§ 1 Justerades protokoUen för den 29 mars.

§ 2 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj :ts propositioner nr 73 tUl finansutskottet och nr 95 tUl trafikutskottet.

§ 3 Föredrogs och hänvisades motionerna

nr 1748 tiU lagutskottet,

nr 1749 och 1750 tUl näringsutskottet,

nr 1751 och 1752 tiU finansutskottet,

nr 1753—1757 tiU socialförsäkringsutskottet,

nr 1758 yrkandet A tiU skatteutskottet och i övrigt tUl inrikesutskottet,

nr 1759 yrkandena 8 b och 8 c till skattenIskottet samt i övrigt tUl inrikesutskottet,

nr 1760 yrkandena A 2, A 4 och A 5 tiU skatteutskottet, A 6, A 7 och A 11 tUl IrafUcutskotlel samt i övrigt tUl inrikesutskottet,

nr 1761 — 1766 tUl inrikesutskottel,

nr 1767 liU lagutskottet,

nr 1768 och 1769 till socialförsäkringsutskottet samt

nr 1770-1777 tiU inrikesutskottel.

§ 4 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningarna nr 72—74.

§ 5 Föredrogs justUieutskotlets betänkande nr 16 i anledning av motion angående straffpåföljden vid totalvägran av värnpliktig.

Utskottets hemstäUan biföUs.

§ 6 Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund

Föredrogs justitieutskoltets betänkande nr 18 i anledning av propositionen 1973:37 i vad avser förslag tUl lagstiftning om åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund jämte motioner.

I propositionen 1973:37 hade Kungl. Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrädsprotokoUet över justitieärenden för den 19 januari 1973 och efter hörande av lagrådet, föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag tUl

I. lag om särskUda åtgärder tUl förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgmnd.

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund

2. lag om ändring i utlänningslagen (1954:193),

3. ändring i det förslag tiU lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) som lagts fram i Kungl. Majts proposUion 1972:132,

4. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Därjämte hade föreslagits att riksdagen skulle tUl Lokala polisorganisationen; Förvaltningskostnader för budgetåret 1973/74 under andra huvudtiteln (p. B 6) anvisa ytterligare 632 000 kronor.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"Genom propositionen, som grundas på en rapport av kommissionen för förebyggande av pohtiska våldsdåd, framläggs förslag till en lag om särskUda åtgärder tUl förebyggande av vissa våldsdåd med internationeU bakgrund. Därjämte föreslås vissa följdändringar i annan lagstiftning. Genom den särskilda lagen vidgas möjligheterna tUl avvisning och utvisning av vissa utlänningar. Reglerna innebär att utlänning skaU kunna avlägsnas ur riket om det finns grundad anledning anta all han tUlhör eller verkar för organisation eUer grupp, som genom sin tidigare verksamhet visat atl den systematiskt använder våld, hot eller tvång för politiska syften även mot oskyldiga personer i främmande land och därför kan befaras göra det också i Sverige.

Beträffande förfarandet föreslås att rikspolisstyrelsen i enlighet med av Kungl. Maj t meddelade föreskrifter skall upprätta en förteckning över utlänningar som skall avvisas enligt den nya lagen.

Beslut om avvisning skall meddelas av polismyndighet på grundval av förteckningen. Om utlänning, som finns upptagen på förteckningen, påslår att han är politisk flykting och påslåendet ej är uppenbart oriktigt eller om han innehar visering, uppehåUstillstånd eUer bosättningsliUstånd, skall ärendet understäUas Kungl. Maj:t. Detsamma skall gälla i de fall då utlänning bör avvisas enligt den nya grunden men ej är upptagen på förteckningen.

Beslut om utvisning meddelas av Kungl. Maj t.

I fråga om verkställighet av beslut om awisning och utvisning avses utlänningslagens regler härom komma atl gälla. Om utlänningen påstår atl han är politisk flykting och påståendet inte är uppenbart orUctigt, skall verkställighetsärendet underställas Kungl. Maj;t.

För kontroU och övervakning av utlänning som enligt Kungl. Maj:ts prövning bedömts lUlhöra med lagen avsedd organisation eUer grupp men som på grund av politiskt flyktingskap eller annan särskUd anledning tUlåtits stanna kvar i landet, föreslås dels att Kungl. Maj:t skaU kunna meddela föreskrifter med inskränkningar och villkor för hans fortsatta vistelse här, dels att sådan utlänning under vissa villkor skaU kunna bli föremål för bl. a. husrannsakan, kroppsvisitation, kroppsbesiktning, brevkontroll och telefonavlyssning.

Tvångsåtgärderna föreslås få tillgripas om de är av betydelse för all utröna om organisationen eller gruppen i fråga planerar eller förbereder åtgärd som innebär hot mot allmän ordning eller säkerhet. För tiUslånd till brevkontroU och telefonavlyssning erfordras att domstol funnit

synnerliga skäl föreligga.

Den särskUda lagen föreslås träda i kraft den 15 aprU 1973 och gälla liU och med den 14 aprU 1974."

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1973:1602 av herr Björk i Göteborg m. fl. (s) vari hemstäUts

1. att rUcsdagen i samband med behandlingen av proposition 1973:37 skuUe anhåUa alt Kungl. Maj t efter rUcsdagens antagande av propositionens förslag till lag om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund föranstaltade om översyn av lagen med hänsyn lagen tUl vunna erfarenheter av dess tUlämpning i syfte att ytterligare förstärka rältssäkerhetsgarantierna i samband med en eventuell framtida förlängnmg av lagens giltighetslid,

2. att riksdagen vid behandlingen av nämnda lagförslag skulle företa sådan ändring eUer sådant lUlägg i 13 § som möjliggjorde ytterligare mskränkning av den personkrets som hade rätt att granska uppteckning från telefonavlyssning utan betydelse för det ändamål som föranlett avlyssningen alternativt anhålla om administrativa lUlämpningsföreskrif-ter i detta syfte,

3. alt rUcsdagen i samband med behandlingen av proposition 1973:37 skulle hos Kungl. Maj:t anhåUa om översyn från rättssäkerhets- och inlegritelssynpunkter av samthga de lagrum berörande telefonavlyssning som kom alt föreligga efter riksdagens antagande av lagen om särskUda åtgärder tUl förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgmnd,

1973:1603 av herr Hellström m. fl. (s),

1973:1604 av herr Hermansson m.fl. (vpk) vari hemstäUts att riksdagen skulle avslå propositionen.

Nr 64

Fredagen den 6aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

1973:1605 av herr Sjöholm m. fl. (fp) vari hemställts alt riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition 1973:37 skulle

A. avslå förslag till lag om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa
våldsdåd med internationell bakgmnd,

B. begära förslag till de ändringar i utlänningslagen, rättegångsbalken
och brottsbalken som erfordrades för bekämpande av vissa våldsdåd med
internationell bakgmnd,

C. besluta ge Kungl. Maj:l till känna vad som i motionen anförts om
internationeUa överenskommelser och de rättsvårdande organens resurser,

1973:1606 av herr Wiklund i Stockholm m. fl. (fp),

1973:1607 av fru Jonäng m. fl. (c),

1973:1608 av herr Romanus (fp) vari hemstäUts alt riksdagen beslutade

A. att 1 § lagen om särskUda åtgärder lUl förebyggande av vissa våldsdåd med internationeU bakgmnd skulle erhålla av motionären

Nr 64

Fredagen den 6 aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund

föreslagen lydelse, innebärande att endast utlänning som uppenbarligen lUlhörde eUer verkade för organisation av del slag det här gällde skulle komma i fråga för avvisning och alt som viUkor för avvisning krävdes att det skäligen kunde misstänkas att utlänningen kom att utöva eller medverka i våldsdåd, varvid beslutanderätten rörande tUlämpningen av 1 § skulle läggas på rUcsdagen,

B. att 10 § samma lag skuUe erhålla av motionären föreslagen lydelse,
innebärande bl. a. att tvångsmedel skulle få tillgripas endast om det
förelåg skälig misstanke att utlänningen planerade eller förberedde åtgärd
som utgjorde hot mot aUmän ordning och säkerhet,

C. att 12 § samma lag skulle erhåUa av motionären angiven lydelse,
innebärande att även beslut om tiUstånd tiU tvångsåtgärder enligt 10 §
lagförslaget skulle meddelas av Stockholms tingsrätt, samt

1973:1609 av herr Sundman (c) vari hemstäUts att riksdagen skulle avslå propositionen.

Utskottet hemställde

A. att rUcsdagen beträffande behovet av den i propositionen 1973:37
föreslagna lagstiftningen skuUe avslå motionerna 1973:1604, 1973:1609
och 1973:1605 i motsvarande del,

B. atl riksdagen beträffande behovet av särskUd lag mot internationel
la våldsdåd, m. m. skulle avslå motionen 1973:1605 i motsvarande del,

C. att riksdagen beträffande beviskraven för awisning med avslag på
motionerna

a) 1973:1606 (motionsyrkande 1),

b) 1973:1607 (motionsyrkande 1) och

c) 1973:1608 (motionsyrkande A, delvis), alla i denna del skulle bifalla propositionen såvitt avsåg 1 § första stycket i förslaget till lag om särskilda åtgärder tUl förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgmnd,

D. att riksdagen beträffande beslutande organ m. m. med avslag på
motionen 1973:1608 i denna del (motionsyrkande A, delvis) skulle
bifaUa propositionen såvitt avsåg 1 § andra stycket i det under C ovan
angivna lagförslaget,

E. atl riksdagen beträffande offentlighet av vissa beslut skulle avslå
motionen 1973:1603 i denna del (motionsyrkande 1) och motionen
1973:1607 i denna del (motionsyrkande 2),

F. atl rUcsdagen beträffande inrättandet av en särskUd nämnd med
avslag på motionen 1973:1606 i denna del (motionsyrkande 2) skulle
bifalla propositionen såvitt avsåg 3 § i det under C ovan angivna
lagförslaget,

G. att riksdagen beträffande beslutsförhel i rikspolisstyrelsen och
invandrarverket skulle avslå motionen 1973:1606 i denna del (motionsyr
kande 3),

H. att riksdagen beträffande användande av tvångsmedel med avslag på motionen 1973:1608 i denna del (motionsyrkande B) skulle bifalla propositionen såvitt avsåg 10 § i det under C ovan angivna lagförslaget,

J. att riksdagen beträffande tUlstånd tUl användande av tvångsmedel

med avslag på motionen 1973:1608 i denna del (motionsyrkande C) skulle bifalla propositionen såvitt avsåg 12 § i det under C ovan angivna lagförslaget,

K. att riksdagen beträffande granskning av uppteckning från telefonavlyssning med avslag på motionen 1973:1602 i denna del (motionsyrkande 2) skulle bifalla propositionen såvitt avsåg 13 § i det under C ovan angivna lagförslaget,

L. atl rUcsdagen för sin del skuUe anta en ikraftträdandebestämmelse för det under C ovan angivna lagförslaget med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande att lagförslaget skulle träda i kraft den 1 maj 1973 och gäUa tUl och med den 30 aprU 1974,

M. att riksdagen skulle bifalla propositionen såvitt avsåg det under C angivna lagförslaget i den mån det icke behandlats ovan,

N. att riksdagen beträffande översyn av den under C angivna lagen skulle avslå motionen 1973:1602 i denna del (motionsyrkande 1),

O. att riksdagen beträffande översyn av bestämmelserna rörande telefonavlyssning i anledning av motionen 1973:1602 i denna del (motionsyrkande 3) gav Kungl. Maj:t tiU känna vad utskottet i detta hänseende anfört,

P. att riksdagen beträffande viss information i awisningsärende skulle avslå motionen 1973:1603 i denna del (motionsyrkande 2),

Q. att riksdagen för sin del skulle anta en ikraftträdandebestämmelse för de i propositionen framlagda förslagen tUl lag om ändring i utlänningslagen (1954:193) och tUl lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma aUmänna handlingar med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande att angivna lagförslag skulle träda i kraft den 1 maj 1973,

R. atl riksdagen skuUe bifalla de i propositionen framlagda lagförslagen i den mån de icke behandlats ovan.

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

Reservationer hade avgivits

1. av herr Lövenborg (vpk) som beträffande behovet av den i
propositionen föreslagna lagstiftningen ansett att utskottet under A bort
hemställa,

att riksdagen med bifaU tiU motionerna 1973:1604 och 1973:1609 och i anledning av motionen 1973:1605 skulle avslå propositionen 1973:37,

2. av fm Kristensson (m) samt herrar Dockered (c), Johansson i
Växjö (c). Polstam (c) och Schött (m), som beträffande översyn av
bestämmelserna rörande telefonavlyssning ansett att utskottet under O
bort hemstäUa,

alt riksdagen skuUe avslå motionen 1973:1602 i denna del (motionsyrkande 3).

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! I vänsterpartiet kommunisternas partiprogram heter det i punkt 4: "Partiet förpliktar sig att delta i och utveckla varje rörelse, som befordrar det arbetande folkets intressen. Det bekämpar varje inskränk-

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

tung i och slåss för varje utvidgning av folkets demokratiska rättigheter."

Det är en programpunkt som vägleder oss i varie fråga, där kapitalintressens och myndigheters makt över människor står tUl diskussion. Den gör ställningstagandet tiU propositionen 37 hka självklart som förpUktande - entydigt avslag. Jag yrkar redan här bifaU liU reservationen 1 vid punkten A i betänkandet av kamrat Lövenborg.

Varje klassamhälle har sin klassjustis, så också det svenska. Dess värderingar är borgerliga, dess mål att slå vakt om det bestående, dess lag och praxis drabbar olika i olika klasser. Men också en klassjustis kan växla utseende. Den kan äga rättsstatens kännetecken - fasta och förutsebara principer i tillämpningen, bestämda krav på bevisföring, bestämda rättigheter för en misstänkt eller anklagad, klarhet i definitioner, tydliga gränser för administrativa befogenheter. Urholkas dessa principer, avlägsnar man sig från rättsstaten.

Herr talman! Kammaren ställs i dag i en unik situation. Sedan det demokratiska genombrottet har det aldrig i fredstid förekommit att myndigheter föreslagits få så stora befogenheter att ingripa mot människor på så lösa grunder. ViU man finna jämförelser får man gå tUl 1889 års Bildtska munkorgslag mot samhäUsfarlig agitation eller tUl den svartaste europeiska krigstiden, när det administrativa godtycket kunde sända radikala arbetare tUl interneringsläger.

Dessa jämförelser är sannerligen inga överdrifter. Ty vad handlar det om i dag? Det gäller alt upphäva ett grundläggande rättskrav, kravet på att bestämda typer av tvångsmedel icke får användas med mindre än att gmndad misstanke om brott föreligger mot enskUd person. Enligt propositionen skall alla dessa tvångsåtgärder, också de mest vittgående som lagen känner, kunna användas utan att sådan gmndad misstanke kan påvisas.

Utlänning skall kunna avvisas eller utvisas utan vare sig misstanke eUer bevisning i lagens mening. Utlänning skaU kunna underkastas husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning på enkelt beslut av pohsen, utan att vara skäligen misstänkt för brott. Utan atl något konkret bevis, något indicium av juridisk valör eller någon gmndad misstanke i lagens nuvarande mening föreligger skall myndigheterna kunna granska vederbörandes post- och telegrafförsändelser och avlyssna den telefonapparat han innehar eller kan antas använda.

Jag vUl särskUt understryka två ting. Telefonavlyssning har hittUls varit en tvångsåtgärd som kringgärdats med ganska strama formella regler. Den får användas endast vid grundad misstanke om grova brott. Undantag har givits i 1952 års lag om särskUda tvångsåtgärder, där också vissa lindrigare brott samt stämpling och förberedelse kan föranleda avlyssning. Likaså kan numera telefonavlyssning förekomma ■vid misstanke om grovt narkotikabrott. Vad man nu föreslår är att telefonavlyssning skall kunna förekomma också mot den som icke är misstänkt, på basis av antagande om vad han eUer hon i framtiden eventueUt kan tänkas göra. SärskUd uppmärksamhet förtjänar det faktum att man kan avlyssna även svenska medborgares telefoner — om utlänning som kan antagas begå terrorhandling, kan antagas begagna svenskens telefon. Två gånger tidigare har restriktionerna mot telefonavlyssning uppluckrats. Nu är det tydligen

dags att grunda dem mte på misstanke utan på ell ensidigt antagande från myndigheten.

Herr talman! Kännetecknet på hänsynslöshet och godtycke är dess brist på redovisad grund och sakunderlag. Kännetecknet på terrorlagen är dess uppbyggnad på antaganden, gjorda internt i byråkratin. Och det är inte fråga om enkla antaganden, det är fråga om antaganden som är staplade ovanpå varandra.

Se på första paragrafen i lerrorlagen! Tvångsåtgärder av djupt
ingripande natur för individen kan företas om "det finns gmndad
anledning antaga atl han tUlhör eUer verkar för organisation eller gmpp
som på grund av vad som är känt om dess verksamhet kan befaras här i
riket använda våld, hot eller tvång---- ."

Herr statsrådet Lidbom, ärade kammarledamöter! Kan någon svara oss på de många frågor som här uppslår? Om det inle behövs grundad misstanke, vad betyder då "antaga"? Vad betyder att "verka för"? Vad är en "gmpp" tUl skillnad från en organisation? Hur avgör man tUlhörighet till grupp? Hur bhr en grupps verksamhet känd — vUka länders polismakt är det man skaU byta upplysningar med för all få grund för sina antaganden? På vUken gmnd skaU man kunna antaga, alt någon verkar för en grupp som kan befaras begå viss brottslig handhng? Misstanke fordrar visst konkret sakunderlag. Antaganden om att någon verkar för någon som kan befaras göra någol kräver inget underlag alls. Det kräver bara ett subjektivt tyckande som gmnd för viltgående tvångsåtgärder. 1 stort sett när den vUl kan myndigheten konstruera anlaganden och befaranden. Förmår den inle själv, kan den få hjälp av andra länders polismakt — och man frågar sig vUka länder? Herr Lidbom och hans medhjälpare kan med denna lag bakom sig lugnt och säkert deklarera; vem som är terrorist, det bestämmer vi. Detta har aldrig i modern tid kunnat förekomma i Sverige. Men nu är tidpunkten kommen.

VUka organisationer kan antagas vara terroristiska? Del finns klara exempel, som många gånger understrukils av vårt parti här i kammaren. Det klaraste är Ustasja-gmpperna. Men lagen syftar mot andra gmpper, Uslasja-dåden är förevändningen. Den offenthga kritiken mot lagen har gett uttryck för farhågorna att det är fråga om ett slagträ mot progressiva organisationer, befrielse- och motståndsrörelser. På s. 21 i propositionen försäkrar föredragande statsrådet att så inte blir fallet. Det är en märklig försäkran. För det första är någon garanti av detta slag inle antydd i själva bestämmelserna, det är statsrådels personliga deklaration, och den håller bara så länge han är statsråd. För det andra rubbas själva lUllron härtUl genom den kommissionsrapporl, varpå propositionen grundas. Som exempel på terrorism nämns där ullryckUgen Tupamaros i Umguay, aktioner av motståndsgrupper i Brasihen, Argentina och Turkiet. Grekiska motståndsgrupper nämns utan närmare precisering. Rapporten talar svepande om "palestinska organisationer" utan atl göra skUlnad mellan Svarta september och andra gmpper. Man refererar till exempel från Afrika och Asien. Om detta är exempel på terrorism, då är det en helt annan definition än statsrådet offentligen påstått skaU gäUa. Vilken definition skall gälla? Vem förtjänar tUltro - herr Lidbom som propositionsskrivare eller herr Lidbom som kommissionsledamot? Det

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund

brukar vara så, all den som säger en sak ena dagen och en annan nästa dag inle alls förtjänar tUltro. Och verkUgl avslöjande är föhande formulering på s. 97 i propositionen: "Det är inte möjligt att ange vad som skaU krävas för att en organisation eUer grupp skaU anses omfattad av denna beskrivning." Detta strider mot garantin på s. 21. Del är ett erkännande av den medvetna oklarhet man här söker införa.

Men - så kommer lagens anhängare alt säga — ni kommunister som ständigt krävt åtgärder mot Ustasja-terrorismen, varför vUl ni nu inte vara med om att ge myndigheterna möjligheter? Jag har redan nämnt alt vi har skäl för uppfattningen att lagen är riktad åt helt annat håU än mot Ustasja. Detta bekräftas om man ställer sig vissa praktiska frågor.

Hur skall t. ex. bestämmelserna om utvisning och avvisning kunna drabba Ustasja-anhängare? De betraktas ju konsekvent av regeringen som pohtiskt förföljda med rätt till asyl. De är höjda över detta slags repressalier. Och de Uslasjamän som vistats här och fått svenskt medborgarskap är ju inle berörda av lagen över huvud, eftersom den uteslutande riktar sig mot utlänningar. Mot dem kan inte tvångsåtgärder tUlgripas på de grunder lagen ger. De har en stark och garanterad rättsställning här i landet — tUl skUlnad från araber, brasUianare eUer portugiser. Om man velat drabba Ustasja, varför tar man då en sådan lag?

Och varför suspenderar man ■viseringsfrihetsavtalet med Jugoslavien, om det är Ustasja man vUl komma åt? Om utländska Ustasja-män reser in i Sverige, tror någon då all de med någon större sannohkhet är att vänta från Jugoslavien? Givetvis inle. De har sina högkvarter i Argentina, Spanien eUer Australien.

Och varför sprider myndigheterna sädana märkliga rykten kring dessa sammanhang? Här har man i Göteborg för någon tid sedan häktat hela styrelsen i Ustasja-organisalionen HOP — herrar Skopic, Gubo, Babic, Mikuhc, Lugarovic m. fl. Detta hade ju varit en godbit för regeringen om man velat ha motiv för terrorlagen. Ändå har det varit så förunderligt lyst om dessa herrar och deras verksamhet på kroatiska klubben. I släUet har polis och åklagare gjort antydningar om "risk för diplomatiska förveck-hngar" och om "anti-grupper" — ett fint sätt att hänsyfta på officiell jugoslavisk agentverksamhet i Sverige. Det är etl vidarebefordrande av jusl sådana rykten som Ustasja själv sprider för atl avleda uppmärksamheten. Och varför sprides rykten om att man i Jugoslavien skuUe hälsa regeringsåtgärderna med tUlfredsställelse och all man rent av skuUe därifrån ha önskat ett upphävande av viseringsfrihetsavtalet? Sådana påståenden saknar grund. Jugoslaviska talesmän har aldrig uttalat sig för terrorlagen. Jugoslavien har aldrig önskat suspendering av viseringsfrihetsavtalet, tvärtom. Vi vet detta. Vi har låtit kontroUera dessa uppgifter på högsta ort i Belgrad. Därför frågar vi oss varför det ges luft åt sådana rykten här i Sverige. Som vi uppfattar det är dessa åtgärder inte riktade mot Ustasja. De tycks snarare vara ett slags förtäckta repressaUer mot Jugoslavien för dess kritik mot svenska myndigheter.

Och om det vore Ustasja, som lagen riktade sig mot, om herr Lidboms garanti tUl befrielserörelserna vore reeU, varför hemställer då Svenska flyktingrådet tUl justitieutskottet att avvisa propositionen? TUl flyktingrådet är bl. a. anslutna Amerikanska deserlörskommiltén, InternationeUa

kvinnoförbundet för fred och frihet, Kristna studentrörelsen, Kyrkhga gymnasistförbundet, Lärarföreningen för invandrarundervisning, Nykter-helsorganisalionen Verdandi, stockholmsdistriklet. Portugisiska desertörskommittén. Svenska freds- och skUjedomsföreningen, Utrikespoh-tiska föreningen i Stockholm, Östeuropeiska socialkommittén m. fl. organisationer. Varför faller inte dessa organisationer herr Lidbom om halsen för hans lag? Därför att de har erfarenhet av dessa ting och inser att siktet är inriktat åt annat håll än Ustasja.

Herr talman! Det förs väpnad befrielsekamp av oppositionen i många länder, där detta är den enda möjliga formen av opposition. I dessa länder råder ett fätalsförtryck. Detta förtryck är i många faU direkt lierat med den amerikanska imperialismen. Diplomater, kapitalägare och CIA-män samverkar med den inhemska ohgarkin. I sådana fall kommer befrielserörelserna ibland att rikta sig mot imperialismens agenter, samarbetsmän och polisspioner. Det är detta som kommit USA.s regering att söka få andra länders regeringar att inskrida mot befrielserörelser och att få befrielserörelserna inrangerade under beteckningen terrorism. Att bistå i detta syfte är lagens objektiva ändamål. Det är därför kommissionsrapporten är så angelägen att klassificera så många befrielserörelsers handlingar som terrorism. Det är därför man inte ens nämner den terrorism som utövas av den amerikanska imperiaUsmen och de nationeUa oligarkier den understöder.

Givelvis finns det verklig terrorism. Givetvis är det nödvändigt att förhindra dess ohka uttryck. Del är också vår uppfattning, och vi har drivit den ivrigare än någon annan i samband med Uslasja-rörelsens handlingar här i Sverige. Men lösningen på delta ligger inte i en lag, som sopar undan elementära krav på rättstrygghet och bedömningsunderlag.

Nuvarande lagar ger stort utrymme för åtgärder mot terrorismen. En genomgång visar detta.

Om misstanke för brott föreligger kan häktning vidtagas om för brottet är stadgat fängelse i ett år eUer mer. Föreligger fara för den misstänktes awikelse från riket, kan häktning ske under alla omständigheter.

Tvångsåtgärder som reseförbud, beslag, husrannsakan och kroppsvisitation kan tUlämpas vid misstanke för sådana brott som t. ex. mord, misshandel, människorov, olaga frihetsberövande, olaga tvång, olaga hot, utpressning, mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, kapning av luftfartyg, urkundsförfalskning, ohörsamhet, hets mot folkgmpp, våld eUer hot mot tjänsteman, skydd för brottsling, främjande av flykt samt försök, förberedelse och stämpling lUl sådana brott. Reseförbud kan alltid meddelas om den misstänkte kan befaras ge sig ur riket.

Beslag av brev och telegram kan företas redan nu vid misstanke om brott för vUkel stadgas minst ett års fängelse, exempelvis grov misshandel, olaga frihetsberövande, mordbrand.

Telefonavlyssning är möjlig vid misstanke om brott för vUket stadgas två års fängelse eUer mer, t. ex. mord, människorov, mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse och grovt sabotage.

Oavsett om straffet utgör mindre än två års fängelse, kan telefonavlyssning, brevbeslag, förlängd anhåUandetid och kvarhållande av försän-

Nr64

Fredagen den 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund

Nr 64

Fredagen den 6aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

delse utan rättens beslut tUlämpas vid misstanke om mordbrand, sabotage inklusive störande av allmänna kommunikationer, kapning av luftfartyg, olaglig kårverksamhet, spioneri, olaga befallning med hemlig uppgift, olovlig underrättelseverksamhet, tagande av utländskt understöd m. m. samt tUhka vid misstanke om försök, förberedelse och stämpling tiU sådana brott, därest försöket, förberedelsen respektive slämphngen i sig är straffbara.

Husrannsakan kan ske, oavsett brottets natur, i känt tUlhåU för förbrytare. Kroppsvisitation å annan än den som är misstänkt kan ske om synnerlig anledning förekommer. För säkerställande av brottsutredning kan mm eUer byggnad tUlstängas eUer avspärras.

Kan man, herr talman, vid upprällhåUande av kravet på rimlig rättstrygghet, kräva nämnvärt mer för att bekämpa terrorismen än denna imponerande arsenal av tvångsmedel, tillämpUga på praktiskt taget alla de brottstyper som ingår i det terroristiska schemat? Jag tror det knappast. Del behövs inga tvångsmedel baserade på antaganden, befaranden eUer upplysningar från CIA och grekiska juntapoliser, inga lösligheter som utan urskUlning kommer att drabba oskyldiga.

Vad det handlar om är en ändamålsenhg prioritering av myndigheternas resurser, atl låta bli att spionera på radikala lidningsförsäljare på gatorna och att avdela uppmärksamhet åt Uslasja-organisationerna som i aUtför många år kunnat uppträda öppet på galor och i lokahteter och hota och utpressa de lojala bland sina landsmän.

