Justitieutskottets betänkande nr 10 år 1974

JuU 1974:10

Nr 10

Justitieutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen
1974:1 gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1974/75
till brottsförebyggande rådet, m. m. jämte motioner.

ANDRA HUVUDTITELN
Justitiedepartementet m. m.

1. Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader. Kungl. Maj:t har i
propositionen 1974:1 bilaga 4 (justitiedepartementet) under punkten
All (s. 18-53) föreslagit riksdagen att dels godkänna att ett brottsförebyggande
råd med de uppgifter som angetts i statsverkspropositionen
inrättas den 1 juli 1974, dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vid rådet inrätta
en ordinarie tjänst som chef för rådets kansli med beteckningen r, dels
ock till Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader för budgetåret
1974/75 anvisa ett förslagsanslag av 1 550 000 kr.

Motioner

I motionen 1974:151 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu är
i fråga att riksdagen dels hos Kungl. Maj:t anhåller att det brottsförebyggande
rådet får i uppdrag att företa en analys av massmedias roll i
samband med brott och brottsförebyggande verksamhet och att snarast
framlägga förslag om formerna för ett förbättrat samarbete mellan
polisen och Sveriges Radio (yrkande 1), dels anhåller att Kungl. Maj:t
låter insamla och sammanställa uppgifter om vad brottsligheten kostar
samhället och den enskilde i enlighet med vad i motionen anförs
(yrkande 2), dels hos Kungl. Maj:t anhåller att en utredning tillsätts med
uppgift att framlägga förslag till sådana åtgärder att samhället snabbt kan
reagera mot unga lagöverträdare, varvid någon form av jourdomstolar
främst i storstäderna samt en ny påföljd i form av kortvarigt frihetsberövande
också bör övervägas (yrkande 3), dels hos Kungl. Maj:t anhåller
att forskningsgruppen inom det brottsförebyggande rådet får i uppdrag
att initiera kriminologisk grundforskning i enlighet med vad i motionen
anförs (yrkande 9), dels hos Kungl. Maj:t uttalar att ytterligare en
professur i kriminologi snarast inrättas och att Kungl. Maj:t framlägger
förslag härom (yrkande 10), dels ock uttalar att det brottsförebyggande
rådet icke bör inrättas som en fristående myndighet utan bör anknytas
till statsrådsberedningen (yrkande 11).

1 Riksdagen 1974. 7sami. Nr 10

Juli 1974:10

I motionen 1974:195 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag om inrättande av en
forsknings- och utvecklingsenhet vid rikspolisstyrelsen i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som förordats i betänkandet (SOU 1973:35)
Kriminologisk forskning.

I motionen 1974:276 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp, c, m)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag rörande
inrättandet av en forsknings- och utvecklingsenhet vid rikspolisstyrelsen i
enlighet med vad som anförs i motionen.

I motionen 1974:636 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs såvitt nu är i
fråga dels att riksdagen beträffande brottsförebyggande rådets konstruktion
uttalar att rådet bör förankras i statsdepartementen i enlighet med
vad i motionen anförs och att rådet i avvaktan på förnyad prövning av
frågan om dess konstruktion fortsätter sin verksamhet som kommitté
(yrkande 1), dels att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts
proposition 1974:1, bilaga 4, punkt A 11 beslutar att till Brottsförebyggande
rådet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1974/75 anvisa ett
förslagsanslag av 1 985 000 kr. (yrkande 2 a).

I motionen 1974:1259 av herrar Ullsten (fp) och Jonsson i Mora (fp)
hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t
begära en översyn av brottsbalkens val av kriminaliserade beteenden och
av specialstraffrätten i syfte att begränsa antalet straffbestämmelser
(yrkande A 1).

I motionen 1974:1261 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t dels som sin mening uttalar att
brottsförebyggande rådet bör i avvaktan på förnyad prövning av frågan
om dess konstruktion t. v. fortsätta sin verksamhet som kommitté, dels
anhåller om en förutsättningslös utredning av förslaget att domstolarna i
brottmål endast tar ställning till skuldfrågan medan ett särskilt organ med
starkt inslag av behandlingsexpertis beslutar om behandlingens utformning.

Utskottet

Inledning

I propositionen föreslås att ett brottsförebyggande råd skall inrättas
den 1 juli 1974. Rådet är avsett att vara ett samordnande och rådgivande
organ som, i samverkan med de olika myndigheter vilka på sina särskilda
områden bedriver brottsförebyggande verksamhet, skall genom insatser
på bred front söka komma till rätta med brottsligheten. Enligt förslaget
skall rådet självt inom ramen för sina resurser avgöra vilka frågor rådet
anser vara av sådan vikt i det brottsförebyggande arbetet att de bör
utredas närmare och under vilka former verksamheten skall bedrivas.
Avsikten är att rådets arbete i stor utsträckning skall bedrivas i
arbetsgrupper. Rådet föreslås bli en självständig myndighet direkt under
Kungl. Maj:t och ledas av en av Kungl. Maj:t utsedd styrelse. Det löpande

Juli 1974:10

arbetet skall ledas av ett verkställande utskott. Rådet föreslås till sitt
förfogande få ett kansli bestående av två enheter underställda chefen för
rådets kansli jämte viss administrativ personal. Av enheterna skall — med
hänsyn till forskningens stora betydelse för rådets verksamhet — en
fungera som utvecklingsenhet. Den andra föreslås få benämningen
utredningsenhet. Till rådet skall knytas experter från olika myndigheter
och försäkringsbolag samt en samrådsgrupp med företrädare från
organisationer och myndigheter som endast mera allmänt eller i samband
med arbete i viss arbetsgrupp har anledning att medverka i rådets arbete.
Forskningen avses bli representerad av en ledamot i rådets styrelse.
Vidare skall till rådet knytas en vetenskaplig referensgrupp.

Till grund för förslaget ligger dels det av utredningen om ett centralt
råd för samordning av samhällets insatser mot brott avgivna betänkandet
(Ds Ju 1973:6) Det brottsförebyggande rådet, dels det av kommittén för
kriminologisk behandlingsforskning avgivna betänkandet (SOU 1973:35)
Kriminologisk forskning.

Med hänsyn till det angelägna i att det brottsförebyggande rådets
verksamhet snarast kom i gång tillkallade chefen för justitiedepartementet
efter Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 juli 1973 sakkunniga med de
arbetsuppgifter som utredningen om ett centralt råd för samordning av
samhällets insatser mot brott föreslagit (Ju 1973:14). 1 samband härmed
upphörde bl. a. det år 1966 tillsatta samarbetsorganet för åtgärder mot
ungdomsbrottsligheten (Ju 1966:58). De sakkunnigas arbete som bedrivs
i kommittéform avses upphöra om ett brottsförebyggande råd inrättas
den 1 juli 1974. Inom kommittén har hittills tillsatts nio arbetsgrupper.
En arbetsgrupp skall verka för att åtgärder vidtas framför allt från
samhällets och företagens sida för att förhindra uppkomsten av brottstillfällen
och i övrigt försvåra möjligheterna att begå brott. En arbetsgrupp
skall ägna sig åt frågor om kriminalitetsprognoser. En arbetsgrupp skall i
enlighet med de närmare direktiv som lämnas av rådets verkställande
utskott biträda rådet i frågor rörande utskottets externa informationsverksamhet.
För narkotikafrågor finns en särskild arbetsgrupp med
uppgift att följa utvecklingen inom och utom landet på området. En
arbetsgrupp har till uppgift att verka för samarbete mellan socialvård,
skola och polis och en arbetsgrupp skall ägna sig åt frågor angående
brottsförebyggande verksamhet bland barn och ungdom i skolåldern. En
arbetsgrupp har till uppgift att verka för att åtgärder vidtas i syfte att
underlätta anpassningen i samhället av personer som avtjänat frihetsberövande
påföljder. Skolundervisningen i lag och rätt skall följas och
främjas av en arbetsgrupp. Slutligen åligger det en arbetsgrupp att
överväga hur uppgiften att verka för att lagstiftningen håller jämna steg
med samhällsutvecklingen skall lösas.

