Konstitutionsutskottets betänkande 52 år 1974 KU 1974:52

Nr 52

Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av motion om
förbud för politiskt parti att inneha ägarintressen i direktreklamföretag.

Motionen

I motionen 1974:588 av herr Danell (m) hemställs ”att riksdagen beslutar
att politiskt parti ej tillåts att inneha ägarintressen i direktreklamföretag”.

I motionen framhålls direktreklamens möjligheter att med datateknikens
hjälp nå medborgare med direktstyrd information. Direktreklamen är, hävdas
det, inte bara effektiv utan även genom den utformning reklamskatten
fått favoriserad i förhållande till andra reklamformer. Därför kan man enligt
motionen räkna med en fortsatt expansion av denna typ av verksamhet,
som nu utgör omkring en fjärdedel av alla reklamutgifter. Bland företagen
i branschen anges som dominerande Direktus AB, som ägs av Arebolagen,
vilka i sin tur till 75 procent ägs av socialdemokratiska partiet och i övrigt
av Folkparkernas centralorganisation. Mot bakgrund av de allmänt påtalade
riskerna med att stora dataregister kan utnyttjas för kommersiella eller politiska
syften måste det enligt motionen vara än mer riskabelt för den personliga
integriteten om politiska partier äger egna dataregister, som i kombination
med direktreklam används för att påverka olika grupper av medborgare.
Det är, sägs det vidare i motionen, sannolikt att endast ett mycket
stort parti har resurser att systematiskt påverka medborgarna med denna
form av påträngande information. Detta skulle, anförs det, kunna resultera
i att de politiska partierna tvingades arbeta under helt olika förutsättningar
med de allvarliga risker som detta skulle innebära för de enskilda människorna
och demokratin. Avslutningsvis uttalar motionären, som inte anser
skäl föreligga för riksdagen att frångå sin traditionella inställning att inte
lagstifta om de politiska partiernas verksamhet, att det måste anses oacceptabelt
att ett politiskt parti äger eller kontrollerar ett företag, vars verksamhet
är att utföra s. k. direktreklam med hjälp av dataregister.

Gällande rätt m. m.

Politiska partier är begreppsmässigt att betrakta som ideella föreningar.
Under denna beteckning brukar sammanfattas organisationer, föreningar
och andra sammanslutningar som har ställning av juridisk person och som
kan karakteriseras av att de har till ändamål att främja medlemmarnas gemensamma
intressen och inte är registrerade enligt lagen (1951:308) om

1 Riksdagen 1974. 4 sami. Nr 52

KU 1974:52

ekonomiska föreningar. Genom att föreningar av denna typ är att anse som
juridiska personer kan de förvärva rättigheter, ikläda sig skyldigheter, kära
och svara i rättegång etc. Härav följeratt de också är oförhindrade att förvärva
egendom, t. ex. aktier i bolag och fastigheter.

Grundlagen har först efter 1969 års grundlagsreform innehållit en definition
av begreppet parti. Enligt RO § 16 första stycket skall mandaten i riksdagen
fördelas mellan partier, varmed förstås varje politisk sammanslutning eller
grupp av väljare som uppträder i val under särskild beteckning. Bestämmelserna
har med oförändrat innehåll överförts till den nya regeringsformen
(3 kap. 2 § RF).

De politiska partiernas verksamhet är inte lagreglerad i vårt land. Frågan
behandlades såväl av författningsutredningen i dess slutbetänkande (SOU
1963:17) som av grundlagberedningen (SOU 1972:15). Författningsutredningen
underströk föreningsfriheten och principen om fri åsiktsbildning och
ansåg med bakgrund härav att man främst fick lita till den offentliga debatten
och kritiken. Lagstiftning om partiernas verksamhet kunde enligt utredningen
te sig påkallad endast om den offentliga insynen i partiernas verksamhet
avskärmades och kritiken stod maktlös inför obestridliga missförhållanden.
Grundlagberedningen som förklarade sig dela författningsutredningens
bedömning gjorde följande uttalande i frågan:

Det har varit en given förutsättning för grundlagberedningens arbete att
den politiska verksamheten i Sverige även i framtiden skall försiggå främst
genom partier. Rätten att driva politisk verksamhet genom partier följer
av yttrande- och föreningsfriheterna. En lagreglering av partiernas organisation
eller arbetsformer kan utgöra ett ingrepp i dessa friheter. Det förslag
som grundlagberedningen nu lägger fram innebär ett mera preciserat skydd
åt yttrande- och föreningsfriheterna. Detta skydd är så konstruerat att även
den politiska verksamheten kommer i åtnjutande därav.

Grundlagberedningens bedömning delades av såväl departementschefen
(prop. 1973:90) som riksdagen (KU 1973:26).

Datalagen (1973:289) syftar till att skydda den enskilde mot sådant otillbörligt
intrång i den personliga integriteten, som kan bli följden av den
alltmer utbredda dataregistreringen av personuppgifter. Enligt lagen får i
princip inget personregister inrättas eller föras utan tillstånd av särskild myndighet
- datainspektionen. Undantagna är endast personregister, vars inrättande
beslutas av Kungl. Maj:t eller riksdagen. Beträffande förande av
register, som innehåller uppgift om någons politiska eller religiösa uppfattning,
kan tillstånd meddelas endast om särskilda skäl föreligger därtill.