Herr talman! Del står klart, att vänsterpartiet kommunisterna är det enda parti i kammaren som går emot terrorlagen. Men ■vi vel all tvivlet på den Lidbomska skapelsen är i färd med alt sprida sig tUl aUt fler människor utanför del här husets murar. Vi hälsar invandrarorganisatio-nernas representanter, som skaU samlas tUl demonstration nere på torget. Vi lovar dem skärpt kamp mot den politiska reaktion som i dag skaU vinna en tUlfäUig triumf här i kammaren.

Vi hälsar med tUlfredsställelse de representanter för folkpartiet som här i dag visar att de tar sin liberalism på allvar. Vi hälsar representanter för centerpartiet, som i överensstämmelse med gammal lanlmannaparti-tradition i dag gör front mot ämbetsmannagodtycket. Och vi hälsar särskUt de många kritiker mot lagen som framträtt inom herr Lidboms eget parti och på andra håll inom den arbetarrörelse som de själva lUlhör. Vi noterar specieUt den kraftfuUa manifestation som 13 socialdemokratiska grundorganisationer i Stockholmsområdet gjort mot lagen. Detta var inle bara ett gott exempel på vad som bmkar kallas civUkurage. Del var ell stäUningstagande i överensstämmelse med arbetarrörelsens bästa traditioner.

På detta växande motstånd bygger vi vår förvissning att den dag mycket snart kommer, när reaktionen tvingas på reträtt och det främmande element som terrorlagen utgör av en framsyntare riksdag än denna skall strykas ur den svenska lagboken.

minuter som jag har angett, men jag lovar atl inle överskrida liden alltför mycket.

Jag har inle för avsikt att särskUt mycket beröra det som herr Jörn Svensson i Malmö här i kammaren har anfört. Jag har inte heUer den förhoppningen att vi, ens om jag kallar honom kamrat Svensson, kommer varandra närmare. Våra uppfattningar är ganska arlskUda. Jag noterar också atl han i sin uppräkning av de personer, som kommer all göra inlägg här och som han presumerade skuUe dela hans uppfattning i de här frågorna, inte nämnde företrädare för moderata samlingspartiet, och jag är inte särskUl ledsen för det.

Jag vUl, herr talman, först säga atl när vi i kommissionen för
förebyggande av politiska våldsdåd började diskutera en lagstiftning av
den här innebörden, kände jag personligen också en viss skepsis, eftersom
det var en ovan utgångspunkt som låg bakom lagstiftningen. Men när vi
vände och vred pä argumenten blev jag övertygad om att detta är en
riktig väg alt gå. Vi måste nämligen håUa i minnet att lagstiftningen tar
sikte på utlänningar och på våra möjligheter atl utvisa utlänningar som
inte är önskvärda här. Utgångspunkten är ju att utlänningar inte har
någon oavvislig rätt att vistas i vårt land ulan all denna rätt är beroende
av en tUlståndsprövning. Har man det i minnet, tror jag all man ser
väsentligt myckel mera nyanserat på de här frågorna än herr Svensson
gjorde. \

Det är klart att en viss tvekan ändå kunde råda i vad gäUer de åtgärder som lagen öppnar möjlighet till på ett så tidigt stadium atl misstanke om brott inte föreligger.- Men om man då återgår till den gmndläggande utgångspunkten alt utlänningar inte har en oavvislig rätt att vistas här måste man konstatera, som vi i kommissionen gjorde, att samma möjlighet borde gälla för dessa utlänningar som för andra, att åberopa politiskt flyktingskap som skäl för atl få stanna här. Har man den humanitära synen också på presumtiva terrorister måste del dock leda lUl att vi tUlskapar möjligheter tUl särskUd övervakning för att förebygga politiska terrordåd.

Som jag ser det bottnar den kritik som framförts antingen i en ofullständig kännedom om vad lagförslaget innebär, och det tror jag gäUer för flertalet av dem som har kritiserat lagen, eller i en underskattning av de allvarliga problem som förslaget avser alt angripa. Jag tror inte all herr Svensson i Malmö numera har en ofullständig kännedom om vad lagförslaget innebär, utan vad jag förstår måste hans ståndpunktstagande bottna i att han faktiskt underskallar de aUvarliga problem som den internationeUa terrorismen för med sig. Jag tycker personligen att det vore det farligaste som kunde hända om vi i vårt land skuUe underskatta problem av den här arten.

Del är nämligen så alt de grupper som del här är fråga om driver sin kamp med en fanatism, som betingar den kallblodighel med vUken åtskUhga terrordåd utförs. Verksamheten kännetecknas också av atl den bedrivs i hemhga och konspirativa former. Del är därför synnerligen svårt att komma åt den här sortens verksamhet i tid ifall man inte får lUlgripa medel utav den art som förslaget innebär.

Jag vUl sammanfatta den här delen så här. Om Sverige skall kunna

Nr 64

Fredagen den 6 aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

bibehålla ett anseende som en fristad för människor, som av pohtiska skäl söker sig från sina hemländer för att här finna en fristad, så får vi lov att se tUl att vårt land inte uppfattas som en bas för terrorverksamhel, för då blir del ingen fristad för de här människorna. Det mest felaktiga i den kritik som har framförts och som herr Jörn Svensson också gav uttryck för är all lagsliflningen skuhe innebära en diskriminering av våra invandrare. Det är precis tvärtom. Enligt min mening är det just alla de laglydiga invandrarna, som finns i vårt land, som i första hand riskerar att drabbas av utslagen av den internationeUa terrorismen. Det är väl de i första hand som borde känna sig skyddade av att vi nu vidtar åtgärder för atl i tid söka komma åt den internationeUa terrorismen. Jag menar att lagen egentligen är tUl för atl skydda alla de många laglydiga invandrarna i vårt land, och det borde de invandrargrupper förstå som har haft anledning att fundera närmare över det här förslaget.

Vi har i justitieutskottet haft tUlfäUe att höra statsrådet Lidbom i del här ärendet. Jag vUl klargöra att ifall det innan dess möjligen fanns någon tvekan bland utskottets ledamöter, så blev det vid hearingen med statsrådet Lidbom helt klart för samtliga — bortsett från representanter för vänsterpartiet kommunisterna — att om man över huvud taget skall komma med en lagstiftning, som får någon effekt, så får man inte uttunna den utöver det förslag som förehgger. En sådan uppfattning står hela utskottet bakoni — bortsett från vpk — och det visar sig också i utskottels betänkande atl vi i allt väsentligt är eniga när det gäller propositionen.

Del finns naturligtvis, herr talman, olika åtgärder som kan vidtas för att motverka den internationella terrorismen.

Det första är internationeUa överenskommelser, och vi gör väl vad vi kan för atl åstadkomma sådana. Samtidigt är det att konstatera atl detta är en materia som vi inte ensamma råder över och där det aUlid tar tid, om man skall åstadkomma några praktiska resultat. Men vi får inte glömma bort detta viktiga element i det har sammanhanget.

Det andra är att man kompletterar internationeUa överenskommelser med nalioneU lagstiftning. Vi har tidigare vidtagit vissa lagstiftningsåtgärder, och i propositionen föreslås ju ytterligare en lagstiftning.

Det tredje är att man vidtar åtgärder av brottsförebyggande natur, och där nämns i propositionen olika åtgärder som kan tänkas. Del talas om polisens spaningsverksamhel, kontroUen vid våra flygplatser, kontroU över utlänningars inresor i landet och uppsikt över och övervakning av dem som ■vistas här och kan befaras ägna sig åt eUer medverka i pohtisk terrorverksamhel.

Kommissionen ansåg det uppenbart att ökad spanings- och kontrollverksamhet fömtsälter att tUlräckliga resurser för ändamålet stäUs till polismyndigheternas förfogande. I det sammanhanget skuUe jag vUja fråga statsrådet Lidbom vad vårt önskemål om atl tUlräckUga resurser ställs tUl polismyndigheternas förfogande konkret har tagit för uttryck. I propositionen finns angivet ett förslag om tio nya pohsmansljänsler. Del behandlas inte i samband med detta ärende, utan det kommer upp tiU en mera samlad bedömning i anslutning tiU behandlingen av ifrågavarande del av stalsverkspropositionen. Men de nya pohsmansljänslerna skulle ju

bara avse bevakningen av den särskUda hallen för chartertrafiken på Arlanda. Jag skuhe aUtså vUja fråga statsrådet Lidbom hur kommissionens önskemål i del hänseendet kan antas bli förverkligat.

I flertalet av de motioner — och de är ju inte så få — som har väckts i anslutning lUl propositionen yrkas att kravet på bevisning skall vara starkare än vad som anges i propositionen. Men utan att gå in på aUa motionerna i detalj vUl jag bara kort säga att utskottet har enigt — bortsett från herr Lövenborg - ställt sig bakom den ståndpunkten, atl om över huvud laget lagstiftningen skall fä någon praktisk effekt, så är det orimhgt atl t. ex. för awisning skaU erfordras mer eUer mindre fullständig utredning rörande utlännings intentioner alt här begå våldsbrott. Vi tycker också att det är orealistiskt atl uppställa alltför stora krav på bevisningen när det gäller utlännings organisationstUlhörighet.

Om man gick motionärerna lUl mötes, skulle man ganska snart få konstatera att under sådana förhållanden är det i och för sig till fyUesl med de regler som redan finns i rättegångsbalken, och då behövs ingen särskild lagstiftning. Men vi har i utskottet delat uppfattningen att det behövs en särskUd lagstiftning.

När det sedan gäller vUka gmpper som skall komma i fråga för sådana här särskilda åtgärder är det ju regeringen som har det tvivelaktiga nöjet, om jag så får säga, att faststäUa vUka organisationer som vid varie tidpunkt skall komma i fråga. Det var etl spörsmål som inte diskuterades specificerat i kommissionen, men statsrådet Lidbom har efteråt för sin del sagt att han bedömer det så atl endast två organisationer för närvarande kan bli aktueUa, nämligen Ustasja och Svarta september. Jag vUl inte anlägga några synpunkter på detta, eftersom jag har accepterat att det är regeringen som gör den bedömningen. Jag skuhe bara viha fråga statsrådet Lidbom om han, med hänsyn tUl den relation som tycks finnas meUan al Falah och Svarta september, anser atl al Fatah bör komma in i bUden eller inte.

I varje fall har kommissionen menat att man vid bedömningen av vUka organisationer som blir aktuella bör utgå från risken för politiska våldsdåd i vårt land. Ingenting annat än delta skaU vara utgångspunkten, och sedan må de organisationer som kommer i fråga representera vänsler-eUer högerextremism eller någonting annat — det är likgUtigt. Det är risken för politiska våldsdåd som är den avgörande utgångspunkten.

Beträffande tvångsmedlen skriver utskottet på s. 19 all "den föreslagna ordningen innebär ett avsteg från vad som hittUls i aUmänhet gällt i fråga om tvångsmedel sä tiU vida all användandet härav inte förutsätter alt den mot vilken åtgärden riktas är misstänkt för visst brott". Vi menar emeUertid atl detta avsteg måste accepteras just därför att vi av humanitära skäl anser atl presumtiva terrorister bör kunna få åberopa politiskt flyktingskap och stanna kvar i vårt land trots detta. Och då måste man kunna få använda sig av tvångsmedlen för att i varje fall skydda vårt land mot dessa. För övrigt tror jag inle all man med fog kan göra gäUande atl någonting skulle vara försummat när det gäUer den parlamentariska och rättshga kontrollen.

En annan sak som jag också vUl säga några ord om är vad utskottet anför nederst på s. 23, där det sägs att utskottet fömtsätter att

Nr 64

Fredagen den 6aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund

Nr 64

Fredagen den 6 aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

information till invandrare även i vad gäller pohtiskt flyktingskap och rätten lUl asyl kommer alt finnas tUlgänglig vid våra gränsstationer. Jag vUl understryka att även jag tycker att del är väsentligt. Men samtidigt vUl jag peka på vad kommissionen sade i det avseendet. Vi erinrade om alt statens invandrarverk överväger ett förbättrat utredningsförfarande i de faU en utlänning som rest in i vårt land ansöker om uppehålls- och arbetstUlslånd. Avsikten var att sådan utlänning i sin ansökan skaU åberopa samtliga skäl, även politiska, för sin begäran att få uppehåUa sig i landet. Som jag ser det är det angeläget med etl förbättrat utredningsförfarande vid ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd samt atl aUa skäl, även politiska, åberopas så snart det är möjUgt. Jag vågar påslå att det har förekommit vissa missbmk i detta hänseende, nämligen alt personer först åberopar politiskt flyktingskap, när de har begått ett brott och det blir fråga om den påföhd som skall utdömas. Det tycker jag är otUlfredsställande.

Jag vUl också erinra om att utskottet efter vissa informationer som vi fått har bedömt det som nödvändigt all framflytta ikraftträdandetiden 14 dagar för alt erforderlig information skall hinna ges om lagens innebörd. Vi föreslår därför att lagstiftningen träder i kraft den 1 maj.

Sedan är del ytterligare en detalj som jag vUl säga något om. Vi tänkte oss i kommissionen att de personer som är upptagna på förteckningen skulle kunna bli föremål för den särskUda kriminalpohtiska behandhng som vi beslöt om förra året i samband med straffskärpningen för grova narkotikabrott. Riksåklagaren har i sitt remissyttrande riktat kritik mot kommissionens förslag på den punkten, och jag kan säga att jag i viss mån förstår den kritiken. A andra sidan tycker jag inle att jag helt vUl släppa tanken på en mera skärpt kriminalvård för dessa personer, i form av mera restriktiva regler när det gäller permissioner, placering på öppen anstalt osv. Jag har den uppfattningen att dessa problem bör behandlas i ett sammanhang, och såvitt jag förstår blir den frågan aktueU när brottskommissionens rapport presenteras för riksdagen. Jag har för avsikt atl i del sammanhanget aktualisera även denna fråga.

Slutligen tycker jag att det är viktigt att få en begränsad översyn av brottsbalkens regler. Vi skall komma ihåg att när brottsbalken antogs var den internationella terrorismen inle någon realitet, och den har därför inte påverkal utformningen av bestämmelserna i brottsbalken. Vi har i kommissionen ansett att det kunde finnas anledning atl göra en översyn av brottsbalken just från, dessa utgångspunkter. Statsrådet Lidbom säger ingenting om det i propositionen, men jag utgår från att det som kommissionen i detta avseende var enig om också kommer att förverkligas.

Herr talman! Jag höU på att glömma atl säga några ord om reservationen 2 som är fogad till utskottets betänkande. Jag vet alt herr Dockered särskUt kommer all nämna detta. För egen del tycker jag inle atl några skäl förebragts för att nu acceptera förslaget om en särskUd översyn av de olika regler för telefonavlyssning som i dag finns. Eftersom riksdagen varje år får tUlfälle atl se över dessa frågor, blir del lUlfäUe för justitieutskottet alt nästa år göra en samlad bedömning av de regler beträffande telefonavlyssning som finns. Enligt min mening är det för närvarande en fuUt lUlräckhg åtgärd.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Också vi är medvetna om att det finns enstaka fall där en person som kommer in i landet utifrån av ohka skäl inle är önskvärd. Vi vet det, fm Kristensson, även om vi inte är fuUt så noga med att i så stram ton som fru Kristensson understryka detta. Vad vi vänder oss emot är att denna bristande önskvärdhet och omdömet om humvida en sådan föreligger inte skall kunna gmndas på någon konkret, vettig och rimlig bevisning som är normal för svensk rätt; den skaU enhgt denna lag kunna gmndas på anlaganden om vad som kan befaras i framtiden, dvs. på ett subjektivt tyckande av enskUda myndigheter eUer pohtiker. Fm Kristensson har alltså inte tagit upp den skUlnaden.

Fm Kristensson säger att lagen är till för att skydda laglydiga invandrargrupper. Det är ju mycket märkUgt. Då skuUe man vänta sig att just invandrargrupperna, deras representanter och deras organisationer loge emot lagen på etl positivt sätt. Dessa har tvärtom tUlhört de mest skärpta kritikerna. Är de så mycket okunnigare att de sämre än fm Kristensson förstår sitt eget bästa? Naturligtvis är det inte så. De ser givetvis saken klarare än fm Kristensson.

Vem har underskattat Ustasja-terrorismen, fru Kristensson? Är det vi, som gång efter annan har varnat och ofta i god tid före de aktiva terrordåd som organisationen företog — mordet på Rolovic och flygkap-ningen? EUer är det ni som inte i tid har vidtagit de åtgärder som det fanns möjligheter att vidta?

Fm Kristensson säger atl den internationeUa terrorismen inte var känd när den nuvarande brottsbalken infördes i december 1962. Jaså! Ustasja-organisalionen hade då verkat ett tiotal år här i Sverige, såvitt mig är bekant. Om sådant inte är bekant för justitieutskotlels ordförande får man ett ringa förtroende för henne.

Fm Kristensson talar här om terrorgmpper och terrorism. Hon har anslutit sig lUl tesen att del skaU bh en begränsad definition. Samtidigt har hon i kommissionsrapporten varit med om att underteckna stycken, som klart klassificerar en lång rad, bl. a. turkiska och grekiska, motståndsorganisationer som terroristiska tUl sitt aktionssätt. Nu frågar jag rent ut: VUka organisationer är enligt fm Kristenssons mening terroristiska? VUka kan någon gång — om inte just nu så inom kort och kanske i etl annat läge — omfattas av den nya lagen? Jag viU ha ett svar på vUka organisationer ni anser terroristiska. Står ni för den mening som uttrycks i propositionen på s. 21 eUer står ni för meningen i kommissionsrapporten?

Fm KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl inte påstå annat än att invandrargmpperna

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

kanske ser klarare på den här frågan än jag. Jag vUl inte göra gäUande att jag skulle vara för mer än de. Men jag påstår att många invandrargmpper har sett mycket klart på dessa frågor och delar den uppfattning som finns bakom propositionen. En del av dem har tyckt på ett annat sätt. Jag tror, herr talman, att den kritik som framförts faktiskt beror på bristande information. Man skaU inte begära att de som inte haft tUlgång tUl de handhngar vi har skall kunna bedöma frågan på samma sätt, i synnerhet som frågeställningen inte är så enkel. Om man utgår ifrån att utlänningar inte har en ovUlkorlig rätt att vistas här men att vi av humanitära skäl ändå viU låta dem som åberopar politiskt flyktingskap stanna, blir den logiska konsekvensen att man stäUer sig bakom lagstiftningen.

Herr Jörn Svensson har ju inte mycket till övers för Ustasja-gmpperna, och när det gäller dem framförs inte rättssäkerhetskraven med samma emfas som när man diskuterar andra organisationer.

Brottsbalken känner jag mig inte direkt ansvarig för, även om jag var suppleant i lagutskottet. Men en sak kan jag säga, och det är att det ingenstans i brottsbalken finns någonting anfört om internationell terrorism, om åtgärder för att förebygga sådan eUer om straff specieUt för sådana brott. Det är det jag menar när jag säger atl en modernisering bör komma tUl stånd. Brottsbalken bygger på etl lagstiftningsarbete som sträckte sig flera decennier tUlbaka i tiden innan proposition lades fram i ärendet.

Herr Svensson frågade mig vUka organisationer jag tänker mig skall komma i fråga. Jag har hksom övriga i kommissionen och i utskottet accepterat alt regeringen skall ta ansvaret för att bestämma vUka organisationer som är aktueUa. Personligen menar jag att del är viktigt att utgångspunkten när man tar stäUning tUl organisationerna är risken för pohtiska våldsdåd. Det tycker jag är viktigt.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Vad fru Kristensson nu senast sade om accepterandet av regeringens diskretionära prövningsrätt visar att hon är beredd att acceptera att i stort sett vUken organisation som helst klassificeras som terrorislisk, om regeringen i det rådande läget, på gmnd av tillfäUiga pohtiska konjunkturer eUer tUlfälliga subjektiva bedömningar, så behagar.

Sedan må jag säga att jag blir häpen när justitieutskoltets ordförande säger atl det i brottsbalken icke finns stadgat straff för sådana brott som man konventionellt bmkar beteckna som terrorism. Jag har här läst upp det ena brottet efter det andra; flygkapning, olaga frihetsberövande, olaga hot, utpressning osv. — aUa brott som ingår i det terroristiska schemat, för vUka det stadgas straff och för vUka det stadgas straff även när det gäller försök, förberedelse och stämphng.

Jag må också säga att jag reagerar på det skarpaste när fru Kristensson med en oklar formiUering försöker göra gäUande att mina och andra kommunisters angrepp här i kammaren tidigare på Ustasja-grupperna antyder atl vi skuUe vilja inskrida med rättshgt otUlfredsställande och oförsvarbara åtgärder mot dessa organisationer men icke mot andra. Det är självklart alt vi inte viU. Vi vill givetvis ge Ustasja-män samma rättstrygghet som alla andra formellt — del är inte fråga om någonting

annat. Men tUl skillnad från fru Kristensson -vUl vi inte bygga några som helst inskridanden mot någon som helst organisation eUer någon som helst individ, svensk eUer utlänning, bara på antaganden och befaranden av den interna byråkratin. Däri ligger skUlnaden.

Fm KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! När det gäUer frågan om brottsbalkens bestämmelser är tUl fyUest eller inte vUl jag bara erinra om vad kommissionen uttalat. Vi konstaterar först och främst att den internationeUa terrorismen var ganska okänd när brottsbalken tUlkom. Den uppfattningen delar jag aUtså med samfliga i kommissionen. Vi har särskUt uppmärksammat att straffbestämmelsen för människorov inte har en adekvat utformning med tanke på sådant tagande av gisslan som under senare år bhvit ett vanhgt inslag i den internationeUa terrorismen. Ett ■visst behov, säger vi, torde också föreligga att undersöka humvida förberedelser tUl brott är straffbelagda i erforderlig utsträckning. Därför konstaterar vi att en viss insyn kan vara motiverad.

När herr Jörn Svensson argumenterar beträffande Ustasja får man osökt i tankarna en debatt vi hade för ett tag sedan om SÄPO och SÄPO-kontrollen, där vänsterpartiet kommunisterna klart tog avstånd från åsiktsregistrering, dock inte när det gäUde högerextremistorganisationer; där klagade man i stäUet över att åsiktsregistreringen inte var tUIräckhgt effektiv.

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

Herr talmannen anmälde att herr Svensson i Malmö anhållit atl tUl protokollet få antecknat att han inte ägde rätt tUl ytterligare replUc.

Herr DOCKERED (c):

Herr talman! Trots att herr Svensson i Malmö har apostroferat de eventueUa motståndare inom mitt parti som eventueUt skuUe ha en annan uppfattning i frågan än utskottet skaU jag försöka håUa mig inom den tidsram som är anslagen här.

Det är klart, herr talman, att vi känner en naturlig olust när vi konstaterar att internationeU kriminalitet och terror har trängt in över våra gränser. Med olust måste vi också inse att vår liberala lagstiftning beträffande invandrarna måste kompletteras med den nu föreUggande lagen om särskUda åtgärder tUl förebyggande av vissa våldsdåd med internationeU bakgrund.

Sverige är kanske känt för sin hberala utlänningslagstiftning, och alla är vi väl överens om att beklaga de omständigheter som gjort att vi inte kunnat behåUa denna liberala öppenhet mot människor av främmande nationalitet. Men jag tycker vi bör observera att denna lag inte riktas mot de fredliga och laglydiga invandrare som vUl inordna sig i vårt samhäUe och acceptera våra samlevnadsregler. För dessa kan denna lag vara ett skydd för deras hemfrid och trygga deras rätt tUl en lugn tUlvaro i vårt land.

Flera motionärer har framställt förslag i anledning av lagförslaget, och alla känner väl en förståehg oro inför de tvångsåtgärder som med lagens stöd kan riktas mot den enskUda människan. Jag vUl säga som utskottets

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund

värderade ordförande, att jag tror atl det kanske i stor utsträckning har bottnat i en viss okunnighet om lagens innehåll eUer också i en underskattning av de här problemen. Men jag vUl också understryka vad ordföranden i utskottet sade, nämligen att utskottsbehandlingen och den hearing som vi hade med statsrådet Lidbom gav oss ett besked om att lagen är så omgärdad med säkerhetsföreskrifter att ett missbrak med stor sannolikhet är praktiskt taget uteslutet, trots att man som herr Jörn Svensson här sade, kan hålla med om att det finns vissa vaga formuleringar i lagtexten. Ändock har vi kunnat konstatera att utskottet har varit enigt om att vi inte kan urvattna formuleringarna så att lagen så all säga blir en nuUitet i det fallet. SkaU vi ha lagen, måste vi ta den ungefär så här. Vi kunde konstatera detta med stor majoritet i utskottet.

Sedan vUl jag starkt understryka alt det behövs aUsidig upplysning och information, om vi skall kunna stUla oron bland de lojala invandrarna. För att få denna upplysning spridd har vi i utskottet ansett atl vi bör ändra på utskottels förslag lUl lagens ikraftträdande från den 15 april tUl den 1 maj. Detta tror jag är behövligt.

Jag vUl också konstatera att lagen är en undantagslag — del är nog viktigt att understryka det. Den riktar sig mot ett htet fåtal: man måste vara utlänning. Den riktar sig mot en utlänning som vUl resa in i landet och som med skäl eUer ehest kan misslänkas vara med i en organisation som har våld eller terror på sitt program. Jag vUl understryka vad fm ordföranden i utskottet sade: Det är ingen självklar rätt för en utlänning att komma in i riket.

Den här undantagslagen riktar sig mot detta lUla fåtal; för att störa aUa lojala invandrares ro och säkerhet är den inte tiUkommen. Därför anser vi det vara mycket viktigt att de får information om vad riksdagens beslut innebär. Med den debatt som har förekommit tror jag att det är viktigt att man stillar oron.

Vidare är ju lagen tidsbestämd. Blir den inte förlängd upphör den av sig själv den 1 maj nästa år. Skall den förlängas menar jag att riksdagen noga bör pröva alla aspekter på vad som har kommit fram under den tid den har tUlämpats.

Där kommer jag in på den reservation som fru Kristensson berörde. Vi har i utskottet behandlat en motion i vilken bl. a. begärs all samtliga lagmm som gäUer telefonavlyssning skall tas upp till prövning och ges en särskUd översyn. Som jag sade fömt är den nu föreslagna lagen en undanlagslag. Vi reservanter menar att det är fel att i samband med denna undantagslag begära en översyn av andra lagar som innehåller bestämmelser om telefonavlyssnmg. Det är inte så att vi har en annan uppfattning om prövningen av lagar som ingriper i den personliga integriteten så allvarligt som telefonavlyssningen gör; vad vi menar är att när vi vid varje förlängning av dessa undantagslagar skall pröva deras effekt får vi också pröva ■vUka erfarenheter som ■vunnits av telefonavlyssningen.

Lagen om särskUda tvångsmedel i vissa brottmål, lagen om telefonavlyssning vid fömndersökning av grovt narkotikabrott och den lag som ■vi i dag kommer att anta är ju undanlagslagar. Vid varje tillfäUe när de skall förlängas bör vi nogsamt pröva alla de aspekter som kan finnas med

hänsyn till de erfarenheter som vunnits under den tid lagarna gäUt. Därför anser vi reservanter del felaktigt atl ge Kungl. Maj t delta tUl känna. En sådan prövning skaU riksdagen göra ändå. Vid varje lUlfäUe skaU riksdagen och även justitieutskottet ägna dessa frågor sådan uppmärksamhet utan att man ger Kungl. Maj :t det tUl känna.

Nu är inte utskottets vice ordförande här i dag. Hon bmkar annars med stor skicklighet hävda utskottets och riksdagens betydelse i dessa sammanhang, och det skuUe varit intressant alt höra vUka synpunkter hon hade haft på utskottets och riksdagens anseende, när man nu viU ge Kungl. Maj:t tUl känna en sä självklar sak som att dessa lagar skaU prövas i samband med att beslut skaU fattas om förlängning. Detta är, som jag sade tidigare, inle en fråga om själva saken. Öm den är vi eniga, men vi är inle eniga om formen.

