Justitieutskottets betänkande nr 20 år 1974 JuU 1974:20

Nr 20

Justitieutskottets betänkande i anledning av motion om utdömande
av skyddstillsyn m. m. jämte böter i vissa fall.

Motionen

I motionen 1974:640 av fru Lindquist m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till sådana ändringar av brottsbalken
att det blir möjligt för domstol att förena ett förordnande om att tidigare
ådömd villkorlig dom eller skyddstillsyn skall avse jämväl ny brottslighet
med ett bötesstraff.

Motionärerna framhåller i motiveringen att det är en påtaglig brist i brottsbalkens
påföljdssystem att möjlighet saknas att döma tili böter samtidigt
som förordnande meddelas att tidigare ådömd villkorlig dom eller, framför
allt, skyddstillsyn skall avse även den nya brottsligheten. Vid överläggning
till dom i brottmål uppkommer enligt motionärerna mycket ofta frågan
varför ett sådant förfarande är omöjligt. En påföljd av det slaget framstår
nämligen ofta i det enskilda fallet som den lämpligaste såväl för den tilltalades
tillrättaförande som av hänsyn till allmän laglydnad.

Gällande rätt m. m.

En huvudregel i brottsbalkens påföljdssystem är att för samma brott får
ådömas endast en allmän påföljd. I enlighet härmed har i 1 kap. 5 § brottsbalken
(BrB) föreskrivits att ej må dömas till flera påföljder för samma brott,
med mindre annat än stadgat. De undantag som gäller är dels att villkorlig
dom, skyddstillsyn och överlämnande för vård enligt barnavårdslagen kan
kombineras med dagsböter - eller disciplinstraff när fråga är om brott av
krigsman - (27 kap. 2 §, 28 kap. 2 §, resp. 31 kap. 1 § andra stycket BrB),
dels att ämbetsstraff kan ådömas samtidigt med annan brottspåföljd. Ådömande
av bötesstraff vid sidan av annan påföljd kan ifrågakomma om det
finnes påkallat (orden tilltalades tillrättaförande eller av hänsyn till allmän
laglydnad. Har den tilltalade fyllt 18 år må rätten jämlikt 28 kap. 3 § BrB,
om det anses erforderligt för hans tillrättaförande eller eljest, i dom på skyddstillsyn
förordna att i skyddstillsynen skall ingå behandling i anstalt. Vid
ådömande av skyddstillsyn äger rätten också, jämlikt 28 kap. 6 § BrB, förordna
övervakare och meddela föreskrift enligt 26 kap. 15 § BrB (rörande
vistelseort, arbetsanställning, läkarvård e. d.). I 1 kap. 6 § BrB har vidare
föreskrivits att om någon skall dömas för flera brott, gemensam påföljd
skall ådömas för brotten, om ej annat är stadgat. Om särskilda skäl föreligger

I Riksdagen 1974. 7 sami. Nr 20

JuU 1974:20

2

må för ett eller flera brott dömas till böter jämte påföljd förannan brottslighet,
så ock till fängelse jämte villkorlig dom eller skyddstillsyn för brottsligheten
i övrigt.

Iakttar den som erhållit villkorlig dom inte vad som åligger honom till
följd av den villkorliga domen, kan domstolen, om åklagaren före prövotidens
utgång anhängiggör talan därom, jämlikt 27 kap. 6§ BrB efter omständigheterna
I. besluta att varning skall meddelas den dömde, 2. meddela
föreskrift enligt 5 § (ang. fullgörande av skadeståndsskyldighet) eller ändra
tidigare meddelad föreskrift, 3. undanröja den villkorliga domen och bestämma
annan påföljd för brottet. Iakttar den som erhåller skyddstillsyn
inte vad som åligger honom till följd av domen, äger övervakningsnämnden
jämlikt 28 kap. 7 § BrB. utom att förordna om övervakning eller meddela
föreskrift enligt 25 kap. 15 § BrB, besluta att varning skall meddelas den
dömde. Nämnden äger också under vissa förutsättningar hos åklagare göra
framställning att vid domstol föres talan om undanröjande av skyddstillsynen
eller om behandling i anstalt.

