Konstitutionsutskottets betänkande nr 54 år 1974

KU 1974:54

Nr 54

Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av motion om
förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti.

Motionen

I motionen 1974:927 av herr Hernelius m. fl. (m) hemställs ”att riksdagen
hos Kungl. Majit anhåller om lagstiftning med förbud mot kollektivanslutning
till politiska partier”. Angående motiveringen hänvisas till den
tryckta texten.

Frågans behandling i samband med författningsreformen

I samband med behandlingen av propositionen 1973:90 i författningsfrågan
upptogs ett antal under allmänna motionstiden vid 1973 års riksdag väckta
motioner angående kollektivanslutning till politiska partier m. m.

Utskottet (KU 1973:26 s. 61-62) avgav följande yttrande över motionerna:

I motionerna 1973:3 av herr Sjöholm (fp) och 1973:376 av herr Åkerlind
(m) begärs lagstiftningsåtgärder mot kollektivanslutning. I motionen 1973:3
föreslås att denna lagstiftning skall ske i grundlagsform och även omfatta
religiösa samfund. 1 motionerna 1973:540 av herrar Boo (c) och Larsson
i Borrby (c) och 1973:543 av herr Jonsson i Alingsås (fp) föreslås att riksdagen
uttalar att kollektivanslutning till politiska partier bör upphöra.

Motioner syftande till förbud mot kollektivanslutning har behandlats och
avslagits av riksdagen vid ett flertal tillfällen, senast 1972. Även grundlagberedningen
övervägde frågan. Beredningen tog därvid avstånd från tanken
att i grundlag införa förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti.
Även departementschefen har anslutit sig till denna uppfattning.

Utskottet vidhåller sin sedan länge intagna ståndpunkt att lagstiftningsåtgärder
innebärande ett förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti
inte bör vidtagas. Motionerna har inte heller i övrigt gett utskottet anledning
att föreslå någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker sålunda nu ifrågavarande
motioner.

Två reservationer förelåg. 1 den ena (2 m) anfördes följande:

Enligt förslaget till ny regeringsform skall varje medborgare vara skyddad
mot att myndighet tvingar honom att tillhöra förening eller trossamfund
eller att ge sina åsikter till känna.

Motsvarande skydd gentemot enskildas tvångsåtgärder i samma syfte saknas.
Inom ett område har det dock visat sig föreligga ett särskilt behov
av sådant skydd, nämligen i samband med den s. k. kollektivanslutningen
till politiska partier. Genom denna kan medlemmar i en organisation utan
egen vetskap eller mot sin vilja inskrivas som medlemmar av partier, även
om de redan är medlemmar i ett annat parti eller om det kollektivanslutande

1 Riksdagen 1974. 4 sand. Nr 54

Omtryckning

KU 1974:54

partiets ideologi är dem främmande. Utträde kan icke vinnas annat än genom
åtgärd som innebär ett visst röjande av åsikt.

En kollektiv anslutning av detta slag strider mot grundläggande demokratiska
principer. Då rättelse av det påtalade missförhållandet ej synes kunna
vinnas på annat sätt - frågan har tagits upp i riksdagen i flera omgångar
sedan 1934 - nödgas vi förorda att s. k. kollektivanslutning till politiskt
parti förbjuds enligt bestämmelse i regeringsformen. Vi föreslår att stadgandet
i fråga tas in som en sista paragraf - 9 § - i 1 kap. RF.

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

att riksdagen med anledning av motionerna 1973:3, 1973:376,
1973:540 och 1973:543 som 1 kap. 9 § RF antar följande stadgande: 9

Ingen får genom kollektivt beslut anslutas till politiskt parti. Anslutning
till politiskt parti får ske endast efter individuell ansökan.

I den andra reservationen (3 c, 2 fp) yttrade reservanterna följande:

Individens rätt att fritt och självständigt välja politiskt parti är grundläggande
för demokratin. Utskottet kan därför av principiella skäl inte acceptera
kollektiv anslutning av människor till politiskt parti. Reservationsrätt
för den enskilde förändrar ingenting av uppfattningen i denna demokratiskt
grundläggande fråga.

Nuvarande missförhållanden bör icke i första hand förändras genom lagstiftning
utan genom åtgärder från partiernas egen sida. Det är utskottets
förhoppning att det genom opinionsbildning mot kollektivanslutningen skall
visa sig vara möjligt att förmå partierna att själva bringa detta förfarande
ur världen, så att sorn medlemmar endast registreras personer, som individuellt
begär inträde i partiet.

Yrkandet i den andra reservationen var att riksdagen skulle förklara motionerna
besvarade med det i reservationen anförda.

Riksdagen biföll med röstsiffrorna 167 mot 143 den andra reservationen.

