Justitieutskottets betänkande nr 12 år 1974

JuU 1974:12

Nr 12

Justitieutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:55 med
förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1973:162) om särskilda
åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund
jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1974:55 har Kungl. Maj:t (justitiedepartementet)
föreslagit riksdagen att bifalla följande i propositionen framlagt

Förslag till

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till
förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund

Härigenom förordnas att lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till
förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund, vilken lag
gäller till utgången av april 1974, skall äga fortsatt giltighet till utgången
av juni 1975.

Motionerna

I motionen 1974:1625 av herr Sjöholm m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen dels avslår propositionen 1974:55, dels begär förslag till de
ändringar i utlänningslagen som må erfordras för bekämpande av vissa
våldsdåd med internationell bakgrund, dels ock beslutar ge Kungl. Maj:t
till känna vad som i motionen anförs om internationella överenskommelser
inom ämnesområdet.

1 motionen 1974:1641 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen måtte avslå propositionen 1974:55 om förlängning av lagen
(1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med
internationell bakgrund.

Utskottet

I propositionen föreslås att 1973 års lag om särskilda åtgärder till
förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund, den s. k.
terroristlagen, får fortsatt giltighet till utgången av juni 1975. Propositionen
innehåller en utförlig redogörelse för lagens hittillsvarande tillämpning
och ger också en översikt över den internationella terroristverksamhetens
utveckling under det senaste året.

I motionerna 1974:1625 och 1974:1641 yrkas avslag på propositionen.
Motionen 1974:1625 upptar också yrkanden att riksdagen skall dels

1 Riksdagen 1974. 7sami. Nr 12

JuU1974:12

begära förslag till de ändringar i utlänningslagen som kan erfordras för
bekämpande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund, dels ge
Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförs om det angelägna i att
internationella överenskommelser om sanktioner mot terrordåd kommer
till stånd och att Sverige aktivt verkar i detta syfte. Yrkandena och
motiveringarna i motionerna överensstämmer i allt väsentligt med vad
som förra året anfördes i motioner i samband med lagens antagande. I
motionen 1974:1641 framhålls ytterligare att erfarenheterna av lagens
tillämpning visar, att lagstiftningen är obehövlig.

Utskottet vill i fråga om behovet av ifrågavarande lagstiftning och
utformningen av dess regelsystem hänvisa till sitt betänkande förra året i
samband med lagens antagande (JuU 1973:18). Argumenteringen i
motionerna motiverar dock ett upprepande av vissa grundläggande fakta
som utskottet slog fast i sitt betänkande förra året. Utskottet anförde
bl. a. följande.

För varje utlänning gäller — i överensstämmelse med folkrättens regler
och internationell praxis — att han inte har någon ovillkorlig rätt vare sig
att resa in eller uppehålla sig i vårt land. I princip skall en individuell
lämplighetsprövning ske i varje särskilt fall. Terroristlagen tar sikte enbart
på utlänningar som tillhör eller verkar för sådana terroristgrupper och
-organisationer som genom sin tidigare verksamhet har visat att de
systematiskt använder främmande område som skådeplats för våldsaktioner
med politiska syften och därför kan befaras göra det även i Sverige. 1
lagen angivna tvångsmedel kan tillgripas endast mot sådana presumtiva
terrorister som drabbats av avvisnings- eller utvisningsbeslut men ändock
med stöd av vår liberala asylrättsliga praxis tillåtits stanna i Sverige därför
att de är politiska flyktingar eller på grund av att andra särskilda skäl är
för handen.

Uttalandena visar enligt utskottets mening att motionärernas påståenden
att lagstiftningen skulle innebära en diskriminering av utlänningar
och stå i strid med de principer på vilka vår utlänningslagstiftning vilar
saknar grund.

Den internationella utvecklingen under det senaste året ger enligt
utskottets mening klart vid handen att vi inte kan göra avkall på
ansträngningarna att skydda oss mot våldshandlingar av det slag som
motiverade förra årets lagstiftning mot den internationella terrorismen.
De erfarenheter vi hittills har är alltför begränsade för att möjliggöra
några säkra omdömen om verkningarna av denna lagstiftning. Det
förhållandet att ett antal personer med viss anknytning till Sverige ansetts
böra avvisas om de kommer hit och att rikspolisstyrelsen funnit
anledning att med stöd av terroristlagen begära utvisning av ett antal
personer talar dock, som föredragande statsrådet framhåller, för att lagen
svarar mot ett faktiskt behov. Lagen torde dessutom ha en omedelbar
preventiv effekt som tillgodoser lagstiftningens primära syfte, nämligen
att hålla presumtiva terrorister borta från vårt land.

