Konstitutionsutskottets betänkande nr 37 år 1974 KU 1974:37

Nr 37

Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av motioner rörande
förhållandet mellan kyrka och stat.

Motionerna

I motionen 1974:39 av herr Sjöholm (fp) hemställs ”att riksdagen beslutar
att hos Kungl. Maj:t begära att förslag i kyrka-stat-frågan snarast föreläggs
riksdagen”. Enligt motionären bör stat-kyrka-beredningens förslag 1972 läggas
till grund för en proposition i frågan.

I motionen 1974:349 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs ”att riksdagen
hos regeringen begär förslag om kyrkans skiljande från staten”. Även
denna motion hänvisar till stat-kyrka-beredningens förslag 1972.

I motionen 1974:728 av herr Nordstrandh m. fl. (m) hemställs ”att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller att en utredning tillsättes med uppdrag
att i enlighet med de i motionen angivna riktlinjerna framlägga förslag till
reformer beträffande svenska kyrkans interna organisations- och arbetsförhållande”.
Utgångspunkten för motionärerna är att stat-kyrka-beredningens
förslag 1972 inte kommer att genomföras. I ett sådant läge anser motionärerna
att statsmakterna börta initiativ till ett utredningsarbete om reformer
på det kyrkliga området inom ramen för ett bevarat samband med staten.
Enligt motionärerna bör huvudprinciperna i ett sådant reformarbete vara
ökad självbestämmanderätt för kyrkan i de inomkyrkliga frågorna och uppbyggnad
av en demokratisk organisation också på stifts- och riksplanet.

Rörande motiveringarna i övrigt hänvisas till motionerna.

1968 års beredning om stat och kyrka

Sedan 1958 års utredning kyrka-stat våren 1968 slutfört sin uppgift att
framlägga material för ett senare ställningstagande i annan ordning till hur
förhållandet mellan staten och svenska kyrkan i framtiden skall vara gestaltat,
tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1968
sakkunniga för fortsatt utredning av denna fråga. De sakkunniga antog benämningen
1968 års beredning om stat och kyrka.

Med avlämnandet i maj 1972 av slutbetänkandet Samhälle och trossamfund
(SOU 1972:36) jämte bilagor (SOU 1972:37-38, DsU 1972:5-8) slutfördes
i huvudsak beredningens uppdrag.

Huvudpunkterna i beredningens förslag kan i korthet sammanfattas sålunda.

1 Riksdagen 1974. 4 sam!. Nr 37

KU 1974:37

Vägledande för samhällets relationer till trossamfunden måste enligt beredningen
vara religionsfrihetsprincipen. För beredningen har det gällt att
bedöma vad denna princip under en överskådlig framtid bör innebära i
ett demokratiskt samhälle av vår typ. Beredningen har därför på punkt
efter punkt undersökt vilka reformkrav som en i vårt samhälle naturlig
tolkning av religionsfrihetsprincipen kan ge anledning till. Undersökningen
har gjorts utifrån tre aspekter: innebörden av begreppen samhällets opartiskhet
i livsåskådningsfrågor, individens religionsfrihet samt trossamfundens
religionsfrihet.

I avsnittet om samhällets opartiskhet i livsåskådningsfrågor konstateras
att staten kan stödja religion som sådan utan att komma i konflikt med
religionsfrihetsbegreppet. Beredningen finner att samhället, även om det
är icke-konfessionsbundet, har anledning att inta en "aktiv positiv” attityd
till existensen av olika åsiktsriktningar, religiösa såväl som icke-religiösa.
Samhällets främsta uppgift måste enligt beredningens mening vara att bidra
till att invånarnas individuella behov i olika avseenden kan täckas. För
vitaliteten i den svenska demokratin är det också av stor vikt att olika
ideologier och trosriktningar får goda möjligheter att göra sig gällande. Samhällets
uppgifter blir alltså, anser beredningen, att finna former för stöd
åt bl. a. olika trossamfund. Stödet måste, tillägger beredningen, uppfattas
som likvärdigt av de skilda trossamfunden.

Grundtanken i de reformförslag som beredningen lägger fram är att det
gäller att genomföra sådana reformer som ger klarare uttryck för svenska
kyrkans egenskap av trossamfund och ej statlig institution. Detta uppnås
genom "byte” av arbetsuppgifter mellan kyrkan och det borgerliga samhället.

Genom att ge svenska kyrkan möjligheter att självständigt besluta om
trosfrågor och inre organisatoriska uppgifter av profan administrativ art,
markeras svenska kyrkans egenskap av trossamfund, anför beredningen.

