Konstitutionsutskottets betänkande nr 19 år 1974

KU 1974:19

Nr 19

Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av riksdagens informationsutrednings
betänkande rörande riksdagens utåtriktade information
jämte motioner.

Ärendet

I detta betänkande behandlas riksdagens informationsutrednings
betänkande Riksdagens utåtriktade information samt de följdmotioner
som väckts med anledning av talmanskonferensens skrivelse till kammaren
(1974:11) med överlämnande av betänkandet, nämligen 1974:1595
av herr Hjorth (s) samt 1974:1598 av fru Fredgardh (c) och herr
Jonnergård (c).

Bakgrund m. m.

Vid 1972 års riksdag togs frågan om riksdagens utåtriktade information
upp i två motioner — 1972:100 av herr Börjesson i Falköping (c) och
1972:621 av herrar Wedén (fp) och Ekinge (fp). Grundlagberedningen
behandlade frågan om riksdagens informationsbehov i ett särskilt avsnitt i
motiven till förslaget till ny riksdagsordning (SOU 1972:15) och föreslog
att en särskild utredning skulle tillsättas. I sitt betänkande med anledning
av motionerna (KU 1972:25) redogjorde konstitutionsutskottet i en
omfattande recit för gällande ordning och tidigare riksdagsbehandling av
frågan angående riksdagens informationsbehov. I denna del hänvisas till
betänkandet. I betänkandet anförde utskottet vidare:

Det angelägna i att medborgarna får en fyllig och korrekt kunskap om
riksdagen och dess arbetssätt, om den samhällsdebatt som förs i riksdagen
och om riksdagens beslut har framhållits vid många tillfällen, senast nu av
grundlagberedningen. Utskottet vill för sin del understryka att en sådan
information är omistlig för en fungerande representativ demokrati.

Utskottet anslöt sig till grundlagberedningens förslag att en särskild
utredning skulle tillsättas. Beträffande utredningsuppdraget anförde
utskottet:

Press, radio och TV är de i särklass mest betydelsefulla förmedlarna av
information från riksdagen. Utredningen bör undersöka vad som kan
göras för att stimulera intresset för riksdagsarbetet från massmediernas
sida och vidga nyhetsförmedlingen genom dessa om riksdagen. Motionen
1972:621 syftar till stöd åt landsortspressens insatser för att orientera
dess läsare om riksdagsarbetet. Att motionärerna är ute i ett angeläget
ärende belyses av resultatet av den undersökning om pressens nyhetsbevakning
av riksdagsarbetet som grundlagberedningen har låtit företaga:
enligt undersökningen står det klart att omfattningen av riksdagsmaterialet
i regionpressen har minskat. Utredningen får i positiv anda pröva de

1 Riksdagen 1974. 4 sami. Nr 19

KU 1974:19

förslag till stöd- och stimulansåtgärder som har förts fram i den nämnda
motionen och i andra motioner i frågan, väckta under tidigare år. —
Utredningen bör uppehålla sig vid frågan om behovet och omfattningen
av samt formerna för riksdagens bevakning av pressens och etermediernas
behandling av frågor med anknytning till riksdagen och riksdagsarbetet.

Också på andra vägar bör det emellertid vara möjligt att öka
medborgarnas förtrogenhet med och förståelse för det parlamentariska
arbetet. Värdefulla uppslag torde stå att finna i de motioner som under
åren har avgivits i ämnet. Utländska parlaments sätt att lösa informationsproblemen
kan vara värda studium. En tanke, som kan få förnyad
aktualitet, är den att riksdagen ger ut en tidskrift med översiktliga
redogörelser för riksdagsarbetet och riksdagens beslut. En annan idé, som
har förts fram, är att riksdagen genom en särskild detalj skulle lämna
allmänheten service i form av svar på förfrågningar om riksdagsärendena
och riksdagsarbetet. Det finns anledning att överväga åtgärder för att
stimulera spridningen av snabbprotokollet från riksdagsdebatterna och
annat riksdagstryck; utskottet anknyter här tili synpunkter som har förts
fram i motionen 1972:100. Ytterligare ett uppslag, värt att pröva, går ut
på att man vidtar arrangemang som möjliggör för allmänheten att via
telenätet avlyssna kammardebatterna. — Utredningen har anledning att
fästa stort avseende vid informationen till skolungdomen om riksdagen.

I samband med att utredningen tar ställning till vilka åtgärder som
bäst främjar en ändamålsenlig information utåt om riksdagen, bör den
föreslå genom vilket eller vilka organ inom riksdagen som informationen
skall administreras.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag att uppdra åt
talmanskonferensen att tillsätta en utredning om riksdagens informationsbehov.
Den 31 oktober 1972 tillsatte talmanskonferensen utredningen
som antog namnet Riksdagens informationsutredning.

Riksdagens informationsutredning överlämnade den 6 december 1973
ett första delbetänkande om riksdagens utåtriktade information till
talmanskonferensen. I betänkandet föreslår utredningen dels åtgärder för
att underlätta massmediernas riksdagsbevakning, dels kompletterande
information på riksdagens initiativ.

Med skrivelsen 1974:11 överlämnade talmanskonferensen den 23
januari 1974 informationsutredningens betänkande till riksdagen. Två
följdmotioner väcktes, nämligen 1974:1595 av herr Hjorth (s) samt
1974:1598 av fru Fredgardh (c) och herr Jonnergård (c).

Sedan betänkandet och motionerna remitterats till konstitutionsutskottet
beredde utskottet ett stort antal nyhets- och informationsorgan
samt folkbildningsorganisationer tillfälle att yttra sig över utredningens
betänkande och följdmotionerna. Samma möjlighet bereddes de riksdagsanställdas
fackliga organisationer. Remissyttranden inkom från Centerns
presstjänst, Föreningen riksdagsjournalisterna, Moderata samlingspartiets
informationsavdelning, Nämnden för samhällsinformation, Pressens samarbetsnämnd
(gemensamt organ för Svenska Tidningsutgivareföreningen,
Publicistklubben och Svenska Journalistförbundet), Sveriges public relations
förening, Tidningarnas telegrambyrå (TT), Folkuniversitetet, Nykterhetsrörelsens
bildningsverksamhet, Studiefrämjandet, TBV, Riksdagens
ST-förening, avd. 2203 av Statsanställdas förbund, SACO-föreningen

KU 1974:19

för anställda vid riksdagen och dess verk samt Fackförbundspressens
samorganisation.

I det följande behandlas utredningens olika förslag med angivande av
vad som anförts i motionerna och remissinstanserna. Därvid följs
utredningens disposition.

Förbättrad service till massmedia

Den princip om att ge massmedierna service för att underlätta deras
arbete i riksdagen som hittills tillämpats anser utredningen att riksdagen
även fortsättningsvis bör tillämpa. Servicen bör emellertid utökas.
Särskilda insatser bör göras för att underlätta för landsortspressen att
bevaka riksdagen.

Informationstjänst för massmedierna (4.2 i betänkandet)

Utredningen

Utredningen föreslår att en riksdagens informationstjänst inrättas. Den
skall kunna hjälpa främst landsortspressen med att förmedla kontakter,
upplysa om var ett visst ärende ligger, skicka tryck och material, besvara
enklare frågor om riksdagen m. m. Utredningen påpekar att informationstjänstens
tillkomst inte får stänga några informationskanaler som redan i
dag finns, t. ex. mellan journalister och vissa tjänstemän. Informationstjänstens
uppgifter skall handhas av en pressekreterare.

Remissinstanserna

Frågan om att inrätta en informationstjänst för massmedierna tas upp
av fem remissinstanser. Nämnden för samhällsinformation anser att en
informationstjänst med uppgift att hjälpa massmedierna med bakgrundsmaterial
och lämpliga kontakter blir betydelsefull för dessas bevakningsarbete.

Föreningen riksdagsjournalisterna framhåller i sitt yttrande att informationstjänsten
för massmedia på inga villkor får medföra att andra
informationskanaler stängs. Föreningen anför att informationstjänsten
måste utformas så att ”den inte kommer i konflikt med t. ex. det kritiska
momentet i massmedias riksdagsbevakning”. Föreningen anser att informationstjänstens
viktigaste uppgift ligger på serviceplanet, dvs. att
förmedla kontakter med rätta personer, upplysa om var ett visst ärende
ligger osv. Denna service måste — enligt föreningens mening — vara
tillgänglig också utom normal kontorstid.

Även Pressens samarbetsnämnd och Sveriges public relations förening
understryker utredningens påpekande att informationstjänsten inte får
stänga några informationskanaler som finns redan i dag. TT motsätter sig
i sitt yttrande inte den föreslagna informationstjänsten för massmedia
men framhåller ”att erfarenheten visat att myndigheternas förstärkning
med en kår av informatörer så som skett under senare år långt ifrån alltid

KU 1974:19

inneburit förbättrad service åt nyhetsorganen utan tvärtom ej sällan
försvårat deras arbete”. Den inriktning som informationstjänsten föreslås
få, dvs. att på tidningarnas uppdrag förmedla kontakter, lämna upplysningar
osv. i stället för att producera pressmeddelanden och liknande är
enligt TT:s bedömning riktig.

Överföring av textmaterial (4.3 i betänkandet)

Utredningen

Utredningen finner det angeläget att riksdagen ställer tekniska
anordningar till pressens förfogande som gör det möjligt för främst
landsortstidningarna att snabbt erhålla material från riksdagen. Därför
bör enligt utredningens förslag inrättas en telecentral utrustad med telex
och telefaksimil i anslutning till de lokaler som disponeras av pressen. Det
bör ankomma på förvaltningsstyrelsen att utforma detaljerna för anläggningarnas
utnyttjande.

Motionerna

I motionen 1974:1595 anförs att den telecentral som utredningen
föreslår blir ett värdefullt hjälpmedel främst för landsortspressen. Enligt
motionären borde det också vara möjligt för de enskilda riksdagsledamöterna
att via denna central kunna få sända debattinlägg o. d. till olika
tidningar.

Remissyttrandena

Av remissinstanserna tar Nämnden för samhällsinformation, Pressens
samarbetsnämnd och Föreningen riksdagsjournalisterna upp förslaget om
en telecentral utrustad med telex och telefaksimil. Alla tre tillstyrker
förslaget i denna del. Föreningen riksdagsjournalisterna anför att belastningen
på det allmänna telexnätet numera är så hög att tidningarna
drabbas av allvarliga förseningar. Föreningen föreslår därför att förhandlingar
tas upp med televerket om särbehandling i någon form av
pressmaterial från riksdagens telecentral.

Möjlighet till avlyssning av kammardebatten via telenätet (4.4 i betänkandet) Utredningen Vid

utredningens överläggningar med representanter för massmedierna
framfördes från de större landsortstidningarna önskemål om att få
möjlighet att kunna avlyssna kammardebatten via telenätet hemma på
respektive redaktion. Utredningen framhåller att riksdagens tekniska
utrustning medger utsändning av kammardebatten på vanliga linjer på
telenätet. Sådana linjer finns i dag till kanslihuset, UD och tidningarna

KU 1974:19

Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet. För närvarande
bekostas de befintliga ledningarna av abonnenterna själva. Utredningen
har emellertid vid sina överväganden kommit till att en sådan service blir
tämligen dyrbar samtidigt som långtifrån alla skulle ha möjlighet att
rationellt utnyttja en direkt ledning. Utredningen anser med hänsyn
härtill att riksdagen inte bör engagera sig i finansieringen av denna
service.

Remissinstanserna

Av remissinstanserna har Nämnden för samhällsinformation och
Föreningen riksdagsjournalisterna behandlat frågan om möjlighet till
direktavlyssning av kammardebatten via telenätet. Nämnden för samhällsinformation
delar utredningens uppfattning att riksdagen inte skall
engagera sig i finansieringen av en sådan service. Föreningen riksdagsjournalisterna
anför däremot att utredningen bort studera frågan närmare.
Det bör enligt föreningen vara möjligt för landsortstidningar att per
telefon få höra en viss debatt eller en del av den. På så sätt ställs
kostnaden för den enskilda tidningen i direkt proportion till utnyttjandet
av servicen och det blir rimligt för tidningen att själv betala för denna.

