Konstitutionsutskottets betänkande nr 39 år 1974

KU 1974:39

Nr 39

Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av motion om
vidgad valbarhet till kyrkvärdsuppdrag.

Motionen

I motionen 1974:1183 av herr Olsson i Sundsvall (c) och fru Ekelund
(c) hemställs ”att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till sådan
ändring av lagen om församlingsstyrelse att kyrkvärdar även skall kunna
väljas bland ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige”. Motionärerna
uttalar att det många gånger har visat sig svårt att fylla behovet av kyrkvärdar
med en så liten krets som kyrkorådet utgör. Särskilt gäller detta i församlingar
med flera kyrkor. Kretsen ur vilken kyrkvärdarna får väljas bör därför enligt
motionärerna vidgas till att även omfatta ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige.

Beträffande motiveringen i övrigt hänvisas till motionen.

Gällande rätt

1 54 § första stycket lagen om församlingsstyrelse stadgas, att ”kyrkvärdar
väljas av kyrkorådet bland ledamöterna och suppleanterna i rådet för den
tid de blivit valda till ledamöter eller suppleanter”.

Om kyrkorådets sammansättning stadgas i 44 § nämnda lag. Kyrkoherden
är självskriven ledamot. Övriga ledamöter jämte suppleanter för dem väljs
av kyrkofullmäktige eller, där sådana inte finns, av kyrkostämman till det
antal, som bestäms av fullmäktige eller stämman. Antalet ledamöter, kyrkoherden
inräknad, må emellertid ej underskrida fem. Mandatperioden är
enligt 46 § tre år.

Kyrkvärdarnas antal är inte bestämt i lag. Om deras uppgifter finns endast
enstaka författningsbestämmelser. Enligt vissa stadganden i kyrkolagen har
de bl. a. skyldighet att på altaret framsätta vin och oblater vid nattvardsgång
samt att närvara vid biskopsvisitation och kyrkoherdeinstallation. Genom
kungörelsen (1942:929) angående vården av vissa kyrkliga inventarier har
de vidare ålagts att jämte kyrkoherden löpande tillse, att kyrkans kulturhistoriskt
värdefulla inventarier väl vårdas.

Historik

Kyrkvärdsinstitutionen har mycket gamla anor, medan kyrkorådet är en
relativt sen företeelse i den kyrkliga självstyrelsens historia. Under medeltiden
förvaltades sålunda kyrkans medel av de två kyrkvärdarna och prästen,

1 Riksdagen 1974. 4 sami. Nr 39

KU 1974:39

vilka årligen avgav redovisning för sin förvaltning inför sockenstämman.
Kring mitten av 1600-talet började kyrkoråd, vari kyrkvärdarna ingick, att
växa fram. Rättslig reglering erhöll kyrkorådet först genom 1817 års förordning
angående sockenstämmor och kyrkoråd. Någon närmare redogörelse
härför torde inte här behöva lämnas liksom inte heller för den omorganisation
av sockenförvaltningen, som genomfördes med 1843 års förordningar om
sockenstämmor i riket, om kyrkoråd och om sockennämnder å landet. Det
är till fyllest att anteckna, att kyrkvärdarna förblev självskrivna ledamöter
av kyrkorådet. Denna ställning behöll de även enligt 1862 års förordning
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd, 23 §. Bestämmelser om val
av kyrkvärdar upptogs inte förrän år 1895, då det i nämnda paragraf tillädes,
att ”kyrkvärdar väljas för en tid av fyra år”. Samtidigt infördes suppleanter
för kyrkorådets ledamöter.

Kyrkvärdarnas ställning i förhållande till kyrkorådet undergick en viktig
förändring genom en lagändring år 1918. I den stora rösträttspropositionen
till den urtima riksdagen nämnda år (nr 34) föreslogs bl. a. den ändringen
i kyrkostämmoförordningen, att kyrkvärdarnas självskrivna ledamotskap i
kyrkorådet skulle upphöra. Om kyrkvärdar skulle därefter endast stadgas,
att de skulle ”väljas å kyrkostämma för en tid av fyra år”. Några särskilda
motiv utvecklades inte härför. Sedan i en motion påpekats att utanför kyrkorådet
stående kyrkvärdar kunde orsaka oklarhet rörande ansvarigheten
för vården av kyrkans egendom, företogs på förslag av tredje särskilda utskottet
(uti. nr 1) den ändringen i förhållande till propositionen, att kyrkvärdar
skulle ”väljas av kyrkorådet bland dess ledamöter för en tid av två
år”. För valperiodens minskning från fyra till två år anfördes inte någon
särskild motivering.

Den nämnda lagändringen år 1918 innebar sålunda, att kyrkvärdarna från
att tidigare alltid ha valts särskilt av församlingen och tagit plats i kyrkorådet
som självskrivna ledamöter, därefter kom att väljas av och inom det av
församlingen valda kyrkorådet.