De kvardröjande dragen av statsinstitution tonas alltså ner enligt förslagen
av beredningen. Beskattningsrätten avskaffas successivt.

Till borgerligt organ överflyttas bl. a. huvudmannaskapet för lokal folkbokföring
och för allmänna begravningsplatser. Svenska kyrkans offentligrättsliga
reglering upphör enligt förslaget den 1 januari 1983. Beslutanderätten
i samtliga inomkyrkliga angelägenheter skall då överföras till svenska
kyrkan och där omhändertas av nya kyrkliga organ. Församlingarna övergår
från att vara offentligrättsliga korporationer (kommuner) till privaträttsliga
sammanslutningar.

Grundläggande för det fortsatta arbetet med frågan bör enligt beredningen
vara ett principbeslut av riksdagen på grundval av en principproposition.
Enligt beredningens tidsplan bör proposition framläggas och beslut fattas
under våren 1974.

Någon folkomröstning bör enligt beredningen inte anställas i frågan om
relationerna mellan samhället och trossamfunden.

Till betänkandet har fogats reservationer och särskilda yttranden angående

KU 1974:37

vissa frågor. Ledamoten Blomquist yrkar i en reservation att beredningens
förslag skall underställas en rådgivande folkomröstning före ett slutgiltigt
beslut av statsmakterna. I ett särskilt yttrande uttalar ledamoten Dahlén
att beredningen bort föreslå utredning om frågan om avdragsrätt vid beskattningen
för personliga bidrag till bl. a. trossamfund. Ledamoten HjelmWallén
anför i ett särskilt yttrande att staten bör garantera att medlemsförpliktelser
kan åvila endast den som vid relationsförändringen aktivt bekräftar
sitt medlemskap eller som därefter inträder i trossamfundet svenska
kyrkan. Vidare avstyrker Hjelm-Wallén övergångsvisa uppbördsanordningar
för svenska kyrkan åren 1983-1992. Ledamoten Larsson avvisar i en reservation
förslaget att lagen om församlingsstyrelse skall upphävas och kyrkans
beskattningsrätt upphöra. Larsson reserverar sig också mot förslaget
att låta ett principbeslut om övérförandet av huvudmannaskapet för begravningsväsendet
till borgerlig kommun föregå det närmare utredningsarbetet
i dessa delar.

Remissinstanserna

Betänkandet om samhälle och trossamfund har remissbehandlats. Remissyttrandena
har sammanställts i SOU 1974:9. Remissinstansernas ställningstagande
i stort kan anges sålunda.

Remissutfallet över beredningens förslag uppvisar en splittrad bild. Något
mindre än hälften (426) av de 870 instanser som närmare redovisas i remissammanställningen
är positivt inställda till förslaget. Ett stort antal instanser
(354) ger å andra sidan uttryck åt en kritisk grundinställning. En
mindre grupp (90 instanser) avstår uttryckligen från ställningstagande.

En övervägande kritisk inställning till beredningens förslag kommer fram
i yttranden från instanser med anknytning till svenska kyrkan. De flesta
av dessa förordar i stort sett bibehållande av nuvarande förhållanden. En
övervägande positiv inställning kommer däremot till synes i yttranden från
instanser med anknytning till andra trossamfund. Samma grundinställning
redovisas av de flesta politiska och andra ideella organisationer. Även de
centrala myndigheter m. fl. som ansett sig böra ta ställning till förslaget
har en positiv attityd till detta. I fråga om länsstyrelser och kommuner
är bilden mer splittrad. Flertalet av dem som tagit ställning till förslaget
intar emellertid en positiv hållning.

Bland de remissinstanser som redovisar en positiv grundinställning till
beredningens förslag kan urskiljas olika kategorier. Till en första kategori
(282 instanser) kan räknas sådana som ansluter sig till förslaget utan egentlig
erinran. Hit hör socialstyrelsen, kulturrådet, statens invandrarverk,
länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands
och Västerbottens län, invandrarutredningen, Grekisk-ortodoxa Kristi
förklarings kyrkas församling i Stockholm, Rumänska ortodoxa församling -

KU 1974:37

en i Sverige, KFUK:s och KFUM:s riksförbund. Folkpartiets kvinnoförbund,
Folkpartiets ungdomsförbund, Arbetsgemenskapen kyrklig förnyelse, S:t Nikolai
estnisk-apostoliska ortodoxa församling i Stockholm samt 55 kommuner,
7 församlingar inom svenska kyrkan och 204 frikyrkoförsamlingar.

