RIKSDAGEN
PROTOKOLL BIHANG
1973
Sami. 2:3-4 Riksdagens revisorers verksamhetsberättelse
för år 1972
Redogörelse för riksdagens lönedelegations
verksamhet under år 1972
Band C 3
RIKSDAGENS REVISORERS
VERKSAMHETSBERÄTTELSE
FÖR ÅR 1972
1 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 3
Innehållsförteckning
Riksdagens revisorers skrivelse 3
Den statsfinansiella utvecklingen 5
Skatteuppbörden 39
Viktigare förvaltningsorganisatoriska förändringar m. m. 76
Revisorernas organisation och verksamhetsformer 84
Särskilda föredragningar och besök 85
Granskningsverksamheten 87
Resultatet av de till Kungl. Maj:t under år 1971 avlåtna
skrivelserna U5
Bilagor
Riksdagens revisorers remissyttrande över grundlagberedningens
förslag om revisionsverksamheten 120
Till Kungl. Maj:t under år 1972 avlåtna skrivelser 131
Sakregister till granskningsärendena år 1972 184
3
Till RIKSDAGEN
Enligt föreskrift i 14 § instruktionen för riksdagens revisorer får revisorerna
härmed avlämna redogörelse för sin verksamhet under år 1972.
Redogörelsen har utformats efter samma principer som föregående år.
Stockholm den 10 januari 1973.
NANCY ERIKSSON GUNNAR LARSSON
ERIC NELANDER SVEN GUSTAFSON
GUNNAR ENGKVIST YNGVE NILSSON
SVEN PERSSON TORSTEN BENGTSON
STURE PALM GILLIS AUGUSTSSON
FRITZ BÖRJESSON NILS HJORTH
I Per Dahlberg
5
DEN STATSFINANSIELLA UTVECKLINGEN
Riksstat och tilläggsstater
I riksstaten för budgetåret 1971/72 har inkomsterna på driftbudgeten
tagits upp med 50 569 032 000 kronor och utgifterna med
45 392 468 000 kronor. Ett överskott av inkomster på 5 176 564 000
kronor har således beräknats komma att uppstå. Senare har på tilläggsstat
sammanlagt 3 385 241 000 kronor anvisats, vilket innebär en minskning
av det beräknade överskottet med detta belopp till 1 791 323 000
kronor.
Under riksstatens kapitalbudget har investeringsanslag om sammanlagt
7 324 964 000 kronor anvisats. Denna bruttoinvestering har avsetts
skola finansieras med avskrivningsmedel från riksstaten till ett belopp
av 1 139 758 000 kronor, med avskrivningsmedel inom vederbörande
kapitalfond till ett belopp av 1 517 003 000 kronor, med övriga kapitalmedel
till ett belopp av 141 427 000 kronor och med kapitaltillskott från
riksgäldskontoret (investeringsbemyndiganden) till ett belopp av
4 526 776 000 kronor. Sistnämnda belopp motsvarar efter avdrag av
43 758 000 kronor, utgörande kapitalåterbetalning, de på kapitalbudgeten
upptagna utgifterna, 4 483 018 000 kronor. På tilläggsstat har sedermera
investeringsanslag om sammanlagt 572 643 000 kronor anvisats.
Under rubriken Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster har
vidare på tilläggsstat till driftbudgeten tagits upp ett belopp av
1 000 000 000 kronor, avseende en nedskrivning av statens järnvägars
statskapital. Då denna över kapitalbudgeten reglerade kapitalåterbetalning
är större än de på tilläggsstat anvisade investeringsanslagen, har
de på kapitalbudgeten upptagna utgifterna minskat med 545 954 000
kronor till 3 937 064 000 kronor.
Den på grundval av drift- och kapitalbudgeterna upprättade totalbudgeten
omfattar inkomster om sammanlagt 52 270 220 000 kronor
och utgifter om sammanlagt 52 126 674 000 kronor, vilket innebär ett
beräknat överskott på 143 546 000 kronor. Genom de till totalbudgeten
hänförliga anslag på totalt 2 839 287 000 kronor som sedermera anvisats
på tilläggsstat har överskottet förbytts i ett underskott på 2 695 741 000
kronor.
Budgetutfall
Totalbudgeten
Utfallet av totalbudgeten redovisas i tabell 1 på närmast följande
sida. Som framgår av tabellen har de sammanlagda statsinkomsterna
under budgetåret 1971/72 uppgått till 51 830,1 milj. kronor och utgifter
-
6
Tabell 1. Totalbudgeten 1971/72 (mil), kronor).
Inkomster |
Budge- terade belopp |
Redo- visade belopp |
Utgifter |
Budge- terade belopp |
Redo- visade belopp |
Skatter, avgifter, |
47 819,5 |
47 599,7 |
Utgiftsanslag |
54 416,0 |
55 570,3 |
Inkomster av |
2 749,5 |
2 703,4 |
Beräknad övrig |
||
Beräknad övrig övrig kapital-återbetalning |
1 658,4 |
1 516,2 |
Minskning av |
350.0 200.0 |
-73,1 |
52 270,2 |
51 830,1 |
||||
Underskott |
2 695,7 |
3 667,1 |
|||
Summa |
54 966,0 |
55 497,2 |
54966,0 |
55 497,2 |
na till 55 497,2 milj. kronor. Totalbudgeten har således utfallit med ett
underskott av 3 667,1 milj. kronor.
Det redovisade underskottet anger det belopp varmed statens utgifter
har bestridits genom upplåning på marknaden och motsvarar i princip
statsskuldens ökning. Av olika skäl, såsom förändringar i myndigheternas
kassahållning, eftersläpning i inleverans av vissa uppbördsmedel
m. m., avviker dock i regel den av riksgäldskontoret redovisade förändringen
av statsskulden från totalbudgetens saldo. Under budgetåret
1971/72 har statsskulden ökat med 3 807 milj. kronor, vilket är 140 milj.
kronor mer än totalbudgetens underskott. Statsskulden uppgick därmed
vid utgången av budgetåret 1971/72 till 37 209 milj. kronor.
Sambandet mellan totalbudgetens underskott och utfallet av driftoch
kapitalbudgeterna framgår av följande sammanställning.
Kapitalbudgeten
Avgår: överskott på driftbudgeten
Minskning av rörliga krediter
Totalbudgetens underskott
3 909 milj. kronor
169 "
73 ”
3 667 ” ”
Enligt rikshuvudboken översteg statens tillgångar skulderna med
14 048 milj. kronor vid utgången av budgetåret 1971/72. Detta innebär
att statens förmögenhetsställning har förbättrats med 620 milj. kronor
under budgetåret.
De redovisade inkomsterna på totalbudgeten, 51 830,1 milj. kronor,
understiger de beräknade, 52 270,2 milj. kronor, med 440,1 milj. kronor,
7
vilket motsvarar en avvikelse på — 0,8 procent. I redovisade belopp under
utgiftsanslag, 55 570,3 milj. kronor, ingår utgifter på reservationsoch
investeringsanslag, varför förändring i anslagsbehållningar inte redovisas
som en särskild post på det sätt som sker i riksstaten. För jämförelse
med de redovisade beloppen under utgiftsanslag bör därför till i
riksstat och tilläggsstat upptagna belopp, 54 416,0 milj. kronor, läggas
den beräknade minskningen av anslagsbehållningar på 350 milj. kronor.
En sådan jämförelse utvisar att de redovisade utgifterna överstiger
de i riksstat och tilläggsstat beräknade med 804,3 milj. kronor, vilket
motsvarar en avvikelse på + 1,5 procent.
Dispositionen av rörliga krediter under budgetåret 1971/72 har minskat
med 73,1 milj. kronor mot en i riksstaten beräknad ökning av 200 milj.
kronor.
Driftbudgeten
Utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1971/72 redovisas i tabell 2
på nästföljande sida. Av tabellen framgår att de redovisade inkomsterna
uppgår till 50 303,1 milj. kronor och de redovisade utgifterna till
50 134,3 milj. kronor. Som redan nämnts har således driftbudgeten utfallit
med ett överskott på 168,8 milj. kronor. Om detta belopp subtraheras
från ökningen av reservationerna om sammanlagt 271,9 milj.
kronor, erhålls det underskott som har avförts på budgetutjämningsfonden,
nämligen 103,1 milj. kronor.
Vid ingången av budgetåret 1971/72 redovisades en behållning på
budgetutjämningsfonden av 3 784,7 milj. kronor. Av de på budgetutjämningsfonden
upptagna posterna utgjordes 4 575,0 milj. kronor av
kommunalskattemedel och 2 453,7 milj. kronor av medel som har tillförts
fonden som överskott på automobilskattemedlens specialbudget.
Summan av särredovisade överskott på automobilskattemedlens specialbudget
och kommunalskattemedel uppgick således till 7 028,7 milj. kronor,
varför för driftbudgeten i övrigt redovisades en brist på budgetutjämningsfonden
på 3 244,0 milj. kronor.
I och med att underskottet på driftbudgeten för budgetåret 1971/72
om 103,1 milj. kronor avfördes på fonden har behållningen minskat till
3 681,6 milj. kronor. Fondens sammansättning har ändrats vid utgången
av budgetåret 1971/72 på så sätt att de på fonden särredovisade kommunalskattemedlen
ökat till 5 325 milj. kronor och överskottsmedel hänförliga
till automobilskattemedlens specialbudget ökat till 2 754,0 milj.
kronor, varigenom den till budgeten i övrigt hänförliga bristen har ökat
till 4 397,4 milj. kronor.
Kapitalbudgeten
De sammanlagda kapitalinvesteringarna under budgetåret 1971/72 har
uppgått till 7 578,0 milj. kronor. Dessa kapitalinvesteringar har finan
-
8
Tabell 2. Driftbudgeten 1971/72 (milj. kronor).
Inkomster
Budge terade belopp -
Redo visade belopp -
Utgifter
Budge terade belopp -
Redo visade belopp -
Skatter, avgifter,
m. m. 47 819,5 47 599,7
Inkomster av
statens kapitalfonder
2 749,5 2 703,4
Säger för driftbudgetens
inkomster
50 569,0 50 303,1
Reservationer
frän föregående
budgetår — 3 308,6
Avräkning mot
statens budgetutjämningsfond
Avsättning till
budgetutjämningsfonden
av
kommunalskattemedel
Underskott att
avföras på
budgetutjämningsfonden
Säger för avräkning
mot
statens budgetutjämningsfond
—1791,3
-1 516,3
853,1
Egentliga
statsutgifter
Utgifter för
statens kapitalfonder
Därav
Riksgälds
fonden
Avskrivning
av
nya kapitalinvesteringar
Avskrivning
av
oreglerade kapitalmedelsförluster
Säger
för driftbudgetens
utgifter
Reservationer
till följande
budgetår
44 548,4
4 229,4
1 970,0
1 258.4
48 777,7
-275,0 -750,0
103,1
46 047,5
4086,8
1 944,8
1 141,0
1 001,0 1 001,0
50 134,3
3 580,6
Summa 48 777,7 53 714,8
48 777,7 53 714,8
sierats till ett belopp av 1 141,0 milj. kronor genom avskrivningsmedel
från riksstaten, till ett belopp av 1 341,5 milj. kronor genom avskrivnigsmedel
inom statens kapitalfonder och till ett belopp av 174,6 milj.
kronor genom övriga kapitalmedel inom fonderna. Återstående belopp
eller 4 920,8 milj. kronor har täckts genom belastning av de på kapitalbudgeten
uppförda investeringsbemyndigandena från riksgäldskontoret
till respektive kapitalfond.
9
Riksstat |
Utfall |
Riksstat |
Utfall |
||
och |
och |
||||
tilläggsstat |
tilläggsstat |
||||
Lånemedel |
3 937,1 |
4 137,0 |
Investeringsbe-myndiganden |
4 980,8 |
4 920,8 |
Avgår: ökning |
återbetalning |
1 043,8 |
1 011,9 |
||
av outnyttjade |
|||||
belopp av inve- |
|||||
steringsanslag |
— |
228,0 |
|||
Summa |
3 937,1 |
3 909,0 |
3 937,1 |
3 909,0 |
Under den på kapitalbudgeten uppförda posten lånemedel har för
budgetåret 1971/72 redovisats ett belopp av 4 137,0 milj. kronor. Sambandet
mellan detta belopp och investeringsbemyndigandena belyses i
ovanstående tablå (milj. kronor).
Om från det redovisade beloppet lånemedel dras det belopp på 228,0
milj. kronor varmed outnyttjade belopp av investeringsanslag ökat, erhålls
det belopp om 3 909,0 milj. kronor varmed den på riksgäldsfonden
redovisade skulden ökat. Av det redovisade beloppet för kapitalåterbetalning
utgör 1 001,0 milj. kronor avskrivningsmedel som har överförts
från driftbudgeten till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.
Fördelningen av statens kapitalinvesteringar på olika ändamål kommer
att beröras i det följande i samband med redogörelsen för utvecklingen
av statsutgifterna under de olika departementens verksamhetsområden.
I detta sammanhang må endast påpekas att de genom investeringsanslag
finansierade kapitalinvesteringarna till väsentlig del avser
statlig utlåning. Detta är främst fallet för de under statens utlåningsfonder
och fonden för låneunderstöd redovisade investeringsanslagen, vilka
för budgetåret 1971/72 har belastats med 3 437,9 milj. kronor respektive
657,5 milj. kronor. De under de båda nämnda kapitalfonderna redovisade
utgifterna motsvarar därmed 54 procent av de sammantagna kapitalinvesteringarna.
Statens inkomster
Skatter
Av de på totalbudgeten redovisade statsinkomsterna om sammanlagt
51 830,1 milj. kronor utgörs 45 805,2 milj. kronor av skatter, vilket motsvarar
88 procent av de sammantagna inkomsterna. Skatterna fördelar
sig med 20 519,8 milj. kronor på direkta skatter och med 25 285,4 på
indirekta skatter. Härvid har såsom direkta skatter räknats intäkterna
under de till skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse hänförliga inkomsttitlarna
och såsom indirekta skatter intäkterna under inkomst
-
10
titlar hänförliga till automobilskattemedel, allmän arbetsgivaravgift samt
tullar och acciser.
I följande tablå har den procentuella fördelningen på direkta och
indirekta skatter under vissa senare år sammanställts.
1963/64 |
1965/66 |
1967/68 |
1968/69 |
1969/70 |
1970/71 |
1971/72 |
|
Direkta skatter |
46,0 |
48,1 |
46,1 |
46,4 |
49,7 |
47,2 |
44,8 |
Indirekta skatter |
54,0 |
51,9 |
53,9 |
53,6 |
50,3 |
52,8 |
55,2 |
De förskjutningar i relationerna mellan direkt och indirekt beskattning
som kan iakttas hänger samman med å ena sidan den statliga inkomstskattens
progressivitet samt å andra sidan de successiva höjningar
som har företagits av den allmänna varuskatten, införandet fr. o. m. år
1969 av mervärdeskatt samtidigt med den allmänna varuskattens avveckling
och höjningarna åren 1970 och 1971 av mervärdeskatten.
Skatt på inkomst och förmögenhet m. m.
Skatt på inkomst och förmögenhet m. m. utgör den helt dominerande
inkomsttiteln under skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse. De skatter
som slutligt skall redovisas på inkomstskattetiteln utgörs av statlig
inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, sjömansskatt och folkpensionsavgifter.
De uträknade beloppen av dessa skatter vid 1971 och 1972 års
taxeringar framgår av följande tablå (milj. kronor, där ej annat anges).
Taxeringsår Förändring 1971—72
1971 1972 Belopp Procent
Statlig inkomstskatt
Därav: A-längden
B- och C-lä
Förmögenhetsskatt
Folkpensionsavgift
Sjömansskatt1
15 396 |
14 523 |
-873 |
- 5,7 |
13 862 |
13 394 |
-468 |
- 3,4 |
a 1 534 |
1 129 |
—405 |
—26,4 |
492 |
459 |
- 33 |
- 6,7 |
2 669 |
3 246 |
+ 577 |
+ 21,6 |
172 |
135 |
- 37 |
-21,5 |
Totalt 18 729 |
18 363 |
-366 |
- 2,0 |
1 Influtna belopp budgetåren 1970/71 och 1971/72.
Som framgår av tablån har det totala beloppet uträknade skatter
minskat med 366 milj. kronor, motsvarande 2,0 procent, från 1971 till
1972 års taxering. För skattskyldiga uppförda på A-längden, d. v. s.
fysiska personer m. fl., på vilka den helt övervägande delen av de uträknade
skatterna belöper, har skatten minskat med 3,4 procent. Denna
skatteminskning beror på skattesystemets omläggning inkomståret 1970.
Minskningen kan jämföras med en stegring av fysiska personers m. fl.
sammanräknade inkomst på 7,0 procent.
För skattskyldiga upptagna på B- och C-längderna, d. v. s. främst
11
svenska aktiebolag, har de uträknade skatterna minskat med 26,4 procent
efter att mellan taxeringsåren 1970 och 1971 samt 1969 och 1970
ha stigit med drygt 20 procent respektive minskat med 3 procent.
De på inkomstskattetiteln redovisade inkomsterna under budgetåret
1971/72 uppgår till 19 772 milj. kronor. Skillnaden mellan uträknade
belopp för de skatter som slutligt skall redovisas på titeln och den faktiskt
redovisade behållningen hänger samman med dels att det i det
förra fallet är fråga om kalenderår och i det senare fallet om budgetår,
dels att över titeln redovisas även andra skatter och avgifter, främst
kommunal inkomstskatt, dels att betydande avvikelser regelmässigt förekommer
mellan den skatt som slutligt debiteras för visst år och den
för samma år influtna preliminärskatten.
De i preliminärskatten ingående kommunalskattemedlen utbetalas till
kommunerna för varje kalenderår enligt kommunernas per den 1 januari
framräknade fordran på statsverket. I kommunernas per den 1
januari 1971 framräknade fordran, som till halva sitt belopp har belastat
budgetåret 1971/72, ingår dels förskott grundade på 1970 års taxering
och de kommunala utdebiteringarna för år 1971, dels slutavräkningsmedel
motsvarande skillnaden mellan slutligt uträknad kommunal
inkomstskatt enligt 1970 års taxering och under kalenderåret 1969 utbetalade
förskott. På motsvarande sätt har kommunernas per den 1 januari
1972 framräknade fordran, som utbetalats under kalenderåret 1972, med
halva sitt belopp belastat budgetåret 1971/72.
Genom eftersläpningen i avräkningsförfarandet överstiger i regel de
av staten i källskatteuppbörden uppburna kommunalskattemedlen de
till kommunerna samtidigt utbetalade medlen. För att möjliggöra en
utjämning av de svängningar som kunde föranledas av den då tillämpade
ordningen för utbetalning av kommunalskattemedel inrättades enligt
beslut av 1952 års riksdag en fond för reglering av utbetalningarna
av kommunalskattemedel. Denna fond redovisas fr. o. m. budgetåret
1955/56 på budgetutjämningsfonden, varigenom avsättningar och återföringar
inte längre direkt påverkar de redovisade inkomsterna på inkomstskattetiteln.
Som nämnts i det föregående uppgår de på budgetutjämningsfonden
särredovisade medlen vid utgången av budgetåret
1971/72 till 5 325 milj. kronor, vilket motsvarar vad staten beräknats
sedan budgetåret 1955/56 ha uppburit av kommunerna tillkommande
skattemedel utöver vad som t. o. m. budgetåret 1971/72 faktiskt utbetalats
till kommunerna.
Automobilskattemedel, allmän arbetsgivaravgift samt tullar och acciser
De redovisade inkomsterna under de största till automobilskattemedel,
allmän arbetsgivaravgift samt tullar och acciser hänförliga inkomsttitlarna
under budgetåren 1969/70—1971/72 framgår av följande tablå
(milj. kronor).
12
1969/70 |
1970/71 |
1971/72 |
|
Fordonsskatt |
1 129,6 |
1 232,0 |
1 278,4 |
Bensin- och brännoljeskatt |
1 914,3 |
1 990,5 |
2 050,5 |
Allmän arbetsgivaravgift |
698,1 |
1 202,4 |
1 944,1 |
Tullmedel |
1 046,0 |
1 036,4 |
955,6 |
Mervärdeskatt |
6 741,1 |
9 088,3 |
11 625,8 |
Särskilda varuskatter |
393,1 |
388,9 |
373,5 |
Omsättningsskatt på motorfordon |
469,2 |
407,0 |
465,1 |
Tobaksskatt |
1 606,7 |
1 650,9 |
1 638,2 |
Skatt på sprit |
1 900,2 |
1 971,8 |
2100,0 |
Skatt på vin |
225,2 |
256,7 |
297,7 |
Skatt på malt- och läskedrycker |
474,8 |
580,2 |
607,8 |
Energiskatt |
971,0 |
1011,3 |
1 073,1 |
Särskild skatt på motorbränslen |
239,0 |
422,5 |
744,3 |
Utvecklingen av inkomsterna av fordonsskatt samt bensin- och brännoljeskatt
under den redovisade perioden får ses mot bakgrund av den
fortgående ökningen av bilbeståndet.
Allmän arbetsgivaravgift infördes fr. o. m. den 1 januari 1969. Avgiften
utgick under åren 1969 och 1970 med 1 procent och utgår
fr. o. m. år 1971 med 2 procent av vad arbetsgivare under respektive
år utgett som lön åt arbetstagare. I fråga om rörelseidkare och jordbrukare
utgår i vissa fall avgiften på den egna inkomsten (egenavgift).
Minskningen i tulluppbörden från 1970/71 till 1971/72 sammanhänger
bl. a. med att den tullfria importandelen från EFTA ökade under
perioden, att den sista fasen i kennedyrondens tullavtrappning upphörde
den 31 december 1971 och att ett preferenssystem för import från
s. k. utvecklingsländer infördes den 1 januari 1972.
Mervärdeskatten utgjorde under åren 1969 och 1970 10 procent av
beskattningsvärdet. Skatten höjdes fr. o. m. år 1971 till 15 procent. Redan
dessförinnan hade skatten höjts för vissa varor.
ökningen i intäkterna av omsättningsskatt på motorfordon från budgetåret
1970/71 till 1971/72 beror till största delen på en ökad for
donsförsäljning
och endast i mindre utsträckning på återstående effekt
av höjningen av omsättningsskatten på motorfordon från 14 till 15 procent
fr. o. m. den 1 november 1970.
ökningarna i procent för budgetåren 1968/69—1971/72 för inkomsttitlarna
skatt på sprit, skatt på vin samt skatt på malt- och läskedrycker
framgår av följande sammanställning.
ökning i procent
1968/69— 1969/70— 1970/71-
1969/70 1970/71 1971/72
Skatt på sprit + 3,4 + 3,8 -(- 6,5
Skatt på vin + 6,6 +14,0 +16,0
Skatt på malt- och läskedrycker +17,9 +22,2 + 4,8
13
Skattesatserna för sprit och vin höjdes dels i februari 1968, dels i
november 1970, medan skatten på öl höjdes i februari 1970. Skatten på
sprit kan bedömas ha ökat i lägre takt än den som svarar mot skattehöjningarna,
medan däremot skatten på vin och skatten på malt- och
läskedrycker har ökat mera än vad som svarar mot ökningen i skattesatserna.
Den kraftiga uppgången i särskild skatt på motorbränslen under budgetåret
1971/72 beror framför allt på effekterna av de höjda skattesatser
som trädde i kraft fr. o. m. november 1970.
Uppbörd i statens verksamhet och diverse inkomster
Under rubriken uppbörd i statens verksamhet redovisas inkomster för
statliga myndigheter och inrättningar, i huvudsak motsvarande ersättningar
eller avgifter för av vederbörande myndigheter utförda tjänster
eller uppdrag. Taxor och avgifter fastställs i allt väsentligt av Kungl.
Majit. Dessutom redovisas under uppbörd i statens verksamhet vissa
andra inkomster.
I samband med den anslagstekniska omläggning som då ägde rum
infördes fr. o. m. budgetåret 1969/70 en ny uppbördstitel av speciellt
slag, benämnd Pensionsmedel m. m. Omläggningen innebar bl. a. att ett
lönekostnadspålägg, avseende pensions- och socialförsäkringskostnader
samt av den allmänna arbetsgivaravgiften föranledde utgifter, påfördes
de anslag från vilka löner bestrids. Dessa lönekostnadspålägg jämte
medel som tidigare redovisades under uppbördstiteln personalsjukpenningar
och vissa socialförsäkringsavgifter m. m. tas upp som inkomster
under uppbördstiteln pensionsmedel m. m., medan faktiskt utbetalade
personalpensionsförmåner, arbetsgivaravgifter m. m. tas upp som utgifter
på titeln. Det överskott som redovisas på uppbördstiteln för budgetåret
1971/72, 251,4 milj. kronor, hänger i så måtto samman med den
statliga verksamhetens expansion som Iönekostnadspålägget hänför sig
till löner till under budgetåret anställda, medan de pensioner som utbetalats
avser pensionerade tjänstemän.
Den under budgetåren 1970/71 och 1971/72 pågående försöksverksamheten
med programbudgetering har medfört att verksamheten för
vissa myndigheter redovisas på ett nytt sätt. Ändringen innebär bl. a.
att uppdragsverksamheten för statens bakteriologiska laboratorium,
lantmäteriväsendet, rikets allmänna kartverk, statens provningsanstalt,
skeppsprovningsanstalten samt fr. o. m. budgetåret 1971/72 även styrelsen
för teknisk utveckling redovisas över förslagsanslag på driftbudgetens
utgiftssida, medan de dittillsvarande inkomsttitlarna under uppbörd
i statens verksamhet har utgått. En övergång från brutto- till nettoredovisning
har således företagits.
Under rubriken diverse inkomster redovisas bl. a. totalisator-, tipsoch
lotterimedel.
14
De under uppbörd i statens verksamhet och diverse inkomster influtna
medlen under budgetåren 1969/70—1971/72 redovisas i följande
tablå (milj. kronor).
1969/70 |
1 1970/71 |
l 1971/72 |
|
Uppbörd i statens verksamhet |
914,2 |
904,5 |
1 107,3 |
Diverse inkomster |
632,2 |
629,8 |
687,2 |
Inkomster av statens kapitalfonder |
|||
1 riksstaten under inkomster av statens kapitalfonder upptagna och i |
|||
budgetredovisningen redovisade belopp för budgetåret 1971/72 belyses i |
|||
nedanstående sammanställning (milj. kronor). |
|||
Riksstat |
Budget- |
Brist (—) |
|
redo- |
resp. mer- |
||
visning |
inkomst (+) |
||
Statens affärsverksfonder |
670,6 |
679,9 |
+ 9,4 |
Därav: Postverket |
13,1 |
12,7 |
— 0,4 |
Televerket |
150,0 |
230,0 |
+ 80,0 |
Statens järnvägar |
80,0 |
— |
— 80,0 |
Luftfartsverket |
23,9 |
13,7 |
— 10,2 |
Förenade fabriksverken |
10,6 |
0,6 |
— 10,0 |
Statens vattenfallsverk |
370,0 |
400,2 |
+ 30,2 |
Domänverket |
23,0 |
22,7 |
- 0,3 |
Riksbanksfonden |
200,0 |
200,0 |
— |
Statens allmänna fastighetsfond |
141,6 |
117,5 |
— 24,1 |
Försvarets fastighetsfond |
94,5 |
93,5 |
- 1,0 |
Statens utlåningsfonder |
1 357,9 |
1 339,2 |
— 18,6 |
Fonden för låneunderstöd |
45,5 |
43,0 |
- 2,5 |
Fonden för’statens aktier |
18,6 |
19,8 |
+ 1.1 |
Fonden för beredskapslagring |
73,0 |
65,5 |
- 7,5 |
Statens pensionsfonder |
91,8 |
92,0 |
+ 0,2 |
Diverse kapitalfonder |
55,9 |
52,8 |
- 3,1 |
Summa |
2 749,5 |
2 703,4 |
— 46,1 |
Det kan påpekas att uppgifter om affärsverkens driftstater med vissa
därtill knutna kommentarer är intagna på s. 25—38.
Statens utgifter
Utgifter inom de olika departementens verksamhetsområden m. m.
I tabell 3 på s. 15 har, med fördelning på de olika departementens
verksamhetsområden m. m., sammanställts de belopp på drift- och kapitalbudgetema
för budgetåret 1971/72 som upptagits i riksstat och tillläggsstat
(budgeterade belopp) och redovisats i budgetredovisningen. I
det följande kommer utgifterna inom de olika verksamhetsområdena att
kommenteras.
De inom justitiedepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
för budgetåret 1971/72 överstiger de för budgetåret 1970/71 redo
-
15
Tabell 3. Utgifter pä drift- och kapitalbudgeterna budgetåret 1971/72 (milj. kr.).
Verksamhets- Budgeterade belopp Redovisade belopp
område |
Drift- budge- ten |
Kapital- budge- ten |
• Summa |
Drift- budge- ten |
Kapital- budge- ten |
Summa |
Kungl, hov- och |
8,5 |
8,5 |
8,4 |
8,4 |
||
Justitie- departementet |
1 864,5 |
55,5 |
1 920,0 |
2 141,5 |
93,6 |
2 235,1 |
Utrikes- departementet |
1 183,0 |
6,6 |
1 189,6 |
924,9 |
7,9 |
932,8 |
Försvars- departementet |
6 325,9 |
309,8 |
6 635,7 |
6 689,6 |
327,3 |
7 016,9 |
Social- departementet |
15 419,9 |
145,2 |
15 565,1 |
15 944,6 |
129,5 |
16 074,1 |
Kommunikations- departementet |
2 762,6 |
1 181,0 |
3 943,6 |
2 666,2 |
1 218,4 |
3 884,6 |
Finans- departementet |
2 595,1 |
249,9 |
2 845,0 |
2 709,9 |
223,9 |
2 933,8 |
Utbildnings- departementet |
7 802,9 |
1 130,1 |
8 933,0 |
8 410,6 |
938,6 |
9 349,2 |
Jordbruks- departementet |
1 312,1 |
19,5 |
1 331,6 |
1 199,7 |
—5.61 |
1 194,1 |
Handels- departementet |
182,6 |
24,6 |
207,2 |
188,6 |
47,6 |
236,2 |
Inrikes- departementet |
3 927,3 |
3 404,9 |
7 332,2 |
3 862,7 |
3 034,6 |
6 897,3 |
Civil- departementet |
781,3 |
4,4 |
785,7 |
877,0 |
10,0 |
887,0 |
Industri- departementet |
293,9 |
1 365,9 |
1 659,8 |
326,8 |
1 552,2 |
1 879,0 |
Oförutsedda utgifter |
1,0 |
_ |
1,0 |
0,6 |
_ |
0,6 |
Riksdagen och |
87,9 |
87,9 |
96,5 |
96,5 |
||
Riksgäldsfonden |
— |
1 970,0 |
1 944,8 |
— |
1 944,8 |
|
Summa |
46 518,4 |
7 897,6 |
54 416,0 |
47 992,3 |
7 578,0 |
55 570,3 |
1 Nettoinkomst.
visade med 424,9 milj. kronor. Av den del av ökningen som hänför sig
till polisväsendet, 237 milj. kronor, motsvarar 160 milj. kronor den avtalsenligt
löneökningen för en oförändrad personalstyrka, medan beloppet
i övrigt har utnyttjats för finansiering av en utökning av antalet anställda
vid polisväsendet. På kapital budgeten redovisad utgiftsökning
mellan budgetåren 1970/71 och 1971/72 om 16 milj. kronor beror i allt
väsentligt på investeringar i polishus m. m.
Utgifterna under utrikesdepartementets verksamhetsområde har ökat
med 30,3 milj. kronor från budgetåret 1970/71 till budgetåret 1971/72,
vilket motsvarar 3 procent. Utgifterna för internationellt utvecklingssamarbete
uppgår under budgetåret 1971/72 till 735,8 milj. kronor, i
likhet med föregående budgetår motsvarande 80 procent av de under
utrikesdepartementets verksamhetsområde redovisade totalutgifterna.
16
Försvarsutgifternas storlek under budgetåren 1968/69—1971/72 regleras
genom 1968 års försvarsbeslut. Utgifterna inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde har ökat med 703,3 milj. kronor mellan
budgetåren 1970/71 och 1971/72. Förbrukningen av anslagen för reglering
av prisstegringar och lönekostnadspålägg för den militära ramen
har dock minskat med sammanlagt 26,8 milj. kronor. Reservationsmedelsminskningen
uppgår till 850,8 milj. kronor.
Utgifterna inom socialdepartementets verksamhetsområde skiljer sig
från utgifterna inom övriga departementsområden såtillvida som de till
övervägande del avser inkomstöverföringar till hushållen. Under de fyra
största anslagen härvidlag, nämligen Folkpensioner, Allmänna barnbidrag,
Bidrag till sjukförsäkringen och Bostadstillägg för barnfamiljer
m. m., redovisas under budgetåret 1971/72 utgifter om sammanlagt
12 289 milj. kronor, motsvarande 76 procent av de under socialdepartementets
verksamhetsområde redovisade utgifterna. I jämförelse med
motsvarande utgifter budgetåret 1970/71 har utgifterna ökat under de
fyra nämnda anslagen med 1 549 milj. kronor, vilket utgör den dominerande
delen av den för departementsområdet totalt redovisade utgiftsökningen
om 2 322 milj. kronor. Av utgiftsökningen svarar folkpensioner
för 1 022 milj. kronor, vilket får ses mot bakgrund av dels ökat antal
pensionärer och värdesäkring av folkpensionerna vid prishöjningar,
dels höjning av pensionstillskotten till pensionärer som saknar ATP eller
har låga ATP-belopp, dels reformering av förtidspensioneringen. Utgifterna
för allmänna barnbidrag har under budgetåret 1971/72 ökat med
ett ungefär lika stort belopp, 298 milj. kronor, som under budgetåret
1970/71, 272 milj. kronor, vilket huvudsakligen beror på att barnbidragshöjningen
fr. o. m. den 1 januari 1971 har påverkat denna budgetposts
utgiftsökning lika lång tid under vart och ett av de båda budgetåren.
De redovisade utgifterna för kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
har från budgetåret 1970/71 till budgetåret 1971/72 ökat
med 107,9 milj. kronor. Denna utgiftsökning hänför sig väsentligen till
trafiksäkerhetsområdet, för vilket utgiftsstegringen mellan de båda budgetåren
uppgår till 69,5 milj. kronor.
De för finansdepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
är 483 milj. kronor högre under budgetåret 1971/72 än under närmast
föregående budgetår. Av denna utgiftsökning faller 176 milj. kronor på
bidrag och ersättningar till kommunerna. Totalt uppgår därmed dessa
bidrag och ersättningar till 1 897 milj. kronor under budgetåret 1971/72,
motsvarande 70 procent av de på totalbudgeten redovisade utgifterna för
finansdepartementets verksamhetsområde.
Inom utbildningsdepartemenets verksamhetsområde redovisas för
budgetåret 1971/72 de — näst utgifterna inom socialdepartementets
verksamhetsområde — största sammanlagda statsutgifterna. Av utgifter
-
17
na belöper sig 5 364 milj. kronor, motsvarande 64 procent av de sammanlagda
utgifterna inom verksamhetsområdet, på skolväsendet. Jämfört
med budgetåret 1970/71 innebär detta en ökning med 735 milj.
kronor. På driftbudgeten redovisade utgifter för högre utbildning och
forskning har uppgått till 1 379 milj. kronor under budgetåret 1971/72,
motsvarande en ökning från närmast föregående budgetår med 176 milj.
kronor. Dessa utgiftsökningar motsvarar i allt väsentligt en fortsatt utbyggnad
av undervisningsväsendet. För byggnadsarbeten vid universiteten
m. m. redovisas för budgetåret 1971/72 investeringsutgifter på 146
milj. kronor, en minskning från föregående budgetår med 17 milj.
kronor. Utgifter för studiesociala ändamål har uppgått till 1158 milj.
kronor, av vilket belopp 630 milj. kronor utgörs av studiemedel anvisade
på kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder.
Utgifterna inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde har
under budgetåret 1971/72 uppgått till 1 194 milj. kronor, vilket är 207
milj. kronor mer än under budgetåret 1970/71. Den största utgiftsökningen
hänför sig till miljövården, från 121 milj. kronor budgetåret
1970/71 till 418 milj. kronor budgetåret 1971/72, vilket innebär en ökning
av 245 procent. Utgifterna på statens jordbruksnämnds delfond
inom den under budgetåret 1970/71 nyinrättade Fonden för beredskapslagring
uppgick nämnda budgetår till 155 milj. kronor. För budgetåret
1971/72 redovisas däremot inkomster på delfonden, vilka belöper sig
till 10 milj. kronor. Eftersom inte några utgifter har belastat delfonden,
har nettoinkomsterna kommit att lyda på samma belopp.
Inom handelsdepartementets verksamhetsområde har de redovisade
utgifterna sjunkit från 854 milj. kronor budgetåret 1970/71 till 236 milj.
kronor budgetåret 1971/72, vilket till största delen förklaras av att utgifterna
för beredskapslagring har sjunkit från 605 milj. kronor till 18
milj. kronor.
Utgifterna inom inrikesdepartementets verksamhetsområde under budgetåret
1971/72 utgörs till ett belopp av 2 831 milj. kronor av utgifter
för bostadsbyggande. Av detta belopp, som motsvarar 73 procent
av de sammantagna utgifterna inom verksamhetsområdet, utgörs 2 672
milj. kronor av medel anvisade på investeringsanslag till Lånefonden
för bostadsbyggande. Utgifterna inom delområdena arbetsmarknad och
regional utveckling har under budgetåret 1971/72 uppgått till 3 698
milj. kronor, innebärande en ökning i jämförelse med nästföregående
budgetår på 1 160 milj. kronor.
Av de under civildepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
för budgetåret 1971/72 hänför sig 781 milj. kronor till utgifter
för länsstyrelserna, vilket motsvarar 88 procent av de för verksamhetsområdet
på totalbudgeten redovisade utgifterna.
De inom industridepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
för budgetåret 1971/72 på sammanlagt 1 879 milj. kronor ut
2
Riksdagen 1973. 2 sami. Nr. 3
18
görs till ett belopp av 1 552 milj. kronor av investeringsutgifter. Den
största investeringsutgiften, 1 147 milj. kronor, avser kraftstationer
m. m.
Utgifter efter anslagsform
Av de för budgetåret 1971/72 anvisade medlen på driftbudgeten om
sammanlagt 48 778 milj. kronor har 11 684 milj. kronor utgjorts av reservationsanslag
och 37 094 milj. kronor av förslagsanslag och obetecknade
anslag. De på reservationsanslag redovisade utgifterna uppgår till
10 733 milj. kronor. Den vid budgetårets början föreliggande anslagsbehållningen
av reservationer om 3 309 milj. kronor har härigenom ökat
till 3 581 milj. kronor.
På kapitalbudgeten har för budgetåret 1971/72 anvisats investeringsanslag
till ett sammanlagt belopp av 7 898 milj. kronor. Den redovisade
nettoutgiften uppgår till 7 578 milj. kronor. Det vid budetgårets början
föreliggande beloppet av outnyttjade investeringsanslag om 1 427 milj.
kronor har härigenom (efter avdrag av besparingar reglerade över titeln
lånemedel om 92 milj. kronor) ökat med 228 milj. kronor till 1 655
milj. kronor.
Beloppen utestående reservationer respektive outnyttjade investeringsanslag
vid utgången av budgetåret 1971/72 redovisas, med fördelning
på departement m. m., i följande tablå (milj. kronor).
Utestående reservationer Outnyttjade
belopp inves
Egentliga
Avskrivning teringsanslag
statsutgifter av nya kapitalinvesteringar -
Justitiedepartementet |
45,6 |
20,6 |
43,2 |
Utrikesdepartementet |
726,0 |
4,6 |
6,7 |
Försvarsdepartementet |
2,0 |
54,3 |
75,2 |
Socialdepartementet |
105,4 |
21,3 |
68,4 |
Kommunikations- |
|||
departementet |
1 125,2 |
— |
75,7 |
Finansdepartementet |
26,9 |
10,1 |
84,4 |
Utbildningsdepartementet |
117,5 |
292,4 |
311,1 |
Jordbruksdepartementet |
353,6 |
0,7 |
38,1 |
Handelsdepartementet |
10,5 |
5,4 |
82,5 |
Inrikesdepartementet |
553,6 |
0.7 |
738,8 |
Civildepartementet |
23,0 |
1,6 |
5,8 |
Industridepartementet |
70,2 |
8,9 |
125,0 |
Riksdagen och dess verk |
1,1 |
— |
— |
Summa |
3 160,4 |
420,1 |
1 655,0 |
De största beloppen för utestående reservationer och outnyttjade investeringsmedel
redovisas inom inrikes-, kommunikations-, utrikes- och
utbildningsdepartementets verksamhetsområden i nu nämnd ordning. Inom
inrikesdepartementets verksamhetsområde har Lånefonden för bostadsbyggande
ett outnyttjat investeringsbelopp på 583 milj. kronor och
19
de båda anslagen till Allmänna och Särskilda beredskapsarbeten m. m.
reservationer på sammanlagt 473 milj. kronor. De största posterna av
denna art inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde avser
anslagen Drift av statliga vägar med 449 milj. kronor, Byggande
av statliga vägar med 391 milj. kronor och Kostnader för nytt bilregister
med 78 milj. kronor. Dessa anslag avräknas med hela sina belopp
mot automobilskattemedlen.
För utrikesdepartementets verksamhetsområde redovisas de största
reservationerna under anslagen Bilateralt utvecklingssamarbete med 502
milj. kronor och Bidrag till internationella biståndsprogram med 216
milj. kronor. Det största beloppet outnyttjade kapitalmedel inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde redovisas för Studiemedelsfonden
med 263 milj. kronor, medan investeringsanslaget Byggnadsarbeten
vid universiteten m. m. upptar 29 milj. kronor i outnyttjade medel.
Reservationerna på driftbudgeten är spridda på ett stort antal anslag.
Hela anslagsgruppen Högre utbildning och forskning redovisar reservationer
på inalles 62 milj. kronor vid utgången av budgetåret 1971/72.
Härutöver må nämnas att på anslaget till Bidrag till vatten- och luftvårdande
åtgärder inom industrin inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde
redovisas en reservation av 301 milj. kronor. Reservationerna
under anslagen till miljövård uppgår totalt till 332 milj. kronor.
Under förslagsanslag och obetecknade anslag redovisas för budgetåret
1971/72 merutgifter till ett sammanlagt belopp av 2 968 milj.
kronor och besparingar till ett sammanlagt belopp av 1 325 milj. kronor.
Som besparing reglerad över specialbudget redovisas dessutom
ett belopp av 15 milj. kronor och som merutgift reglerad över specialbudget
ett belopp av 0,2 milj. kronor. Det förstnämnda beloppet kan
antingen läggas till övriga besparingar eller hellre dras ifrån merutgiftema,
eftersom det till större delen motsvarar som merutgift upptagen
avsättning under det på kommunikationsdepartementets huvudtitel anvisade
anslaget Avsättning till statens automobilskattemedelsfond. Med
sistnämnda betraktelsesätt skulle merutgifterna begränsas till 2 953 milj.
kronor. Under budgetåret 1970/71 uppgick merutgifterna till 1678
milj. kronor och besparingarna till 767 milj. kronor, om de då redovisade
besparingarna och merutgifterna reglerade över specialbudget
behandlas på motsvarande sätt som här skett för budgetåret 1971/72.
Eftersom utgifterna under obetecknade anslag, vilka till övervägande
del utgörs av statliga bidrag till olika ändamål, i regel uppgår till hela de
anvisade beloppen, faller inte endast merutgifter utan även besparingar
i allt väsentligt på förslagsanslagen.
Fördelningen av besparingar och merutgifter budgetåret 1971/72
under de olika departementens huvudtitlar m. m. framgår av följande
tablå (milj. kronor).
20
Departement m. m. |
Merutgift |
Besparing |
Justitiedepartementet |
275 |
7 |
Utrikesdepartementet |
9 |
3 |
F örs varsdepartementet |
451 |
938 |
Socialdepartementet |
664 |
97 |
Kommunikationsdepartementet |
47 |
1 |
Finansdepartementet |
137 |
8 |
Utbildningsdepartementet |
750 |
119 |
Jordbruksdepartementet |
>107 |
45 |
Handelsdepartementet |
12 |
3 |
Inrikesdepartementet |
386 |
62 |
Civildepartementet |
97 |
3 |
Industridepartementet |
3 |
1 |
Riksgäldsfonden |
— |
25 |
övrigt |
15 |
14 |
Summa 2 953 |
1326 |
1 Besparing (netto) som regleras över specialbudget har fråndragits.
Besparing eller merutgift redovisas för snart sagt alla förslagsanslag.
Det får också anses vara naturligt att faktiskt redovisade utgifter avviker
från de i riksstat och tilläggsstat beräknade beloppen.
Som framgår av tablån har merutgifterna överstigit besparingarna under
budgetåret 1971/72 med 1 627 milj. kronor, medan för budgetåret
1970/71 enligt ovan lämnade uppgifter merutgifterna översteg besparingarna
med 911 milj. kronor. Den betydande skillnaden kan till stor
del förklaras av att utgiftsutvecklingen har underskattats på grund av att
kostnader för bl. a. höjda löner till de statsanställda inte har kunnat
tas upp i den ursprungliga budgeten.
Anslag Anvisat Mer
belopp
utgift
II |
F |
2 |
Fångvårdsans taltema |
227,9 |
21,7 |
IV |
B |
12 |
Armén: Mathållning |
68,1 |
2,1 |
IV |
L |
4 |
Reseersättningar till värnpliktiga |
41,9 |
8,9 |
V |
B |
4 |
Folkpensioner |
8 658,0 |
243,0 |
V |
C |
3 |
Bostadstillägg för barnfamiljer m. m. |
632,6 |
97,6 |
V |
C |
4 |
Ersättning för bidragsförskott |
115,9 |
22,9 |
V |
D |
1 |
Bidrag till social hemhjälp |
218,1 |
18,1 |
V |
G |
1 |
Karolinska sjukhuset: Driftkostnader |
291,4 |
46,5 |
V |
H |
4 |
Bidrag till driften av kliniker för psykiskt |
||
sjuka |
1060,5 |
130,5 |
|||
V |
K |
4 |
Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade |
135,6 |
45,6 |
VII D |
2 |
Skatteutjämningsbidrag till kommunerna |
1 895,2 |
15,2 |
|
VIIIE |
27 |
Universiteten m. m.: Gemensamma driftkost- |
|||
nader |
171,4 |
15,7 |
|||
VIII G |
6 |
Bidrag till studiecirkelverksamhet |
139,8 |
9,8 |
|
XI |
B |
7 |
Arbetsmarknadsutbildning m. m. |
707,9 |
107,9 |
XI |
B |
8 |
Kontant stöd vid arbetslöshet |
447,2 |
185,2 |
XI |
B |
16 |
Undervisning för invandrare i svenska språket |
69,7 |
28,7 |
21
I tablå på s. 20 har sammanställts vissa förslagsanslag för vilka betydande
merutgifter redovisas (milj. kronor).
Antomobilskattemedlens specialbudget
Automobilskattemedlens specialbudget utgör numera den enda inom
riksstaten kvarstående specialstaten av någon betydelse. Redovisningsformen
gör det möjligt att följa i vad mån vissa statsinkomster som direkt
härleds ur motorfordonstrafiken, främst fordonsskatt samt bensinoch
brännoljeskatt, kommer till användning för väg- och vägtrafikväsendet
eller detta närstående ändamål. De på specialbudgeten uppkommande
skillnaderna mellan inkomster och utgifter salderas år från år.
Slutbeloppet visar alltså inte årsresultatet utan det slutliga saldot efter
hela den tid under vilken systemet varit i tillämpning.
Inkomster och utgifter som hänför sig till automobilskattemedlens
specialbudget redovisas såväl i riksstaten som i budgetredovisningen
blandade med övriga poster. Någon särredovisning av medlen förekommer
alltså inte. I syfte att möjliggöra en samlad överblick över
dessa medel har revisorerna sedan ett antal år tillbaka i sin berättelse
intagit en sammanställning av automobilskattemedlens specialbudget
för det senast förflutna budgetåret.
Inkomster och utgifter på automobilskattemedlens specialbudget under
budgetåret 1971/72 framgår av följande sammanställning.
Ingående balans den 1/7 1971
Tillgångar:
Reservationer 990 312 239:64
Fordran på budgetutjämningsfonden 2 453 658 600: 59 3 443 970 840: 23
Inkomster
A. I. 2. a) Fordonsskatt 1 278 430 786: 71
2. b) Bensin- och brännoljeskatt
2 050 490 702: 73
A. 11.13. Inkomster vid statens vägverk
1 182 779: 14
14. Inkomster vid statens
trafiksäkerhetsverk 18 535 661:— 3 348 639 929: 58
6 792 610 769:81
Utgifter:
n. JUSTITIEDEPARTEMENTET
B. Polisväsendet
1 Rikspolisstyrelsen 6 000 000: —
Polisverket:
2 Inköp av motorfordon m. m. 20 200 000: —
3 Underhåll och drift av motorfordon
m. m. 28 500 000: —
Lokala polisorganisationen:
6 Förvaltningskostnader 203 300 000: —
7 Utrustning 1 650 000: — 259 650 000: —
22
V. SOCIALDEPARTEMENTET
L. Arbetarskydd m. m.
1 Arbetarskyddsstyrelsen 157 000: —
2 Yrkesinspektionen 1 070 000: —
VI. KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET
A.
Kommunikationsdepartementet
m. m.
2 Kommittéer m. m.
B. Vägväsendet
1 Statens vägverk: Ämbets verks
uppgifter
3 656 734: 74
2 Drift av statliga vägar 768 799 670: 03
3 Byggande av statliga vägar 693 572 713: 53
4 Bidrag till drift av kommunala
vägar och gator 126 868 092: —
5 Bidrag till byggande av kommunala
vägar och gator 308 442 339:71
6 Bidrag till drift av enskilda
vägar m. m. 57 862 332: 88
7 Bidrag till byggande av enskilda
vägar 22 984 168: 06
8 Tjänster till utomstående 720 382: 19
C. Trafiksäkerhet
Statens trafiksäkerhetsverk:
1 Förvaltningskostnader 11 839 715: 24
2 Uppdragsverksamhet 17 003 502:14
4 Bidrag till trafiksäkerhetsfräm
jande
åtgärder vid järnvägskorsningar
6 500 354: —
5 Bidrag till nationalföreningen för
trafiksäkerhetens främjande 2 200 000: —
6 Kostnader för nytt bilregister m. m. — 57 663 492: 14*
E. Institut m. m.
1 Transportnämnden 732 786:81
8 Statens väginstitut 4 928 338: —
9 Statens väginstitut: Utrustning 188 739: 44
15 Transportforskningsdelegationen 4 595 521: 32
F. Diverse
2 Ersättning till trafikföretag för
drift av icke lönsamma busslinjer
12 107 173: 49
3 Ersättning till postverket för
befordran av tjänsteförsändelser 2 640 000: —
VIII. UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
E.
Högre utbildning och forskning
Universiteten m. m.
21 Tekniska fakulteterna m. m.:
Avlöningar till lärarpersonal 651 000: —
23 Chalmers tekniska högskola 524 000: —
1 227 000: —
1 687 321: 88
1 982 906 433: 14
—20 119 920:76
10 445 385: 57
14 747 173: 49
1 175 000: -
1 Nettoinkomst.
23
IX. JORDBRUKSDEPARTEMENTET
B.
Jordbrukets rationalisering m. m.