Jag beklagar än en gäng, herr talman, att omständigheterna påtvingar oss denna lag. Jag kan sluta med alt säga att min önskan är atl den aldrig behöver tUlämpas. Men behöver den inle tUlämpas har den dock fyUt en uppgift. Jag viU återigen understryka att den inte riktar sig mot invandrare som lojalt följer vårt levnadsmönster här i landet. Det är inte meningen med den.

Med det anförda vill jag yrka bifaU till utskottets hemstäUan utom under punkten O, där jag yrkar bifaU tUl reservationen 2.

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund

Fröken MATTSON (s):

Herr talman! Låt mig börja med en hten detah i juslitieutskottets belänkande med anledning av den proposition vi nu behandlar, en detalj som nyligen logs upp vid en frågestund i riksdagen. Jag avser informationen om den lag som riksdagen troligen kommer att anta om några timmar. Invandrarverket håller nu på att i samarbete med fackföreningsrörelsen arbeta ut information på tolv olika språk om vad lagen innebär, och den informationen skall lUlstäUas samthga invandrare.

Jag tror att det är viktigt att invandrargmpperna verkligen förstår vad propositionen och justitieutskoltets betänkande egentligen innebär. Och jag vUl nog upprepa det som har sagts här tidigare från talarstolen och slår i en del motioner som kommit utskottet tUl hända, nämligen att den oro som har yppats på många håll beror dels på all man inle förstår allvaret i och vidden av det problem som propositionen vUl motverka, dels på atl informationen har varit bristfäUig eller missförståtts.

Jag kan väl säga att en av anledningarna lUl oron måhända är del sätt på vUket denna proposition har presenterats. Jag kommer i det följande alt håUa mig liU propositionen, eftersom vi aUtid vid riksdagsbehand-hngen utgår från den och läser vad som i denna tagits upp av förarbetena. Jag kommer alltså icke alt beröra kommissionens rapport. Men den motion som herr Jörn Svensson har åberopat och som herr Lövenborg har lagt tUl grund för sin reservation bidrar verkligen på etl subjektivt och osakhgl sätt lUl att skapa förvirring om vad vi egentligen avser.

Jag skaU inte gå in på att diskutera olika befrielserörelser, men jag

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund

tycker att det är värt att tUl kammarens protokoU få noterat att man säger i denna motion att en lång rad andra företeelser förs in under begreppet terrorism, aUtså det som lagen vänder sig emot. Jag skaU ta ett exempel.

I motionen nämns att etiopiska studenters ockupation av en ambassad av föredragande statsrådet har klassificerats som terroristhandling. Detta är icke riktigt. Det finns i propositionen en redogörelse för olika fall av terrorism som förekommit ute i världen på den senaste tiden och som har väckt uppmärksamhet och givit anledning tUl det föreliggande lagförslaget. Sedan sägs det också att det finns andra former — och det står uttryckligen - ordningslörande uppträden av skiftande karaktär, men sådant hänförs alltså ingalunda tUl terroristhandhngar. Jag tror att det är viktigt att notera detta just därför att det finns de som gentemot invandrargrupper här i landet har försökt ge sken av — det är ingalunda endast den här motionen som har gjort det — att lagen skuUe vara generellt verkande och vända sig mot alla invandrare. Så är aUtså ingalunda fallet.

Det går en väsentlig skUjelinje mellan skrivningen i utskottets betänkande — tUl vUket jag nu i dess helhet ber att få yrka bifaU — och herr Lövenborgs reservation. Kommunisterna och herr Lövenborg ger utskottet, statsrådet och regeringen rätt i att man måste motverka de former av terrorism som vi har sett exempel på och som vi riskerar kan överföras tiU svensk mark om v\ inle vidtar några åtgärder. Kommu-rusterna anser att detta kan ske inom ramen för gäUande lagstiftning.

Eftersom det har bhvit klart dokumenterat att gäUande lagstiftning inte täcker allt - det är ganska typiskt atl reservationen endast nämner brottsbalken och inte alls går in på utlänningslagen, som verkligen icke täcker det som vi avser — får man kanske dra den slutsatsen att kommunisterna är beredda att skärpa bestämmelserna, i varje faU anser de tydhgen att vi redan nu har en imponerande arsenal av de tvångsmedel som herr Jörn Svensson talade om tidigare.

Vi andra inom utskottet, vi som med undantag för en reservation angående telefonavlyssning är helt eniga, säger oss att ingenting bör göras inom gällande svensk lagstiftning. Vi måste få fram en undantagslagstiftning, just för att understryka att detta delvis bryter mot de principer vi har om yttrandefrihet, om den mänskliga integriteten, om människors rättighet att röra sig inom landet utan ingripanden, utan hot om telefonavlyssning, husrannsakan, kroppsvisitation och annat.

Jag kan försäkra kammaren att del inte är med lätt sinne vi har diskuterat den här lagen, och del är inte heller med lätt sinne som vi har satt våra namn under utskoltsbetänkandet. Det är aldrig roligt att anta undantagslagar, men vi har insett att detta är nödvändigt, och vi har också insett att vi måste ta detta steg just för att garantera de grundläggande principerna för vårt svenska sätt att fritt vara och existera och för att säkerställa alla våra invandrares möjligheter att existera hos oss på samma sätt. Vi måste skydda oss mot de störande element som kan omintetgöra aUt detta.

Vi har sagt att detta är en undanlagslagstiftning, och vi säger i utskottets skrivning eftertryckhgt att vi betraktar detta som ett försök

som vi är tvungna att ta tUl. Men när prövoåret är över, då skall lagen förlängas, om så behövs. Vid det tiUfäUet bör vi ha fått e del erfarenheter, så att en samlad riksdag kan konstatera hur lagen har verkat, hur den har tUlämpats, om den har givit det skydd vi avser, om del finns anledning att ändra på en del lagbestämmelser och först och främst om det över huvud taget finns anledning att ta lagen igen. Med tanke på den diskussion vi då kommer att få har vi inom utskottet inte ansett det nödvändigt att redan nu kräva en översyn av lagens verkningar. Vi tror att det ändå kommer att ske med den uppmärksamhet vi alla kommer att ägna lagen. De motioner som lagts i den riktningen anser vi har fått sina krav tiUgodosedda.

Vi har också jämfört våra bestämmelser och andra länders bestämmelser. Den lag som avses säger i sin första paragraf klart och tydligt att utlänning som ankommer tUl riket skaU avvisas, om det finns gmndad anledning antaga, att han tUlhör eller verkar för organisation eUer gmpp som på grund av vad som är känt om dess verksamhet kan befaras här i riket använda våld, hot eUer tvång för politiska syften. Om samhörighet med någon organisation kan påvisas, kommer vi aUtså atl få möjlighet att avvisa vederbörande vid gränsen. Det kan vi icke nu med rekvisiten enhgt gällande utlänningslag.

Vi fastslår emellertid samtidigt att vederbörande skaU upplysas om anledningen tUl awisningen. Det skaU vid varje gränsstation finnas broschyrer med meddelande om att man kan åberopa de regler som existerar här i landet för asyl eller pohtiskt flyktingskap. Vi kan aUtså genom information lUl de få, som vi egentligen icke vUl ha hit och som vi fmktar kan vidta omstörtande handhngar, klargöra att de ändå kan få tUlstånd att komma in i riket.

1 andra länder - vad skuUe hända där? De skuUe interneras, direkt sättas i internering. Vi är fortfarande Uberalare härvidlag. Under vissa omständigheter tar vi in dem, men vi sätter vissa inskränkningar för deras rörelsefrihet.

Det kanske här kan förtjäna alt understrykas, såsom tidigare redan sagts, att enligt gällande internationella överenskommelser har ingen invandrare, ingen utlänning, ovUlkorlig rätt atl komma in i vårt land eUer några andra länder. Det är en princip, och bakom den ligger vår önskan att de flesta utlänningar som kommer hit skaU kunna åtnjuta samma rörelsefrihet, samma handhngsfrihet, samma yttrandefrihet samt samma trygghet för hv och lem och för tillvaron för sin famih som andra har. Vi internerar dem inte. Vi säger i stäUet att vi begränsar deras rörelsefrihet genom ■vissa regler om telefonavlyssning, husrannsakan och kroppsvisitation i enlighet med bestämmelserna i denna undantagslag.

I ett avseende har vi i utskottet dock ansett att vi bör ge Kungl. Maj;t lUl känna en åsikt som går längre än den som finns i propositionen. Det är bl. a. med anledning av motionen 1802, där vi säger alt vi redan nu har tvingats ta en del undanlagslagar: skärpning av bestämmelserna för telefonavlyssning vid ett par tUlfällen — senast gäUde det grövre narkotikabrott. Vi tycker att det är ett kanske nödvändigt men dock så markant avsteg från vår vanliga praxis, att -vi inte tror alt riksdagen, när dessa et lårslagar skall förlängas, har möjligheter att självständigt ta

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

Nr 64

Fredagen den 6 aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

ställning tUl hur telefonavlyssningsbestämmelserna verkar i ohka lagkomplex. Vi vUl vid lämpligt tUlfälle — eftersom detta kommer atl ta tid - få en sammanställning av hur telefonavlyssningsbeslämmelsema har verkat, hur de har tillämpats, i hur många fall de har varit verksamma. Den översynen och den presentationen inför riksdagen så småningom önskar vi i form av en samlad översyn med hänsyn tUl integritetsskyddskommitténs arbete och med hänsyn tUl de grundläggande principerna om integritetsskydd på personrättens område. Vi anser del avsnittet så viktigt att vi icke vUl nöja oss med den automatiska redogörelse som vi ändå kommer att få.

Därför ber jag, herr talman, att i det här avseendet få yrka bifaU tUl utskottets hemställan och avslag på reservationen 2, som herr Dockered just har talat för.

Vi har också i utskottet sagt oss att även med de här inskränkningarna i vederbörandes rörelsefrihet så har vi dock skrivit in en hel del av möjlighet tUl insyn från parlamentariker och från andra organ. Den personlista som skaU göras upp av rikspolisstyrelsen över de personer som kan tänkas ingå kommer av och tUl att presenteras för styrelsen m pleno. Självklart är det dock, eftersom det ibland kan bli fråga om väldigt snabba beslut, icke alltid möjligt att tillkalla hela styrelsen, liksom man inte heller - som en annan motion talar om — kan kalla hela riksdagen för att ta ställning i ett annat avseende. Men listan kommer som sagt av och tiU atl presenteras för rikspohsstyrelsen, och där har vi aUtså de parlamentariska representanterna som kan ta ställning tUl namnen.

Jag viU tiU sist, herr talman, bara mycket kort beröra den fråga om information som har tagits upp i ett par motioner. Man har hävdat att den förteckning över de terrorislorganisationer som kan tänkas komma i fråga bör offentliggöras. Om man nu kan tala om förteckning när det gäller så få - föredragande statsrådet nämnde bara två organisationer då han utfrågades av utskottet. Som vi skriver i vårt betänkande menar vi att det är alldeles självklart att när regeringen bedömer del lämpligt, ett sådant omnämnande kan offentliggöras. Men man kan också i vissa faU i rent preventivt syfte bedöma det så att det är bättre att icke låta allmänheten veta vilka organisationer del gäUer. Därför har vi inte kunnat tiUmötesgå de motionsönskemål som har lagts fram på den punkten. I det fallet överlämnar vi avgörandet riU Kungl. Maj:t.

Vi tror med andra, ord att vi — även med den undantagslagstiftning som den här propositionen föreslår och som ett nästan enhälligt justitieutskott lUlstyrker i sitt belänkande nr 18 - här har försökt få så mycket insyn för våra organ som är möjligt med hänsyn lUl den mycket allvarliga och svåra materia som det här komplexet omfattar.

Vi utgår från att det är fråga om en undantagslag. Vi tror atl vi genom denna skaU kunna garantera en större rättstrygghet för ett stort antal av de utlänningar som vistas i vårt land. Vi tror att sådan information som inle bara går tUl den avvisade utlänningen utan som också riktar sig tUl aUa andra berörda invandrare är viktig och kommer att vara mycket mera klargörande än den tidigare pressdiskussionen och offenthga debatten om vederbörande lagkomplex. Vi tror atl många missförståd kommer att redas ut i vad gäller delta lagförslag, som berör synneriigen allvarliga risker.

Ulskottsmajoriteten har därför yrkat bifall tUl Kungl. Maj:ts proposition. Jag ansluter mig tUl utskottets yrkande och tUl de kommentarer lUl propositionen som gjorts i utskottels belänkande. Därmed, herr talman, yrkar jag också avslag på reservationen 1 av herr Lövenborg.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag räknade inte hur många gånger fröken Maltson använde ordet "tror" i sina sista satser, men del är på sitt sätt signifikativt att lagens anhängare tror en mängd saker.

Fröken Mattson påslår alt vi inte skuUe vara angelägna om att man enligt utlänningslagen skuUe kunna vidta restriktiva åtgärder mot eventuellt inresande terrorister. Hon påstår också all det i utlänningslagen inle finns sådana möjligheter. Då vUl jag hänvisa till utlänningslagens 19 § punkterna 3, 4, 5 och 6 samt den rättsligt ganska farliga 34 §, vUka flllsammans ger rätt vittgående möjligheter att vidta de nödvändiga åtgärderna.

Vidare säger fröken Mattson att det är fel av oss att hänvisa till ockupationen av den etiopiska ambassaden som ett exempel på vad regeringen anför som terrorism. Ja, men det är ju så att denna händelse finns omnämnd på s. 38 och 39 i propositionen under huvudrubriken Extremistgrupper och pohtiska våldsdåd i Sverige. Det är fråga om en lagstiftning mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund. Är del då definitionsmässigt någon skUlnad mellan poUtiska våldsdåd och terrorism? Hur skall fröken Mattson ha det på den punkten? Om hon inle kan reda ut det, är detta ytterligare ett tecken på atl del är som vi säger, dvs. att man inte gör några klara gränsdragningar i delta avseende, vUket innebär atl terrorism kan vara vad man från dag tUl dag bestämmer är terrorism. Just denna sakliga sammankoppling resonemangsvis av de oppositionella etiopernas demonstration med en mängd andra åtgärder av verklig eUer föregiven terrorislisk natur visar just att man kan använda detta i de interna resonemangen för atl anse sig ha grundat anlagande och kunna vidta vissa åtgärder.

Vidare betonar fröken Mattson liksom moderatemas representant fru Kristensson mycket starkt att det inte finns någon ovUlkorlig rätt för utlänning alt inresa tUl och vistas i vårt land. Nej, del vet vi om, men det finns dock en rätt, och den kan enligt nu gällande lagstiftning inte tas från utlänning med mindre än alt man har kunnat visa alt utlänningen inte uppfyller vissa krav som är uppställda för denna rätt. Vad vi vänder oss emot är att den rätlen skall kunna las ifrån utlänning på basis av rena antaganden, som man egentligen aldrig kommer att fä redovisade. Detta är en undantagslagstiftning. Del förtjänar att strykas under, och det var väl det enda i vilket fröken Mattson hade rätt.

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

Nr 64

Fredagen den 6aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund

förrän vi har antagit lagen och fått den tiUämpad. Före den 1 maj nästa år kommer riksdagen att få ett besked om humvida denna lag skaU förlängas eUer inte. Fröken Mattson säger att vi inle vid den automatiska förlängningen får möjligheter att göra den här bedömningen, men jag undrar om det är rikligt. Vid varje lUlfäUe när vi antagit och förlängt de här undantagslagarna har både utskottet och riksdagen haft en samlad ambition att titta just på hur bestämmelserna har verkat, och vi har varje gång fått en ingående redogörelse för hur de tUlämpats under den tid de gällt. Det är hkadant med denna lagstiftnmg.

Vi reservanter anser att det är fel alt vid en undantagslagstiftning som denna hänga på etl sådant krav som majoriteten ■vUl stäUa. Då ger man ett sken av att den lag som nu stiftas på del här området är någonting annat än en undantagslag. Det är detta vi har velat understryka i vår reservation. Fröken Mattson har med sitt anförande inte tagit bort gmnden för den uppfattning som vi har haft i utskottet och fortfarande har här i kammaren, nämligen att det är fel att ge Kungl. Maj:t lUl känna någonting sådant som majoriteten vUl i det här sammanhanget. Det åligger riksdagen och utskottet att bedöma lagstiftningens verkan utan detta tiUkännagivande.

Fröken MATTSON (s) kort genmäle;

Herr talman! Majoriteten i utskottet säger att även om erfarenheterna av den hittillsvarande tiUämpningen inte tyder på annat än att utnyttjandet skett med mycket stor restriktivitet — och vi vUl ha restriktivitet — ger de successiva utökningarna av möjligheten tUl telefonavlyssning, som man ju har föreslagit också i det här lagkomplexet, anledning atl inte bara begära en redogörelse för verkningarna när det gäller narkotikalag-sliflningen och en annan när del gäller den här s. k. lerrorisflagen, utan även kräva en kartläggning med beaktande av integritetsskyddskom-nulténs arbete rörande förstärkt integritetsskydd på personrånens område. Jag tror atl den bäst görs genom Kungl. Majts försorg. Riksdagen kan sedan ta ställning tUl den. Del är av den anledningen, herr Dockered, som vi icke är tUl freds med att vänta tUls vi får den årligen återkommande redogörelsen.

När det gäUer herr Jöm Svenssons inlägg skall jag bara hänvisa till kommunistmotionen, där det helt kort står: "Pä s. 39 inrangeras intrånget på den etiopiska ambassaden av motståndare tUl den kejserliga feodaldiktaturen också under terrorismen." Det förekommeri ett avsnitt om olika former av protester, med våld och utan våld, som har skett ute i världen och här hemma, och det har hänförts tiU ett särskUt stycke om ordningsslörande uppträden av skiftande karaktär. Den upplysningen kanske man skulle ha lämnat, herr Jörn Svensson, om man vUle vara riktigt objektiv och ärlig och inle alldeles i onödan sälta skräck i människor som inle hka ingående har läst rapporten.

TUl sist har utskottet, liksom en del motionärer, konstaterat att vår utlänningslagstiftning i många stycken täcker vad vi vUl komma åt. Men när det gäUer människor som icke tidigare har begått brott eller icke misstänks för att ha planerat brott så täcker den inte det vi vUl komma åt.

Herr DOCKERED (c) kort genmäle;

Herr talman! Fröken Mattson menar aUlså all riksdagen med anledning av denna lagstiftning, som vi i dag skall anta, skaU få en särskUd redogörelse av Kungl. Maj t för bestämmelserna beträffande telefonavlyssning och deras tiUämpning. Det utgår jag ifrån alt vi kanske kan få ändå i samband med integritetsskyddskommitténs belänkande. Men att detta skuUe påverka lagstiftningen är ju orimligt, fröken Mattson, därför att det är fråga om lagarnas förlängning. Om man skuUe vUja göra någon ändring av dessa undantagslagar i sammanhang med integritetsskyddskommitténs förslag, tror jag mte att man vid en särskUd redovisnmg skulle lyckas. Här antar vi en undantagslag som skall bedömas efter sin verkan som sådan. Någon skall inte höja dess auktoritet på det sätt som utskottet föreslår. Därför tycker vi att hela den här formen är orimlig.

Det är inte mycket att tvista om, det var låst i utskottet och det är möjligen låst här också för en förnuftsdebatt.

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Fröken Mattson, det är väl kännetecken på vad den här lagen är för någonting, när man kan föra sådana här dispyter om definitioner. För det visar ju att lagen själv inte kan definiera vad det är fråga om. Vi kan naturligtvis disputera om vad som är terrorism i den kvahficerade bemärkelsen eller vad som är terrorism i en mer flytande och lös bemärkelse.

Men nog måste väl ändå kommissionen haft någon sorts mening med att åberopa just denna händelse, som fröken Mattson talar om, på eliopiska ambassaden — som grundval för sina vidare resonemang, som ett material man ansåg relevant att beakta i sammanhanget. Man måste haft någon avsikt med det. Annars skulle man ha låtit bh atl nämna saken över huvud taget. Och det är just vad vi frågar, vUken avsikt hade man? Var det den avsikten att man skuUe kunna ta in de här händelserna i det bedömningsunderlag som kan ligga tUl grund för de lösliga antaganden som enligt lagen kan medföra avsevärda repressalier för enskild person och även, vad del beträffar, för organisationer?

Del är just denna löslighet, att man inle vel varför detta har påtalats som ju egentligen inte alls är terrorism utan en enskUd demonstration av väsentligt annan natur, på en annan nivå, om man så får säga, än flygkapningar och ambassadörsmord. Varför har den över huvud taget kommit in i resonemanget? Ja, del vet inte fröken Maltson själv ens. Det kan hon inte redogöra för. Och ändå röstar hon för lagen. Men jusl för atl jag icke vet det och vi kommunister icke vet det, just därför alt vi anar atl det här är fråga om en löslig definition av underlaget för tvångsåtgärderna så vägrar vi att gå med på den. Jag tycker det är en mer logisk konsekvens när man inte vet vad som egenfligen är syftemålet med en bestämmelse som föreslås bh införd.

Nr 64

Fredagen den 6 aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd tned internationell bakgrund

kommunistmolionen av herr Hermansson m. fl. rikligt klart visar att det vi diskuterar här i dag, det som diskuteras i propositionen, inte är den form av terrorism, av vUken art den vara må, som har tagit tUl arbetsmetod att utöva terror i andra länder än i hemländerna, på främmande mark, och alltså även kan länkas tUlgripa sådana metoder här i landet. Del är den manifestationen, utanför hemlandet, i främmande länder, som det här lagkomplexet gäUer. Jag tror alt det är ganska väsentligt alt ■vi håUer detta klart för oss och inle bara förirrar oss i en snårskog om berättigad eller icke berättigad terrorism, som man kan finna i kommunistmolionen.

TUl herr Dockered ■viU jag endast säga atl vi har just nu en mer intensiv debatt än någonsin om möjligheterna tiU personlig integritet. Den debatten har, med all rätt, intensifierats under senare år. Samtidigt har vi märkt att telefonavlyssning som spanhigsmetod börjar accepteras på allt fler områden. Och del kan — nu yttrar jag mig med utgångspunkt i en av motionerna — finnas en allvarlig frestelse atl utnyttja möjligheter till telefonavlyssning i stället för alt la till andra metoder, som kanske hade varit långsammare men ändå lika effektiva.

Del är denna koUision mellan vårt krav på den personliga integriteten och det förhållandet att telefonavlyssning tUIgrips i förebyggande syfte på allt fler områden som har gjort atl utskottet vUl ge Kungl. Maj:l lUl känna att vi önskar en samlad redogörelse.

Herr ERNULF (fp):

Herr talman! Det förslag tUl lagstiftning som vi nu behandlar syftar tUl att förebygga och förhindra pohtiska mord, kidnapping och andra våldsdåd med pohtisk bakgrund. AUa är väl överens om alt sådana terrordåd måste förhindras så långt det är möjligt. Jag utgår därför från att det vi i dag diskuterar är om den föreslagna lagstiftningen är nödvändig för detta syfte.

Vårt rättssystem är sedan gammalt i första hand inriktat på atl, sedan ett brott har begåtts, söka ta reda pä vem som har begått brottet och se tUl att han får den påföljd som lagen stadgar. Däremot har vår lagstiftning betydligt mindre åtgärder till hands för att förebygga och förhindra brott. Men när det gäller politiska terrordåd är del enligt min mening mer nödvändigt än i de flesta andra faU att lägga större vikt än hiltUIs vid all jusl förebygga våldsdåden. Den föreslagna lagstiftningen är, som jag ser det, ett försök härtill.

Naturligtvis måste man känna en stark olust inför de ingrepp i den personliga integriteten som bl. a. den utvidgade möjligheten till telefonavlyssning innebär. Även reglerna om beviskraven för olika åtgärder som lagen medger är ur principieU rättssäkerhetssynpunkt svårsmälta. Jag förslår därför dem som känner tvekan inför propositionens förslag. Men såvitt jag kan bedöma, på grundval av den erfarenhet jag har av rällsmaskineriet, är lagsliflningen nödvändig om vi vill nå godtagbara möjligheter atl förhindra en utveckling mot internationeU pohtisk terrorverksamhel i vårt land.

Del är därför som jag för min del är beredd alt godta lagsliflningen. Och då är att märka att den ändå har försetts med ohka rättssäkerhetsga-

rantier. Den mest värdefuUa är kanske den parlamentariska insynen i lagens tiUämpning, eftersom det här hksom vid aU annan lagstiftning kan uppstå gränsfaU och tveksamhet om lagen är tUlämplig i del och det faUet. Men därför att det kan uppkomma gränsfall när det gäUer vad som är terrorism eller ej får man inle låta bh att lagsflfta. Om gränsfallen avskräckte skuUe man aldrig kunna lagstifta — de är någonting som nödvändigtvis följer med all lag.

Flera företrädare för justitieutskottet har behandlat olUca sidor av den föreslagna lagstiftningen, och jag kan i aUl väsentligt instämma med dem. Jag ■viU bara liUägga atl beträffande frågan om en översyn av de ohka lagarnas regler om telefonavlyssning samt tUlämpning av de lagar härom som vi i olika sammanhang har antagit, så ansluter jag mig lUl utskottsmajoriletens förslag om en sådan översyn. Jag beklagar att inte också moderaterna och centerpartisterna i utskottet har gjort det, eftersom jag tror att det framför allt från psykologisk synpunkt kan vara av värde att få en sådan översyn av hur reglerna i olika lagar har tillämpats. Då får man bedöma om vi behöver göra ändringar. Är reglerna godtagbara? Eller skall vi vid en samlad bedömning göra några justeringar?

TUl sist vUl jag säga atl jag inte är övertygad om all flertalet utlänningar i vårt land är motståndare tUl den föreslagna lagstiftningen. Och jag tror att allt fler vid lagens tUlämpning kommer atl inse atl lagstiftningen i verkligheten är ett skydd för del stora flertalet lojala invandrare i vårt land, som 'viU föha landets lagar och bo och arbeta här i trygghet men som nu ofta är utsatta för otillbörlig press från oUka utländska extremistorganisationer.

Herr talman! Jag yrkar bifaU tUl utskottets hemstäUan i aUa delar.

Nr 64

Fredagen den 6aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Fröken Mattson gav oss del erkännandet alt vi har förklarat oss vara emot terrorism, men hon bestred atl effektiva åtgärder mot terrorism kan förelagas inom ramen för gäUande lagstiftning. Fröken Mattson tyckte också atl vår reservation indirekt erkänner alt så är faUet. Men det är en slutsats ulan täckning. Min partikamrats långa uppräkning av gällande lagar visade ju vUken arsenal som redan finns och kan användas.

Vänsterpartiet kommunisterna har i motionen 1604 framhålht att det lagförslag som nu behandlas är särpräglat i åtminstone tre viktiga avseenden: det eftersätter de krav på bevisning som eljest gäUer i svensk lag och rättspraxis, det ger myndigheterna starkt ökade befogenheter att diskretionärl förfoga över människor och deras förhåUanden, del försämrar det allmänna rättsläget för en speciell kategori, lagen kan komma att omfatta människor på svagt definierade och lösliga grunder. Detta är ovedersägliga fakta, och jag tycker att denna debatt bekräftar att så är.

Nr 64

Fredagen den 6 aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

Den officieUa beteckningen på lagförslaget är "Förslag tiU lag om särskUda åtgärder tiU förebyggande av vissa våldsdåd med internationeU bakgrund". I den aUmänna debatten har lagförslaget kaUats terroristlagen. Vänsterpartiet kommunisterna säger nej tUl förslaget. Vi gör det självfallet inte därför all vi känner någon omsorg om eller sympati för terrordåd eller för människor av det slag som exempelvis mördade den jugoslaviske ambassadören, eller för dem som kapade flygplanet på Bulltofta. Vi har ingenting till övers för de fascistiska ligor som här i Sverige hotar sina landsmän och som i andra fall har misshandlat folk eUer rent av har gått fram med mord. Som herr Svensson i Malmö anförde har vi tidigare tvärtom kritiserat regeringen för att den inte använder sig av pohsmakten och av de lagar och förordningar som redan finns för atl la itu med de kretsar som i vårt land verkligen har visat vad de går för.

