Konstitutionsutskottets betänkande nr 23 är 1974

KU 1974:23

Nr 23

Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av dels propositionen
1974:1 såvitt gäller anslag under finansdepartementets verksamhetsområde
för budgetåret 1974/75 till presstödjande ändamål, dels propositionen
1974:74 angående ökade produktionsbidrag för dagstidningar jämte
motioner.

Propositionerna

Statsverkspropositionen

I propositionen 1974:1 såvitt nu är i fråga (bilaga 9, s. 95—97 och
115 — 116) föreslår Kungl. Maj:t att riksdagen för budgetåret 1974/75
anvisar, till Produktionsbidrag för dagstidningar ett förslagsanslag av
67 000 000 kr., till Samdistributionsrabatt för dagstidningar ett förslagsanslag
av 24 000 000 kr. samt till Pressens lånefond ett investeringsanslag
av 1 000 kr. Beträffande det sistnämnda anslaget anför departementschefen
att möjlighet bör finnas för tidningarna att även under budgetåret
1974/75 erhålla lån ur pressens lånefond. Med hänvisning till den stora
behållningen på anslaget förordar departementschefen att anslaget för
nästa budgetår förs upp med ett formellt belopp av 1 000 kr.

Propositionen 1974:74 angående ökade produktionsbidrag till dagstidningar I

propositionen 1974:74 föreslås en förstärkning av statens stöd till
dagspressen genom att produktionsbidragen för s. k. andratidningar höjs.

I propositionen hemställs att riksdagen skall

1. godkänna de av departementschefen förordade ändringarna i
grunden för produktionsbidrag för dagstidningar,

2. till Produktionsbidrag för dagstidningar för budgetåret 1974/75
under sjunde huvudtiteln utöver i propositionen 1974:1 bilaga 9 s. 96
föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare 30 000 000 kr.

Departementschefen anför i propositionen att de produktionsbidrag
till de s. k. andratidningarna, som infördes år 1971, varit verkningsfulla
för att bevara nuvarande struktur inom dagspressen. Trots att stödet
förstärkts kraftigt under 1972 har dock många andratidningar fortfarande
stora ekonomiska svårigheter. Dessa förhållanden har förvärrats
under den senaste tiden p. g. a. att kostnadsläget för tidningsbranschen
på ett markant sätt försämrats. Mot denna bakgrund bör enligt
departementschefen en omedelbar och betydande förstärkning ske av det
nuvarande produktionsstödet.

Enligt förslaget i propositionen skall det till pappersförbrukningen
knutna årliga produktionsbidraget ökas från 5 000 kr. till 7 500 kr. per

1 Riksdagen 1974. 4 sami. Nr 23

KU 1974:23

ton. Maximibidragen höjs från 8 milj. kr. till 13,5 milj. kr. för
storstadstidning och från 2,5 milj. kr. till 3 750 000 kr. för annan
tidning. Lägsta utgående bidrag räknas upp från 200 000 kr. till 300 000
kr., vilket också utgör bidrag för tidning som utkommer en gång i veckan.
För tidningar som utkommer minst sex dagar i veckan föreslås att bidrag
utgår med lägst 600 000 kr. Utgifterna för produktionsbidragen beräknas
öka med 30 milj. kr. till ca 97 milj. kr. under nästa budgetår.

Den i propositionen föreslagna förstärkningen av stödet bör enligt
departementschefen ses som en provisorisk åtgärd i avvaktan på ett
slutligt förslag från 1972 års pressutredning.

Motionerna

I detta betänkande behandlas de under den allmänna motionstiden
väckta motionerna 1974:139 av herr Ahlmark (fp), 1974:140 av herrar
Ahlmark (fp) och Molin (fp), 1974:355 av herrar Schött (m) och Björck i
Nässjö (m) samt 1974:921 av herr Carlström (fp) samt de med anledning
av propositionen 1974:74 väckta motionerna 1974:1748 av herr Helén
m. fl. (fp), 1974:1749 av herr Lidgård m. fl. (m) och 1974:1750 av fru
Sundberg m. fl. (m). Motionerna tar upp olika frågor med anknytning till
det statliga presstödet. Flertalet frågor var aktuella även under 1972 (KU
1972:29) och 1973 (KU 1973:11). Motionsyrkandena presenteras nedan
under respektive rubrik.

Gällande regler

Produktionsbidrag för dagstidningar

Vid 1971 års riksdag beslöts ett statligt ekonomiskt stöd till
dagspressen i form av produktionsbidrag för dagstidningar (prop.
1971:27, KU 1971:32, rskr 1971:180). Genom beslut vid 1972 års
riksdag höjdes bidragsbeloppen och företogs vissa ändringar i grunderna
för produktionsbidragen (prop. 1972:59, KU 1972:29, rskr 1972:203).
Bestämmelser har meddelats i kungörelsen (1971:492, ändrad 1972:427)
om statligt stöd till dagstidningar. Produktionsbidrag utgår i princip
endast till andratidningar. Med andratidning avses sådan dagstidning som
på sin utgivningsort har mindre upplaga än annan tidning. Bestämmelserna
i 17 § stödkungörelsen möjliggör emellertid även för annan tidning
än andratidning att få bidrag om det med hänsyn till förhållandena inom
tidningens hela spridningsområde är uppenbart att den har samma
svårigheter som en andratidning. Efter en av riksdagen 1972 begärd
ändring av stödkungörelsen kan därvid reducerade bidrag utgå till
förstatidningen i de fall skillnaden i upplaga mellan första- och
andratidningen är liten. Sådana bidrag har i ett par fall beviljats för 1972
och 1973. Som förutsättningar för att produktionsbidrag skall utgå gäller
vidare bl. a. att tidningens totalupplaga i huvudsak är abonnerad, att den
abonnerade upplagan uppgår till minst 2 000 exemplar och att annons -

KU 1974:23

andelen är mindre än 50 %.

För dagstidning som utkommer 2—7 dagar i veckan beräknas bidraget
på grundval av pappersförbrukningen minskad med den del som går åt för
annonsutrymme. Bidraget utgår med 5 000 kr. per ton, dock högst 8
milj. kr. för storstadstidning och 2,5 milj. kr. för annan tidning. För
dagstidning som utkommer en gång i veckan utgår bidraget med ett fast
belopp, nämligen 200 000 kr. Detta belopp utgör också minimibidrag för
övriga bidragsberättigade dagstidningar.

Bidragen beräknas för kalenderår och utgick för år 1972 med
sammanlagt 6,5 milj. kr. fördelat på 53 tidningar. För år 1973 hade
t. o. m. december månad beviljats bidrag för 61 tidningar till ett
sammanlagt belopp av ca 67 milj. kr.

Samdistributionsrabatt för dagstidningar

Enligt kungörelsen (1969:581, ändrad 1972:418) om samdistributionsrabatt
för dagstidningar erhåller tidningarna rabatt för varje abonnerat
exemplar som distribueras av postverket i särskild tidningsutdelningstur
eller av distributionsföretag under förutsättning att minst två
tidningsföretag deltar i samdistributionen. Tidningsföretagen måste avstå
från egen distribution på alla de orter där det förekommer rabatterad
samdistribution i vilken den egna tidningen kan medfölja. De i
samdistributionen deltagande tidningarna betalar inom samma distributionsområde
ett enhetligt pris per distribuerat exemplar. En viss
möjlighet till differentierad prissättning finns dock om tidningarnas
exemplarvikt är mycket olika.