I 1930 års lag om församlingsstyrelse upptogs det här berörda stadgandet
som 53 § första stycket med den ändringen, att kyrkvärdar skulle ”väljas
av kyrkorådet bland dess ledamöter för den tid de blivit invalda i rådet”
och sålunda inte längre för viss bestämd tid. 1 denna riktning hade redan
de sakkunniga uttalat sig, vilka i slutet av år 1922 framlade betänkande
med förslag till lag om församlingsstyrelse m. m. (SOU 1923:4, s. 228). Det
framhölls där, att 23 § kyrkostämmoförordningen skulle kunna tolkas så,
att en kyrkorådsledamot kunde komma att fungera som kyrkvärd även
efter det att han upphört att vara ledamot av rådet. Olämpligheten därav
låg enligt de sakkunniga i öppen dag, då kyrkorådet var ansvarigt för den
egendom, som kyrkvärdarna hade under sin uppsikt.

Till den nu gällande 1961 års lag om församlingsstyrelse överfördes det
ifrågavarande stadgandet som 54 § första stycket med den ändringen att
kyrkvärd även skulle kunna väljas bland suppleanterna i kyrkorådet. Förslag

KU 1974:39

därom hade framförts av församlingsstyrelsekommittén i dess till grund
för den nya lagstiftningen liggande betänkande (SOU 1957:15, s. 310). Kommittén
uttalade, att gällande bestämmelse syntes i vissa fall vara alltför
snäv. Av praktiska skäl kunde det befinnas lämpligt att till kyrkvärd utse
annan än ledamot av kyrkorådet. Det kunde även stundom vara förenat
med svårigheter att bland ledamöterna finna personer, som var villiga att
åtaga sig uppdrag som kyrkvärdar. Med hänsyn till de uppgifter som åvilade
kyrkvärdarna, borde dessa dock enligt kommitténs mening ha anknytning
till kyrkorådet. Kommittén ansåg sig därför inte böra föreslå någon väsentlig
utvidgning av den krets, inom vilken kyrkvärdarna måste utses, utan förordade
endast den nämnda jämkningen, att även kyrkorådssuppleanter skulle
kunna ifrågakomma. Kommittén uttalade slutligen, att det även utan
stadgande därom var självklart, att kyrkoherden eller annan inom församlingen
tjänstgörande präst inte kunde utses till kyrkvärd med hänsyn till
uppdragets karaktär av lekmannauppdrag.

1 den proposition till 1961 års riksdag (prop. 1961:703), varigenom förslag
till lag om församlingsstyrelse framlades, uttalade departementschefen om
kyrkvärdar endast, att sådana uppenbarligen skall väljas bara i de fall praktiskt
behov därav föreligger, dvs. i allmänhet då kyrkorådet har att taga
vård om en kyrka. Konstitutionsutskottet uttalade sig i sitt utlåtande (KU
1961:16) ej om kyrkvärdsinstitutionen.

Beslutet 1969 om förkortning av de kommunala mandatperioderna från
fyra till tre år avsåg också kyrkorådets mandatperiod.

Tidigare reformförslag

I en motion 1965 begärdes sådan ändring av lagen (1961:436) om församlingsstyrelse
att till kyrkvärd skulle kunna väljas förutom ledamöter
och suppleanter i kyrkorådet annan särskilt lämpad person. Konstitutionsutskottet
(KU 1965:16) erinrade i sitt yttrande om det samband som alltid
förelegat mellan kyrkvärds- och kyrkorådsinstitutionen och fortsatte:

Intill år 1918 var kyrkvärdarna självskrivna ledamöter av kyrkorådet.
Därefter har de valts av och inom kyrkorådet,varvid före den nu gällande
församlingsstyrelselagens tillkomst år 1961 endast ledamöterna i kyrkorådet
kunde ifrågakomma medan numera även suppleanterna är valbara. Sistnämnda
utvidgning av den valbara personkretsen motiverades med att den
snäva begränsningen till endast kyrkorådets ledamöter kunde vålla praktiska
svårigheter. Med hänsyn till de uppgifter, som åvilar kyrkvärdarna, ansågs
det emellertid, att dessa alltjämt borde ha anknytning till kyrkorådet. Möjligheten
att utsträcka valbarheten ytterligare avvisades därför.

Förevarande motion åsyftar, att även personer utanför kyrkorådets krets
skall kunna väljas till kyrkvärdar. Till stöd härför åberopas samma skäl,
som år 1961 anfördes för den då genomförda utvidgningen av den valbara
personkretsen.

Utskottet har icke funnit sådana omständigheter nu ha tillkommit, som
bör föranleda ett annat ställningstagande än vid gällande lagstiftnings tillkomst.