Som kommunister tar vi självklart avstånd från den individuella terrorn. Den utgör inget acceptabelt kampmedel, inte ens när den uppger sig tjäna en god sak. Det är tvärtom så att reaktionen använder sådana handlingar som motivering för att ingripa mot krafter som verkar för socialismen eller för sina länders frigörelse från koloniahsm och förtryck.

Också i vårt land hör vi nu ropen på lag och ordning. Vi finner att de blivit alltmer högljudda, att de reaktionära krafternas tryck har ökat och tyvärr också att regeringen undan för undan, steg för steg, låter sig drivas i reaktionär riktning.

Moderata samhngspartiet är i vårt land inget stort parti. Det är inte ens det största borgerliga partiet, men man måste i dagens läge konstatera att detta parti — det minsta borgerliga partiet — på etl oroväckande sätt har fått framgång för sina speciella värderingar. Detta parti har år efter år gjort framstötar om parlamentarisk utredning för en översyn av kriminalpolitiken för dess speciella syften. Denna utredning tUlsattes och den har arbetat i feberaktig brådska för att snabbt fä fram ett resultat. Det har den också fått och vi har sett vad det innehåller.

Är efter år har samma parti under rop på "lag och ordning" krävt flera och flera poliser som är deras käraste recept mot asociahtet och kriminalitet.

Går då regeringen till motattack och säger att del framför aUt gäUer alt förebygga brott, att finna socialt godtagbara och progressiva lösningar som hjälper människor i lid? Nej, icke så! 1 stäUet finner vi hur regeringspartiet mer och mer går reaktionen tUI mötes och förenar sig med de moderata i förslag som innebär att staten under tre år skaU salsa 100 miljoner extra för alt — som man säger — få ned brottsstatistiken. Fördelningen av dessa pengar ser ut så här — detta är det allvarhga: 91,3 mihoner kronor skall användas för att förstärka polisen med 1 600 tjänster. Av de 100 mUjonerna anslås 8,3 miljoner tiU sociala förebyggande åtgärder.

Denna fördelning säger aUt. Kan man undra över att den mörkblåaste delen av borgerligheten gnuggar sina händer av förljusning. Den är helgarderad åtminstone på det här planet. Det behövs ingen borgerlig regering. Det blir reaktionära lösningar i alla fall.

Vi får tUlfäUe att återkomma tiU brotlskommissionens rapport när den

föreligger i form av en proposition. Men jag har nämnt dess förslag därför att det är ett symtomatiskt tecken på hur regeringen nu hukar sig inför de skaUande reaktionära stridsropen om "lag och ordning", hur man undan för undan sväher reaktionära värderingar i släUet för att satsa på progressiva lösningar när del gäUer brotts- och kriminalpolitiken. Det är batongpolitiken som firar triumfer!

Den nu föreslagna s. k. terroristlagen är ytterligare etl av de reaktionära mssinen i regeringens kaka. Bagare har varit statsrådet Lidbom, men recept och rådgivning kommer från höger. Del är bara atl konstalera att de har följts, här som när det gäUer brottskommissionens rapport. Nu serveras i denna kammare en bit av kakan och det är bara att konstatera att den luktar. Den luktar Ula. Den luktar reaktion! Och det är inte bara vi kommunister som har uppfattal den doften. Den har fått många att reagera, däribland åtskUhga socialdemokrater, som i det faUet har samma synpunkter som vi. Del har kommit tUl uttryck på många .sätt. I etl brev liU statsrådet Lidbom uttrycker 13 socialdemokratiska partiorganisationer sin oro över förslagets innehåll och kräver att det skall dras tUlbaka. De har, liksom vi, funnit att lagförslaget på ett farligt sätt stärker statsmaktens och pohsens befogenheter gentemot oUktänkande. I brevet frän de socialdemokratiska organisationerna citerar man statsminister Olof Palme, som lär ha sagt att man "genom terroristlagens införande inte får offra värden som är omistliga i ett demokratiskt rättssamhäUe". Brevskrivarna finner att det är just delta som sker; lagförslaget offrar de av Palme som omistliga betraktade värdena.

Svenska Amnesty, som också innehåUer en rad framträdande socialdemokrater, har funnit det nödvändigt att ta avstånd. I ett brev tUl statsministern skriver man bl. a. följande;

"Svenska Amnesty finner att det strider mot grundläggande rättsprinciper att omfattande tvångsåtgärder hksom utvidgade awisningsmöjlighe-ter ställs tUl bl a. poUsens förfogande utan att det föreligger misstanke om brott. Vi finner att de kontroUålgärder som föreslagils är otiUräckli-ga, framför aUt på grund av att tUlämpningen enligt lagförslaget är så kraftigt sekretessomgärdad."

Jag skuUe kunna citera en rad artiklar, skrivna av kända och mindre kända socialdemokrater, som alla haft det gemensamt alt de betraktar lagförslaget med stark oro.

Men regeringen lyssnar inte tiU varningarna från vänster, inte ens när de kommer från den egna vänsterflygeln. Man bortser också från alla invändningarna från jurister av skUda kategorier. Nej, lyssnarapparaten är inställd på en helt annan våglängd.

Kommissionen tUlsaltes och påbörjade sitt arbete med lagförslaget strax efter flygkapningsdramat från Bulltofta, som vi väl aUa följde med spänning och oro. Vi är självfaUet — det bör kraftigt understrykas för att undvika missförstånd och demagogi på den här punkten — hka intresserade som någon annan av att brott av den typen förhindras, och vi har som nämnts tidigare kritiserat regeringen för dess underlåtenhet alt på allvar ta itu med de krafter som bevisligen utgjort ett hot mot människor i vårt land. Vi menar också att regeringen med tUlräcklig kraft och med utnyttjande av lagar som redan finns måhända hade kunnat

Nr 64

Fredagen den 6 aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

förhindra både det tragiska mordet på Jugoslaviens ambassadör och flygplanskapningen.

Det finns redan tidigare regler om förberedelse lUl brott. Man kan tiUgripa straffprocessuella tvångsmedel, husrannsakan, kroppsvisitation, telefonavlyssning m. m. Människorov är straffbart redan på förberedelsestadiet, och polisen har möjligheter att ingripa. Man har skaffat sig ökade möjligheter till kontroll och registrering av utländska extremistorganisationer genom ändringar i personkontroUkungörelsen. En straffskärpning har skett när det gäller olaga vapeninnehav.

Men trots delta lägger regeringen nu fram ett lagförslag, som innehåUer högst allvarliga nyheter. Framför allt vill man helt lämna bevisskyldigheten och den individuella prövningen. Del är tydligen på det området som man inte har känt sig nöjd med nuvarande befogenheter. Del har väl i varje faU tidigare krävts etl minimum av bevisning innan man kunde la itu med folk. Nu skall det räcka med antaganden. Nu skaU tvångsåtgärder kunna tUlgripas redan om man kan förmoda att utlänningen i fråga har samband med organisation som klassats som terrorislisk. Det behöver inte ens bevisas att han är medlem. Det räcker med att han kan "antas verka" för den svartlistade organisationen. På samma lösa antaganden skall utlänningen i fråga kunna utsättas för telefonavlyssning, husundersökning, visitalioner osv. Utlänningar som vill in i landet skaU kunna stoppas vid Sveriges gränser om han eller hon tUlhör någon av de organisationer som uppsatts på regeringens svarta hsta och varom vi ingenting vel. Han är då, som det heter, "presumtiv terrorist". Om utlänningen i fråga har begått brott eUer personhgen har för avsikt atl använda våld har således ingen betydelse. Här krävs ingen bevisning.

Enligt gängse straffrättsliga principer fordras det att man som person skall misstänkas för brott, om ingripanden skaU kunna ske. I lagförslagets paragrafer ställs inga sädana krav. Man rör sig med luddiga och kautschukartade formuleringar, som ger oanade möjligheter för dem som skall tillämpa lagen.

Det register som nu skall upprättas över svartlistade organisationer och personer som verkar för dessa är de instrument som skaU användas. Regeringen och rikspolisstyrelsen skall upprätta förteckningen över vUka organisationer det gäUer. Utifrån den listan upprättar SÄPO sin registrering över personer som kan vara aktuella och som skall utvisas eller avvisas. Registret upprättas dels genom upplysningar via SÄPO:s egen verksamhet men också genom upplysningar som man kan skaffa i samarbete med andra länders polismyndigheter.

Jag tycker atl det sista är det inle minst oroväckande. Det finns nämhgen en dålig tradition på det området. Vi vet aUa att SÄPO samarbetade med Himmlers hemliga pohs under en mörk period i vårt land. På det sättet utbyttes informationer, och namn samlades tUl register över anlifascisler och vänsterfolk.

Vi har inte samma situation i dag — det bör också understrykas. Det är visst och sant, men del polisiära samarbete som man här fömtsätter inger trots allt oro. Del bäddar för subjektiva bedömningar om människor som kan bedömas som misshagliga ur en viss regims synpunkt. Man kan

exempelvis tänka sig vilken typ av information SÄPO skulle kunna få, exempelvis om de arabiska organisationerna, genom information från exempelvis israeliska polismyndigheter. Då bhr det säkert terrorister för hela slanten!

Det finns också andra exempel på regimer som uppenbarhgen mer än gärna skulle slå tiU tjänst med information om människor som de vUl sätta stämpeln "terrorist" på.

Det har i den här debatten som särskUt betryggande talats om lagens kortsiktiga karaktär — den gäller ju bara ett år i taget. Men vi vet också alla att temporära lagar har haft en obehaglig förmåga alt bli tämligen långlivade. Vi har lagar som från böljan uppgetls skuUe komma att gäUa ett år eller så men som undan för undan har förlängts.

1 debatten har man också tryckt på den parlamentariska kontrollen, den betryggande parlamentariska kontrollen. Men den kontroUen utgör erUigt min mening inget skyddsparaply. Under skyddet av s. k. parlamentarisk kontroU har SÄPO verkat i all sin enögdhet. Under skyddet av parlamentarisk kontroU har skett en rad övergrepp och kränkningar av den personliga integriteten. 1 hägnet av en s. k. parlamentarisk kontroU skedde trakasserierna under kriget, då radikala människor spärrades in i lägren, då rätlsövergreppen var legio — inte mot aUa, men mot radikalt tänkande människor.

Nej, den parlamentariska kontroUen utgör ingen garanti, framför allt inte när denna parlamentariska kontroll skall utövas av samma fyra partier som tidigare såg mellan fingrarna med rättsövergrepp av olika slag och som inte ens på senare tid har kunnat förhindra mycket uppmärksammade övertramp mot radikala krafter.

Det har under debattens gång sagts av de flesta borgerliga och också av de socialdemokratiska talarna att det i stor utsträckning här handlar om att man skall hta på regeringen. Det är alltså den som skaU garantera all inget farligt sker. Jag har redan låtit förslå atl denna fromma tro och förtröstan inte är tUlräcklig för oss och förmodhgen inte heller för alla andra som av juridiska och moraliska skäl säger nej till lagförslaget.

Men om vi betraktar den sittande regeringen med en viss misstro när det gäller kontrollen av säkerhetspolisen och andra hithörande saker ser vi naturligtvis en ännu större fara — och det tycker jag atl de socialdemokratiska ledamöterna i denna kammare skulle skänka en tanke — i detta lagförslag i händelse av att lagen hamnar i händerna på en borgerlig regering. Med de luddiga och tänjbara formuleringar som lagen innehåller kan den bli etl fruktansvärt vapen i händerna på en regering där moderaterna tar hand om rodret även i de pohsiära sammanhangen.

Inför del perspektivet tycker jag att de inom regeringspartiet som tidigare inte har "tänkt tUl" i de här sammanhangen har aU anledning att ta sig en ny funderare och använda sig av den möjlighet som fortfarande finns att förhindra förslagels antagande.

Vi skall vara klara över att del gäUer inte bara juridiska spetsfundigheter i ett lagförslag, det gäUer sannerUgen inte bara "presumtiva terrorister", det gäller inte bara utlänningar — det gäUer i minst lika hög grad oss svenskar.

Mot den bakgrunden anser jag att del bara finns en sak att göra — att

3 Riksdagens protokoU 1973. Nr 64-65

Nr 64

Fredagen den. 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund

Nr 64

Fredagen den 6aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

förvisa lagförslaget till den destruktionsmaskin där det hör hemma. Människor skall skyddas mot kriminella gangsterdåd, men det kan ske på annat sätt än genom antagandet av en lag som inte skapar ökad säkerhet utan som tvärtom ökar oron och osäkerheten bland såväl svenskar som utlänningar.

Herr statsrådet LIDBOM:

Herr talman! Det lagförslag som vi diskuterar i dag har varit föremål för en intensiv debatt under de månader som gått sedan det lades fram. Tonläget i den debatten har ofta varit högt uppskruvat och kritiken har delvis varit skarp.

Kritikerna har emellertid gjort det lätt för sig. De har i regel utgått från att det är närmast självklart att vi inte kan eller inte behöver skydda oss mot internationella våldsdåd genom en restriktivare utlänningslagstiftning eUer genom en skärpt utlännmgskontroU. Man betonar ibland, som nyss herr Lövenborg och tidigare herr Jörn Svensson, att visst måste ■vi skydda oss mot internationella terrordåd, men man skyndar sig att tiUägga att för det behövs inga ändringar i utlänningslagstiftningen och utlänningskonlroUen. På den punkten är det tyvärr bara alltför uppenbart att kritikerna blundar för verkligheten. Flygplanskapningar, avsändande av brevbomber tUl intet ont anande adressater, kidnappingar och politiska mord är metoder som har kommit att praktiseras av pohtiska extremister och fanatiker i ökad omfattning även i vår del av världen. Vi har redan vid flera tUlfällen i vårt eget land fått uppleva pohtiska våldsdåd som har slutat i blodig tragedi eller som har utsatt oskyldiga människor för uppenbar Uvsfara.

I en sådan situation kan regering och riksdag mte undandra sig sitt ansvar. Det är sant att det är svårt — t. o. m. mycket svårt — att åstadkomma ett verksamt skydd mot internationeU terrorism, men samhället har en oeftergivlig skyldighet atl göra vad som kan göras för att bereda människorna i vårt land trygghet mot våld. Det är också en internationell förpliktelse för oss att efter förmåga försöka förhindra atl Sverige bhr en tUlflykt eller ett aktionsområde för internationella våldsverkare.

Jag tror jag vågar säga att ■vi alla här i denna kammare är djupt medvetna om det dUemma som terrorismen släUer oss inför när det gäUer att välja medel i kampen mot våldet. Det finns demokratiska värden och rättssäkerhelsprinciper som under alla förhåUanden måste respekteras. Men det är ju också därför som vi i detta sammanhang inte har kunnat överväga annat än en lagstiftning som har en mycket begränsad räckvidd. Det är därför som vi har ansett att vi måste förse en skärpt lagstiftning mot utlänningar som tUIhör eller misstänks tUlhöra internationella terroristorganisationer med alla upptänkliga kontroUmekanismer och alla tänkbara garantier mot missbruk.

Men jag skall inte uppta tiden här med att gå igenom lagstiftningens konstruktion och de olika kontrollmekanismema och värdet av dem. Den delen av debatten har redan andra talare klarat av före mig. Jag nöjer mig så tUl vida med att uttala min tUlfredsstäUelse med den grundliga prövning som har ägt mm i utskottet. Slutsatserna i det så gott som

enhälliga utskottsbetänkandet är desamma som i propositionen. Men genom sina utförliga och klargörande motiveringar har utskottet på flera punkter givit ytterligare stöd ål de lösningar som har valts. 1 stäUet för att fördjupa mig i frågorna om konstraktionen och om lagens tekniska och praktiska innebörd skall jag begagna tiUfäUet att anstäUa några betraktelser över vad det här lagförslaget betyder, sett i relation tUl vår utlänningspolitik i dess helhet.

I den kritik som har förekommit mot förslaget har det sagts att det innebär en diskriminering av utlänningar. Låt oss ta upp den tanken och undersöka vad den utgår ifrån och hur långt den bär. Då finner vi rätt snart att tanken på en diskriminering i det här sammanhanget måste utgå ifrån föreställningen att vem som helst från vUket land som helst har eUer bör ha en, om också inte ovUlkorlig så dock, som herr Jörn Svensson uttryckte det, en rätt att komma in och slå sig ned i Sverige. Det är i så fall en grundUg missuppfattning av de principer som vår utlänningslagstiftning bygger på. Som utskottet har påpekat i sitt betänkande, är utlänningslagens utgångspunkt i själva verket den rakt motsatta, dvs. att det i varje särskUt fall skall finnas ett utrymme för en individuell lämplighetsprövning. Det är vi själva som avgör vilka som skall få komma in i vårt land.

Invandringen tUI vårt land är inte fri för andra än nordiska medborgare. Det fordras tUlstånd, och tillståndsgivningen handhas av arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsmarknadens parter. Vi har tagit emot flyktingar i ett stort antal här i landet. Men de flesta flyktingarna har kommit hit efter uttagning i organiserade former i flyktingläger. Även de flyktingar som kommer hit individuellt och på eget initiativ har blivit föremål för diskretionär prövning om de skuUe få komma eller inte få komma och stanna.

Mot denna bakgrund har jag svårt att se att det skulle ligga något principiellt nytt och betänkhgt i det förslag som vi här har framför oss och som syftar tUl att utestänga utlänningar som myndigheterna på goda grunder misstänker tillhör internationella terroristorganisationer. Med begreppet terroristorganisationer menar jag då sådana organisationer och grupper som genom sin tidigare verksamhet har visat att de systematiskt begär politiska våldshandhngar på främmande territorium och som därför kan väntas göra det också i Sverige. Det är alltså här fråga om bara denna typ av kvalificerat farliga organisationer och grupper.

För pohtiska flyktingar bmkar vi traditionellt i vårt land tUlämpa en utomordentligt vidsträckt asylrätt. 1 denna asylrätt föreslås här inga som helst begränsningar. Vi har varit mycket angelägna om att slå vakt om de svenska traditionerna på detta område. Även den utlänning som vi tUl äventyrs vet att han är en farlig terrorist skall ha, även när denna lag trätt i kraft, samma rätt som tidigare att komma in i Sverige och stanna här under fömtsättning att han är politisk flykting och att han behöver skydd mot förföljelse.

En annan sak är att han då kan få finna sig i vissa inskränkningar i sin rörelsefrihet och ■vissa övervakningsåtgärder, men det är knappast mer än rimUgt om det gäUer en person som vi vet är en terrorist.

Somhga har oroat sig för att den lag vi nu diskuterar skuUe innebära

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

Nr 64

Fredagen den 6aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgmnd

begränsningar i invandrarnas möjhgheter att i gemen ägna sig åt politisk verksamhet. Låt mig då säga att vi har invandrare i vårt land som har kommit från alla världens hörn. De är ofta hdelsefuUt intresserade av de politiska förhållandena i sina hemländer. De har sina föreningar. De demonstrerar ibland. De bedriver allsköns pohtisk verksamhet. Ingen människa förmenar dem delta. Som jag kunde försäkra riksdagen här i ett svar på en enkel fråga för ett par veckor sedan tiU fru Nancy Eriksson är det fuUkomhgt uteslutet att denna lag, om den nu antas, skuUe kunna tUlämpas på t. ex. grekiska motståndsorganisationer som arbetar för att återstäUa demokratin i Grekland. Det är en helt orimlig tanke. SjälvfaUet skaU de fortsätta att arbeta för detta mål.

De enda människor som får sin rätt tUl pohtisk verksamhet beskuren - jag erkänner alt det finns några få som får det — på gmnd av denna lag kommer att bli en handfuU eller kanske något tiotal eUer tjugotal terrorister som vi tvingas ha kvar i Sverige eftersom de är pohtiska flyktingar, alltså utvisade personer som vi enligt fattade beslut inte vUl ha kvar i landet men som får stanna därför alt de är politiska flyktingar och ■vi vUl skydda dem mot olycksödet att hamna i koncentrationsläger eUer mista livet som de skuUe kunna göra om vi kastade ut dem. Dessa människor får alltså finna sig i vissa inskränkningar all ägna sig åt sin speciella politiska verksamhet som de är intresserade av.

Jag har sagt det fömt och jag kan gärna upprepa det, atl del för närvarande inte finns några andra organisationer och gmpper som är aktuella atl klassificera som internationeUa terroristorganisationer — som alltså skuUe föras in under den föreslagna lagen — än de som går under beteckningarna Ustasja och Svarta september.

Det har under debatten frågats om detta är en garanti som man kan extrapolera för framtiden i den meningen alt regeringen kan åtaga sig att alltid på detta öppna sätt redovisa vUka organisationer som lagen skaU tUlämpas på. Jag har inle känt behov av att ställa ut några formeUa löften men ser det allmänt så att det bör vara ett intresse för alla parter och normall också förenligt med intresset av att lagen skaU vara effektiv att regeringen visar en maximal öppenhet. Jag har svårt att på rak arm tänka mig en situation då man skulle behöva hemlighåUa delta, om det nu skulle dyka upp någon ytterligare organisation som är lika kvalificerat farlig som Ustasja eller Svarta september.

En annan sak är att det finns en suddighet i detta som är mycket svår atl komma ifrån. Fru Kristensson frågade tidigare om relationerna meUan Svarta september och al Fatah, och andra har ibland i debatten fört på tal vad Ustasja egentligen omfattar. Delta är en grundläggande svårighet som ■vi får försöka klara ut efter förmåga. Det är i och för sig rätt naturligt att grupper av den här typen är så lösliga och svårgripbara atl vi inte kan finna några absolut fasta gränser. Men del är dock en tUlräckligt tydlig indikation om jag säger att del är Ustasja-gmpperna och Svarta september och inga andra som i dag är aktuella atl omfattas av denna lag.

Låt mig i detta sammanhang bara tiUägga en sak. Det kan ju inte råda någon som helst tvekan om Sveriges hållning när det gäller fascistiska diktaturer eller kolonialt förtryck. Men vUken vår inställning än är tUl regimer och befrielserörelser i ohka delar av världen kan det aldrig bh tal

om alt vi skulle avslå från atl skydda oss mot gmpper som kan befaras organisera flygplanskapningar, mord, sabotage och andra våldsdåd i vårt land. När upprepade pohtiska våldshandlingar blint drabbar oskyldiga människor i utanför stående länder, då måste vi reagera — då måste vi börja fundera över hur vi skaU värja människorna i vårt eget land mot sådant. Det har ingenting att göra med sympatier för den ena eUer den andra rörelsens politiska syften.

Vi har under senare år stiftat bekantskap med vad internationeU terrorism vill säga. Det är väl i och för sig inte så konstigt all del är ett resultat av den tUltagande invandringen. Med invandringen har vi delvis importerat problem som har all göra med pohtisk fanatism och hänsynslös våldsmentalitet som ibland slår ut i terroristdåd. Konflikter som råder mellan folkgrupper i de länder från vUka invandrarna kommer har ibland tagit sig uttryck i våldshandlingar här. Det är inte underligt att många svenskar känner sig oroade över de grymma och hårda metoder som extremistgrupperna bland invandrarna i några faU har praktiserat. Vi får se upp här, därför att någonstans i varje nation ligger främlingshatet på lur.

Vi har på senare tid upplevt hur ett sådant främlingshat har blossat upp i länder med stora invandrarminoriteter. SkuUe vårt land bh skådeplatsen för våldsdåd i stor skala mellan eUer inom ohka invandrargrupper, då är risken stor för atl främlingshatet en dag kan bryta ul även hos oss. Det gäller naturligtvis i särskUl hög grad om svenska medborgare skuUe drabbas av sådana våldsdåd. Detta har att göra med den mänskliga naturen. Fruklan är alltid en gynnsam grogrund för hatet. Den slutsats vi skall dra av detta är, att för att förebygga risker för atl ett främlingshat blossar upp så är det angeläget atl vi med kraft och beslutsamhet tar itu med den internationella terrorismen inom vårt eget land.

Jag skuUe också kunna uttrycka det så att detta att vi bekämpar alla utslag av internationell terrorism här i landet också kan ses som ett ullryck för vår sohdaritel med invandrarna. Invandrarna har inle bara anspråk på att få arbete och bostad, de har också anspråk på att få känna samma trygghet som svenska medborgare i del svenska rätlssamhäUet. Del är lätt att föreställa sig hur utlämnad en utlänning måste känna sig om han inte behärskar vårt språk, inte har det omedelbara stödet från sitt eget lands myndigheter, inte kan kommunicera med värdlandets myndigheter ordentligt, när han hotas av egna landsmän och det är fråga om en politisk konflikt med spökhka drag av gammal blodshämnd. När jag gör den beskrivningen tänker jag som alla förstår på våra jugoslaviska invandrare och Ustasja-rörelsen, där del förekommit uppgörelser som jusl haft den raggiga karaktären av gammal blodshämnd. Det är självklart att en rättsstat inte kan tolerera sådana metoder som Ustasja tUlämpar i sin verksamhet.

Herr talman! Jag är alldeles övertygad om att de flesta invandrare som vet vad det här gäller också anser atl denna lagstiftning är ägnad atl ge dem en ökad trygghet. Men jag är medveten om atl det har braslit i mformationen och alt det i dag tyvärr bland invandrarna finns ganska betydande grupper som inte upplever den föreslagna lagen som en ökad trygghet utan tvärtom som en käUa tUl oro. Det är i så faU sannerligen

Nr 64

Fredagen den 6aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgmnd

ingen tUlfällighet, och del beror inte bara på vår uselhet när det gäUer att informera. Det har också något att göra med att vissa av denna lags mest aggressiva kritiker och motståndare avsiktligt har skrämt upp invandrama för att kunna utnyttja deras oro som argument i en pohtisk debatt. Man har spelat med invandrarna som insats. Dessa agitatorer har inte dragit sig för de mest osannfärdiga skUdringar av den lagstiftning det är fråga om. De har hämningslöst frammanat bilden av pohsstalen på marsch. Jordmånen för skrämselpropaganda har varit tacksam, eftersom många invandrare saknar djupare kunskaper om det svenska samhället, medan de däremot kanske i en hel del faU har en personlig och högst påtaglig erfarenhet av livet i en polisstat. Denna specieUa situation har aUtså dessa agitatorer utnyttjat med en utomordentlig cynism. I dag finns det inte anledning att dra någon annan slutsats i det här stycket än att det är så mycket mer angeläget att vi nu går ut med en saklig, vederhäftig och fyUig information.

Under den tid som debatten har varat har vi från regeringens sida utnyttjat de möjligheter som stått tUl buds för att nå ut med saklig information, och vi skall fortsätta med det. Bl. a. skall vi med hjälp av invandrarverket och fackföreningsrörelsen gå ut med information på olika språk, en information som vi hoppas skall nå alla invandrare. Om denna lag i dag antas av riksdagen kommer upplysning om lagstiftningen att lämnas på sammanlagt tolv språk i Invandrartidningen och i månadsbuUetinen Information. Praktiskt taget aUa invandrarhushåU kan nås på det sättet. Särtryck kan vi skicka tUl invandrarbyråer, arbetsförmedlingar, polisstationer, gränsstationer, invandrarorganisationer osv. för alt delas ut till nya invandrare. Samtidigt kommer vi att lämna precis samma information tUl den svenska allmänheten. LO, SAF och Arbetsledareförbundet har redan anmält sitt intresse att medverka i distributionen av denna information.

