§ 2 Vuxenutbildning, m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande nr 27 i anledning av propositionen 1973:54 angående vuxenutbildning, m. m. järnte motioner.

Sedan Kungl, Maj:l i propositionen 1973:1 bilaga 10, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över utbUdningsärenden för den 3 januari 1973, beräknat medel för Statliga skolor för vuxna (punkterna G 2—G 4) saml för Bidrag tiU studiecirkelverksamhet och för Bidrag tUl studieförbund (punkterna G 6—G 7) hade Kungl, Maj :t i propositionen 1973:54, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokoUel över utbildningsärenden för den 2 mars 1973, lagt fram förslag på vuxenutbildningens område samt om anslag under nämnda anslagspunkler,

I delta sammanhang hade utskottet behandlat Kungl, Maj:ts i propositionen 1973:1 bUaga 10 under punkterna G 1 och G 5 gjorda framställningar om anslag tUl Viss utbUdning via radio och television m, m, respektive Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna.

Punkten 1

Vissa förslag på vuxenutbildningens område

Kungl, Majt hade i propositionen 1973:54 föreslagit riksdagen att

1, medge atl reservationsanslaget Kommittéer m, m, under åttonde huvudtiteln fick tas i anspråk under budgetåret 1973/74 för viss verksamhet med vuxenutbildning,

2, godkänna i propositionen 1973:54 förordade förändringar av det statliga slödel Ull studiecirkelverksamheten,

3, medge all statsbidrag skulle utgå till huvudmannen för en ny folkhögskola i Haparanda,

4, godkänna vad som i propositionen 1973:54 förordats om upplåtande av vissa lokaler till huvudmannen för den nya folkhögskolan i Haparanda,

5, godkänna vad som i propositionen 1973:54 förordals i fråga om kommunal vuxenutbUdning,

6, godkänna vad som i propositionen 1973:54 förordats i fråga om statlig vuxenutbUdning,

7, godkänna vad som i propositionen 1973:54 förordals i fråga om användande av förproduceral malerial vid den högre tekniska utbUdningen vid högskolan i Linköping,

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag på vuxenu tbildningens område

' 1 propositionen gavs en redogörelse för den uppsökande verksamhet som kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX) bedrev. För att den uppsökande verksamheten inte skulle behöva avbrytas efter utgången av budgetåret 1972/73 hade föreslagits att medel skulle bevihas för uppsökande verksamhet även under budgetåret 1973/74,

1 syfte all förstärka insatserna för de finska invandrarna hade föreslagils alt medel skulle beviljas för en ny folkhögskola i Haparanda, Del tidigare folkskoleseminariel i Hapar-anda borde enligt propositionen upplåtas av staten till Riksförbundet Finska föreningar i Sverige, som föreslagits bli huvudman för den nya skolan.

1 detta sammanhang hade behandlats

dels de vid riksdagens början väckta motionerna:

1973:305 av herrar Richardson (fp) och Jonsson i Alingsås (fp) vari hemställts alt riksdagen hos Kungl, Maj:t skulle anhålla om ändring av vuxenutbUdningssladgans 22 § i enlighet med vad som anförts i motionen,

1973:467 avherr Nordstrandh m, fl, (m) vari hemställts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl, Maj:l uttalade att arvodestjänster som hu-vudlärare och institulionsföreslåndare vid de särskilda skolenheterna för kommunal vuxenutbUdning snarast borde inrättas,

1973:719 av herrar Richardson (fp) och Hyltander (fp),

1973:1273 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c) vari hemställts atl riksdagen hos Kungl, Maj:t begärde

1, översyn och successiv uppräkning av organisalionsanslagel till
studieförbunden,

2, översyn av möjligheterna Ull ökad samordning mellan kommunal vuxenutbUdning och arbetsmarknadsutbildning,

3, vidgning av kriterierna för antagning lill arbetsmarknadsutbildning i enlighet med vad som anförts i motionen,

4, försöksverksamhet inom ramen för utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet med vuxenutbildning enligt Open University-modellen,

1973:1316 av herrar Sellgren (fp) och Jonsson i Husum (s),

dels de i anledning av propositionen 1973:54 väckta motionerna:

1973:1673 av herrar Nilsson i Agnas (m) och Petersson i Gäddvik (m) vari hemslällts all riksdagen som sin mening uttalade alt lilläggsbidrag även skulle utgå till studiecirklar i religionskunskap och naturorientering,

1973:1694 av herr Elmstedt rn, fl, (c, fp) vari hemställts att riksdagen beslutade

1, atl tilläggsbidrag skulle utgå till studiecirklar i tyska, religionskunskap och nalurorienlering,

2, atl studiecirkelbidraget skulle indexregleras,

3, uttala atl vuxenutbildningsråd borde inrättas i samtliga kommuner.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag på

vuxenutbildningens

område

1973:1695 av herr Hermansson m, fl, (vpk) vari hemställts

1, att riksdagen uttalade sig för att vid lämplig undervisningsanstalt borde påbörjas en försöksverksamhet i enlighet med i motionen angivna riktlinjer saml hos regeringen begärde alt förslagsvis universitelskanslersämbetet skulle erhålla uppdraget att la härför erforderliga initiativ,

2, att riksdagen uttalade sig för att studerande som deltog i försöksverksamheten tUlerkändes rätt till studiemedel vid bortfaU av arbetsförtjänst,

1973:1696 av fru Marklund m, fl, (vpk) vari hemstäUts atl riksdagen skulle anhålla hos regeringen

1, alt la initiativ i syfte alt bestämmelsen om lägsta antalet elever i specialundervisning för handikappade borttogs eller i andra hand viltgående möjligheter till undantag från denna regel gavs,

2, atl uppdra åt skolöverstyrelsen all skyndsamt utreda förekomsten av analfabetism bland handikappade liksom utbredningen av ulbild-ningsbrister i övrigt bland handikappade och vidta åtgärder för undanröjande av dessa brister,

3, all uppdra åt skolöverstyrelsen att företa en utredning om förekomsten och behovet av tekniskt stöd för handikappade i vuxenutbildningen liksom en inventering av beståndet av undervisningslokaler, ftämst med avseende pä tillgänglighet, innefattande förslag till åtgärder,

1973:1697 av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) vari hemställts att riksdagen beslutade att kostnaderna under budgetåret 1973/74 för viss verksamhet inom vuxenutbUdningen (FÖVUX) icke skulle bestridas med medel från reservationsanslaget Kommittéer m, rn, under åttonde huvudlileln ulan från anslagel G 6 Bidrag lill studiecirkelverksamhet samt

1973:1699 av herr Petersson i Gäddvik m, fl, (m, c, fp) vari hemställts all riksdagen med avslag på propositionen 1973:54 såvitt avsåg förslaget om upplåtande av vissa seminarielokaler i Haparanda beslutade atl inrätta etl statens institut för finsk-svensk kursverksamhet i Haparanda i enlighet med skolöverstyrelsens förslag.

Nr 83 bildning och kommunal vuxenutbildning skulle avslå motionen

Onsdagen den 1973:1273 i denna del,

9 mai 1973 '' riksdagen beträffande antagning lill arbetsmarknadsutbUdning

—------------- ;--- skulle avslå motionen 1973:1273 i denna del.

Vissa jorslagpa att riksdagen beträffande -vuxenutbildningsråd skulle avslå motio-

vuxenutbildningens en 197 3:1694 i denna del,

omraae 4 ti riksdagen beträffande försöksverksamhet enligt Open Univer-

sity-modellen skulle avslå motionen 1973:1273 i denna del,

5, atl riksdagen beträffande viss försöksverksamhet med högre utbildning skulle avslå motionen 1973:1695,

6, atl riksdagen beträffande vuxenutbUdningscenlrum i Skövde skulle avslå motionen 1973:719,

7, att riksdagen beträffande tekniska skolan i Örnsköldsvik skulle avslå motionen 1973:1316,

8, alt riksdagen beträffande friare resursanvändning inom den kommunala vuxenutbildningen som sin mening gav Kungl, Maj:t tUl känna vad utskottet anfört i anledning av motionerna 1973:305 och 1973:1696, sistnämnda motion i denna del,

9, alt riksdagen beträffande åtgärder för handikappade skulle avslå motionen 1973:1696 i vad den icke behandlats under punkten 8 i hemställan,

10, att riksdagen beträffande inrättande av arvodestjänster som huvudlärare och institulionsföreslåndare skulle avslå motionen 1973:467,

11, alt riksdagen godkände vad som i propositionen 1973:54 förordats i fråga om kommunal vuxenutbildning,

12, atl riksdagen godkände vad som i propositionen 1973:54 förordats i fråga om statlig vuxenutbUdning,

13, att riksdagen beträffande medelsaiivisning för viss verksamhet med vuxenutbildning med bifall till propositionen 1973:54 och med avslag på motionen 1973:1697 medgav atl del under åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget Kommittéer m, m, under budgetåret 1973/74 fick las i anspråk för ifrågavarande ändamål,

14, alt riksdagen beträffande ämnen i s, k, prioriterade studiecirklar skulle avslå motionerna 1973:1673 och 1973:1694 i denna del,

15, alt riksdagen med godkännande av i propositionen 1973:54 förordade förändringar av det statliga slödel till studiecirkelverksamheten som sin mening gav Kungl, Maj:t till känna vad utskottet anfört i anledning av motionen 1973:1669,

16, att riksdagen

a, beträffande indexreglermg av statsbidraget till sludiecirkelverksam
heten skuUe avslå motionen 1973:1694 i denna del,

b, beträffande statsbidrag tiU studieförbundens organisalionskoslna-
der skulle avslå motionen 1973:1273 i denna del,

17, atl riksdagen godkände vad som i propositionen -1973:54 förordats i fråga om användande av förproduceral malerial vid den högre tekniska utbildningen vid högskolan i Linköping,

18, alt riksdagen med godkännande av vad som i propositionen 1973:54 förordals om statsbidrag liU huvudmannen för en ny folkhög-

86 skola i Haparanda som sin mening gav Kungl, Maj:l lUl känna vad

utskottet i anledning av motionen 1973:1699 anfört beträffande rekrytering till saml utnyttjande och finansiering av denna folkhögskola,

19, atl riksdagen godkände vad som i propositionen 1973:54 förordals om'upplåtande av vissa lokaler till huvudmannen för den nya folkhögskolan i Haparanda,

Reservationer hade avgivils

A 1, beträffande samordning meUan arbetsmarknadsutbildning och kommunal vuxenutbildning av herrar Wikström (fp), Johansson i Skärstad (c), SlåUiammar (fp) och Karisson i Mariefred (c) som ansett atl utskottet under 1 bort hemstäUa,

all riksdagen som sin mening gav Kungl, Maj:t tiU känna vad reservanterna anfört i anledning av motionen 1973:1273 i denna del,

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag på vuxenu tbildningens område

A 2, beträffande viss försöksverksamhet med högre utbildning av herr Berndtson i Linköping (vpk) som ansett all ulskollet under 5 bort hemstäUa,

att riksdagen som sin mening gav Kungl, Maj:t tiU känna vad reservanten anfört i anledning av motionen 1973:1695,

A 3, beträffande vissa frågor angående handikappade i vuxenutbildningen av herr Berndtson i Linköping (vpk) som ansett all utskottet under 9 bort hemställa,

all riksdagen i anledning av motionen 1973:1696 som sin mening gav Kungl, Maj:l liU känna vad reservanten anfört beträffande analfabetismen bland handikappade saml frågan om tekniskt stöd m. m, för handikappade i vuxenutbUdningen,

A 4, beträffande inrättande av arvodestjänster av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett alt utskottet under 10 bort hemställa,

atl riksdagen som sin mening gav Kungl, Maj:t Ull känna vad reservanterna anfört i anledning av motionen 1973:467,

A 5, beträffande medelsanvisning till uppsökande sludiecirkelverk-samhet av herr Nordstrandh (m) och fra Sundberg (m) som ansett att utskottet under 13 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1697 och med avslag på propositionen 1973:54 i denna del medgav all del under åttonde huvudlileln uppförda förslagsanslaget Bidrag lill sludiecirkelverksamhet under budgetåret 1973/74 fick tas i anspråk för ifrågavarande ändamål.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag på vuxenu tbildningens område

A 7, beträffande vissa anslagsfrågor av herrar Wikström (fp), Johansson i Skärstad (c), Slålhammar (fp) och Karlsson i Mariefred (c) som ansett att utskottet under 16 bort hemställa,

att riksdagen

a, beträffande indexreglering av statsbidraget till studiecirkelverksamheten som sin mening gav Kungl, Maj:l lill känna vad reservanterna anfört i anledning av motionen 1973:1694 i denna del,

.b, beträffande statsbidrag till studieförbundens organisalionskoslna-der som sin mening gav Kungl, Maj:l lill känna vad reservanterna anfört i anledning av motionen 1973:1273 i denna del.

Herr KARLSSON i Mariefred (c):

Herr talman! Del är på tre punkter som centerpartiets representanter i utbildningsutskottet har funnit anledning atl reservera sig mot utskottets ställningstaganden i fråga om vuxenutbildningen. Det gäller samordningen av arbetsmarknadsutbildning och kommunal vuxenutbildning, del gäller de s, k, prioriterade cirklarna och det gäller frågan om den enligt vår mening nödvändiga successiva uppräkningen av anslagen till studieförbund och studiecirklar. Men låt mig, herr lalman, innan jag går in på delta, göra ett par mera allmänna reflexioner,

I statsverksproposilionen har statsrådet Moberg uttalat, atl det är väsentligt, alt det fortsatta reformarbetet på vuxenutbildningsområdet koncentreras på frågor som hänger samman med hur rekryteringen skall kunna breddas och hur undervisningen skall läggas upp för atl passa människor, som saknar sludievana och är mindre studiemotiverade. Detta måste vara frågor som är väsentliga för hela arbetet på vuxenutbildnings-fältet.

Del är nödvändigt mte bara med hänsyn lill förändringarna i produktionslivet och på arbetsmarknaden att öka möjligheterna till vuxenutbildning. Det är en rättvisefråga. Och det är — och detta har fått, tycks del mig, en alldeles särskild relief - en möjlighet att minska en av de klyftor som har blivit biprodukterna i vårt samhälle. En förutsättning för atl minska klyftan mellan generationerna är inte minst, att man förslår varandras språk - ibland t, o, m, i rent verbal mening.

Lika nödvändigt är del, all man inom vuxenutbildningen når fram till sädana former och metoder som gör, att de människor som söker sig dit av olika anledningar också finner, all de får ul vad de har vänlat.

Del gäller här inle bara atl skapa metoder och attityder som anpassar sig till en bristande sludievana och som tar hänsyn till en ibland något bristande — eller skall vi säga osäker, originell — studiemotivation. Det är också en fråga om anpassning lill speciella förutsättningar, ibland högst individuella sådana.

Del är därför som del är nödvändigt med etl rikt och varierande utbud inom vuxenutbUdningen, inte mmst när det gäUer formerna. Trots kravet från samhällets sida på formella meriter och på en reglerad kompelens är del ju ändå på del sättet — och det bör vara del enligt min mening — all den vuxnes behov av utbildning främst måste ses mot bakgrunden av annat än formella, uniformerade krav.

Men del är lika viktigt alt i den rika floran av utbud de olika formerna

av vuxenutbUdning stöder och kompletterar varandra på del sätt som riksdagen flera gånger tidigare har uttalat. Del är nödvändigt, att den enskilde hittar rätt i utbudet — det vill säga hittar vad som passar honom. Del är nödvändigt all la tUl vara de samlade resurserna, sä att också samhället får slörsla möjliga utbyte av sina insatser. Utskottet har understrukit viklen av en effektiv samordning ute på fältet, bl, a, i kommunerna. Det är att hoppas, all de lokala vuxenutbildningsråden får möjligheter att fullgöra sin samordnande uppgift och all detta sker utan tidsutdräkt.

Majoriteten i utskottet har inte funnit anledning att biträda förslaget om en översyn av samordningen mellan arbetsmarknadsutbildning och kommunal vuxenutbildning. Även om vissa samordningsfrågor ingår i uppgifterna för sittande utredningar borde det vara angelägel alt redan nu ytterligare la lill vara de konkrela sarnverkansuppgifler som utan tvivel finns på vissa håll. Ett sådant arbete bör kunna utföras av skolöverstyrelsen. Jag yrkar, herr lalman, bifall lill reservationen A 1 i detta avseende.

Denna samverkan framstår som ännu mera påtaglig inte minst med hänsyn till atl det även i den direkt på arbetsmarknaden inriktade vuxenutbildningen måste förekomma en allmän del. Detta är naturligt. Del går i mänga fall inle att göra boskillnad i undervisningen mellan del direkt rnol yrkeslivet pekande och det som är av mera allmänbildande art. Sektorerna måste gå in i varandra, om jag får använda en sådan bild. Det gäller också den allmänbildande sektorn i förhällande lill yrkesområdet.

Inte heller har ulskottsmajoriteten ansett sig kunna tillstyrka att den särskilda bidragsgivning som nu gäller allmänna studiecirklar i svenska, engelska, matematik och samhällskunskap på en nivå som i huvudsak motsvarar grundskolans årskurs 9 utvidgas till alt gälla de båda ämnena religionskunskap och tyska. Under de är som de särskilda bidragen har funnits har antalet cirklar och deltagare i de prioriterade ämnena ökat högst betydligt. Det är glädjande, och det har betytt oerhört mycket för dem som haft en bristfällig utbildning att pä detta sätt få en känsla av paritet med de unga som fått den utbildning grundskolan ger. Frän 1970/71 till 1971/72 har dessa cirklar ökat med 42 proceni medan andra, inte prioriterade allmänna cirklar ökade med 6 procent. Åtgärden alt prioritera den åsyftade sektorn på denna nivå har alltså visat sig ge resultat.

Det kan emellertid med skäl anföras att del i dag inle bara är de här ämnena som är av central betydelse när det gäller atl öka kunskaperna och färdigheterna hos de människor som inte fått den utbildning som grundskolan ger, Skolöverslyrelsen har föreslagit alt samma tilläggsanslag skulle utgå till cirklar i samtliga ämnen. Det är naturligtvis en kostnadsfråga. Men det bör kunna gå all successivt genomföra en utvidgning av antalet ämnen.

Självfallet är det också så alt behovet av vissa ämnen under utvecklingens gång framträder med olika styrka. Ämnenas betydelse accentueras av förändrade förhåUanden,

I reservationen A 6 lill belänkandet yrkas på lilläggsbidrag lill cirklar

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag på

vuxenutbildningens

område

Nr 83 också i religionskunskap och nalurorienlering, vilket skulle medföra en

Onsdaeen den kostnadsökning på 3 mUjoner kronor. För allt fler blir behovet av en

9 maj 1973 ytteriigare orientering i de här ämnena uppenbart både med hänsyn lill

—------------- ;--- den ökade internationaliseringen och - skall vi säga det - riskerna för

' J SP närmare konfrontation med människor med en annan bakgrund och med

vuxeiiutbildmngens jggy,, fjn jg skärpta attityder som beklagligt nog framträder mellan

olika uppfattningar. Del gäller också den förändrade världsbilden och

våra förändrade livsvillkor med påträngande problem inte minst i fråga

om miljö och resurser.

Egentligen, herr lalman, skulle jag i det här sammanhanget ha velat undvika att tala om en nivåanknytning av cirkelstudierna. För vuxenutbildningen är en nivåanknylning mer än annars en mycket osäker grund att stå på. Del är emellertid nödvändigt att använda ullrycket för all kunna göra en jämförelse. Jag hoppas att utvecklingen snart skall ge oss möjlighet lill en mer adekvat beteckning av de grunder som avses. Jag yrkar bifall tUl reservationen A 6.

Låt mig också, herr lalman, understryka nödvändigheten av en kompensation för löne- och prisökningar även i fråga om det arbete som studieförbunden utför för samhället och i fråga om cirkelstudier. Detta måste medräknas i del nödvändiga samhällsarbetet och anslagen löpande anpassas till kostnadsutvecklingen. Det är lika viktigt som alt tillvarata möjligheterna lill samordning och administrativ förenkling. Jag vill alltså yrka bifall också till reservationerna A 7 och C.

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Vuxenulbildningspropositionen, som under del sammanfattande begreppet vuxenutbildning sammanför en mängd olika UlbUdningsformer - kommunal och statlig vuxenutbildning, arbetsmarknadsutbildning, folkhögskolor, studieförbundens cirklar, utbildning i Sveriges Radios och TRU:s regi etc. -, innehåller en myckenhet av beskrivningar och redogörelser. Den har blivit ganska omfattande i vad gäller antalet trycksidor. För den som vill veta hur situationen är just nu på vuxenutbildningsområdet utgör propositionen en god uppslagsbok.

Däremot ger den inte så mycket av nya resurser för vidareutveckling, om man undantar någon mindre bidragsökning som ingalunda täcker beräknade kostnadsökningar. Den hårda ekonomiska verklighetens spår är fullt synliga i stalsrådel Mobergs magnuni opus modell 1973. Beklagliglvis är statsrådet förhindrad att i dag verka i kammaren till sin propositions försvar. Även om vuxenutbildningen, inle minst den som tillhandahålles av studieförbunden, ligger mig varmt om hjärtat, tvingas jag för min del dock förslå honom. Det kan knappast ha varit möjligt alt inom de penningramar som stått lill buds göra så myckel mer till utbildningens fromma.

Man kan ju alllid säga alt den högre utbildningen har fått för mycket
och att mer borde ha getts till korttidsutbildade vuxnas förkovran. Den
högre utbildningen har emellertid också satts på viss sparlåga, så någon
överföring har inte varit möjlig. Hade den varit möjlig, hade den kanske
dessutom inte varit rekommendabel. Nej, vi sitter fast i det trängda
90 ekonomiska läget, och konsekvenserna för utbildningsområdet får vi

finna oss i, om vi inte vill ägna oss åt all framföra överbud. Endast en framgångsrikare ekonomisk politik kan ge nya utgångspunkter.

Vuxenutbildningen fortsätter dock lyckligtvis, trots koslnadsinskränk-ningarna, all expandera. Folkbildningen når allt fler människor. Läsåret 1971/72 var bruttoantalel deltagare i studiecirkelverksamhet bortåt 2 miljoner och antalet studiecirkeltimmar ca 5,4 miljoner, av vilka 1,7 miljoner avsäg s. k. prioriterade cirklar. Även den kommunala vuxenutbildningen har ökat, och antalet elever uppgick under läsåret 197 1/72 lill ca 160 000. 1 slutet av det läsåret anordnades kommunal vuxenutbildning i 335 av landels 464 kommuner. Dessutom tar folkhögskolan emot allt fler studerande, och utbildningsprogrammen i radio och TV har blivit fler. Inom utbildningsdepartementet kommer vuxenutbildningsfrågorna alt handläggas av en särskild arbetsenhet. Jämfört med nuvarande budgetår är del visserligen en uppräkning på 40 miljoner kronor, men del täcker bara den kvantitativa cirkelökningen, om ens den.

Lägger man ihop statens, landslingens och kommunernas krympande samlade insatser på vuxenutbildningens område och därutöver tar hänsyn lill penningvärdeförsämringen, så blir del inle plals för några nya djärva steg. Klart är atl 1970-lalel ännu inle på något sätt blivit, som man från socialdemokratiskt håll gärna försökt intala väljarna, vuxenutbildningens årtionde. Mest påfallande är kanske all kommunerna tenderar all kraftigt begränsa sina anslag och ibland på ett för studieförbunden så helt oväntat och överraskande sätt, att deras planeringar förrycks och studieerbjudanden t. o. m. i sämsta fall måste dras tillbaka. Delta ligger utanför utbildningsdepartementets kompetensområde, men det bör ändå påpekas här i samband med en debatt om vuxenutbildningen.

Jag skall nu gå över lill all någol kommentera några av de reservationer som är knutna till ulbUdningsulskollets belänkande. Propositionen är, som jag ser det, som sagt ganska slätstruken, och reservationerna - om del nu föreligger ett samband eller ej - har inle heller fått det stora formatet.

Vad beträffar den kommunala vuxenundervisningen föreslås i flera motioner diverse åtgärder syftande till en förbättring av denna utbildningsform. Ett inte obetydligt missförhållande är att den kommunala vuxenutbildningen ännu saknar fasta lärartjänster. Skolöverstyrelsen håller för närvarande på atl utreda denna fråga, men det oaktat har verket föreslagit atl särskilda arvodestjänster som huvudlärare och institutionsföreståndare skall få inrättas vid de särskilda skolenheterna för kommunal vuxenutbildning. Kungl. Maj:t säger emellertid nej, och därför har i motionen 467 hemstäUts atl dessa slag av arvodestjänster snarast mrällas. Utskottet avstyrker med hänsyn lill del pågående utredningsarbetet, trots atl utredaren själv - skolöverslyrelsen alltså -inle känner sig besvärad därav.

Avsaknaden av tjänster för arvoderade huvudlärare och institutionsföreståndare är besvärande. Bl. a. finns risker för atl pedagogisk planering och malerialinköp eftersatts. Behovet av ämnesmelodisk och pedagogisk handledning är uppenbar. Nya läromedel skall introduceras, institutioner skall liUses. Därför bör, menar vi, samma regler gälla för inrättande av arvoderade tjänster för huvudlärare och inslilutionsföreståndare vid

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag på

vuxenutbildningens

område

Nr 83 kommunal vuxenutbildning som vid gymnasieskolan. Även då vtixenut-

Onsdaeen den bildningen organisatoriskt är förlagd till grundskola och gymnasieskola

9 mai 1973 ' alltså vuxenutbildningen disponera egna huvudlärare och institulions-

—;----------- ;--- föreståndare.

■ ° Vad gäller statsbidragsgivningen till studiecirkelverksamheten godtar

vuxenutbildningens , . . ■ c- , ■■ j ■ , . ,. ,.

° utskottet vrssa loreslagna andrrngar av reglerna som ar tänkta som

förenklingar för att inle säga rationaliseringar. Däremot ställer sig

utskottet kallsinnigt till en utökning av antalet ämnesområden för de s. k.

prioriterade cirklarna. Herr Karlsson i Mariefred har redovisat skälen till

all reservation avgivits om att en utökning av ämnesområdet skall ske till

religionskunskap och naturorientering, och jag skall inte ytterligare

uppehålla mig vid den saken. Jag vill bara säga alt vi på moderat håll

stöder reservationen 6, och på sikt bör, som jag vill se det, också tyska tas

upp i prioriteringsgruppen.

Kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning, FÖVUX, fortsätter försöksverksamheten med s. k. uppsökande insatser för all få med än fler lågutbildade i vuxenutbildningen. Klart är alt rekryteringen lill sådana studier kan göras effektivare och alt studiecirkeln ger de bästa möjligheterna alt anpassa studiearbetet efter dellagarnas förutsättningar och behov. Försöksverksamheten bör därför givetvis — jag vill understryka del - få fortsätta och slutföras. Om det råder inga delade meningar. Var kostnaderna skall bokföras, kan man emellertid principiellt sett diskutera. Hittills har pengarna kommit från reservationsanslaget Kommittéer m. m. under åttonde huvudtiteln. Atl kostnaderna skall belasta kommittéanslagel är dock, som vi reservanter ser del, både felaktigt och missvisande. Det är inle fråga om kommittéverksamhel i egentlig mening. Kostnaderna bör i stället bestridas från förslagsanslaget Bidrag lill sludiecirkelverksamhet. Där hör de hemma och där har de hört hemma. Redovisningen skaU vara riktig och upplysande.

Bidraget till studieförbundens centrala organisalionskostnader, som herr Karlsson i Mariefred också delvis var inne på, har länge legat lågt. Det har ständigt minskat, i procent räknat, i förhällande till redovisade kostnader och är nu nere i en tredjedel av procentsatsen under budgetåret 1963/64. Atl del måste uppräknas slår klart för såväl utskottets majoritet som reservanterna. Vi representanter för moderata samlingspartiet nöjer oss med all konstalera atl en uppräkning kan vara av behovet påkallad. Del bör Kungl. Maj:t hålla i minnet vid nästa avvägnings- och priorileringsövervägande — vem Kungl. Maj:t då än kan vara. Vi vill dock inle som reservanterna binda det kommande ställningstagandet på något sätt. Den reella minskningen kan emellertid inte få forisätta; det är vi på del klara med.

Slutligen vill jag endast uttrycka den förhoppningen all den lösning av
problemet med en ersätlningsverksamhel för folkskoleseminariel i
Haparanda som ulskoltel tänker sig - alltså en folkhögskola med
institutinslag - skall visa sig lyckosam. Det blir kanske inte lätt alt
åstadkomma riksrekrytering, men ett rikt sortiment av kurser till tjänst
för de finska invandrarna kan vara en framkomlig utvecklingsväg, och den
vill utskottet peka pä. Man kan endast lyckönska Haparanda lill att nu få
"2 etl nytt - som vi hoppas bra - utbUdningsutbud.

1 stort är vi moderater ense med utskottets majoritet, men jag yrkar i fråga om de kontroversiella avsnitten bifall till reservationerna A 4, A 5 och A 6 vid punkten I saml reservation C vid punkten 5.

Herr RICHARDSON (fp):

Herr talman! Till de karakteristiska dragen i vuxenutbildningen i vårt land hör att den förekommer i myckel skiftande former. Vi har sedan några år en omfattande kommunal vuxenutbildning och en viss statlig vuxenutbildning. Vi har den folkrörelseanknulna verksamheten i studieförbundens regi och i studiecirkelns form. Vi har en väl etablerad verksamhet i folkhögskolorna. Vi har en inle obetydlig verksamhet inom verk, förelag och organisationer. Vi har den slarkl expanderande men i vuxenutbildningssammanhang förvånansvärt litet beaktade arbetsmarknadsutbildningen i statlig regi. Och vi kan faktiskt med viss r-ätt också betrakta en del av utbildningen i universitetens regi som ell slags återkommande utbildning eller vuxenutbildning. Ungefär en fjärdedel av de nyinskrivna studenterna vid de filosofiska fakulteterna innevarande termin var 25 är eller äldre.

Del är bra all vi har alla dessa skiftande former; denna mångfald och rikedom i fråga om både målsättning och studieform är värdefull. "Tillsammans representerar de ell utbud med den bredd och variation som är nödvändiga för att de vuxenstuderande oavsett studiemål, sludieförutsättningar och personliga förhållanden skall få möjlighet all komplettera och bygga ul sin tidigare utbildning", heter del i den parlimolion från mittenparlierna som avlämnades under den allmänna motionstiden i år. De olika utbildningarna bör betraktas som delar även helhel, delar som kompletterar och stöder varandra.

Utifrån en sådan helhetssyn är det emellerlid naturligt att kräva, att det sker en rimlig samordning av det allmännas insatser, men en samordning som inte eliminerar fördelarna med den mångfald i utbudet som faktiskt finns. Mot bakgrunden av den starka expansionen av vuxenutbildning i statlig och kommunal regi är det också motiverat att kräva att den vuxenutbildning som bygger på de ideella folkrörelsernas grund, dvs. folkbildning.sarbetet inom de fria och frivilliga studieförbunden, inte blir eftersatt.

Det finns onekligen vissa strävanden till samverkan på vuxenutbildningens område. Dessa är emellertid otillräckliga. Del bör vara möjligt att exempelvis åstadkomma en betydligt mera omfattande samordning mellan arbetsmarknadsutbildningen och den kommunala vuxenutbildningen. Det bör också vara möjligt att utnyttja den smidiga och flexibla organisation som gymnasieskolan är i arbetsmarknadsutbildningens syfte. Eftersom del är angeläget atl dessa frågor får en snabb lösning bör skolöverslyrelsen få i uppdrag att — som vi uttrycker del i reservationen 1 - "särskilt uppmärksamma möjligheterna lill ökad samordning mellan arbetsmarknadsutbildning och kommunal vuxenutbildning och atl initiera i sammanhanget erforderliga åtgärder". Detta bör riksdagen ge Kungl. Maj:t lill känna. Detta är folkpartiets och centerns yrkande i reservationen 1.

Samverkan utgör också huvudtemat i en motion av folkpartiets

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag på

vuxenutbildningens

område

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag pä

vuxenutbildningens

område

representanter från Skaraborgs län. Vi har tidigare påtalat hur eftersatt länet är i fråga om högre utbildning och har - i avvaktan på eller som etl initiativ Ull en mera radikal lösning - föreslagit alt riksdagen hos Kungl. Majt hemställer om atl ett vuxenutbUdningscenlrum upprättas i Skövde, ett utbildningscentrum där samverkan kommer till stånd mellan gymnasial och postgymnasial utbUdning för både unga och vuxna. En sådan försöksverksamhet i en lämplig region skulle också kunna ge värdefulla erfarenheter när det gäller denna form av samordning av utbildning som måste breddas och fördjupas.

Ulbildningsutskoltel har visserligen inle velat tillstyrka etl sådant initiativ - bl. a. med hänvisning lill pågående utredningsarbete - men har slälll sig påfaUande välvilligt. Så är förhållandet även i år. Som motionär kan man självfallet inte vara helt nöjd, men en välvillig inställning från riksdagens sida bör vara en stimulans för de initiativ som kan komma till stånd på lokal och regional nivå.

I den partimolion från miltenpartierna som lämnades i januari i år påpekades den centrala roll som studieförbunden spelat i svenskt folkbildningsarbete. Detta har, framhölls det, inte minst kunnat ske genom den starka förankring i olika folkrörelser som della bildningsarbete haft och alltjämt har. Det finns i stort sett inle anledning att anklaga statsmakterna för njugghet när det gäller anslag, men det finns etl undantag, nämligen statsbidraget Ull studieförbundens egentliga organisationskostnader. Enligt etl riksdagsbeslut år 1963 borde målsättningen vara all statsbidraget täckte 50 proceni av kostnaderna. Det faktiska bidraget har emellertid aldrig varit ens i närheten av denna procentandel. Av skolöverstyrelsens petita framgår atl bidragstäckningen för organisatoriska och pedagogiska insatser har sjunkit från 18,3 procent 1963/64 till 7,6 procent 1970/71. Della är helt otillfredsställande. En successiv uppräkning av denna anslagspost är nödvändig.

För att inte studieförbunden i fortsättningen skall drabbas av en faktisk kostnadsminskning - omkostnaderna stiger ju dess värre ständigt — bör bidraget till studiecirkelverksamheten i fortsättningen indexregleras. En omedelbar åtgärd från riksdagens sida bör vara att höja anslaget till nästkommande budgetår till 208 miljoner kronor. Detta är innebörden i reservationen A 6 och reservationen C.

Det har många gånger påtalats all vuxenutbildningen inte får bli en kopia av ungdomsutbildningen. Detsamma skulle kunna sägas om det regelsystem som styr utbildningen. Vi har i vuxenutbildningsstadgan detaljerade regler för den statsbidragsberättigade verksamheten, bl. a. regler om minimiantal deltagare. Hur dessa än utformas kommer alltid glesbygden i etl sämre läge. Förra årets riksdag beslöt att skapa generösare villkor för vissa kommuner utanför s. k. g-ort. 1 en motion har herr Jonsson i Alingsås och jag föreslagit atl riksdagen bör ge än liberalare regler för anordnande av vuxenutbildning, nämligen atl alla orter utanför g-ort får generell rätt att anordna kurser om antalet deltagare uppgår till minst 8.

Utskottet har i anledning av bl. a. denna motion uttalat atl del vore värdefullt "om försök i riktning mot en friare resursanvändning kunde komma lill stånd i begränsad skala" och hemställer att riksdagen i

anledning av bl. a. motionen ger Kungl. Maj:t delta till känna. Vi känner oss väl till freds med delta ställningstagande och tror att det skall bli många tUl glädje och nytta.

Jag ber, herr talman, alt få yrka bifall lill reservationerna A 1,'A 6, A 7 och C.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Motionen 1695 pläderar för all universiteten försöksvis skall kunna anordna undervisning av vad som brukar kallas folkbildnings-karaktär, dvs. fri icke yrkesbelonad undervisning, som vänder sig till kategorier vilka inle äger de formella kriterier som annars krävs för inträde vid universiteten. En del av folkbildningsarbetet skulle, enkell uttryckt, flytta in vid universiteten. Motionen yrkar också att sådana studerande vid förlust av arbetsförtjänst skall få rätt lill studiemedel.

Det här är ell förslag som har många vikliga och intressanta sociala och politiska aspekter, och del är orsaken till all vi för fram del.

Till alt börja med är det ett faktum att folkbildningen förblivit en ur viss synpunkt segregerad del av utbildningsväsendet. Del ligger för övrigt i själva den egentligen mycket traditionella och konservativa särbeteck-ningen "folkbildning" som används lill skillnad — gud bevars — från annan bildning och undervisning. Utvecklingen har på denna punkt inte gått särdeles myckel längre sedan den tid då professor Wicksell och docent Lidforss gick ut från sina akademiska världar och föreläste för "folkel" — jag hoppas all stenograferna hörde citationstecknen kring ordel folket. Denna segregering kan naturligtvis inte upphävas effektivt med mindre än det s. k. folkbildningsarbetet får rycka in på universiteten. Segregation och slutenhet kan bekämpas bara på det sättet. Del räcker inte med alt universitetslärarna går ul lill folkbildningsrörelsen och undervisar. Det kan aldrig bli detsamma som när olika studerande-kategorier på etl självklart, naturligt och osökt sätt får mötas och får kontakt i arbelel ute på universiletsinslitulionerna.

