Konstitutionsutskottets betänkande nr 40 år 1974
KU 1974:40
Nr 40
Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av motion om
ändring av bestämmelserna rörande fördelningen på församlingar
av antalet fullmäktige i kyrklig samfällighet.
Motionen
I motionen 1974:590 av herr Josefsson m. fl. (c) hemställs "att riksdagen
anhåller hos Kungl. Majit om förslag till ny lydelse av 32 § andra stycket
lagen om församlingsstyrelse i enlighet med vad som anförts i motionen”.
Motionärerna framhåller att motionen ”syftar till att undanröja en oklarhet
i gällande bestämmelser om val av församlingsdelegerade, vilken i vissa
fall lett till en sakligt otillfredsställande och mot lagens motiv stridande tilllämpning
i praxis”. I motionen erinras bl. a. om bakgrunden till stadgandet
och anförs att den tolkning som i vissa fall tillämpats i praxis och lett
till att de största församlingarna gynnats på de mindres bekostnad inte är
acceptabel. Syftet med stadgandet är enligt motionärerna att ifrågavarande
överskjutande mandat skall tillföras församlingarna efter de s. k. befolkningsöverskott
som uppkommer efter den första fördelningen. Beträffande den
närmare motiveringen hänvisas till motionen.
Gällande ordning m. m.
Enligt lagen (1961:436) om församlingsstyrelse (LFS) utgörs de kyrkokommunala
enheterna i första hand av församlingarna. För samverkan mellan
församlingarna finns enligt lagen kyrkliga samfälligheter som är särskilda
kommunalrättsliga subjekt med egen beskattningsrätt. Kyrklig samfällighet
kan vara antingen legal (flerförsamlingspastorat) eller särskilt bildad.
Samfällighet kan vara total, dvs. omfatta alla församlingsangelägenheter
av ekonomisk natur, eller partiell, dvs. omfatta vissa ekonomiska angelägenheter.
Beslutanderätten i kyrklig samfällighet utövas i partiell samfällighet
av församlingsdelegerade och i total samfällighet av kyrkofullmäktige
(6 §).
Om kyrkofullmäktige i kyrklig samfällighet finns bestämmelser i 32 och
33 §§ LFS. Det totala antalet fullmäktige bestämmes enligt 32 § första stycket
av Kungl. Maj:t. I 32 § andra stycket anges hur mandaten skall fördelas
mellan de olika i samfälligheter ingående församlingarna. Sistnämnda stadgade
har följande lydelse:
Av det för samfällighet bestämda antalet fullmäktige skall varje i sam -
1 Riksdagen 1974. 4 sam!. Nr 40
KU 1974:40
2
fälligheten ingående församling utse en samt därutöver det antal, som belöper
på församlingen efter den beräkningsgrunden, att en fullmäktig utses
för varje befolkningstal motsvarande det som erhålles, då samfällighetens
hela folkmängd delas med det återstående antalet fullmäktige för hela samfalligheten.
Därest det antal fullmäktige, som med tillämpning av nämnda
regel bör utses, icke uppgår till det för samfälligheten bestämda antalet,
skola för ernående av detta antal de församlingar, vilkas folkmängd mest
överskjuter omförmälda tal, vara berättigade att vara för sig välja ytterligare
en fullmäktig. Antalet fullmäktige, som i enlighet med dessa föreskrifter
skola utses av varje församling, bestämmes av länsstyrelsen i god tid före
valet.
I 37-41 §§ LFS finns bestämmelserom lörsamlingsdelegerade. Enligt 39 §
2 mom. sista stycket skall det antal församlingsdelegerade som skall utses
för varje församling som ingår i den kyrkliga samfälligheten bestämmas
av länsstyrelsen enligt de grunder som stadgas i 32 § andra stycket.
Stadgandet i 32 § andra stycket LFS tillkom år 1930 då den förra lagen
(1930:259) om forsamlingsstyrelse ersatte den gamla kyrkostämmoforordningen.
1 specialmotiveringen till stadgandet anförde departementschefen
bl. a. följande (prop. 1930:100 s. 126):
Vid bestämmande av antalet fullmäktige för samfällighet bör Kungl. Maj:t
vara obunden av de i mom. 1 givna reglerna om fullmäktiges antal. Fördelningen
av antalet fullmäktige på de i samfälligheten ingående församlingarna
eller församlingsdelarna torde kunna överlämnas åt länsstyrelsen.
För det fall, att vid tillämpning av regeln att - sedan varje i samfälligheten
ingående församling eller församlingsdel berättigats utse en fullmäktig -ytterligare en fullmäktig skall väljas för varje tal motsvarande det som erhålles,
då samfällighetens folkmängd delas med det återstående antalet fullmäktige,
det fastställda antalet fullmäktige ej skulle uppnås, synes böra
uppställas en "överskottsregel" liknande den som gäller vid fördelning mellan
de olika valkretsarna av antalet ledamöter i första kammaren. I överensstämmelse
med det anförda har ändring vidtagits i mom. 2.