Som utskottet under de senaste åren åtskilliga gånger framhållit då
frågor om brott och brottsbekämpning aktualiserats i utskottsarbetet
krävs i kampen mot brottsligheten inte bara insatser av rättsväsendet utan
även av olika sociala myndigheter och organ, arbetsmarknadens företrä -

JuU 1974:10

dare och skolan samt av enskilda, företag och organisationer. Det är här
fråga om åtgärder på en bred front och delvis utanför vad som brukar
betraktas som kriminalpolitik. En väsentlig förutsättning för att sådana
åtgärder skall kunna leda till en varaktig minskning av brottsligheten är
att det finns möjligheter att samordna de skilda verksamheterna. Hittills
har saknats en instans med den mera övergripande uppgiften att
samordna och planera det brottsförebyggande arbetet, och utskottet har
också - då utskottet prövat motioner om tillsättande av en kriminalpolitisk
beredning - uttalat att det kan finnas skäl att överväga inrättandet
av ett centralt organ för att få ett mera samlat grepp pä det
kriminalpolitiska utvecklingsarbetet.

Mot bakgrund av det anförda ser utskottet med tillfredsställelse att
förslag nu framlagts om inrättande av ett brottsförebyggande råd med
uppgift framför allt att samordna samhällets och enskildas insatser mot
brott. Utskottet ansluter sig i stort till vad som föreslagits beträffande
rådets uppgifter och organisation. I likhet med departementschefen vill
utskottet också understryka att det är angeläget att rådet inte bara verkar
för en defensiv insats i brottsbekämpningen utan även tillgriper en mera
offensiv metod i form av utarbetande av förslag till åtgärder.

I det följande återkommer utskottet till de olika spörsmål som
aktualiserats i motioner eller eljest tilldragit sig utskottets särskilda
uppmärksamhet.

Brottsförebyggande rådets ställning

Förslaget i propositionen att rådet skall bli en fristående myndighet
direkt under Kungl. Maj:t kritiseras i tre motioner. I motionen 1974:151
uttalas farhågor för att kompetenskonflikter kan uppstå mellan rådet och
myndigheter som driver brottsförebyggande verksamhet och för att
berörda myndigheter kan komma att avstå från att aktualisera åtgärder i
väntan på initiativ från rådet. Om rådet blir en självständig myndighet
föreligger enligt motionärerna också fara för en ökad byråkratisering med
åtföljande försening av och tröghet i handläggningen av rådets väsentliga
uppgifter. Yrkandet går ut på att riksdagen skall uttala att det
brottsförebyggande rådet inte bör inrättas som en fristående myndighet
utan anknytas till statsrådsberedningen.

I motionen 1974:636 ifrågasätts om det brottsförebyggande rådet
getts en sådan konstruktion och sådana resurser att det verkligen kan
göra tillräckligt effektiva insatser. Enligt motionärerna är vissa av de
uppgifter som avses bli anförtrodda rådet av en art som typiskt sett bör
handhas av statsdepartementen. Särskilt gäller detta samordningen av
olika samhällsorgans insatser. En sådan samordning kan enligt motionärerna
knappast åstadkommas på verksamt sätt genom ett med andra
myndigheter jämställt organ. Motionärerna anser att uppgifter av denna
art måste åvila regeringen och hänvisar till att en av grundtankarna
bakom 1965 års departementsreform var att departementens huvudupp -

Juli 1974:10

gifter skulle vara planering och samordning. Mot bakgrund av det anförda
anser motionärerna att ytterligare överväganden om det brottsförebyggande
rådets konstruktion bör komma till stånd, varvid särskilt bör
prövas alternativet med att förankra rådet i Kungl. Maj:ts kansli, t. ex.
genom att chefen för justitiedepartementet och eventuellt andra statsråd
ingår i rådet. Yrkandet går ut på att riksdagen beträffande rådets
konstruktion skall uttala att rådet bör förankras i statsdepartementen i
enlighet med vad som anförts av motionärerna och att rådet i avvaktan på
förnyad prövning av frågan om dess konstruktion fortsätter sin verksamhet
som kommitté. Liknande synpunkter framförs i motionen
1974:1261, vari yrkas att riksdagen som sin mening skall uttala att det
brottsförebyggande rådet bör i avvaktan på förnyad prövning av frågan
om dess konstruktion tills vidare fortsätta sin verksamhet som kommitté.

Utskottet, som i ärendet fått kompletterande upplysningar av företrädare
för justitiedepartementet och kommittén, vill i anledning av
motionerna understryka vad inledningsvis framhållits, nämligen att det
brottsförebyggande rådet är avsett att vara ett samordnande och
rådgivande organ med huvuduppgift att i samarbete med de olika
myndigheter, vilka på sina särskilda områden bedriver brottsförebyggande
verksamhet, söka komma till rätta med brottsligheten genom insatser
på bred front. Som departementschefen framhåller skall rådet självfallet
inte ha någon direktivrätt i förhållande till dessa myndigheter och organ.
Någon ändring av ansvarfördelningen i fråga om insatser i brottsförebyggande
syfte på skilda områden är således inte avsedd. Beaktas bör också
att de myndigheter och organ vilka närmast blir berörda av rådets
verksamhet avses bli representerade i rådet och dess expertorgan och
härigenom får insyn i och inflytande på rådets verksamhetsplanering.

Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening naturligast att
rådet inrättas som en fristående myndighet direkt under Kungl. Maj:t.
För en sådan ordning talar också att myndighetsformen innebär påtagliga
praktiska fördelar. Bl. a. kan personalen vid rådets kansli erbjudas fasta
tjänster, vilket torde vara av stor betydelse för att rådet skall kunna få
tillgång till kvalificerade befattningshavare.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag i
denna del och avstyrker motionerna 1974:151, 1974:636 och 1974:1261
i motsvarande delar. Härutöver vill utskottet i anledning av uttalandena i
motionen 1974:151 understryka vikten av att rådet kontinuerligt
informerar andra berörda organ om sin verksamhetsplanering. Det är
också som departementschefen framhåller av betydelse att myndigheterna
— bl. a. för att undvika dubbelarbete — samråder med rådet vid
planeringen av verksamhet som har närmare anknytning till rådets
uppgifter. Tillkomsten av rådet får självfallet inte medföra att myndigheterna
i sin verksamhetsplanering avstår från att ta upp brottsförebyggande
åtgärder.

1* Riksdagen 1974. 7 sami. Nr 10

JuU 1974:10

Brottsförebyggande rådets arbetsuppgifter

Som inledningsvis framhållits skall det brottsförebyggande rådet
framför allt ha till uppgift att samordna samhällets och enskildas insatser
mot brott och därvid bevaka de brottsförebyggande synpunkterna. Rådet
skall vidare inom ramen för sina resurser vara oförhindrat att självt avgöra
vilka frågor rådet anser vara av sådan vikt i det brottsförebyggande
arbetet att de bör utredas närmare av rådet.

1 motionen 1974:151 hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall
anhålla att rådet får i uppdrag att företa en analys av massmedias roll i
samband med brott och brottsförebyggande verksamhet och att snarast
framlägga förslag om formerna för ett förbättrat samarbete mellan
polisen och Sveriges Radio (yrkande 1). Motionärerna framhåller att
massmedia spelar en viktig roll när det gäller att påverka attityder och
skapa opinioner, och de kritiserar i vissa avseenden verksamheten vid
Sveriges Radio.

Arbetsfältet för rådet kommer att bli mycket vidsträckt med hänsyn
till att de flesta samhällsfrågor direkt eller indirekt kan få betydelse för
hrottsutvecklingen. Mot denna bakgrund anser utskottet i likhet med
departementschefen att närmare direktiv för rådets verksamhet lämpligen
inte bör meddelas. Utskottet tillstyrker således att rådet självständigt får
besluta om sina arbetsuppgifter.