Det är obestridligt alt den medborgerliga allmänbildningen är av största betydelse ur klasspolitisk synpunkt för arbetarklassens effektiva intressekamp i ett kapitalistiskt samhälle. Allmänbildningsnivån måste ständigt höjas för atl folkflertalet skall kunna hävda sig gentemot centralisation och teknokrati. Del bör också vara uppenbart atl delta bildningsarbete har alla möjligheter all bli effektivare och kvaliletsmäs-sigl bättre om det sker som en direkt del av universitetsarbelel i övrigt och i nära kontakt med vetenskaplig diskussion och forskning och med dem som bedriver sådan. Och denna nära kontakt berikar givetvis inte bara folkbildningen utan i minst lika hög grad den många gånger alltför slutna, ensidiga och ibland bornerade universiletsatmosfären. Ulan tvivel vore det synnerligen positivt för det pedagogiska arbelel vid universiteten alt ta itu med en sådan uppgift och för pedagogerna alt tvingas artikulera sig i enlighet med denna uppgifts krav. Även organisatoriskt och administrativt skuhe del föreslagna arrangemanget innebära effektivaste möjliga lösning med tanke på alt del ju finns ledig lärarkapacitel och alt sysselsätlningssvårigheter råder för många hittillsvarande lärare och inslitulionsanställda vid universiteten.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag på vuxenu tbildningens område

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag på vuxenu tbildningens område

Självfallet utgör frågan om förkunskaperna för denna tilltänkta nya sluderandekategori ett speciellt problem. Del är dock ett problem som inte skall överdrivas; betonar man del alltför starkt gör man sig dels skyldig till en underskattning av den kunskaps- och bildningslradition som finns utanför det formella ulbUdningsväsendet, av arbetarbildnings-Iraditionen, som har djupa rötter inom arbetarklassen i detta samhälle, dels överskattar man den faktiska innebörden av de formella krav och kriterier som normalt uppställs för inträde vid universiteten.

Det är uppenbart att ämnen av typen numerisk analys eller kemi svårligen kan omedelbart läsas av folk som inte har förkunskaper på gymnasienivå. Det är självklart atl det finns en lång rad ämnen som har en så exklusiv och utpräglat fackmässig karaktär all kravet på förkunskaper svårligen kan släppas, om studierna skall bli effektiva och meningsfyllda. Men lika oslridigt är all det finns ell mycket brett register av universitetsämnen, där sådana begränsningar ingalunda gäller. Hit hör mänga av de stora universitelsämnena, de som brukar locka många studerande. 1 motionen har man speciellt pekat på samhälls- och beteendevetenskaperna. När del gäller denna typ av universitelsämnen är de faktiska skillnaderna i förkunskaper mellan människor som har genomgått gymnasiet och många av dem som icke har genomgått gymnasiet inte särdeles stora — i många fall t. o. m. obefintliga — och inle nödvändigtvis lill gymnasisternas fördel i alla sammanhang.

När man ser hur det slår till med undervisningsmaterialet i gymnasiet kan man fråga sig: Vad får den ordinäre gymnasisten i det utbildningsväsen som nu finns för förkunskaper som är så enastående alt de gör honom speciellt skickad för studier i exempelvis sociologi och statskunskap? Jag tror de flesta, om de är ärliga, skall hålla med om atl det malerial som finns i gymnasieböckerna på dessa punkter och på många andra punkter inom likartade vetenskaper är både torftigt och magert, och dessutom icke sällan har en tvivelaktig, vanligen konservativ, politisk tendens. Om man gick utanför del här huset och tog kontakt med dem som arbetar på byggena här i omgivningen, så skulle man säkerligen på en ganska kort stund där kunna vaska fram en grupp intresserade och kunniga arbetare som skulle ha minst lika goda förkunskaper och minst lika stora möjligheter alt tillgodogöra sig en pedagogiskt riktigt avpassad universitetsundervisning i sociologi, statskunskap och andra samhällsvetenskapliga ämnen som en ordinär gymnasist. Deras allmänna intresse, deras vakenhet, deras klassmedvetande och deras livserfarenhet skulle säkerligen många gånger mer än väl uppväga de skäligen små och magra förkunskaper för denna typ av studier som bestås en ung gymnasist av i dag. - Med detta vill jag säga atl de komplikationer som kan finnas beträffande förkunskaperna i många fall är överkomliga eller lill och med obefintliga.

En sådan inriktning till universiteten av nya sluderandekalegorier från folkbildningsrörelsen skulle också ur progressiv synpunkt ha en välgörande effekt på universitetens inriktning. Del skulle utgöra en hälsosam motvikt mot den tendens lill ensidig och fastlåst yrkesinriktning som nu finns. Del skulle i viss mån utgöra en ny brytning med den tendens som går ul på all mer och mer göra universitet och högskolor till

arbelskraflsfabriker ål det kapitalistiska näringslivet. Del skulle i någon mån kunna bidra lill atl återupprätta den mer öppna och fria bildningstradition som fanns tidigare vid universiteten men som då var förbehållen etl mycket exklusivt skikt i en mycket exklusiv och sluten atmosfär. Man skuUe återupprätta den, men i en ny, progressiv och folklig dimension.

Man skulle också genom att pä detta sätt föra in nya studerandekategorier vänja ell ökat antal människor vid universitetens studiemiljö. Personligen tror jag atl del är en myckel väsentlig faktor när man skall ta itu med problemet om den sociala snedrekryteringen, därför atl just obekantskapen med universitetens sludiemUjö traditionellt har brukat anföras som en av de verksammare faktorerna för att förhindra en jämn social rekrytering lill universitetsstudier.

Hela det här problemkomplexet har kort sagt myckel viktiga klasspolitiska aspekter. Det har också den aspekten att det skulle bidra till alt skapa en naturlig, bättre och bredare kontaktyta och förbindelse mellan studenter och arbetare, en kontakt som skulle vara lill bägge dessa kategoriers fromma och som skulle främja arbetarklassens långsiktigapolitiska intressen. Förvisso skulle en sådan utveckling icke vara i det etablerade samhällets mtresse, men det är heller sannerligen inte motionens och vårt partis syfte att arbeta för någonting sådant. Det finns bara ett sätt alt komma till rätta med segregation: del är alt bryta ner de barriärer som upprätthåller segregationen. Del finns bara ell sätt alt bli av med klassamhället: det är all aktivt bryta ner det!

Herr lalman! Med detta vUl jag yrka bifall till reservationen 2 under punkten I i utbildningsulskottets betänkande.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag på vuxenu tbildningens område

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk):

Herr talman! Vuxenutbildningen har haft betydande svårigheter atl nå ut till dem som bäst behöver den. Utöver della allmänna problem finns därtill särskilda grupper som även har svårigheter att utnyttja del befintliga utbudet av vuxenutbildning.

I motionen 1696 har vi från vpk tagit upp de handikappades situation. Vi menar att särskilda åtgärder behövs för att möjliggöra för handikappade att delta i vuxenutbildning.

Det finns t.o.m. analfabetism bland handikappade, uppenbarligen beroende på all deras handikapp har hindrat dem från att få utbildning. Säkerligen var del för både myndigheter och allmänhet en överraskning när man uppdagade inte mindre än 238 personer som var alt betrakta som analfabeter vid stiftelsen Focus' inventering rörande behovet av servicebostad. Genomgående var atl dessa personers handikapp förhindrat normal skolgång.

De åtgärder som satts in efter denna undersökning är helt otillräckliga. Därtill måste man ha i minnet all Focusinventeringen var inriktad på en speciell grupp handikappade - de som hade behov av servicebostad - och alt därför en ytterligare undersökning förmodligen skulle uppdaga flera som ställts utanför utbildningsmöjligheterna. Det borde vara naturligt atl vuxenutbildningen här träder in för att avhjälpa dessa ulbildningsbrister.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag pä vuxenu tbildningens område

Vilka kan orsakerna vara till all vi mitt ibland oss har människor som - utan atl det är fråga om psykiskt handikapp - fortfarande är analfabeter, med allt vad della innebär i fråga om isolering från omvärlden?

Förmodligen kan del vara fråga om olycksfall eller långvarig sjukdom under skoltiden eller liknande orsaker, men så länge ingen ordentlig undersökning gjorts kan naturligtvis inte alla orsaker klariäggas.

Det torde vara sannolikt att utbildningsbrislerna bland handikappade är vanligare i glesbygderna än i tätorterna, bl. a. beroende på avstånd och liknande problem. Förmodligen är nuvarande bestämmelser för specialundervisning av handikappade inom den kommunala vuxenutbildningen helt otillräckliga för att komma till rätta med problemen. I många fall kan del bli fråga om undervisning i hemmet i ett inledningsskede för atl bryta isoleringen.

Vi har också i en motion aktuahseral frågan om tekniskt stöd för handikappade i vuxenutbildningen. Vuxenutbildningen släpar efter i dessa avseenden i förhållande lill den obligatoriska skolan. Många handikappade hindras från deltagande i vuxenutbildningen, bl. a. beroende på brister i fråga om undervisningslokalernas tillgänglighet. Det kan vara fråga om avsaknad av hissanordningar, förekomsten av smala dörrar osv. Vi har menat att det behövs en grundlig översyn också av dessa förhållanden för atl handikappade skall få en med övriga likvärdig chans att delta i vuxenutbildningen.

UlbUdningsulskotlel noterar i sin skrivning vad motionen anfört rörande den undersökning som gjorts av Focus och kommer till samma slutsats som motionärerna, alt det finns anledning förmoda all antalet analfabeter kan vara ännu större.

Men utskotlsmajoriteten vill inle vara med om den föreslagna undersökningen. Man hänvisar till olika projekt och planer, som såvitt jag kan förstå inte främst har till uppgift att la itu med de problem som aktualiserats i motionen 1696.

I reservationen A 3 till utbildningsutskottets betänkande nr 27 har jag därför förordat en skyndsam utredning om förekomsten av analfabetism liksom ulbildningsbrister i övrigt bland handikappade och åtgärder för alt undanröja dessa brister. 1 reservationen förordas vidare atl skolöverslyrelsen får i uppdrag atl utreda behovet av tekniskt stöd för handikappade i vuxenutbUdningen och företa en inventering av beståndet av för handikappade tillgängliga undervisningslokaler samt framlägga förslag lill åtgärder.

Herr talman! Jag beklagar alt utskottsmajoritelen inte har varit beredd att ställa sig bakom dessa angelägna förslag för atl underlätta de handikappades deltagande i vuxenutbildningen, och jag yrkar bifall lill reservationen A 3.

på grund av en utlandsresa förhindrad närvara. Jag tror all della också sades vid utskottels förhandlingar, och del borde därför inle vara någon överraskning ens för herr Nordstrandh.

I ett riksdagsbeslut för några år sedan krävde riksdagen alt utbildningsdepartementet varje år skulle lämna en fyllig redovisning av utrednings-läget inom del område som rör vuxenutbildning. Så har skett även i år i den proposition rörande vuxenutbildning som vi nu behandlar. Jag hoppas att kammarens ledamöter håller mig räkning för att jag inte i detalj refererar den redovisningen, som ni alla kan läsa. — Vi skall ju försöka inskränka vårt talande så myckel som möjligt, så alt vi slipper vara kvar här till midsommar. Jag skall därför bara anföra några orienterande synpunkter utöver vad som står i de tryckta handlingarna och kanske något stanna inför förslaget om inrättande av en ny folkhögskola i Haparanda. Den frågan har under många år varit ett diskussionsämne i utskottet, och en hel del intensiva överläggningar har hållits innan del förslag från ett enigt utskott som nu föreligger har kunnat presenteras. Dessutom tänker jag beröra de reservationer som fogals till betänkandet.

För atl då börja med förslaget om inrättande av en folkhögskola i Haparanda bör kammarens ledamöter hålla i minnet all ulskoltel, som jag sade, under flera år har påtalat behovet av att någol görs i Haparanda för att få en annan verksamhet i stället för det seminarium som kommer alt upphöra. Statsrådet har i propositionen slutligen stannat för förslaget all i samarbete med Riksförbundet Finska föreningar i Sverige starta en folkhögskola för finska invandrare i de lokaler som blir tillgängliga. Från skolöverstyrelsen förelåg ett förslag om inrättande av etl institut för kursverksamhet i finska för i första hand lärare, och det förslaget har också aktualiserats i en motion av herr Petersson i Gäddvik m. fl.

Utskottet har, som jag också sade, träffat företrädare för många intressegrupper som berörs av dessa förslag och som under arbetets gång i utskottet har framfört sina synpunkter. I dessa överläggningar har framkommit ganska intressanta saker. Riksförbundet Finska föreningar i Sverige har ett medlemsantal på omkring 46 500. Det är inte fullt en fjärdedel av alla finska invandrare i vårt land, men del är ändå vår största invandrarorganisalion. Föreningen anser att inte minst den finska invandrarangdomen lever i vad den kallar riskzonen, och föreningen har med den utgångspunkten alldeles bestämt hävdat all förslaget om inrättande av en folkhögskola i Haparanda för finska invandrare skulle vara ett ovärderiigt tillskott i föreningens arbete alt förbättra förhållandena för dessa grupper.

Ulskollet har dessutom genom överläggningar med företrädare för skolmyndigheterna i Norrbollen fått en bild av hur man ser på denna fråga både för länet i dess helhet och för Haparanda kommun. Ulskollet har också uppnått enighet i denna för Haparanda så vikliga fråga. Del är ulan tvivel ell beslut som inle försämrar situationen och som tillgodoser de tidigare uttalade önskemålen atl någol måste göras i anslutning till atl verksamheten vid seminariet i Haparanda upphör.

När det gäller bidraget lUl sludiecirkelverksamheten har ulskollet biträtt departementschefens förslag om den förändring i bidragsgivningen

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag på

vuxenutbildningens

område

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag på vuxenu tbildningens område

100

som innebär en förbättring jämfört med de nuvarande reglerna. Enligt förslaget skall bidraget i fortsättningen beräknas för varje lokal anordnare av sludiecirkelverksamhet. För närvarande beräknas bidraget på varje enskild studiecirkel.

Utskottet har dessutom anslutit sig lill de principer som aklualiserats i motionen 1669. Det kan sägas främst vara en teknisk omläggning av bidragsgivningen till fackmannamedverkan, någol som innebär en förbättring. Men även den föreslagna omläggningen när del gäller frågan om kostnaderna för sludiecirkelledares resor inom stödområdet kan ge förbättringar i del avseende som herr Nordstrandh utvecklade och som jag inte ytterligare skaU gå in på, nämligen när del gäller att förbättra eller — som herr Nordslrandh sade — bättre och ralioneUare utnyttja de resurser som ställs till förfogande.

Under sitt arbete med propositionen 54 och de delar av stalsverkspropositionen som berör vuxenutbildningen har utskottet i de allra flesta fall uppnått enighet, åtminstone när det gäller de stora principiella frågorna. På några punkter har reservationer avgivits, och jag skall med några ord beröra dessa,

I reservationen A 1 av centern och folkpartiet föreslås att det redan nu skall bli ökad samordning av arbetsmarknadsutbildning och kommunal vuxenutbildning. Reservanterna anser atl det kommer alt ta lång lid innan de nu verksamma utredningarna, SVUX — kommittén för studiestöd åt vuxna — och arbelsmarknadsulbildningsulredningen (KAMU), kan framlägga förslag om samordningsåtgärder.

Det herr Karlsson i Mariefred framför kan förefalla riktigt, nämligen alt dessa frågor är så inflätade i varandra att det inle går atl dra klara gränser mellan dem. Men vi måste konstalera atl i direktiven till arbelsmarknadsulbildningsulredningen har klart sagts att den utredningen skall ta hänsyn till just de speciella förhållanden som råder enligt vad man brukar kalla arbetslöshetskrilerier. Det är alldeles klart att man här kan diskutera, när arbetslöshelskriteriet träder in i vuxenutbildningssitua-lionen. Men del är dåligt utrett var gränsen skall gå, även om den kanske — det håller jag med herr Karlsson om — bör vara någon form av ett sågblad, där dessa utbildningar griper in i varandra i en given situation.

Frågorna är alltså inte så enkla. Skolöverstyrelsens ledamot och den expert som skolöverstyrelsen har i arbetet inom arbetsmarknadsulbild-ningsutredningen har heller inte tyckt atl delta problem varit så enkelt all skolöverstyrelsen kan klara av det genom en myndighetsulredning, ulan man har nog ansett att gränsdragningsfrågorna bör klarläggas av de två utredningar som jag här nämnt och som har till uppgift alt speciellt utreda detta. Utskoltsmajorilelen har anslutit sig lill denna uppfattning, och av den anledningen bör ett beslut anstå lill dess de angivna utredningarnas arbete är avslutat.

I reservationen 2 av vänsterpartiet kommunisterna har framförts tanken på ett starkare inslag av folkbildningsrörelsens principer i den högre utbildningen. Utskottsmajoritelen har yrkat avslag på detta krav med hänvisning till den försöksverksamhet som påbörjats med universitetsutbildning i nationalekonomi och engelska, där en kombination av studiecirkel och självinstruerande materiel prövas. Dessutom deltar de

studerande i sammandragningar vid intensivkurser i internalforrn. Utskottet har också redovisat en nyligen hållen diskussion i Lund, där man tydligen avser all pröva formerna för ett närmare samarbete mellan studieförbunden och universiteten. Men givetvis kan jag dela de synpunk-. ler som har framförts av herr Svensson i Malmö, nämligen atl del behövs litet friskare vindar av folkbildningskaraktär inom universiteten. Vi menar dock att en verksamhet nu är på väg, och av många anledningar får vi väl börja litet försiktigt även på detta område, innan vi drar på för fullt.

En sak som herr Svensson påstår vill jag bestämt tillbakavisa. Kritiken mot gymnasieskolan är inte berättigad, herr Svensson, även om jag kan hålla med orn all det kan vara riktigt atl en del jobbare bör ha möjligheter att gä in i studiesituationen med litet stödundervisning. Men fördenskull skal) man inte rikta kritik mot gymnasieskolan. Jag trodde nästan herr Svensson levde kvar med sina tankar i den gamla gymnasieskolan, eftersom kritiken med tanke på gymnasieskolans nuvarande utformning i varje fall inle är berättigad. Vi är på väg med en ny gymnasieskola. Det är delta vi arbetar med också inom hela vuxenutbildningsfältet genom utredningsarbeten och den försöksverksamhet som har påbörjats i olika sammanhang, som de flesta av kammarens ledamöter säkert känner till. Jag skall inle utveckla den saken ytterligare.

Vänsterpartiet kommunisterna slår också för reservationen A 3, som avser vissa frågor rörande de handikappade i vuxenutbildningen. Reservanten vUl alt SÖ skaU få i uppdrag att utreda behovet av tekniskt stöd till handikappade i vuxenutbildningen och göra en inventering av beståndet av tillgängliga vuxenulbildningslokaler för de handikappade. Dessutom vill reservanten alt de synpunkter skall ges lill känna för Kungl. Maj:t som framförts i rnotionen 1696 om en skyndsam utredning angående förekomsten av analfabetism bland de handikappade grupperna.

Med hänvisning till del forsknings- och utvecklingsarbete som redan nu bedrivs av skolöverstyrelsen - bl, a. karlläggs de vuxna handikappades studiesituation — vill utskottet avstyrka det yrkandet. Till detta skall också läggas atl SÖ ger prioritet ål de i motionen redovisade områdena som gäller de handikappades problem.

Utskottets moderater har i reservationen A 4 även i år aktualiserat frågan om tjänster inom den kommunala vuxenutbildningen. I år gäller del arvodestjänsterna som huvudlärare och institutionsföreståndare. Utskottsmajoritelen kan inte heller i år biträda tanken på tjänster inom den kommunala vuxenutbildningen utan avstyrker förslaget med den fullt förklarliga motiveringen atl SÖ :s utredning beträffande lärartjänster mom den kommunala vuxenutbildningen först bör vara slutförd, så all det kan göras en enhetlig bedömning av hela personalorganisationen.

Moderaterna har också reserverat sig på en annan punkt, vilket förvånar i någon mån. Det gäller anslagel till försöksverksamheten med vuxenutbildning, FÖVUX. Någon ekonomisk vinst skulle det inle bli av ett bifall till reservationen, och det har herr Nordstrandh också sagt, utan det är fråga om något slags renlighetsåtgärd. Del finns hos moderaterna någon principiell renlighelstankegång som gör alt man tycker alt det här

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag pä vuxenu tbildningens område

101

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag på

vuxenutbildningens

område

102

anslaget på 700 000 ä 800 000 kronor skaU las ur anslagel för bidrag tUl sludiecirkelverksamhet.

Den saken kanske vi kan håUa på och diskutera praktiskt laget hur länge som helst. Emellerlid har ju den här verksamheten pågätt ell antal år - FÖVUX är inne i det tredje försöksåret — och då bör vi väl avvakta utvärderingen av de tre försöksåren. Intill dess en sådan har presenterats bör beloppet liksom hittills las ur kommittéanslagel. Det borde vi väl kunna vara överens om i stället för att dra upp en stor principiell diskussion i frågan.

FÖVUX är ju dessutom en kommitté med en speciell verksamhet. Utredningsuppdraget innebar redan från början all man skulle bedriva en försöksverksamhet och göra utvärderingsarbeten och anpassa arbetet för varje år till olika utbildningssituationer. Så har också skett. Man koncentrerade sig del första året på personer som är svåråtkomliga, skiftarbelare och liknande. Del tredje året har kommittén koncentrerat sig på etl län, Östergötlands län, där nu den verksamhet byggs ut som påbörjades under andra året med all försöka nå den svåra grupp som hemarbetande är.

Utskottsmajoritelen har velat avvakta del tredje försöksårets redovisning innan några förändringar diskuteras. Det gäller även anslagssidan.

Några motioner aktualiserar frågan om utökning av antalet prioriterade ämnen mom sludiecirkelverksamheten. Folkpartiet, centern och moderaterna vUl i en gemensam reservation all ämnena religionskunskap och nalurorientei-ing skall föras upp som prioriterade ämnen från nästa år. Del har ju herr Karlsson i Mariefred, herr Richardson och herr Nordslrandh utvecklat och yrkat bifall till. Del är bara en sak som förvånar mig. Om jag inle missminner mig var moderaterna, när den här verksamheten med prioriterade ämnen skulle sällas i gång, i en motion motståndare lill sådana prioriterade ämnen. Nu är man med på en reservation som stöder etl sådant förslag — och det är ju bara bra — men skulle man kunna få vara ofin och fråga herr Nordstrandh om vi ens hade fåll de här fyra ämnena, om det suttit en borgerlig regering då man införde dessa prioriterade ämnen?

Utskottsmajoritelen kan alltså inle biträda förslaget om en utökning av prioämnena svenska, engelska, matematik och samhällskunskap. De har ju valts — och del har utskottet också påpekat - med hänsyn till atl det är främst vuxna med kort och bristfäUig utbildning som bör ges chansen i första hand. Den verksamhet som FÖVUX - som jag nämnde tidigare - hittills har utvärderat och redovisat stärker utskottsmajoritelen i den uppfattningen atl någon utvidgning inte kan vara aktuell åtminstone i del här skedet. Därför yrkar vi avslag på reservationerna A 6 och C 5 om uppräkning av anslagen.

I reservationen A 7 av centern och folkpartiet yrkas bifall till motionen 1273, som innebär — del var herr Richardson inne på — en betydande uppräkning av bidragen till studieförbundens organisations-kostnader och en översyn av de nu gällande bidragskonstruklionerna. I motionen 1694 har dessutom folkpartiet och centern gemensamt föreslagit en indexreglering av statsbidragen.

Både statsrådet och utskottet anser all någon indexreglering av

statsbidragen tUl sludiecirkelverksamheten inte bör göras.

Första och andra alt-satsen i reservationen 7 innebär alt riksdagen skall ge Kungl. Maj:l till känna de tankegångar som framförs i motionerna, men utskottsmajoritelen säger att även om vi själva hyser den uppfattningen all en uppräkning av dessa bidrag kan vara påkallad så bör den bedömningen ingå i de allmänna budgetmässiga bedömningar och prioriteringar som årligen måste göras. Det måste alltså gälla även vuxenutbUdningssektorn, som ju är en expanderande del inom utbildningsområdet. Det kan förutsättas att man vid de prioriteringsdiskussionerna speciellt uppmärksammar dessa frågor. Den tanken har utskottsmajoritelen även biträtt, även om man inle som reservanterna vill gå så långt som lill atl direkt indexreglera bidragen.

Inte heller vill utskoltsmajorilelen vara med på någon ändring av

■ bidragskonstruktionerna för organisationsanslagen. Både översynen av

bidragskonslruktionen och frågan om inrättande av vuxenutbildningsråd i

varje kommun är ju föremål för prövning inom SVUX - kommittén för

studiestöd för vuxna.

Herr talman! Även om mer skulle kunna anföras kring de frågor som vi nu har alt behandla, skall jag av tidsskäl avstå från det.

Jag yrkar bifall tiU ulskollets hemstäUan under punkterna 1 — 19.

Herr NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr lalman! Propositionens innehåU är i och för sig inte dåligt, vilket herr Wiklund i Härnösand menade att jag skulle ha påstått. Jag upprepar att den tvärtom innehåller en myckenhet av beskrivningar och redogörelser och är en god uppslagsbok för den som vill veta hurudan situationen är jusl nu på vuxenutbildningsområdet. Däremot — och det vidhåller jag — ger propositionen inle så mycket av nya resurser för vidareutveckling.

Jag ber vidare att få citera följande ur del som jag tidigare sade: "Beklagliglvis är statsrådet förhindrad att i dag verka i kammaren till sin propositions försvar." Jag vel myckel väl all stalsrådel Moberg av tjänsteskäl och på grund av andra omständigheter inle kan vara här i dag. Jag har endast beklagat att han inte har kunnat närvara. Det är ett beklagande, icke på någol sätt en förebråelse.

Vad beträffar reservationen A 4, angående inrättande av arvodestjänster, är det märkligt nog så, som jag sade redan i mitt första anförande, alt skolöverstyrelsen som utreder frågan om fasta tjänster på del kommunala vuxenutbildningsområdet trots detta föreslår och vidhåller att, oavsett vad man kommer fram till beträffande organisationen med fasta tjänster, huvudlärar- och inslilulionsföreslåndarljänster redan nu kan inrättas. Eftersom vi menar all sådana behövs utomordentligt väl -vilket jag har varit inne på flera gånger tidigare — vill vi stödja skolöverstyrelsens linje i denna fråga.

Beträffande de prioriterade ämnena är det rikligt atl vi från vårt håll en gång menade, att man i första hand borde räkna upp anslagel till sludiecirkelverksamheten över huvud laget och inle arbeta med prioriterade ämnen. Vi såg klart — och det har besannats - atl gränsdragningsproblem skulle uppkomma. Del har bl. a. illustrerats här i dag. Sedan dess har vi givelvis accepterat det prioriteringsarrangemang som genomförts.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag på

vuxenutbildningens

område

103

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag på vuxenu tbildningens område

Det vill vi inte riva upp nu. Vi får då arbeta inom ramen härför och menar att även andra ämnesområden som kan vara angelägna skall tas med i detta sammanhang.

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Wiklund i Härnösand liksom ulskollet i sin skrivning åberopar det vuxenpedagogiska forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs av SÖ. Men delta arbete är inte inriktat speciellt på de problem som aklualiserats i motionen, även om handikappades, invandrares och andra minoritetsgruppers behov enligt utskottet prioriteras. I varje fall är del inte fråga om någon kartläggning av de dolda utbildningsbehoven bland handikappade. Läromedelsutveckling och lärarfortbildning inom arbetsmarknadsutbildningen åberopas också.

Allt detta är säkerligen nyttiga och nödvändiga åtgärder, men de är otillräckliga. Jag skulle t. o. m. vUja påslå att en ordentlig kartläggning av problemen på det sätt som vi föreslagit i motionen är en förutsättning för att dessa av utskottet åberopade åtgärder skall bli meningsfulla.

Förekomsten av analfabetism borde föranleda större insatser - den är ändå en larmsignal. Man har t. o. m. i Stockholm uppdagat analfabetism bland handikappade och är nu i färd med att ge dessa människor möjlighet till utbildning. Nog finns del då skäl alt anta att analfabetism och andra ulbildningsbrister bland handikappade är mera utbredda i glesbygderna. Där är utbildningsutbudet ofta mindre, de människor som det är fråga om är spridda på etl vidsträckt område, undervisningslokalerna är kanske gamla och otidsenliga, färdtjänsten svårare all ordna och svårigheterna för handikappade all bryta isoleringen och skaffa sig utbildning helt enkell myckel större. Ja, kanske är också motivationen svagare med hänsyn till vad som erbjuds de handikappade i andra avseenden. Man har med andra ord inte tätortens resurser i fråga om kullurulbud, arbetsmöjligheter och liknande.

Jag menar att det borde vara en mycket angelägen uppgift att utreda dessa utbUdningsbrister bland de handikappade och vidta åtgärder, och jag har fortfarande svårt att förstå utskottsmajoriletens tveksamhet, för att inte säga ovilja, i detta avseende.

104

Herr RICHARDSON (fp) kort genmäle:

Herr talnran! Herr Wiklund i Härnösand gav en någol missvisande framställning av vad som faktiskt har yrkats i reservationen A 1. Han menade atl centern och folkpartiet redan nu vill ha en samordning av arbetsmarknadsutbildningen och den kommunala vuxenutbildningen. Det vi har yrkat på är att vissa mer praktiskt inriktade åtgärder bör vidtas redan i nuläget. Vi inser självfallet atl del krävs en ordentlig utredning för all åstadkomma en samordning i hela dess vidd, men vi är också medvetna om alt arbetsmarknadsutredningen, som ju tillsattes så sent som i höstas, med aU säkerhet kommer att arbeta åtskillig tid. AU erfarenhet säger oss alt det kommer atl dröja rätt länge innan det här omfattande utredningsarbetet resulterar i några konkrela åtgärder.

Etl exempel på de åtgärder som vi menar redan nu skulle kunna vidtas är att öka möjligheterna att utnyttja gymnasieskolans yrkesinriktade

linjer till vissa delar i arbetsmarknadsutbildande syfte. Ofta finns del ett motstånd mot omskolning lill nytt yrke med de påfrestningar för den enskUde som det innebär att flytta från hemorten. Om man kunde utnyttja den gymnasieskola som finns på orten mera, skulle detta vara av stort värde. Vi menar all en sådan ökad samverkan skulle kunna åstadkommas omedelbart.

I vad sedan gäller kravet på indexreglering i reser-vationen A 7 finns det självfallet skäl som talar både mot och för en sådan anordning. Vi anser all den ändå skulle ge en värdefull stadga och trygghet i studieförbundens planering. Den bör självfallet heller inle utesluta en medveten prioritering varje år när man fastställer slalsbudgelen.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag pä

vuxenutbildningens

område

Herr KARLSSON i Mariefred (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wiklund i Härnösand gav mig ett erkännande: han höll med mig i vissa delar när del gäller svårigheten all dra upp klara gränser mellan olika ämnen i vuxenutbildningen och annal. Jag är lacksam för del erkännandet. Jag har själv inle nått fram lill det uttryck som herr Wiklund myntade sä bra, nämligen atl del är fråga om ell sågblad. Jag lackar honom för del.

Jag skall också ge herr Wiklund del erkännandet att vi - precis som herr Richardson nyss framhöll - naturligtvis håller med honom om nödvändigheten av utredningar, när det gäller samordning på lång sikt. Men del kan — som herr Richardson påpekade och gav exempel på -givetvis vara fråga om enkla, konkrela åtgärder. Jag vill tillägga atl det kan gälla en viss samordning också i fråga om lärarkrafter, materiel och lokaler. En översyn avseende sådana konkrela åtgärder borde ha etl visst värde också därigenom alt den kan företas ganska omgående.

När del sedan gäUer de prioriterade ämnena torde herr Wiklund inte efler herr Nordstrandhs inlägg ha någon anledning atl känna sig tveksam. Och jag har svårt att tänka mig, att del ens i ett tidigare läge skulle ha blivit något hinder för ytterligare bidragsgivning lill dessa ämnen efter del ställningslagande som centern och folkpartiet gjort. Vi har ingen anledning all belvivla att socialdemokraterna i en sådan situation skulle ha gått emot denna sak.

Låt mig sedan när del gäUer kostnadsskälen bara peka på de uttalanden om nödvändigheten av en prioritering i fråga om vuxenutbildningen som har gjorts från olika håll.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wiklund i Härnösand missförstod mig nog avsiktligt. Han försöker nu starta en debatt om min inställning till gymnasieskolan, antagligen för att komma undan den sakfråga som vi egentligen skall debattera.

Vad jag har sagt är följande - och det är ingen allmän kritik mot gymnasieskolan och dess innehåll, som ju inte hör under den här punkten: Del finns naturligtvis många fackämnen där inga självstudier kan ersätta den organiserade undervisning som gymnasiet ger. Men det finns också många universitetsämnen där man icke kan utgå ifrån att förkunskaperna hos en gymnasist är större än vad de är hos låt mig säga

105

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag på vuxenu tbildningens område

106

en 30-årig arbetare och fackföreningsaklivisl som är öppen och utåtriktad och bedriver åtskilliga självstudier.

Herr Wiklund lär nog, om jag pressar honom, tvingas hålla med om alt mycket av det som läses i gymnasiet när del gäller allmänbildning är ganska kortfattat allmängods som man kan tillgodogöra sig mycket lätt också på andra vägar och som inte på något sätt förutsätter atl rnan har genomgått gymnasium. Del förhåller sig så med myckel av kunskapsstoffet på den samhällsvetenskapliga sektorn. Man kan också förutsätta att denna 30-äriga fackföreningsaktivist, som jag exemplifierade med, antagligen har en mera kritisk och öppen rent politisk inställning lill det stoffet. Han har kanske en annan utgångspunkt än vad gymnasisten får i etl skolväsen som dock alltjämt präglas helt och hållet av borgerliga värderingar.

Vad jag menar är att man inte får ha en sådan övertro på den formella utbildningen som herr Wiklund här ger uttryck för - det är ju närmast ett återfall i en konservativ värdering.

Jag tycker också del är litet beklagligt atl man avvisar de här synpunkterna som ju bara innebär att det skulle bli en försöksverksamhet på området med hänvisningar till annan försöksverksamhet och utredningsverksamhet som egentligen inle alls lar upp problemet från den här aspekten. Här har man nu ell stort antal goda lärarkrafter, som i ökande utsträckning måste gå på gmnd av stagnerande eller minskat studerandeantal i de hillillsvarande sluderandekategorierna, och man har alltså en chans atl göra en inbrytning vid universiteten. Del är alt beklaga all man inle bemödar sig mer om atl gripa den, när man annars talar så väldigt mycket om den sociala inbrytningens betydelse inom högskoleväsendet.

Herr WIKLUND i Härnösand (s) kort genmäle:

Herr talman! Till herr Nordstrandh vill jag säga atl del är alldeles uppenbart atl i del här fallet har de prioriterade ämnena en klar målsättning - alt understödja och förbättra möjligheterna för de korttidsutbildade. När del gäller de fyra ämnen som hittills är prioriterade är det helt klart att de har det syftet.

I förbigående kan jag säga herr Nordstrandh att den utvidgning som reservanterna föreslår innebär en kostnadsökning som jag beräknar tUl 2,5 ä 3 miljoner kronor. Herr Nordstrandh har ju varit väldigt sparsam tidigare i år. Jag bortser från det, men alt de prioriterade ämnena har en klar målsättning så att säga ur ulbildningspolitisk synpunkt bör vi väl ändå vara överens om.

Till herr Berndtson i Linköping vill jag säga atl landstingen också gör en del karlläggningar på det sätt som herr Berndtson efterlyser. Jag vet att exempelvis mitt eget län och Västerbottens län tillsammans har gjort en sådan karlläggning och kommit fram till ganska intressanta siffror. Dessutom har skolöverstyrelsen, om jag inle är alldeles fel underrättad, lämnat ett bidrag lill skolstyrelsen i Malmö på 8 000 kronor för en sådan här direkt uppsökande verksamhet bland de handikappade, just i de syften som herr Berndtson efterlyser i della sammanhang.

Beträffande resonemanget om samarbete mellan arbetsmarknadsutbildning och övrig vuxenutbildning, herr Richardson, så pågår det ju etl

sådant samarbete redan nu. Man utnyttjar en hel del av de befintliga skolformerna för den sektor av arbetsmarknadsutbildningen där man kan göra detta. Och i del allmänna talet om en friare resursanvändning, som alltmer ökar i styrka inom ulbUdningsseklorn, redovisas utvidgade möjligheter i samma riktning.

Del finns alltså ännu större möjligheter all utnyttja de resurser som jag tror att herr Richardson och jag är överens om all man skall försöka utnyttja, så all man lar hela utbildningskapaciteten i anspråk. Och det samarbete som utöver det nämnda pågår mellan arbetsgivarna och löntagarorganisationerna, främst LO och TCO, är ju en garanti för all man verkligen försöker utnyttja de befintliga resurserna.