Utskottet

Liksom tidigare motsätter sig utskottet av principiella skäl lagstiftning
på berörda område. Det måste tillkomma fackliga organisationer att fatta
beslut i egna angelägenheter.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:927.

Stockholm den 29 oktober 1974

På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

KU 1974:54

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Boo (c), Werner i Malmö
(m), Sten Andersson i Stockholm (s), Bergqvist (s), Fiskesjö (c), Karlsson
i Malung (s), Björck i Nässjö (m), Svensson i Eskilstuna (s), Jonnergård
(c), Molin (fp), Johansson i Malmö (s), Nordin (c), Gustavsson i Ängelholm*
(s) och Berndtson (vpk).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1) av herrar Werner i Malmö (m) och Björck i Nässjö (m) som ansett att
utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Enligt den nya regeringsformen skall varje medborgare vara skyddad mot
att myndighet tvingar honom att tillhöra förening eller trossamfund eller
att ge sina åsikter till känna.

I samband med riksdagsbehandlingen av den nya författningen i juni
1973 biföll riksdagen en reservation av innebörd att hittillsvarande missförhållanden
beträffande kollektivanslutning till politiskt parti i första hand
borde ändras inte genom lagstiftning utan genom åtgärder från partiernas
egen sida. Emellertid har frågan om kollektivanslutning dryftats under en
följd av år utan att det parti, som främst använder sig av metoden, vidtagit
några åtgärder. Även efter riksdagens uttalande i juni 1973 fällde såväl ordföranden
i det socialdemokratiska arbetarpartiet som sekreteraren i samma
parti uttalanden av innebörd att riksdagens uttalanden i frågan icke skulle
föranleda någon ändrad inställning. Uppenbarligen saknas vilja från vederbörande
partis sida att komma till rätta med missförhållandena.

Detta avsteg från gängse demokratiska principer och från åsiktsfriheten
kan inte godtas. Utskottet anser att frågan bör lösas genom lagstiftning.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen med bifall till motionen 1974:927 hos Kungl. Maj:t
anhåller om lagstiftning med förbud mot kollektivanslutning
till politiska partier.

2) av herrar Boo (c), Fiskesjö (c), Jonnergård (c). Molin (fp) och Nordin
(c) som ansett att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

KU 1974:54

Nuvarande missförhållanden bör inte i första hand förändras genom lagstiftning
utan genom åtgärder från partiernas egen sida. Utskottet förutsätter
att det genom opinionsbildning mot kollektivanslutningen skall visa sig
vara möjligt att förmå det parti som tillämpar denna ordning att medverka
till att kollektivanslutningen avskaffas, så att som partimedlem endast registreras
personer, som individuellt begär inträde i partiet. Ett avskaffande
av kollektivanslutningen kan aldrig betraktas som ett ingrepp i fackföreningarnas
självbestämmanderätt.

3) av herr Berndtson (vpk), som ansett att utskottets yttrande bort ha följande
lydelse:

Fackföreningsrörelsens uppgift äratt företräda sina medlemmars intressen.
Denna uppgift fylles bäst av en facklig rörelse som behåller en organisatorisk
självständighet gentemot politiska partier. Underkastelse under partipolitiska
hänsyn hämmar rörelsens aktionsförmåga. Att fackföreningsrörelsen i skilda
lägen stöder politiska organisationer är både nödvändigt och riktigt, men
det bör ske på basis av organisatorisk självständighet och på fackföreningsfolkets
egna villkor. Enligt utskottets uppfattning är kollektivanslutning till
politiskt parti i princip inte försvarbar.

När borgerliga politiker går till angrepp mot kollektivanslutningen är det
dock inte av omtanke om fackföreningsmedlemmarna. De borgerliga har
inget emot kollektivanslutningen när de anser att den tjänar deras egna
syften. Sålunda torde flertalet borgerliga riksdagsledamöter vara övertygade
anhängare av den religiösa kollektivanslutning, som för närvarande påtvingas
hela folket via statskyrkan.

Riksdagen har vid flera tillfällen avvisat krav på lagstiftning om förbud
mot kollektivanslutning till politiskt parti. 1973 års riksdag biföll en reservation
vari bl. a. anfördes följande:

Nuvarande missförhållanden bör icke i första hand förändras genom lagstiftning
utan genom åtgärder från partiernas sida. Det är utskottets förhoppning
att det genom opinionsbildning mot kollektivanslutningen skall
visa sig vara möjligt att förmå partierna att själva bringa detta förfarande
ur världen, så att som medlemmar endast registreras personer, som individuellt
begär inträde i partiet.

Liksom tidigare motsätter sig utskottet lagstiftning på berörda område.

GOTAB 74 8162 Stockholm 1974