nämndens
reaktionsmöjligheterså att dess ställning som granskningsorgan stärkes. Med
hänsyn härtill avstyrker utskottet motionen 1974:1022.

Som nyss nämnts finns det i 19 § i gällande radioavtal en bestämmelse
som kan bringas i tillämpning av Kungl. Maj:t om det finns skäl att anta
att Sveriges Radio brutit mot avtalet. Bestämmelsen innebär att Kungl.
Maj:t i det angivna fallet har rätt att påkalla utredning av frågan
om avtalsbrott föreligger och, om utredningen ger anledning därtill,
säga upp avtalet. I motionen 1974:726 hävdas att gjorda undersökningar
visat att det finns skäl att påkalla en utredning av frågan om avtalsbrott.
Motionärerna yrkar att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall begära att en dylik
utredning påkallas. Ett yrkande av i huvudsak samma innebörd framföres
i motionen 1974:1016.

Utskottet får erinra om att utskottet även förra året hade att ta ställning
till ett yrkande om utredning angående avtalsbrott. Utskottet framhöll då
att 19 § i avtalet uppenbarligen var avsedd att tillämpas endast i extrema
situationer. Någon sådan förelåg inte enligt utskottets mening. Utskottet
gör samma bedömning nu. Det bör också framhållas att det av direktiven
till radioutredningen framgår att chefen för utbildningsdepartementet räknar
med att radioavtalet skall sägas upp före utgången av juni 1976. Utskottet
avstyrker motionerna 1974:726, yrkande 1, och 1974:1016, yrkande 1.

I motionen 1974:451 hemställs om beslut av riksdagen om att de ledamöter
och suppleanter i Sveriges Radios styrelse som
nu utses av regeringen i framtiden skall utses av riksdagen och om uppdrag
åt regeringen att se till att denna ändring genomförs så snart detta är formellt
möjligt. Yrkandet motiveras med att den politiska inriktningen hos de sex
ledamöter i styrelsen som regeringen utsett är synnerligen ensidig.

Bestämmelserna om hur ledamöterna i Sveriges Radios styrelse skall utses
finns i bolagsordningen som beslutas av bolagsstämman men inte får ändras
utan Kungl. Maj:ts samtycke.

Det utredningsuppdrag som meddelats radioutredningen är enligt utskot -

KrU 1974:20

tets bedömning så vidsträckt att även den av motionären aktualiserade frågan
bör kunna komma under övervägande i utredningsarbetet. Med hänsyn
härtill anser utskottet inte att riksdagen bör fatta det i motionen 1974:451
föreslagna beslutet. Motionen avstyrkes alltså.

Det i motionen 1974:1019 framförda yrkandet om Sveriges Radios
utträde ur Svenska arbetsgivareföreningen har samma
syfte som yrkanden som framfördes vid 1972 och 1973 års riksdagar och
då avstyrktes av utskottet med hänvisning till den ställning som fristående
icke-statligt företag som Sveriges Radio har. Utskottet avstyrker även den
nu föreliggande motionen 1974:1019.

Vid flera tillfällen har utskottet behandlat motionsvis framställda yrkanden
om inrättande av ett programråd. Frågan har aktualiserats även
i år, nämligen i motionen 1974:1347, yrkande 1, där det hemställs att riksdagen
hos Kungl Maj:t anhåller om ett förslag om inrättande av programråd vid
Sveriges Radio.

Utskottet har tidigare - senast i betänkandet 1973:42 - framhållit betydelsen
av en fri och öppen diskussion i programfrågorna. Sedan motionen
väcktes har frågan om kontakterna mellan Sveriges Radios publik och de
för rundradioprogrammen ansvariga berörts både i propositionen 1974:28
(kulturpropositionen) och i radioutredningens direktiv. I de sistnämnda framhålls
att det är önskvärt med en direktare kontakt än hittills och med ett
förstärkt publikinflytande. Den tidigare riksdagsbehandlingen av förslag om
inrättande av programråd omnämns men departementschefen förklarar sig
inte vara övertygad om lämpligheten av ett dylikt organ utan anser att
andra former för publikkontakter bör prövas i första hand. Han nämner
därvid att ett förvaltningsråd, dvs. ett nytt organ som det i annat sammanhang
i direktiven angetts som tänkbart att inrätta vid sidan av en eventuellt
något förminskad styrelse, skulle kunna verksamt bidra till att bredda
diskussionen i centrala rundradiofrågor.