En andra kategori utgörs av instanser vilkas grundinställning är positiv
men som gör ett eller flera förbehåll. Som exempel härpå kan nämnas önskemål
om att statlig uppbördshjälp till svenska kyrkan skall utgå under
längre tid än som föreslås av beredningen. Detta anförs som främsta förbehåll
av 76 instanser, nämligen kammarkollegiet, länsstyrelsen i Uppsala län, Sveriges
frikyrkoråds samarbetsnämnd, Sveriges frikyrkoråd. Svenska baptistsamfundet,
Fribaptistsamfundet, Helgelseförbundet, Metodistkyrkan i Sverige,
Svenska alliansmissionen. Svenska frälsningsarmén, Svenska missionsförbundet,
Evangeliska fosterlands-stiftelsen. Frälsningsarmén, Sjundedagsadventistsamfundet,
Sveriges kristna ungdomsråd, Riksförbundet Kyrkans
ungdom, Kristna studentrörelsen i Sverige, Frikyrkliga studieförbundet, Sveriges
kristna socialdemokraters förbund, Moderata ungdomsförbundet, Riksförbundet,
Evangeliska fosterlands-stiftelsen, Frälsningsarmén, Sjundedagsmuner,
19 församlingar inom svenska kyrkan samt 22 frikyrkoförsamlingar.

Till nu berörda kategori kan även hänföras ytterligare ett antal instanser
med positiv grundinställning till beredningens förslag. Dessa skiljer sig från
nyss nämnda instanser genom att de gör väsentliga förbehåll också i andra
avseenden än såvitt gäller den statliga uppbördshjälpen, t. ex. genom krav
på långtgående politisk enighet som förutsättning för genomförandet av
förslaget eller genom invändning om att detta inte ger svenska kyrkan tillräcklig
frihet. Sammanlagt ingår i denna kategori 68 instanser, nämligen
Svea hovrätt, kammarrätten i Göteborg, teologiska fakulteten vid universitetet
i Lund, länsstyrelserna i Jönköpings, Kristianstads, Hallands, Skaraborgs,
Örebro, Jämtlands och Norrbottens län, domkapitlen i Strängnäs,
Göteborg och Luleå, stiftsnämnden i Luleå, Svenska kommunförbundet.
Förbundet för religionsfrihet, Örebromissionen, Filadelfiaförsamlingen i
Stockholm, Estniska evangelisk-lutherska kyrkans konsistorium och Stockholms
estniska evangelisk-lutherska församling, Katolska biskopsämbetet,
Riksförbundet för finskspråkigt församlingsarbete i Sverige, Kristen vetenskap,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund, Förbundet för kristen enhet, 18 kommuner, 24 församlingar
inom svenska kyrkan samt 1 frikyrkoförsamling.

Även i fråga om dem som har en kritisk grundinställning kan olika kategorier
urskiljas. En sådan utgörs av dem som förordar bibehållande av
i stort sett nuvarande förhållanden. Till denna kategori (249 instanser) har
även förts dem som i allmänna ordalag ansluter sig till 1968 års kyrkomötes
s. k. reformprogram. Gruppen om 249 instanser omfattar länsstyrelserna
i Gävleborgs och Västernorrlands län, domkapitlen och stiftsnämnderna
i Uppsala, Växjö och Visby, domkapitlet i Stockholm, Kyrkomusikernas
riksförbund, Sveriges kyrkokamerala förening, Moderata samlingspartiets

KU 1974:37

kvinnoförbund, 66 kommuner, 156 församlingar inom svenska kyrkan samt
15 frikyrkoförsamlingar.

En annan kategori bland de kritiskt inställda instanserna utgörs av sådana
som eljest har väsentliga invändningar mot förslaget. Hit hör till en början
de som ansluter sig till beredningens huvudlinjer men avstyrker förslaget
om upphävande av lagen om församlingsstyrelse och bestämmelserna om
församlingarnas beskattningsrätt, dvs. ansluter sig till Larssons reservation
(fyra instanser): länsstyrelsen i Gotlands län, Centerns ungdomsförbund och
två kommuner. Hit hör vidare sådana instanser som stöder Larssons reservation
eller förordar s. k. ramlagstiftning rörande svenska kyrkan (och/eller
statlig uppbördshjälp till kyrkan) samt därjämte för fram andra väsentliga
erinringar mot beredningens förslag, exempelvis på grundval av 1968 års
kyrkomötes s. k. reformprogram. I denna kategori ingår 101 instanser:
länsstyrelserna i Södermanlands och Kronobergs län, ärkebiskopen, domkapitlen
och stiftsnämnderna i Linköping, Skara, Västerås, Lund, Karlstad
och Härnösand, stiftsnämnden i Göteborg, svenska kyrkans centralråd för
evangelisation och församlingsarbete, svenska kyrkans diakoninämnd,
SAKI, Svenska kyrkans lekmannaförbund, Kyrkobröderna, Rikskommittén
för stiftsting och stiftsråd, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund,
Svenska prästförbundet, Sveriges kyrkliga studieförbund, Centerns
kvinnoförbund, KDS, 13 kommuner, 60 församlingar inom svenska kyrkan
samt 2 frikyrkoförsamlingar.