Samdistributionsrabatten utgår med tre öre för varje rabattberättigat
exemplar av tidning som samdistribueras.

F. n. deltar 152 tidningar i rabattberättigad samdistribution, medan
27 tidningar står utanför systemet. Av dessa senare är 16 endagstidningar,
sju 2- eller 3-dagarstidningar och fyra 5-, 6- eller 7-dagarstidningar. Av de
sistnämnda är tre eftermiddagstidningar med i princip enbart lösnummerförsåld
upplaga.

Pressens lånefond

Till pressens lånefond har under en femårig försöksperiod (budgetåren
1969/70—1973/74) anvisats ett årligt anslag av 25 milj. kr. Lån från
pressens lånefond kan beviljas tidningsföretag såväl för investering som
för annan åtgärd som bedöms vara nödvändig för att stärka företagets
konkurrensförmåga på längre sikt. Projekt som syftar till kostnadsbesparingar
genom samverkan mellan tidningsföretag ges företräde. Lånen, som
inte utan särskilda skäl får lämnas på mer än 20 år, är räntefria under tre
år och amorteringsfria under fem år.

Under budgetåret 1972/73 beviljades lån till åtta tidningsföretag med
sammanlagt 5 milj. kr. Totalt har lån beviljats till 32 tidningsföretag med
sammanlagt 59,5 milj. kr.

1 * Riksdagen 1974. 4 sami. Nr 23

KU 1974:23

1972 års pressutredning

1972 års pressutredning (Fi 1972:07) tillkallades efter regeringens
bemyndigande den 30 juni 1972 med uppgift att utreda pressens
förhållanden. I direktiven uttalar departementschefen bl. a.

Utredningen bör göra en allmän bedömning av utvecklingen inom olika
massmedier, varvid tekniska, ekonomiska, marknadsmässiga och organisatoriska
faktorer bör vägas in i bildea Även framväxten av nya
mediatekniker, såsom kabel-TV, bör beaktas. Huvuduppgiften bör vara
samarbets- och rationaliseringsfrågor inom tidningsbranschen samt formerna
för statens stöd till pressen. Utredningens förslag bör i första hand
avse dagspressen. I anslutning till sin bedömning av utvecklingen på
massmediaområdet bör utredningen även ta upp förhållandena för
pressorgan, som ges ut av ideella och fackliga organisationer, samt
fackpress och populärpress. Beskattningsfrågor bör dock inte ingå i
utredningsuppdraget. En allmän förutsättning för utredningens arbete
bör vara att nuvarande tryckfrihetspolitik i huvudsak består. Utredningen
bör hålla sig underrättad om arbetet inom utredningen (Ju 1970:59) om
enhetlig reglering i grundlag av yttrandefriheten i massmedier m. m.

Riksdagen (KU 1972:29 s. 10) har uttalat sig för att utredningen ges
möjlighet att, om uppläggningen av arbetet medger detta, med förtur
behandla frågor som rör tillämpningen av 17 § stödkungörelsen. Det
framgår av sammanhanget att framför allt åsyftas de fall då två tidningar
på samma utgivningsort har ett likartat konkurrensläge. Utredningen bör
ges denna möjlighet. Jag vill dock understryka angelägenheten av att
denna fråga inte tas upp helt isolerat utan att eventuella förslag kan ske
mot bakgrund av en samlad bedömning av effekterna av systemet med
produktionsbidrag.

Den 1 februari 1974 erhöll pressutredningen i tilläggsdirektiv i
uppdrag att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till lämlig fördelning
av ökade produktionsbidrag inom en kostnadsram på 30 milj. kr.
Utredningen avlämnade den 7 mars 1974 sitt förslag i ämnet.

Beträffande utredningens arbete i övrigt kan nämnas att utredningen
f. n. befinner sig i slutskedet av en undersökningsperiod. Bland de
undersökningar som pågår inom utredningen kan först nämnas projektet
Pressens funktioner. Detta syftar till att ge underlag för den precisering
av samhällets presspolitik som utredningen har i uppgift att göra. Genom
olika studier innefattande enkäter med organisationer, företag och
journalister samt intervjuer med allmänheten görs ett försök att fastställa
den roll som pressen spelar i den politiska processen. En undersökning
görs också av det existerande presstödets effekter på dagspressen i dess
helhet. Ett urval tidningsföretag studeras ingående och undersökningen
bör enligt utredningen kunna ge underlag inte endast för en utvärdering
av presstödet utan också för en ekonomisk prognos för olika typer av
tidningsföretag. En arbetsgrupp gör vidare en inventering och utvärdering
av existerande och tänkbara samarbetsformer i syfte att rationalisera
tidningsdriften. Detta arbete, liksom den ekonomiska analysen, beräknas
vara avslutat under våren 1974.

Utredningen räknar med att presentera sina förslag i ett sammanhang
under våren 1975.

KU 1974:23

Motionsyrkanden i anslutning till propositionens förslag till fördelning av
ett förstärkt presstöd

I motionen 1974:1748 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs ”att

riksdagen 3. avslår höjningen av det fasta belopp som utgår som

bidrag för tidning vilken utkommer en gång i veckan från 200 000 kr. till
300 000 kr. per år”.

Motionärerna anför att olikheterna i behandling av veckotidningar av
dagspresskaraktär och övriga ökar om de förstnämnda erhåller ett höjt
stöd. Enligt motionärerna är det av flera skäl olämpligt att göra så stora
skillnader i behandlingen av olika slags veckotidningar.

I motionen 1974:1750 av fru Sundberg m. fl. (m) hemställs ”att
riksdagen 1. uttalar att produktionsbidrag och samdistributionsrabatt
fr. o. m. kalenderåret 1974 skall utgå enligt de i motionen angivna
grunderna, 2. till Produktionsbidrag för dagstidningar för budgetåret
1974/75 under sjunde huvudtiteln utöver i proposition 1974:1 bil. 9
s. 96 föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare 16 000 000 kr., 3. till
Samdistributionsrabatt för dagstidningar för budgetåret 1974/75 under
sjunde huvudtiteln utöver i propositionen 1974:1 bil. 9. s. 97 föreslaget
förslagsanslag anvisa ytterligare 16 000 000 kronor.”

I motionen anförs att de bidrag som nu utgår innebär en stark
orättvisa mot många tidningar. Ju större bidrag de bidragsberättigade
tidningarna får, desto svårare blir det för övriga tidningar att konkurrera
med dessa. Enligt motionärerna förstärks alltså orättvisan i bidragssystemet
med den i propositionen föreslagna ordningen. Det höjda presstödet
bör därför enligt motionärerna utformas så att höjningen av produktionsbidragen
begränsas till ungefär hälften av den i propositionen föreslagna.
Förslaget i motionen innebär att det till pappersförbrukningen knutna
bidraget räknas upp från 5 000 till 6 750 kr. per ton och år,
maximibeloppet för storstadstidning bestäms till 11 milj. kr. per år och
för annan tidning till 3,2 milj. kr. per år samt det fasta beloppet för s. k.
endägstidning till 250 000 kr. per år. Motionärerna anför vidare att den
föreslagna nya minimigränsen för bidrag för tidningar som utkommer
minst sex gånger i veckan bör sättas till 400 000 kr. per år. Enligt
motionärerna bör vidare samdistributionsrabatten uppräknas med 2 öre
per exemplar och sålunda utgå med 5 öre per exemplar. Kostnaden
för samdistributionsrabatten kan därmed uppskattas öka med ca 16 milj.
kr. om året.