Jag är för min del övertygad om att det skaU visa sig möjligt att snabbt StUla den oro som vissa invandrargrapper i dag känner inför den nya lagstiftningen. I sak är det inget tvivel om att invandrarna behöver det skydd som denna lag kan erbjuda i minst hka hög grad som våra egna medborgare.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det är ett kännetecken för alla reaktionärer att så fort en kritik uppslår nerifrån mot deras åtgärder så skyller de den på politiska agitatorer som är ute i egna syften och på okunnighet hos dem som representerar den kritiska rörelsen. I anledning av detta vill jag klart fastslå, alt den primära krilUcen och den tidigaste kritiska rörelsen mot denna lag kom och initierades från invandrarorganisationer. Jag dellog över huvud taget själv inle i något offentligt framträdande förrän denna våg av kritik redan hade uppstått. Det är inle av okunnighet, som statsrådet Lidbom ville göra gällande, som dessa grupper har framfört kritik. Tvärtom, de kritiserar därför all de äger en eminent kunskap och bister erfarenhet av de attityder som råder på många håll, inom polismakt och andra myndigheter, speciellt mot progressiva och vänsterinriktade invandrare.

Jag vill sedan fråga statsrådet Lidbom ell par saker. Han säger att denna lag är nödvändig för alt komma ål Ustasja. Men då besvarar han inte frågan: Hur nås de Uslasja-medlemmar av lagen som redan bhvit svenska medborgare och som sorgfälligt utplockades för invandring ur vissa europeiska flyktingläger under 1950-talet och senare? För alt finna argument för denna lag hänvisar statsrådet Lidbom till de flygkapningar, ambassadörsmord och annat som vi alla väl känner till. Men för att dessa händelser skall gäUa som argument för denna lag fordras det alt han med rimlig säkerhet kan påvisa atl dessa brott inle skulle ha kunnat förhindras med gällande regler, utan all det måste skapas särskilda undantagsregler.

Men är del verkligen så? Några månader före flygkapningen i Sverige och ett par veckor före ambassadörsmordet varnades regeringen här i kammaren av representanter från vårt parti för de uttalade planer som hade kommit till vår kännedom om att aktioner av detta slag förbereddes. Trots detta vidtogs på flera månader inle några åtgärder för atl skydda den inrikes flygfarten. Så inträffade en flygkapning just på ett flygplan för inrikes trafUc. Hade de åtgärder av det slag som senare har vidtagits och också kommit till användning vidtagits redan då skulle naturligtvis aldrig dessa flygkapare medförande vapen ha kunnat ta plals i del flygplan som de sedan kapade. Det är etl exempel på hur man med effektivitet, snabb uppfattningsförmåga och snabb tUlämpning av de regler som redan finns faktiskt kan göra något. Därför att man har underlåtit att göra det skall man sedan inte komma och använda denna underlåtenhet som ell argument för all införa en lag med så vittgående verkningar att den i dagens läge icke ens av dess liUskyndare kan rätt överblickas.

Nr 64

Fredagen den 6 aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

Herr LÖVENBORG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet Lidbom sade i sitt anförande att lagförslaget inle innehåller någol principiellt nytt. Del är etl gåtfullt påstående. Man lämnar den individuella prövningen, man kräver ingen bevisning, det räcker med antaganden. Är inte detta någonting principiellt nytt?

Herr Lidbom har inget behov av att utställa några löften när del gäller organisationer, säger han också. 1 dag gäller det Ustasja och Svarta september, men det är i dag. Ingen vet vad som händer i morgon. Lagen är inle så harmlös som statsrådet Lidbom försöker göra gällande.

Vi är heller inte ute för att sprida oro bland utlänningar i värt land. Det är en dålig lag-fasl-tjuven-taktUc när herr Lidbom försöker skylla oron bland invandrarna på oss. Del är regeringen som har skapat oron, del är regeringen som slår för cynism. Invandrarna har haft tillfälle all pröva lagförslaget, och de har prövat del rätt. Lagen är inte så harmlös som man försöker göra gällande. Oron har skapats genom framläggande av lagförslaget.

Del är klart all om man nu har en obegränsad tilltro till regeringen, har man naturligtvis ingenting emot alt utfärda lagar och ge fullmakt in blanko. Då förlitar man sig på regeringens, på rUcspolisstyrelsens och på SÄPO:s bedömning, atl den bedömningen är identisk med folkels bedömning och alt del inle kan föreligga någon risk för övergrepp. Men den tilltron har inte de som känner oro, den tilltron har inte kritikerna av

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgmnd

lagförslaget. Framför allt har man ingen tiUtro tiU dem som vill omplantera samma tilltro till en kommande regering, varom vi ingenting annat vel än all den eventuellt kan bli borgerlig. Jag har ingen anledning att Ula på att de luddiga formuleringarna i lagtexten inle skall användas felaktigt av den sittande regeringen. Och än värre skulle det kunna bli med en borgerlig regering, där det polisiära styrs av de moderata. Del sker för övrigt redan i aUtför hög grad.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr statsrådet LIDBOM;

Herr talman! Först till herr Jörn Svensson om var motståndet vaknade och om agitationen bland invandrarna: Jag har personligen stiftat någon bekantskap med denna agitation, vilken förs av solidaritetskommittén för politiska flyktingar och diverse andra organisationer, som beskäftigt varit ute och delat ut flygblad bland invandrarna. Dessa flygblads innehåll kan inte betecknas som annat än den mest medvetna, grova osanning. Man låter påskina att detta lagförslag innebär alt polisen får möjlighet atl förbjuda utlänningar att ägna sig åt politisk verksamhet - vilka ullänningsgrupper som helst — att polisen får obegränsade möjligheter atl avvisa människor vid gränserna, atl polisen får obegränsade möjligheter att kasta ut människor som är misshagliga, att här är SÄPO, polismakten på marsch. Så har man skildrat del, och man har inle velat ta del av ett enda dugg av vad som är fakta, ta reda på vilka befogenheter den här lagen verkligen ger, till vem lagen ger befogenheterna och vilka demokratiska kontrollmekanismer och rättssäkerhetsgarantier som är inbyggda. Om herr Jörn Svensson vill inrangera sig bland dessa agitatorer, som jag fördömde, må del vara hans ensak.

Både herr Jörn Svensson och herr Lövenborg använder en utomordentligt jesuitisk teknik atl argumentera. Ni använder vilka citat ni än kan hitta i vilken typ av material som helst för alt misstänkliggöra avsikterna bakom det här förslaget. Samtidigt vägrar ni atl inläsa i lagen de begränsningar som står där. Ni vägrar atl över huvud taget respektera vad som sägs från regeringens och utskottets sida om hur man avser att lagen skall tillämpas. Det är dock tradition i svensk lagstiftning atl lagen skall tolkas med ledning av vad regering och riksdag har sagt om hur den skall tolkas. Del återfinner man, när det gäller regeringens uttalanden, i propositionen under rubrUcen Föredragande statsrådet. Del återfinner man, när det gäller riksdagen, i utskottets belänkande under rubrUcen Utskottet, Där finns ganska klart understruket hur vi avser atl det här skaU hanteras, vilka organisationer som åsyftas, och klara besked som visar alt vi utgår ifrån alt det gäUer alt hindra våldsdåd av typen flygkapningar och liknande i Sverige och att det är organisationer som kan befaras ställa tiU med sådana våldsdåd i vårt land som man här skall ha under uppsikt och inga andra.

Herr Lövenborg säger; I dag Ustasja - vad vel vi om vilka som dras in i morgon? Men, herr Lövenborg, läs propositionen! Eller menar herr Lövenborg kanske ätt det skulle kunna finnas risk för atl de organisatio-

ner som Ni är rädd för att de skall dras in i sammanhanget - portugisiska befrielserörelser eller grekiska motståndsrörelser — skulle ställa till med flygkapningar i det här landet, göra sabotage mot byggnader eller flygplan, mörda diplomater, kidnappa foUc och liknande? För mm del ser jag inte så på dessa organisationer. Jag skulle betrakta, del som en utomordentlig förolämpning mot dem. Det är totalt uteslutet alt dessa befrielserörelser skulle komma in i vår tankekrets här.

Sedan kanske jag skall säga ell par ord till herr Jörn Svensson, eftersom han tog upp det gamla demagogiska argumentet om atl lagen är riktad enbart mot utlänningar. Han frågade: Hur är det med de Uslasja-medlemmar som redan har blivit svenska medborgare?

Den här lagen liksom annan lagstiftning lider av en viss ofullkomlighet. När vi stiftar en utlänningslag, handlar den om utlänningar och ingenting annat. Det är klart — vi kan inle utvisa Uslasja-medlemmar som har blivit svenska medborgare, men vi kan över huvud laget inle landsförvisa svenska medborgare aUdeles oavsett vad del skulle vara för slags figurer eller vad man kan befara från deras sida.

Herr Jörn Svensson tror atl gällande lagstiftning skulle ha räckt för atl bekämpa terrorismen, och han berömmer sig av all han varnat regeringen för mordel på den jugoslaviske ambassadören Rolovic häromåret. Han. berömmer sig av att han varnat för risken för flygkapningen på Bulltofta. Del är möjligt att herr Jörn Svensson har varnat, men det är inle det intressanta. Utan det intressanta är all sådana varningar och tips kan man få från det ena och från det andra hållet, även från herr Jörn Svensson om så är. Men den lag vi hittills har haft ger icke effektiva möjligheter atl förebygga våldsdåd av typen flygkapningen på Bulltofta eller mordet på den jugoslaviske ambassadören.

De tips man får pekar i regel inle konkret hän på någon namngiven misstänkt person. Alla de fina spaningshjälpmedel som herr Jörn Svensson räknade upp i sill inledningsanförande är då helt inaktuella. Man vet att Ustasja planerar alt ställa till med etl ambassadörsmord eller en flygplanskapning, man vel kanske t. o. m. att det är Ustasja-grupper i Göteborg, som är i rörelse, men man har ingen aning om vilka individer det är. Då slår man sig ganska slätt. Den här lagen ger litet ökade möjligheter i en sådan situation, då man har allvarliga tips om risk för verkliga kalastrofer men ännu inte har tillräckliga konkretiserade misstankar mot vissa individer. Då kan man när det gäller terrorister som egentligen är utvisade frän landet men fått stanna av rent humanitära skäl åtminstone passa på all hålladem under uppsikt och eventuellt den vägen i något fall få etl tips som är värdefullt för all förebygga en kalastrof. Men jag har aldrig påstått all den här lagen är så oerhört effektiv. Jag påstår atl den går så långt som är möjligt med bibehållen respekt för omistliga principer i vår demokrati och vårt rättssamhälle. Och jag påslår att även om den bara har marginell effekt så är vi skyldiga människorna i vårt land atl genomföra den. Vi är skyldiga atl göra vad vi kan för att öka människornas trygghet mot våld av del avskyvärda slag som vi talar om i dag.

Nr 64

Fredagen den 6 aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

Nr 64

Fredagen den 6aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Apropå de flygblad som har spritts av invandrarorganisationer är del väl mte så underligt att de talar om de ringa begränsningar, de obetydliga restriktioner som finns för pohsens befogenheter, ifall de ser framför sig tillämpningen av en lag där begreppet grundad misstanke har ersatts med begreppen antagande och befarande, ulan närmare definitioner. Det är heller inle så underligt om man får vissa tvivel på uppsåtet i regeringens förklaringar om vilka som det här lagförslaget skall tillämpas mot, när man i det ena avsnittet av propositionen och dess underlag säger si och i del andra säger så.

Sedan är det heller icke så, herr Lidbom, annat än i mycket strikt formell bemärkelse, att det är regeringens tolkningar och riksdagens tolkningar som alltid gäller i praktiken. Vi vet alltför väl att det finns tendenser till bildande av stater i staten på detta område, atl det finns myndigheter som tolkar saker och ting på ett annat sätt än vad både riksdagen och regeringen åtminstone officiellt gör. Det är icke så all exekutivmakten i ett land som Sverige — och det problemet gäller för många andra länder — har någon verklig makt över vissa delar av byråkratin och speciellt säkerhetsorganen. Frågan är om regeringen i Sverige någonsin har haft sådan makt.

Herr LÖVENBORG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet Lidbom uppmanade mig alt läsa propositionen. Jag tror jag kan säga att jag tillhör dem här i kammaren som ordentligt har gått igenom just det här propositionsförslaget därför alt jag har varit intresserad av det. Och just den läsningen är del som har ingett mig oro, och jag vet att jusl den läsningen har ingett också invandrarna oro.

Statsrådet polemiserar också mot mig när jag säger att det gäller kanske två organisationer i dag men alt man inte vet vilka organisationer som i morgon kommer alt klassas som terrorislorganisationer. Det kan ju inte heller statsrådet Lidbom ge besked om. Och allt detta beror ju på om man verkhgen anser sig kunna lita på regeringen. Jag är kritisk mot den nuvarande regeringen i de här frågorna. Jag litar framför allt inte på en borgerlig regering med fru Astrid Kristensson i spetsen.

Statsrådet försöker göra den här lagen så harmlös som möjligt och gör gällande atl den bara kan omfatta ell fåtal personer. Men man kommer ju inte ifrån besvärande fakta, och dit hör bl. a. detta atl del inle krävs någon bevisning för att ifrågavarande utlänning verkligen skall anses vara presumtiv terrorist. Nog är väl detta någol helt nytt. Det kan statsrådet inte förneka. Här i Sverige vet vi vilka som verkligen utgör ell hot. Del var Ustasja-banditer som mördade den jugoslaviske ambassadören. Det var Uslasja-folk som kapade flygplanet. Det är Ustasja-folk som har hotat landsmän till liv och lem. Ta itu med de typerna! Öka bevakningen vid ambassaderna! Skärp uppmärksamheten vid våra flygplatser! Låt SÄPO inrikta sin verksamhet mot de verkliga säkerhetsriskerna! Då når man resultat ulan att stifta den undantagslag som nu är i faggorna.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Får jag börja med atl anmärka på den ur demokratisk synpunkt något underliga metod som statsrådet Lidbom tillämpade när han gick in i debatten. Jag tycker att han skulle ha väntat lUl dess atl någon representant för den opposition som kommer från annat håll än från kommunistpartiet hade kommit till tals. Nu har herr Lidbom t. o. m. gått ut ur kammaren när denna opposition kommer till tals. Del är icke ell rUctigt bra uppträdande av etl ansvarigt statsråd.

Låt mig sedan bara lämna några korta repliker till dem som varit uppe tidigare i debatten. Fröken Mattson tröstar sig med att det bara gäller ett prövoår. Ja, men man får inte, fröken Mattson, ens pröva sig fram för atl se hur del går när man sätter grundläggande rättsprinciper ur spel. Det kan icke vara tillåtet i ett demokratiskt land.

Fru Kristensson gör det lätt för sig genom att säga atl de som har en annan mening än hon inle har läst på och inle kan frågan lika bra som hon och att de skulle underskatta de risker som finns i detta sammanhang. Det är en usel debattmetod att säga all de som inte tycker som man själv gör inte vel vad del handlar om. Jag tror att vi har läst in ärendet lika väl som fru Kristensson och kan ämnet lika bra, och vi är lika djupt oroade över de våldstendenser och de terrordåd som det handlar om. Del är också htet egendomligt att fru Kristensson, som mera gällt och högt än någon annan har ropat på lag och ordning, nu helt plötsligt går med på alt sätta ur spel grundläggande rättsprinciper, som egentligen all lag och ordning vilar på. Det är djupt beklämmande.

Det mesta är väl, herr talman, redan sagt i denna diskussion, men jag tror all del behövs en liberal stämma i proteslkören. Jag tillhör en grupp av folkpartister som verkhgen har oroals slarkl av den proposition vi nu behandlar. Vi har väckt en motion, nr 1605, där vi har utvecklat våra farhågor. KrilUcen kan i stort sett koncentreras i följande tre punkter:

1. Lagförslaget frångår den hittills gällande principen om individueU ansvarighet.

2. Lagen riktar sig enbart mot utländska medborgare.

3. Lagen innebär alt politiska flyktingar, som finns med pä rUcspolisstyrelsens förteckning, på lösa grunder kan utsättas för särskilda föreskrifter och villkor för vistelse i riket samt tvångsåtgärder.

Den viktigaste av dessa punkter är naturligtvis den första. Vi har uttryckt det så all man inle kan skydda rättssamhället genom att förgripa sig på de principer som rättssamhället vilar på. Det är en mycket viktig mening, som täcker hela frågeställningen. En fundamental princip i en rättsstat måste vara, atl några rättsliga åtgärder inte får vidtas mot någon människa - utlänning eUer svensk - utan att någon misstanke av någol slag kan riktas mot denna människa. Lagförslaget gör våld på denna grundläggande princip, och del är, som jag ser det, djupt beklagligt att Sveriges riksdag kommer att .sanktionera detta avsteg från en västerländsk rättstradition, som fjärmat oss från de metoder diktaturstater av skilda schatteringar ansluter sig till. Det är troligt atl fredagen den 6 april 1973 kommer att bli en dag atl minnas i riksdagens historia - den dag då det slogs fast alt helt oförvitliga och laglydiga människor kan utsättas för lagliga repressalier. Jag hoppas atl det inte blir någon dag alt fira — i så

Nr 64

Fredagen den 6 aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgmnd

Nr 64

Fredagen den 6 aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgmnd

faU borde flaggan placeras på halv stång som åminnelse av den dag då den svenska rik.sdagen begravde principen om rätten atl få leva i fred om man inget olagligt gjort.

Det kunde i och för sig räcka med det anförda. Men jag skall säga ytterligare några ord. Utlänningar diskrimineras - svenskar som är medlemmar i våldsorganisationer utsätts inte för den diskriminering som kommer atl vederfaras utländska medborgare. Även detta är naturligtvis ett brott mot goda och omistliga rättsprinciper, som ju bjuder alt lika handling skall bedömas hka oavsett vem som begått den.

Mot politiska flyktingar skall man, som vi hört tidigare under deballen, enligt lagförslaget kunna vidta djupt personligt ingripande åtgärder ulan alt någon misstanke om brott kan riktas mot vederbörande. Del är inte minst mot detta riksåklagaren riktat en svidande kritik, som träffar mitt i prick. Riksdagen borde ha anledning lyssna till vad landets högste ämbetsman när del gäller brottsbekämpning har alt säga om "stora avsteg från de principer som hittills präglat vår rättsordning". Vi borde faktiskt lyssna till och la lärdom av delta samt la konsekvenserna av det genom att avvisa ett lagförslag som är främmande för vår rättsordning och för de rättstraditioner som rättssamhället vilar på. En seger för propositionen är djupare sett ett nederlag för rätten.

Avskyn inför våldsdåd av ohka slag är givetvis gemensam för oss alla. Vi kan bekämpa dem inom ramen för de lagregler vi redan har — och de kan kompletteras vid behov. Men vi kan inte bekämpa rättslöshet genom att ta ett steg i samma riktning. Ovärdig och orättfärdig behandling av människor kan aldrig rättfärdigas av att den sker inom lagens ram. Del är i stället en försvårande omständighet.

Med det anförda ber jag, herr talman, att få yrka bifall till reservationen I och, om den skulle vinna i voteringen, även till punkterna B och C i motionen 1605.

Herr BJÖRK i Göteborg (s):

Herr talman! I den proposition som vi har att behandla heter det bl. a. att inte minst för Sverige, som i olika sammanhang hävdar den fredliga samlevnadens och humanitetens intressen, bör del framstå som en skyldighet all efter förmåga motverka atl vårt land blir en tillflyktsort och etl aktionsområde för internationella terrorister. Både av hänsyn till andra stater och med tanke på våra egna intressen måste vi göra vad vi kan för att skydda människor mot våld och övergrepp.

Låt mig, herr talman, först bidra med ett par personliga vittnesmål om vilket slag av internationellt tryck och internationella krav som vi har att räkna med i det här sammanhanget. I Europarådels församling har det upprepade gånger under de senaste åren förekommit debatter med anknytning till de problem vi här har atl behandla. Stämningen i dessa debatter har under intryck av inträffade våldsdåd varit våldsamt uppskruvad. En del ledamöter har varit beredda att bryta igenom olika barriärer som successivt byggts upp under den västliga demokratins utveckling. Man har lekt med tanken på automatisk utlämning av

flygkapare, oberoende av motiven för deras flykt och oberoende av vilken sorts regim de skulle utlämnas till. Man har varit beredd atl diskriminera alla araber på ett sätt som skulle komma i konflikt med principerna i FN-konvenlionen om rasdiskriminering och vår egen lagstiftning på detta område. Man har demonstrerat sitt förakt för FN och visat entusiasm för långtgående sanktioner vid sidan av FN:s stadga. Blodtörsten gentemot olika slag av våldsmän har tagit sig drastiska uttryck. En parlamentariker, som nyligen har fåll en framskjuten post i en västeuropeisk regering, menade i en debatt på fullt allvar all det rättvisa och effektiva straffet för flygkapare vore att de själva kastades ut från flygplan på hög höjd.

Men det är inte bara i Västeuropa som man möter sädana stämningar. I slutet av januari hölls ett europeiskt parlamenlarikermöte i Helsingfors. Dess uppgift var att förbereda olika praktiska förslag till ett alleuroperskt samarbete. Som ordförande i ett utskott var jag oförsiktig nog att föreslå att en amerikan, en ryss och en jugoslav gemensamt skulle utarbeta vissa förslag berörande den europeiska säkerheten. Jag föreställde mig atl del som de kunde komma överens om också skulle vara acceptabelt för andra. Till min överraskning enades de bl. a. om en text som krävde mycket långtgående åtgärder mot terrorism, däribland även automatisk utlämning av terrorister. Där satt jag som svensk "gråsosse" och måste försvara den politiska asylrätten mot herr Jörn Svenssons utländska partivänner. Slutet blev all konferensen enades om alt parlamenten och regeringarna borde överväga samordnade åtgärder för all bekämpa terrorism i Europa och främja ratifikationen av internationella konventioner på delta område. Det gick verkligen inle med mindre.

För alt ytterligare belysa den internationella bilden kan det ju med stöd av propositionen och kommissionens rapport konstateras, atl samtliga västeuropeiska länder har en lagstiftning som ger regeringen mer av diskretionär prövningsrätt i ämnen av detta slag än vad den svenska lagstiftningen hittUls har gett. I vad gäller de östliga staterna i Europa är naturhgtvis möjligheterna till godtycke ofantligt mycket större.

Från FN vet vi hur frågan om internationell terrorism har blivit ett debattämne, i mer än en mening laddat med dynamil. Motsättningarna mellan u-länder och i-länder har trätt öppet i dagen. Många u-länder fruktar att terrorislärendet skall utnyttjas till nationella befrielserörelsers nackdel och som ett israeliskt propagandavapen i Mellersta Östern-konflikten. Länder med vilka Sverige på ohka sätt är besläktat driver kravet på effektiva internationella åtgärder desto hårdare.

Del här internationella trycket i kombination med våra egna intressen har ställt den svenska regeringen inför ell dilemma. Den lärdom man kan dra är å ena sidan att vi ställs inför ett ökat internationellt beroende och etl ökat inlernalionellt ansvar när det gäUer atl bekämpa vissa våldsdåd. Men lika tydligt är å andra sidan, under dessa stämningar, hur viktigt det måste vara alt hålla huvudet kallt och tänka sig väldigt noga för när man utformar nödiga åtgärder. Passivitet inför möjligheten att internationella terrorister i ökad utsträckning söker sig tUl vårt land är alltså inte möjlig. Uppgiften måste vara atl under bevarande av grundläggande drag i vår rättsordning utforma åtgärder riktade mot ett starkt begränsat antal

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

Nr 64

Fredagen den 6aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgmnd

särskUt kvalificerade våldsmän, som skall avskräckas från atl söka sig tUl vårt land och om de ändå kommer hit, kunna ställas under tillräckligt effektiv övervakning. Regeringens goda avsikter i delta stycke kan icke betvivlas. Statsrådet Lidbom har utsatts för hka kränkande som orättvisa beskyllningar för sin aktivitet i frågan. Mycket av kritiken förefaller byggd antingen på okunnighet eller på ond viha. Jag är ledsen att säga atl herr Jörn Svenssons inlägg och kanske ännu mera den kommunistiska motionen, som han bygger på, ger uttryck för något sådant. Där framställs saken systematiskt som om regeringen inte egentligen menade all träffa ett mycket begränsat antal personer utan viUe utnyttja den här lagen för atl skaffa sig någol slags klubba mot stora flyktinggrupper, stora befrielserörelser osv. Jag tvingas konstatera att herr Svensson med sitt skarpsinne i enskildheter här företräder en förgiftad polemUc.

Herr talman, om del alltså inte finns anledning att kritisera regeringen för alt den har fram lagt, förslag med det angivna syftet så betyder detta verkhgen inte att förslagets utformning bör gå fri från kritik. En synpunkt, som inle förekommit i den offentliga debatten, är att frågan kunde ha förberetts under längre tid. Flygkapningar har förekommit sedan mer än ett årtionde. Det hade funnits skäl att överväga hur man skulle handskas med potentiella flygkapare redan innan Sverige drabbades av delta fenomen. Mord på diplomater har också begåtts i olika länder långt innan en sådan händelse inträffade i vårt land. Man kan förstå hämningarna mot atl handla innan del blir alldeles nödvändigt atl göra del. Men del är ofta klokt att försöka föregripa en tänkbar utveckling. Ingenting är så svårt som att skriva goda lagar. Ju mer man får tillfälle atl vrida och vända på lagtexterna, desto bättre blir garantierna att lagen fyller sin egentliga funktion och ingenting därutöver. Det vore med andra ord önskvärt med en bättre lagstiftningsberedskap på ömtåliga områden av det slag som vi här sysslar med.

Brådskan har satt sina spår både i kommissionens förslag och i propositionen. Till en början saknas klara definitioner av vilka fenomen man riktar sig mot. Vissa suddiga formuleringar, särskilt i de internationella avsnitten i kommissionens rapport, kan ha bidragit till missförstånden och misstolkningarna i den offenthga debatten.

Del här är svåra saker. Jag är medveten om att jag själv tvingas använda ordet terrorist ulan att ordels innebörd är riktigt klargjord. Terrorist kan var och en vara som i någon form tUlgriper våld mot en förtryckarregim. För Hillerregimen bestod motståndsrörelserna i de ockuperade länderna av idel terrorister. Sydafrikas terrorisllag riktar sig mot en stor del av apartheidsystemets aktiva motståndare. Nyligen såg jag en fransk reportagefilm från den portugisiska kolonin Angola, där del konsekvent talades om terroristerna. Därmed avsågs befrielserörelsen MPLA som får humanitärt bistånd från Sverige. När å andra sidan upphetsade ungrare en höstdag 1956 lynchade pohsens torlyrspecialisler på öppen gata så var det bara den kommunistiska pressen som stämplade det som terroristdåd. Folke Bernadottes mördare var väl på sin lid en terrorist i svenska ögon, men möjligen en frihetshjälte för en del israeler. Omvänt är naturligtvis den palestinska gerillan i sin helhet terrorislisk ur

israelisk synpunkt. Ja, man måste beklaga språkels fattigdom som gör det så svårt att finna mer entydiga beteckningar.

Vad vi i svensk lag behöver värja oss mot är särskilt kvalificerade våldsmän som är beredda att överflytta sin aktivitet till svenskt territorium. Och här anmäler sig genast frågan om man i lagen skall begränsa sig tiU våldsmän som har mer eller mindre uttalade politiska motiv. Det är kanske rimligt, särskilt när den politiska asylrätten blir aktuell. Men det förefaller som om lagen öppnar möjligheter lUl ohka behandling av flygkapare, beroende på om de har politiska eller andra motiv. Skall för övrigt en man, som av politiska skäl har velat fly från sitt ursprungsland och därför kapat ett flygplan, behandlas och betraktas på samma sätt som personer som är beredda att kapa flygplan i politiskt utpressningssyfle? Ja, del kan vara värt atl fundera över. Det förekommer ju flygkapningar som inle har det ringaste med pohtik all göra.

Etl annat gränsproblem är all yrkesförbrylare kan lägga sig till med något slags primitiv politisk jargong utan alt de fördenskull kan betecknas som en rent politisk grupp.