13 Restitution av bensinskatt till
trädgårdsnäringen 243 600: —
Äldre anslag 1970/71 98 600: — 342 200:
D. Skogsbruk
4 Vägbyggnader på skogar i enskild
9 599 327: 26
E. Fiske
7 Restitution av bensinskatt till
fiskerinäringen 1 455 656: 58
F. Rennäring
2 Kompensation för bensinskatt
till rennäringen 200 000: —
I. Miljövård
8 Stöd till idrotten:
Anläggningsstöd m. m. 8 500 000: —
XI. INRIKESDEPARTEMENTET
B. Arbetsmarknad m. m.
3 Allmänna beredskapsarbeten
m. m. 471 363 247: 77
4 Särskilda beredskapsarbeten
m. m. 86 921 795: 82 558 285 043: 59
Summa utgifter 2 830 100 620: 75
Utgående balans den 30/6 1972
Tillgångar:
Reservationer 1 208 503 697: 27
Fordran på budgetutjämningsfonden 2 754 006 451: 79 3 962 510 149: 06
6 792 610 769: 81
Alltsedan budgetåret 1954/55 har ett överskott förelegat på specialbudgeten.
överskottet steg under loppet av fem budgetår från 53 till
766 milj. kronor och varierade därefter kring sistnämnda belopp t. o. m.
budgetåret 1967/68. För budgetåren 1968/69—1971/72 redovisas en
betydande ökning av fondens överskott. Utvecklingen framgår av uppställningen
på s. 24, i vilken beloppen har avrundats till jämna miljontal
kronor.
Under budgetåret 1971/72 har inkomsterna uppgått till 3 349 milj.
kronor och utgifterna till 2 830 milj. kronor. Inkomsterna har alltså överstigit
utgifterna med 519 milj. kronor. Samtidigt har reservationerna
ökat med 219 milj. kronor, varför automobilskattemedlens fordran
på budgetutjämningsfonden ökat med 300 milj. kronor. Den 30 juni
1972 utvisar specialbudgeten som följd härav en behållning på 3 963
milj. kronor, varav 1 209 milj. kronor i form av reservationer på anvisade
men för sitt ändamål ännu inte utnyttjade anslag samt 2 754 milj.
kronor som fordran på budgetutjämningsfonden. Sistnämnda belopp
motsvarar alltså vad som vid budgetårets utgång influtit i automobil
-
24
Budgetår |
Reserva- tioner |
överskott |
Summa behållning |
1954/55 |
398 |
53 |
451 |
1955/56 |
511 |
259 |
771 |
1956/57 |
681 |
287 |
968 |
1957/58 |
548 |
588 |
1 136 |
1958/59 |
383 |
743 |
1 126 |
1959/60 |
365 |
766 |
1 131 |
1960/61 |
376 |
747 |
1 123 |
1961/62 |
400 |
687 |
1 087 |
1962/63 |
509 |
742 |
1 251 |
1963/64 |
498 |
828 |
1 326 |
1964/65 |
784 |
594 |
1 378 |
1965/66 |
916 |
652 |
1 568 |
1966/67 |
920 |
718 |
1 638 |
1967/68 |
1 015 |
807 |
1 822 |
1968/69 |
1 013 |
1 270 |
2 283 |
1969/70 |
1 039 |
1 796 |
2 835 |
1970/71 |
990 |
2 454 |
3444 |
1971/72 |
1209 |
2 754 |
3 963 |
skattemedel men ännu inte anvisats för vägväsendet och övriga med
dessa medel avsedda ändamål.
Att outnyttjade automobilskattemedel är avsedda att framdeles komma
vägväsendet till godo innebär inte att någon fondering i egentlig
mening förekommer. Det såsom behållning angivna beloppet visar endast
specialbudgetens ställning vid budgetårets slut. Det må även anmärkas
att utfallet av specialbudgeten inte lämnar något slutligt svar
på frågan om automobilbeskattningen är rättvist utformad eller i vad
mån vägväsendets krav tillgodoses från det allmännas sida. I den allmänna
budgeten förekommer nämligen såväl inkomster som utgifter
med betydande belopp, vilka äger nära samband med biltrafiken men
likväl inte redovisas över automobilskattemedlens specialbudget.
övriga specialbudgeter
Utöver automobilskattemedlens specialbudget återstår inom riksstatens
ram de båda specialbudgeter som sammanhänger med bankinspektionens
respektive försäkringsinspektionens verksamhet. Dessa specialbudgeter
är i stort sett så konstruerade, att de företag som är underkastade
nämnda ämbetsverks tillsyn har att inleverera vissa bidrag,
vilka redovisas såsom uppbörd i statens verksamhet på riksstatens inkomstsida
och över särskilda avsättningsanslag på finansdepartementets
huvudtitel överförs till de fonder som är inrättade för att finansiera hithörande
kostnader. Eventuellt uppkommande överskott kvarstår på
fondema.
I budgetredovisningen lämnas uppgifter endast om belastningen på
nyssnämnda avsättningsanslag, däremot inte om utfallet på själva spe
-
25
cialbudgeterna, d. v. s. bankinspektionens och försäkringsinspektionens
förvaltningskostnader. Uppgifter härom är intagna i efterföljande båda
tabeller.
Bankinspektionens fond budgetåret 1971/72 (1 000-tal kr.)
Banktill- synens fond |
Fondtill- synens fond |
Jordbruks- Sparbanks-kassetill- tillsynens |
Summa |
||
Ingående balans |
2 622,8 |
310,7 |
214,5 |
915,4 |
4 063,4 |
Inkomster Bidrag till bankin-spektionen |
2 041,1 |
151,1 |
309,1 |
2 128,4 |
4 629,7 |
Summa |
4 663,9 |
461,8 |
523,6 |
3 043,8 |
8 693,1 |
Utgifter Avlöningar Omkostnader |
1 552,5 |
215,7 49,5 |
216,8 77,6 |
1 549,2 |
3 534,2 |
Summa utgifter |
1 909,7 2 754,2 |
265,2 196,6 |
294,4 229,2 |
1 947,4 |
4 416,7 |
Summa |
4 663,9 |
461,8 |
523,6 |
3 043,8 |
8 693,1 |
Bankinspektionen har härutöver haft vissa utgifter, redovisade
under anslaget Stämpelomkostnader och uppgående till 88,4 milj. kronor.
Av detta belopp avser 71,9 milj. kronor avlöningar och 16,5 milj. kronor
omkostnader.
Försäkringsinspektionens fond budgetåret 1971/72 (1 000-tal kr.)
Ingående balans |
1 366,4 |
|
Inkomster |
||
Bidrag till försäkringsinspektionen |
2 835,9 |
|
Anslag till understödsfören.avdelningen |
500,0 |
|
Uppbördsmedel: försålda publikationer |
2,2 |
3 338,1 |
Summa |
4 704,5 |
|
Utgifter |
||
Avlöningar |
2 925,8 |
|
Omkostnader |
313,4 |
3 239,2 |
Utgående balans |
1 465,3 |
|
Summa |
4 704,5 |
Affärsverkens driftstater
Såsom erinrats i det föregående upptas i den statliga budgeten endast
överskotten i affärsverkens rörelser, medan deras löpande driftinkomster
och driftutgifter redovisas på s. k. driftstater, vilka fastställs utan
26
riksdagens medverkan. Redovisningen avser budgetår med undantag av
domänverket för vilket redovisningen avser kalenderår.
Postverket
En tabell, utvisande utfallet av postverkets rörelse för budgetåret
1971/72, är införd på s. 27. I avvaktan på prövning av postverkets
framställning om ersättning av statsmedel för bristande självkostnadstäckning
i tidnings- och diligensrörelsema har Kungl. Maj:t inte fastställt
någon driftstat för budgetåret 1971/72. De jämförelser som görs
i det följande avser därför det av postverket inlämnade förslaget till
driftstat.
Utfallet av rörelsen för budgetåret 1971/72 visar en lägre intäkts- och
kostnadsnivå än nämnda förslag. På intäktssidan sammanhänger detta
med att förslaget byggde på ett alternativ att få intäkter och kostnader att
balansera vid utebliven driftersättning, vilket innebar en väsentligt högre
portohöjning från den 1 oktober 1971 än den som slutligen fastställdes.
Till följd av att postverkets framställning om driftersättning sedermera
ej bifölls kunde ett underskott för budgetåret inte undvikas, men genom
kostnadssänkande åtgärder och intensifierade säljansträngningar kunde
underskottet begränsas till 60,8 milj. kronor.
Postverkets totala rörelseintäkter ökade under budgetåret med 103,1
milj. kronor eller med 4,1 procent. Rörelsekostnadema ökade samtidigt
med 122,2 milj. kronor eller med 4,9 procent. Årets avskrivningsbehov
uppgick till 22,5 milj. kronor. Efter extraordinära och finansiella poster
samt bokslutsdispositioner, vilka sammanlagt belöpte sig till 66,5 milj.
kronor, redovisades sålunda ett underskott på 60,8 milj. kronor. Det är
första gången sedan år 1920 som postverket redovisar underskott. Årets
underskott förutsätts komma att täckas genom anslag på tilläggsstat i
statens driftbudget för budgetåret 1972/73.
Portointäktema inkl. tidningsavgifter, som utgör 51,5 procent av
postverkets totala rörelseintäkter, ökade under budgetåret med 135,8
milj. kronor till 1 350,4 milj. kronor, ökningen är till största delen att
hänföra till avgiftshöjningar. Mätt i fasta priser minskade de rena portointäkterna
med 0,8 procent.
Personalkostnaderna i postverket ökade under budgetåret med 15,3
procent eller med 212,8 milj. kronor till 1 605,5 milj. kronor Den senaste
avtalsrörelsen fick mycket starka återverkningar på postverkets ekonomi
och har för budgetåret 1971/72 beräknats höja kostnadsnivån med
190 milj. kronor.
Postbankens rörelse expanderade i snabb takt under budgetåret. Bankens
inlåning ökade med 11,1 procent till 16,5 miljarder kronor. Därav
var 5,3 miljarder kronor innestående på postgirokonton, 1,2 miljarder
kronor på personkonton och 10,0 miljarder kronor på konton inom
sparrörelsen.
27
Postverkets totala investeringar uppgick under budgetåret till 84,4
milj. kronor, varav postbanken svarade för 45,6 milj. kronor. Av investeringarna
avsåg 33,2 milj. kronor byggnader och tomter. Den omoch
tillbyggnad av postgirohuset i Stockholm som pågått under flera år
har kunnat slutföras under budgetåret. Lokalerna togs i bruk under våren
1972. Nya postterminaler för sortering och brevbäring har färdigställts
i Gävle, Järfälla, Kristianstad och Malmö, och ett nytt posthus har
tagits i bruk i Växjö. En om- och tillbyggnad av posthuset i Ängelholm
har också slutförts. I Helsingborg och Ystad har arbeten med nya postterminaler
startat, och i Landskrona och Norrtälje har om- och tillbyggnader
av posthusen påbörjats.
Postverkets rörelse budgetåret 1971/72 (milj. kr.)
Budgeterat Redovisat
Intäkter
Porton |
1 167,9 |
1 038,2 |
Tjänstepost |
198,3 |
180,4 |
Tidningar |
127,2 |
131,8 |
Transitersättning m. m. |
12,5 |
12,5 |
Uppdrag åt staten |
43,8 |
51,7 |
För driftkostnader ianspråktagna ränteintäkter |
434,5 |
444,2 |
Industrierna |
3,2 |
3,4 |
Diligenstrafiken |
21,0 |
22,2 |
Fastighetsförvaltningen m. m. |
3,8 |
4,6 |
Centralupphandlingen |
37,6 |
39,9 |
Ersättning från Tidningstjänst AB |
4,3 |
4,6 |
Vinst vid försäljning av anläggningstillgångar |
0,4 |
0,2 |
Övriga intäkter |
43,4 |
43,5 |
Summa intäkter |
2 097,9 |
1 977,2 |
Kostnader |
||
Personalkostnader |
||
Löner m. m. |
1 267,2 |
1 229,9 |
övriga avlöningsförmåner |
168,3 |
160,3 |
Pensioner m. m. |
179,1 |
188,5 |
Allmän arbetsgivaravgift m. m. |
25,2 |
26,8 |
Sakkostnader |
||
Transporter |
127,7 |
116,7 |
Fastigheter och förhyrda lokaler |
90,7 |
88,6 |
Inventarier och förbrukningsartiklar |
109,7 |
102,5 |
Centralupphandlingens inköp för andra myndig- |
||
heter |
32,6 |
34,3 |
Avsättning till värdeminskningskonton för |
||
byggnader, fordon m. m. (kapitalmedel) |
14,5 |
14,2 |
Avsättning till värdeminskningskonton för |
||
inventarier m. m. (driftmedel) |
7,9 |
8,3 |
övriga sakkostnader |
61,9 |
64,7 |
Ränta på statsverkslån, Postbanken |
3,1 |
3,2 |
Summa kostnader |
2 087,9 |
2 038,0 |
Överskott |
10,0 |
—60,8 |
Inleverans |
12,7 |
|
Därav |
||
från föregående budgetår |
9,5 |
|
av årets överskott |
— |
|
ränta på statsverkslån, Postbanken |
3,2 |
28
Avskrivningarna på fastigheter och motorfordon uppgick under budgetåret
till 14,9 milj. kronor, varav 0,7 milj. kronor finansierades över
riksstaten. Från det statliga investeringsanslaget lyftes 26,4 milj. kronor.
Därutöver ökades postverkets statskapital med 0,6 milj. kronor genom
överföringar till och från byggnadsstyrelsen. Det förräntningspliktiga
statskapitalet ökade — efter en avsättning på 5,0 milj. kronor av postbankens
överskott för år 1971 — totalt med 32,0 milj. kronor till 239,8
milj. kronor. Postbankens andel av statskapitalet var vid budgetårets
slut 97,6 milj. kronor.
Televerket
En tabell, utvisande utfallet av televerkets driftstat för budgetåret
1971/72, är införd på s. 30.
Televerkets rörelse expanderade starkt även under budgetåret 1971/72,
men konjunkturavmattningen medförde en fortsatt dämpning av ökningstakten.
Sålunda beställdes 297 000 nya telefonapparater under budgetåret
1971/72 mot 304 000 under föregående budgetår. Om hänsyn
tas till antalet beställda annulleringar av befintliga telefonapparater,
förstärks den nedåtgående trenden. Vid utgången av budgetåret 1971/72
var antalet telefonapparater i televerkets nät 4 759 200, innebärande
en telefontäthet av 586 apparater per 1 000 invånare.
Flyttning av befintliga telefonapparater kräver stora resursinsatser
från televerkets sida bl. a. genom att telefonstationer och telefonledningar
måste anläggas i tätorternas nya bostadsområden. Antalet flyttningar
av telefonapparater har kontinuerligt ökat sedan ett tiotal år tillbaka och
uppgick under budgetåret 1971/72 till 543 700 jämfört med 519 100 under
närmast föregående budgetår.
Det totala antalet telefonsamtal ökade under 1971/72 med ca 3,1 procent
jämfört med 1970/71. Den inländska telefontrafiken var vid budgetårets
utgång fullständigt automatiserad, varigenom en rationaliseringsoperation
av jätteformat blivit fullbordad. Automatiseringen av telefontrafiken
till utlandet har fortsatt, så att 78 procent av utlandstrafiken
vid utgången av budgetåret 1971/72 expedierades automatiskt mot 73
procent ett år tidigare. Utlandstrafiken växte under året med 16 procent.
Antalet telexanslutningar ökade under budgetåret 1971/72 med 9,8
procent till 8 680. Av telextrafiken till utlandet avverkades 94 procent
automatiskt. Den inländska telextrafiken är helt automatiserad.
Den minskning av telegraftrafiken som gradvis ägt rum sedan 1950-talets början har fortsatt även under budgetåret 1971/72. Minskningen
torde främst förklaras av att telex- och telefonrörelserna övertagit trafik
från telegrafrörelsen. Antalet telegram i inländsk trafik minskade
med 14 procent och antalet telegram till utlandet med 12 procent jämfört
med 1970/71.
Intäkterna under budgetåret 1971/72 var 396,7 milj. kronor större än
29
föregående år, vilket förklaras av trafikökningen samt av den av statsmakterna
beslutade höjningen av teletaxorna fr. o. m. den 1.10.1971.
Kostnaderna ökade med 336,7 milj. kronor i jämförelse med föregående
år, bl. a. på grund av en förutsedd ökning av personalkostnaderna.
Sistnämnda ökning blev dock — som framgår av tabellen —•
mindre än vad som var väntat, vilket bl. a. sammanhänger med att personalen
minskade något under 1971 — till 42 300 personer vid årets
slut — samt med att utbildningskostnaderna kunde reduceras — till
ca 55 milj. kronor — till följd av en lägre personalomsättning än normalt.
Det för budgetåret 1971/72 redovisade överskottet uppgick för televerksamheten
till 210,0 milj. kronor, vilket innebär 9,08 procents förräntning
av det under budgetåret i medeltal disponerade lånemedelskapitalet.
Statens räntekostnader för i televerket investerade lånemedel har beräknats
till 156 milj. kronor. Under föregående budgetår var överskottet
150,0 milj. kronor och förräntningen 6,80 procent.
Televerkets investeringsram, som ursprungligen fastställdes till 624,9
milj, kronor, höjdes sedermera genom tidigareläggningar av olika anläggningsarbeten
i sysselsättningsfrämjande syfte till 687,4 milj. kronor.
Av detta belopp användes 86,6 milj. kronor till fastigheter och byggnader
(för telefonstationer, arbetscentraler, förrådsanläggningar, verkstäder
m. m.), 577,0 milj. kronor till telefon- och fjärrskriftsanläggningar,
12.4 milj. kronor till radioanläggningar för kommersiell trafik och 8,5
milj. kronor till försvarsberedskapsanläggningar.
I rundradioanläggningar investerades 35,6 milj. kronor, varav i televisionsradioanläggningar
31,2 milj. kronor och i ljudradioanläggningar
4.4 milj. kronor. Rundradioinvesteringarna finansieras med allmänna
mottagaravgifter liksom Sveriges Radios och televerkets kostnader för
produktion av program respektive distribution av programmen. För rundradioverksamheten
redovisas budgetåret 1971/72 ett överskott av 39,5
milj. kronor, varigenom rundradiorörelsens balanserade överskottsmedel
per den 30.6.1972 ökade till 217,2 milj. kronor.
Statens järnvägar
En tabell, utvisande utfallet av statens järnvägars driftstat för budgetåret
1971/72, är införd på s. 31.
Statens järnvägars trafikomfattning och ekonomi under budgetåret
1971/72 påverkades starkt av lågkonjunkturen, dels direkt genom den
minskade efterfrågan på företagets tjänster, dels indirekt genom ökad
konkurrens på grund av kapacitetsöverskott inom transportsektorn. Som
följd härav blev de redovisade intäkterna 14,3 milj. kronor mindre än
enligt driftstaten, vars fastställande senarelades. Hänsyn kunde därvid i
stor utsträckning tas till konjunkturdämpningen. Även på kostnadssidan
återspeglades den svaga konjunkturen, men avvikelsen mot budgeten berodde
även på vissa periodiseringar i samband med bokslutet.
30
Televerkets driftstat budgetåret 1971/72 (milj. kr.)
Budgeterat Redovisat
Intäkter
Telefon 2 728,3 2 796,2
Telex 60,1 57,9
Telegraf 58,1 49,6
Rundradio 161,5 161,2
övrig radio 13,0 12,8
övriga intäkter 108,3 138,3
Summa intäkter 3 129,3 3 216,0
Kostnader
Personalkostnader
Avlöningar m. m. |
587,0 |
551,0 |
Pensioner m. m. |
228,2 |
224,2 |
övriga personalkostnader |
141,4 |
127,7 |
Sakkostnader |
||
Underhållskostnader |
829,3 |
874,2 |
Ränta för disposition av rundradiomedel |
14,8 |
15,4 |
övriga räntekostnader |
47,5 |
36,3 |
övriga sakkostnader |
397,5 |
489,8 |
Avsättning till värdeminskningskonton |
||
Teleanläggningar m. m. |
626,0 |
651,8 |
Rundradioanläggningar |
35,6 |
35,6 |
Summa kostnader |
2 907,3 |
3 006,0 |
Överskott |
222,0 |
210,0 |
Inleverans |
230,0 |
|
Därav |
||
från föregående budgetår |
37,5 |
|
av årets överskott |
192,5 |
I jämförelse med det konfliktdrabbade budgetåret 1970/71 ökade intäkterna
med 179,9 milj. kronor eller 7 procent, vilket delvis berodde på
taxehöjningen i oktober 1971. Järnvägstrafikens persontrafikintäkter steg
med 75,8 milj. kronor, godstrafikintäktema med 19,1 milj. kronor och
den statliga ersättningen för olönsam järnvägsdrift med 65,5 milj. kronor.
Kostnaderna steg med 47,7 milj. kronor (2 procent), vilket var betydligt
mindre än under de båda föregående budgetåren. En förklaring
härtill är att resultaträkningen fr. o. m. 1971/72 belastas med endast försäkringstekniskt
beräknade pensionskostnader och att personalantalet för
drift och underhåll kunde minskas med 1 070 personer (2,5 procent) trots
arbetstidsförkortningen den 1 januari 1972. De planenliga avskrivningarna
minskade med 5,8 milj. kronor. Enligt Kungl. Maj:ts beslut har
statskapitalet skrivits ned med sammanlagt 1 252,6 milj. kronor, varav
1 063 milj. kronor motsvarar värdet av anläggningar som helt eller delvis
avskrivits.
Resultatet för 1971/72 efter planenliga avskrivningar blev ett underskott
om 75,9 milj. kronor. Det har i bokslutet tills vidare balanserats
genom en minskning av avskrivningarna i enlighet med Kungl. Maj:ts
31
medgivande. Med stöd av detta har också 88,4 milj. kronor av tidigare
avsatta pensionsmedel disponerats för pensionsutgifter, som fr. o. m.
1971/72 inte skall belasta resultaträkningen. Den beräknade räntan på
statskapitalet under budgetåret 1971/72 uppgick till 120,9 milj. kronor.
Statens järnvägars investeringar uppgick under budgetåret till 361,7
milj. kronor. Därav användes 158,3 milj. kronor för fasta anläggningar
(bangårdar, fjärrblockeringsanläggningar, spåröverbyggnader m. m.),
141,5 milj. kronor för lok och vagnar, 33,2 milj. kronor för färjor och
bussar samt 28,7 milj. kronor för inventarier (arbetsmaskiner, transportredskap,
container etc.), försvarsberedskap m. m.
Staten järnvägars driftstat budgetåret 1971/72 (milj. kr.)
Budgeterat |
Redovisat |
|
Intäkter |
||
Järnvägs-, färje- och busstrafik |
||
Gods- och posttrafik |
1 454,0 |
1 433,7 |
Persontrafik |
823,0 |
826,3 |
Ersättning för drift av olönsamma järnvägs- |
||
linjer m. m. |
296,7 |
296,7 |
övriga rörelsegrenar |
25,0 |
22,8 |
Diverse intäkter |
49,0 |
53,8 |
Summa intäkter |
2 647,7 |
2 633,4 |
Kostnader |
||
Personalkostnader |
||
Löner m. m. |
1 600,0 |
1 587,6 |
Pensioner m. m. |
391,5 |
397,7 |
övriga personalkostnader |
62,7 |
63,0 |
Sakkostnader |
||
Planenliga avskrivningar |
253,6 |
253,6 |
övriga sakkostnader |
420,2 |
407,4 |
Summa kostnader |
2 728,0 |
2 709,3 |
Resultat före bokslutsdispositioner |
—80,3 |
—75,9 |
Minskning av planenliga avskrivningar |
80,3 |
75,9 |
Nettoresultat |
0 |
0 |
Luftfartsverket
En tabell, utvisande utfallet av luftfartsverkets driftstat för budgetåret
1971/72, är införd på s. 32.
Luftfartsverkets intäkter under budgetåret 1971/72 uppgick till 157,0
milj. kronor eller 7,0 milj. kronor mer än det budgeterade beloppet,
ökningen av de totala intäkterna utgjorde 21 procent om jämförelse
görs med budgetåret 1970/71. ökningen berodde i stor utsträckning på
att flera typer av avgifter höjdes, de flesta den 1.10.1971. De viktigaste
var landnings- och passageraravgifterna, vilka höjdes med 15 procent. Intäkterna
av landningsavgiftema höjdes med 21 procent och av passageraravgifterna
med 25 procent. I dessa värden återspeglas bl. a. en
ökning med nära 18 procent i landningsfrekvensen för utrikes chartertrafik,
med 8 procent för utrikes linjefart och 5 procent för inrikes linjefart.
32
Luftfartsverkets driftstat budgetåret 1971/72 (milj. kr.)
Budgeterat |
Redovisat |
|
Intäkter Flygplatserna Trafikintäkter: |
||
Landningsavgifter |
45,7 |
44,6 |
Passageraravgifter |
52,4 |
54,9 |
Stationstjänstavgifter |
14,4 |
17,4 |
Hangar- och parkeringsavgifter |
1,4 |
1,5 |
övriga intäkter |
31,0 |
32,9 |
Centralförvaltningen, exkl. luftfartsinspektionen |
1,6 |
1,9 |
Luftfartsinspektionens avgifter |
3,5 |
3,8 |
Summa intäkter |
150,0 |
157,0 |
Kostnader |
||
Ledning och gemensamt |
1,1 |
1,4 |
Driftavdelningen |
||
Centralt |
16,0 |
17,8 |
Flygplatserna |
||
Ledning och gemensamt |
2,9 ‘14,8 |
3,8 |
Avskrivning |
16,9 |
|
Flygsäkerhetstjänst |
30,5 |
34,2 |
Marktjänst |
33,6 |
31,0 |
Stationstjänst |
7,5 |
9,3 |
Ersättning till kommunerna (ränta) |
2,4 |
1,7 |
Ekonomiavdelningen |
2,4 |
2,3 |
Administrativa avdelningen |
13,6 |
14,4 |
Luftfartsinspektionen |
5,1 |
5,3 |
Summa kostnader |
129,9 |
138,1 |
Överskott |
20,1 |
18,9 |
1 Härutöver tillkom sedermera 2,0 milj. kronor, vilka avsåg extra avskrivning
av Bulltofta flygplats.
Utgifterna under budgetåret 1971/72 översteg utgifterna under nästföregående
budgetår med 25,6 milj. kronor. Utgifter för löner inkl.
sociala kostnader uppgick under budgetåret 1971/72 till sammanlagt
63,7 milj. kronor, vilket var 11,2 milj. kronor mer än budgetåret 1970/71,
motsvarande en ökning med 21 procent.
Investeringarna under budgetåret 1971/72 uppgick till totalt 78,3
milj. kronor, varav luftfartsverkets del utgjorde 55,4 milj. kronor och
kommunernas del 22,9 milj. kronor. Av verkets investeringsutgifter
hänförde sig 37,6 milj. kronor till den nya flygplatsen Sturup, vilken
togs i drift i december 1972. På Arlanda flygplats uppgick de totala
investeringarna till 15,9 milj. kronor, varav 5,7 milj. kronor avsåg en ny
charterhall, vilken avses skola tas i bruk i maj 1973.
Det av luftfartsverket disponerade statskapitalet uppgick den 30 juni
1972 till 299 milj. kronor. Räntekostnaden härför uppgick för budgetåret
1971/72 till 20,1 milj. kronor, vilket inte fullt svarade mot förräntningskravet.
Att detta krav inte uppfylldes berodde på att en extra
avskrivning avseende Bulltofta flygplats gjordes med 2 milj. kronor.
33
Förenade fabriksverken (FFV)
En tabell utvisande utfallet av förenade fabriksverkens driftstat för
budgetåret 1971/72 är införd på s. 35.
FFV:s totala externa fakturering — inkl. diverse andra intäkter —
ökade från budgetåret 1970/71 till budgetåret 1971/72 med 29 procent
till 719,7 milj. kronor. Av faktureringen 1971/72 hänförde sig 513,7 milj.
kronor till försvarsmateriel — innebärande en ökning med 41 procent —
och resten till civila produkter och tjänster. För de sistnämnda var
faktureringen i stort sett oförändrad jämförd med föregående budgetår.
Av den totala faktureringen hänförde sig 65,8 milj. kronor till exportleveranser,
varav huvuddelen, 60,7 milj. kronor, avsåg försvarsmateriel.
Häri ingår bl. a. försäljningen av kryssaren Göta Lejon.
Den totala orderingången ökade under 1971/72 med 6 procent till 625
milj. kronor, varav 449,9 milj. kronor avsåg försvarsmateriel — som
därmed ökade med 5 procent — och resten civila produkter. 37,9 milj.
kronor av den totala orderingången hänförde sig till exportbeställningar,
vilka minskade med 30 procent Den sammanlagda orderstocken uppgick
vid budgetårets utgång till 602,5 milj. kronor, innebärande en minskning
med 9 procent.
FFV:s arbetare erhöll, liksom övrig statsanställd arbetarpersonal,
tjänstemannaanställning fr. o. m. den 1.1.1972. Den nya tjänstemannakategorin
(R-tjänstemän) har i stort sett erhållit samma sociala förmåner
som lönegradsplacerade tjänstemän, vilket bl. a. inneburit att
antalet semesterdagar utökats, varjämte principerna för semesteruttag
ändrats. Dessa omständigheter jämte avtalsmässiga lönehöjningar och
personalökning med 6 procent har medfört att de totala lönekostnaderna
stigit med 45,2 milj. kronor, eller 20 procent. Utöver detta har verksamheten
belastats med sociala kostnader om 60,2 milj. kronor.
Under 1971/72 har arbetet med översyn av verkets organisation fortsatt.
Chefen för industridepartementet har tillsatt en utredning — 1972
års FFV-utredning — som skall framlägga förslag till den framtida
inriktningen av verksamheten. Utredningen skall också överväga lämplig
företagsform för FFV.
Tidigare igångsatta åtgärder för att förbättra materiel- och produktionsstyrningen
har under 1971/72 intensifierats. Utrangeringar av övertaliga
maskiner och annan produktionsutrustning har ägt rum i större
omfattning än tidigare. Med hänsyn till överkapaciteten på såväl maskiner
som byggnader har största restriktivitet iakttagits med nya investeringar.
Investeringsprogrammet har därför huvudsakligen omfattat
ett fullföljande av tidigare påbörjade eller från rationaliserings-, miljövårds-
och säkerhetssynpunkter nödvändiga åtgärder. Investeringarna
uppgick till 35,9 milj. kronor, varav 14,7 milj. kronor i fastigheter och
21,2 milj. kronor i maskiner.
3 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr. 3
34
Produktutvecklingsarbetet har i likhet med tidigare år till övervägande
del ägt rum på eget initiativ och med egna risktaganden. Betalda
utvecklingsuppdrag har förekommit endast i mindre omfattning. Det tidigare
påbörjade arbetet att i större utsträckning marknadsinrikta produktutvecklingsarbetet
har avsevärt intensifierats. Sålunda har bedrivits
en undersökning av materielbehovet på längre sikt, varjämte ett system
för produktplanering i syfte att styra verksamheten mot de mål som
bedöms ge bästa möjliga resultat är under införande. Inom det militära
området inriktas arbetet mot sådana produktområden där FFV besitter
speciell kompetens. Ett genomgående drag är härvid en inriktning mot
vapensystem i stället för enbart produkter. Utvecklingen av det civila
produktprogrammet har bedrivits för att få ett komplement till de
militära produkterna och för att få användning för de produktionsresurser
som kan bli frigjorda till följd av minskade beställningar på
försvarsmateriel. Det civila produktutvecklingsarbetet har dominerats
av deltagandet i det stirlingmotorprojekt som bedrivs av intressentbolaget
KB United Stirling (Sweden) AB & Co. För finansiering av detta
projekt erhöll FFV under 1971/72 på tilläggsstat ett anslag på 5,25
milj. kronor, vilket tagits i anspråk. Vidare medgavs FFV teckna borgen
för lån avseende projektet.
Antalet årsanställda har ökat från 7 078 till 7 541, varav 4 472 Rtjänstemän
(f. d. arbetarpersonal) och 3 069 L-tjänstemän (löneplansanställda
tjänstemän).
Trots kostnadshöjningarna och en skärpt konkurrens har rörelseresultatet
efter avskrivningar kunnat förbättras från 7,4 milj. kronor till
15,7 milj. kronor. Det är dock alltjämt otillfredsställande, och ett intensivt
arbete pågår för att förbättra lönsamheten. Liksom under föregående
budgetår har det varit nödvändigt att företa vissa extraordinära nedskrivningar
beroende på upprensningar främst i varubeståndet. De
extraordinära nedskrivningarna, som uppgår till 14,0 milj. kronor, är
till största delen att hänföra till tidigare års verksamhet och resultat.
En total förlust redovisas för budgetåret 1971/72 på 16,2 milj. kronor
mot 23,0 milj. kronor föregående budgetår. Driftstatens konstruktion
medger ej att förlusten kommer till synes i denna.
Statens vattenfallsverk
En tabell, utvisande utfallet av statens vattenfall sverks driftstat för
budgetåret 1971/72, är införd på s. 36.
De redovisade intäkterna för statens vattenfallsverk under budgetåret
1971/72 översteg de för 1970/71 med 120,2 milj. kronor men understeg
de budgeterade med 48,1 milj. kronor. Kraftförsäljningen ökade värdemässigt
med nära 10 procent eller något mer än föregående år, medan
den volymmässiga ökningen var 5 procent, vilket är en lägre ökningstakt
35
Förenade fabriksverkens driftstat budgetåret 1971/72 (milj. kr.)
Budgeterat |
Redovisat |
|
Intäkter |
||
F örs vars beställningar |
409,0 58,0 |
418,3 |
Civila beställningar |
53,4 |
|
T vätteri verksamheten |
117,0 |
118,3 |
Utländska beställare |
27,0 |
64,1 |
Intäkter vid försäljning av överskottsmateriel |
22,2 |
17,9 |
Diverse intäkter |
10,0 |
18,2 |
Särskilda uppbördsmedel |
-23,9 |
-21,2 |
Summa intäkter |
619,3 |
669,0 |
Kostnader |
||
Gemensamma driftkostnader |
59,0 |
64,3 |
Vissa kostnader för försöks- och utvecklings- |
||
arbeten m. m. |
17,0 |
15,7 |
Driftkostnader vid fabriker |
||
Avlöningar |
187,5 |
195,5 |
Material |
133,0 |
173,7 |
Diverse driftkostnader |
66,0 |
85,8 |
Avsättning till värdeminskningskonto |
9,3 |
9,4 |
Driftkostnader vid tvätterier |
||
Avlöningar |
55,4 |
61,2 |
Material |
9,6 |
12,6 |
Diverse driftkostnader |
35,0 |
27,3 |
Avsättning till värdeminskningskonto |
6,0 |
7,1 |
Kostnader vid försäljning av överskottsmateriel |
20,9 |
15,6 |
Driftkostnader vid vissa försvarets materielverk |
||
tillhöriga anläggningar för krigstillverkning |
0,4 |
0,8 |
Summa kostnader |
599,1 |
669,0 |
överskott |
20,2 |
- |
än föregående år. Orsaken till den lägre ökningstakten var den allmänna
konjunkturavmattningen. Intäkterna har påverkats av att indextillägg utgått
på den fasta engrosförsäljningen i enlighet med kraftkontraktens
indexklausul och att detaljtaxorna höjts från den 1 januari 1972. Effekten
av beslutad höjning av engrostaxoma med 10 procent blir på grund
av kontraktsbindning märkbar först på längre sikt.
Drift- och underhållskostnaderna översteg de budgeterade med 18,1
milj. kronor. Orsakerna till kostnadsökningen var huvudsakligen dels
en kraftig ökning av personalkostnaderna till följd av avtalsmässiga förmånsförbättringar
av skilda slag, dels att inträffade haverier i Stenungsunds
kraftstation krävt omfattande reparationsåtgärder. I jämförelse
med budgetåret 1970/71 ökade kostnaderna med endast 7,4 milj. kronor,
beroende på att jämförelseåret belastades av kostnader för särskilda insatser,
bl. a. för igångsättning av nya projekt och åtgärder för att förbättra
driftsäkerheten samt att haverier i Stenungsunds kraftstation även
detta år krävde reparationsåtgärder utöver det normala.
36
Kosnader för inköpt kraft minskade från budgetåret 1970/71 med
92,0 milj. kronor. Volymmässigt var kraftköpen endast något lägre än
1970/71, men den goda vattentillgången i landet och sjunkande oljepriser
medförde betydligt lägre priser för kraftköpen. Kostnader för inköpt
kraft understeg också de budgeterade med 29,7 milj. kronor.
Avskrivningarna var 110,3 milj. kronor högre än 1970/71. De ogynnsamma
verkningarna på verkets ekonomi av en långvarig period av låg
vattentillrinning medförde att avskrivningarna för 1970/71 kom att betydligt
understiga avskrivningsbehovet enligt långsiktiga avskrivningsplaner,
vilket är förklaring till den kraftiga ökningen budgetåret 1971/72.
Totalt uppgick kostnaderna inkl. avskrivningar till 1 017,5 milj. kronor,
vilket var 49,0 milj. kronor mer än under budgetåret 1970/71. Intäkterna
ökade som nämnts i det föregående med 120,2 milj. kronor.
Nettoöverskottet översteg därmed överskottet för 1970/71 med 71,2
milj. kronor och uppgick till 418,4 milj. kronor.
Statens vattenfallsverks driftstat budgetåret 1971/72 (milj. kr.)
Budgeterat Redovisat
Intäkter
Kraftverk
Intäkter av elkraft 1 445,7 1 391,5
Diverse intäkter 26,6 33,7
Kanalverk
Trafikintäkter 11,3 10,2
Diverse intäkter 0,4 0,5
Summa intäkter 1 484,0 1 435,9
Driftkostnader
Kraftverk
Kostnader för drift och underhåll av särskilda
förvaltningsobjekt
Fastigheter inkl. bostäder 6,3 7,3
Primärstationer och vattenregleringsanläggningar
87,8 102,0
Stam- och primärledningar 13,6 13,8
Sekundärstationer 26,9 26,7
Sekundärledningar, tertiärstationer,
tertiärledningar och kvartämät 36,3 39,8
Diverse distributionsanläggningar 3,4 3,5
Gemensamma driftkostnader 46,5 46,0
Bränslekostnader i värmekraftstationer 153,6 91,5
Kostnader för från främmande kraftverk inköpt
kraft 188,9 159,2
Kostnader för hyrda stamlinjeanläggningar 12,2 12,1
Allmänna omkostnader
Centrala administrativa kostnader 25,3 23,0
Lokala administrativa kostnader 9,8 10,6
Kostnader för planering och projektering 22,1 24,8
Kostnader för utveckling, forskning och
standardisering 7,8 7,8
övriga omkostnader
Gratifikationer, belöningar och studieresor 0,3 0,2
37
Propaganda och upplysningsverksamhet |
Budgeterat 3,2 |
Redovisat 1,7 |
Representationskostnader |
0,3 |
0,3 |
Postavgifter |
1,8 26,1 |
1,9 |
Pensionsutgifter |
28,5 |
|
Avskrivning av inventarier |
6,6 |
6,8 |
Bidrag till idrotts- och fritidsverksamhet |
||
bland verkets personal |
0,1 |
0,1 |
Utbildning och övningar med verkets driftväm |
0,1 |
0,1 |
Civilförsvar, ränta på rörlig kredit |
||
samt diverse kostnader |
17,6 |
31,4 |
Kommunalskatter |
18,0 |
19,6 |
Avsättning till värdeminskningskonto |
347,8 |
348,4 |
Kanalverk Kostnader för drift och underhåll av särskilda |
||
Farleden med därtill hörade anläggningar |
4,6 |
4,3 |
Bostäder och andra fastigheter |
0,1 |
0,1 |
Gemensamma driftkostnader |
0,7 |
0,7 |
Kostnader för lotsning |
2,5 |
2,6 |
Allmänna omkostnader |
||
Centrala administrativa kostnader |
0,1 |
0,1 |
Lokala administrativa kostnader |
0,4 |
0,5 |
Pensionsutgifter |
1,4 |
1,6 |
Diverse kostnader |
0,1 |
-0,2 |
Kommunalskatter |
0,0 |
0,0 |
Avsättning till värdeminskningskonto |
0,7 |
0,7 |
Summa driftkostnader |
1 073,0 |
1 017,5 |
Överskott |
||
Kraftverk |
409,9 |
418,1 |
Kanal verk |
1,1 |
0,3 |
Summa överskott |
411,0 |
418,4 |
Inleverans |
400,2 |
|
Därav |
||
från föregående budgetår |
107,2 293,0 |
Domänverket
En tabell, utvisande utfallet av domänverkets driftstat för kalenderåret
1971, är införd på s. 38.
Riksdagens på proposition 1968: 103 grundade beslut har bl. a. medfört
vissa ändringar i domänverkets ekonomiska redovisning. Kungl.
Maj:t har med en av domänverket ingiven ”Ekonomisk femårsplan
1970—74” som underlag fastställt ett årligt avkastningskrav på 23 milj.
kronor. Domänverkets styrelse fastställer årsbudgeten sedan år 1969.
Omsättniqngen (intäkterna) uppgick till 529,5 milj. kronor för år 1971
mot 492,5 milj. kronor för år 1970, motsvarande en ökning av 7,5 procent.
Rörelseresultatet efter avskrivningar blev 49,2 milj. kronor mot 54,4
milj. kronor året innan.
Årets vinst efter räntenetto, bokslutsdispositioner och skatter uppgick
38
till 28,2 milj. kronor mot 33,1 milj. kronor för år 1970. Återstoden av
vinsten, sedan 23 milj. kronor inlevererats till statsverket under år 1971,
har tillförts dispositionsfonden.
Försäljningsvärdet för i egen regi upparbetat virke uppgick till 467,8
milj. kronor mot 430,8 milj. kronor för år 1970. Bruttointäkten av försäljning
av rotposter utgjorde 20,4 milj. kronor mot 23,9 milj. kronor
föregående år.
På grund av stora kalavverkningar år 1970 inom de stormhärjade områdena
ökades skogsvårdsinsatsema under år 1971 med väsentligt ökade
kostnader som följd. Största ökningen ligger på plantering och skogsgödsling.
Awerkningskostnadema har, trots gynnsamma awerkningsförhållanden
under år 1971, fortsatt att stiga. Den snabba rationaliseringen i avverknings-
och transportprocessen har sålunda inte helt kunnat kompensera
lönestegringarna.
Årets investeringar i maskiner och inventarier uppgick till 40,3 milj.
kronor mot 27,8 milj. kronor under föregående år.
Domänverkets driftstat kalenderåret 1971 (milj. kr.)
Virkesrörelsen |
Budgeterat |
Redovisat |
Försäljning |
456,3 |
488,2 |
Awerkningskostnader, m. m. |
—220,0 |
—255,2 |
236,3 |
233,0 |
|
Skogsvårdsåtgärder, plantskolor m. m. |
—39,0 |
—39,3 |
övriga driftkostnader |
—9,6 |
—9,7 |
Intäkter |
35,7 |
38,0 |
Kostnader |
—13,1 2,5 |
—12.4 3,3 |
Kostnader/ |
||
Förvaltning och administration |
—131,0 |
—131,7 |
Rörelseresultat före avskrivningar |
81,8 |
81,2 |
Avskrivningar |
||
Vägar |
-6,9 |
-4,7 |
Byggnader |
-5,8 |
-5,3 |
Maskiner, inventarier |
—24,6 |
—22,0 |
Rörelseresultat efter avskrivningar |
44,5 |
49,2 |
Finansiella intäkter och kostnader |
||
Ränteintäkter och aktieutdelning |
3,5 |
5,4 |
Avgår i räntekostnader |
-1,5 |
—3,2 |
Resultat efter finansiella intäkter och kostnader |
46,5 |
51,4 |
Extraordinära kostnader |
— |
-1,5 |
Resultat före bokslutsdispositioner |
46,5 |
49,9 |
Bokslutsdispositioner |
-2,0 |
-4,1 |
Resultat före skatt |
44,5 |
45,8 |
Kommunala skatter |
14,5 |
17,6 |
Årets vinst |
30,0 |
28,2 |
Inleverans för år 1971 |
23,0 |
39
SKATTEUPPBÖRDEN
Från riksskatteverket har revisorerna erhållit en redogörelse för dels
den ordinarie uppbörden av preliminär skatt under uppbördsåret 1971—
72 (tabell 1), dels den ordinarie uppbörden av kvarstående skatt under
uppbördsåret 1972—73 (tabell 2). Från ämbetsverket har även erhållits
uppgifter om den slutliga, kvarstående och överskjutande skatten för beskattningsåret
1971 (tabell 1). Vidare har revisorerna från exekutionsväsendets
organisationsnämnd mottagit vissa redogörelser för resultatet av
restindrivningen t. o. m. utgången av år 1971 i fråga om särskilt uppdebiterad
A-skatt, preliminär B-skatt, kvarstående skatt, särskilt uppdebiterad
preliminär allmän varuskatt, mervärdeskatt, arbetsgivaravgifter
och bötesmedel. Av redogörelserna framgår såväl det årliga som det
ackumulerade resultatet. Slutligen omfattar redogörelserna summariska
sammanställningar av alla skatter och allmänna avgifter samt bötesmedel
som under år 1971 redovisats till länsstyrelserna i utmätningsmännens
månadsräkningar.
Såsom de överlämnade redogörelserna utvisar inflöt under uppbördsterminema
uppbördsåret 1971—72 preliminärskatt med ett sammanlagt
belopp av 40 617 milj. kronor, varav 34 954 milj. kronor såsom A-skatt
(86 procent) och 5 663 milj. kronor såsom B-skatt (14 procent). I jämförelse
med närmast föregående uppbördsår har A-skattens andel av den
totala preliminärskatteuppbörden ökat med en procent. I förhållande till
senast förflutna uppbördsår har den totalt influtna preliminärskatten
ökat med 2 807 milj. kronor. Av ökningen hänför sig 2 742 milj. kronor
till A-skatt och 65 milj. kronor till B-skatt.
Av den debiterade B-skatten, 5 863 milj. kronor, inflöt i rätt tid med
bortseende från verkställda överbetalningar 5 557 milj. kronor (95 procent).
Närmast föregående uppbördsår, då den debiterade B-skatten
uppgick till 5 762 milj. kronor, inflöt i rätt tid 5 489 milj. kronor (95
procent).
För erhållande av en fullständig bild av preliminärskatteuppbörden
måste till de belopp som influtit under uppbördsterminema läggas de
fyllnadsinbetalningar av preliminärskatt som verkställts efter uppbördsårets
utgång och som tas med vid avräkningen av den preliminära skatten
mot den slutliga. För uppbördsåret 1971—72 uppgick fyllnadsinbetalningarna
till 1 923 milj. kronor, varav 848 milj. kronor (44 procent)
såsom A-skatt och 1 075 milj. kronor (56 procent) såsom B-skatt (tabell
1). För närmast föregående uppbördsår uppgick inbetalningar av sådant
slag till 2 034 milj. kronor, av vilket belopp 806 milj. kronor (40 procent)
utgjorde A-skatt och 1 228 milj. kronor (60 procent) B-skatt. Fyllnadsinbetalningarna
har således minskat med 11 milj. kronor under det
40
Tabell 1. Preliminär, slutlig, kvarstående och överskjutande skatt för beskattningsåret 1971.
Län |
Influten preliminär skatt |
|||||||
Under uppbördsterminema |
Såsom fyllnadsinbetalningar |
|||||||
Frel. A-skatt |
Prel. B-skatt |
Prel. A-skatt |
Prel. B-skatt |
|||||
Milj. kr. |
% av s:a infl. 0. restf. prel. skatt |
Milj. kr. |
% av restf. prel. skatt |
Milj. kr |
• % av 0. restf. prel. skatt |
Mflj. kr. |
% av sta infl. 0. restf. prel. skatt |
|
Stockholms |
9 011,55 |
79 |
1 653,05 |
15 |
261,26 |
2 |
344,01 |
3 |
Uppsala |
918,38 |
83 |
128,12 |
12 |
24,79 |
2 |
24,99 |
2 |
Södermanlands |
1 022,77 |
85 |
134,99 |
11 |
21,02 |
2 |
23,48 |
2 |
Östergötlands |
1 558,21 |
83 |
237,59 |
13 |
34,37 |
2 |
40,96 |
2 |
Jönköpings |
1 137,57 |
82 |
165,99 |
12 |
35,34 |
3 |
31,82 |
2 |
Kronobergs |
596,88 |
79 |
109,55 |
15 |
12,66 |
2 |
27,74 |
4 |
Kalmar |
828,71 |
81 |
144,26 |
14 |
19,67 |
2 |
20,40 |
2 |
Gotlands |
167,14 |
81 |
30,99 |
15 |
3,56 |
2 |
3,48 |
1 |
Blekinge |
568,07 |
85 |
73,49 |
11 |
9,94 |
1 |
15,08 |
2 |
Kristianstads |
885,26 |
79 |
180,27 |
16 |
21,86 |
2 |
23,46 |
2 |
Malmöhus |
3 059,24 |
80 |
548,33 |
14 |
83,47 |
2 |
98,23 |
3 |
Hallands |
681,24 |
78 |
139,29 |
16 |
19,22 |
2 |
22,32 |
3 |
Göteborgs och Bohus |
3 326,99 |
82 |
511,59 |
13 |
71,89 |
2 |
100,15 |
2 |
Älvsborgs |
1 519,56 |
82 |
224,66 |
12 |
35,70 |
2 |
58,38 |
3 |
Skaraborgs |
834,18 |
77 |
184,92 |
17 |
18,04 |
1 |
38,06 |
4 |
Värmlands |
1 065,57 |
85 |
141,67 |
11 |
23,90 |
2 |
17,43 |
1 |
örebro |
1 163,40 |
85 |
146,77 |
11 |
24,61 |
2 |
24,18 |
2 |
Västmanlands |
1 108,08 |
85 |
158,98 |
12 |
17,10 |
1 |
18,61 |
1 |
Kopparbergs |
1 037,00 |
84 |
150,67 |
12 |
22,48 |
2 |
24,27 |
2 |
Gävleborgs |
1 112,19 |
86 |
131,02 |
10 |
21,16 |
1 |
29,55 |
2 |
Västernorrlands |
1 053,29 |
84 |
147,21 |
12 |
19,03 |
1 |
31,62 |
2 |
Jämtlands |
424,99 |
83 |
62,88 |
12 |
10,36 |
2 |
9,28 |
2 |
Västerbottens |
836,87 |
82 |
130,69 |
13 |
20,77 |
2 |
22,50 |
2 |
Norrbottens |
1 036,87 |
86 |
126,34 |
10 |
16,15 |
1 |
24,71 |
2 |
Hela riket |
34 954,01 |
82 |
5 663,32 |
13 |
848,35 |
2 |
1 074,71 |
2 |
sistförflutna uppbördsåret. De största beloppen har i fråga om A-skatt
inbetalats i Stockholms län (261 milj. kronor), Malmöhus län (83 milj.
kronor) och Göteborgs och Bohus län (72 milj. kronor). Beträffande Bskatten,
som i huvudsak avser aktiebolag m. fl. juridiska personer, har
de största beloppen influtit i Stockholms län (344 milj. kronor), Göteborgs
och Bohus län (100 milj. kronor) och Malmöhus län (98 milj. kronor).