Åtskilliga remissinstanser har uttryckligen förklarat sig avstå från ställningstagande
till beredningens förslag i stort. Till denna kategori kan räknas
även ett antal instanser vilkas yttranden visserligen inte innehåller någon
sådan förklaring men som ändå tydligt visar att vederbörande inte tar ställning.
Yttrandena avspeglar emellertid emellanåt en övervägande positiv eller
kritisk grundinställning till förslaget. Yttrandena från denna grupp (90 instanser)
omfattar JK, hovrätten för Västra Sverige, kriminalvårdsstyrelsen,
centralnämnden för fastighetsdata, SIDA, ÖB, riksförsäkringsverket, statskontoret,
statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket, riksskatteverket, statens
avtalsverk, riksarkivet, riksantikvarieämbetet, UKÄ, teologiska fakulteten
vid universitetet i Uppsala, de juridiska fakulteterna vid universiteten
i Uppsala, Lund och Stockholm, statens naturvårdsverk, statens nämnd
församlingslokaler, EON, länsstyrelserna i Blekinge, Malmöhus, Värmlands
och Kopparbergs län, stiftsnämnden i Strängnäs, svenska kyrkans missionsstyrelse,
svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, hemvistsakkunniga,
företagsskatteberedningen, föreningsskatteutredningen, MUS 65, bygglagutredningen,
Svenska landstingsförbundet, Försäkringskasseförbundet, Finska
ortodoxa församlingen i Sverige, Mosaiska församlingarnas i Sverige
centralråd, SR, SACO, TCO, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund,
Svenska kommunalarbetareförbundet, Föreningen Sveriges kyrkogårdschefer,
Sveriges lärarförbund, 19 kommuner, 7 församlingar inom svenska kyrkan
samt 19 frikyrkoförsamlingar.

KU 1974:37

Inställningen bland kommunerna är splittrad. De flesta har en positiv
grundinställning, men ett 20-tal kommuner avstår uttryckligen från ställningstagande.
Jämför man uppfattningarna i kommunerna med länsstyrelsernas,
visar det sig att andelen positivt inställda är större bland länsstyrelserna
än bland kommunerna.

En klar majoritet av de hörda församlingarna inom svenska kyrkan är
kritiskt inställd. Majoriteten av församlingarna förordar härvid i stort sett
nuvarande förhållanden. En jämförelse med yttrandena från domkapitlen
och organ på central nivå inom svenska kyrkan ger vid handen att dessa
oftare kombinerat sin kritiska grundinställning med konkreta förslag till
förändringar beträffande svenska kyrkans ställning inom ramen för fortsatt
offentligrättslig reglering.

Av frikyrkoförsamlingarna är däremot över 85 % positivt inställda, vanligen
utan förbehåll. Övriga frikyrkoförsamlingar fördelar sig jämnt mellan
dem som är kritiskt inställda och dem som uttryckligen avstår från ställningstagande.
Det kan noteras att företrädare på central nivå för frikyrkorna
i de flesta fall är positivt inställda under förbehåll av utökad statlig uppbördshjälp
åt svenska kyrkan.

Frågans läge 1973 m. m.

Kort tid före remisstidens utgång den 1 april 1973 gavs i ett pressmeddelande
från statsrådsberedningen den 21 mars 1973 till känna att regeringen
inte avsåg att föreslå några djupgående reformer när det gäller den svenska
kyrkan. Pressmeddelandet har i sin helhet avtryckts i utskottets betänkande
KU 1973:36, till vilket hänvisas.