Frågor med anknytning till 17 § stödkungörelsen
Motionerna

1 motionen 1974:1748 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs ”att
riksdagen 1. hos Kungl. Maj:t begär förslag till årets riksdag om sådan
ändring av presstödkungörelsen att större rättvisa uppnås i de fall där
förstatidningen endast har en obetydligt större total upplaga än andratidningen;
2. uttalar att presstödkungörelsens paragraf 17 bör kunna
tillämpas så att stöd kan ges också åt tidning, som på grund av
konkurrens från närliggande storstadstidningar är i samma svårigheter

KU 1974:23

som andratidning”.

Motionärerna anför att reglerna för produktionsstöd till pressen på
flera punkter är oklara eller orättvisa. Bestämmelserna bör därför snarast
ses över. I motionen nämns särskilt två frågor som enligt motionärerna
bör behandlas med förtur. Det gäller först bidragsreglerna för det fall där
skillnaden i upplaga mellan första- och andratidningen är liten och där de
nuvarande bidragsreglerna enligt motionärerna är särskilt orättvisa. Det
gäller vidare möjligheterna att bevilja lokala föistatidningar som är
utsatta för konkurrens från t. ex. närliggande storstadstidningar produktionsbidrag.
Då storstadstidningarna genom ökade produktionsbidrag i
vissa fall får sin ekonomi förstärkt kan enligt motionärerna konkurrensläget
för de lokala förstatidningarna bli mycket svårt.

I motionen 1974:1749 av herr Lidgård m. fl. (m) hemställs ”att
riksdagen uttalar att bestämmelserna i 17 § presstödskungörelsen icke
kan anses innebära att s. k. ensamtidning skall uteslutas från möjligheten
att erhålla produktionsbidrag”.

I motionen anförs att presstödsnämndens majoritet inte funnit 17 §
presstödkungörelsen tillämplig på tidning som är ”ensamtidning” på sin
utgivningsort. Enligt motionärerna har dock åtskilliga av dessa tidningar
sådana svårigheter att det vore önskvärt och de kunde erhålla produktionsbidrag.

Frågans behandling vid 1972 års riksdag

De i motionerna berörda frågorna har behandlats av riksdagen såväl
1972 som 1973. Vid 1973 års riksdag togs frågan om tillämpningen av
17 § presstödkungörelsen upp i motionen 1973:370 av herr Helén m. fl.
(fp). Konstitutionsutskottet avstyrkte motionen i denna del och uttalade
med anledning av motionen i sitt av riksdagen godkända betänkande (KU
1973:1 1):

Vid förra årets riksdagsbehandling ägnades betydande uppmärksamhet
åt frågor kring 17 § stödkungörelsen. Mot bakgrund av motionsyrkanden,
som bl. a. tog upp de i motionen 1973:370 berörda förhållandena, fann
riksdagen det vara påkallat med omedelbar ändring av stödkungörelsen,
varigenom presstödsnämnden fick möjlighet att vid tillämpningen av 17 §
besluta om att ge reducerade bidrag till förstatidning i den mån
förhållandena gav anledning därtill. Vidare uttalade sig riksdagen för att
den aviserade pressutredningen borde ges möjlighet att, om uppläggningen
av arbetet medgav det, med förtur behandla frågor som rör
tillämpningen av 17 §.

Som redan nämnts har den av riksdagen begärda ändringen i
stödkungörelsen genomförts. Direktiven för 1972 års pressutredning ger
också uttryckligen utredningen den av riksdagen önskade möjligheten till
förtursbehandling av frågor som rör tillämpningen av 17 §. Departementschefen
understryker emellertid därvid angelägenheten av att frågan
inte tas upp helt isolerat utan att eventuella förslag kan ske mot
bakgrund av en samlad bedömning av effekterna av systemet med
produktionsbidrag.

I en reservation (2 fp, 2 m) anfördes att riksdagen bl. a. bort hemställa
”hos Kungl. Maj:t om tilläggsdirektiv till 1972 års pressutredning så att
2. de i motionen angivna problemen för lokala tidningar som

KU 1974:23

hotas av närliggande storstadstidningar tas upp med förtur, 3. utredningen
under 1973 lägger fram förslag till provisorisk ändring av
presstödkungörelsen, så att regeringen till årets höstriksdag kan föreslå
riksdagen förändring av bidragsreglerna för att uppnå ökad rättvisa i de
fall där förstatidningen endast har en obetydligt större total upplaga än
andratidningen”.

I sin motivering anförde reservanterna bl. a.:

Tyvärr infördes både annonsskatten och de nuvarande reglerna för
produktionsbidrag utan någon som helst utredning. Därför har presstödet
fått en konstruktion som delvis är orättvis. I vissa fall får en s. k.
andratidning 2,5 milj. kr. medan den obetydligt större s. k. förstatidningen
inte får någonting alls. Främst i Gävle, Falun och Eskilstuna har
sådana fall aktualiserats.

Riksdagsmajoriteten beslöt förra året införa en rätt för presstödsnämnden
att i sådana lägen utbetala ”reducerade bidrag” på grunder som
inte närmare redovisades. Men ännu har inget sådant reducerat bidrag
utbetalats. Skulle regeln användas är det uppenbart att den ger stort
utrymme för allsköns godtycke.

Därför bör 1972 års pressutredning snabbt föreslå en provisorisk
ändring av presstödkungörelsen så att årets höstriksdag kan besluta om
mer rättvisa bidragsregler än i dag. Tänkbara konstruktioner nämns i
motionen 1973:370.

Pressutredningen bör också med förtur behandla situationen för de
s. k. förstatidningar som har att konkurrera med närliggande storstadstidningar,
vilka i vissa fall dessutom får produktionsbidrag. I motionen
1973:370 påvisas att de nuvarande reglerna är otillfredsställande.

Produktionsbidrag till tidningar på annat språk än svenska

Motionerna

I motionen 1974:139 av herr Ahlmark (fp) hemställs ”att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om sådana preciseringar av reglerna för
statligt stöd till dagstidningar att produktionsbidrag för tidningar på
annat språk än svenska kan utgå fr. o. m. innevarande år”.

Motionären anför att presstödsnämnden vid flera tillfällen avslagit
ansökningar från tidningen Eesti Pävaleht — Estniska Dagbladet — vilken
utkommer två gånger i veckan med en upplaga av ca 2 600 exemplar.
Enligt motionären är skälen för avslag att tidningen publiceras på annat
språk än svenska. I motionen anförs att det är ett elementärt rättskrav att
Estniska Dagbladet redan i år erhåller produktionsbidrag på samma
villkor som gäller för motsvarande svenskspråkiga tidningar.

I motionen 1974:355 av herr Schött (m) och Björck i Nässjö (m)
hemställs ”att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna att det i presstödkungörelsen
bör anges att det förhållandet att dagstidning utkommer på
annat språk än svenska inte utgör hinder för produktionsbidrag”.

