Konstitutionsutskottets betänkande nr 6 år 1974
KU 1974:6
Nr 6
Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av motion om
folkomröstning rörande det vilande förslaget till ny regeringsform.
Motionen
I motionen 1974:1175 av herr Adolfsson (m) hemställs: ”1. att
riksdagen ville för sin del antaga lag om folkomröstning angående förslag
till ny regeringsform i huvudsaklig överensstämmelse med bifogade
förslag, 2. att riksdagen ville för sin del besluta uppskjuta det slutliga
ställningstagandet till det vilande förslaget till ny regeringsform m. fl.
därmed sammanhängande grundlagsändringar till 1975 års riksdag, 3. att
riksdagen på riksdagens huvudtitel anvisar ett förslagsanslag för folkomröstning
i grundlagsfrågan om 10 000 000 kronor”.
I det till motionen fogade förslaget till lag om folkomröstning
angående förslag till ny regeringsform anges som föremål för folkomröstningen
frågan huruvida riksdagen bör anta eller förkasta det vilande
förslaget till ny regeringsform. Vidare skall konstitutionsutskottet med
två tredjedels majoritet kunna besluta att ställa tilläggsfrågor till de
röstande rörande innehållet i grundlagsförslaget. Ansvaret för upplysningsverksamheten
i samband med omröstningen skall åvila en folkomröstningsnämnd
som utses av konstitutionsutskottet.
Motionären uttalar i motiveringen att grundlagen, som ”utgör själva
basen för samhället och som tillika skall ange hur långt varje enskild
medborgares grundläggande rättigheter sträcker sig”, måste omfattas av
en folkmajoritet. Det är emellertid enligt motionären osäkert om
verkligen svenska folket önskar få en ny grundlag av det innehåll som det
vilande förslaget till regeringsform har. Enligt motionären finns ingen
annan möjlighet att få läget klarlagt än att höra väljarna i saken genom en
folkomröstning. För att väljarna skall få tillräcklig tid att sätta sig in i
frågan bör omröstningen hållas först i höst. En konsekvens härav blir att
riksdagen knappast hinner slutbehandla det vilande förslaget i så god tid
att, om det skulle antas, alla tillämpningsbestämmelser hinner färdigställas
före årsskiftet 1974-1975. Det slutliga avgörandet rörande det
vilande grundlagsförslaget bör därför uppskjutas till 1975 års riksdag.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt gällande grundlagsbestämmelser (49 § RF och 1 § RO) kan i
lag, stiftad samfällt av Kungl. Maj:t och riksdagen, förordnas att allmän
folkomröstning skall anställas. Så kan ske om ”med hänsyn till något
ärendes särskilda vikt och beskaffenhet prövas nödigt, att före dess
avgörande folkets mening inhämtas”.
1 Riksdagen 1974. 4 sami. Nr 6
KU 1974:6
2
Det svenska folkomröstningsinstitutet är enbart rådgivande. Institutet
aktualiserades på ett avgörande sätt i Sverige omkring år 1920 i samband
med frågan om rusdrycksförbud. Möjligheten att anordna rådgivande
folkomröstning infördes i grundlagarna 1921 — 1922 och användes första
gången år 1922 i just förbudsfrågan. Sedan har institutet endast
utnyttjats år 1955 angående högertrafiken och år 1957 för frågan om
allmän tjänstepensionering.
Den 6 juni 1973 antog riksdagen som vilande de förslag till ny
regeringsform och ny riksdagsordning m. m. som konstitutionsutskottet
framlagt på grundval av förslag i propositionen 1973:90 (KU 1973:26).
Beträffande dessa förslag och behandlingen av olika i frågan väckta
ändringsförslag hänvisas till utskottets ifrågavarande betänkande och
kammarens protokoll (RD 1973:1 10-1 12).
I det vilande förslaget till ny regeringsform behålls det nuvarande
institutet rådgivande folkomröstning. 8 kap. (Lagar och andra föreskrifter)
4 § lyder sålunda: ”Föreskrifter om rådgivande folkomröstning i hela
riket meddelas genom lag.” Under arbetet med förslaget aktualiserades
upprepade gånger det av författningsutredningen framlagda förslaget att
medge en minoritet av riksdagens ledamöter att få till stånd en
beslutande folkomröstning om ett såsom vilande antaget förslag i
grundlagsärende. En sådan ordning föreslogs sålunda redan i en reservation
till grundlagberedningens betänkande (SOU 1972:15) av herrar
Hernelius, Lundström och Wahlund. Enligt reservationen skulle fordras
att yrkande väcktes av minst en tiondel och stöddes av minst en tredjedel
av riksdagens ledamöter. Vid riksdagsbehandlingen av grundlagspropositionen
(1973:90) framlades också motionsyrkanden (dels c och fp, dels
m) av denna innebörd. I enlighet med vad konstitutionsutskottet
föreslagit avslog riksdagen efter votering dessa yrkanden, som tillstyrkts i
en reservation av sju ledamöter i utskottet (3 c, 2 fp, 2 m).
Utskottet
I motionen begärs att en folkomröstning skall anordnas om det i juni
1973 som vilande antagna förslaget till ny regeringsform. I fråga om detta
förslag gäller nu att det är en odelbar enhet som riksdagen har att slutligt
anta eller förkasta. Någon ändring i förslaget får därvid inte göras.
Det vilande förslaget till ny regeringsform är ett omfattande lagkomplex
med bestämmelser i många olika hänseenden. Om vissa delar av
förslaget rådde vid dess antagande som vilande olika meningar inom
riksdagen. Beträffande förslaget i dess helhet förelåg ett motionsyrkande
om avslag. Utskottet avstyrkte enhälligt detta yrkande och riksdagen
avslog det utan votering.