Vad gäller det i motionen upptagna spörsmålet delar utskottet
motionärernas uppfattning om vikten av att massmedia engageras i det
brottsförebyggande arbetet. Utskottet vill erinra om att i betänkandet
Det brottsförebyggande rådet utredningen framhåller att till de frågor
som påkallar särskild uppmärksamhet av rådet bör bl. a. information om
straffades situation för att ändra allmänhetens attityder. Utredningen
erinrar också om att samarbetsorganet för åtgärder mot ungdomsbrottsligheten
övervägt att ta upp bl. a. massmedias bevakning av kriminalitetsproblem
och insatser i brottsförebyggande syfte. Frågor angående
åtgärder för att förbättra förhållandet mellan polisen och allmänheten
berördes också i brottskommissionens betänkande (Ds Ju 1973:5)
Åtgärder för att bekämpa brottsligheten och förbättra den allmänna
ordningen, vilket låg till grund för Kungl. Maj:ts förslag i propositionen
1973:1 15. I propositionen anförde departementschefen att frågan om
förhållandet mellan polisen och allmänheten blir en viktig uppgift för det
centrala rådet för samordning av samhällets insatser mot brott. Som
framgår av vad utskottet inledningsvis anfört har inom kommittén
Brottsförebyggande rådet tillsatts en särskild arbetsgrupp för informationsfrågor.

Av vad utskottet sålunda anfört framgår att det av motionärerna
upptagna spörsmålet redan aktualiserats såväl inom justitiedepartementet
som i rådet. Med hänsyn härtill är någon riksdagens åtgärd i anledning av
motionen i denna del (yrkande 1) inte påkallad.

I detta sammanhang behandlar utskottet några motionsvägen upptagna
spörsmål med nära anknytning till det brottsförebyggande rådets
verksamhet.

JuU 1974:10

I motionen 1974:151 hemställs att riksdagen skall anhålla att Kungl.
Maj:t låter insamla och sammanställa uppgifter om vad brottsligheten
kostar samhället och den enskilde i enlighet med vad i motionen anförts
(yrkande 2). I motionen pekas på flera områden, där samhället och
enskilda orsakas kostnader av brottsligheten, och framhålls att inga
försök görs att utröna vad den samlade brottsligheten kostar samhället
och enskilda.

Stora belopp satsas årligen inom många samhällsområden på åtgärder
som direkt eller indirekt syftar till att bekämpa brottsligheten och på
verksamheter som går ut på att bota skadeverkningarna av brott.
Åtgärderna berör i stor utsträckning även andra verksamhetsområden än
justitiedepartementets. Av naturliga skäl är det i det närmaste omöjligt
att med någon större grad av säkerhet bedöma vad brottsligheten totalt
kostar samhället. Det är knappast ens möjligt att ange samhällets utgifter
för den brottsbekämpande verksamheten. I sistnämnda hänseende har
emellertid gjorts vissa beräkningar, som redovisas i den inledande
översikten i bilaga 4 till årets statsverksproposition. Det är här fråga om
den del av anslagen inom rättsväsendet som är avsedd för åtgärder mot
brott, fördelade dels på olika åtgärdsgrupper, dels på olika verksamhetsgrupper.
Det sammanlagda beloppet uppgick budgetåret 1973/74 till ca

1,9 miljarder kr. Beloppet är framräknat med vissa förenklingar och
begränsningar. I sammanhanget kan ytterligare nämnas att inom rikspolisstyrelsen
kontinuerligt pågår insamling och sammanställning av uppgifter
om vad vissa brott kostar den enskilde. Arbetet är i huvudsak baserat på
uppgifter från försäkringsbolagen. Frågan har också diskuterats inom
samarbetsorganet för ADB inom rättsväsendet.

I anslutning till vad utskottet anförde förra året i anledning av en
motion om beräkning av den enskildes kostnader för brottsligheten (JuU
1973:26) vill utskottet framhålla att - även om andra värderingar än rent
ekonomiska ytterst blir avgörande i kampen mot kriminaliteten — det
finns anledning att fortsätta arbetet med att undersöka vad den samlade
brottsligheten kostar. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida i detta
hänseende är dock inte erforderlig. Utskottet avstyrker alltså motionen
1974:1 51 i denna del (yrkande 2).

I samma motion begärs också att en utredning skall tillsättas med
uppgift att framlägga förslag till sådana åtgärder att samhället snabbt kan
reagera mot unga lagöverträdare, varvid någon form av jourdomstolar
främst i storstäderna samt en ny påföljd i form av kortvarigt frihetsberövande
bör övervägas.

Motionsspörsmålet har tidigare berörts av utskottet, senast i samband
med de i propositionen 1973:115 framlagda förslagen till åtgärder för att
bekämpa brottsligheten och förbättra den allmänna ordningen. I samband
med avstyrkande av ett motionsyrkande med samma syfte som nu
förevarande yrkande underströk utskottet (JuU 1973:26)— särskilt med
tanke på de unga lagöverträdarna — angelägenheten av att tiden mellan
den brottsliga handlingen och myndigheternas slutliga ställningstagande
blir så kort som möjligt. Utskottet anslöt sig vidare till den av

JuU 1974:10

brottskommissionen framförda uppfattningen att åtgärder bör vidtas som
gör det möjligt för samtliga berörda myndigheter, dvs. polis, åklagare,
barnavårdsnämnder och domstolar, att kunna behandla förekommande
ärenden med erforderlig skyndsamhet, så att nödvändiga stöd- och
hjälpinsatser sätts in på ett så tidigt stadium som möjligt. De närmare
övervägandena härvidlag skulle enligt utskottet kunna anförtros det
centrala rådet, som enligt betänkandet Det brottsförebyggande rådet
avsågs med förtur ta upp frågor rörande ungdomsbrottsligheten och olika
samarbetsfrågor på rättsvårdsområdet.

Vad utskottet sålunda anförde äger alltjämt giltighet. Den i motionen
framförda tanken på särskilda jourdomstolar för unga lagöverträdare kan
utskottet liksom föregående år inte ställa sig bakom. Ej heller finner
utskottet anledning att frångå riksdagens tidigare ställningstagande till
frågan om införandet av en ny påföljd för unga lagöverträdare i form av
ett kortvarigt frihetsberövande. Som utskottet framhöll förra året är
nämligen det behov som en sådan påföljd främst är avsett att fylla i
erforderlig utsträckning tillgodosett genom brottsbalkens regler om
anstaltsbehandling i samband med skyddstillsyn samt — i fråga om det
yngre klientelet - genom barnavårdslagens bestämmelser om omhändertagande
för utredning och intagning på ungdomsvårdsskola.

Utskottet avstyrker alltså motionen 1974:151 i denna del (yrkande 3).

I motionen 1974:1259 tas upp en fråga om en allmän översyn av de
kriminaliserade beteendena i brottsbalken och specialstraffrätten. Motionärerna
anser att straffstadgandena kontinuerligt måste ses över allteftersom
samhället utvecklas, så att rättsväsendets resurser kan koncentreras
till de lagöverträdelser som samhället betraktar som särskilt allvarliga.
Motionärerna pekar på att flera av brottsbalkens bestämmelser under
senare tid ställts under debatt och att många specialstraffrättsliga
stadganden synes ha tillkommit utan tillräckliga överväganden av om
straffen kunnat ersättas av annan sanktionsform. Enligt motionärerna
torde en del straffbestämmelser i brottsbalken och särskilt i specialstraffrätten
kunna upphävas och ersättas med andra sanktioner, t. ex. vitén
och skadestånd. Yrkandet går ut på att riksdagen skall begära en översyn
av brottsbalkens val av kriminaliserade beteenden och av specialstraffrätten
i syfte att begränsa antalet straffbestämmelser.

Enligt betänkandet Det brottsförebyggande rådet skall det särskilt
åligga rådet att bl. a. verka för att lagstiftningen inom rådets verksamhetsområde
håller jämna steg med samhällsutvecklingen. I linje härmed har
som inledningsvis framhållits rådet i januari i år tillsatt en arbetsgrupp för
kriminalpolitiska frågor. Enligt direktiven för gruppens arbete skall
gruppen överväga hur den nyssnämnda uppgiften skall lösas och i
samband därmed planlägga rådets mera långsiktiga kriminalpolitiska
arbete. Gruppen skall vidare överväga om det finns anledning att se över
de värderingar på vilka vår straffrätt grundas. Om gruppen finner en
sådan översyn påkallad skall gruppen ge förslag om hur denna skall
genomföras.