Utskottet som ännu en gång vill understryka hur viktigt det är att programfrågorna
diskuteras fritt och öppet, i växlande former och vid skilda
tillfällen konstaterar med tillfredsställelse att radioutredningen alltså har i
uppdrag att belysa och allmänt diskutera hur publikkontakterna lämpligen
skall gestaltas. Med hänsyn till det förestående utredningsarbetet anser sig
utskottet inte böra tillstyrka motionen 1974:1347, yrkande 1.

I motionen 1974:1359 föreslås att stereosändningar införs i radions
program 2 och 3 budgetåret 1974/75. Motionärerna anser att denna
fråga, som behandlats av 1969 års radioutredning, inte är av den karaktären
att det är nödvändigt att låta den bli föremål för ytterligare utredning. Den
behöver alltså inte, hävdar motionärerna, omfattas av den inom utbildningsdepartementet
pågående översynen av radioutredningens förslag.

Utskottet finner liksom motionärerna att delade meningar inte synes råda
om angelägenheten av att stereosändningar införs i Sverige. I samråd med
televerket har Sveriges Radio med början 1967 bedrivit en jämförelsevis

KrU 1974:20

omfattande försöksverksamhet med stereofoniska sändningar över Stockholms-
och Göteborgsområdena. Televerket har efter samråd med Sveriges
Radio i juni 1974 hos Kungl. Maj:t hemställt om medel för att påbörja
en successiv komplettering av FM-ljudradionätet för stereosändningar i
samtliga tre ljudradiokanaler. I sin skrivelse har verket presenterat en utbyggnadsplan
i tre etapper som omfattar åren 1974-1977.

Utskottet har erfarit att även frågan om stereosändningar omfattas av
den pågående översynen av 1969 års radioutrednings betänkande. Förslag
i denna och andra frågor som behandlats av utredningen torde vara att
vänta till 1975 års riksmöte. Då Kungl. Maj:ts ställningstagande till förslag
om stereosändningar således kan väntas inom en nära framtid bör riksdagen
enligt utskottets mening inte nu fatta beslut om införande av sådana sändningar
budgetåret 1974/75. Utskottet avstyrker därför yrkande 1 i motionen
1974:1359.

De stereofoniska försökssändningarna i Stockholm och Göteborg sänds
i P2-kanalen. En överflyttning av dessa sändningar till P3-kanalen föreslås
i ett andra yrkande i motionen 1974:1359. En omdisponering av detta slag
skulle enligt vad utskottet inhämtat medföra kostnader. Utskottet avstyrker
motionen även i denna del.

I motionen 1974:166 diskuteras mot bakgrund av vissa kritiska synpunkter
på Sveriges Radios programverksamhet olika problem angående kompetens-
och utbildningskrav för den programproducerande personalen
inom radioföretaget. Motionärerna anser att riksdagen bör anhålla
om tillsättande av en arbetsgrupp med uppgift att behandla och utarbeta
förslag angående kompetens och utbildningsfrågor gällande denna personal.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om betydelsen av att Sveriges
Radios programverksamhet ligger i händerna på väl kvalificerade, allmänorienterade
och omdömesgilla personer med förståelse för de krav som
gäller för verksamheten och en vilja att uppfylla dessa krav. Emellertid
måste utbildnings- och kompetensfrågorna anses vara interna angelägenheter
som bör handläggas av företaget utan anvisningar från statsmakternas sida.
Utskottet anser därför inte att riksdagen bör göra den i motionen 1974:166
önskade framställningen till Kungl. Maj:t.