Under hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet att lagen får

JuU1974:12

fortsatt giltighet till utgången av juni 1975. Om Kungl. Maj:t finner det
erforderligt att begära ytterligare förlängning av giltighetstiden, bör
riksdagen ges en redogörelse för den fortsatta tillämpningen på samma
sätt som årets riksdag informerats om tillämpningen under lagens första
giltighetsår. En sådan redovisning är inte minst med hänsyn till
lagstiftningens i viss mån extraordinära karaktär värdefull och ägnad att
förstärka garantierna för att lagen inte används på sådant sätt att
rättssäkerheten blir åsidosatt. Utskottets ställningstagande innebär att
utskottet avstyrker motionen 1974:1625 och motionen 1974:1641 ivad
däri yrkats avslag på propositionen och begärts förslag till annan
lagstiftning.

Med anledning av yrkandet i motionen 1974:1625 rörande det
internationella samarbetet vill utskottet utöver vad utskottet härvidlag
anförde föregående år erinra om att under år 1973 ansträngningarna
fortsatt på det internationella planet för att få till stånd nya internationella
överenskommelser om skydd mot terroristhandlingar. Ett resultat
av samarbetssträvandena utgör den diplomatskyddskonvention som
antagits av FN:s generalförsamling och som avser att förebygga våldsbrott
mot diplomater eller andra personer som åtnjuter särskilt internationellträttsligt
skydd. Inom Europarådet har bl. a. organisationens parlamentariska
församling ägnat problemen kring den internationella terrorismen
betydande uppmärksamhet. På det nordiska planet bör erinras om att
Nordiska rådet i en rekommendation i oktober 1973 hemställt om
utredning av möjligheterna för nordiskt samarbete till förebyggande av
politisk våldsutövning med internationell bakgrund inom nordiskt område.
Angeläget är enligt utskottets mening att det mellanstatliga
samarbetet av berört slag, som tyvärr ännu inte givit önskvärda resultat,
fortsätts och intensifieras. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall
till motionen 1974:1625 även i nu berörd del.

Utöver vad sålunda anförts vill utskottet liksom föregående år
framhålla det angelägna i att verkningsfulla åtgärder vidtas för att
informera allmänheten och i synnerhet invandrarna om lagstiftningens
rätta innebörd. Arbetet härmed bör enligt utskottets mening fortsätta.
Utskottet vill också instämma i departementschefens uttalanden om
förfarandet vid framställningar om utvisning m. m. enligt lagen. Handläggningsordningen
är som departementschefen framhåller onekligen
omständlig. Enligt utskottets mening bör det vara möjligt att, utan att ge
efter på de väsentliga rättssäkerhetskrav som legat bakom reglernas
utformning, åstadkomma en något mindre omständlig och därmed också
snabbare procedur. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t ägnar frågan
härom fortsatt uppmärksamhet.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen med avslag på motionen 1974:1625, yrkandena A
och B, och motionen 1974:1641 bifaller propositionen
1974:55;

JuU 1974:12

B. att riksdagen beträffande internationella överenskommelser
om sanktioner mot terrordåd avslår motionen 1974:1625,
yrkande C.

Stockholm den 18 april 1974

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Polstam (c),
Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s), Westberg i
Ljusdal (fp), Nygren (s), Bengtsson i Göteborg (c), fru Bergander (s), herr
Nilsson i Visby (s), fru Wiklund (c), fru André (c), herrar Wijkman (m)
och Pettersson i Västerås (vpk).

Reservation

vid punkten A i utskottets hemställan
av herr Pettersson i Västerås (vpk), som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 2 med orden
”Utskottet vill” och slutar på s. 3 med orden ”fortsatt uppmärksamhet”
bort ha följande lydelse:

I motionen 1974:1641 framhålls bl. a. följande:

I ett lagstiftningssystem, byggt på logik och rättssäkerhet, ställs
bestämda krav på lagars utformning. Brott är endast vad som klart
definieras i lag. Gränsen mellan brott och icke brott skall äga rimlig
klarhet. Repressalier skall följa enligt fast logik, inte enligt svävande
”lämplighetsbedömningar”. Grundvalen för ingripande skall kunna definieras
och i varje särskilt fall utgöras av konkretiserade misstankar,
knutna till fallet. Oskyldiga skall inte av politiska eller andra ”lämplighetsskäl”
riskera att summariskt drabbas gemensamt med skyldiga.