Då således det av motionärerna aktualiserade spörsmålet tagits upp till

JuU 1974:10

övervägande inom rådet, är någon riksdagens åtgärd i anledning av
motionen 1974:1259 i denna del (yrkande A 1) inte erforderlig.
Utskottet förutsätter att vid en översyn av brottsbalken och specialstraffrätten
en särskild utredning kommer att tillkallas i sedvanlig ordning.

I motionen 1974:1261 hemställs om en förutsättningslös utredning av
ett förslag som innebär att domstolarna i brottmål endast tar ställning i
skuldfrågan, medan ett särskilt organ med starkt inslag av behandlingsexpertis
beslutar om behandlingens utformning. Till stöd för yrkandet, som
innefattar önskemål om en utredning, vars syfte i väsentliga delar är
oförenligt med de grundtankar som uppbär brottsbalken och vår
strafflagstiftning i stort, anförs endast att åtgärder som innebär ingrepp i
individens integritet skall stå i rimlig proportion till hans samhällsfarlighet
och vårdbehov. Med hänsyn härtill och då motionsspörsmålet har
nära anknytning till sådana överväganden som ankommer på den
nyssnämnda arbetsgruppen för kriminalpolitiska frågor inom brottsförebyggande
rådet avstyrker utskottet bifall till motionen i denna del
(yrkande 2).

Vissa frågor angående kriminologisk forskning

I propositionen understryks forskningens betydelse för rådets arbete.
För att rådet i sin verksamhet skall få en kontinuerlig kontakt med
forskningen föreslås att i rådets kansliorganisation skall ingå en enhet
med uppgift att följa och utvärdera forskning som är av intresse för rådet
samt sprida forskningsresultat inom rådet och till de myndigheter som
berörs av rådets arbete. Enheten avses också utforma förslag och
planer till olika forskningsprojekt samt administrera de forskningsprojekt
som med medel från rådet genomförs utanför rådets organisation.
Enheten skall även fungera som forskningsenhet inom det brottsförebyggande
rådet. Vidare föreslås att den vetenskapliga referensgruppen vid
rådet skall ha vetenskapligt rådgivande och samordnande uppgifter för
kriminologisk forskning inom rättsväsendet samt från vetenskaplig
synpunkt bedöma användningen av de medel som står till förfogande för
kriminologisk forskning. Vidare avses referensgruppen biträda det brottsförebyggande
rådet i frågor som rör samordning, planering och prioritering
av forsknings- och utredningsverksamhet rörande brottsligheten och
samhällets åtgärder mot brott. Gruppen föreslås slutligen vara rådgivande
vetenskapligt organ för utvecklingsenheten vid rådet och den enhet som
redan finns inom kriminalvårdsstyrelsen och i samråd med dessa enheter
koordinera forskningsinsatser inom rättsväsendet. För finansiering av
olika forskningsprojekt föreslås särskilda medel bli ställda till rådets
förfogande.

I motionen 1974:151 framhålls att forskningsinsatser helt saknas
beträffande de grundläggande frågorna om allmänprevention eller individualprevention.
Under hänvisning till att årets statsverksproposition
lämnar utrymme för antagande att den forskning det brottsförebyggande
rådet skall initiera i främsta rummet är behandlingsforskning anser

JulJ 1974:10

motionärerna att riksdagen bör uttala, att forskningsgruppen inom rådet
får i uppdrag att ta initiativ till en analys av allmänpreventionens
betydelse i kriminalpolitiken. Enligt motionärerna måste dock själva
forskningen i sedvanlig ordning bedrivas vid universitet och högskolor.
Motionärerna anser det erforderligt att ytterligare en professur i
kriminologi inrättas och begär därför att förslag härom skall föreläggas
riksdagen.

Utskottet som under en följd av år ägnat stor uppmärksamhet åt den
kriminologiska forskningen vill till en början understryka betydelsen av
sådan forskning för utformningen av kriminalpolitiken. Som framhållits
av kommittén för kriminologisk behandlingsforskning och i ett flertal
remissyttranden över kommitténs betänkande har den kriminologiska
forskningen hittills varit klart eftersatt i vårt land. Mot denna bakgrund
ser utskottet med tillfredsställelse att en särskild organisation för
forsknings- och utvecklingsarbete inom rättsväsendet föreslås bli knuten
till det brottsförebyggande rådet samt att forskningsresurserna föreslås
bli förstärkta. Utskottet har ingen erinran i stort mot den föreslagna
organisationens uppbyggnad och arbetsuppgifter.

I likhet med motionärerna anser utskottet det väsentligt att den
kriminologiska forskningen inte inskränks till behandlingsforskning utan
att den ges en vidare syftning så att den kan tjäna som underlag för
utformningen av kriminalpolitiken i stort. Det är här fråga om sådan
forskning rörande exempelvis brottslighetens orsaker och brottsprevention
i olika former som äger nära samband med den samhällsvetenskapliga
forskningen vid universitet och högskolor. Enligt utskottets mening
ligger en sådan mera grundläggande och långsiktig kriminologisk forskning
inom ramen för de forskningsuppgifter som det kommer att åligga
det brottsförebyggande rådet att stödja och initiera. I likhet med
departementschefen anser emellertid utskottet att det bör ankomma på
rådet att efter hörande av den vetenskapliga referensgruppen besluta om
hur de medel som ställs till rådets förfogande för finansiering av olika
forskningsprojekt skall användas. Utöver vad ovan anförts bör något
uttalande från riksdagens sida innebärande prioritering av vissa forskningsuppgifter
lämpligen inte göras. Utskottet avstyrker alltså motionen
1974:151 i denna del (yrkande 9).

Förslaget i samma motion (yrkande 10) om inrättande av ytterligare
en professur i kriminologi — ett önskemål som inte prioriterats i
fakulteternas anslagsframställningar — kan i det rådande budgetpolitiska
läget inte tillstyrkas.

1 motionerna 1974:195 och 1974:276 framställs yrkanden som syftar
till inrättandet av en forsknings- och utvecklingsenhet vid rikspolisstyrelsen.
I båda motionerna pekas på behovet av att polisverksamheten blir
föremål för uppföljning och utvärdering, och i motionen 1974:276
framhålls också — i huvudsaklig överensstämmelse med vad som
föreslagits av kommittén för kriminologisk behandlingsforskning — att en
sådan enhet bör bedriva systematiskt och praktiskt utvecklingsarbete,
följa upp reformer och försöksverksamhet inom polisväsendet och

JuU 1974:10

omsätta forskningsresultat i praktiken.

Enligt utskottets mening kan utvärderingen av reformer och förändringar
inom polisens verksamhetsområde vara av stor betydelse såväl för
kriminalpolitiken i stort som för planeringsarbetet och prioriteringarna
inom polisväsendet. Utskottet kan därför i och för sig ställa sig bakom
motionärernas uppfattning om värdet av ett uppföljnings- och utvecklingsarbete
inom polisväsendet. I viss utsträckning sker sådant arbete
redan nu vid rikspolisstyrelsen inom ramen för tillgängliga resurser.
Angeläget är enligt utskottets mening att detta arbete fortsätts. Vad
gäller den mer forskningsinriktade utvecklingsverksamheten är det av vikt
att de begränsade resurserna inte splittras och att de sätts in på de
områden där behovet bedöms vara störst. Avvägningen härvidlag bör
enligt utskottets mening ankomma på det brottsförebyggande rådet.
Under hänvisning till det anförda är utskottet inte berett att tillstyrka
motionärernas förslag om inrättande av en särskild forsknings- och
utvecklingsenhet vid rikspolisstyrelsen. Utskottet avstyrker alltså motionerna
1974:195 och 1974:276.

Anslagsfrågor

Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning till brottsförebyggande rådet
innebär bl. a. att medel beräknats för 14 tjänster vid rådet, varav fem
tjänster vid utredningsenheten och fem tjänster vid utvecklingsenheten.