Tillhandahållande av riksdagstryck (4.5 i betänkandet)

Utredningen

Utredningen anför att förslag om att pressen skall erhålla riksdagstrycket
kostnadsfritt framförts från olika håll. Utredningen anser också att
det är väsentligt att tidningarna har tillgång till riksdagstryck i den
utsträckning de anser sig ha användning för det. Gratisabonnemang på
riksdagstrycket torde dock enligt utredningen inte nämnvärt främja
riksdagsbevakningen. Enstaka riksdagstryck bör emellertid enligt utredningens
förslag på begäran snabbt och kostnadsfritt tillställas tidningarna.
För denna service bör informationstjänsten svara.

Remissinstanserna

Nämnden för samhällsinformation delar utredningens uppfattning att
det inte nämnvärt skulle främja riksdagsbevakningen om riksdagen utan
behovsprövr.ing kostnadsfritt tillhandahöll riksdagstrycket till tidningarna.
Föreningen riksdagsjournalisterna anför i sitt yttrande att problemet
för tidningarna beträffande riksdagstrycket inte ligger på kostnadssidan
utan gäller distributionen. Tidningarnas abonnemang av riksdagstrycket
måste enligt föreningens uppfattning hanteras i en särskild ordning så att
tidningarna erhåller trycket snabbare än för närvarande.

KU 1974:19

Frågor angående utskottsbevakning (4.6 i betänkandet)

Utredningen

Vid utredningens utfrågningar framfördes tre önskemål avseende
utskottsbevakningen: presskonferenser efter beslutssammanträden, tillgång
till utskottens faktamaterial för journalisterna samt offentliga
utfrågningar i utskotten. Frågan om offentliga utfrågningar i utskotten,
vilken har prövats av riksdagen vid flera tillfällen under senare år, har
utredningen inte ansett sig böra pröva. Beträffande önskemålet om fri
tillgång till utskottens faktamaterial anför utredningen att detta skulle få
besvärande konsekvenser ur offentlighetssynpunkt. Utredningen anser att
utskotten i stället själva från fall till fall bör ta ställning till om visst
material skall offentliggöras före betänkandet. Utredningen anser vidare
att presskommunikéer bör utfärdas efter beslut i ärenden, som kan
förväntas intressera allmänheten. Presskonferenserna bör reserveras för
frågor, som har ett betydande politiskt intresse. Informationstjänsten bör
hjälpa till med de praktiska detaljerna i samband med presskonferenserna.

Remissinstanserna

Beträffande bevakningen av utskottsarbetet framhåller Föreningen
riksdagsjournalisterna kravet på ökad offentlighet kring utskottens
arbete. Enligt föreningen måste regeln vara ”att utskotten så snabbt det
någonsin är möjligt redovisar sina beslut utan hänsyn till den snårskog av
bestämmelser och rena sedvänjor som nu existerar”. Föreningen anför
vidare att utskottens faktamaterial i sin helhet i princip måste vara
offentligt.

Riksdagsmaterial med regionalt och lokalt intresse (4.7 i betänkandet)
Utredningen

Inom TT:s verksbyrå har hittills, i den mån det funnits resurser, för
landsortspressens räkning skett en särskild bevakning av lokal- och
regionalanknutet material. Under 1973 har inom TT diskuterats att
utöka denna bevakning till en särskild specialtjänst. Intresset bland
tidningar för en sådan specialtjänst uppges ha varit stort. TT beräknar
kostnaderna för denna specialtjänst till ca 120 000 kronor om hela
teleprinternätet utnyttjas för leveranser till alla berörda tidningar.

Utredningen föreslår att riksdagen beviljar dagspressen genom TT:s
förmedling ett anslag för de abonnemangskostnader som uppkommer för
den angivna specialtjänsten. Härigenom får hela dagspressen möjligheter
att erhålla riksdagsmaterial med lokalt och regionalt intresse.

Remissinstanserna

Nämnden för samhällsinformation tillstyrker utredningens förslag i

KU 1974:19

denna del och anför att förslaget om bearbetning av riksdagsmaterialet
från regional och lokal synpunkt på riksdagens bekostnad är ett
fullföljande av riksdagens strävan att förbättra servicen till sådana
massmedier som av geografiska och ekonomiska skäl inte kan ha egna
medarbetare i riksdagshuset. Nämnden framhåller att riksdagen för de
medier som har möjlighet till direkt bevakning i riksdagshuset påtagit sig
bl. a. kostnader för lokaler, apparatur och dylikt i syfte att underlätta
deras arbete.

Även Centerns presstjänst tillstyrker förslaget och framhåller vikten av
att all dagspress får tillgång till material från riksdagen. I yttrandet anförs
i denna del:

Den övervägande delen av informationen om riksdagen sker via TT i
form av löpande snabbreferat och sammandrag. Här bör påpekas att ett
icke obetydligt antal tidningar inom dagspressektorn — ett trettiotal —
inte abonnerar på TT:s material framför allt av kostnadsskäl. Den
föreslagna informationstjänsten tycks inte komma att täcka detta
tomrum ifråga om snabb information. TT bör i detta fall tack vare sina
tekniska resurser ges möjlighet att vidarebefordra riksdagsmaterial till i
första hand all dagspress. Det kan möjliggöras genom ett anslag till TT:s
riksdagsbevakning. Även när det gäller riksdagsmaterial av regionalt och
lokalt intresse bör understrykas att samtlig dagspress bör få del av den
specialtjänst via TT som utredningen föreslagit.

Pressens samarbetsnämnd förklarar i sitt yttrande att samarbetsnämnden
inte har något att invända mot den lösning utredningen
föreslagit under förutsättning att TT accepterar den. TT framhåller i sitt
yttrande att TT:s verksredaktion under många år betjänat tidningarna
med lokala och regionala nyheter bl. a. från riksdagen och att detta
material är mycket uppskattat av abonnenterna. TT har på senare tid
diskuterat möjligheterna att bygga ut denna bevakning från riksdagen. En
preliminär förfrågan hos tidningarna har visat att intresset härför är stort.
Åtskilliga tidningar har dock betonat att deras ställningstagande till ett
erbjudande av ett sådant specialabonnemang blir beroende av vad ett
sådant skulle kosta. Beträffande utredningens förslag i denna del anför
TT vidare:

TT vill för sin del medge att vissa främst administrativa fördelar är
förenade med den av utredningen föreslagna lösningen. Mot dessa
fördelar måste emellertid vägas den nackdel som ligger i den eventuella
risken att det föreslagna anslaget till tidningarna av riksdagsledamöter
eller tjänstemän i riksdagen skulle kunna uppfattas sorn ett slags åtagande
från TT:s sida att utan normal nyhetsbedömning och journalistisk
bearbetning distribuera material som vederbörande önskar delge de lokala
nyhetsorganen. TT vill i anledning därav starkt understryka att TT inte
under några omständigheter kan vika från den principen att det är TT
som ensam bär ansvaret för nyhetsbedömning och redigering av material
som TT lämnar till tidningarna. Vid en sammanvägning av här redovisade
synpunkter har TT kommit fram till att fördelarna med det föreslagna
systemet överväger, allra helst som de berörda riskerna måste bedömas
som små och bör kunna elimineras.

Utredningen säger på ett ställe i betänkandet (s. 22) att ”bedömningen
av materialets nyhets- och informationsvärde skall ligga hos redaktioner -

KU 1974:19

na”. TT vill här till redaktionerna räkna TT:s egna redaktioner och utgår
sålunda från att uttalandet gäller också lokalt och regionalt material som
TT :s redaktioner behandlar och sänder till sina abonnenter. Häri ligger
enligt TT :s mening en garanti för att försök till obehöriga påtryckningar
inte skall i nämnvärd omfattning förekomma och i den mån de
förekommer kunna med skärpa avvisas.

I yttrandet anföres vidare att TT s ledning avser att utfärda en skriftlig
instruktion till ledning för dem som skall handha den tilltänkta servicen.
Av denna kommer klart att framgå att TT:s medarbetare ensamma eller
självständigt avgör vad som skall ges ut och hur materialet skall utformas.

Föreningen riksdagsjournalisterna, som i och för sig stöder tanken på
en utbyggd lokal regional service, avvisar dock av principiella skäl
utredningens konstruktion.

Föreningen anför i denna fråga bl. a.

Principiellt är det helt oacceptabelt att en viss form av riksdagsbevakning
görs beroende av anslag från riksdagen. Vill man stödja tidningarna
ekonomiskt måste detta ske utan att man samtidigt styr innehållet.

Stöd till pressen bör utformas så att det allmänt förbättrar tidningarnas
ekonomiska villkor utan att vara bundet till visst material. Om de
berörda tidningarna inte skulle använda generellt ökade resurser till
abonnemang på regionalt riksdagsmaterial har utredningen överskattat
efterfrågan eller den ekonomiska insatsens effekt.

Kammarfotograferingen (4.8 i betänkandet)

Utredningen

Utredningen anser att det är angeläget att pressfotograferna ges rimliga
arbetsmöjligheter i riksdagen. För att förbättra de nuvarande i detta
avseende mindre tillfredsställande förhållandena förordar utredningen att
ytterligare ett kamerarum iordningställes. För att undvika onödig
tidsutdräkt har utredningen redan hemställt hos förvaltningsstyrelsen att
denna skall överta den vidare handläggningen av denna fråga.

Remissinstanserna

Av remissinstanserna har endast Föreningen riksdagsjournalisterna
berört frågan om kammarfotografering. Föreningen anser att möjligheterna
att utöva meningsfull bildjournalistik i riksdagen är utomordentligt
begränsade. Från fotograferna har framförts önskemål om tillträde till
kammaren. Föreningen framhåller att utredningen ”över huvud taget inte
befattat sig med huvudkravet om tillträde till kammaren” för fotograferna.
Enligt föreningens uppfattning ”går det inte att på allvar motivera
denna kammarens helgd”.

KU 1974:19

Kurser för journalister (4.9 i betänkandet)

Utredningen

Utredningen föreslår att den nuvarande årliga studieveckan i riksdagen
för landsortsjournalister ersätts med en kurs som tar sikte på den
redigerande personalen på tidningarna men till vilken även andra grupper
av journalister kan beredas tillträde. Vid kontakter med utredningen har
pressinstitutet förklarat sig positivt till samarbete i denna fråga. Den
föreslagna pressekreteraren bör delta i planeringen av kurser och
riksdagen bör svara för alla kostnader i samband med kursen.

Motionerna

I motionen 1974:1595 anförs att kursen för journalister bör stå öppen
inte bara för landsortsjournalister utan för journalister och annan
personal vid alla tidningar samt etermedier som sysslar med riksdagsbevakningen.

Remissinstanserna

Av remissinstanserna har Studiefrämjandet och Sveriges public relations
förening tagit upp frågan om kurser för riksdagsjournalister. Båda
remissinstanserna är positiva till förslaget i denna del. Sveriges public
relations förening föreslår att även informationstjänstemän skall få
möjlighet att delta i dessa kurser.

Vissa övriga förslag och åtgärder (4.10 i betänkandet)

Utredningen

Vid utredningens utfrågningar med representanter för olika massmedier
framställdes ytterligare en del förslag som utredningen antingen
ställde sig negativ till eller ansåg att de borde prövas på annat håll eller
behandlas av utredningen i annat sammanhang. Beträffande de förslag
som framställts att den föreslagna informationstjänsten skall göra
journalistiska paket och veckosammanfattningar anför utredningen att
dessa uppgifter bör ankomma på partiernas presstjänst och eventuellt TT.
Beträffande frågan om en bildservice från riksdagen anför utredningen att
det är lämpligast att informationstjänsten får till uppdrag att förmedla
uppdrag till bildbyråer i Stockholm. Utredningen hänvisar även till TT:s
porträttarkiv. Beträffande journalisternas önskemål att få delta i utskottens
resor förordar utredningen inte någon ändring i nuvarande bestämmelser.

