Justitieutskottets betänkande nr 37 år 1974

JuU 1974: 37

Nr 37

Justitieutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974: 154
med förslag till viss lagstiftning om trafiknykterhefsbrott jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1974: 154 har Kungl. Maj:t (justitiedepartementet)
föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om försöksverksamhet med rutinmässiga alkoholutandningsprov,

2. lag om ändring i lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott,

3. lag om ändring i rättegångsbalken.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad utskottet
anför på s. 6.

Företrädare för rikspolisstyrelsen och trafiksäkerhetsverket har inför
utskottet närmare utvecklat sin syn på den föreslagna lagstiftningen.
Vidare har professorn Leonard Goldberg inför utskottet demonstrerat
förekommande apparater för analys av utandningsluft.

I samband med propositionen behandlar utskottet dels den vid riksdagens
början väckta motionen 1974: 1079, dels de i anledning av propositionen
väckta motionerna 1974: 1940—1974: 1944. Motionsyrkandena
redovisas nedan på s. 4—6.

De vid propositionen fogade lagförslagen är följande.

1 Riksdagen 1974. 7 sami. Nr 37

JuU 1974:37

1 Förslag till

Lag om försöksverksamhet med rutinmässiga alkoholutandningsprov

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Som ett led i samhällets åtgärder för främjande av trafiknykterheten
får i den omfattning som regeringen bestämmer försöksverksamhet med
rutinmässiga alkoholutandningsprov äga rum i enlighet med bestämmelserna
i denna lag.

2 §

Alkoholutandningsprov får under försöksverksamhet som avses i 1 §,
utan att skälig misstanke om brott enligt 4 § lagen (1951: 649) om straff
för vissa trafikbrott föreligger, företagas av polisman på

1. förare av motorfordon som stoppas vid i förväg beordrad trafikkontroll,

2. den som kan antagas under förande av motorfordon ha, med eller
utan skuld, haft del i uppkomsten av trafikolycka,

3. den som kan misstänkas för att under förande av motorfordon
ha begått brott enligt 1—3 § lagen om straff för vissa trafikbrott eller
sådan enligt vägtrafikkungörelsen (1972: 603) straffbelagd förseelse som
avser

a. färdhastighet,

b. skyldighet att stanna fordon på tecken av polisman eller på grund
av anvisning som meddelas genom vägmärke eller trafiksignal,

c. skyldighet att ha föreskriven fordonslykta tänd.

Bestämmelserna i första stycket om förare av motorfordon gäller även

förare av terrängmotorfordon och traktor med släpfordon.

3 §

Alkoholutandningsprov enligt 2 § får företagas endast på eller i nära
anslutning till den plats där kontrollen eller polisingripandet äger rum.

Provtagningen skall ske på sätt som ej utsätter den på vilken provet
företages för allmän uppmärksamhet. Om särskilda skäl ej föranleder
annat, skall provet företagas i täckt fordon eller inomhus i avskilt rum.

4 §

Vägrar den på vilken alkoholutandningsprov skall företagas enligt 2 §
att medverka till sådant prov, får blodprov tagas och läkarundersökning
för utrönande av alkoholpåverkan äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och gäller till utgången av
juni 1976.

JuU 1974:37

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott

Härigenom förordnas att 4 § lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 mom. Den som vid förande av motordrivet fordon varit så påverkad
av starka drycker, att det kan antagas, att han icke på betryggande
sätt kunnat föra fordonet, dömes för rattfylleri till fängelse i högst ett år
eller, där omständigheterna är mildrande, till böter, dock lägst tjugofem
dagsböter.

Till samma straff dömes föraren, om han av annat berusningsmedel
var så påverkad som nyss sagts.

Hade förare av motorfordon eller
terrängmotorfordon eller av
traktor med släpfordon en alkoholkoncentration
i blodet av 1,5
promille eller däröver, skall han
anses ha varit så påverkad av
starka drycker, som i första stycket
sägs.

2 mom. Är det ej styrkt, att förare
av motorfordon eller terrängmotorfordon
eller av traktor med
släpfordon var så påverkad, som i
1 mom. första stycket sägs, men
uppgick alkoholkoncentrationen i
hans blod till 0,5 men ej till 1,5
promille, dömes till böter, dock
lägst tio dagsböter, eller fängelse i
högst sex månader.

Den som fört motorfordon eller
terrängmotorfordon eller traktor
med släpfordon efter att ha förtärt
starka drycker i sådan mängd att
alkoholkoncentrationen i hans
blod under eller efter färden uppgick
till 1,5 promille eller däröver,
skall anses ha varit så påverkad av
starka drycker under färden, som
i första stycket sägs.

2 mom. Är det ej styrkt, att förare
av motorfordon eller terrängmotorfordon
eller av traktor med
släpfordon var så påverkad, som i
1 mom. första stycket sägs, men
har han fört fordonet efter att ha
förtärt starka drycker i sådan
mängd att alkoholkoncentrationen
i hans blod under eller efter färden
uppgick till 0,5 men ej till 1,5 promille,
dömes till böter, dock lägst
tio dagsböter, eller fängelse i högst
sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

1 Senaste lydelse 1972:749.
lf Riksdagen 1974. 7 sami. Nr 37

JuU 1974:37

3 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas att 28 kap. 13 § rättegångsbalken skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 KAP.

13 §

Beträffande kroppsvisitation och kroppsbesiktning gälle i tillämpliga
delar vad i 4, 8 och 9 §§ är stadgat om husrannsakan. Är fara i dröjsmål,
må åtgärd, som nu sagts, beslutas av polisman.