Den 30 november 1973 besvarade dåvarande civilministern Hans Gustafsson
i ett sammanhang två interpellationer (1973:22 av herr Lundberg
(s) och 1973:66 av fri Jonäng (c) som gällde regeringens syn på frågan
om reformer på det kyrkliga området m. m. 1 svaret (1973:143 s. 110 f.)
anförde civilministern bl. a. följande:

Redan i direktiven till stat-kyrka-beredningen, som tillsattes 1968, betonade
dåvarande utbildningsministern att beredningen borde eftersträva
samlande lösningar om de framtida relationerna mellan stat och kyrka. Det
visade sig i våras att förutsättningarna att nå sådana lösningar på grundval
av beredningens förslag inte fanns. Regeringen beslöt därför att inte lägga
fram någon proposition i denna fråga. Därav följer enligt regeringens beslut
att regeringen inte kommer att föreslå några djupgående reformer när det
gäller den svenska kyrkan och att nuvarande förhållanden kommer att i
huvudsak bestå. Regeringen avvisade vidare varje slag av lösning i form
av grumliga mellanlägen som inte skapar klarhet i relationerna mellan staten
och kyrkan. Regeringen ansåg sig dock inte förhindrad att föreslå andra
mindre reformer som får starkt stöd av remissinstanserna.

Regeringens bedömning av remissinstansernas inställning till beredningens
förslag har bekräftats under det ännu pågående arbetet med sammanställningen
av remissyttrandena. De politiska partiernas ståndpunkter till

KU 1974:37

beredningens förslag synes vara oförändrade. Det finns därför inte skäl att
nu ändra regeringens beslut i reformfrågan. Endast vissa mindre reformer
kommer således att övervägas.

Med anledning av presskommunikén den 21 mars 1973 om regeringens
beslut att nu inte framlägga något förslag i stat-kyrka-frågan beslöt biskopsmötet
vid sammanträde i april 1973 att anmoda ärkebiskopen att kalla
medlemmar från biskopsmötet och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund
samt eventuellt från andra riksorganisationer och grupper att
ingå i en särskild arbetsgrupp med uppgift att söka få till stånd vissa reformer
beträffande svenska kyrkans organisation. En sådan arbetsgrupp tillkallades
av ärkebiskopen i september 1973. Direktiv för gruppens arbete meddelades
av ärkebiskopen i november 1973. Enligt direktiven bör arbetet bedrivas
så att förslag som berör nuvarande samband mellan staten och kyrkan kan
aktualiseras i god tid före kyrkomötet i september 1975.

Arbetsgruppens sammansättning och direktiven för dess arbete redovisas
i en PM av ärkebiskopen den 26 november 1973, som bifogas detta betänkande
som bilaga.

Utskottet

Sedan ett mångårigt förberedande utredningsarbete utförts av 1958 års
utredning kyrka-stat tillsattes 1968 års beredning om stat och kyrka. I maj
1972 framlade beredningen sitt slutbetänkande om samhälle och trossamfund.
I detta föreslog beredningen bl. a. att sådana reformer skall genomföras
som ger klarare uttryck för svenska kyrkans egenskap av trossamfund och
inte statlig institution. Den svenska kyrkan skall sålunda enligt förslaget
få möjligheter att självständigt besluta om trosfrågor och inre organisatoriska
uppgifter av profan administrativ art. Vidare skall dragen av statsinstitution
successivt tonas ner. Bl. a. föreslås att beskattningsrätten skall avskaffas.
Enligt förslaget skall den svenska kyrkans offentligrättsliga reglering helt
upphävas efter en viss övergångstid. Beredningens förslag var inte enhälligt.

Beredningens förslag har underkastats en omfattande remissbehandling.
En sammanställning av remissvaren har i maj i år publicerats i SOU 1974:9.

1 motionerna 1974:39 och 1974:349 hemställs att riksdagen hos regeringen
skall begära förslag i fråga om förhållandet mellan stat och kyrka på grundval
av vad beredningen förordat. I motionen 1974:728 är utgångspunkten att
beredningens förslag inte kommer till utförande. Mot denna bakgrund föreslås
att en utredning skall tillsättas för att framlägga förslag till reformer
beträffande svenska kyrkans interna organisation och arbetsförhållanden.