Till utredningen framfördes vidare förslag om snabbare distribution av
riksdagstrycket (handläggs nu inom förvaltningskontoret), snabbare
tryckning av motionerna under den allmänna motionstiden (åtgärder har
redan vidtagits av tryckerienheten inom förvaltningskontoret), möjlighet

KU 1974:19

för massmedia att utnyttja riksdagens upplysningstjänst samt inrättande
av ett pressarkiv i riksdagen (utredningen skall återkomma till dessa
frågor i ett senare sammanhang), fram flyttning av plenitiderna i syfte att
undvika kvällsplena (kommer att prövas av utredningen om riksdagens
arbetsformer). Beträffande dessa förslag föreslår utredningen inga ytterligare
åtgärder i detta sammanhang. Vidare föreslår utredningen att även
landsortspressen genom informationstjänstens förmedling bör få rätt att
ta del av och få kopia av den första utskriften av ett anförande i
kammaren. Vidare föreslås att informationstjänsten bör se till att
landsortspressen får tillgång till de anteckningar som görs vid kammarsekreterarens
överläggning med riksdagsjournalisterna varje vecka. Utredningen
föreslår slutligen att informationstjänsten får i uppdrag att
utarbeta en kortfattad skrift med riksdagsinformation för journalister.

Motionerna

I motionen 1974:1598 anförs bl. a. att bilden har en utomordentligt
stor betydelse för informationen. De flesta tidningar försöker att i så stor
utsträckning som möjligt utnyttja bilder och bildtexter för att lätta upp
tungt textmaterial. I många fall kan tillgången på bilder vara avgörande
för en tidnings vilja att publicera en viss artikel. För att skapa garantier
för att riksdagsmaterialet verkligen publiceras är det enligt motionärerna
angeläget att bildservicen till tidningarna beaktas. Den av utredningen
föreslagna pressekreteraren bör därför också ges möjligheter att bygga
upp en bildservice som utan kostnad ställs till tidningarnas och övriga
massmediers förfogande. .

Remissinstanserna

Av de frågor som utredningen behandlar i detta avsnitt är det främst
frågan om en bildservice från riksdagen som föranlett kommentarer från
remissinstanserna.

Pressens samarbetsnämnd stöder yrkandet i motionen 1974:1598 och
föreslår att möjligheterna att ordna en enkel bildservice ingående prövas.
Samarbetsnämnden anför att aktuella bilder är ett bra sätt att lätta upp
riksdagsmaterialet och därmed göra det attraktivare för den som bestämmer
om det skall tas in i tidningen. Enligt samarbetsnämndens uppfattning
borde det åtminstone vara möjligt för journalisterna att få sina
bilder framkallade i riksdagshuset och vidarebefordrade per telefoto till
sina redaktioner.

Centerns presstjänst framhåller i sitt yttrande att inte alla tidningar
har tillgång till det porträttarkiv som finns hos TT. Det är emellertid
viktigt att samtliga tidningar får tillgång till såväl ett porträttarkiv som
bilder från större debatter.

Även SACO-föreningen för anställda vid riksdagen och dess verk anser
att kraven på en bättre bildservice bör tillgodoses.

KU 1974:19

Riksdagens egen informationsverksamhet

Förutom de åtgärder som föreslagits för att underlätta massmediernas
information om riksdagsarbetet föreslår informationsutredningen att
riksdagen själv skall bedriva en utökad informationsverksamhet. Utredningen
framhåller därvid att det förutom information om det aktuella
politiska skeendet i riksdagen även behövs information om riksdagens
kompetens och arbetsformer. De förslag som utredningen framlägger i
denna del har disponerats efter de målgrupper som utredningen anser att
riksdagens egen informationsverksamhet bör rikta sig till, nämligen alla
medborgare, den av riksdagen aktivt intresserade allmänheten, de
politiskt intresserade samt lärare och studerande.

Information till alla m e d b o r g a r e (5.1 i betänkandet)

Enligt utredningen bör huvudsyftet med den information som riktas
till allmänheten i dess helhet vara dels att informera om riksdagens beslut
och verksamhet, dels att illustrera riksdagens roll i folkstyret. Informationen
bör bidraga till en allmän fortbildning i medborgarkunskap samt
komplettera och förstärka massmediernas redaktionella information.

Informationsannonsering i dagspressen (5.1.1)

Utredningen

Utredningen föreslår att ett försök görs under 1974 års riksdag med
annonsering i dagspressen under 8 veckor inom vissa avgränsade
geografiska regioner. Annonseringen, vars effekter föreslås bli utvärderade
med vetenskapliga metoder, skall innehålla information om

Veckan som gått

a) allmän sammanfattning av riksdagsveckan

b) information om beslut

c) information om utskottsarbetet

Innevarande vecka (publicering tisdagar)

a) uppgifter om plenumtider

b) viktigare ärenden under veckan

Institutionell information

a) information om riksdagstrycket och riksdagens tidskrift

b) litet riksdagslexikon

Annonseringen föreslås ske i samverkan med Nämnden för samhällsinformation.
Den totala kostnaden inklusive utvärderingen beräknas bli ca
1,3 miljoner kronor.

KU 1974:19

Remissinstanserna

Flera remissinstanser har tagit upp utredningens förslag om försöksannonsering
i dagspressen. Nämnden för samhällsinformation tillstyrker
detta projekt som en lämplig åtgärd för att införskaffa ett behövligt
beslutsunderlag. Nämnden föreslår att detta försöksprojekt snabbehandlas
i riksdagen för att möjliggöra ett genomförande under innevarande
riksdagssession.

Även Pressens samarbetsnämnd tillstyrker den föreslagna försöksverksamheten
och uttalar förhoppningen att försöket skall leda till att
annonseringen så småningom utvidgas till alla dagstidningar. Samarbetsnämnden
uttalar den meningen att regelbunden informationsannonsering
i dagspressen är ett effektivt medel att nå medborgarna med en
information som kompletterar massmediernas nyhetsrapportering.

Fackförbundspressens samorganisation anför i sitt yttrande att den
föreslagna försöksverksamheten med informationsannonsering i dagspressen
är ett ”både intressant och angeläget uppslag”. Begränsningen till
enbart dagspress är emellertid svårförståelig. Inom en rad TS-områden
når enskilda fackförbundstidningar fler hushåll och läsare än den lokala
pressen. Samorganisationen föreslår att försöksverksamheten mot den
bakgrunden vidgas till att omfatta även fackförbundspress och likartad
organisationspress.

Sveriges public relations förening understryker i sitt yttrande starkt
vikten av att försöksannonseringen utvärderas på ett så rättvisande sätt
som möjligt. De begränsade erfarenheterna av icke-kommersiell informationsannonsering
i vårt land är inte entydigt goda. Föreningen framhåller
vidare att den totalitetsprincip som måste tillämpas vid sådan annonsering
innebär att resurserna inte kan utnyttjas på ett ur ekonomisk
synpunkt optimalt sätt.

SACO-föreningen för anställda inom riksdagen och dess verk uttalar
liksom Studiefrämjandet tveksamhet angående förslaget om annonsering i
dagspressen. SACO-föreningen anför att nyhetsvärdet i annonser torde
vara lågt samtidigt som kostnaderna för annonseringen blir höga.

Riksdagsinformation i Radio/TV (5.1.2)

Utredningen

Utredningen föreslår att riksdagen ger talmanskonferensen i uppdrag
att med Sveriges Radio diskutera möjligheterna för s. k. samhällsinformation
från riksdagen i Radio/TV eller hur man på annat sätt kan utöka
informationsutbudet från riksdagen. Utredningen påpekar att radio och
TV för närvarande sänder olika typer av inslag ”på begäran av statlig
myndighet”, nämligen korta meddelanden, s. k. trailers i radio, s. k. spots
i TV, eller mer omfattande program.

Enligt utredningens mening finns det inget som förhindrar sändning av
dylika meddelanden på begäran av riksdagen, om de står i överensstämmelse
med vad som sägs i § 11 i Sveriges Radios avtal med staten, dvs. ”är
av vikt för allmänheten”.

KU 1974:19

Remissinstanserna

Av remissinstanserna tar Nämnden för samhällsinformation och
Föreningen riksdagsjournalisterna upp frågan om s. k. särskild samhällsinformation
från riksdagen i radio/TV. Nämnden för samhällsinformation
tillstyrker att en sådan diskussion tas upp med Sveriges Radio. Om
parterna enas i denna fråga bör en försöksverksamhet planeras och
möjligen samordnas med försöksverksamheten för dagspressannonsering
eftersom samma grundmaterial kan användas. Föreningen riksdagsjournalisterna
framhåller att utredningen inte framför någon kritik av Sveriges
Radios nuvarande riksdagsbevakning. Utredningens förslag om särskilda
riksdagsprogram utgår ifrån ”en diffus och icke underbyggd kritik från
1969 års radioutredning” av innebörden att massmedias spegling av den
politiska debatten tenderar att skymma beslutens innebörd. Enligt
föreningens uppfattning är detta påstående obestyrkt. Föreningen anför:

Man kan med större rätt hävda motsatsen, nämligen att speglingen av
debatten skapar det intresse som är nödvändigt för att innebörden av
besluten skall tränga ut. Och såväl beslut som innebörd redovisas i de
vanliga nyhetsprogrammen.

Ökar man programutrymmet med särskild samhällsinformation måste
det antingen bli fråga om att dubblera nyhetsprogrammen eller att föra
ut beslut som inte är så viktiga att de klarar sig igenom redaktionernas
normala nyhets- och informationsbedömning.

I bägge fallen uppstår stora problem. Skall riksdagen föra ut sin egen
information på en programtid som är avsevärt kortare än den som
nyhetsprogrammen använder för ändamålet ställs ännu hårdare krav på
urvalet. Hur detta skall lösas och vem som skall göra urvalet går
utredningen inte in på.

Inte heller har man funderat på hur allmänheten vid dubbleringar skall
uppfatta den särskilda samhällsinformationen i förhållande till den
normala journalistiska bevakningen. Begreppet ”redovisning av beslut”
torde innebära en till formen neutral men i den praktiska utformningen
konsekvent positiv presentation. Det finns alltså en uppenbar risk för att
dessa program kan användas som korrektionsmedel gentemot en allsidig
och samhällskritisk journalistik.

Föreningen finner förslaget om den särskilda samhällsinformationen
principiellt betänkligt och sakligt illa underbyggt och avstyrker därför
utredningens förslag i denna del.

Sveriges Radio anför i sitt remissyttrande att det bör fastslås att
information om riksdagsarbetet, debatter och beslut ingår som en
naturlig del i den ordinarie programverksamheten. Enligt Sveriges Radios
uppfattning har en väsentlig del av stoffet i samhällsprogrammen
anknytning till det lagstiftningsarbete, som äger rum i riksdagen.
Beträffande utredningens förslag om att talmanskonferensen skall ges i
uppdrag att med Sveriges Radio diskutera möjligheterna för s. k. särskild
samhällsinformation från riksdagen anför Sveriges Radio vidare:

Principiellt bör diskuteras om det är riksdagen eller den verkställande
myndigheten, som lämpligast handhar informationen i anslutning till nya
lagar och deras betydelse för medborgaren när det gäller rättigheter och
skyldigheter. Praktiska skäl kan tala för att det är myndighetens uppgift

KU 1974:19

att i anslutning till sin informationskampanj om exempelvis en ny
lagstiftning ta kontakt med Sveriges Radio för att begära att s. k. särskild
samhällsinformation sänds. Myndigheten kan på detta sätt samordna
denna del i en informationskampanj med andra aktiviteter.