Motionärerna anför att det vid presstödets tillkomst inte var avsik t att
diskriminera tidningar som utkommer på annat språk än svenska. Enligt
motionärerna är därför en justering i presstödkungörelsen nödvändig så

KU 1974:23

att där klart anges att det förhållandet att en tidning utkommer på
främmande språk inte utgör hinder för bidrag. Ändringen föreslås
genomföras utan avbidan på vad 1972 års pressutredning kan komma att
föreslå angående det statliga stödet till pressen.

Frågans behandling vid 1973 års riksdag

Frågan om möjlighet för tidningar som ges ut på annat språk än
svenska att erhålla produktionsbidrag aktualiserades såväl vid 1972 som
1973 års riksdagar. I sitt betänkande 1973 (KU 1973:11) anförde
utskottet i denna fråga:

Utskottet kan för sin del ansluta sig till uppfattningen att produktionsbidrag
i princip bör kunna utgå även för tidning som utkommer på
annat språk än svenska om den i övrigt uppfyller förutsättningarna
härför. Utskottet framhöll förra året att pressutredningen, mot bakgrund
av det stora antalet invandrare i landet och vikten av att tillgodose också
deras behov av information m. m., även kunde behöva överväga de
särskilda pressfrågor som därvid aktualiseras. Med hänsyn härtill och de
för utredningen utfärdade direktiven kan det antas att 1972 års
pressutredning som ett led i sitt arbete kommer att ta upp den i
motionen 1973:547 aktualiserade frågan.

Utskottet ansåg inte att något särskilt initiativ från riksdagen var
erforderligt i denna del och avstyrkte ifrågavarande motionsyrkande.

I en reservation (2 fp, 2 m) föreslogs ”att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t skulle anhålla om sådana preciseringar av reglerna för statligt
stöd till dagstidningar att produktionsbidrag för tidningar på annat språk
än svenska kan utgå fr. o. m. innevarande år”. I motiveringen anförde
reservanterna:

Presstödsnämnden har nu i ett pär år diskriminerat en tidning som
betyder mycket för balterna i Sverige. Eesti Päevaleht (Estniska
Dagbladet) utkommer två gånger i veckan med en TS-kontrollerad
upplaga på drygt 2 500 exemplar. I motsats till en rad tidningar som
utkommer en gång i veckan har den förvägrats produktionsbidrag. Vid en
utfrågning inom konstitutionsutskottet i februari 1973 med ordföranden
i presstödsnämnden, regeringsrådet Sture Lundell, framgick det att ett av
de skäl som anförts inom presstödsnämndens majoritet mot att bevilja
Estniska Dagbladet produktionsbidrag är att den inte är skriven på
svenska och därför inte kunde betraktas som en allmän nyhetstidning.

Behandlingen av Estniska Dagbladet är en upprörande kulturell
diskriminering. Det är anmärkningsvärt att regeringen genom statsrådet
Carl Lidbom ställt sig bakom denna hållning; också detta framkom vid
utfrågningen med regeringsrådet Lundell. Vid konstitutionsutskottets
behandling av motionen 1973:547 av herrar Wirmark och Carlström
bekräftades i sak motionens uppgifter angående skälen till avslag på
Estniska Dagbladets ansökan om produktionsbidrag. Det är synnerligen
beklagligt att utskottets majoritet, trots detta vägrat föreslå riksdagen ett
uttalande av innebörden att produktionsbidrag fr. o. m. detta år kan utgå
också till tidningar som utkommer pä annat språk än svenska.

Denna fråga får betydelse inte enbart för balterna i Sverige. Den kan
längre fram påverka möjligheten till bidrag till Ruotsin Suomalainen —
organ för Riksförbundet finska föreningar i Sverige. Riksdagen bör se till

KU 1974:23

att presstödsnämnden inte fortsätter att diskriminera tidningar som
utkommer i Sverige utan att vara skrivna på svenska.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Behandlingen av veckotidningar av olika typ

Motionen

I motionen 1974:140 av herrar Ahlmark (fp) och Molin (fp) hemställs
”att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv till 1972 års
pressutredning så att denna utredning också får till uppgift att lägga fram
förslag som begränsar den nuvarande diskrimineringen av vissa veckotidningar”.

I motionen anförs att statsmakterna steg för steg böijat särbehandla
de veckotidningar som anses utgöra ”allmänna nyhetstidningar av
dagspresskaraktär”. Enligt motionärerna är det från många synpunkter
olämpligt att statsmakterna på punkt efter punkt gör skillnad mellan
olika slag av veckotidningar. Det blir enligt motionen lätt en godtycklig
bedömning av ”värdet” av olika slag av veckotidningar. Motionärerna
ifrågasätter vidare om den systematiska uppdelningen mellan olika slag av
veckotidningar är förenlig med bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen.

Frågans behandling vid 1973 års riksdag

Vid 1973 års riksdag togs i motionen 1973:237 upp ett yrkande av
motsvarande innebörd som det i motionen 1974:140. Konstitutionsutskottet
avstyrkte i sitt betänkande (KU 1973:11) motionen under
erinran om att pressutredningens uppdrag även omfattar denna typ av
publikationer och att ett bifall till motionen skulle innebära en bindning
av utredningens arbete.

I en reservation (2 fp) föreslogs att utskottet bort hemställa ”att
riksdagen med bifall till motionen 1973:237 hos Kungl. Maj:t anhåller
om tilläggsdirektiv till 1972 års pressutredning så att denna utredning
också får till uppgift att lägga fram förslag som begränsar den nuvarande
diskrimineringen av vissa veckotidningar”.

I motiveringen anförde reservanterna:

På åtminstone fem sätt i fråga om stöd och skatt gör man skillnad
mellan olika periodiska skrifter som utkommer en gång per vecka.
Motionen 1973:237 beskriver läget så här:

”1) Vissa veckotidningar behöver inte betala moms. Andra veckotidningar
måste betala moms.

2) Vissa veckotidningar betalar 6 procent i annonsskatt på reklamintäkter
över 3 miljoner kronor per år. De kommer i regel inte upp till
detta belopp och behöver således inte betala annonsskatt. Andra
veckotidningar måste betala 10 procent i annonsskatt. De har ofta
reklamintäkter över 3 miljoner kronor per år och drabbas alltså av denna
skatt.

3) Vissa veckotidningar har rätt till fördelaktiga lån ur pressens

KU 1974:23

lånefond. Andra veckotidningar har inte denna rätt.

4) Vissa veckotidningar får produktionsstöd på 200 000 kronor per
år. Andra veckotidningar har inte rätt till sådant stöd.

5) Vissa veckotidningar får del av den statliga annonseringen i form av
s. k. samhällsinformation. Andra veckotidningar får inte del av sådana
annonser.”

Motionen 1973:237 visar att det är tveksamt om en sådan systematisk
diskriminering respektive privilegiering är förenlig med tryckfrihetsförordningen.
Det är också av andra skäl olämpligt att göra så stora
skillnader mellan olika slags veckotidningar. Det är beklagligt att 1972 års
pressutredning inte fått som en av sina uppgifter att föreslå en mer
enhetlig behandling.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Annonsblad och annonstidningar

I motionen 1974:921 av herr Carlström (fp) hemställs ”att riksdagen
beslutar överlämna motionen till den sittande pressutredningen för
beaktande i samband med dess handläggning av hithörande frågor”.