I motionen 1974:636 framhålls att det brottsförebyggande rådet får
centrala och viktiga uppgifter, som spänner över hela det kriminalpolitiska
fältet. Enligt motionärerna måste det då också tillses att rådet får
sådana resurser att det har möjlighet att fullgöra sina uppgifter.
Motionärerna anser att rådets kansli bör förstärkas med ytterligare en
forskningssekreterare och en handläggare samt med en assistent och två
biträden. Motionärerna framhåller vidare att det är nödvändigt att rådet
får möjlighet att åtminstone i viss utsträckning i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som tillämpas inom kommittéväsendet ersätta de
experter som medverkar i rådets arbetsgrupper. Yrkandet går ut på att
anslaget skall bestämmas till 1 985 000 kr.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att i betänkandet Det brottsförebyggande
rådet föreslagits att en stor del av sekreterar- och utredningsuppgifterna
i rådets arbetsgrupper skall skötas av personal som arbetar i
departement eller inom kommittéväsendet. Även personal i statliga verk
förutsätts komma att utnyttjas i vissa fall. Utskottet delar departementschefens
uppfattning att ett sådant förfarande är ändamålsenligt med
hänsyn till att arbetsgrupperna får begränsade uppdrag och därför
kommer att arbeta under kortare perioder samt till att grupperna måste
tillföras särskild sakkunskap som inte finns att tillgå på annat håll. Även
om rådets behov av arbetskraft i viss utsträckning kan tillgodoses genom
anlitande av utomstående personal känner utskottet i likhet med
motionärerna och flera remissinstanser en viss tvekan om den föreslagna
kansliorganisationen är tillräcklig med hänsyn till de arbetsuppgifter som

JuU1974:10

skall utföras inom rådet. Närmare överväganden av frågan huruvida rådets
kansli behöver förstärkas bör dock anstå till dess erfarenheter vunnits av
verksamheten inom rådet. Utskottet förutsätter att Kungl. Majit med
uppmärksamhet följer utvecklingen inom rådet och att förekommande
behov av personalförstärkningar under det första verksamhetsåret kan
tillgodoses även om anslagsanvisningen begränsas till det av Kungl. Majit
föreslagna beloppet.

Vad gäller den i motionen upptagna frågan om ersättning till experter
och kontaktmän har upplysts för utskottet att ersättning för närvarande
utgår enligt kungörelsen (1946:394) med vissa bestämmelser angående
kommittéer. Utskottet förutsätter att Kungl. Majit sedan rådet inrättats
tillser att den berörda ersättningsfrågan får en tillfredsställande lösning.

Någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen 1974:636 i denna
del påkallas inte.

Utöver vad sålunda anförts föranleder Kungl. Majits förslag under
ifrågavarande punkt inte några erinringar eller uttalanden från utskottets
sida. Utskottet tillstyrker att brottsförebyggande rådet inrättas den 1 juli
1974 och att Kungl. Majit lämnas begärt bemyndigande.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

A. att riksdagen beträffande inrättande av ett brottsförebyggande
råd med bifall till Kungl. Majits förslag och med avslag på
motionen 1974:151 (yrkande 11), motionen 1974:636
(yrkande 1) och motionen 1974:1261 (yrkande 1), samtliga i
denna del, godkänner att ett brottsförebyggande råd med de
uppgifter som angetts i propositionen inrättas den 1 juli
1974,

B. att riksdagen beträffande analys av massmedias roll i den
brottsförebyggande verksamheten avslår motionen 1974:151
i denna del (yrkande 1),

C. att riksdagen beträffande samhällets kostnader för brottsligheten
avslår motionen 1974:151 i denna del (yrkande 2),

D. att riksdagen beträffande samhällets reaktion mot unga
lagöverträdare avslår motionen 1974:151 i denna del (yrkande
3),

E. att riksdagen beträffande översyn av brottsbalken och specialstraffrätten
avslår motionen 1974:1259 i denna del
(yrkande Al),

F. att riksdagen beträffande begränsning av domstolarnas befattning
med påfölj dsfrågor i brottmål avslår motionen
1974:1261 i denna del (yrkande 2),

G. att riksdagen beträffande forskning om allmänpreventionens
betydelse avslår motionen 1974:151 i denna del (yrkande 9),

JuU 1974:10

H. att riksdagen beträffande inrättande av en professur i
kriminologi avslår motionen 1974:151 i denna del (yrkande
10),

I. att riksdagen beträffande särskild utvecklingsenhet vid rikspolisstyrelsen
avslår motionen 1974:195 och motionen
1974:276,

K. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag bemyndigar
Kungl. Maj:t att vid rådet inrätta en ordinarie tjänst som chef
för rådets kansli med beteckningen r,

L. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1974:636 i
denna del (yrkande 2 a) till Brottsförebyggande rådet:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1974/75 anvisar ett
förslagsanslag av 1 550 000 kronor.

2. Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader. Kungl. Maj:t har
under punkten A 12 (s. 53) föreslagit riksdagen att till Brottsförebyggande
rådet: Utvecklingskostnader för budgetåret 1974/75 anvisa ett
reservationsanslag av 2 150 000 kr.

Motion

I motionen 1974:636 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs såvitt nu är i
fråga att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition 1974:1,
bilaga 4, punkt A 12 beslutar att till Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader
för budgetåret 1974/75 anvisa ett reservationsanslag av
2 550 000 kr. (yrkande 2 b).

Utskottet

Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning under ifrågavarande punkt
innebär att 500 000 kr. beräknats för undersökningar av narkotikamissbrukets
omfattning, 430 000 kr. beräknats för informationsverksamhet
och 1 220 000 kr. för forskning. För innevarande budgetår har till
kriminologisk forskning (prop. 1973:1, bil. 4, p. F 7, JuU 1973:15, rskr
1973:152) anvisats ett reservationsanslag av 535 000 kr. Från anslaget
bestrids kostnaderna för kriminologisk behandlingsforskning inom kriminalvårdens
anstalts- och frivårdssektor. Den övervägande delen av anslaget
åtgår för finansiering av utvärderingen av den pågående försöksverksamheten
med förstärkta frivårdsresurser inom Sundsvalls skyddskonsulentdistrikt.
Den formella ledningen av projektet handhas f. n. av justitiedepartementet
med kommittén för kriminologisk behandlingsforskning som
vetenskaplig referensgrupp. Enligt departementschefen bör projektet
fr. o. m, nästa budgetår handhas av brottsförebyggande rådet och de
medel som anvisats under anslaget Kriminologisk forskning överföras till
anslaget A 12.

JuU 1974:10

I motionen 1974:636 yrkas att anslaget under förevarande punkt skall
räknas upp med 400 000 kr. Motionärerna framhåller att förslaget i
statsverkspropositionen innebär att rådet endast i mycket begränsad
utsträckning får möjlighet att stödja forskning som ej projekterats av
rådet och hänvisar till att kommittén för kriminologisk behandlingsforskning
hade föreslagit att 1 230 000 kr. skulle ställas till rådets förfogande
för finansiering av forsknings- och utvecklingsprojekt.

Ett genomförande av Kungl. Maj:ts förslag under ifrågavarande punkt
innebär att brottsförebyggande rådet under nästa budgetår kommer att
disponera omkring 685 000 kr. för finansiering av nya forsknings- och
utvecklingsprojekt. Enligt utskottets mening föreligger svårigheter att nu
bedöma om rådet under sitt första verksamhetsår behöver disponera
ytterligare resurser för att stödja eller initiera nya projekt. Med hänsyn
härtill och mot bakgrund av det statsfinansiella läget kan utskottet inte
tillstyrka en uppräkning av anslaget. Utskottet godtar alltså Kungl. Maj:ts
förslag till medelsanvisning och avstyrker motionen 1974:636 i denna del
(yrkande 2 b).

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1974:636 i denna del (yrkande 2 b) till
Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader för budgetåret
1974/75 anvisar ett reservationsanslag av 2 150 000 kr.

3. Statsrådsberedningen. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under
punkten A 1 (s. 9 och 10) och hemställer

att riksdagen till Statsrådsberedningen för budgetåret 1974/75
anvisar ett förslagsanslag av 4 033 000 kr.