Förrättning, som är av mera vä- Förrättning, som är av mera väsentlig
omfattning, skall verkstäl- sentlig omfattning, skall verkställas
inomhus och i avskilt rum. las inomhus och i avskilt rum.

Verkställes den av annan än lä- Verkställes den av annan än läkare,
skall såvitt möjligt ett av för- kare, skall såvitt möjligt ett av för rättningsmannen

anmodat trovär- rättningsmannen anmodat trovärdigt
vittne närvara. Blodprov må digt vittne närvara. Blodprov må

ej tagas eller annan mera ingående ej tagas av annan än läkare eller

undersökning utföras av annan än legitimerad sjuksköterska. Annan

läkare. mera ingående undersökning må

utföras endast av läkare.

Kroppsvisitation eller kroppsbesiktning å kvinna må ej verkställas eller
bevittnas av annan än kvinna eller läkare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Motionsyrkandena

Vid riksdagens början väckt motion
I motionen 1974: 1079 av herr Larsson i Öskevik m. fl. (c) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utfärdande av sådana bestämmelser
att polisen får möjlighet att begagna sig av metoden med
rutinmässiga utandningsprov enligt förslag i SOU 1970: 61.

1 anledning av propositionen väckta motioner

I motionen 1974: 1940 av herrar Johansson i Växjö (c) och Polstam
(c) hemställs att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition
nr 154 uttalar att vid rutinmässiga alkoholutandningsprov i samband
med trafikolyckor 0,5 °/00-ampullen alltid skall användas.

I motionen 1974: 1941 av herr Jonsson i Alingsås m. fl. (fp, s, c) hemställs
att riksdagen vid behandling av propositionen 1974:154 ger Kungl.
Maj:t till känna

1. att 0,5-promillegränsen bör tillämpas även vid försöksverksamheten
med rutinmässiga utandningsprov,

2. att statens rättskemiska laboratorium bör ges tillräckliga resurser
för att kunna nedbringa väntetiderna vid blodprov.

JuU 1974:37

I motionen 1974: 1942 av herr Lindahl i Lidingö (s) hemställs att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar att försöksverksamheten med
rutinmässiga alkoholutandningsprov skall genomföras med användande
av 0,5 °/00-ampuller med den avläsningsmetod som trafiknykterhetskommittén
förordat.

1 motionen 1974: 1943 av herr Lövenborg m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen hemställer om utarbetandet av sådan lagtext att person,
som underkastas blodprov vid misstanke om rattfylleribrott men
ej är skyldig därtill, ersätts för kostnader och olägenheter som uppkommit
i samband därmed,

2. att riksdagen uttalar sig för att utandningsapparatur med minsta
möjliga felmarginal kommer till användning vid den föreslagna försöksverksamheten
och att perioden också används till att pröva nya
och säkrare metoder,

3. att riksdagen beslutar att förslag till lagändring i lagen 1951: 649
om straff för vissa trafikbrott får följande lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Motionärernas förslag

4 §

2 mom. Är det ej styrkt, att fö- 2 mom. Är det ej styrkt, att förare
av motorfordon eller terräng- rare av motorfordon eller terrängmotorfordon
eller av traktor med motorfordon eller av traktor med

släpfordon var så påverkad, som i släpfordon var så påverkad, som i

1 mom. första stycket sägs, men 1 mom. första stycket sägs, men

har han fört fordonet efter att ha har han fört fordonet efter att ha

förtärt starka drycker i sådan förtärt starka drycker i sådan

mängd att alkoholkoncentrationen mängd att alkoholkoncentrationen

i hans blod under eller efter fär- i hans blod under eller efter färden
uppgick till 0,5 men ej till 1,5 den uppgick till 0,5 men ej till 1,5

promille, dömes till böter, dock promille, dömes till böter, dock

lägst tio dagsböter, eller fängelse i lägst tio dagsböter.

högst sex månader.

I motionen 1974:1944 av herr Oskarson (m) och fru Jacobsson (m)
hemställs att riksdagen

1. antar 1 § i det i propositionen framlagda förslaget till lag om försöksverksamhet
med rutinmässiga utandningsprov med den ändringen
att paragrafen erhåller följande som motionärernas förslag betecknade
lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Motionärernas förslag

1 §

Som ett led i samhällets åtgär- Som ett led i samhällets åtgärder
för främjande av trafiknykter- der för främjande av trafiknykterheten
får i den omfattning som heten får försöksverksamhet med

regeringen bestämmer försöksverk- rutinmässiga alkoholutandnings samhet

med rutinmässiga alkohol- prov äga rum i enlighet med be utandningsprov

äga rum i enlighet stämmelsema i denna lag.
med bestämmelserna i denna lag.

JuU 1974: 37

2. ger Kungl. Maj:t till känna att 0,5 °/00-ampull bör komma till användning
vid rutinmässiga utandningsprov i enlighet med vad i motionen
anförs.

Utskottet

Inledning

I propositionen föreslås en tidsbegränsad lag som medger att viss försöksverksamhet
med rutinmässiga alkoholutandningsprov skall få äga
rum som ett led i samhällets åtgärder för främjande av trafiknykterheten.
Enligt förslaget skall rutinprov få tas på motorfordonsförare vid i
förväg beordrad trafikkontroll, vid trafikolyckor och vid vissa angivna
trafiköverträdelser. Försöksverksamhetens omfattning skall enligt förslaget
bestämmas av regeringen. I propositionen föreslås också sådan ändring
i straffbestämmelserna om trafiknykterhetsbrott att det s. k. tillbakaräkningsproblemet
praktiskt taget försvinner. Vidare föreslås att legitimerad
sjuksköterska skall få behörighet att ta blodprov.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1975.