Av den kvarstående skatten, som enligt 1971 års taxering uppgick till
3 242 milj. kronor, inflöt under uppbördsterminema 2 531 milj. kronor
(78 procent). Enligt närmast föregående års taxering uppgick den kvarstående
skatten till 2 830 milj. kronor; av detta belopp inflöt i rätt tid
2 203 milj. kronor (78 procent). Den kvarstående skatten har ökat i
samtliga län. Den största ökningen uppvisar Stockholms län (75 milj.
kronor), Göteborgs och Bohus län (60 milj. kronor) och Älvsborgs län
41
Restförd —4 D |
S:a infl. |
Slutlig skatt |
Kvarstående skatt |
Å kvar-stående |
över- skjutande prel. skatt |
|||
S:a prel. |
piel. XJ-SlVdll |
|||||||
Milj. kr. |
Milj. kr. |
% av restf. prel. skatt |
Mi(j. kr. |
Milj. kr. |
Mifj. kr. |
% av |
Milj. kr. |
Milj. kr. |
11 269,87 |
98,65 |
1 |
11 368,52 |
10 828,12 |
616,54 |
6 |
45,23 |
1 045,44 |
1 096,28 |
6,88 |
1 |
1 103,16 |
1 044,72 |
56,84 |
5 |
3,39 |
113,28 |
1 202,26 |
6,27 |
— |
1 208,53 |
1 127,55 |
54,44 |
5 |
3,28 |
130,88 |
1 871,13 |
9,52 |
— |
1 880,65 |
1 749,97 |
85,00 |
5 |
4,98 |
191,44 |
1 370,72 |
7,97 |
1 |
1 378,69 |
1 317,92 |
88,77 |
7 |
5,66 |
150,23 |
746,83 |
4,14 |
— |
750,97 |
708,80 |
43,84 |
6 |
2,65 |
85,34 |
1 013,04 |
5,98 |
1 |
1 019,02 |
965,46 |
59,50 |
6 |
3,53 |
111,93 |
205,17 |
2,09 |
1 |
207,26 |
196,56 |
13,76 |
7 |
0,78 |
24,47 |
666,58 |
5,07 |
1 |
671,65 |
628,00 |
38,04 |
6 |
2,44 |
79,65 |
1 110,85 |
10,92 |
1 |
1 121,77 |
1 043,05 |
63,60 |
6 |
3,94 |
143,95 |
3 789,27 |
31,67 |
1 |
3 820,94 |
3 550,24 |
181,81 |
5 |
11,57 |
440,42 |
862,07 |
6,28 |
1 |
868,35 |
823,74 |
57,68 |
7 |
3,62 |
102,96 |
4 010,62 |
27,79 |
1 |
4 038,41 |
3 798,60 |
206,98 |
5 |
13,82 |
414,46 |
1 838,30 |
11,78 |
1 |
1 850,08 |
1 733,69 |
97,31 |
6 |
5,90 |
213,20 |
1 075,20 |
9,01 |
1 |
1 084,21 |
1 011,88 |
61,48 |
6 |
3,71 |
134,66 |
1 248,57 |
8,19 |
1 |
1 256,76 |
1 180,52 |
71,44 |
6 |
4,23 |
147,76 |
1 358,96 |
7,16 |
— |
1 366,12 |
1 283,87 |
65,23 |
5 |
4,18 |
147,13 |
1 302,77 |
7,83 |
1 |
1 310,60 |
1 212,24 |
51,74 |
4 |
3,10 |
137,66 |
1 234,42 |
6,74 |
— |
1 241,16 |
1 145,91 |
63,31 |
6 |
3,81 |
139,42 |
1 293,92 |
8,83 |
1 |
1 302,75 |
1 221,20 |
63,65 |
5 |
3,80 |
141,37 |
1 251,15 |
8,18 |
1 |
1 259,33 |
1 164,70 |
52,27 |
6 |
3,17 |
145,93 |
507,51 |
4,20 |
1 |
511,71 |
481,59 |
31,86 |
6 |
1,96 |
61,62 |
1 010,83 |
5,41 |
1 |
1 016,24 |
945,59 |
48,60 |
5 |
2,75 |
116,71 |
1 204,07 |
6,05 |
1 |
1 210,12 |
1 121,23 |
48,41 |
4 |
2,83 |
136,36 |
42 540,39 |
306,61 |
1 |
42 847,00 |
40 285,15 |
2 222,10 |
6 |
144,33 |
4 556,27 |
(27 milj. kronor). Uppbördsresultatet har förbättrats i 19 län och försämrats
i 5. Den högsta inflytandeprocenten uppvisar Kronobergs län
(88,57 procent), Skaraborgs län (87,37 procent) och Västerbottens län
(86,61 procent). Den lägsta förekommer i Stockholms län (69,04 procent)
och i Göteborgs och Bohus län (71,16 procent).
Enligt föreliggande uppgifter beräknas den slutliga skatten enligt årets
taxering uppgå till 40 285 milj. kronor, den kvarstående skatten till
2 222 milj. kronor och den överskjutande preliminära skatten till drygt
4 556 milj. kronor (tabell 1). Jämförda med de uppgifter som vid motsvarande
tidpunkt förra året förelåg i fråga om 1971 års taxering har
den slutliga skatten ökat med 20 milj. kronor, den kvarstående skatten
minskat med 1 075 milj. kronor och den överskjutande skatten ökat med
1 429 milj. kronor. Den kvarstående skatten uppgår till 6 procent av den
slutliga skatten, vilket innebär att den kvarstående skattens andel i den
42
Tabell 2. Resultatet av den ordinarie uppbörden av kvarstående skatt enligt 1971 års taxering med fördelning
efter län.
Län |
Debiterade |
Influtna |
Inflytande- procent |
Restförda |
Stockholms |
816 365 706 |
563 661 569 |
69,04 |
252 704 137 |
Uppsala |
77 506 459 |
63 027 412 |
81,32 |
14 479 047 |
Södermanlands |
90 056 248 |
72 644 399 |
80,67 |
17 411 849 |
Östergötlands |
127 513 832 |
107 525 417 |
84,32 |
19 988 415 |
Jönköpings |
124 362 643 |
106 600 969 |
85,71 |
17 761 674 |
Kronobergs |
64 124 525 |
56 793 655 |
88,57 |
7 330 870 |
Kalmar |
89 505 470 |
75 976 273 |
84,88 |
13 529 197 |
Gotlands |
19 542 196 |
16 307 911 |
83,45 |
3 234 285 |
Blekinge |
52 194 831 |
42 271 274 |
80,99 |
9 923 557 |
Kristianstads |
100 360 187 |
84 634 596 |
84,33 |
15 725 591 |
Malmöhus |
282 967 220 |
219 058 592 |
77,41 |
63 908 628 |
Hallands |
88 521 081 |
73 673 607 |
83,23 |
14 847 474 |
Göteborgs och Bohus |
310 689 491 |
221 092 014 |
71,16 |
89 597 477 |
Älvsborgs |
149 494 680 |
125 359 669 |
83,85 |
24135 011 |
Skaraborgs |
93 212 564 |
81 442 493 |
87,37 |
11 770 071 |
Värmlands |
109 656 148 |
86 288 081 |
78,69 |
23 368 067 |
örebro |
97 295 475 |
80 450 634 |
82,69 |
16 844 841 |
Västmanlands |
85 759 383 |
66 524 366 |
77,57 |
19 235 017 |
Kopparbergs |
96 010 401 |
82 089 378 |
85,50 |
13 921 023 |
Gävleborgs |
91 922 918 |
75 097 058 |
81,70 |
16 825 860 |
Västernorrlands |
80 938 890 |
67 573 911 |
83,49 |
13 364 979 |
Jämtlands |
43 474 003 |
35 152 456 |
80,86 |
8 321 547 |
Västerbottens |
76 008 061 |
65 830 941 |
86,61 |
10 177 120 |
Norrbottens |
74 428 289 |
61 496 216 |
82,62 |
12 932 073 |
Hela riket |
3 241 910 701 |
2 530 572 891 |
78,06 |
711 337 810 |
slutliga skatten minskat med två procent i jämförelse med 1971 års taxering.
Den ränta som med vissa begränsningar utgår på kvarstående skatt
uppgår till 144 milj. kronor, vilket innebär en minskning med 65 milj.
kronor i förhållande till föregående års taxering.
Av den restförda B-skatten för uppbördsåret 1965—66 har t. o. m. år
1971 83 procent levererats och 17 procent avskrivits. Vad som levererats
och avskrivits har vid denna beräkning ställts i relation till vad som
restförts efter avdrag för avkortade belopp, eftersom avkortningsförfarandet
är en från restindrivningen skild företeelse. Leveransprocenttalet
är en enhet lägre i förhållande till närmast föregående års B-skatt. I 13
län uppgår leveransprocenten till 90 procent eller mer.
Av 1970—71 års restförda B-skatt har hittills 67 procent levererats av
det efter avkortning återstående beloppet. Inflytandeprocenten efter ett
års indrivning för ifrågavarande skatteslag har från föregående år ökat
med drygt en enhet. Sju distrikt har uppnått leveranstal överstigande 90
procent, medan ytterligare trettionio distrikt redovisar leveranstal överstigande
80 procent. En jämförelse av resultatet efter ett års indrivning i
fråga om B-skatt för hela riket visar alltifrån indrivningsåret 1958 en
stigande skala med undantag av en viss nedgång åren närmast efter förstatligandet.
Resultatet för indrivningsåret 1966 var 56 procent och hade
för indrivningsåret 1970 stigit till 66 procent. Under det senast förflutna
året steg resultatet till 67 procent.
43
I tabell 3 återfinns en sammanställning av indrivningsresultatet i fråga
om B-skatt för uppbördsåren 1965-66—1970-71 (B 65—B 70).
Av den restförda kvarstående skatten enligt 1964 års taxering har 76
procent levererats, vilket är slutresultatet för denna skatt. I förhållande
till närmast föregående års skatt har inflytandeprocenten sjunkit med en
enhet. Två län har uppnått ett resultat över 90 procent och sex ett resultat
mellan 85 och 90 procent. Av den restförda kvarstående skatten
enligt 1969 års taxering har vid 1971 års utgång hittills 55 procent levererats
av det efter avkortning återstående beloppet. I fyra distrikt har
mer än 80 procent influtit.
Resultatet av indrivningen av kvarstående skatt efter ett år uppgick år
1966 till 57 procent och hade för indrivningsåret 1970 minskat till 56
procent. För det senaste indrivningsåret har 55 procent uppnåtts.
Av tabell 4 framgår indrivningsresultatet för kvarstående skatt enligt
1964—69 års taxering (K 65—K 70).
Under år 1971 restfördes skatter och allmänna avgifter till ett sammanlagt
belopp av 1 835 milj. kronor mot 1 525 milj. kronor under närmast
föregående år Vid ingången av år 1971 utestod oredovisat ett belopp
av 1 416 milj. kronor. Vid årets utgång kvarstod oredovisade 1 705
milj. kronor. Under året avkortades 357 milj. kronor, inflöt 856 milj.
kronor och avskrevs 332 milj. kronor. Under närmast föregående år inflöt
808 milj. kronor och avskrevs 276 milj. kronor. Uttryckt i relativa
tal inflöt under år 1971 29,6 procent av vad som skulle ha indrivits;
detta innebär en försämring med 2,7 procent i jämförelse med år 1970.
Den högsta leveransprocent som uppnåtts i ett distrikt är 54,1 och den
lägsta 19,4. En sammanställning häröver återfinns i tabell 5.
Av tabellerna 6—8 framgår indrivningsresultatet under år 1971 för
särskilt uppdebiterad A-skatt, särskilt uppdebiterad preliminär allmän
varuskatt och arbetsgivaravgifter enligt lagen om allmän försäkring.
44
Tabell 3. Restindrivningen beträffande preliminär B-skatt för uppbördsåren 1965-66—1970-71 (B65—
B70) t.o. m. år 1971. Uppgifterna om resultatet efter ett års indrivning avser förhållandena vid utgången av
det kalenderår under vilket den sista av de sex uppbördsterminerna infallit.
Län
Guldna poster i % av restförda
efter avdrag för
avkortade
Levererat belopp i % av
restfört efter avdrag för
avkortat
B65 |
B66 |
B67 |
B68 |
B69 |
B70 |
B65 |
B66 |
B67 |
B68 |
B69 |
B70 |
|
Efter 1 år |
35 |
30 |
35 |
52 |
||||||||
» 2 ” |
54 |
44 |
49 |
64 |
— |
|||||||
3„ |
— |
— |
— |
— |
60 |
56 |
59 |
69 |
||||
»» 4»» |
— |
— |
— |
65 |
62 |
63 |
||||||
» 5 .. |
— |
— |
69 |
65 |
||||||||
6” |
— |
70 |
||||||||||
tl | »* |
57 |
57 |
60 |
63 |
58 |
61 |
54 |
56 |
60 |
64 |
45 |
47 |
*» ^ ** |
72 |
73 |
75 |
75 |
71 |
72 |
73 |
75 |
78 |
58 |
||
3 ” |
79 |
79 |
81 |
80 |
79 |
80 |
80 |
82 |
||||
4- |
81 |
82 |
84 |
82 |
82 |
83 |
||||||
5 ” |
82 |
83 |
83 |
83 |
||||||||
6” |
83 |
83 |
||||||||||
»» | »» |
68 |
69 |
75 |
76 |
75 |
72 |
67 |
70 |
76 |
81 |
74 |
70 |
»» ^ ** |
80 |
80 |
85 |
85 |
85 |
81 |
84 |
86 |
88 |
85 |
||
*’ 3 *’ |
87 |
85 |
89 |
88 |
87 |
89 |
91 |
91 |
||||
4 ” |
89 |
86 |
91 |
89 |
91 |
92 |
||||||
5 ” |
90 |
87 |
89 |
91 |
||||||||
6 ” |
90 |
90 |
||||||||||
»> | 9» |
79 |
82 |
81 |
82 |
84 |
83 |
82 |
83 |
87 |
86 |
87 |
84 |
99 2 ** |
88 |
88 |
87 |
89 |
89 |
91 |
90 |
92 |
91 |
91 |
||
3 ” |
91 |
91 |
91 |
91 |
93 |
92 |
94 |
93 |
||||
99 ^ 99 |
91 |
92 |
91 |
94 |
93 |
94 |
||||||
99 ^ 99 |
92 |
92 |
94 |
93 |
||||||||
6” |
92 |
94 |
||||||||||
j „ |
70 |
72 |
75 |
78 |
79 |
79 |
73 |
76 |
79 |
81 |
81 |
81 |
” 2 ” |
82 |
83 |
85 |
85 |
85 |
85 |
87 |
88 |
88 |
87 |
||
3 ” |
85 |
86 |
87 |
88 |
88 |
89 |
89 |
90 |
||||
•• 4»» |
86 |
87 |
88 |
89 |
89 |
89 |
||||||
99 J 99 |
86 |
87 |
89 |
89 |
||||||||
6” |
86 |
89 |
||||||||||
99 J 99 |
68 |
67 |
71 |
81 |
80 |
80 |
64 |
64 |
72 |
84 |
83 |
79 |
2” |
83 |
86 |
86 |
88 |
87 |
82 |
86 |
88 |
90 |
89 |
||
3” |
88 |
90 |
90 |
91 |
87 |
90 |
92 |
93 |
||||
” 4 •» |
89 |
91 |
91 |
88 |
91 |
92 |
||||||
5 ” |
89 |
91 |
88 |
91 |
||||||||
6” |
89 |
88 |
||||||||||
99 J 99 |
79 |
81 |
70 |
82 |
84 |
80 |
76 |
80 |
78 |
81 |
83 |
81 |
99 2 ** |
87 |
89 |
88 |
89 |
89 |
88 |
90 |
89 |
89 |
89 |
||
3 *’ |
91 |
93 |
92 |
91 |
92 |
93 |
93 |
92 |
||||
99 ^ ** |
93 |
94 |
93 |
94 |
94 |
94 |
||||||
99 J 99 |
93 |
95 |
94 |
95 |
||||||||
6” |
93 |
94 |
||||||||||
99 2 ** |
74 |
74 |
80 |
82 |
81 |
81 |
76 |
77 |
82 |
85 |
83 |
83 |
99 2 ** |
83 |
83 |
87 |
87 |
87 |
85 |
88 |
88 |
90 |
89 |
||
3 ” |
87 |
87 |
90 |
90 |
88 |
90 |
90 |
92 |
||||
•• 4 •» |
88 |
88 |
90 |
89 |
91 |
91 |
||||||
5” |
88 |
89 |
89 |
91 |
||||||||
6” |
88 |
89 |
Stockholms kronofogdedistrikt -
Stockholms*
Uppsala
Södermanlands
Östergötlands
Jönköpings
Kronobergs
Kalmar
1 I procenttalen för guldna poster ingår ej Stockholms kronofogdedistrikt. Fr. o. m. B 69 omfattar procenttalen
även Stockholms kronofogdedistrikt.
45
Lån
Guldna poster i % av rest
förda
efter avdrag för
avkortade
Levererat belopp i % av
restfört efter avdrag för
avkortat
B65 |
B66 |
B67 B68 B69 |
B70 |
B65 |
B66 |
B67 |
B68 |
B69 |
B7( |
|||
Efter 1 år |
82 |
89 |
86 |
92 |
88 |
87 |
92 |
92 |
87 |
92 |
89 |
88 |
2” |
96 |
93 |
94 |
95 |
93 |
95 |
94 |
95 |
94 |
94 |
||
3 „ |
97 |
95 |
96 |
96 |
96 |
96 |
96 |
96 |
||||
4 ” |
97 |
95 |
96 |
97 |
96 |
96 |
||||||
5 ” |
97 |
96 |
97 |
96 |
||||||||
6” |
97 |
97 |
||||||||||
1 ” |
60 |
57 |
65 |
61 |
68 |
60 |
65 |
58 |
66 |
67 |
59 |
68 |
2 ” |
75 |
78 |
78 |
74 |
83 |
80 |
83 |
81 |
79 |
79 |
||
3 ” |
85 |
83 |
82 |
85 |
88 |
87 |
86 |
84 |
||||
4 ” |
86 |
85 |
86 |
90 |
89 |
87 |
||||||
5 ” |
87 |
88 |
90 |
89 |
||||||||
6” |
90 |
90 |
||||||||||
1 ” |
66 |
65 |
77 |
79 |
79 |
79 |
64 |
69 |
78 |
81 |
82 |
81 |
2 ” |
83 |
84 |
85 |
84 |
85 |
83 |
86 |
85 |
87 |
87 |
||
3 „ |
87 |
88 |
87 |
87 |
87 |
89 |
88 |
89 |
||||
4 ” |
88 |
91 |
89 |
88 |
90 |
89 |
||||||
5 ” |
89 |
91 |
88 |
90 |
||||||||
6” |
89 |
88 |
||||||||||
1 ” |
49 |
49 |
55 |
61 |
55 |
53 |
47 |
51 |
56 |
73 |
54 |
51 |
2 ” |
70 |
72 |
72 |
76 |
69 |
71 |
76 |
76 |
85 |
71 |
||
3 „ |
77 |
78 |
78 |
79 |
79 |
82 |
81 |
88 |
||||
4 ” |
79 |
79 |
79 |
80 |
83 |
82 |
||||||
5 „ |
79 |
80 |
81 |
84 |
||||||||
6” |
79 |
81 |
||||||||||
j |
70 |
72 |
77 |
75 |
73 |
79 |
68 |
69 |
76 |
82 |
78 |
77 |
2 ” |
84 |
85 |
87 |
86 |
86 |
85 |
84 |
87 |
89 |
85 |
||
3 „ |
89 |
89 |
90 |
91 |
89 |
88 |
91 |
92 |
||||
4 •• |
90 |
90 |
92 |
90 |
89 |
92 |
||||||
5 ” |
90 |
91 |
92 |
90 |
||||||||
6” |
91 |
92 |
||||||||||
j ,, |
43 |
41 |
43 |
44 |
50 |
57 |
40 |
39 |
41 |
49 |
47 |
57 |
2 |
60 |
63 |
64 |
63 |
63 |
62 |
65 |
66 |
71 |
67 |
||
3 ” |
67 |
71 |
73 |
71 |
69 |
73 |
74 |
76 |
||||
4„ |
71 |
74 |
76 |
72 |
75 |
75 |
||||||
5 ” |
74 |
76 |
72 |
76 |
||||||||
6 ” |
74 |
73 |
||||||||||
j |
75 |
79 |
85 |
86 |
83 |
83 |
74 |
78 |
84 |
88 |
83 |
83 |
2” |
87 |
88 |
90 |
90 |
87 |
88 |
89 |
90 |
91 |
88 |
||
3 „ |
90 |
90 |
92 |
91 |
90 |
90 |
91 |
92 |
||||
4 » |
91 |
91 |
92 |
91 |
91 |
91 |
||||||
5 ” |
91 |
91 |
91 |
91 |
||||||||
6” |
91 |
91 |
||||||||||
1 ” |
79 |
71 |
83 |
87 |
89 |
87 |
79 |
70 |
83 |
89 |
90 |
88 |
2 ” |
88 |
89 |
91 |
92 |
93 |
88 |
90 |
92 |
94 |
94 |
||
3 „ |
92 |
92 |
93 |
94 |
93 |
93 |
95 |
95 |
||||
4- |
93 |
93 |
94 |
94 |
94 |
96 |
||||||
5 ” |
93 |
94 |
94 |
94 |
||||||||
6” |
93 |
94 |
||||||||||
1 ” |
75 |
75 |
81 |
81 |
81 |
80 |
71 |
69 |
77 |
74 |
77 |
76 |
2” |
88 |
90 |
92 |
90 |
89 |
87 |
88 |
90 |
88 |
86 |
||
3 ” |
91 |
93 |
94 |
92 |
91 |
92 |
93 |
91 |
Gotlands
Blekinge
Kristianstads
Malmöhus
Hallands
Göteborgs och Bohus
Älvsborgs
Skaraborgs
Värmlands
46
Län
Ouldna poster i % av rest
förda
efter avdrag för
avkortade
Levererat belopp i % av
restfört efter avdrag för
avkortat
B65 |
B66 |
B67 |
B68 |
B69 |
B70 |
B65 |
B66 |
B67 |
B68 |
B69 |
B70 |
|
Efter 4 år |
92 |
94 |
95 |
91 |
92 |
94 |
||||||
5 ” |
92 |
94 |
92 |
93 |
||||||||
6” |
92 |
92 |
||||||||||
1 " |
65 |
72 |
77 |
82 |
83 |
84 |
64 |
74 |
76 |
86 |
84 |
84 |
ii 2 ** |
79 |
81 |
85 |
88 |
88 |
80 |
85 |
87 |
91 |
90 |
||
ii ^ ** |
84 |
86 |
88 |
90 |
84 |
89 |
90 |
93 |
||||
4- |
85 |
87 |
89 |
85 |
90 |
91 |
||||||
5 ” |
86 |
88 |
86 |
90 |
||||||||
6” |
86 |
86 |
||||||||||
1 ” |
61 |
65 |
73 |
77 |
78 |
77 |
62 |
65 |
73 |
80 |
77 |
75 |
ii ^ ** |
77 |
81 |
82 |
85 |
83 |
77 |
81 |
83 |
87 |
83 |
||
•i j ** |
84 |
85 |
86 |
87 |
85 |
87 |
88 |
89 |
||||
•• ^ ** |
85 |
87 |
88 |
86 |
88 |
89 |
||||||
5 ” |
87 |
88 |
87 |
88 |
||||||||
6” |
87 |
87 |
||||||||||
1 ” |
67 |
71 |
75 |
74 |
81 |
83 |
59 |
63 |
70 |
76 |
79 |
82 |
” 2 ” |
79 |
84 |
86 |
82 |
87 |
75 |
79 |
83 |
86 |
88 |
||
3 ” |
86 |
88 |
90 |
88 |
84 |
86 |
88 |
90 |
||||
»» 4 *• |
88 |
90 |
91 |
86 |
88 |
89 |
||||||
*'' 5 ''* |
89 |
91 |
87 |
89 |
||||||||
6” |
89 |
88 |
||||||||||
1 " |
69 |
70 |
77 |
85 |
84 |
84 |
64 |
68 |
75 |
86 |
85 |
84 |
" 2 ” |
79 |
81 |
87 |
90 |
90 |
77 |
81 |
86 |
92 |
91 |
||
II J 9» |
85 |
88 |
90 |
93 |
85 |
87 |
90 |
94 |
||||
4„ |
88 |
90 |
91 |
88 |
89 |
91 |
||||||
5 |
89 |
90 |
88 |
89 |
||||||||
6” |
89 |
88 |
||||||||||
j |
74 |
69 |
74 |
73 |
81 |
80 |
74 |
70 |
76 |
85 |
81 |
79 |
99 2 ** |
85 |
79 |
85 |
81 |
86 |
87 |
87 |
87 |
91 |
87 |
||
II ^ ** |
89 |
82 |
88 |
83 |
91 |
90 |
90 |
93 |
||||
4„ |
90 |
83 |
89 |
92 |
91 |
91 |
||||||
5 ” |
90 |
84 |
92 |
91 |
||||||||
» 6.. |
90 |
92 |
||||||||||
99 | 99 |
80 |
86 |
90 |
92 |
91 |
89 |
78 |
83 |
90 |
92 |
90 |
87 |
ii 2 ** |
91 |
93 |
94 |
95 |
94 |
90 |
92 |
94 |
95 |
93 |
||
.. 3.. |
94 |
95 |
95 |
96 |
93 |
94 |
95 |
96 |
||||
•• 4 •• |
95 |
96 |
96 |
95 |
95 |
96 |
||||||
5” |
96 |
96 |
95 |
95 |
||||||||
6 ” |
96 |
95 |
||||||||||
j ,, |
81 |
82 |
84 |
86 |
87 |
88 |
84 |
83 |
83 |
90 |
88 |
89 |
ii 2 ** |
91 |
91 |
91 |
93 |
94 |
93 |
91 |
92 |
96 |
95 |
||
» 3 >. |
94 |
93 |
95 |
95 |
95 |
93 |
95 |
97 |
||||
4" |
95 |
94 |
95 |
95 |
94 |
96 |
||||||
5 ,, |
96 |
95 |
96 |
95 |
||||||||
6” |
96 |
96 |
||||||||||
j |
77 |
82 |
79 |
84 |
82 |
82 |
78 |
81 |
78 |
89 |
84 |
86 |
99 2 ** |
89 |
90 |
89 |
92 |
90 |
89 |
90 |
89 |
95 |
92 |
||
99 J 99 |
93 |
93 |
91 |
94 |
92 |
93 |
92 |
96 |
||||
99 ^ 99 |
94 |
94 |
92 |
93 |
94 |
93 |
||||||
5 ” |
94 |
95 |
93 |
95 |
||||||||
6” |
94 |
94 |
örebro
Västmanlands
Kopparbergs
Gävleborgs }
Västernorrlands
Jämtlands
Västerbottens
Norrbottens
47
Län |
Guldna poster i % av rest-förda efter avdrag för |
Levererat belopp i;% av |
||||
B65 B66 B67 B68 B69 B70 |
B65 |
B66 |
B67 |
B68 B69 B70 |
||
Hela riket |
Efter 1 år |
56 |
58 |
62 |
71 66 67 |
|
2 ” |
74 |
75 |
76 |
81 77 |
||
»» ^ ” |
— — — — |
80 |
80 |
81 |
85 |
|
4 ” |
— — — |
82 |
83 |
83 |
||
5 ” |
— — |
83 |
84 |
|||
6 ” |
— |
83 |
48
Tabell 4. Restindrivningen beträffande kvarstående skatt enligt 1964—1969 års taxeringar (K65—K70)
vid utgången av respektive första, andra, tredje, fjärde, femte och sjätte kalenderåret efter det skatten
förfallit tili betalning.
Lån
Guldna poster i % av restförda
efter avdrag för
avkortade
Levererat belopp i % av
restfört efter avdrag för
avkortat
K65 |
K66 |
K67 |
K68 |
K69 |
K70 |
K65 |
K66 |
K67 |
OO 8 |
K69 |
K70 |
|
Efter 1 år |
36 |
34 |
29 |
38 |
||||||||
*» 2 ” |
48 |
44 |
41 |
48 |
— |
|||||||
3 ” |
— |
— |
— |
— |
54 |
52 |
49 |
53 |
||||
•* ^ >• |
— |
— |
— |
58 |
58 |
54 |
||||||
*» ^ »♦ |
|
|
62 |
61 |
||||||||
6” |
— |
62 |
||||||||||
** j t» |
66 |
64 |
66 |
67 |
641 67 |
53 |
56 |
56 |
56 |
43 |
41 |
|
*» 2 ** |
73 |
71 |
72 |
73 |
71 |
66 |
68 |
67 |
66 |
51 |
||
M ^ ” |
76 |
75 |
75 |
76 |
72 |
73 |
71 |
71 |
||||
4 ” |
78 |
77 |
77 |
74 |
76 |
74 |
||||||
11 ^ 11 |
79 |
77 |
75 |
77 |
||||||||
6” |
79 |
76 |
||||||||||
1 ” |
68 |
72 |
71 |
60 |
71 |
71 |
62 |
57 |
63 |
65 |
65 |
61 |
ii 2 ” |
75 |
80 |
77 |
68 |
78 |
72 |
67 |
,72 |
72 |
73 |
||
ii a n |
80 |
81 |
79 |
70 |
77 |
70 |
:78 |
76 |
||||
»» 4 *» |
81 |
81 |
81 |
79 |
72 |
* 80 |
||||||
il 4J »* |
82 |
82 |
80 |
72 |
||||||||
6” |
82 |
80 |
||||||||||
** j *» |
73 |
73 |
74 |
73 |
75 |
76 |
73 |
75 |
77 |
74 |
71 |
69 |
** 2 ” |
77 |
77 |
77 |
77 |
79 |
79 |
81 |
82 |
80 |
76 |
||
3 |
78 |
78 |
78 |
78 |
82 |
83 |
84 |
81 |
||||
4” |
79 |
79 |
79 |
83 |
84 |
85 |
||||||
5 ” |
79 |
79 |
83 |
84 |
||||||||
6” |
79 |
83 |
||||||||||
» j » |
68 |
69 |
71 |
72 |
73 |
73 |
72 |
73 |
73 |
71 |
70 |
69 |
•* j ** |
73 |
75 |
75 |
76 |
77 |
79 |
80 |
79 |
77 |
75 |
||
«• 3 •• |
75 |
76 |
77 |
77 |
82 |
82 |
80 |
79 |
||||
•• 4»» |
76 |
77 |
77 |
82 |
82 |
81 |
||||||
j.. |
76 |
77 |
83 |
83 |
||||||||
6 ” |
76 |
83 |
||||||||||
1 ” |
69 |
68 |
68 |
70 |
70 |
71 |
66 |
67 |
67 |
61 |
66 |
67 |
» 2 ” |
76 |
76 |
74 |
75 |
77 |
76 |
77 |
75 |
69 |
74 |
||
» 3 ** |
79 |
78 |
77 |
78 |
81 |
80 |
79 |
72 |
||||
n 4 t» |
80 |
79 |
78 |
82 |
82 |
81 |
||||||
5 |
80 |
80 |
83 |
83 |
||||||||
6” |
80 |
83 |
||||||||||
1 ** |
80 |
78 |
82 |
74 |
77 |
76 |
75 |
78 |
70 |
72 |
71 |
65 |
•’ 2 ” |
84 |
83 |
82 |
78 |
81 |
82 |
84 |
79 |
78 |
76 |
||
•t 3» |
86 |
85 |
84 |
79 |
86 |
87 |
82 |
81 |
||||
4” |
87 |
86 |
85 |
87 |
88 |
83 |
||||||
5 ” |
87 |
87 |
88 |
89 |
||||||||
6” |
87 |
88 |
||||||||||
»* 2 ** |
72 |
72 |
72 |
72 |
75 |
76 |
73 |
76 |
74 |
73 |
71 |
73 |
ii 2 ” |
78 |
77 |
76 |
76 |
80 |
79 |
83 |
80 |
78 |
77 |
||
H ^ ** |
80 |
79 |
78 |
77 |
81 |
85 |
83 |
80 |
||||
4” |
80 |
80 |
79 |
83 |
86 |
83 |
||||||
5 |
80 |
80 |
83 |
86 |
||||||||
6” |
80 |
83 |
Stockholms kronofogdedistrikt -
Stockholms1
Uppsala
Södermanlands
Östergötlands
Jönköpings
Kronobergs
Kalmar
1 I procenttalen för guldna poster ingår ej Stockholms kronofogdedistrikt. Fr. o. m, JK69 omfattar procenttalen
även Stockholms kronofogdedistrikt.
49
Län
Ouldna poster i % av rest
förda
efter avdrag för
avkortade
Levererat belopp i % av
restfört efter avdrag för
avkortat
Gotlands
Blekinge
Kristianstads
Malmöhus
Hallands
Göteborgs och Bohus
Alvsborgs
Skaraborgs
Värmlands
K65 |
K66 |
K67 |
K68 |
K69 |
K70 |
K65 |
K66 |
K67 |
K68 |
K69 |
K7 |
|
Efter 1 år |
83 |
84 |
81 |
85 |
85 |
83 |
81 |
86 |
85 |
86 |
80 |
79 |
2 ” |
88 |
87 |
87 |
89 |
89 |
88 |
89 |
90 |
90 |
84 |
||
3 ” |
90 |
89 |
89 |
90 |
89 |
91 |
92 |
91 |
||||
4 ” |
91 |
90 |
90 |
90 |
91 |
92 |
||||||
5 ” |
91 |
90 |
91 |
92 |
||||||||
6” |
91 |
91 |
||||||||||
j „ |
72 |
72 |
74 |
73 |
71 |
72 |
69 |
71 |
64 |
68 |
63 |
64 |
2 ” |
79 |
81 |
80 |
80 |
78 |
78 |
81 |
75 |
76 |
71 |
||
3 ” |
83 |
83 |
83 |
82 |
82 |
83 |
78 |
79 |
||||
4 ” |
84 |
84 |
85 |
83 |
85 |
80 |
||||||
5 ” |
84 |
85 |
84 |
86 |
||||||||
6” |
84 |
85 |
||||||||||
1 ” |
73 |
76 |
79 |
79 |
78 |
76 |
66 |
71 |
72 |
71 |
70 |
69 |
2” |
80 |
83 |
84 |
83 |
81 |
75 |
80 |
80 |
76 |
76 |
||
3 ” |
83 |
85 |
85 |
85 |
80 |
84 |
82 |
79 |
||||
4 ” |
85 |
86 |
86 |
82 |
85 |
83 |
||||||
5 ” |
85 |
87 |
83 |
86 |
||||||||
6” |
85 |
83 |
||||||||||
1 ” |
57 |
57 |
61 |
63 |
61 |
60 |
56 |
58 |
58 |
60 |
54 |
52 |
2” |
65 |
66 |
67 |
69 |
68 |
67 |
69 |
69 |
69 |
63 |
||
3 „ |
70 |
69 |
70 |
72 |
72 |
73 |
73 |
72 |
||||
4» |
70 |
70 |
70 |
74 |
74 |
74 |
||||||
5” |
71 |
71 |
75 |
75 |
||||||||
6” |
71 |
75 |
||||||||||
1 ” |
78 |
76 |
77 |
80 |
76 |
82 |
73 |
71 |
71 |
72 |
68 |
66 |
2” |
83 |
81 |
82 |
84 |
84 |
82 |
80 |
80 |
79 |
77 |
||
3 ” |
86 |
85 |
84 |
85 |
85 |
83 |
82 |
83 |
||||
4 ” |
87 |
86 |
85 |
87 |
85 |
84 |
||||||
5 ” |
88 |
87 |
88 |
86 |
||||||||
6” |
88 |
88 |
||||||||||
1 ” |
52 |
51 |
53 |
54 |
56 |
55 |
46 |
46 |
47 |
45 |
43 |
41 |
2 ” |
61 |
61 |
62 |
63 |
63 |
59 |
60 |
59 |
56 |
52 |
||
3 ” |
66 |
65 |
67 |
67 |
65 |
65 |
63 |
60 |
||||
4 .. |
68 |
68 |
69 |
68 |
67 |
65 |
||||||
5 ” |
71 |
69 |
69 |
68 |
||||||||
6” |
71 |
69 |
||||||||||
1 ” |
74 |
73 |
73 |
73 |
75 |
76 |
71 |
73 |
73 |
73 |
71 |
71 |
2” |
79 |
79 |
77 |
77 |
79 |
78 |
80 |
78 |
78 |
77 |
||
3 ” |
81 |
81 |
79 |
79 |
81 |
82 |
81 |
80 |
||||
4 ” |
81 |
81 |
79 |
81 |
82 |
81 |
||||||
5 |
82 |
81 |
82 |
83 |
||||||||
6” |
82 |
82 |
||||||||||
1 ” |
77 |
78 |
77 |
79 |
80 |
81 |
74 |
76 |
79 |
79 |
78 |
78 |
2” |
82 |
86 |
83 |
82 |
83 |
81 |
84 |
85 |
85 |
82 |
||
3 ” |
85 |
88 |
85 |
84 |
85 |
87 |
88 |
87 |
||||
4 » |
86 |
88 |
85 |
86 |
88 |
89 |
||||||
5 ” |
86 |
89 |
86 |
88 |
||||||||
6” |
86 |
86 |
||||||||||
1 ” |
73 |
75 |
75 |
75 |
76 |
76 |
72 |
74 |
73 |
71 |
69 |
67 |
2” |
79 |
80 |
80 |
79 |
81 |
80 |
82 |
80 |
77 |
76 |
||
3” |
81 |
81 |
81 |
81 |
82 |
84 |
83 |
81 |
4 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr. 3
50
Län
Guldna poster i % av rest
förda
efter avdrag för
avkortade
Levererat belopp i % av
restfört efter avdrag för
avkortat
K65 |
K66 |
K67 |
K68 |
K69 |
K70 |
K65 |
K66 |
K67 |
K68 |
K69 |
K70 |
||
Efter 4 år |
81 |
82 |
82 |
83 |
85 |
84 |
|||||||
»* |
5” |
81 |
82 |
84 |
86 |
||||||||
»* |
6” |
81 |
84 |
||||||||||
»» |
1 ” |
66 |
68 |
71 |
73 |
75 |
76 |
62 |
66 |
70 |
72 |
74 |
71 |
»* |
2” |
73 |
75 |
76 |
76 |
79 |
73 |
74 |
77 |
77 |
79 |
||
»t |
3 ” |
75 |
77 |
77 |
78 |
76 |
77 |
80 |
79 |
||||
»* |
4” |
76 |
77 |
78 |
77 |
78 |
80 |
||||||
M |
5 ” |
76 |
77 |
77 |
78 |
||||||||
» |
6” |
76 |
78 |
||||||||||
»» |
1 ” |
64 |
68 |
69 |
70 |
71 |
72 |
59 |
65 |
64 |
67 |
64 |
63 |
»* |
2” |
72 |
74 |
76 |
75 |
76 |
69 |
74 |
73 |
74 |
72 |
||
*» |
3 ” |
75 |
77 |
78 |
77 |
74 |
78 |
76 |
77 |
||||
** |
4” |
77 |
79 |
79 |
76 |
79 |
77 |
||||||
»* |
5 ” |
78 |
79 |
77 |
80 |
||||||||
** |
6” |
78 |
78 |
||||||||||
t» |
1 ” |
65 |
70 |
72 |
75 |
77 |
78 |
57 |
65 |
65 |
70 |
70 |
71 |
»* |
2” |
73 |
77 |
78 |
80 |
82 |
70 |
77 |
77 |
79 |
78 |
||
»» |
3 ” |
77 |
80 |
81 |
81 |
77 |
82 |
82 |
82 |
||||
»» |
4” |
78 |
81 |
81 |
80 |
85 |
83 |
||||||
** |
5” |
79 |
82 |
82 |
86 |
||||||||
** |
6” |
80 |
82 |
||||||||||
♦ * |
1 ” |
66 |
66 |
67 |
71 |
75 |
76 |
61 |
65 |
66 |
69 |
71 |
69 |
** |
2” |
73 |
72 |
74 |
76 |
79 |
73 |
75 |
75 |
77 |
78 |
||
»• |
3 ” |
76 |
77 |
77 |
78 |
79 |
80 |
79 |
79 |
||||
»» |
4” |
77 |
77 |
77 |
81 |
82 |
81 |
||||||
** |
5 ” |
78 |
78 |
81 |
82 |
||||||||
** |
6” |
78 |
82 |
||||||||||
** |
1 ” |
72 |
72 |
72 |
74 |
76 |
73 |
70 |
69 |
68 |
71 |
68 |
66 |
*» |
2” |
77 |
78 |
77 |
79 |
80 |
78 |
78 |
78 |
78 |
74 |
||
>» |
3 ” |
79 |
80 |
79 |
81 |
82 |
82 |
81 |
80 |
||||
*» |
4” |
80 |
80 |
79 |
83 |
83 |
82 |
||||||
»* |
5” |
80 |
80 |
83 |
83 |
||||||||
•• |
6” |
80 |
83 |
||||||||||
•» |
1 ” |
83 |
84 |
84 |
86 |
85 |
85 |
79 |
80 |
80 |
78 |
75 |
71 |
♦ * |
2 ” |
88 |
88 |
88 |
89 |
89 |
87 |
85 |
86 |
82 |
79 |
||
** |
3 ” |
90 |
90 |
89 |
90 |
89 |
87 |
89 |
84 |
||||
»* |
4” |
90 |
90 |
90 |
90 |
88 |
89 |
||||||
*» |
5” |
91 |
91 |
91 |
89 |
||||||||
** |
6” |
91 |
91 |
||||||||||
9* |
1 ” |
77 |
79 |
80 |
81 |
81 |
82 |
78 |
77 |
77 |
77 |
78 |
76 |
99 |
2” |
83 |
84 |
84 |
85 |
86 |
85 |
84 |
85 |
83 |
83 |
||
99 |
3 ” |
87 |
86 |
86 |
86 |
87 |
86 |
87 |
85 |
||||
99 |
4” |
88 |
87 |
87 |
88 |
87 |
88 |
||||||
99 |
5 ” |
88 |
87 |
89 |
87 |
||||||||
99 |
6” |
88 |
89 |
||||||||||
99 |
1 ” |
67 |
66 |
71 |
71 |
73 |
75 |
70 |
68 |
71 |
72 |
71 |
71 |
99 |
2” |
76 |
74 |
76 |
77 |
80 |
79 |
76 |
79 |
80 |
78 |
||
99 |
3” |
78 |
77 |
79 |
79 |
83 |
80 |
82 |
82 |
||||
99 |
4 ” |
79 |
78 |
80 |
85 |
83 |
83 |
||||||
99 |
5 ” |
80 |
78 |
85 |
84 |
||||||||
99 |
6” |
80 |
85 |
örebro
Västmanlands
Kopparbergs
Gävleborgs
Västernorrlands
Jämtlands
Västerbottens
Norrbottens
51
Län
Guldna poster i % av restförda
efter avdrag för
avkortade
Levererat belopp i % av
restfört efter avdrag för
avkortat
Hela riket
K65 K66 K67 K68 K69 K70 |
K65 |
K66 |
K67 |
K68 |
K69 K70 |
|
Efter 1 år |
57 |
58 |
56 |
57 |
56 55 |
|
.. 2 ** |
67 |
68 |
66 |
66 |
64 |
|
II ^ ** |
— — — — |
72 |
72 |
71 |
70 |
|
•* 4 ** |
— — — |
74 |
75 |
73 |
||
n ^ ♦» |
— — |
75 |
76 |
|||
6 ” |
— |
76 |
52
Tabell 5. Restindrivningen under år 1971.
Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att
1 januari indriva
Stockholms län |
|
Danderyd |
34 772 022 |
Handen |
20 327 787 |
Huddinge |
23 652 703 |
Nacka |
15 410 976 |
Norrtälje |
8 139 692 |
Sollentuna |
31 489 837 |
Solna |
26 345 823 |
Stockholm |
375 778 352 |
Södertälje |
19 779 404 |
Uppsala län |
|
Uppsala |
27 781 702 |
Södermanlands län |
|
Eskilstuna |
11 267 209 |
Katrineholm |
5 366 863 |
Nyköping |
5 032 534 |
Östergötlands län |
|
Linköping |
11 263 998 |
Motala |
7 562 408 |
Norrköping |
13 006 311 |
Jönköpings län |
|
Eksjö |
17 356 360 |
Jönköping |
14 418 132 |
Värnamo |
8 525 702 |
Kronobergs län |
|
Växjö |
19 645 112 |
Kalmar län |
|
Kalmar |
9 686 022 |
Oskarshamn |
7 018 424 |
Västervik |
7 798 874 |
Gotlands län |
|
Visby |
5 316 421 |
Blekinge län |
|
Karlshamn |
9 998 364 |
Karlskrona |
11 320 092 |
Kristianstads lån |
|
Hässleholm |
10 038 632 |
Kristianstad |
22 052 645 |
Ängelholm |
8 848 580 |
Malmöhus län |
|
Eslöv |
6 187 377 |
Helsingborg |
28 163 509 |
Landskrona |
5 672 903 |
Lund |
12 700 031 |
Malmö |
73 676 027 |
Trelleborg |
5 639 107 |
Ystad |
7 063 037 |
42 440 530 24 719 319 25 689 396 381 528 217 |
9 235 180 5 198 744 4 354 987 3 064 528 6 524 558 5 882 976 4 720 089 |
67 977 372 |
35 075 806 |
5 607 134 |
57 250 374 |
19 413 621 |
4 390 987 |
26 289 843 |
17 606 225 |
3 366 374 2 331 726 3 391 268 |
25 503 849 |
20 280 255 |
3 705 802 |
33 930 813 |
27 109 850 |
3 504]613 |
43 250 349 |
17 284 072 |
2 289 364 |
24 680 730 |
8 429 924 |
7343293 |
13 012 052 |
13 662 753 |
2j242 621 f |
21 418 496 |
14 869 970 |
1 963 693 2 084 987 |
22 944 909 23 895 646 |
9 143 801 |
u 1 560 064 1 575 820 2 165 531 993 385 |
[f 13 771 114 13 206 150 162 530 618 14 867 149 |
53
Avskrivet % Levererat % Utestående %
31 december
5 968 308 8,8
6 493 505 16,3
4183 839 9,3
3 963 396 12,5
1 561 173 9,4
5 617 388 9,4
6 166 457 11,8
113 213 913 17,3
4 440 306 11,8
6 258 521 10,9
2 563 720 9,7
972 172 7,6
1 155 119 7,6
3 376 986 13,3
1 185 824 6,1
3 552 786 10,2
2 569 568 7,6
2 326 327 7,2
2 509 586 13,2
2 931 694 6,8
2 089 207 8,5
1 307 956 7,8
1 912 646 9,9
1 062 813 8,2
2 909 274 13,6
2 577 876 10,8
2 362 143 10,3
3 905 529 9,3
2 120 353 8,9
851 360 6,2
4 782 847 8,1
1 073 737 8,1
1 536 622 5,7
12 827 265 7,9
962 136 7,9
1 526 213 10,3
20 644 292 30,4
9 082 877 22,8
10189 427 22,6
7 232 754 22,8
5 556 759 33,7
12 814 871 21,4
12 324 978 23,7
129 983 324 19,8
10 043 413 26,6
19 813 995 34,6
9 880 350 37,6
5 116 427 39,9
6 733 471 44,1
9 954 939 39,0
8 583 859 44,1
14 335 309 41,2
9 782 604 28,8
10 275 714 31,7
6 786 643 35,8
13 600 019 31,4
10 269 949 41,6
6 310 573 37,9
7 788 599 40,1
5 868 816 45,1
7 073 099 33,0
7 664 035 32,2
8 922 100 38,9
14 094 897 33,7
10 175 479 42,6
5 778 882 42,0
14 107 972 23,8
4 663 486 35,3
8 443 418 31,0
31 588 473 19,4
3 355 937 27,7
6 362 958 42,8
41 364 772 60,8
24 271 979 60,9
30 613 845 68,1
20 570 488 64,7
9 386 701 56,9
41 470 164 69,2
33 546 848 64,5
412 815 724 62,9
23 210 790 61,6
31 177 858 54,5
13 845 773 52,7
6 732 692 52,5
7 364 897 48,3
12171 923 47,7
9 709 106 49,8
16 894 153 48,6
21 578 640 63,6
19 804 035 61,1
9 670 119 51,0
26 718 635 61,8
12 321 575 49,9
9 036 371 54,3
9 701 146 50,0
6 080 423 46,7
11 436 122 53,4
13 546 936 57,0
11 660 666 50,8
23 871 932 57,0
11 599 813 48,5
7 140 873 51,8
40 268 694 68,1
7 468 925 56,6
17 221 210 63,3
118 114 879 72,7
7 800 611 64,4
6 977 977 46,9
54
Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att
1 januari indriva
Hallands län Halmstad Varberg |
11 531 692 12 253 889 |
15 542 733 |
2 084 973 |
24 989 452 |
Göteborgs och Bohus län Göteborg Uddevalla |
161 456 034 |
156 615 102 |
35 683 657 |
282 387 479 |
Alvsborgs län Alingsås Borås Trollhättan Vänersborg |
5 004 996 4 548 699 5 477 383 |
11 352 073 12 591 403 |
2 619 515 1 607 856 2 005 638 |
13 737 554 |
Skaraborgs lån Falköping Lidköping Mariestad Skövde |
3 521 210 4 924 701 |
8 200 215 |
734 354 |
10 987 071 |
Värmlands lån Arvika Karlstad Kristinehamn Sunne |
4 792 622 5 434 783 |
11 300 907 6 791 507 |
1 787 876 |
14 305 653 |
Örebro län Hallsberg Karlskoga Lindesberg örebro |
4 571 855 |
8 886 804 |
1 589 507 |
11 869 152 |
Västmanlands län Köping Västerås |
7 662 402 |
10 769 974 |
1 211 606 |
17 220 770 |
Kopparbergs län Avesta Borlänge Falun Ludvika Mora |
6 353 168 |
5 976 137 12 632 052 13 769 917 |
1 242 531 |
11 086 774 6 625 705 12 573 104 |
Gävleborgs län Gävle Hudiksvall Sandviken Söderhamn |
12 587 998 |
16 354 866 |
2 243 593 1 913 119 2 030 303 |
26 699 271 |
Västernorrlands län Härnösand Sollefteå Sundsvall Örnsköldsvik |
4 388 382 |
9 241 589 |
1 155 203 |
12 474 768 |
Jämtlands län |
9 689 257 |
20 533 072 |
2 896 602 |
27 325 727 |
Västerbottens län |
6 124 348 |
6 742 149 |
898 197 |
11 968 300 |
55
Avskrivet |
% |
Levererat |
% |
Utestående |
% |
1 6665936 |
6.7 |
10 073 636 |
40,3 |
13 248 881 |
53,0 |
2 060 727 |
7,5 |
10 150 899 |
36,9 |
15 317 042 |
55,6 |
37 560 671 |
13,3 |
58 742 218 |
20,8 |
186 084 590 |
65,9 |
2 206 275 |
8,0 |
10 193 426 |
37,2 |
15 040 197 |
54,8 |
936 117 |
6,8 |
6 390 647 |
46,5 |
6 410 789 |
46,7 |
5 518 961 |
10,4 |
17 853 078 |
33,7 |
29 591 644 |
55,9 |
547 342 |
4,2 |
6 094 354 |
46,3 |
6 515 737 |
49,5 |
716 475 |
4,5 |
7 372 619 |
45,9 |
7 974 054 |
49,6 |
621 104 |
5,7 |
4 923 762 |
44,8 |
5 442 205 |
49,5 |
1 425 928 |
7,2 |
8 512 860 |
43,1 |
9 803 787 |
49,7 |
972 922 |
6,9 |
5 776 707 |
41,1 |
7 298 915 |
52,0 |
1 754 337 |
9,3 |
8 782 505 |
46,6 |
8 320 872 |
44,1 |
1 333 283 |
9,3 |
5 882 433 |
41,1 |
7 089 937 |
49,6 |
2 904 628 |
8,9 |
12198 965 |
37,4 |
17 512 443 |
53,7 |
921 659 |
7,0 |
4 913 728 |
37,0 |
7 434 697 |
56,0 |
337 366 |
3,7 |
4 865 321 |
53,4 |
3 900 459 |
42,9 |
1 583 546 |
13,3 |
5 302 379 |
44,7 |
4 983 226 |
42,0 |
2 041 757 |
23,3 |
3 080 787 |
35,2 |
3 634 630 |
41,5 |
726453 |
6,4 |
6 122 629 |
54,1 |
4 465 006 |
39,5 |
3 558 666 |
13,8 |
11 456 328 |
44,4 |
10 795 541 |
41,8 |
1 461 311 |
8,5 |
6 326 258 |
36,7 |
9 433 200 |
54,8 |
4 932 258 |
8,6 |
19 687 027 |
34,3 |
32 840 072 |
57,1 |
1 334 356 |
12,0 |
3 692 519 |
33,3 |
6 059 899 |
54,7 |
1 431 693 |
10,1 |
6 285 307 |
44,2 |
6 485 102 |
45,7 |
1 771 358 |
10,6 |
6 444 819 |
38,7 |
8 463 101 |
50,7 |
466 969 |
7,0 |
2 994 453 |
45,2 |
3 164 281 |
47,8 |
395 431 |
3,2 |
5 348 408 |
42,5 |
6 829 264 |
54,3 |
1 712 365 |
6,4 |
10 693 623 |
40,1 |
14 293 281 |
53,5 |
1 711 470 |
12,9 |
7 078J049 |
53,2 |
4 518 500 |
33,9 |
1 191 368 |
9,8 |
5 295 807 |
43,6 |
5 672 275 |
46,6 |
1 705 065 |
11,3 |
6 325 262 |
41,9 |
7 055 503 |
46,8 |
1 352 289 |
10,9 |
5 941 333 |
47,6 |
5 181 145 |
41,5 |
585 682 |
6,5 |
3 081 196 |
34,2 |
5 337 863 |
59,3 |
4 167 053 |
13,0 |
11 077 493 |
34,5 |
16 818 719 |
52,5 |
571 888 |
6,1 |
3 834 098 |
40,8 |
4 999 327 |
53,1 |
1 937 440 |
7,1 |
12 882 105 |
47,1 |
12 506 182 |
45,8 |
729 461 |
6,1 |
4 676 024 |
39,1 |
6 562 814 |
54,8 |
1 417 010 |
10,1 |
6 372 661 |
45,4 |
6 234 282 |
44,5 |
2 243 595 |
9,5 |
8 210 748 |
34,7 |
13 210 380 |
55,8 |
56
Kronofogdedistrikt |
Utestående |
Restfört |
Avkortat |
Belopp att |
Norrbottens län |
4 616 503 |
5 744 969 |
750 548 |
9 610 924 |
Gällivare |
3 936 841 |
5 836 019 |
806 159 |
8 966 701 |
Haparanda |
6 411 664 |
7 302 889 |
1 118 984 |
12 595 569 |
Kiruna |
3 045 074 |
4 748 008 |
544 996 |
7 248 086 |
Luleå |
7 456 549 |
10 840 049 |
1 420 483 |
16876 115 |
Piteå |
4 122 395 |
6 923 184 |
1 479 655 |
9 565 924 |
Hela riket |
1416 124 491 |
1 834 713 874 |
356 804 916 |
2 894 033 449 |
57
Avskrivet |
% |
Levererat |
% |
Utestående |
% |
898 188 |
9,3 |
3 666 741 |
38,2 |
5 045 995 |
52,5 |
736012 |
8,2 |
2 534 676 |
28,3 |
5 696 013 |
63,5 |
915 301 |
7,3 |
4 649 245 |
36,9 |
7 031 021 |
55,8 |
674 840 |
9,3 |
3 198 882 |
44,1 |
3 374 363 |
46,6 |
3 196 122 |
18,9 |
7 140 735 |
42,3 |
6 539 258 |
38,8 |
680 435 |
7,1 |
4 869 625 |
50,9 |
4 015 864 |
42,0 |
332 432 678 |
11,5 |
856 201 073 |
29,6 |
1 705 399 651 |
58,9 |
58
Tabell 6. Indrivningen av särskilt uppdebiterad A-skatt under år 1971.
Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att
1 januari indriva
Stockholms län
Danderyd Handen Huddinge Nacka Norrtälje Sollentuna Solna Stockholm Södertälje |
2 335 102 3 032 962 925 670 4 719 393 |
3 118127 1 424 017 2 448 244 1 082 140 3 381 935 2 644 710 2 173 325 |
121 261 |
5 331 968 4 878 802 5 337 115 6 858 437 |
Uppsala län |
4 505 188 |
2 185 602 |
43 761 |
6 647 029 |
Södermanlands län |
1 590 424 |
1 540 314 |
217 |
3 130 521 |
Östergötlands län |
2 081 875 |
1 181 407 1 776 893 2 593 015 |
18 195 |
3 245 087 4 341 117 |
Jönköpings län |
3 119 384 |
2 045 483 |
13 437 |
5 151 430 |
Kronobergs län |
4 854 697 |
2 737*328 |
15 306 |
7 576 719 |
Kalmar län |
1 947 890 1 210 380 2 034 123 |
1 853 766 2 212 974 |
92 562 |
3 709 094 |
Gotlands län |
912 465 |
1 041 119 |
10 232 |
1 943 352 |
Blekinge län Karlshamn Karlskrona |
1 346 258 |
1 160 716 |
9 413 |
2 506 974 |
Kristianstads län |
1 267 136 |
1 547 408 1 814 414 2 374 531 |
6 907 |
2 807 637 3 860 218 |
Malmöhus län Helsingborg Landskrona Lund Malmö Trelleborg Ystad |
734 782 |
859 926 |
10137 |
1 594 708 2 020 276 3 825 873 2 191 283 |
59
Avskrivet % Levererat % Utestående %
31 december
762 958 14,3
1 506 647 34,0
268 522 5,5
318 469 16,2
97 473 9,3
1 012 858 11,5
890 513 16,7
15 077 374 17,4
934 816 13,6
1 212 674 18,2
361 862 11,6
170 596 8,7
163 662 9,6
591 988 18,3
210 351 7,1
340 509 7,8
532 729 10,4
262 782 6,3
612 307 20,3
727 542 9,6
226 862 6,1
227 923 7,1
503 368 15,5
180 360 9,3
756 283 30,2
660 412 25,1
474 509 16,9
795 342 11,1
452 675 11,7
201481 12,6
906 387 18,7
71 924 3,6
118 956 3,1
787 231 4,8
177 943 8,1
292 764 11,1
2 061 102 38,7
846 802 19,1
1 453 360 29,8
591 203 30,1
261 255 24,9
1 367 540 15,6
1 187 778 22,2
17 155 458 19,9
1 798 445 26,2
1 687 917 25,4
992 407 31,7
669 810 34,1
657 039 38,6
828 829 25,5
953 715 32,1
1 261 285 29,1
877 540 17,0
1 004 682 24,0
614 645 20,4
1 556 135 20,5
1 372 558 37,0
1 081 623 33,4
657 684 20,3
746 356 38,4
848 062 33,8
569 234 21,6
1 063 584 37,9
1 494 262 20,9
1 134651 29,4
563 251 35,3
1 588 135 32,7
519 286 25,7
1 311 223 34,3
4 096 393 24,7
318 553 14,6
1 071 344 40,7
2 507 908 47,0
2 078 442 46,9
3 156 918 64,7
1 054 865 53,7
689 794 65,8
6 390 585 72,9
3 258 824 61,1
54 187 830 62,7
4 125 174 60,2
3 746 437 56,4
1 776 250 56,7
1 124 817 57,2
881 244 51,8
1 824 269 56,2
1 806 393 60,8
2 739 322 63,1
3 741 161 72,6
2 921 855 69,7
1 790 038 59,3
5 293 042 69,9
2 109 673 56,9
1 924 709 59,5
2 086 633 64,2
1 016 635 52,3
902 632 36,0
1 402 013 53,3
1 269 544 45,2
4 875 743 68,0
2 272 890 58,9
829 977 52,1
2 361 852 48,6
1 429 065 70,7
2 395 693 62,6
11 671 740 70,5
1 694 786 77,3
1 270 680 48,2
60
Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att
1 januari indriva
Hallands län Halmstad Varberg |
1 611 330 2 227 387 |
1 378 409 |
50 557 |
2 939 182 3 955 966 |
Göteborgs och Bohus län Göteborg Uddevalla |
18 510 057 |
14 273 277 |
221 846 |
32 561 488 |
Älvsborgs län Alingsås Borås Trollhättan Vänersborg |
1 090 900 |
903 330 |
55 612 |
1 994 230 2 180 538 |
Skaraborgs län Falköping Lidköping Mariestad Skövde |
625 337 |
1 443 017 1 650 937 2 006 921 |
94 786 |
2 068 354 3 106 987 |
Värmlands lån Arvika Karlstad Kristinehamn Sunne |
836 915 |
1 416 238 2 207 691 493 488 |
101 920 20 858 |
2151 233 |
örebro län Hallsberg Karlskoga Lindesberg örebro |
705 834 |
1 311 138 1 469 894 2 122 729 |
14 357 |
2 002 615 3 338 414 |
Västmanlands län Köping Västerås |
1 320137 |
1 281 910 |
18 306 |
2 583 741 |
Kopparbergs län Avesta Borlänge Falun Ludvika Mora |
1 443 383 |
395 084 |
4 419 1 619 2 460 |
1 834 048 1 735 654 2 277 505 1 462 694 |
Gävleborgs län Gävle Hudiksvall Sandviken Söderhamn |
2 984 030 |
1 824 106 |
27 220 |
4 780 916 |
Västernorrlands län Härnösand Sollefteå Sundsvall Örnsköldsvik |
1 613 826 2 070 483 |
1 137 753 |
14 812 |
2 736 767 3 794 035 |
Jämtlands län |
1 248 033 |
1 588 195 |
49 578 |
2 786 650 |
Västerbottens län |
803 015 |
769 768 jr |
10 136 |
1 562 647 |
61
Avskrivet % Levererat % Utestående %
31 december
281 535 9,6 808 475
317 612 8,0 1 326 292
5 482 436 16,9 7 175 419
418 483 11,6 726 313
140 071 7,0 520 070
1 686 667 20,5 1 670 670
2 420 0,1 812 321
155 560 6,8 628 687
94 968 4.6 659 549
420 807 13,6 892 622
196 942 5,4 757 932
479 860 16,2 1 129 098
861 257 40,0 607 199
483 094 12,7 1 474 529
35 314 2,0 665 905
22 558 2,5 483 264
360 846 18,0 912 062
790 497 61,2 251 191
140 791 8,0 902 434
760 682 22,8 1 175 136
! 244 027 9,5 940 924
525 593 6,0 2 776 041
302 368 16,5 342 276
336 569 19,4 726 522
261 105 11,4 730 402
8 111 1,7 237 253
20 232 1,4 639 689
[172 369 3,6 1 733 346
343 951 25,7 488 206
140 571 11,2 531 350
171 706 11,4 655 952
711 831 26,0 598 655
19 851 1,7 129 386
973 412 25,7 1 219 815
[43 789 5,8 279 025
136 730 4,9 768 465
92 757 5,9 615 880
232 428 14,6 470 218
262 576 5,8 644 496
27.5 1 849 171 62,9
33.5 2 312 061 58,5
22.0 19 903 633 61,1
20.1 2 472 076 68,3
26,1 1 334 089 66,9
20.3 4 865 270 59,2
37.3 1 365 796 62,6
27,6 1 495 646 65,6
31.9 1 313 836 63,5
28,7 1 793 558 57,7
20.9 2 668 069 73,7
38,0 1 361 861 45,8
28.2 682 775 31,8
38,7 1 853 742 48,6
37.3 1 082 670 60,7
53,0 406149 44,5
45,6 729 707 36,4
19,5 248 698 19,3
51.1 723 794 40,9
35.2 1 402 595 42,0
36.4 1 398 789 54,1
31.4 5533 745 62,6
18,7 1 189 405 64,8
41,9 672 563 38,7
32,1 1 285 997 56,5
49.6 232 551 48,7
43.7 802 772 54,9
36.3 2 875 200 60,1
36,5 506 216 37,8
42,2 586 346 46,6
43.4 681 779 45,2
21,9 1 426 281 52,1
11.0 1 025 940 87,3
32.1 1 600 807 42,2
36,7 436 521 57,5
27,6 1 881 455 67,5
39.4 854 010 54,7
29.4 895 281 56,0
14.1 3 644 083 80,1
62
Kronofogdedistrikt |
Utestående |
Restfört |
Avkortat |
Belopp att |
Norrbottens län |
||||
Boden |
858 059 |
628 170 |
705 |
1 485 524 |
Gällivare |
470 288 |
776 280 |
— |
1 246 568 |
Haparanda |
906 206 |
397 106 |
16 960 |
1 286 352 |
Kiruna |
381 667 |
442 448 |
556 |
823 559 |
Luleå |
1 865 439 |
940 011 |
6 033 |
2 799 417 |
Piteå |
546 709 |
527 371 |
4 998 |
1 069 082 |
Hela riket |
205 527 299 |
173 692321 |
3 lil 057 |
376 108 563 |
63
Avskrivet |
% |
Levererat |
% |
Utestående |
% |
206 579 |
13,9 |
381 739 |
25,7 |
897 205 |
60,4 |
156 613 |
12,6 |
147 091 |
11,8 |
942 864 |
75,6 |
131 863 |
10,2 |
194 080 |
15,1 |
960 409 |
74,7 |
88 085 |
10,7 |
314 092 |
38,1 |
421 382 |
51,2 |
1 277 523 |
45,6 |
780 790 |
27,9 |
741 104 |
26,5 |
40 996 |
3,8 |
435 115 |
40,7 |
592 969 |
55,5 |
52 925 087 |
14,1 |
96 623 122 |
25,7 |
226 560 303 |
60,2 |
64
Tabell 7. Indrivaingen av mervärdeskatt under är 1971.
Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att
1 januari indriva
Stockholms lån
Danderyd Handen Huddinge Nacka Norrtälje Sollentuna Solna Stockholm Södertälje |
1 797 758 1 247 255 2 126 411 586 938 |
4 696 709 2 926 900 3 738 863 1 848 339 2 494 096 5 034 737 4 956 962 3 616 634 |
887 525 |
5 606 942 3 447 974 4 013 804 2 607 874 5 512 291 6 532 207 3 343 487 |
Uppsala län |
2 558 222 |
3 274 255 |
493 231 |
5 339 246 |
Södermanlands län |
972 968 |
2 343 456 |
439 346 223 973 |
2 877 078 1 665 174 2 013 668 |
Östergötlands län |
1 187 675 |
2 511 535 |
442 391 |
3 256 819 3 383 033 4 169 521 |
Jönköpings län |
2 292 122 |
3 200 354 |
969 070 |
4 523 406 |
Kronobergs län |
2 533 596 |
4130 459 |
707 263 |
5 956 792 |
Kalmar län |
1 183 758 |
2 812185 |
309 736 |
3 686 207 |
Gotlands län |
739 287 |
1 393 487 |
147 375 |
1 985 399 |
Blekinge lån Karlshamn Karlskrona |
1191 098 |
1 978 830 2 065 307 |
569 489 |
2 600 439 |
Kristianstads lån |
932144 |
2 120 188 |
350 081 |
2 702 251 3 407 512 |
Malmöhus län Helsingborg Landskrona Lund Malmö Trelleborg Ystad |
400 241 |
1 490 830 |
189 327 |
1 701 744 1 962 466 2 626 870 1 671 586 |
65
Avskrivet % Levererat % Utestående %
31 december
137 496 2,4
130 143 3,8
113 706 2,8
59 686 2,6
173 747 6,7
506 386 9,2
541 717 8,3
5 824 497 10,0
138 082 4,1
200 257 3,7
123 417 4,3
88 388 5,3
135 454 6,7
51,008 1,6
317 304 7,0
243 498 7,4
115 341 3,1
191010 8,5
87 381 3,7
32 686 1,6
169 624 6,5
241 492 9,2
189 450 7,0
547 929 10,3
42 017 1,2
116 580 6,8
152 495 2,9
93 624 4,8
4 800 0,2
700 934 5,2
163 662 9,8
156 688 7,9
739 398 13,2
559 854 16,2
607 288 15,1
423 263 18,7
511 353 19,6
831 221 15,1
1 076 380 16,5
8 656196 14,8
797 525 23,9
1 387 194 26,0
1 054 782 36,7
534 697 32,1
781 747 38,8
1 516 869 46,6
1 320 904 39,0
1 585 560 38,0
1 289 361 28,5
1 059 155 24,2
932 679 28,1
1 728 223 29,0
1 237 355 33,6
786 638 35,1
909 578 38,0
941 136 47,4
734 167 28,2
710 461 26,9
1 277 478 47,3
1 753 964 32,9
1 370 681 40,2
586 307 34,5
927 836 17,4
423 698 21,6
469 118 17,8
1 616 505 12,1
221 771 13,3
665 155 33,3
4 730 048 84,4
2 757 977 80,0
3 292 809 82,1
1 780 468 78,7
1 922 774 73,7
4174 683 75,7
4 914 109 75,2
43 892 411 75,2
2 407 879 72,0
3 751 793 70,3
1 698 879 59,0
1 042 088 62,6
1 096 466 54,5
1 688 941 51,8
2 062 129 61,0
2 583 961 62,0
2 916 739 64,5
3 320 832 75,8
2 137 285 64,5
4 228 568 71,0
2 333 510 63,3
1 263 997 56,4
1 395 681 58,3
1 011 577 51,0
1 696 648 65,3
1 687 238 63,9
1 235 322 45,7
3 034 403 56,8
1 994 813 58,6
998 857 58,7
4 249 790 79,7
1 445 143 73,6
2 152 952 82,0
11 059 970 82,7
1 286 152 76,9
1 174 951 58,8
5 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr. 3
66
Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att
1 januari indriva
Hallands lån Halmstad Varberg |
1 398 738 2 078 624 |
2 307 119 |
399 518 |
3 306 339 |
Göteborgs och Bohus län Göteborg Uddevalla |
7 145 413 |
11 313 243 |
1 518 216 |
16 940 440 |
Älvsborgs län Alingsås Borås Trollhättan Vänersborg |
476 423 |
1 853 302 1 049 368 2 682 993 |
291 519 |
2 038 206 3 195 432 |
Skaraborgs län Falköping Lidköping Mariestad Skövde |
471 968 |
1 589 294 1 401 372 2 304 803 |
132 036 |
1 929 226 2 601 397 2 065 081 3 237 822 |
Värmlands län Arvika Karlstad Kristinehamn Sunne |
591 315 |
1 866 356 |
262 301 |
2 195 370 |
Örebro län Hallsberg Karlskoga Lindesberg örebro |
295 778 |
1 368 059 1 344 392 2 737 861 |
80 519 |
1 583 318 |
Västmanlands län Köping Västerås |
661 792 |
1 815 770 |
174 303 |
2 303 259 |
Kopparbergs län Avesta Borlänge Falun Ludvika Mora |
639 070 |
1 065 785 |
282 961 |
1 421 894 1 670 740 2 494 322 2 110 440 |
Gävleborgs län Gävle Hudiksvall Sandviken Söderhamn |
1 616 948 |
2 122 183 |
539 255 |
3 199 876 1 255 795 2 134 002 |
Västernorrlands län Härnösand Sollefteå Sundsvall Örnsköldsvik |
218 393 |
977 671 |
181 854 |
1014 210 |
Jämtlands län |
940 064 |
3 629 121 |
474 395 |
4 094 790 |
Västerbottens län |
946 278 |
1 055 749 1 699 278 2 508 159 |
218 768 |
1 783 259 2 252 233 |
67
Avskrivet % Levererat % Utestående %
31 december
162 571
196 135
4,9
5,2
1 012 804
1 161 750
30,6
31,1
2 130 964
2 382 738
64,5
63,7
685 110
4,0
2 704 802
389 798
16,0
26,2
13 550 526
1 097 706
80,0
73,8
116 033
1,6
827 065
1 894 702
565 202
1 155 360
40,6
25.8
40.9
36,2
1 211 140
5 324 300
815 643
2 040 071
59,4
72,6
59,1
63,8
59 715
64 324
172 410
259 059
3,1
2,5
8,4
8,0
904 481
990 702
745 816
1 621 520
46,9
38.1
36.1
50.1
965 029
1 546 371
1 146 854
1 357 241
50,0
59.4
55.5
41,9
5 000
5 480
14 912
0,2
0,1
1,4
807 409
1 616 339
487 423
470 011
36,8
35,1
25,6
42,5
1 382 960
2 984 250
1 417 205
620 161
63.0
64,8
74,4
56.1
194 990
116471
71 737
314 064
12.3
11.3
4,7
10,0
663 315
349 097
580 638
1 231 129
41,9
33,7
37,6
39,1
725 012
568 471
890 092
1 604 089
45.8
55,0
57,7
50.9
89 442
261 195
3,9
3,2
810 465
2 459 416
35,2
29,7
1 403 351
5 551 271
60,9
67,1
lil 837
122 364
306 938
32 250
12 500
7,9
7.3
12,3
3.4
0,6
471 948
526 204
555 324
401 992
830 131
33.2
31,5
22.3
41,8
39.3
838 108
1 022171
1 632 058
527 lil
1 267 808
58,9
61,2
65,4
54,8
60,1
160 113
308 891
90 213
349 792
5,0
14,7
7,2
16,4
1 170 143
873 372
423 867
796 423
36.6
41.7
33.7
37,3
1 869 620
915 184
741 715
987 786
58,4
43,6
59,1
46,3
20 464
115 706
2,0
4,8
566 693
227 362
794 860
218 137
55,9
37,1
33,0
27,5
427 053
386 218
1 500 347
575 606
42.1
62,9
62.2
72,5
122 062
3,0
1 989 382
48,6
1 983 345
48,4
22 690
69 767
104 868
1,3
3.1
3,6
548 689
944 135
1 118 361
30.8
41.9
38,1
1 211 879
1 238 330
1 712 368
67,9
55,0
58,3
68
Kronofogdedistrikt |
Utestående |
Restfört |
Avkortat |
Belopp att |
Norrbottens län |
||||
Boden |
557 644 |
1 025 310 |
249 692 |
1 333 262 |
Gällivare |
540 834 |
1 112 331 |
267 874 |
1 385 291 |
Haparanda |
767 106 |
1 498 384 |
398 518 |
1 866 972 |
Kiruna |
486 836 |
943 752 |
113 932 |
1 316 656 |
Luleå |
782 350 |
1 425 683 |
432 530 |
1 775 503 |
Piteå |
571 093 |
1 157 930 |
397 885 |
1 331 138 |
Hela riket |
110 174 060 |
239 709 898 |
42 439 721 |
307 444 237 |
69
Avskrivet |
% |
Levererat |
% |
Utestående |
% |
74 807 |
5,6 |
425 294 |
31,9 |
833 160 |
62,5 |
58 728 |
4,2 |
221 050 |
16,0 |
1 105 513 |
79,8 |
22 579 |
1,2 |
695 783 |
37,3 |
1 148 609 |
61,5 |
17 780 |
1,3 |
525 046 |
39,9 |
773 829 |
58,8 |
146 441 |
8,3 |
604 074 |
34,0 |
1 024 987 |
57,7 |
90 443 |
6,8 |
598 540 |
45,0 |
642 155 |
48,2 |
16 940 380 |
5,5 |
81 001 551 |
26,4 |
209 502 248 |
68,1 |
70
Tabell 8. Indrivningen av arbetsgivaravgifter m. m. under år 1971.
Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att
1 januari indriva
Stockholms län
Danderyd Handen Huddinge Nacka Norrtälje Sollentuna Solna Stockholm Södertälje |
2 878 785 1 895 531 3 669 264 2 593 133 2 364 559 |
5 792 780 1 731 346 70 867 968 2 233 519 |
1 466 061 |
7 205 504 3 672 285 4 197 300 5 811 967 4 139 795 |
Uppsala län |
3 744 466 |
6 541 277 |
667 522 |
9 618 221 |
Södermanlands län |
1 224 149 |
3 150 895 |
481 080 |
3 893 964 |
Östergötlands län |
2 052 729 |
3 736 812 2 611 707 3 572 806 |
915 896 |
4 873 645 3 376 819 4 331 611 |
Jönköpings län |
2 620 549 1 431 268 2 041 318 |
5 329 102 |
1 428 202 |
6 521 449 |
Kronobergs län |
3 519 805 |
6 828 748 |
734 261 |
9 614 292 |
Kalmar län |
1 406 709 |
3 646 620 |
523 073 |
4 530 256 2 769 113 3 808 721 |
Gotlands län |
855 243 |
1 172 389 |
175 591 |
1 852 041 |
Blekinge lån Karlshamn Karlskrona |
1 337 800 |
2 713 818 |
536 724 |
3 514 894 |
Kristianstads län |
1 338 387 |
2 791 177 3 248 506 |
554132 |
3 575 432 4 286 392 |
Malmöhus lån Helsingborg Landskrona Lund Malmö Trelleborg Ystad |
768 521 |
1 730 269 1 623 559 2 376 633 1 189 658 |
553 280 |
1 945 510 2 429 530 3 795 271 1 799 809 2 205 372 |
71
Avskrivet % Levererat % Utestående
31 december
866 888 |
12,0 |
1 864 092 |
25,9 |
4 474 523 |
62,1 |
704 305 |
19,2 |
866 281 |
23,6 |
2101 697 |
57,2 |
204 593 |
4,9 |
1 056 354 |
25,2 |
2 936 352 |
69,9 |
341 605 |
13,8 |
778 783 |
31,4 |
1 361 326 |
54,8 |
253 791 |
10,6 |
784 074 |
32,6 |
1 364 491 |
56,8 |
497150 |
7,7 |
1 301 804 |
20,0 |
4 702 486 |
72,3 |
648 865 |
11.2 |
1 257 847 |
21,6 |
3 905 255 |
67.2 |
171 981 |
15,5 |
19 626 962 |
27,2 |
41 407 480 |
57,3 |
876 541 |
21,2 |
1 047 380 |
25,3 |
2 215 873 |
53,5 |
157 950 |
12,0 |
3 805 866 |
39,6 |
4 654 404 |
48,4 |
424 349 |
10,9 |
1 408 293 |
36,2 |
2 061 322 |
52,9 |
166 696 |
6,4 |
1 008 705 |
38,4 |
1 448 721 |
55,2 |
160 694 |
7,4 |
821 147 |
37,7 |
1 193 708 |
54,9 |
501 482 |
10,3 |
1 948 498 |
40,0 |
2 423 664 |
49,7 |
128 372 |
3,8 |
1 542 856 |
45,7 |
1 705 590 |
50,5 |
318 652 |
7,4 |
1 781 200 |
41,1 |
2 231 759 |
51,5 |
561 075 |
8,6 |
1 652 739 |
25,3 |
4 307 633 |
66,1 |
177 678 |
3,6 |
1 453 448 |
29,1 |
3 364 209 |
67,3 |
010 340 |
23,1 |
1 235 216 |
28,3 |
2 125 606 |
48,6 |
967 526 |
10,1 |
2 450 759 |
25,5 |
6196 006 |
64,4 |
303 019 |
6,7 |
1 376 527 |
30,4 |
2 850 709 |
62.9 |
207 423 |
7,5 |
1 092 592 |
39,5 |
1 469 098 |
53,0 |
584 425 |
15,4 |
1 139 382 |
29,9 |
2 084 913 |
54,7 |
141 555 |
7,6 |
583 617 |
31,5 |
1 126 869 |
60,9 |
394 206 |
11,2 |
1 013 188 |
28,8 |
2 107 499 |
60,0 |
337 901 |
9,8 |
1 149 614 |
33,3 |
1 959 945 |
56,9 |
579 710 |
16,2 |
1 662 875 |
46,5 |
1 332 845 |
37,3 |
506 107 |
7,7 |
2 016 408 |
30,6 |
4 059 302 |
61,7 |
285 839 |
6,7 |
1 462 923 |
34,1 |
2 537 629 |
59,2 |
75 206 |
3,9 |
922 116 |
47,4 |
948 187 |
48,7 |
557 403 |
8,8 |
1 973 652 |
31,0 |
3 831 950 |
60,2 |
296 285 |
12,2 |
1 007 321 |
41,5 |
1 125 923 |
46,3 |
117 143 |
3,1 |
779 243 |
20,5 |
2 898 884 |
76,4 |
979 421 |
4,3 |
4 000 263 |
17,6 |
17 808 257 |
78,1 |
98 386 |
5,5 |
514 196 |
28,6 |
1 187 227 |
65,9 |
276 907 |
12,5 |
870155 |
39,5 |
1 058 309 |
48,0 |
72
Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att
1 januari indriva
Halland lån Halmstad Varberg |
1 522 838 |
2 950 127 3 212 299 |
478 925 |
3 994 040 |
Göteborgs och Bohus län Göteborg Uddevalla |
16 745 046 |
22 109 301 |
5 479 707 |
33 374 640 |
Älvsborgs lån Alingsås Borås Trollhättan Vänersborg |
687 787 |
2 323 508 1 470 697 2 382 994 |
810 453 |
2 200 842 1 898 490 2 616 891 |
Skaraborgs län Falköping Lidköping Mariestad Skövde |
542 485 |
1 279 611 2 674 920 |
161 872 |
1 660 224 2 717 651 3 799 762 |
Värmlands län Arvika Karlstad Kristinehamn Sunne |
785 713 |
1 912 238 |
428 975 |
2 268 976 |
Örebro län Hallsberg Karlskoga Lindesberg örebro |
592 220 |
1 650 425 |
506 924 |
1 735 721 |
Västmanlands lån Köping Västerås |
969 315 |
1 485 554 |
183 609 |
2 271 260 |
Kopparbergs län Avesta Borlänge Falun Ludvika Mora |
1 219 683 |
1 295 683 |
187 349 |
2 328 017 |
Gävleborgs län Gävle Hudiksvall Sandviken Söderhamn |
1 228 281 |
2 752 772 |
494 707 |
3 486 346 1 439 419 2 239 958 |
Västernorrlands lån Härnösand Sollefteå Sundsvall Örnsköldsvik |
527 949 |
2 075 104 3 463 782 |
422 026 |
2181027 |
Jämtlands län |
712 892 |
3 512 675 |
846 705 |
3 378 862 |
Västerbottens län |
834 373 |
1 186 670 |
276 405 |
1 744 638 2 258 063 |
73
ivskrivet |
% |
Levererat |
% |
Utestående |
% |
398 603 |
10,0 |
1 491 830 |
37,3 |
2 103 607 |
52,7 |
367 952 |
8,9 |
1 294 012 |
31,3 |
2 473 526 |
59,8 |
2 957 752 |
8,9 |
8 312 080 |
24,9 |
22 104 806 |
66,2 |
413 551 |
9,9 |
1 239 913 |
29,7 |
2 521 986 |
60,4 |
169 885 |
7,7 |
945 575 |
43,0 |
1 085 382 |
49,3 |
844 701 |
8,3 |
2 985 581 |
29,4 |
6 330 923 |
62,3 |
24 861 |
1,3 |
1 122 412 |
59,1 |
751 216 |
39,6 |
70 610 |
2,7 |
1 025 183 |
39,2 |
1 521 096 |
58,1 |
134 513 |
8,1 |
712396 |
42,9 |
813 315 |
49,0 |
482 395 |
13,9 |
1 366 646 |
39,2 |
1 634 501 |
46,9 |
197 205 |
7,3 |
726 395 |
26,7 |
1 794 050 |
66,0 |
341 617 |
9,0 |
1 688 333 |
44,4 |
1 769 811 |
46,6 |
128 603 |
5,7 |
759 214 |
33,4 |
1 381 158 |
60,9 |
462 723 |
9,9 |
1 769 720 |
37,8 |
2 453 889 |
52,3 |
100 369 |
6,3 |
599 456 |
37,6 |
893 199 |
56,1 |
36 604 |
2,9 |
612410 |
48,8 |
605 752 |
48,3 |
204 507 |
11,8 |
731 387 |
42,1 |
799 827 |
46,1 |
439 099 |
42,1 |
316 279 |
30,4 |
286 925 |
27,5 |
216 299 |
12,8 |
875 637 |
51,9 |
595 098 |
35,3 |
788 255 |
22,4 |
1 764 114 |
50,1 |
967 073 |
27,5 |
277 421 |
12,2 |
885 501 |
39,0 |
1 108 337 |
48,8 |
822 526 |
11,6 |
2 681 025 |
37,6 |
3 619 782 |
50,8 |
210 708 |
9,1 |
540 920 |
23,2 |
1 576 388 |
67,7 |
244 279 |
10,1 |
971 795 |
40,1 |
1 207 131 |
49,8 |
205 978 |
7,5 |
1 053 753 |
38,3 |
1 489 611 |
54,2 |
47 068 |
5,7 |
292 555 |
35,4 |
486 771 |
58,9 |
101 494 |
4,3 |
810 883 |
34,7 |
1 425 792 |
61,0 |
175 208 |
5,0 |
1 588 684 |
45,6 |
1 722 453 |
49,4 |
312 985 |
14,4 |
1 214123 |
55,9 |
644 739 |
29,7 |
139 629 |
9,7 |
458 201 |
31,8 |
841 588 |
58,5 |
443 227 |
19,8 |
709 103 |
31,7 |
1 087 627 |
48,5 |
158 637 |
7,3 |
901 243 |
41,3 |
1 121 147 |
51 4 |
33 518 |
1,9 |
567 410 |
31,3 |
1 209 495 |
66,8 |
765 470 |
15,2 |
1 932 594 |
38,3 |
2 345 388 |
46,5 |
59 986 |
4,3 |
529 638 |
37,8 |
809 812 |
57,9 |
106 695 |
3,2 |
1 692 667 |
50,1 |
1 579 499 |
46,7 |
80 139 |
4,6 |
491 663 |
28,2 |
1 172 836 |
67,2 |
218 675 |
9,7 |
1 030 129 |
45,6 |
1 009 258 |
44,7 |
206 160 |
3,8 |
1 011 879 |
18,4 |
4 265 070 |
77,8 |
74
Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att
1 januari indriva
Norrbottens län |
||
Boden |
539 102 |
1 |
Gällivare |
394 242 |
1 |
Haparanda |
889 239 |
1 |
Kiruna |
390 851 |
|
Luleå |
1 251 698 |
3 |
Piteå |
456 063 |
1 |
Hela riket |
163 699 446 |
334 |
091 103 |
127 471 |
1 502 734 |
334 346 |
181791 |
1 546 797 |
217 546 |
211 424 |
1 895 361 |
782 732 |
66 575 |
1 107 008 |
930 513 |
361 367 |
4 820 844 |
574 982 |
457 468 |
1 573 577 |
777 596 |
100 621 053 |
397 855 989 |
75
Avskrivet |
% |
Levererat |
% |
Utestående |
% |
195 543 |
13,0 |
532 671 |
35,5 |
774 519 |
51,5 |
66 933 |
4,3 |
364 074 |
23,6 |
1 115 790 |
72,1 |
121 323 |
6,4 |
613 230 |
32,4 |
1 160 807 |
61,2 |
142 067 |
12,8 |
518 158 |
46,8 |
446 786 |
40,4 |
641 927 |
13,3 |
2 652 516 |
55,0 |
1 526 400 |
31,7 |
97 002 |
6,2 |
736 290 |
46,8 |
740 284 |
47,0 |
41 536 171 |
10,4 |
124 375 654 |
31,3 |
231 944 101 |
58,3 |
76
VIKTIGARE FÖRVALTNINGSORGANISATORISKA
FÖRÄNDRINGAR M. M.
Kungl. Maj:ts kansli
Ärenden rörande justeringsväsendet och kontrollstämplingen samt
mått och vikt överfördes den 1 juli från finansdepartementet till industridepartementet.
I försvarsdepartementet finns fr. o. m. den 1 juli ett sekretariat för
säkerhetspolitik och långsiktsplanering inom totalförsvaret.
En samordnande beredning för långsiktig totalförsvarsplanering har
samtidigt, d. v. s. den 1 juli, inrättats inom Kungl. Maj:ts kansli. I beredningen
ingår kabinettssekreteraren respektive statssekreterarna i de
närmast berörda departementen och statsrådsberedningen. Statssekreteraren
i försvarsdepartementet utövar ordförandeskapet.
Den 1 juli bildades statens delegation för rymdverksamhet som direkt
under regeringen har det sammanhållande ansvaret för rymdverksamheten
i Sverige och för Sveriges medverkan i det internationella samarbetet
på rymdområdet. Delegationen, som utses av Kungl. Maj:t, består
av ordförande, vice ordförande och högst sju andra ledamöter, däribland
företrädare för industri-, kommunikations-, utbildnings- och utrikesdepartementen.
Bland ledamöterna förordnar Kungl. Maj:t en verkställande
ledamot, som är anställd hos delegationen. Delegationens verkställande
uppgifter har anförtrotts ett nybildat statsägt aktiebolag, Svenska
rymdaktiebolaget, likaså inrättat den 1 juli.
Justitiedepartementet
En omfattande förvaltningsrättsreform trädde i kraft den 1 januari.
Denna innebar bl. a. att tyngdpunkten i den domstolsmässiga besvärsprövningen
i förvaltningsärenden flyttades från regeringsrätten till kammarrätt.
Kammarrätt fick ställning av allmän förvaltningsdomstol närmast
under regeringsrätten och med i stort sett samma målområde som
denna. I samband därmed byggdes kammarrättsorganisationen ut kraftigt.
Den 1 januari ersattes riksdomstolen av två domstolar, nämligen
kammarrätten i Stockholm med nio dömande avdelningar och kammarrätten
i Göteborg med sex dömande avdelningar. Två av avdelningarna
i stockholmskammarrätten förlädes i juni till Sundsvall.
För regeringsrättens del innebar reformen att domstolen fr. o. m. den
1 januari huvudsakligen skall fungera som prejudikatsinstans. Mål som
fullföljs från kammarrätt till regeringsrätten skall prövas av denna endast
om prövningstillstånd meddelats. Som en konsekvens av regeringsrättens
ändrade arbetsuppgifter minskades antalet regeringsråd från tjugotvå till
77
högst arton. Genom reformen upplöstes vidare det administrativa samband
mellan departementen och regeringsrätten som inneburit att beredning
och föredragning av regeringsrättens mål handhafts av departementstjänstemän.
I stället inrättades den 1 januari regeringsrättens
kansli med kanslichef och regeringsrättssekreterare. Regeringsrättssekreterama
bereder och föredrager de mål som skall prövas av regeringsrätten.
Fastighetsdomstolarna, som utgörs av tingsrätter i särskild sammansättning
(se 1969 års verksamhetsberättelse, s. 74), har den 1 januari fått
en väsentligt utvidgad kompetens. Bl. a. skall fastighetsdomstolen handlägga
mål rörande fastighetsbildning och expropriation, vilka tidigare
prövades av ägodelningsrätt och expropriationsdomstol. Ägodelningsrätterna
och expropriationsdomstolama har därmed avskaffats.
Vattendomstolarna upphörde fr. o. m. den 1 januari som fristående
enheter och knöts till tingsrättsorganisationen på samma sätt som fastighetsdomstolarna.
Den tingsrätt som Kungl. Maj:t bestämmer skall
vara vattendomstol. Vattendomstol består av ordförande, en — eller efter
ordförandens bestämmande — två tekniska ledamöter samt två nämndemän.
Ordföranden skall vara lagfaren domare i tingsrätten. Teknisk ledamot
skall ha erfarenhet i vattenfrågor, och nämndeman skall tillika vara
nämndeman i fastighetsdomstol inom vattendomstolens domsområde.
Nedre justitierevisionen upphörde den 1 juli som en självständig myndighet,
varvid dess föredragande- och kansliorganisation inordnades i
högsta domstolen. — HD har därmed fått en kansliorganisation likartad
den som byggts upp för regeringsrätten. HD:s ordförande är således
domstolens administrative chef. Under honom förestås högsta domstolens
kansli av en kanslichef. Revisionssekreterare svarar för beredning
och föredragning av mål.
Försvarsdepartementet
En omorganisation av försvarets materielverk (se 1968 års verksamhetsberättelse,
s. 70) trädde i kraft den 1 juli. Verket skall därefter vara
indelat i sex huvudenheter, nämligen enheten för central planering, huvudavdelningarna
för armémateriel, marinmateriel, flygmateriel och
administration samt huvudavdelningen i Karlstad. Dessutom skall tills
vidare intendenturmaterielförvaltningen (som sedermera kommer att
ingå i huvudavdelningen för armémateriel) finnas kvar som en sjunde
huvudenhet.
Socialdepartementet
En arbetarskyddsfond, finansierad genom arbetsgivaravgifter, tillskapades
den 1 januari för stöd till forskning, utbildning och information
på arbetsmiljöns område. Fondmedlen fördelas av styrelsen för arbetarskyddsfonden.
Fondens ändamål är att stödja sådana insatser som kan
78
motverka uppkomsten av yrkesskador och annan av arbetsmiljön betingad
ohälsa eller förbättra arbetsmiljön och därigenom främja hälsa
och säkerhet i arbetslivet. Styrelsens nio ledamöter utses för högst tre
år av Kungl. Majit. En av ledamöterna förordnas som ordförande. För
annan ledamot skall finnas ersättare. Representation för arbetsmarknadens
parter har tillgodosetts sålunda, att två av ledamöterna respektive
ersättarna skall utses efter förslag av Landsorganisationen i Sverige,
en efter förslag av Tjänstemännens centralorganisation, två efter
förslag av Svenska arbetsgivareföreningen och en efter gemensamt förslag
av Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet.
Kansliarbetet hos styrelsen leds av en kanslichef. Utbetalning av medel
från arbetarskyddsfonden ombesörjs efter styrelsens anvisningar av
riksförsäkringsverket, som även sköter fondens räkenskaper.
Arbetsmedicinska institutet har den 1 juli upphört som självständigt
organ och integrerats i arbetarskyddsstyrelsen, som i samband därmed
omorganiserats till en samordnad och förstärkt chefsmyndighet för de
statliga arbetarskyddsorganen. En lekmannastyrelse bestående av högst
nio ledamöter har inrättats. Därjämte ingår i styrelsen verkets generaldirektör
som ordförande och en överdirektör som vice ordförande. Lekmannaledamötema
jämte ersättare för dem utses av Kungl. Majit för
högst tre år. Myndigheten har uppdelats på tre huvudavdelningar, varunder
det nya verkets olika byråer och enheter sorterar, nämligen
en tillsynsavdelning för anvisnings- och granskningsarbete m. m., en
arbetsmedicinsk avdelning och en administrativ avdelning, var och en
under ledning av en avdelningschef. För handläggning av ärenden om
arbetstidens längd och förläggning finns inom det nya verket en arbetstidsnämnd,
bestående av generaldirektören som ordförande, chefen för
arbetstidsbyrån, en tjänsteman inom verket som utses av generaldirektören
samt sex av Kungl. Majit särskilt valda ledamöter (partsrepresentanter)
efter förslag av rikssammanslutningar på arbetsgivar- och arbetstagarsidan.
Den 1 juli tillkom socialstyrelsens hjälpmedelsråd, ett sakkunnigorgan
som skall bistå styrelsen med bedömningar och råd i fråga om hjälpmedel
för handikappade. Rådet har även beslutanderätt i hjälpmedelsfrågor
i den omfattning styrelsen bestämmer. Ordförande i hjälpmedelsrådet
är chefen för den avdelning inom socialstyrelsen som handlägger
hjälpmedelsfrågor. Rådets övriga ledamöter, sex till antalet, utses av
Kungl. Majit för en tid av tre år. De skall besitta sakkunskap på olika
specialområden som ingår i eller sammanhänger med hjälpmedelsverksamheten.
Komm unikationsdepartementet
Nämnden för flygtrafikledarskolan i Sturup inrättades den 1 juni för
att som centralt organ planlägga och leda arbetet med omläggning till
ny gemensam utbildning av civila och militära flygtrafikledare. Nämn
-
79
den, som utses av Kungl. Majit, består av ordförande och två andra
ledamöter samt har till sitt förfogande ett kansli under ledning av en
kanslichef.
Enligt en kungörelse om åtgärder mot radiostörningar, som trätt
i kraft den 1 juli, skall elektrisk materiel som kan orsaka radiostörningar
genom elektromagnetiska vågor utföras så, att sådana störningar förebyggs.
För handläggning av ärenden om utförande av radiostömingskontroll
finns sedan den 1 juli inom televerket en radiostörningsnämnd.
Ledamöter av denna är två företrädare för televerket och högst sex
andra av Kungl. Majit utsedda ledamöter. Inom nämnden finns ett arbetsutskott,
som utses av nämnden och till vilket beslutanderätten i
ärenden av mindre principiell vikt kan delegeras.
Finansdepartementet
En omorganisation av riksrevisionsverket har trätt i kraft den 1 juli
i samband med att verkets resurser för förvaltningsrevision förstärkts genom
inrättandet av en tredje revisionsavdelning. Inom verket finns
fr. o. m. nämnda datum fem avdelningar, nämligen tre revisionsavdelningar,
en prognosavdelning och en ekonomiadministrativ avdelning.
I den sistnämnda har administrativa byrån inordnats. Den tidigare revisionsbyrån
har upphört.
Mynt- och justeringsverket har den 1 juli fått en ny organisation i samband
med att avdelningarna för mått och vikt samt kontroll av ädelmetallarbeten
överförts till statens provningsanstalt. I sin nya benämning,
myntverket, är myndigheten uppdelad på fyra enheter — en för administrativa
ärenden, en för tillverkning av mynt, en för tillverkning av
präglingsverktyg och medaljer samt en för materialkontroll. Verket har
också getts möjlighet att i mån av resurser bedriva affärsmässig uppdragsverksamhet.
Nämnden för psykologiska undersökningar bildades den 1 juli. Nämnden
skall ge de statliga myndigheterna råd och vägledning rörande
psykologiska testningar m. m. Den skall vidare verka för att tillförlitliga
och ändamålsenliga undersökningsmetoder används och att undersökningar
utförs med största hänsyn till individens integritet. Verksamheten
har försökskaraktär. Nämnden består av ordförande och högst
åtta andra ledamöter, vilka samtliga förordnas av Kungl. Majit. Av
ledamöterna skall högst tre företräda personalorganisationer. I administrativt
hänseende är nämnden knuten till statens personalnämnd.
Till riksskatteverket har den 1 juli knutits en särskild nämnd, reklamskattenämnden,
med uppgift att till verket avge yttrande i ärende rörande
förhandsbesked enligt förordningen om skatt på annonser och
reklam. Den formella beslutanderätten i dylika ärenden har således
förbehållits verket. Nämnden består av fyra ledamöter jämte personliga
ersättare, samtliga förordnade av Kungl. Majit för en tid av tre år.
80
U tbildningsdepartementet
Institutet för arbetsmarknadsfrågor har den 1 januari ombildats till
ett institut för social forskning. Till institutet har knutits dels från den
1 januari en professur i socialpoltik, dels från den 1 juli en professur i
arbetsmarknadspolitik jämte en tjänst som biträdande professor med inriktning
på välfärds- och levnadsnivåforskning. Det nya institutet skall
bedriva målinriktad forskning rörande sociala frågor och arbetsmarknadsfrågor,
verka för samordning av sådan forskning samt medverka i
utbildning som anordnas av universitet och högskolor. Institutet står under
universitetskanslersämbetets inseende och leds av en styrelse, bestående
av en föreståndare för institutet och tio andra av Kungl. Maj:t
för tre år utsedda ledamöter. Bland sistnämnda ledamöter utser Kungl.
Majit ordförande och vice ordförande. Föreståndaren är chef för institutet
och förordnas därtill av Kungl. Maj:t för högst tre år bland dem
som innehar ordinarie tjänst som professor eller biträdande professor
vid institutet.
Inom centrala studiehjälpsnämnden tillkom den 1 januari en särskild
delegation för utländska studerande med uppgift att handlägga ärenden
om rätt till studiehjälp eller studiemedel för den som ej är svensk medborgare.
Delegationen består av ordförande och fyra andra ledamöter,
vilka samtliga utses av Kungl. Maj:t.
En bibliotekshögskola inrättades den 1 juli i Borås. Skolan skall svara
för den egentliga yrkesutbildningen (tvåårig) av bibliotekarier för
folkbibliotek, forskningsbibliotek och skolbibliotek. Samtidigt upphörde
verksamheten vid skolöverstyrelsens biblioteksskola. Ledningen av den
nya bibliotekshögskolan utövas av en styrelse, en utbildningsnämnd och
en rektor. Central myndighet för skolan är universitetskanslersämbetet.
Med anledning av de senaste årens starka tillväxt av vuxenutbildningen
har inom skolöverstyrelsen den 1 juli inrättats en särskild undervisningsavdelning
för sådana frågor. Undervisningsfrågorna för ungdomsskolan
har i samband därmed förts samman i en gemensam avdelning
för grundskolan och gymnasieskolan, varför överstyrelsen efter omorganisationen
liksom förut är uppdelad på fem avdelningar.
För frågor rörande bamcensur tillskapades den 1 juli statens barnfilmnämnd,
vilken knöts till statens biografbyrå. Nämnden har till uppgift
att vara rådgivande organ åt biografbyrån i frågor om granskning
av film som önskas tillåten till förevisning för barn under elva år eller
barn som fyllt elva men ej femton år. Det nya organets fem ledamöter
jämte personliga suppleanter utses av Kungl. Maj:t för en tid av högst
tre år. Bland ledamöterna skall ingå företrädare för barnpsykiatrisk
och bampsykologisk sakkunskap samt personer med erfarenhet från
barn- och ungdomsverksamhet. Hos nämnden finns en sekreterare, förordnad
av Kungl. Maj:t.
81
Riksarkivets nämnd för enskilda arkiv, som tidigare varit ett enbart
rådgivande organ och vars ledamöter utsetts av riksarkivet, har den 1 juli
fått ökade befogenheter och i samband därmed ändrad sammansättning.
Den vidgade kompetensen innebär att nämnden tillagts beslutsfunktioner
i ärenden om statsbidrag och annat statligt stöd till folkrörelsearkiv.
Nämnden består i sin nya sammansättning av riksarkivarien som ordförande
och sex andra av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter samt är alltjämt
knuten till riksarkivet.
Jordbruksdepartementet
En ny central förvaltningsmyndighet för livsmedelsfrågor, statens livsmedelsverk,
inrättades den 1 januari för att fullgöra de arbetsuppgifter
som aktualiserats av den nya livsmedelslagstiftningen. Verket har ersatt
den tidigare relativt splittrade centrala organisation som handlagt frågor
om livsmedelskontroll m. m. Sålunda har huvuddelen av veterinärstyrelsen
(undantagna är allmänna byrån och hälsokontrollbyrån, jfr nedan)
inordnats i det nya verket. Till detta har också överförts födoämneshygieniska
avdelningen och vitaminavdelningen vid statens institut
för folkhälsan. Vidare har livsmedelsverket övertagit vissa begränsade
uppgifter i fråga om livsmedelskontroll som tidigare ankom på
kommerskollegium och statens jordbruksnämnd. Till dess förvaltningsområde
hör även besiktningsveterinärorganisationen. Ledningen av livsmedelsverket
utövas av en styrelse med verkschefen, en generaldirektör,
som ordförande och högst åtta andra av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter.
Verket är organiserat på tre avdelningar — en hygienavdelning,
en undersökningsavdelning och en administrativ avdelning. Som rådgivande
organ har verket ett vetenskapligt råd. Ledamöter av rådet utses
av Kungl. Maj:t efter anmälan av generaldirektören. Vidare finns
vid verket ett råd för Codex Alimentarius Commission med generaldirektören
som ordförande och högst elva andra ledamöter, vilka förordnas
av Kungl. Majit. Detta råd skall biträda vid utarbetande av internationella
standardföreskrifter för livsmedelsprodukter.
De arbetsuppgifter som tidigare fullgjordes av veterinärstyrelsens
allmänna byrå och hälsokontrollbyrå fördes den 1 januari över till
lantbruksstyrelsen, som därigenom även blev central förvaltningsmyndighet
för ärenden om hälso- och sjukvård av husdjur och om djurskydd
samt huvudman för veterinärväsendet i allmänhet och distriktsveterinärorganisationen.
De övertagna veterinära byråerna har inorganiserats i
styrelsen genom inrättandet av en särskild veterinäravdelning. Till lantbruksstyrelsen
har samtidigt knutits veterinärstyrelsens disciplinnämnd
under den nya benämningen veterinärväsendets ansvarsnämnd.
I statens naturvårdsverk inordnades den 1 januari provisoriskt — i
avvaktan på resultatet av miljökontrollutredningens arbete — den omgivningshygieniska
avdelningen vid statens institut för folkhälsan.