4. Kommittéer m. m. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under
punkten A 3 (s. 11 och 12) och hemställer

att riksdagen till Kommittéer m. m. för budgetåret 1974/75
anvisar ett reservationsanslag av 9 500 000 kr.

Stockholm den 18 april 1974

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Polstam (c),
Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s), Westberg i
Ljusdal (fp), Nygren (s), Bengtsson i Göteborg (c), fru Bergander (s),
herrar Nilsson i Visby (s), Fransson (c), fru Wiklund (c), herrar Wijkman
(m)1 och Pettersson i Västerås (vpk).

! Ej närvarande vid behandlingen av utskottets hemställan under punkten 1 såvitt
gäller moment H och I. Vid behandlingen av utskottets hemställan under punkten 1
såvitt gäller moment K och L och vid behandling av punkterna 2-4 ersattes herr
Wijkman av fru Lindquist (m).

JuU1974:10

Reservationer

vid punkten 1

1. beträffande inrättande av ett brottsförebyggande råd (moment A i
utskottets hemställan) av fru Kristensson (m), herrar Westberg i Ljusdal
(fp) och Wijkman (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med
”Utskottet, som” och slutar med ”brottsförebyggande åtgärder” bort ha
följande lydelse:

Utskottet, som i ärendet fått kompletterande upplysningar av företrädare
för justitiedepartementet och kommittén, vill till en början
understryka vad inledningsvis framhållits, nämligen att det brottsförebyggande
rådet är avsett att vara ett samordnande och rådgivande organ
med huvuduppgift att i samarbete med de olika myndigheter, vilka på
sina särskilda områden bedriver brottsförebyggande verksamhet, söka
komma till rätta med brottsligheten genom insatser på bred front. Rådets
verksamhetsområde kommer således att bli mycket vidsträckt och beröra
ett flertal olika samhällsfrågor. Någon begränsning av rådets arbetsuppgifter
föreslås inte i propositionen. Vissa av rådets uppgifter synes vara av
den natur att de inte bör handhas utanför statsdepartementen. Särskilt
gäller detta uppgiften att samordna olika samhällsorgans insatser mot
brott och att verka för att lagstiftningen håller jämna steg med
samhällsutvecklingen. I viss utsträckning synes rådets verksamhet även
kunna komma att beröra utformningen av kriminalpolitiken i stort, en
uppgift som självfallet liksom hittills bör ankomma på statsmakterna.
Beaktas bör också att de föreslagna arbetsuppgifterna innebär att rådet i
det brottsförebyggande arbetet kommer att inta en ledande ställning och
därigenom i praktiken utöva ett avgörande inflytande på andra myndigheters
verksamhet. Även om som departementschefen framhåller rådet
inte skall ha någon direktivrätt i förhållande till andra myndigheter och
organ är riskerna för kompetenskonflikter stora.

Mot bakgrund av det anförda är det enligt utskottets mening naturligt
att känna en viss tvekan inför förslaget att ge rådet ställning som en
särskild myndighet för samordning av samhällets insatser mot brott.
Denna tvekan förstärks av ovissheten om det på sikt föreligger behov av
ett permanent sådant organ. De myndigheter och organ som närmast
berörs av rådets verksamhet har en var inom sitt verksamhetsområde
redan tagit vissa initiativ till eller vidtagit sådana brottsbekämpande
åtgärder som rådet är avsett att initiera och samordna. Det bör vidare
understrykas att någon ändring i ansvarsfördelningen i fråga om insatser i
brottsförebyggande syfte på skilda områden inte är avsedd. Även efter
rådets inrättande skall således berörda myndigheter svara för att
vederbörliga åtgärder vidtas. Under rådets första verksamhetsår kommer
rådets arbete självfallet att bli av stor betydelse för samordning av och
initiativ till olika insatser i brottsförebyggande syfte. På längre sikt kan
det emellertid ifrågasättas om rådet kan bli mycket mer än ett samråds -

JuU 1974:10

och informationsorgan sorn i viss utsträckning söker initiera brottsförebyggande
åtgärder inom olika samhällsverksamheter.

Osäkerheten om hur rådets verksamhet kommer att gestalta sig gör det
också svårt att bedöma rådets behov av fast anställd personal. 1 detta
hänseende vill utskottet erinra om att som tidigare berörts rådets arbete i
stor utsträckning skall bedrivas i arbetsgrupper. Enligt departementschefens
uttalanden avses utomstående personal till stor del bli anlitad för
uppgifter i arbetsgrupperna. Som skäl härför åberopas bl. a. att arbetsgrupperna
får begränsade uppdrag och att de därför kommer att arbeta
under kortare perioder. Beträffande återstående arbetsuppgifter lämnas i
propositionen endast en redogörelse för de uppgifter som skall utföras
inom rådets utvecklingsenhet.

Enligt utskottets mening talar även vissa rent praktiska skäl mot att
inrätta rådet som en självständig myndighet. Härvidlag vill utskottet peka
på de i motionen 1974:151 framförda farhågorna för att de myndigheter
som berörs av det brottsförebyggande arbetet kan komma att avstå från
att aktualisera brottsförebyggande åtgärder i avvaktan på initiativ från
rådet samt för att ytterligare spridning av ansvaret för brottsförebyggande
åtgärder på flera organ kan medföra dubbelarbete och minska
effektiviteten i brottsbekämpningen.

I huvudsak här upptagna överväganden gör att utskottet för närvarande
inte kan ställa sig bakom förslaget att inrätta rådet som en
självständig myndighet. Enligt utskottets mening bör frågan om rådets
ställning tas upp till förnyad prövning sedan erfarenheter vunnits av
rådets verksamhet som kommitté. En möjlighet som därvid särskilt bör
uppmärksammas är att i enlighet med förslaget i motionen 1974:151
anknyta rådet till statsrådsberedningen. Uppmärksamhet bör även ägnas
åt de av utskottet ovan berörda frågorna om förhållandet mellan rådets
arbetsuppgifter och statsmakternas ansvar för det kriminalpolitiska
arbetet samt gränsdragningen mellan rådets verksamhetsområde och de av
rådets verksamhet berörda myndigheternas och organens ansvarsområden.
Utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t snarast vidtar åtgärder för att
den personal som är fast engagerad i kommitténs arbete kan beredas
erforderlig trygghet i anställningen. Vad utskottet anfört i anledning av
motionerna 1974:151, 1974:636 och 1974:1261 bör ges Kungl. Maj:t till
känna. Utskottets ställningstagande innebär att Kungl. Maj:ts förslag i
denna del avstyrks.

Ställningstagandet ger icke anledning till annan medelsanvisning än
den Kungl. Maj:t föreslagit.

dels att utskottets hemställan under A bort ha följande lydelse:

A. att riksdagen beträffande inrättande av ett brottsförebyggande
råd med avslag på Kungl. Maj:ts förslag och i
anledning av motionen 1974:151 (yrkande 11), motionen
1974:636 (yrkande 1) och motionen 1974:1261 (yrkande 1),
samtliga i denna del, ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört.

JulJ 1974:10

2. beträffande analys av massmedias roll i den brottsförebyggande
verksamheten (moment B i utskottets hemställan) av fru Kristensson (m)
och herr Wijkman (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Vad
gäller” och slutar med ”inte påkallad” bort ha följande lydelse:

Som motionärerna framhåller har massmedia stor betydelse när det
gäller att påverka allmänhetens attityder och att skapa opinioner. Under
senare år har från flera håll riktats kritik mot den roll massmedia spelar
i det brottsförebyggande arbetet. Därvid har bl. a. pekats på att
framför allt Sveriges Radio i vissa avseenden inte ger en rättvisande bild
av de rättsvårdande organens insatser och att laglydnaden minskar när
medborgarnas skyldighet att efterleva lagar och andra författningar
ifrågasätts. En år 1973 företagen opinionsundersökning om allmänhetens
kunskaper om och attityder till polisen, redovisad i brottskommissionens
betänkande (DsJu 1973:5), visar att förhållandet mellan allmänheten och
polisen på det hela taget är mycket gott. Omkring en tredjedel av de
tillfrågade ansåg att storstadsmorgontidningar, TV och kvällstidningar ger
en oftast alltför negativ bild av polisen och dess verksamhet.