Sveriges Radio har sedan hösten 1971 en beredningsgrupp, som först i
försökssyfte men sedan 1973 permanent berett myndigheters önskemål
om särskild samhällsinformation på basis av 11 § i avtalet. Denna grupp
består av representanter för Centrala kansliet, ljudradion, TV 1 och TV 2.
Genom bl. a. kontakter med Nämnden för samhällsinformation har
företagets bedömningsprinciper och beredningsgruppens arbetssätt bekantgjorts
hos myndigheter. I detta nu ingår s. k. trailers i TV och korta
blänkare i ljudradion som en del i många myndigheters informationskampanjer.
Enligt företagets mening har detta samarbete med myndigheterna
löpt friktionsfritt. Många myndigheter anser att den kompletterande
information, som i denna form lämnas i radio och TV, har varit en
viktig del av en informationsinsats.

Sveriges Radio önskar alltså framhålla att praktiska skäl kan tala för
att man genom kontakter mellan den informationsansvariga myndigheten
och Sveriges Radio bäst kan kanalisera behovet av särskild samhällsinformation
om rättigheter och skyldigheter för den enskilde i anslutning till
nya eller existerande lagar. Men Sveriges Radio är givetvis beredd att med
riksdagens talmanskonferens utbyta synpunkter på och redogöra för
erfarenheter av denna typ av information samt diskutera möjligheter för
riksdagen att initiera s. k. särskild samhällsinformation.

Information till den av riksdagen aktivt intresserade
allmänheten (5.2 i betänkandet)

Utredningen

Utredningen föreslår ett antal åtgärder för att underlätta för den av
riksdagen aktivt intresserade allmänheten att få information om riksdagens
arbete. En särskild informationstjänst för allmänheten bör inrättas
med uppgift att svara på frågor om riksdagen och riksdagsarbetet.
Informationstjänsten bör vara öppen under dagtid samt även på kvällstid
någon dag i veckan. Vidare föreslår utredningen att resurserna för
visningsverksamheten i riksdagshuset förstärks genom att föreståndarbefattningen
görs till en heltidstjänst. Viss samordning föreslås
dessutom av de olika slags studiebesök som förekommer. Utredningen
föreslår också att servicen på åhörarläktaren förbättras genom att
följande åtgärder vidtas:

a) Förutom ledam otsförteckning och talarlista bör dagordning utdelas
till alla besökande.

b) Ett exemplar av aktuella delar av riksdagstrycket bör finnas
tillgängligt i foajén, och de besökande skall göras uppmärksamma på det.

c) En speciellt för läktarbesökande avpassad broschyr bör framställas
och utdelas gratis.

d) Utställningar om riksdagen och dess arbete bör arrangeras i
allmänhetens foajé.

KU 1974:19

Remissinstanserna

Utredningens förslag i denna del har endast kommenterats av
SACO-föreningen för de anställda vid riksdagen och dess verk. Föreningen
anser att särskilt intresse bör ägnas dem som på eget initiativ
besöker åhörarläktaren. Föreningen anser att utredningens förslag om
bättre information till åhörarna snarast bör förverkligas. Föreningen
anför vidare att det framför allt i frågor av större omfattning vöre av
värde för besökaren att få tillgång till en stencil med en kort presentation
av ärendet och en redovisning av partiernas ställningstaganden vid
utskottsbehandlingen.

Information till de politiskt i n t r e s s e r a d e (5.3 i
betänkandet)

Riksdagens tidskrift (5.3.1)

Utredningen

Utredningen framhåller att dagspressen och radio/TV med sin riksdagsbevakning
i huvudsak tillgodoser de politiskt intresserades önskemål
om att kunna följa den politiska verksamheten i riksdagen. Eftersom
riksdagsmaterialet i dagspressen och Radio/TV måste konkurrera med
annat nyhetsmaterial kan dessa medier emellertid aldrig vara heltäckande.
Eftersom de i stort sett enbart arbetar med dagsfärskt material
”repareras” enligt utredningen sällan en knapphändig redovisning från
t. ex. ett arbetsplenum i riksdagen.

För att möjliggöra för i första hand de politiskt intresserade att mera i
detalj ta del av debatter och beslut i de viktigare riksdagsärendena
föreslår utredningen att riksdagen skall ge ut en tidskrift med utgivning
en gång per vecka under sessionstid. Tidningen bör redigeras av en
heltidsanställd redaktör vilken skall vara underställd ett redaktionsråd
med representanter för de politiska partierna. I en särskild bilaga
presenterar utredningen närmare tidskriftens utformning. Den föreslås få
en upplaga på 10 000 exemplar och försöksvis försäljas till ett prenumerationspris
om 25 kronor/år.

Motionerna

Frågan om riksdagens tidskrift tas upp i motionen 1974:1595. I
motionen föreslås att tidskriften även bör ge förhandsinformation om
och kortare referat av den verksamhet som pågår inom riksdagen i t. ex.
den utrikespolitiska klubben, konstklubben, Rifo samt den idrotts- och
motionsverksamhet som riksdagens idrottsklubb och partigrupperna
bedriver. Även utskottens resor och studiebesök kunde enligt motionären
ges utrymme i tidskriften.

KU 1974:19

Remissinstanserna

Ett flertal av remissinstanserna har behandlat frågan om en veckotidskrift
från riksdagen. Nykterhetsrörelsernas bildningsverksamhet finner
förslaget intressant och anför att en sådan tidskrift skulle bli en nyckel
till information som nu saknas eftersom det nuvarande riksdagstrycket är
för ”massivt” för att den enskilde utan politiska engagemang eller
politiska uppdrag skulle kunna följa med i vad som är på gång.

Även Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV) är positiv till
förslaget om en veckotidskrift. TBV anför att det vore önskvärt om ett
vecko- eller t. o. m. månadsprogram för riksdagens arbete publicerades så
att intresserade lätt i förväg kunde få veta vad som står på riksdagens
dagordning.

Centerns presstjänst understryker i sitt yttrande ”vikten av en
refererande, icke-citerande tidskrift”. Vidare föreslås en breddning av
innehållet genom en viss samordning med ”Departementsnytt — faktasamling
i samhällsfrågor”. I yttrandet anförs slutligen att tidskriften inte
endast bör innehålla redovisning av fattade beslut utan även ta upp frågor
som är under behandling i riksdagen.

Även SACO-föreningen för de anställda vid riksdagen och dess verk
förordar en samordning med Departementsnytt. Föreningen anför att
den samhällsinformation som den planerade tidskriften är avsedd att ge i
huvudsak riktar sig till samma läsekrets och ofta behandlar samma frågor
som denna tidning. Enligt föreningens mening bör från riksdagens sida
eftersträvas att på sikt få till stånd en för regering och riksdag gemensam
informationstidskrift i vilken läsaren kan följa en reform från utredningsdirektiven
till riksdagsbeslutet. Om planerna på en riksdagens egen
veckotidskrift inte avskrivs, bör man enligt föreningens mening lämpligen
iordningställa ett provexemplar, som — bättre än utredningsbetänkandet
— åskådliggör hur tidskriften är avsedd att utformas.

TT ställer sig tveksamt till om nyttan av en veckotidskrift från
riksdagens sida kan komma att motivera kostnaden för en sådan. TT är
dock beredd att mot skäligt arvode medverka med material till
tidskriften.

Sveriges public relations förening är tveksam till möjligheterna att ge
ut en tidskrift som både har tillräckligt kort pressläggningstid och
lättillgänglig utformning av ett i varje fall i fråga om urvalet kontroversiellt
material. För att tidskriften skall få fullgott läsvärde måste båda
dessa villkor uppfyllas. Föreningen förordar att man först avvaktar
erfarenheterna av en allmän ökning av informationsaktiviteterna.

Fackförbundspressens samorganisation avstyrker förslaget om en
veckotidskrift från riksdagen. De politiskt intresserade, den målgrupp
som tidningen skulle rikta sig till, torde enligt samorganisationen redan
kunna tillgodose sina önskemål genom bl. a. snabbprotokollen. De för
ändamålet avsedda medlen bör i stället överföras till anslaget för
försöksverksamhet med annonsering i dagspress och viss fackpress.

Även Nämnden för samhällsinformation avstyrker förslaget om

KU 1974:19

utgivning av en riksdagens tidskrift. Nämnden anser att en tidskrift från
riksdagen, Post- och Inrikes tidningar och Departementsnytt tangerar
varandra från mottagarsynpunkt och att man därför närmare bör studera
mottagarbehovet och de erforderliga ekonomiska och personella resurserna
innan beslut fattas om att ge ut en tidskrift från riksdagen. Detta är
väsentligt därför att det gäller ett beslut som dels har omfattande
ekonomiska konsekvenser dels ökar informationsmängden för en grupp
informationsmottagare i mellanledet som är ”översköljd av information”.

Spridning av riksdagstrycket och frågor angående övrigt tryck inom
riksdagen (5.3.2-5.3.3)

Utredningen

Utredningen diskuterar olika förslag att öka spridningen av riksdagstrycket.
Utredningen tar därvid bl. a. avstånd från tanken på ytterligare
prissubventionering eller kostnadsfritt tillhandahållande av riksdagstrycket
om inte en närmare undersökning kan visa att kostnaden för
riksdagstrycket är så betydande att t. ex. bibliotek inte kan abonnera på
trycket, trots att det finns efterfrågan. Utredningen föreslår att förvaltningsstyrelsen
får i uppdrag att göra en allmän översyn av allt det tryck
som produceras i riksdagens regi eller under dess medverkan, t. ex.
beträffande behov och målgrupper, prissättning, marknadsföring osv.
Utredningen påpekar i detta sammanhang att utredningen själv lagt fram
förslag om riksdagsinformation för journalister, broschyr för besökare på
allmänhetens läktare samt en riksdagens tidskrift. Till utredningen har
även framlagts förslag om att riksdagen skulle utge en riksdagsmatrikel
med biografiska uppgifter om ledamöterna och porträtt. Utredningen har
dock inte funnit tillräckligt starka skäl för att förorda en sådan utgivning.

Remissinstanserna

SACO-föreningen för anställda vid riksdagen och dess verk anför att
det bör övervägas om inte riksdagstrycket kan göras mera lättillgängligt
genom ändrad typografisk utformning, bättre register m. m. För att
underlätta för riksdagsledamöterna att sprida upplysningar om riksdagen
föreslår föreningen att en fickalmanack med sakuppgifter och siffermaterial
rörande riksdagen utarbetas.

Stöd till partigrupperna (5.3.4)

Utredningen

Utredningen föreslår att kanslistödet till partiernas riksdagsgrupper
skall räknas upp med 20 %. Det höjda stödet är tänkt bl. a. för att
bestrida ledamöternas portokostnader och därmed underlätta ledamöternas
kontakter med allmänheten. Utredningen har beräknat att i genomsnitt
ca hälften av höjningen kommer att tas i anspråk för detta ändamål.

KU 1974:19

Remissinstanserna

Av remissinstanserna har endast Moderata samlingspartiets informationsavdelning
berört utredningens förslag i denna del. Informationsavdelningen
anför i sitt yttrande att ledamöterna är i större behov av
sakkunnig hjälp för att öka sin kontakt med valmanskåren i mer vid
betydelse. Ökningen av kanslistödet bör därför inte fixeras till portokostnader
utan ges en form som möjliggör för respektive riksdagsgrupp att
till gruppen knyta en journalist på deltid för att hjälpa ledamöterna i
deras personliga massmediakontakter.

Information till lärare och studerande (5.4 i betänkandet)

Utredningen

Utredningen anför att riksdagens arbete och dess ställning i konstitutionen
är centrala avsnitt i ämnet samhällskunskap på de flesta nivåer i
utbildningsväsendet.