De motioner utskottet hittills behandlat i detta betänkande har i huvudsak
gällt rund rad ioverksam heten i dagens läge. Därutöver föreligger ett antal
motionsyrkanden som tar sikte på framtida förhållanden och som i ett par
fall också behandlar andra massmedieområden. I ett par av dessa motioner
har framförts önskemål om utredningar som kan anses vara
tillgodosedda genom den numera tillkallade radioutredningen. Detta gäller
motionen 1974:725 vari önskats en utredning om de framtida inflytandeoch
organisationsformerna för rundradioverksamheten och motionen
1974:1357, yrkande 2, vari önskats en parlamentarisk utredning med uppgift
att se över rundradions organisation och verksamhetsformer. Dessa motioner
bör därför inte föranleda några framställningar till Kungl. Maj:t utan avslås.

KrU 1974:20

Utskottet avstyrker vidare det i motionen 1974:1016 framställda yrkandet
om tillsättande av en opartisk kommission med uppgift att framlägga förslag
till nytt radioavtal (yrkande 2).

I direktiven till radioutredningen uttalas att de sakkunniga bör redovisa
hur Sveriges Radios kontakter med folkrörelserna hittills
utvecklats och lägga fram förslag till hur de skall vidareutvecklas. Med
hänsyn härtill finns det inte något behov av att riksdagen gör det i motionen
1974:1347 (del av yrkande 2) önskade uttalandet om att det vid kommande
förhandlingar angående nytt radioavtal bör framhållas att det ideella föreningslivet
bör tilldelas ett ”mera rättvisande” programutrymme. Utskottet
avstyrker därför motionen i denna del.

I det föregående har utskottet behandlat motionen 1974:726 till den del
den gäller frågan huruvida Sveriges Radio i sin verksamhet brutit mot radioavtalet.
I fortsättningen av motionen uttalar motionärerna att det på
längre sikt torde vara ofrånkomligt att granska hela den nuvarande situationen
på etermedieområdet. De kritiserar systemet med ett monopolföretag
och betonar att den moderna tekniken ger helt andra möjligheter för utvecklingen
av etermedierna än vad som kunde skönjas för tio eller fem
år sedan. Detta leder vidare till ett konstaterande att det behövs en h e 1 -h e t s d i s k u s s i o n angående informationen i samhället.
Det behövs enligt motionärerna en mediepolitik som inte i första
hand utgår från skilda mediers problem och önskemål utan som syftar till
att ge varje medborgare tillgång både till snabb information och till den
grundligare och utförligare information som endast pressen kan ge. Motionärerna
finner det nödvändigt med en bred granskning av problemen
genom en parlamentarisk utredning som bör få i uppdrag att göra en översyn
av hela massmedieområdet som informationskälla för medborgarna.

Motionen 1974:1344 har som utgångspunkt den snabba utveckling inom
elektronikens område som ägt rum under det senaste decenniet och som
medfört att kommunikationsmedierna ändrat karaktär och fått en helt ny
ställning i vårt samhälle. De moderna tekniska möjligheterna att spela in,
lagra och spela upp rörlig bild, s. k. v i d e o g ra m , har aktualiserat en
rad problem. Motionärerna befarar att de starka intressen som står bakom
videogramutbudet kan komma att helt överflygla de samhälleliga strävandena
och insatserna inom kulturpolitiken. Vad som behövs för att möta
den pågående medieutvecklingen är handlingsberedskap och kunskaper. Motionärerna
hemställer att riksdagen hos Kungl. Maj:t begären parlamentarisk
utredning med uppgift att kartlägga medieutvecklingen och framlägga därav
föranledda förslag med särskild inriktning på de nya medierna och deras
betydelse för kulturpolitiken.