Finnes den som för brott dömts till fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn,
ungdomsfängelse eller internering ha begått annat brott före domen eller
begår han nytt brott efter domen men innan påföljden till fullo verkställts
eller eljest upphört, må rätten enligt 34 kap. 1 § BrB efter omständigheterna
1. förordna att den tidigare ådömda påföljden skall avse jämväl det andra
brottet, 2. döma särskilt till påföljd för detta brott eller 3. därest den tidigare
domen vunnit laga kraft, undanröja den ådömda påföljden och för brotten
döma till påföljd av annan art. För tillämpningen av de olika alternativen
gäller vissa särskilda bestämmelser (34 kap. 2-9 §§). Bl. a. föreskrivs i 34
kap. 5 § att om den tidigare ådömda påföljden är villkorlig dom förordnande
enligt 1 § 1 får meddelas endast med avseende på brott som begåtts före
prövotidens början. Är den tidigare ådömda påföljden villkorlig dom, må
rätten vid tillämpning av alternativ 1 eller 2 under viss förutsättning besluta
åtgärd som sägs i 27 kap. 6 § 1 eller 2 eller förlänga prövotiden till tre år.
Är den tidigare ådömda påföljden skyddstillsyn, må rätten vid tillämpning
av 34 kap. 1 § 1 eller 2 besluta åtgärd som avses i 28 kap. 7 § eller behandling
i anstalt eller också förlänga prövotiden till högst fem år.

I strqfjlagberedningens slutbetänkande Skyddslag (SOU 1965:55) anföres i
kapitlet rörande sammanträffande av brott m. m. bl. a. följande (s. 340).

Vad som anförts om olämpligheten av att två påföljder som syftar till
behandling samtidigt skall verkställas mot den dömde, kan icke i och för
sig åberopas mot en sådan tillämpning av 2 § 2 (34 kap. 1 § 2 BrB) att
påföljd av samma art ådömes på nytt. Den som dömts till skyddstillsyn
bör alltså kunna för annat brott på nytt dömas till skyddstillsyn. Värdet
av en sådan tillämpning skulle vara att därigenom prövotiden bleve längre
än vid enbart förordnande om konsumtion. Domstolen kan emellertid i
stor utsträckning nå samma resultat genom att i samband med förordnande
om konsumtion med tillämpning av 5 § förlänga prövotiden.

JuU 1974:20

3

I rättsfallet NJA 1970:17 har högsta domstolen i resningsärende funnit
att böter inte för ådömas enligt 28 kap. 2 > BrB, när 34 kap. 1 5 1 BrB
tillämpas i fråga om skyddstillsyn.

Tidigare riksdagsbehandling

Motionsspörsmålet var föremål för behandling vid 1967 års riksdag med
anledning av en motion (mot. 1967:11:555, 1LU 1967:45). Motionen remissbehandlades,
varvid den - i den del som nu är av intresse - tillstyrktes
av Föreningen Sveriges häradshövdingar och Föreningen Sveriges stadsdomare
samt avstyrktes av riksåklagaren och Advokatsamfundet.

Första lagutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande
över motionen bifall med följande motivering:

Vad . .. gäller påföljdsfrågan kan vid första anblicken avsaknaden av möjlighet
att även döma till böter i den angivna situationen synas vara en
brist i brottsbalkens påföljdssystem. Såväl riksåklagaren som advokatsamfundet
framhåller dock i sina yttranden över motionen att den av motionärerna
önskade skärpningen är av ringa praktisk betydelse samt att, om
den vid något enstaka tillfälle skulle behöva tillgripas, den kan åstadkommas
genom att domstolen för nytillkommen brottslighet dömer till böter samtidigt
som den med tillämpning av 34 kap. I 2 brottsbalken dömer till
ny villkorlig dom eller ny skyddstillsyn. Med hänsyn härtill synes det av
motionärerna aktualiserade spörsmålet icke vara av sådan angelägenhetsgrad
att det påkallar en framställning av riksdagen, särskilt som utskottet erfarit
att frågan redan uppmärksammats i justitiedepartementet och torde komma
att prövas i lämpligt sammanhang.

I en reservation till betänkandet uttalades på anförda skäl att utskottet
bort ge Kungl. Maj:t till känna att den av motionärerna föreslagna ändringen
skulle komma till stånd och att spörsmålet borde tas upp i justitiedepartementet
till övervägande i lämpligt sammanhang.

Rapport av brottsförebyggande rådets arbetsgrupp rörande kriminalpolitik

Brottsförebyggande rådets arbetsgrupp för kriminalpolitiska frågor har i
maj 1974 avlämnat en rapport till rådets styrelse avseende rådets medverkan
i det kriminalpolitiska utvecklingsarbetet (rapport BRÅ 1974:3).