Motionären anför att tidningarnas annonsintäkter i hög grad bidrar till
kostnadstäckningen samtidigt som abonnentpriserna kan hållas tillbaka,
vilket i viss mån medför att folk anser sig ha råd att hålla sig med en eller
flera dagstidningar. I motionen framhålls att annonsbladens existens med
all sannolikhet innebär att dagstidningarna går miste om vissa annonsintäkter
som normalt borde komma tidningarna till del. Enligt motionären
kan antagas att beloppet uppgår till ca 20 milj. kr. per år, pengar
som normalt borde slussas över till dagstidningarna bl. a. för att ge dessa
större möjligheter att hålla abonnentpriset nere.

Utskottet

Den svenska dagspressen har under de senaste årtiondena genomgått
en koncentrationsprocess som inneburit att antalet dagstidningar minskat
i snabb takt. Under hösten 1970 stod det klart att betydande risker
förelåg för att ytterligare ett stort antal tidningar skulle vara tvungna av
ekonomiska skäl att upphöra med utgivningen. 1 det läget beslöts under
våren 1971 att ett produktionsstöd skulle införas till de tidningar som
generellt sett behövde stöd för att överleva — de s. k. andratidningarna.
Redan under våren 1972 föreslog regeringen en väsentlig ökning av det
statliga stödet till dagspressen. I samband därmed uttalade depratementschefen
att en utredning borde tillkallas för att göra en samlad bedömning
av pressens förhållanden och av effekten av det statliga presstödet.
Riksdagen godkände förslaget till höjda produktionsbidrag m. m. och
redovisade samtidigt sin syn på utredningens uppdrag.

1972 års pressutredning tillkallades den 30 juni 1972 för att mot
bakgrund av en preciserad målsättning för presspolitiken och ett studium
av effekten av det nuvarande stödet förutsättningslöst pröva bl. a.
utformningen av det direkta produktionsstödet. Utredningen, som givits

KU 1974:23

en bred parlamentarisk förankring och innehåller företrädare för tidningsbranschen,
har inledningsvis genomfört ett flertal större undersökningar.
Bland dessa kan nämnas projektet Pressens funktioner, som syftar till att
ge underlag för en precisering av samhällets presspolitik. Genom olika
studier innefattande enkäter till organisationer, företag och journalister
samt intervjuer med allmänheten görs ett försök att fastställa den roll
som pressen spelar i den politiska processen. En undersökning görs också
av det existerande presstödets effekter på dagspressen i dess helhet. I
denna undersökning ägnas speciell uppmärksamhet åt de fall som man i
debatten framhållit såsom missgynnade av nuvarande stödprinciper.
Vidare kan nämnas att en arbetsgrupp inom utredningen gör en
inventering och utvärdering av olika samarbetsformer i syfte att
rationalisera tidningsdriften. Utredningens arbete har framskridit så långt
att utredningen f. n. räknar med att redovisa sitt arbete i ett sammanhang
under april 1975.

Det kan nu konstateras att de produktionsbidrag som infördes 1971
varit av avgörande betydelse för att bevara den nuvarande strukturen
inom dagspressen. Utan detta stöd hade flera tidningar med en
sammanlagt mycket stor läsekrets fått läggas ned. Kostnadsläget för
tidningsbranschen har emellertid under den senaste tiden försämrats
ytterligare. Särskilt har priserna på tidningspapper stigit på ett markant
sätt. Kostnadsökningarna har främst drabbat de s. k. andratidningarna.
Dessa har under en lång tid varit i en krisartad situation. Deras
möjligheter att möta de stora kostnadsökningarna genom besparingar
eller ökade intäkter är därför mycket små.

Mot denna bakgrund har Kungl. Maj:t i propositionen 1974:74
föreslagit ännu en väsentlig förstärkning av statens stöd till dagspressen i
form av betydande höjningar av produktionsbidragen för s. k. andratidningar.
Förslaget innebär att bidragsbeloppen till olika tidningar höjs
inom ramen för gällande bidragsprinciper. Det till pappersförbrukningen
knutna årliga produktionsbidraget höjs enligt förslaget från 5 000 kr. till
7 500 kr. per ton. Maximibidragen höjs från 8 milj. kr. till 13,5 milj. kr.
för storstadstidning och från 2,5 milj. kr. till 3 750 000 kr. för annan
tidning. Lägsta utgående bidrag räknas upp från 200 000 kr. till 300 000
kr., vilket också utgör bidrag för tidning som utkommer en gång i veckan.
För tidningar som utkommer minst sex dagar i veckan föreslås att bidrag
utgår med lägst 600 000 kr. Utgifterna för produktionsbidragen beräknas
öka med 30 milj. kr. till ca 97 milj. kr. under nästa budgetår.
Ändringarna föreslås tillämpas redan i fråga om produktionsbidrag för
kalenderåret 1974. Förslaget har enligt tilläggsdirektiv utarbetats inom
1972 års pressutredning. Utredningen har därvid framhållit att den i sitt
fortsatta arbete självfallet kommer att behandla alla aspekter på det
nuvarande stödsystemet. Utredningen understryker vidare att det nu
framlagda förslaget därför inte får ses som en indikation på vad
utredningens överväganden slutligen kan leda fram till.

Med anledning av propositionen har väckts tre följdmotioner: 1974:
1748 av herr Helén m. fl. (fp), 1974:1749 av herr Lidgård m. fl. (m) och
1974:1750 av fru Sundberg m. fl. (m). Frågor med anknytning till det

KU 1974:23

statliga presstödet eller till pressutredningens arbete har även tagits upp i
de under den allmänna motionstiden väckta motionerna 1974:139 av
herr Ahlmark (fp), 1974:140 av herrar Ahlmark (fp) och Molin (fp),
1974:355 av herrar Schött (m) och Björck i Nässjö (m) samt 1974:921 av
herr Carlström (fp).

De i propositionen föreslagna höjningarna av produktionsbidragen tas
upp i motionerna 1974:1748 och 1974:1750. I den förstnämnda
motionen hemställs att riksdagen skall avslå den föreslagna höjningen av
produktionsbidraget till tidning som utkommer en gång i veckan. I
motionen 1974:1750 föreslås att det höjda presstödet inom den i
propositionen föreslagna kostnadsramen utformas så att höjningen av
produktionsbidragen begränsas till ungefär hälften av den av departementschefen
föreslagna höjningen. Samtidigt föreslås att samdistributionsrabatten
uppräknas med 2 öre per exemplar, vilket skulle innebära
en kostnadsökning på ca 16 milj. kr. om året.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det ansträngda
ekonomiska läget för främst vissa tidningakategorier kräver en omedelbar
förstärkning av det statliga stödet till dagstidningarna. Som pressutredningen
anfört saknas emellertid ännu ett underlag för en mer
genomgripande översyn av det statliga presstödet. De åtgärder som nu
föreslås i propositionen är, som departementschefen framhållit, att
betrakta som provisoriska i avvaktan på ett ställningstagande till de
förslag som förbereds inom 1972 års pressutredning. Förslaget i
propositionen innebär också i allt väsentligt endast justeringar av
beloppen i nuvarande stödkungörelse. Med hänsyn till att pressutredningens
arbete nu är inne i sitt slutskede och att utredningen
planerar att redovisa sitt arbete redan under våren 1975 är det enligt
utskottets mening inte lämpligt att f. n. företa några ändringar i
principerna för fördelningen av presstödet. Enligt utskottets bedömning
är det inte heller ändamålsenligt att tillställa utredningen tilläggsdirektiv
eller att i annan ordning pröva de frågor som pressutredningen har under
överväganden. Detta gäller särskilt frågorna kring § 17 i presstödskungörelsen.