Till grund för förslagen ligger det av kommittén för lagstiftningen
angående trafiknykterhetsbrott, nedan kallad trafiknykterhetskommittén,
avgivna betänkandet (SOU 1970: 61) Trafiknykterhetsbrott — Förslag
1970. I betänkandet framlades ett samlat åtgärdsprogram på rattfyllerilagstiftningens
område, som bl. a. upptog en sänkning av den på
blodalkoholhalten baserade rattfyllerigränsen från 1,5 °/00 till 1,2 °/00,
en ändring av straffbestämmelserna beträffande trafiknykterhetsbrotten
i syfte att komma till rätta med det s. k. tillbakaräkningsproblemet, genomförande
av ett mer nyanserat påföljdsval vid rattfylleri samt en lagreglering
av alkoholutandningsprov såväl vid misstanke om brott som
vid rutinmässiga kontroller.

Av olika undersökningar på trafikbrottslighetens område att döma är
antalet trafiknykterhetsbrott som aldrig kommer till polisens kännedom
mycket stort. I flertalet fall är det fråga om körningar som över huvud
taget inte blir föremål för kontroll från polisens sida. Men enligt undersökningar
som utförts av trafiknykterhetskommittén förekommer
det också i uppseendeväckande många fall att förare, vars nykterhetstillstånd
granskas av polisen i samband med trafikkontroller o. d. och
vars blodalkoholhalt är högre än den lagen tillåter, ändå undgår misstanke
om trafiknykterhetsbrott. Ytterst beror dessa förhållanden på att
polisen f. n. saknar möjligheter att tillräckligt effektivt kontrollera
nykterheten i trafiken. En särskild svårighet är att polisen i stort sett
är hänvisad till yttre iakttagelser angående en förares nykterhetstillstånd.
Ett medel att öka upptäcktsrisken är användning av alkoholutandningsprov.
F. n. anses sådana prov böra komma i fråga endast om
föraren genom alkohollukt från andedräkten, sluddrande tal eller andra

JuU 1974: 37

tecken på alkoholpåverkan kan misstänkas för trafiknykterhetsbrott.

I likhet med departmentschefen anser utskottet att upptäcktsrisken
och därmed också trafiknykterhetslagstiftningens allmänpreventiva effekt
skulle öka avsevärt om polisen fick befogenhet att företa utandningsprov
inte bara då skälig misstanke om trafiknykterhetsbrott föreligger
utan också rutinmässigt vid trafikkontroller och i samband med
trafikolyckor och vissa trafikförseelser. Mot en sådan ordning kan resas
invändningar från både rättssäkerhets- och integritetsskyddssynpunkt.
Farhågorna från rättssäkerhetssynpunkt hänger till huvudsaklig del
samman med vilken provtagningsmetod som kommer till användning.
Till denna fråga återkommer utskottet i nästa avsnitt. Redan här skall
dock sägas att rimliga rättssäkerhetskrav kan tillgodoses. Beträffande
invändningarna från integritetsskyddssynpunkt bör beaktas att utandningsprov
synes vara en mindre ingripande åtgärd än t. ex. de kroppsvisitationer
som stickprovsvis förekommer i samband med tullkontroll
och att utandningsproven torde kunna ordnas så att de innebär endast
ett ringa obehag för fordonsförarna. Med hänsyn härtill anser utskottet
att sistnämnda invändningar får vika när det som nu är fråga om att
vidta åtgärder i syfte att tillgodose ett betydelsefullt trafiksäkerhetsintresse.

Vad gäller propositionens förslag i övrigt anser utskottet att ett genomförande
av dem är ägnat att öka trafiknykterhetslagstiftningens effektivitet
allmänt sett. Särskilt tillfredsställande är enligt utskottets mening
att det s. k. tillbakaräkningsförfarandet, som inneburit risker för
materiellt oriktiga resultat och varit förenat med avsevärda tillämpningssvårigheter,
praktiskt taget helt kommer att försvinna.

Under hänvisning till det anförda ansluter sig utskottet i stort till
de i propositionen framlagda lagförslagen. Ställningstagandet innebär
att önskemålet i den vid riksdagens början väckta motionen 1974:1079
— vari yrkats utfärdande av sådana bestämmelser att polisen får möjlighet
att begagna sig av metoden med rutinmässiga utandningsprov
enligt trafiknykterhetskommitténs förslag — blir i allt väsentligt tillgodosett
och att någon riksdagens åtgärd i anledning av den motionen inte
erfordras. I det följande behandlar utskottet i skilda avsnitt de frågor
som tagits upp i övriga föreliggande motioner eller som eljest tilldragit
sig utskottets särskilda uppmärksamhet.

Försöksverksamhetens omfattning

Enligt 1 § förslaget till lag om försöksverksamhet med rutinmässiga
alkoholutandningsprov får verksamheten äga rum i den omfattning som
regeringen bestämmer.

I motionen 1974:1944 framhålls att en landsomfattande verksamhet
med utandningsprov kan antas ha en betydligt större allmänpreventiv
effekt än en verksamhet som endast avser vissa i förväg utpekade om -

JuU 1974:37

rådén och kan förväntas ge ett avsevärt bredare underlag för en bedömning
av rutinprovens effekt från brottsbekämpningssynpunkt. Motionärerna
anser det naturligast att verksamheten får omfatta hela landet
och att rikspolisstyrelsen får bestämma verksamhetens utformning.
Yrkandet går ut på att orden ”i den omfattning som regeringen bestämmer”
skall utgå ur lagtexten (yrkande 1).