I rapporten uttalas, beträffande rådets uppgift att verka för att lagstiftningen
inom rådets verksamhetsområde håller jämna steg med samhällsutvecklingen,
bl. a. att därmed torde avses en kontinuerlig bevakning av
strafflagstiftningen med inriktning på såväl brottskatalogen som sanktionssystemet.

Arbetsgruppen avvisar tanken på ett lagstiftningsarbete med sikte på införandet
av en ny brottsbalk och förordar i stället en straffrättsöversyn med
inriktning på vissa områden som anses böra särskilt prioriteras.

Juli 1974:20

4

I fråga om sanktionssystemet uttalas bl. a. att en utredning om utvidgad
användning av böter bör prioriteras samt att det under alla förhållanden
bör linnas förutsättningar att ge bötessanktionen en starkare position i påloljdssystemet.
Arbetsgruppen anser vidare att det är angeläget att överväga
om inte andra sanktioner än de som nu förekommer kan införas.

Någon rekommendation till rådet att föra fram förslag om tillsättande
av utredningar lämnas dock inte, utan arbetsgruppen anser att ytterligare
underlag bör tas fram för rådets ställningstagande.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från riksåklagaren. Göta
hovrätt. Sveriges advokatsamfund och Sveriges domareförbund.

Samtliga remissorgan tillstyrker motionen eller uttalar sig i tillstyrkande
riktning.

Riksåklagaren (RÅ) bekräftar inledningsvis att möjlighet saknas att skärpa
påföljden med böter, när domstol med stöd av 34 kap. 1 I BrB förordnar
att en tidigare ådömd villkorlig dom eller skyddstillsyn skall avse nyupptäckt
brottslighet. Om en sådan skärpning anses påkallad, kan den endast uppnås
genom att domstolen jämlikt punkt 2 i bestämmelsen dömer särskilt till
ny villkorlig dom eller skyddstillsyn och därvid med stöd av 27 kap. 2 ^
respektive 28 kap. 2 i; BrB även utdömer böter.

RÅ påpekar vidare att möjligheten att förordna att villkorlig dom skall
avse annan brottslighet än som omfattas av domen begränsas av bestämmelsen
i 34 kap. 5 , BrB att dylikt förordnande lär ifrågakomma endast
beträffande brott som begåtts före prövotidens början. Till följd härav torde
det enligt RÅ endast vara i undantagsfall sorn det kan föreligga ett behov
av att skärpa den påföljden med böter. Någon motsvarande begränsning
gäller inte i fråga om skyddstillsyn. Tillämpningsområdet för denna påföljd
är också vidare än för villkorlig dom.

Med hänsyn till det förhållandevis stora antalet fall när domstol förordnar
om fortsatt skyddstillsyn säger sig RÅ numera inte vilja motsätta sig att
frågan om möjligheterna att skärpa påföljden med böter tas under övervägande.
Huruvida det finns ett motsvarande behov vid villkorlig dom
kan enligt RÅ ifrågasättas. Med tanke på att det trots allt kan förekomma
fall då det kan vara behov av att kombinera förordnandet med ett bötesstraff
kan det dock enligt hans mening vara lämpligt att även denna fråga övervägs
i sammanhanget.

Beträffande antalet fall av skyddstillsyn upplyser RÅ att antalet personer,
som av underrätt dömts till skyddstillsyn enligt statistiska centralbyråns
beräkningar uppgick 1965 till 5 935 och 1971 till 8 731. I dessa siffror ingår
de fall då domstol med tillämpning av 34 kap. 1 i 1 BrB förordnat att tidigare
skyddstillsyn skall avse ytterligare brott. RÅ nämner också att det vid en

JulJ 1974:20

5

av centralbyrån för år 1972 företagen specialundersökning har framkommit
att totalt 2 188 personer, därav 325 med förordnande om anstaltsvård, dömts
till fortsatt skyddstillsyn med tillämpning av nyssnämnda bestämmelse.

Göta hovrätt framhåller att brottsbalkens påföljdssystem är avsett att erbjuda
rika möjligheter när det gäller domstolens val av påföljd och att det
redan tidigt uppmärksammades att den av motionärerna föreslagna kombinationsmöjligheten
inte stod till buds på annat sätt än genom att domstolen
med tillämpning av 34 kap. 1 § 2 BrB dömer till ny villkorlig dom eller
ny skyddstillsyn för den nytillkomna brottsligheten och därvid även utdömer
böter. Ett sådant förfarande möler emellertid enligt hovrätten den vägande
invändningen att det bör undvikas att för brott dömda personer blir föremål
för flera samtidigt löpande villkorliga domar eller domar på skyddstillsyn.