Herr lalman! Eftersom min repliklid nu är slut ber jag att få återkomma senare.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag på

vuxenutbildningens

område

Herr NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr talman! Vi godtar, herr Wiklund i Härnösand, arrangemanget med prioritering av vissa ämnen på vissa nivåer. Det är alldeles tydligt atl del är omöjligt att åstadkomma generella höjningar av bidragen lill studiecirkelverksamheten, och då får man under de förhandenvarande omständigheterna gå den här vägen, när man vill vinna syftet all nå fler korltidsutbildade än man har gjort tidigare.

Men gränsdragningssvårigheterna kvarstår tyvärr. Det har ju visat sig nu när vi är oense om huruvida vi skall ta med religionskunskapen och nalurorienteringen — även tyskan har varit uppe lill diskussion sedan skolöverstyrelsen framlagt sitt förslag. Del förslaget kan vi inle komma ifrån, och för alt inte stanna i en gränsdragning, som vi inle kan finna rättvis eller riklig, har vi trots vår sparsamhel velat gå på inledningsvis två av de föreslagna ämnena och på längre sikt kanske också på det andra, eventuellt flera.

Herr Wiklund i Härnösand sade — jag hann inle gå in på del i min första replik - alt han var förvånad över all vi inte tagit upp frågan om medelsanvisningen till uppsökande sludiecirkelverksamhet tidigare. Om förvåningen bara gäller den saken, så är den förståelig. Vi borde givetvis ha tagit upp delta tidigare, så all vår inställning kommit till synes. Men vi har velat göra det nu, för det kan mycket väl hända all den här verksamheten kommer all fortsätta, även om man beräknar all den skall sluta om ett år. Ingenting garanterar dock alt del verkligen blir så.

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterar som positivt både alt vissa landsting företar karlläggningar och alt skolöverslyrelsen har gett bidrag lill ell eller annat projekt. Men jag menar att detta är ändå punktinsatser som på intet sätt befriar statsmakterna från ansvaret att göra en riksomfattande karlläggning av de handikappades utbildningssituation.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag på vuxenu tbildningens område

dramatisera den skillnad som här framträder i utskottsbelänkandet mellan reservanterna och majoriteten, där vi har menat alt vi vill starkare marker-a atl åtgärder omedelbart bör vidtas och atl riksdagen bör uttala att skolöverstyrelsen särskilt uppmärksammar delta. 1 det sammanhanget bör nämnas inte bara den kommunala vuxenutbildningen utan även den reguljära gymnasieskolan.

Herr WIKLUND i Härnösand (s) kort genmäle:

Herr talman! I min förra replik hann jag inte med att ta upp herr Svenssons i Malmö påstående, och därför vill jag göra del nu.

Jag är glad över att herr Svensson log tillbaka den skarpa kritik han i sill första inlägg riktade mot gymnasieskolan. Jag vill tUlägga att inte jag heller hyser någon övertro på formella meriter i sammanhanget. Jag instämde ju också i atl det säkert finns många jobbare som med vissa insatser när del gäller undervisning skulle klara sig lika bra som eleverna från gymnasieskolan.

Dessutom vill jag understryka all gymnasieskolan trots allt, även om del finns beklagliga undantag, är öppen för samhällsorganisationernas medverkan för atl orientera eleverna i skolan på etl rikligt sätt. Utbildningsministern har också i etl flertal interpellationsdebatter givit uttryck för att det är hans mening all del skall vara så.

Beträffande samordningen, herr Richardson, tog jag upp den frågan som en replik tUl påslåendet att jag hade missförstått reservanterna i mitt första inlägg. Mer var det inte med den saken.

Vad slutligen kostnadssidan beträffar och resonemanget om indexregleringen av bidragen till studiecirklarna vill jag påminna om att del har skett en hel del bara sedan 1967, då vi beslöt om en höjning av bidraget från 15 lill 20 kronor; i dag är vi uppe i betydande belopp. Ulskottsmajoriteten och reservanterna är också överens om atl vi bör ha en ständig bevakning av kostnadsutvecklingen och låta bidragsformerna föha med den kostnadsutveckling som sker i samhället i övrigt.

108

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wiklund i Härnösand insisterar i sin pedagogiska taktik. Jag har inle alls tagit tillbaka min kritik av gymnasieskolan, eftersom jag över huvud taget inle har framfört någon allmän kritik av gymnasieskolan. Vad jag sagl är all vissa avsnill och vissa fackområden i gymnasieundervisningen är så pass lunl och tofligt tillgodosedda alt det inle är några märkvärdigheter med att även utanför gymnasieskolan och utan den som formell kvalifikation skaffa sig motsvarande eller väsentligt bättre kunskaper. Om vi som exempel tar vad en ordinär gymnasist i dag vet om det parlamentariska systemet här i landet, dess tradition, dess rötter och dess sätt att arbeta, och jämför med vad en 30-årig aktiv fackföreningsman, som inte har gått igenom gymnasiet, vet om samma saker, så har den senare sannolikt både en fylligare och en mera praktisk-realistisk bild av vad del handlar om än vad gymnasisten har, därför all undervisningen i sådana stycken är ganska traditionellt statsvetenskapligt lagd och rätt ytlig och summarisk. Del är ju så många ämnen som trängs på gymnasiets schema.

Även om herr Wiklund och jag är överens om all avvisa den konservativa hetspropaganda som på senaste tiden har riktals mot skolväsendet här i landet får vi ju inte förfalla till den motsatta, vördsamma ytterligheten att tycka att den nya gymnasieskolan är så bra atl man inle skall få lov atl säga vad sorn är rätta förhållandel, nämligen att en del av allmänbildningsstoffet där är både tendentiöst och bristfälligt.

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Herr talman! Med anledning av herr Nordstrandhs inlägg vill jag bara för ordningens skull få antecknat i protokollet all jag har lyssnat på debatten och t. o. m. med intresse följt herr Nordstrandhs anföranden, men från utbildningsdepartementet har detta inte gett anledning till någon kommentar. Jag skall återkomma, om den fortsatta debatten ger anledning därtill.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag på

vuxenutbildningens

område

Herr SELLGREN (fp):

Herr lalman! 1 avslutningen av denna debatt om vuxenutbildningen vill jag helt kort beröra motionen 1316, som jag och herr Jonsson i Husum har väckt och i vilken vi yrkat all den tekniska vuxenutbildning som sedan 25 år bedrivs vid Örnsköldsviks tekniska skola skall få fortsätta i någon form. Efter en utredning som genomförts av skolstyrelsen i Örnsköldsvik har man kommit fram lill alt skolan skulle fylla ett stort behov om den förändras till en särskild vuxenulbildningsanstalt för teknisk utbildning, och del skulle innebära en värdefull spridning inom landet av utbildningsmöjligheterna inom den tekniska sektorn. Den här utredningen stöds av länsskolnämnden i Härnösand, men skolöverslyrelsen har inle accepterat del framlagda förslaget utan i stället beslutat alt intagningarna lill skolan skulle upphöra efler den I juli 1973.

Efter det all motionen framlagts här i riksdagen har Kungl. Maj:t beslutat att intagningen till skolan skall få fortsätta även för läsåret 1973/74 i samma omfallning som tidigare. Samtidigt har uppdragits åt skolöverslyrelsen alt redovisa dels vad en avveckling av skolan skulle betyda för gymnasieskolans organisation i "kommunen och för den anställda personalen, dels efterfrågan på utbildning vid skolan.

Därmed anser utskottet att syftet med motionens andrahandsyrkande har blivit tillgodosett.

I den här förlängda fristen som man gett skolan kan tolkas in en vilja all ytterligare pröva de förslag till ombildning av skolans framtida verksamhet som framlagts. Jag noterar också vad utskottet anfört beträffande frågan om de framlida förändringarna med avseende på organisationen. Ulskoltel utgår nämligen ifrån all frågan om framtida förändringar med avseende på skolans organisation m. m, blir föremål för samråd med kommunens och länets skolmyndigheter. Jag ser det som positivt atl man lägger vikt vid del samråd som sker mellan de lokala och regionala organen, vilka bäst borde kunna bedöma behovet. Om man i del samrådet kommer fram till att skolan efler den här antydda omorganisationen skulle kunna fortsätta sin verksamhet, hoppas jag atl skolöverstyrelsen inte sätter sig på tvären som nu och lägger hinder i

109

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag på

vuxenutbildningens

område

vägen för genomförandet av en omorganisation. I det stycket ser jag någol positivt i vad utskottet har uttalat beträffande Örnsköldsviks tekniska skolas framlid.

Herr lalman! Jag har inget yrkande.

Herr WIKLUND i Härnösand (s):

Herr talman! I anledning av det som herr Sellgren säger vill jag understryka vad utskottet sagt, nämligen att Örnsköldsviks tekniska skola får bedriva verksamhet ett år lUl tack vare att man får göra intagningar till höstterminen 1973 — enligt etl förslag av statsrådet. Sedan skall etl ställningstagande för framtiden redovisas. Hur det kommer all bli är mycket svårt atl säga. Både herr Sellgren och jag, som är från del län där den här skolan ligger, vel att det under flera år pågått en diskussion på det här området om hur vi skall få en vettig framlida användning av de lärare som finns och de undervisningsmetoder som används vid Örnsköldsviks tekniska skola — som utan tvivel är till gagn för dem som varit ute i yrkesarbete en tid.

Utskottet understryker också vikten av all överläggningar förs mellan Örnsköldsviks kommun och länets skolmyndigheter. Sådana överläggningar har förekommit, och det har herr Sellgren också understrukit. Alla som har varit med vid dessa överläggningar vel, som jag sade tidigare, atl denna skola är betydelsefull för den bygd där den ligger.

Slutligen bara några ord till herr Svensson i Malmö, som nu två gånger påstått alt jag är demagogisk. Jag vet inte vem som är mest demagogisk, herr Svensson i Malmö eller jag. I en debatt om en reservation för ell ökat inslag av folkbildningstankar i universitetsutbildningen koncentrerar herr Svensson i Malmö och jag oss på en diskussion om gymnasieskolan. Del må väl vara hänt, eftersom det var herr Svensson som gjorde etl ulfall — det lar jag inte tillbaka - mot gymnasieskolan i dess nuvarande form. Jag är medveten om att man kan ha anledning alt anmärka pä vissa saker, men herr Svenssons första inlägg gav etl bestämt intryck av att det mesta var omöjligt inom den nya gymnasieskolan.

Man kan länka sig ett system med byggbitar så att säga inom UtbUdningen för att tillgodose de önskemål som herr Svensson i Malmö har. Den som varit ute i arbetslivet i 30 år och skaffat sig en rejäl samhällserfarenhet skulle alltså kunna gå förbi vissa avsnitt. I den fortsatta undervisningssituationen skulle han då jämställas med den som har gått i gymnasieskolan och fått vad herr Svensson i Malmö kallar de formella meriterna. Del finns massor av uppslag att diskutera. Det är därför som ulskollet i delta läge inte velat gå längre när del gäller vuxenutbildningen och anknytningen mellan folkbildningen och universiteten. Vi vill avvakta resultatet av den försöksverksamhet som ändå bedrivs.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag tog upp vissa brister i en del undervisningsavsnitt i gymnasieskolan av det uttryckliga skälet, atl kompetensproblemet och förkunskaperna mig veteriigt har spelat en väsentlig roll i utskottets interna diskussioner kring dessa saker. Del var med avsikt atl påpeka det överdrivna i detta som jag framförde min kritik. Sedan må herr Wiklund i Härnösand ha fått vilket intryck av min inställning till gymnasieskolan han vill. Del ligger naturligtvis i hans intresse alt få etl sådant intryck alt han kan starta en helt annan debatt än den sakdebatt som vi egentligen skulle ha fört. Del befriar honom bekvämt från att diskutera sakfrågan i dag, nämligen arbetarklassens inbrytning vid universiteten. Och del är han väl glad för — del är ju en öm punkt för socialdemokratin för närvarande.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen A 1 av herr Wikström m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Richardson begärl volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl all kammaren bifaller ulbUdningsutskoltets hemställan i

betänkandet nr 27 punkten 1 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen A I av herr Wikström

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Richardson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 205

Nej - 115

Avslår - 5

Mom.2-4

Utskottels hemställan bifölls.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen A 2 av herr Berndtson i Linköping, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller ulbildningsutskottets hemställan i

belänkandet nr 27 punkten 1 mom. 5 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen A 2 av herr Berndtson i

Linköping.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag på

vuxenutbildningens

område

111

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag pä vuxenu tbildningens område

112

Vid omiöslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes volering rned omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 308

Nej - 15

Avstår — 2

Mom. 6-8

Utskottets hemställan biföUs.

Mom. 9

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservationen A 3 av herr Berndtson i Linköping, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndlson i Linköpmg begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller ulbUdningsulskollets hemställan i

betänkandet nr 27 punkten 1 mom. 9 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen A 3 av herr Berndlson i

Linköping.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Berndtson i Linköping begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 306

Nej - 15

Avstår — 3

Mom. 10

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen A 4 av herr Nordslrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra propositionen vara rned övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordslrandh begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den sorn vill atl kammaren bifaller utbUdningsutskoltets hemställan i

betänkandet nr 27 punkten 1 mom. 10 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen A 4 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Nordslrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 279

Nej - 42

Avstår — 2

Mom. 11 och 12

Ulskotlels hemstäUan bifölls.

Mom. 13

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels reservationen A 5 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordstrandh begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

belänkandet nr 27 punkten 1 mom. 13 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen A 5 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Nordslrandh begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 281

Nej - 42

Avstår — 1

Mom. 14

Propositioner gavs på bifall lUI dels utskottets hemställan, dels reservationen A 6 av herr Wikström rn. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Karlsson i Mariefred begärl volering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 27 punkten 1 mom. 14 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reser-vationen A 6 av herr Wikström

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Karlsson i Mariefred begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 165

Nej - 154

Avstår - 4

Mom. 15

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa förslag på vuxenu tbildningens område

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Viss utbildning via radio och television m. m.

Mom.16

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels reservationen A 7 av herr Wikström m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Richardson begärl votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller UtbUdningsutskotlets hemställan i

belänkandet nr 27 punkten I mom. 16 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen A 7 av herr Wikström

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-prcposilionen. Då herr Richardson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 205

Nej - 115

Avstår - 2

Mom.17-19

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Viss utbildning via radio och television m. m.

Kungl. Maj:l hade i propositionen 1973:1 bUaga 10 under punkten G 1 (s. 473—479) föreslagit riksdagen alt till Viss utbildning via radio och television m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ell reservationsanslag av 44 250 000 kronor.

1 detta sammanhang hade behandlats motionen 1973:1323 av fru Sundberg m. fl. (m) vari hemslällts att riksdagen till Viss utbildning via radio och television m.m. för budgetåret 1973/74 anvisade etl reservationsanslag av 34 250 000 kronor.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifaU lill propositionen 1973:1 och med avslag på motionen 1973:1323 till Viss utbildning via radio och television m.m. för budgetåret 1973/74 under åttonde huvudtiteln anvisade etl reservationsanslag av 44 250 000 kronor.

Reservation hade avgivits

B. av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett all utskottet bort hemställa,

att riksdagen med anledning av propositionen 1973:1 och med bifall lill motionen 1973:1323 till Viss utbildning via radio och television m.m. för budgetåret 1973/74 under åttonde huvudtiteln anvisade etl reservationsanslag av 34 250 000 kronor.

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Den första TRU-kommitlén tillkaUades för försöksverksamhet med undervisning i television och radio 1968. År 1971 producerade TRU ca 500 program och hade ell anslag på omkring 10 mUjoner kronor. Kommittén var unik så lill vida att del lill denna kommitté slöts en produktionsenhet.

1 maj 1971 avlämnade kommittén ell delbetänkande som blev dess död. I belänkandet Produktionsresurser för TV och radio i utbildningen föreslogs att TRU-enheten och den anslagsfinansierade delen av Sveriges Radio skulle sammanslås lill en enhet. Till det sade regeringen nej, och väl var det. I stället lillsalles en ny TRU-kommitté, och ledningen för TRU:s skolverksamhet överfördes till skolöverslyrelsen.

Låt mig först, herr lalman, uttrycka min glädje över all motionen 1162 av herr Wijkman och mig vid förra årets riksdag, som då avslogs, i och med propositionen 54 har bifaUits. Vi begärde i denna molion i all anspråkslöshet att det TRU-malerial som används för den grundläggande undervisningen vid tekniska högskolan i Linköping skulle få användas ihop med lärarledd undervisning. Nu anför utbildningsutskottet i sitt belänkande atl man biträder propositionens förslag all del skall ankomma på berörda organ inom högskolan atl bestämma hur TV skall användas i undervisningen. Precis vad vi begärde förra året.

En sak finner jag här väsentlig alt påpeka. TRU-kommitlén har enligt sina direktiv alt bedriva försöksverksamhet. Della har också framgått av föregående års statsverkspropositioner. Del är därför oroande all föredragande statsrådet i år icke kallar verksamheten försöksverksamhet, och det skulle i så fall innebära all man frångått riksdagens beslut. Det vore tacknämhgt om någon representant för utskottsmajoritelen ville förtydliga propositionens skrivning i detta avseende.

Trols alt TRU:s arbetsområde begränsats sväller de ekonomiska
pretentionerna, och, herr lalman, jag finner anslagsframställningen vara
närmast unik i sin dåliga underbyggnad. Normalt borde givetvis en
produktionsplan föreligga före anslagsbevUjandet. Förra året fastställdes
produktionsplanen den 8 september för då innevarande budgetår. Inle är
det bättre i år. Kommittén kan inle presentera en produktionsplan,
eftersom "planens slutliga utformning i hög grad är beroende av faktorer
som inle kan överblickas-- ".

Därför är del inle förvånande alt konstatera övriga orimhgheter i anslagsbehandlingen. TRU begär för kommande budgetår ca 3 miljoner kronor för inköp av en mobil färgkameraenhet för TV-programframställ-ning. Detta beviljas inle av föredragande stalsrådel, som anför all han "räknat med alt vissa resurser för produktion av program i färg även i framliden skall kunna förhyras från Dramatiska institutet".

Nu har ulskottsmajoriteten "erfarit" att del är nödvändigt atl TRU får två färgkameror. Nyanskaffningen av dessa bägge skall kunna ske för en bruttokoslnad av 800 000 kronor. Genom att hyra ut dem - min reflexion: är del till Dramatiska institutet? - blir nettokostnaden för två färgkameraenheter 400 000 kronor. Utskotlsmajoriteten ger nu klartecken, om kamerorna kan anskaffas inom ramen för tilldelade medel, vUket skaU jämföras med de 3 mUjoner kronor som yrkades i anslagsfram-

Nr83

Onsdagen den 9 maj 1973

Viss utbildning via radio och television m. m.

115

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Viss utbildning via radio och television m. m.

116

ställningen för en kamera. Föredragande stalsrådel hade alltså inte tillstyrkt atl kamera skulle anskaffas.

Herr lalman! Vi reservanter har yrkat på en minskning av medelstilldelningen med 10 miljoner kronor. Vi för i denna kammare långa debatter om betydligt mindre anslag och måste i många fall avstyrka bifall till ytterligt angelägna och väl underbyggda ändamål, eftersom budgetläget är sådant att vi måste vara restriktiva. Skall vi då bevilja 20 miljoner kronor till en försöksverksamhet, som är av ännu obekant värde, eftersom någon utvärdering inle gjorts?

Detta innebär inte, herr talman, alt vi lar avstånd från en ökad satsning på program för förskola och vuxenutbildning och inte heller på en fortsalt rimlig försöksverksamhet, där materialet utvärderas på sedvanligt sätt. Några 20 miljoner kronor behövs inte därtill, och jag ber atl få yrka bifall till reservationen B vid punkten 2 i utbildningsutskoltels betänkande nr 27.

Herr WIKLUND i Härnösand (s):

Herr lalman! På denna punkt skall jag inte bli mångordig.

Det förslag som departementschefen har framlagt om ett anslag på 44 250 000 kronor att beviljas för viss utbildning via radio och television diskuterade fru Sundberg och jag på ungefär liknande sätt i fjol. Fru Sundberg yrkar fortfarande på en minskning av beloppet med 10 miljoner, och som jag förslår med ungefär samma motivering, nämligen att TRU inte har någon riklig programmering. Men del är ju fortfarande fråga om en försöksverksamhet, fru Sundberg, det står ju i direktiven till den andra TRU-kommitlén. Den skall fortlöpande redovisa sill arbete i form av utvärderingar av de erfarenheter som görs under de här åren.

Den minskning med 10 miljoner som fru Sundberg föreslår kan inte vara sakligt underbyggd. Den innebär ju en reducering av bidraget lill TRU-verksamheten med drygt hälften av det belopp statsrådet föreslagit, som uppgår lill något över 19 mihoner kronor, och ulskottsmajoriteten kan inte tillstyrka en sådan reducering.

Fru Sundberg gick också in på den möjlighet som ulskottsmajoriteten har givit TRU atl inom ramen för det anvisade anslaget inköpa två färgkamror för TV-inspelning. Det är ju någol helt annat än den mobila enhet — en s. k, OB-buss, efter vad jag kan förstå - som statsrådet har avvisat och som betingar etl helt annat belopp, nämligen 3 miljoner kronor. Kostnaden för de kameror som vi medger atl TRU får köpa inom ramen för del anvisade anslaget rör sig om 800 000 kronor.

Utskottet kan alltså inte tillstyrka de tankegångar som fru Sundberg fört fram. Detta utifrån den utgångspunkten alt del skulle vara förödande för den försöksverksamhet som TRU bedriver. Fru Sundberg har vältaligt understrukit att hon har haft framgång med fjolårets attack mot det här anslaget och att hon har fått sina synpunkter tillgodosedda. Då tycker jag atl utskottsmajoriteten och reservanterna borde kunna vara överens om att låta TRU få de dryga 19 miljonerna och använda dem i sin verksamhet, även om inte allting är programmerat i detalj för del fortsatta arbetet. Del är ju ändå en försöksverksamhet.

Herr talman! Med det anförda ber jag all få yrka bifall till utskottets hemställan vid punkten 2.

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Jag konstaterar att det i herr Wiklunds i Härnösand anförande inle fanns någon entusiasm för den verksamhet som TRU bedriver. Vi hörde här att vårt förslag om besparing inle skulle vara väl underbyggt. Min uppfattning är den att när man beviljar ett anslag sä är det anslagsframställningen som skall vara väl underbyggd. Är den inte det, måste jag som ledamot av Sveriges riksdag ha rätt alt säga att jag inte vill vara med om att bevilja pengarna.

Den här anslagsframställningen är dåligt underbyggd därför atl ingen produktionsplan föreligger. Och när del gäller färgkamerorna respektive den mobila färg-TV-enheten så vågar jag säga att det är ett märkvärdigt resonemang som förs. Först anser kommittén det vara oerhört viktigt all ha en mobU fär-gkameraulruslning, men när den upptäcker i stalsverkspropositionen atl den inte får nägon sådan, då måste den i alla händelser ha någonting annal, och dä skall det vara två kameror. Hade del inte varit bättre med en produktionsplan så att man visste vad man skulle göra under det kommande verksamhetsåret och så all man då också visste vilken materiel man behövde?

Jag vill gärna stå fast vid vad jag sade: Jag tycker alt det är en i särklass dåligt underbyggd framställning som TRU har gjort, och jag känner det i högsta grad motiverat alt som reservant icke tillstyrka ett bidrag med 19 790 000 kronor ulan göra en inbesparing på 10 miljoner.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Viss utbildning via radio och television in. m.

Herr WIKLUND i Härnösand (s):

Herr talman! Om det är nödvändigt atl visa entusiasm och glättighet samt eventuellt ge upp ell bullrande skratt, skall jag gärna tillmötesgå fru Sundberg. Jag trodde emellerlid atl det rörde sig om ell sakligt resonemang om de 10 miljonerna och inte om att skratta åt varandra därför all man vill kringskära TRU:s möjligheter. All reservanterna avser all försöka reducera delta belopp med drygt hälften mot det begärda är ingenting all skratta ål.

Det är ändå fråga om en försöksverksamhet, fru Sundberg. Om man skall lägga upp produktionsplaner, blir detta beroende av de ekonomiska resurser man ställer till förfogande. Dessa har i detta fall inte räckt för denna mobila enhet, som kostade 3 miljoner kronor. Efter de diskussioner vi hade i utskottet kom vi fram till all vi skulle ge TRU möjlighet atl skaffa sig två betydligt billigare färgkameror för atl kunna fortsätta atl bedriva en utvidgad försöksverksamhet. Om ytterligare 3 miljoner till en mobil enhet hade kunnat beviljas, skulle vi säkerligen nästa gång vi diskuterade denna fråga kunna konstalera att det blivit en avsevärd förbättring, på samma sätt som fru Sundberg gjorde beträffande fjolårets resultat under denna debatt.

Nr 83------------- Utskottsmajoritelen har skrivit att nettokostnaden för dessa kameror
Onsdaeen den- skulle bli 400 000 kronor. Hur kan man, utan alt över huvud tagel veta
9 maj 1973------ ' ' SÖra för program eller vem som skaU hyra kamerorna,
-------------------- beräkna hyresintäkterna för dessa kameror? Är detta inte etl ytterligare

Viss utbildning via , , • . j ,. ■ * <■■ » . , j . . -m j

radio och television m. m

j. , , . ._ bevis pa all del mte finns någon som helsl underbyggnad Ull denna

anslagsframställning?

Herr lalman! Jag är ytterligt ledsen över atl milt uttryck om entusiasm liksläUdes med skratt och glädje. Det är kanske inte den vanliga form av entusiasm som visas här i kammaren. Jag hade trott att mm mycket negativa inställning mot TRU och dess program av herr Wiklund i Härnösand skulle kunna bemötas med några positiva synpunkter om TRU:s verksarnhet. I denna fråga hade jag tagit det som entusiasm.

Herr WIKLUND i Härnösand (s):

Herr talman! Jag är positiv till TRU:s verksamhet, fru Sundberg. Jag vUl understryka della. Jag lUlhör den generation som inte haft möjligheter atl utnyttja sådana här ulbUdningsformer. Därför ställer jag mig myckel positiv tUl TRU:s verksamhet; om nu detta är ett ullryck för entusiasm.

Utskottet konstaterade all del inte förelåg någon möjlighet all hyra kameror på del sätt som statsrådet beskrev. Del resonemang som förts angående uthyrning av berörda två färgkameraenheler utgör mera ett tips på möjligheterna att få in pengar med hänsyn till atl efterfrågan på jusl sådana färgkameraenheter, som skall kunna inköpas med hjälp av befintligt anslag, är så stor. Vi trodde all vi skulle kunna få hyra färgkameror av Dramatiska institutet, men detta är i sin tur intresserat av atl hyra när nu TRU fått möjligheten att köpa.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på. bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen B av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Sundberg begärl votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller utbUdningsutskoltets hemställan i

betänkandet nr 27 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen B av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Sundberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 282 Nej - 41

Punkterna 3-6

Kammaren biföll vad ulskollet i dessa punkter hemställt.

§ 3 Forskning rörande samhällets insatser för de handikappade

Föredrogs utbildningsulskottets belänkande nr 25 i anledning av molion om forskning rörande samhällets insatser för de handikappade.

Herr JOHANSSON i Jönköping (s):

Herr lalman! För den händelse de som sitter med i de utredningar som nämns i detta utskottsbetänkande läser riksdagsprotokollet, vUkel jag förmodar all de gör, vUl jag ge en mycket kort precisering av syftet med motionen 709.

Det är riktigt som utskottet säger atl del pågår forskning och utvärderingar av olika insatser för de handikappade, men vad motionen i första hand efterlyser är en bedömning av den samhällsekonomiska effekten av de olika åtgärderna. Man talar, menar vi motionärer, aUlför ofta om att exempelvis skyddade verksläder går med så eller så många kronors förlust per arbetsdag eller arbetstimme. Man talar också ofta om hur myckel pengar som anslås tUl rehabilitering, utbildning osv. av handikappade. Vi vet aUlså mycket väl hur stora utgifter samhället har för denna verksamhet, men vi vel lilel om de inkomsler samhäUel får lack vare dessa insatser.

På vissa punkter har beräkningar gjorts som, om aUa faktorer las med, visar att insatserna från samhällets sida ger en betydande samhäUsekonomisk vinst. En mer omfattande och vetenskaplig belysning av detta förhållande anser vi skulle vara värdefull.

Nu förutsätter jag att i första hand del utredningsarbete som pågår inom samarbetskommitlén för socialt arbete också kan inrymma en sådan utredning. Utskottets skrivning bör i varje faU kunna uppfattas som ell besked om alt en sådan utredning är möjhg och är atl vänta inom denna utredningsverksamhet. Del skulle, inte minst för dem som är föremål för dessa oUka samhällsinsatser, vara värdefullt om det blev klarlagt alt del är fråga om en lönsam investering för samhället.

I och för sig är alla samhällsinsatser på handikappområdet motiverade av enbart humanitära skäl, men eftersom det finns andra, rent samhällsekonomiska motiv, så bör också dessa klarläggas och mer betonas i debatten.

Jag har med hänsyn lill utskottets skrivning och de förväntningar som vi har räll all ställa på den inget särskUt yrkande, men jag har lill protokollet velat anföra dessa synpunkter och den precisering av motionens syfte som jag här har antytt.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Forskning rörande samhällets insatser för de handikappade

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 5 Användning av skattesystemet som regionalpolitiskt instrument, m, m.

Föredrogs skatteutskottets belänkande nr 29 i anledning av motioner angående användning av skattesystemet som regionalpolitiskt instrument, m, m,

I detta betänkande behandlades

dels följande vid riksdagens början väckta motioner:

1973:225 av herr Helén m, fl, (fp) vari hemställts atl riksdagen vid behandlingen av den regionalpolitiska stödverksamheten skulle ansluta sig till de riktlinjer som i motionen framförts i syfte att stimulera sysselsättningen inom stödområdet, innefattande en åtgärdskatalog i 13 punkter bl, a, med förslag till sänkning av den allmänna arbetsgivaravgiften, en särskild lokaliseringsfond och förmånligare avskrivningsregler inom stödområden,

1973:392 av herr Nordgren m, fl, (m) vari hemställts att riksdagen i skrivelse lill Kungl. Maj:t som sin mening gav till känna alt större krav borde ställas på etablering inom stödområdet när förelagen utnyttjade avsatta invesleringsfondsmedel,

1973:393 av herr Nordgren m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen beslutade atl den allmänna arbetsgivaravgiften ej skulle omfatta förelag belägna inom del allmänna stödområdet,

1973:395 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m) vari hemslällts all riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om förslag rörande differentierad beskattning av flytande bränsle i syfte atl motverka ohka priser på bränsle i olika delar av landet.

1973:1016 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställts atl riksdagen hos Kungl. Maj:l skulle anhålla om en allsidig utredning av skattepolitikens användning som regionalpolitiskt instrument i enlighet med vad som anförts i motionen,

1973:1027 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp) vari såvitt nu var i fråga her-nställls att riksdagen beslutade upphäva den allmänna arbetsgivaravgiften i stödområdet med verkan frän den I juli 1973,

dels följande i anledning av prop. 1973:50 väckta motioner:

1973:1758 av herr Bohman m.fl. (m) vari såvitt nu var i fråga hemställts att den aUmänna arbetsgivaravgiften skuUe fastställas till 2 % inom det aUmänna stödområdet,

1973:1759 av herr Fälldin rn. fl. (c) vari såvitt nu var i fråga hemställts

att riksdagen hos Kungl. Maj:l begärde

a. skyndsam prövning och förslag till undantagande från skyldighet
att erlägga allmän arbetsgivaravgift för företag i del inre stödområdet
samt sänkning av avgiften från 4 till 2 % för företag i aUmänna
stödområdet i övrigt,

b. skyndsam prövning och förslag till särskilda åtgärder inom 1. ex.
beskaltningen för alt möjliggöra ett för hela landet enhetligt pris på
bensin och brännolja samt

1973:1760 av herr Helén rn. fl. (fp) vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde

a. atl förslag förelades riksdagen om en differentiering av den
allmänna arbetsgivaravgiften i regionalpolitiskt syfte,

b. att företagen gavs rätt atl av vinstmedel avsätta till en särskild
lokaliseringsfond för investeringar inom stödomr-ädet enligt samma regler
som gällde för nuvarande investeringsfonder,

c. atl högre avskrivningsprocent på anläggningstillgångar tilläts för
förelag inom stödområdet.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Användning av skattesystemet som regionalpolitiskt instmment, m. m.

122

5. motionen 1973:560, i vad den behandlats i detta belänkande

6. motionen 1973:893

7. motionen 1973:1016

8. motionen 1973:1027, i vad den behandlats i detta belänkande

9. motionen 1973:1758, i vad den hänvisats till skatteutskottet

10. motionen 1973:1759, i vad den hänvisats lill skatteutskottet

11. motionen 1973:1760, i vad den hänvisats till skatteutskottet.

Reservation hade avgivits av herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m), Olof Johansson i Stockholm (c). Hörberg (fp) och Söderström (rn) som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1973:225, 1973:392, 1973:393, 1973:395, 1973:560, 1973:893, 1973:1016, 1973:1027, 1973:1758, 1973:1759 och 1973:1760 i skrivelse lill Kungl. Maj:t begärde skyndsam utredning av frågan om en differenliernig av beskattningen i regionalpolitiskt syfte.

Herr SUNDKVIST (c):

Herr lalman! Regionalpolitik och lokaliseringspolitUc har blivit välkända begrepp i den politiska debatten. Det dröjde länge, som jag ser del t. o. m. aUlför länge, innan vi fick i gäng någon verksamhet på detta område. Numera råder det politisk enighet om atl vi bör arbeta för atl uppnå en bättre regional balans i näringslivet. Från alla politiska partier anser man del vara en nödvändighet.

Under den lid som den här enigheten rått har vi också prövat olika åtgärder för atl uppnå en bättre balans. Vi har använt oss av lån och direkta bidrag som stimulans för näringslivet atl lokalisera sig till de orter som har haft undersysselsätlning, dvs. områden där del har varit problem med att skapa arbetstillfällen på arbetsmarknaden. Del är också områden där utflyttningen har varit stor.

Del är inte tu tal om atl dessa lån och bidrag givit resultat, men dessa har inle varit tillräckliga. Det behövs ytterligare åtgärder för att uppnå den regionala balans som vi eftersträvar.

I skatteutskottets betänkande nr 29 las dessa frågor upp med anledning av en rad moUoner. Genomgående krävs i motionerna alt skattepolitiken skall användas som etl instrument i regionalpolitiken. Man vUl på olika sätt få en differentiering av olika skatter för alt den vägen stimulera till företagsamhet i de undersysselsalla områdena. I någon liten mån har också skattesystemet prövats redan inom den nuvarande verksamheten, så lill vida atl man har använt investeringsfonderna — som ju kan betraktas som etl skalteinslrunienl - för atl stimulera lill ny sysselsättning och nya verksamheter i stödområdet. Men i stort sett har man helt avstått från att göra försök med skatterna som ell regionalpolitiskt instrument.

De förslag som förs fram i motionerna är ingalunda nya, vi har diskuterat dem vid åtskilliga tillfällen här i riksdagen. Ulskotlsmajorileten har ständigt sagt nej lill de krav som förts fram motionsvägen. Man har hänvisat till att en differentiermg av skattesystemet skulle

ge merarbete och att systemet skulle bli svårkontrollerbart. Vi kan för vår del inte acceptera dessa argument, i varje fall inle förrän en rejäl utredning har verkställts som visar vUka vägar man skulle kunna beträda för atl verkligen åstadkomma en stimulans genom differentierade skatter.

Exempel på skaller som skulle vara myckel lätta atl anpassa och använda som regionalpolitiskt instramenl är arbetsgivaravgiften och energiskallen. En anpassning av energiskalten skulle kunna medföra atl vi fick samma priser på bensin och brännolja i hela landet. Det är inte bara en fråga om stimulans ur regionalpolitisk synpunkt ulan också en rättvisesynpunkt.

De förslag som vi har fört fram i motioner och nu i en reservation är inte på någol sätt sensationeUa och del är inle inlernalionellt sett några nya vägar vi beträder. I en rad västeuropeiska länder tillämpar man olika former av skattelättnader för alt stimulera företagsamhet i områden med undersysselsätlning. Det kan vara i form av befrielse från inkomstskatter eller gynnsamma inilialavskrivningar.

Vid skalteulskollets besök i England i höstas fick vi reda på att man där betraktade det som fullt naturligt att dUferenliera skatterna för atl klara av del "Norrlandsproblem" som man har. Vid de föredragningar som vi åhörde påvisade man samma stora problem med sysselsättningen i motsvarande landsända som i Sverige. I England är det Skottland, i Sverige är det Norrland. Man ansåg det självklart all använda skattesystemet som en stimulans för näringslivet all etablera sig i Skottland.

När man läser detta ulskoltsbelänkande får man en känsla av all ledamöterna antingen inte lyssnade på vad som sades under studiebesöket i England eller också tycker att del som betraktas som naturligt i England är rent nonsens.