I väsentliga delar synes kritiken kunna föras tillbaka på det förhållandet
att samarbetet mellan Sveriges Radio och polisen varit otillfredsställande.
Med hänsyn till det angelägna i att massmedia engageras i det
brottsförebyggande arbetet anser utskottet i likhet med motionärerna det
väsentligt att samarbetet mellan Sveriges Radio och polisen förbättras.
Från statsmakternas sida har vissa åtgärder vidtagits i detta syfte genom
förstärkning av polisens informationsresurser. Vad som nu erfordras är
insatser från ledningen för Sveriges Radio, och enligt utskottets mening
bör det brottsförebyggande rådet snarast till övervägande ta upp frågan
om formerna för ett samarbete mellan Sveriges Radio och polisen. I
samband härmed bör rådet också närmare analysera massmedias roll i
samband med brott och brottsförebyggande verksamhet. Vad utskottet
anfört i anledning av motionen 1974:151 i denna del bör ges Kungl. Maj:t
till känna.

dels att utskottets hemställan under B bort ha följande lydelse:

B. att riksdagen beträffande analys av massmedias roll i den
brottsförebyggande verksamheten i anledning av motionen
1974:151 i denna del (yrkande 1) ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört.

3. beträffande samhällets kostnader för brottsligheten (moment C
i utskottets hemställan) av fru Kristensson (m) och herr Wijkman (m)
som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Stora
belopp” och slutar med ”(yrkande 2)” bort ha följande lydelse:

Brottsligheten medför årligen stora skadeverkningar för enskilda och
det allmänna. En del av dessa skadeverkningar kan naturligtvis inte
uppskattas ekonomiskt. Det är här främst fråga om det lidande som

JuU 1974:10 18

drabbar de enskilda brottsoffren. Andra följder av brottsligheten låter sig
däremot väl mätas i ekonomiska termer, t. ex. samhällets utgifter för
brottsbekämpningen, försäkringsbolagens utbetalningar på grund av
stöldförsäkringar och handelns förluster på grund av stölder och
snatterier. Vidare förorsakar brottsligheten direkt eller indirekt mätbara
utgifter för bl. a. sjuk- och socialvård samt förluster på grund av
produktionsbortfall. Som motionärerna framhåller drabbar kostnaderna
för brottsligheten i sista hand den enskilde genom skatter samt stigande
försäkringspremier och varupriser. Varje satsning som leder till en
minskning av brottsligheten medför således en besparing för den enskilde
medborgaren.

Vissa beräkningar har hittills gjorts i fråga om utgifterna för samhällets
brottsbekämpande verksamhet. Kostnaderna redovisas i den inledande
översikten i bilaga 4 till årets statsverksproposition. Det är här fråga om
den del av anslagen inom rättsväsendet som är avsedd för åtgärder mot
brott, fördelade dels på olika åtgärdsgrupper, dels på olika verksamhetsgrupper.
Det sammanlagda beloppet uppgick budgetåret 1973/74 till ca

1,9 miljarder kr. Beloppet är framräknat med vissa förenklingar och
begränsningar. I sammanhanget kan ytterligare nämnas att det inom
rikspolisstyrelsen kontinuerligt pågår insamling och sammanställning av
uppgifter om vad vissa brott kostar den enskilde. Arbetet är i huvudsak
baserat på uppgifter från försäkringsbolagen. Frågan har också diskuterats
inom samarbetsorganet för ADB inom rättsväsendet.

Som utskottet framhöll förra året i anledning av en motion om
beräkning av den enskildes kostnader för brottsligheten (JuU 1973:26)
finns det — även om andra värderingar än rent ekonomiska ytterst blir
avgörande i kampen mot kriminaliteten — anledning att intensifiera
arbetet med att undersöka vad den samlade brottsligheten kostar.

Enligt utskottets mening är det angeläget att en sammanställning av
vad brottsligheten kostar samhället och den enskilde nu kommer till
stånd. Till ledning för en sådan sammanställning torde - förutom ovan
angivna uppgifter — upplysningar även kunna inhämtas från socialstyrelsen,
försäkringsbolagen m. fl. I likhet med motionärerna anser utskottet
att det bör ankomma på Kungl. Majit att insamla och sammanställa
uppgifterna.

Vad utskottet anfört i anledning av motionen 1974:151 i denna del
bör ges Kungl. Majit till känna.

dels att utskottets hemställan under C bort ha följande lydelse:

C. att riksdagen beträffande samhällets kostnader för brottsligheten
i anledning av motionen 1974:151 i denna del
(yrkande 2) ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört.

4. beträffande samhällets reaktion mot unga lagöverträdare (moment D i
utskottets hemställan) av fru Kristensson (m) och herr Wijkman (m) som
anser

JuU 1974:10

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med
”Motionsspörsmålet har” och slutar på s. 8 med ”(yrkande 3)” bort ha
följande lydelse:

Motionsspörsmålet har tidigare berörts av utskottet, senast i samband
med behandlingen av de i propositionen 1973:1 15 framlagda förslagen till
åtgärder för att bekämpa brottsligheten och förbättra den allmänna
ordningen. I samband med prövningen av ett motionsyrkande med
samma syfte som nu förevarande yrkande underströk utskottet (JuU
1973:26) — särskilt med tanke på de unga lagöverträdarna — angelägenheten
av att tiden mellan den brottsliga handlingen och myndigheternas
slutliga ställningstagande blir så kort som möjligt. Utskottet anslöt sig
vidare till den av brottskommissionen framförda uppfattningen att
åtgärder bör vidtas som gör det möjligt för samtliga berörda myndigheter,
dvs. polis, åklagare, barnavårdsnämnder och domstolar, att kunna
behandla förekommande ärenden med erforderlig skyndsamhet, så att
nödvändiga stöd- och hjälpinsatser sätts in på ett så tidigt stadium som
möjligt.

Vad utskottet sålunda anförde äger alltjämt giltighet. Enligt utskottets
mening är det angeläget att åtgärder för att förkorta handläggningstiden i
brottmål mot unga lagöverträdare nu snarast blir föremål för närmare
utredning. En möjlighet att påskynda brottmålsprocessen som därvid
särskilt bör uppmärksammas är det av motionärerna framförda önskemålet
om jourdomstolar, en tanke som i ett vidare perspektiv även förts
fram av brottskommissionen. Sådana domstolar eller en på annat sätt
förenklad brottmålsprocess bör inte ha avseende allenast på unga
lagöverträdare utan gälla generellt.

Vad gäller den i motionen framförda tanken på någon form av
kortvarigt frihetsberövande för unga lagöverträdare vill utskottet erinra
om att nuvarande möjligheter till korttidsbehandling i anstalt i huvudsak
är inskränkta till vård i ungdomsvårdsskola och skyddstillsyn med
anstaltsbehandling. Den förstnämnda vårdformen leder i praktiken till
mycket långa omhändertaganden, och anstaltsbehandling i samband med
skyddstillsyn kan endast ifrågakomma för den som fyllt 18 år. Någon
möjlighet att som påföljd ådöma unga lagöverträdare ett kortare
frihetsberövande än en månad saknas helt.

Enligt utskottets mening behöver det nuvarande påföljdssystemet
kompletteras med en särskild brottspåföljd som innebär ett kortvarigt
frihetsberövande, exempelvis under två eller tre dagar. En sådan
reaktionsform finns i flera andra länder och är påkallad med hänsyn till
den ständigt ökande och allt grövre ungdomsbrottsligheten. Påföljden
skulle väsentligen komma i fråga för ungdomar som är på väg in i
allvarligare brottslighet och skulle kunna bryta en brottsaktivitet som
eljest efter någon tid kan medföra ingripande påföljder av typ intagning i
ungdomsvårdsskola, fängelse eller ungdomsfängelse. Ett införande av en
sådan påföljd ligger således helt i linje med statsmakternas intentioner att
en påbörjad brottsutveckling hos ungdomar bör brytas på ett så tidigt
stadium som möjligt. Ett tidigt insatt sådant kortvarigt frihetsberövande

Juli 1974:10

skulle också i många fall vara ett mer humant och mindre skadligt
ingripande än t. ex. fängelse. Åtgärden bör självfallet ske i samråd och
samverkan med vårdnadshavare, barnavårdsnämnd, skola och polis.