Beträffande bidragen till veckotidningar av dagspresskaraktär bör
framhållas att det fasta beloppet för dessa inte omfattades av de
höjningar av produktionsbidragen som genomfördes 1972. Detta belopp
har alltså varit oförändrat sedan det statliga presstödet infördes 1971.
Med hänsyn till kostnadsutvecklingen under senare år är det enligt
utskottet motiverat med den uppräkning som föreslås i propositionen.

Vad gäller den höjning av samdistributionsrabatten för dagstidningar
som föreslås i motionen 1974:1750 delvis som ett alternativ till de i
propositionen föreslagna höjningarna av produktionsbidragen vill utskottet
erinra om att syftet med detta stöd när det infördes i första hand var
att stimulera tidningarna till en effektivitetsfrämjande och kostnadsutj
ämnande distributionssamverkan. Som framgår av redogörelsen i propositionen
1974:1 bilaga 9 s. 97 deltar för närvarande 152 tidningar i
rabattberättigad samdistribution, medan endast 27 tidningar står utanför

KU 1974:23

systemet. Av dessa senare är 16 endagarstidningar, sju 2- eller 3-dagarstidningar
och fyra 5-, 6- eller 7-dagarstidningar. Av de sistnämnda är tre
eftermiddagstidningar med i princip enbart lösnummerförsåld upplaga.
Enligt utskottets mening är syftet med samdistributionsrabatten sålunda i
allt väsentligt uppnått och någon anledning att som föreslås i motionen
höja samdistributionsrabatten föreligger för närvarande inte.

Enligt presstödkungörelsens huvudregel är endast andratidningar
stödberättigade. Presstödsnämnden kan dock enligt 17 § besluta att
bidrag skall utgå för dagstidning som inte är andratidning om det med
hänsyn till förhållandena inom tidningens hela spridningsområde är
uppenbart att den har samma svårigheter som en andratidning. Enligt en
av riksdagen 1972 begärd ändring av stödkungörelsen kan sådant
produktionsbidrag bestämmas till lägre belopp än som skall utgå enligt
stödkungörelsens allmänna regler. Presstödsnämnden får enligt paragrafen
också besluta att bidrag inte skall utgå för andratidning, om det med
hänsyn till förhållandena inom tidningens hela spridningsområde är
uppenbart att den ej har samma svårigheter som en andratidning.

Frågan om tillämpningen av 17 § i presstödkungörelsen har uppmärksammats
av riksdagen årligen sedan 1971. 1972 års riksdag uttalade
sig för att pressutredningen borde ges möjlighet att, om uppläggningen av
arbetet medgav det, med förtur behandla frågor som rör tillämpningen av
17 §. Direktiven för 1972 års pressutredning ger också utredningen en
möjlighet till förtursbehandling av dessa frågor. Departementschefen
understryker emellertid angelägenheten av att frågan inte tas upp helt
isolerat utan att eventuella förslag kan ske mot bakgrund av en samlad
bedömning av effekterna av systemet med produktionsbidrag. Som
redovisats i propositionen har pressutredningen under medverkan av ett
stort antal vetenskapsmän och företrädare för olika sektorer inom
tidningsbranschen låtit genomföra ett mycket ambitiöst undersökningsprogram.
Utredningen har därför inte haft underlag för en förtursbehandling
av de frågor som gäller tillämpningen av § 17 och utredningen
planerar nu som nämnts att presentera sitt förslag i ett sammanhang i
april nästa år.

I motionerna 1974:1748 och 1974:1749 behandlas två frågor med
anknytning till 17 § i stödkungörelsen. I den förstnämnda motionen
föreslås att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall begära en sådan ändring av
presstödkungörelsen att större rättvisa uppnås i de fall där förstatidningen
endast har en obetydligt större upplaga än andratidningen.
Vidare tas i båda motionerna upp möjligheterna för presstödsnämnden
att bevilja produktionsbidrag till s. k. ensamtidningar som är utsatta för
konkurrens från t. ex. storstadstidningar. I motionerna anförs att
presstödsnämndens majoritet inte funnit 17 § presstödkungörelsen tilllämplig
på tidning som är ”ensamtidning” på sin utgivningsort. Enligt
motionärerna har dock åtskilliga av dessa tidningar sådana svårigheter att
det vore önskvärt om de kunde erhålla produktionsbidrag. I motionen
1974:1748 anförs vidare att de lokala förstatidningamas konkurrenssituation
kan bli än svårare när vissa storstadstidningar genom ökade

KU 1974:23

produktionsbidrag får sin ekonomi stärkt.

Vad först gäller s. k. ensamtidningar, vilka är utsatta för svår
konkurrens från tidningar som ges ut på andra orter, bör framhållas att
dessa tidningars svårigheter inte enbart skapas av konkurrens från
storstadspressen. Även konkurrensen från de större landsortstidningarna
med vidsträckta spridningsområden skapar svårigheter för vissa av dessa
lokala ensamtidningar. Deras ekonomi torde också, som framhålls i
motionen 1974:921, i många fall påverkas av förekomsten av s. k.
annonsblad vilka kostnadsfritt distribueras till hushållen. Utskottet vill
framhålla angelägenheten av att sådana lokala ensamtidningar som här
avses får möjligheter att fortleva. Det ankommer på presstödsnämnden
att i avvaktan på pressutredningens förslag pröva aktuella fall enligt de
grunder som angetts i presstödkungörelsen § 17. Det hade varit önskvärt
om det visat sig möjligt för pressutredningen att förtursbehandla frågan
om tillämpningen av § 17. Enligt vad utskottet erfarit innefattar dock
pressutredningens övergripande prövning av olika former för det statliga
presstödet även de lokala ensamtidningarnas arbetsvillkor. Åt en expert
har uppdragits att särskilt studera ett antal tidningsföretag av olika typ
för att möjliggöra en utvärdering av presstödet och en ekonomisk
prognos för olika typer av tidningsföretag.

Beträffande presstödsnämndens möjligheter att bevilja reducerade
produktionsbidrag till förstatidningar i de fall skillnaden i upplaga mellan
första- och andratidningarna är obetydlig kan nämnas att sådana bidrag
har beviljats för såväl 1972 som 1973. Enligt den i propositionen
föreslagna förstärkningen av presstödet har förutsatts en höjning även av
bidragen till de förstatidningar som erhållit sådant för 1973.

Vid beräkningen av anslaget till presstödjande ändamål i propositionerna
1974:1 och 1974:74 har inte förutsatts att produktionsbidrag i
allmänhet skall utgå till de s. k. ensamtidningarna. I detta sammanhang
vill utskottet, vad gäller tillämpningen av § 17, erinra om den nämnda
möjligheten för presstödsnämnden att bevilja bidrag även till dagstidning
som inte är andratidning om det med hänsyn till förhållandena inom
tidningens hela spridningsområde är uppenbart att den har samma
svårigheter som en andratidning. Vid beräkningen av anslagsbehovet för
nästa budgetår har departementschefen också räknat med en viss
marginal för de eventuellt ytterligare tidningar som under år 1974 kan
komma att anses berättigade till bidrag.