Utskottet kan helt ställa sig bakom syftet med motionärernas förslag,
nämligen att försöksverksamheten skall bli så effektiv som möjligt och
ge ett brett underlag för ett framtida ställningstagande till en permanent
lagstiftning på området. Enligt utskottets mening är det av stor betydelse
att de områden i vilka försöksverksamheten avses äga rum blir
tillräckligt stora och att de representerar såväl storstadsområden som
landsbygd. Angeläget är också att antalet försöksområden inte begränsas
så snävt att invånarna i dessa känner sig särskilt utpekade. Samtidigt
bör det beaktas att det från praktisk synpunkt synes mindre lämpligt
att en försöksverksamhet av ifrågavarande natur från början ges en
landsomfattande räckvidd eller läggs fast i tiden för hela försöksperioden.
Som departementschefen påpekar måste nämligen hänsyn fortlöpande
tas till de praktiska förutsättningarna att på det lokala planet
genomföra en effektiv försöksverksamhet liksom till de önskemål och
intressen som gör sig gällande från forskningssynpunkt. Självfallet är
det också väsentligt att de erfarenheter som vinns under försöksperiodens
början kan läggas till grund för ställningstaganden i fråga om
verksamhetens fortsatta förlopp. Härvidlag vill utskottet särskilt framhålla
att erfarenheterna från rättssäkerhetssynpunkt kan motivera att
verksamheten avbryts eller att effektivitetsskäl kan tala för en annan
provtagningsmetod. Nu anförda synpunkter synes i allt väsentligt tillgodoses
av departementschefens uttalanden i propositionen (s. 34).
Med hänsyn härtill och till att verksamheten inte uteslutande berör
polisens brottsbekämpande uppgifter utan utgör ett av flera inslag från
samhällets sida i en planerad trafiknykterhetskampanj ansluter sig utskottet
till departementschefens uppfattning att regeringen bör bestämma
omfattningen av försöksverksamheten. Uppgiften att avgöra vilka
områden som skall komma i fråga under de olika försöksperioderna
bör ankomma på rikspolisstyrelsen efter samråd med trafiksäkerhetsverket.
Utskottet tillstyrker således propositionen i förevarande del och
avstyrker motionen 1974:1944 i motsvarande del (yrkande 1).

Provtagningsmetoder m. m.

De provtagningsapparater, som hittills kommit till användning i
Sverige vid analyser av utandningsluft, har till huvudsakligt ändamål
att via utandningsluften påvisa närvaro eller frånvaro av alkohol i blodet
eller att ge en grov uppfattning huruvida blodalkoholhalten har
uppnått ett visst gränsvärde. En sådan apparat som länge använts är

JuU 1974: 37

Alcotest. På senaste tid har polisen övergått till att använda utandningsapparatur
av fabrikat Alcolyser som är av samma typ som Alcotest.

Alcotest- och Alcolyserapparaterna består av gummimunstycke, ampull
med ett visst slag av kristaller samt plastblåsa. Den som skall undergå
prov blåser genom munstycket och ampullen blåsan full med luft.
Om utandningsluften innehåller alkohol, färgas kristallerna i ampullen
mer eller mindre gröna. På ampullen finns en markeringsring, som
delar kristallskiktet i två delar och som på den version som används i
Sverige markerar en blodalkoholhalt av 0,5 °/00. Om kristallerna färgas
gröna upp till eller över ringen, tyder detta på en blodalkoholhalt av
0,5 °/00 eller däröver. I åtskilliga andra länder används en s. k. 0,8 °/00-ampull på vilken ringen markerar en blodalkoholhalt av 0,8 °/00.

I propositionen förordar departementschefen att 0,8 °/00-ampullen
skall användas vid de föreslagna rutinmässiga utandningsproven. Föreligger
misstanke om trafiknykterhetsbrott skall 0,8 °/00-ampullen inte
användas utan provtagning liksom hittills ske med 0,5 °/00-ampullen.
Vid användning av 0,8 °/00-ampullen skall denna avläsas på det sätt
att provet skall betecknas som positivt och blodprov tas endast om grönfärgningen
når upp till eller förbi överkanten av markeringsringen.
Bestämmelser härom avses bli utfärdade i administrativ ordning.

I motionerna 1974: 1940, 1974: 1941 (yrkande 1), 1974: 1942 och
1974: 1944 (yrkande 2) framställs yrkanden som går ut på att 0,5 o/00-ampullen skall användas även vid rutinmässiga utandningsprov. Enligt
de tre sistnämnda motionerna bör ampullen avläsas vid markeringsringens
överkant. Motionärernas invändningar mot användningen av 0,8 °/00-ampullen synes kunna sammanfattas enligt följande. På grund av att
0,8 °/00-ampullen är mindre effektiv än 0,5 °/00-ampullen skulle vid provtagning
med den förstnämnda ampullen ett inte obetydligt antal fordonsförare,
som har en blodalkoholhalt över 0,5 °/00, kunna undgå misstanke
om brott. Om 0,8 °/00-ampullen kommer till användning kan detta leda
till den inte önskvärda effekten att allmänhetens respekt för den i trafikbrottslagen
uppställda 0,5 °/00-gränsen undergrävs. Vidare ter det sig
från praktisk synpunkt olämpligt att polisen skall behöva använda två
olika sorters ampuller.

I motionen 1974: 1943 (yrkande 2) begärs att riksdagen skall uttala
sig för att utandningsapparater med minsta möjliga felmarginal kommer
till användning och att försöksperioden används till att pröva nya och
säkrare metoder.