Ännu större tvekan anmäler sig när lagförslaget gör medlemskap i eller stöd ål vissa organisationer och grupper till kriterium för ohka slags ingripanden. Man kan förstå hur det har gått till: vissa grupper eller gruppbeleckningar har väckt särskild uppmärksamhet i samband med politiska våldsdåd. Statsrådet Lidbom har i olika sammanhang sagt atl lagen för närvarande bara rUclar sig mot Svarta september och Ustasja. Jag finner det där litet besynnerligt. Saken bhr en aning betänklig när det på vissa håll sägs att Svarta september är en myt och när det konstateras alt del inle finns någon organisation med beteckningen Ustasja. Ur den synpunkten kan också den förutsedda förteckningen över organisationer och grupper bli en smula dubiös, och diskussionen om huruvida denna förteckning skall vara offentlig eller ej är kanske inle alldeles meningsfull.

I en motion som jag har undertecknat tillsammans med några andra socialdemokrater pekas också på etl annat problem. Vissa typer av våldsdåd kan notoriskt utövas av en grupp som är alt betrakta som underavdelning av en större organisation, varvid det kan vara oklart om huvudorganisationens ledning godkänner eller rent av uppmuntrar gruppens aktiviteter utan att själv anse sig ha ansvar för dem eller ens i något avseende kontrollera dem. Skall då lagen rUclas också mot huvudorganisationen? Frågan har blivit ännu mer aktuell sedan motionen skrevs, eftersom del nu på vissa håll hävdas atl Svarta september - om Svarta september alls finns — inte låter sig avgränsas från det större al Fatah och atl al Fatah som helhet måste betraktas som ansvarigt för diplomalmor-den i Khartoum.

Vi är naturligtvis inle skyldiga atl la emot företrädare för al Falah här i landet. Men man kan ifrågasätta klokheten i all, åtminstone vid en strikt lagtolkning, hundraprocentigt hindra dess företrädare alt genom besök få tillfälle alt framföra sina meningarom Mellersta Östern-konflikten. Och hur skall vi exempelvis göra med del irländska IRA, som alldeles uppenbart är en terroristorganisalion med en lång rad vidriga våldsdåd bakom sig och som möjligtvis i dag kan sägas utöva internationell terrorism, enär dess aktiviteter tycks sträcka sig även utanför Nordirland?

Nr 64

Fredagen den 6aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgmnd

Nr 64

Fredagen den 6 aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgmnd

En kategori av personer som synes falla utanför lagen är sådana enskilda som tidigare har tillhört en viss grupp eller organisation men sedan har brutit med den, kanske för atl den inte visat sig tillräckligt mUilant, och helt på egen hand beger sig till Sverige för att här planera och utföra våldsdåd med politisk syftning. Deras antecedentia kan i väl så hög grad motivera ingripanden som om de alltjämt tillhörde en grupp. I själva verket kan de vara särskilt farliga just därför att de är ensamma.

Ytterligare en kategori, som inte har nämnts i motionen och som inle heller tycks beröras av lagen, är sådana agenter för främmande staters säkerhetstjänst som kan tänkas besöka Sverige för att genom våldshandhngar oskadliggöra eller lerrorisera här levande flyktingar. Tyvärr vet vi atl sådana aktiviteter har förekommit i vissa europeiska stater, och ingenting säger att del inle kan hända här. Om man vill att lagen skall följa principen all lUca skall behandlas lika, så förefaller del väl så angelägel att skydda sig mot sådana våldsmän som mot dem som företräder olika flyktinggrupper. Problem kring den politiska asylrätten uppkommer ju inte i deras fall men däremot frågor om avvisning och utvisning.

I motionen hänvisar vi vidare till att uttrycken våld, hot eller tvång inte närmare har preciserats i specialmotiveringen. I annat sammanhang talas om åtgärder som utgör hot mot allmän ordning eller säkerhet, vilket också verkar obestämt i överkant. Det är möjligt atl juristerna här kan ge lugnande svar, även om vi inle har hört dem.

De invändningar som lagtexten väcker gör del i varje fall motiverat att utnyttja tiden efter lagens anlagande för all överväga möjligheterna till bättre avgränsningar och preciseringar, kanske också till en helt annan konstruktion. Inle minst finns del då anledning att än en gång fundera över om organisationskrileriel verkligen är meningsfullt.

Med hänsyn till att ett avslag på lagförslaget kunde missförstås kommer jag inte att yrka pä det. Och om det är svårt att skriva goda lagar, så är del naturligtvis inte mycket lättare atl improvisera goda lagändringar. Därför är jag nödsakad att godta lagförslaget med de brister som jag anser vidlåder delsamma.

Justitieutskottet har i sitt belänkande förklarat sig utgå från alt Kungl. Maj:l i samband med en förlängning av lagens giltighetstid uppmärksammar i vad mån ändringar eller tillägg erfordras för alt förebygga missbruk och garantera rättssäkerhet. Detta är i och för sig tacknämligt och tillgodoser delvis de socialdemokratiska motionärernas önskemål. Men jag ser en fara i all utskottets talesmän så ivrigt framhåller atl lagen bara gäller etl år i taget. Del är en illusion att tro alt vi om etl år kan kosta på oss att avskaffa denna lag. Förutsättningen skulle vara alt alla slags terroristgrupper världen runt hade hunnit bli utstampade till dess. I annat fall kommer omvärlden inte att förstå hur vi kan avskaffa en lag mot terrorister, sedan vi väl har infört den. Och därför kan del som sagt visa sig angeläget alt inte bara göra ändringar och tillägg ulan eftersträva en ny och bättre konstruktion av lagen.

På en annan punkt har utskottet tillmötesgått våra önskemål, nämhgen när det gäller en översyn av all lagstiftning beträffande telefonavlyssningen. Del skall noteras - särskilt som ell hknande

motionsyrkande häromåret inte alls väckte någol intresse. Terroristlagen tycks alltså ha det goda med sig all man blivit mer bekymrad för rättssäkerhetsproblemen kring pohsens telefonavlyssning. Märkligt nog har, som vi hört, en del borgerliga ledamöter funnit kravet onödigt. De företräder samma borgerliga partier som i andra sammanhang uppträder som om de vore den personliga integritetens varmaste försvarare, också i fall där socialdemokratiska motionärer har varit först på plan. Här hade de etl tiUfälle alt visa sitt engagemang i en ömtålig inlegritelsfråga, men då ville man alltså inte kosta på sig alt godta ett socialdemokratiskt motionsförslag. Vad jag nu sagt gäller inte folkpartiet, det noterar jag tacksamt. Inom folkpartiet tycks man i stället ha infört en rationell arbetsfördelning, där herr Sjöholm, herr Wirmark och herr Romanus angriper statsrådet Lidbom för atl han går alltför hårt fram i terroristfrågorna, medan herr Ahlmark har avdelats för att attackera herr Lidbom för atl inte tillräckligt energiskt gripa sig an med terrorislproblemen.

Sedan är det en punkt där jag uppriktigt sagt inte förstår utskottsmajoritelen, och det gäller majoritetens uttalande all en kartläggning av telefonavlyssningen bör ske under beaktande av integriletsskyddskom-mitténs arbete. Jag undrar om inle utskottet där har blivit felinformeral. Polisens telefonavlyssning ingår inte i inlegriletsskyddskommilténs direktiv i annan mån än att där har framkastats att man skulle ha en analog lagstiftning när det gäller polisens användande av annan hemlig avlyss-ningsapparalur, en tanke som kommittén för sin del har avvisat. Kommitténs uppdrag när det gäller avlyssning rör sig på helt andra områden än vad det här är fråga om. Kommitténs förslag beträffande hemlig avlyssning är för länge sedan färdigt och framlagt, och det enda' som återstår är att regeringen bestämmer sig för all lägga fram ell lagförslag på grundval av kommitténs arbetsresultat.

Herr talman! Del är verkligen inte med någon glädje som jag avslår från atl rösta nej till utskottets belänkande, men det kan vara någon liten tröst all utskottets talesmän inle heller har visat någon entusiasm vid sin plädering.

Nr 64

Fredagen den '
6 april 1973 .

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Vi har blivit beskyllda för alt från kommunistiskt håll bedriva förgiftad polemik och misstänkliggöra regeringen. Men orsaken är ju all regeringen misstänkliggör sig själv genom de kautschukparagrafer som finns - som herr Björk i Göteborg på ett för övrigt mycket detaljerat, intelligent och klart sätt också kritiserade. Då må man väl säga att det inte är vi som misstänkliggör regeringen; herr Björk misstänkliggör regeringen i lika hög grad. Vem för en förgiftad polemik?

Jag tycker å min sida all herr Björk skall sluta med den typ av polemUc där han talar om Jörn Svenssons ryska och jugoslaviska partivänner, varigenom han i demagogiskt syfte gör en koppling med partier som arbetat under helt olika historiska förutsättningar. Del må vara - det är inte okänt för oss, och del har vi sagt i många sammanhang

Nr 64

Fredagen den 6 aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgmnd

från de svenska kommunisternas sida — att dessa historiska omständigheter och den utveckling som ägt rum i exempelvis Sovjetunionen, under vissa perioder, har lett till rättsligt och politiskt djupt otillfredsställande förhållanden. Men vi noterar all utvecklingen i de länderna under de senaste decennierna har under samma partiers ledning tenderat till större öppenhet och rättssäkerhet. Del vore beklagligt om utvecklingen här i Sverige nu skulle börja gå i en rakt motsatt riktning. Det skulle i så fall bl. a. bero på att kritiker — såsom herr Björk, som i och för sig har rätt i mycket av sin kritik — inle har dragit de verkligt logiska slutsatser som man borde ha dragit av sin kritik. De har svikit det politiska ansvar som ligger däri att man bör avvisa denna lag. Det är nämligen den logiska slutsatsen om man har de kvalitativa och korrekta invändningar som herr Björk faktiskt har.

Herr BJÖRK i Göteborg (s) kort genmäle:

Herr talman! Det finns kanske skäl atl illustrera den förgiftade polemUc som vänsterpartiet kommunisterna för. På s. 9 i motionshäftet heter del alt "starka betänkligheter framförts rörande avsikterna med och den praktiska lUlämpningen av de åtgärder som föreslås i proposition 37". Redan här misstänkliggör man alltså regeringens avsikter med propositionen.

Del heter vidare i motionen: "En viktig fråga koncentrerar sig kring huruvida detta uttalande i en föredragning är en politiskt förpliktande garanti eller endast etl opportunistiskt svepskäl."

Motionärerna talar till slut hånfullt om föregivna politiska garantier. Hela tonfallet är sådant atl läsarna skall bibringas den uppfattningen att regeringen egentligen har helt andra, mer diaboliska och sinislra avsikter med detta lagförslag än de avsikter som regeringen själv har redovisat.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Ja men, snälla herr Björk i Göteborg, det är väl inte vårt fel all man kan hysa tvivel om dessa saker. Se vad det hela handlar om! Det kan finnas fullständigt olika avsikter med detta lagförslag, bl. a. beroende på vilken del av förvaltning och administration som har hand om tillämpningen och hur stor relativ befogenhet den får i förhållande till andra delar. Vi vet att det ingalunda råder enighet om t. ex. olika säkerhetspolitiska bestämmelsers tillämpning mellan exempelvis säkerhetsorganen och regeringen. Det där är en tvistefråga i herr Björks parti .som han väl borde känna till.

Det kan också vara så att en regering och en minister har en helt annan uppfattning än en annan minister - eller i varje fall en uppfattning som är skiljaktig. Del är genom alt lagen ger godtyckligt spelrum för sådana olikheter som man har anledning att betvivla de olika avsikter som kan ligga bakom. Det ligger i sakens natur. Det är inte vi som förgiftar atmosfären. Det är lagförslaget självt och praktiska erfarenheter som ger anledning till sådant.

Vad sedan beträffar den politiska garantin må man väl ha sina tvivel när på en sida ges en politisk garanti, som är slarkl begränsande, och på en annan sida talas i mycket mer vittgående ordalag om vad som är

terrorism och vad som kan tänkas bli betraktat som terrorism. Herr Björk är inle fri från del själv, eftersom det här är etl svårt ämne — vilket han själv påpekar. Han talar liksom massmedia om IRA ulan att göra någon som helst analys av skillnaden mellan det officiella IRA och utbrytarorga-nisalionen, det s. k. provisoriska IRA, som har en helt annan linje och taktik.

Herr BJÖRK i Göteborg (s) kort genmäle:

Herr talman! På en enda punkt kan jag ge herr Jörn Svensson rätt, och det är när han säger att en regering kan ha andra avsikter än en annan regering. Visserligen finns del starka förhoppningar om atl vi även i framliden skall ha en vettig och förnuftig regering här i landet, men del finns ju inte några hundraprocentiga garantier mot en förändring, och därför är det onekligen mycket angeläget all man i god tid överväger om del inte kan byggas in ännu starkare rältssäkerhelsgaranlier i denna lag. Men misstänkliggörandet av de politiska avsikterna i kommunisternas uttalanden riktar sig mot den nuvarande regeringen.

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

Herr PETERSSON i Röstånga (fp):

Herr talman! Jag tillhör den grupp av liberaler som anser atl denna undantagslag är onödig. Detta anser jag av övertygelse och inle på grund av bristande information eller därför att jag inte förslår allvaret; del är två argument som använts hittills i den förda deballen.

Inte någon av dagens talare har på minsta sätt givit mig den information som skulle ha övertygat mig om att denna undantagslag har något berättigande. Snarare tvärtom. Lagen är oklar. Den innebär avsteg från vad som hittills gällt i vissa frågor och den är diskutabel så tUl vida atl den för många framstår som etl alltför stort avsteg från grundläggande principer i vår rättsordning. Detta har redan sagts i deballen — jag vill bara understryka del.

Inte heller tror jag atl vi kan komma åt presumtiva terrorister som verkligen är presumtiva terrorister med en sådan lag. Dessa har av föredragande statsråd och utskottsmajoritet beskrivits som gärningsmän med fanatism, hänsynslöshet och kallblodighel. Jag betvivlar all en organisation eller grupp bestående av fanatiska, hänsynslösa och kallblodiga terrorister som föresatt sig att utföra ett våldsdåd i vårt land kommer atl sända någon känd ligamedlem hit. De måste vara medvetna om att dessa kommer alt vara uppförda på rUcspolisstyrelsens förteckning.

Över huvud tagel har jag en känsla av alt vägen fram till proposilions-och ulskoltsskrivningen varit kantad av brasklappar; alla har tyckt alt detta är någol tvivelaktigt men känner sig därtill nödda och tvungna. Man finner det i remissvaren, man finner det i ulskoltsskrivningen, och man finner del i dagens debatt. I ulskoltsskrivningen när det gäller tvångslagen konstateras det all den föreslagna ordningen innebär ett avsteg från vad som hittills i allmänhet gällt om tvångsmedel, då det inte förutsätts atl den mot vilken åtgärden riktas är misstänkt för brott. Sedan konstaterar ulskoltel lakoniskt atl de betänkligheter som finns måste vika. Då frågar man sig: Varför då? Jo, det ger polisen bättre möjligheter till broltsföre-

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgmnd

byggande spaning. Del är naturligtvis bra med pohsiära effektivitetsaspekter. Frågan är emellertid, om detta i sin tur skall tillmätas så stor betydelse all man är beredd lUl avsteg från vad som hittills gällt, avsteg som i sig inger betänkligheter. För mig måste svaret vara nej!

Herr talman! Jag skall inte ta upp tiden med detaljkrilik. Det har redan skett. Jag kan alltså nöja mig med all instämma i den kritik som har framförts av herr Sjöholm vad gäller avvUcandet från principen om individuell ansvarighet, om utvidgandet av tvångsåtgärderna osv. Särskilt starkt vill jag understryka den kritik som framförts när det gäller frågan om vilka grupper som skall förtecknas. Utskottels skrivning är i delta avseende verkligt dramatisk; man skildrar hur organisationernas och gruppernas skepnader växlar dag för dag och hur nya organisationer bUdas. Går det till på det sättet, då måste det komma alt röra sig om betydligt fler grupper än de två som del har talals om i debatten.

Herr talman! Jag ber atl få instämma i det yrkande som framfördes av herr Sjöholm.

Herr TAKMAN (vpk);

Herr talman! Frågan här är inle — jag kanske för säkerhels skull bör inleda mitt anförande med att säga det — vilken inställning man har till de "våldsdåd med internationell bakgrund" som det aktuella lagförslaget är avsett alt täcka. Det är självklart alt flygplanskapningar, attentat med brevbomber, massakrer och andra terrorhandlingar måste fördömas, bestraffas och med alla rimliga medel förebyggas. Om detta inte kan ske med bibehållande av traditionella garantier för rättssäkerheten och i överensstämmelse med de juridiska principer som hittills gällt, kan del knappast heller ske genom all dessa garantier och principer sätts åt sidan. I alla händelser är detta pris för högt. Därför har den verkliga och avgörande frågan nu blivit det hot mot rättssäkerheten och det flagranta avsteg från svensk rättstradition som terroristlagen utgör.

I debatten här i dag har det inle tillräckligt starkt framhävts att framstående jurister från rent juridisk synpunkt har underkänt det aktuella lagförslaget och varnat för konsekvenserna om det upphöjs till lag.

Den juridiska kritiken mot denna illavarslande lag kan redovisas i några huvudpunkter:

1. Det principiellt allvarligaste är all lagen gäller organisation — inle individ — och därmed bryter mot en princip som präglar den svenska straffrätten.

2. Definitionen på den befarade brottsligheten är vag och oklar och ger inga garantier mot atl nationella befrielserörelser kan hänföras till de internationella terrorislorganisationer som sätts på den hemhga listan.

3. Kravet på bevisning är reducerat till obefintlighel. Om detta inle varit helt klart tidigare, bör det ha klarlagts i justitieutskoltets betänkande under rubrikerna "Förutsättningar för avvisning" och "Förutsättningar för tvångsmedel". Lagens 1 § bygger på två antaganden: att det finns "grundad anledning antaga" och atl organisationen "kan befaras"

använda våld, hot eller tvång för politiska syften. Del behövs inle heUer någol bevis för att utlänningen i fråga tillhör den svartlistade organisationen; det räcker med att någon antar alt han eller hon "verkar för" denna organisation eller grupp.

4. Centrala principer för förundersökning har åsidosatts. I vanliga fall måste vissa regler följas för användning av tvångsmedel i samband med förundersökning. Den viktigaste regeln är att del skall föreligga misstanke om brott. I terroristlagen anknyts inle tvångsmedlet eller tvångsingripandet till en konkret brottslig gärning utan det har en viss politisk anknytning. Man bör i kontrast härtill observera att den extra ordinära lagsliflningen om tvångsmedel vid spioneri och narkotikabrott bygger på principerna i rättegångsbalken. Där förutsätts alltså misstanke om brott. Här - i terroristlagen - förutsätts endast misstanke om viss politisk anknytning.

Herr Sjöholm har redan citerat rUcsåklagaren som i sitt remissyttrande men också i offentlig debatt har uttalat sin kritik mot atl de föreslagna tvångsåtgärderna skall kunna tillgripas ulan atl misstanke om brott föreligger. Riksåklagaren betraktar detta som "ell alltför stort avsteg från de principer som hittills präglat den svenska rättsordningen".

"Alt man inte kan kräva fullt bevis för ell tvångsingripande från samhällets sida mot en utlänning betyder dock inte atl förutsättningarna för sådana åtgärder kan skäras ned till ett minimum och att man kan släppa kontakten med etl i svensk strafflagstiftning känt brott", skrev docenten i processrätt Leif Bylund i en artikel — "Vad är en presumtiv terrorist?" i Dagens Nyheter den 8 februari. Och han fortsatte: "Det är sålunda ell välkänt faktum atl rättegångsbalken innehåller stadganden som möjliggör tvångsingripanden mot en misstänkt trots alt fullt bevis om brottslighet inte föreligger."

Både förre kanshchefen vid JO-ämbetet C. G. Lidberg i en artikel i Expressen den 19 februari och Jan Gehlin, ordförande i Sveriges författarförbund och domare vid Stockholms tingsrätt, i en artikel i Expressen den 24 februari har påpekat all språkbruket i terroristlagen är mycket likt det som används i säkerhetslagarna i polisstater. "Om man nu verkligen uppnår bättre resultat med de nya metoderna", undrade Jan Gehlin, "vad är det då som avhåller myndigheterna från alt begära att dessa 'bättre' metoder skall användas mot brottslighet i allmänhet? Och vUka garantier finns det för att man inle, långsamt, i praktiken låter en sådan speciallag få inflytande över handläggningen av de 'vanliga' fallen? Det finns ju ingen principiell skillnad när del gäller behovet av skydd mot olika sorlers våld?"

Jag tror också att del finns många jurister och polismän som känner djup oro och olust över atl behöva tillämpa en lag ulan konturer och fasthet. Del krävs, som den gamla sömmerskan sade, en hög moral för att sälja resårband metervis. Och del krävs nog en alldeles speciell moral för atl tillämpa terroristlagen på ett snyggt sätt.

Många har frågat sig vad del finns för behov av denna slarvigt hopkommna lag, som så uppenbart strider mot principerna för svensk rättsordning. Docenten i straffrätt Göran Elwin skrev i en artikel i Dagens Nyheter den 16 februari att de lagar som nu gäller ger möjligheter att

Nr 64

Fredagen den 6 aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgmnd

Nr 64

Fredagen den 6aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgmnd

ingripa mot krimineUa organisationer av typ Ustasja:

"Genom reglerna om förberedelse till brott kan polisen inskrida på ett tidigt stadium mot planlagda våldsdåd. Dessa bestämmelser skulle kanske behöva anpassas till nya gärningslyper — t. ex. tagande av gisslan."

Men i så fall skulle en enkel lagändring vara tillräcklig. En helt ny och för svensk rättstradition främmande lagstiftning är lika obehövlig som den är ödesdiger.

Inte minst illavarslande är de hänvisningar till våra internationella förpliktelser och till del "internationella pohssamarbetet" som förekommer så ofta i statsrådet Lidboms skrifter och uttalanden. Frågan om vem som är en presumtiv terrorist är självfallet en politisk fråga — jag tycker atl herr Björk i Göteborg, som tyvärr kom fram till en felaktig konklusion, dock i mångt och mycket hade rätt i sin redogörelse för detta. Den frågan kan besvaras mycket skiftande beroende på skiftande pohtisk förankring hos dem som ger svaret i ord och i handling. Herr Lidbom har kategoriskt förnekat, åtminstone den senaste liden, alt nationella befrielserörelser såsom ENL i Sydvietnam och PAIGC i Guinea-Bissau skulle kunna föras in under rubriken Politisk terrorism. Men jag vill hänvisa tiU det stora tal som herr Lidbom höll inför FN:s juridiska utskott den 9 november förra året. 1 definitionsfrågan sade han bl. a. föhande:

"Del förefaUer mig vara ett typiskt fall av internationell terrorism när etl brott som är föranlett av de inre förhållandena i landet A begås på landet B :s område. Men jag tror att det också skulle vara en internationell lerroristhandling.om brottet begås i landet A mot en medborgare i landet B. I detta fall är sistnämnda lands intressen berörda eftersom en av dess medborgare är offer för brottet."

Detta är en verkligt oroande definition. Den andra typen av fall som herr Lidbom här angav har utgjort ett av de klassiska svepskälen för de gamla kolonialmakternas annektering av land efter land. När en missionär från landet B, i detta fall Frankrike, på 1800-lalet dödades i landet A, i detta fall Vietnam, var delta enligt herr Lidboms definition nu ett klart fall av internationell terrorism. En liknande uppfattning hade också den dåvarande franska regeringen som satte in stora styrkor av kolonialtrupper för att pacificera landet. Hot eller påstådda övergrepp mot USA-medborgare i främmande länder har vid ett stort antal tUlfällen under de senaste 200 åren varit en förevändning för USA:s regering att sätta in marinkåren eller flottan för all underkuva dessa länder.

Herr Björk i Göteborg har berättat om den upphetsade stämning som rått i Europarådet och om det tryck som Sverige utsatts för där. Han nämnde också debatten i FN i slutet av förra året. Tyvärr har den svenska debatten inför den aktuella lagen nästan helt förbigått denna utomordentligt häftiga och långvariga debatt som i november och december fördes i FN:s juridiska utskott och i generalförsamlingen. Enbart pressmeddelandena omfattar etl par hundra sidor.

Debatten började den 9 november. Under den fortsalla förhandlingen framlades två huvudförslag till resolution — man kan väl säga att det ena representerade vad herr Björk kallade för i-länderna och det andra u-länderna. Sverige stödde vid omröstningen i generalförsamlingen del

italienska förslaget, dvs. i-ländernas förslag.

Den 18 december beslutade generalförsamlingen alt upprätta en kommUlé beslående av 35 medlemmar för all undersöka problemet internationell terrorism och inför nästa session med församlingen lägga fram en rapport med rekommendationer för ett tänkbart samarbete i syfte alt snabbt eliminera problemet.

Sverige hörde inle till majoriteten vare sig i utskottet eller i generalförsamhngen. Den resolution som Sverige stödde var, kan man säga, väslorienlerad, under del alt det resolutionsförslag som fick majoritet framlades av en 16-nationsgrupp som med undantag för Jugoslavien enbart utgjordes av stater som räknas till den tredje världen.

Man kan få en föreställning om majoritetens uppfattning genom formuleringen av denna punkt på generalförsamhngens dagordning:

"Åtgärder för atl förebygga internationell terrorism som hotar eller lar oskyldiga människors liv eller äventyrar grundläggande friheter samt undersökning av underliggande orsaker till dessa former av terrorism och våldshandlingar, vilka ligger i fattigdom, besvikelser, orättvisor och förtvivlan och som driver vissa människor alt offra människoliv, inberäknat sina egna, i ell försök att få till stånd genomgripande förändringar."

Jag kanske bör säga all formuleringarna inle är mina. Del är i min översättning de formuleringar som användes för denna punkt på generalförsamlingens dagordning den 18 december 1972. Man bör uppmärksamma vilket datum del var - den 18 december, när USA:s strategiska och taktiska flygvapen sedan sex dygn genomförde ell av historiens största och mest fruktansvärda terroristdåd mot de vietnamesiska storstäderna Hanoi och Haiphong.

När nu frågan om den internationella terrorismen hade aktualiserats i FN och en kommitté hade tillsatts all undersöka problemet, så kunde den svenska regeringen ha väntat. Rapporten skall komma i höst. När det, som herr Björk i Göteborg påpekade, har pågått flygplanskapningar sedan etl tiotal år är den brådska som nu präglat handläggningen av denna allvarliga affär oförklarlig.

Jag skall sluta med en mycket kort återblick på en tidigare mycket dyster period i svensk rättshistoria.

Under den korta lid som baksmällan varade efler den svenska anpassningen till Hillers önskemål omedelbart efler andra världskriget kom en del material i dagen genom en parlamentarisk kommission som kallades Parlamentariska undersökningskommissionen angående flyktingärenden och säkerhetstjänst, där en aktad ledamot av Sveriges rUcsdag Georg Branting var en mycket aktiv och kritisk ledamot. De tre betänkanden, som den parlamentariska kommissionen publicerade, handlade om flyktingars behandling (SOU 1946:36), om utlämnande av uppgifter om flyktingar (SOU 1946:93) och om säkerhetstjänstens verksamhet (SOU 1948:7).

Alt denna kommission tillsattes och all del över huvud taget blev en granskning av säkerhetspolisens verksamhet under kriget berodde på att en byråinspeklör Paulson hade lämnat uppgifter till en hemlig agent för det tyska underrällelseväsendet i stället för att gå den vanliga, respek-

Nr64

Fredagen den 6aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgmnd

tablå vägen och lämna dem direkt till tyska beskickningen i Stockholm, vilket var vanligt på den tiden. Paulson var försvarsstabens och säkerhetspolisens man i socialstyrelsen och statens utlänningskommission under hela kriget fram tUl årsskiftet 1944-1945, då han anhölls efler alt en vecka tidigare ha fått en förvarning om att han var i farozonen.

Jag skall inle här göra någon genomgång av hela detta omfattande material - det är tre tjocka volymer - men när det nu så starkt betonas att det kommer all bli parlamentarisk insyn i den här verksamheten, så kanske det finns anledning alt påminna om att den parlamentariska undersökningskommission, som jag här nämnt om, konstaterade att det var omöjligt alt få full insyn i säkerhetspolisens arbete, atl det på grund av materialets omfattning inte hade gått att göra en helt uttömmande undersökning samt att kommissionen inte verkställt någon allmän utredning rörande "förekomsten av politiskt opålitliga polismän inom säkerhetstjänsten". Del hade inle ens gått all klarlägga vem eller vad som utgjort hemliga polisens högsta ledning.