Enligt gällande grundlagar är grundlagsstiftningen kringgärdad med
särskilda formföreskrifter. Ett grundlagsförslag skall sålunda behandlas av
två olika riksdagar och vidare måste nyval föregå det andra riksdagsbeslutet.
Dessa bestämmelser syftar till att förhindra icke övertänkta
ändringar och beslut som saknar stöd i folkmeningen. Något krav på
KU 1974:6
3
folkomröstning i grundlagsfrågor uppställs däremot inte.
Det folkomröstningsinstitut som nu finns är enbart rådgivande.
Gällande bestämmelser innebär att sådan folkomröstning skall kunna
anställas om det prövas nödigt till ledning för statsmakternas beslut i visst
ärende. Sedan bestämmelsernas tillkomst 1922 har folkomröstning
endast anställts vid tre tillfällen och aldrig i någon grundlagsfråga.
Vid remissbehandlingen av grundlagberedningens i mars 1972 framlagda
förslag, på vilket det vilande förslaget till ny regeringsform bygger,
gjordes inte från något håll gällande att förslaget borde göras till föremål
för folkomröstning. Något yrkande därom väcktes inte heller i samband
med riksdagsbehandlingen 1973.
De krav på folkomröstning om förslaget till ny regeringsform som
framställts i den allmänna debatten under de senaste månaderna härrör
främst från olika grupper, som är missnöjda med vissa bestämmelser i
förslaget. Kritik har därvid riktats mot olika regelkomplex. Särskilt har
frågorna om statsformen och monarkens ställning samt om regleringen i
grundlag av skyddet för enskildas fri- och rättigheter stått i förgrunden. 1
dessa och andra frågor har olika och med varandra oförenliga meningar
hävdats. En grupp är sålunda missnöjd med förslaget därför att det inte
innebär övergång till republik, en annan därför att förslaget enligt dess
åsikt inte ger monarken en tillräckligt stark ställning. Även i vad gäller
frågorna om grundlagsreglering av rättighetsskydd går åsikterna starkt isär
om vad som skall skyddas i grundlag och hur det skall ske. Gemensamt
för många av de mot förslaget kritiska grupperna är dock att de anser att
den av respektive grupp påtalade bristen är så väsentlig att förslaget inte
bör antas. Oenigheten är däremot stor om vad som i stället bör gälla.
Den prövning av det vilande förslaget till regeringsform som riksdagen
har att slutligt företa innebär att, mot bakgrund av överväganden om föroch
nackdelar med lösningen av de olika detaljfrågorna och om dessas
betydelse vid helhetsbedömningen, ta ställning till förslaget som en
enhet. För denna prövning kan en rådgivande folkomröstning om
förslaget i dess helhet endast ge en begränsad vägledning.
Med hänsyn till det anförda är utskottet inte berett att tillstyrka att
en folkomröstning anställs om det vilande förslaget till ny regeringsform.
De i motionen framställda yrkandena om uppskov med slutligt
ställningstagande till förslaget och om anslag för folkomröstning förutsätter
bifall till förstahandsyrkandet om folkomröstning. Utskottet
avstyrker således även dessa yrkanden.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1974:1 175.
Stockholm den 13 februari 1973
På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON
KU 1974:6
4
Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Boo (c), fru Thunvall (s),
herrar Werner i Malmö (m), Mossberg (s), Sten Andersson i Stockholm
(s), Ahlmark (fp), Fiskesjö (c), Karlsson i Malung (s), Gustafsson i
Barkarby (s), Jonnergård (c), Hernelius (m), Johansson i Malmö (s),
Nordin (c) och Berndtson (vpk).
Särskilt yttrande
av herr Ahlmark (fp):
Till de synpunkter som anförs i utskottets enhälliga betänkande vill
jag foga ett påpekande. Det vore värdefullt om möjlighet till beslutande
folkomröstning vid grundlagsändringar kunde införas i regeringsformen.
Den bör utformas så som beskrivs i reservation nr 15 i konstitutionsutskottets
betänkande 1973:26 (s. 115 f.). 1/3 av riksdagens ledamöter
bör kunna föra ut ett vilande grundlagsförslag till folkomröstning i
anslutning till följande riksdagsval. ”Folkomröstningen föreslås utformad
som ett ställningstagande — ja eller nej — till det vilande grundlagsförslaget.
Detta förfaller om flertalet av dem som deltagit i folkomröstningen
svarar nej och om antalet nejröster svarar mot mer än hälften av de röster
som avgivits vid det samtidigt förrättade riksdagsvalet. I annat fall har
den nyvalda riksdagen att i vanlig ordning fatta ett andra beslut i frågan.”
Vid en sådan beslutande folkomröstning uppstår inga av de svårigheter
att tolka utgången som en rådgivande folkomröstning nu skulle leda till.
Tyvärr röstade socialdemokrater och kommunister den 6 juni 1973 ner
detta förslag, som stöddes av folkpartiet, centern och moderata samlingspartiet.
Den intensiva debatten om grundlagen under 1974 har ytterligare
understrukit betydelsen av en sådan möjlighet till beslutande folkomröstning
vid grundlagsändringar. Folkpartiet kommer när den nya regeringsformen
trätt i kraft att föreslå en ändring som möjliggör beslutande
folkomröstning i grundlagsfrågor.
GOTAB 74 7043 S Stockholm 1974