Inom massmedieområdet arbetar för närvarande flera olika utredningar,
varav en del som radioutredningen och utredningen av företagskoncentrationen
inom massmediebranschen tillkallats enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 7 juni 1974 medan andra som massmedieutredningen och 1972

KrU 1974:20

års pressutredning är av äldre datum. Nämnas kan också utredningen angående
den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet.
Otvivelaktigt är det så att många av de problem som aktualiserats
i de i januari 1974 väckta motionerna 1974:726 och 1974:1344
och som föranlett utredningskrav ligger inom ramen för arbetet inom redan
tillkallade utredningar.

Vad först beträffar motionen 1974:726 vars utredningsyrkande gäller massmedieområdet
i dess helhet har tillsättandet av nya utredningar efter det
att motionen väckts medfört att det i motionen ställda utredningskravet
numera i viktiga delar kan anses tillgodosett. Det förhållandet att flera olika
utredningar nu arbetar inom massmedieområdet gör det emellertid samtidigt
angeläget att betona vikten av kontakt dem emellan så att det samlade
utredningsarbetet kan bilda underlag för en helhetssyn. 1 likhet med motionärerna
anser utskottet nämligen att den snabba utvecklingen och de
många problem som finns inom massmedieområdet gör det,trängande nödvändigt
med en helhetsbedömning av detta område. Vad utskottet nu anfört
med anledning av motionen 1974:726, yrkande 2, bör riksdagen som sin
mening ge till känna för Kungl. Maj:t.

Medan motionen 1974:726, yrkande 2, tar sikte på behovet av en översyn
av hela massmedieområdet gäller motionen 1974:1344 främst videogramområdet.
Även bedömningen av denna motion påverkas givetvis av det
förhållandet att viktiga utredningar tillkallats sedan motionen väcktes. Vissa
med videogramtekniken förknippade problem berörs i direktiven för radioutredningen.
Vidare har utöver den nyss nämnda utredningen om företagskoncentration
inom massmediebranschen även tillkallats en utredning
med uppgift att utreda frågan om användningen av reklam i videogram.
Aktuell i sammanhanget är också den likaledes nyssnämnda utredningen
angående den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet.
Med hänsyn till det utredningsarbete som sålunda pågår
avstyrker utskottet motionen 1974:1344.

Utskottet hemställer

1.att riksdagen avslår motionerna 1974:111, 1974:723, 1974:724,
1974:733,1974:1346och 1974:1347,yrkande2,sistnämnda motion
i vad gäller utrymme för det ideella föreningslivet i dagens
programutbud,

2.att riksdagen avslår motionen 1974:1022 om radionämnden,

3. att riksdagen avslår motionerna 1974:726, yrkande 1, och
1974:1016, yrkande 1, om utredning angående eventuellt avtalsbrott,

4. att riksdagen avslår motionen 1974:451 om utseende av ledamöter
och suppleanter i Sveriges Radios styrelse,

5.att riksdagen avslår motionen 1974:1019 om Sveriges Radios
utträde ur Svenska arbetsgivareföreningen,

6. att riksdagen avslår motionen 1974:1347, yrkande 1, om programråd
vid Sveriges Radio,

KrU 1974:20

7. att riksdagen avslår motionen 1974:1359 om ljudradions stereosändningar,

8. att riksdagen avslår motionen 1974:166 om kompetens- och
utbildningsfrågor inom Sveriges Radio,

9. att riksdagen avslår motionen 1974:725 om utredning angående
inflytande- och organisationsformerna för rundradioverksamheten,

10. att riksdagen avslår motionen 1974:1357, yrkande 2, om utredning
angående rundradions organisation och verksamhetsformer,

11. att riksdagen avslår motionen 1974:1016, yrkande 2, om förslag
till nytt radioavtal,

12. att riksdagen avslår motionen 1974:1347, yrkande 2, i vad gäller
kommande förhandlingar angående nytt radioavtal,

13. att riksdagen med anledning av motionen 1974:726, yrkande
2, som sin mening ger till känna för Kungl. Maj:t vad utskottet
anfort angående en helhetsbedömning av massmedieområdet,

14. att riksdagen avslår motionen 1974:1344 om en parlamentarisk
utredning med uppgift att kartlägga medieutvecklingen m. m.