Den åberopade ”överskottsregel", som tidigare gällde vid fördelning mellan
de olika valkretsarna av antalet riksdagsledamöter i första kammaren,
hade följande lydelse (6 § 4. första stycket RO i dess lydelse före enkarnmarreformen).
Därest det antal riksdagsmän, som med tillämpning av stadgandet i 3
mom. bör utses, icke uppgår till etthundrafemtio, skola, för ernående av
detta antal, de valkretsar, vilkas folkmängd mest överskjuter de tal, som
enligt samma mom. äro bestämmande för riksdagsmännens antal inom valkretsarna,
vara berättigade att vardera välja ytterligare en riksdagsman.
Församlingsstyrelsekommittén anförde i sitt betänkande Församlingslag
(SOU 1957:15) - vilket låg till grund för prop. 1961:70 med förslag till den
nuvarande lagen (1961:436) om forsamlingsstyrelse - att de gällande bestämmelserna
i här aktuellt avseende hade följande innebörd (s. 222).
KU 1974:40
3
Dessa föreskrifter innebär att varje församling först får en fullmäktig och
dessutom ett antal som bestämmes sålunda: samfällighetens hela invånarantal
delas med antalet återstående platser, varefter varje församlings invånarantal
delas med det erhållna kvottalet; om härigenom icke samtliga
platser blir fördelade, får var och en av de församlingar som har det högsta
överskottstalet ytterligare en plats.
I en i betänkandet intagen fotnot till nyssnämnda uttalande åskådliggjorde
kommittén fördelningen genom följande exempel.
Om tre församlingar A, Boch C på resp. 20 000,18 000 och 12 000 invånare
förenas till en samfällighet med 40 fullmäktige, skall hela invånarantalet
50 000 delas med 37 (dvs. 40-3, sedan varje församling först fått en plats),
och kvottalet blir då 1 351. Varje församlings invånarantal delas därefter
med kvottalet 1 351, varvid A får 14 platser och överskottstalet 1 086, B
får 13 platser och överskottstalet 437 samt C 8 platser och överskottstalet
1 192. Församlingarna skulle således med de först tilldelade tre platserna
få resp. 15, 14 och 9 platser eller tillhopa 38 platser. De båda återstående
platserna fördelas på C och A, vilka hårde högsta överskottstalen. Resultatet
blir alltså att A skall utse 16, B 14 och C 10 fullmäktige.
Departementschefen gjorde för sin del inget särskilt uttalande i frågan
men anförde i avsnittet om kyrkliga samfälligheter m. m. att kommitténs
förslag i allt väsentligt torde kunna läggas till grund för lagstiftning (prop.
s. 152). Inte heller vid utskottsbehandlingen (KU 1961:16) gjordes något
uttalande om den här aktuella frågan. Såsom motionärerna framhållit har
det dock i praxis förekommit att bestämmelserna tolkats så att församling
med det största totala invånarantalet - och inte med det största överskottstalet
- tillförts ifrågavarande överskjutande mandat.
Utskottet
I motionen aktualiseras de bestämmelser i lagen om församlingsstyrelse
som avser fördelningen av antalet kyrkofullmäktige resp. församlingsdelegerade
mellan de olika i en kyrklig samfällighet ingående församlingarna.
Enligt reglerna i 32 , andra stycket skall varje i samfälligheten ingående
församling först tilldelas ett mandat. De därefter återstående mandaten skall
fördelas på församlingarna efter deras folkmängd. Motionärerna framhåller
att oklarhet råder i praxis om bestämmelsernas tolkning när det gäller fördelningen
av sådana mandat som inte kunnat utläggas på församling enligt
huvudreglerna i stadgandet. 1 praxis har sålunda förekommit att sådant
överskjutande mandat tilldelats den till befolkningstalet absolut sett största
församlingen i stället för den församling som haft det största överskottet
i befolkningstal för vilket mandat inte erhållits.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det aktuella stadgandet i
lagen om församlingsstyrelse om fördelningen av överskjutande mandat
bör förtydligas så att det inte uppstår något tvivel om att det är befolk
-
KU 1974:40 4
ningsöverskottet och inte den totala folkmängden som avgör vilken församling
som skall tilldelas ifrågavarande mandat. Utskottet hemställer därför
att riksdagen med bifall till motionen 1974:590 hos Kungl. Maj:t
anhåller om förslag till ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse
som tillgodoser vad som anförts i det föregående.
Stockholm den 15 oktober 1974
På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON
Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Boo (c), fru Thunvall* (s),
herrar Mossberg (s), Sten Andersson i Stockholm* (s), Ahlmark* (fp), Bergqvist
(s), Fiskesjö (c), Karlsson i Malung (s), Björck i Nässjö (m), Svensson
i Eskilstuna* (s), Jonnergård (c). Nordin (c), fru Jacobsson (m) och herr
Berndtson (vpk).
*Ej närvarande vid justeringen.
GOTA!) 74 8059 S Stockholm 1974