Kulturutskottets betänkande nr 16 år 1974

KrU 1974:16

Nr 16

Kulturutskottets betänkande med anledning av motion angående
förbud mot boxning.

Motionen

I motionen 1974:40 av herr Sjöholm (fp) hemställs att riksdagen beslutar
att hos Kungl. Maj:t begära förslag till lag om förbud mot boxning.

Bakgrund

Efter förslag av Kungl. Maj:t i propositionen 1969:118 beslöt 1969 års
riksdag anta ett förslag till lag om förbud mot professionell boxning. Vid
behandlingen av detta lagförslag hade riksdagen också att ta ställning till
två motioner med förslag om förbud även mot amatörboxning. Första lagutskottet,
som behandlade propositionen och motionerna, erinrade i sitt
av riksdagen godkända utlåtande 1969:51 om att en på Nordiska rådets
initiativ tillsatt kommitté av medicinskt sakkunniga framlagt ett förslag
till säkerhetsföreskrifter omfattande 16 punkter. Utskottet konstaterade att
vissa av dessa säkerhetsföreskrifter redan tillämpades beträffande amatörboxningen
i Sverige och att Svenska boxningsförbundet förklarat sig vilja
medverka till införande av ytterligare föreskrifter enligt förslaget. Mot den
bakgrunden och med hänsyn till kommitténs bedömning att ett genomförande
av förslagen rimligen borde kunna väsentligt minska faran för hjärnskador
som följd av boxning ansåg utskottet att man kunde underlåta att
förbjuda amatörboxningen.

Riksdagen har både 1971 och 1973 på förslag av kulturutskottet i betänkandena
1971:3 respektive 1973:28 avslagit motionsvis framförda yrkanden
om utsträckning av förbudet mot professionell boxning till att gälla
även amatörboxningen.

I en inom kulturutskottets kansli upprättad promemoria har anförts följande.

För riksdagens ställningstagande till motionen 1974:40 är det av intresse
att veta om det föreligger några medicinska erfarenheter som kan belysa
riskerna med amatörboxning som utövas under de av 1969 års riksdag angivna
förutsättningarna. Särskilt intressant är det att få veta om det finns
något känt fall då en amatörboxare som börjat boxas först efter 1969 års
beslut - praktiskt kan gränsen dras vid den 1 november 1969 - ådragit
sig skador genom boxningen. Av intresse är också att få kännedom om
andra skadefall som konstaterats efter den angivna tidpunkten och som
inte helt entydigt är att hänföra enbart till boxning som utövats dessförinnan.

1 Riksdagen 1974. 13 sami. Nr 16

KrU 1974:16

I den mån det i det enskilda skadefallet är känt att det brustit i fråga om
säkerhetsföreskrifterna är det av intresse att detta redovisas. Eftersom säkerhetsföreskrifterna
genomförts successivt bör om möjligt även tidpunkten
för inträffade skadefall anges.

Motionen bör - för inhämtande av sakupplysningar enligt ovan - remitteras
dels till universitetskanslersämbetet med anmodan att ämbetet inhämtar
yttranden från de medicinska fakulteterna, dels till riksidrottsförbundet.

Motionen har remitterats i enlighet med förslaget i promemorian. De
inkomna remissvaren redovisas i bilaga till detta betänkande.

Utskottet

I 1969 års riksdagsbeslut i fråga om amatörboxning förutsattes att dylik
boxning skulle förekomma endast under iakttagande av vissa angivna säkerhetsföreskrifter.
När frågan om förbud mot amatörboxningen nu ånyo
aktualiserats vill utskottet understryka att det är erfarenheterna från de senaste
fem åren och inte från tid före 1969 års beslut som i första hand
är av intresse. I de remissyttranden som utskottet inhämtat med anledning
av motionen 1974:40 finns enligt utskottets mening inte några sådana uppgifter
om boxningsskador som inträffat efter nämnda år att det finns anledning
för utskottet att föreslå riksdagen att i fråga om förbud mot boxning
inta någon annan ståndpunkt än 1969, 1971 och 1973. Utskottet som är
medvetet om att de medicinskt sakkunniga remissinstanserna inte haft möjlighet
att bygga sina uttalanden på någon ingående inventering av eventuella
boxningsskador vill emellertid - bl. a. med hänsyn till vad medicinska fakulteten
i Göteborg anfört - ånyo framhålla vikten av att man genom noggranna
säkerhetsföreskrifter söker eliminera riskerna för deltagarna i amatörboxningar.
Med det nu anförda avstyrker utskottet motionen 1974:40.
Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:40.