Vi har i en reservation lUl utskottets belänkande krävt atl de elva motioner som är väckta i delta ärende skulle bli föremål för en utredning. Jag tror alt man då skulle komma fram lill all en differentiering av skatterna skulle vara ett verksamt medel och en god stimulans för all sprida näringsliv över större delar av vårt land. Jag kan inle helt hålla med utskottsmajoriteten, när den i betänkandet säger alt della skulle medföra ett så stort inkomstbortfall att det skulle äventyra statens finanser — så uttrycker man det inte, men man menar det. Om vi den här vägen kunde få en verksam regionalpolitik och balans i vårt näringshv olika regioner emeUan, skulle samhället göra så många andra stora ekonomiska vinster att del ingalunda skulle vara fråga om ell totalt ekonomiskt bortfall.

Mot bakgrund av dessa synpunkter, herr lalman, ber jag all få yrka bifall lill den reservation som är fogad till skatteutskottets belänkande nr 29.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Användning av skattesystemet som regionalpolitiskt instmment, m. m.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Användning av skattesystemet som regionalpolitiskt instmment, m. m.

124

andra ulskoll.

Herr lalman! Jag skall begränsa mig till atl säga några ord om den parlimotion som lämnats av folkpartiet, nr 1760. Den upptar elva punkter om olika åtgärder för stöd lill inre och yttre stödområdet, men skatteutskottet behandlar bara tre av punkterna. De innebär för det första atl förslag föreläggs riksdagen om en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften i regionalpolitiskt syfte, för del andra alt förelagen ges rätt att av vinstmedel göra avsättningar lUl en särskild lokaliseringsfond för investeringar inom stödområdet enligt samma regler som gäller för nuvarande investeringsfonder och för del tredje atl högre avskrivningsprocent på anläggningstillgångar tillåls för företag inom stödområdet.

Vad gäller sänkningen av arbetsgivaravgiften föreligger också partimolioner från moderalerna och centern, som går i samma riktning som folkpartiels partimotion.

Det är räll angeläget all konstatera hur myckel den löneskatt som erlägges inom stödområdet verkligen ger - inte mindre än 600 miljoner om året. Vi vill alt man helt skall ta bort löneskalten inom del inre stödområdet och alt man skall sänka den inom det yttre stödområdet. Utskollsmajorilelen säger att della skuUe innebära ell administrativt krångel. Det är klart att om man skall ha skilda åtgärder inom olika områden, så blir det påfrestningar för administrationen - del skall inte förnekas. Men vi har väl inle dessa avgifter för att del skall vara lätt för administrationen, utan vad vi vUl är alt genom en nedsättning ge stimulans så all man får i gång fler företag inom stödområdet. Då tycker jag atl del är en ganska svag argumentering, när man säger all det blir en belastning på administrationen. Skall administrationen leda utvecklingen här i landet blir man rätt betänksam, men utskottsmajoritelen lägger tydligen väldigt stor vikt jusl vid den saken.

Summan 600 miljoner, som löneskatten ger, kan vara intressant alt jämföra med vad de lokaliseringspolitiska insatserna inom samma område kostar. Om man slår ihop direkta lokaliseringsbidrag med ulbUdnings-och sysselsätlningsslöd blir del 185 miljoner om året. Man skall jämföra den summan med de 600 miljoner som man plockar in i löneskatt inom samma område. Jag har inle räknat med vad som går ul i lån - det är en helt annan sak, del är ju pengar som skall betalas tillbaka. Men när regeringen pekar på insatser för lokaliseringar vill man gärna räkna in också de pengar man lånar ul och som man sedan lar tillbaka.

I den andra punkten av partimolionen från folkpartiet begär vi en lokalisermgsfond. Utskottet hänvisar till all man kan använda investeringsfonderna för lokaliseringsändamål, och del är oslridigt all man kan göra det. Vi vel alt av de medel som släppts loss från investeringsfonderna har 14 procent gått lill stödområdet. Detta är inte någon särskilt imponerande siffra, men del är klart alt medlen har gjort nytta på sina håll, fast man naturligtvis skulle önska atl del hade varit mera. Vad vi vill ha är en särskild fondbildning för lokalisering. Vi tror att det skulle vara etl verksamt medel, och vi är säkra på all del också är ell förhåUandevis billigt sätt att stimulera tUl investeringar i stödområdet.

Man kan bygga upp den fonden på samma sätt som man bygger upp

investeringsfonder, men man får den skillnaden att de medel som frisläppes från en lokalisermgsfond inle blir 14 proceni ulan 100 procent. Det är en avsevärd skillnad. Dessutom har man en direkt styrning av vart dessa fondmedel skall gå. Som del nu är går företagarna upp till finansministern, talar med honom och hör efler vad han tycker och tänker. Han pressar dem väl till all göra en del mindre investeringar i stödområdet, och sedan släpper han tUl en stor klump av investeringsfondsmedel tUl andra områden.

Nu säger utskottet att investeringsfonderna skall användas som konjunkturpolitiskt medel alt utjämna konjunktursvackor. Det är riktigt att fonderna är avsedda lUl del, men om man noga synar när de har blivit frisläppta, finner man alt det inle alltid varit i konjunktursvackor utan atl ofta mycket stora belopp har frisläppts under en högkonjunktur.

Vårt tredje yrkande gäller högre avskrivningsprocent på anläggningar inom stödområdet. Vi tror all del skulle stimulera företag alt investera där. Herr Sundkvist har nyss redogjort för erfarenheterna från vårt besök i England, då vi fick höra hur engelsmännen ser på delta.

AUdeles uppenbart är det så all man kan stimulera förelag inom etl område som ger hyggliga vinster och som har avskrivningsobjekl all använda en del av vinstmedlen Ull avskrivningar för investeringar, som de gjort inom stödområdet. Jag tror inte alt statskassan förlorade särskilt myckel pengar på del. Del är klart atl det blir en minskning av de direkta statsinkomsterna, men i stället får man verksamhet och slipper andra direkta utgifter för sysselsättningen. Jag tror alt det vore bra myckel nyttigare om man så att säga släppte krafterna lilel friare och att man därigenom skulle få fler nyetableringar, om man gav litet förmåner inom detta område.

Vad vi begär är en skyndsam, allsidig och förutsättningslös utredning. Vi är naturligtvis inte beredda att på en gång säga alt så och så skall det vara eller att så och så stora belopp skall det vara i de olika fallen. Men man måste göra någonling här. Man får inle slå sig lill ro med den situation som vi haft under några år och som har inneburit att det varit ganska lugnt med utflyttningen framför allt från Norrlandslänen. Del har varit lugnt lack vare att vi inte haft någol sug till andra delar av landet. Blir det nu en högkonjunktur - som vi har fått löfte om under snart ett par år — får vi räkna med ett sug lill Syd- och Mellansverige och lill de större städerna, och då står man oförberedd. Det hade varit bättre om man lyssnat pä våra råd i den här riktningen tidigare, så kanske man i dag varit beredd. Man skall akta sig väldigt noga för atl få en ytterligare utflyttning från Norrlandslänen och en försvagad konjunktur där.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall lill reservationen.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Användning av skattesystemet som regionalpoUtiskt instmment, m. m.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Användning av skattesystemet som regionalpolitiskt instrument, m. m.

126

aktiviteter finns representerade.

Vad näringslivet beträffar räcker del inte med enbart den tillverkande funktionen. Även kvalificerad produktutveckling, marknadsföring och administration bör vara representerade. Vidare måste en tUlfredsställande offenlhg och enskild service finnas.

Vi betonade också all de generellt verkande åtgärderna av ekonomisk-politisk art bör tillmätas ökad betydelse. Olika slag av generella åtgärder anfördes även.

På hösten 1972 återkom vi till de grundläggande synpunkterna i samband med behandlingen av propositionen 111, Från vår sida föreslogs åtgärder vilka vi menade skulle ge bättre resultat än de i propositionen angivna, I huvudsak gällde det föhande punkter:

1. En god förelagsmiljö över hela landet som grund för regionalpolitiken.

2. Så likvärdiga allmänna grundförutsättningar som över huvud taget är möjliga över hela landet och mellan olika regioner.

3. Generella stimulansåtgärder före selektiv detaljstyrning i syfte att skapa likvärdiga förhållanden mellan regioner samt mellan tidigare etablerade och nyulbyggda företag.

4. Ökat stöd ål basnäringarna jord- och skogsbrak.

5. Åtgärder med verkan på hela regioner, såsom differentierade taxor, avgifter och avskrivningsregler, utvidgning av transportstödet och upprustning av kommunikationerna, t. ex. norra stambanan.

Vi har således i princip en annan uppfattning än den som kommit lUl ullryck i den hitlUls förda ekonomiska politiken och näringspolitiken. Vi anser inle alt den fyller de krav på en förelagsvänUg politik som man bör och måste ställa. Del kan i sammanhanget påpekas atl den tidigare lokaliseringspolitiken och den nuvarande regionalpolitiken mera haft Ull uppgift alt reparera skador än atl föra framåt. Medan regionalpolitiken sägs ha skapat 18 000 nya arbetstiUfäUen har ca 50 000 försvunnit i samma regioner — vilket lill inle ringa del måste anses vara en följd av den förda politUcen.

Enligt vår bestämda uppfattning måste marknadsekonomin utgöra grunden även för regionalpolitiken. Ett utnyttjande av marknadskrafterna ger den bästa garantin för tillväxt av de totala resurserna. Utan denna tUlväxt försvåras eller omöjliggöres infriandet av de mål som satts upp för regionalpolitiken och om vUka de politiska partierna i stort är överens. Riktigheten av vår uppfattning understryks för övrigt i årets finansplan, där departementschefen med eftertryck hävdar all de betydande förändringar i livsvillkoren som uppnåtts inte skulle vara möjliga utan ekonomisk tillväxt. Men det måste bättre beaktas vid ulforrriandel av regionalpolitiken. Den måste mera utformas i syfte atl omfatta åtgärder, vilka mer direkt än för närvarande inriktas på atl skapa sysselsättning. Ökad efterfrågan på arbetskraft bör med andra ord åstadkommas genom åtgärder ägnade all minska kostnaderna för arbetskraften.

Detta är bakgrunden tUl moderata samlingspartiets partimotion nr 1758, där vi yrkar på en differentiering av arbetsgivaravgiften, som direkt bestraffar den som anställer ny arbetskraft. Vi vill all den skaU sänkas Ull

2 proceni inom del aUmänna stödområdet. Vi tror även att de inkomstminskningar som blir föhden för statsverket avsevärt kommer alt reduceras och på sikt uppvägas av minskade kostnader för bl. a. arbelsmarknadspolitiska åtgärder.

Jag kan i della sammanhang även hänvisa till en nyligen genomförd norsk utredning som visar all sysselsätlningsslöd ur regionalpolitisk synvinkel generellt sett är avsevärt effektivare än kapitalsubventioner. Enligt den norska undersökningen hade sysselsätlningsslödet mellan fem och tretton gånger så stor sysselsättningseffekt som kapilalsubvenlioner.

Nu är emellerlid frågan om stimulans/subvention av arbetskraften så komplicerad, att del inte är möjligt alt direkt anvisa åtgärder som både på kort och på lång sikt ger den bästa effekten. Vi måste skyndsamt utreda den frågan. Della bör kunna ske så snabbt atl vi redan nästa år kan få la ställning lUl ell förslag. Moderata samlingspartiet har i sin motion antytt all den sittande utredningen för regionalpoliliska styrmedel - med utökad representation — kunde få i uppdrag att med förtur behandla detta spörsmål.

Jag ber med del anförda, herr lalman, atl få yrka bifall till den reservation som är fogad vid skalleutskotlels belänkande nr 29.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Användning av skattesystemet som regionalpoUtiskt instmment, m. m.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Detta betänkande är föranlett av elva motioner, av vilka de flesta väcktes vid riksdagens början med yrkanden om definitivt beslut. Dess bättre har nu oppositionen funderat lilel allvarligare pä della spörsmål, och dess förslag utmynnar i en hemställan om en skrivelse till Kungl. Majt med begäran om utredning. Del är i och för sig klokt gjort.

Del är också en annan sak som förvånar mig. Jag vel inte hur stora födslovåndorna varit, men oppositionen har ändå enat sig om en reservation.. Men som vanhgt måste representanterna för alla de tre partierna plädera för reservationen här i kammaren. Om man kunde komma överens även i del avseendet, skulle ju kammarens deballid kunna förkortas.

Jag skall nu, även om jag tagit upp ledamöternas tid med all säga detta, försöka all använda kortare lid än den som jag anmält genom att som vanligt redovisa frågan en smula summariskt.

Skatteutskottet är ju i gott sällskap i della fall, eftersom lokaliserings-utredningen, som prövat frågan atl använda skattesystemet som etl regionalpolitiskt instrument, sade att införande av lägre statsskatt för förelag inom vissa delar av landet skulle vara förenat med stora komplikationer och atl en sådan åtgärd redan ur tekniska synpunkter syntes vara svår all genomföra. Utredningen fortsatte på följande sätt:

Vidare är möjligheterna till avskrivningar på anläggningstillgångar och nedskrivning av varulager saml avsättningar till investeringsfonder så stora, att beskattningen av eventuella företagsvinster knappast är någol av de slörsla problemen vid lokalisering Ull stödområde.

Riksdagen har intagit samma ståndpunkt. Då så skett har det inte

127

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Användning av skattesystemet som regionalpolitiskt instmment, m. tn.

128

berott på all riksdagens majoritet inle insett behovet av generella regionalpolitiska stödåtgärder utan på rent skattetekniska bedömningar. Beviset på det har vi ju i det regionalpoliliska handlingsprogram med långtgående åtgärder av såväl selekliv som generell natur som riksdagen antog förra året.

Men del är väl helt uppenbart all regionalpohlisk differentiering av beskaltningen med olika skatteregler i skilda delar av landet får snedvridande effekter och förorsakar betydande merarbete. Del leder till kontrollsvårigheter och betydande skattebortfall, kanske ulan all man alls kan bedöma om åtgärden har haft någon effekt ur regionalpolitisk synpunkt eller i varje fall den som man har avsett.

Herr Sundkvist nämnde England. Vad gjorde man där? Del kom en högerregering med stort intresse för atl slå vakt om företagsamheten, och så införde den regionalpoUtiskt skatlestöd - alltså rena subventioner till företagsamheten. Som ett exempel kan jag nämna atl man beräknade atl enbart stödet genom arbetsgivaravgiften skulle kosta 400 miljoner kronor. Det är aUtså riktigt som vi säger att det blir skattebortfall. Resultatet av vad man har beslutat i England kanske man inle helt kan se ännu, men tendensen tyder på alt del inte får några regionalpoUtiska effekter. Del är verkligheten bakom vad man har gjort i England.

Det finns i stödområdena i Sverige regioner som inle alls behöver någol stöd, medan del å andra sidan finns områden utanför stödområdena som verkligen skulle behöva stöd. Det finns län som ligger intill stödområden och som har det besvärligt. Jag kan ta Örebro län som exempel, där vi som är ansvariga inom landstinget, inom näringslivet o. d. har diskuterat de svårigheter som vi har, därför atl vi ligger intill stödområdet, atl bevara industrin intakt. Snart kanske även Örebro län tenderar all bli ett stödområde på del här viset.

Man kan alltså inle bara säga all bedriver man regionalpolitik med generella medel löser sig alla problem på ett alldeles utmärkt enkelt och sympatiskt sätt. Det är inle på del viset.

Vad beträffar yrkandena om atl investeringsfondernas medel bör få användas inom stödområden utan särskilt tillstånd och utnyttjas inom andra områden endast under förutsättning av alt sådant tillstånd utöver vad som nu sker kombineras med krav på investeringar också i stödområdet, respektive Norrlands inland och Tornedalen, bör man komma ihåg all de här fonderna har tillkommit i konjunkturpoliliskl syfte. Under senare år har det inte hindrat alt även lokaliseringspolitiska synpunkter har beaktats vid tUlståndsgivningen. Investeringsfonderna är för närvarande i praktiken fria i stödområdena, även om man har bibehållit kravet på ansökan om att få la fonderna i anspråk osv. Men bortsett från del här - jag skall inte uppehålla mig mera vid det - vUl jag, som vi brukar göra då utredning pågår, hänvisa till att förelagsskatleberedningen skall pröva fondlagsliflningen och därmed sammanhängande frågor.

Herr lalman! Samtliga de yrkanden som har framförts i de nu aktuella motionerna har riksdagen tidigare avslagit, som jag sade. Några nya omständigheter som motiverar ett annal ställningstagande av riksdagen har motionärerna och reservanterna inte åberopat. DärtUI kommer ju det

regionalpolitiska program som riksdagen har antagit: regionalpohtiskt stöd i form av lokaliseringsstöd, investeringsstöd vid ulflyltning av privat förvaltning från storstadsområdena, ulbildningsslöd, sysselsätlningsslöd och flytlningsslöd till arbetskraft med kvalificerad utbildning samt lokaliseringsstöd och transportstöd. Del är alltså ell omfattande program för att dhekl påverka näringslivels regionala utveckling. Det måste vara den rikliga vägen och inle den andra, där man inte kan få någon kontroll över hur åtgärderna verkar, om de har avsedd verkan, om de skadar andra områden, om del blir skattebortfaU m. m.

Med della, herr talman, ber jag atl få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Användning av skattesystemet som regionalpolitiskt instmment, m. m.

Herr SUNDKVIST (c):

Herr talman! Det är ett par synpunkter som jag viU anföra i anledning av vad herr Brandt sade.

Han inledde med atl säga att del var elva motioner som låg lUl grand för della belänkande, och det var rikligt. Men att de aUa hade väckts i januari månad var inte riktigt, eftersom tre av dessa motioner har väckts i anledning av proposition nr 50, som behandlar regionalpolitiken. Del var heller inte riktigt atl samthga dessa motioner krävde definitiva åtgärder. Motionerna 893, 1016 och 1759, de cenlermolioner som ingår i del här paketet, kräver jusl vad reservationen kräver - utredning och skyndsam prövning av frågan.

När herr Brandt gör gällande att della skulle vara ell krav på differentiering av statsskatten, så är del helt fel. Vi har inte den statliga inkomstskatten som något exempel. Men del är åtskiUiga andra skatter som jag nämnde, såsom arbetsgivaravgiften och energibeskattningen.

Låt mig beträffande vårt besök i England säga att av de föredragningar av tjänstemän som vi där fick höra - det var inte politiker som gjorde föredragningarna - fick vi ingalunda uppfattningen att della var ell nytt grepp som en ny regering hade tagil. Jag kan dessutom hänvisa tUl strängt tagel alla västeuropeiska länder som har infört differentiering av beskaltningen för all uppnå bättre regional balans i näringslivet. Alla västeuropeiska länder har ju ändå inte, herr Brandt, högerregeringar.

Beträffande de här besvärligheterna som herr Brandt pekar på är det klart atl vi också är medvetna om att della är ingenting som man hux flux kan besluta om. Vi är medvetna om all det finns problem, och del är därför som våra moUoner och reservationen går ut på all vi skall utreda frågan och se hur stora besvärligheterna är och om vi kan övervinna dem. Vi är inte ute efter, som herr Brandt säger, att skaffa skattefördelar. Vi är ute efter att den här vägen nå resultat på del regionalpohtiska området.

Under detta anförande överlog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

AnvändiUng av skattesystemet som regionalpolitiskt instmment, m. m.

130

var klokt och bra och berömde det, så skulle han naturligtvis i konsekvensens namn också ha föht det förslag som här framlades om en utredning. Med sedan blev jag besviken.

Herr Brandt sade atl det också är bra att det bara blev en reservation. Att del finns bara en reservation visar väl alt del är en gemensam uppfattning hos oppositionspartierna i denna fråga, och jag tycker att man här kan konstalera att det föreligger en enig opposition.

Sedan tyckte herr Brandt alt vi kanske skulle nöja oss med att bara ha en talare för detta förslag. Sådana restriktioner har vi väl ännu inle börjat befatta oss med här i kammaren att vi har några bestämmelser om hur många som skall gå upp och tala, utan vi hoppas att friheten på delta område skaU bevaras även i fortsättningen.

Vidare sade herr Brandt att det är väldigt krångligt att ta ul olika skatt. Jag tror inte man skall överdriva den saken. Vi lar ju ut olika skatt exempelvis i alla de olika kommunerna i landet, och jag har inle hört alt det är något större besvär med det. Vi får deklarera våra inkomster och får en skattsedel på både statlig skatt och kommunalskatt. Det skiljer beroende på var man bor i de olika orterna inom etl län, och här rör det sig om betydligt mindre områden. Man skall alltså inte överdriva dessa svårigheter. Med de tekniska möjligheter man nu har tror jag all detta egentligen är en bagatell.

Det är klart att del ligger någonting i vad herr Brandt säger, atl om man nu skuUe sälla in stöd i etl visst område skulle en del andra län kunna komma i kläm. Men det är väl inte så vi tänker oss den här verksamheten. Vad den syftar tUl är framför allt atl få ett utökat näringsliv som kan sysselsätta människorna här i landet, och vi har del ju inle så där särskUl välbeställt på del området. Det är inle fråga om att man skall ha en exakt ram för vårt näringsliv, ulan syftet är att få en utökning av näringslivet.

Vidare påpekade herr Brandt att investeringsfonderna är fria. Man skaU visserligen begära alt få använda investeringsfonderna för lokaliseringsändamål - del är riktigt — men fonderna är inle styrande. Här ligger den väsentliga skiUnaden i förhållande lill vad vi begär när det gäller lokaliseringsfonderna, där hela fonden måste användas för lokaliseringsändamål, I fråga om investeringsfonderna är det hipp som happ — där beror det på om finansministern tycker alt del skall användas si eller så mycket inom stödområdet eller inle. Det är alltså en väsentlig skillnad.

Herr SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! Herr Brandt började med all ge en eloge tUl de borgerliga partierna, och det skall vi väl bara vara lacksamma för. Jag skulle tro att herr Brandt kommer atl få anledning alt vara lika tacksam flera gånger.

Men sedan var det slut på välviUigheten, Del här med differentierade skatter ansåg herr Brandt vara enbart negativt — del fanns inget positivt i det.

Herr Sundkvist har talat om England, Låt mig nämna ett annat land — Irland, Ingen har väl kunnat undgå att se de annonser om Irland som förekommit i år och enligt vilka man vill ha företag lUl Irland, Och vad

lockar man med? Jo, med skalleförmåner för företagen i startskedet. Man bortser aUlså från de utgifter som uppkommer där, för man vet att man får in pengarna via arbetslagarna i släUel,

Kanske vi skall göra ell studiebesök på Irland nästa gång med skatteutskottet för alt vidga våra vyer!

Herr Larsson i Umeå nämnde all staten lagt ut 185 miljoner i stödområdena och samtidigt tagit in 600 miljoner i arbetsgivaravgifter. Det är väldigt god utdelning på en investering. Om man lägger ul 185 mUjoner och får tUlbaka ett överskoll på 415 mihoner blir del inle mindre än 225 procents förräntning,

Della visar väl om någol alt del hela är snett. Det innebär egentligen, för atl göra en omskrivning, all man i dag försöker bota sjuka med selektiva åtgärder i stället för all via skallepolitUcen hindra all sjukdom uppstår.

Del har lagts fram ett betänkande av en utredning som heter glesbygdsulredningen. Jag tycker atl herr Brandt skulle läsa della, om han inte redan gjort del, och har han läst det, så bör han studera del noggrannare. Del är ett enigt belänkande som på intet sätt utesluter atl andra åtgärder än de som regeringen vidtagit skaU vidtas. Och jag tycker det vore värt atl försöka med andra åtgärder, för det gäller ju inle regeringens prestige, ulan det väsentliga är att få fart på näringslivet.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Herr Sundkvist anmärkte på alt jag talat om "alla motioner". Det gjorde jag inle — jag hade en reservation i mitt anförande. Men det är väl inte så myckel atl diskutera,

I centerpartiets molion talas det emellertid om "skyndsam prövning och förslag". Jag har fattat detta så atl här skuUe del helt enkelt läggas fram ett definitivt förslag, men nu har man alltså nöjt sig med ett rent ulredningsyrkande. Det var delta jag framhöll i mitt anförande.

Jag förslår inle all herr Larsson i Umeå inte ser en skillnad mellan kommunalskatt och skall på förelag. Herr Larsson säger all del är väl ingen skUlnad - vi har ju olika kommunalskatt i del här landet. Ja, men kommunerna tävlar i vart fall inle med skattesystemet, del har de ganska svårt all göra, Visserhgen bedriver de PR för att få företag lokaliserade mom sina gränser, men all differentiera företagsskallen i olika områden måste ändå vara en väsentlig skUlnad, Del går helt enkell inle alt jämföra kommunalskatten, som las ul för alt klara den service man anser att människorna inom ett visst område skall ha, med all ha arbetsgivaravgift för vissa förelag men inle för andra, all en del arbetsgivare skall ha möjhghet all använda investeringsfonderna men för andra skall den möjligheten begränsas osv. Del måste ändå vara en väsentlig skUlnad,

Jag har ingen anledning atl la Ullbaka någol av del jag sade om England, Jag står fast vid atl del var en högerregering som genomförde systemet där och hade intresse av atl subventionera företag nära nog oavsett vad systemet i övrigt hade för verkningar. Del är en väg som vi inte anser oss kunna beträda. Vi vUl ha en företagsbeskattning som är så konkurrensneulral som möjligt, och vi vill stödja företagen på det sätt som vi har skisserat i det regionalpolitiska programmet.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Användning av skattesystemet som regionalpoUtiskt instrument, m. m.

131

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Godkännande av vissa internationella överenskom melser på den intellektuella äganderättens område, m. m.

Herr LARSSON i Umeå (fp):

Herr lalman! Herr Brandt har missuppfattat mig. Vad jag vände mig emot var herr Brandls farhågor att administrationen skulle bli så besvärlig, om man tog ul skatten på så sätt att man hade olika skatt inom skilda områden. Det var där jag gjorde jämförelsen och sade atl det ju går myckel bra alt klara den saken administrativt när det gäller kommunalskatten, och det är ändå bra myckel krångligare än om hänsyn bara skall las till det inre och del yttre stödområdet. Där är gränsdragningen lättare. Men man klarar som sagt utan något administrativt krångel att ha olika kommunalskatt med hänsyn till var inom landet företagen bedriver sin verksamhet. Och del måste vara betydligt enklare atl administrera löneskalten. Del var vad jag påpekade. Men del missuppfattade tydligen herr Brandt,

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Josefson i Arrie m, fl,, och förklarades den förra propositionen vai-a med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sundkvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller skalteulskollets hemställan i

betänkandet nr 29 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av her-r Josefson i Arrie

m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sundkvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande r-esultal:

Ja - 164

Nej - 154

Avslår — 1

§ 6 Godkännande av vissa internationella överenskommelser på den intellektuella äganderättens område, m. m.

För-edrogs lagutskottets betänkande nr 1 5 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:15 angående godkännande av vissa internationella överenskommelser på den intellektuella äganderättens område, m. m., jämte motioner.

som är knuten lill viss person, men den frågan har jag inle tagit upp i del här sammanhanget.

Vi har i motionen 1667 tagil upp frågan hur man skall kunna skydda vissa verk eller handlingar som anges i bl. a. 24 §. Det gäller bl. a. att kunna skydda de inspelningar som landsmåls- och folkminnesarkiven och svenskt visarkiv har gjort. Dessa inspelningar har tillkommit under uttrycklig försäkran av ansvariga på landsmåls- och folkminnesarkiven och svenskt visarkiv att de inte skaU utlämnas till allmänheten ulan uppgiflslämnarnas samtycke.

För att över huvud taget kunna göra sådana inspelningar är det angelägel att man kan ge de medverkande försäkran att materialet inle skall utlämnas lill allmänheten och inle utnyttjas i olika situationer annal än under ansvarsfull kontroll. Jag skaU erkänna att jag personligen har varit med om atl försöka fä fram inspelningar som man gjort ute bland menigheten av folkmål, av uttryckssätt och av vissa händelser.

När tryckfrihetsförordningen en gång på 1700-talet antogs avsåg man med "allmänna handlingar" självfallet inte bandinspelningar och liknande. Del var ett okänt begrepp då. Domstolarna har sedan här gjort etl slags lagtolkning. Jag vill i detta sammanhang erinra om all domstol icke äger göra sådan lagtolkning under lid då riksdagen är samlad, om denna lagtolkning tangerar grundlagen, t. ex. gäller tryckfriheten. En ändring av sådan lag måste göras enligt de regler som gäller för grundlagsändring.

Domstol har emellerlid givit stadgandet om allmänna handlingars offentlighet en viss tolkning, och det innebär att vi nu när vi skall ta ställning till en lagstiftning som den i föreliggande förslag tvingas ställa frågan: Skall man tillmäta denna lagtolkning så avgörande betydelse atl man riskerar atl omintetgöra möjligheterna att fortsätta med en inspelningsverksamhel som bedrivs av dialekt- och ortnamnsarkiven? Jag har en känsla av atl utskottet i princip och i stort sett delar meningen all del är orimligt atl stadgandet om allmänna handlingars offentlighet drabbar de inlressen som vi har företrätt i motionen. Jag tolkar del så atl utskottet i stort sett godkänner vad vi har anfört i motionen men att utskottet är bundet till ell beslut som fattats här i riksdagen och där man icke angivit vUka handlingar som skaU omfattas av upphovsrätten — del har man knutit till vad domstolarna har ansett.

Utskottet säger sig inte vara behörigt att säga ifrån i denna fråga. Det skall vi inle diskutera; på den punkten kan man ha delade meningar. Jag menar alt grundlag skall vara helig. För mig är del självklart all den tolkning som här gjorts av domstolar av begreppet allmänna handlingar strider mot grandlagen, men därom skall inte jag yttra mig. Ulskollet förutsätter emellerlid alt denna tolkning skall verifieras i den nya grandlagen.

Nu vUl jag fråga utskottets ärade talesman, om skrivningen uttryckligen innebär all riksdagen skall uppmana Kungl. Maj:t all före år 1974 framlägga etl lagförslag som gör del möjhgt alt fortsätta denna från vetenskapliga och andra synpunkter viktiga verksamhet. Jag tänker på upptagning av folkmål, insamling av berättelser om händelser som inträffade i det gamla samhället, inspelning av musik m. m. Man söker där få fram det mest typiska, som inte bara hör samman med respektive verk

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Godkätmande av vissa internationella överenskommelser på den intellektuella äganderättens område, m. m.

133

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Godkännande av vissa internationella överenskom melser på den intettek-tiiella äganderättens område, m. m.

134

utan jämväl med sättet atl framföra del, så all vi kan bevara kunskapen ål framliden.

Vi som har varit med om atl insamla sådant material har erhållit ett uttryckligt löfte om atl materialet endast skulle användas för vetenskap-Ug forskning och icke kunna utnyttjas för andra ändamål. Om något sådant skydd inle ges, kan landsmåls- och folkminnesarkiven och visarkivet antingen tvingas bryta mot delta löfte eller också kan materialet undanröjas, vilket måste sägas vara orimligt.

Herr lalman! Del är svårt att veta hur man egentligen skaU tolka utskottets skrivning. Jag föreställer mig alt jag inle bara kan yrka bifall tUl motionen, om den tolkning som utskottet gör skulle vara riklig. Därför kanske jag får nöja mig med all be om en förklaring, all utskottet förutsätter alt riksdagen skall få ell kompletterande förslag från Kungl, Maj:t som gör del möjligt att fortsätta denna verksamhet och ändå skydda dem som lämnar malerial. Jag tror det är viktigt både med hänsyn tUl all folkmålen bör bevaras och även ur andra synpunkter att denna verksamhet kan fortsätta.

Herr WIKLUND i Stockholm (fp):

Herr talman! Herr Lundberg har i sm molion yrkat att 24 a § i upphovsrätlslagen skaU ändras därhän, alt det i stadgarna omtalade tillhandahållandel av allmän handling utan hinder av upphovsrätt endast får ske på sätt som anges i 2 kap, 8 § tryckfrihetsförordningen.

Delta är givetvis också föredragande statsrådets mening. Han har direkt åsyftat delta med silt förslag, SkiUnaden är emellerlid den atl statsrådet och herr Lundberg har ohka uppfattningar om hur 2 kap, 8 § tryckfrihetsförordningen skaU tolkas, I della lagrum talas del om "allmän handling". Herr Lundberg menar att stadgandet endast skall anses tUlämpligt på skriftlig handling, såvitt man kan utläsa det av motionen. Statsrådet har däremot i sin motivering tUl lagförslaget pekat på all utvecklingen i rättspraxis under senare år inneburit en utvidgning av handlingsbegreppet och atl också ljudupptagning i vissa fall kan anses utgöra allmän handling enligt tryckfrihetsförordningens mening. Herr Lundberg var också inne på den saken.

Att göra en sådan ändring i 24 a § som föreslås i motionen är uppenbarligen omöjligt. Några tolkningsregler om vad som skall förstås med begreppet "allmän handling" i tryckfrihetsförordningen hör givetvis inle hemma i upphovsrätlslagen och skulle för övrigt bli helt verkningslösa, eftersom tryckfrihetsförordningen i egenskap av grandlag har högre slalsrältslig valör än upphovsrättslagen har.

Utskottet har i belänkandet understrukit att den föreslagna 24 a § upphovsrättslagen inte bör uppfattas som någon principiell nyhet utan närmast får ses som en erinran om tryckfrihetsförordningens existens och därmed en lagleknisk förbättring, ett i upphovsrätlslagen infört klarläggande. Såsom utskottet närmare utvecklat på s. 36—38 i betänkandet bör man nämligen eftersträva en lagteknisk samordning meUan tryckfrihetsförordningens och upphovsrättslagens olika regelsystem. Om riksdagen inte skulle anta den föreslagna 24 a § - jag gör det tankeexperimentet - skulle detta inle medföra någon avgörande förändring; det

skulle endast innebära atl en oreglerad lagteknisk konfUkl mellan tryckfrihetsförordningen och upphovsrätlslagen skulle beslå. Tryckfrihetsförordningens dignitet av grundlag medför emellertid all tryckfrihetsförordningen i tveksamma faU får företräde framför författningsbestämmelser av lägre slalsrältslig valör. Om 24 a § skulle utgå ur förslaget, skulle del visserUgen kunna uppslå risk för alt en myndighet av oförslånd skuUe vägra alt på begäran tillhandahålla avskrift av en allmän handling under åberopande av upphovsrättslagens bestämmelser om upphovsmannens ensamrätt alt mångfaldiga silt verk, men om saken skulle ställas på sin spels i domstol skulle reglerna om allmänna handlingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen ges företräde så all skyldighet all tillhandahålla avskrift skuUe anses föreligga.

Jag vUl också påpeka alt herr Lundbergs tolkning av 2 kap. 8 § tryckfrihetsförordningen slår i direkt strid med det av riksdagen nyligen såsom vUande antagna förslaget om ändringar i andra kapitlet tryckfrihetsförordningen. Enligt della förslag skaU det fr. o. m. den 1 juli 1974 uttryckligen framgå av tryckfrihetsförordningen att vad som där sägs om allmän handling också skall tillämpas på ADB-upptagningar och andra upptagningar av teknisk natur, t. ex. mikrofilm och fonogram. Jag hänvisar lill vad utskottet har sagl på s. 40 i betänkandet.

Äv herr Lundbergs motion framgår atl vad han syftat tUl är alt i första hand bereda ett sekretesskydd för de till innehållet i vissa fall ganska känsliga fonogramsamhngar som finns hos dialekt- och ortnamnsarkiven och svenskt visarkiv, som sedan den I juli 1970 är en statlig myndighet och alltså är underkastad lagsliflningen om allmänna handlingars offenlhghel.

Herr Lundbergs motion innehåller - det vill jag gärna säga - ett värdefuUt påpekande, sett från kulturpolitisk synpunkt. Utskottet har också helt delat herr Lundbergs uppfattning all del är mycket angelägel all bereda ett lämpligt utformat sekretesskydd för DOVÄ:s samlingar av inspelningar. Och del är del väsentliga i herr Lundbergs motion. Ulskollet har sökt tiUgodose del genom motionen aktualiserade skyddsbehovet pä det enda sätt som står tUl buds i detta lagstiftningsärende, nämhgen genom alt påfordra ändringar i sekretesslagstiftningen. Utskottet har därför föreslagit all riksdagen skaU ge Kungl. Maj:l lUl känna att frågan om inskränkningar i offentlighetsprincipen såvitt avser DOVÄ:s inspelningar bör utredas närmare, i första hand av offentlighets- och sekretesslagsliflningskommiltén, och alt förslag härom bör föreläggas riksdagen före den 1 juli 1974, dvs. den dag då ändringarna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen beräknas träda i kraft.

Vi har alltså i hög grad sökt tUlmötesgå motionären och gjort det på det sätt som är vanligt då en utredning redan arbetar på ett område som läcks av ell motionsyrkande.

Jag yrkar bifall till ulskotlels hemställan.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Godkännande av vissa internationella överenskommelser på den intellektuella äganderättens område, m. m.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Godkännande av vissa internationella överenskom melser på den in t el le k-hiella äganderättens område, m. m.

136

möjligheter alt skapa ett sådant.