De olika frågor som sammanhänger med införandet av en påföljd av
berört slag bör enligt utskottets mening tas upp till närmare prövning.
Därvid bör särskilt uppmärksammas om motionärernas önskemål kan
tillgodoses genom ändring av brottsbalkens regler om anstaltsbehandling i
samband med skyddstillsyn, innebärande dels att reglerna blir tillämpliga
även på dem som inte fyllt 18 år dels att de ger möjlighet till kortare
frihetsberövanden än en månad. De närmare övervägandena härvidlag
torde enligt utskottets mening lämpligen böra ske i samband med den av
utskottet ovan förordade utredningen om åtgärder för att påskynda
brottmålsprocessen.

dels att utskottets hemställan under D bort ha följande lydelse:

D. att riksdagen beträffande samhällets reaktion mot unga
lagöverträdare i anledning av motionen 1974:151 i denna del
(yrkande 3) ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

5. beträffande särskild utvecklingsenhet vid rikspolisstyrelsen (moment I
i utskottets hemställan) av fru Kristensson (m) och herr Westberg i
Ljusdal (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”och 1974:276” bort ha följande lydelse:

Motionärernas önskemål kan föras tillbaka till ett av kommittén för
kriminologisk behandlingsforskning framlagt förslag om en särskild
forsknings- och utvecklingsenhet vid rikspolisstyrelsen. Kommittén framhöll
att polisforskning förekommit endast i mycket begränsad omfattning
här i landet och att kunskapen om förhållandena inom detta verksamhetsfält
och om olika åtgärders verkningssätt är ytterst bristfällig. En
mycket angelägen forskningsuppgift är enligt kommittén förhållandet
mellan polisen och allmänheten. Kommittén pekade vidare på att
utvärderingar av reformer och förändringar inom polisens verksamhetsområde
är av stor betydelse i kriminalpolitiska sammanhang och för
planeringsarbete och prioriteringar inom polisväsendet.

I likhet med motionärerna och flera remissinstanser ansluter sig
utskottet till kommitténs bedömning och anser det angeläget att
utvärdering sker av reformer och förändringar inom polisens verksamhetsområde
som grund för ett kontinuerligt utvecklingsarbete. För att
arbetet skall kunna ge ett så gott praktiskt resultat som möjligt och tjäna
som underlag för beslutsfattande är det enligt utskottets mening
väsentligt att arbetet utförs i nära anslutning till rikspolisstyrelsens
kontinuerliga verksamhet. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet
att en särskild utvecklingsenhet bör inrättas vid rikspolisstyrelsen med
uppgift att bedriva systematiskt och praktiskt utvecklingsarbete, följa
upp försöksverksamhet och omsätta forskningsresultat i praktiken.
Enheten bör däremot inte handha några egentliga forskningsuppgifter
utan forskningen bör i sedvanlig ordning bedrivas vid universitet och
högskolor.

JuU 1974:10

Sorn kommittén framhållit bör kriminalvårdsstyrelsens nuvarande
utvecklingsenhet kunna tjäna som modell för rikspolisstyrelsens enhet.
Den bör sålunda ha tre fasta tjänster varav minst en med administrativ
inriktning jämte en biträdestjänst. Enheten bör även disponera över ett
projektanslag för att bestrida projektkostnader och ett expensanslag för
andra kostnader i samband med det löpande arbetet. Medel för mera
omfattande undersökningar bör som framhålls i motionen 1974:276
kunna sökas ur de medel som brottsförebyggande rådet disponerar för att
bestrida forsknings- och utvecklingsprojekt.

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna 1974:195 och
1974:276 tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under I bort ha följande lydelse:

I. att riksdagen beträffande särskild utvecklingsenhet vid rikspolisstyrelsen
med bifall till motionerna 1974:195 och
1974:276 hos Kungl. Maj:t hemställer att förslag om en
särskild utvecklingsenhet vid rikspolisstyrelsen snarast föreläggs
riksdagen.

6. beträffande medelsberäkningen (moment L i utskottets hemställan) av
herrar Polstam (c), Johansson i Växjö (c), Bengtsson i Göteborg (c),
Fransson (c) och fru Wiklund (c), som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med
”Utskottet vill” och slutar på s. 12 med ”påkallas inte” bort ha följande
lydelse:

Som motionärerna framhåller kommer det brottsförebyggande rådet
att få centrala och viktiga uppgifter inom hela det kriminalpolitiska
området. För rådets arbete kommer forskningen att bli av stor betydelse.
I enlighet härmed föreslås i propositionen att vid rådet skall finnas en
särskild utvecklingsenhet. Enligt utskottets mening är det synnerligen
angeläget att rådet får sådana personalresurser att det kan fullgöra sina
uppgifter. I likhet med flera remissinstanser ifrågasätter utskottet om den
föreslagna kansliorganisationen är tillräcklig. Särskilt gäller detta i fråga
om personal vid utvecklingsenheten och för administrativa uppgifter. I
detta hänseende vill utskottet hänvisa till att kommittén för kriminologisk
behandlingsforskning föreslagit att utvecklingsenheten borde ha
ytterligare två tjänster utöver dem för vilka departementschefen beräknat
medel samt till att kommittén Brottsförebyggande rådet i sitt remissyttrande
över förslaget framhållit att behovet av biträdespersonal
underskattats och föreslagit en förstärkning av den administrativa
personalen till följd av den utökade verksamheten. Mot bakgrund av det
anförda anser utskottet i likhet med motionärerna att rådets kansli bör
förstärkas med en forskningssekreterare, en handläggare, en assistent och
två biträden.

Som inledningsvis framhållits skall rådets arbete i stor utsträckning
bedrivas i arbetsgrupper, i vilka experter och kontaktmän från olika
myndigheter, organ och företag skall medverka. Även om som motionärerna
framhåller denna medverkan i rådets arbete aldrig kan gottgöras

JuU1974:10

genom marknadsmässiga ersättningar är det givetvis erforderligt att rådet
får möjlighet att åtminstone i viss utsträckning ersätta experterna och
kontaktmännen. För utskottet har upplysts att ersättning f. n. utgår
enligt kungörelsen (1946:394) med vissa bestämmelser angående kommittéer.
Enligt utskottet bör inrättande av rådet inte föranleda någon
ändring härvidlag. För arvode åt experter och kontaktmän bör därför
medel beräknas.

I enlighet med det anförda bör anslaget under ifrågavarande punkt
såsom föreslagits av motionärerna bestämmas till 1 985 000 kr.

dels att utskottets hemställan under L bort ha följande lydelse:

L. att riksdagen beträffande medelsberäkningen i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1974:636 i
denna del (yrkande 2 a) till Brottsförebyggande rådet:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1974/75 anvisar ett
förslagsanslag av 1 985 000 kr.

Särskilt yttrande

vid punkten 1

beträffande forskning om allmänpreventionens betydelse (moment G i
utskottets hemställan) av fru Kristensson (m) och herr Wijkman (m):

Som framhållits i motionen 1974:151 lämnar årets statsverksproposition
utrymme för antagande att den forskning som det brottsförebyggande
rådet skall initiera fortfarande i främsta rummet är behandlingsforskning.

Av utskottets uttalanden i fråga om rådets befattning med den mera
grundläggande och långsiktiga kriminologiska forskningen följer emellertid
enligt vår mening att rådet skall stödja och initiera även sådan
forskning i fråga om allmänpreventionens betydelse som förordats i
motionen. Då vi således genom utskottets uttalanden i motiveringen
vunnit i allt väsentligt gehör för våra synpunkter, anser vi det inte
erforderligt att reservera oss mot utskottets hemställan.

°°TAB 74 7490 S w<