6 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr. 3
82
Till följd av ovan nämnda omorganisationer har veterinärstyrelsen
och folkhälsoinstitutet upphört som självständiga myndigheter.
Handelsdepartementet
I samband med affärstidsregleringens upphörande inrättades den 1
januari affärstidsnämnden med uppdrag att följa utvecklingen av affärstiderna
och undersöka verkningarna för konsumenterna och de handelsanställda.
Nämnden består av generaldirektören i statens pris- och
kartellnämnd, ordförande, och sju andra ledamöter, av vilka fyra representerar
Handelsanställdas förbund och Handelstjänstemannaförbundet.
Patent- och registreringsverket har fr. o. m. den 1 juli förstärkts organisatoriskt
genom inrättandet av en lekmannastyrelse. Styrelsen består
av generaldirektören som ordförande och högst sju andra ledamöter,
vilka Kungl. Majit utser särskilt.
Enligt avtal mellan staten och Sveriges allmänna exportförening inrättades
den 1 juli Sveriges exportråd — ett centralt organ som skall
planera, samordna och genomföra åtgärder för att främja Sveriges export.
Till det nya rådet överflyttades den exportfrämjande verksamhet
som dittills bedrivits vid Sveriges allmänna exportförening, exportrådet
för den mindre industrin och kollegiet för Sverige-information i utlandet,
varigenom de båda senare organen upphörde. Till rådet kommer
också att knytas den verksamhet som är förlagd till den specialiserade
kommersiella utlandsrepresentationen — handelssekreterare och handelskamrar
i utlandet. Rådet skall samverka med utrikesrepresentationen.
Enligt avtalet skall exportrådet ledas av en styrelse på åtta ledamöter
med sex suppleanter, av vilka hälften utses av Kungl. Majit och
hälften av Sveriges allmänna exportförening.
Inrikesdepartementet
En ny organisation av arbetsmarknadsstyrelsen genomfördes den 1
juli i syfte att förstärka ledningsfunktionerna och föra ihop arbetsuppgifter
med inbördes samband i funktionella enheter. Styrelsen har således
under verksledningen indelats i tre avdelningar — avdelningen för
arbetsmarknadsservice, som under sig har sex enheter, avdelningen för
sysselsättningsplanering med fem enheter samt avdelningen för ekonomi
och administration med fem enheter. Varje avdelning och enhet förestås
av en chef.
Civildepartementet
Den 1 januari inordnades länsveterinären i länsstyrelsens planeringsavdelning
(se 1971 års verksamhetsberättelse, s. 95).
83
Industridepartementet
Statens provningsanstalt är fr. o. m. den 1 juli central förvaltningsmyndighet
för officiell provning och kontroll jämte allmän och legal
metrologi. Samtidigt har till anstalten överförts mynt- och justeringsverkets
avdelningar för mått och vikt (jämte statens justerarkår) samt för
kontroll av ädelmetallarbeten, vilka inordnats i två av provningsanstaltens
tre tekniska avdelningar. För fullgörande av de nya uppgifter som
sålunda tillagts provningsanstalten har två nya enheter, provcentrum och
mätcentrum, tillskapats med uppgift att organisera och samordna provning,
kontroll och legal metrologi (provcentrum) och allmän metrologi
(mätcentrum). Till anstalten har vidare knutits två rådgivande organ —
rådet för provning, kontroll och legal metrologi samt rådet för allmän
metrologi — som skall biträda provningsanstalten i frågor inom sina
respektive kompetensområden. Vartdera rådet består av högst åtta ledamöter,
som Kungl. Majit utser för högst tre år i sänder.
Vissa uppgifter om den statliga personalorganisationen
Antalet statstjänstemän uppgick den 1 oktober 1971 till 308 904, varav
178 625 inom den allmänna civilförvaltningen och försvarsväsendet
samt 130 279 inom affärsverken. Motsvarande antal vid samma tidpunkt
året dessförinnan var respektive 296 653, 168 646 och 128 007.
Den allmänna civilförvaltningens och försvarsväsendets tjänstemannapersonal
fördelade sig på statsdepartement m. m. på följande sätt (1970
års tal inom parentes).
Justitiedepartementet |
29 941 |
(28 588) |
Utrikesdepartementet |
1 931 |
(1 802) |
Försvarsdepartementet |
46 910 |
(43 283) |
Socialdepartementet |
11 603 |
(10 728) |
Kommunikationsdepartementet |
8 202 |
(8 069) |
Finansdepartementet |
9 726 |
(9 003) |
Utbildningsdepartementet |
30 783 |
(29 560) |
Jordbruksdepartementet |
5 833 |
(5 760) |
Handelsdepartementet |
1 442 |
(1 371) |
Inrikesdepartementet |
10 470 |
(9 570) |
Civildepartemen tet |
19 334 |
(18 591) |
Industridepartementet |
1 179 |
(1118) |
Riksdagen och dess verk |
1 271 |
(1 203) |
Motsvarande redovisning för affärsverkens tjänstemän har följande
utseende.
Postverket |
47 489 |
(45 351) |
Statens järnvägar |
41 349 |
(42 431) |
Televerket |
30 356 |
(29,748) |
Luftfartsverket |
1 351 |
(lj.066) |
Förenade fabriksverken |
3 075 |
(2 957) |
Statens vattenfallsverk |
5 152 |
(4886) |
Domänverket |
1 507 |
(1 568) |
De kvinnliga tjänstemännens antal var 109 257 eller 35 procent.
84
Statstjänstemannen fördelade sig procentuellt efter löneplan m. m.
som följer.
Löneplan A 82,0
Löneplan B 1,1
Löneplan C 0,9
Löneplan U 4,1
Löneplan D, E, S 0,3
Arvodister (icke löneplansplacerade) 11,6
Under tiden oktober 1970—september 1971 nyanställdes 40 424 och
avgick 27 740 statstjänstemän.
Antalet av staten anställda arbetare utom städpersonal var år 1971
46 474 (ett år tidigare 54 033). Städningspersonal, inklusive vikarier,
uppgick den 31 december 1971 till 14 906 (13 947). Den 1 oktober 1971
fanns det 109 832 (106 611) tjänstemän inom statsunderstödd verksamhet.
Under år 1971 utbetalade staten i löner till personal i egen verksamhet
11 907 (1970 10 689) milj. kronor, varav 10 380 (9 252) milj. kronor
avsåg tjänstemän och 1 526 (1 437) milj. kronor arbetare, inklusive städningspersonal.
REVISORERNAS ORGANISATION OCH
VERKSAMHETSFORMER
Grundlagberedningens båda betänkanden med förslag till ny regeringsform
och ny riksdagsordning jämte följdförfattningar (SOU 1972:
15 och 16) innehåller några avsnitt om riksdagens revisorer och deras
verksamhet. Betänkandena har remitterats till revisorerna, som i ett den
20 september 1972 dagtecknat yttrande tagit upp frågan om revisionsverksamhetens
principer och organisation till närmare belysning och i
anslutning därtill förordat vissa ändringar i förslaget till grundlagsbestämmelser
i ämnet. Remissyttrandet är såsom bilaga 1 fogat vid denna
berättelse.
Verksamheten under år 1972 har haft den allmänna uppläggning
som förutsattes av riksdagen i samband med 1971 års beslut om en ny
personalorganisation för riksdagens revisorer. Som framgår av den i
fjolårets berättelse lämnade redogörelsen har beslutet haft till syfte att
utöver en erforderlig personalförstärkning få till stånd en klarare ansvars-
och arbetsfördelning inom revisorernas kansli. Vid övergången till
den nya organisationen har vissa omställningssvårigheter mött, men samtidigt
har värdefull erfarenhet vunnits, vilken verksamt kan underlätta
strävandena att nå fram till de mest ändamålsenliga arbetsformerna.
Under året har en presskonferens hållits, varvid deltagarna informerats
om revisorernas uppgift och löpande verksamhet.
85
I personalorganisationen har de förändringar vidtagits, att med stöd
av riksdagens förvaltningsstyrelses lämnade bemyndigande ett göromålsförordnande
meddelats på tjänst som byråchef i Cr 2 och att en tjänst
som assistent i Ae 15 inrättats samtidigt som en tjänst som kontorsskrivare
i Ae 13 dragits in.
Till sist kan nämnas att revisorernas registrator under året har avslutat
en av statens personalutbildningsnämnd anordnad kanslistkurs.
SÄRSKILDA FÖREDRAGNINGAR OCH BESÖK
Även under år 1972 har ett antal särskilda föredragningar hållits inför
revisorerna i plenum. Syftet därmed har liksom tidigare varit att ge
revisorerna en närmare inblick i verksamheten inom centrala statliga
förvaltningsområden. Redogörelser av nu angivet slag har lämnats av
följande chefstjänstemän:
överintendenten Dahlbäck, nationalmuseet;
riksbankschefen Åsbrink;
ambassadören Kleen, utrikesdepartementet;
generaldirektören Olsson, arbetsmarknadsstyrelsen;
generaldirektören Ohlsson, statistiska centralbyrån;
överdirektören Resare, statens institut för företagsutveckling.
Riksbankschefens föredragning har avsett det penningpolitiska läget,
medan ambassadör Kleen redogjort för sin verksamhet som utrikesförvaltningens
inspektör och generaldirektör Olsson lämnat uppgifter om
arbetsmarknadsverkets befattning med den statliga lokaliseringspolitiken.
I övrigt har redogörelserna gällt de allmänna förhållandena inom respektive
myndigheters förvaltningsområden.
I några fall har föredragningarna varit förlagda till myndigheternas
egna lokaler, vilka alltså har besökts av revisorerna. Sådana besök har
avlagts vid nationalmuseet med moderna museet och östasiatiska museet,
vid statistiska centralbyrån och vid statens institut för företagsutveckling.
I samband därmed har revisorerna beretts tillfälle att studera
speciella anordningar och verksamhetsgrenar hos de nämnda myndigheterna.
I anslutning till behandlingen av frågan om samordning av det statliga
värdetrycket (se s. 97) har särskilda föredragningar inför revisorerna
hållits av företrädare för postverket och för AB Tumba Bruk.
Härutöver har revisorerna eller tjänstemän hos revisorerna företagit
ett antal besök som i allmänhet stått i samband med resor till skilda
delar av landet. Vid resornas planläggning och genomförande har i
stort sett samma principer som tidigare följts. De sålunda avlagda besöken
har varit följande.
86
Gemensamma resor
Kopparbergs län
Revisorerna har under fem dagar i juni månad gjort en resa i Kopparbergs
län. Resan började med ett besök vid länsstyrelsen i Falun,
varvid landshövdingen lämnade en översiktlig redogörelse för aktuella
förhållanden och problem inom länet. Mera ingående belystes därjämte
länsprogram 1970, lokaliseringspolitiken, åtgärder för turistnäringens
främjande samt rationaliseringen inom jordbruk och skogsbruk genom
särskilda föredragningar.
Föredragningarna fullföljdes genom ett antal resor i länet, vilka gav
revisorerna möjlighet att närmare studera de frågor som hade behandlats
vid sammanträdet på länsstyrelsen. Sålunda besöktes olika industrier
och turistanläggningar som hade kommit i åtnjutande av statligt lokaliseringsstöd,
varjämte revisorerna av representanter för landstinget och
kommunala myndigheter orienterades om den sjukvårdande verksamheten
och om den lokala samhällsutvecklingen inom länet. På platsen
för pågående arbeten fick revisorerna vidare ta del av uppgifter om
ett planerat riksskidstadion i Lugnet utanför Falun.
Revisorerna ägnade uppmärksamhet även åt den av vissa kulturella
institutioner bedrivna verksamheten och besökte i anslutning därtill Dalarnas
museum i Falun, Falu gruva, Linnés bröllopsstuga i Sveden, Carl
Larsson-gården i Sundborn och Zom-gården i Mora. Också artilleriets
skjutskola i Älvdalen blev föremål för revisorernas studium.
Särskilt intresse visades slutligen domänverkets regionala och lokala
förvaltning, varom ingående upplysningar inhämtades. I samband därmed
demonstrerades för revisorerna slutavverkningen av ett skogsbestånd,
hyggesbehandling och beståndsanläggning. Revisorerna fick även
tillfälle att bese vissa av domänverket vidtagna anordningar till turistlivets
främjande.
Värmlands län
En motsvarande resa har under fem dagar i augusti månad företagits
i Värmlands län. Även denna resa inleddes med ett besök vid länsstyrelsen,
varvid landshövdingen lämnade en allmän redogörelse för länets
aktuella utveckling. I anslutning härtill togs vissa frågor upp till speciell
behandling. Sålunda lämnades närmare uppgifter om länsprogram
70, lokaliseringsverksamheten, arbetsmarknadsläget, jordbruksrationaliseringen
samt vägtrafik och väginvesteringar.
Med Karlstad som utgångspunkt företogs ett antal resor i avsikt att
bereda revisorerna tillfälle att på ort och ställe göra sig förtrogna med
de förhållanden som hade berörts vid föredragningarna på länsstyrelsen.
Huvudintresset ägnades därvid åt företag som hade lokaliserats till
olika orter med statligt ekonomiskt stöd och åt de lokaliseringspolitiska
87
strävandena inom respektive kommuner. Driften vid ett rationaliserat
jordbruk studerades också.
Revisorerna fick vidare möjlighet att besöka Uddeholms AB och
orienterades därvid ingående om skogstillgångar, skogsavverkning och
skogsvård på bolagets marker. Samma frågor belystes av länsjägmästaren
med särskild hänsyn tagen till skogsvårdsstyrelsemas uppgifter. I
anslutning till besöket besågs Brattfors hytta, varjämte verksamheten vid
Uddeholms fiskodlingsanstalt och Sjögränds plantskola demonstrerades.
Förutom åt spörsmål sammanhängande med länets ekonomiska utveckling
ägnade revisorerna avsevärt intresse åt olika kulturella aktiviteter.
Sålunda besöktes Föreningen Värmlandsarkivs depå i Forshaga,
Geijersgården och Ransäters hembygdsgård, Torsby gymnasium, finngården
Kvarntorp vid Lekvattnet, folkliga musikskolan i Ingesund,
Lenungshammars bygdegård, von Echstedska gården i Västra Smedbyn
i Kila och Värmlands museum i Karlstad. På samtliga platser blev revisorerna
informerade om den verksamhet som är knuten till eller utgör
bakgrunden till de nämnda besöksobjekten. De upplysningar som lämnades
i Lenungshammars bygdegård avsåg Glaskogens naturreservat.
Resans sista dag var anslagen åt studium av de militära förhållandena
inom länet. Militärbefälhavaren för Bergslagens militärområde lämnade
därvid en detaljerad redogörelse för militärbefälhavarens och militäromrädesstabens
uppgifter, medan verksamheten vid Värmlands regemente
i Karlstad på motsvarande sätt blev belyst av regementschefen.
Revisorerna fick även följa den pågående utbildningen vid förbandet,
varjämte olika utbildningsanordningar och lokaler förevisades.
Övriga resor
Industridepartementet
I samband med utredningen av frågan om domänverkets fastighetsinköp
(se s. 114) har besök avlagts vid Kosta revir i Växjö och vid Kinne
revir i Skara. Utredningen har föranlett besök även vid de till jordbruksdepartementets
kompetensområde hörande lantbruksnämnderna i
Växjö, Kalmar och Skara.
GRANSKNINGSVERKSAMHETEN
I verksamhetsberättelsen för år 1971 anmäldes bl. a. att fyra under
året aktualiserade granskningsärenden ej hunnit slutbehandlas. Detsamma
gällde ett från år 1970 balanserat ärende. I samtliga dessa ärenden
har revisorerna fattat definitivt beslut under år 1972. De slutliga
avgöranden som träffats har i tre fall föranlett skrivelser till Kungl.
Maj:t, medan de båda övriga ärendena har lagts till handlingarna, då
något skäl att föra dem vidare inte har ansetts föreligga. De i ärendena
upprättade tilläggspromemoriorna har dock tillställts vederbörande
myndigheter för kännedom.
Under år 1972 har inom revisorernas kansli färdigställts tio granskningspromemorior
och fyra granskningsrapporter.
Av granskningspromemorioma har sex efter sedvanligt remissförfarande
slutbehandlats av revisorerna. Denna prövning har föranlett
skrivelser till Kungl. Maj:t i tre fall, medan i övriga tre fall någon annan
åtgärd inte har ansetts erforderlig än att vederbörande myndigheter
har fått ta del av de tilläggspromemorior som har upprättats i
ärendena. Revisorerna har vidare fattat beslut i ett ärende utan föregående
remissbehandling av färdigställd granskningspromemoria; denna
har för kännedom sänts över till vissa av de av granskningen berörda
myndigheterna. Beträffande återstående tre granskningspromemorior
är remissbehandlingen ännu inte avslutad i två fall, medan
beslut om remiss ännu ej har hunnit fattas i ett fall.
Av de under året färdigställda granskningspromemorioma har sju
avsett principfrågor och andra frågor av större räckvidd, medan tre
har gällt mer speciella problem. Genom den angivna fördelningen på
olika typer av ärenden har den utveckling inom granskningsverksamheten
mot spörsmål av mera allmänt intresse, vilken av speciella skäl
avbröts under år 1971, numera återställts.
Förutom de inledningsvis omnämnda fem ärendena har den av revisorerna
för år 1972 fastställda granskningsplanen omfattat 19 ärenden,
av vilka två är helt nya. Genom särskilda beslut av revisorerna har
granskningsplanen sedermera påförts ytterligare sex ärenden.
Som berörts tidigare har samtliga från år 1971 balanserade ärenden,
i vilka granskningspromemoria funnits upprättad vid ingången av år
1972, slutbehandlats under sistnämnda år. Granskningen av övriga på
den ursprungliga granskningsplanen upptagna ärenden har i åtta fall
kunnat föras så långt, att resultatet därav redovisats i särskilda granskningspromemorior,
medan efter förberedande undersökning ett ärende
har avskrivits, beroende på att en speciell händelse inträffat som gjort
ytterligare granskning obehövlig. Detta innebär att granskningen i tio
fall får fullföljas under år 1973. I fem av dessa ärenden torde granskningspromemorior
komma att färdigställas under början av året.
Av de sex ärenden som i efterhand påförts granskningsplanen har
två gett upphov till granskningspromemorior, medan tre av olika skäl
har avskrivits. Ett sådant ärende återstår alltså att granska.
En jämförelse med de uppgifter om granskningsverksamheten som
lämnades i fjolårets berättelse ger vid handen, att ärendesbalansen har
kunnat nedbringas i inte obetydlig utsträckning. Revisorerna har för avsikt
att i fortsättningen planlägga verksamheten så, att på granskningsplanen
inte tas upp fler ärenden än att de, bortsett från en viss reserv,
hinner granskas under det löpande året. Genom den ökade inriktningen
89
på frågor av större räckvidd och den samtidiga strävan att fördjupa
granskningen blir utredningen av varje särskilt ärende alltmer tidsödande,
vilket sätter en bestämd gräns för det antal ärenden som årligen
kan behandlas.
Om de under år 1972 granskade ärendena kan i varje särskilt fall
följande uppgifter lämnas.
Kungl, hov- och slottsstaterna
Avslutade ärenden
Kungl. Djurgårdens förvaltning
(granskningspromemoria nr 9/1971)
Enligt beslut av 1809 års riksdag är djurgårdsmarken upplåten till
Kungl. Maj:ts enskilda disposition. Inkomsterna därav får dock användas
endast för vissa speciella ändamål, nämligen Djurgårdens förbättring
och förskönande samt underhåll av dess vägar och broar.
En på revisorernas uppdrag företagen granskning av djurgårdsförvaltningens
tre huvudaktiviteter — parkvård och väghållning, trädgårdsdrift
samt mark- och byggnadsupplåtelse — har redovisats i en promemoria,
i vilken framhållits att undersökningen gett ett övervägande
positivt intryck. Erinringar har dock framställts beträffande vissa förvaltningsavsnitt.
Dessa gäller bl. a. bokföringssystemet, tidsfrister för
inbetalning av hyror och arrenden, redovisningen av markupplåtelser
av benefik karaktär, hyresnivån för personalbostäder, finansieringen av
reparationer och underhåll av vissa bostadslägenheter samt trädgårdsdriften
vid Rosendal.
Granskningspromemorian har för yttrande tillställts riksmarskalksämbetet,
som ombetts höra djurgårdsförvaltningen, samt riksrevisionsverket.
Remissmyndigheterna har i huvudsak instämt i de synpunkter
som anförts i granskningspromemorian eller i vart fall inte haft något
väsentligt att erinra däremot. De båda förstnämnda myndigheterna har
förklarat sig vara beredda att vidta åtgärder av angivet innehåll eller
att beakta de anförda synpunkterna i kommande utredningssammanhang.
I några fall har lämnats kompletterande upplysningar eller förklaringar
till rådande förhållanden och tillämpad förvaltningspraxis.
Med hänsyn till innehållet i remissmyndigheternas svar har revisorerna
beslutat, att ärendet inte skall föranleda annan åtgärd än att en upprättad
tilläggspromemoria jämte yttrandena för kännedom tillställs riksmarskalksämbetet.
90
Justitiedepartementet
Avslutade ärenden
Planfrågornas ställning i den departementala organisationen
(granskningspromemoria nr 16/1970)
Den fortsatta samhällsutbyggnaden i vårt land och den därmed nära
sammanhängande frågan om dispositionen av landets naturtillgångar
utgör ett av dagens mest brännande problem. Orsakerna härtill är flera.
Genom den ständigt fortskridande industrialiseringen och urbaniseringen
har skapats ett nytt näringsgeografiskt mönster. De omställningssvårigheter
som vållats av denna process har framhävts på ett speciellt
sätt genom den regionala obalans som blivit en följd av de areella näringarnas
tillbakagång och glesbygdernas uttunning. Den ökade fritiden
och den större rörligheten bland befolkningen har medfört krav på en
ändamålsenlig avvägning mellan olika intressen. De miljöproblem som
utnyttjandet av den moderna tekniken medfört har vidare blivit alltmer
uppenbara. Alla dessa omständigheter har medverkat till att det i dag
föreligger ett mycket påtagligt behov av en aktiv samhällsplanering.
Samhällsplaneringen har sedan länge framstått som en i första hand
kommunal angelägenhet. Genom att problemen även fått en riksomfattande
karaktär har emellertid staten i växande omfattning kommit
att ta del i denna verksamhet. Enär antalet centrala statsorgan som på
olika sätt medverkar i arbetet med samhällsplaneringen numera är förhållandevis
stort, har frågan om samordningen av de statliga insatserna
blivit alltmer aktuell.
Riksdagens revisorer har därför låtit närmare granska hithörande
förhållanden. Syftet med undersökningen har varit att få utrönt om fördelar
kan stå att vinna genom att alla organisationsenheter som på ämbetsverksnivå
sysslar med samhällsplanering hänförs till ett och samma
departement. Vid undersökningen har gjorts en systematisk genomgång
av de centrala statliga myndigheter som handlägger frågor med anknytning
till den allmänna samhällsplaneringen. Sammanlagt har ett tjugotal
myndigheter omfattats av utredningen.
Av granskningspromemorian framgår att något enhetligt departementalt
huvudmannaskap inte föreligger på hithörande område. Även de
myndigheter som sysslar enbart med frågor om samhällsplanering i vid
mening lyder under olika departement. I promemorian erinras vidare
om att en särskild arbetsgrupp för regional utvecklingsplanering är verksam
inom inrikesdepartementet, samtidigt som en annan arbetsgrupp
har knutits till civildepartementet för att utforma metoder för en översiktlig
fysisk riksplanering och en speciell miljövårdsberedning har inrättats
inom jordbruksdepartementet.
I granskningspromemorian hävdas därför den uppfattningen, att ad -
91
ministrationen av statens insatser på samhällsplaneringens område behöver
samordnas i långt högre grad än nu är fallet. Kritiken mot rådande
organisation grundas framför allt på det förhållandet, att mellan
samhällsplaneringens olika grenar föreligger ett mycket starkt samband.
Bristen på samordning av de statliga insatserna kan emellertid enligt
promemorian få till följd, att planeringsfrågorna löses isolerade från
varandra.
I promemorian föreslås en utredning rörande möjligheterna att sammanföra
väsentliga delar av ämbetsverkens befattning med planfrågorna
till en ny planmyndighet. Även frågan om planväsendets ställning i den
departementala organisationen bör därvid övervägas.
Enligt revisorernas beslut har granskningspromemorian för yttrande
tillställts centralnämnden för fastighetsdata, socialstyrelsen, statens vägverk,
kammarkollegiet, statistiska centralbyrån, statskontoret, skolöverstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen,
bostadsstyrelsen, statens planverk, lantmäteristyrelsen, rikets
allmänna kartverk, länsstyrelserna i östergötlands, Jönköpings, Malmöhus,
Värmlands och Västernorrlands län samt Föreningen för samhällsplanering.
Det övervägande antalet remissinstanser har vitsordat behovet av en
bättre samordning av planarbetet. Flera av remissmyndigheterna sätter
dock i fråga lämpligheten av ett organisatoriskt samgående mellan nu
självständiga ämbetsverk men biträder tanken på vissa jämkningar i
ansvarsområden och arbetsuppgifter. En ökad samordning på departemental
nivå framstår som en betydelsefull fråga för flertalet remissinstanser.
I skrivelse till Kungl. Maj:t har revisorerna uttryckt den uppfattningen,
att de i granskningspromemorian avhandlade frågorna är av
den räckvidd och betydelse, att de snarast bör bli föremål för närmare
övervägande. I första hand bör härvid frågan om fördelningen mellan
departementen av de ärenden som kan hänföras till samhällsplaneringen
i vid mening beaktas. Även de principer som bör tillämpas vid fördelningen
av ansvar och arbetsuppgifter på förevarande område mellan
departement, ämbetsverk och länsstyrelser synes revisorerna närmare
behöva klarläggas.
Skrivelsen är såsom bilaga 2 fogad vid denna berättelse. I skrivelsen
åberopade bilagor har dock inte blivit avtryckta. Detta gäller, med visst
undantag, om samtliga i det följande återgivna skrivelser.
Vissa organisatoriska förhållanden inom polisväsendet
(granskningspromemoria nr 3/1971)
Från och med år 1965 övertog staten huvudmannaskapet för polisväsendet,
och i samband därmed genomfördes vissa organisatoriska
92
förändringar. En undersökning har företagits rörande ändamålsenligheten
av de nya organisationsformerna och möjligheten till ytterligare
effektivisering. Speciell uppmärksamhet har därvid ägnats verksamhetsplanering
och rapportsystem, det administrativa förfarandet, den kamerala
förvaltningen och materielförsörjningen.
Resultatet av den verkställda undersökningen har redovisats i en
granskningspromemoria, vilken för yttrande tillställts 22 olika remissinstanser.
I en skrivelse till Kungl. Maj:t har revisorerna tagit ställning
till vissa av de i promemorian framförda förslagen.
I skrivelsen har till en början berörts frågan om utbyggnad av den
regionala polisorganisationen. Revisorerna har erinrat om att de stora
och medelstora polisdistrikten i regel har goda möjligheter till specialisering
av utrednings- och andra arbetsuppgifter, medan de små distrikten
är mindre väl rustade i detta hänseende. En viss arbetsspecialisering
vid de mindre distrikten kan åstadkommas genom den s. k. stödjande
verksamhet som nu utgår från de större enheterna, men förhållandena
har ansetts förenade med vissa brister. Det har synts revisorerna
sannolikt, att en ytterligare effektivisering av utredningsverksamheten
skulle kunna vinnas genom en mera koncentrerad handläggning
av vissa utredningsärenden. Exempel utgör utredningar om skatte- och
vissa förmögenhetsbrott. Ett övervägande väntas nu komma till stånd
rörande en mera definitiv organisation av polisväsendet, innebärande
bl. a. minskning av antalet polisdistrikt. Detta övervägande bör enligt
revisorernas mening omfatta även alternativet att åstadkomma en koncentration
av utredningsverksamheten genom att viss del av utredningsverksamheten
förläggs till det regionala planet.
I fråga om de administrativa och kamerala förvaltningsrutinerna har
revisorerna framhållit, att resultatet av pågående försök med programbudgetering
och kostnadsredovisning bör avvaktas, innan försöken ytterligare
utvidgas. Vissa delar av försökssystemen bör emellertid kunna
tillgodogöras redan nu. Främst gäller detta rapportsystemet, som bör
kunna tillförsäkra polisväsendets regionala och lokala ledningar de
ekonomiska uppgifter som erfordras för styrning av verksamheten. Såvitt
gäller rutinerna för inköp av utrustning och materiel framhåller
revisorerna önskvärdheten av ökad decentralisering, varigenom lokal
polischef får större möjlighet att tillgodose speciella behov. Vissa andra
i granskningspromemorian framförda förslag bör enligt revisorernas
mening övervägas av det vid rikspolisstyrelsen nyinrättade interna revisionsorganet
och i samband med pågående utredning rörande ett nytt
avlöningssystem för statsförvaltningen.
Skrivelsen är såsom bilaga 3 fogad vid denna berättelse.
93
Försvarsdepartementet
Avslutade ärenden
Försvarets centrala stabsorganisation
(granskningspromemoria nr 2/1972)
Inom försvaret har den tidigare efter försvarsgrenar indelade organisationen
numera i stor utsträckning ersatts av ett system, uppbyggt
på organ som är gemensamma för hela krigsmakten. Exempel på detta
är dels de militära förvaltningsmyndigheterna, dels överbefälhavaren
med försvarsstaben och militärbefälhavarna med militärområdesstaberna.
Undantag från den angivna principen utgör å andra sidan de tre
försvarsgrensledningama, bestående av cheferna för armén, marinen
och flygvapnet jämte dem underställda staber. Försvarets högsta ledning
är därmed i vissa betydelsefulla avseenden fyrhövdad.
Mot denna bakgrund har frågan om försvarets centrala stabsorganisation
tagits upp på revisorernas granskningsplan. Den undersökning
som med anledning därav har utförts inom revisorernas kansli har haft
till syfte att utröna förutsättningarna för en mer ändamålsenlig organisation
för handläggningen av de ärenden som nu ankommer på försvarsgrensledningarna,
under samtidigt beaktande av både det sakliga
sambandet mellan dessa arbetsuppgifter och gällande programindelning
för försvaret.
Undersökningens utgångspunkt har varit de krav beträffande principerna
för krigsmaktens högsta ledning som har fastställts av statsmakterna.
Enligt den i ärendet upprättade granskningspromemorian
är det med nuvarande organisation inte möjligt för ledningen att till
alla delar uppfylla dessa krav. Härutinnan pekas särskilt på det förhållandet,
att de tre försvarsgrensstabema i händelse av krig skall gå
upp i högkvarteret och därför måste ställa om sin verksamhet i ett
kritiskt skede, vilket kan inställa sig snabbt och överraskande. Fyrdubblingen
av ledningsorganen anses vidare skapa oklarhet i ansvarsoch
befälsförhållandena inom försvaret samt innebära en överorganisation
med betydande merkostnader till följd. I samband med undersökningen
har gjorts en genomgång av de arbetsuppgifter som ankommer
på den vid försvarets centrala staber tjänstgörande personalen. Genomgången
ger vid handen att ca 60 procent av denna personal arbetar
i parallella funktioner, varmed förstås arbetsuppgifter av sådant slag
att de i princip inte hör till någon viss försvarsgren. Undantag har
alltså gjorts för personal som handlägger ärenden om vapen samt dessas
taktiska utnyttjande och tekniska beskaffenhet. I promemorian har
samtidigt framhållits att en integration av stabsarbetet på central nivå
sannolikt är möjlig även beträffande frågor om stridskrafternas personal,
organisation och utrustning, d. v. s. frågor som enligt nu gällande
94
principer betraktas tillhöra varje enskild försvarsgrens kompetensområde.
I granskningspromemorian dras slutsatsen att en integration av försvarets
centrala staber bör genomföras. Den rationaliseringsvinst som
därvid skulle uppnås har uppskattats till ett belopp av ca 17 milj. kronor.
Enligt promemorian bör denna vinst i första hand komma trupptjänsten
till godo genom att frigjord personal tas i anspråk för att fylla
ut luckor i utbildningsorganisationen.
Sammanfattningsvis har i granskningspromemorian anförts följande.
Vägledande för förslagen i denna promemoria har varit de krav som
måste kunna ställas på försvarets centrala stabsorganisation, nämligen
att den skall
1. fungera omedelbart redan vid ett snabbt och våldsamt inledningsskede
av ett krig;
2. medge en enkel och effektiv ledningsfunktion även i fred;
3. rationellt utnyttja den militärt utbildade kvalificerade ledningspersonalen;
samt
4. tillgodose rimliga ekonomiska synpunkter.
I enlighet härmed bör förutsättningarna för en förenkling av den
centrala stabsorganisationen efter de i nedanstående punkter angivna
riktlinjerna närmare prövas genom en särskild utredning.
1. Försvarsgrensstaberna integreras med försvarsstaben till en ny enhet,
benämnd försvarsstaben. I samband därmed övervägs lämpligaste
sätt att fördela och precisera ansvaret för stabens ledning.
2. De uppgifter som nu ankommer på försvarsgrenscheferna förs över
till en inspektionsenhet, som direkt under överbefälhavaren svarar
för inspektionsverksamheten inom försvaret.
3. Därvid undersöks om de göromål som avser inspektion av den s. k.
förbandsproducerande verksamheten fortfarande skall vara organiserade
försvarsgrensvis.
4. övriga uppgifter inom staberna som inte redan är gemensamma för
krigsmakten slås samman funktionsvis inom den nya försvarsstaben
och förs till huvudsakligen en i stället för som nu till fyra enheter.
5. Därvid tas till vara samtliga möjligheter att frigöra kvalificerad militär
personal för tjänstgöring på lägre regional nivå och vid truppförband.
6. För att avlasta försvarsstaben detaljarbete förs sådan administrativ
databehandling som inte har direkt stridsledande karaktär över till
lämpliga sidoordnade eller underställda myndigheter, överflyttning
av personalvårdsbyrån, totalförsvarets signalskyddsavdelning och
attachéavdelningen till andra myndigheter övervägs av samma anledning.
Därutöver synes följande åtgärder böra vidtas.
7. Krigsmaktens indelning ses över genom en särskild undersökning.
8. Pågående försök med integration av försvarsområdesstaber och förband
påskyndas. Slutmålet bör vara att försvarets fredsorganisation
skall innehålla bara tre nivåer, nämligen central, regional och lokal
nivå, i stället för som nu är fallet fem nivåer.
9. övergången till det nya planerings- och budgeteringssystemet inom
försvaret synes, i de delar som avser systemets infogande i gällande
95
organisation för krigsmakten, böra samordnas med den översyn av
den centrala stabsorganisationen som föreslås i denna promemoria.
Syftet med förslagen är ytterst att förstärka försvarseffekten.
Granskningspromemorian har av revisorerna sänts på remiss till överbefälhavaren,
chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet,
försvarets rationaliseringsinstitut och statskontoret.
Överbefälhavaren, som har avgett sitt yttrande gemensamt med de
tre försvarsgrenscheferna, uttalar att en översyn av den militära ledningsorganisationen
i kostnadsminskande syfte blir nödvändig till följd
av 1972 års försvarsbeslut men att granskningspromemorian inte lämpar
sig som grund för en sådan översyn. Promemorian sägs sålunda sakna
en realistisk syn på försvarets organisation även i ett framtidsperspektiv.
De däri framförda förslagen avstyrks därför. Till stöd för sin ståndpunkt
åberopar överbefälhavaren framför allt den omständigheten, att
gällande organisation är resultatet av ett omfattande studie- och utredningsarbete,
redovisat i 1958 års försvarsledningskommittés och 1960
års försvarsledningsutrednings betänkanden, och att det inte har framkommit
några nya faktorer som pekar på att de av utredningarna angivna
kraven på de militära ledningsorganen förändrats sedan statsmakterna
fattade beslut i frågan.
Försvarets rationaliseringsinstitut tillstyrker i princip förslaget om en
översyn av försvarets centrala stabsorganisation och anför vissa skäl
som talar för en sådan översyn. Institutet är dock kritiskt mot vissa
delar av granskningspromemorian och anser att det finns mer närliggande
rationaliseringsobjekt, varför beslut i frågan bör anstå några år.
Statskontoret däremot ansluter sig utan förbehåll till promemorians
förslag om en särskild utredning i ämnet.
Revisorernas slutliga prövning av ärendet har resulterat i en skrivelse
till Kungl. Maj:t, i vilken slås fast att den i överbefälhavarens remissyttrande
framförda kritiken ligger på ett allmänt plan och inte är
konkretiserad i något försök att påvisa i vilka hänseenden den föreslagna
organisationsmodellen skulle vara olämplig. Revisorerna framhåller
också att i de av överbefälhavaren särskilt åberopade betänkandena
kan hämtas belägg snarare för granskningspromemorians betraktelsesätt
än för den syn som kännetecknar överbefälhavarens remissyttrande.
Revisorerna uttalar vidare att enligt deras mening åtskilligt av intresse
för den nu behandlade frågans bedömning har inträffat under den
period som förflutit sedan statsmakterna fattade sina beslut om den
nuvarande militära ledningsorganisationen. Revisorerna hänvisar härutinnan
dels till vissa reformer på det militära området som genomförts
på senare tid, dels till införandet av försvarets nya planerings- och
ekonomisystem, dels till den militärtekniska utvecklingen, dels ock till
de beslut om försvarets utformning som nyligen har fattats i Norge
96
och Kanada. Samtliga dessa fyra omständigheter ger enligt revisorerna
stöd åt tanken på ett totalintegrerat system för försvarets högsta ledning.
Som ett sammanfattande omdöme uttalar revisorerna, att de inte har
funnit den i överbefälhavarens remissyttrande framförda kritiken vara
sådan, att de grundläggande tankegångarna i granskningspromemorian
därigenom skulle ha rubbats.
Som nämnts i det föregående har försvarets rationaliseringsinstitut,
under hänvisning till andra angelägna rationaliseringsbehov, funnit
den lämpliga tidpunkten för en översyn av försvarets centrala stabsorganisation
ännu inte vara inne. Revisorerna framhåller emellertid att
den centrala ledningen i vissa avseenden har en utslagsgivande betydelse
för krigsmaktens effektivitet, varför ett klarläggande av frågan om
denna lednings mest ändamålsenliga organisation måste vara en grundförutsättning
för ett framgångsrikt rationaliseringsarbete inom försvaret.
Med hänsyn såväl härtill som till innebörden av 1972 års försvarsbeslut
anser revisorerna det därför motiverat att en översyn kommer till stånd
snarast möjligt. Därvid bör enligt revisorerna granskningspromemorians
förslag allsidigt prövas i syfte att ernå en efter funktionella grunder
uppbyggd och därigenom mer effektiv och mindre kostnadskrävande
organisation av det centrala stabsarbetet inom försvaret.
Skrivelsen, som utmynnar i en hemställan att Kungl. Majit måtte
föranstalta om en översyn av försvarets centrala stabsorganisation enligt
nu angivna riktlinjer, är såsom bilaga 5 fogad vid denna berättelse.
De skrivelsen närslutna bilagorna 5—7 är likaledes tryckta här.
Socialdepartementet
Ej avslutade ärenden
Datadrift vid karolinska sjukhuset
(granskningspromemoria nr 7/1972)
Sedan början av 1960-talet har försök pågått att utnyttja datadrift
inom sjukhusen. Från år 1965 har statskontoret i samarbete med karolinska
sjukhuset engagerat sig i utredningar och försök på området,
och efter hand har ett antal rutiner utvecklats och tagits i drift vid
sjukhuset. Verksamheten har avsett både sjukvård och administration.
Sedan år 1970 har verksamheten drivits helt i sjukhusets regi. Utvecklingskostnaderna
under budgetåren 1965/66—1971/72 har beräknats till
mer än 20 milj. kronor.
För revisorernas räkning har en granskning företagits med syfte att
undersöka, om datadriften lett till förväntad rationalisering och om
de därav föranledda kostnaderna kan anses rimliga. En i ämnet utarbetad
granskningspromemoria har blivit föremål för remissbehandling.
97
Kommunikationsdepartementet
Avslutade ärenden
Samordning av det statliga värdetrycket
(granskningspromemoria nr 1/1972)
Alltsedan år 1920 har det statliga värdetryckets huvudmannaskap,
organisation och produktionslokalisering tid efter annan utretts. I slutet
av 1950-talet och under 1960-talet kulminerade denna utredningsverksamhet.
Riksdagen beslöt hösten 1964 att fullmäktige i riksbanken skulle
utreda frågorna om en av dem förordad förflyttning av riksbankens
sedeltryckeri till Tumba och om AB Tumba Bruks framtida ställning.
Bolaget hade tillkommit enligt ett riksdagsbeslut år 1963 om en väsentlig
utbyggnad av riksbankens pappersbruk i Tumba och brukets överförande
till bolagsform. Från år 1964 kom Tumba bruk att arrenderas
och drivas av riksbanken.
Den av bankofullmäktige tillkallade ”Sedeltryckeriutredningen 1965”
föreslog i sitt år 1967 framlagda betänkande att sedeltryckeriet skulle
flytta från sina lokaler i Stockholms innerstad till riksbankens industrimark
i Tumba och integreras i AB Tumba Bruk. Däremot fann inte
utredningsmännen några vägande skäl som motiverade en utflyttning
av det i centralpostkvarteret vid Vasagatan i Stockholm liggande frimärkstryckeriet,
även om de ansåg en sammanslagning i framtiden av
de båda tryckerierna vara möjlig.
Riksdagen beslöt år 1968 att sedeltryckeriet skulle förläggas till Tumba
och integreras med pappersbruket i AB Tumba Bruk. En ny byggnad
uppfördes på riksbankens mark invid pappersbruket i Tumba. Den togs
i bruk sommaren 1970.
I bankofullmäktiges skrivelse år 1968 till riksdagen med hemställan
om sedeltryckeriets förläggning till Tumba framhöll fullmäktige att det
inte fanns något behov för frimärkstryckeriet att flytta från den befintliga
platsen i Stockholm. Bankoutskottet refererade endast fullmäktiges
åsikter utan kommentarer i frågan om frimärkstryckeriets eventuella integrering
med sedeltryckeriet.
Sedan frågan om frimärkstryckeriets utflyttning till Tumba och integrering
i AB Tumba Bruk tagits upp av riksdagens revisorer år 1971 för
närmare undersökning, har en granskningspromemoria lagts fram i ärendet.
De olika ståndpunkter som visat sig föreligga i sakfrågan har i promemorian
sammanfattats på följande sätt.
Mot tanken på en integration har anförts följande argument.
Sedeltillverkning och frimärkstillverkning har skilda tekniska förutsättningar.
Sedeltryckeriets maskiner kan inte utnyttjas vid frimärksframställningen
och vice versa. Alla arbetsstadier vid frimärkstillverk
7
Riksdagen 1973. 2 sami. Nr. 3
98
ningen bör vara skilda från övrig tillverkning med tanke på arbetets
effektivitet. För märkesdistributionen till postkontoren i landet är det
nödvändigt att ha en stor, rent postal organisationsenhet.
Postverkets frimärksavdelning är i dag en tillräckligt stor enhet för att
produktionen där skall kunna ske effektivt. Personal kan knappast inbesparas
vid ett samgående mellan de båda tryckerierna. Visserligen
skulle Tumba bruk inte behöva utöka antalet tjänstemän för personalärenden,
kameral verksamhet, underhållsarbeten, försäljning och bevakning
efter samgåendet. Å andra sidan väntas postverket inte kunna
minska antalet anställda inom nämnda personalgrupper efter det att frimärkstryckeriet
flyttat.
För en integrering har bl. a. anförts att frimärkstryckeriet skulle få
goda utrymmen i Tumba, om det integrerades med sedeltryckeriet. Det
finns ledig lokalkapacitet i den nya sedeltryckeribyggnaden och markutrymme
för utbyggnad av denna anläggning.
Enligt AB Tumba Bruk efterfrågas produktion av frimärken för
portobruk mer och mer ute i världen, bl. a. i Afrika och Sydamerika.
Om frimärkstryckeriet samordnas med sedeltryckeriet, kan det tänkas
bli ändamålsenligt att använda djuptryck för den samlade framställningen
av sedlar, frimärken och annat värdetryck. I sådant fall skulle
marknadsföringen av frimärken kunna inordnas i Tumba bruks försäljnings-
och exportorganisation.
I granskningspromemorian understryks att en översiktlig marknadsundersökning
måste göras, innan ett eventuellt beslut fattas om att marknadsföra
svensktillverkade frimärken utomlands. Sammanfattningsvis
ställs i promemorian frågan, om vinsten med en integration av sedeloch
frimärkstryckeriema blir mindre än den fördel som kan vinnas genom
att alla avdelningar, vilka har med tillverkning, lagring och distribution
av frimärken att göra, får gemensamma lokaler i Stockholms innerstad.
Granskningspromemorian har för yttrande tillställts postverket, statskontoret
och fullmäktige i riksbanken. De båda förstnämnda myndigheterna
har avstyrkt tanken på en integration av frimärkstryckeriet med
Tumba bruk, medan bankofullmäktige uttalat sig till förmån för en
sådan åtgärd. Fullmäktige har även överlämnat ett yttrande i ärendet av
bruksledningen.
I en i ärendet upprättad tilläggspromemoria har sammanfattningsvis
anförts följande.
De förhållanden som föranledde riksdagens revisorer att år 1956 ta
upp frågan om det statliga värdetrycket är inte längre för handen. Då
hade inte lokalfrågan lösts för vare sig sedeltryckeriet eller myntverket.
Postverket hade dessutom en viss press på sig att tämligen snabbt lösa
vissa lokalproblem, bl. a. frimärkstryckeriets. I dag föreligger inte någon
av dessa omständigheter.
99
”Sedeltryckeriutredningen 1965” avstyrkte i sitt år 1967 avlåtna betänkande
en integration av sedeltryck och frimärkstryck. Fullmäktige
i riksbanken anslöt sig till denna uppfattning. Det kan noteras att fullmäktige
och Tumba Bruk nu, i motsats till tidigare, yrkar på en flyttning
till Tumba även för frimärkstryckeriet. Något nytt som skulle
kunna motivera en ändrad ståndpunkt i frågan har emellertid inte inträffat
sedan år 1967, bortsett från att en viss överkapacitet visat sig
föreligga i den år 1970 ianspråktagna nybyggnaden i Tumba för sedeltryckeriet.
Alltjämt gäller att man inte kan göra några egentliga personalbesparingar.
Frimärkstryckeriet har inte någon särskilt avdelad personal för
bevakning i dag men skulle få dela kostnaderna med sedeltryckeriet för
bevakningspersonalen i Tumba. Kostnaderna per anställd i frimärkstryckeriet
för löneservice, personalvård m. m. torde inte förändras påtagligt
vid en sammanläggning av de båda tryckerierna. Det har inte
heller påvisats att personal som nu är sysselsatt i den direkta frimärksproduktionen
skulle kunna dras in efter en flyttning av frimärkstryckeriet
till Tumba, eftersom det även i fortsättningen skulle komma att
fordras en separat produktionslinje för framställning av frimärken.
Med hänsyn till att man alltså måste arbeta med två skilda produktionslinjer
kan inte heller maskinparkerna på respektive enheter föras
samman i en tekniskt enhetlig produktionsprocess. I vissa andra avseenden
kan möjligen en samordning av de båda verksamhetsgrenarna göras,
men de besparingar som skulle bli en följd därav är sannolikt inte
särskilt stora.
I stället får man räkna med inte obetydliga kostnader för nyinvestering.
Därtill kommer flyttningskostnader, vilka sannolikt inte skulle bli
små, eftersom man förutom de direkta kostnaderna måste räkna med
kostnader orsakade av störningar i den postala verksamheten på grund
av flyttningen.
Frimärkstryckeriet arbetar, såvitt kan bedömas, efter rationella principer.
Någon effektivisering av verksamheten torde därför inte vara att
påräkna genom omläggning av arbetsmetoder och tryckförfarande. I
sammanhanget bör även den vikande efterfrågan på portofrimärken i
Sverige uppmärksammas.
Några fakta som stöder antagandet att förutsättningar skulle finnas
för en svensk export av frimärken för portobruk i andra länder har
inte lagts fram. Om ett sådant intresse skulle föreligga, torde postverket
mot ersättning kunna begagna sig av Tumba Bruks marknadsföringstjänster.
Av vad som framgått av den föregående framställningen föreligger,
såvitt för närvarande kan bedömas, inte tillräckligt starka skäl för en
äganderättslig och lokalmässig integration av postverkets frimärkstryckeri
jämte förråd med AB Tumba Bruk.
Revisorerna har beslutat, med godkännande av tilläggspromemorian,
att ärendet inte skall föranleda annan åtgärd än att promemorian för
kännedom sänds över till postverket och fullmäktige i riksbanken.
Mot beslutet har reservation avgetts av herrar Larsson, Sven Gustafson,
Yngve Nilsson och Torsten Bengtson, vilka har uttalat följande.
I den upprättade promemorian finns åtskilliga synpunkter och uppfattningar
som vi icke kan dela och därför ber vi att som en sammanfattning
av våra synpunkter få framföra följande.
100
”Sedeltryckeriutredningen 1965” avstyrkte i sitt år 1967 avlåtna betänkande
en integration av sedeltryck och frimärkstryck. Fullmäktige
i riksbanken anslöt sig till denna uppfattning. Det kan noteras att fullmäktige
och Tumba Bruk nu, i motsats till tidigare, yrkar på en flyttning
till Tumba även för frimärkstryckeriet. Orsaken till fullmäktiges
och Tumba Bruks förändrade inställning är givetvis att ett nytt modernt
sedeltryckeri togs i bruk år 1970. Väsentliga förändringar har sålunda
inträffat sedan år 1967, vilket utgör en av motiveringarna för att frimärkstryckeriet
flyttas till Tumba.
Principiellt måste det ifrågasättas om en industriell verksamhet, om
ock i mindre skala som frimärkstryckeriet, skall förläggas till de centrala
delarna av Stockholm. Även om lokaler för närvarande finns
i de av posten disponerade utrymmena, måste de dock taga upp ett
utrymme som skulle kunna användas till andra för allmänhetens service
lämpliga utrymmen i hjärtat av Stockholm. Oavsett alla kortsiktiga
detaljberäkningar om kostnader och tryckförfaranden måste det vara
opraktiskt och mera kostnadskrävande att ha två statliga tryckerier med
liknande uppgifter på så nära avstånd som Stockholm och Tumba.
Sedeltryckeriet i Tumba förfogar över en ytterst modern och allsidig
utrustning, väl lämpad för sådant tryck som sedlar, obligationer,
lottsedlar o. dyl. Det torde därför vara mycket lämpligt att ett så likartat
tryck som frimärkstrycket förlägges till sedeltryckeriet. Om det
anses att tryck i rullar och häften är det lämpligaste, kan detta lika
bra utföras vid sedeltryckeriet. De maskiner som nu finns på frimärkstryckeriet
kan givetvis utan svårighet överföras till Tumba.
Det ringa avståndet från Tumba till Stockholm gör att enligt vår
uppfattning inga som helst svårigheter föreligger vid den konstnärliga
utformningen av frimärkena eller vid transporter o. dyl. Att en verksamhet
som tryckning av frimärken måste te sig lika främmande inom
postal organisation som den naturligt hör hemma inom ett tryckeriföretag,
specialiserat på värdetryck, förefaller ligga i öppen dag.
Då det inte avses att för närvarande flytta filateliavdelningen till
Tumba har det ingen relevans att i detta sammanhang ta upp denna
fråga.
Med beaktande av de omställningskostnader som en flyttning innebär,
anser vi ändå att en integration av det statliga värdetrycket till
en gemensam enhet innebär fördelar i kostnadshänseende och tillika
ökade förutsättningar att möta en framtida utveckling, tekniskt och
marknadsmässigt.
Med anledning av vad som sålunda anförts anser vi att riksdagens
revisorer bort hemställa att Kungl. Maj :t överväger att flytta postens frimärkstryckeri
till sedeltryckeriet i Tumba.