Stockholm den 12 november 1974

På kulturutskottets vägnar

LENNART MATTSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c),
Nilsson i Agnäs (m), fröken Sandell (s), herrar Sundman (c), Leander (s),
fru Fraenkel (fp), herrar Green (s), Eriksson i Ulfsbyn (c), fru Mogård (m),
herrar Sörenson (s), Norrby (c), fru Ryding (vpk), fröken Eliasson (c), herrar
Alsén (s) och Bladh (s).

Reservationer

1. beträffande frågan huruvida Sveriges Radio brutit mot radioavtalet av herr
Nilsson i Agnäs (m) och fru Mogård (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Sorn nyss”
och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Skarp kritik har under de senaste åren riktats mot Sveriges Radios programverksamhet,
särskilt de samhällsbelysande programmen och ungdomsprogrammen.
Allvarliga invändningar beträffande Sveriges Radios vilja och
förmåga att följa avtalet med staten, där det stadgas opartiskhet och saklighet
och hävdande av de grundläggande demokratiska värdena, har framförts
såväl av enskilda som av olika organisationer. Även i riksdagen har pro -

KrU 1974:20

blemet gång på gång aktualiserats. Undersökningar som &jorts, bl. a. av
moderata samlingspartiet, synes verifiera att mer eller mindre flagranta brott
mot avtalet ägt rum.

Den år 1973 tillsatta radionämndsutredningen uppges befinna sig i slutskedet
av sitt arbete. Enligt förljudanden kommer utredningen emellertid
inte att framlägga förslag ägnade att möjliggöra att radionämnden kan systematiskt
granska programutbudet och påtala överträdelser mot avtalet.

1 de omfattande direktiven till utredningen om radions och televisionens
fortsatta utveckling har departementschefen ytterligt flyktigt berört problemet
huruvida Sveriges Radios programpolitik står i samklang med radioavtalet.
Departementschefen har uppenbarligen inte funnit det allvarligt att
en förtroendeklyfta uppstått mellan allmänheten och Sveriges Radio.

Med hänsyn till de medborgare som upplever delar av programutbudet
som direkt stridande mot avtalets bestämmelser finner utskottet det angeläget
att en oberoende utredning får utröna huruvida Sveriges Radio i
sin verksamhet brutit mot dessa bestämmelser. Åtgärder måste snarast vidtas
om överträdelser konstateras. Inför avtalstidens utgång den 30 juni 1977
är det vidare önskvärt att eventuella missförhållanden kartläggs så att de
kan mötas med skärpta bestämmelser.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med bifall till motionen 1974:726, yrkande 1,
och med anledning av motionen 1974:1016, yrkande 1, hos
Kungl. Maj:t hemställer att staten med stöd av 19 § i avtalet
mellan Sveriges Radio och staten låter påkalla en oberoende
utredning av huruvida Sveriges Radio i sin verksamhet brutit
mot avtalets bestämmelser, och då främst 6 och 8 §§,

2. beträffande frågan om Sveriges Radios utträde ur Svenska arbetsgivareföreningen
av fru Ryding (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Det
i” och slutar med ”motionen 1974:1019” bort ha följande lydelse:

I motionen 1974:1019 önskas att de av Kungl. Maj.t utsedda representanterna
i Sveriges Radios styrelse verkar för att Sveriges Radio lämnar
Svenska arbetsgivareföreningen. Detta får ses dels mot bakgrunden av att
SAF har medgivit att den ligger bakom en igångsatt kampanj mot "vänstern”
, dels också mot bakgrunden av det faktum att de anställda vid Sveriges
Radio genom sin fackliga organisation har krävt att Sveriges Radio skall
upphöra med sitt medlemsskap i SAF, då Sveriges Radios i avtal ålagda
opartiskhet och saklighet inte kan upprätthållas av ett företag som med
sitt medlemsskap stöder en organisation som Svenska arbetsgivareföreningen.
Utskottet finner för sin del det vara på sin plats att riksdagen gör det
önskade uttalandet mot Sveriges Radios medlemsskap i SAF. Utskottet
tillstyrker därför motionen 1974:1019.