Som berörts i det föregående möjliggör de apparater som f. n. används
vid utandningsprov inte någon mera noggrann analys av utandningsluften.
Nya typer av apparater har emellertid nyligen konstruerats,
vilka kan antas ge mera exakta besked om blodalkoholhalten än vad
Alcotest och Alcolyser förmår. En sådan ny apparattyp, uppbyggd av

JuU 1974: 37

s. k. fuel-celler, synes både enkel och lätthanterlig. Skilda modeller
av denna typ är f. n. under utprovning i Sverige.

Enligt utskottets mening hade det varit önskvärt att resultatet från
den sålunda pågående utprovningen av nya apparattyper hade förelegat
som underlag för en bedömning av vilken provtagningsmetod som
bör användas vid rutinmässiga utandningsprov. Med hänsyn till att det
nu är fråga om en försöksverksamhet med begränsad varaktighet som
skall samordnas med den planerade trafiknykterhetskampanjen nästa år
anser sig utskottet dock inte böra uppskjuta ett beslut i ärendet. Före
ett framtida slutligt ställningstagande till frågan om rutinmässiga utandningsprov
ter det sig emellertid erforderligt att beslutsunderlaget väsentligt
breddas. Den föreslagna försöksverksamheten synes erbjuda ett lägligt
tillfälle att undersöka hur nya provtagningsmetoder uppfattas av
allmänheten och hur de utfaller i den praktiska tillämpningen. Det bör
sålunda vara möjligt att pröva nya apparater samtidigt som vederbörande
förare underkastas rutinmässigt prov med Alcotest eller Alcolyser samt
att efter hand som tillförlitligheten av de nya apparaterna styrks låta
dem ersätta de hittills använda provtagningsapparatema.

När det härefter gäller spörsmålet angående vilken av de i propositionen
och motionerna förordade provtagningsmetodema som bör användas
vill utskottet till en början understryka att alkoholutandningsprov
inte syftar till att ge några exakta besked om en förares blodalkoholhalt
utan endast är avsedda att tjäna som en indikator på förekomsten
av straffbar blodalkoholhalt. Om provet tyder på att sådan
föreligger får blodprov tas med därav följande konsekvenser — vederbörande
får avbryta sin färd, lämna ifrån sig bilen etc. Till skillnad från
vad fallet är vid utandningsprov då misstanke om brott ansetts föreligga
på grund av yttre iakttagelser skall alltså vid en rutinmässig provtagning
enbart ett positivt utslag föranleda ett förhållandevis allvarligt ingrepp
i den personliga integriteten. Av rättssäkerhetsskäl måste man
därför ställa stora krav på provtagningsmetodens tillförlitlighet.

Beträffande tillförlitligheten av 0,5 °/00- och 0,8 °/00-ampullerna redovisade
trafiknykterhetskommittén i sitt betänkande (s. 321—324 och
338—340) vissa undersökningsresultat utöver de uppgifter som intagits
i propositionen (s. 23). Undersökningarna avsåg bl. a. tillförlitligheten
från rättssäkerhetssynpunkt av 0,5 0/00-ampullen med en ny avläsningsmetod,
innebärande att den skulle avläsas vid mittmarkeringens överkant.
Vid undersökningarna framkom att med sådan ampull och avläsningsmetod
andelen s. k. falskt positiva prov, dvs. utslag som oriktigt
tyder på en blodalkoholhalt över 0,5 °/00, uppgick till 1 %, när blodalkoholhalten
understeg 0,30 °/00> och 8 %, när blodalkoholhalten var
mellan 0,30 och 0,49 °/00. Motsvarande andel falskt positiva prov med
0,8 °/00-ampullen uppgick till 0 procent respektive 2 procent.

I likhet med trafiknykterhetskommittén anser utskottet att både den

JuU 1974:37

av departementschefen förordade provtagningsmetoden och en användning
av 0,5 °/00-ampullen med en ny avläsningsmetod kan anses
acceptabla från rättssäkerhetssynpunkt. Provtagning med 0,8 °/00-ampullen är något mera tillförlitlig, men skillnaden mellan de båda
alternativen är enligt utskottets mening inte så stor att den ensam bör
tillmätas avgörande betydelse. Även andra synpunkter måste beaktas.
I detta hänseende vill utskottet peka på att, som närmare framgår av
trafiknykterhetskommitténs undersökningar, 0,8 °/00-ampullen är mindre
effektiv än 0,5 °/00-ampullen därigenom att vid provtagning med 0,8
°/00-ampullen en större risk föreligger för att en förare som utåt inte
företer tecken på alkoholpåverkan men som har en blodalkoholhalt
över den som lagen tillåter undgår lagföring och i stället får fortsätta
sin färd. Inte minst med tanke på den tidigare berörda svårigheten
att genom yttre iakttagelser sluta sig till en persons nykterhetstillstånd
är denna olägenhet allvarlig. Särskilt otillfredsställande kan konsekvenserna
bli i sådana fall då exempelvis i samband med en trafikolycka
två förare underkastas utandningsprov, den ene med 0,5 °/00-ampullen
t. ex. därför att en polisman av en tillfällighet ansett sig kunna konstatera
tecken på påverkan och den andre med 0,8 °/0o-ampullen därför
att ingen konkret misstanke föreligger, samt båda proven visar grönfärgning
upp till mittmarkeringen. Från allmän synpunkt måste det te sig
orättfärdigt att i ett sådant fall den förstnämnde föraren skall medföras
till blodprovstagning medan den andre som sannolikt har lika hög eller
högre blodalkoholhalt får fortsätta sin färd utan vidare åtgärd. Ytterligare
skäl för det i motionerna förordade alternativet är att införandet
av rutinmässiga utandningsprov med 0,8 0/00-ampullen sannolikt inte av
den enskilde bilföraren skulle upplevas som en åtgärd, ägnad att i
nämnvärd mån öka risken för upptäckt vid bilkörning i alkhoholpåverkat
tillstånd, och att, som motionärerna framhåller, respekten för den
i trafiknykterhetslagstiftningen uppställda gränsen på 0,5 °/00 skulle
kunna undergrävas.