Finansdepartementet
Avslutade ärenden
De statliga betalningarnas fördelning över budgetårets olika månader
(granskningspromemoria nr 6/1972)
Det statliga betalningssystemet omfattar transaktioner som hänför sig
framför allt till riksstatens driftbudget. I tekniskt avseende är det knutet
101
till statsverkets checkräkning i riksbanken, vilken därmed kan sägas utgöra
driftbudgetens kassasida. Till denna checkräkning förs således alla
de inkomster som redovisas på driftbudgeten, medan den omvänt tas i
anspråk för att täcka utgifterna under driftbudgetens olika anslag. Överskott
och underskott på checkräkningen regleras på så sätt, att riksgäldskontoret
får utnyttja de likvida medel som inte omedelbart behövs
för den löpande driftbudgeten, medan ämbetsverket har att i motsatt
fall ställa erforderlig kassaförstärkning till statsverkets förfogande. För
ändamålet disponerar riksgäldskontoret en egen checkräkning i riksbanken,
vilken finansieras med upplånade medel i den mån andra inkomstkällor
inte står till buds.
Inom revisorernas kansli har gjorts en undersökning av det löpande
budgetutfallet sådant det avspeglar sig i betalningstransaktionema på
statsverkets checkräkning. Därvid har på grundval av ett omfattande
statistiskt material konstaterats, att stora variationer årligen uppstår i
budgetutfallet. Härtill samverkar flera omständigheter. Inkomstflödet
är således inte jämnt fördelat över budgetårets olika månader. Rytmen i
de utgiftsbeslut som föranleder utbetalningar från checkräkningen är
likaledes mycket oregelbunden. Av betydelse är vidare att inkomster
och utgifter inte är samordnade till tiden enligt något speciellt system.
I första hand kommer variationerna till synes som skillnader i inbetalningsvolym
mellan årets udda och jämna månader. Dessa skillnader
beror huvudsakligen på att uppbörden av preliminärskatt, som genom
sitt dominerande inslag av vanlig inkomstskatt representerar statens
största inkomstpost men som omfattar även kommunala skatter, äger
rum under de udda månaderna. Av den i ärendet upprättade granskningspromemorian
framgår att de månatliga svängningarna är betydande;
för den undersökta perioden uppgick de i genomsnitt till 6,7 mdr
kronor eller, om beloppet minskas med kommunalskattemedlen, till 4,0
mdr kronor. En viss utjämning torde dock ha inträffat på sistone till
följd av att mervärdeskatten, som betalas in under de jämna månaderna,
har ökat sin relativa andel av det statliga inkomstflödet. Det kan tilläggas
att månadsvariationema är stora även efter en avräkning av utgifter
mot inkomster.
Inom varje enskild månad förekommer vidare mycket kraftiga likviditetssvängningar
mellan dess olika veckor. Detta gäller speciellt för de
udda månaderna, vilket hänger samman med att kommunalskattemedlen,
d. v. s. landstingens och primärkommunernas andel av den samlade
skatteuppbörden, då betalas ut enligt ett visst system. Tidpunkten härför
har fastställts till den 8 i de månader under vilka preliminärskatteuppbörd
äger rum. Denna kulminerar emellertid först den 18 i samma månader,
varför således ett tidsavstånd på ca tio dagar uppstår mellan
kommunalskattemedelsutbetalningar och preliminärskatteuppbörd, vilka
svarar för de största uttagen respektive insättningarna på statsverkets
102
checkräkning. Genom att skatteutjämningsbidragen till komunerna betalas
ut samtidigt med kommunalskattemedlen förstärks den negativa
effekt som den nyssnämnda tidsskillnaden har på den statliga likviditeten.
Denna påverkas självfallet även av andra statliga utgifter, för vilka
dock — med vissa viktiga undantag — några exakta utbetalningsterminer
inte är fastställda. Till belysande av de veckovis framträdande svängningarna
på checkräkningen må följande från granskningspromemorian
hämtade exempel återges. För mars månad år 1972 kan sålunda
noteras först ett inkomstöverskott på 376 milj. kronor, sedan ett utgiftsöverskott
på 6 360 milj. kronor, därefter ett inkomstöverskott på 6 813
milj. kronor och slutligen ett utgiftsöverskott på 423 milj. kronor.
De i granskningspromemorian intagna uppgifterna utvisar även att en
säsongmässig skillnad mellan budgetårets båda hälfter föreligger. Sammantagna
visar således månaderna juli—december regelmässigt ett underskott,
medan övriga månader eller januari—juni lika regelbundet
kännetecknas av ett överskott. För de tre budgetår som omfattas av
undersökningen uppgick underskotten till respektive 3,3, 4,0 och 4,4
mdr kronor samt överskotten till respektive 2,5, 3,5 och 3,7 mdr kronor.
Svängningarna förklaras till väsentlig del av att överstigande skatt
betalas ut i november—december, medan kvarstående skatt levereras
in under årets båda första uppbördsterminer.
Som ett led i den förevarande undersökningen har gjorts en specialanalys
av utgiftsbeteendet hos 27 statliga myndigheter, vilka tillsammans
svarar för mellan 60 och 70 procent av ”egentliga statsutgifter”
på driftbudgeten. Därvid erhållna uppgifter ger vid handen, att i åtskilliga
fall en mycket stark utgiftskoncentration till budgetårsskiftena förekommer
med hos vissa myndigheter upp till 200 å 300 procent större
utbetalningar i juni än under budgetårets övriga månader. Förhållandet
får enligt promemorian ses som en följd av det sätt på vilket det statliga
anslagssystemet är utformat.
De olägenheter som är förbundna med de kraftiga svängningarna i
den statliga driftbudgetens kassamässiga utfall har i granskningspromemorian
sammanfattats sålunda.
För det första inträffar störningar på penningmarknaden genom att
den reella innebörden av likviditetsläget vid varje särskild tidpunkt fördunklas.
För det andra försvåras de penningvårdande organens arbete
genom att det underlag på vilket de skall grunda sina åtgärder blir
sämre. För det tredje får statsverket i vissa fall vidkännas ränteutgifter
till icke obetydliga belopp genom den kortfristiga upplåning som riksgäldskontoret
nödgas tillgripa för att täcka temporära underskott på
statsverkets checkräkning.
Om den utgiftsforcering som har kunnat konstateras till budgetårsskiftena
sägs i promemorian, att den kan leda till att de beslut som
fattas inte blir tillräckligt genomtänkta utan får en prägel av improvisa
-
103
tion och kortsiktigt bedömande. Om den överdrivna utgiftsbenägenheten
är följden av en under budgetårets sista månad på grund av medelsbrist
iakttagen återhållsamhet, kan den även vara ett tecken på att
myndighetens produktionsresurser i viss omfattning har stått outnyttjade.
I båda fallen föreligger enligt promemorian risk för en mindre
god hushållning med tilldelade anslagsmedel.
I granskningspromemorian uttalas att särskilda åtgärder för avhjälpande
av de med det statliga betalningssystemet förknippade olägenheterna
bör vidtas. Beträffande variationerna i det löpande budgetutfallet
anges problemet vara att så långt möjligt få till stånd en jämn inleverans
av statsinkomsterna och en däremot svarande tidsanpassning av de
statliga utbetalningarna. I detta syfte föreslås en översyn av samtliga
statliga inbetalningsrutiner, en förändring av tidpunkten för kommunalskattemedlens
utbetalning under samtidigt beaktande av de konsekvenser
som gällande bestämmelser om återbetalning av överskjutande skatt
har på den statliga likviditeten samt en prövning av utbetalningsföreskrifter
och tillämpad praxis i fråga om myndigheternas anslagsdispositioner.
Vidare förordas, för att man skall få till stånd en jämnare medelsförbrukning
i det statliga förvaltningsarbetet, att en särskild likviditetsbudgetering
införs hos myndigheterna. Promemorian utmynnar i ett
förslag om att riksrevisionsverket och riksgäldskontoret skall få i uppdrag
att gemensamt och i nära samarbete med budgetutredningen göra
en närmare undersökning i ämnet.
Granskningspromemorian har varit utsänd på remiss till riksrevisionsverket,
riksskatteverket, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,
budgetutredningen, Svenska landstingsförbundet och Svenska
kommunförbundet. Remissinstanserna är i sak positiva till promemorians
grundläggande tankegångar men framhåller samtidigt att de aktualiserade
frågorna har ett nära samband med det åt budgetutredningen
lämnade uppdraget, varför de bör bedömas mot bakgrunden av de resultat
som utredningen kan komma till. Svenska landstingsförbundet
och Svenska kommunförbundet har ställt sig avvisande till tanken på en
förändring av tidpunkten för kommunalskattemedlens utbetalning.
Revisorerna har i en skrivelse till Kungl. Maj:t förklarat sig i allt
väsentligt kunna ansluta sig till de synpunkter och reformförslag som
har lagts fram i granskningspromemorian. Med hänsyn till förslagens
räckvidd i vissa avseenden har emellertid revisorerna funnit det vara
lämpligt att promemorian och de däröver avgivna remissyttrandena överlämnas
till budgetutredningen för att beaktas under det fortsatta utredningsarbetet.
Enligt revisorernas mening bör dock några i promemorian
berörda specialfrågor kunna tas upp till prövning och avgörande utan
hinder av detta arbete. Revisorerna föreslår därför att riksrevisionsverket
får i uppdrag att utarbeta förslag till en likviditetsbudgetering hos
myndigheterna samt att frågan om lämpligaste former för statsmyndig
-
104
heternas inbetalning av personalskatter, mervärdeskatt och punktskatter
hänskjuts till riksskatteverket för övervägande. Revisorerna anser vidare
att en teknisk översyn av de föreskrifter som reglerar det statliga
betalningssystemet jämte därpå grundade rutiner bör göras genom en
för ändamålet särskilt tillsatt arbetsgrupp med företrädare för riksrevisionsverket,
riksskatteverket och riksgäldskontoret.
Skrivelsen är såsom bilaga 7 fogad vid denna berättelse.
Kostnaderna för avgiftsuppbörden hos vissa statliga myndigheter
(granskningspromemoria nr 9/1972)
De statliga affärsverken finansierar i princip sin löpande verksamhet
med de avgifter som tas ut för tillhandahållna tjänster och varor. Även
en rad andra myndigheter fullgör prestationer, för vilka kostnaderna i
växlande omfattning täcks genom inflytande avgifter. Avgiftsuttaget
grundar sig på taxor och bestämmelser i övrigt som inbördes uppvisar
stora skiljaktigheter. Detsamma gäller om de administrativa system som
har byggts upp för uppbörden av avgifterna.
Den företagna granskningen har inriktats på att försöka fastställa
kostnaderna för de olika system för avgiftsuppbörd som tillämpas inom
olika delar av statsförvaltningen och att undersöka möjligheterna till rationalisering
av förfarandet. Undersökningen har omfattat två affärsverk,
televerket och vattenfallsverket, som bedömts ha en avgiftsuppbörd
av ungefär samma typ som åtskilliga andra myndigheter. I undersökningen
har vidare ingått tolv myndigheter, vilkas avgiftsuppbörd redovisas
på driftbudgetens inkomstsida under rubriken Uppbörd i statens
verksamhet. De undersökta myndigheternas avgiftsuppbörd uppgick till
ca 41 procent av de sammanlagda inkomsterna vid affärsverken och vid
de myndigheter som redovisar avgifter under Uppbörd i statens verksamhet.
Undersökningen har gett vid handen att avgiftsuppbörden har avsevärt
olika karaktär inom de olika delar av statsförvaltningen som de undersökta
myndigheterna representerar. Detta sammanhänger med verksamhetens
natur och omfattning i de skilda fallen. Vissa myndigheter
fakturerar utförda tjänster med noggrann specificering av i fakturan
ingående poster samt ombesörjer ett tämligen omfattande bokföringsarbete
jämte påminnelse- och inkassorutiner; vid andra myndigheter
bortfaller i stort sett dessa arbetsuppgifter, enär erforderliga avgifter erläggs
förskottsvis av kunderna. Åtskilliga variationer mellan dessa ytterlighetsfall
förekommer även. Uppbördsarbetet vid verken företer så
stora olikheter att jämförelser myndigheterna emellan kräver detaljstudier
av uppbördsarbetet. Det har visat sig svårt att beräkna eller uppskatta
den resursinsats i fråga om personal, utrustning och lokaler som
de undersökta myndigheterna avdelar för avgiftsuppbörden. Detta sam
-
105
manhänger med att arbetet med avgiftsuppbörden har marginell karaktär,
d. v. s. produktionsresurser som huvudsakligen används för myndigheternas
övriga uppgifter används även för avgiftsuppbörden. Kostnaderna
för denna uppgår vanligtvis till mindre än en procent av totalkostnaderna.
Av angivna orsaker måste de värden som under undersökningens gång
framräknats för att belysa uppbördsarbetets kostnader vid de olika verken
behandlas försiktigt. Säkrare underlag för en bedömning av dessa
kostnaders inbördes storlek kan erhållas om undersökningsarbetet fördjupas
på verksplanet. Det är tvivelaktigt om värdet av de förbättringar
som därvid skulle kunna påvisas väsentligen skulle överstiga kostnaderna
för en vidareförd, mera detaljerad undersökning från revisorernas sida.
Kostnadsjämförelserna ger inte anledning till kommentarer annat än
i fråga om en myndighet. Vattenfallsverkets kostnader för uppbörd i
samband med engrosleveranser uppgår till 353 kronor per faktura med
åtföljande specifikationer. Beloppet är påfallande högt i jämförelse med
andra myndigheters fakturakostnader. Givetvis inverkar här fakturornas
särpräglade natur och debiteringsmaterialets beskaffenhet. Med hänsyn
till de betydande belopp som debiteras i varje faktura och den komplicerade
taxetillämpning och avräkning som är förenad med prissättningen
på elkraftleveranser utförs arbetet i huvudsak manuellt. Att vissa
möjligheter till minskning av dessa kostnader föreligger synes dock antagligt.
Vattenfallsverket har också uppgett att dithörande arbetsrutiner
nu studeras i rationaliseringssyfte. Möjligheterna att använda moderna
tekniska mätningsmetoder har nämnts i sammanhanget.
I övrigt har ansetts att lantmäteriväsendets avgiftssystem möjligen kan
förenklas och faktureringen centraliseras. Lantmäteristyrelsens material
visar att undersökningar i denna riktning pågår inom lantmäteriväsendet.
Undersökningen har vidare berört de principer efter vilka taxor och
avgifter fastställs inom myndigheterna. På grund av denna frågas räckvidd
och allmänna omfattning har den behandlats endast i sina huvuddrag.
Principen om full kostnadstäckning för lämnade tjänster, tillämpad
med tämligen stora variationer, ligger till grund för de tillfrågade myndigheternas
taxesättning. Kostnadsnivån för tjänsterna synes vara fastställd
enligt självkostnadsmetoden. Granskningspromemorian säger i
detta avsnitt följande.
De avgifter som redovisas under rubriken Uppbörd i statens verksamhet
uppbärs med stöd av taxor o. d., som fastställs efter noggrant utredningsarbete.
Riksrevisionsverket utövar i samråd med berörda myndigheter
tillsyn av att taxornas utformning i princip och i detalj medger att
statsverkets intäkter bibehålls vid avsedd reell nivå. I princip gäller därvid
att statens kostnader för verksamheten skall täckas. Sedan en följd av
år har den allmänna prisutvecklingen gett utslag beträffande ifrågavarande
taxor, som blivit föremål för successiva höjningar. Det förhållan
-
106
det att en taxa inte lämnar full kostnadstäckning bör emellertid inte hänföras
uteslutande till omständigheter, över vilka myndigheterna inte kan
råda. Det är numera en allmänt vedertagen samhällsekonomisk princip
att tendenser till kostnadsstegringar skall motverkas genom strukturförändringar
och rationaliseringar. Givetvis bör denna princip gälla även
för statliga myndigheter som tillhandahåller allmänheten tjänster och
annat mot avgift. I nu förevarande sammanhang finns därför anledning
att understryka önskvärdheten av att det nyssnämnda löpande översynsarbetet
rörande taxenivåerna koncentreras till samlade rationaliseringsinsatser
vid varje tillfälle då frågan om höjning av en statlig taxa blir
aktuell. I vart fall bör vid sådana tillfällen respektive myndigheter redovisa
sitt rationaliseringsläge och resultatet av det interna arbetet med
dessa frågor.
Ärendet har i övrigt inte föranlett annan åtgärd från revisorernas sida
än att granskningspromemorian har tillställts statskontoret, riksrevisionsverket,
lantmäteristyrelsen och statens vattenfallsverk för kännedom.
Statsmyndigheternas information till och kontakt med allmänheten
(granskningspromemoria nr 5/1972)
Kunskap om sina rättigheter och skyldigheter erhåller den enskilde
medborgaren i första hand genom de författningar av olika valör som
samhällsorganen utfärdar. Författningarna är emellertid ofta svåröverskådliga
och komplicerade, vilket medför krav på mer lättillgänglig information.
Sådan lämnas också av myndigheterna genom allmän information
i form av annonser, broschyrer och liknande alster eller genom
individuella svar vid direkt förfrågan. Under senare år har allt
starkare betonats att myndigheternas information måste vara anpassad
till allmänhetens behov och önskemål. Som ett led i arbetet på en förbättrad
samhällsinformation har bl. a. inrättats en särskild nämnd, nämnden
för samhällsinformation (NSI), med uppgift bl. a. att verka för samordning
av myndigheternas informationsverksamhet.
Även om den allmänna samhällsinformationen ökar, kvarstår ett behov
för den enskilde medborgaren att genom förfrågningar hos myndigheterna
få upplysning om handläggningen av ärenden som är av betydelse
för honom. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av den växande
omfattningen av statsverksamheten har riksdagens revisorer undersökt
om statsmyndigheterna har sitt arbete organiserat på sådant sätt att de
kan lämna allmänheten upplysningar i olika ärenden utan onödig tidsutdräkt.
Undersökningen har i första hand inriktats på att klarlägga, huruvida
olika myndigheter har sin administration så uppbyggd att allmänhetens
krav på information kan tillgodoses. I andra hand har den allmänna
informationsverksamheten hos myndigheterna studerats. Då en fullständig
genomgång av alla myndigheters verksamhet på detta område inte
varit möjlig, har undersökningen begränsats till att avse sådana myndigheter
som har ett förvaltningsområde som berör flertalet medborgare.
107
Undersökningen inleddes med en genomgång av de olika författningar
som reglerar myndigheternas skyldighet att gå allmänheten till handa
med upplysningar. Därefter genomfördes en enkät hos 24 myndigheter
för att kartlägga vilka åtgärder myndigheterna vidtar för att ge
allmänheten service i förevarande avseende. Samtidigt inhämtades myndigheternas
uppfattning om informationsverksamheten och uppgifter
om den arbetsbelastning som allmänhetens krav på information ger.
Då den kanske viktigaste och mest närliggande informationskällan för
allmänheten är telefonkatalogen, gjordes också en genomgång av de
upplysningar som kan utvinnas av den, särskilt i vad avser ärendesfördelningen
inom olika myndigheter och öppethållandetider. Undersökningen
har vidare omfattat en stickprovskontroll av den service
som kunde erhållas vid förfrågan i ett antal konkreta ärenden av allmänt
intresse, såsom skattespörsmål och ärenden om pass- och bilregistrering.
Undersökningen har gett vid handen att statsmyndigheterna bedriver
omfattande arbete för att ge medborgarna erforderliga kunskaper
om deras rättigheter och skyldigheter. Men den har också visat att den
information som lämnas skiljer sig i olika avseenden, bl. a. beträffande
omfattning och inriktning, från myndighet till myndighet. På grundval
av det material som samlats in har därför i den granskningspromemoria
som upprättades lagts fram vissa förslag om förbättringar som utan
större förändringar i myndigheternas resursinsatser kan bidra till att
öka effektiviteten och likformigheten i informationsgivningen.
De i granskningspromemorian framlagda förslagen avser dels åtgärder
av administrativ art, dels åtgärder som berör den allmänna informationsverksamheten.
I det förstnämnda fallet föreslås att statsmyndigheternas
expeditionstider anordnas på sådant sätt att allmänheten
bekvämt kan utnyttja dem, att myndigheternas arbets- och expeditionstider
samt deras organisation och ärendesfördelningen inom dem alltid
anges i telefonkatalogen, att arbetet vid myndigheternas telefonväxlar
effektiviseras, att nuvarande diarie- och registreringssystem ses över
och att därvid enhetliga diariesystem införs samt att personalen hos
myndigheterna ges bättre instruktioner om sina skyldigheter att lämna
allmänheten service i form av upplysningar.
När det gäller den allmänna samhällsinformationen föreslås i promemorian
att en utvidgad och moderniserad upplaga av socialkatalogen
ges ut i form av en medborgarkatalog, omfattande de förvaltningsområden
som är av speciellt intresse för allmänheten, och att katalogen
eventuellt tas in i telefonkatalogen. Vidare föreslås översyn av spridningen
av visst allmänt informationsmaterial. Dessutom förordas en
utvidgad och systematisk användning av TV och radio i samhällsinformationens
tjänst.
Granskningspromemorian har för yttrande remitterats till 16 olika
108
myndigheter, institutioner och organisationer. Vid remissbehandlingen
har de föreslagna åtgärderna i allt väsentligt tillstyrkts. Dock har vissa
erinringar gjorts i fråga om förslagen om generella diarieplaner och
utgivandet av den s. k. medborgarkatalogen.
Med beaktande av vad som anförts vid remissbehandlingen har riksdagens
revisorer i skrivelse till Kungl. Maj:t föreslagit åtgärder för genomförande
av de i granskningspromemorian framlagda förslagen.
Skrivelsen är som bilaga 6 fogad vid denna berättelse.
Utbildningsdepartementet
Avslutade ärenden
Viss genom statsmedel bekostad utställningsverksamhet
(granskningspromemoria nr 8/1971))
Bland de kulturella aktiviteter som finansieras över den statliga budgeten
har utställningsverksamheten tilldragit sig allt större intresse under
senare tid. I en del fall har den nu berörda verksamheten väckt
speciell uppmärksamhet och gett upphov till en livlig debatt. Detta
har berott mindre på utställningarnas konstnärliga beskaffenhet än på
deras påstådda karaktär av extrem politisk propaganda. Med hänsyn
härtill och även under beaktande av det statliga kulturstödets starka
ökning på sistone har riksdagens revisorer funnit det vara av intresse
att ta upp hithörande frågor till närmare granskning.
Den i ärendet upprättade granskningspromemorian innehåller — utöver
en redogörelse för utställningsverksamhetens organisation, planering
och utformning — kritik mot vissa särskilt angivna utställningar,
anordnade av riksutställningar, moderna museet och nämnden för utställningar
av nutida svensk konst i utlandet (NUNSKU). Kritiken
gäller närmast den starka inriktning på propaganda för speciella grupper
och åsikter som anses ha präglat dessa utställningar. I promemorian
uttalas den uppfattningen att nuvarande riktlinjer för de nämnda
institutionerna har en alltför generell utformning, vilket i flera fall
kommit att utnyttjas på ett otillbörligt sätt. Med hänsyn härtill sätts i
fråga om det inte i spetsen för den med statliga medel finansierade utställningsverksamheten
borde stå styrelser med parlamentariskt inslag,
varigenom verksamhetens ledning skulle tillförsäkras en värdefull sakkunskap
om det demokratiska samhällets funktionssätt och värderingar.
I granskningspromemorian efterlyses vidare en fastare administrativ
styrning av verksamheten från respektive ledningars sida och en bättre
dokumentation av utställningarnas innehåll.
Enligt revisorernas beslut har granskningspromemorian för yttrande
tillställts justitiekanslern, stiftelsen Svenska institutet, chefen för statens
försöksverksamhet med riksutställningar efter hörande av Folkrö
-
109
relsernas konstfrämjande, Föreningen Konst i skolan och Riksförbundet
för bildande konst, chefen för nationalmuseet efter hörande av föreståndaren
för avdelningen för nyare måleri och skulptur (moderna
museet), nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet,
kulturrådet, Svenska kommunförbundet, Sveriges allmänna exportförening
och Konstnärernas riksorganisation.
Justitiekanslem har, med hänsyn till den av revisorerna vid remissen
åberopade kungörelsens avfattning, ej ansett sig behöva avge något
yttrande. Svenska kommunförbundet ställer sig positivt till tankegångarna
i granskningspromemorian. En liknande ståndpunkt intas av
Konstfrämjandet samt, i någon mån, av Föreningen Konst i skolan och
av Riksförbundet för bildande konst. Flertalet remissinstanser anser
sig emellertid ej kunna instämma i promemorians synpunkter och rekommendationer.
Den avvisande hållning som dessa instanser intar till
granskningspromemorian motiveras genomgående med att ett förverkligande
av promemorians rekommendationer befaras kunna leda till
censur.
I skrivelse till Kungl. Maj:t tar revisorerna inledningsvis upp detta
spörsmål. Enligt revisorernas mening kan man bara genom att göra
våld på verkligheten jämföra ett samhällstillstånd, kännetecknat av en
hård förhandskontroll av praktiskt taget alla inom ett land förekommande
kulturyttringar, med granskningspromemorians förslag om att de statliga
museerna och motsvarande institutioner skall förses med parlamentariskt
sammansatta styrelser och att administrativa former bör utvecklas
för att säkerställa att verksamheten bedrivs enligt de av statsmakterna
fastställda riktlinjerna.
Revisorerna diskuterar därefter den av de granskade institutionerna
bedrivna verksamheten. Sammanfattningsvis framhåller revisorerna därvid
att den verksamhet som bedrivs av riksutställningar, moderna museet
och NUNSKU utan tvivel är av stort värde för svenskt kulturliv.
Vissa tendenser, som närmare redovisas i skrivelsen, ger dock enligt
revisorernas mening anledning till betänkligheter, delvis av allvarlig
natur. Betänkligheterna grundar sig på det förhållandet, att ideologiskt
färgade framträdanden och värderingar utan varje samband med de av
statsmakterna angivna ändamålen i somliga fall har lämnats ett otillbörligt
utrymme i verksamheten.
Med hänsyn härtill anser revisorerna att det bör slås fast, att de
nämnda institutionerna inte har någon annan uppgift än att på ett
opartiskt sätt svara för de kulturella angelägenheter som har anförtrotts
dem. Revisorerna anser att ett sådant klarläggande bör följas av en
reform, innebärande att institutionerna ställs under ledning av särskilda
styrelser med parlamentariskt inslag. Därmed skulle verksamheten förankras
i en bredare opinion, och risken för en snedvridning av verksamheten
för ovidkommande syften skulle lättare kunna undvikas.
110
Herr Sven Gustafson har anmält reservation. Skrivelsen och reservationen
är såsom bilaga 4 fogade vid denna berättelse.
Upphandling av visst tandvårdsmaterial
(granskningspromemoria nr 4/1972)
Den vetenskapliga provningen och upphandlingen av tandvårdsmaterial
för statens räkning har under senare år varit föremål för kritik, dels
i interpellationer i riksdagen, dels i en skrivelse till riksdagens revisorer.
Med anledning därav har på revisorernas uppdrag företagits en utredning
för att undersöka om de statliga tandvårdsinstitutens upphandlingsverksamhet
bedrivs i ändamålsenliga former och i enlighet med gällande
bestämmelser.
Statens kostnader för tandvårdsmaterial uppgår till 25—30 milj. kronor
per år och hänför sig till den tandvård som bedrivs inom fångvården
och försvaret samt vid de odontologiska fakulteterna. Upphandlingen
för fakulteterna och numera även för försvaret ombesörjs av utrustningsnämnden
för universitet och högskolor, medan fångvården står
utanför den centrala inköpsverksamheten.
I granskningspromemorian har framhållits, att fångvårdens upphandling
av tandvårdsmaterial är av så begränsad omfattning att det är osäkert
om det skulle innebära några kostnadsmässiga fördelar om materialinköpen
inordnades i den centrala upphandlingen. Kriminalvårdsstyrelsen
borde dock företa en översyn av inköpsverksamheten och därvid
särskilt uppmärksamma möjligheterna att minska antalet inköpstillfällen
och på så sätt erhålla fördelaktigare priser.
De odontologiska fakulteterna upphandlade ungefär en fjärdedel av
sitt årsbehov av tandvårdsmaterial direkt från leverantörerna. Inköpen
avsåg i viss omfattning materialslag som inte ingick i utrustningsnämndens
upphandling. Det har i granskningspromemorian föreslagits att direktköpen
till denna del borde kunna begränsas genom att nämnden utökade
sitt sortiment. Vid direktköp av varor som normalt upphandlades
av nämnden hade fakulteterna visserligen lyckats behålla samma priser
som vid årsupphandlingama, men sådana inköp borde ändå undvikas.
Tillvägagångssättet kunde nämligen på längre sikt verka fördyrande på
upphandlingen som helhet. Åtgärder borde därför övervägas i syfte att
minska kompletteringsköpens omfattning och att reglera återstående inköp
genom avropsavtal.
Granskningen har även omfattat det förhållandet att fakulteterna infordrat
anbud på särskilda fabrikat av vissa varor, ehuru andra och billigare
sådana funnits i marknaden. Undersökningen har inte gett belägg
för att vissa leverantörer skulle ha gynnats på ett otillbörligt sätt. I
granskningspromemorian har emellertid framhållits, att en minskning av
sortimentsdjupet syntes kunna leda till ytterligare kostnadsfördelar och
att inköp av dyrare fabrikat borde kunna motiveras med sakliga skäl.
lil
De i granskningspromemorian framförda förslagen har i huvudsak
rönt positivt gensvar vid remissbehandlingen. Såväl kriminalvårdsstyrelsen
som utrustningsnämnden för universitet och högskolor har uppgett
sig dela de i promemorian anförda synpunkterna. Åtgärder har redan
vidtagits eller kommer att vidtas av föreslaget innehåll. Nämnden har
dock framhållit att kompletteringsinköp ibland kan sammanhänga med
att nya artikelslag tillkommit under året. I fråga om köp av märkesvaror
har erinrats om att delade meningar råder inom landets odontologiska
expertis rörande beskaffenheten hos vissa dentalmaterial. De
akademiska undervisningsanstalterna har framhållit, att möjlighet till direktköp
bör behållas i viss omfattning — bl. a. har lagringsproblemen
betonats — och att vederbörande institutioner eller tandläkare bör ha
befogenhet att välja material av önskade fabrikat. Samtidigt har vitsordats
att inköp på s. k. avropsavtal kan antas vara en framkomlig väg för
att minska direktköpen.
Då berörda myndigheter har förklarat sig ämna beakta de synpunkter
och rationaliseringsförslag som framförts i granskningspromemorian och
då de behandlade problemen härigenom syntes komma att få en godtagbar
lösning, har ärendet inte föranlett någon ytterligare åtgärd från revisorernas
sida.
Ej avslutade ärenden
Den statliga forskningsverksamheten
(granskningspromemoria nr 8/1972)
Till forskningsändamål anvisas årligen statliga medel till betydande
belopp, dels direkt till statliga myndigheter samt universitet och högskolor,
dels indirekt via statliga forskningsråd och fonder m. m. Det har
därför synts revisorerna angeläget att genom utredning försöka fastställa
utbytet av dessa finansiella bidrag och att undersöka de rutiner
som tillämpas vid den fortlöpande bevakningen av forskningsmedlens
användning.
En granskningspromemoria i ärendet har upprättats inom revisorernas
kansli. Denna promemoria har dock ej slutbehandlats av revisorerna och
därför ännu ej sänts ut på remiss.
Inrikesdepartementet
Avslutade ärenden
Visst bostadsbyggnadsföretag i Fröjereds kommun
(granskningspromemoria nr 3/1972)
En undersökning har företagits av handläggningen av ett arbetsvårdsfall
från Älvsborgs och Skaraborgs län.
112
Av den i ärendet upprättade granskningspromemorian framgår att arbetsmarknadsstyrelsen
under åren 1966—1970 lämnat en person näringshjälpsbidrag
med sammanlagt 40 500 kronor samt låtit uppföra en bostadsbyggnad
för vederbörande persons räkning till en kostnad som kunde
beräknas komma att uppgå till omkring 630 000 kronor. Avsikten med
dessa åtgärder var att medverka till att personen i fråga skulle kunna
bidra till sin egen och familjens försörjning genom en egen rörelse i form
av huvudsakligen kalkonuppfödning. Kostnaderna för näringshjälpen
hade bestritts med anlitande av det under riksstatens elfte huvudtitel
uppförda anslaget Särskilda beredskapsarbeten (1971/72 XI B 4), anslagsposten
Näringshjälp (eller dess tidigare motsvarighet), medan i fråga
om kostnaderna för byggnadsföretaget det under samma huvudtitel uppförda
anslaget till Förläggningsbyggnader m. m. anlitats.
Sammanfattningsvis har framhållits i granskningspromemorian bl. a.
att ifrågavarande fall hade bort påkalla särskild noggrannhet i fråga om
planering och kostnadskalkyler med hänsyn till vederbörande persons
tidigare försörjningsförhållanden och personliga förutsättningar. Redan
i samband med beslutet att medverka vid förvärvet av jordbruksfastigheten
hade mera preciserade planer och bedömanden bort föreligga, exempelvis
rörande användningen av åkermarken, hållbarheten i uppgjorda
driftkalkyler, vederbörandes personliga förutsättningar för verksamheten
och byggnadsbeståndets beskaffenhet och lämplighet. Mera ingående
överväganden av dessa faktorer hade troligen kunnat leda till att arbetsmarknadsstyrelsen
avstått från att fullfölja stödåtgärderna på ett tidigt
stadium.
I fråga om bostadsbyggnaden har uttalats i promemorian att det, även
om byggnaden hade kunnat uppföras till normal kostnad, syntes synnerligen
tvivelaktigt om arbetsmarknadsstyrelsen hade bort engagera sig
i företaget, särskilt med hänsyn till att ansökning om statligt bostadslån
avslagits i alla instanser och till de negativa synpunkter som anförts
från flera håll. De ägande- och säkerhetsrättsliga förhållandena syntes
inte heller ha klarlagts i full utsträckning. Rikstatsanslaget till Förläggningsbyggnader
m. m. hade uppenbarligen inte bort anlitas för ändamålet.
Rörande byggnadskostnadernas belopp har framhållits, att vissa olyckliga
omständigheter kunde ha medverkat till den uppseendeväckande
mångdubblingen av kostnaderna. Ärendets behandling lämnade dock ett
intryck av att bristande styrning från arbetsmarknadsstyrelsens sida utgjort
den huvudsakliga anledningen därtill. Företaget hade tillåtits utveckla
sig på ett sådant sätt att styrelsen förlorat kontrollen över kostnaderna,
och ärendet utvisade brister i fråga om planering, styrning och
kontroll i anmärkningsvärd omfattning.
Granskningspromemorian har av revisorerna tillställts bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen
för yttrande. Styrelsen har uppgett sig dela den upp
-
113
fattning som promemorian ger uttryck för; åtgärder hade vidtagits för
att förhindra ett upprepande av det inträffade.
Under tiden för remissbehandlingen har företagits ytterligare utredning
angående storleken av näringshjälpen. Den sammanlagda hjälpen
har därvid visat sig ha uppgått till 95 270 kronor, varav 39 770 kronor
som lån.
Med hänsyn till vad arbetsmarknadsstyrelsen framhållit i sitt yttrande
över granskningspromemorian har revisorerna vid slutbehandlingen av
ärendet inte funnit någon annan åtgärd av revisionell natur påkallad än
att en upprättad tilläggspromemoria tillställs arbetsmarknadsstyrelsen,
som har anmodats att framdeles meddela revisorerna vissa angivna förhållanden
rörande ärendets fortsatta utveckling. Då revisorernas utredning
och överväganden inte omfattat frågan, huruvida fel eller försummelse
i tjänsten eventuellt förekommit i ärendet, har det synts motiverat
att en prövning av denna fråga kom till stånd. I detta syfte har de upprättade
promemoriorna översänts till riksdagens ombudsmän för kännedom.
Industridepartementet
Avslutade ärenden
Driftavbrott vid värmekraftverket i Stenungsund
(granskningspromemoria nr 11/1971)
Vid värmekraftverket i Stenungsund, som successivt tagits i drift under
åren 1959—1969, har tio olika haverier inträffat. En redogörelse
för haverierna och deras uppgivna orsaker har lämnats i en granskningspromemoria,
färdigställd i november 1971.
Haverierna har berört samtliga av stationens fyra aggregat och föranlett
driftavbrott för ett eller flera aggregat under sammanlagt 41 månader.
Tre avbrott respektive tolv månader hänför sig till fel som inte
äger samband med aggregatens konstruktion. Återstående sju avbrott
och 29 månader hänger samman med den tekniska lösning som valts
för ångturbinerna, särskilt med det s. k. radialsystemet. Nämnda system
har visat sig lämpligt i fråga om mindre aggregat men har prövats i
mycket ringa omfattning på större aggregat; de dimensioner som gäller
för aggregat 3 och 4 i Stenungsund har ingen motsvarighet på annat
håll. Eftersom några av de svårare haverierna inträffade samtidigt med
att stor brist på vattenkraft rådde i landet, orsakade de betydande merkostnader
för inköp av elektrisk kraft från annat håll inom och utom
landet. Förlusterna har uppskattats till i runt tal 100 milj. kronor.
I granskningspromemorian har sammanfattningsvis uttalats, att vattenfallsstyrelsens
beslut att vid Stenungsund pröva en nykonstruktion av
ifrågavarande slag torde få betraktas som ett risktagande mot vilket styrelsen
kunde väga fördelen att i utbyte erhålla vinster i form av elkraft
8 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr. 3
114
till låg produktionskostnad. Driftstörningar eller haverier hade ännu
inte inträffat, då styrelsen fattade beslut om upphandling av de senast
anskaffade aggregaten. Med hänsyn till att valet av aggregatsystem i
värmekraftverk och haverier i dylika system utgör problem av tekniskt
komplicerad natur, har något sammanfattande omdöme i dessa frågor
inte ansetts vara påkallat i samband med redogörelsen.
Granskningspromemorian har för yttrande tillställts statens vattenfallsverk.
I yttrandet har framhållits, bl. a., att verket inför den kommande
utbyggnaden av värmekraft ansett det vara värdefullt att ha tillgång
till en svensk turbinleverantör. Haverierna, som i stor utsträckning
hängde samman med vibrationer i turbinernas roterande delar, hade
föranlett omkonstruktioner, i vissa fall av betydande omfattning. Ändringarna
hade utförts på leverantörens garantiansvar. Ett flertal åtgärder
hade också vidtagits för att för framtiden minska risken för haverier
och förkorta eventuella avbrottstider.
Med hänsyn till att utredningen inte gett anledning till antagande att
en mera ingående undersökning skulle ge påtagliga resultat av rationaliserings-
eller kontrollvärde, har revisorerna beslutat att ärendet inte
skall föranleda ytterligare åtgärd.
Ej avslutade ärenden
Domänverkets fastighetsinköp
(granskningspromemoria nr 10/1972)
Domänverket har under ett antal år bedrivit en omfattande inköpsverksamhet,
särskilt såvitt gäller större skogsegendomar. Verkets inflytande
på fastighetsmarknaden har vid flera tillfällen varit föremål för
allmän debatt, bl. a. i riksdagen. Mot bakgrunden därav har hos revisorerna
en granskning företagits av inköpens omfattning och deras inverkan
på statens skogsinnehav samt av principerna för verkets inköpspolitik.
I samband därmed har metoderna för domänverkets värdering
av växande skog och skogsmark studerats. Även reglerna för användningen
av de medel som redovisas på domänverkets investeringsfond
har ägnats uppmärksamhet.
En i ärendet upprättad granskningspromemoria är för närvarande
föremål för remissbehandling.
Avskrivna ärenden
Såsom nämnts i det föregående har en del granskningsärenden avskrivits,
sedan det vid förberedande undersökningar har konstaterats
att ytterligare granskning hos revisorerna inte kunde anses motiverad.
Ärendena i fråga avser
indrivningsåtgärder i anslutning till mål vari part har åtnjutit fri rättegång,
115
försäljning av vissa förläggningsbyggnader,
samordning av statens vägverks och arbetsmarknadsstyrelsens förrådsorganisationer,
personalläget vid det s. k. Muskö-varvet samt reparation och underhåll
av vissa statliga fartyg.
I samtliga dessa ärenden har s. k. granskningsrapporter upprättats.
Särskilda berättelser
Berättelse över verkställd granskning av riksbankens tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1971 har avlämnats.
Berättelse över verkställd granskning av riksgäldskontorets tillstånd,
styrelse och förvaltning under budgetåret 1970/71 har avlämnats.
Berättelse över verkställd granskning av stiftelsen riksbankens jubileumsfonds
verksamhet och förvaltning under år 1971 har avlämnats.
Beträffande den närmare innebörden av den sålunda verkställda
granskningen och därvid gjorda iakttagelser torde få hänvisas till finansutskottets
betänkanden nr 9 och 10 år 1972 samt finansutskottets
betänkande nr 14 år 1972.
RESULTATET AV DE TILL KUNGL. MALT
UNDER ÅR 1971 AVLÅTNA SKRIVELSERNA
Av verksamhetsberättelsen för år 1971 framgår att riksdagens revisorer
under detta år har avlåtit sju skrivelser till Kungl. Majit med anhållan
om vissa åtgärder. I det följande lämnas en kortfattad redogörelse
för resultatet av de sålunda gjorda framställningarna.
Beträffande frågan om utgallring av arkivalier hos statsförvaltningen
har revisorerna uttalat, att de velat bringa den i ämnet gjorda utredningen
till Kungl. Maj:ts kännedom för att i förekommande fall beaktas
vid den fortsatta behandlingen av hithörande ärenden. Därvid
har särskilt understrukits angelägenheten av att alla åtgärder vidtas
som för närvarande är möjliga för att stimulera myndigheterna till självverksamhet
beträffande gallringsgöromålen. Revisorerna har vidare
sagt det vara i hög grad önskvärt att riksarkivet jämsides med pågående
översyn av landsarkivens organisation i god tid söker alternativa vägar
för att åstadkomma en effektiv begränsning av arkivalietillväxten.
Uppmärksamheten borde därvid inriktas på utfärdandet av generella
och mera genomgripande gallringsbestämmelser, som i högre grad än
de gällande efterger kravet på att material bevaras för framtiden.
Som svar på en under hand gjord förfrågan har expeditionschefen
i utbildningsdepartementet i en den 16 november 1972 dagtecknad skrivelse
meddelat följande.
116
Revisorernas utredning berör frågor av delvis ganska komplicerad
natur sammanhängande bl. a. med ekonomiska förhållanden samt med
forskningens intresse att bevara ett representativt urval av handlingsbestånd.
Representanter för utbildningsdepartementet har under hand diskuterat
skrivelsen med tjänstemän vid riksarkivet och därvid kommit
fram till att ett eventuellt uppdrag till riksarkivet i hithörande frågor
bör föregås av ett utarbetande av en PM med de arbetsuppgifter som
kan bli aktuella. En sådan PM finns preliminärt utarbetad och är nu
föremål för beredning inom vederbörande departement.
Utbildningsdepartementet avser att inom kort ge riksarkivet instruktion
om vad myndighethen i fråga bör företa sig med anledning av
skrivelsen från riksdagens revisorer.
Beträffande frågan om statens kostnader för skatteadministrationen
har revisorerna sammanfattat sina synpunkter på följande sätt.
Sammanfattningsvis kan sägas att det svenska beskattningssystemet,
vilket successivt har växt fram under inflytande av olika politiska, ekonomiska
och fiskala hänsynstaganden, både av myndigheter och skattskyldiga
uppfattas sorn komplicerat och svårtillgängligt. Detta förhållande
jämte storleken av skatteadministrationens kostnader synes revisorerna
motivera ett ökat beaktande av att alla möjligheter till rationaliseringar
tas till vara. I detta syfte bör försöksverksamhet med
programbudgetering snarast påbörjas inom skatteadministrationen. Vidare
synes en förutsättningslös utredning böra komma till stånd i syfte
att pröva olika vägar att öka den administrativa hanterligheten av det
författningskomplex som reglerar det nuvarande skatte- och avgiftsområdet.
Härvid bör även mer genomgripande förändringar tas upp till
studium.
Som svar på en under hand gjord förfrågan har från finansdepartementet
meddelats följande.
Några åtgärder till följd av riksdagens revisorers skrivelse har inte
vidtagits. Däremot pågår ett fortlöpande arbete på de av revisorerna
berörda områdena. Ett exempel är den nyligen framlagda prop. 1972:
145 med förslag till lag om ändring i taxeringsförordningen, m. m. 1
denna nämns också i korthet en del av det aktuella arbetet. Revisorernas
skrivelse torde komma att läggas ad acta i samband med att beslut
fattas om det i prop. 1972: 145 (s. 21) aviserade utredningsuppdraget
till statskontoret och riksskatteverket.
Beträffande frågan om den statliga vaccintillverkningen har revisorerna
gjort följande sammanfattning av sina förslag.
Sammanfattningsvis föreslår revisorerna att en utredning av beredskapsläget
på vaccinförsörjningens område i enlighet med vad som
har föreslagits i granskningspromemorian företas. Samtidigt därmed
bör hälsovårdens mål ses över, varvid bl. a. bör beaktas önskvärdheten
av att få till stånd en inbördes avgränsning och precisering av hälsovårdens
olika delsektorer. Utredningen bör även lägga fram förslag till
en konkret bestämning av SBL:s uppgift samt till en metod för periodisk
kontroll av den grad i vilken förväntade resultat faktiskt har nåtts
i verksamheten. Uppmärksamhet bör likaledes ägnas frågorna om
117
lämpligaste driftform för den vid SBL bedrivna tillverkningen, om taxesättningens
anpassning till uppställda mål och om samordning av den på
flera huvudmän spridda laboratorieorganisationen, i första hand såvitt
gäller SBL:s ämnesområde.
Revisorerna vill vidare betona angelägenheten av att snabba och
planmässiga åtgärder vidtas för att bringa SBL:s lokalfrågor till en ändamålsenlig
lösning. I anslutning därtill föreslår revisorerna att en
rullande planering av behovsutvecklingen genomförs vid SBL och att
en rullande lokalförsörjningsplan på längre sikt upprättas. Principbeslut
om att byggnader i vilka bakteriologiska preparat tillverkas eller
hanteras skall uppfylla de krav som har fastställts av WHO bör även
fattas, varjämte så långt möjligt sådana lösningar av SBL:s lokalproblem
bör undvikas, vilka innebär att provisoriska lokaler uppförs.
Som svar på en under hand gjord förfrågan har från socialdepartementet
meddelats följande.
Statens bakteriologiska laboratorium har under 1971 till socialstyrelsen
överlämnat en huvudsakligen inom laboratoriet genomförd utredning
benämnd Översyn av beredskapen i fråga om sera, vacciner
och antibiotika.
I utredningen — som är hemlig — läggs förslag fram i fråga om den
framtida beredskapslagringens omfattning för vaccin-, immunglobulinoch
antibiotikaområdet med angivande av lagernivåer av olika hel- och
halvfabrikat jämte kostnader för lagringen. Ett förslag till ympningsprogram
ingår också. Förslaget avser såväl den civila som den militära
sektorn och behandlar både fredsmässigt läge och krigsläge. Utredningen
har remissbehandlats av socialstyrelsen. Remissmyndigheterna har
genomgående varit positiva till förslagen. En utvärdering och bearbetning
av utredningen har sedan gjorts inom socialstyrelsen, varefter den
remitterats till försvarets sjukvårdsstyrelse. Förslag till åtgärder torde
inom kort komma att föreläggas Kungl. Maj :t.
Beträffande den av revisorerna föreslagna långsiktiga planeringen
har den direkt samband med den av delegationen för lokalisering av
statlig verksamhet föreslagna omlokaliseringen av SBL. I nämnda förslag
framhåller delegationen att vid en omlokalisering måste överenskommelse
träffas med berörda landsting om en samordning med SBL
av deras bakteriologiska och virologiska verksamhet.
Vidare framhåller delegationen, att omlokaliseringen av en så stor
och komplicerad institution som SBL också torde kräva en omfattande
planering och sannolikt få genomföras successivt under flera år. Mot
den bakgrunden förordar delegationen att formerna för omlokaliseringen
utreds genom särskilda sakkunniga.
Delegationens förslag till lokalisering av statlig verksamhet torde
komma att föreläggas 1973 års riksdag. Beslut i denna fråga avvaktas
nu. Det kan här även påpekas att det vid SBL finns en särskild projekteringsgrupp
som sysslar med laboratoriets olika byggnadsproblem.
Slutligen bör här framhållas att socialstyrelsen på Kungl. Maj:ts
uppdrag utreder hur hälsoundersökningar och annan förebyggande
hälsovård kan samordnas och författningsmässigt och organisatoriskt
inordnas i det system som gäller för den av samhället bedrivna sjukvården.
Utredningen kan beräknas bli klar under år 1973.
118
Beträffande frågan om det statliga kommittéväsendet har revisorerna
föreslagit vissa rationaliseringsåtgärder, främst inrättandet av en till
statsrådsberedningen knuten enhet för kommittéfrågor med biträdande
och betjänande uppgift. Revisorerna har vidare strukit under angelägenheten
av dels att återhållsamhet iakttas vid bedömningen av förslag
om tillsättandet av nya kommittéer, vilkas arbete kan väntas leda till
ökade krav på statskassan, dels att de kommittéer som tillkallas för att
utreda frågor som inte är av speciellt teknisk karaktär får ett tillräckligt
starkt inslag av riksdagsledamöter och förtroendemän över huvud
taget.
Som svar på en under hand gjord förfrågan har rättschefen i statsrådsberedningen
meddelat följande.
Som svar på den i skrivelsen den 23 oktober 1972 ställda frågan får
jag meddela att någon åtgärd i anledning av vad revisorerna anfört
om inrättandet av ett särskilt organ för kommittéverksamheten inte
vidtagits. Tilläggas bör emellertid att statsrådsberedningen — nu liksom
tidigare — kontinuerligt följer denna verksamhet. Därvid ägnas
samordnings- och effektivitetsfrågorna särskild uppmärksamhet.
Beträffande frågan om det statliga remissförfarandet har revisorerna
föreslagit att remissverksamheten ses över i rationaliseringssyfte enligt
vissa i skrivelsen angivna riktlinjer. Från finansdepartementet har under
hand meddelats, att någon åtgärd till följd av revisorernas skrivelse
inte har vidtagits.
Beträffande frågan om frånvarofrekvensen hos statsmyndigheterna
har revisorerna sammanfattningsvis anfört följande.
Den genomförda undersökningen visar att även mindre förändringar
i frånvarons omfattning är av stor betydelse för effektiviteten i statsförvaltningen.
Någon enhetlig statistik som redovisar frånvarons omfattning
och orsaker vid statsmyndigheterna upprättas ej för närvarande.
Då denna brist försvårar personaladministrativa insatser i syfte att
minska frånvaron, synes en sådan statistik böra tillskapas. Frånvaron
och dess bakomliggande orsaker måste i första hand angripas genom
olika former av personalvård. Man kan dock ej se bort ifrån att även
aktiva kontrollåtgärder har betydelse i detta sammanhang. I synnerhet
torde detta gälla den kortidsfrånvaro som ej styrks med läkarintyg.
Mot bakgrund härav synes statens personalnämnd i samråd med riksförsäkringsverket
böra utreda formerna för en närmare samverkan mellan
myndigheterna och försäkringskassorna i vad avser sjukkontrollkungörelsens
tillämpning.
Från finansdepartementet har under hand meddelats följande.
1. En delrapport avgiven av statskontorets personaladministrativa
översyn med förslag till ett enhetligt personaladministrativt informationssystem
(PAI) för statsförvaltningen har nyligen överlämnats till
finansdepartementet (statskontorets PA-serie, skrift nr 15/72). Delrapporten
innehåller bl. a. förslag till enhetlig redovisning av frånvarons
119
omfattning och orsaker. Delrapporten har remitterats och svarstid har
angivits till 1973-02-01.