Det är riktigt atl upphovsrätlslagen är en civillag, medan tryckfrihetslagen är en grundlag. Eftersom den nya tolkningen ännu inte blivit beslutad och godkänd av riksdagen i grundlagsenlig ordning, har dessa principer endast kommit lUl uttryck i form av en tolkning av juristerna. Del är själklart all dessa olika värden är så pass väsentliga, ur både samhällelig och annan synpunkt, att de måste beaktas.

Vad del gäller är frågan vad vi avser med begreppet offentlig handling. Fram tUl dess att vi i grundlagsenlig ordning fattat beslutet gäller, såvitt jag förstår, endast vad som kan inläggas i del gamla begreppet. Mig veteriigt har det aldrig skett någon grandlagsändring på dessa punkter, och det är väl ganska angelägel alt det nu blir en ändring.

Jag skulle därför viha ställa en dhekl fråga till representanten för departementet: Kan man förutsätta att det i god tid innan denna tolkning blir grundlagsenligl fastsläUd kommer en proposition som tillgodoser de synpunkter som framförts från bl, a, utskottet och i motionen och som gör det möjligt atl fortsätta denna verksamhet? Dessa arkiv är beroende av alt få fortsätta all bedriva verksamheten så snabbi som möjligt, eftersom de som skall bidra med musik och annat är ganska ålderstigna. Vi behöver därför nu ha skyddet för atl kunna rädda väsenthga värden i detta sammanhang.

Herr WIKLUND i Stockholm (fp):

Herr talman! Med anledning av vad herr Lundberg nu sagl vill jag bara understryka atl utskottet har arbetat utifrån den direkta förutsättningen att del skaU kunna bli en ändring i sekretesslagstiftningen före den 1 juli 1974,

Om man myckel strängt formellt tolkar tr-yckfrihetsförordningen, har väl herr Lundberg rätt i alt den nya tolkningen rent lagmässigt inte föreligger förrän den andra prövningen av lagändringen har skett i kammaren. Men del är som sagl vår utgångspunkt alt behovet av sekretesskydd kring dessa arkiv skall åstadkommas snarast möjligt och i varje fall före den 1 juU 1974,

Jag vUl slutligen påpeka att utskottsbetänkandet är enhälligt.

Herr LUNDBERG (s):

Herr lalman! Jag är lacksam för det senaste tillägget. Jag förutsätter nämligen alt etl enhälligt utskott har begärl hos Kungl, Maj:t att Kungl, Majt skall tillgodose de önskemål som har kommit till uttryck i della sammanhang.

Jag håller med om alt jag är väldigt noga med grandlagen; För mig är grundlag någontmg som enskUda riksdagsmän, regering eller domstolar inte får handha och tolka hur som helst. Jag har givit ullryck för detta i en molion med anlednmg av förslaget till ny grundlag, beträffande vilket jag måste säga rent ut att jag vid en hastig genomläsning av detsamma inte har kunnat skilja på om del är fråga om grundlag eller vanlig lag. För mig skall det som slår i grundlag föhas. Det skall varken domstolar eller andra kunna ändra på. Det är en rUcsdagens rättighet. Det är inte myndigheternas sätt att tolka grundlagen som skaU komma tUl uttryck.

Jag fattar det som om utskottet tydligt sagt vad del önskar i detta

Föredrogs lagutskottets betänkande nr 16 i anledning av Kungl, Maj:ls proposition 1973:70 angående mångfaldigande av litterära och konstnärliga verk inom utbildningsväsendet, m, m,, järnte motion.

Genom en den 9 mars 1973 dagtecknad proposition, 1973:70, hade Kungl, Maj:t under åberopande av utdrag ur statsrådsprotokollet över utbildningsärenden föreslagit riksdagen att

1, bemyndiga Kungl, Maj:l alt, såvitt gällde skyldighel för staten att utge ersättning för kopiering, godkänna avtalet om skolornas grafiska och fotografiska mångfaldigande,

2, medge alt ersättning enhgt avtalet fick bestridas ur anslaget Bidrag til! di-iflen av grundskolor m, m.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen föreslås att riksdagen godkänner att staten utger ersättning i enhghet med ell avtal om skolornas grafiska och fotografiska mångfaldigande. Enligt avtalet får lärarna vid bl, a, grundskolan, gymnasieskolan och lärarulbUdningsanstallerna räll alt i viss utsträckning folokopiera eller på annal sätt mångfaldiga litterära och konstnärliga verk saml fotografier, 1 ersättning härför betalar staten till företrädar-e för berörda upphovsmän m, fl, i regel 1 öre per kopiesida. För budgetåret 1973/74 beräknas denna ersättning utgå med 1,2 miljoner kronor,"

1 detta sammanhang hade behandlats motionen 1973:1662 av fru Sundberg (rn) och herr Nordstrandh (m).

Utskottet hemställde

atl riksdagen med bifall lill propositionen 1973:70 och med avslag pä motionen 1973:1662 skulle

A, bemyndiga Kungl, Maj:t all, såvitt gällde skyldighet för staten all
utge ersättning för kopiering, godkänna avtalet om skolornas grafiska och
fotografiska mångfaldigande,

B, medge att ersättning enligt avtalet fick bestridas ur anslagel Bidrag
till driften av grundskolor m, m.

Reservation hade avgivils av herrar Lidgard (m) och Winberg (m) som ansett att viss del av utskoffefs yttrande skuhe ha av reservanterna angiven lydelse.

137

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Mångfaldigande av Utterära och konstnärliga verk inom u tbildningsväseii-det, m. m.

138

Herr LIDGARD (m):

Herr lalman! Slalen har träffat ett avtal med företrädare för publicister i vidsträckt bemärkelse, förläggare och andra om lärares rätt alt mångfaldiga skrift o, d, för atl användas inom skolväsendet. Jag tycker del är myckel bra alt man har kunnat komma fram tUl ett sådant här avtal, därför att jag vel atl lärare, .som har behövt mångfaldiga olika saker i sin undervisning, aUtid har varit htet tveksamma om var gränsen går mellan vad de får lov att göra och vad som är förbjudet i detta sammanhang. Det blir säkert med litet lättare samvete man nu kommer att göra detta arbete.

Bland de publicister och andra som är berörda av detta avtal är också Sveriges Radio, som genom sin utbildningsavdelning publicerar en del läromalerial, skrifter, läroböcker och annal. För denna och annan verksamhet uppbär Sveriges Radio redan i dag ett visst statsanslag på ungefär 20 miljoner kronor,

1 en motion har uppmärksammals att det, om del träffade avtalet föhs till punkt och pricka, måhända förehgger en viss risk för alt Sveriges Radio skulle kunna få dubbelersältning för sill arbete med läroböcker och liknande. Man skall inle överskatta de belopp som det kan röra sig om, men även om de är obetydliga skall man väl bara ha ersättning från ett håll.

Med hänsyn tUl atl det är ell avtal som berör många parter - Sveriges Radio är bara en av dem - kan man naturligtvis inte yrka avslag på detta avtal, som är bra från allmän synpunkt sett.

Del finns i betänkandet en enda mening som vi inle ansett oss kunna instämma i, en mening som uttalar en självklarhet: "1 samband med att riksdagen anvisar anslagsmedel för dessa ändamål står det givetvis riksdagen fritt att vid prövningen taga hänsyn lill den ersättning Sveriges Radio må ha uppburit på grund av förevarande avtal," Ja, det är väl klart att del står Sveriges riksdag fritt all göra det, men det krävs då ett initiativ inom riksdagen på ett eller annat sätt. Enligt reser-vanternas mening bör den här prövningen ske på ett tidigare stadium, i samband med budgetberedningen i regeringen. Det är där man skall la fram de sifferuppgifter som finns för atl man skall kunna komma underfund med om det är någon anledning alt la hänsyn lill de ersättningar som Sveriges Radio må ha uppburit.

Det är ingen stor skillnad mellan reservanterna och utskotlsmajoriteten, men jag har ändå velat framföra del här och yrka bifall lill vad vi reservanter har framhållit.

Avslutningsvis, herr talman, vUl jag säga alt jag tror alt del kommer ul myckel gott av detta avtal. Men jag vill också peka på att det är förenat med en viss risk, sett från lärarsynpunkt. Den ersättning som skall utgå kan väl beskrivas på det sättet all del rör sig om ungefär 1 öre per kopia, och den skall räknas ul på ell visst sätt. Man måste låta vissa lärare på vissa skolor bokföra hur många kopior som framställs för utbildningsändamål, och det är klart all driver man den knappologin för långt, så lägger man en räll betydande arbetsbörda på lärarpersonalen. Jag hoppas att skolans huvudmän, dvs, kommunerna, skall hitta på lösningar som gör alt det inle läggs en ny och betydande arbetsbörda på lärarna.

Herr WIKLUND i Stockholm (fp):

Herr lalman! Jag vUl först understryka vad herr Lidgard lät antyda, nämligen alt hemställan i betänkandet om avslag på motionen är enhällig. Reservationen gäller alltså bara utformningen av etl stycke i motiveringen.

Grunden för motionsyrkandet är att Sveriges Radio får statsanslag för sin skolprogramverksarnhel. Motionärerna anser därför alt man inom undervisningsväsendet bör kunna få kopiera skolradiohäften ulan att belasta statsverket med några extrakostnader. Utskottets majoritet har framhållit att i samband med att riksdagen anvisar anslagsmedel för skolprogramverksamheten del givetvis slår riksdagen fritt alt ta hänsyn Ull den ersättning som Sveriges Radio må ha uppburit på grund av det avtal som det nu gäller.

De båda reservanterna, som aUtså ansluter sig till yrkandet om avslag på motionen, har i stället föredragit en skrivning som innebär alt riksdagen vid anslagsprövningen bör beakta den ersättning som Sveriges Radio må ha uppburit på grund av avtalet.

Man bör då Ull en början observera all del endast är Sveriges Radios skolprogramverksamhet som finansieras med skallemedel. Del tryckta studiematerialet, som framställs i anslutning tUl dessa program, produceras inom ramen för Sveriges Radios/örtogiverksamhel, Denna verksamhet är själfinansierad, och Sveriges Radio säljer enligt uppgift tryckt material tUl skolorna för 10 å 11 mihoner kronor per år. Det är beträffande della studiematerial som kopieringsrällen får utövas enligt de närmare bestämmelser, som avtalet, såvitt avser Sveriges Radio, innehåller.

Enligt vad jag inhämtat har man på Sveriges Radio ingen bestämd uppfattning om hur mycket pengar som kan komma alt inflyta tUl förelaget på grund av avtalets ersättningsbestämmelser. Delta beror på all man inle säkert kan bedöma vilken omfattning kopieringsverksamheten har inom skolorna i dag. Man väntar sig dock enligt uppgift inga betydande belopp. Jag har vidare fått den upplysningen atl man inom Sveriges Radio ännu inte närmare tagit ställning till vad som skall ske med den ersättning som kommer all tillfalla företaget. För del fall alt det kopierade materialet framställts av fast anställd personal inom företaget, torde ersättningen komma atl inflyta i företagets allmänna budget. Enligt vad jag erfarit är del emellerlid endast undantagsvis som material av detta slag framställs av den fast anställda personalen. Den helt övervägande delen av sludiemalerialel utarbetas enligt uppgift av personer som inte är anställda vid företagel. I dessa fall har man inom Sveriges Radio åtmmstone preliminärt utgått från alt respektive författare skall uppbära den ersättning som inflyter. Någol beslut i den frågan föreligger dock ännu inle enligt vad som har upplysts. Hittills har ämneslärare och andra som del här är fråga om engagerats för sina uppdrag vid Sveriges Radio genom engångsavtal som innefattar ett arvode ett för allt. Det är således inte fråga om royaltyavtal. De avtal som hittills använts anvisar heller ingen lösning av hur man skall förfara med den ersättning som tillfaller Sveriges Radio enligt det avtal vi nu diskuterar.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras all man inom Sveriges

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Mångfaldigande av Utterära och konstnärliga verk inom utbildningsväsendet, m. m.

139

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Mångfaldigande av Utterära och konstnärliga verk inom utbildningsväsendet, m. m.

140

Radio ännu inte är på det klara med vad som skall ske rned den ersättning som kommer alt lUlfalla förelaget enligt avtalet. Man har inte heller någon uppfattning om hur stort detta belopp kan bli och hur står andel därav som kommer alt stanna inom förelaget. Man anser dock all del inle kan röra sig om några större belopp.

Om det så småningom skulle visa sig all Sveriges Radio tillförs större belopp på grund av avtalet är jag för min del ense med reservanterna om att detta givetvis bör beaktas i samband med anslagsbevillning lUl Sveriges Radio.

1 nuvarande läge, när man inte vet någol bestämt på denna punkt, tycker jag emellertid atl reservanternas skrivning för litet för långt och, litet tillspetsat uttryckt, kunde träda för när vissa producenters ersättning enligt avtalel.

Sedan vill jag gärna understryka vad utskottet förutsätter på s.3 i sitt belänkande - jag gör del i anslutning lill vad herr Lidgard sade i slutet av sitt anförande - nämligen "att den praktiska tillämpningen av redovisningssystemet föhs med all uppmärksamhet från skolöverstyrelsens sida i syfte all skapa så enkla och arbetsbesparande rutiner som möjligt".

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Fru ÅSBRINK (s):

Herr talman! Kungl. Maj:ts proposition nr 70 och lagutskottels belänkande nr 16 innebär att vi äntligen får en lösning på ell problem som man på skolhåll länge gått omkring som katten kring het gröt.

Glädjen över atl frågan nu las upp till ell avgörande grumlas lyvärr avsevärt av att den praktiska sidan av saken, dvs. verkställandet av det beslut riksdagen går atl falla, i realiteten kommer atl innebära en betydande ökning av den arbetsbelastning som vår-a läroanstalters kanslier redan har.

Redovisning och statistik av alla de slag belastar redan utomordentligt hårt och i ständigt växande mängd våra skolor. Med tanke på de tunga utgifter som kommunerna redan bär för sina undervisningsanstalter är det förståeligt om man på den kommunala sidan inte är särskilt hågad alt för de ökande arbetsuppgifterna i motsvarande takt också utöka personalen.

I det föreliggande avtalets 11 § och bilaga A lUl avtalet, för all inle tala om prolokollsanteckningarna, som utgör bilaga B, om själva redovisningssystemel ser den som är förtrogen med arbelel på ett skolkansli ytterligare en kraftig belastning för de skolor som av SÖ utses som redovisningsskolor.

Man har tUls vidare så alt säga sopat problemet under mattan och talat om att det bara behövs en lista som läggs ut vid stencilapparalen. Jag tror dock all de flesla som studerar s. 12 i lagutskottets betänkande, där grunderna för registreringen och alla deras olika kategorier redovisas, inser hur omfattande della redovisningssystem bhr.

Det är, herr talman, att hoppas att SÖ handlägger denna fråga på ett sådant sätt alt mesta möjliga grad av irritation kan undvikas och atl urvalet av redovisningsskyldiga undervisningsanstalter fördelas så att inte en och samma skola belastas vid alla tillfällen. Skolan bär på det hela taget utan klagan den aUtmer ökande byråkratiska blankeltbördan, men

till slut når man en gräns där t. o. m. ett halmstrå knäcker kamelens rygg. Nr 83

Jag har, herr lalman, inget yrkande, men jag vill uttala den förhopp- Qnsdaeen den

ningen all SÖ och övriga berörda myndigheter vid ärendets fortsatta g mai 1973

handläggning klart skall inse att man pålägger ett stort antal undervis- —;-

ningsanstaller ell drygt merarbete, som kan komma att kräva personal- ' nondikapp-

förstärkning till redan i dag hårt arbelsbelastade skolkanslier. ' *

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i r-eser-vationen av herrar Lidgard och Winberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 8 Föredrogs socialutskottets betänkande nr 10 i anledning av motioner angående vissa rättssäkerhets- och informationsfrågor m. m. inom sjukvården.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9 Vissa handikappfrågor

Föredr-ogs socialutskottets betänkande nr 12 i anledning av motioner om vissa handikappfrågor.

I detta betänkande behandlades motionerna

1973:81 av fru Marklund m. fl. (vpk) vari hemställts atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla om skyndsam utredning samt förslag om åtgärder lill stöd för personer med dövhet som handikapp,

1973:427 av herr Helén rn. fl. (fp) vari såvitt här var i fråga hemställts att riksdagen beslutade atl hos Kungl. Maj:t begära all förslag till en landsomfattande karlläggning av och åtgärder för flerhandikappades problem framlades,

1973:664 avherrar Rask (s) och Fridolfsson i Rödeby (s),

1973:666 av fru Skantz m.fl. (s) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om en ulr-edning rörande ekonomiska och andra åtgärder till stöd för flerhandikappade samt

1973:1208 av fru Normark m. fl. (s).

Utskottet hemställde

A. alt riksdagen beträffande en utredning om åtgärder för de döva
skulle avslå motionen 1973:81,

B. att riksdagen beträffande utredning om de flerhandikappades
problem i anledning av motionen 1973:427, såvitt nu var i fråga, och
motionen 1973:666 gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

C. atl riksdagen beträffande uppmärksammande av de färgblindas

problem skulle avslå motionen 1973:664, 141

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa handikappfrågor

142

D. atl riksdagen beträffande vissa miljöproblem för allergiska barn skulle avslå motionen 1973:1208.

Reservation hade avgivits beträffande en utredning om åtgärder för de döva av herr Hagberg (vpk) som ansett atl utskottet under A bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:81 hos Kungl. Maj:l skulle anhåUa om skyndsam utredning saml förslag om åtgärder tUl stöd för personer med dövhet som handikapp.

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! I motionen 81 lar vänsterpartiet kommunisterna upp några brännande problem för de personer som har dövhet som handikapp. Vi önskar en skyndsam utredning och förslag lUl åtgärder, och vi har visat atl det bästa vore att samhället kom lill rätta med problemen genom en omsorgslag för döva.

Utskottet redovisar i silt belänkande nr 12 mycket ulförUgl alla de existerande utbildningsmöjligheter och andra anordningar som syftar till atl underlätta de dövas kommunikation med omvärlden, i vad gäller både barn och vuxna. Utskottet nämner också alla olika hjälpmedel som står till förfogande liksom den försöksverksamhet med tolkar som förekommer.

Likaså får vi veta atl andra motioner, som hänvisats till kultur- och utbildningsutskotten, har väckts, där frågan om teckenspråket las upp i vad gäller både de dövas föräldrar och utbildningen av lärare.

Herr talman! Jag tycker alt just denna omfattande redovisning av en mängd olikartade åtgärder av de mest skiftande slag tydligare än någol annat visar, hur mångfasellerad verksamheten för all hjälpa de hörselskadade är och dessutom hur rätt vi har när vi i vår molion krävt en utredning, någol som skulle kunna betyda en värdefull samordning av alla goda initiativ. Med del sagda vill jag alltså inte alls förneka atl man har gjort en hel del och tagit goda initiativ för alt lösa problemen, men jag vill ändå hävda att problemen tyvärr ännu inte är lösta.

För att alla åtgärder skall kunna komma lill maximal nytta för de handikappade krävs helt enkelt en vettig samordning. T. ex. ser vi ju alt skilda utskott behandlar olika frågor som ändå alla syftar till samma sak, nämligen all hjälpa de hörselskadade.

I den utredning vi har föreslagit kan en ändamålsenlig samordning komma lill stånd. Där kan representanter för de dövas organisationer ingå, och där kan också de krav som vi har ställt i vår molion tas upp lill behandling.

Och de krav som vi har slälll i vår molion är myckel vikliga. Vi vill bl. a. alt ell dövt barns hörselskada uppmärksammas så tidigt som möjligt och alt föräldrar lill döva barn får handledning i all förstå handikappet, kan lära sig teckenspråket och skaffa sig kunskaper om hur man ger barn en sä intensiv språkslimulering som möjligt. Vidare vill vi all undervisning för hörande barn i teckenspråket ges redan i småskolan och alt de döva barnen skall få tillfälle all så tidigt som möjligt komma i förskola, där huvudvikten måste läggas på kommunikationen i och med teckenspråket.

Slutligen kräver vi att samhället skall medverka till all teckenspråket blir känt och tUlgängligt för alla; en början skulle kunna vara att alla som arbetar i sociala yrken får en grandkunskap i teckenspråket.

Alla de här vitala problemen kan en utredning la upp och bereda för all på så sätt komma fram Ull goda lösningar. En samordning av alla åtgärder och möjligheter kan förverkligas med en sådan omsorgslag som vi nämner i vår molion, men då måste man först ha en utredning — och den utredningen önskar vi.

Vi vidhåller alltså uppfattningen att en utredning i detta fall är högst nödvändig trots allt som görs. Jag ber med hänvisning lill vad jag sagl all få yrka bifall till reservationen som av herr Hagberg fogals lill socialutskottets belänkande nr 12.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa handikappfrågor

Fru NORMARK (s):

Herr talman! I detta utskollsbetänkande behandlas bl. a. motion 1208, som väckts av mig och några medmotionärer. Motionen lar upp de allergiska barnens svårigheter när de kommer lill skollokaler av olika slag och far kontakt med ämnen som de är överkänsliga mot. Vi menar all i lokaler som slår dhekl under samhällets ansvar borde del snabbi kunna göras förbättringar för att allergiska barn utan hinder skaU kunna delta i samvaro med kamrater och i undervisningen.

Samvaron med andra barn är kanske den viktigaste delen och bör på alla sätt underlättas för de barn det här är fråga om. Därför bör valet av inredningsdetaljer ske med hänsyn till delta, och aUergiframkaUande material undvikas. För en del barn kan kontakt med kamrater som i hemmet har pälsbärande djur vara tillräcklig för all utlösa exempelvis astmaanfall.

Man vet för litet om aUa de problem som aktualiseras i motion 1208, och därför vUl vi ha en utredning som särskilt har till syfte all snabbi förbättra miljön i daghem, förskolor och skolor och därmed minska de allergiska barnens besvär.

Ulskollet gör ingen invändning mol den skildring av problemen som ges i motionen. Utskottet nöjer sig emellertid med all ingående beskriva hur ritningsgranskning för daghem, lekskolor och fritidshem går lill. Denna granskning omfattar inte materialval för inredning, och del är enligt min mening en klar brist i handläggningen av lokalärenden. Del hade varit värdefullt om utskottet haft någon mening om den saken. Nu hänvisas lill Råd och anvisningar nr 184, Kommunen och barnstugorna, som utkom 1965. De förhållanden som då rådde är tUl stora delar inaktuella, eftersom en mängd nya material kommit, vilkas egenskaper vi inte känner lill. Är 1965 hade vi inte fåll den "löpeld" av exempelvis heltäckande mattor som senare spreds över golven i bl. a. skollokaler, och de mUjöproblem som därmed blev aktuella.

Ulskoltel påpekar också all SÖ 1971, med anledning av larm från skoUäkare, skrev lill skolmyndighelerna med en vädjan alt de Ulls vidare skulle inta en avvaktande hållning till rekommendation om bruk av heltäckande mattor i skolorna, detta med hänsyn Ull de hälsovådliga konsekvenser som kan finnas i första hand för allergisjuka barn. Nu tror jag all del är missvisande att enbart skjuta skulden på heltäckande mattor

143

Nr 83 — det är materialet i mattan som är av intresse. Del finns andra textilier

Onsdaeen den '-"' ' växter som bör undvikas.

9 mai 1973 angeläget att förbättra inle bara arbelsplatsmUjön utan även

—--------- ■_----- miljön i offentliga lokaler. På sådana platser bör man, förutom redan

PP nämnda ämnen, undvika dörrhandtag av krom och större blomsterupp-

• * sättningar. Dörrhandtagen av krom kan ersättas med dito av plast, som är

mindre allergiframkallande. Om möjligt bör luflreningsaggregat installeras.

Det viktigaste är emellertid att ändra attityden mot allergiker. I många fall betraktas t. ex. aslmaliska problem inle som en sjukdom ulan som pjosk och nervbesvär. Allmänheten måste få ökad förståelse för all den offentliga miljön i större utsträckning än hiltUls anpassas efter personer med allergiska besvär.

Utskottet har slutligen i sin långa och ingående behandling av motionen nämnt barnstugeulredningen, som i sitt belänkande har några rader om all man anser del "angeläget att olika miljökonsekvenser för barn med särskilda problem — lill vUka bl. a. allergiska barn hänförs -utforskas och bevakas centralt av tUlsynsmyndighelen i samarbete med bl. a. statens handikappråd samt lokall bevakas och åtgärdas av de lokala handikappråden".

Barnstugeutredningens belänkande bereds ju för närvarande i Kungl. Maj:ts kansli, och jag tycker mig ana att det underförstås i utskottets belänkande atl man förväntar atl något som tillgodoser motionen skall komma i den proposition som framläggs med anledning av barnslugeulredningens förslag.

Herr talman! Jag har inget yrkande men vill förbehålla mig rätlen all återkomma med förslag i della angelägna ärende, om inte den aviserade propositionen innehåller förslag som tUlgodoser motionen.

Fru SKANTZ (s):

Herr talman! Jag håller helt med fru Ryding om atl de döva som grupp har en speciell situation jämfört med andra grupper av handikappade. Risken för isolering är naturligtvis fortfarande stor, även om olika insatser gjorts för att bryta handikappades isolering. Men den isolering som de döva många gånger befinner sig i är svår atl bryta. De speciella svårigheter som de döva har är inle alllid så lätta för de hörande all sätta sig in i.

Eftersom dövheten främst yttrar sig som ell språkligt handikapp har samhällets insatser i första hand satts in i skola och undervisning.

För att underlätta de dövas situation har emellertid också utbyggnader skett på andra områden — det gäller exempelvis tekniska hjälpmedel och den år 1968 genomförda lolkhjälpen.

I motionen 81 av fru Marklund m. fl., som fru Ryding talat för,
föreslås en utredning, och vissa frågor tas upp som man tycker det är
angelägel all samhället medverkar lill all lösa. Det gäller bl. a., som fru
Ryding har sagt, att döva barns hörselskador uppmärksammas så tidigt
som möjligt, och del är även fråga om att föräldrarna får handledning för
all förstå handikappet. Jag tänker inte på nytt gå igenom de förslag som
144 finns i motionen. Men man säger — och del vill jag la upp - att det är

angeläget alt samhällsorganen här tar sitt ansvar för den situation de döva i dag befinner sig i och att del ansvaret bör formuleras i en omsorgslag för döva. En liknande formulering finns i reservationen, och även fru Ryding har talat för en omsorgslag.

Låt mig på en gång säga ifrån att Sveriges dövas riksförbund icke vUl ha en omsorgslag. I motionen framförs alltså förslag som inte har stöd av de dövas egen organisation. Enbart del är enligt min mening motivering nog för atl riksdagen skall avslå motionen 81, och jag yrkar bifall Ull utskottets hemställan.

Jag vill också erinra om all riksdagen 1970 behandlade en motion om omsorgslag för handikappade — den gången gällde del alla handikappade och aUtså inle enbart de döva. Andra lagutskottet, som behandlade motionen - vilken för övrigt också var ute på remiss hos en rad instanser - erinrade om den ändring som hade skett i socialhjälpslagen genom beslut 1968, atl det åvUar kommunerna all bedriva en aktiv uppsökande socialvård för alt tillgodose den enskildes behov av hjälp och bistånd. Jag vill direkt citera ur utskottets utlåtande: "Om skyldigheten att svara för åtgärder enligt lag eller annan författning vilar på staten eller landstingen, skall kommunerna förmedla kontakt mellan den vårdbehövande och det organ som svarar för vården. Härigenom har lagsliftarna lagt grunden tUl en samordning av samhäUets insatser för handikappade."

Jag tycker alt delta uttalande av andra lagutskollet och det beslut som riksdagen fattade år 1970 är någonting som står sig även 1973.

I motionen talar man också om det angelägna i alt det så tidigt som möjligt upptäcks om etl barn har nedsatt hörsel eller är dövt, och det är naturligtvis väldigt viktigt. Genom de kontroUer som sker på barnavårdscentralerna och genom fyraårskonlrollen upptäcks dövhet och hörselskada numera tidigt. Redan då barnet är 8—10 månader görs ell hörselprov, och vid 4—5 års ålder skall ett särskilt hörselprov göras av speciallränad personal. Enligt uppgift kommer socialstyrelsen också att verka för alt det s. k. BOEL-lestet - Blicken Orienterar Efter Ljud — används vid barnavårdscentralerna för att man skall kunna upptäcka om ett barn är hörselskadat redan när barnet är 7-9 månader. Jag skall inte ge mig in på att förklara BOEL-lestet, eftersom riksdagen för ungefär en månad sedan beslöt bifalla en molion rörande utbildning i testets teori och praktik.

Så snart hörselskada eller dövhet misstänks skall remiss ske till öronspecialisl, och man kan föralsalla alt föräldrarna får råd och anvisningar hur de skall kunna medverka till att kompensera barnet för förekommande hörselnedsällning eller dövhet.

Vad beträffar de mindre barnen skall en specialutbildad förskollärare eller hörselvårdskonsulent komma till hemmet, träna barnet och instruera föräldrarna hur de skall arbeta med sill barn. Förskoleverksamheten erbjuds också barnet, oavsett graden av hörselnedsällning och kan i princip omfatta barn från några månaders ålder upp till skolåldern. Del är naturligtvis mycket viktigt all barnen får en stimulerande språkmihö, och därför håller jag med om atl det är en fördel om såväl personalen som hörande och döva barn får lära sig teckenspråk. Man kan också länka sig att anställa -vuxna döva i sådana barnstugor där det finns döva barn.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa handikappfrågor

145

Nr 83 Teckenspråk lärs ut av dövföreningarna, av studieförbunden och

Onsdaeen den genom landslingens pedagogiska hörselvård. Sveriges dövas riksförbund

9 mai 1973 ' samarbete med Sveriges dövtolkares förening utarbetat en tecken-

—------------------ ordbok som innehåller tecken för ungefär 1 200 ord. Sveriges dövas

Vissa handikapp- riksförbund har etl kurshäfte med 24 lektioner. Flera av oss har kanske
■ * också uppmärksammat alt TRU producerar en kurs i svenska just för

döva. Vuxenutbildningen planerar även en kurs i TV under 1974/75. Det sker alltså en del när del gäller atl få såväl föräldrarna som de döva barnens och även de döva vuxnas omgivning att lära sig teckenspråket. Sveriges dövas riksförbund vill att teckenspråket skall vara obligatoriskt på skolschemat för döva barn i för- och grundskolan, därför atl man önskar få ett vackert och enhethgt teckenspråk.

För dem som vUl lära sig teckenspråket finns del alltså möjligheter genom olika kurser och TV-program.

Med vad jag här anfört har jag velat erinra om vad som sker på olika områden för atl förbättra förutsättningarna för kommunikation mellan döva och omvärlden. Enligt ulskollets mening finns del inget behov av en särskild utredning i detta fall. Man bör kunna förbättra de dövas situation genom aktivering av olika samhäUsorgan som redan nu har Ull uppgift atl sköta de frågor som nämns i motionen. Fru Ryding talade om att olika utskott här i riksdagen har fåll all behandla motioner som gäller de döva, men om man vill ha tUl stånd en ändring i fördelningen av motioner bör man väl kunna få del ulan all göra en speciell utredning. Det väsentliga för mig är att när Sveriges dövas riksförbund inte vUl ha någon omsorgslag, så tycker jag inle heller att riksdagen skall fatta något beslut därom.

Fru Normark log upp frågan om de problem som kan möta de allergiska barnen. Det är naturligtvis inte tillräckligt atl man ändrar barnens hemmiljö, man måste också se tUl att mihön i daghem, lekskola och skola är sådan att barnen inte utsätts för besvär. Och visst kan själva inredningen, t. ex. viss målarfärg, möbelstoppning, krom, nickel eller annat, vara besvärande för de allergiska barnen, men som fru Normark sade kan också blommor samt bok- och björkkvistar vara det, liksom även uppstoppade djur och levande pälsdjur samt fåglar. För barnen i skolan kan skollunchen bh ett problem.

De allergiska barnens mihö måste förbättras, och det innebär ofta atl man får ta bort ämnen som verkar irriterande. Men delta kräver förståelse från kamraternas sida, från kamraternas föräldrar och från personalens sida. Man måste ge information om allergiframkallande ämnen, om hur bl. a. skolmiljön skall vara utformad för atl barn med djurallergi, pollenallergi, födoämnesallergi eller kontaktallergi skall kunna hållas så symtomfria som möjligt. Men de flesla av de här problemen kan lösas i samförstånd med föräldrar, lärare, skolhälsovård och den läkare som behandlar barnen.

Informationen är viktig, och jag vill nämna en studiehandledning som

har getts ut av Riksförbundet mot allergi. Studiehandledningen heter

AUergiska barn. Folksams sociala råd har gett ul en skrift, Astma hos

barn.

146 Motionärerna vill ha en utredning om möjligheterna alt förbättra

mUjön för de allergiska barnen. Det är alldeles rikligt atl vi i utskottets Nr 83 betänkande har nämnt vad socialstyrelsen har sagl i sina Råd och Qnsdaeen den anvisningar och vad skolöverstyrelsen har sagt vid olika tillfällen. Men en g • .q-,

sak nämnde inte fru Normark - och den tycker jag är väsentlig —----------------

nämligen att utskottet också påpekar att SPRI håUer på atl göra en Vissa handikapputredning om heltäckande mattor. Jag tror all alla inom skolan och flagor sjukvården väntar med stort intresse på utredningens resultat.

Del har således, menar ulskollet, när del gäUer såväl förskola som det allmänna skolväsendet lämnats anvisningar om hur man skall kunna la hänsyn Ull allergiska barns besvär. Utskottet har inle funnit alt det behövs en särskild utredning för atl förbättra allergiska barns situation på dessa områden. Jag tror atl det ligger mycket i del som fru Normark sade - all del är fråga om attityden lUl dem som är aUergiska. Därvidlag har vi alla en möjlighet all hjälpa Ull, var och en på sitt sätt. Det behövs en mer positiv inställning lUl de förändringar som kan bli nödvändiga för atl de som är allergiska skall kunna vara tillsammans med dem som inle är allergiska.

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! Jag har med intresse lyssnat tiU fra Skantz' anförande, där hon redovisade allt det som gjorts och görs för att hjälpa dem som har dövhet som handikapp. Jag är medveten om detta, och det sade jag också i milt första anförande. Vi vill emellertid ha en bättre samordning.

Det framgick av fru Skantz' anförande atl de dövas förening inte vill ha en omsorgslag. Vi har begagnat ordel omsorgslag i motionen, och jag använde också detta i mitt anförande. Men jag tycker inte all man skall hänga upp sig jusl på ordet. Man kan kalla det vad som helst, och det är just ordet omsorgslag som är så stötande. Del -viktigaste är att vi får ett paket som innehåller allt som kan behövas för all integrera de döva i vårt samhälle. Paketet behöver också innefatta den uppsökande verksamheten, som det ibland kan vara htet si och så med. Man skall väl ändå inle nu för liden gömma dem som är födda med ell handikapp, i detta fall dövhet, ulan vi skall ge samhället möjlighet atl söka upp dessa barn och få dem integrerade på ett förståndigt och rikligt sätt.

Jag skall inle alls fasthålla vid själva ordel "omsorgslag" om del är della man finner så stötande. Kalla det hela för någonting annal, men gör ett paket som inbegriper alla dessa åtgärder. Då tror jag alt de döva och andra handikappade — både ■vuxna och barn - på bästa sätt kommer att bli hjälpta.

Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till reservationen.

Fru SKANTZ (s);

Herr lalman! Jag håller med fra Ryding om atl den uppsökande verksamheten är väsentlig. Jag erinrade - låt vara Utet kortfattat — om del som ändå görs från samhällets sida när det gäller barnavårdscentraler m. m. för att tidigt uppmärksamma hörselskada eller dövhet.

Jag vUl också påminna om bestämmelsen i socialhjälpslagen att
kommunerna skall bedriva en uppsökande verksamhet. Jag är väl
medveten om alt den verksamheten kommit i gång i olika omfattning i de 147

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Vissa handikappfrågor

olika kommunerna, men del problemet löser man inte med en utredning — där bör man i stäUel vara aktiv när del gäller alt få kommunerna all salsa mer på den uppsökande verksamheten.

Det är riktigt atl samordningen är myckel väsentlig. Låt mig bara erinra om all vi sedan två år tillbaka håller på all inrätta kommunala handikappråd och länshandikappråd i della land och att vi också fått etl statens handikappråd. Dessa råd har jusl Ull uppgift alt samordna, att komma med det paket som fru Ryding talar om.

Det väsentliga är väl ändå all den som är döv, hörselskadad eller handikappad över huvud laget verkligen kan få del av den service och den hjälp som samhället kan lämna. Råden har, menar jag, en myckel betydelsefull uppgift när del gäller atl samordna de olika insatser som görs.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Propositioner gavs på bifall till dels ulskotlels hemställan, dels r-eservalionen av herr Hagberg, och förklarades den förra propositionen vara rned övervägande ja besvarad. Sedan fru Ryding begärl volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialulskotlels hemslällan i

betänkandet nr 12 punkten A röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Hagberg.

Vid orni-östning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Ryding begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 295

Nej - 16

Avstår - 4

Punkterna B-D

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 10 Meddelande ang. plena onsdagen den 9 och torsdagen den 10 maj

§ 11 Föredrogs socialulskotlets belänkande nr 13 i anledning av Nr 83

propositionen 1973:85 angående utgifter på tilläggsslal 111 till riksstaten Qnsdaeen den

för budgetåret 1972/73 i vad avser anslag inom socialdepartementets g niai 1973
verksamhetsområde.