Skälet till att riksdagen bör engagera sig i en verksamhet som riktar sig
till skolorna är enligt utredningen vetskapen om att studierna kan bli
väsentligt mer givande om skolans ordinarie material kompletteras med
aktuellt och autentiskt material från riksdagen och med aktiviteter i
riksdagens regi. Skolverksamheten bör också stå i överensstämmelse med
riksdagsinformationens allmänna syften. Den bör därför utformas så att
den stimulerar till ett aktivt intresse för samhällsfrågor. Skolverksamheten
kommer därigenom också att bli ett led i fortbildningen i
medborgarkunskap.

Utredningen anser att skolverksamheten, som i fortsättningen bör
benämnas ”Riksdagens skoltjänst”, är av så stor betydelse att en väsentlig
utökning är önskvärd. Utredningen föreslår därför att en heltidstjänst
som föreståndare inrättas. Den arvodesbefattning som pedagogisk ledare
som finns för närvarande föreslås i samband därmed indragen. Utredningen
har avstått från att närmare penetrera verksamhetens utformning
inom skoltjänsten. Utredningen föreslår dock att en ny riksdagsbroschyr
utarbetas.

Utredningen framhåller vidare att en kursverksamhet i riksdagshuset
för lärare och för studieförbundens behov är ett bra sätt att stimulera
intresset för riksdagen. Enligt utredningen bör riksdagens personal och
ledamöter kunna medverka som föreläsare vid sådana kurser.

Remissinstanserna

Tjänstemännens bildningsverksamhet anför i sitt remissyttrande att
utredningens formuleringar antyder att man främst haft ungdomsskolans
behov i tankarna. TBV framhåller vikten av att man även beaktar
studieförbundens intressen när man inom skoltjänsten utarbetar informationshäften
och annat material. Enligt TBV kunde det vara en fördel om
skoltjänsten i vissa frågor knöt en referensgrupp till sig bestående av

KU 1974:19

representanter för studieförbunden. TBV föreslår vidare att skoltjänsten
får ett namn som bättre antyder att man även avser att verka inom
vuxenutbildningen.

Studieförbundens möjligheter att medverka i informationsförmedlingen
från riksdagen tas upp även av Folkuniversitetet, Nykterhetsrörelsens
bildningsverksamhet och Studiefrämjandet.

Folkuniversitetet anför i sitt yttrande att studieförbunden i olika
sammanhang har visat att de når ut till mycket stora medborgargrupper
och genom sina arbetsformer är väl ägnade att inte bara medverka i
spridning av information utan även bidra till att på olika sätt lägga en
grund för bearbetning av denna. För vissa av de frågor som behandlas av
informationsutredningen bör man därför enligt folkuniversitetets mening
överväga möjligheterna att genom studieförbunden direkt eller indirekt
ge medborgarna information. Tonvikten bör här läggas vid ärenden som
dels har en längre behandlingstid, dels beräknas eller kan antas
återkomma på riksdagens bord vid flera tillfällen och där den konkreta
riksdagsbehandlingen sålunda kan ges rollen av illustration av riksdagens
arbete. Till studieförbundens hjälp bör i sådana frågor utarbetas särskilda
informationspaket o. d.

Även Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet (NBV) framhåller i sitt
yttrande att de flesta frågor har en så kort behandlingstid att studieförbunden
inte hinner bedriva någon aktivitet kring dem ute i landet förrän
de förlorat sin aktualitet. Med för ändamålet särskilt avpassat material
skulle dock en studiecirkelverksamhet kunna skjuta fart kring större
frågor av typen kyrka och stat eller grundlagsförslaget.

Även Studiefrämjandet anför i sitt yttrande att studiekampanjer inom
studieförbunden kring riksdagens arbete kan vara en väg att nå stora delar
av allmänheten med fyllig bakgrundsinformation om riksdagens arbete.
En tänkbar uppläggning vore att anknyta till några aktuella politiska
frågor eller till en viss sektor inom statens verksamhet, t. ex. u-hjälpen,
försvaret eller vuxenutbildningen. Studiefrämjandet framhåller att det
vore värdefullt om riksdagen ställde särskilda resurser till förfogande för
att genomföra specialanpassade studiekampanjer antingen inom ramen
för riksdagens skoltjänst eller genom att särskilda bidrag ställs till
studieförbundens förfogande.

Organisation och kostnader

Utredningen

Beträffande frågan om organisationen av informationsarbetet anför
utredningen:

Utredningen angrep den organisatoriska frågan med den principiella
uppfattningen, att informationsfunktionerna borde samlas på ett ställe i
organisationen. Under arbetets gång framstod det emellertid allt klarare,
att denna princip inte kunde upprätthållas, främst av följande skäl.
Informationsverksamheten innefattar generellt sett två komponenter,
information om ärendebehandlingen och institutionell information. Den

KU 1974:19

första anknyter direkt till kammarens och utskottens funktioner, och den
andra är främst kopplad till förvaltningskontorets verksamhetsområde,
t. ex. visningsverksamheten i riksdagshuset och trycksaksproduktionen.
Att samla alla informationsuppgifter i antingen kammarkansliet eller
förvaltningskontoret skulle inte avlasta den andra enheten utan blott
komplicera ansvars- och ledningsfunktionen. Därför har utredningen
stannat för att den informationsverksamhet som har med det aktuella
riksdagsarbetet att göra bör inordnas i kammarkansliet och att den som
har med riksdagen som institution att göra förs till förvaltningskontoret.
Någon absolut uppdelning är emellertid inte möjlig, och avvikelser från
principen förekommer därför i de fall utredningen tror att organisationen
därmed kommer att fungera smidigare.

Den organisatoriska uppbyggnad som utredningen föreslår framgår av
bilaga 1.

Enligt de beräkningar som utredningen har gjort kommer kostnaderna
för den utökning av riksdagens informationsinsatser som föreslagits att
för budgetåret 1974/75 uppgå till följande belopp:

1.	Förbättrad service till massmedierna	250 000 kr.1
2.	Information till alla medborgare	i
3.	Information till den av riksdagen intresserade
	allmänheten	90 000 kr.
4.	Information till de politiskt intresserade	725 000 kr.
5.	Information till lärare och studerande	85 000 kr.

Remissinstanserna

Riksdagens ST-förening och avd. 2203 av Statsanställdas förbund
kritiserar i ett gemensamt yttrande den organisatoriska uppdelning av
informationsverksamheten som innebär att den föreslagna tidskriften och
annonseringsverksamheten blir underställd ett redaktionsråd bestående av
riksdagsdirektören och en företrädare för varje partigrupp i riksdagen
medan t. ex. trycksaksproduktionen inordnas under förvaltningskontoret.
Enligt organisationernas mening finns risk för att man med den
föreslagna organisationen bygger in motsättningar och kompetenstvister
som kan bli till men för informationsverksamheten. Enligt organisationernas
mening borde utredningen ha prövat att samordna hela informationsuppgiften
under ett riksdagens informationsråd till vilket kunde
knytas representanter för utskottens kanslier, skoltjänstens föreståndare
samt den eventuelle redaktören för riksdagens årsbok.

Utskottet

Sedan länge har inom riksdagen funnits önskemål om förbättrad
information angående riksdagen. Därvid har inte minst massmediernas

1 Härav ca 25 000 kr. av engångskaraktär.

2 Tilläggsanslag för budgetåret 1973/74 1 300 000 kr. till en försöksverksamhet
med dagspressannonsering.

KU 1974:19

bevakning av riksdagsarbetet varit aktuell. Utredningsarbete rörande
frågorna kring riksdagens utåtriktade information har bedrivits i olika
former sedan 1970. 1972 beslöt riksdagen tillsätta en särskild utredning
— riksdagens informationsutredning — för att behandla dessa frågor.
Dessutom fick utredningen i uppgift att överväga hur riksdagens behov av
sakinformation skall tillgodoses.

Riksdagens informationsutredning avgav i december 1973 ett delbetänkande
angående riksdagens utåtriktade information. I betänkandet
föreslår utredningen dels åtgärder för att underlätta massmediernas
riksdagsbevakning, dels kompletterande information på riksdagens initiativ.

Med anledning av betänkandet har väckts följdmotionerna 1974:1595
av herr Hjorth (s) och 1974:1598 av fru Fredgardh (c) och herr
Jonnergåfd (c). Båda motionerna intar en positiv hållning till utredningens
förslag i stort men utvecklar vissa särskilda synpunkter i några
frågor.

Utskottet har som ett led i sin behandling av ärendet berett ett stort
antal nyhets- och informationsorgan samt folkbildningsorganisationer
tillfälle att yttra sig över utredningens betänkande och följdmotionerna.
Samma möjlighet bereddes de riksdagsanställdas fackliga organisationer.
Remissyttranden inkom från Centerns presstjänst, Föreningen rikdagsjournalisterna,
Moderata samlingspartiets informationsavdelning, Nämnden
för samhällsinformation, Pressens samarbetsnämnd (gemensamt
organ för Svenska Tidningsutgivareföreningen, Publicistklubben och
Svenska Journalistförbundet), Sveriges public relations förening, Tidningarnas
telegrambyrå, Folkuniversitetet, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet,
Studiefrämjandet, TBV, Riksdagens ST-förening, avd. 2203
av Statsanställdas förbund, SACO-föreningen för anställda vid riksdagen
och dess verk samt Fackförbundspressens samorganisation. För innehållet
i remissyttrandena har redogjorts i föregående avsnitt. Som framgår därav
är grundinställningen till utredningens förslag genomgående positiv.

1 det följande behandlar utskottet utredningens förslag och följer
därvid i huvudsak dispositionen i utredningens betänkande.

Som utredningen närmare utvecklat i sitt betänkande förekommer
redan en betydande service från riksdagens sida för massmediernas
räkning. Utredningens förslag innebär att denna service skall utbyggas
genom olika åtgärder. Dit hör främst inrättande av en informationstjänst
för massmedierna, inrättande av en telecentral i riksdagen med telex- och
telefaksimilutrustning, ekonomiskt stöd åt tidningarna för att från TT
anskaffa nyhetsmaterial från riksdagen av lokalt och regionalt intresse
samt anordnande av kurser för journalister.

De av utredningen föreslagna åtgärderna till massmediernas tjänst
torde få störst betydelse för landsortspressens vidkommande. Detta
överensstämmer också med utredningens målsättning. Att så blir fallet
sammanhänger med att denna press oftast inte har någon egen reporter i
riksdagen. Utnyttjandet av de föreslagna nya serviceåtgärderna avses
emellertid inte skola förbehållas viss press utan skall stå öppet för alla
tidningar. Utredningen konstaterar i sitt betänkande att riksdagsbevak -

KU 1974:19

ning inte bara förekommer i dagstidningar och i veckotidningar av
dagspresskaraktär. Utredningen nämner därvid också fackpress och
kommersiell veckopress samt de politiska partiernas tidskrifter. Utskottet
vill understryka att också de fackliga organisationernas tidskrifter fyller
en stor funktion som informationskälla om riksdagen och dess arbete.
Dessa tidskrifter når många människor och redogör ofta utförligt för
riksdagsbehandlingen av frågor som har intresse för medlemmarna i
respektive organisation. Även andra organisationers tidskrifter förtjänar
att omnämnas i detta sammanhang.

Ett väsentligt led i utredningens förslag i syfte att underlätta
massmediernas riksdagsbevakning är att en särskild informationstjänst för
massmedierna skall inrättas i riksdagen. Förslaget har allmänt tillstyrkts i
remissyttrandena. Utskottet finner förslaget vara värdefullt och tillstyrker
detsamma. Den föreslagna informationstjänsten, vars uppgift främst
skall vara att ta fram redan förefintligt material och att ge hänvisning på
lämpliga kontakter för vidare information, bör kunna få stor betydelse i
första hand för landsortspressen och annan press som inte har egen
riksdagsreporter.

Som utredningen själv påpekat får informationstjänstens tillkomst
givetvis inte medföra att redan befintliga informationskanaler stänges.
Med den uppläggning av verksamheten som utredningen förordat torde
några risker härför enligt utskottets mening inte heller föreligga.