2. I vilken utsträckning formerna för en närmare samverkan mellan
myndigheterna och försäkringskassorna i vad avser sjukkontrollkungörelsens
tillämpning bör utredas kommer Kungl. Maj:t att ta ställning
till efter det att remissbehandlingen avslutats.
Beträffande frågan om statlig kreditgaranti till visst företag i pianobranschen
har revisorerna överlämnat visst vid undersökningen i ärendet
framkommet material för att tagas i beaktande vid pågående arbete
inom inrikesdepartementet rörande frågan om hur företagareföreningarnas
tillsyns- och bevakningsverksamhet skall ordnas i framtiden. Revisorerna
har vidare uttalat önskemål om att de i skrivelsen anförda
synpunkterna måtte delges kommerskollegiet för kännedom.
Som svar på en under hand ställd förfrågan har expeditionschefen i
inrikesdepartementet meddelat följande.
Revisorernas skrivelse har beaktats i 1972 års statsverksproposition,
bil. 13. Jag får i detta avseende hänvisa särskilt till sid. 166 och sid.
175—176 i bil. 13.
Av visst intresse i detta sammanhang är vidare inrikesministerns svar
på en enkel fråga av herr Olle Westberg i Ljusdal angående snabbare
behandling av lokaliseringsärenden, vilket svar lämnades i riksdagen den
26 oktober 1972.
Beträffande frågan om förläggning av myndigheters arbete utom stationeringsorten
erinrades i 1970 års verksamhetsberättelse, att revisorerna
i en skrivelse år 1969 hade föreslagit att Kungl. Maj:t måtte
meddela statsmyndigheterna närmare riktlinjer för deras handlande i
berört avseende. Samtidigt upplystes om att frågan var föremål för
Kungl. Maj:ts prövning och att ställning däri torde komma att tas under
första halvåret 1971. I 1971 års verksamhetsberättelse nämndes att
frågan syntes komma att anmälas för Kungl. Maj:t i början av år 1972.
Som svar på en under hand ställd förfrågan har från finansdepartementet
meddelats att för frågans reglering numera två författningar utfärdats,
nämligen kungörelse om ändring i allmänna verksstadgan (SFS
1971: 1041) och cirkulär till statsmyndigheterna om förläggning av arbete
utom stationeringsorten (SFS 1971: 1207).
120
Bilaga 1
Riksdagens revisorers remissyttrande till justitiedepartementet den 20
september 1972 över grundlagberedningens båda betänkanden Ny regeringsform
Ny riksdagsordning (SOU 1972:15) och Ny regeringsform
Ny riksdagsordning Följdförfattningar (SOU 1972:16)
Genom remiss den 5 april och den 8 maj 1972 har tillfälle beretts riksdagens
revisorer att avge yttrande över grundlagberedningens båda betänkanden
Ny regeringsform Ny riksdagsordning (SOU 1972: 15) och
Ny regeringsform Ny riksdagsordning Följdförfattningar (SOU 1972:
16), i det följande kallade huvudbetänkandet och följdbetänkandet. Revisorerna
har funnit lämpligt att begränsa sitt yttrande till de delar av
betänkandena som rör revisorernas organisation och verksamhet.
Grundläggande bestämmelser om riksdagens revisorer återfinns för
närvarande i 72 § riksdagsordningen. Däri föreskrivs bl. a. att revisorerna
har till uppgift ”att enligt särskild instruktion granska statsverkets tillstånd,
styrelse och förvaltning”. Grundlagberedningen föreslår att motsvarande
stadgande i den nya regeringsformen (11 kap. 7 § första stycket,
huvudbetänkandet s. 31) skall ha följande lydelse.
Riksdagen väljer revisorer att granska de statliga myndigheternas förvaltning.
Riksdagen kan besluta att revisorernas granskning skall omfatta
även annan verksamhet. Riksdagen fastställer instruktion för revisorerna.
Enligt det föreslagna grundlagsstadgandet skulle således revisorernas
granskningsområde komma att definieras som ”de statliga myndigheternas
förvaltning”. Att den nuvarande formuleringen inte har behållits
torde bero på att begreppet ”statsverket” genomgående har utmönstrats
ur författningstexten. Någon ändring i sak har, såvitt kan bedömas, inte
åsyftats.
Vid 1967 års riksdag gjordes vissa uttalanden om revisorernas uppgift,
vilka får betraktas som en allmän programförklaring från riksdagens
sida. Därvid framhölls som en huvudpunkt (KU 1967: 60, s. 10), att
revisorerna vid sin granskning borde lägga tyngdpunkten på frågor av
principiell och generell innebörd inom ramen för en helhetssyn på statsverksamheten.
Samma mening har hävdats vid andra tillfällen när inriktningen
av den revisionella kontrollen har behandlats. Vid valet av
granskningsobjekt under senare år har också revisorerna medvetet strävat
efter att ge företräde åt spörsmål av större räckvidd. Grundlagberedningen
har för egen del strukit under angelägenheten av att denna tendens
förstärks (huvudbetänkandet s. 211).
Enligt en samstämmig uppfattning skall således revisorerna vid sin
121
granskning utgå från en helhetssyn på statsverksamheten. Det synes revisorerna
naturligt att denna uppfattning kommer till uttryck också i den
grundläggande författningstexten, så att regeringsformens föreskrifter i
ämnet på ett klart och otvetydigt sätt anger den uppgift som åligger revisorerna
och därmed det område som de har att granska.
Sett mot denna bakgrund lider grundlagberedningens förslag till frågans
författningsreglering av en viss oklarhet, eftersom uppgiften att
granska de statliga myndigheternas förvaltning knappast kan sägas svara
mot den inriktning på generella och principiella frågor som skall utmärka
revisorernas verksamhet. Det bör vidare påpekas, att en granskning
som syftar till ett mera horisontellt betraktelsesätt vid bedömningen
av de statliga insatserna inom olika samhällsområden måste grundas på
systematiska studier av den samlade statsverksamheten, på breda budgetanalyser
och på undersökningar av administrativa funktioner som är
gemensamma för alla statsmyndigheter eller i varje fall avser statsfinansiellt
viktiga förhållanden. En sådan granskning låter sig mindre väl
förenas med det föreslagna grundlagsstadgandet, vilket närmast leder
tanken till en vertikalt inriktad förvaltningsrevision av varje enskild myndighet
för sig.
Även vissa andra omständigheter bör beaktas i sammanhanget. Riksdagen
har sålunda uttalat (se konstitutionsutskottets förut åberopade utlåtande),
att revisorerna särskilt bör uppmärksamma frågan om i vad
mån samhällsutvecklingen eller andra förhållanden har gjort vissa statliga
åtaganden mindre angelägna eller rent av föråldrade. Överväganden
av detta slag kan inte gärna sägas vara en granskning av ”de statliga
myndigheternas förvaltning”. Till en sådan granskning kan lika litet hänföras
den redovisning av olika reformers utfall som revisorerna enligt
samma utlåtande likaledes skall kunna lämna. Det föreslagna stadgandet
ger ej heller utrymme för en revisionell prövning av budgetens inkomstsida
och därmed av formerna för statsverksamhetens finansiering,
varvid inte minst bör erinras om den mycket aktuella frågan om skäligheten
av att statliga prestationer i ökad omfattning beläggs med avgift.
Stadgandet om revisionen i den nya regeringsformen bör enligt revisorernas
mening ges en mera allmän utformning, vilken närmare knyter
an till den nuvarande riksdagsordningens bestämmelser och därmed
bättre täcker den grundläggande granskningsuppgiften.
Vid sina överväganden i frågan har revisorerna kommit till den uppfattningen,
att uttrycket ”den statliga verksamheten” väl fyller kravet
på en klar och koncentrerad beskrivning av det principiella granskningsområdet
och därför är att föredra framför uttrycket ”de statliga
myndigheternas förvaltning”. Även det förra uttrycket är dock något
för snävt i så måtto som revisorerna redan enligt gällande bestämmelser
har befogenhet att granska inte bara statlig utan också statsunderstödd
verksamhet. Grundlagberedningen föreslår inte någon ändring i detta
122
avseende. Med hänsyn härtill synes det revisorerna vara mest naturligt
att förhållandet kommer till positivt uttryck i själva grundlagstexten,
även om frågan närmare regleras i annan ordning. Enligt revisorernas
mening bör därför den grundläggande uppgift som ankommer på revisorerna
definieras som en granskning av den statliga och statsunderstödda
verksamheten.
I detta sammanhang torde få erinras om att riksdagens revisorer
saknar generell rätt att granska statsägda bolag. Förhållandet har berörts
av grundlagberedningen, som avvisar tanken på att revisorerna
skulle tillerkännas utökade befogenheter härutinnan (huvudbetänkandet
s. 210). En möjlighet hålls dock öppen av beredningen genom föreskriften
i det nu behandlade paragrafförslaget, att riksdagen skall kunna besluta
att revisorernas granskning skall omfatta även annan verksamhet än
statliga myndigheters förvaltning.
Revisorerna delar för sin del grundlagberedningens åsikt, att det bör
ankomma på riksdagen att särskilt besluta om revisorernas rätt att
granska statsägda bolag. Med sitt förslag till bestämning av revisorernas
grundläggande uppgift har revisorerna ej heller åsyftat någon utvidgning
av det område som revisorerna för närvarande kan granska. För
undvikande av varje missförstånd synes dock, om detta förslag vinner
riksdagens bifall, i en kommentar till den nya regeringsformens bestämmelser
i ämnet böra slås fast, att revisorerna inte har befogenhet att
granska statlig eller statsunderstödd verksamhet i bolagsform med
mindre riksdagen har gett sitt medgivande härtill i varje särskilt fall.
Det kan också sättas i fråga, om inte en föreskrift av angivet innehåll
framdeles bör tas in i revisorernas instruktion.
Det förevarande paragrafförslaget innehåller också ett andra stycke,
som lyder sålunda (huvudbetänkandet s. 31).
Revisorerna äger enligt bestämmelser i lag infordra handlingar, upplysningar
och yttranden, som de behöver för sin granskning.
Stadgandet har motiverats med att revisorerna måste få tillgång till
det underlag som erfordras för granskningen. Emellertid saknas i uppräkningen
en hänvisning till den typ av granskningsunderlag som med
nu tillämpade revisionsmetoder har störst betydelse, nämligen uppgifter.
Enligt gängse språkbruk är upplysning och uppgift inte identiska begrepp.
Mellan dem föreligger en betydelseskillnad på så sätt att upplysning
i ett sammanhang som det förevarande avser en underrättelse
eller en förklaring, medan uppgift i motsvarande sammanhang innebär
ett huvudsakligen i kvantitativa termer redovisat material för belysning
av faktiska förhållanden, såsom personalantal, intäkter/kostnader, anslagsbelastning
och liknande. Eftersom granskningsverksamheten grundar
sig i högre grad på uppgifter än på upplysningar från myndigheterna,
torde ordet ”uppgift” böra tas med i den nya regeringsformens uppräkning
av det material som myndigheterna har att ställa till revisorernas
förfogande.
123
Liksom i 72 § gällande riksdagsordning talas i 11 kap. 7 § förslaget
till ny regeringsform om ”revisorer”. I andra sammanhang använder
grundlagberedningen benämningen ”riksdagens revisorer”, vilket ju i
dag är revisorernas officiella beteckning. Denna beteckning är emellertid
oklar i så måtto som den kan föranleda missuppfattningen, att den
av revisorerna bedrivna verksamheten avser en granskning enbart av
riksdagens egen förvaltning. Det är vidare lätt att förväxla riksdagsrevisorema
med ”riksrevisorema”, en benämning som numera allt oftare
brukas om riksrevisionsverket eller dess granskningspersonal. Med
hänsyn härtill synes riksdagens revisorer i fortsättningen böra kallas
statsrevisorerna, en benämning som har gammal hävd och därtill ger
ett bättre uttryck för verksamhetens syfte och karaktär. Genom en
sådan namnändring skulle det vidare bli möjligt att tillgodose det
praktiska behovet av en kort och koncentrerad beteckning på den
institution som revisorerna har ledningen för. Den långa och något
otympliga benämningen ”riksdagens revisorer och deras kansli” skulle
nämligen då kunna ersättas av det enda ordet ”statsrevisionen”.
Det förda resonemanget leder fram till följande konkreta förslag till
lydelse av den nya regeringsformens bestämmelser i ämnet (11 kap.
7 §).
Riksdagen väljer statsrevisorer att granska den statliga och statsunderstödda
verksamheten. Riksdagen fastställer instruktion för revisorerna.
Statsrevisorerna äger enligt bestämmelser i lag infordra de handlingar,
uppgifter, upplysningar och yttranden som erfordras för deras granskning.
Vissa särskilda bestämmelser om revisorerna skall enligt grundlagberedningens
förslag tas in i den nya riksdagsordningen (8 kap. 12 §,
huvudbetänkandet s. 58). Paragrafen i fråga har följande lydelse.
Riksdagens revisorer skall vara tolv. De väljes inom riksdagen för
riksdagens valperiod.
Riksdagen väljer bland revisorerna en ordförande och en eller flera
vice ordförande. Ordföranden och varje vice ordförande väljes för sig.
Förslaget innehåller två nyheter. Medan riksdagen för närvarande
har full frihet vid val av revisorer, skall sådant uppdrag i fortsättningen
kunna lämnas enbart ledamot av riksdagen. Vidare skall riksdagen ges
möjlighet att utse bara en vice ordförande. Enligt gällande bestämmelser
omfattar motsvarande val alltid en förste och en andre vice ordförande.
Eftersom revisorernas granskning av den statliga och statsunderstödda
verksamheten är ett led i den konstitutionella kontrollen, synes
det vara både formellt och sakligt mest korrekt att revisorsuppdraget
förbehålls riksdagens ledamöter. Med hänsyn härtill tillstyrker revisorerna
förslaget i denna del.
Däremot är revisorerna inte övertygade om lämpligheten av att nuvarande
regler för val av vice ordförande frångås. Utöver sin funktion
124
att utgöra presidium för revisorsinstitutionen i dess helhet har ordföranden
och dennes båda ställföreträdare den speciella och för ärendenas
behandling viktiga uppgiften att vara ordförande på envar av de
tre avdelningar på vilka revisorerna arbetar. Någon ändring i avdelningsorganisationen
har inte förutsatts av grundlagberedningen. Då
revisorerna således även i fortsättningen skall vara organiserade på tre
avdelningar och då det knappast finns anledning att göra någon skillnad
mellan avdelningarnas ordförande i fråga om sättet för deras val,
torde det vara mest ändamålsenligt att nuvarande regler härutinnan
kvarstår oförändrade. Även rent praktiska skäl talar för lämpligheten
av att antalet ordförande hos revisorerna inte varierar med mandatperioderna
utan förblir fast så länge nu tillämpad organisation består.
Tidigare har framhållits att revisorerna bör ges den officiella beteckningen
statsrevisorerna.
Under hänvisning till nu anförda synpunkter får revisorerna föreslå
följande lydelse av 12 § i den nya riksdagsordningens åttonde kapitel.
Statsrevisorerna skall vara tolv. De väljes inom riksdagen för riksdagens
valperiod.
Riksdagen väljer bland statsrevisorerna en ordförande, en förste vice
ordförande och en andre vice ordförande. Ordföranden och varje vice
ordförande väljes för sig.
Förutom i nu behandlade paragraf återfinns uttrycket ”riksdagens
revisorer” i 9 kap. 8 § respektive i tilläggsbestämmelserna (4.6.2) till
4 kap. 6 § förslaget till riksdagsordning. Av förut anförda skäl bör dessa
båda ord bytas ut mot beteckningen ”statsrevisorerna”.
De nyssnämnda tilläggsbestämmelserna innebär att handläggningen
av riksdagsärenden som rör revisorerna flyttas över från konstitutionsutskottet
till finansutskottet. Då revisorernas granskningsområde i väsentliga
avseenden sammanfaller med finansutskottets kompetensområde,
synes den av grundlagberedningen förutsatta omläggningen vara
lämplig och tillstyrks av revisorerna.
Gemensamma bestämmelser om val inom riksdagen är intagna i 7
kap. förslaget till riksdagsordning (huvudbetänkandet s. 52—55). För
revisorernas vidkommande medför ett antagande av förslaget i denna
del att det personliga bandet mellan ledamot och suppleant upphör
(9 §), att ledamot och suppleant som har lämnat riksdagen eller som
har utsetts till riksdagens talman eller till minister måste avgå från sitt
uppdrag (10 §), att ledamot och suppleant inte får dra sig undan sitt
uppdrag utan riksdagens medgivande (11 §) och att efterträdare till
ledamot och suppleant som har lämnat sitt uppdrag alltid utses (12 §).
Revisorerna har för sin del inte något att erinra mot de sålunda föreslagna
bestämmelserna.
Närmare föreskrifter om skyldighet för statsmyndighet och mottagare
av statsbidrag att tillhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar
125
och upplysningar m. m. är för närvarande meddelade i kungörelsen
1949: 357. Grundlagberedningen föreslår att denna kungörelse ersätts
av en särskild lag med följande lydelse (följdbetänkandet s. 29 och 30).
1 §
Statlig myndighet skall på begäran tillhandahålla riksdagens revisorer
de allmänna handlingar, upplysningar och yttranden som revisorerna
anser sig behöva för sin granskning. I fråga om handling eller uppgift
som enligt lag skall hållas hemlig kan dock myndigheten, om den finner
särskilda skäl härtill föreligga, underställa regeringen frågan om handlingen
eller uppgiften skall tillhandahållas.
2 §
Kommun som har mottagit statsmedel som understöd till viss verksamhet
skall på begäran tillhandahålla riksdagens revisorer de allmänna
handlingar, upplysningar och yttranden som revisorerna anser sig behöva
för granskning av verksamheten. I fråga om handling eller uppgift
som enligt lag skall hållas hemlig äger 1 § andra meningen motsvarande
tillämpning.
3 §
Har annan än kommun mottagit statsmedel som understöd till viss
verksamhet, skall den som har mottagit medlen på begäran tillhandahålla
riksdagens revisorer de handlingar, upplysningar och yttranden
som erfordras för granskning av verksamheten, såvida riksdagen icke
för visst fall har bestämt annorlunda. Revisorerna äger vid vite förelägga
den som har mottagit medel som nu har sagts att fullgöra sin
uppgiftsskyldighet.
Av förut anförda skäl torde ordet ”uppgift” böra tas med i beskrivningen
av det granskningsunderlag som skall vara tillgängligt för revisorerna.
Några smärre redaktionella jämkningar i övrigt, av den innebörd
som framgår av sammanfattningen av revisorernas ståndpunkt i
slutet av detta remissyttrande, kan likaledes synas befogade. Vidare bör
benämningen ”riksdagens revisorer” bytas ut mot ”statsrevisorerna”.
Enligt revisorernas mening kan även sättas i fråga om inte den föreslagna
lagen bör förses med ytterligare en paragraf, innehållande bestämmelser
om rätt för revisorerna och deras tjänstemän att som ett
led i granskningsarbetet besöka statsmyndigheter och statsunderstödda
institutioner. Denna fråga är för närvarande reglerad genom en föreskrift
i revisorernas instruktion (10 §). Då emellertid instruktionen närmast
får betraktas som av riksdagen meddelade interna ordningsföreskrifter
för ett dess verk och således inte kan anses ha samma allmänna
rättskraft som en av riksdagen stiftad lag, synes det vara konstitutionellt
mest korrekt att motsvarande stadgande återfinns i den föreslagna
lagen, vilken ju skall fastställa de skyldigheter som statsmyndigheter
och andra av granskningen berörda parter har gentemot revisorerna.
Den av revisorerna ifrågasatta paragrafen kan i viss analogi med 10 §
instruktionen lämpligen få följande lydelse.
Statsrevisorerna och deras suppleanter äger för sitt uppdrag avlägga
126
besök hos statlig myndighet samt hos institution och företag som har
tagit emot statsmedel såsom bidrag till finansieringen av verksamheten.
Revisorerna kan även uppdraga åt sina tjänstemän eller anlitade experter
att avlägga sådant besök.
I specialmotiveringen till 11 kap. 7 § förslaget till regeringsform uttalar
grundlagberedningen bl. a. följande (huvudbetänkandet s. 209
och 210).
Enligt grundlagberedningens mening finns det nu inte anledning att
göra några större ändringar i fråga om riksdagens revisorer. Sålunda bör
deras ställning vara densamma som nu. Omvandling till utskott bör inte
ske. Vidare bör man icke befordra en utveckling i den riktningen, att
den under riksdagen lydande revisionen alltmera får karaktären av ett
riksrevisionsverket motsvarande verk, för vilket riksdagens revisorer utgör
styrelse med bara ett måhända översiktligt grepp om verksamheten.
Tvärtom bör revisorerna och deras suppleanter så mycket som möjligt
ta personlig del i granskningen. Detta innebär att någon sänkning av
revisorernas antal inte aktualiseras. Vidare synes det bli naturligt att
behålla det nuvarande avdelningssystemet.
I likhet med grundlagberedningen är revisorerna av den uppfattningen,
att några egentliga ändringar i revisorernas organisation inte är påkallade.
Däremot finner revisorerna de uttalanden med vilka beredningen
motiverar sin ståndpunkt något oklara och knappast ägnade att ge
en rättvisande bild av det sätt på vilket granskningsverksamheten i dag
är upplagd och fungerar.
Den av riksdagens revisorer utövade kontrollen var ursprungligen
baserad på en ren räkenskapsgranskning, i vilken revisorerna personligen
tog del. Sedan länge är emellertid denna kontrollmetod övergiven,
vilket i huvudsak sammanhänger med de ändrade förhållanden som inträtt
genom statsverksamhetens oavbrutna tillväxt och alltmer komplicerade
natur. Granskningen har numera karaktären av stickprovsvis insatta
undersökningar från allmänt ekonomiska utgångspunkter, varvid
frågor av principiell och generell innebörd i ökad utsträckning ställts i
förgrunden för intresset. Denna utveckling har i sin tur föranlett en omläggning
av revisionsarbetets former, varigenom även revisorernas ställning
påverkats. Det system enligt vilket granskningsverksamheten bedrivs
i dag kännetecknas framför allt av ett nära och fortlöpande samspel
mellan revisorerna och det kansli som står till deras förfogande.
Huvudpunkterna i detta system är följande.
1. Kansliet bevakar kontinuerligt den statliga verksamheten och lägger
på grundval härav fram förslag till årlig granskningsplan för revisorerna.
2. Revisorerna gör en bedömning av detta förslag och fastställer därefter,
eventuellt med önskade jämkningar och tillägg, granskningsplan
för det aktuella året. De olika ärenden som är upptagna på planen kan
sägas innefatta lika många utredningsuppdrag åt kansliet.
3. Kansliet utreder ärendena enligt en av revisorerna bestämd tur -
127
ordning och redovisar i varje särskilt fall resultatet därav i en s. k.
granskningspromemoria. Denna promemoria föredras först på vederbörande
avdelning och sedan i plenum.
4. Revisorerna gör, utan att binda sig för promemorians synpunkter
och slutsatser, en bedömning av dess innehåll och sänder den därefter
på remiss till de myndigheter och organisationer som har berörts av
utredningen.
5. Sedan remissyttrandena kommit in, gör kansliet upp ett förslag
till slutlig åtgärd från revisorernas sida. Även detta förslag föredras både
på avdelning och i plenum.
6. Revisorerna gör en bedömning av förslaget och beslutar antingen
att ärendet i fråga skall läggas till handlingarna eller att det skall föras
vidare genom en skrivelse till Kungl. Maj:t eller till riksdagen.
7. Vid sidan av den i arbetsordningen sålunda bestämda gången för
ärendenas handläggning förekommer under granskningsverksamhetens
hela förlopp ett nära samarbete mellan revisorernas ordförande och
kansliets chef.
Den arbetsfördelning mellan revisorer och kansli som på angivet sätt
präglar den i dag bedrivna verksamheten innebär att kansliet har en
förvaltningsbevakande, förslagsställande och utredande uppgift, medan
revisorerna gör bedömningar av granskningsärendena i deras olika faser
och har alla beslutsfunktioner samlade hos sig. Inte minst sistnämnda
förhållande är värt att notera, då det utgör en garanti för att revisorerna
trots de ändrade arbetsmetoderna har full insyn i och full kontroll
av varje granskningsärende. Revisorerna har således en principiellt annan
ställning inom organisationen än exempelvis riksrevisionsverkets styrelse.
Det kan tilläggas att 1970 års revisionsutredning, som hade att närmare
pröva revisorernas verksamhetsformer, fann den ovan beskrivna
arbetsfördelningen ändamålsenlig och att 1971 års riksdag inte hade något
att invända mot utredningens uttalande på denna punkt (KU 1971:
37, s. 4). Det var också 1971 års riksdag som slutligt fastställde revisorernas
nuvarande personalorganisation, vilken är utformad med hänsyn
till nu tillämpade granskningsmetoder.
Den därefter vunna erfarenheten har visat att det system för granskningsverksamheten
som tecknats till sina konturer i det föregående är
väl lämpat för sitt syfte. Anledning saknas därför att nu vidta någon
åtgärd som kunde rubba dess bärande principer. Revisorerna förutsätter
också att grundlagberedningens nyss återgivna uttalande inte skall tolkas
som någon rekommendation i denna riktning.
Slutligen vill revisorerna erinra om följande.
I skrivelse till talmanskonferensen den 26 februari 1970 hemställde
revisorerna, att talmanskonferensen måtte låta utreda frågan om riksdagens
revisorers uppgift i konstitutionellt och principiellt avseende jämte
därmed sammanhängande spörsmål. Revisorerna yttrade därvid bl. a.
följande.
128
Allmän enighet torde råda om att revisorernas förvaltningskontroll,
hur den sedan än bestäms till sina utgångspunkter, skall ha formen av
stickprovsvis insatta undersökningar. På grund av statsverksamhetens allt
snabbare expansion har emellertid frågan om de principer som skall läggas
till grund för urvalet av granskningsprojekt alltmer kommit att aktualiseras
under senare tid. I samband med de speciella beslut om riksdagens
revisorer som fattats av både 1967 och 1969 års riksdagar har
starkt understrukits angelägenheten av att revisorerna i ökad omfattning
tar upp större frågor av principiell och generell karaktär. En närmare
precisering och konkretisering av vad som rätteligen bör förstås därmed
torde vara nödvändig för att den av riksdagen önskade inriktningen av
revisionsverksamheten skall kunna komma till stånd i full omfattning
och för att den mera långsiktiga planläggning av verksamheten för vilken
förutsättningar har skapats genom 1969 års riksdagsbeslut skall kunna få
erforderlig stadga.
Den utredning som sedermera tillsattes av talmanskonferensen, 1970
års revisionsutredning, ägnade detta spörsmål stor uppmärksamhet och
gjorde, i anslutning till en allmän bedömning av de riktlinjer som borde
följas vid granskningsverksamhetens uppläggning, ett försök att närmare
klarlägga innebörden av uttrycket ”frågor av principiell och generell
karaktär”. Vid riksdagsbehandlingen av utredningens betänkande hänsköts
hela detta problemkomplex till grundlagberedningen ”för vidare
prövning” (KU 1971: 37, s. 5). Grundlagberedningen har dock inte gått
in på detta spörsmål i annan mån än att beredningen, som redan berörts,
strukit under angelägenheten av att granskningsverksamheten i ökad utsträckning
tar sikte på frågor av nu nämnt slag.
Revisionsutredningens begreppsbestämning innehåller i och för sig
inte något nytt utan kan betecknas närmast som en utveckling och konkretisering
av de grundläggande tankegångar i ämnet åt vilka redan 1969
års riksdag gav uttryck. Genom det inträngande och systematiska sätt på
vilket den angripit problemet har emellertid utredningen lämnat ett
värdefullt bidrag till förståelsen för de principer efter vilka granskningsverksamheten
skall bedrivas. Revisorerna utgår också ifrån att revisionsutredningens
uttalande i berörda delar (betänkandet, s. 13—20) får betraktas
som en allmän vägledning för revisionsarbetets planläggning och
utförande.
Revisorernas ståndpunkt, sådan den skiljer sig från grundlagberedningens
förslag eller avser av beredningen inte närmare berörda frågor,
kan sammanfattas sålunda.
1. Revisorerna anser att 11 kap. 7 § den nya regeringsformen bör
ha följande lydelse.
Riksdagen väljer statsrevisorer att granska den statliga och statsunderstödda
verksamheten. Riksdagen fastställer instruktion för revisorerna.
Statsrevisorerna äger enligt bestämmelser i lag infordra de handlingar,
uppgifter, upplysningar och yttranden som erfordras för deras granskning.
129
2. Revisorerna anser att 8 kap. 12 § den nya riksdagsordningen bör
ha följande lydelse.
Statsrevisorerna skall vara tolv. De väljes inom riksdagen för riksdagens
valperiod.
Riksdagen väljer bland statsrevisorerna en ordförande, en förste vice
ordförande och en andre vice ordförande. Ordföranden och varje vice
ordförande väljes för sig.
3. Revisorerna anser att lag om skyldighet att tillhandahålla riksdagens
revisorer vissa handlingar m. m. bör kallas lag om skyldighet att
tillhandahålla statsrevisorerna vissa handlingar m. m. och att den bör ha
följande lydelse.
1 §
Statlig myndighet skall på begäran tillhandahålla statsrevisorerna de
allmänna handlingar, uppgifter, upplysningar och yttranden som revisorerna
anser sig behöva för sin granskning. Om handling eller uppgift som
enligt lag skall hållas hemlig fordras in av revisorerna, kan dock myndigheten,
när den finner särskilda skäl härtill föreligga, underställa regeringen
frågan för avgörande.
2 §
Kommun som har tagit emot statsmedel såsom bidrag till finansieringen
av viss verksamhet skall på begäran tillhandahålla statsrevisorerna de
allmänna handlingar, uppgifter, upplysningar och yttranden som revisorerna
anser sig behöva för granskning av verksamheten. I fråga om
handling eller uppgift som enligt lag skall hållas hemlig äger bestämmelsen
i 1 § andra meningen motsvarande tillämpning.
3 §
Har annan än kommun tagit emot statsmedel såsom bidrag till finansieringen
av viss verksamhet, skall den som har tagit emot medlen på begäran
tillhandahålla statsrevisorerna de handlingar, uppgifter, upplysningar
och yttranden som erfordras för granskning av verksamheten, såvida
riksdagen icke för visst fall har bestämt något annat. Revisorerna
äger vid vite förelägga den som har tagit emot medel av nu nämnt slag
att fullgöra sin uppgiftsskyldighet.
4 §
Statsrevisorerna och deras suppleanter äger för sitt uppdrag avlägga
besök hos statlig myndighet samt hos institution och företag som har
tagit emot statsmedel såsom bidrag till finansieringen av verksamheten.
Revisorerna kan även uppdraga åt sina tjänstemän eller anlitade experter
att avlägga sådant besök.
4. Revisorerna anser att benämningen ”riksdagens revisorer” bör bytas
ut mot benämningen ”statsrevisorerna” även i annan författningstext.
5. Revisorerna förutsätter att det system för granskningsverksamhetens
bedrivande som har stadfästs genom 1971 års riksdags beslut om
revisorernas personalorganisation inte nu ändras till sina grundläggande
principer.
9 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr. 3
130
6. Revisorerna förutsätter att 1970 års revisionsutrednings uttalanden
om granskningsverksamhetens uppläggning (utredningens betänkande, s.
13—20) får tjäna som allmän vägledning för revisionsarbetets planering
och utförande.
131
Bilaga 2
Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 februari 1972
med anledning av granskningspromemoria nr 16/1970 angående planfrågornas
ställning i den departemental organisationen jämte däröver
avgivna remissyttranden
Frågan om den fortsatta samhällsutbyggnaden i vårt land och den
därmed nära sammanhängande frågan om dispositionen av landets naturtillgångar
utgör ett av dagens mest brännande problem. Orsakerna
härtill är flera. Genom den ständigt fortskridande industrialiseringen
och urbaniseringen har skapats ett nytt näringsgeografiskt mönster, som
samtidigt har lett till ett sönderbrytande av traditionella boendeformer
och tillkomsten av en i princip ny typ av orter, kännetecknade av en
stark bebyggelsekoncentration och en rikt differentierad arbetsmarknad.
De omställningssvårigheter som vållats av denna process har framhävts
på ett speciellt sätt genom den regionala obalans som blivit en följd av
de areella näringarnas tillbakagång och glesbygdernas uttunning. Den
ökade fritiden och den större rörligheten bland befolkningen har likaledes
medfört krav på en ändamålsenlig avvägning mellan olika intressen,
varvid inte minst de regionala aspekterna trätt i förgrunden. De faror
av olika slag som den modema tekniken utsätter vår livsmiljö för har
slutligen gett de nu antydda spörsmålen en ny och vidare dimension,
både till rum och tid. De beslut som måste fattas på förevarande område
berör således inte bara en enstaka ort eller landsända utan är av
riksomfattande karaktär. Deras följder sträcker sig därjämte långt in i
framtiden.
Alla dessa omständigheter har medverkat till att det i dag föreligger
ett mycket påtagligt behov av en aktiv samhällsplanering, så utformad
att den ger riktlinjer för en samlad lösning av de många delproblem som
har visat sig vara förknippade med den pågående omdaningsprocessen
och därmed skapar förutsättningar för en styrning av utvecklingen mot i
förväg uppställda mål.
Samhällsplaneringen har sedan länge framstått som en i första hand
kommunal angelägenhet. Detta får anses vara naturligt med tanke på att
samhällsbildningsprocessen framför allt har varit bunden till den rent
fysiska dispositionen av mark för olika lokala ändamål. Genom att problemen
fått den ändrade karaktär som berörts i det föregående har
emellertid staten i växande omfattning kommit att ta del i denna verksamhet,
inte bara som lagstiftare utan också som administrativ huvudman
för olika åtgärder av praktisk natur. Det finns grundad anledning
att tro att det ansvar som staten därigenom har tagit på sig kommer att
132
bli ännu större i fortsättningen. Samtidigt kan konstateras att antalet
centrala statsorgan som på olika sätt medverkar i arbetet med samhällsplaneringen
är förhållandevis stort, vilket gör frågan om samordningen
av de statliga insatserna alltmer aktuell.
Riksdagens revisorer har funnit det vara av intresse att låta närmare
granska hithörande förhållanden genom en särskild undersökning. Syftet
därmed har varit att få utrönt om fördelar kan vara att vinna genom att
alla organisationsenheter som på ämbetsverksnivå sysslar med samhällsplanering
hänförs till ett och samma departement. Resultatet av den sålunda
beslutade undersökningen har redovisats i en granskningspromemoria,
som för yttrande har tillställts 20 olika remissinstanser. Granskningspromemorian,
en förteckning över remissinstanserna samt av dessa
instanser avgivna yttranden är som bilagor fogade vid denna skrivelse
(bil. 1—21).
Vid undersökningen har gjorts en systematisk genomgång av de centrala
statliga myndigheter som handlägger frågor med anknytning till den
allmänna samhällsplaneringen. Myndigheterna har därvid delats in i två
huvudgrupper. Den ena gruppen omfattar myndigheter med sådana arbetsuppgifter,
att deras verksamhet antingen helt eller genom någon
klart avgränsad organisationsenhet faller inom samhällsplaneringens
område, medan till den andra gruppen har förts myndigheter som i växlande
omfattning och i skilda former medverkar i planeringen vid sidan
av den egentliga ämbetsutövningen. Promemorian räknar med ett tiotal
myndigheter av vartdera slaget.
Av den redogörelse som lämnas i granskningspromemorian framgår
vidare, att något enhetligt departementalt huvudmannaskap inte föreligger
på hithörande område. Även de myndigheter som sysslar enbart
med frågor om samhällsplanering i vid mening lyder under olika departement.
I en del fall tar dessutom vederbörande departement direkt befattning
med det grundläggande planeringsarbetet. I promemorian har
härutinnan erinrats om att en särskild arbetsgrupp för regional utvecklingsplanering
är verksam inom inrikesdepartementet, samtidigt som en
annan arbetsgrupp har knutits till civildepartementet för att utforma
metoder för en översiktlig fysisk riksplanering och en speciell miljövårdsberedning
hai* inrättats inom jordbruksdepartementet.
I granskningspromemorian hävdas den uppfattningen, att administrationen
av statens insatser på samhällsplaneringens område behöver samordnas
i långt högre grad än nu är fallet. Kritiken mot rådande organisation
grundas framför allt på det förhållandet, ingående belyst i promemorian,
att mellan samhällsplaneringens olika grenar föreligger ett mycket
starkt funktionellt och sakligt samband. För att planeringen skall
bli effektiv och tjäna det avsedda syftet fordras därför en helhetssyn på
problemen, vilken beaktar de inbördes sammanhangen och konsekvenserna
för angränsande förvaltningsavsnitt. Bristen på samordning av de
133
statliga insatserna kan emellertid enligt promemorian få till följd, att
planeringsfrågorna löses isolerade från varandra.
Det övervägande antalet remissinstanser har gett uttryck åt den åsikten,
att betydande nackdelar är förbundna med nuvarande system, samtidigt
som de vitsordat behovet av en bättre samordning av planarbetet
och de däri på olika nivåer deltagande enheterna. Bland de myndigheter
som har uttalat sig i'' denna riktning återfinns centralnämnden för fastighetsdata,
statens vägverk, statskontoret, skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen,
statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen och statens
planverk. Av särskilt intresse att notera är att flera av de tillfrågade
länsstyrelserna hänvisar till sina egna erfarenheter av de vådor som bristen
på samordning har medfört.
När det gäller sättet att komma tilli rätta med svagheterna i det organisationsmönster
som kännetecknar de statliga insatserna inom samhällsplaneringen
är samstämmigheten bland de hörda myndigheterna
inte lika stor. I granskningspromemorian har närmast förordats en lösning,
innebärande bildandet av en genom sammanslagning av vissa ämbetsverk
eller delar av ämbetsverk mera allsidigt sammansatt planmyndighet,
samtidigt som behovet av en koncentration även av den departementala
handläggningen av planeringsfrågorna betonats. I enlighet med
dessa tankegångar har en särskild utredning om planväsendets organisation
och departementala ställning ansetts vara påkallad. Bara fem remissinstanser
ger detta förslag sitt oreserverade stöd, medan tio intar en avvisande
hållning. Fem myndigheter redovisar inte någon bestämd mening
i frågan.
Att det nyssnämnda förslaget inte har vunnit större anslutning kan synas
överraskande med hänsyn till den uppfattning om önskvärdheten av
en bättre samordning inom den samhällsplanerande verksamheten som
kommit till uttryck i det stora flertalet remissyttranden. Denna motsättning
är dock bara skenbar. En närmare analys av själva grundsynen i de
avgivna yttrandena ger sålunda vid handen, att endast fem remissinstanser
— nämligen socialstyrelsen, kammarkollegiet, bostadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen
och rikets allmänna kartverk — kan sägas vara i princip
negativa till tanken på en förändring av rådande organisatoriska förhållanden.
Med undantag av statistiska centralbyrån, som inte tar någon direkt
ställning, anser övriga femton remissinstanser reformer påkallade,
om ock i annan ordning än den som förutsatts i granskningspromemorian.
Vad som på denna punkt skiljer promemorian från de i sak positiva
remissyttrandena är att de senare starkare framhäver behovet av en
omprövning av departementsindelningen, medan lämpligheten av ett organisatoriskt
samgående mellan nu självständiga ämbetsverk sätts i
fråga, även om tanken på vissa jämkningar i ansvarsområden och arbetsuppgifter
inte utesluts. Statens vägverk uttalar sålunda, för att
134
nämna ett enda exempel, att samordningen på departemental nivå av
samhällsplaneringsfrågorna framstår som mera betydelsefull i nuläget
än genomgripande organisatoriska förändringar på ämbetsverksnivå. Av
de tretton remissinstanser som gett sin mening till känna i detta spörsmål
har inte mindre än elva mer eller mindre klart förordat en departementsreform.
Värt att notera i sammanhanget är att statens planverk säger
sig ha gjort den erfarenheten, att de hittillsvarande strävandena att
med hjälp av departementala beredningar försöka åstadkomma bättre
samordning av planärendenas handläggning inom Kungl. Maj:ts kansli
har visat sig vara otillräckliga. Planverket har vidare framhållit, att även
på det departementala planet torde gälla vad chefen för civildepartementet
vid anmälan av propositionen 1970: 103 har uttalat i fråga om
samordningen på regional nivå, nämligen att enbart ett vidgat samrådsförfarande
inte ger tillräckliga garantier för att de för samhällsplaneringen
avgörande besluten blir samstämda.
Revisorerna är för sin del av den uppfattningen, att de sålunda avhandlade
frågorna är av den räckvidd och betydelse, att de snarast bör
bli föremål för närmare övervägande. Därvid bör prövas olika vägar i
syfte att nå fram till en organisation för statens insatser på förevarande
område, vilken svarar mot det alltmer framträdande behovet av en effektiv
samordning av de många åtgärder som krävs för att möta hotet
mot vår livsmiljö och för att skapa gynnsamma yttre förutsättningar för
den fortsatta samhällsutvecklingen. Uppbyggnaden av det administrativa
system som i dag utgör den organisatoriska grunden för nyssnämnda
insatser är till stor del historiskt betingad och har inte i alla
avseenden kunnat anpassas efter de nya behov som vuxit fram efter
hand. Detta är i och för sig föga förvånande, särskilt med tanke på
snabbheten i de förändringar som inträtt.
En prövning av förevarande organisationsspörsmål aktualiserar en
rad inbördes sammanhängande delproblem. Hit hör i första hand frågan
om fördelningen mellan departementen av de ärenden som kan hänföras
till samhällsplaneringen i vid mening. Av speciellt intresse därvidlag är
förhållandet mellan yttre miljövård och fysisk riksplanering liksom mellan
fysisk och ekonomisk planering samt de konsekvenser som sambandet
mellan dessa olika former för övergripande planering kan få för den
departementala organisationen. Även om en ändrad organisation skulle
komma till stånd, innebärande en större koncentration av nu avsedda
ärenden till ett och samma departement, torde dock åtskilliga myndigheter
med arbetsuppgifter som berör samhällsplaneringen komma att
kvarstå inom respektive fackdepartements ämbetsområden. Frågan om
hur dessa myndigheter i sin sektoriella planering skall bringas att följa
den allmänna samhällsplaneringens principer tarvar därför särskild uppmärksamhet.
Om jämkningar kan vara påkallade också i de hithörande
ämbetsverkens organisation synes likaledes böra undersökas. De princi
-
135
per som bör tillämpas vid fördelningen av ansvar och arbetsuppgifter på
förevarande område mellan departement, ämbetsverk och länsstyrelser
torde slutligen behöva klarläggas.
Revisorerna får hemställa att Kungl. Maj:t måtte närmare överväga
nu berörda spörsmål.
136
Bilaga 3
Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 april 1972
med anledning av granskningspromemoria nr 3/1971 angående vissa
organisatoriska förhållanden inom polisväsendet jämte däröver avgivna
remissyttranden
I samband med att huvudmannaskapet för polisväsendet den 1 januari
1965 övertogs av staten genomfördes omfattande organisatoriska
förändringar. Bland annat minskades antalet polisdistrikt från 554 till
119. För de ledande funktionerna inrättades en central förvaltningsmyndighet,
rikspolisstyrelsen.
Enligt sin instruktion skall rikspolisstyrelsen bl. a. meddela instruktioner,
råd och anvisningar för hur polistjänsten skall bedrivas samt öva
tillsyn över polisväsendet och dess anordningar. Styrelsen fullgör alltså
sina uppgifter huvudsakligen genom generella direktiv, och dess verksamhet
är i stor utsträckning rådgivande, samordnande och inspekterande.
I fråga om vissa verksamhetsgrenar har styrelsen därutöver den
mera direkta ledningen av polisarbetet. Detta gäller bl. a. sådan brottsbekämpning
som kräver riksomfattande insatser samt trafikövervakning
som fordrar samordning över länsgränserna.
Den regionala nivån inom polisverksamheten sammanfaller med respektive
län. Enligt länsstyrelseinstruktionen tillkommer det länsstyrelsen
att såsom länets högsta polismyndighet ha ansvaret för och ledningen av
polisväsendet inom länet.
Den fr. o. m. år 1965 genomförda organisationen av polisväsendet
har tillämpats i drygt sex år. Revisorerna har velat undersöka om de
organisationsformer, i vilka verksamheten nu bedrivs, är ändamålsenliga
eller om möjligheter till ytterligare effektivisering föreligger. Den
utförda undersökningen har redovisats i en den 12 december 1970 dagtecknad
granskningspromemoria, som för yttrande tillställts 22 olika remissinstanser.
Promemorian och de avgivna yttrandena samt en förteckning
över de sistnämnda har såsom bilagor 1—23 fogats vid denna
skrivelse.
Såsom framgår av granskningspromemorian har i samband med undersökningen
uppgifter inhämtats från rikspolisstyrelsen och försvarets
civilförvaltning samt från samtliga länsstyrelser och polisdistrikt. Speciell
uppmärksamhet har ägnats den kamerala förvaltningen vid de 119
polisdistrikten. För att bedöma möjligheterna att uppnå rationaliseringar
av polisväsendet genom koncentration av arbetsuppgifter, arbetsspecialisering
och förändring av arbetsrutiner har verksamhetsplanering och
rapportsystem studerats. Det administrativa förfarandet har granskats
137
genom studier av tillämpade rutiner, bl. a. såvitt gäller den interna ekonomiska
kontrollen. Slutligen har materielförsörjningen undersökts.
Under den tid undersökningen pågått har 1967 års polisutredning avgett
sitt betänkande ”Polisen i samhället” (SOU 1970: 32). Utredningens
redogörelser och förslag har kunnat jämföras med de iakttagelser
som gjorts vid undersökningen.
Granskningspromemorians förslag kan sammanfattas i följande fyra
punkter.
1. I samband med övervägandena om polisväsendets organisation
borde det närmare utredas om rationalisering och effektivisering av
verksamheten skulle stå att vinna genom att den regionala nivån —
som nu utgörs av länsstyrelserna — byggdes ut till en starkare organisation,
vilken kunde överta vissa uppgifter från de lokala distrikten,
särskilt de mindre.
2. Den pågående försöksverksamheten med programbudgetering, vilken
omfattar enbart sex av landets 119 polisdistrikt, borde utsträckas till
att avse i första hand övriga delar av den lokala polisorganisationen
men även den centrala styrelsen och de regionala organen.
3. De nu tillämpade principerna för polisväsendets materielförsörjning
borde underkastas en allmän översyn.
4. De ekonomiska förvaltningsrutinerna, däribland den interna kontrollen,
syntes i vissa avseenden kunna ges en effektivare utformning.
Granskningspromemorians förslag behandlas i det följande i nyss angiven
ordning.
1. Utbyggd regional organisation
I granskningspromemorian liksom i polisutredningens ovan berörda
betänkande konstateras att de stora och medelstora distrikten haft godtagbara
möjligheter till specialisering av utrednings- och andra arbetsuppgifter
men att de små distriktens förutsättningar i detta hänseende
är otillräckliga. Frekvensen av utredningsärenden är vanligen inte så
stor att någon sådan uppdelning av arbetskraften är möjlig. Det har
därför ej ansetts motiverat att tillföra de små distrikten specialiserad
personal och tekniska hjälpmedel i den omfattning som i och för sig hade
varit önskvärd. En viss arbetsspecialisering kommer i stället till stånd
genom den s. k. stödjande verksamhet som nu utgår från de större
polisdistrikten och som innebär att de mindre distrikten erhåller biträde
i form av rutinerad personal vid handläggningen av svårare ärenden.
Av polisutredningens betänkande framgår att det krävs omkring 50
ordinarie polismän i ett polisdistrikts huvudstyrka för att det skall bli
möjligt att åstadkomma den specialisering som förutsätts i rikspolisstyrelsens
principorganisation. För närvarande har inte mer än ett trettiotal
polisdistrikt en huvudstyrka av denna storlek. Principorganisationen
har genomförts vid huvudstyrkorna i något mer än hälften av de nuva
-
138
rande distrikten, men de sektioner som bildats är, framhålls i betänkandet,
ofta alltför små för att polisverksamheten skall kunna bedrivas
effektivt och rationellt.
En lösning av problemet med de alltför små polisdistrikten skulle
enligt granskningspromemorians förslag kunna åstadkommas genom att
tillskapa ett starkare regionalt organ. På detta organ skulle ankomma
att svara för planering, samordning och tillsyn samt att ombesörja huvuddelen
av den till regionen hänförliga utredningsverksamheten.
Flertalet remissinstanser tar avstånd från tanken att i större omfattning
föra över utredningsverksamheten till ett regionalt organ. Brottsbekämpningen
anses till sin natur vara i hög grad beroende av ett
intimt samarbete mellan övervakande, spanande och utredande personal.
Åtskilliga remissinstanser anser sig dock kunna tillstyrka antingen
att viss kvalificerad utredningsverksamhet koncentreras till ett regionalt
organ eller att denna fråga närmare utreds. Ställningstagandet har i
vissa fall motiverats med att den nuvarande stödjande verksamheten
ej alltid fungerat tillfredsställande. Sålunda har anförts, att systemet
kan skapa motsättningar och orsaka olägenheter för de större
distriktens planering och organisation.
I oktober 1971 — när remissbehandlingen av den förevarande
granskningspromemorian var avslutad — lade Kungl. Maj:t i propositionen
1971: 173 fram förslag om vissa reformer inom polis- och åklagarväsendet.
Propositionen, som väsentligen bygger på 1967 års polisutrednings
betänkande, innehåller bl. a. principförslag om att polisdistrikten
erhåller en sådan storlek att personalen kan specialiseras för
utredningar av i vart fall de vanligast förekommande brottstyperna och
att kontinuerlig rörlig övervakning kan anordnas i större utsträckning
än vad som nu är möjligt. Detta skulle i praktiken komma att leda
till en minskning av antalet distrikt med 35—40, d. v. s. att antalet blir
mindre än 90. Som en konsekvens av den skisserade polisdistriktsindelningen
har i propositionen vidare föreslagits en provisorisk reform av
den regionala polisverksamheten. Förslaget innebär att i vissa fall två
eller möjligen tre län förs samman till ett verksamhetsområde. Det har
förutsatts att denna provisoriska reform inte föregriper eller försvårar
statsmakternas framtida ställningstagande till frågan om den regionala
samhällsförvaltningens uppgifter och organisation. Denna är för närvarande
föremål för en sammanfattande bedömning inom länsberedningen.
Propositionen 1971: 173 godkändes av riksdagen den 23 februari
1972 (JuU 1972: 1). Principbeslutet innebär att polisdistriktens personal
kommer att kunna specialiseras för utredningar av i huvudsak de vanligast
förekommande brottstyperna. Systemet med stödjande verksamhet
kan alltså beräknas komma att bestå såvitt gäller mera speciella utredningar
av brott av grövre art och av mera speciell karaktär.
139
Såsom redan nämnts riktades i samband med remissbehandlingen av
den på revisorernas uppdrag utförda undersökningen viss kritik mot den
nuvarande stödjande verksamheten. Framför allt åklagarmyndigheterna
och länsstyrelserna ansåg sig i princip kunna tillstyrka att viss kvalificerad
brottsutredning koncentrerades till det regionala planet.
Med beaktande av de utredningar och synpunkter, för vilka ovan
redogjorts, synes det revisorerna sannolikt att en ytterligare effektivisering
av utredningsverksamheten skulle kunna åstadkommas genom en
mera koncentrerad handläggning av vissa utredningsärenden. Den
brottsutredande verksamheten torde i åtskilliga fall vara av så kvalificerad
natur att den bör bedrivas på högre nivå än polisdistrikten. Särskilt
torde detta gälla i fråga om sådana utredningar som inte har samband
med spaningsverksamheten eller eljest kräver särskild personkännedom
och fortlöpande kontakt med lokala förhållanden. Exempel
utgör utredningar om skatte- och vissa förmögenhetsbrott. Eventuellt
skulle frågan kunna lösas genom att länspolischeferna erhöll resurser för
sagda ändamål.