KrU 1974:20

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1019 i skrivelse
till Kungl. Maj:t kräver att de av Kungl. Maj:t utsedda representanterna
i Sveriges Radios styrelse, dvs. ordföranden och
halva antalet ledamöter, verkar för att Sveriges Radio lämnar
Svenska arbetsgivareföreningen,

3. beträffande frågan om tillkallande av en parlamentarisk utredning med uppgift
att kartlägga mediautvecklingen av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c),
Sundman (c), Eriksson i Ulfsbyn (c), Norrby (c) och fröken Eliasson (c)
som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Inom
massmedieområdet” och på s. 13 slutar med ”motionen 1974:1344” bort
ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att skyndsamma åtgärder vidtas
för att möta och styra den av kommersiella intressen dominerade medierevolution
som pågår med hjälp av videogramteknikerna. Utskottet vill erinra
om att utskottet i annat sammanhang (KrU 1973:43) påtalat det allmänna
behovet av att den kommersiella sektorn uppmärksammas och omfattas
av åtgärder inom ramen för kulturpolitiken. Med anledning av propositionen
1974:28 om den statliga kulturpolitiken har riksdagen som ett delmål fastslagit
att kulturpolitiken skall motverka kommersialismens negativa verkningar
inom kulturområdet (KrU 1974:15).

Rundradioområdet, som behandlats i det föregående, har i vårt land blivit
föremål för synnerligen ingående överväganden och ett stort samhälleligt
ansvarstagande. Med den snabba utvecklingen på medieområdet förefaller
markdistribution med videogram bli ett allt konkurrenskraftigare alternativ
till eterdistribution. Mot denna bakgrund framstår det som orimligt att i
huvudsak koncentrera de kulturpolitiska strävandena till det eterburna alternativet.

I den allmänna debatten har, som framhålls i motion 1974:1344, gång
på gång hävdats att statsmakterna inte kan förhålla sig passiva till utvecklingen
av de nya medierna. På grund av mediernas karaktär och storleken
av de ekonomiska insatserna är det kommersiella intressen, och främst multinationella
sådana, som styr utvecklingen. I avsaknad av en mediepolitik
kan enligt motionen intressentdominansen och utbudet inom ett fätal år
komma att helt överskugga de kulturpolitiska strävandena.

Sedan motionen väcktes har utredningar tillsatts för att behandla specifika
delområden av utvecklingen på videogramområdet. Utredningsdirektiven
syftar främst till åtgärder för att begränsa förekomsten av reklam i videogram
och förhindra en ytterligare företagskoncentration inom massmed iebranschen.
Den fortgående utvecklingen, bl. a. i fråga om teknisk standardisering,
det växande antalet uppspelningsapparater på den svenska marknaden och
det programutbud som finns tillgängligt på den internationella marknaden,

KrU 1974:20

ställer emellertid krav på samhälleliga ställningstaganden inom en snar framtid
i frågor med stor och principiell räckvidd. Utskottet vill här i synnerhet
peka på frågorna om inflytandet över de nya medierna och hur de skall
inlemmas i kulturpolitiken. Överväganden torde bli nödvändiga över hela
videografnområdet i frågor som gäller teknik, programutbud, programproduktion,
medieval, överföring från ett medium till ett annat, distribution,
uppspelning, marknadsstruktur och organisation. I motionen omnämns särskilt
det pedagogiska och kulturella området, mediebehoven inom vuxenutbildningen
och fortbildningen samt de nya mediernas roll i sammanhang
med bibliotekens och skolornas verksamhet. Motionärerna framhåller även
att avvägningar i växande utsträckning måste göras mellan markdistribution
och eterdistribution ur kostnads-, samordnings- och nyttjandesynpunkt.