Även förslaget att i riksdagen till pressens tjänst inrätta en telecentral
med telex- och telefaksimilutrustning har vunnit allmän anslutning.
Utskottet tillstyrker utredningens förslag. Självfallet bör eftersträvas att
materialöverföring via telecentralen kan ske så snabbt som möjligt.
Telecentralen bör, som utredningen förordat, främst stå till pressens
förfogande. För överföring av material till tidningar från t. ex. enskilda
riksdagsledamöter finns f. n. andra möjligheter, t. ex. via partikanslierna.
Detta utesluter inte att telecentralen i mån av möjlighet också kan
användas av enskilda ledamöter.

För att ge hela dagspressen möjligheter att erhålla riksdagsmaterial av
lokalt och regionalt intresse har utredningen föreslagit att riksdagen
beviljar dagspressen, genom TT:s förmedling, ett anslag för abonnemangskostnaderna
för anslutning till en särskild specialtjänst inom TT för det
angivna ändamålet.

1 sitt remissyttrande över utredningens förslag i denna del har TT
förklarat sig beredd att ordna en utökad nyhetsbevakning av angivet slag
under förutsättning att merkostnaderna kan täckas. TT avser att utfärda
en skriftlig instruktion till ledning för dem som skall handha den
tilltänkta servicen. Av denna kommer klart att framgå att TT :s
medarbetare ensamma och självständigt avgör vad som skall ges ut och
hur materialet skall utformas.

Remissyttrandena över utredningens förslag i denna del är övervägande
positiva. Endast Föreningen riksdagsjournalisterna, som i och för sig
stöder tanken på en utbyggd lokal och regional service, avvisar av
principiella skäl utredningens konstruktion. Enligt föreningen bör stöd
till pressen utformas så att det allmänt förbättrar tidningarnas ekono -

KU 1974:19

miska villkor utan att vara bundet till visst material. Centerns presstjänst
framhåller vikten av att all dagspress får tillgång till material av det
angivna slaget.

Enligt utskottets mening kan en sådan service som utredningen
föreslår i fråga om riksdagsmaterial av lokalt och regionalt intresse vara av
stort värde för pressens information om riksdagen och dess arbete. Med
den av TT förordade utformningen bör ingen risk föreligga för någon
ovidkommande styrning av vilket material som skall förmedlas. Det gäller
här endast att ställa en service till förfogande för de tidningar som anser
sig ha behov därav. Några vägande principiella hinder häremot ur allmän
pressynpunkt kan inte anses föreligga. Utskottet tillstyrker med hänsyn
till det anförda utredningens förslag i denna del. Självfallet skall det vid
förverkligandet av förslaget tillses att alla tidningar som det önskar —
oberoende av om de eljest är abonnenter på TT:s material eller inte — kan
få del av det ifrågavarande specialabonnemanget.

I utredningens förslag ingår att den nuvarande årliga studieveckan i
riksdagen för landsortsjournalister skall ersättas med en kurs som tar
sikte på den redigerande personalen på tidningarna men till vilken även
andra grupper av journalister kan beredas tillträde. Pressinstitutet, som
arrangerar fortbildningskurser för journalister, är berett att medverka vid
kursens genomförande.

Även detta förslag är enligt utskottets mening väl ägnat att på sikt
underlätta massmediernas riksdagsbevakning. Med anledning av påpekande
i motionen 1974:1595 vill utskottet framhålla att utredningens
förslag inte inskränker rätten att delta i kursen till vissa kategorier av
massmediepersonal även om kursen med hänsyn till uppläggningen främst
tar sikte på den redigerande personalen vid tidningarna. Utskottet
tillstyrker utredningens förslag.

För att underlätta massmediernas riksdagsbevakning föreslår utredningen
vidare vissa andra åtgärder av mera begränsad räckvidd. För att
underlätta pressfotografernas arbete i kammaren skall ett lämpligt
kamerarum iordningställas. Som ett led i informationstjänstens verksamhet
skall tidningar på speciell begäran kostnadsfritt kunna erhålla enstaka
riksdagstryck. Informationstjänsten skall tillställa landsortspressen anteckningar
från kammarsekreterarens överläggningar med riksdagsjournalisterna
varje vecka. Vidare skall informationstjänsten utarbeta en
kortfattad skrift med riksdagsinformation för journalister. Utredningens
förslag i dessa delar tillstyrks av utskottet.

I sitt betänkande konstaterar utredningen att åtskilliga åtgärder som
massmedierepresentanter uttryckt önskemål om under utredningens
arbete redan har vidtagits eller är föremål för överväganden i annat
sammanhang. Åtgärder har sålunda redan vidtagits av tryckerienheten
inom förvaltningskontoret för en snabbare tryckning av motionerna
under den allmänna motionstiden. Frågor om snabbare distribution av
riksdagstrycket över huvud taget handläggs inom förvaltningskontoret.
Utredningen avser att i ett senare sammanhang återkomma till frågorna
om möjlighet för massmedierna att utnyttja riksdagens upplysningstjänst

KU 1974:19

samt inrättande av ett pressarkiv i riksdagen. Frågan om framflyttning av
plenitiderna i syfte att undvika kvällsplena kommer att prövas av
utredningen angående en allmän översyn av riksdagens arbetsformer.
Utskottet instämmer i utredningens bedömning att de angivna frågorna
inte närmare bör tas upp i nu förevarande sammanhang.

Utredningen berör i betänkandet också olika frågor som gäller
informationen från utskotten mot bakgrund av önskemål som framställts
från massmedierepresentanter.

Utredningen erinrar sålunda om att frågan om offentliga utskottsutfrågningar
behandlats av riksdagen vid flera tillfällen, senast i samband
med beslutet i juni 1973 om ny regeringsform och riksdagsordning.
Delade meningar har rått i frågan men förespråkarna för dylika
utfrågningar har inte vunnit riksdagens gehör. Med hänsyn till anförda
förhållanden har utredningen inte prövat frågan om offentliga utskottsutfrågningar.
Utskottet saknar därför anledning att i detta sammanhang ta
upp den berörda frågan.

Utredningen uttalar sin anslutning till nuvarande praxis att TT erhåller
ett exemplar av utskotts betänkande så snart detta färdigställts och
i förekommande fall en särskild presskommuniké när betänkandet har
justerats. Därutöver uttalar utredningen att det i ärenden som kan
förväntas vara av större intresse ibland kan vara lämpligt att utskott
utfärdar en presskommuniké redan i anslutning till att beslut fattas i
ärendet. I frågor som har ett betydande politiskt intresse bör utskott
kunna anordna presskonferenser. Utskottet instämmer ivad utredningen
i dessa delar anfört.

Med anledning av framförda önskemål om rätt att få tillgång till
sådant faktamaterial som upprättas inom utskottskansli som ett led i
ärendes beredning erinrar utredningen om att sådana handlingar inte
anses vara i tryckfrihetsförordningens bemärkelse upprättade och därmed
offentliga förrän betänkandet är justerat. Enligt utredningen får utskotten
från fall till fall själva ta ställning till om visst material skall
offentliggöras tidigare än betänkandet. Utskottet delar utredningens
uppfattning i denna del. Utskottet vill vidare erinra om att handlingar
som inkommer till utskott utifrån normalt utan särskilt beslut därom är
offentliga så snart de avlämnats till utskottet.

Ett yrkande som utredningen avvisar är att riksdagen skall tillhandagå
med bildservice. Utredningen anser det vara från många synpunkter
lämpligare att i stället informationstjänsten får förmedla uppdrag till
bildbyråer i Stockholm. Utredningen hänvisar vidare till TT:s porträttarkiv,
som kan utnyttjas av tidningarna.

I motionen 1974:1598 erinras om bildmaterialets betydelse i publiceringssammanhang.
För att skapa garantier för att riksdagsmaterialet
verkligen publiceras är det enligt motionärerna angeläget att bildservicen
till tidningarna beaktas. I motionen förordas att pressekreteraren ges
möjligheter att bygga upp en bildservice som utan kostnad ställs till
tidningarnas och övriga massmediers förfogande. Flera remissinstanser —
Pressens samarbetsnämnd, Centerns presstjänst och SACO-föreningen för
anställda vid riksdagen och dess verk — stöder önskemålen om en

KU 1974:19

bildservice från riksdagens sida.

Utskottet understryker värdet av en sådan bildservice som angetts i
motionen men delar utredningens uppfattning att särskilda organisatoriska
åtgärder för bildservice från riksdagens sida inte nu bör beslutas.
Det bör emellertid vara möjligt att inom ramen för den av utredningen
förordade organisationen för service åt massmedierna — främst informationstjänsten
— kunna ge också viss bildservice. Försök härmed bör enligt
utskottets mening göras i samband med informationsverksamhetens
uppbyggnad. Erfarenheterna härifrån får sedan ligga till grund för en
prövning av frågan om ytterligare åtgärder i detta hänseende bör företas.

Utredningen tar i sitt betänkande också upp frågan om möjlighet till
avlyssning av kammardebatterna via telenätet. Utredningen erinrar om att
riksdagens tekniska utrustning medger utsändning av kammardebatten på
vanliga linjer på telenätet. Sådana linjer finns redan i dag till bl. a. några
Stockholms-tidningar. Ledningarna bekostas av abonnenterna själva.
Utredningen konstaterar att inget tekniskt hinder finns för andra
tidningar i landet att erhålla en sådan service. Enligt utredningens mening
bör riksdagen inte rimligen engagera sig i finansieringen av en sådan
service, som skulle kunna bli tämligen dyrbar.

I remissyttrandet från Föreningen riksdagsjournalisterna anförs att det
bör vara möjligt för landsortstidningar att per telefon få höra en viss
debatt eller del av debatt. Kostnaden för den enskilda tidningen skulle då
komma att stå i proportion till utnyttjandet av servicen.

Utskottet delar utredningens uppfattning att riksdagen inte bör
finansiera en service av det slag varom nu är fråga. I ärendet har hävdats
att man utan större kostnader kan göra en sådan teknisk utbyggnad av
teleanordningarna i riksdagen som gör det möjligt för tidningar eller
andra att på egen bekostnad avlyssna kammardebatt eller delar därav via
det vanliga telenätet. Frågan härom bör enligt utskottets mening prövas
närmare av förvaltningskontoret i samråd med televerket.

Förutom åtgärder för att underlätta massmediernas riksdagsbevakning
bör riksdagen enligt utredningens förslag själv svara för kompletterande
information till olika målgrupper. Ett huvudsyfte med denna information
bör enligt utredningen vara att informera om riksdagens beslut och
verksamhet samt att belysa riksdagens roll i folkstyret. Informationen
bör också bidra till fortbildning i medborgarkunskap. Den bör vidare
stimulera till ett aktivt intresse för samhällsfrågor. I första hand bör
informationen ses som en komplettering och förstärkning av massmediernas
redaktionella information. De målgrupper utredningen tänker sig
anger den sålunda: 1) alla medborgare, 2) den av riksdagen aktivt
intresserade allmänheten, 3) de politiskt intresserade samt 4) lärare och
studerande.

Utredningens förslag att riksdagen själv skall göra aktiva insatser på
olika informationsområden har i och för sig allmänt accepterats av
remissinstanserna. I fråga om den närmare utformningen av denna
information finns emellertid i vissa delar olika uppfattningar.

Även enligt utskottets mening är det påkallat att riksdagen kraftigt
förstärker sin egen aktiva informationsverksamhet. Ett förverkligande av

KU 1974:19

de förslag som utredningen lägger fram i detta syfte bör allmänt sett
utgöra en god komplettering till massmediernas redaktionella riksdagsinformation.

När det gäller riksdagens egen information med sikte på alla
medborgare är det i huvudsak två åtgärder som utredningen föreslår,
nämligen regelbunden informationsannonsering i dagspressen och s. k.
särskild samhällsinformation i radio och TV.