Men under kriget hade mängder av anlifascistiska flyktingar och judiska flyktingar avvisats vid våra gränser och sänts liU en säker död. Kommissionen kunde aldrig klargöra hur många fall del gällde, men man kunde spåra en del sådana falls öden. Kommissionens redogörelse för dessa fall är en skakande och djupt tragisk läsning.

Jag hyser den allra största oro för all en sådan viktig roll som bevakningen vid gränserna skall läggas i händerna på personer som inte har någon redovisningsskyldighet och som kanske arbetar efter helt andra värderingar än de som majoriteten här skulle vilja se användas i sådana sammanhang.

Jag yrkar bifall till reservation 1, dvs. avslag på detta lagförslag.

Herr BJÖRK i Göteborg (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Takman har väl lämnat en t stort sett korrekt redogörelse för vad som förekommit vid FN:s senaste generalförsamling i terrorrstärendet. Men han uttryckte samtidigt sin förvåning över den brådska som har präglat bl. a. den svenska regeringens ställningstagande i denna fråga. Ätt själva ärendet kom upp var väl ändå inle så märkvärdigt. Man kan förstå att FN:s generalsekreterare under intryck av MUnchen-massakern och andra händelser av del slaget, som skapat en mycket stark indignation i många länder, ville pröva möjligheten av att FN här skulle kunna enas om effektiva åtgärder mot handlingar av delta slag. Sedan kan man ha olika bedömningar av utsUcterna till atl en så pass stor, mångskiftande och disparat organisation som FN verkligen skall kunna komma överens om åtgärder med någon riktig substans.

Del är rUctigt att det förelåg två alternativa resolutionsförslag och att Sverige hamnade på det italienska förslagets sida. Men del kan tilläggas atl det gjordes myckel allvarliga ansträngningar alt förena dessa två förslag.

När herr Takman sedan läser upp dagordningsrubriken får man ett intryck av alt han ogUlar den. Det var i själva verket så att detta var den formulering som u-länderna efter mycket långa diskussioner hade drivit igenom.

Vidare klagar herr Takman över all man log slällning den 18 december, samma dag som USA inledde sina massbombningar mot storstäderna i Nordvietnam. Det där är väl ett typiskt exempel på försök alt avvända uppmärksamheten från etl viktigt och allvarligt problem genom alt i stället tala om ett helt annat i och för sig ofantligt allvarligt problem.

Detta var den 18 december. Den 23 december gjorde som bekant den svenske statsministern ett uttalande i det ämne som herr Takman berört. Detta uttalande gav eko och har haft en del ganska långsUctiga konsekvenser.

Nr 64

Fredagen den 6aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgmnd

Herr TAKMAN (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag sade inle, herr Björk i Göteborg, att jag ogillade formuleringarna i FN:s dagordning den 18 december. Jag sade bara att det inle var mina formuleringar; jag skulle sannolikt ha formulerat den punkten litet annorlunda. Vad jag citerade var en direkt översättning av dagordningspunkten.

Jag har över huvud laget inle vänt mig emot att man behandlat den internationella terrorismen, och jag har inle på något sätt försökt dra bort uppmärksamheten från den med hänvisning till vad som skett under USA :s julbombningar.

Problemet är utan tvekan allvarligt. Men i del här speciella lagförslaget förekommer utomordentligt vaga formuleringar när del gäller definitioner, bevisföring etc, och det kan inle läggas till grund för en rättsskipning på området och inle heller för förebyggande åtgärder mot de brott som det skaU omfatta. Grunderna för ingripanden finns för övrigt till största delen redan formulerade i den brottsbalk vi har.

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Oron för politiska våldsdåd har ökat i vårt land på senare tid, och del finns allt fog för detta. Jag instämmer med dem som har sagt tidigare, att riksdagen måste ta sitt ansvar för all förhindra politisk terrorverksamhet. Sverige får inte bli en attraktiv operationsbas för politiska gangslerorganisationer.

Men statsrådet Lidbom betonade också i sitt inlägg att den politiska terrorismen ställer oss inför etl dilemma när det gäller val av metoder. I propositionen ullrycks del på följande sätt:

"Människorna har berättigade krav på trygghet och skydd mot våld. Men vi vill inle köpa oss trygghet genom atl offra värden som är en omistlig del av värt samhällsskick. Sådana grundläggande fri- och rättigheter som åsiktsfrihet, yttrandefrihet och föreningsfrihet utgör hörnstenar i del demokratiska samhället och uppfattas med rätta av medborgarna som okränkbara. Inte ens hotel från den internationella terrorismen får tas till inläkt för att i någon väsentlig omfattning göra avkall på respekten för dessa rättigheter. Det finns med andra ord vissa grundläggande principer som sätter gränser för oss vid valet av medel och metoder i kampen mot terrorismen."

Del är en bra utgångspunkt för behandling av detta lagförslag. Förslaget inrymmer alltså sådana fall, där man rör sig vid gränsen till att

Nr 64

Fredagen den 6 aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgmnd

överge vUctiga principer i det svenska rättssamhället. Det har sagts all det är svåra avvägningsproblem, och därmed är också sagt all man kan göra en annan avvägning än vad regeringen har gjort, även om man är angelägen om alt ge den svenska staten effektivare medel i kampen mot den politiska terrorismen. Del borde ha varit naturligt att i första hand hålla de erforderliga lagskärpningarna inom ramen för de principer som hittills har gällt för rättsväsendet.

Därför har jag i en motion föreslagit vissa ändringar i lagtexten, för att på det sättet få en bättre rättssäkerhet till stånd. Mina synpunkter i motionen är inte resultatet av någon medveten eller styrd arbetsfördelning inom folkpartiet, lika lilel som jag förmodar alt herr Kaj Björks motion är resultatet av någon medveten eUer styrd arbetsfördelning inom det socialdemokratiska partiet. Jag skulle väl tro att vi båda efler bästa förmåga har försökt fylla vår uppgift och ta vårt ansvar som ledamöter av denna kammare.

En viktig fråga är om man, som här har föreslagits, skall ha en särskild lag eller om man i första hand skall pröva ändringar i befintlig lagstiftning

- utlänningslagen, brottsbalken och rättegångsbalken. Jag vill instämma
med utskottets majoritet i alt det från rättssäkerhetssynpunkt är att
föredra, atl anta en tidsbegränsad lag. Då får riksdagen varje år en
redovisning och kan la slällning lUI frågan om lagens förlängning. Jag
håller med herr Björk om att det inte är sannolikt atl en sådan lag
kommer att avskaffas, men den kan, som herr Björk påpekade, revideras
på grundval av erfarenheterna och ytterligare överväganden.

Det är naturligtvis inle någon rimlig utgångspunkt för denna diskussion all utlänningar skall ha rätt att komma in i vårt land. Vi får precis som andra länder göra en prövning i varje särskilt fall. Del hindrar inle, atl det kan vara väldigt vUctigt för en utlänning all komma in i vårt land

- om han t. ex. har anhöriga här. Del är också - del bör vi tänka oss in i

- självfallet alt den som lämnar sitt hemland för all flytta tUl ell
främmande land känner en stor osäkerhet, och det är angeläget att de
som kommer hit kan lila på den svenska rättsstaten, kan känna sig trygga
för att deras integritet respekteras.

Därför är det problematiskt atl man här går ifrån principen om individuell ansvarighet och kan avvisa människor enbart på grund av deras tillhörighet till en viss organisation eller grupp. Del är inte på del sättet som vi skulle vilja att de som kommer hit möter den svenska rättsstaten vid gränserna.

När utskottet polemiserar mot tanken att man här skulle avvisa bara dem som personligen misslänks för att i Sverige utöva någon form av terrorverksamhet, ger utskottet en bekräftelse på vilken löslighet det är fråga om i lagens 1 §. Man säger på s. 17 alt det inte går att begära någon utredning eller bevisning vare sig beträffande ifrågavarande persons anknytning till en organisation eller beträffande misstanken om atl vederbörande personligen kommer att delta i eller medverka till våldsdåd.

Utskottet gör sig emellertid enligt min uppfattning skyldig till en motsägelse när man längre fram i betänkandet, på s. 19, vill motivera insättandet av långtgående spaningsålgärder. Då skriver man alt del är fråga om människor som av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall ansetts utgöra

en så stor säkerhetsrisk, att de inte bör få vistas här. Man talar om att det är personer som har bedömts utgöra en fara för svenska medborgares och utländska invandrares trygghet i vårt land, dvs. man resonerar om dessa människor som om de vore personhgen misstänkta faslän de inte alls behöver vara del enligt 1 §. Detta är en motsägelse både i lagtexten och i utskottets motivering.

Det hade varit naturligt alt i I § i första hand pröva en formulering av den typ som jag föreslagit, dvs. all del skall vara fråga om människor som uppenbart tillhör eller verkar för en terrororganisation, och om vilka man skäligen kan misstänka att de kommer alt utöva eller medverka till våld, hot eller tvång för politiska syften.

Även när del gäller insättandet av särskilda spaningsålgärder frångår man principen om att del skall föreligga misstanke mot personen i fråga. Det skall räcka med medlemskap i en viss organisation, och atl man viU utreda om organisationen planlägger eller förbereder åtgärder som är ett hot mot allmän ordning eller säkerhet. Det behövs alltså inte ens en misstanke mot organisationen. Riksåklagaren säger om delta: "1 motsats till nu gällande regler krävs därvid inte all misstanke om brott föreligger. Trots all kommissionen föreslår regler som innebär viss garanti mot missbruk inger den föreslagna lösningen betänkligheter. Rent principiellt kan hävdas atl tvångsåtgärder - både reella och personella - inle bör tillgripas annat än mot den som misslänks för brott. Även om det är mycket angeläget att bekämpa politiska terrordåd, framstår dock kommissionens lösning som etl aUlför stort avsteg från de principer som hittills präglat vår rättsordning."

Herr Lidborn sade när han presenterade lagförslaget all en person som man vet är terrorist och som ändå får uppehålla sig i vårt land får finna sig i vissa begränsningar i sin verksamhet och i vissa spaningsåtgärder. Ja, självfallet, men detta gäller ju även personer, om vilka vi inle vet huruvida de är terrorister. Också de får enligt lagförslaget finna sig i de aktuella åtgärderna.

Utskottet håller med om att detta innebär ett avsteg från hittillsvarande principer. Då borde del ha varit en naturlig slutsats, att man i första hand hade nöjt sig med en bestämmelse av den typ som jag föreslagit i min motion nämligen all, om det föreligger skälig misstanke att en utlänning, som det här är fråga om, planlägger åtgärd eller förbereder åtgärd som utgör hot mot allmän ordning och säkerhet, får denne underkastas spaningsålgärder.

När det gäller vem som skall besluta om insättandet av spaningsålgär-derna har jag föreslagit alt det skall vara Stockholms tingsrätt, för att bl. a. få en enhetlig tillämpning och en viss reslrUctivitet. Utskottet invänder att del tar för lång tid i vissa fall med denna ordning. Jag anser inle att den invändningen är berättigad, eftersom det också i mitt förslag finns en hänvisning till rättegångsbalkens 28 kap., som ger möjlighet för polisman att besluta om dessa åtgärder, om det är fara i dröjsmål.

Behovet av offentlighet när det gäller vilka organisationer som berörs i delta sammanhang har redan påtalats, men herr Lidbom vill inte ge några garantier, även om han i dag gör ett mera långtgående uttalande på denna punkt än tidigare. Enligt förslaget i min motion skulle riksdagen besluta

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

Nr 64

Fredagen den 6 aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

om dessa organisationer, och därmed skulle deras namn vara offentliga. Mot det säger utskottet följande: "Atl som föreslås i motionen 1973:1608 lägga beslutanderätten på riksdagen skulle innebära ett omotiverat avsteg från konstitutionell ordning och också på ett olyckligt sätt bryta det av rättssäkerhetsskäl i lagen inbyggda system, som innebär att de viktigaste besluten förbehållits regeringen samt atl riksdagen genom lagens tidsbegränsning får möjlighet att årligen kontrollera regeringens och myndigheternas handlande."

Utskottet försöker alltså få oss atl acceptera, att det skuUe vara större rättssäkerhet om regeringen beslutar och riksdagen bara i efterhand får kontroUera dess handlande när lagen skaU förlängas, än om riksdagen beslutade på förslag av regeringen. Jag kan inle förstå hur ett riksdagsutskott kan ställa sig bakom ett sådant resonemang.

Herr Jörn Svensson lovordade de liberaler som här lar sin hberalism på allvar. Jag beklagar, men jag kan inte returnera den vänligheten. När herr Svensson i Malmö försvarar de gamla svenska rättssäkerhetsprinciperna har jag en smula svårt all la hans kommunism på allvar. Det är svårt atl föha med, när kommunisterna framställer sig som de svurna motståndarna till godtycke och rättslöshet. Del är ingen viktig del i den kommunistiska ideologin såsom vi har sett den hittUls. Ändamålet helgar medlen, det har varit ett mer typiskt kännetecken. I namnet av proletariatets diktatur får ohktänkande förföhas.

De länder som de svenska kommunisterna hyUar och aUtid har hyUat som föregångsländer är inte länder där rättssäkerheten har satts i högsätet. Där har godtycket härskat. De som har velat komma m i dessa länder har hållils utanför ulan motivering. De som har velat slippa ut ur dessa länder har spärrats in. Nu säger herr Svensson alt det är så mycket bättre i Sovjetunionen. Det säger han i dessa dagar, när vi har fått nya påminnelser om vilken grad av rättssäkerhet som råder i Sovjet, där en fredlig, lojal politisk oppositionsverksamhet icke säUan belönats med inspärrning på mentalsjukhus.

Herr talman! Jag yrkar bifall tUl motionen 1608. Tyvärr får man realistiskt räkna med alt herr Lidboms förslag kommer att antas utan ändringar i dag. Då bör man, som herr Björk i Göteborg sade, använda del år som lagen i första hand skall gälla till all aUvarligt fundera över hur rättssäkerheten skaU kunna förbättras ulan att del hmdrar ett effektivt arbete för förebyggande av politiska våldsdåd. Det naturliga hade varit att göra tvärtom, alt stegvis skärpa åtgärderna, att se om man kunde få tiUräcklig effekt i kampen mot terrorism inom ramen för hittills gäUande svenska rättsprinciper om individuell ansvarighet och om skähg misstanke om brott eller förberedelse till brott, innan integrilelskränkande spaningsåtgärder får insättas.

verkligen uppmärksammade vad som står i partiprogrammet och det som jag har läst upp.

Del är i handhng, herr Romanus, som det avgörs hur ett partis karaktär skall bedömas. Ert - bl. a. herr Romanus' - mångåriga försvar för den amerikanska imperialismen under tidigare epoker, innan det blev fullständigt orimligt, som det är i dag, att försvara den, inger inget förtroende, och inte heller era utfall mot kommunistiska stater, för de är bara grundade på ett försök atl göra pohtisk profit av er propaganda. Vi ser i dag hur herr Romanus tänker handla. Del är del avgörande. Han röstar för terrorlagen. Vi röstar mot lerrorlagen.

Nr 64

Fredagen den 6aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgrund

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag håller med herr Svensson i Malmö om att del är i handling som de politiska rörelserna bör bedömas, och det var det jag försökte antyda. Det är när kommunisterna får tiUfälle atl handla, som deras vaktslående om rättssäkerheten skall bedömas, inte när de står här och pratar utan något som helst politiskt ansvar.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Utan något som helst politiskt ansvar? Det är vi som tar det politiska ansvaret i dag för att bekämpa lerrorlagen, det är herr Romanus och de flesta av hans partivänner som sviker. Och skuUe vi börja granska hur alla partier här i världen som kallar sig liberala agerar i rältssäkerhelssammanhang, då skuUe vi få en mycket intressant debatt, herr Romanus. Vi skall ta den debatten någon gång.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Om herr Svensson i Malmö och hans parti över huvud tagel aldrig hade visat någon samhörighet med de kommunistiska partier som har fått tillfälle att utöva pohtisk makt och visa vad deras ideologi går för i praktiken, då hade det varit en annan sak. Men så ligger det inte tUl, och det vet herr Svensson precis hka bra som jag. Herr Svenssons partiledare och många andra i det kommunistiska partiet härvid många, många tillfällen hyllat och försvarat östländerna som pohtiska föregångsländer. Då smakar det litet Ula när man nu framställer sig som en kämpe för rättssäkerhet och urgamla svenska rättstraditioner, i synnerhet som det inte ens i den pohtiska ideologi som herr Svensson företräder lär gå alt finna så förskräckligt mycket betänkhgheter mot förföhelse av politiskt oliktänkande.

Nr 64

Fredagen den 6aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgmnd

sekretessomgärdad, alt allt är vagt utformat, allt detta ger utrymme för godtycke. Vi som står bakom motionen 1605 fördömer del förakt för enskUda människoliv som kännetecknar sådana terrorhandlingar som vi nu diskuterar. Men vi förordar att man skaU bekämpa denna terrorism genom alt göra justeringar i existerande lagar, genom all aktivt arbeta för internationella överenskommelser och genom att rättsvårdande myndigheter erhåller tUlräckliga resurser. Rättssäkerheten och åsiktsfriheten för aUa som bor i vårt land, svenska medborgare liksom utländska, är så centrala värden att vi inte får nagga dem i kanten. Gör vi det suddar vi ut gränserna mellan vårt demokratiska rättssäkerhetssamhäUe och ohka diktaturregimer. De använder just samma slags diffusa och kautschukartade formuleringar, som ger möjligheter till grova övergrepp mot misshag-hga medborgare. Jag beklagar därför alt regeringen har lagt fram det här förslaget som också ger, det håUer jag med herr Romanus om, kommunisterna möjligheten att uppträda i den här osannolika rollen som demokratins och rättssäkerhetens försvarare i vårt land.

Herr talman, vi kan i ett demokratiskt samhäUe aldrig hundraprocentigt skydda oss mot olika våldsbrott. Ingen vet här i dag, vare sig regeringen eller utskottet, om den nya lagen verkhgen ger den ökade trygghet som förslagsställarna eftersträvar. Kärnfrågan kvarstår: Är den eventuella minskade risk för våldsbrott lagen måhända medför värd dessa avsteg från vad vi tidigare ansett vara väsentligt för rättssäkerheten och likheten inför lagen? Mitt svar på den frågan blir nej.

Både regeringen och utskottet erkänner ju också, i sitt betonande av lagens provisoriska karaktär, atl lagen medför risker. Att den nu föreslås gälla för ett år i taget tar man som ett skydd mot missbruk av lagen. Därmed erkänner man ju alt lagen ger utrymme för missbmk och all rältssäkerhetsgarantierna är otiUräckliga.

Utskottet talar vidare om att garantier mot godtycklig eUer aUtför vidsträckt tillämpning byggts in i beslutsprocessen. Garanti betyder i allmänt språkbruk säkerhet, trygghet, och jag vUl hävda att det är missledande alt här säga atl man har garantier mot en godtycklig tUlämpning, när utskottet samtidigt erkänner atl de informationer, som besluten får byggas på, ofta är "mycket osäkra och svåra atl kontrollera" och när utskottet uttryckligen varnar för "all uppställa alltför stora krav på bevisningen i fråga om utlännings organisationstUlhörighet". För att belysa kautschukkaraktären i formuleringarna vUl jag citera en annan mening i utskottets yttrande: "Uppgifterna bör i görligaste mån kontroUeras och prövningen grundas på en samlad, objektiv bedömning." Men hur kan man garantera en objektiv prövning, om redan underlaget är svårt atl kontroUera? Vilken annan metod skulle man i realiteten kunna tUlämpa än att lita på de uppgifter som kommer från andra staters polis-och underrättelseväsen? Utskottet säger ju atl de "inte utan vidare skaU godtas". Men måste inte det redan citerade yttrandet av utskottet medföra att man av försiktighetsskäl hellre godtar en uppgift från ett land än friar?

Regeringen skall fatta beslut om vUka som skall omfattas av lagstiftningen. Utskottet säger att myndigheternas möjligheter att ingripa måste "anpassas tiU situationens krav" —.återigen en kaulschukformule-

ring som innebär ett ganska godlyckhgl bemyndigande. Jag är, herr talman, inle beredd alt ge någon regering denna fuUmakl, såvida inle kris-eUer krigsläge inträder.

Nu har statsrådet Lidbom sagt alt man för närvarande bara avser två organisationer, Ustasja och Svarta september, vilka båda har begått avskyvärda vålds- och terrorhandlingar. Även i dessa fall måste det bh svårt att göra gränsdragningarna — organisationerna är, som utskottet säger, "tiU sin natur vaga och konturlösa". Detta gäUer t. ex. i hög grad Svarta september. Från en del håU påslås atl del är en separat organisation, från andra håll sägs atl del är al Fatah i en annan skepnad -jag tror att senast t. o. m. en medlem av Jordaniens regering gett uttryck för den sistnämnda uppfattningen. Vi vet atl många palestinier i dag har pass från andra arabländer. Vi vet också all enskUda medborgare i andra arabländer kan hysa stark sympati för palestinierna. Hur skall man enligt den nya lagen kunna avgöra vilka som i reaUtelen verkar för Svarta september? Skall man la hänsyn tUl de ohka arabregeringarnas skUda politiska attityder i Mellersta Östern-frågan? Med vUken metod kan vi undvika atl i fortsättningen diskriminera araber som vUl resa in i vårt land? Hur skall vi kunna vara effektiva och samtidigt i reahteten ha denna individuella prövning som man talar om?

Jag hade önskat alt statsrådet kunnat redogöra för hur han tänkt sig att den bedömningen skulle gä tUl. Den fråga jag ställer mig är: Kommer man av försiktighetsskäl att känna sig tvingad att ta med en mycket vid grupp på förteckningen just när det gäUer denna organisation?

Statsrådet har också försäkrat alt lagen inte kommer atl tUlämpas på medlemmar i frihetsrörelser på den grund atl de för en väpnad kamp i sitt hemland. Statsrådet sade i dag atl det är totalt uteslutet att något sådant kommer in i vår tankegång. Men om representanter för de befrielserörelser t. ex. som kämpar mot Portugal även skulle tillgripa flygkapningar, exempelvis mellan Afrika och Europa, kan de då komma i fråga under lagen? Hur gör man bedömningen — och på vUka grunder - all vissa organisationer men inte andra kan begå våldshandlingar i Sverige? Beträffande politiskt motiverade våldshandlingar i ulanförstående land nämner ju kommissionen alt exempel också kan hämtas från Afrika och Asien, Innebär statsrådets deklaration i dag alt här skall gälla etl generellt undanlag för de befrielserörelser som vi stöder i andra sammanhang - av politiska skäl eller under tyst antagande all våldshandlingar inte kommer att utföras i Sverige, eftersom vi ger humanitärt bistånd lUl dessa rörelser? Pohtiska deklarationer på den punkten är naturligtvis bra, men väsentliga frågetecken kvarstår när den grundläggande lagen får en så diffus utformning som här föreslås.

Statsrådet Lidbom är män om att understryka, att svenska politiska organisationer med revolutionära program över huvud tagel inte är aktuella i detta sammanhang - tydligen därför all han inser all lagen hinebär väsentliga avsteg från våra rättsprinciper. Klarare kan ju inte heller lagens diskriminerande karaktär understrykas. T. o. m. svenskar som är medlemmar i Svarta september eller i Ustasja går fria. Är detta en rimhg konsekvens?

Ulskoltel säger atl de organisationer som kommer alt omfattas av

Nr 64

Fredagen den '■ 6aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgmnd

Nr 64

Fredagen den 6åprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationeU bakgmnd

lagstiftningen i vissa fall inte kan offentliggöras. Statsrådet Lidbom sade tidigare i dag att han fömtsåg att detta dock skulle kunna ske i de flesta fall. Men den skrivning vi har framför oss innebär ändå att ullännmgar i vårt land inte alltid kommer atl vela om de personer de umgås med eller de organisationer de har kontakt med är drabbade av åtgärder med anledning av lagen, och om de därför själva utsätter sig för risk att bli drabbade. Detta är otillfredsställande, och det kan bidra till oron bland invandrargrupper. Tillåt mig här citera vad Svenska flyktingrådet i Malmö-Lund har anfört på denna punkt. Rådet säger;

"Hos de utlänningar, med vUka vi kommit i kontakt, har vi märkt en
stor rädsla för lagförslagets konsekvenser. Lagens vaga formule
ringar och de hemliga tillämpningsföreskrifterna medför att åtskilliga
misstänker att de kan komma att registreras."

Herr talman! Alla dessa frågor, som föreliggande lagförslag reser, är både allvarliga och oroande. Med hänsyn tUl de betänkligheter av principiell och praktisk natur som därav följer viU jag instämma i de yrkanden som herr Sjöholm stäUde.

Herr HÖRBERG (fp):

Herr talman! Tillåt mig göra en kort samvetsbekännelse. Det nu föreUggande lagförslaget inger mig mycket starka olustkänslor. Som medborgare med liberal samhällsuppfattning reagerar jag starkt mot lagstiftning av delta slag, inte bara därför att den riktar .sig mot begränsade grupper av människor — och dessutom innan dessa människor ännu kan misstänkas för begånget brott — ulan också därför att en lag som denna kan allvarligt missbrukas av en regering, som är sämre demokratiskt förankrad än den vi nu har eller som kommer i trångmål, kanske på grund av påtryckningar från annat land i en internationellt pressad situation.

Ändå kommer jag att rösta för lagen. Skälet härför är bl. a. de erfarenheter jag har från tiden före andra världskriget. Den infUtralions-teknik med vilken nazismen gick fram i t. ex. Danmark och Norge var av ett ytterst otäckt slag för ett demokratiskt samhälle. Så var förhållandel redan då, med de begränsade resurser som då fanns. Med den tekniska utveckling som vi sedan dess haft har infiltratörer i dag oanade möjhgheter att vålla det öppna demokratiska samhället skador genom terroristhandlingar.

Det öppna demokratiska samhället måste helt enkelt skydda sig mot sådant för all garantera sin egen fortsatta existens! Jag anser del därför nödvändigt att ha en lag innebärande sådan beredskap all vissa specificerade åtgärder kan vidtagas redan före ett brotts begående. Med de kontrollmöjligheter som våra parlamentariska institutioner får enligt lagförslaget anser jag all tillräckliga garantier mot missbmk av lagen finns — i synnerhet som riksdagen varje år har möjlighet all ingripa.

Jag ber, herr talman, trots bibehåUna olustkänslor atl få yrka bifaU till utskottets hemstäUan.

långt inlägg. Jag kommer all begränsa mig lUl en minut. Det mesta av del som bör sägas är redan sagt - det mesta dessutom redan upprepat i många versioner.

1 en mycket kortfattad motion har jag hemstäUt att riksdagen skaU avvisa del aktuella lagförslaget. Jag har därvid hänvisat tih den grundläggande omständigheten att den föreslagna lagen strider mot hittiUs tUlämpad rättspraxis. Det är helt tiUräckUgl som underlag för milt ställningstagande. Del behövs ingen mångordig argumentation av den art som framförs av t. ex. herr Svensson i Malmö. Lagförslaget kan awisas utan att man övertolkar eller misstänkliggör de bakomliggande motiven.

Herr talman! I den kommande voteringen skall jag stödja reservationen 1.

Nr 64

Fredagen den 6 aprU 1973

Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgmnd

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Lövenborg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposilion:

Den som vUl att kammaren bifaUer juslitieutskottets hemställan i

betänkandet nr 18 punkten A röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 1 av herr Lövenborg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 254

Nej - 22

Avstår — 5

Punkten B

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten C

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1608 av herr Romanus i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten D

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels motionen nr 1608 av herr Romanus i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

5 Riksdagens protokoU 1973. Nr 64-65

Nr 64

Fredagen den 6 aprU 1973

Möjlighet att nybilda dellidsjordbmk

Punkterna E-G

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten H

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1608 av herr Romanus i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten J

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels motionen nr 1608 av herr Romanus i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna K-N

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten O

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av fru Krislensson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Krislensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl all kammaren bifaller justitieutskoltets hemställan i

betänkandet nr 18 punkten O röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 2 av fm Kristensson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Kristensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 189

Nej - 84

Avslår — 7

Punkterna P-R

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

utskottet hemställde att rUcsdagen skulle avslå motionen 1973:873.