Det anförda leder utskottet till den uppfattningen, att 0,5 °/00-ampuIlen
med en ny avläsningsmetod bör användas under försöksverksamheten.
Beträffande de fordonsförare som efter rutinmässiga alkoholutandningsprov
kommer att underkastas blodprovstagning men visar sig ha en
blodalkoholhalt under 0,5 °/00 bör understrykas att de förtärt en inte
obetydlig mängd alkohol även om blodalkoholhalten inte passerat gränsen
för det straffbara området. Det kan därför inte anses särskilt stötande
att de såsom misstänkta för trafiknykterhetsbrott får finna sig
i att bli föremål för blodprovstagning. Med hänsyn härtill och till försöksverksamhetens
syfte att höja trafiksäkerheten synes några bärande
invändningar från rättssäkerhetssynpunkt inte kunna resas mot den av
utskottet förordade provtagningsmetoden.

Vad utskottet sålunda anfört i anledning av motionerna 1974: 1940,

JuU 1974: 37

1974:1941, 1974:1942, 1974:1943 och 1974:1944 i nu ifrågavarande
hänseende bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Under detta avsnitt tar utskottet slutligen upp två motionsyrkanden,
som berör vissa följdverkningar av försöksverksamheten.

I motionen 1974: 1941 (yrkande 2) begärs att riksdagen skall ge
Kungl. Maj:t till känna att statens rättskemiska laboratorium ges tillräckliga
resurser för att kunna nedbringa väntetiderna vid blodprov.
Motionärerna hänvisar till att väntetiden för analys av blodprov f. n.
beräknas uppgå till omkring en månad och att antalet blodprovsanalyser
kan förväntas öka som en följd av försöksverksamheten.

Självfallet är det — inte minst från den misstänktes synpunkt —
angeläget, att förundersökning angående trafiknykterhetsbrott inte fördröjs
på grund av att resurserna för blodprovsanalys är otillräckliga.
I socialstyrelsens anslagsäskanden för nästa budgetår, vilka avgivits
före nu ifrågavarande proposition, har arbetsbelastningen vid laboratoriet
uppmärksammats och vissa resursförstärkningar för laboratoriets
kemiska avdelning föreslagits. Utskottet utgår från att frågan om laboratoriets
behov av ytterligare resurser för att möta en eventuell ökning
av antalet blodprovsanalyser till följd av försöksverksamheten med rutinmässiga
utandningsprov övervägs i samband med arbetet på statsverkspropositionen
och att Kungl. Majit även eljest med uppmärksamhet
följer arbetsbelastningen vid laboratoriet. Någon riksdagens åtgärd
i anledning av motionsyrkandet synes inte erforderlig.

I motionen 1974: 1943 framhålls att en viss felmarginal knappast
torde kunna undvikas vid utandningsprov. Motionärerna anser det rimligt
att en person, som underkastas blodprovstagning med all den irritation
och olägenhet som en sådan innebär och därefter frias från misstanke
ersätts för kostnader enligt samma grunder som vid vittnesinställelse.
Yrkandet går ut på att ersättningsregler skall utarbetas (yrkande
1).

Enligt kungörelsen (1969: 590) om ersättning vid förundersökning i
brottmål kan den som hörs under förundersökning eller av polisman,
innan förundersökning hunnit inledas, erhålla ersättning av allmänna
medel enligt vittnesersättningskungörelsen (1973: 262). Ersättning utgår
dock inte om bl. a. skälig misstanke föreligger att den hörde är skyldig
till brottet.

Enligt utskottets mening saknas anledning att i ersättningshänseende
behandla en person, som efter rutinmässigt utandningsprov blir misstänkt
för trafiknykterhetsbrott, annorlunda än andra som mer eller
mindre oförskyllt misstänks för brott. Att i förevarande sammanhang
ta upp ett så vittomfattande spörsmål som frågan om eller i vad mån
ersättning till misstänkta skall utgå synes utskottet inte lämpligt. Under
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

JuU 1974:37

Övrigt

Enligt 4 § 2 mom. trafikbrottslagen (1951: 649) är straffet för rattonykterhet
böter, dock lägst 10 dagsböter, eller fängelse i högst sex
månader.

I motionen 1974: 1943 (yrkande 3) yrkas att fängelse skall uteslutas
ur straffskalan. Motionärerna anser att rattonykterhetsbrott ofta har
karaktären av tillfållighetsförbrytelse samt att bötesstraff torde vara tillräckligt
effektivt och därför kunna användas i större utsträckning än nu.

Som utskottet inledningsvis antytt framlades i trafiknykterhetskommitténs
betänkande bl. a. förslag om ett mera nyanserat påföljdssystem
vid trafiknykterhetsbrott än det som f. n. tillämpas och en sänkning av
rattfyllerigränsen till 1,2 °/w.

I en motion till 1973 års riksdag framställdes förslag om vissa ändringar
i lagstiftningen rörande trafiknykterhetsbrott. Ändringsförslagen
gällde bl. a. påföljderna vid trafikonykterhet. I sitt av riksdagen godkända
betänkande (JuU 1973: 12) avstyrkte utskottet bifall till motionen.
Utskottet, som förutsatte att proposition på grundval av kommitténs
förslag utan onödigt dröjsmål skulle föreläggas riksdagen, fann ej
anledning föregripa de ställningstaganden i ett större sammanhang som
förestod beträffande de i motionen upptagna spörsmålen.