Terroristlagen bryter mot samtliga dessa principer. Den är därför ett
främmande element i svensk lagstiftning.

Vidare bör en lag vara utformad för sitt uppgivna ändamål. Dess

bestämmelser bör stå i proportion till syftet. En lag bör sålunda inte gå

längre än vad som är nödvändigt. Den bör inte införa en rad

bestämmelser eller repressalier, som inte används i den regelmässiga
tillämpningen utan hålls som en ”sovande” reserv av maktmedel. Ett
sådant förhållande gör att drastiska förändringar i rättsläget kan företagas
utan den lagstiftande instansens medverkan. Obehövliga eller obsoleta
bestämmelser kan plötsligt väckas till liv. Terroristlagen äger typiska
sådana egenskaper, varom här nämnts. Den är alltså även i detta avseende
olämplig.

JuU 1974:12

Utskottet kan för sin del helt instämma i dessa synpunkter.
Beträffande erfarenheterna under lagens hittillsvarande giltighetstid kan
noteras att enligt propositionen endast ett 60-tal personer har uppförts
på det särskilda registret över s. k. presumtiva terrorister. Det torde
sålunda röra sig om en speciell krets av i sammanhanget väl kända
personer. Dessa hade uppenbarligen kunnat observeras och registreras på
vanligt sätt. Att för deras skull hålla ett specialregister i vilket — vid en
strängare tillämpning — folk kan hamna även på ytterst lösa grunder är
felaktigt och obehövligt.

De särskilda spaningsåtgärderna har — enligt rikspolisstyrelsen — icke
använts i något fall. Detta bekräftar helt uppfattningen att dessa särskilda
åtgärder inte alls var nödvändiga för att bekämpa den speciella form av
kriminalitet som lagstiftningen avser att hindra.

Utvisning har begärts endast beträffande nio personer. Förhållandet
bekräftar uppfattningen att lagar av undantagskaraktär inte är behövliga
för att bemästra ett problem av de här aktuella dimensionerna.

I anslutning till vad nyss sagts kan framhållas att obehövliga och
vidsträckta befogenheter skapar, liksom all undantagslagstiftning, inte
blott osäkerhet inom det rättsområde där de råder. De tenderar också att
påverka myndigheters attityder och beteende rent allmänt i riktning mot
ett grövre och mer summariskt uppträdande. Det drabbar oskyldiga och
vidgar kretsen av ”misstänkta”.

Rättsosäkerheten och nyckfullheten i tillämpningen kan belysas av
följande förhållanden. 1 fjolårets kammardebatt hävdade föredragande
statsrådet att personer med anknytning till två organisationer var
påtänkta som föremål för lagen — Ustasja och Svarta september. I nu
förevarande proposition har begreppet Svarta september förvandlats till
”vissa palestinska organisationer”. Man frågar sig: Vilka organisationer
åsyftas?

Godtycket i definitioner och tillämpningsområde framgår även av
följande. En ny, japansk organisation har inneslutits i lagens tillämpning.
Denna organisation, som i och för sig är att beteckna som kriminell, har
dock aldrig varit verksam på skandinavisk botten. Det har däremot den
israeliska organisation som bl. a. utförde mordet i Lillehammer men som
inte omfattas av lagen.

Enligt utskottets mening står det helt klart att befintlig lagstiftning vid
sidan av terroristlagen, framför allt utlänningslagen, ger tillräckliga
möjligheter när det gäller skyddet mot terroristiska aktioner i Sverige.
Dessa möjligheter ger mindre utrymme för godtycke. Slutsatsen kan
endast bli en: terroristlagen bör avskaffas.

I enlighet med det anförda bör propositionen avslås. Några ändringar i
utlänningslagen — i enlighet med vad som föreslås i motionen 1974:1625
— erfordras ej.

Härutöver vill utskottet notera att regeringen tydligen avser att
förhandla om eventuellt återinförande av viseringsfrihet mellan Sverige
och Jugoslavien. Regeringen erkänner därmed att upphävandet av
viseringsfriheten saknade relevans för frågan om bekämpande av Ustasja -

JuU 1974:12

terrorismen. Ställningstagandet stöder kritiken att åtgärden snarare var
riktad mot Jugoslavien än mot Ustasja. Utskottet finner det tillfredsställande
att man nu överväger att korrigera den från början felaktiga
åtgärden och att återställa viseringsfriheten.

dels att utskottet under A bort hemställa

A. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1641 och i
anledning av motionen 1974:1625, yrkandena A och B,
avslår propositionen 1974:55.

GOTAB 74 7470 S Stockholm 1974