Mot denna bakgrund fordrar enligt utskottets mening frågan om hur samhället
skall förhålla sig till videogramverksamheten ett vidare angreppssätt
och mer ingående överväganden än som kan förutsättas med den uppsplittring
av utredningsarbetet på vissa delområden som nu är för handen. Utskottet
förordar att riksdagen med bifall till motion 1974:1344 hemställer
om en parlamentarisk utredning med särskild inriktning på de nya medierna
och deras betydelse för kulturpolitiken.

Vad som anförs i motionen 1974:1344 aktualiserar behovet av en mer
samlad mediepolitik. 1 motionen 1974:726 betonas nödvändigheten av en
översyn av hela massmedieområdet. Utskottet anser det angeläget att betona
vikten av att utredningsarbetet på detta område bedrivs på ett sådant sätt
och med sådan kontakt mellan utredningarna att det kan bilda underlag
för en helhetsbedömning. Vad utskottet nu anfört med anledning av motionen
1974:726, yrkande 2, bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Maj:t
till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1344 hos Kungl.
Maj:t begär en parlamentarisk utredning med uppgift att kartlägga
medieutvecklingen och framlägga därav föranledda förslag
med särskild inriktning på de nya medierna och deras
betydelse för kulturpolitiken.

Särskilt yttrande

av fru Fraenkel (fp):

Det har från folkpartihåll många gånger kritiserats att allmänheten har
alltför begränsade möjligheter att påverka rundradioprogrammens utformning
och innehåll och att det brister i fråga om kontakt mellan Sveriges
Radio och dess publik. Det är därför värdefullt att utskottet liksom tidigare
år understrukit betydelsen av en fri och obunden diskussion i programfrågorna.
I den diskussionen bör Sveriges Radio inte bara vara mottagande

Krli 1974:20

part utan också ha att argumentera för sin programsättning. Ett programråd
sammansatt av representanter för skilda områden av samhällslivet skulle
kunna vara ett forum för diskussion av synpunkter och önskemål i fråga
om programmen. Det skulle få en viktig uppgift när det gäller att försvara
den frihet som måste råda i fråga om både produktion och distribution
av program. Eftersom den nya radioutredningen har i uppdrag att bl. a.
belysa och allmänt diskutera hur Sveriges Radios publikkontakter lämpligen
skall gestaltas har jag emellertid ansett mig kunna underlåta att i en reservation
tillstyrka bifall till det i motionen 1974:1347 framställda yrkandet
om ett programråd. Jag vill särskilt framhålla att direktiven för den nya
radioutredningen är så utformade att utredningen är oförhindrad att lägga
fram förslag om ett dylikt råd.

Både i radioutredningens arbete och i kommande överläggningar om ett
nytt avtal är det givetvis angeläget att man tar vara på erfarenheterna från
den nu löpande avtalsperioden. Som påpekats i motionen 1974:1347 bör
det ideella föreningslivet under den nya perioden uppmärksammas och fl
ett utrymme i programmen som svarar mot dess betydelse i det svenska
samhället.

De förpliktelser i fråga om opartiskhet och saklighet m. m. i fråga om
programmen som det åligger Sveriges Radio att iaktta gör att man har anledning
att noga följa hur regeringen handhar sin uppgift att utse ordförande
och vissa ledamöter i företagets styrelse. Onekligen finns det anledning
till viss kritik härvidlag - en allsidigare sammansättning av styrelsen borde
ha kunnat erhållas - och den kritiken bör förås fram. Jag har emellertid
inte ansett att de kritiska synpunkterna bör föranleda några åtgärder för
överförande till riksdagen av befogenheten att utse ordförande och vissa
styrelseledamöter i Sveriges Radio.