Enligt utskottets mening är det angeläget att statsmakterna kan ta ställning
till de frågor som aktualiserats genom beredningens förslag i en såvitt möjligt
lugn och avspänd atmosfär. Detta förutsätter bl. a. att förslaget och de åsikter
därom som framkommit vid remissbehandlingen först noggrant studeras
och övervägs av samtliga berörda parter. En fortsatt diskussion i frågorna

KU 1974:37

såväl inom varje berörd grupp som mellan dessa kan enligt utskottets mening
antas komma att ytterligare klarlägga de väsentliga frågeställningarna. Publiceringen
av sammanställningen över remissvaren rörande beredningens
slutbetänkande bör underlätta en sådan fortsatt diskussion. Utskottet vill
i detta sammanhang också peka på de överväganden som pågår inom en
av ärkebiskopen under 1973 tillsatt arbetsgrupp för fortsatt arbete med önskvärda
reformer beträffande svenska kyrkans organisation.

Med hänvisning till det anförda är utskottet inte berett att tillstyrka motionerna.
Utskottet förutsätter emellertid att arbetet med berörda frågor fortsätter
på det sätt utskottet förordat i det föregående.

Utskottet hemställer

att riksdagen förklarar motionerna

1. 1974:39 och 1974:349,

2. 1974:728

besvarade med vad utskottet anfört.

Stockholm den 29 oktober 1974

På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Boo (c), Wemer i Malmö
(m), Sten Andersson i Stockholm (s), Bergqvist (s), Fiskesjö (c), Karlsson
i Malung (s), Björck i Nässjö (m), Svensson i Eskilstuna (s), Jonnergård
(c), Olsson i Edane (s), Nordin (c), Gustavsson i Ängelholm* (s), Berndtson
(vpk) och Lindahl i Hamburgsund (fp).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. av herrar Werner i Malmö (jn) och Björck i Nässjö (m) vilka ansett

dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Sedan ett (=utskottet) inte enhälligt.

Beredningens förslag (=utskottet) SOU 1974:9.

I motionerna 1974:39 och 1974:349 hemställs att riksdagen hos regeringen
skall begära förslag i fråga om förhållandet mellan stat och kyrka på grundval
av vad beredningen förordat. Utskottet avstyrker dessa motioner. I motionen
1974:728 är utgångspunkten att beredningens förslag inte kommer till utförande.
Det påpekas att reformer på det kyrkliga området är nödvändiga.
Mot denna bakgrund föreslås att en utredning skall tillsättas för att framlägga
förslag till reformer beträffande svenska kyrkans interna organisation och
arbetsförhållanden.

Enligt utskottets mening är det uppenbart att svenska kyrkans egna inre
organisations- och arbetsförhållanden måste förändras. Reformer är nödvändiga
oberoende av kyrkans framtida förhållande till staten. Utskottet

KU 1974:37

förutsätter att statsmakterna medverkar i det utredningsarbete som måste
föregå de reformer som är nödvändiga. Utskottet instämmer därför i förslaget
i motionen 1974:728 att en statlig utredning med företrädare för de politiska
partierna och svenska kyrkan tillsättes med uppgift att utarbeta förslag till
sådana reformer beträffande svenska kyrkans organisation och arbetsformer
som kan anses önskvärda och behövliga. Denna utredning bör i sitt arbete
hålla kontakt med den av ärkebiskopen under 1973 tillsatta arbetsgruppen
som arbetar med likartade frågor. Vad utskottet här anfört i anledning av
motionen 1974:728 bör av riksdagen ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen

1. avslår motionerna 1974:39 och 1974:349,

2. ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört med anledning
av motionen 1974:728.

2. av herr Berndtson (vpk) som ansett att utskottet bort uttala och hemställa
följande:

Stat-kyrka-beredningen tillsattes 1968 med uppgift att lägga fram förslag
i frågan om förhållandet mellan stat och kyrka. Under 1972 lade utredningen
fram sitt betänkande ”Samhälle och trossamfund” (SOU 1972:36), vilket
skulle ligga till grund för en proposition i ämnet. Så blev emellertid inte
fallet. Regeringen retirerade i stället inför trycket från vissa kyrkliga och
borgerliga kretsar och lade inte fram några förslag till lösning av kyrka-statfrågan.
Den linje regeringen intagit skulle innebära att den nuvarande ordningen
kommer att bestå lång tid framåt. Detta kan inte godtagas.

Utskottet vill understryka att de hittillsvarande relationerna mellan svenska
kyrkan och staten inte är förenliga med den allmänt omfattade principen
om religionsfrihet. En bred majoritet av det svenska folket torde vara klart
motståndare till den nuvarande ordningen att alla som föds i landet också
föds till medlemmar i ett speciellt trossamfund. Samma förhållande torde
gälla det inflytande i övrigt som den svenska kyrkan på grund av sin offentligrättsliga
ställning har makt att utöva.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

1. med anledning av motionen 1974:39 och med bifall till motionen
1974:349 hos regeringen begär förslag om kyrkans skiljande
från staten,

2. avslår motionen 1974:728.