Vad utskottet sålunda anförde äger alltjämt giltighet. Utskottet vill
härutöver framhålla att den föreslagna försöksverksamheten kan antas
ge bättre underlag för ett samlat ställningstagande till kommitténs betänkande
i stort, inte minst beträffande valet av påföljder. Utskottet avstyrker
med hänvisning till det anförda bifall till motionsyrkandet.

Avslutningsvis vill utskottet understryka vikten av att försöksverksamheten
följs med uppmärksamhet samt upplysa att utskottet redan
under år 1975 avser att begära redovisning rörande erfarenheterna av
verksamheten.

Utöver vad sålunda anförts föranleder propositionen eller motionerna
inte några uttalanden från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande lagstiftning om försöksverksamhet
med utandningsprov

a) antar det i propositionen 1974: 154 framlagda förslaget till
lag om försöksverksamhet med rutinmässiga utandningsprov
utom 1 §,

b) avslår motionen 1974:1079 i den mån den inte bifallits
genom utskottets hemställan under a);

2. att riksdagen beträffande omfattningen av försöksverksamheten
med avslag på motionen 1974:1944 (yrkande 1) i denna
del antar 1 § i det under 1. angivna lagförslaget;

JuU 1974: 37

3. att riksdagen beträffande provtagningsmetoder i anledning av
motionerna 1974:1940 och 1974:1942 samt motionerna 1974:
1941 (yrkande 1), 1974:1943 (yrkande 2) och 1974:1944 (yrkande
2), sistnämnda tre motioner i denna del, ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet i detta hänseende anfört;

4. att riksdagen beträffande rättskemiska laboratoriets resurser
avslår motionen 1974:1941 (yrkande 2) i denna del;

5. att riksdagen beträffande ersättning åt misstänkta avslår motionen
1974:1943 (yrkande 1) i denna del;

6. att riksdagen med avslag på motionen 1974:1943 (yrkande 3)
i denna del antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott; 7.

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i rättegångsbalken.

Stockholm den 3 december 1974

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), herrar Polstam (c), Larfors (s), Johansson
i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s), Westberg i Ljusdal (fp), Nygren
(s), Bengtsson i Göteborg (c), Schött (m), Nilsson i Visby (s), Lövenborg
(vpk), fru Wiklund (c), fru André (c), fru Andersson i Kumla
(s) och herr Hasselgren (s).

Reservationer

1. vid punkten 5 i utskottets hemställan

av herr Lövenborg (vpk), som beträffande ersättning åt misstänkta
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”utskottet motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet att ersättning enligt kungörelsen
om ersättning vid förundersökning i brottmål inte torde kunna
utgå till den som efter rutinmässigt utandningsprov blir föremål för blodprovstagning
trots att han har en blodalkoholhalt som understiger 0,5 °/00.
Som utskottet tidigare berört kan de provtagningsapparater som avses
komma till användning vid rutinkontroller av förares nykterhetstillstånd
inte anses helt tillförlitliga från rättssäkerhetssynpunkt varför man har
att räkna med ett visst antal falskt positiva prov. Detta är givetvis en avsevärd
olägenhet som man emellertid får acceptera i avvaktan på att

JuU 1974: 37

mera tillförlitliga provtagningsmetoder kan komma till användning. Med
hänsyn härtill anser utskottet att det av rättssäkerhetsskäl är befogat att
de förare som efter rutinmässiga utandningsprov blir misstänkta för trafiknykterhetsbrott
men vars blodalkoholhalt enligt blodprovsanalys inte
uppgår till 0,5 °/00 gottgörs av allmänna medel för de olägenheter som är
förenade med blodprovstagningen. Den förordade användningen av
0,5 °/00-ampullen med de betydande felmarginaler som därvid kan förutses
utgör ytterligare skäl för en lösning i enlighet med motionärernas
syfte. Ersättning synes som motionärerna framhåller lämpligen böra utgå
enligt samma grunder som vid inställelse som vittne. Ersättningsreglerna
torde kunna utfärdas av Kungl. Majit i samband med tillämpningsföreskrifterna
till lagen om försöksverksamhet med rutinmässiga alkoholutandningsprov.
Vad utskottet anfört i anledning av motionen i förevarande
hänseende bör ges Kungl. Majit till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 punkten bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen beträffande ersättning åt misstänkta i anledning
av motionen 1974: 1943 (yrkande 1) i denna del ger Kungl.
Majit till känna vad utskottet i detta hänseende anfört;

2. vid punkten 6 i utskottets hemställan
av herr Lövenborg (vpk), som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”1 en”
och slutar med ”till motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

I sitt betänkande framhöll trafiknykterhetskommittén att det av hänsyn
till allmänpreventiva synpunkter inte torde vara nödvändigt att i
samma utsträckning som hittills använda fängelsestraff. Allmänpreventionen
torde enligt kommittén nämligen i inte obetydlig grad kunna tillgodoses
genom körkortsingripanden, höga böter, åtgärder för att öka
upptäcktsrisken samt i fråga om förare med alkoholproblem en skyddstillsyn
av ingripande karaktär. En minskad användning av fängelsestraff
framstod för kommittén också som önskvärd med hänsyn till de olägenheter
som är förbundna med den schablonmässiga användningen av denna
påföljd vid trafiknykterhetsbrott. Från individualpreventiv synpunkt
förordade kommittén beträffande rattfyllerister som inte har alkoholproblem
och inte heller i övrigt har behov av en individualpreventivt inriktad
behandling påföljdsalternativen villkorlig dom i förening med
höga böter eller fängelse samt beträffande rattfyllerister med alkoholproblem
skyddstillsyn med föreskrift om nykterhetsvårdande behandling.