KU 1974:39

1 enlighet med det anförda avstyrkte utskottet motionen. Riksdagen följde
utskottet.

I skrivelse till utbildningsdepartementet den 2 juli 1970 gjorde Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbunds styrelse framställning om sådan
ändring av 54 § lagen (1961:436) om församlingsstyrelse att kyrkvärdar skulle
kunna väljas inom en vidare personkrets än som nu är möjligt. Sedan
samtliga domkapitel och kammarkollegiet hörts, varvid flertalet remissinstanser
avstyrkte framställningen, lämnade Kungl. Maj:t densamma genom
beslut den 23 mars 1973 utan åtgärd.

Remissyttranden

Utskottet har berett ärkebiskopen och Svenska kyrkansförsamlings-och pastoratsförbund
tillfälle att yttra sig över motionen.

Efter hörande av övriga biskopar anför ärkebiskopen (Olof Sundby) i ett
den 29 april 1974 dagtecknat yttrande följande:

Även om jag förstår att motionärerna med sin motion i kyrkans intresse
önskar vidga den grupp, ur vilken kyrkvärdar utses, anser jag dock att
de motiv som anförts icke är tillräckligt starka för att ändra församlingsstyrelselagens
§ 54. Frågan kan i första hand bli aktuell i stadsförsamlingar
i de större städerna, där man kanske inte har egna kyrkofullmäktige utan
för sitt val då skulle få vända sig till samfällighetens kyrkofullmäktige,
där församlingarna i många fall har högst två eller tre representanter. Därvid
skulle den grupp, ur vilken kyrkvärdar kan väljas endast ökas med två
eller tre eller i de fall, då suppleanter medräknas, fyra eller sex. I stället
kan man i församlingar med flera kyrkor utse gudstjänstvärdar bland kyrkligt
aktiva antingen de tillhör kyrkofullmäktige eller icke.

Jag får alltså avstyrka förslaget.

Pastoratsförbundets styrelse erinrar i yttrande den 9 maj 1974 om sin
framställning till Kungl. Maj:t 1970 och upplyser att styrelsen - efter att
ha tagit del av remissyttrandena i detta ärende - inte längre vidhöll sitt
yrkande i saken. Vidare anför styrelsen följande:

Styrelsen anser dock fortfarande att de i förbundets ovannämnda skrivelse
angivna motiven för en lagändring kvarstår och förtjänar beaktande. Styrelsen
har därför inte något att invända mot att en lagändring sker, dock
får rekryteringsområdet inte begränsas till kyrkoråd och fullmäktige så som
motionärerna föreslår. Cirka 1 400 av svenska kyrkans församlingar har så
liten folkmängd att de saknar valda fullmäktige. Det beslutande organet
är där kyrkostämman, som är lika med församlingens samtliga röstberättigade
invånare.

En ändring måste ge samtliga församlingar möjlighet att bredda rekryteringsområdet;
man kan inte utesluta mer än halva antalet församlingar
därifrån.

Om motionen vinner riksdagens bifall hemställer styrelsen om att i sinom
tid få samråda med departementet rörande lagändringens utformning.

KU 1974:39

Utskottet

I motionen tas upp frågan om valbarhet till kyrkvärdsuppdrag.

Kyrkvärdarnas uppgifter är endast delvis angivna i lag eller annan författning.
Utöver vissa funktioner vid gudstjänster och andra kyrkliga förrättningar
har kyrkvärdarna bl. a. visst löpande ansvar för kyrkans inventarier.
Församlingsstyrelselagen föreskriver att kyrkvärdar skall utses av kyrkorådet
bland ledamöterna och suppleanterna i rådet för dess valperiod.
Någon bestämmelse om antalet kyrkvärdar finns inte i lagen.

Mellan kyrkvärds- och kyrkorådsinstitutionerna har alltid förelegat ett
samband. Intill år 1918 var kyrkvärdarna självskrivna ledamöter av kyrkorådet.
Därefter har de valts av och inom kyrkorådet. Före den nu gällande
församlingsstyrelselagens tillkomst år 1961 kunde endast ledamöterna i kyrkorådet
ifrågakomma. Med den nya lagen blev även suppleanterna valbara.
Detta motiverades med att den snäva begränsningen till endast kyrkorådets
ledamöter kunde vålla praktiska svårigheter. Med hänsyn till de uppgifter
som åvilar kyrkvärdarna ansågs det emellertid att dessa alltjämt borde ha
anknytning till kyrkorådet. Möjligheten att utsträcka valbarheten ytterligare
avvisades därför. En motion 1965 om vidgad valbarhet till kyrkvärdsuppdrag
avslogs av riksdagen på samma skäl. En framställning 1970 i samma syfte
lämnade Kungl. Maj:t 1973 efter remissbehandling utan åtgärd.