KU 1974:37

Särskilda yttranden

1. av herrar Boo (c), Fiskesjö (c), Jonnergård (c) och Nordin (c):

Centern har alltid arbetat för att samhället skall garantera förutsättningar
för religionsutövning och religiös verksamhet i kyrka och samfund i hela
landet.

Denna uppfattning kom också till uttryck i centerreservationen då kyrka-stat-beredningen
år 1972 lade fram sitt förslag. Centerreservationen fick
ej stöd av någon av de ledamöter som i beredningen representerade övriga
partier. Enligt vår mening kommer den ovannämnda garantin att allvarligt
försvagas om beredningens förslag läggs till grund för en reform.

Kyrka-stat-beredningens förslag har inte lagts till grund för någon proposition.
Däri ser vi ett uttryck för att centerns uppfattning i kyrka-statfrågan
kan göra sig gällande i det fortsatta arbetet. Av den anledningen kan vi
instämma i vad utskottet anfört beträffande det fortsatta utredningsarbetet
och därmed avslå föreliggande motioner.

Enligt vår mening är ett bibehållande av församlingsstyrelselagen och
kyrkans beskattningsrätt en första förutsättning för att den svenska kyrkan
skall bibehålla sin karaktär av folkkyrka och tillsammans med andra samfund
garantera fri religionsutövning i hela landet.

Inomkyrkliga reformer får emellertid inte hindras av att beredningens
förslag inte längre är aktuellt. Vi finner det väsentligt att den arbetsgrupp
som ärkebiskopen tillkallat och som har till uppgift att se över önskvärda
reformer inom svenska kyrkan får tillfälle att presentera sina resultat och
förslag innan ytterligare ställningstaganden görs. Detta skall ske inför 1975
års kyrkomöte. Att kyrkans inre organisation bör utvecklas mot ytterligare
lekmannainflytande anser vi helt självklart.

2. av herr Lindahl i Hamburgsund (fp):

För frågans behandling på längre sikt vill jag erinra om det uttalande
som folkpartiet nyligen gjort vid sitt landsmöte i september 1974:

”De nuvarande banden mellan staten och Svenska kyrkan måste upplösas.
Reformarbetet bör återupptas. Enligt partiprogrammet bör folkpartiet verka
för kyrkans frihet jämställdhet mellan trossamfunden i förhållande till staten
och den enskildes rätt att själv avgöra medlemskap och ekonomiskt engagemang
i trossamfund. Svenska kyrkan garanteras goda möjligheter att också
i fortsättningen verka som öppen folkkyrka och att bedriva sitt arbete över
hela landet.”

KU 1974:37

Bilaga

PM angående den av Ärkebiskopen tillsatta gruppen för fortsatt arbete med
önskvärda reformer beträffande Svenska kyrkans organisation.

Vid sammanträdeden 24-25 april 1973 beslöt biskopsmötet med anledning
av statsministerns kommuniké av den 21 mars 1973 om regeringens beslut
att nu icke framlägga något förslag i stat-kyrka-frågan att ”anmoda ärkebiskopen
att kalla medlemmar från biskopsmötet, Svenska kyrkans församlings-
och pastoratsförbund och eventuellt andra riksorganisationer och
grupper att ingå i en ny arbetsgrupp, som skall arbeta vidare för att få till
stånd erforderliga reformer” (§ 82 1973).

Jag har därför anmodat följande organisationer att utse vardera två representanter
i en sådan arbetsgrupp: Biskopsmötet, Svenska kyrkans församlings-
och pastoratsförbund, Rikskommittén för stiftsting och Riksförbundet
Kyrkans Ungdom. Samtliga har förklarat sig villiga att deltaga i
detta arbete och utsett följande ledamöter i gruppen:

Biskopsmötet:

Biskop Olle Nivenius
Biskop Arne Palmqvist

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund:

Förbundsdirektör P-0 Nilsson
Revisor Gustav Öberg

Rikskommittén för stiftsting:

Lagman Carl Hamilton
Prosten Nils Glimelius

Riksförbundet Kyrkans Ungdom:

Docent Carl Henrik Lyttkens
Stiftsadjunkt Nils-Erik Åberg

Till ordförande i arbetsgruppen har jag utsett f. presidenten i Svea Hovrätt,
ledamoten av Internationella domstolen i Haag, Sture Petrén, och till sekreterare
stiftssekreteraren i Västerås, Lennart Stolt. Gruppen utser själv
inom sig vice ordförande och har efter eget beslut att med sig adjungera
för arbetets sakenliga bedrivande nödvändig expertis.