Arbetstidsfrågor

Ulskollets hemställan bifölls.

§ 12 Arbetstidsfrågor

Föredrogs socialutskottets belänkande nr 14 i anledning av motioner om arbetstidsfrågor.

1 detta betänkande behandlades motioner-na

1973:290 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställts

A. att riksdagen skulle uttala sig för en fortsalt sänkning av
arbetstiden och hos regeringen anhålla om ulredning och förslag om att
arbetstiden sänktes till 35 limmar per arbetsvecka,

B. all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag om
omedelbar sänkning av arbetstiden för

a) kontinuerligt skiftarbete till 33,6 timmar per arbetsvecka saml all de som arbetade i storhelgsdrifl för varje arbetad storhelgsdag skuUe erhålla en ledig dag jämställd med semester,

b) övriga skiftarbetare, som skulle tillerkännas en till 35 limmar i veckan sänkt arbetstid,

c) underjordsarbetare, som skulle erhålla en arbetstidsförkortning till 35 limmar per arbetsvecka,

d) arbetare inom transport- och servicenäringarna med oregelbundet
arbete, sorn skulle jämställas med skiftarbelare och erhålla en till 35
timmar sänkt arbetsvecka, samt

1973:661 av herr Fransson m. fl. (c) vari hemställts atl riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde förslag om förkortning av arbetstiden till 36 timmar per vecka för dem sorn var sysselsatta i kontinuerlig drift.

Utskottet hemställde

A. atl riksdagen beträffande en generell sänkning av arbetstiden skulle
avslå motionen 1973:290 i motsvarande del,

B. att riksdagen beträffande förkortning av arbetstiden för vissa
arbetslagargrupper skuUe avslå motionen 1973:290 i motsvarande del och
motionen 1973:661.

Reservationer hade avgivils

1. beträffande en generell sänkning av arbetstiden av herr Hagberg (vpk) som ansett atl utskottet under A bort hemställa,

all riksdagen med bifall till motionen 1973:290 i motsvarande del gav
Kungl. Maj:t till känna vad reservanten anfört, 149

150

Herr HAGBERG (vpk):

Herr talman! Vi skall i dag behandla en motion från vänsterpartiet kommunisterna med krav på arbetstidsförkortning. Utskottet har avstyrkt denna och sagt all frågan skall behandlas i samband med en stor arbelsmUjöutredning. Utskottet erinrar därvid om att riksdagen nyligen har uttalat sig för att pensionsåldern sänks. Atl de borgeriiga vill föra ett sådant resonemang kan man möjligen förslå, men att den socialdemokratiska delen av utskottet förfaller lUI den argumentationen har man svårare atl förstå.

Man blir litet fundersam när man ser på de totala förhållandena på arbetsplatsen och får veta att frågan om arbetstidsförkortning skall hänskjutas lill en obestämd prioritering. Det finns nämligen här bara kvar att välja mellan atl prioritera arbetarna och att prioritera kapitalet. Enligt den prioritering via socialdemokraterna som hittills kommit till stånd har arbetarna bara sett all socialdemokraterna har öst gåvor och subventioner över bolagsherrarna.

Det framgår också av utskottets betänkande atl det saknas resurser för prioriteringen. Socialdemokraterna brukar ju säga att man skall skapa resurser, men del vill man tydligen inle göra i della fall. Nej, huvudfrågan slår kvar: VUl man uppfyUa arbetarnas krav på drägliga arbetsförhållanden, eller vill man fortsätta att göra som man gör för närvarande, nämligen bara lyssna till bolagsherramas klagolåtar?

Det behövs otvivelaktigt en arbetstidsförkortning. I år har sista etappen genomförts i den arbetstidsförkortning till 40 timmar som tidigare har beslutals. Alla har nu högst 40 timmars arbetsvecka. Men sedan det .senaste beslutet fattades har arbetsförhållandena utvecklats i negativ riktning. Orsakerna är att arbelsköparna vill ha ut mer av varje arbetare. Rationaliseringar har genomförts i hårt tempo, och därmed har helsen ökat betydligt.

Som en följd av den utvecklingen har vi även fått arbetsmarknadens A-, B- och C-!ag. Många arbetare slås ut - de klarar helt enkelt inte av de krav som finns i produktionsapparaten. De som nödtorftigt klarar dem får nervösa besvär - trassliga nerver, magsår och sömnbesvär.

Tendensen till snabbt stigande arbetsintensitet har ökat, framför allt under de senaste åren. Allt flera arbetare känner all den arbetsmiljö de befinner sig i är ett hot mot deras hälsa. Det råder väl inget tvivel om atl man måste tillgodose arbetarnas krav om man skall värna om deras välbefinnande. Men det måste också poängleras att enbart en arbetstidsförkortning inte är tillräcklig. Den måste dock förberedas nu, för vi vet hur långsamt del går att genomföra den. Vårt förslag om en snabbutredning av frågan om arbetstidsförkortning'till 35 limmar är därför ett framsynt förslag.

Därutöver måste arbetarna på arbetsplatserna, om del skall bli någon

mening med alla åtgärder, ha rätt att vara med om att utforma sina egna arbetsvillkor. De skall kunna sätta stopp för tidsstudier och rationaliseringar, som är fruktansvärda gissel för dem de drabbar. Vidare skall de kunna sätta stopp för produktionsiippläggningar som enbart syftar till all öka arbetshetsen. Rätten att stoppa den ökande arbetsintensiteten är ett kvalitativi krav och en åtgärd som kommer att minska antalet sjukdagar pä våra arbetsplatser och kostnaderna på våra sjukhus.

Ett led i arbetet på att ge arbetarna förbättrade villkor är all minska arbetshetsen. Arbetarna bör således få möjlighet atl välja löneform. Del måste ankomma på arbetarna på en arbetsplats att väha vilken löneform de vill ha. Övriga åtgärder som är synnerligen angelägna är atl semestern förlängs och vidare alt pensionsåldern sänks, särskilt för dem som har tungt och hälsofarligt arbete.

Arbetstidsförkortningen måste alltså ingå i en plan för atl förbättra arbetarnas villkor. Naturligtvis har de borgerliga ingen plan, men del har inle heller socialdemokraterna - i varje fall har del inle kommit fram i ulskoltsskrivningen, som inte andas någonling i den riktningen.

Vårt krav på alt en snabbutredning skall göras om förkortning av arbetstiden till 35 limmar är ett led i en prioritering, där vi ställer arbetarnas hälsa och välbefinnande framför bolagens profitjakt.

Regeln om 40-limmarsarbelsveckan i arbetstidslagen är atl betrakta som en normregel. 40 timmar är alltså den maximerade genomsnittsarbetstiden per vecka. Del betyder alt lagen inle reglerar några speciella gruppers arbetstid. Detta får till konsekvens atl grupper med hårt och hälsofarligt arbete kommer all ställas på mellanhand. De grupperna lämnas ul lill arbetsmarknadens parter för kompromissuppgörelser. Men eftersom effeklivilelstanken är den aUenarådande befinner sig arbetar-parten i ett svårt underiäge. Dessa grupper är i nihrorilel, och de får därför vädja om solidaritet bland sina egna arbetskamrater. När en grupp med starkt berättigade krav på en arbetstidsförkortning, t. ex. skiftarbelare, reser sådana anspråk möts de dessutom genast av argumentet från arbelsköparna, alt en kortare arbetstid skall betalas med ökat arbete på söndagar och storhelger. Del betyder all man köper sig en förmån som man får betala med en annan; man betalar genom atl offra sin fritid och får arbeta då andra är lediga. Ur social synvinkel är detta en myckel beklaglig utveckling. Det är därför från arbetarnas synpunkt mycket Ula om lagen stöder dessa grupper. Vi hävdar att arbetstidslagen skall reglera och ta tUl vara dessa gruppers intressen.

De som främst kräver en omedelbar sänkning av arbetstiden är de skiftgående och framför allt de som tvingas arbeta i kontinuerlig drift. Men arbetarna inom transport- och servicenäringarna, som har oregelbundna arbetstider och etl arbete som mycket påminner om skiftarbete, kräver också en kortare arbetstid. Ytterligare en grupp som har kravet på kortare arbetstid är de som arbetar underjord.

Alt kravet på kortare arbetstid för skiftgående är starkt visar inle minst motionerna till Metalls kongress i augusti i år. Ett stort antal motioner behandlar just arbetstidsförkortningen för skiftgående. Det reses där starka krav på atl arbetstiden i kontinuerlig skiftgäng skall vara 33,6 limmar. I några motioner, bl. a. från den avdelning som jag tillhör.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Arbetstidsfrågor

151

Nr 83 kräver arbetarna i det tyngsta och farligaste produktionsavsnillet en

Onsdaeen den begränsning av storhelgsarbelel. Man kräver också att övriga skiftarbetare

9 mai 1973 '' ' timmars arbetsvecka. Man kräver vidare att inga kompromisser

------------ ;------ får ske.

■ * Jag vUl bara konstatera att den motion som vänsterpartiet kommunis-

terna i denna fråga väckt vid årets riksdag i allt väsentligt överensstämmer med de krav som metalljobbarna ställt. Jag vill illustrera stämningen ute på arbetsplatserna genom atl citera inledningen lUI ett reportage i tidningen Metallarbetaren om skiftarbetet:

"Är det bara antalet ton som räknas? Aldrig människan?

Man har inga glada midsommarminnen från hyttan precis.

Vi har också behov av gemenskap, av umgänge och fest med släkt och vänner.

Familjelivet slits sönder. Man kan inte ens ha ett normalt sexualliv.

Många röster är bittra bland arbetarna pä de helkontinuerliga skiften i Domnarvels järnverk. Hos andra har tonen resignerat. Men ett är gemensamt — önskan att få vara lediga på storhelgerna.

Nu håller tålamodet på all la slut."

Detta visar hur angeläget det är all genomföra en förbättring för dessa grupper i fråga om arbetstiden. Utskottet har ingen mening. Man säger att detta är en prioriteringsfråga. Det är sannerligen en svekfull hållning mol dessa grupper med tungt och hälsofarligt arbete.

Alt socialdemokraterna har hamnat i ekorrhjulet när del gäller atl bistå dem som har det sämst ställt pä arbetsplatserna illustreras av vad utskottet skriver: Arbetstidsförkortningen skall ses som en ekonomisk avvägningsfråga; den kommer att minska totalproduktionen och försena andra reformer. Med detta resonemang från utskottet hamnar man ju bara i samma läge - man kommer att byta en förmån mol en annan.

Vänsterpartiet kommunisterna har gjort sin avvägning och prioritering: arbetarnas hälsa och välfärd måste gå före kapitalets.

Kortare arbetstid och andra förbättringar för arbetarna kommer även atl ge andra fördelar: färre sjukdagar och färre utslagningar samt större möjligheter för arbetarna atl ta vara på sin fritid.

Herr talman! Mot bakgrunden av vad jag här sagt vill jag yrka bifall till r-eservationen 1 som kräver en snabbutredning om en gener-ell arbetstidsförkortning till 35 limmar i veckan. Jag yrkar även bifall till reservationen 2 som kräver att arbetstiden för såväl skiftarbelare och underjordsarbetare som de arbetare inom transport- och servicenäringarna som har likartade arbetsförhåUanden skaU sänkas.

Herr NORDBERG (s):

Herr talman! Arbetstiden har varit och är naturligtvis fortfarande en myckel viktig faktor för en god arbetsmiljö. Det är i första hand utifrån de värderingarna vi har atl se reformerna om de successiva arbetstidsförkortningarna under årens lopp, vilka innebär atl vi fr. o. rn. den 1 januari i år har 40-timmarsarbetsveckan helt genomförd. För de allra flesta har det inneburit att man infört fem dagars arbetsvecka.

När beslutet om 40-timmarsarbetsveckan fattades av riksdagen, anslöt
152 man sig samtidigt också till den principiella inriktning av arbetstidslagen

som innebär alt man fastställde en maximireglering av arbetstiden. Vidare Nr 83 gjorde man den tillämplig på alla arbetstagare efter enhetliga regler. Qnsdaeen den Eftersom lagen på della sätt också gjordes dispositiv skapades möjligheter cj .- ig-j

för arbetsmarknadens parter alt förhandla sig till kortare veckoarbetstid ----------

än den som lagen för-eskriver såsom maximiarbetslid. "

När utskottet nu behandlat förslaget om en generell förkortning av arbetstiden lill 35 timmars arbetsvecka, har inte skyddsaspekterna haft samma avgörande betydelse som vid tidigare diskussioner om förkortning av arbetstiden. Utskottet är nämligen av den uppfattningen atl de problem sorn råder ute på olika arbetsplatser i fråga om en dålig arbetsmiljö i dagens läge i första hand måste angripas frän andra utgångspunkter än med en genei-ell arbetstidsförkortning.

I dag lägger regeringen fram föi-slag som kommer alt ge de anställda större inflytande över sina egna arbetsmiljöer och över utformning av arbetsplatserna. Vi kommer att fä en ny lag, som ger skyddsombuden och skyddskommittéerna en allt starkare slällning. Vi ger också arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen ökade resurser all medverka lill att skapa bälti-e arbetsmiljöer. Vi har också att vänta förslag frän regeringen som innebär lagfästa och förlängda uppsägningstider, förbud mot godtyckliga uppsägningar och vidgade möjligheter till anpassning av arbetsplatser och arbetsuppgifter till de krav arbetstagarna har.

Som herr Hagberg vet pågår också ett utredningsarbete om de arbetsrättsliga förhållandena, den s. k. § 32-ulr-edningen som leds av LO:s förre andre ordförande Kurt Nor-dgren. Det är att vänta att den utredningen kommer att leda fram till vidgade och förbättrade förhandlingsmöjligheter för de anställda och deras organisationer. Det är åtgärder i denna anda som är mest väsentliga för de anställda bl. a. i arbetet på att skapa en tryggare och mera avslr-essad tillvaro för alla arbetstagare i det dagliga arbetet.

Då utskottet avstyrker motionen med krav på generell arbetstidsförkortning lill 35 timmar i veckan, sker det bl. a. av det skälet att del i första hand behövs insatser i syfte att förbättra arbetsförhållandena ute pä olika arbetsplatser. Därtill kommer också atl utskottet betraktar kravet pä en ytterligare generell arbetstidsförkortning som en viktig priorileringsfräga. Det är en gemensam bedömning som utskottsledamöterna har förutom vpk:s representant. Del måste ses som en viktig ekonomisk avvägningsfråga.

Som herr Hagberg sade är det inte sä länge sedan riksdagen uttalade sig för en sänkning av pensionsåldern, och utskottet är dä i dag inte berett att därtill förorda en generell förkortning av arbetstiden, en förkortning som onekligen skulle innebära alt man i motsvarande män skulle minska utrymmet för de andra krav på förbättringar som arbetstagarna ställer.

Som motionärerna också myckel väl vel, pågår del ell ulrednings-
arbete inorn LO i arbetstids- och semeslerfrågorna. Man torde med all
säkerhet också vara medveten om att en medlemsundersökning pågår
inom LO för att utröna vilken prioritering som medlemmarna vill göra
inför de stundande avtalsförhandlingarna. Där tar medlemmarna slällning
lill om de vill prioritera högre kontanllön, längre betald semester, kortare
veckoarbetstid eller kanske en högre semesterlön och till en hel del andra '53

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Arbetstidsfrågor

154

frågor.

LO-medlemmarna är i motsats lill vpk:s riksdagsledamöter medvetna om alt alla de här kraven kostar pengar och all det inle är så enkelt att man bara kan önska sig alltsammans och tro att del kan genomföras pä en enda gång.

Trots atl vpk inte vet vilket resultat som den här medlemsundersökningen ger, så reser rnan alltså här i riksdagen krav som direkt inkräktar på det utrymme som står till löntagarnas förfogande inför förhandlingarna. Vpk visar därmed, tycker jag, en oförskämd nonchalans mot LO:s medlemmar. Herr Hagberg säger att vpk har tagit ställning och gjort sin avvägning. Ja, det har ni deklarerat klart och tydligt, och det kan inte betyda någonting annat än att ni helt och fullt struntar i den avvägning och den prioritering som LO:s medlemmar själva vill göra i de här frågorna. Det minsta som man egentligen borde kunna begära av vpk är väl atl låta löntagarna själva göra sin prioritering och att låla lönlagarna själva säga lill när nästa steg skall tas i fråga om en generell förkortning av arbetstiden.

När del gäller molionskravet om en kortare arbetstid för vissa grupper av löntagare kan nämnas alt liknande förslag tidigare varit uppe till behandling i riksdagen, bl. a. förra året. De krav som då förelåg avslogs av riksdagen. Utskottet anser inte atl del har inträffat några sådana förändringar som kan leda till en annan bedömning i år jämfört rned vad förhållandet var i fjol. Och som jag har sagl tidigare har riksdagen vid antagandet av den nu gällande arbetstidslagen uttalat all den lagen bör vara så enhetlig som möjligt, så all den kan omfatta alla grupper av löntagare. Lagens utformning är vidare sådan att det är möjligt för arbetsmarknadens organisationer atl förhandla sig fram lill bättre förmåner än vad lagen föreskriver. Det är också vad som kommer att ske i de nu förestående förhandlingarna.

Som jag nämnde i den debatt vi hade förra året i den här frågan var de här problemen uppe till behandling pä LO:s senaste kongress, och en enhällig LO-kongress fattade då det beslutet att frågorna orn en arbetstidsförkortning speciellt för dem som har kontinueriigl skiftarbete och för dem som arbetar under jord skulle föras fram i de centrala förhandlingar som snart skall påbörjas mellan Landsorganisationen och Svenska arbetsgivareföreningen. Del är också bekräftat alt de kraven kommer alt las upp i de centrala förhandlingarna, och vi tror all den fackliga rörelsen skall kunna genomtrumfa kraven. 1 motsats till vpk litar vi till och tror vi på den styrka som den fackliga rörelsen i det här landet besitter. Herr Hagbergs hela inlägg är egentligen etl hån mot lönlagarna och löntagarorganisationerna, där han i sina svepande ohyvlade formuleringar vill påslå att den fackliga och den politiska arbetarrörelsen knappt har åstadkommit någonting i fråga om förbättringar för arbetstagarna i della land och att man inte heller i dag har möjligheter och styrka atl genomföra de krav man reser. Jag tycker del är en oförskämd hållning som vpk intar i detta sammanhang, när man så kraftigt nedvärderar lönlagarnas insatser i det fackliga och politiska arbelel, så ensidigt nedvärderar hela den fackliga rörelsens betydelse och möjligheter all genomföra förbättringar för de anställda.

Till det faktum att dessa frågor aktualiseras i de centrala förhand- Nr 83 Ungarna i år kommer atl den nu sittande arbelsmiljöulredningen i sitt Qnsdaeen den fortsatta arbete i enlighet med direktiven kommer att behandla — och del g jj 1973

jusl ur skyddssynpunkt — de problem som föreligger vid skift- och------ ;------

underjordsarbele saml vid annat därmed jämförbart arbete. Vilka förslag ■' °

delta kan leda lill från utredningens sida återstår än så länge att se.

De krav som motionärerna här lar upp, nämligen om förkortning av arbetstiden för olika grupper av anställda, är alltså föremål för prövning dels inom LO, dels inom arbetsmUjöutredningen. Det är utifrån dessa förhållanden som vi från utskottets sida har ansett del möjligt att avstyrka de motioner som har fört fram de här specialyrkandena.

Jag ber, herr talman, att med detta få yrka bifall till socialutskottets hemställan i dess belänkande nr 14.

Herr HAGBERG (vpk):

Herr talman! Arbetarnas synpunkter är ohyvlade - för det måste de vara. Del är konsekvensen av utskollsrepresentanlens resonemang. Till Metalls kongress har del ställts förslag i den riktning som jag har redovisat här. I så fall är de ohyvlade och i så fall är de etl hån mol de arbetare som finns på arbelsgolvet. Del omdömet får alltså gå tillbaka till den som först försökte ange varifrån de ohyvlade synpunkterna kommer.

Närmast skulle jag vilja ta upp frågan om 35 timmars arbetsvecka generellt för alla. Nu försöker man framställa della som om del skulle vara någol som skall genomföras omedelbart. Men vi ställer yrkandet atl det skall ske en snabbutredning av frågan om 35 limmars arbetsvecka för alla. Varför? Jo, del har gått så pass lång tid sedan förra gången man gjorde en avvägning alt del nu är dags att pröva frågan igen och se om inle den utveckling som har skett inom arbetslivet mot högre arbetsintensitet m. m. kräver kortare arbetstid. Det bör även ges möjlighet från rättvisesynpunkt all få kortare arbetstid generellt.

Vi har alltså inle krävt detta i dag - vilket också betyder alt vi inle vill la i anspråk det utrymme som inle vi men utskottet vill godkänna, nämligen del utrymme för förhandlingar som tydligen är fastställt. Som herr Nordberg kanske redan vel godkänner vi inte det begränsade utrymme som LO mänga gånger kommer fram till.

Sådana här enkäter har jag själv varit med och svarat på många gånger. Frågan är alltid: Vill du ha det ena eller det andra? Sedan drar man slutsatsen att det finns bara plats för förbättring i ett avseende: kontanllön, semester, kortare arbetsveckolid eller högre semesterersättning. Det kan ju hända atl det finns arbetare som anser att del finns utrymme för både två och tre av dessa alternativ, men de får bara ange ett. Därför är de här enkäterna, som är utarbetade av LO-ledning och fackföreningsledning, i mångt och myckel värdelösa om arbetarna inte förutsättningslöst får la ställning till vad de vill ha.

Skiftarbelarnas sak skall visserligen tas upp till behandling nu, rnen jag
vill erinra om de oroande synpunkter sorn finns. T. o. m. fackförenings
ordföranden har sagt alt man kanske kommer att tvingas gå med på
längre helgarbetstid för att få en kortare arbetstid. I motionen till Metalls
kongress - alltså de ohyvlade synpunkterna - sägs det att man inte vill 155

Nr 83 ha någon kompromiss i detta fall, dvs. en förkortning av arbetstiden i

Onsdaeen den utbyte mol längre helgarbele och söndagsarbete.

9 mai 1973 " ''''' betänksam när man läser detta. Det skulle genom en lag

-------------------- kunna bestämmas att något sådant inte skall behöva ske. Men utskottet

Arbetstidsfrågor jn begagna denna möjlighet. Utskottet vUl inte ens skriva alt ell

ingripande skall göras, om frågan faller i en förhandling. Utskottet räcker inte på minsta sätt handen till dessa grupper, som är i minoritet inorn sina egna fack och som har fåll kämpa hårt för att få sina krav tillgodosedda. När det gäller förhandlingsordningen är vi inte alls över-ens. Många förhandlare vet att den förhandlingsordning som gäller i dag och som väl kommer att gälla även under nästa avtalsrörelse inle är så fördelaktig för arbetarna, framför allt inle lokalt. Atl jag säger delta innebär alltså inte någol hän ulan bara ett konstaterande av hur del förhåller sig. Fackföreningarna kräver på del lokala planet kortare arbetstid för atl undvika sociala nackdelar för t. ex, skiftarbelare, och del måste vara ett krav som är riktigt, även om del är ohyvlal. 1 delta avseende har socialutskottets majoritet svikit arbetarna.

Herr NORDBERG (s):

Herr talman! När jag lalade om de ohyvlade formuleringarna syftade jag bl. a. på att herr Hagberg på ett så förnedrande sätt ser på del som de fackliga medlemmarna har åstadkommit och kan tänkas åstadkomma genom silt fackliga och politiska engagemang. Del är den hållningen frän herr Hagbergs och vänsterpartiet kommunisternas sida som jag betraktar som ohyvlad.

Låt mig konki-el gå in på det resonemang som herr Hagberg förde om snabbutredning av kravet om 35 limmars arbetsvecka. Det gäller en snabbutredning som samtidigt innebär alt regeringen under 1974 skall lägga fram förslag om en arbetstidsförkortning lill 35 limmar. Det skulle onekligen medföra alt arbetstidsförkortningen skulle komma att inkräkta på del utrymme som slår lill förfogande under den avtalsperiod som börjar är 1974 och som kommer all omfatta tvä eller tre år — vilket det blir vel vi inte i dag.

Vidare sade herr Hagberg att vi — alltså vpk — inte vill acceptera det utrymme som andra accepterar. Ja, herr Hagberg, oavsett hur stort utrymmet är kostar en arbetstidsförkortning ungefär 2,5 proceni per timme. Det innebär alltså att 12,5 proceni ändå skall las från det utrymme som finns, oavsett hur stort della utrymme är. Självfallet måste dä denna reform innebära atl man inkräktar på det utrymme som föreligger för andra krav som reses från de anställda.

Jag vill gärna i della sammanhang deklarera att de 40 timmar som vi i dag har per arbetsvecka inte kommer atl vara en slutstation i fråga om arbetstidens längd. Jag skulle inte vara förvånad om del kommer atl framföras starka motiv för ytterligare förkortning kanske ned emot 30 limmar i veckan på sikt, men då kanske föranledda av helt andra skäl än vad som i dag föreligger.

Herr Hagberg säger alt den utredning sorn sker bland LO:s medlemmar

är värdelös — återigen ett förnedrande omdöme inle minst om de

156 medlemmar som deltar i denna undersökning. Det är en totalt felaktig

uppgift som herr Hagberg lämnar när han säger att man endast har Nr 83 möjlighet att önska en av flera saker. Den undersökning som görs syftar Qnsdaeen den lill alt få fram en prioritering av vad medlemmarna anser vara viktigast, q ■ igyj

Efter-som del är helt tydligt att herr Hagberg inte är med i den nu ------------

aktuella undersökningen, kan han få se del frågeformulär som Lands- Arbetstidsfrågor organisationen har skickat ut till medlemmarna. Jag har det här.

I den debatt vi hade förra året beträffande specialkraven pä kortare arbetstid, bl. a. för dem som går i kontinuerligt skiftarbete och för underjordsarbelarna, sade jag att om det skulle visa sig atl man inte lyckas ens i de centrala förhandlingarna, där hela den samlade fackföreningsrörelsen sätter sig ner och förhandlar för de grupper som behöver den här kortar-e arbetstiden, då kommer den fackliga rörelsen liksom tidigare att föra fram kravet på lagstiftning, ifall det bedöms vara den enda återstående vägen.

Men låt, herr Hagberg, lönlagarna själva göra prioriteringen, låt lönlagarna själva bestämma den tidpunkt när de vill föra fram de här frågorna för lagstiftning!

Herr HAGBERG (vpk):

Herr lalman! När del gäller skiflarbelarna ställde herr Nordberg först nästan en garanti för att förhandlingarna skall lyckas, men han log den tiUbaka sedan: "Lyckas de inte, då skall vi komma,"

Tydligen lyssnar herr Nordberg inte lill den debatt som förs även inom fackföreningsrörelsen. Jag har nyss nämnt alt man redan är inne på kompromissens väg till föhd av de här svårigheterna. 1 utskottsbetänkandet skriver man inle ens alt om förhandlingarna inle lyckas skall man göra någol. Tänk, vilket stöd för förhandlarna det skulle vara, om ett riksdagsutskott skrev i sitt betänkande: "Om del inte lyckas nu så genomför vi reformen." Så långt har man inte gäll. En enskild talesman kan ställa sig upp och lova della, mei-i i skrivningen finns del inte. Men arbetarna som befinner sig i skiftgången skriver motioner till Metalls kongress jusl om att inga kompromisser får ske. Den enda väg som vi vet inte ger utrymme för några kompromisser är lagstiftning.

När det gäller kostnaderna för en generell förkortning av arbetstiden till 35 limmar förbiser man totalt vad effekten av 35 timmars arbetstid skulle kunna bli i fråga om andra kostnader: mindre sjukdomsfrånvaro och därmed kanske lägre kostnader för samhället osv. Det är en del av det hela. Men arbetstidsfrågan är inte det enda som man måste la itu med, ulan man måste göra något även i fråga om arbetsintensiteten. Den får man ju hela liden kompensera sig för; den fortsätter nämligen all stiga. Att döma av vad jag hittills har sett av arbetsmiljöutredningens förslag och av den proposition som skall läggas fram finns det ingenting som lyder på att man skall kunna stoppa denna ökning av arbetsintensiteten. Den maklen har fortfarande inte skyddsombuden och skyddskommittéerna. Ökningen kommer att fortsätta, men dess effekt på kostnaderna räknar man inte med.

Sedan litet om LO-undersökningen! Den är värdelös frän den synpunk
ten atl man vill göra en prioritering bland frågorna. Den skall vara
förutsättningslös, frågan skall vara: Vilka reformer anser ni äi- väsentliga 157

Nr 83 att genomföra? Då behövs det inle någon prioritering inbördes, men den

Onsdaeen den återkommer gäng efler annan i varje frågeformulär, och del ger ett snett

9 mai 1973 alternativ. Det är likadant med den här undersökningen: man skall

-------------------- prioritera bland dessa frågor.

Arbetstidsfrågor

Herr NORDBERG (s):

Herr talman! Det behöver inte i utskottets skrivning gentemot förhandlarna på LO-sidan finnas någon deklaration atl om man inte klarar dessa frågor förhandlingsvägen så återstår lagstiftningsvägen. Från löntagarnas sida har man rika erfarenheter av att när man inte lyckas få igenom sina krav i förhandlingar med arbetsgivarna så vänder man sig till det socialdemokratiska partiet för att lagstiftningsvägen få igenom dessa krav.

Herr Hagberg anser all utredningen som LO gör är värdelös. Han säger alt det är fel att man tvingar medlemmarna att prioritera — man skall i stället låta medlemmarna tala om vilka krav som är väsentliga. Ja, herr Hagbergs kontakter med löntagarna tycks i dagens läge vara obefintliga. Alla de här kraven som LO:s medlemmar ställs inför är för dem väsentliga och viktiga atl fä genomförda. Men man är realistisk nog att veta att lyvärr går det inte att genomföra alla de krav man har vid ell och samma tillfälle, ulan del är nödvändigt alt göra en prioritering bland alla de värdefulla och väsentliga krav som man har anledning att resa. Det är den prioriteringen som löntagarna själva skall göra, men vpk struntar i hur LO-folket självt vUi ha den prioriteringen.

Herr HAGBERG (vpk):

Herr talman! Jag skulle bara vilja säga en sak till som kan vara av vikt.

Herr Nordberg förklarade atl nu skall del socialdemokratiska partiet och fackföreningsrörelsen ställa upp om en förhandling inte ger resultat, och man behöver inte skriva in detta i utskottets betänkande. Men man kan skriva in i utskottets belänkande all del är motsägelsefullt atl i en normallag, som man har, sälta in särskilda bestämmelser. Det är väl ändå märkligt, det är ju raka motsatsen mot vad man egentligen skulle göra. Därför är detta inget stöd för arbetarna som har dessa svåra förhållanden, utan det bara stjälper dem i del här fallet.

Herr NORDBERG (s):

Herr talman! Jag nämnde i mitt första inlägg att vår nuvarande

arbelstidslagstiftning har anlagils av en mycket stor majoritet av

riksdagen. Man har där slagit fast atl arbetstidslagen bör vara så utformad

atl den omfattar alla grupper av löntagare. De speciella krav som man då

har anledning atl ställa bl. a. för dem som går den kontinuerliga

skiftgången, som jobbar med underjordsarbete osv., får man la hänsyn till

i samband med arbetsmiljölagens utformning. Jag har nämnt förut att

arbelsmiljöulredningen i sitt fortsatta arbete bl. a. har till uppgift atl se

över dessa frågor och överväga vilka åtgärder som är nödvändiga att vidta

för atl man skall klara av de problem som dessa grupper av löntagare

brottas med.

158

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herr Hagberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller socialutskoltets hemställan i

betänkandet nr 14 punkten A röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Hagberg.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Utredning rörande dödsbegreppet m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 297

Nej - 15

Avstår - 1

Punkten B

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation nr 2 av herr Hagberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 14 punkten B röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Hagberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 292

Nej - 16

Avslår - 5

§ 13 Utredning rörande dödsbegreppet m. m.

Föredrogs socialutskottets betänkande nr 1 5 i anledning av motion orn en utredning rörande dödsbegreppet m. m.

1 delta betänkande behandlades motionen 1973:669 av herr Werner i Malmö m.fl. (rn) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:l skulle anhålla om snar parlamentarisk ulredning oin dödsbcgreppel samt om rätten att avstå från livsuppehållande insatser vid grav hjärnskada.

159

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Utredning rörande dödsbegreppet m. m.

160

Utskottet hemställde atl riksdagen skulle avslå motionen 1973:669.

Reser-vation hade avgivits av herrar Åkeriind (rn) och Werner i Malmö (m) som ansett att utskottet bort hemställa,

alt riksdagen med bifall till motionen 1973:669 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om en snar parlamentarisk utredning angående dödsbe-greppel och rätten alt avslå från livsuppehållande insatser vid grav hjärnskada.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Att vi återkommer i år med krav pä ulredning av dödsdefinitionen beror förstås på att inget reellt har hänt i socialstyrelsen och i departementet på detta område. Man "överväger" fortfarande, som utskottet uttrycker del, en ny lag om transplantation och avser atl i det sammanhanget ta upp frågan om dödsbegreppet.

Det är ganska märkligt atl socialstyrelsen inle kan bestämma sig för alt knyta dödsbcgreppel till den totala hjärninfarkten; den kan ju numera med fullständig säkerhet diagnostiseras. Utskottet säger ingenting om det i sin skrivning. Vi diskuterade denna sak i fjol, och då redovisade vi de olika möjligheter sorn föreligger för en sådan diagnostisering. Det borde vara självklart atl överge hjärt- och andningsstillestånd som dödskrile-rium. Ett hjärta som har stannat kan man få i gång igen, men en hjärna som har avlidit kan man inte väcka lill liv. Ell hjärta kan pä skilda sätt substitueras eller till och med bytas ut, del vet vi, Hjärlstillestånd är alltså inle längre ett ovillkorligt tecken på död. Vidare kan man på konstlad väg hålla i gång andning och hjärtverksamhet, trots att hjärnan är död, t. o. m. vara förrutlnad, som den blir efter en tids uppehåll i andning och hjärtverksamhet. Men en sådan person kan aldrig komma tillbaka till livet. Det är bara etl sätt att förskjuta dödförklaringen - och till ingen glädje för vare sig patienten, de anhöriga, personalen eller sjukvårdens huvudmän.

Atl vi, som socialstyrelsens chef menar, skulle riskera alt få "två dödsbegrepp" är naturligtvis helt inadekvat. Vi får i stället etl dödsbegrepp som avsevärt inskränker det gamla begreppet knutet till hjärtverksamheten.

Vi är helt på del klara med att problemet om dödskriterier i första hand är en medicinsk fråga, och därför kan man i den delen låta sig nöja med en utredning inom socialstyrelsen och socialdepartementet. Men nu gäller det inte enbart en fråga av medicinskt slag, utan också en juridisk fråga. Man har anledning alt också anlägga etiska, religiösa och allmänmänskliga synpunkter på densamma. Och fördenskull menar vi atl en parlamentarisk utredning vore atl föredra, ty då kunde också opinionen bättre komma till uttryck i de här frågorna.

Det torde vara helt klart alt en transplanlationslag som skall kunna befordra del livräddningsarbele som transplantationskirurgerna utför måste förutsätta ett annal dödsbegrepp. Professor Lars-Erik Gelin, vår ende professor i kirurgi med njurtransplantation som specialitet, menar att en njure hämtad från en hjärndöd patient har 90 procents chans alt fungera efter transplantationen, medan en njure hämtad från en hjärtdöd

patient bara har 16 procents chans all fungera. Nr 83

När del gäUer de livsuppehåUande insatserna vid hjärndöd - jag Qnsdaeen den kanske inle skall tala om livsuppehållande, eftersom del inte är livet man q • 1073

uppehåller utan bara vissa organs funktioner — menar socialstyrelsen------------

tydligen nu all dessa insatser skall kunna avbrytas vid total hjärninfarkt. Utredning rotande Men socialstyrelsen drar inte konsekvenserna av en sådan uppfattning och uoasDegreppet anger den totala hjärninfarkten som dödskrilerium. Man är tydligen - '■ också av den uppfattningen all den totala hjärninfarkten kan diagnostiseras med full säkerhet — på alla lasarett. Men så länge vi inle antar etl nytt dödsbegrepp har vi heller inle gett kirurgerna möjlighet all med någol den hjärndödes organ ge liv åt en annan människa.

Socialstyrelsen kan naturligtvis vara tveksam med tanke på opinionen, men del har inte varit någol problem därvidlag i Finland eller Norge, som accepterat della begrepp, eller i Västtyskland, Benelux, Frankrike, Italien eller USA. Docent Carl-Gustav Groth, som har väsentlig erfarenhet från USA, säger atl han inle i någol fall stött på betänkligheter från anhörigas sida i vad gäUer hjärndödsbegreppet eller rätten alt få disponera någol av den hjärndödes organ för transplantation, utan anhöriga har efler samtal upplevt det som värdefullt all organ används i sådant syfte.