Frågans tidigare behandling i riksdagen

En motion med samma syfte som den förevarande behandlades även
av 1973 års riksdag. 1 sitt av riksdagen godkända betänkande avstyrkte
utskottet (KU 1973:39) motionen och uttalade därvid följande:

KU 1974:52

För den moderna reklamtekniken har utvecklingen på dataområdet haft
stor betydelse. I olika sammanhang, inte minst i riksdagen, har uttalats
farhågor för integritetskränkningar som en följd av de möjligheter att upprätta
personregister som datatekniken erbjuder. Genom datalagens tillkomst
har emellertid skapats förutsättningar för att skydda den enskilde mot sådana
risker.

En rad konkurrerande företag bedriver s. k. direktreklam med hjälp av
dataregister. Datalagens skyddsregler är tillämpliga på denna verksamhet.

Det är enligt utskottet naturligt att även de politiska partierna har intresse
av att använda reklam och datateknik i sitt arbete och för det ändamålet
begagna sig av reklamföretagens tjänster. Några befogade invändningar häremot
torde inte kunna riktas så länge de grundläggande registren inte utnyttjas
på ett sätt som innebär integritetsintrång. Frågan om ett parti har
ägarintresse eller inte i reklamverksamhet är därvid av underordnat intresse
så länge det är fråga om reklamföretag som arbetar i konkurrens med andra
företag inom samma verksamhetsområde.

Såväl författningsutredningen som grundlagberedningen uttalade sig emot
en lagreglering av partiernas verksamhet. Denna bedömning delades av departementschef
och riksdag vid behandlingen av det i år som vilande antagna
författningsförslaget. Ett tillmötesgående av det i motionen framförda kravet
skulle innebära ett avsteg från den sålunda uttalade principen. Det skulle
dessutom medföra en inte önskvärd särbehandling av politiska partier i
förhållande till ideella föreningar i allmänhet.

Sex ledamöter (fp, c, m) reserverade sig mot betänkandet och ansåg att
riksdagen borde förklara motionen besvarad på följande sätt:

Direktreklamen har utvecklats snabbt i vårt land. Dess effektivitet bedöms
av reklamexperter såsom betydande. I stor utsträckning bedrivs direktreklamen
med hjälp av s. k. dataregister.

Det är mot den bakgrunden tveksamt när politiskt parti har ägarintressen
i direktreklamföretag, speciellt om företaget i fråga är marknadsledande.
Att ett parti indirekt kontrollerar dylikt företag kan på sikt medföra betydande
fördelar för partiet i jämförelse med övriga partier, bl. a. ekonomiskt.
Dessutom kan en situation lätt uppstå där övriga partier inte anser sig kunna
utnyttja företagets tjänster utan risk för att deras planerade verksamhet
kommer till ägarens kännedom.

Riksdagen har av tradition avstått från åtgärder som innebär lagstiftning
när det gäller de politiska partiernas verksamhet. Det finns enligt utskottets
mening ingen anledning att frångå denna princip. Icke desto mindre finner
utskottet det angeläget att uttala betänklighet mot en utveckling där politiskt
parti har ägarintressen i direktreklamföretag.

KU 1974:52

Utskottet

Motionen syftar till att införa förbud för politiskt parti att inneha ägarintressen
i direktreklamföretag.

En motion med samma syfte som den förevarande avslogs i enlighet
med utskottets hemställan av 1973 års riksdag. Utskottet, som vidhåller
sin då redovisade inställning, hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:588.

Stockholm den 29 oktober 1974

På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Boo (c), Werner i Malmö
(m), Sten Andersson i Stockholm (s), Bergqvist (s), Fiskesjö (c), Karlsson
i Malung (s). Björck i Nässjö (m), Svensson i Eskilstuna (s), Jonnergård
(c), Olsson i Edane (s), Molin (fp), Nordin (c), Gustavsson i Ängelholm*
(s) och Berndtson (vpk).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Boo (c), Werner i Malmö (m), Fiskesjö (c), Björck i Nässjö
(m), Jonnergård (c), Molin (fp) och Nordin (c), vilka ansett att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

I motionen hemställs om förbud för politiskt parti att inneha ägarintressen
i direktreklamföretag.

Direktreklamen har utvecklats snabbt i vårt land. Dess effektivitet bedöms
av reklamexperter såsom betydande. I stor utsträckning bedrivs direktreklamen
med hjälp av s. k. dataregister.

Det är mot den bakgrunden tveksamt när politiskt parti har ägarintressen
i direktreklamföretag, speciellt om företaget i fråga är marknadsledande.
Att ett parti indirekt kontrollerar dylikt företag kan på sikt medföra betydande
fördelar för partiet i jämförelse med övriga partier, bl. a. ekonomiskt.
Dessutom kan en situation lätt uppstå där övriga partier inte anser
sig kunna utnyttja företagets tjänster utan risk för att deras planerade verksamhet
kommer till ägarens kännedom.

KU 1974:52

utskottet det angeläget att uttala betänklighet mot en utveckling där politiskt
parti har ägarintressen i direktreklamföretag.

På grund av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen förklarar motionen 1974:588 besvarad med vad utskottet
anfört.

Ipllpfgp

GOTAB 74 8160 Stockholm 1974