Utredningen är enig om att en regelbunden informationsannonsering i
dagspressen kan vara ett effektivt medel att nå många medborgare med
den information som avses. Utredningen är medveten om att utformningen
av en sådan annonsering stöter på betydande svårigheter. Enligt
utredningen bör därför ett beslut om regelbunden annonsering inte fattas
utan föregående försöksverksamhet. Utredningen föreslår att under 1974
års riksdag försök görs med annonsering åtta veckor inom vissa
avgränsade geografiska regioner. Inom dessa regioner skall totalitetsprincipen
tillämpas, dvs. annonsering skall ske i samtliga dagstidningar som
har en spridning av någon betydelse inom regionen. En utvärdering skall
göras av försöksannonseringen, varvid Nämnden för samhällsinformation
skall medverka. Det är utredningens avsikt att för talmanskonferensen
framlägga resultatet av utvärderingen och föreslå de vidare åtgärder som
kan finnas lämpliga.

De remissinstanser som behandlat utredningens förslag om försöksannonsering
i dagspressen ställer sig i huvudsak positiva. Några instanser
är dock tveksamma och ifrågasätter om informationsvärdet kan anses
motsvara kostnaderna. I yttrandet från Fackförbundspressens samorganisation
uttalas att begränsningen till enbart dagspressen är svårförståelig.
Samorganisationen anser att försöksverksamheten mot bakgrund av
fackförbundspressens stora spridning bör vidgas till att omfatta också
denna och likartad organisationspress.

Enligt utskottets mening kan en regelbunden informationsannonsering
från riksdagens sida vara en betydelsefull åtgärd för att hos allmänheten
förbättra kunskapen om riksdagens arbetsformer och beslut. Det är
emellertid naturligt att tveksamhet kan råda på många punkter: Motsvarar
de höga kostnaderna informationsvärdet, hur skall annonseringen bäst
utformas, vilken omfattning skall annonseringen ha, skall den omfatta
även annan press än dagspressen, osv. I detta läge framstår den av
utredningen föreslagna försöksverksamheten med dagspressannonsering
som den lämpligaste vägen att gå vidare med frågan. Utskottet tillstyrker
därför en sådan försöksverksamhet. Den bör göras på det sätt utredningen
angett, varvid dock utredningen själv bör svara för de uppgifter
den avsett skola ankomma på ett särskilt redaktionsråd. Vid utredningens
utvärdering av försöksannonseringen kan bl. a. den av Fackförbundspressens
samorganisation aktualiserade frågan om annonsering också i
annan press än dagspress prövas.

Enligt utredningens förslag skall försöksannonseringen - som beräknas
medföra en kostnad av omkring 1,3 miljoner kronor - genomföras
redan under innevarande vårsession. Utskottet tillstyrker att så sker om

KU 1974:19

det är praktiskt möjligt. I annat fall får övervägas antingen en uppdelning
av försöksannonseringen på två perioder om vardera fyra veckor, varvid
den ena genomföres under vårsessionen och den andra under höstsessionen
1974, eller ett uppskjutande av försöksannonseringen i sin helhet till
senare tidpunkt. För frågan om när försöket skall genomföras måste
givetvis beaktas angelägenheten att få en så rättvisande utvärdering av
verksamheten som möjligt.

Kostnaderna för försöksannonseringen bör bestridas från ett särskilt
anslag för ändamålet. Utskottet framlägger förslag till medelsanvisning,
som grundar sig på utredningens kostnadsberäkningar. Medlen föreslås
anvisade genom reservationsanslag för innevarande budgetår. De kan då
utan nytt budgetbeslut användas för ändamålet även under senare
budgetår.

I syfte att vidga allmänhetens information om riksdagen tar utredningen
också upp frågan om s. k. särskild samhällsinformation från
riksdagen i radio och TV. Utredningen erinrar om att Sveriges Radios
avtal med staten innehåller bestämmelser som bör kunna möjliggöra
sådan information. Enligt utredningens förslag skall riksdagen ge talmanskonferensen
i uppdrag att med Sveriges Radio diskutera möjligheter för
särskild samhällsinformation från riksdagen eller hur man på annat sätt
kan öka informationsutbudet från riksdagen.

Utredningens förslag kritiseras i remissyttrandet från Föreningen
riksdagsjournalisterna. Farhågor uttalas bl. a. för att det kan bli fråga om
dubblering av nyhetsprogrammen eller redovisning av material som inte
har sådan vikt att det klarat sig igenom redaktionernas normala nyhetsoch
informationsbedömning. Enligt föreningen finns det också en risk för
att inslagen kan användas som korrektionsmedel gentemot en allsidig och
samhällskritisk journalistik.

Nämnden för samhällsinformation tillstyrker utredningens förslag om
diskussion med Sveriges Radio. Om parterna därvid enas, bör enligt
nämnden en försöksverksamhet planeras.

Sveriges Radio behandlar frågan utförligt i sitt remissyttrande. Därvid
framhåller Sveriges Radio bl. a. att praktiska skäl kan tala för att man
genom kontakter mellan den närmast informationsansvariga myndigheten
och Sveriges Radio bäst kan kanalisera behovet av särskild samhällsinformation
om rättigheter och skyldigheter för den enskilde i anslutning
till nya eller existerande lagar. Sveriges Radio förklarar sig emellertid
beredd att med talmanskonferensen utbyta synpunkter på och redogöra
för erfarenheter av denna typ av information samt diskutera möjligheter
för riksdagen att initiera s. k. särskild samhällsinformation.

Enligt utskottets mening bör möjligheten för riksdagen att i radio och
TV sända särskilda informationsprogram prövas. Självfallet kan olika
synpunkter läggas på en sådan verksamhet från riksdagens sida. Utredningens
förslag avser inte heller att slutlig ställning nu skall tas till denna
fråga. Då närmare överläggningar med Sveriges Radio är nödvändiga för
att ge tillräckligt beslutsunderlag, tillstyrker utskottet utredningens
förslag i denna del. Frågan får därefter ytterligare prövas. Som ett led i

KU 1974:19

den fortsatta prövningen bör — om överläggningarna med Sveriges Radio
ger anledning till detta — viss försöksverksamhet kunna äga rum.

Med sikte främst på den av riksdagen aktivt intresserade allmänheten
framlägger utredningen förslag om inrättande av en särskild informationstjänst
för allmänheten, utökade resurser för visningsverksamheten i
riksdagshuset samt förbättrad service på åhörarläktaren. Mot förslagen
har ingen erinran framställts. Utskottet tillstyrker desamma.

För de politiskt intresserade föreslår utredningen åtgärder i syfte att
komplettera och fördjupa massmediernas riksdagsmaterial. Utredningen
föreslår sålunda att riksdagen utger en egen veckotidskrift, Riksdagsnytt,
och att partigruppskanslierna får ökat stöd för informationsverksamhet.
Vidare bör riksdagstrycket ges en så vid spridning som möjligt. Vissa
andra förslag av begränsad räckvidd framläggs också.

Den föreslagna veckotidskriften skall enligt utredningen redigeras av
en heltidsanställd redaktör, vilken skall vara underställd ett redaktionsråd
med representanter för de i riksdagen företrädda politiska partierna. I
tidningen skall bl. a. redogöras mera i detalj för debatter och beslut i de
viktigaste riksdagsärendena.

Ett stort antal remissinstanser har yttrat sig med anledning av
utredningens förslag om en riksdagens tidskrift. Omdömena är blandade.
En i huvudsak positiv inställning intas av Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet,
Tjänstemännens bildningsverksamhet och Centerns presstjänst.
Olika invändningar mot förslaget anförs av SACO-föreningen för
de anställda vid riksdagen och dess verk, TT, Sveriges public relations
förening, Fackförbundspressens samorganisation och Nämnden för
samhällsinformation. SACO-föreningen förordar en samordning med den
inom finansdepartementet utgivna statliga tidskriften Departementsnytt,
som huvudsakligen redogör för frågor som gäller den departementsanknytna
verksamheten. Nämnden för samhällsinformation anser bl. a. att
en tidskrift från riksdagen, Post- och Inrikes tidningar och Departementsnytt
tangerar varandra från mottagarsynpunkt och att man därför
närmare bör studera mottagarbehovet och de erforderliga ekonomiska
och personella resurserna innan beslut fattas om att ge ut en tidskrift från
riksdagen.

Att utredningen funnit det angeläget för riksdagen att utge en egen
tidskrift finner utskottet naturligt. I andra länder är det inte ovanligt att
parlamenten utger en egen tidskrift. Det finns otvivelaktigt ett behov av
en fortlöpande, mera fyllig information om riksdagen och dess verksamhet
än vad som ges på annat håll. Detta gäller inte minst med avseende på
skolor och studieförbund. Enligt utskottets mening bör således en
riksdagens tidskrift kunna fylla en viktig uppgift för informationen om
riksdagen och dess verksamhet.

I remissyttrandena har emellertid anförts synpunkter mot att riksdagen
redan nu binder sig för utgivande av en egen tidskrift. Bl. a. har som
nämnts uttalats att frågan om en samordning med Departementsnytt bör
prövas före slutligt beslut. Det är enligt utskottets mening uppenbart att
en samordning med denna tidskrift inte bör komma till stånd om den

KU 1974:19

medför risk för att de för riksdagen väsentliga synpunkterna kommer att
sättas i andra hand. Enligt utskottets mening bör ett definitivt beslut av
en sådan räckvidd som att riksdagen skall ge ut en egen tidskrift föregås
av en försöksverksamhet. Som påpekats i remissyttrandena kan en viss
komplettering av beslutsunderlaget framstå som önskvärd. Utskottet
tillstyrker med hänsyn härtill att en tidskrift av det slag som riksdagen
föreslagit ges ut på försök. Det bör ankomma på informationsutredningen
att svara för utgivningen och för utvärderingen av försöksverksamheten
och att därefter framlägga definitivt förslag i denna fråga.

Utskottet förordar alltså att riksdagen inte nu tar slutlig ställning till
förslaget om en riksdagens tidskrift utan uttalar sig för en fortsatt
handläggning av frågan i enlighet med vad utskottet i det föregående
anfört.

När det gäller riksdagens information till de politiskt intresserade har
utredningen vidare särskilt pekat på riksdagstryckets betydelse och
framhållit vikten av att detta får en så stor spridning som möjligt. I detta
syfte framlägger utredningen vissa förslag, bl. a. att förvaltningsstyrelsen
skall utföra en översyn av prissättningen. Utredningens uttalanden och
förslag i dessa delar har inte föranlett någon erinran. Utskottet ansluter
sig till utredningens bedömningar.

För vidgad informationsverksamhet från partikansliernas och de
enskilda riksdagsledamöternas sida föreslår utredningen att kanslistödet
till partiernas riksdagsgrupper skall räknas upp med 20 procent. Det
höjda stödet avser bl. a. att bestrida ledamöternas portokostnader för
kontakt med väljarna.

I sitt remissyttrande har moderata samlingspartiets informationsavdelning
framhållit att ett förhöjt kanslistöd inte bör bindas till
ledamöternas portokostnader utan ges en form som möjliggör för
respektive riksdagsgrupp att till sig knyta en journalist på deltid för att
hjälpa ledamöterna i deras personliga massmediekontakter.

Enligt utskottets mening är informationsinsatserna från partigruppskansliernas
och de enskilda ledamöternas sida ett väsentligt led i
riksdagsinformationen i vidsträckt bemärkelse. Utskottet anser det därför
vara påkallat att riksdagen beslutar om den höjning av kanslistödet till
partiernas riksdagsgrupper som utredningen förordat. Genom ett sådant
förhöjt kanslistöd får partigrupperna bl. a. bättre möjligheter att bestrida
de till gruppen hörande riksdagsledamöternas portokostnader för kontakt
med allmänheten. Självfallet får det ankomma på varje partigrupp att
själv bestämma hur det förhöjda anslaget skall disponeras. Förhöjningen
bör utgå fr. o. m. nästa kalenderår. Utskottet framlägger förslag till
erforderlig ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska
partier.