Stockholm den 22 oktober 1974

På kulturutskottets vägnar
LENNART MATTSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c),
Andersson i Lycksele (s), Nilsson i Agnäs (m), fröken Sandell (s), herrar
Sundman (c), Leander (s), Green (s). Eriksson i Ulfsbyn (c), fru Johansson
i Uddevalla (s), herrar Sörenson (s), Norrby (c), fru Ryding (vpk), fröken
Eliasson (c), fru Diesen (m) och herr Enlund (fp).

KrU 1974:16

Bilaga

Remissyttranden

Universitetskanslersämbetet har den 2 oktober 1974 överlämnat yttranden
från de medicinska fakulteterna vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg
och Umeå, karolinska institutet samt högskolan i Linköping.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala (1974-09-26)

Kulturutskottet önskar upplysning om skador uppkommit genom boxning
efter 1969 års beslut och om vid ev. skador brister i säkerhetsföreskrifterna
förelegat.

Medicinska fakulteten äger icke tillgång till sådana uppgifter om ev. skador
vid boxning och kan därför ej besvara de frågor som kulturutskottet framställt.

Fakulteten förordar att en undersökning av boxare genomföres som ger
svar på de av kulturutskottet ställda frågorna.

Fakulteten har i remissvar 1961 (nedan återgivna bilaga) uttalat sin uppfattning
om boxning och bl. a. framfört sin åsikt att denna form av idrottsutövning
innebär bestämda hälsorisker.

Bilaga

Genom remiss har medicinska fakulteten beretts tillfälle att inkomma
med yttrande över den särskilt tillkallade utredningsmannens betänkande
över Boxningssporlens skadeverkningar (SOU 1961:46). Fakulteten får i anledning
härav anföra följande:

Den företagna utredningen är av blygsamt format och de förebragta fakta
är interfolierade med en hel del spekulativt material. Icke desto mindre
finner fakulteten utredningen vara av visst värde, då den anser det angeläget
att boxningssportens berättigande tages under allvarligt övervägande, varvid
även den föreliggande utredningen kan tjäna till någon ledning.

Fakulteten finner det förvånande att utredningsmannen tagit så lätt på
det faktum, att boxningssporten är den veterligen enda form av idrottsutövning,
där en medicinsk skada ingår som ett normalt led, ja där det
gott kan sägas att utövningen syftar till att hos motståndaren åstadkomma
medicinsk skada. Om skador uppkommer under utövningen av andra
idrottsformer är detta att betrakta som olyckshändelser och aldrig så som
vid boxning avsikten med utövningen. Jämförelser med fotboll, backhoppning
och ishockey är därför i detta sammanhang helt ovidkommande.

Utredningsmannen fäster i sin argumentation stor vikt vid vad som uträttats
ifråga om medicinsk kontroll, skyddsanordningar osv. i samband
med boxning, men synes försumma att allt detta i själva verket talar för,
att man även i fackkretsar betraktar boxningen som potentiellt farlig. Den
tillit, som utredningsmannen synes hysa för de s. k. startböckerna, kan fakulteten
icke dela.

Utredaren har anlitat en specialsakkunnig för att redovisa iakttagelser
genom elektroencefalografiska undersökningar i samband med boxning. 1

KrU 1974:16

en svensk undersökning har det konstaterats, att EEG-förändringar kan
kvarstå flera dagar efter en boxningsmatch. Mot EEG-kapitlet finns den
allvarliga invändningen, att det icke någonstädes antydes, att ett ”normalt”
EEG ingalunda utesluter även grav cerebral lesion. En lekmannaläsare av
detta kapitel måste få det felaktiga intrycket, att ”normalt” EEG skulle
betyda frånvaro av lesion, vilket förvisso icke är förhållandet, då även grava
tillstånd av organisk hjärnskada (senila psykoser, grova traumatiska hjärnskador
etc.) i omkring hälften av fallen uppvisar EEG, som faller inom
de konventionella gränserna för normalitet.