Enligt hovrätten har efter frågans behandling 1967 ytterligare erfarenheter
tillkommit, som klart visar på att behov föreligger att kunna döma till böter
samtidigt som förordnande ges om fortsatt skyddstillsyn. Svårigheter uppkommer
icke sällan om den nytillkomna brottsligheten, förutom brott av
den typ som tidigare förekommit, inrymmer t. ex. trafikbrott eller våldsbrott
vid vilka allmänpreventiva synpunkter gör sig starkt gällande. I fall där
den dömdes personliga förhållanden motiverar fortsatt kriminalvård i frihet
kan ett hänsynstagande till allmänpreventionen ibland icke ske på annat
sätt än genom ådömande av fängelsestraff. Detta är icke tillfredsställande.
En möjlighet att i dylika fall låta den tidigare skyddstillsynen stå kvar och
samtidigt ådöma böter skulle enligt hovrättens mening medföra en ytterligare
och välkommen nyansering av påföljdssystemet.

De nu anförda synpunkterna knyter sig som framgått främst till påföljden
skyddstillsyn. Vad gäller villkorlig dom gör sig enligt hovrätten behovet
av den föreslagna kombinationsmöjligheten inte gällande med samma styrka.
Det kan inte vara annat än undantagsvis som domstol förordnar att
tidigare meddelad villkorlig dom skall avse även nya brott. De båda påföljderna
synes dock enligt hovrätten böra behandlas lika i förevarande hänseende.

Med anledning av det sätt på vilket motionärerna tänkt sig att tekniskt
lösa frågan om den föreslagna kombinationsmöjligheten anmärker hovrätten
att en ändring direkt vid 34 kap. 1 § 1 är mindre väl förenlig med den
systematik efter vilken kapitlet är uppbyggt. Det blir ju nu fråga om att
ådöma ett straff utöver en tidigare ådömd påföljd av annan art och icke
endast att vidtaga förändringar inom ramen för den tidigare påföljden.

Hovrätten tillstyrker att lagändring sker i det syfte motionen har.

Advokatsamfundet framhåller att strävandena nu går mot en utvidgad
användning av kriminalvård i frihet och att detta synes ha lett till att domstolarna
även vid återfall i brott under prövotiden blivit mindre benägna
att genom ett frihetsstraff avbryta en löpande prövotid efter villkorlig dom
eller skyddstillsyn. Med hänsyn till den allmänna laglydnaden har det därvid

JuU 1974:20

6

ofta befunnits lämpligt med en bötesskärpning. Man har då nödgats att
döma särskilt till skyddstillsyn eller villkorlig dom för den nya brottsligheten
för att lagligen kunna åstadkomma sådan skärpning.

Utvecklingen synes sålunda enligt samfundet ha visat ett ökande behov
av att i dessa fall kunna ådöma ett bötesstraff, även om utrymme för ett
sådant straff inte finns i straffskalan för den nya brottsligheten. Samfundet
anser det därför nu vara motiverat att överväga en sådan ordning att domstolen
skall kunna meddela förordnande om att tidigare skyddstillsyn eller
villkorlig dom skall omfatta jämväl den nya brottsligheten och direkt förbinda
detta med en bötesskärpning utan att gå den formella omvägen över
en ny, jämsides med den tidigare, löpande skyddstillsyn eller villkorlig dom.
Samfundet tillstyrker därför bifall till motionen.

Domareförbundet uttalar att brottsbalkens påföljdssystem är så flexibelt
och variationsrikt att det närmast ter sig som en kuriositet att just den
nu ifrågavarande kombinationen av påföljder icke skall få förekomma. Att
döma till ny villkorlig dom eller ny skyddstillsyn för den nytillkomna brottsligheten
och därmed med stöd av 27 kap. 2 § resp. 28 kap. 2 § BrB även
utdöma böter framstår enligt förbundet närmast som ett kringgående av
det nu gällande förbudet mot att vid utsträckning av villkorlig dom eller
skyddstillsyn för nytillkommen brottslighet jämväl ådöma böter. Det leder
också till att den dömde kommer att samtidigt vara underkastad två villkorliga
domar eller två domar på skyddstillsyn, något som knappast torde
ha varit lagstiftarens avsikt och från flera synpunkter framstår som olämpligt.
Ett praktiskt behov att kunna använda den i motionen föreslagna kombinationen
framträder så pass ofta att det hinder häremot som lagstiftningen
nu reser snarast möjligt bör undanröjas. Förbundet tillstyrker därför en lagändring
i föreslaget syfte.