Kostnaderna för arbetet bestrides tills vidare ur ett anslag från Kyrkliga
Arbetsfondens representantskap.

Arbetsgruppens huvudsakliga uppgift är att arbeta fram förslag till sådana
reformer beträffande Svenska kyrkans organisation och arbetsformer, som
kan anses önskvärda och nödvändiga i dagens läge. Dessa gäller framför
allt kyrkans organisation på riksplanet, men i någon mån också stiftsplanet.

På riksplanet bör reformarbetet ta sin utgångspunkt i önskvärdheten av
att kyrkan erhåller större frihet att besluta i sina egna angelägenheter. Den

KU 1974:37

bör arbeta fram förslag till central styrelse för svenska kyrkan, så att kyrkan
därigenom kan få en enhetlig ledning. Förslagen bör enligt min mening
präglas av den försvenska kyrkan typiska föreningen av folklig självstyrelse
i demokratiska former och prästerlig ämbetsförvaltning, så som denna i
dag kommer till uttryck i bl. a. församlingsstyrelselagen. Därvid bör också
beaktas olika rikskyrkliga institutioners och verksamheters organisatoriska
anknytning till en eventuell riksstyrelse.

En av de viktigaste frågorna i anslutning härtill är sättet för finansiering
av de rikskyrkliga angelägenheterna och verksamhetsformerna.

På stiftsplanet bör reformarbetet framför allt ta sikte på ett avlägsnande
av den nuvarade dubbelorganisationen med å ena sidan den officiella stiftsstyrelsen
med biskop och domkapitel och å andra sidan den på församlingars
och samfälligheters frivilliga åtagande uppbyggda stiftstings- och stiftsrådsorganisationen.

Reformförslagen bör om möjligt utformas så att de kan användas i var
och en av tre möjliga framtidsmodeller för kyrkans organisation med hänsyn
till dess förhållande till staten: 1) i stort sett oförändrat läge 2) en statlig
ramlagstiftning för kyrkan på församlings-, stifts- och riksplanet med möjlighet
för kyrkan att själv besluta om och vårda sina inre angelägenheter
3) en från staten i organisatoriskt avseende helt fristående kyrka.

Tidsmässigt bör arbetet inom gruppen bedrivas så att reformförslag, som
principiellt sett berör nuvarande samband mellan staten och kyrkan kan
aktualiseras i god tid före nästa kyrkmöte, som är avsett att hållas i september
månad 1975.

Givetvis har gruppen att bygga på det omfattande material i stat-kyrkafrågan,
som föreligger efter de senaste årens utredningsarbete. När det gäller
frågan om en framtida riksstyrelse för kyrkan bör väsentlig vägledning kunna
hämtas från exempelvis Kyrkoorganisationskommitténs betänkande, och
arbetet kring det s. k. kyrkomötets reformprogram av 1968. För ännu oarbetade
frågekomplex kan man tänka sig att gruppen lägger ut utredningsuppdrag
på andra arbets- och studiegrupper. Bland sådana tänkbara uppdrag
vill jag här nämna två. Det ena är den fråga om huvudmannaskapet för
begravningsväsendet, om vilken en särskild utredning aviserades i direktiven
till 1968 års beredning om stat och kyrka. Den andra är frågan om kyrkans
och religionens betydelse som samhällsfaktor. En vetenskaplig undersökning
av denna fråga aviserades av 1958 års utredning kyrka-stat, men kom tyvärr
aldrig till utförande. Jag är medveten om att detta är en stor och långtgående
arbetsuppgift. Men den skulle på en väsentlig punkt gå utöver 1968 års
berednings betänkande, där man huvudsakligen arbetar utifrån frågeställningen:
samhällets betydelse och insatser för kyrkan.

Arbetsgruppen bör givetvis hålla fortlöpande kontakt med det arbete med
smärre reformer, som för närvarande pågår inom statsförvaltningen.

Det är angeläget att arbetsgruppen så snart som möjligt gör en ekonomisk

KU 1974:37

kalkyl över ungefärligt beräknade kostnader för gruppens utredning och
sedan efter hand gör mera precisa ekonomiska prognoser.

Uppsala 73-11-26

Olof Sundby
Ärkebiskop

GOTAB 74 8170 S Stockholm 1974