Utredaren konstaterar, att frekvensen av ”knock-out” och ”knock-down”
vid amatör-mästerskapen i Sverige var sammanlagt ca 15 % vartill kommer
att i ytterligare ca 10 % av matcherna tecken till hjärnskakning förelegat
5-10 minuter efter matchen. Fakulteten finner det anmärkningsvärt, att
utredaren icke tydligare understrukit,att mästerskapstävlingar bland svenska
amatörer i icke mindre än 25 % slutar med symtom på hjärnskakning.

När utredaren likväl på visserligen rätt osäkra grunder antager att antalet
varaktigt skadade eller möjligen skadade boxare i Sverige högst utgöres
av ett par hundratal personer ackumulerade sedan 1920, när han vidare redovisar
207 fall av död i samband med boxning, därav två i Sverige, när
han i sin diskussion kap. 10 slutar med omdömet, att boxningssporten medför
obestridliga risker och nackdelar, vilka kan värderas på olika sätt, så
kan fakulteten forsin del icke dela utredarens värdering: den, att boxningen
icke skulle vara något medicinskt problem av större format. Fakulteten
vill understryka, att de registrerade grova skadorna, tvingar till förutsättningen
av ett långt större antal lättare skador, som kan avslöjas endast
med långt mera förfinade metoder, än de utredaren kunnat använda, men
vilka fördenskull alls icke kan anses betydelselösa.

Sammanfattningsvis är det fakultetens uppfattning, att boxningen är en
ohygienisk form för idrottsutövning, som innebär bestämda hälsorisker, låt
vara att dessa är svåra att siffermässigt mäta. Fakulteten yrkar på att amatörboxningen
undandrages allt ekonomiskt stöd av offentliga medel och
den finner den professionella boxningen vara i än högre grad icke önskvärd.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Lund (1974-09-02)

Motionen föranleds av ett tidigare riksdagsbeslut, i samband med vilket
professionell boxning förbjöds och i vilket beslut amatörboxning tilläts, men
att det senare beslutet skulle efter viss tid bliva föremål för omprövning.
Motionären hemställer nu om totalförbud mot boxning.

Medicinska fakulteten har i ett yttrande i samband med ovan nämnda
riksdagsbeslut år 1968 yttrat sig om boxningens medicinska risker och skadeverkningar.
Fakulteten yttrade att man helst såg att boxningen totalförbjöds,
men att man i samband med ett dylikt förbud kunde förvänta att
”sporten” i fråga dök upp i enskilda sammanslutningar utanför de idrottsliga
myndigheternas kontroll. Samma risk föreligger i dag, men trots detta ser
fakulteten ingen anledning att ändra sin ståndpunkt i sak från 1968.

KrU 1974:16

Medicinska fakulteten vid universitetet i Göteborg (1974-09-11)

Utskottet har begärt uppgifter om kända fall där amatörboxare,som börjat
boxas först efter den 1 november 1969, ådragit sig skador genom
boxningen; det önskar även få vetskap om det föreligger några medicinska
erfarenheter som kan belysa riskerna med amatörboxning under de av 1969
års riksdag angivna förutsättningarna.

Det finns ingen möjlighet att göra en meningsfull inventering av sådana
enstaka fall inom den omfattande sjukvårdsverksamheten för att i efterhand
säkert besvara frågan om skador inträffat i Sverige efter den 1 november
1969. Däremot kan fakulteten erbjuda hjälp med bedömning av dylika fall,
som registrerats av organisation som har överinseende över amatörboxningen
i Sverige.

De önskade allmänna medicinska erfarenheterna bör ses dels i ljuset av
de 1969 angivna förutsättningarna, dels mot bakgrund av nuvarande praxis
för träning, uppvisning och tävling.

Genom de allmänna medicinska erfarenheterna och genom internationell
forskning har man mer och mer lagt vikten vid inte bara effekterna av
den korta, direkta stöten mot huvudets övre delar utan även av de slungnings-
och rotationsrörelser av huvudet som uppkommer t. ex. vid slag
mot käkarna.

Dessa skadeeffekter kan vara av olika typ, som berörts i Nordisk utredningsserie
1967:16.

Svåra skador kan således uppstå vid slag mot huvudets undre delar, käkarnacke,
även om den slagne bär boxningshjälm.