Motionerna 1974:139 och 1974:355 tar upp en annan fråga som också
var aktuell såväl vid 1972 som 1973 års riksdagar. I motionerna hemställs
att riksdagen skall begära en sådan precisering av reglerna i presstödkungörelsen
att det av denna framgår att produktionsbidrag kan utgå
även till dagstidningar som publiceras på annat språk än svenska.

Vid riksdagsbehandlingen av denna fråga 1973 anslöt sig utskottet för
sin del till uppfattningen att produktionsbidrag i princip bör kunna utgå
även till tidning som utkommer på annat språk än svenska om den i
övrigt uppfyller förutsättningarna härför. Utskottet framhöll vidare att

KU 1974:23

det mot bakgrund av det stora antalet invandrare i landet och vikten av
att tillgodose också deras informationsbehov kunde förutsättas att
pressutredningen som ett led i sitt arbete skulle ta upp också denna fråga.
Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning. Utskottet har erfarit att även
invandrarutredningen i sitt arbete uppmärksammat den i motionerna
berörda frågan. Med hänsyn till arbetet i de nämnda utredningarna bör
riksdagen inte ta något initiativ av det slag som åsyftas i motionerna
1974:139 och 1974:355.

I motionerna 1974:140 och 1974:921 behandlas två frågor med
anknytning till pressutredningens arbete. I den förstnämnda motionen
krävs att pressutredningen i tilläggsdirektiv ges i uppdrag att lägga fram
förslag som ”begränsar den nuvarande diskrimineringen av vissa veckotidningar”.
I motionen 1974:921 uppmärksammas de problem som de
alltflera s. k. annnonsbladen skapar för dagstidningarna. Motionären
anför att tidningarnas annonsintäkter i hög grad bidrar till kostnadstäckningen
samtidigt som abonnentpriserna kan hållas tillbaka vilket
underlättar för medborgarna att hålla sig med en eller flera dagstidningar.
Enligt motionären medför annonsbladens existens sannolikt att dagstidningarna
går miste om betydande annonsintäkter. I motionen begärs att
pressutredningen skall ges i uppdrag att i sitt arbete beakta dessa frågor.

De frågor som berörs i motionerna 1974:140 och 1974:921 omfattas
av pressutredningens uppdrag. Beträffande det allt större antalet annonsblad
av olika slag vill utskottet framhålla att de i motionen berörda
förhållandena är av väsentlig betydelse och väl värda att övervägas.
Utskottet har erfarit att pressutrednningen i en särskild undersökning
uppmärksammat utvecklingen på detta område. Syftet med motionen
1974:921 är alltså redan tillgodosett. Som redan anförts är det med
hänsyn till att pressutredningens arbete befinner sig i ett slutskede enligt
utskottets mening inte ändamålsenligt att som föreslås i motionen
1974:140 tillställa utredningen tilläggsdirektiv.

De i statsverkspropositionen föreslagna anslagen till produktionsbidrag
för dagstidningar, samdistributionsrabatt för dagstidningar samt pressens
lånefond har inte föranlett några motionsyrkanden.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionerna
1974:1 och 1974:74, den förstnämnda såvitt nu är i fråga, avstyrker
motionerna 1974:139, 1974:140, 1974:355, 1974:1748, 1974:1749 samt
1974:1750. Utskottet föreslår vidare att motionen 1974:921 skall anses
besvarad med vad utskottet anfört.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. avslår motionerna

a) 1974:139

b) 1974:140

c) 1974:355

d) 1974:1748 såvitt gäller hemställan punkterna 1 och 2

e) 1974:1749,

KU 1974:23

2. förklarar motionen 1974:921 besvarad med vad utskottet
anfört,

3. a) med bifall till propositionen 1974:74 hemställan punkten
1 och med avslag på motionerna 1974:1748 hemställan
punkten 3 och 1974:1750 hemställan punkten 1 godkänner
de i propositionen föreslagna ändringarna i grunderna för
produktionsbidrag till dagstidningar;

b) med bifall till propositionerna 1974:1 såvitt nu är ifråga
(bilaga 9 p. E 7) och 1974:74 hemställan punkten 2 och med
avslag på motionen 1974:1750 hemställan punkten 2 till
produktionsbidrag till dagstidningar, förbudgetåret 1974/75
under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
97 000 000 kr.,

c) med bifall till propositionen 1974:1 såvitt nu är i fråga
(bilaga 9 p. E 8) och med avslag på motionen 1974:1750
hemställan punkten 3 till Samdistributionsrabatt för dagstidningar
för budgetåret 1974/75 under sjunde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 24 000 000 kr.,

4. till Pressens lånefond förbudgetåret 1974/75 under fonden
för låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag av 1 000 kr.

Stockholm den 26 april 1974

På konstitutionsutskottets vägnar

HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Boo (c), fru Thunvall (s),
herrar Werner i Malmö (m), Mossberg* (s), Pettersson i Örebro (c),
Karlsson i Malung (s), Björck i Nässjö (m), Svensson i Eskilstuna (s),
Jonnergård (c), Måbrink (vpk), Olsson i Edane (s), Molin* (fp),
Johansson i Malmö (s) och Nordin (c).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. av herrar Werner i Malmö (m), Björck i Nässjö (m) och Molin (fp),
vilka ansett

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14-15 som börjar med
orden ”Utskottet framhöll vidare” och slutar med orden ”1974:139 och
1974:355” bort ha följande lydelse:

Presstödsnämndens majoritet har emellertid inte heller under 1973
ansett sig med stöd av presstödkungörelsen kunna bevilja bidrag till den
på estniska språket utgivna Eesti Päevaleht — trots att tidningen uppfyller
alla i presstödkungörelsen angivna villkor beträffande bl. a. upplagans
storlek och annonsandel för att erhålla produktionsbidrag. En minoritet i

KU 1974:23

nämnden har dock, liksom riksdagen förra året, ansett att det förhållandet
att en tidning utges på annat språk än svenska inte bör vara hinder för
produktionsbidrag om tidningen i övrigt uppfyller villkoren härför.

Det var vid presstödets tillkomst ingalunda avsikten att tidningar som
utkommer på annat språk än svenska av detta skäl skulle uteslutas från
möjligheten att erhålla produktionsbidrag. Utskottet anser därför att en
justering i presstödkungörelsen är nödvändig så att där klart anges att en
tidning som utkommer på främmande språk skall kunna erhålla produktionsbidrag.
En sådan ändring är så angelägen att den bör komma till
stånd omedelbart och utan att avvakta vad 1972 års pressutredning kan
komma att föreslå generellt beträffande det statliga stödet till pressen.

dels att i utskottets hemställan punkten 1 c bort utgå och punkten 1 a
ha följande lydelse:
att riksdagen

1. a) med bifall till motionerna 1974:139 och 1974:355 ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om ändringar i
presstödkungörelsen ang. möjligheter för dagstidning som
utkommer på annat språk än svenska att erhålla produktionsbidrag,

2. av herrar Werner i Malmö (m) och Björck i Nässjö (m) vilka anfört:

En vital och rikhaltig press är av central betydelse för en fri
opinionsbildning och informationsspridning i en demokratisk stat. En
utveckling som innebär en fortlöpande koncentration av denna opinionsbildnings-
och informationsverksamhet till ett allt mindre antal tidningar
måste därför ses med oro. Inte minst för den kommunala demokratin har
en livskraftig lokal press stor betydelse. Åtgärder som förbättrar pressens
arbetsvillkor såväl ekonomiskt som i andra avseenden medverkar därför
till att vitalisera demokratin. Samhälleligt stöd till pressen är enligt vår
mening både önskvärt och nödvändigt.