Inle heller från religiöst håll kan man förmärka någol motstånd. Gustaf Wingren, professor i systematisk teologi i Lund, menar att det egentligen bara finns ett enda godtagbart etiskt motiv för att upprätthålla hjärtverksamheten hos en hjärndöd patient, nämligen om man skall använda något av den hjärndödes organ för transplantation.

Motionen utmynnar i yrkande om ulredning dels om dödsbcgreppel, dels om den enskildes rätt all på förhand få dokumentera sin vilja all i händelse av grav hjärnskada, s. k. irreversibel hjärnskada - som inle kan läkas - avslå från livsuppehållande insatser. Del senare avsnillet av motionen behandlar utskottsmajoritelen inte alls, ulan uttalar endast allmänt all avbrytande av livsuppehållande insatser inte har någonling med dödsbegreppet att göra. Ulskottsmajoriteten anför vidare att läkaren skall ge en adekvat vård efler de behov som förehgger och "i överenstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet". Ja, del är klart atl han skall, men del är inle del saken gäller. Det är inle fråga om vad läkaren menar, utan vi ville få fram vad patientens vilja skulle kunna få betyda i sammanhanget. Jag vill framhålla att det här inle gäller hjärndöda — även om de av lekmannen uppfattas som hjärndöda - ulan del gäller personer med en hjärnskada som emellertid är så grav att den inle kan övervinnas med någon insats. Nog borde man ha rätlen all slippa ett "under åratal utdraget, meningslöst livsslut som många är dömda lill. Nog borde man ha rätten all dö på ett värdigt sätt, rätten alt få en barmhärtig och naturlig död.

Jag beklagar som sagt att ulskoltel inle har behandlat den delen av motionen, men socialulskotlets ordförande har ju tillfälle alt kommentera den nu.

Jag ber med delta, fru lalman, atl få yrka bifall lill reservationen.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Utredning rörande dödsbegreppet m. m.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Fru talman! Utskottet konstaterar med anledning av herr Werners motion alt svensk lagstiftning i själva verket inte har någol definierbart dödsbegrepp. Man anser att en människa är död när hjärt- och andningsverksamheten varaktigt har upphört.

Frågan om införandet av ett nytt eller vidgat dödsbegrepp har vid olika tillfällen diskuterats i riksdagen, men man har inle varit färdig atl ta någol steg i den riktning som motionen föreslår.

Frågan har också behandlats av en kommitté inom den dåvarande medicinalstyrelsen i samband med behandlingen av ny transplanlationslag. Medicinalstyrelsen, sedermera socialstyrelsen, fann då inte anledning att göra några ändringar av dödsbegreppet, därför att metoderna atl fastställa hjärndöd inte uppfyllde de säkerhetskrav som både socialstyrelsen och andra ansvariga organ ocflergivligen måste ställa.

Herr Werner hade vid förra riksdagen en molion av liknande innehåll, och den avslogs av kammaren med stor majoritet. Utskottet har för sin del inte funnit anledning att göra något nytt ställningstagande. Frågan har stor betydelse från rättssäkerhetssynpunkt. Den har också sin inverkan på transplantationskirurgin. Det är inte bara själva diagnosen hjärndöd det gäller, utan också de med dödsbcgreppel förknippade juridiska och etiska spörsmålen måste övervägas. Detta innebär inte att socialutskottet för aU framtid skulle ha tagit slällning till frågan om införande av ett nytl dödsbegrepp. Det finns anledning att noga följa denna fråga. Den snabba utvecklingen på det medicinska området och utvecklingen i övrigt kan självfallet innebära att man så småningom måste göra nya överväganden i denna ytterst känsliga fråga.

Socialstyrelsen log slällning i en PM så sent som 1969. Utskottet an.ser inte atl del finns anledning all efter den korta lid som gått sedan dess ompröva ställningstagandet genom atl exempelvis tillsätta en parlamentarisk ulredning.

Den promemoria från socialstyrelsen som jag nämnde har remissbehandlats av socialdepartementet, och inom departementet överväger man nu frågan om en ändrad transplanlationslag; i samband med den frågans avgörande pågår dessutom en vetenskaplig undersökning beträffande obduktion som delvis hör samman med denna fråga. Då kommer också frågan om dödsbegreppet alt tas upp.

Eftersom man alltså redan har saken under övervägande i departementet är del självklart att utskottet inte har kunnat ta någon annan slällning än utskottet gjort när det avstyrkt herr Werners molion.

Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

den ju redan klar - vilket herr Karlsson i Huskvarna inle nämnde ett enda ord om. Arbetsgruppen 1969 var inte klar med frågan om dödsbegreppet — medicinskt var man fortfarande tveksam om diagnosmöjligheterna. Det är man emellerlid inle längre, och del är nu också socialstyrelsens mening atl man med full säkerhet kan diagnostisera hjärndöden.

Herr Karlsson nämnde också utredningen om obduktion och därmed sammanhängande problem. Del är rätt underligt, eftersom den man som gör utredningen anser att den inle har någonling med dödsbegreppet atl skaffa. Att invänta resullalel av denna ulredning är därför inte särskilt meningsfylll.

Jag tycker det är väsentligt alt riksdagen tar upp denna fråga. Jag beklagar atl det bara är moderater som har reserverat sig, eftersom del är en synnerligen allvarlig fråga för så många människor i dag. Här skulle liv kunna räddas — definitivt kunde många liv räddas - men det kan inte ske av dessa formella skäl. Socialstyrelsen hesilerar fortfarande inför hjärndödsbegreppet. Det läggs också ett orimligt stort ansvar på läkarna, när man säger all läkarna får från fall till fall avgöra vilka värdinsatser som skall tillgripas och all läkarna även i nuläget har vissa möjligheter alt avbryta livsuppehållande insatser efter hjärndöd. Det är ett fantastiskt stort ansvar man då lägger på läkarna, som ju har atl svara inför ansvarsnämnden. Det är inle underligt atl läkarna själva här begär rena och klara linjer för sitt handlande.

Dessa klara linjer får vi inte från socialstyrelsen i dag, och därför borde riksdagen la initiativ.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Utredning rörande dödsbegreppet m. m.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Fru talman! Herr Werner i Malmö påstod alt jag bara refererade handlingarna . Det är riktigt att jag återgav utskottets uppfattning. Menar herr Werner alt jag skulle göra någon speciell tolkning av detta, eller vad är det för fel i alt återge vad ulskollet har anfört? Jag tror alt herr Werner behöver höra det både en och två gånger, men han vill inte lyssna pä de tongångarna.

Om herr Werner hade lyssnat, hade han fåll klart för sig all vad vi säger är atl frågan är under övervägande i departementet. Alt under sådana förhållanden lillsälla en parlamentarisk ulredning anser utskottet inte vara riktigt eller rimligt. Herr Werner må måla upp vilka aspekter han vill på della, men i riksdagsarbetel brukar vi ta hänsyn till faktiska förhållanden. Eftersom arbelel redan är i gång i departementet, bör han väl avvakta resultatet innan han fördömer utskottets ställningstagande.

Sedan säger herr Werner alt liv kan räddas, om man inför ell nytl dödsbegrepp. Herr Werner får väl då ge exempel på hur liv skulle kunna räddas genom tillämpandet av ett nytt dödsbegrepp.

Vidare säger herr Werner att del läggs ett väldigt ansvar på läkarna. Men, herr Werner, blir läkarnas ansvar mindre, om man inför ett nytl dödsbegrepp? Blir inle i stället ansvaret så myckel större för läkarna när de skall ta hänsyn även lill delta?

Fru lalman! Jag vidhåller mitt avslagsyrkande på herr Werners motion.

163

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Utredning rörande dödsbegreppet m. m.

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Fru talman! Jag kritiserade inte herr Karlssons i Huskvarna referat av handlingarna här, ulan jag menade bara atl det kanske var litet överflödigl. Herr Werner kan behöva höra det mer än en gång, menade herr Karlsson. Del är möjligt, men jag måste säga atl jag inle tycker att sådana där små ulfall passar riktigt ihop med dagens ämne. Vi är väl båda angelägna om bästa möjliga lösning av dessa väsentliga frågor.

Herr Karlsson i Huskvarna säger: Hur kan man rädda liv med ett annal dödsbegrepp? Del är väl just del man kan! Blir dödsbcgreppel knutet till den totala hjärnmfarklen har transplantationskirurgerna möjlighet att få friska organ som kan fungera. Jag log etl exempel på del från professor Gelins verksamhet. Nu är man hänvisad till den gräns som den avbrutna hjärtverksamheten innebär, och därför är man ställd utanför de rika möjligheter att rädda liv, vilka i annal fall förelegat.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Fru talman! Någol ulfall mot herr Werner i Malmö har jag inte gjort. Eftersom herr Werner påstod att jag refererade utskottets belänkande framhöll jag att jag gjorde det därför all det kunde vara nyttigt med en rekapitulation. Om herr Werner vill kalla del utfall får det stå för hans egen räkning.

Herr Werner säger själv all ämnet är känsligt, och del är jusl vad del är. Därför tycker jag det finns anledning all följa den linje som utskottet rekommenderar, att la det litet lugnt.

Herr Werner säger också all del är egendomligt atl bara moderater slår bakom reservationen. Ja, moderalerna är ju inte precis kända för att viha hasta — del gör de varken i frågor som gäller livet eller andra frågor. Men den här fi-ågan har herr Werner förfärhgt bråttom att försöka lösa. Jag håller med honom om atl det rimmar dåligt med moderaternas arbetssäll i övrigt, men det kan ju vara någol speciellt som gör atl herr Werner är så angelägen om denna fråga.

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Fru talman! Det är just-ell sådant här resonemang som det herr Karlsson slutade med som jag inte tycker är relevant i denna debatt.

Ta del lungt skaU man göra med känsliga frågor, menade herr Karlsson. Ja, del skall man göra antingen man är moderat eller socialdemokrat. Men det kan bli för lugnt också, herr Karlsson i Huskvarna, och när livet slår på spel måste man söka komma fram till målet så snabbi som möjligt.

En sak har vi emellertid, fru lalman, inle alls fåll kommenterad av herr Karlsson, och vi saknar också en kommentar därom i betänkandet. Del gäller den andra delen av motionen, den som talar om rätten att på förhand dokumentera sin vilja att avslå från livsuppehållande insatser i fall av grav hjärnskada. Varför är inle den saken behandlad i belänkandet?

Del vore värdefullt atl få en kommentar på den punkten.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Fru lalman! Herr Werner i Malmö sade alt socialstyrelsen var tveksam med hänsyn till opinionen. Jag tycker alt del är litet lättvindigt uttryckt. Kan man inte säga alt socialstyrelsen tvekar av rädsla atl inle visa den enskilda människan tillräcklig respekt? Det är inte rädsla för atl del skall bli upplopp eller tidningsskriverier som gör all socialstyrelsen har tagit denna slällning ulan övertygelsen om all della område är så svårt alt bedöma och all man inle vill gå ell steg längre än som är humant riktigt.

Herr Werner säger atl man räddar många liv genom Iransplantationer. Det är ändå värt alt påpeka all i dag är det bara ett slags Iransplantationer som kan betraktas som sjukvård, nämligen njurtransplantationer. Alla försök att transplantera andra organ får ännu betraktas som vetenskapligt intressanta experiment men inle som sjukvård i vanlig mening. I och med del har man begränsat frågan och kan inte påstå att om man avslår från alt i dag få en ny transplanlationslag förmenar man en rad människor möjligheten atl leva vidare som fullvärdiga människor. Vi skall inte här tala orn hur många gånger en transplantation leder till mycket kort fortsatt livstid under mycket stora svårigheter både för patienten och för familjen. Alla Iransplantationer för inle lill liv. När del gäller njurarna har man dock gjort framsteg.

Jag anser, art den här frågan skall bedömas utifrån patientens intresse — inte utifrån andra patienters intresse av att få en frisk njure. Då kommer man kanske inle fram till all vi i första hand vill ha etl nytl dödsbegrepp, utan då blir del den andra sidan av saken som också berörts av herr Werner, nämligen om den sjuke patientens möjligheter att få sluta sina dagar på ell humanare sätt, som kommer in i bilden. Del viktiga är alt hänsyn skall las till den patient som är aktuell.

Såvitt jag vet har man inom socialstyrelsen inte någon tanke på att definiera ett nytt dödsbegrepp, men man överväger möjligheterna all till ledning för läkarna klarlägga kriterierna för sådana hjärnskador, som även om patienten hålls vid liv genom hjälp alt andas, icke kan medge patienten ett medvetet liv. Socialstyrelsen menar att man skall kunna definiera vissa fall, då del blir inöjligt all göra det läitare för en människa att sluta.

Det är väl delta även herr Werner tycker är väsentligt. Och inle alt vi får så många njurar som möjligt atl transplantera. Det måste vara en andrahandsfråga. Problemet löses inle genom en ny transplanlationslag. Frågan ligger djupare än så. Socialstyrelsen har icke gått förbi frågan på etl lättvindigt sätt ulan följer den.

Socialstyrelsens avgörande är tillförlitligare än alt göra det hela till en allmänhetens opinionsfråga. Allmänheten har myckel svårt att ta slällning. Man skaU inle anklaga socialstyrelsen för alt inte ha tagit nog allvarligt på frågan. Socialstyrelsen kommer säkerligen atl framlägga en definition pä de fall, där det kan vara riktigt att ge en människa rätt att sluta andas.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Utredning rörande dödsbegreppet m. m.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Utredning rörande dödsbegreppet m. m.

166

någon tanke pä att införa något nytt dödsbegrepp, rnen sedan kom ett motsatt påstående, vilket jag i så fall noterar med tillfredsställelse.

När jag förde opinionen på tal, sade jag inle atl socialstyrelsen var "rädd för opinionen", men del är klart atl man är tveksam i en sådan här fråga, vilket också fru Eriksson är. I milt anförande pekade jag på de förhållanden som råder i grannländerna och på andra håll, där opinionen varit förvånande positiv över hela fältet.

Fru Eriksson menar atl man skaU se frågan från patientens synpunkt. Ja, det är just del man gör. Om en patient oundgängligen behöver en njure, ligger del väl i allra högsta grad i dennes intresse att han kan fä den njure på vilken livet beror. Vi kommer inte ifrån .det faktum alt just dödsbcgreppel utgör en gräns för läkarnas möjligheter. Fru Eriksson säger också att stora svårigheter kan uppslå vid Iransplantationer. Del är inte säkert atl del blir bättre efler transplantationen. Det är sant, men det beror väl i stor utsträckning på alt vi har just det dödsbegrepp vi har och alt kirurgerna får hämta silt material enbart från hjärtdöda patienter och mte från hjärndöda. Om de finge det senare, är del klart visat all 90 procents möjligheter föreligger till god funktion vad beträffar njurtransplantation.

Därför menar jag att frågan om dödsbcgreppel inte riktigt är en "andrahandsfråga", även om den har den vidd fru Eriksson för övrigt nämnde och som jag i motionen också framfört. När det gäller patienten är verkligen möjligheten atl bli hjälpt en primär fråga.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort genmäle:

Fru lalman! När jag talar om patientens rätt, menar jag hans rätt till silt eget liv och inte hans rätt till annans liv. Om man ser problemet från etl annal håll, kommer man fram lill all den ena patienten liksom skulle ha rätt alt bli räddad på bekostnad av någon annans liv. Delta är den känsliga frågan. Det blir en svår avvägning. Jag anser all man i första hand skall se problemet frän den patients sida, i fråga om vilken man är beredd atl förkorta livet. Del är en annan fråga om man bäst löser transplanta-lionsproblemel med en levande människas eller en avliden människas njure.

Men den lämpar sig inte för en riksdagsdebatt. Detta kommer alllid att falla på läkarens ansvar. Såvitt jag vet har dödsbegreppet i grannländerna inte väckt samma diskussion som här. Dödsbegreppet har här hemma kommit att bli föremål för en aUtför akademisk debatt. Del är della man ryggar inför.

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Fru talman! Del är ju inte, fru Eriksson i Stockholm, i detta sammanhang tal om all en människa skall bli hjälpt på bekostnad av en annans liv, utan det är faktiskt - paradoxall nog - så alt en människa skall bli hjälpt lUI livet genom en redan död. Vår mening är atl organ för transplantation skall las från enbart döda - i delta sammanhang hjärndöda. Organ las för närvarande inorn transplanlationsverksamheten även från andra, men den omständigheten behandlar vi inte nu. En hjärndöd människa är i realiteten en död människa, och likväl kan man i sådant fall tillvarata friska organ.

Fru lalman! Del må vara mig tillåtet atl få säga några ord i den här Qnsdaeen den vikliga frågan, eftersom det var jag som år 1967 motionerade om all o mai 1973

frågan om införandet av etl nytt dödsbegrepp skulle utredas. Första

lagutskottet behandlade frågan, och del blev en ganska omfattande debatt i Utredning rörande

anledning av utskottets ullålande i både första och andra kammaren. Jag cloasoegreppet

tror inte atl ledamöterna hade den uppfattningen atl frågan om atl utreda -

ett nytl dödsbegrepp inte lämpade sig för riksdagsdebatt. Tvärtom

var del en känsla av alt vi nalkades något väsentligt, någol som verkligen

angick oss som representanter för allmänheten och alt del var en fråga

som vi borde diskutera. Del gällde inle de tekniska och medicinska

detaljerna ulan orn del var värt att utreda denna väsentliga fråga.

En sak, som herr Werner i Malmö sade, tycker jag är värd alt understryka, nämligen en människas rätt att dö på ell värdigt sätt. Del gäller ju inte alt förkorta livet, det måste vi ha klart för oss, utan det gäller vilka kriterier vi skall anlägga på när en människa anses död. Jag kan inte tycka atl det är ett värdigt sätt atl dö för den som dag efter dag, vecka efter vecka får ligga med en de facto utslocknad hjärna, men där man uppehåller cirkulationen i kroppen med konstlade metoder, hjärl-simulatorer och annat. Det är enligt lakarna en död kropp som ligger där. Det är ur etiska synpunkter inte värdigt, och del är någol som jag tror för de anhöriga till den "avlidne" känns utomordentligt besvärande.

Jag upplever denna viktiga fråga orn införandet av ett nytt dödsbegrepp inle i första hand som angelägen ur transplanlalionssynpunkl, det är en sekundär fråga även om den är viktig i sig. Det centrala är vilket dödsbegrepp vi skall ha. Den viktiga frågan är då vilka som skall bestämma om införandet av ell nytt dödsbegrepp. Jag kritiserade redan år 1967 att den frågan skulle avgöras av en liten arbetsgrupp i socialstyrelsen. Jag kritiserar det som socialutskottets ärade ordförande sade, atl man nu inom socialdepartementet överväger denna fråga som en konsekvens av en ändrad Iransplantalionslagstiftning och som konsekvens av diskussioner om ändringar när det gäller obduklionsreglerna.

Frågan om ett nytt dödsbegrepp är väsentlig i sig och skall behandlas därefter. Den är verkligen värd en ulredning med representanter för parlamentariker och med personer som representerar kristna och etiska intressen. Frågan har en sådan bredd att del är oacceptabelt all den avgörs mera på del tjänslemannamässiga och tekniska planet i socialstyrelsen eller socialdepartementet. Del har varit min motivering till all jag anser att när liden är inne — det tycker jag den är nu — så skall en utredning tillsättas med uppgift att arbeta med denna vikliga fråga. Utredningen bör få en så bred förankring att man sedan kan säga alt resultatet har stöd i den allmänna opinionen.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort genmäle:

Fru lalman! Några här har sagt, att man inle skall försöka bevara hjärndöda människor till livet genom atl tvinga dem att andas. Men när man inte ännu kan bevisa atl en hjärndöd människa inle kan komma tillbaka till livet! Socialstyrelsen håUer för närvarande på atl försöka definiera de tecken som kan utgöra säkra bevis för alt en hjärndöd människa är helt död. Men det finns exempel på människor som under myckel lång tid har varit till synes hjärndöda men kommit tillbaka lill livet, och om en enda sådan människa går förlor-ad genom en för tidig dödförklaring är det någonling mycket allvarligt. Del finns unga människor som efter trafikolyckor varit mycket allvarligt hjärnskadade och som ingen troll skulle överleva men som ändå gjort det. Hjärnan har fungerat igen.

Sådana fall gör att man inle vill ta ställning för snabbt. Del är inte ovilja all handla humant mot människor, som anses hjärndöda, om man håller dem vid liv pä konstlad väg, utan svårigheten att bedöma om en människa är hjärndöd. Del är vägledning i delta avseende som vi väntar på från socialstyrelsen.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Fru talman! Det var intressant atl höra att fru Eriksson i Stockholm nu säger alt del är självklart all en person, vars hjärna man kan konstatera är totalt utslocknad, skall anses som död. Också jag tycker del. Det är bara det att den svenska medicinen även i dessa fall har hjärtdödbegreppet sorn irtgängspunkt. Del är det som gör atl man formellt sett är skyldig att hålla cirkulationen i gång med konstlade medel så länge det går, trots atl man med moderna metoder kan konstatera atl hjärnan är totalt utslocknad. Del är därför vi enligt min uppfattning måste bestämma oss för att göra en utredning - med den breda förankring som herr Karlsson i Huskvarna fortfarande tydligen inte vill acceptera — för all komma fram till ell hjärndödsbegrepp.

Herr ERNULF (fp):

Fru talman! Jag skulle vilja anlägga några närmast juridiska synpunkter pä den del av motionen som herr Werner i Malmö anser att utskottet behandlat aUtför kortfattat, dvs. frågan om rätt för patient atl på förhand förklara sig avstå från livsuppehållande insatser vid grav hjärnskada. Samma problem kan naturligtvis också uppkomma vid andra former av skada.

Utskottet säger i sitt belänkande atl den frågan får avgöras frän fall till fall med utgångspunkt från allmänna läkarinstruktionens krav all patienten skall ges den behandling som hans tillstånd fordrar och som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Tidigare i betänkandet tar man upp frågan från synpunkten huruvida brottsbalkens regler om samtycke ger läkare rätt all underlåta en viss behandling — det skulle då vara något makabert samtycke till mord.

Jag tycker all detta borde ha kompletterats frän en något annan utgångspunkt. Det är väl ändå så atl en allmän rättsgrundsats är atl en människa inle får utsättas för andra ingrepp än han eller hon medger. Kommer man in på sjukhus är det väl inte alldeles klart att det enbart är läkaren som avgör vilka åtgärder som får vidtas. Om en patient, som är i det tillståndet att han kan lämna etl besked, säger atl han inte går med pä den och den behandlingen, sä lär läkaren inle ha någon räll att tvångsvis sälla in behandlingen, annat än i vissa bestämda undantagsfall. Möjligen kan läkaren säga: Om ni inte går med på den behandling jag föreskriver, så får ni ge er i väg från sjukhuset, för i så fall kan vi inte ha er här.

Om nu en person kommer in på sjukhus och fortfarande är vid medvetande och säger att han inte går med på någon livsuppehållande behandling, så undrar jag orn man bara kan se del som en fråga om samtycke till mord eller icke samtycke till mord. Man skulle väl också kunna säga att det innebär att patienten förklarat sig icke vilja underkastas en viss behandling. Han är icke skyldig att göra det.

Jag kan ta ell aktuellt faU.

En jurist, en åklagare, hade blivit skadad i en trafikolycka. Foten var sä svårt skadad att läkarna sade all de måste amputera den. Annars var det stor risk för att patienten inte skulle överieva. Åklagaren-patienten sade nej. Han ville inte leva vidare med en amputerad fot. Det får nog vi bestämma, sade läkarna. Det blev en dispyt. Det sista denne patient sade, när han lades på operationsbordet, var: "1 vittnens närvaro förbjuder jag er läkare alt amputera min fot, vare sig jag kommer all leva eller dö därefter. Jag kommer att anmäla er till åtal för misshandel om ni amputerar." Inför detta ändrade sig läkarna och gjorde ingen amputalion. Nu är patienten fullt återställd, vilket är en sak för sig.

Jag tycker del skulle ha varit av intresse, om utskottet litet närmare behandlat även denna aspekt. Jag ifrågasätter nämligen om man ändå inte måste rätta sig efter patienten, om denne förbjuder livsuppehåUande behandling.

Del är visserligen sant all della främst gäller kirurgiska ingrepp, men även en livsuppehållande behandling med dropp och dylikt förutsätter vissa fysiska ingrepp i patienten. Jag tror alt man, när man skall behandla denna fråga, också skall se den från den utgångspunkten. Det kan hända

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Utredning rörande dödsbegreppet m. m.

169

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Utredning rörande dödsbegreppet m. m.

atl det i vissa fall ger en lösning. Jag är ännu inle såsom herr Werner beredd all förorda en parlamentarisk utredning, delvis av samma skäl som fru Eriksson i Stockholm och socialstyrelsen har anfört. Så länge landets högsta medicinska myndighet framhåller, att man inte utan alt åsidosätta säkerheten kan påslå alt hjärndöd föreligger, tycker jag nämligen inle liden är inne för parlamentarikerna att göra en utredning.

Del är visserligen sant som herr Werner säger att man i USA i vissa fall har godtagit hjärndöden. Jag kan berätta om etl brottmål sorn förekom för en tid sedan i USA. Läkarna opererade bort en njure från en yngling, som hade blivit nedstucken i ett knivslagsmål. När sedan knivskäraren blev åtalad inför domstol, bestred hans försvarsadvokat åtalet på den grunden, alt det inte var knivskäraren som dödat ynglingen ulan läkarna på sjukhuset som hade gjort detta genom att operera bort njuren. Man har alltså inte allmänt sett löst problemet ännu i USA,

Min uppfattning är alltså den atl vare sig man behandlar frågan i en parlamentarisk utredning eller i etl departement, skulle jag önska alt man också log upp frågan från synpunkten av en människas personliga integritet. Det är viktigt alt vi även på sjukhus i princip behåller en patients bestämmanderätt över vilka behandlingsmetoder han skall underkasta sig. Del är inle alllid han kan ge besked, och jag vill då inte utan vidare lämna avgörandet till de anhöriga. Men kan patienten ge besked om behandlingsmetoderna innan del blir aktuellt, är det viktigt alt hans åsikt i görligaste mån respekteras.

Fru talman! Jag är alltså inte nöjd vare sig med utskottets skrivning eller med reservationen, eftersom jag tycker atl den är litet för tidigt ute. Jag kommer följaktligen att vid en votering i saken lägga ned rnin röst.

170

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Fru lalman! Del var värdefullt med herr Ernulfs synpunkter på den' senare delen av motionen. Det är skada alt inte något av detta kom fram i utskoltsbetänkandet.

Herr Ernulf menade uppenbarligen alt man skulle ta hänsyn till patientens mening. Patienten skulle alltså själv fä avgöra vilken behandling han ville bli föremål för. Men det komplicerade i delta läge är att man vid en grav hjärnskada inte är kapabel att ha någon mening och att man därför borde få göra en deklaration långt tidigare. Del är väl därför det torde krävas en rättslig prövning.

Men sedan tycker jag all del måste sägas ul, både till herr Ernulf och lill fru Eriksson i Stockholm, alt det är helt klarlagt atl den totala hjärninfarkten kan diagnostiseras rned full säkerhet. Det råder ingen som helsl tvekan därom längre. Detta har inle nämnts i årets utskollsbetänkande, men det nämndes i fjol. Slå upp och läs! Förra året bekräftade utskottet detta förhällande, och tre olika metoder för att konstatera den totala hjärninfarkten redovisades. Vi behöver alltså inte i della sammanhang befara det som fru Eriksson nämnde, att människor som legal medvetslösa länge plötsligt återvänder till livet. Del är inte den gruppen del är frågan om. De som är hjärndöda ligger inte i åratal pä sjukhus. Efter en tid av några dagar upp till etl par veckor dör de i hjärtdöd oberoende av "vårdinsatser". De andra fallen är inte total hjärninfarkt.

Alltså de som är drabbade av hjärninfarkt kan helt klart diagnostiseras. Det är väsentligt atl detta på nytt framhålles i det här sammanhanget.

Herr ROMANUS (fp):

Fru talman! Jag har begärt ordet bara för atl helt kort säga någol med anledning av herr Werners beklagande av alt bara de moderata ledamöterna i ulskollet har reserverat sig. Jag vill, för atl del inte skall råda några missförstånd om innebörden av utskottets belänkande, klargöra all det inle innebär atl socialutskoltets majoritet skulle ha tagit slällning mot införandel av hjärndödsbegreppel. Vad meningsskiljaktigheten mellan reservanterna och ulskottsmajoriteten gäller är närmast en arbelsleknisk fråga.

Reservanterna, herr Werner i Malmö och herr Åkerlind, anser att riksdagen redan nu bör begära en parlamentarisk utredning, medan ulskotlsmajorileten pekar på alt frågan orn införande av hjärndödsbegreppel övervägs inom socialdepartementet. För min del har jag närmast sett det så, atl det vore angeläget att först få fram resultaten av vad som pågår inom socialdepartementet, innan man tar slällning till frågan om del behövs en parlamentarisk ulredning eller orn man kan vidta vissa åtgärder utan en sådan utredning.

Är man angelägen om ell resultat — och det finns goda skäl för alt vara del - så tror jag inle alt man påskyndar saken genom atl riksdagen i dag begär en parlamentarisk ulredning. Det är den skillnad som finns mellan reservanterna och majoriteten.

När del gäller den andra frågan som tas upp i motionen, om rätten all på förhand säga all man vid vissa hjärnskador vill avslå från behandling, så är det visserligen som del sägs i ulskoltsbetänkandel inget absolut samband mellan den och frågan om vilket dödsbegrepp som skall tillämpas, men å andra sidan rör man sig i båda fallen rned allvarliga hjärnskador och frågan om vilka kriterier som finns för atl fastställa atl sådana hjärnskador föreligger. Därför synes del mig naturligt atl återkomma lill den frågan i samband med atl man tar ställning till hjärndödsbegreppel.

Detta är alltså bakgrunden till alt del inte finns andra ledamöter än de moderata med på reservationen. Det är inle nägon motsättning i själva sakfrågorna. De lämpar sig inle särskilt väl för partipolitiska motsättningar.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Utredning rörande dödsbegreppet m. m.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Rätt för arbetstagare tiU längre sam tn anhängande ledighet

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 15 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Åkerlind och

Werner i Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöler ha röslal för ja-propositionen. Då herr Werner i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering rned omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 237

Nej - 48

Avslår — 31

§ 14 Rätt för arbetstagare till längre sammanhängande ledighet

Föredrogs socialutskottets belänkande nr 16 i anledning av räll för arbetstagare lill längre sammanhängande ledighet.

1 detta belänkande behandlades motionen 1973:1204 av fru andre vice talmannen Nettelbrandt m. fl. (fp) vari yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle hemställa om en utredning angående möjligheten atl inom ramen för den allmänna försäkringen eller på annat sätt ge människor rätt all under den aktiva perioden åtnjuta längre sammanhängande ledighet enligt de riktlinjer som angivils i rnotionen.

Utskottet hemställde atl riksdagen skulle avslå motionen 1973:1204.

Reservation hade avgivits av herrar Hamrin (fp) och Romanus (fp) som ansett alt utskottet bort hemställa,

atl riksdagen i anledning av rnotionen 1973:1204 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning angående möjligheten atl inom ramen för den allmänna försäkringen eller på annat sätt ge människor rätt att under den aktiva perioden åtnjuta längre sammanhängande ledighet i enlighet med vad reservanterna anfört.

172

Herr HAMRIN (fp):

Fru talman! I en motion har fru andre vice talmannen Nettelbrandt m. fl. framfört yrkande om räll för arbetstagare lill längre sammanhängande ledighet. Motionen är behandlad i socialutskottets betänkande nr 16 och där avslagen av utskottets majoritet. Följaktligen har en reservation avgivits av folkpartiets representanter i utskottet, där dessa hemställer om "ulredning angående möjligheten all inom ramen för den allmänna försäkringen eller på annal sätt ge människor rätt atl under den aktiva perioden åtnjuta längre sammanhängande ledighet".

Det är inle första gången som detta yrkande är uppe inför riksdagen. Redan 1966 framfördes liknande tankegångar i en molion från folkparti-håll. Den motionen blev föremål för remissbehandling, och flera av

remissinstanserna ställde sig positiva lill tankegångarna.

Del råder väl inget tvivel om alt allt fler har börjat finna positiva sidor i tanken på en längre sammanhängande ledighet.

Det är sedan länge klart att en reducering och anpassning av arbetstiderna hör till de fackliga förstahandsfrågorna. Vi behandlade nyss socialutskottets betänkande nr 14, där dessa problem diskuteras. Det är emellerlid inle självklart att sådana frågor kan tas upp i avtalsrörelserna utan föregående ulredning. Frågan om införande av fyradagarsvecka har börjat skymta i motioner. Saken var uppe år 1971, och även i andra sammanhang har en ändring av arbetstiden på olika sätt kommit upp till debatt.

Det är dock ganska klart, och del behöver inte närmare utredas, atl en längre ledighet för många kan vara bättre än förkortad arbetsvecka, någol förlängd semester eller förkortad arbetsdag. Det hänger samman med att vårt samhälle blir alltmer stressat men också med en allt större villighet lill och krav på ökade möjligheter till vuxenstudier. Vi har i dag också behandlat frågor som hänger ihop med vuxenutbildningen. Det är i många fall snart bara bristande tid för individen atl idka studier som lägger hinder i vägen.

Vuxenutbildningen underlättas alltså på andra områden då del gäller organisation och ekonomi, och nu borde det vara dags all också undersöka möjligheterna att få lid för dessa studier. När vi resonerar om skolfrågor framhålls del ofta, atl de unga i vissa fall behöver komma ut i arbetslivet för atl först senare ta itu med ytterligare studier. Dessa tankar har fört fram lill önskemålet om en sabbalsledighel eller en längre sammanhängaride ledighet. Denna fråga har utan tvivel också samband med tankarna på en rörlig pensionsålder, och det har även föreslagils all en sådan längre ledighet skulle kunna byggas in i den allmänna försäkringen.

Från fackligt håll verkar del som om allt fler ansluter sig lill dessa tankegångar, och del är i och för sig inle så egendomligt. För några månader sedan ordnade stiftelsen Wenner-Gren Center och Riksbankens jubileumsfond en konferens över ämnet pensionering och sysselsättning och aktivering av äldre, och den var ganska intressant för dem som hade möjlighet all närvara. Där höll bl. a. avdelningschefen i OECD Gösta Rehn ett anförande över flexibel pensionsålder inför ett auditorium av experter och politiker som sysslar med de här frågorna, och del var märkligt hur föga motsagd han blev.

Några av Gösta Rehns tankegångar skulle jag, fru lalman, vilja återge. Han framhöll bl. a. att den normala livsarbetstiden för en individ undan för undan sjunker frän för närvarande ca 80 000 limmar. Hur nedskärningen skall göras diskuteras mer systematiskt, och man överväger om den skall las ul genom sänkl pensionsålder, ökad ungdoms- eller vuxenutbildning, längre årssemester, långlidssemester eller mera fritid per dag och vecka. Rehn pekade på all en valfrihet för individen mellan de olika alternativen — del är ell gammall folkpartikrav - för fram till tanken på en allmän samordning av de olika former som nu finns för inkomslöverföring mellan olika perioder i den enskildes liv, så att de sociala förmånerna förvandlas lill fria dragningsrätter, som han uttryckte

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Rätt för arbetstagare till längi-e sammanhängande ledighet

173

Nr 83------------- sig. En sådan anordning skulle enligt Rehn vara av värde inte blott från
Onsdaeen den-- arbetsmarknadspolitiska synpunkter utan även ur rent mänskliga aspek-
9 mai 1973------ - " slutade med följande, som jag citerar ordagrant:
-------------------- -- "Jag vill alltså lill sist lägga den extra synpunkten på de här

Rätt för arbetsta- , i - . i t ,. c- c i - . i j i

f tankegångarna som jag har velat fora fram och som jag ar glad att kunna

* .. säga alt de under de sista åren i den internationella diskussionen och

* inte minst i den organisation där jag har nöjet alt verka har mött en

ledighet

* stigande förståelse, så all jag är i gott hopp om all de som för några år

sen sa atl det där är utopier, atl de så småningom ska börja säga någol

annal."

Del var väl ungefär samma ord som fälldes när motionen från vårt håll 1966 första gången lades fram.

I del här problemkomplexet kommer naturligtvis också frågan om dellid och flexibel arbetstid in. Lika klart är all staten där bör vara ett föredöme och verka för en större valfrihet. Men del är väl heller inget tvivel orn att del finns praktiska och ekonomiska problem i sammanhanget. Som jag sagl förut bör sådana här frågor i första hand lösas av arbetsmarknadens parter, men del av Rehn skissade inkomstförsäk-ringssyslemet, där individerna inom vissa ramar erhåller vad han kallade dragningsrätter på sina intjänade pensionspoäng, skapar säkerligen också åtskilliga rent praktiska frågor, som bör kunna lösas inom en utredning, vilket vi har yrkat på.

Vad säger nu utskottets majoritet om de här tankegångarna? Man säger till atl börja med att detta är en avtalsfråga, och den saken har jag redan behandlat. Det är i första hand en avlalsfråga, men del är många olösla frågor i sammanhanget som jag tycker all arbetsmarknadens parter borde vara betjänta av atl få genomlysta innan man försöker gå till avtal.