I de nya regler som Svenska boxningsförbundet ämnar utge under september
1974 finns angivet att huvudskydd är obligatoriskt för svenska boxare
vid tävlingar inom och utom landet men att detta ej gäller vid deltagande
i OS, VM och EM. Det finns även angivet att i Sverige skall användas
större (10 ounce) handskar, men detta torde ej gälla allmänt vid deltagande
i tävlingar utomlands.

Beträffande domslut finns angivet ”om båda boxarna skadats eller slagits
knockout och inte kan fortsätta matchen” skall poängen summeras för boxarna
fram till det ögonblick då matchen bröts. Boxaren med högsta poängsumma
skall förklaras som segrare. -Denna viktiga regel gäller emellertid
inte vid skada på endast en av boxarna vare sig genom knockout eller
på annat vis. Under sådana omständigheter tycks den som orsakar skadan
premieras.

Trots att en del av de nya reglerna försöker minska risken för uppkomsten
av skada så har icke hänsyn tagits till ovannämnda erfarenheter med skador
på skallkavitetens innehåll vid slungningsrörelser av huvudet vid och efter
slag på detta.

Det torde därför vara klart att de i Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år

KrU 1974:16

1969 angivna säkerhetsföreskrifterna bör utökas med ett förbud mot slag
mot huvudet, inskrivet i reglerna för amatörboxning. En annan möjlighet
kunde vara att vid bedömningen endast ta hänsyn till den boxning som
har förekommit innan skada på den ena eller båda parterna har inträffat.

Fakulteten vill sålunda rekommendera en översyn och revidering av boxningsreglerna
i överensstämmelse med ovanstående erfarenheter, belagda
experimentellt och kliniskt.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Umeå (1974-09-10)

Riksdagens kulturutskott anmodade 1974-05-27 universitetskanslersämbetet
att inhämta yttranden från de medicinska fakulteterna i enlighet med
bifogad promemoria. Där önskas sakupplysningar om skadefall som konstaterats
efter 1969-11-01, dels i samband med amatörboxning efter denna
tidpunkt, dels beträffande boxning som utövats dessförinnan. Sådana upplysningar
skulle även inhämtas från riksidrottsförbundet.

Såvitt vi kunnat utröna har inga sådana skadefall konstaterats vid regionsjukhuset
i Umeå.

Boxningssporten synes här vara under avveckling. Enligt uppgifter från
en tränare vid en amatörboxningssektion i Umeå skulle här numera finnas
endast 3-4 matchboxare och ett 15-tal ynglingar i 16-18-årsåldern som tränas.
Inga skadefall som föranlett besök hos läkare skulle ha inträffat sedan ca
1965.

Rektorsämbetets yttrande av 1968-04-25 i kopia bifogas (se nedan återgivna
bilaga).

Bilaga

Ur medicinsk synpunkt kan det anses klarlagt att slag mot huvudet, i
synnerhet upprepade sådana, med eller utan därav följande medvetslöshet,
kan ge upphov till allvarlig hjärnskada oavsett slagets hårdhetsgrad. Av
denna anledning måste all sådan boxning där slag mot huvudet tillätes
och t. o. m. premieras, anses innebära en ej ringa medicinsk risk.

Svenska boxningsförbundet anger också i tävlingsbestämmelser och regelförklaringar
till vägledning för både ring- och poängdomare (cit SOU
1961:46, p. 90) att "Regelbrott i boxning kan indelas i två huvudklasser:

1. Sådana som motverkar god boxning.

2. Sådana som medför risk att skada motståndare.”

Ett totalförbud mot alla former av boxning torde dock för närvarande
av praktiska skäl ej vara realistiskt. Risk skulle därigenom bl. a. kunna uppkomma
att boxningen gick under jorden och därigenom undandrog sig all
medicinsk kontroll och insyn. Dessutom kan man icke bortse från att såväl
bland boxningssportens utövare som bland dess publik finns ett speciellt
urval av människor, som i denna sport finner möjlighet till kanalisering
av sina aggressioner på ett för samhället mindre skadligt sätt, än vad som
skulle kunna bli fallet om boxningen totalförbjöds.