Enligt utskottets mening är det i hög grad angeläget att kommitténs
förslag som närmast har avseende på rattfyllerister snarast leder till lagstiftning.
När det gäller rattonykterhetsbrott delar utskottet motionärernas
uppfattning om att dessa brott oftast torde ha karaktären av tillfällighetsförbrytelser
varför böter torde kunna anses vara en tillräckligt

JuU 1974:37

kännbar påföljd. Som närmare framgår av en redogörelse för påföljdspraxis
vid trafiknykterhetsbrott, som intagits i kommitténs betänkande,
torde i det helt övervägande antalet fall av rattonykterhet annan påföljd
än böter inte ifrågakomma. Enligt utskottets mening är det motiverat att
som ett första steg mot en radikalare trafiknykterhetslagstiftning redan
nu helt utesluta fängelse som påföljd för rattonykterhetsbrott. Utskottet
tillstyrker således motionen 1974: 1943 i denna del.

dels att utskottets hemställan under punkten 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen med bifall till motionen 1974: 1943 (yrkande 3)
i denna del antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott
med den ändringen att 4 § 2 mom. erhåller följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

4 §

släpfordon var så påverkad, som i släpfordon var så påverkad, som i

1 mom. första stycket sägs, men 1 mom. första stycket sägs, men

har han fört fordonet efter att ha har han fört fordonet efter att ha

förtärt starka drycker i sådan förtärt starka drycker i sådan

mängd att alkoholkoncentrationen mängd att alkoholkoncentrationen

i hans blod under eller efter färden i hans blod under eller efter färden

uppgick till 0,5 men ej till 1,5 pro- uppgick till 0,5 men ej till 1,5 promille,
dömes till böter, dock lägst mille, dömes till böter, dock lägst

tio dagsböter, eller fängelse i högst tio dagsböter.

sex månader.

Särskilda yttranden

1. vid punkten 3 i utskottets hemställan (provtagningsmetoder)

av herrar Larfors (s), Jönsson i Malmö (s), Nygren (s), Nilsson i Visby
(s), fru Andersson i Kumla (s) och herr Hasselgren (s):

Propositionen innebär framför allt att en försöksverksamhet med
rutinmässiga alkoholutandningsprov skall få äga rum i trafiksäkerhetens
intresse. I utskottet har full enlighet rått om förslaget i denna del liksom
om övriga förslag till lagstiftning i syfte att öka trafiknykterhetslagstiftningens
effektivitet. Däremot har skiljaktiga meningar yppats
på en punkt när det gäller innehållet i de tillämpningsföreskrifter till
lagen om försöksverksamhet med rutinmässiga alkoholutandningsprov
som regeringen avses utfärda, nämligen beträffande frågan om vilken
provtagningsmetod som bör användas under försöksverksamheten.

För vår del har vi i likhet med departementschefen ansett, att alternativet
med 0,8 °/00-ampullen är mest tillfredsställande på grund av

JuU 1974:37

att det innebär något bättre garantier än alternativet med 0,5 °/00-ampullen för att förare, vars blodalkoholhalt understiger 0,5 °/00, inte
underkastas blodprovstagning. Då det emellertid endast är fråga om en
försöksverksamhet med begränsad omfattning under tiden den 1 januari
1975—den 30 juni 1976, har vi inte ansett oss böra motsätta oss
förslaget om användning av 0,5 °/00-ampullen. Detta förslag har som
utskottet anför visst försteg från effektivitetssynpunkt, även om det
enligt vår mening inte uppväger den fördel från rättssäkerhetssynpunkt
som en användning av 0,8 °/00-ampullen innebär.

2. vid punkten 3 i utskottets hemställan (provtagningsmetoder)

av herr Lövenborg (vpk):

Utskottet föreslår att 0,5 °/00-ampullen skall användas i stället för
0,8 °/00-ampullen. Om förslaget genomförs kommer detta att innebära
betydande risker för misstanke om brott även i många fall då fordonsförare
har en blodalkoholhalt under 0,5 °/00. För mig har det varit möjligt
att godta detta utskottets förslag endast därför att man i sak har
bifallit vpk-motionens krav om att man också skall använda sig av annan
och exaktare utandningsapparatur än de tidigare nämnda ampullerna.

I vpk-motionen heter det bl. a. följande:

Det är emellertid av stor betydelse att rutinproven genomförs med försiktighet
och omdöme och att man så långt detta är möjligt minskar testens
felmarginaler. Detta kan bl. a. ske genom att man införskaffar och
använder sig av apparatur som ger största möjliga exakthet. Under den
föreslagna försöksperioden bör man som alternativ till nuvarande Alcotestmetod
också använda sig av s. k. kvantitativa utandningsapparater,
som ger noggrannare analys av utandningsluften och därmed bättre uppfattning
än Alcotest (prop. 1974: 154 s. 8).

I utskottets betänkande förutsätts att man under försöksperioden prövar
nya och säkrare apparater som efter hand kan ersätta hittills använda
provtagningsmetoder. Sådana apparater finns och har demonstrerats för
utskottet.

Försöksperioden bör sålunda användas för att i största möjliga utsträckning
planera en övergång till säkrare metoder. Detta är framför allt
viktigt om man avser att göra rutinmässiga utandningsprov till ett permanent
inslag i trafikövervakningen.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 740047