Utskottets majoritet talar också om de höga kostnaderna, och del är självklart att när man gör förändringar då del gäller arbetstidens längd och kanske även dess förläggning sä blir del kostnadsproblem som måste lösas. Men den saken gäller hur man än går fram i dessa frågor. Yrkandena på kortare arbetsvecka, på kortare arbetsdag och på längre semester innebär självfallet inte saker och ting som inle kostar pengar.

Man säger också från utskottsmajoriletens sida alt de här tankegångarna gäller mindre angelägna frågor, och man hänvisar bl, a, till en intervjuundersökning som finns åberopad i utskollsbelänkandel. Där påpekas all del var framför alll kortare arbetsvecka - fyradagarsvecka -och sänkl pensionsålder som var huvudintressen för de tillfrågade. Må så vara, men jag vUl framhålla atl den intervjuundersökningen verkställdes av kommittén för planering av turistanläggningar och friluftsomr-åden, och det är då möjligt all svaren fick någon slagsida beroende pä vad man tänkte sig att använda den ökade fritiden lill. Om man i den här bilden fört in synpunkterna angående vuxenutbildningen, så är det inle alls säkert atl intervjuundersökningen hade fått det utfallet.

Sedan säger utskottet också att del finns en arbetsgrupp tillsatt

beträffande ledighet för studier, och den håller på rned sitt arbete. Ja, det

är gott och väl, Della våren fråga som arbelsmarknadens parler inte kom

överens om, ulan arbetslagarna hänsköt den tiU departementet för

'' lagstiftning. Men i samband med atl man löser problemet om tid för

studier för arbetslagama, så borde det väl ändå inte vara ur vägen alt man ser på den här frågan i etl vidare perspektiv och undersöker vilka vägar vi i fortsättningen skall gå när vi får möjligheter - och de kommer, det vet vi - till förkortad arbetstid pä det ena eller andra sättet.

Den dragningsrätt som Gösta Rehn talar om för den enskilde, och den valfrihet som han faktiskt var varm förespråkare för, tror jag att man inte i detta sammanhang skall vifta bort. Det gäller största möjliga valfrihet beträffande arbetstidens förläggning. De problem som då uppkommer för arbetsmarknaden och för arbetets fullgörande tror jag alt man bör kunna lösa genom den yrkade utredningen. Man bör kunna komma fram till en riktig och lämplig genomlysning av ell problem som kommer alt bli mer och mer aktuellt allteftersom åren går.

Jag ber, alt få yrka bifall till reservationen till socialutskoltets betänkande nr 16.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Rätt för arbetstagare till längre sammanhängande ledighet

I detta anförande instämde herr Wiklund i Stockholm (fp).

Herr JOHNSSON i Blentarp (s):

Fru talman! Frågan i den motion som behandlas i socialutskottets betänkande nr 16 är för kammaren bekant - den behandlades senast föregående år och då med samma resultat som alla år tidigare, nämligen avslag.

I motionen och den lill utskollsbelänkandel fogade reservationen, liksom i herr Hamrins anförande här, har pekats på möjligheten att göra uttag av den ökade fritiden i form av längre sammanhängande ledighet, s. k. sabbatsledighet. Etl anförande av avdelningschefen i OECD Gösta Rehn har därvid flitigt refererats.

Något nytt i sak i förhållande till tidigare års behandling har utskottet inte funnit; ej heller har framställningen här givit någol sådant. Enligt en tidigare undersökning sorn refererats har herr Hamrins önskemål om en längre sammanhängande ledighet endast underlag hos 7 procent av dern som tillfrågats. Detta är etl alltför bristfälligt underlag för atl man skall kunna genomföra en prioritering. Herr Hamrin vill göra gällande alt den aktuella undersökningen var ute för atl tjäna turistnäringens syfte. Enligt uppgift var emellertid undersökningen inte begränsad lill detta, utan det är en undersökning av hur man vill disponera sin fritid. Den får därför absolut inte underkännas; man får ta hänsyn till de resultat som undersökningen givit i fråga om prioriteringarna.

Denna fråga är, som framhållits i utskottsbetänkandet, i första hand en förhandlingsfråga, och jag är övertygad om atl när del gäller prioriteringen av olika frågor inom löntagarvärlden är de fackliga organisationerna väl kvalificerade atl la hand om delta ulan alt här beslutas om utredningar. Herr Hamrin säger atl del är inte lika självklart atl de fackliga organisationerna kan klara ut detta som atl de kan lösa frågor som gäller arbetstiden. Vi skall ej desavuera de fackliga organisationerna och deras arbete - del är värdefullt, och jag tror alt de i största utsträckning klarar dessa frågor. Skulle framliden utvisa atl de fackliga organisationerna önskar hjälp av statliga utredningar i sina prioriteringsfrågor ger de sig säkert till känna och begär detta.

175

Nr 83 Förhandlingsmässigt har frågan knappast aktualiserats. Eller vill herr

Onsdaeen den Hamrin kanske här redovisa i vilka sammanhang som man redan nu fört

9 mai 1973 fram dessa frågor i förhandlingarna i vårt land och vilka grupper del gällt

-------------------- samt hur del upptagits av personalorganisationerna?

a jor aiDCts a- p. ta|p.)aji Qg j, sj, framförts i motionen och i reservationen är

gare tiU längre j-j. tjufäHet helt verklighetsfrämmande och riktade till en viss liten grupp.

samman langan e tycks sakna förankring i de stora löntagarorganisationerna. Om man

leciigliet jj2,. yerklig mening med förslaget måste det vara en reform som skapar

möjligheter för alla pä delta område. Så kan jag knappast tolka del

förslag som framförts i motionen och reservationen.

Beträffande ledighet för studier har — som herr Hamrin också nämnde

- en arbetsgrupp tillsatts under ledning av statsrådet Lidbom.

Jag ber med det anförda, fru talman, att få yrka bifall lill socialutskottels hemställan.

Herr HAMRIN (fp):

Fru lalman! För det första skall jag bestämt tillbakavisa påslåendet att det är någon liten grupp som vi har i tankarna i detta fall. Jag tycker att jag poängterade del tillräckligt starkt när jag sade atl här kommer vuxenutbildningen in i bilden på ett helt annal sätt än tidigare för alla grupper i samhället.

För det andra skulle jag vilja säga atl när vi på olika områden håller på med en prioritering av förkortad arbetstid kan det vara bra att få det problemet genomlyst, då organisationerna går till avtalsförhandlingar. De klarade inte den lilla biten som gäller vuxenutbildningen, och del beklagar jag, eftersom jag tycker atl det är en myckel väsentlig sak i sammanhanget. Och det kan hända all en genomlysning av problemen på större bredd skulle vara nyttig och lämplig.

Jag tror, fru lalman, att den dödsdom som utskottets talesman här utfärdade över denna tanke var något förhastad.

Herr JOHNSSSON r Blentarp (s):

Fru talman! Jag sade atl det här gällde en liten grupp, och del vidhåller jag - vi pekar på sju procent. Herr Hamrin talar emellertid om vuxenutbildningen och utbildningssektorn. Men som herr Hamrin väl vet är det refererat i utskottets belänkande - och det framhöll jag också här

— att en arbetsgrupp är tillsatt som skall klara den delen som rör
utbildningssidan. Den kan vi alltså bortse frän.

Vidare säger herr Hamrin att problemen bör genomlysas och att del kan vara bra för organisationerna när de skall förhandla. Jag tror emellertid att våra fackliga organisationer är så starka all de själva klarar de delar av utredningarna som man behöver i förhandlingssammanhang. Pä den sidan betackar man sig säkert för statlig hjälp i det fallet. Och, som jag inledningsvis nämnde, om problemen inte kan lösas där kommer säkert de fackliga organisationerna att stöta på, och då får frågorna aktualiseras och behandlas den gången.

Överläggningen var härmed slutad.

176

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen av herrar Hamrin och Romanus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hamr-in begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialulskotlets hemställan i

betänkandet nr 16 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Hamrin och

Romanus.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Dä herr Hamrin begärde rösträkning verkstäUdes volering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 258

Nej - 49

Avstår - 9

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Rätt tiUjakt, in. m.

§ 15 Föredrogs

socialutskottels belänkande nr 17 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden samt

socialförsäkringsutskottets belänkande nr 24 angående uppskov med behandlingen av vissa äi-enden.

Karnmar-en biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 16 Rätt till jakt, m.m.

Föredrogs jordbr-uksutskoltets betänkande nr 22 i anledning av propositionen 1973:68 med förslag till lag om ändring i lagen (1938:274) orn rätt till jakt, rn. rn. jämte motioner.

I propositionen 1973:68 hade Kungl. Maj;t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokoUel över jordbruksärenden för den 9 mars 1973, föreslagit riksdagen att

1. anta inom jordbruksdepartementet upprättat förslag till lag om
ändring i lagen (1938:274) om rätt tUljakt,

2, godkänna de riktlinjer i fråga om ersättning som förordats i
propositionen för vissa av rovdjur förorsakade skador.

dels de i anledning av propositionen 1973:68 väckta motionerna 1973:1678 av herr Strömberg (fp) saml 1973:1679 av herr Wirtén m. fl. (fp).

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. med bifall tUl Kungl. Maj:ts förslag och avslag på rnotionen 1973:1679 anta det till propositionen 1973:68 fogade förslaget till lag om ändring i lagen oin rätt till jakt,

2. godkänna i propositionen föreslagna riktlinjer i fråga om ersättning för vissa av rovdjur föror-sakade skador samt

3. lämna motionerna

a. 1973:1678 och

b. 1973:1437
ulan åtgär-d.

Reservation hade avgivits av herr Takman (vpk) som ansett att utskottet under 3 b bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1437 hos Kungl. Maj:l skulle anhålla om utredning av frågan om jakt och jaktadministration enligt i motionen angivna riktlinjer.

178

TiU betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av herrar Hansson i Skegrie (c), Hedin (m), Jonasson (c) och Leuchovius (m).

Herr TAKMAN (vpk):

Fru lalman! Jag läste någon gång i en historiebok att hertigen av Wellington blev stolt och glad när han fick order atl föra befälet över den lätta brigaden i någol slag, vilket det nu kunde vara. Men del berättades också att hans humör sjönk betydligt när han såg alla stora kanoner som var riktade mol honom. Jag har just nu en känsla av all herr Wikner, herr Hedin m. fl. motsvarar de kanoner som hertigen av Wellington mötte.

I fråga om jakten har rättsuppfattningar i Sverige brutits mot varandra. Mot synen att jakt skulle vara ell markägarprivilegium eller en frälserätUghel har stått synen på jakt som en form av allmänningsräll.

1 den stora molion som vi lagt fram med herr Svensson i Malmö som första namn har vi krävt en demokratisering av jakträtten. Särskilt markant som klassprivilegium är jakträtten nu när det gäller privilegiet

för bolagsmark. I bolagsdominerade bygder kan bygdens egna jägare — ägare av små markområden och icke markägare - få sina jaktmöjligheter starkt beskurna. Kombinationen av jakträtt och markäganderäll får klart odemokratiska konsekvenser för jakten, och jägarna — även många av dem som har mindre mark- och skogsområden — blir salta åt sidan. Vi har alltså krävt atl jakträtten skiljs från markäganderälten. I stället för att hålla ell stort tal här skaU jag nöja mig med etl långt citat ur motionen:

"Demokratiseringen ger förbättrade möjligheter ål den stora majoriteten av marklösa jägare och åt små markägare. Men denna större frihet i själva jakträtten skärper behovet av atl kontrollera avskjutningen på etl ekologiskt riktigt sätt. Detta måste jägarna acceptera - ansvaret är frihetens pris. En demokratiserad jakt bör därför kombineras med reglering av avskjutningen i fråga om större vUlebråd eller arter, mot vilka jakt bör bedrivas med återhållsamhet. De orättvisa inslagen i regleringen försvinner ju, när de stora markägarna inte längre gynnas med licenser.

Det kan heller aldrig bli fråga om all göra jakten tUl ett allemansnöje för var och en som kan köpa jaktvapen. SkUjer man jakträtt från markägande, kan antalet jaklintresserade tendera att öka, speciellt bland befolkningen i de större städerna. Denna utveckling måste jägarna själva öva kontroll över. Jakten har varit och är väsentligen en del av den lokala bygdbefolkningens liv. Den bör så förbli.

Det är därför de lokall förankrade jägarna som i första hand bör besluta om vem de vUl uppta i sin krets. Det finns inga skäl att i en demokratiserad jakt öppna slussarna för alla nöjesjägare från städerna. Jakten bör vara en allmänningsrätt. Del är inle delsamma som en allemansrätt.

1 etl demokratiserat jaktväsen måste de ovan nämnda problemen i första hand omhänderhas av jägarnas lokala självstyrelse och på deras självansvar. Alternativen är annars en centralt styrd, statlig jakt eller ett bibehållande av bolags och stora markägares privUegier."

Detta var alltså ell citat ur motionen. Sedan följer ell program i elva punkter för en demokratisering av jakten.

Med detta yrkar jag bifall till den förnämliga reservationen till detta betänkande frän jordbruksutskottet.

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Rätt tiUjakt, m. m.

Herr HANSSON i Skegrie (c):

Fru talman! Del gläder mig alt herr Takman inle känner sig lika hotad av mig som av de stora kanonerna, herrar Wikner och Hedin. Jag skall inle heller sträcka mig längre än lill alt försöka se saken ur ell vanligt jaktgevärs perspektiv; del är mest sådana vapen man brukar använda i dessa sammanhang.

Jag tror inte all det är någon större mening att ta upp en principiell debatt med den ärade reservanten om jakträtten kontra markägandebe-greppel; vi har alltför olika principiella bedömningar av äganderätten till såväl mark som annat och av vad som avses med äganderätt.

Motionärerna och reservanten anser alt del är ett klassprivilegium atl ha jakträtt på den mark man äger. Jag vill för min del inle bestrida alt det är ett privilegium alt få jaga på sin mark. Men del är också ett privilegium all fä njuta av solen och växtligheten på den ägda tomten och den ägda

179

Nr 83 marken. TUl de mer tvivelaktiga privilegierna för en markägare hör att

Onsdaeen den ' ' skyldig att hålla rent efter aUa dem som skräpar ned på hans mark.

9 mai 1973 '' " också skyldig alt hålla vattendragen rena från alla de föroreningar

—--- [—;--------- som allmänheten behagar berika den med. Det är alltså inle bara

-' ' ■ ■ privUegier, ulan det är också skyldigheter för den som nu äger mark. Men motionärerna och reservanten skjuter de stora markägarna framför sig. Det är ju vanligt att göra del i de här sammanhangen - det är lättare atl uppamma etl slags antipati mot de kapitalislsamhällels vanprydande företeelser som de stora markägarna är.

Av våra jordbruksmarker innehas emellertid 98,2 procent av vanliga jordbrukare, dvs. jordägare som har i varje fall under 100 hektar, och av skogsmarkerna i vårt land äger vanliga bönder ungefär 50 procent. En socialisermg av jakträtten drabbar därför vanhga bönder mera än den drabbar de verkligt stora markägarna och bolagen. Såvitt man kan förstå skulle de vanliga jordbrakai-na inte ens ha jakträtt på sin egen mark; långt mindre skulle de få rätt att mot ersättning överlåta den lill nägon annan.

Del är kanske trots allt ändå de mindre markägarna som i mycket stor utsträckning vårdar sig om vUtet och ser till atl detta kan övervintra. För statligt ägda jaktmarker skulle däremot enligt motionärerna och reservanten marken arrenderas ul mol arrendeersältning. Del tycker jag är inkonsekvent - om man någonstans skulle börja försöket med sociali-serad jakt, vore del väl riktigt att börja pä de redan nu statligt ägda markerna och se hur försöket slog ut där.

Med den uppläggning som man har gjort är jag rädd för att det i stället skulle komma atl skapas en verkligt privilegierad överklass av dem som fick nåden att godkännas i etl jaktsällskap. Om dessa idéer skulle omsättas i vårt land, skulle det bli ell ordentligt mördande ute i naturen. Man kornme alldeles säkert all resonera som så: Skjuter inte jag allt som rör sig, är det någon annan som gör del, och därför är del bäst att vara framme i rattan lid!

Jag tror i stället atl vi, med den form av jakt och jakträtt och . markdisposition som vi nu har, har ganska goda möjligheter lill en effektiv viltvård. Med en socialisering av jakten är jag, som jag sade, rädd för att det blir ganska klent bestäUt med vUlvården. Nu är det väl i allmänhet så, atl en markägare inte arrenderar ut sin mark åt s. k. rovjägare, dvs. sådana som skjuter på alll som rör sig. Det skulle också bli ganska besvärligt atl begränsa antalet jägare enligt det recept som motionärerna har föreslagit.

Jag ger motionärerna och reservanten rätt i ell avseende: del är när man säger att jakten inle bara skall betraktas som ell nöje. Detta är riktigt; jakten har allvarliga uppgifler, och därför skall den också handhas med ansvar och allvar. Men det är alldeles felaktigt atl som här gjorts betrakta jakten och jakträtten som ett överklassprivilegium. Jag tror det finns jägare inom alla samhällsgrupper. De är inte någol slags kapitalistsamhällets högsta koryféer, utan de är ett ganska hyggligt genomsnitt av alla samhällsgrupper.

Jag skulle tro all även arbetare kan få jakträtt på bolagsmark - i varje

fall borde de få det. Det är möjligt all man pä domänverkels jaktmarker

'" som ett slags privUegium överlåter jakträtten till tjänstemän - del vill jag

inte yltra mig om, men jag har hört någonling om del - men i så fall är Nr 83

det staten som på de statligt ägda markerna gått in för en så misshaglig Qnsdaeen den

gärning. 9 maj 1973

Som jag förut sagt får inte jakten betraktas som ett nöje; den är —----------- —

nödvändig för en någol så när hygglig balans i naturen och för alt ge titt jaKl, m. m.

ekologin rätt riktning. Därför är del nödvändigt att hålla jakten under kontroll. Delta sker också i vårt land genom ansvarskännande organisationer och genom anställda jaklvårdsljänstemän.

Som vi sagl i betänkandet pågår inom jaklmarksulredningen arbete med alt se över och pröva en hel rad frågor på jaktens område, bl. a. frågan hur man skall kunna lUlhandahålla lämplig mark ål det ökade antalet jaktintresser-ade. I de direktiv som utredningen arbetar efter understryks de goda erfarenheter som vi har av jaktvårdsområdena, och man anser alt jaktvårdsområdena skaU byggas ul i framtiden. Det heter bl, a, i direktiven:

"Förutom frågor rörande jaktarrende bör kommittén överväga andra former för att ge ökade jaktrnöjligheler ål jägare som inle äger jaktmark," Man kan där tänka sig, säger man, en form av korllidsupp-lätelse i stil med vad som förekommer på fritidsfiskets område genom försäljning av fiskekort. Vidare säger man i direktiven alt områden som är lämpliga för sådan upplåtelse innehas av domänverket och de större skogsbolagen.

En genomgående tanke i direktiven är omsorgen orn viltet. Den omsorgen skall ha den högsta prioriteten. Utredningen har därmed inte direktiv all gå så långt som motionärerna åsyftar. Den skall inte ge sig in pä äganderättsprinciperna och skilja jakträtten från markäganderätten. Känner jag utredningsmännen r-ält ser de i första hand till jakt- och viltvårdens intressen och kommer inte alt ge sig in på sådana äventyrligheter som del skulle vara att följa de propåer som motionärerna och den ärade reservanten har g,jorl sig lill talesmän för.

Jag tror alt det är möjligt alt åstadkomma betydande reformer som kan vara lill gagn för intresserade människor som vill jaga i våra marker ulan atl göra så rigorösa ingrepp som föreslagits.

Jag ber med detta att få yrka bifall till utskottels hemställan.

Herr TAKMAN (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Jag är ledsen att herr Hansson i Skegrie, som är en så ambitiös läsare av handlingar, tydligen inle har läst motionen och i varje fall inle lyssnade på vad jag .sade som inledning när jag tog del långa citatet om demokratiseringen. Om han hade lyssnat skulle han inle ha sagl att de små jordägarna enligt vår motion inte skulle ha i-ält till jakt ens på egen mark. Jag hänvisar återigen till del långa citatet och lill motionslexlen i övrigt och lill reservationen.

Jag medger gärna atl frågan om jakträtten inte hör tiU de lättaste. Jag
är på intet sätt någon expert på delta, vare sig teoretiskt eller praktiskt.
Men jag har i min nära omgivning hdelsefulla jägare, både sådana som har
mark och sådana som ingen mark har, Äv de marklösa jägarna finns det
förstås också flera kategorier - sädana som bor i trakten och sädana som
bor långt borta och bara kommer till platsen några dagar om året, kanske 181

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Rätt tiUjakt, m.m.

speciellt vid älgjakten. Vi har nämnt detta i motionen, och jag citerade del nyss.

Jag har hört diskussioner mellan dessa olika kategorier. Då kommer alltid frågan om ansvaret upp, vilken även herr Hansson i Skegrie berörde, ansvaret för jaktvården och ansvaret för alt jakten inte bedrivs så intensivt och så hänsynslöst att del snart inte blh några djur kvar att jaga, Della är som sagl ingen enkel och lättlösl fråga, men det finns ju många svåra frågor som man tvingats ge sig på därför all det varit nödvändigt alt lösa dem. Här gäller det en demokratisering, herr Hansson i Skegrie, och del är inte fråga om några särskilt svåra ingrepp.

Som det nu är drabbas inte bara de marklösa jägarna av det missförhållandet all jakträtten i princip är knuten till ägande eller arrende av mark. Också många små jord- och skogsägare drabbas. Att jakträtten är knuten till ägandet eller i vissa fall arrendet tog jag som ett direkt citat ur direktiven för jaklmarksulredningen. Som herr Hansson i Skegrie sade var det inte meningen all rubba på della förhållande. Så långt jag kunnat finna syftar inle utredningen till att ifrågasätta denna princip. Del är därför som vi från vänsterpartiet kommunisterna inte har väntat oss några revolutionerande synpunkter från denna utredning, och därför har vi begärt en utredning om demokratisering av jakten.

Herr HANSSON i Skegrie (c) kort genmäle:

Fru talman! Jag har byggt på det som slår i motionen: "Markägande

medför icke jakträtt på enskilt--------------------------- ägd mark," Det måste betyda att

den som äger enskild mark därmed icke har jakträtten.

Sedan vUl jag som aUmänl omdöme säga att jag inle tror att de principer som föreslås i motionen passar i vårt land. Frågan är om de emanerar från våra förhållanden. Man talar nämligen ständigt i motionen om "byns mark" och "byns område". Här i Sverige har vi väl knappast någon by som äger jaktmark. Begreppet by i den meningen har man väl fått från annat håll där det finns kolchosbyar, kollektivbyar etc. Där passar det här principerna alldeles ackurat in. Där kan, såsom det skisserats, alla som bor inom byns område ha jakträtt, inröstas i byns jaklvårdsförening och, om de tillhört byn tidigare men lämnat den, på nytl få rätt atl inträda. Del stämmer precis med förhållandena där man har byar av en annan karaktär än här i Sverige, Det är därför jag tror att denna motion inle är så verklighetsbelonad hos oss.

jorden bör väl också ha jakträtt, herr Hansson, inle bara de som äger     Nr 83
jorden, bor någon annanslans och har jordbruket som ett investerings-     Qnsdaeen den
och avdragsobjekl,                                                                        9 mai 1973

Herr HANSSON i Skegrie (c) kort genmäle: tiUjakt, m. m.

Fru lalman! Jag liknar mig inte vid en kanon. Jag såg del hela ur etl vanligt jaktgevärs perspektiv. Jag har inle behövt ha så förfärligt grova hagel för alt nedlägga del vilt som vi nu behandlar.

Herr HEDIN (m):

Fru talman! Jag vill först uttala min tillfredsställelse över de ändringar i jaktlagen vilka föreslås i propositionen 68 som vi nu behandlar, förslag som är föranledda av vad jordbruksutskoltel kom fram tUl förra året och riksdagen godkände.

När det gäller fallvill som skall tillfalla kronan enligt 18 § ifrågasatte riksdagen förra året om man inte också skulle ta med åtskilliga andra arter, t, ex, alla hackspettar och ugglor. Nu innebär förslaget som alla har sett alt man bara utökar förteckningen med ell par arter nämligen svarthalsad dopping och trappar. De är verkligen sällsynta fåglar. Del överensstämmer helt med den princip som Erik Krönmark och jag framförde förra året i etl särskilt yttrande i anslutning lill denna fråga. Jag tycker alltså alt förslaget är helt rUctigt,

Jag tycker också del är bra med det andra förslaget vi nu kommer all besluta om, nämligen alt man enligt 30 § skall få möjlighet all förverka även motorfordon. Del föreslogs förra året i olika motioner, bl, a, i en molion från moderata samlingspartiet. Jag hoppas alt del skall medverka lill all vi skall kunna hindra eller i varje fall minska den alltmer utbredda olaga jakt som förekommer från bilar och andra motorfordon under skymning och mörker. Det är en ovanhgt osmaklig form av jakt, som inte minst kan medföra avancerat djurplågeri.

Jag har, fru lalman, naturligtvis begärl ordet i första hand för all deltaga i den debatt som börjat mellan ulskollets ordförande och herr Takman i anledning av kommunistmolionen, som bl, a, kräver all jakträtten helt skall skiljas från markäganderälten. Del är väl inle förvånande i och för sig att ett sådant här förslag kommer från vpk. Jag tror inle all man behöver la fram några stora kanoner som Wellington, enligt herr Takman, var så rädd för, då vpk förmodligen är ganska isolerat i sin uppfattning. Men det finns anledning alt diskutera frågan och reagera mol den. Jag tycker för min del all utskottet skulle ha avvisat denna tanke mera kategoriskt än del gjort genom all bara hänvisa lill jaktmarksutredningen. Jag tror all den stora grupp av små markägare som enligt herr Takman skulle få betydande vinster betackar sig för varje förslag som lar bort deras personliga jakträtt på den egna marken, även om den är liten.

Sedan tycker jag också atl man väldigt starkt kan ifrågasätta hur della
förslag, som i och för sig är ganska svårbegripligt, skulle fungera i
praktiken. Blir det inle etl oerhört administrativt krångel och innebär det
inle atl man försämrar viltvården i förhållande till nu i stället för
tvärtom? 183

Nr 83 Vi har erfarenheter frän inånga andra länder, där man har en mer eller

Onsdaeen den mindre allmän upplåtelse av jakt, men de är som regel inle särskilt goda,

9 mai 1973 Framför alll är det en mycket dyr administration och besvärligt med

-------------------- kontrollen. Det kan medföra besvärande intrång för markägarna, och

Rätt tiUjakt, m. m. vtvården kan bli lidande på atl del inle finns det där personliga inlressel för vården av villstammarna.

Utvecklingen i vårt land i fråga om jaktvård och viltvård har varit mycket positiv, framför allt genom tillskapandet av jaktvårdsområdena, som har medfört samverkan mellan ägare av angränsande marker. För när-varande är mer än 6 miljoner hektar anslutna till jaklvårdsornråden, och del finns över 1 500 sådana. Med lämplig avskjutning, som kan beslutas gemensamt av alla jägare — det är inte bara markägarna som är med ulan alla som har jakträtt inom området -, genom utplanlermgar av vilt, genom utfodring — t, ex, ordnande av villåkrar - och genom att förbättra biotopen - exempelvis genom att göra villvalten som under senare år varit myckel populärt — kan man, viUcel också skett, i hög grad öka vUtslammarna inom de här områdena. Del är naturligtvis värdefullt, mte bara för dem som har möjlighet att jaga inom områdena utan också för den breda allmänheten.

Det är självfallet ingalunda bara markägare som får möjlighet alt jaga på jaktvårdsområdena eller på andra marker, och inte heller är del så alt bara höginkomsttagare har råd atl arrendera jaktmarker. De undersökningar som har gjorts, t, ex, av låginkomstutredningen, visar atl jakten är väl förankrad hos de breda lagren inom befolkningen, I låginkomstutredningens rapport sägs bl, a, så här: "Inga eller obetydliga socialgruppsskillnader gäller för fritidsaklivileterna fiske, jakt" osv. Det nämns en del andra som är ovidkommande i det här sammanhanget.

Visst finns det anledning att diskutera möjligheterna all ge dem som inle äger marker större föratsätlningar alt jaga än för närvarande, och del är ju också jaktmarksutredningens kanske viktigaste uppgift att komma med förslag i det avseendet, men det finns absolut ingen anledning att göra en så radikal förändring som den som föreslås här, nämligen att ta bort markägarnas jakträtt. Del skulle inte medverka lill nägon bättre viltvård ulan bara störa den mycket positiva utvecklingen i vårt land mol alll större intresse för och allt bättre organisation av jakt och viltvård.

Jag vill alltså, fr-u talman, liksom i del särskilda yttrandet och av många olika skäl starkt reagera mot det ingrepp i den enskilda äganderätten som etl genomförande av det här förslaget från vpk skulle innebära.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr TAKMAN (vpk):

Fru talman! Jag har inte med mig alla utredningar, så jag kan inte på
rak arm kommentera det här citatet från låginkomstutredningen, men jag
föreställer mig alt när man har gjort en sådan genomgång så har man fått
ett speciellt urval av orter där nästan hela befolkningen kan jaga och
fiska, exempelvis i vissa trakter uppe i norr. Om man hade gjort en
motsvarande undersökning beträffande befolkningen i Stockholm eller
184 Göteborg så tror jag att man hade fåll fram en annan fördelning, men det

är någonting som jag inle ulan vidare kan bestämt påslå. Nr 83

Sedan vill jag reagera mol herr Hedins yttranden atl vi vill la bort Qnsdaeen den markägarnas jakträtt. Det är inle alls avsikten. Meningen är alt g ■ 1073

demokratisera jakten, vilket är någonling helt annat. Vi har betonat gång —--- -_—-_

på gång alt del i första hand är den lokala befolkningens rättigheter. Ratt UU jakt, m. m. självfallet inklusive jordbrukares och skogsägares, som vi vill tillgodose. Men vi vill inte att principen om atl jakten och marken hör ihop skall förevigas, utan vi vill ha en demokratisering därvidlag.

Herr HEDIN (m):

Fru lalman! När det gäller fördelningen på olika befolkningsgrupper vill jag bara hänvisa till låginkomstutredningen och ber alt herr Takrnan studerar vad som slår där. Hur del sedan förhåller sig med fördelningen mellan Slockholm och andra orter kan jag inte svara på, men det är av mindre intresse. I er molion säger ni för övrigt att ni alls inte vill all stadsborna skall få jaga utan det är i första hand de som bor intill jaktmarkerna som skall få göra det.

Sedan påstår herr Takman att man alls inte vill ta bort jaklrällen för de små markägarna. Men det är ändå vad man föreslår. Ni kanske tänker all de skall få jaga på andra områden där vem som helst inom bygden då får jaga. Markägaren skulle inle få någon möjlighet att som nu ta ul någon som helsl ersättning för upplåtelse av jakträtten. Jaktområdena är nu ganska värdefulla, eftersom man kan få ut betydande arrendeinkomster på lämpliga jaktmarker.

Herr TAKMAN (vpk):

Fru talman! Jag har svårt atl förstå vad del är för mening med all karikera vår ståndpunkt här. Jag skall inte diskutera allemansrätt nu därför all del är ett mycket intrikat begrepp. Vad vi syftar lill är inte heller en allemansrätt beträffande jakten utan det är en demokratisering av jakten. Jag tänker inte ägna mycket mera tid ål atl förklara detta. Jag tror atl de som läser motionen och de som läser reser-vationen kommer att förslå vad vi menar, och de kommer - oavsell vad de söker tolka in i detta — atl ha svårt alt förvränga vad vi har menat med värt krav på en ulredning om jaktens demokratisering.

Jag vidhåller mitt yrkande om bifall lill reservationen och hoppas att del blir åtskUhga som förstår att detta är en viktig fråga för mänga människor i vårt land och alt de följaktligen kommer att stödja reservationen.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1, 2 och 3 a

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hernslälll.

Punkten 3 b

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels
reservationen av herr Takman, och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvar-ad. Sedan herr Takrnan begärl volering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition: 185

Nr 83

Onsdagen den 9 maj 1973

Handeln med bilreservdelar

Den som vill alt kammaren bifaller jordbruksutskottets hemslällan i

belänkandet nr 22 punkten 3 b röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Takman.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Takman begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 283 Nej - 15 ' Avslår - 1 1

§ 17 Föredrogs jordbruksutskottets belänkande nr 24 angående uppskov med behandlingen av vissa till utskottet hänvisade ärenden.

Utskottets hemställan bifölls.

186

§ 18 Handeln med bilreservdelar

Föredrogs näringsutskoltets belänkande nr 46 i anledning av molion angående handeln med bilreservdelar.

Herr SUNDELIN (s):

Fru talman! 1 näringsutskoltels belänkande nr 46 behandlas en molion av herr Lindahl och mig själv, vari vi har hemställt atl riksdagen skulle hos Kungl. Maj:l hemställa om åtgärder i syfte atl sanera handeln med bilreservdelar. Utskottet har skrivit ganska positivt utan all dock ha kunnat tUlstyrka motionen. Jag har noterat utskottets påpekande atl näringsombudsmannen, efler del alt motionen väcktes, hos statens pris-och karlellnämnd har hemställt om ulredning av kostnader och lönsamhet vid reservdelsförsäljningen inom såväl leverantörsledel som återför-säljarledel. Utskottet har också i övrigt varit mycket positivt i sin skrivning. Det har bl, a, erinrat om all Motorbranschens riksförbund i sitt remissyttrande över motionen meddelat, atl det i samarbete med Sveriges bilindustri- och bilgrossislförening ämnar vidta åtgärder i motionens syfte.

Motionärerna kommer inte atl ställa annat yrkande än om bifall till utskottets hemstäUan, men vi vill erinra om att vi kommer att följa denna fråga myckel uppmärksamt och överväga vad som kan göras, om inte de nu aktuella åtgärderna leder till avsett resultat. Jag yrkar alltså bifall till utskottels hemslällan,

Överiäggningen var härmed slutad, Ulskollets hemställan bifölls.

§ 19 Föredrogs inrikesutskoltets betänkanden: Nr 83

Nr 17 i anledning av propositionen 1973:85 angående utgifter på Qnsdaeen den tilläggsslal III till riksstalen för budgetåret 1972/73 såvitt propositionen q . iqj-j

hänvisats till inrikesutskottel

Nr 24 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt,

§ 20 Anmäldes och bordlades Kungl, Maj:ls proposition nr 130 angående ändringar i arbetarskyddslagsliflningen och andra åtgärder för bättre arbetsmiljö,

§ 21 Anmäldes och bordlades Berättelse

Nr 16 Skrivelse från Nordiska rådels svenska delegation med över--lämnande av berättelse för rådels tjugoförsta session,

§ 22 Anmäldes och bordlades motionen nr 1989 av herr Lidgard m. fl. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:125 angående komplettering av riksstatsförslagel för budgetåret 1973/74, m. m.

§ 23 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades alt följande enkla frågor framställts, nämligen

den 8 maj av

Nr 206 Herr Nilsson i Tvärålund (c) lill herr inrikesministern om åtgärder mol arbetslösheten i Västerbottens län:

Avser statsrådet vidtaga några särskilda åtgärder för att begränsa den svår-a arbetslösheten i Västerbollens län?

den 9 maj av

Nr 207 Herr Sjöholm (fp) till herr kommunikationsministern angående de biologiska och hydrografiska följderna av en tunnel mellan Helsingör och Helsingborg:

Har följderna i biologiskt och hydrografiskt avseende av en tunnel

mellan Helsingör och Helsingborg beaktats i den överenskommelse

som den danska och svenska regeringen nu träffat?

Nr 208 Herr Norrby i Åkersberga (fp) till herr utbildningsministern angående nedläggningen av skärgårds- och glesbygdsskolor:

Överensstämmer nedläggning av skärgårds- och glesbygdsskolor,

t. ex. Torö skola i Stockholms län, med regeringens glesbygdspohtiska

målsättning?

Nr 209 Herr Olsson i Edane (s) till herr jordbruksministern angående

svårigheter att utnyttja allemansrätten vid orienteringstävlingar: 187

Nr 83 Har statsrådet uppmärksammat de svårigheter vissa markägare

Onsdaeen den förorsakar för orienterare alt fritt och under ansvar vid tävlingar få

9 rmi 1973 utnyttja allemansrätten i skog och mark?

Nr 210 Her-r Wijkman (m) till herr kommunikationsministern angående rätten lill s. k. sluderanderabalt pä järnväg:

Anser stalsrådel det vara rimligt atl uteslänga samtliga de studenter

sorn ej uppfyller kraven för att erhålla studiemedel från den s. k.

sludciandeiabatten på järnväg?

Nr 211 Fröken Hörlén (fp) till herr kommunikationsministern angående tidpunkten för tillsättande av begärd utredning orn förbättrad trafiksäkerhet:

När ämnar statsrådet tillsälta den av riksdagen begärda utredningen om en förbättrad trafiksäkerhet?

§ 24 Kammaren åtskUdes kl. 17.25.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1973:83