Reservation hade avgivits av herrar Tobé (fp), Annerås (fp) och Adolfsson (m) som ansett att utskottet bort hemstäUa,

all riksdagen med bifaU tiU motionen 1973:873 som sm mening skulle ge Kungl. Maj t till känna vad reservanterna anfört.

Herr JONSSON i Ahngsås (fp):

Herr talman! Dellidsjordbmken har en måttlig omfattning, om man ser tUl den samlade livsmedelsproduktionen i Sverige. Men det finns flera betydelsefulla skäl att ge dellidsjordbmken möjlighet alt vara kvar och även nybUdas.

Genom 1970 års fastighelsbUdningslag försvann den tidigare befintliga möjligheten all nybUda s. k. stödjordbruk. Med stödjordbruk avsågs enligt den äldre lagstiftningen, 19 kap. 3 § i jorddelningslagen, ett jordbruk som tiUsammans med arbete i annans tjänst kunde med hänsyn till ortens förhållanden ge brakaren en tillfredsstäUande bärgning.

Vid riksdagsbehandhngen föreslogs från folkpartihåU, såväl i motioner Som i reservation tUl tredje lagutskottets utlåtande 1970:35, att möjligheten att nybUda stödjordbruk skuUe bibehåUas. I reservationen hävdades — i motsats tUl vad departementschefen och utskottets majoritet ullalat - att denna möjlighet måste anses föreligga även med den av regeringen föreslagna lagtexten. Reservationen vann emeUertid inte majoritet vid riksdagens omröstning i frågan. Därmed torde det få anses fastslaget atl stödjordbruk inle längre kan nybUdas.

Vi finner det beklagligt att det skuUe vara uteslutet att numera nybilda stödjordbruk eller, som de ofta betecknas, dellidsjordbmk; härmed brukar man avse jordbrak som tUlsammans med annan sysselsättning ger brukaren en godtagbar försörjning. Visserligen kämpar många befintliga mindre jordbruk med problem och har svårt all hävda sig. Sett i stort är därför behovet att nybUda dellidsjordbmk begränsat.

Men det finns även andra skäl som talar för att under vissa förutsättningar nybildning av dellidsjordbmk skulle kunna ske. Skälen är dels näringspolitiska, dels att ge många en boendeform som de trivs med och som förhindrar att ytterligare bygder utarmas på fast befolkning. Landskapsvården befrämjas på ett effektivt och billigt sätt, som endast småbrukaren med djurhåUning kan åstadkomma. Del har regionalpolitisk betydelse när en kombinerad sysselsättning gör det möjligt atl stanna kvar i bygden.

På många håll finns det människor som är intresserade av en begränsad jordbruksdrift ■vid sidan av annan verksamhet. Det kan vara fråga om jordbrukare som önskar övergå Ull industriarbete men vUl behåUa en del av sin gård för att genom jordbraksarbete på fritid eller med hjälp av hemmavarande få etl liUskoll lUl sin inkomst. Andra jordbmkare kan viha kombinera ett dellidsjordbruk med röjnmgsarbeten eUer andra arbetsuppgifter i miljövårdens tjänst.

Genom deltidsjordbruken kan många barn få möjlighet att växa upp i boendeformer nära naturen. Erfarenheten visar att barn som får växa upp i kontakt med natur och djur har goda förutsättningar att bh harmoniska samhällsmedlemmar.

Nr 64

Fredagen den 6 aprU 1973

Möjlighet att nybilda deltidsjordbmk

Nr 64

Fredagen den 6aprn 1973

Möjlighet att nybilda deltidsjordbmk

Deltidsjordbruken ger också möjligheter att hålla vårt landskap öppet. Dels brukas en viss del åker, dels finns där som regel djur, som håller hagar och ängar öppna.

Ofta hgger deltidsjordbruken i sådana områden, där det finns möjligheter för familjemedlemmar att få arbete vid industrier på så nära avstånd att det blir måttliga resor meUan bostaden och arbetet. Men det kan på sådana orter också vara svårt t. ex. för kvinnorna att få arbete. Då kan deltidsjordbraket vara etl alternativ för dem i den mån de intresserar sig för jord och djur — ett arbete som stärker den samlade familjeinkomsten så all man kan bo kvar.

Det finns alltså behov av att nybUda deltidsjordbruk, och dessa är tiU fördel för bygden inte minst från mihövårds- och regionalpolitisk synpunkt. Värt krav är därför att återinföra möjligheten att nybUda deltidsjordbruk. Men för atl delta inte skaU försvåra en i och för sig önskvärd strukturomvandling föreslås att deltidsjordbruk skall få nybildas endast när det finns ett behov med hänsyn tUl ortens förhåUanden, främst av mUjömässig eller regionalpolitisk karaktär.

Vi motionärer, som i våra hembygder har många deltidsjordbruk, men också har sett många försvinna, menar atl aUt som kan göras också bör göras för alt underlätta för denna brukningsform att leva kvar - sedan må våra erfarenheter vara hämtade från Sjuhäradsbygden eller Dalslands skogsbygder. De krav som framförs i motionen och som får stöd i reservationen är mycket måttliga och skuUe inte på något sätt rubba den jordbrukspoliliska målsättningen. Tyvärr har motionen inte fått stöd från utskottets socialister eller centerpartister.

Här har vi ett förslag som samtidigt skulle tUlgodose mihökraven på ett öppet landskap och skapa föratsätlningar för människor att stanna i sin bygd. Den boendeform som då erbjuds ger en boendemihö som av många betraktas som överlägsen andra.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen av herr Tobé m. fl.

Herr GREBÄCK (c):

Herr talman! Orsaken lUl att vi centerpartister i utskottet inte har anslutit oss tUl reservationen är givetvis inte alt vi inle uppskattar småbruket som livsform. Vi är helt medvetna om att det från många synpunkter, inle minst miljömässiga, är en utomordentligt värdefull tiUgång för vårt land, och de insatser som småbrakarna gjort och gör är givetvis av imponerande art.

Vi har bedömt den här frågan från rent objektiva synpunkter. Vi har ju en ■viss erfarenhet av hur det under gångna tider har gått med nybildning av stödjordbruk. Jag vill bara påminna om de kronofastigheler i Norrland, som fastighelsbUdades i början på århundradet, och de s. k. arbetarsmåbruken under 1930-talet. Ytterligt få av de fastigheterna torde i dag drivas som jordbruk; finns de över huvud laget kvar är det som

bostadslägenheter.

Nu kan man fråga sig vad fastighetsbUdning egentligen har för uppgift. Meningen med den är väl all fastigheterna skall ha en bestående varaktighet, att de skall överleva de tUlfälliga fastighelsinnehavarna. Är det någon som tror att vi, med den tekniska utrustning som etl modernt jordbruk kräver i dag, kan räkna med att nybUdade småbruk i längden skall kunna överleva? Jag tror inle att så skuUe bU faUet. Så länge vi lägger ned 7 000 å 8 000 jordbruksfastigheter om året här i landet - jag ■vUl också påminna om att vi efter kriget har lagt ned mer än hundratusen brukningsdelar i detta land — och inte har lyckats håUa liv i de småbruken och ännu inte har lyckats hejda den ständigt fortgående nedläggningen tycker jag att det är en tvivelaktigt sak att ge sig på att nybUda stödjordbruk på nytt. Goda möjligheter torde finnas för dem som vill ägna sig åt småbruk att överta sådana — givetvis om man kan anföra rimhga skäl för att få förvärvslUlstånd.

Nu kan man ju säga att det här förslaget varken gör från eUer tUl rent jordbrukspolitiskt. Från jordbraksproduklionssynpunkt skuUe det heUer inte spela någon roll om man tillmötesgick kraven från motionärerna och reservanterna.

Under vilka omständigheter är det då motionärerna har tänkt sig att nybUda deltidsjordbruk? Jag fömtsätter att man, om man skaU nybUda etl småbruk, tillkallar en överlanlmätare - måhända en folkpartist - som kommer ut för att göra en förrättning. Vad han då först skall fråga sig, enligt motionärernas kriterier, är om denna nybildning på någol sätt stör jordbrukets strukturomvandhng eUer om mark och jord behövs för att förstärka andra jordbruk. Då får han använda uteslutningsmetoden. Nästa prövningsgrund, enligt motionärerna och reservanterna, skaU vara om det finns mUjömässiga skäl för att upprätta detta stödjordbmk. Vad kan det vara för mUjömässiga skäl? Det skall möjligen vara för atl hålla åkermark öppen i fortsättningen. Det kan vara mark som det ur naturvårdssynpunkt är önskvärt att hålla öppen, det kan vara mark vid en sjö eUer en älvbrink, i skärgården o. d. Man kan fråga sig om det är nödvändigt alt nybilda ett jordbruk av dessa skäl, jag tror det ingalunda. Man kan håUa marken öppen genom att bo i en sportstuga eller en frUuftsstuga och arrendera mark för alt hålla en fårahjord eller ponnies - etl jordbruk mer eller mindre av hobbykaraktär. Inle är det aUtså nödvändigt alt av mUjömässiga skäl bilda ett stödjordbmk för att hålla den marken öppen.

Nästa skäl för att bUda ett stödjordbmk skulle enhgt motionärerna vara de regionalpolitiska synpunkterna. Det förstår jag inte heUer. Med de moderna kommunikationer som finns i dag och om vi för en vettig bostadspolitik och tillåter bebyggelse av smärre fastigheter — året-runt-bostäder - så finns det inget hinder för att placera ut dem hle överallt. De behöver inte förstärkas med mark eller jord.

Jag har mycket svårt att mobUisera någon entusiasm för nybUdning av stödjordbruk. Däremot tycker jag vi bör inrikta alla våra krafter på att ge de småbruk som i dag finns det stöd de förtjänar i olika avseenden. Det försummar vi nog ibland. Men vi har ju nu fått en nyinriktning av jordbrukspolitiken och väntar oss en del av det s. k. glesbygdsstödet för att hålla liv i de småbruk som redan finns. Det är på det området vi i

Nr 64

Fredagen den 6 aprU 1973

Möjlighet att nybilda deltidsjordbmk

Nr 64

Fredagen den 6aprU 1973

Möjlighet att nybilda deltidsjordbmk

första hand skall inrikta de ekonomiska resurserna.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifaU till utskottets hemställan på denna punkt.

Herr TOBÉ (fp):

Herr talman! Att vi diskuterar den här saken nu beror på den tolkning som gavs åt en paragraf i fastighetsbUdningslagen när den antogs av riksdagen i maj 1970. Jag skaU göra en kort tillbakablick på lagens förhistoria.

Man diskuterade bUdandet av fastigheter för ohka ändamål och räknade upp del ena ändamålet efter det andra. Då kom också dessa stödjordbruk, som de kaUades i den gamla lagstiftningen, på tal. Det var personer eller någon i en familj som hade yrkesverksamhet och ett jordbruk som ett stöd på sidan om för att utöka inkomsten. Man kom underfund med att sådana stödjordbrak förekom i ganska obetydlig omfattning, men i vissa orter kunde del finnas behov av och efterfrågan på dem. Då var det riktigt att man bUdade sådana fastigheter med sakkunnig hjälp i stället för att arrendera en bit mark här och där, beroende på vad markägare vUle lämna ifrån sig.

Frågan gick ul på remiss, och utredningen föreslog atl möjlighet skulle ges att bilda stödjordbruk. Lantbmksstyrelsen sade alt man inle kunde ha detaljregler om hur det ena eUer det andra skuUe se ut, utan del borde finnas en paragraf beträffande jordbmkssidan som sade att fastighet skall vara lämpad för det ändamål för vUken den bUdas, aUtså en mycket vid möjlighet till tolkning. Länsstyrelsen i Stockholms län sade atl man bör skapa en regel som ger skydd för de bestående fastigheterna, de goda jordbruken, och som gav möjlighet all förbättra de dåhga. Det var deras enda krav på en lagstiftning. Sedan skrevs paragrafen, och den kom all få ungefär den ordalydelse som lanlbruksstyrelsen hade föreslagit, nämligen att jordbruksfastighet skall för atl anses lämpad för sitt ändamål ha sådan storlek, sammansättning och utformning atl den medger lUlfredsslällande lönsamhet hos del företag som skaU bedrivas på fastigheten. Del sägs alltså ingenting om all den skall ge fuU sysselsättning osv. Texten står alt läsa i 3 kap., 5 § fastighetsbUdningslagen.

När departementschefen beskrev avsikten bakom denna regel sade han atl det skall vara en regel som fullföher den jordpoliliska målsättningen i landet. Vi skall inte ha några ofullständiga jordbrak, och därför skall det inte finnas några regler om alt tiUskapa sådana utan den jordpolitiska målsättningen måste följas. Så kan man inte tolka den här paragrafen. Vi har tidigare i dag fört en diskussion om en annan lagstiftning där man från regeringshåll har sagt hur lUlämpnmgen av lagen skaU tolkas. TUlämpningen av fastighetsbUdningslagen blev ytterligare befäst genom några motioner som fäste uppmärksamhet på frågan vid 1970 års riksdag. Också utskottsmajoritelen sade då ifrån alt del skaU vara en lagstiftning som fuUföher den jordpolitiska målsättningen och det skaU inle längre finnas några stödjordbrak.

Jag skall med några ord kommentera det herr Grebäck sade. Det är ju inte fråga om all nybUda så många ofullständiga jordbrak. Motionen vUl ge möjlighet all bUda sådana här jordbrak på de platser där del vid skilda

tillfällen är angelägel. Motionärerna kan säga alt deras trakter är sådana.

Vi som håller på med dessa frågor vet att i ohka delar av riket är förhållandena ohka. Del är möjligt — jag vUl inte exemphfiera det direkt, det kan bara missförstås — att ha ett jobb som inte lar hela dagen och ägna sig ål jordbruket under övrig del av sin tid. Det kan också vara så att man under olika säsonger kan syssla med ett mindre jordbrak men inte med etl större.

Det är inle här fråga om alt göra en offensiv för att bUda stödjordbruk, utan det gäller alt ge möjlighet att i undanlagsfaU göra del. Del kan man inte nu, såsom paragrafen tolkas i förarbetena, som man kallar proposition och utskotlsbetänkandet.

Herr Grebäck raherade lilel om hur man skuUe bära sig åt. Man skuUe kalla på en överlanlmätare som var folkpartist. Nu finns det väl först och främst inle så många överlanlmätare som är folkpartister, och dessutom skall man inle kaUa på överlanlmälaren. Han verkstäUer inte sädana förrättningar. Det trodde jag att herr Grebäck som ordförande i civUutskollet visste. Det är en annan organisation i lantmäteriet som handhar dessa saker. Överlantmätaren får bara vara med när det krånglar tUl sig och när det uppstår besvärligheter, däremot inte när det är trevhgt att komma folk tih hjälp och göra någonting som folk gärna vUl ha uträttat, t. ex. när det gäUer ett stödjordbrak. Då är det distriklslantmä-laren man kallar på, och han får göra detta trevliga arbete. SkuUe det sedan krångla flU sig så alt lantbruksnämnden lägger sig i det och säger att detta inle är ett bärkraftigt jordbrak, då får den stackars överlanlmälaren komma dit, vare sig han är folkpartist eUer inte.

Jag yrkar bifall lUl reservationen.

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Möjlighet att nybilda deltidsjordbmk

I delta anförande instämde herrar Hamrin (fp). Turesson (m) och Petersson i Gäddvik (m).

Herr GREBÄCK (c);

Herr talman! Om jag inte minns fel kommer protokollet alt visa atl jag inte sade folkpartistisk överlantmätare utan att jag sade folkpartistisk lantmätare, så jag riktade mig inte särskUt lUl herr Tobé. Det hade kanske funnits anledning atl göra det, därför att när denna fråga en gång behandlades i tredje lagutskottet och vi höll på med fastighetsbUdningslagen, så hade vi också en folkpartistisk reservation, tih vUken herr Tobé då icke anslöt sig. Jag har all respekt för om herr Tobé på grand av sina praktiska erfarenheter inom Uppsala län har ändrat mening och kanske har funnit alt det är myckel angelägel atl nybUda sådana här stödjordbruk. Det vel jag ingenting om, men det kan ju vara en orsak liU all han skiftat mening.

Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten. Frågan har inte det formatet. Även om vi skuhe vidta dessa ändringar, skulle frågan inle få någon som helst betydelse jordbrakspoliliskt. Ur trivselsynpunkl kunde det möjligen spela en viss roU.

Nr 64

Fredagen den 6 april 1973

Möjlighet att nybilda deltidsjordbmk

kan ha berott på att jag inte tycker alt frågan är så stor och viktig. Jag håller med herr Grebäck i den delen.

Men jag kan nämna att jag redan då var på glid. Jag har referatet från diskussionen i andra kammaren den 6 maj 1970, där jag sade atl jag har vissa sympatier för reservationen "men jag avstår från alt yrka bifall tiU den. Jag misstänker att utvecklingen så småningom kommer att förändra synen på detta."

Jag trodde vi skuUe ha kommit så långt nu, men tyvärr är herr Grebäck kvar i sin gamla syn. Jag har aUlså glidit över. Jag har av min erfarenhet funnit att det borde finnas möjlighet att bUda stödjordbruk i undantagsfall.

Herr JONSSON i Ahngsås (fp):

Herr talman! Herr Grebäck inledde sill första anförande med att tala om att det förhållandet alt han inte stäUer sig bakom reservanternas förslag inte berodde på att han inte skulle uppskatta vad en småbrukare uträttar. Sedan kom han med en rad argument om hur svårt det kan bh om den här formen av jordbmk tar fart. Nu har det intygats att det inte är något jordbrukspolitiskt problem. Det säger både herr Grebäck och herr Tobé, och det hävdar jag också. Men det kan vara en problematik som är av värde ur annan synpunkt, nämligen när det gäller en kombination jord-skogsbrak eller en kombination som innebär all en småbrukare gör mUjövårdande insatser av myckel stora mått.

Nu säger civilutskottets ordförande också atl del läggs ner 7 000-8 000 jordbruk per år, och hur skaU vi då kunna komma med ett sådant här förslag. Jag tycker att det också är ett myckel tvivelaktigt argument, därför att vi har inte på något sätt sagt att vi haft en riktig jordbrukspolitik i landet när det gäller alt la till vara mihö- och landskapsvårdsintressena. Herr Grebäck erkänner ju också alt del här gör varken lUl eller ifrån när det gäller den jordbrukspohtiska målsättningen. Det var ju vad jag sade i mitt första inlägg.

Jag vill tiU sist säga, atl jag tror alt den svenske småbrakaren är den bäste och bUligaste landskapsvårdare vi har. Vi har aU anledning all slå vakt om dem som finns och uppmuntra och stödja dem som vUl gå in i sådana uppgifter. En sådan enkel åtgärd som att införa möjlighet alt nybilda deltidsjordbruk skuUe gagna den bofasta befolkningen och bh till glädje för oss aUa som viU ha en levande landsbygd kvar.

Överläggnmgen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Tobé m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Jonsson i Alingsås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Ordet lämnades på begäran till

Herr SÖDERSTRÖM (m), som yttrade:

Herr talman! Det har under de senaste åren skett en påtaglig öknmg av inbrollsslölder i bostäder. År 1971 anmäldes ca 15 000 inbrottsslölder i bostadslägenheter och villor, varlUl kan läggas drygt 13 000 inbrott i fritidshus. Stora skadevärden har noterats, och enhgt en beräkning av försäkringsbolagen har kostnaderna för inbrotts- och stöldskador i lägenheter, viUor och fritidshus under 1971 uppgått tiU ca 80 mUjoner kronor.

Även polisen drabbas av den ökade slöldvågen genom alt aUt större insatser måste avdelas för utredningsarbete m. m. 1 samarbete med försäkringsbolagen försiggår olika upplysningskampanjer, vUket bl. a. tagit sig uttryck i en folder Skydda Dill hem - stoppa tjuven vid dörren, utgiven av polisen. 1 foldern lämnas olika praktiska råd för all förbättra inbrottsskyddet i bostaden, vare sig denna är en bostadslägenhet, vUla eller radhus. En nyhet, som föreslås, är inmonterandel av ett regeUås med sjutillhållare, som säges vara motståndskraftigt och ha hög dyrksäkerhet.

Den ökade stöldvågen har även kommit försäkringsbolagen alt föreskriva skärpta bestämmelser i hemförsäkringar i vad gäller låsanordningar. Alla ytterdörrar skall vara försedda med av försäkringsbolagen godkänt sjutillhållarlås eller med annan godkänd låsenhet. Detta gäller även för vissa terrass- och balkongdörrar.

Självfallet måste man vara positiv till varie åtgärd i stöldförebyggande syfte, men dessa åtgärder får då icke ha negativa konsekvenser i andra avseenden. Vi har i vårt land en mycket omfattande och detaljerad byggnadslagsliftnmg. Bl. a behandlas brandklassning av dörrar ingående. Vid jämförelse med BABS 1967, 37:22, 37:26, 37:325, 67:32, 71:211, 71:214, 71:241, 71:242 och 75:16 synes det som om brandklassningen kommer i konflikt med kravet på sjutillhållarlås. Beträffande utrymning enligt BABS 1967, 37:321, 71:23, 74:335 och 75:15 synes det som om denna avsevärt kan försvåras av samma anledning.

Över huvud taget blir legal åtkomst tUl en lägenhet svår då ej nyckel finns till hands. Brand- och vattenskador kan uppstå när lägenhelsinne-

Nr 64 havaren inte är hemma m. m.

Fredaeen den-- bibringas den uppfattningen atl sambandet meUan ohka myndig-
6 anril 1973 heter varit bristfälligt eller helt saknats när det gäUl såväl att föreslå del
-------------------- nya stöldskyddet som att utfärda nya försäkringsbestämmelser för

detsamma.

Med åberopande av det anförda anhåller jag om kammarens tiUslånd

atl tUl herr civilministern få stäUa föhande frågor;

1. Anser statsrådet alt installation av sjutUlhåUarlås i dörrar strider mot byggnadslagens bestämmelser om brandklassning och utrymning?

2. Om så är fallet, vilka åtgärder avser statsrådet att vidtaga?

Denna anhållan bordlades.

§ 9 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ls proposition nr 92 med förslag tiU lagstiftning om straff för luftfartssabotage, m. m.

§ 10 Anmäldes och bordlades

Finansutskottels betänkanden

Nr 13 i anledning av motion angående SEÄ-systemels konsekvenser för riksdagen

Nr 14 i anledning av motion om införande av Ivåkalenderårsperiod för statsbudgeten

Nr 15 i anledning av motion om en kartläggning av skatters och avgifters inverkan på inkomstfördelningen i landet

Nr 16 angående verkställd granskning av riksbankens förvaltning år 1972 jämte förslag om disposition av riksbankens vinst

Nr 17 angående verkställd granskning av riksgäldskonlorels förvaltning

Nr 18 i anledning av motioner angående besparings- och rationaliseringsutredningar m. m.

Nr 19 angående verkställd granskning av förvaltningen av Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond under år 1972

Skatteutskottets betänkanden

Nr 21 i anledning av motioner om åtgärder mot skatteflykt Nr 22 i anledning av motioner beträffande reklamskallen

Lagutskottets betänkanden

Nr 11 i anledning av motion om pension tiU dispaschören Gösta Hasselrot

Nr 12 i anledning av motioner om inrättande av en ständig haverikommission inom handelsflottan

Socialförsäkringsutskollets betänkande

Nr 16 i anledning av motioner angående utvidgad ersättningsrätt m. m. enligt lagen om allmän försäkring

Socialutskottets betänkande
74 Nr 8 i anledning av motion angående de ensamståendes problem

Kuhurutskollels betänkanden Nr 64

Nr 12 i anledning av propositionen 1973:1 i vad avser anslag för predaaen den

budgetåret 1973/74 tiU förvaltningskostnader vid riksantUcvarieämbelet (, r)\ 1973

och statens historiska museum jämte motioner --------------

Nr 16 i anledning av motioner om statsbidrag lUl viss del av

verksamheten vid Göteborgs museer m. m.

Nr 17 i anledning av motion om översyn av bestämmelserna om

tillvaratagande av fornfynd

Trafikutskottets betänkanden

Nr 7 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Nr 8 i anlednmg av motioner rörande den statliga trafikpohliken,

m. m.

Nr 10 i anledning av propositionen 1973:38 angående överlåtelse av

staten tillhörig fast egendom, m. m.

Jordbruksutskottets betänkanden

Nr 14 i anledning av motioner angående produklionsbalansen inom jordbraket och avsättningen av jordbruksprodukter, m. m.

Nr 15 i anledning av motioner angående jordbrukets kapital- och kreditförsörjning, m. m.

Nr 16 i anledning av motioner angående jordbrukets rationalisering m. m.

■ Nr 17 i anledning av motioner angående bevarande av mark för jordbruksändamål, m. m.

Nr 18 i anledning av motioner angående vissa jordbrukspolitiska frågor

Näringsutskoltels betänkanden

Nr 31 i anledning av motion om en översyn av de nuvarande företagsformerna

Nr 32 i anledning av motioner angående elableringen av stormarknader

Nr 33 i anledning av motioner angående tUlfäUighelsförsähning

Nr 34 i anledning av motion oni auktorisation av auklionsverksamhet

Inrikesutskotlels belänkande

Nr 13 i anledning av propositionen 1973:39 med förslag lUl lag om ansläUning av arbetskraft för byggnadsarbete jämte motioner

§ 11 Anmäldes och bordlades följande motioner:

Nr 1778 av fröken Hörlén m. fl.

Nr 1779 av fröken Mattson m. fl. avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:32 med förslag tUl lag om ändring i giftermålsbaUcen, m. m.

Nr 1780 av herr Nygren avlämnad i anledning av Kungl. Maj;t proposition 1973:44 angående ändringar i skalleutjämningssyslemet för kommunerna m. m.

Nr 64------------- Nr 1781 avherrar Fälldin och Helén
Fredagen den---- Nr 1782 av herr Lothigius m. fl
6 aoril 1973 ''' ' av herr Afagnuiion i Kristinehamn m./7.
-------------------- Nr 1784 av herrar Taube och Henmark

avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ls proposition 1973:53 angående

bidrag till viss busstrafik, m. m.

Nr 1785 av fröken Mattson m. fl. avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:56 med förslag tUl lag om arbetslöshetsförsäkring m. m.

Nr 1786 av herr Ernulf

Nr 1787 av herrar Ernulf och Ahlmark avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:90 med förslag tiU ny regeringsform och ny riksdagsordning m. m.

Nr 1788 av herr Hjorth m. fl. avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ls proposition 1973:91 angående ändrat belöningssystem för statsanställda m. fl.

§ 12 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades alt föhande enkla frågor denna dag framställts, nämligen av

Nr 176 Herr Börjesson i Falköpmg (c) tiU herr socialministern om åtgärder mot störande buller inom diskotek:

ViU statsrådet medverka tiU alt hälsovårdsnämnderna får ökade

möjligheter all ingripa mot störande och skadligt buller inom diskotek

och liknande lokaler?

Nr 177 Herr Andersson i Örebro (fp) tUl herr kommunikationsministern angående planerade nedskärningar av vägbyggandet i Örebro län:

Anser statsrådet att de planerade nedskärningarna av vägbyggandet

i Örebro län är förenliga med situationen på arbetsmarknaden och för

vägväsendet inom länet?

Nr 178 Herr Norrby i Åkersberga (fp) tUl herr kommunikationsministern angående behovet av nautisk sakkunskap i sjöfartsverkets ledning:

Hur anser statsrådet atl behovet av nautisk sakkunskap i sjöfartsverkets ledning skall tUlgodoses?

§ 13 Kammaren åtskildes kl. 14.55.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1973:64