På utformningen av samhällets stöd till pressen måste, som framhålls i
motionen 1974:1750, tre grundläggande krav ställas:

1. Stödet måste vara generellt.

2. Stödet får inte vara diskriminerande så att det i främsta rummet är
förmånligt för visst partis eller vissa partiers tidningar.

3. Stödet får inte vara konkurrenssnedvridande.

Det nuvarande presstödet infördes 1971 utan ordentlig utredning.
Stödet har därför fått en konstruktion som i många avseenden är orättvis
och strider mot de ovan angivna kraven. Vid riksdagsbehandlingen 1971
krävdes därför från moderata samlingspartiet att ett nytt förslag till
presstöd skulle utarbetas i samarbete med pressens organisationer.

Sedan presstödet införts 1971 utgick produktionsbidrag med 33 milj.
kr./år. 1972 ökades produktionsbidragen till sammanlagt ca 67 milj.
kr./år och nu föreslås i propositionen 1974:74 att ytterligare 30 milj. kr.
— sammanlagt 97 milj. kr. — skall anvisas till produktionsbidrag till
dagspressen.

KU 1974:23

De påtalade bristerna i grunderna för presstödets fördelning får
naturligtvis allt allvarligare konsekvenser när allt större belopp distribueras
på denna väg.

Tidningar som hittills — kanske endast efter mycket stora ansträngningar
— kunnat stå på egna ben kommer i ett allt svårare konkurrensläge
i förhållande till vissa andra tidningar, som får bidrag. Ju större bidrag de
bidragsberättigade tidningarna får, desto svårare blir det för övriga
tidningar att konkurrera med dessa. Orättvisan förstärks alltså med
ökande bidrag. Påståenden om att vi håller på att få ett ”tidningsfrälse”
här i landet kan inte utan vidare avvisas. Presstödet blir också med
ökande bidrag allt mer diskriminerande då de i första hand går till
tidningar som företräder socialdemokratisk eller centerpartistisk politik.

Vi kan med hänsyn till det anförda inte tillstyrka att, som
departementschefen föreslår, en ökning av presstödet på hela 30 milj.
kr./år fördelas enligt de principer som gällt hittills. Även i avvaktan på att
1972 års pressutredning skall redovisa sitt arbete är det enligt vår mening
nödvändigt att så långt möjligt reducera de mest uppenbara orättvisorna i
den nuvarande konstruktionen av presstödet.

I motionen 1974:1750 föreslås en fördelning av tillskottet på 30 milj.
kr. för presstödjande ändamål som på ett bättre sätt än propositionens
förslag tillgodoser de krav som vi anser måste ställas på presstödet. Enligt
vår mening bör riksdagen därför besluta i enlighet med motionens förslag
dock med beaktande av den ändring som föranleds av yrkandet i
motionen 1974:1748 hemställan punkten 3.

Med hänvisning till det ovan anförda anser vi att utskottets hemställan
under punkten 3 bort haft nedanstående lydelse:
att riksdagen

3. a) med anledning av motionerna 1974:1750, hemställan
punkten 1, och 1974:1748, hemställan punkten 3, och med
avslag på propositionen 1974:74 hemställan punkten 1
godkänner de i motionen 1974:1750 föreslagna ändringarna,
i grunderna för produktionsbidrag till dagstidningar och
samdistributionsrabatt med den ändring som föranleds av
yrkandet i motionen 1974:1748 hemställan punkten 3,

b) med bifall till propositionen 1974:1, såvitt nu är i fråga
(bilaga 9 p. E 7), och motionen 1974:1750 hemställan
punkten 2, samt med anledning av propositionen 1974:74
hemställan punkten 2, till produktionsbidrag till dagstidningar
för budgetåret 1974/75 under sjunde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 81 000 000 kr.,

c) med anledning av propositionen 1974:1, såvitt nu är i
fråga (bilaga 9. p. E 8), och motionen 1974:1750 hemställan
punkten 3, till samdistributionsrabatt för dagstidningar för
budgetåret 1974/75 under sjunde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag av 40 000 000 kr.,

KU 1974:23

3. av herr Molin (fp) vilken anfört:

Folkpartiet har i motioner alltsedan 1971 framhållit det otillfredsställande
i att statsmakterna privilegierar vissa veckotidningar och diskriminerar
andra. 1 folkpartiets nya partiprogram som antogs i november 1972
sägs bl. a.

Ekonomisk diskriminering av veckopressen bör motverkas. Steg för
steg bör villkoren för tryckta publikationer förbättras och göras mer
likartade.

Som framgår av motionen 1974:140 görs för närvarande på åtminstone
fem olika sätt skillnad i fråga om stöd och skatt beträffande
periodiska skrifter som utkommer en gång per vecka.

1) Vissa veckotidningar behöver inte betala moms. Andra veckotidningar
måste betala moms.

2) Vissa veckotidningar betalar 6 procent i annonsskatt på reklamintäkter
över 3 milj. kr. per år. De kommer i regel inte upp till detta belopp
och behöver således inte betala annonsskatt. Andra veckotidningar måste
betala 10 procent i annonsskatt. De har ofta reklamintäkter över 3 milj.
kr. per år och drabbas alltså av denna skatt.

3) Vissa veckotidningar har rätt till fördelaktiga lån ur pressens
lånefond. Andra veckotidningar har inte denna rätt.

4) Vissa veckotidningar får produktionsstöd på 200 000 kr. per år.
Andra veckotidningar har inte rätt till sådant stöd.

5) Vissa veckotidningar får del av den statliga annonseringen i form av
s. k. samhällsinformation. Andra veckotidningar får inte del av sådana
annonser.

Det är från många synpunkter olämpligt att statsmakterna sålunda på
punkt efter punkt gör skillnad mellan olika slag av veckotidningar. Detta
kan lätt leda till en godtycklig bedömning av ”värdet” av olika slag av
veckotidningar. Det är vidare, som framhålls i motionen, tveksamt om
den systematiska uppdelningen mellan olika slag av veckotidningar är
förenlig med bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen.

Dessa omotiverade skillnader mellan olika slag av veckotidningar
förstärks om de s. k. veckotidningarna av dagspresskaraktär, såsom
föreslås i propositionen 1974:74, får ett ytterligare höjt stöd. Propositionens
förslag i denna del bör därför avslås.

Jag anser med hänsyn till det anförda att utskottets hemställan dels
under punkten 1 b bort ha följande lydelse

att riksdagen

1. b) Med bifall till motionen 1974:140 hos Kungl. Maj:t
anhåller om tilläggsdirektiv till 1972 års pressutredning så att
denna utredning får till uppgift att lägga fram förslag som
begränsar den nuvarande diskrimineringen av vissa veckotidningar,

KU 1974:23

dels under punkten 3 a. bort ha följande lydelse
att riksdagen

3. a) Med bifall till motionen 1974:1748 hemställan punkten 3
och med anledning av propositionen 1974:74 hemställan
punkten 1 och med avslag på motionen 1974:1750 hemställan
punkten 1 godkänner de i propositionen föreslagna
ändringarna i grunderna för produktionsbidrag till dagstidningar
med den i motionen 1974:1748 hemställan punkten 3
föreslagna ändringen,

GOTAB 74 7524 S Stockholm 1974