Förevarande motion åsyftar att kyrkvärdar även skall kunna väljas bland
ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige. Därvid åberopas i huvudsak
samma omständigheter som anfördes 1961,1965 och 1970 till stöd för vidgad
valbarhet till kyrkvärdsuppdrag.

Utskottet har berett ärkebiskopen och Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund tillfälle att yttra sig över motionen. Ärkebiskopen har efter
övriga biskopars hörande som sin åsikt uttalat att tillräckligt starka skäl
för ändring av gällande reglering på området inte anförts. Pastoratsförbundet
har förklarat sig inte ha någon erinran mot en lagändring i motionärernas
syfte. Då mer än hälften av samtliga församlingar saknar valda fullmäktige,
lår enligt förbundets mening rekryteringsområdet emellertid inte begränsas
till kyrkoråd och fullmäktige som motionärerna föreslagit. En ändring måste
i stället ge samtliga församlingar möjlighet att bredda rekryteringsområdet.

Skäl kan enligt utskottets mening onekligen anföras för att vidga valbarheten
till kyrkvärdsuppdrag utöver vad som nu gäller. Å andra sidan
är det nuvarande sambandet mellan kyrkoråds- och kyrkvärdsuppdrag värdefullt
ur många synpunkter.

Som motionärerna påpekat kan även med gällande valbarhetsregler den
personkrets inom vilken kyrkvärdar utses vidgas genom att det beslutande
organet i kyrkokommunen beslutar att höja antalet ledamöter och suppleanter
i kyrkorådet. Församlingsstyrelselagen föreskriver i detta hänseende
endast att antalet skall vara minst fem. Någon gräns uppåt fastställs inte.

De funktioner inom ramen för det sedvanliga gudstjänstlivet som brukar

KU 1974:39

ombesörjas av kyrkvärdarna -1, ex. mottagande av gudstjänstbesökarna vid
kyrkans ingång, textläsningar, frambärande av vin och oblater vid nattvardsgång,
kollektupptagande - är inte förbehållna kyrkvärdar i egentlig mening.
Något hinder möter således inte mot att t. ex. kyrkorådet bland kyrkligt
aktiva församlingsbor utanför kyrkorådets krets utser ett antal personer att
jämte kyrkvärdarna fullgöra sådana funktioner. I praktiken förekommer detta
också redan nu i betydande utsträckning. Särskilt i församlingar med
flera kyrkor kan det vara värdefullt att utnyttja denna möjlighet. Görs detta
torde den nuvarande begränsningen av valbarheten till de egentliga kyrkvärdsuppdragen
sällan behöva föranleda några olägenheter.

Frågan om kyrkvärdarnas ställning och uppgifter inom församlingen kan
komma att aktualiseras inom ramen för de överväganden som f. n. pågår
på olika håll med anledning av det förslag till lösning av stat-kyrka-problematiken
som 1972 framlagts av 1968 års beredning om stat och kyrka.
Utskottet vill i detta sammanhang t. ex. erinra om det pågående arbetet
inom den av ärkebiskopen under 1973 tillsatta arbetsgruppen för fortsatt
arbete med önskvärda reformer beträffande svenska kyrkans organisation.
I detta läge och med hänsyn till vad utskottet i det föregående anfört finner
utskottet övervägande skäl tala för att riksdagen nu inte bör ta något initiativ
till ändring i de gällande reglerna för valbarhet till kyrkvärdsuppdrag.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:1183.

Stockholm den 15 oktober 1974

På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s). Boo (c), fru Thunvall* (s),
herrar Bergqvist (s). Fiskesjö (c), Karlsson i Malung (s), Björck i Nässjö
(m), Svensson i Eskilstuna* (s), Jonnergård (c), Olsson i Edane (s), Johansson
i Malmö (s), Nordin (c), fru Jacobsson (m), herrar Berndtson (vpk)och Lindahl
i Hamburgsund (fp).

* Ej närvarande vid justeringen.

Särskilt yttrande

av herrar Fiskesjö (c), Olsson i Edane (s) och Nordin (c):

Den pågående utvecklingen har medfört att kyrkorådet i den kyrkliga
kommunen kommit att spela i huvudsak samma roll som kommunstyrelsen
i den borgerliga kommunen.

KU 1974:39

Ledamöter och suppleanter i kyrkorådet har därför kommit att väljas
framför allt från synpunkten att de är ansvariga för den kyrkliga kommunens
ekonomi och inte som tänkta innehavare av de ceremoniella uppgifter som
åvilar kyrkvärdarna.

Detta har medfört rekryteringssvårigheter till kyrkvärdsuppgifterna speciellt
i församlingar med flera kyrkor. Med hänsyn härtill är det motiverat
att ändringar i församlingsstyrelselagen kommer till stånd, så att kretsen
kan vidgas så som motionärerna föreslagit.

GOTAB 74 8166 Stockholm 1974