Utskottet

I motionen yrkas på sådan ändring i brottsbalken att förordnande jämlikt
34 kap. 1 § 1 om att tidigare ådömd villkorlig dom eller skyddstillsyn skall
avse även ny brottslighet skall kunna kombineras med bötesstraff. Enligt
motionärerna framstår ett sådant påföljdsval i det enskilda fallet ofta som
det lämpligaste såväl för den tilltalades tillrättaförande som av hänsyn till
allmän laglydnad.

Då domstol dömer till villkorlig dom eller skyddstillsyn kan den för samma
brott även utdöma bötesstraff. En på sådant sätt kombinerad påföljd är
i praxis vanligt förekommande, framför allt då brottsligheten inrymmer t. ex.
våldsbrott eller trafikbrott, vid vilka allmänpreventiva synpunkter gör sig
starkt gällande.

Om den dömde sedermera befinnes skyldig till ytterligare brott kan rätten
efter omständigheterna 1. förordna att den villkorliga domen eller domen

Juli 1974:20

7

på skyddstillsyn skall avse också de nya brotten, 2. döma till särskild påföljd
för den nya brottsligheten eller 3. undanröja den villkorliga domen eller
domen på skyddstillsyn och för hela den samlade brottsligheten döma till
påföljd av annan art, i praktiken vanligen fängelse. Är den tidigare ådömda
påföljden villkorlig dom kan förordnande enligt alternativ 1 meddelas endast
beträffande brott som begåtts före prövotidens början. Vid tillämpning av
alternativ 1 eller 2 kan rätten under olika förutsättningar också besluta om
varning, meddela föreskrift, förlänga prövotiden och besluta om kortare
tids behandling i anstalt.

Förordnande enligt alternativ 1 kan som motionärerna framhåller inte
kombineras med ett bötesstraff. En sådan skärpning av den tidigare ådömda
påföljden kan, om straffskalan för den nytillkomna brottsligheten endast
upptar fängelse, bara åstadkommas genom att domstolen med tillämpning
av alternativ 2 dömer särskilt till ny villkorlig dom eller skyddstillsyn och
därvid även dömer till böter. Ett sådant förfarande har emellertid den mindre
tilltalande konsekvensen att den dömde samtidigt blir föremål för flera villkorliga
domar eller domar på skyddstillsyn. En sådan ordning är, som närmare
utvecklas i några av de remissvar som föreligger i detta ärende, inte
önskvärd.

Avsaknaden av den av motionärerna angivna kombinationsmöjligheten
kan som Göta hovrätt anför i sitt remissyttrande leda till att hänsynstagandet
till allmänpreventionen sker genom ådömande av fängelsestraff, oaktat den
dömdes personliga förhållanden motiverar fortsatt kriminalvård i frihet.
En sådan lösning står i uppenbar strid med de grundtankar som motiverat
brottsbalkens rikt nyanserade påföljdssystem och utvecklingen mot en ökad
användning av kriminalvård i frihet.

Mot angiven bakgrund anser utskottet att möjlighet bör öppnas för domstolarna
att meddela förordnande att tidigare ådömd skyddstillsyn eller villkorligdom
skall omfatta även nytillkommen brottslighet och samtidigt döma
till böter. Behovet knyter sig som framgår av remissyttrandena närmast
till påföljden skyddstillsyn, medan det beträffande villkorlig dom endast
torde vara i undantagsfall som fråga uppkommer att skärpa påföljden med
böter. Tillräcklig anledning synes dock enligt utskottets mening inte föreligga
att behandla de bägge påföljderna olika i förevarande hänseende.

Med stöd av det anförda förordar utskottet en ändring i brottsbalken
i enlighet med motionärernas önskemål. De närmare överväganden som
förslaget fordrar bör göras i Kungl. Maj:ts kansli.

Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Juli 1974:20

8

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av motionen 1974:640 ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet anfört om ändring i brottsbalkens regler
om sammanträffande av brott.

Stockholm den 29 oktober 1974

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Polstam (c),
Johansson i Växjö (c). Jönsson i Malmö (s). Nygren (s), fru Bergander (s),
herrar Nilsson i Visby (s), Fransson (c), Lövenborg (vpk), fru Wiklund
(c), fru André (c), fru Andersson i Kumla (s), herr Petersson i Röstånga
(fp) och fru Lindquist (m).

GOTAB 74 8038 S Stockholm 1974