Mot bakgrund av sistnämnda psykologiska skäl anser fakulteten att arna -

KrU 1974:16

törboxning t. v. kan tillåtas under förutsättning av en fortlöpande medicinsk
kontroll. Vidare måste huvudet skyddas genom att man inför liknande regler
och skyddsåtgärder som gäller vid fäktning.

Beträffande den professionella boxningen anser fakulteten att den skall
förbjudas eftersom de medicinska riskerna för utövarna är betydande. Det
kan inte vara rimligt att boxarens hälsa äventyras för ekonomisk vinnings
skull.

Fakulteten instämmer i utredningens negativa inställning till ytterligare
större medicinska undersökningar rörande enbart boxningens skadeverkningar.
Redovisat utredningsmaterial synes fullt tillräckligt för objektiv bedömning
av de här aktuella problemen.

Medicinska fakulteten vid karolinska institutet (1974-08-29)

De nya bestämmelserna för boxningssportens utövning från 1969 synes
ha lett till en minskad aktivitet inom amatörboxningen och inverkat gynnsamt
på skadefrekvensen. Vid förfrågan meddelar Svenska boxningsförbundet
att under boxningssäsongen 1973/74 förekommit 461 matcher varav 11
med knock outs förenade med ingen eller möjligen kortvarig medvetslöshet,
emot exempelvis 921 matcher och 97 knock outs 1960. T raumatisk hjärnpåverkan
av den typsom förevarit i de 11 fallen betecknas medicinskt sett som ringa.
På karolinska sjukhusets neurologiska, neurokirurgiska och psykiatriska
kliniker har inte såvitt fakulteten är bekant patienter med hjärnskador
i samband med boxning behandlats under senare år. Någon ingående utredning
över skadefrekvensen omfattande alla sjukhus i regionen har ej
utförts.

Fakulteten konstaterar med tillfredsställelse riksdagens intresse för neurologiska
traumatiska skador och vill i detta sammanhang erinra om att
varje dag i landet 3^4 personer avlider i traumatiska hjärnskador, huvudsakligen
i samband med olycksfall i trafik och arbetsliv. Varannan till var
tredje dag drabbas personer av livslång svår invaliditet på grund av traumatiska
ryggmärgsskador. Svåra traumatiska hjärnskador utan dödlig utgång
räknas årligen i 10 000-tal.

Fakulteten förordar intensifierade förebyggande åtgärder, snabbare omhändertagande
och bättre utnyttjande av medicinens möjligheter för diagnostik
och behandling av dessa skador och vill inom sitt kompetensområde
på allt sätt stödja åtgärder i sådan riktning.

Medicinska fakulteten vid högskolan i Linköping (1974-08-20)

Vid aktuella avdelningar på Regionsjukhuset i Linköping - klinisk-neurofysiologiska
centrallaboratoriet, allmänkirurgiska, ortopedkirurgiska, neurokirurgiska
och neurologiska klinikerna - har sedan den 1 november 1969,
då säkerhetsföreskrifter för amatörboxning trädde i kraft, intet skadefall i
anslutning till boxning registrerats.

KrU 1974:16

En utredning i samarbete med boxningsorganisationerna beträffande förekomsten
av hjärnskador efter den 1 november 1969 borde kunna ge upplysning
om riskerna med amatörboxning utövad enligt gällande föreskrifter.
Liksom vid t. ex. fotboll och motorsport bör emellertid även vid amatörboxning
en viss förekomst av skador kunna accepteras. Hänsyn bör därvid
tagas såväl till skadans art och svårighetsgrad som till antalet utövare av
sporten i fråga.

Om en utredning enligt ovan inte ger vid handen att amatörboxning
utförd under beaktande av gällande säkerhetsföreskrifter medför hjärnskada
föreligger enligt fakultetens uppfattning inga skäl att förbjuda amatörboxning.

Sveriges riksidrottsförbund (1974-09-18)

I samband med att den professionella boxningen förbjöds år 1969 fastställdes
direktiv efter vilka amatörboxningen skulle verka. Svenska boxni
ngsförbundet anser att dessa direktiv har följts.

Beträffande frågan om skadefall efter år 1969, har Boxningsförbundet,
på grundval av startböcker och årliga läkarundersökningar, inte kunnat
konstatera några skador.

Riksidrottsförbundet anser därför att förutsättningar för en omprövning
av amatörboxningen inte föreligger.

GOTAB 74 8119 S Stockholm 1974