Enligt utredningens förslag är den fjärde målgruppen för riksdagens
information lärare och studerande. Här föreslås med hänsyn till skolverksamhetens
stora betydelse en utbyggnad av den nuvarande organisationen
Riksdag—skola. Bl. a. bör verksamheten få en heltidsanställd föreståndare.
Verksamheten skall inte inrikta sig enbart på skolor utan också kunna

KU 1974:19

tillgodose studieförbundens och det frivilliga bildningsarbetets behov.

Utredningens förslag i dessa delar har tagits upp i remissyttrandena
från studieförbunden. I dessa understryks studieförbundens möjligheter
att verksamt medverka i informationsförmedlingen från riksdagen. Mot
denna bakgrund framhålls angelägenheten av att riksdagen ger studieförbunden
särskild service.

Utskottet kan instämma i utredningens bedömning av vikten av den
informationsverksamhet som tar sikte på lärare och studerande. De
förslag till utbyggd informationsverksamhet i dessa hänseenden som
utredningen framlagt är väl motiverade och bör genomföras. Utskottet
kan också ansluta sig till vad utredningen i övrigt anfört och föreslagit i
detta sammanhang. Utskottet vill därvid understryka vikten av att de
särskilda förhållanden under vilka studieförbunden arbetar beaktas och
att dessa får service och stöd i samma utsträckning som ungdomsskolorna.

I ett särskilt avsnitt i sitt betänkande behandlar utredningen frågan om
organisationen av informationsarbetet och kostnaderna i sammanhanget.

Beträffande den organisatoriska frågan uttalar utredningen att den
haft den principiella uppfattningen att informationsfunktionerna borde
samlas på ett ställe i organisationen. Det hade emellertid under arbetets
gång framstått allt klarare för utredningen att denna princip inte kunde
upprätthållas. Detta sammanhängde med att informationsverksamheten
generellt sett innefattar två komponenter, information om ärendebehandlingen
som anknyter till kammarens och utskottens funktioner, och
institutionell information som främst är kopplad till förvaltningskontorets
verksamhetsområde. Utredningen hade därför stannat för att den
informationsverksamhet som närmast anknyter till det aktuella riksdagsarbetet
bör inordnas i kammarkansliet och att den som har med
riksdagen som institution att göra förs till förvaltningskontoret. Utredningen
framhåller att en absolut uppdelning inte är möjlig och att
avvikelser från principen förekommer i de fall utredningen tror att
organisationen därmed kommer att fungera smidigare.

I remissyttrandet från Riksdagens ST-förening och avd. 2203 av
Statsanställdas förbund kritiseras den av utredningen föreslagna uppdelningen
av informationsverksamheten. 1 remissyttrandet uttalas att utredningen
borde ha prövat att samordna hela informationsuppgiften under
ett riksdagens informationsråd.

Med den inställning utskottet i det föregående redovisat till utredningens
förslag om utgivande av en riksdagens tidskrift är det inte i
dagsläget aktuellt att inrätta en fast tjänst som redaktör för denna
tidskrift. Enligt utskottets mening är det av utredningen framlagda
förslaget om tillsättande av ett särskilt redaktionsråd så nära knutet till
förslaget om tidskriften att beslut också i den frågan bör anstå t. v. De
uppgifter som utredningen avsett skola ankomma på redaktionsrådet kan
enligt utskottets mening t. v. lämpligen ombesörjas av utredningen.

Vad utskottet sålunda förordat ger organisationen för riksdagens
utåtriktade informationsverksamhet en i viss mån provisorisk karaktär.

KU 1974:19

Det finns onekligen vissa skäl för en organisatorisk samordning av
informationsverksamheten. Då definitiv ställning till organisationen i sin
helhet knappast kan tas förrän närmare erfarenheter vunnits av den
vidgade informationsverksamheten vill utskottet emellertid inte motsätta
sig att organisationen nu — med de tidigare berörda undantagen — ges
den av utredningen föreslagna uppbyggnaden. Denna får emellertid
betraktas som en försöksorganisation som får omprövas när anledning
därtill förekommer.

Kostnaderna för den av utredningen föreslagna utökningen av riksdagens
informationsverksamhet — med bortseende från försöksverksamheten
med dagspressannonsering — beräknar utredningen skola för
budgetåret 1974/75 uppgå till sammanlagt 1 150 000 kr. Härav belöper
310 000 kr. på anslag under justitiedepartementets verksamhetsområde
till Stöd till politiska partier. Återstoden avser kostnader som bör täckas
under sextonde huvudtiteln Riksdagen och dess verk.

Utskottet anser sig kunna i huvudsak godta utredningens kostnadsberäkningar.
Vissa uppräkningar bör dock ske med avseende på kostnaderna
för den personal som nu är aktuell. Hänsyn bör sålunda bl. a. tas
till de nya löneavtalen. Vidare måste det ovan redovisade ställningstagandet
beträffande en riksdagens tidskrift beaktas. För försöksverksamhet
därmed bör medel således finnas tillgängliga. I övrigt skall anslag
nu inte beviljas för ändamålet. De med 310 000 kr. ökade kostnaderna
för kanslistöd ryms inom ramen för av riksdagen för budgetåret 1974/75
redan beviljat förslagsanslag till statligt partistöd. För kostnadsökningarna
i övrigt bör ytterligare anslag beviljas av riksdagen. Utskottet föreslår
därför att riksdagen för budgetåret 1974/75 till ett nytt anslag med
benämningen ”Den inre riksdagsförvaltningen: Riksdagens utåtriktade
informationsverksamhet” anvisar ett förslagsanslag av 600 000 kr.

Utskottet har i det föregående förordat att försöksverksamhet skall
föregå ett mera definitivt ställningstagande till olika informationsfrågor.
Utskottet kan t. ex. hänvisa till vad utskottet anfört om dagspressannonsering
och utgivande av en riksdagens tidskrift. Även i de fall där
egentlig försöksverksamhet inte föreslagits bör verksamheten i fråga
enligt utskottets mening ändock anses i viss mån ha en försökskaraktär.
Det gäller ju här i rätt stor utsträckning en förut oprövad verksamhet, där
det inte är möjligt att i förväg kunna ta ställning till alla uppkommande
frågor. I olika hänseenden kan det därför bli nödvändigt att ompröva
informationsverksamheten. Utskottet förutsätter att informationsutredningen,
så länge den består, vid sidan av sitt arbete i övrigt också följer
uppbyggnaden av och verksamheten hos riksdagens olika informationsorgan
och framlägger de förslag vartill den kan finna fog. Även
talmanskonferensen och förvaltningsstyrelsen bör givetvis med uppmärksamhet
följa informationsfrågorna, var och en inom sitt verksamhetsområde,
och ta de initiativ som kan behövas.

I det föregående har utskottet i olika hänseenden tagit ställning till
påpekanden eller yrkanden i de två följdmotioner som väckts och i
remissyttrandena. Motionerna och yttrandena tar också upp frågor som

KU 1974:19

utskottet inte särskilt berört. I hög grad avser dessa olika praktiska förslag
för informationsverksamhetens anordnande i det ena eller andra hänseendet.
Utskottet förutsätter att de organ som blir verksamma på informationsområdet
i sitt kommande arbete tar vara på de olika värdefulla
uppslag, som finns i motionerna och yttrandena.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. med anledning av framställningen 1974:11 beslutar om

åtgärder för förbättrad service åt massmedierna i enlighet
med vad utskottet i det föregående förordat,

2. med anledning av framställningen 1974:11 beslutar om

åtgärder för riksdagens egen informationsverksamhet i enlighet
med vad utskottet i det föregående förordat,

3. med anledning av framställningen 1974:11 för sin del antar
det i bilaga 2 intagna förslaget till lag om ändring i lagen
(1972:625) om statligt stöd till politiska partier,

4. med anledning av framställningen 1974:11 till Den inre

riksdagsförvaltningen: Informationsannonsering på tilläggsstat
III till riksstaten för budgetåret 1973/74 under femtonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 300 000 kr.,

5. med anledning av framställningen 1974:11 till Den inre

riksdagsförvaltningen: Riksdagens utåtriktade informationsverksamhet
för budgetåret 1974/75 under sextonde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 600 000 kr.,

6. förklarar motionerna 1974:1595 och 1974:1598 besvarade
med vad utskottet i det föregående anfört och hemställt.

Stockholm den 26 mars 1974

På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Boo (c), Mossberg (s),
Pettersson i Örebro (c), Sten Andersson i Stockholm (s), Bergqvist (s),
Fiskesjö (c), Karlsson i Malung (s), Björck i Nässjö (m), Svensson i
Eskilstuna (s), Jonnergård (c), Molin (fp), Johansson i Malmö (s), fru
Jacobsson (m) och herr Berndtson (vpk).

Särskilt yttrande

av herr Fiskesjö (c):

Informationsutredningen har enligt direktiven att utreda dels hur
riksdagen bättre skall kunna främja den utåtriktade informationen om
riksdagens arbete och beslut, dels hur den interna sakinformationen för
riksdagens ledamöter skall förbättras. Utredningen har lagt upp sitt

KU 1974:19

arbete på två etapper, varav den första i allt väsentligt avslutades genom
det betänkande om den utåtriktade informationen som legat till grund
för konstitutionsutskottets förslag. Arbetet fortsätter med de interna
infor mat ionsf rågö ma.

Flertalet av utredningens förslag har biträtts av utskottet. I några fall
har dock utskottet stannat för andra lösningar. Den viktigaste avvikelsen
från utredningen gäller förslaget om utgivandet av en riksdagens egen
tidskrift med en fast anställd redaktör, underställd ett särskilt av
talmanskonferensen utsett redaktionsråd. Utskottet har inte ansett att
detta förslag, som jag betraktar som ett av de mest intressanta, nu bör
realiseras. I stället föreslår utskottet en försöksverksamhet i form av ett
ospecificerat antal provnummer. En konsekvens av detta ställningstagande
är att någon fast redaktör inte skall anställas och att något
redaktionsråd inte skall utses. Ansvaret för tidskriftsutgivningen och
utvärderingen av försöksverksamheten läggs i stället på informationsutredningen.
Dessutom åläggs informationsutredningen ansvaret för den
försöksannonsering av riksdagsbeslut som enligt utredningsförslaget
skulle handhas av det ovan nämnda redaktionsrådet. Utredningen får
således på två viktiga områden omfattande nya arbetsuppgifter.

Personligen anser jag det ur principiell synpunkt felaktigt att
utredningar under utredningsarbetets gång ges rent administrativa uppgifter.
Dessutom tror jag att det ur praktisk synpunkt blir besvärligt för
informationsutredningen som sådan att fullgöra de nytillkomna uppgifterna.
Dessa kommer otvivelaktigt att försvåra och förlänga utredningens
arbete.

Organisation av informationsfunktionerna enligt informationsutredningens förslag

KU 1974:19

Bilaga 1

T3
§ & «
| g16

;° c g

«i2

KU 1974:19

Bilaga 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier

Härigenom förordnas att 8 § lagen (1972:625) om statligt stöd till
politiska partier skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Parti som avses i 6 eller 7 §
erhåller utöver grundstödet tillläggsstöd
för varje kalenderår för
vilket valet gäller med 3 500 kronor
för varje vunnet mandat, om
partiet är företrätt i regeringen,
och annars med 5 250 kronor för
varje vunnet mandat.

8 §

Föreslagen lydelse

Parti som avses i 6 eller 7 §
erhåller utöver grundstödet tillläggsstöd
för varje kalenderår för
vilket valet gäller med 4 200 kronor
för varje vunnet mandat, om
partiet är företrätt i regeringen,
och annars med 6 300 kronor för
varje vunnet mandat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

GOTAB 74 7286 S Stockholm 1974