Det övervägande som nu kommer till stånd rörande en mera definitiv
organisation av polisväsendet bör alltså enligt revisorernas mening omfatta
även alternativet att åstadkomma en koncentrering av utredningsverksamheten
i nu angiven begränsad omfattning.
2. Försöksverksamhet med programbudgetering
Som tidigare nämnts har i granskningspromemorian föreslagits att den
nu pågående försöksverksamheten med programbudgetering utsträcks
till i princip hela polisväsendet. I promemorian har i detta sammanhang
framhållits att någon kostnads- eller prestationsredovisning i dag ej
förekommer i flertalet polisdistrikt.
De ekonomiska rapporter som lokal polischef erhåller upptar sålunda
enbart uppgifter om utbetalningar, uppställda enligt en kontoplan som
ger föga ledning för kostnadsbedömningar. Polischeferna blir därigenom
för planeringen av verksamheten i huvudsak hänvisade till personlig
uppfattning och erfarenhet. Länspolischeferna har endast i begränsad
utsträckning tillgång till de rapporter som sänds till de lokala polisdistrikten.
Revisorerna är liksom ett flertal remissinstanser av den uppfattningen,
att polisväsendet kan effektiviseras om moderna stymingsinstrument
såsom programbudgetering och kostnadsredovisning utnyttjas för
verksamhetens ledning. Som framgår av rikspolisstyrelsens petita för
budgetåret 1972/73 har beslut fattats om ökad försöksverksamhet med
programbudgetering inom polisväsendets förvaltningsområde. Revisorerna
anser att resultatet av denna verksamhet bör avvaktas innan en
ytterligare utvidgning av försöken kommer till stånd. Revisorerna vill
emellertid framhålla möjligheten av att vissa delar av försökssystemen
140
tillgodogörs redan nu. Främst torde detta gälla rapportsystemet, som
bör kunna tillförsäkra polisväsendets regionala och lokala ledningar de
ekonomiska uppgifter som erfordras för styrning av verksamheten.
3. Materielförsörjningen
Vid den företagna granskningen har även principerna för polisväsendets
materielförsörjning studerats. Genom de av rikspolisstyrelsen utarbetade
normalutrustningsplanerna har, såsom framhållits i promemorian,
en snabb och mycket påtaglig upprustning av polisväsendet kunnat
genomföras. Från vissa polischefers och remissmyndigheters sida har
emellertid uttalats önskemål om en ökad delegering, varigenom lokal
polischef skulle få större inflytande över materielanskaffningen. En sådan
modifiering av inköpsrutinema förefaller revisorerna rimlig. Härigenom
skulle distriktens skilda behov kunna tillgodoses på ett smidigt
sätt. De lokala inköpen bör i regel verkställas genom avrop på centralt
träffade avtal. Genom ett sådant förfarande bibehålls de fördelar som är
förknippade med en centraliserad upphandling. Enligt vad som framgår
av rikspolisstyrelsens remissyttrande synes styrelsen även för egen del
motse en utveckling mot ökad delegering såvitt gäller materielanskaffningen.
4. De ekonomiska förvaltningsrutinerna
Som framgår av granskningspromemorian har en omfattande genomgång
gjorts av de ekonomiska förvaltningsrutinerna. Den genomförda
granskningen har dock inte gett något entydigt stöd för uppfattningen,
att en koncentration av den lokala kamerala förvaltningens arbetsuppgifter
till ett färre antal enheter skulle leda till kostnadsbesparing eller till
ökad effektivitet. Vissa förslag till förbättringar av den löpande inre kontrollen
har dock förts fram. Förslagen har avsett både de av rikspolisstyrelsen
och försvarets civilförvaltning administrerade förvaltningsrutinerna.
Av rikspolisstyrelsens yttrande framgår att styrelsen redan vidtagit
åtgärder för en förbättrad likvidövervakning. I likhet med riksrevisionsverket
är revisorerna av den meningen att granskningspromemorians övriga
förslag i detta avseende bör övervägas av det vid rikspolisstyrelsen
nyinrättade interna revisionsorganet.
Beträffande det av försvarets civilförvaltning administrerade avlöningssystemet
föreslås i promemorian att det interna kontrollsystemet
skall ses över i vissa avseenden. Både statskontoret och försvarets civilförvaltning
framhåller i sina yttranden att ett nytt avlöningssystem för
statsförvaltningen för närvarande utreds. Revisorerna delar dessa myndigheters
uppfattning att det därför inte är lämpligt att nu vidta några
större förändringar i det tillämpade avlöningssystemet. De synpunkter
som förs fram i granskningspromemorian bör därför i första hand övervägas
vid det nyssnämnda utredningsarbetet. Såsom framhålls av riks
-
141
revisionsverket synes emellertid lönekassoma inom polisväsendet böra
erinras om civilförvaltningens nu gällande föreskrifter angående kontrollen
av de rapportkort som ligger till grund för löneuträkningama.
Sammanfattningsvis vill revisorerna framhålla följande.
Möjligheterna att ytterligare effektivisera polisorganisationen genom
koncentrering av viss kvalificerad utredningsverksamhet till regional
nivå synes böra närmare prövas i samband med det slutliga ställningstagandet
till polisväsendets regionala organisation.
Vissa i granskningspromemorian framförda synpunkter på den ekonomiska
förvaltningen, särskilt såvitt gäller programbudgetsystemets ekonomiska
rapportering, delegering av beslut i materielanskaffningsärenden
och vissa andra förvaltningsrutiner, synes böra närmare övervägas,
bl. a. av rikspolisstyrelsens nyinrättade revisionskontor och av den vid
statskontoret pågående utredningen om ett nytt avlöningssystem.
142
Bilaga 4
Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 april 1972
med anledning av granskningspromemoria nr 8/1971 angående viss genom
statsmedel bekostad utställningsverksamhet
Bland de kulturella aktiviteter som finansieras över den statliga budgeten
har utställningsverksamheten tilldragit sig allt större intresse under
senare tid. Anledningen härtill är att denna verksamhet anses utgöra ett
mycket effektivt medel för att sprida kunskap om olika kulturyttringar
till en bred allmänhet och därmed nå kontakt med nya publikkategorier.
Ett uttryck för den betydelse man från statsmakternas sida tillmäter
utställningen som kulturförmedlare är att 1965 års musei- och
utställningssakkunniga (MUS 65) har fått i uppdrag att jämsides med sitt
utredningsarbete och till stöd för detta bedriva försöksverksamhet med
utställningar på riksplanet. Vidare har inrättats en särskild nämnd för
utställningar av nutida svensk konst i utlandet (NUNSKU). I sammanhanget
bör även erinras om moderna museet, som formellt är en avdelning
av nationalmuseet och fortlöpande anordnar utställningar i skilda
ämnen.
I en del fall har den nu berörda verksamheten väckt speciell uppmärksamhet
och gett upphov till en livlig debatt. Detta har berott mindre
på utställningarnas konstnärliga beskaffenhet än på deras påstådda
karaktär av extrem politisk propaganda. Med hänsyn härtill och även
under beaktande av det statliga kulturstödets starka ökning på sistone
har riksdagens revisorer funnit det vara av intresse att ta upp hithörande
frågor till närmare granskning. Resultatet av den på revisorernas uppdrag
utförda undersökningen har i vanlig ordning redovisats i en granskningspromemoria,
vilken tillsammans med de i ärendet införskaffade remissyttrandena
i avskrift har närslutits denna skrivelse (bilagor 1—10).
Utöver en redogörelse för utställningsverksamhetens organisation,
planering och utformning innehåller granskningspromemorian kritik
mot vissa särskilt angivna utställningar, anordnade av de förut nämnda
institutionerna. Kritiken gäller närmast den starka inriktning på propaganda
för speciella grupper och åsikter som sägs ha präglat dessa utställningar.
I promemorian uttalas den uppfattningen, att museer och
andra utställande statsinstitutioner bör äga en omfattande frihet i sitt
arbete och ha rätt att använda även kontroversiella motiv men att de
torde vara skyldiga, liksom vanliga statsmyndigheter, att ställa sig av
Kungl. Maj:t och riksdag meddelade riktlinjer för verksamheten till efterrättelse.
Samtidigt hävdas att nuvarande riktlinjer har en alltför generell
utformning, vilket i flera fall kommit att utnyttjas på ett otillbörligt
143
sätt. Med hänsyn härtill sätts i fråga om det inte i spetsen för den med
statliga medel finansierade utställningsverksamheten borde stå styrelser
med parlamentariskt inslag, varigenom verksamhetens ledning skulle
tillförsäkras en värdefull sakkunskap om det demokratiska samhällets
funktionssätt och värderingar. Vidare efterlyses en fastare administrativ
styrning av verksamheten från respektive ledningars sida och en
bättre dokumentation av utställningarnas innehåll.
Av remissinstanserna har justitiekanslem med hänsyn till den av revisorerna
vid remissen åberopade kungörelsens avfattning ansett sig ej
behöva avge något yttrande, medan Sveriges allmänna exportförening
har avstått av andra skäl.
Svenska kommunförbundet ställer sig positivt till tankegångarna i
granskningspromemorian och tillstyrker förslaget om styrelser med förtroendemannainslag
för den med statliga medel finansierade utställningsverksamheten.
En liknande ståndpunkt intas av Konstfrämjandet
samt, i någon mån, av Föreningen Konst i skolan och av Riksförbundet
för bildande konst. Sistnämnda tre organisationer tar genom ett samarbetsavtal
del i statens försöksverksamhet med riksutställningar.
Om man bortser från att ordföranden i styrelsen för Svenska institutet
i ett särskilt yttrande ger uttryck åt den uppfattningen, att NUNSKU
i visst i granskningspromemorian påtalat fall har gjort sig skyldig till en
allvarlig omdömeslöshet, tar samtliga övriga remissinstanser avstånd
från promemorians synpunkter och rekommendationer. De uttalanden
som därvid görs är i långa stycken starkt affektbetonade. Även i pressen
har förekommit en delvis ganska häftig debatt med anledning av
granskningspromemorian.
Mycket av det som anförs i remissyttrandena skulle i och för sig vara
värt att kommentera, varigenom både missuppfattningar och vantolkningar
skulle kunna läggas till rätta. En fortsatt debatt från angivna utgångspunkter
torde dock knappast befordra intresset av att nå fram till
en positiv lösning av de problem som har aktualiserats i sammanhanget.
Revisorerna har därför avstått från att närmare gå in på vissa speciella
sidor av remissyttrandena för att i stället inrikta sin förevarande
framställning på den principiellt avgörande frågan om de granskade
institutionernas uppgift. I anslutning därtill kommer revisorerna att behandla
den näraliggande frågan om de krav på verksamhetens utformning
och innehåll som kan härledas ur gällande bestämmelser i ämnet.
Revisorerna vill dock först ta upp ett särskilt spörsmål som de kritiskt
inställda remissinstanserna har fäst stort avseende vid.
Den avvisande hållning som dessa instanser intar till granskningspromemorian
motiveras genomgående med att ett förverkligande av promemorians
rekommendationer skulle leda till eller kunde befaras leda
till censur. En argumentation av detta slag visar emellertid, att de för
remissyttrandena ansvariga inte har gjort klart för sig vad statlig cen
-
144
sur i själva verket innebär. Enligt revisorernas mening kan man bara
genom att göra våld på verkligheten jämföra ett samhällstillstånd, kännetecknat
av en hård förhandskontroll av praktiskt taget alla inom ett
land förekommande kulturyttringar, med granskningspromemorians
förslag om att de statliga museerna och motsvarande institutioner skall
förses med styrelser, vilka har även ett parlamentariskt inslag, och att
administrativa former bör utvecklas för att ge institutionsledningarna
möjlighet att se till att verksamheten bedrivs enligt de av statsmakterna
fastställda riktlinjerna.
Inte minst anmärkningsvärt finner revisorerna det vara att MUS 65,
vilka själva förklarar sig ämna lägga fram ett förslag om särskilda museistyrelser,
instämmer i kritiken. Det torde även böra noteras att de
sakkunnigas ordförande, sedan han inskridit mot ett utställningsprojekt
som hade formats ut på ett annat sätt än ursprungligen varit avsikten,
blivit beskylld för ”manipulation” och för en önskan att ”bromsa kulturinitiativ
som vill genomlysa den härskande maktapparaten”. Skriverierna
kring den av riksutställningar anordnade handikapputställningen
visar att det finns grupper som kommer att sätta beteckningen ”censur”
på varje försök att hindra dem från att utnyttja de statliga kulturinstitutionerna
för ovidkommande syften. Det är därför all anledning att
undvika känsloladdade ord och beskyllningar av detta slag i seriösa
sammanhang.
Revisorerna övergår härefter till den grundläggande frågan om det
egentliga ändamålet med den verksamhet som utövas av de granskade
institutionerna.
Enligt de av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet lämnade
direktiven skall MUS 65, såsom inledningsvis har angetts, parallellt
med utredningsarbetet och till stöd för detta bedriva en försöksverksamhet
med utställningar på riksplanet. Med hänsyn till vad departementschefen
i övrigt har uttalat i sammanhanget torde avsikten ha varit
att verksamheten i huvudsak skall ha formen av vandringsutställningar
och omfatta konst samt kultur- och naturhistoriska föremål. Varken
direktiven eller det samarbetsavtal som har slutits mellan MUS 65
och vissa konstbildningsorganisationer innehåller några uttalanden om
att politiska samtidsproblem skall tas upp i verksamheten. Vissa av de i
riksutställningars regi anordnade utställningarna är dock av sådant slag,
att det med fog kan sättas i fråga om de verkligen ryms inom det uppdrag
som sålunda har lämnats MUS 65. Detta gäller i första hand den i
förevarande ärende särskilt uppmärksammade utställningen ”Sköna
stund”. Såvitt framgår av alltjämt tillgängliga handlingar, däribland den
omfattande katalogen, är det här fråga om mindre en utställning av
konst eller av kultur- och naturhistoriska föremål än en politisk manifestation
av en extremistgrupp, därtill innehållande talrika inslag av
misstänkliggöranden av vårt lands demokratiska institutioner och folkrörelser.
145
I det av MUS 65 avgivna remissyttrandet görs gällande, att ”det
tveklöst skulle framgå att detta var ett engagerat, partiskt diskussionsinlägg
från producentgruppen, och inte något försök till objektiv redovisning
av fakta och argument från en offentlig myndighet”. Det material
från utställningen som har ställts till revisorernas förfogande ger
emellertid knappast något belägg för att det skulle ha varit producentgruppens
uppfattning som förts fram. Den förut nämnda utställningskatalogen
presenteras tvärtom som ”en utskällning från Riksutställningar”.
Och i det första häftet med studiematerial om utställningen sägs
att den är ”ett försök att med konstnärliga medel åskådliggöra ett
världsproblem, u-landsproblemet”. I den mån de av MUS 65 angivna
reservationerna förekommit, har de i varje fall inte kunnat dokumenteras
i efterhand. I sammanhanget må också erinras om den starka kritik
som utställningen på sin tid väckte, bl. a. från Landsorganisationens
sida.
”Sköna stund” kan självfallet inte sägas vara typisk för den verksamhet
som bedrivs av riksutställningar, och mot det stora flertalet utställningar
torde inte vara något att invända. Exempel på liknande förkunnelse,
innefattande propaganda för en viss politisk meningsriktning, saknas
emellertid inte från senare år. Ett exempel är den nyligen visade
utställningen ”Konsten att dressera människor”, en vänsterextremistisk
kommentar till den av Folksam startade kampanjen för mental hälsa.
Helt oavsett ensidigheten i uppläggningen står utställningar av detta
slag, såsom redan har påpekats, i dålig överensstämmelse med de direktiv
som gäller för MUS 65 och därmed för riksutställningar.
Till frågan om utställningsverksamhetens utformning återkommer revisorerna
i det följande.
I det remissyttrande som avgetts av NUNSKU sägs avslutningsvis
följande.
Promemorian är skriven i en anda som visar upp en anmärkningsvärd
oförståelse för den problematik som avhandlas. Det ligger i konstens
”natur” att vara i motsatsställning till byråkratin och att stå emot etablerade
åsiktsriktningar. Problemets botten ligger djupare än vad promemorian
gör gällande. Det har bl. a. att göra med vilken Sverigebild vi
vill exportera, den tillrättalagda eller den problematiska, den som ifrågasätter.
Revisorerna skall inte gå in på de sålunda gjorda påståendena i vidare
mån än att det kan konstateras, att NUNSKU:s ledning uppenbarligen
anser sig böra träffa ett bestämt val i sin utställningsverksamhet och då
väljer att presentera en s. k. samhällskritisk syn på Sverige. I det kungl,
brev vari bestämmelser om NUNSKU är meddelade står emellertid enbart
att nämnden ”har till uppgift att anordna utställningar i utlandet av
nutida svensk konst”. Formuleringen utesluter självfallet inte att kontroversiell
konst visas på de utställningar som NUNSKU tar del i. Å andra
10 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr. 3
146
sidan går det inte att däri finna stöd för uppfattningen, att syftet med
NUNSKU:s verksamhet skulle vara att exponera en viss falang svenska
konstnärer i utlandet.
I det särskilda yttrandet av ordföranden i styrelsen för Svenska institutet
har påtalats ”den slående ensidigheten i urvalet av de deltagande i
de NUNSKU-utställningar som omnämns i promemorian”. Huruvida
detta är en tillfällighet eller en fråga om medveten styrning är svårt att
avgöra. Med hänsyn till NUNSKU:s nyss återgivna uttalande är emellertid
förhållandet värt uppmärksamhet. Ytterligare en anledning härtill
är NUNSKU:s åtgöranden i samband med ungdomsbiennalen i Paris år
1969, då nämnden inför en internationell publik lät distribuera ett specialnummer
av tidningen Puss med dess säregna uppfattning av verkligheten.
Revisorerna, vilka närsluter en fotokopia av det ifrågavarande
tidningsnumret såsom bilaga 11, anser fog finnas för det omdöme om
NUNSKU:s handlande i denna sak som har uttalats av Svenska institutets
ordförande. Mot bakgrunden av vad sålunda förevarit anser sig revisorerna
böra framhålla nödvändigheten av att den genom NUNSKU:s
förmedling bedriva utställningsverksamheten inte utnyttjas för ovidkommande
syften. Inte minst verksamhetens internationella karaktär, med
de många grannlaga awägningsproblem detta medför, borde göra det
angeläget för NUNSKU att strikt följa de bestämmelser som Kungl.
Maj:t har fastställt för verksamheten.
Vad moderna museet därefter beträffar må erinras om att museet utgör
en särskild avdelning av nationalmuseet, med inriktning på nutida
måleri och skulptur samt fotografi. Enligt sin instruktion har nationalmuseet
till uppgift ”att främja konsten, konstintresset och konstvetenskapen”.
I dess arbetsordning står det om moderna museet, att verksamheten
”omfattar sådan konst, som skapats huvudsakligen efter år 1909”.
Av riksdagstrycket kan inte inhämtas något som visar att statsmakterna
med moderna museet avsett annat än att skapa och driva just ett modernt
konstmuseum.
Helt i överensstämmelse härmed sägs i det av överintendenten och
chefen för nationalmuseet avgivna remissyttrandet, att ”ett modernt museums
främsta uppgift är att spegla den samtida konsten”, vilket på ett
annat ställe i skrivelsen varieras med orden, att ”ett modernt museum
skall spegla, d. v. s. ge en sann bild av samtidens konstnärliga skeende”.
En viss glidning i uttryckssättet förekommer emellertid i det yttrande
av museidirektören och föreståndaren för moderna museet som är fogat
vid nationalmuseets yttrande och vari överintendenten förklarar sig
kunna i allt väsentligt instämma. Museidirektören gör sålunda gällande
att ”kulturinstitutionerna a priori (faller) inom den övre och väletablerade
delen av samhället och bevarar dess värden”. Han fortsätter: ”Genom
att då och då erbjuda en plattform för röster som representerar en
annan samhällssyn har Moderna museet försökt att i någon mån balan
-
147
sera detta förhållande”. Sin ståndpunkt har museichefen ytterligare utvecklat
i några intervjuuttalanden, gjorda i anslutning till revisorernas
beslut att sända den i ärendet upprättade granskningspromemorian på
remiss. Uttalandena, som veterligen aldrig har dementerats, återges här
nedan.
Jag menar att vi skall verka för att kritisera det etablerade samhället.
Givetvis får samhället betala för det. (G.H.T. den 4 juni 1971.)
Vi är till för att reta folk och sätta lite frågetecken. (S.D.S. den 4 juni
1971.)
Vi vill spegla tidens aktuella frågor, och där ingår i högsta grad politik.
Vi bedriver här en sorts framtidsforskning. (Sv.D. den 5 juni 1971.)
De återgivna uttalandena ger vid handen, att museidirektörens åsikt
om moderna museets uppgift inte sammanfaller med vad statsmakterna
har avsett med museet. Revisorerna finner detta betänkligt, särskilt som
den rent praktiska verksamheten kommit att i inte ringa utsträckning
präglas av museidirektörens speciella synsätt. Visserligen torde huvudparten
av de på moderna museet anordnade utställningarna låta sig väl
förenas med det ändamål för vilket museet har inrättats. I åtskilliga fall,
alltför talrika för att kunna betecknas som tillfälliga, är det emellertid
möjligt att spåra en tendens till politisk snedvridning av verksamheten
med gynnande av vissa extremistiska idéer och grupper. Stoffets konstnärliga
gestaltning spelar därvid en mycket underordnad roll, om den
alls förekommer.
Den ideologiskt färgade verksamheten vid moderna museet är företrädesvis
förlagd till den s. k. filialen. Vid denna har under mars 1971—
februari 1972 anordnats elva utställningar, av vilka åtminstone sex
måste betecknas som politiska i nyss anförd bemärkelse. Som exempel
härpå kan ”Sveket” och ”Reklam — en förvanskad bild av samhället”
nämnas.
Den förra utställningen visades under tiden den 20 oktober—den 7
november. Den presenterades som en dokumentarisk skildring av förhållandena
i en avfolkningsbygd på Gotland, vilka sades vara resultatet
av en av staten och näringslivet gemensamt bedriven politik. Producenten
illustrerade sina teser bl. a. med en järnbur, i vilken en svensk arbetare
satt instängd. Burens galler hade formen av lätt identifierbara förkortningar:
SAP som vid vandring runt buren övergick i SAF.
Den senare utställningen, som visades under tiden den 22 januari—
den 12 mars, hade producerats av en grupp med nära anknytning till
Unga Filosofer. I enlighet med upphovsmännens politiska värderingar
gav den en mycket negativ bild av reklamens funktionssätt och verkningar
utan att ens antyda att problemet kan ses från flera olika utgångspunkter.
Statens insatser på området förbigicks helt. I stället riktades
stark kritik mot riksdagens beslut att anslå medel för samhällsinformation.
148
Utöver de officiella utställningarna har vid moderna museets filial under
den förut angivna perioden anordnats en rad stormöten, sammankomster
i övrigt, filmkvällar, musikkvällar och kurser. Det kan ibland
vara svårt att skilja de olika slagen av arrangemang från varandra. Räknar
man emellertid med att antalet ”sammankomster i övrigt” uppgår
till 15, kan 13 av dessa sägas ha ett klart politiskt syfte, med ett starkt
inslag av revolutionsromantiska idéer.
Vid bedömningen av frågan om ansvaret för den nu behandlade verksamheten
bör följande uttalande i museidirektörens remissyttrande
beaktas.
Alla arrangemang, som anordnas i museets lokaler, görs i direkt samarbete
med museet. Museets samlingar och utställningar av konst visas i
samma lokaler, där evenemangen anordnas. Detta innebär, att det är
nödvändigt för museets personal att i varje detalj känna till programmet
och övrig uppläggning.
Revisorerna har med sin analys av objektvalet inom moderna museets
verksamhet, särskilt sådan den manifesterar sig i den s. k. filialen,
självfallet inte avsett att göra någon värdering av olika politiska åsikter
och idéer. Det måste emellertid betecknas som klart olämpligt att en
statlig institution, inrättad för att tjäna ett visst ändamål och finansierad
med skattemedel, utnyttjas för aktiviteter som är bestämda av enskilda
tjänstemäns politiska värderingar och som saknar samband med institutionens
syfte.
Den föregående framställningen ger vid handen, att revisorerna anser
viss kritik kunna riktas mot de institutioner som har berörts av den i
ärendet verkställda granskningen, d. v. s. riksutställningar, moderna museet
och NUNSKU. Detta innebär dock inte att revisorerna skulle ha
funnit verksamheten som helhet betraktad ge anledning till erinran. Av
de anordnade utställningarna torde flertalet, såsom redan har påpekats,
väl hålla sig inom ramen för vad statsmakterna har avsett med verksamheten.
De tre institutionerna har utan tvivel gjort många värdefulla insatser
för att bredda konstintresset och sprida kännedom om olika kulturyttringar
i dagens Sverige.
De i vissa fall mycket påtagliga tendenserna till snedvridning av verksamheten,
närmare berörda i det föregående, aktualiserar emellertid frågan
om de former under vilka ledningen av verksamheten lämpligen bör
utövas. Revisorerna har för sin del kommit till den uppfattningen, att
det skulle vara till fördel för svenskt konstliv om de nämnda institutionerna
underställdes styrelser med ett parlamentariskt inslag vid sidan av
andra behöriga intressen. Långt ifrån att medföra någon risk för likriktning
av de kulturella aktiviteterna skulle enligt revisorernas åsikt en sådan
anordning skapa möjlighet för ett mera allsidigt sammansatt kulturutbud
utan favorisering av vissa grupper. Uppenbart är att ju bredare
förankring i olika intressen de för utställningsverksamheten ansvariga
149
har, desto större blir förutsättningarna för att olika konstnärer och olika
konstriktningar kommer att beaktas. Förekomsten av ett parlamentariskt
inslag i institutionernas styrelser skulle inte minst kunna bidra till
att skapa en bättre balans i bedömningen av frågor som rör konstens
förhållande till samhällslivet i övrigt.
Vad angår de befogenheter som bör tillkomma en styrelse av nu angivet
slag bör det hållas i minnet, att det här är fråga om statliga institutioner,
finansierade genom skattemedel och underkastade av Kungl.
Maj:t meddelade föreskrifter. För revisorerna framstår det som självklart
att en sådan styrelse, på samma sätt som ledningen för varje annat statligt
organ, måste kunna se till att verksamheten bedrivs enligt fastställda
riktlinjer och alltså inte utformas för att tillgodose ovidkommande syften.
Det kan inte vara rimligt att en enskild tjänsteman skall från sina
subjektiva utgångspunkter få bestämma verksamhetens inriktning och
innehåll. Det måste vara ledningens sak att inom ramen för den uppgift
som institutionen i fråga har tilldelats av statsmakterna besluta om verksamhetens
grundläggande villkor.
Ett bättre aktgivande på vad statsmakterna ytterst har avsett med nu
behandlade institutioner är enligt revisorernas mening inte liktydigt med
att verksamhetens innehåll bestäms så snävt, att kontroversiella ämnen
måste mönstras ut. Avsikten med revisorernas nu framlagda förslag är,
såsom redan har framhållits, att skapa förutsättningar för ett mera allsidigt
sammansatt kulturutbud. Detta utesluter varje tanke på någon censur
eller styrning av det konstnärliga skapandet, önskar exempelvis en målare
använda politiska motiv i sin konst, skall han fördenskull inte utsättas
för någon diskriminerande bedömning eller behandling i den statliga utställningsverksamheten.
Den både principiellt och praktiskt viktiga skillnaden
mellan att förmedla konst, innefattande även politisk konst, å ena
sidan och att driva propaganda till förmån för en viss politisk uppfattning
å andra sidan får dock aldrig lämnas ur sikte.
Förut anförda exempel visar att det i allmänhet är vid s. k. temautställningar,
alltså utställningar kring ett bestämt ämne, som denna skillnad
inte alltid iakttas. Jämförda med andra utställningar är temautställningarna
av speciellt slag och kan därför bedömas på något annat sätt. I
regel utgör de ett beställningsarbete från institutionerna själva och avser
vanligen att belysa något aktuellt samhällsproblem. Hittills har de mest
haft karaktären av partsinlagor, presenterade av företrädare för ständigt
samma grupp av politiska extremister.
Såsom har påpekats i det föregående ger gällande bestämmelser knappast
stöd åt uppfattningen, att det skulle ankomma på nu behandlade institutioner
att anordna temautställningar kring politiska samtidsproblem.
Revisorerna anser därför att frågan bör tas upp till närmare övervägande,
så att klarhet skapas på denna punkt. Skulle det därvid befinnas
lämpligt att tillerkänna institutionerna en sådan befogenhet, synes emel
-
150
lertid nu tillämpade former böra omprövas, innan verksamheten fortsätter
och eventuellt utvidgas.
Man kan sålunda betvivla riktigheten av att anordna utställningar i
kontroversiella ämnen genom att låta en enda producent eller en grupp
av personer med likartad inställning till det aktuella problemet helt sätta
sin prägel på den färdiga utställningen. Även om studiematerial hålls
tillgängligt, vilket anger utställningens karaktär av partsinlaga och uppmanar
besökaren att kontrollera framförda påståenden mot andra källor,
torde den visuella och emotionella genomslagskraft som en tekniskt
välkomponerad utställning i sig själv besitter få till resultat, att det
framför allt blir utställningsproducentens uppfattning och budskap som
kommer att bestämma besökarens intryck av problemen. Härtill torde bidra
dels de rent praktiska svårigheter att komma över kompletterande
och balanserande upplysningar som kan föreligga, dels den officiella
hallstämpel som en av ett statligt organ anordnad utställning alltid har,
även om dess medverkan inskränker sig till att ställa enbart den yttre ramen
till förfogande. Inte minst torde det sagda gälla i sådana fall då den
publik till vilken utställningen vänder sig, t. ex. skolungdom, inte kan
väntas ha hunnit skaffa sig mera allsidiga kunskaper i det ifrågavarande
ämnet.
Ett sätt att komma ifrån nu berörda olägenheter skulle vara att projektutförandet
i känsliga frågor fick formen av ett lagarbete i den meningen,
att olika producenter gavs i uppdrag att från olika utgångspunkter
och värderingar gestalta var sin del av en viss utställning. Därmed
skulle åskådaren få en reell och inte bara en formell möjlighet att bilda
sig en självständig uppfattning genom att ett allsidigt informationsmaterial
var inbyggt i själva utställningen, utan att denna därför behövde
förlora sin karaktär av debattforum. Enligt revisorernas mening är en
sådan idé väl värd att pröva i den fortsatta försöksverksamheten.
Vid utställningsverksamhet som har karaktären av beställningsarbete
är det enligt revisorernas mening av stor vikt, att ledningen förfogar
över medel för kontroll av att den färdiga produkten verkligen stämmer
överens med det utlagda uppdraget. Inte mindre betydelsefullt är att
möjlighet finns för dokumentation i efterhand, alltså sedan en utställning
har upphört. Vissa brister härutinnan synes nu föreligga. Revisorerna
anser därför att de administrativa styr- och informationssystemen
inom de behandlade institutionerna bör ses över av organisationsteknisk
expertis. Vidare vill revisorerna stryka under angelägenheten av att hyra
tas ut i sådana fall då viss institution tillhöriga lokaler tas i anspråk för
evenemang som är främmande för institutionens egentliga uppgift. Så
förfars inte nu vid moderna museet.
Sammanfattningsvis vill revisorerna anföra följande.
Den verksamhet som bedrivs av riksutställningar, moderna museet
och NUNSKU är utan tvivel av stort värde för svenskt kulturliv. Vissa
151
tendenser, närmare beskrivna och berörda i det föregående, ger dock
anledning till betänkligheter, delvis av allvarlig natur. Betänkligheterna
grundar sig på det förhållandet, att ideologiskt färgade framträdanden
och värderingar utan varje samband med de av statsmakterna angivna
ändamålen i somliga fall har lämnats ett otillbörligt utrymme i verksamheten.
Med hänsyn till anförda omständigheter bör slås fast, att de nämnda
institutionerna inte har någon annan uppgift än att på ett opartiskt sätt
svara för de kulturella angelägenheter som har anförtrotts dem. Ett sådant
klarläggande bör följas av en reform, innebärande att institutionerna
ställs under ledning av särskilda styrelser med parlamentariskt inslag.
Därmed skulle vinnas framför allt den fördelen, att verksamheten
skulle förankras i en bredare opinion och att risken för en snedvridning
av verksamheten för ovidkommande syften lättare kunde undvikas. Förutsättningar
skulle vidare skapas för ett mera allsidigt sammansatt kulturutbud,
med garantier för fritt konstnärligt skapande oavsett ämnesval.
Frågan om anordnandet av s. k. temautställningar bör särskilt prövas.
Om därvid skulle befinnas lämpligt att institutionerna får befogenhet att
ta upp samtidsproblem som utställningsobjekt, bör utställningarna gestaltas
på ett sådant sätt att ämnet kommer under allsidig belysning. En
närmare bestämning av det ansvar som bör tillkomma vederbörande styrelser
å ena sidan och administrativa chefstjänstemän och producenter å
andra sidan framstår vidare som önskvärd. Av stor betydelse är likaledes
att varje projekt blir väl dokumenterat, så att utställningsverksamheten
kan följas och studeras även i efterhand. Den principen bör stadfästas,
att hyra skall tas ut så snart viss institution tillhöriga lokaler upplåts
till utomstående.
Revisorerna får hemställa att Kungl. Maj:t tar förevarande spörsmål
under närmare övervägande.
Reservation
av herr Sven Gustafson
Jag har inte kunnat ansluta mig till den skrivelse som Riksdagens revisorer
tillställt Kungl. Maj:t angående viss genom statsmedel bekostad
utställningsverksamhet, då jag anser att flera formuleringar i skrivelsen
kan ge ett intryck av att revisorerna skulle önska ett större inflytande
från politiska instansers sida än vad jag från min principiella syn på
konstens frihet anser vara motiverat.
Jag anser att det bör råda stor konstnärlig frihet inom statliga kulturinstitutioner.
Konsten har ofta inneburit kritik av det etablerade samhället.
Denna kritik har skett i karikatyrens form, har haft starka sati
-
152
riska inslag och innehållit överdrifter. I en tid sorn karaktäriserats av
ett stort intresse för samhällsfrågor är det ganska naturligt att konsten
haft starka politiska inslag.
Att den konstnärliga friheten inte innebär skyldighet för en statlig institution
att ge en utställning just den form som de deltagande konstnärerna
önskar, framgår klart av det ställningstagande som Riksutställningars
ledning gjorde under förberedelserna för utställningen ”Förbud
mot handikapp”. En konflikt uppstod mellan den arbetsgrupp som
skulle göra utställningen och ledningen. Denna vägrade att acceptera det
preliminära resultatet av arbetsgruppens verksamhet därför att den orsaksanalys
som presenterades var otillräcklig, förgrovad och ointressant.
Den allvarligaste invändningen var dock att det preliminära utställningsmaterialet
med sitt tydliga ideologiska hemvist försökte sätta en ideologisk
hallstämpel även på strävandena att öka tillgängligheten i samhället
för de handikappade. Ledningen för Riksutställningar kunde inte under
några omständigheter acceptera en sådan turnering av utställningens
syfte och budskap.
Jag har anfört detta för att visa att det finns situationer då en institution,
som anordnar med statsmedel finansierade utställningar, konstaterar
att den inte kan engagera sig i en målmedveten och ensidig politisk
propagandakampanj. Jag kan instämma i uttalandet i revisorernas skrivelse
att det finns en principiellt och praktiskt viktig skillnad mellan att
förmedla konst, innefattande även politisk konst, å ena sidan och att
driva propaganda för en viss politisk uppfattning å den andra sidan.
Att missgrepp skett i utställningsverksamheten är uppenbart. Jag vill
instämma i vad ordföranden för Svenska Institutet säger i det särskilda
yttrande, som är fogat till remisshandlingarna. Där sägs beträffande
Puss-redaktionens deltagande i Ungdomsbiennalen i Paris 1969: ”En politisk
karikatyrtecknare, med en politisk inställning vars antisemitiska
karaktär klart ådagalagts genom hans egna teckningar, representerar
därmed en åsiktsinriktning, vilken är främmande för det svenska samhället
och vars praktiska yttringar kriminaliserats i svensk lag... Konst
av detta slag kan självfallet spridas både inom och utom landet på vederbörandes
eget initiativ och egen bekostnad; detta utgör självfallet inslag
i den yttrandefrihet som är garanterad varje svensk medborgare.
Att av samhället finansierade organ underlättar detta genom s. k. arbetsbidrag
eller genom att utställa sådana karikatyrteckningar eller genom
att på utställning i utlandet distribuera nummer av den tidning som sprider
dessa teckningar måste anses antingen som ett instämmande i den
antisemitiska åskådning som tecknare gör propaganda för genom sina
arbeten eller som allvarlig omdömeslöshet. I båda alternativen har det
ansvariga organet ådagalagt ett bristande ansvar i sin verksamhet.”
Revisorernas förslag om att institutionerna skulle ställas under styrelser
med parlamentariskt inslag får inte på något sätt tolkas som en öns
-
153
kan om politisk censur eller någon tro på att politiker skulle vara speciellt
lämpade att vara konstkritiker. Däremot kan säkerligen parlamentariker
ha bidrag att ge till den diskussion som enligt vad Konstfrämjandet
anför i sitt remissyttrande bör äga rum ”beträffande institutionens
grundsyn och uppgifter i stort så att inte utställningspolitiken ensidigt
bestäms med utgångspunkt från värderingar hos enstaka tjänstemän”.
Det torde vara av denna anledning som Konstfrämjandet ställer sig
bakom revisorernas förslag på denna punkt samtidigt som organisationen
uttalar sig mot censur från kulturinstitutionernas sida.
Enligt min uppfattning bör en statligt finansierad utställningsverksamhet
kännetecknas av stor konstnärlig frihet, innefattande även kritik
av det etablerade samhället. Den kan emellertid inte låta sig utnyttjas
för ensidiga politiska propagandakampanjer och inte heller ge rum för
en konst som utmärkes av råhet och antisemitiska inslag.
Om detta iakttages, kan s. k. temautställningar vara en lämplig form
för utställningsverksamhet.
Av det föregående torde framgå att jag ansluter mig till majoritetens
förslag att särskilda styrelser med parlamentariskt inslag inrättas. Dessa
styrelser bör arbeta från de allmänna utgångspunkter som jag angivit i
denna reservation.
154
Bilaga 5
Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Majit den 7 december 1972
med anledning av granskningspromemoria nr 2/1972 angående försvarets
centrala stabsorganisation jämte däröver avgivna remissyttranden
I sin år 1955 avgivna berättelse tog riksdagens revisorer upp frågan
om krigsmaktens ledning och indelning. Mot bakgrunden av vissa kritiska
synpunkter på den dåvarande organisationen lade revisorerna fram
ett reformprogram i fem punkter, vilket syftade till en integration av
de tre försvarsgrenarna i en på funktionella grunder uppbyggd krigsmakt.
Den konkreta innebörden i detta förslag var att allt operativt
krigsförberedelsearbete skulle ställas under överbefälhavarens ledning
och föras samman i försvarsstaben, att verksamheten inom försvarsstaben
skulle koncentreras på denna väsentliga angelägenhet och vissa mer
perifera uppgifter flyttas över till andra organ, att befattningarna som
försvarsgrenschefer skulle dräs in och försvarsgrensstaberna omvandlas
till inspektionsorgan med särskild uppgift att ha hand om utbildningsoch
personalfrågor, att samtliga fredsförband och motsvarande enheter
inom viss territoriell del av landet skulle underordnas en gemensam
regional stab, till vilken under vederbörande befälhavares ledning detaljarbetet
med krigsplanläggningen skulle föras, samt att hela försvaret
omfattande centrala förvaltningsmyndigheter skulle inrättas även för
tyg- och intendenturtjänsten. Revisorerna satte vidare i fråga om inte
en särskild försvarsstabskår borde bildas, vars personal skulle få en sådan
allsidig utbildning att den kunde användas för all högre stabstjänst
och truppföring.
I sitt i ärendet avgivna remissyttrande avstyrkte överbefälhavaren revisorernas
förslag och framhöll särskilt att det måste betraktas som
uteslutet att genomföra en centralisering av krigsförberedelsearbetet till
försvarsstaben. Riksdagens dåvarande statsutskott däremot förklarade
sig i princip kunna ansluta sig till den uppfattning åt vilken revisorerna
i förevarande hänseende hade gett uttryck. Utskottet förutsatte också att
de av revisorerna framförda synpunkterna skulle komma att vederbörligen
beaktas vid den fortgående omdaningen av försvaret. Mot detta uttalande
hade riksdagen inte något att invända.
Under den därefter förflutna tiden har revisorernas nu berörda förslag
blivit till övervägande del förverkligade. Inte minst torde böra erinras
om den genomförda koncentrationen av det operativa krigsförberedelsearbetet
till försvarsstaben och om tillkomsten av försvarets
nya regionala enheter, militärbefälhavarna med underställda staber,
vilka är gemensamma för samtliga försvarsgrenar.
155
De militära ledningsfunktionerna har dock inte i alla avseenden kommit
att omfattas av de enhetssträvanden som gjort sig gällande under
senare tid. De tre försvarsgrensledningarna, bestående av chefen för
armén, chefen för marinen och chefen för flygvapnet jämte staber, finns
således alltjämt kvar som särskilda enheter närmast under överbefälhavaren
med försvarsstaben. Deras uppgift är i huvudsak att centralt,
envar för sin försvarsgren, handlägga frågor som rör stridskrafternas
organisation, personal, utbildning och utrustning. I enlighet med denna
arbets- och ansvarsfördelning fortlever armén, marinen och flygvapnet
som inbördes självständiga och mot varandra avgränsade delar av krigsmakten.
Mot den angivna bakgranden har revisorerna funnit det vara av
intresse att låta granska förutsättningarna för en närmare integration av
den centrala stabsorganisationen inom försvaret. Resultatet av den på
revisorernas uppdrag utförda undersökningen har på sedvanligt sätt
redovisats i en granskningspromemoria, vilken tillställts överbefälhavaren,
chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, försvarets
rationaliseringsinstitut och statskontoret för yttrande. Promemorian
och inkomna remissyttranden är fogade vid denna skrivelse som
särskilda bilagor (bil. 1—4).
Enligt den uppfattning som har kommit till uttryck i granskningspromemorian
är flera olägenheter av väsentlig natur förknippade med gällande
ordning för den militära stabstjänsten på central nivå. De tankegångar
som ligger till grund för denna uppfattning och därvid åberopade
omständigheter är i korthet följande.
Vid ett eventuellt krigsutbrott skall försvarsgrenscheferna med underlydande
staber uppgå i högkvarteret. En sådan åtgärd innebär en omläggning
av verksamheten i ett skede som kan inställa sig mycket häftigt
och överraskande och således är ytterst känsligt. Organisationen
företer därmed en svaghet, vilken illa svarar mot det beredskapskrav
som rimligen måste ställas på försvarets högsta ledning. Genom att i
fred denna ledning, trots att det operativa krigsförberedelsearbetet har
förts samman under överbefälhavaren i försvarsstaben, i vissa betydelsefulla
avseenden är uppdelad på fyra mer eller mindre självständiga enheter
kompliceras vidare befäls- och ansvarsförhållandena inom krigsmakten.
En annan följd av den organisatoriska splittringen är att en
avsevärd del av stabspersonalen hålls sysselsatt i parallella funktioner; i
vissa fall kan arbetsuppgifter av principiellt ensartad beskaffenhet utföras
vid fyra olika enheter. Förhållandet har medfört inte bara onödiga
merkostnader, vilka medverkat till att utgiftsstegringen för den centrala
administrationen har varit snabbare än för försvaret i dess helhet, utan
också en bindning av kvalificerad militär personal vid stabsarbete till
förfång för trupptjänstens behov.
Granskningspromemorian utmynnar i ett förslag om en förenkling
156
och effektivisering av försvarets centrala stabsorganisation, vilket anses
böra prövas genom en särskild utredning. Huvudpunkterna i förslaget
är att försvarsgrensstaberna integreras med försvarsstaben, som samtidigt
avlastas visst detaljarbete, att de på försvarsgrenscheferna nu ankommande
uppgifterna förs över till en överbefälhavaren underställd
enhet med ansvar för inspektionsverksamheten inom försvaret och att
både den nya försvarsstaben och det nya inspektionsorganet indelas
efter funktioner och inte efter försvarsgrenar. I promemorian har vidare
förordats dels att krigsmaktens indelning ses över, dels att pågående
försök med integration av försvarsområdesstaber och förband påskyndas.
I sistnämnda hänseende har slutmålet angetts vara att försvarets
fredsorganisation bör innehålla bara tre nivåer, nämligen central, regional
och lokal nivå, i stället för som nu är fallet fem nivåer.
Den rationaliseringsvinst som skulle uppnås genom en omorganisation
av det centrala stabsarbetet inom försvaret efter nu berörda riktlinjer
har i granskningspromemorian uppskattats till ett ungefärligt belopp av
17 milj. kronor. Det har förutsatts att den militära personal som sparas
in genom omläggningen i första hand skall överföras till trupptjänst.
Överbefälhavaren, som avgett sitt remissyttrande gemensamt med de
tre försvarsgrenscheferna, uttalar bl. a. att en organisatorisk översyn i
kostnadsminskande syfte, avseende även krigsmaktens centrala staber och
förvaltningar, blir nödvändig till följd av 1972 års riksdagsbeslut i försvarsfrågan.
Dock avvisas de förslag som har lagts fram i granskningspromemorian.
Denna sägs sålunda sakna en realistisk syn på försvarets
organisation ”nu och i framtiden”. De däri angivna medlen för att nå
kostnadsminskningar anses inte vara lämpliga, eftersom de inte utgår
från de krav som verksamheten och de ålagda uppgifterna ställer. Promemorian
kan därför enligt överbefälhavaren inte läggas till grund för
en översyn av den centrala ledningsnivån.
De motiv som överbefälhavaren anför till stöd för sin ståndpunkt är
i huvudsak följande.
På grundval av ett omfattande studie- och utredningsarbete, redovisat
framför allt i 1958 års försvarsledningskommittés och 1960 års försvarsledningsutrednings
betänkanden, har statsmakterna vid 1961 och
1964 års riksdagar fattat beslut om den organisation som i dag gäller
såväl för krigsmaktens högsta ledning som för totalförsvarets regionala
ledning. Även försvarets nya planerings- och ekonomisystem har utformats
mot bakgrund av de krav som man har velat tillgodose genom
denna organisation. Det har inte framkommit några nya faktorer som
pekar på att kraven förändrats sedan utredningarna gjordes och beslut
fattades av statsmakterna. Ansvarsförhållandena är inte oklara och
splittrade; försvarsstaben har lika hög beredskap som militärområdesstaberna.
Vidare måste beaktas att ett stort antal uppgifter har tillkommit
vid de centrala staberna och förvaltningarna sedan år 1955. Detta
157
har föranlett en viss utbyggnad av ledningsorganen, men kostnadsökningarna
har varit mycket måttliga. Ett omfattande rationaliseringsarbete
bedrivs för närvarande inom krigsmakten. Det är emellertid väsentligt
att tillgänglig utredningskapacitet kraftsamlas till områden som
väntas ge stor effekt i form av sänkta kostnader.
Försvarets rationaliseringsinstitut ansluter sig, åtminstone i princip,
till tanken på en översyn av organisationen för krigsmaktens ledning och
indelning, omfattande även frågan om de centrala stabernas organisation.
Skäl som enligt institutets mening klart talar för en sådan översyn är
den fortsatta utvecklingen av försvarets planerings- och programbudgetsystem,
som kan komma att föranleda en omprövning av formerna för
handläggningen av de uppgifter i hithörande avseenden som för närvarande
är fördelade mellan överbefälhavaren och försvarsgrenschefema.
En annan omständighet som åberopas i sammanhanget är att
nuvarande ledningsförhållanden kan te sig komplicerade och tungarbetade.
Det anses emellertid inte sannolikt att en översyn av den centrala
stabsorganisationen med den i granskningspromemorian angivna inriktningen
skulle ge några nämnvärda minskningar i krigsmaktens totala
kostnader, varför frågan bör anstå i varje fall till år 1975. Institutet
framhåller att de riktlinjer som anges i granskningspromemorian får
anses vara alltför begränsande för en undersökning, varjämte vissa kritiska
synpunkter anförs mot promemorians uppgifter om kostnadsutvecklingen
och personalförhållandena inom försvaret.
Statskontoret, som inte ingått på någon detaljgranskning av det föreliggande
utredningsmaterialet, har helt allmänt uttalat att i promemorian
behandlats flera frågor och förhållanden som bör tas upp för närmare
undersökningar i syfte att klarlägga möjligheterna till en rationalisering
av verksamheten. Ämbetsverket anser därför att-en översyn bör
göras och anger samtidigt vissa speciella frågor som därvid bör beaktas.
När nu revisorerna har att ta slutlig ställning i det förevarande
granskningsärendet, vill revisorerna inledningsvis framhålla att den
gjorda undersökningen, tvärtemot vad som görs gällande i överbefälhavarens
yttrande, har utgått från de krav beträffande principerna för
krigsmaktens högsta ledning som angavs av 1958 års försvarsledningskommitté
och 1960 års försvarsledningsutredning och som sedermera
godtogs av statsmakterna. Granskningen har i första hand gällt den nuvarande
centrala stabsorganisationens möjligheter att svara mot de av
statsmakterna uppställda kraven. Revisorerna önskar vidare fästa uppmärksamheten
på att den i överbefälhavarens remissyttrande framförda
kritiken ligger på ett allmänt plan och inte är konkretiserad i något
försök att påvisa i vilka hänseenden den föreslagna organisationsmodellen
skulle vara olämplig. En saklig analys av tänkbara för- och
nackdelar med ett totalintegrerat system för försvarets högsta ledning
158
skulle enligt revisorernas mening ha varit av värde för frågans allsidigs
belysning. Någon sådan har dock inte gjorts.
Till stöd för sin uppfattning hänvisar överbefälhavaren framför alli
till de nyssnämnda båda utredningarna, vilkas betänkanden ligger till
grund för nu tillämpad ordning. Revisorerna kan dock inte finna att de
bedömningar som är redovisade i dessa betänkanden skulle utesluta
tanken på en omläggning av den centrala stabstjänsten inom försvaret
enligt de i granskningspromemorian angivna riktlinjerna. Visserligen
förordas ett bibehållande av försvarsgrenarna och därmed av försvarsgrensledningama,
men de båda utredningarna framhåller samtidigt att
deras förslag skall ses enbart i ett tioårsperspektiv, då de anser sig sakna
möjlighet att överblicka en längre tidsperiod. Försvarsledningskommittén
säger uttryckligen (SOU 1960: 12, s. 16 och 17), att det synes sannolikt
att utvecklingen så småningom kommer att göra den nu gällande
ansvarsfördelningen mellan försvarsgrenarna otidsenlig och att en sådan
utveckling kan på längre sikt leda till en förändrad indelning, utformad
efter mer funktionella grunder. I det åsyftade betänkandet uttalas även
att kommittén vid sina överväganden om den högsta militära ledningens
organisation har beaktat dessa förhållanden och försökt bygga upp ledningen
så, att den skall äga förmåga att själv klarlägga de faktorer som
påverkar krigsmaktens indelning och efter hand genomföra eller föreslå
önskvärda förändringar i denna. Såvitt revisorerna förstår kan i dessa
uttalanden hämtas belägg snarare för granskningspromemorians betraktelsesätt
än för den syn som kännetecknar överbefälhavarens remissyttrande.
Till skillnad från överbefälhavaren anser revisorerna vidare att åtskilligt
av intresse för den nu behandlade frågans bedömning har inträffat
under den period som förflutit sedan statsmakterna fattade sina
beslut om den militära ledningsorganisationen på grundval av de båda
utredningarnas förslag.
Härutinnan torde först få erinras om att flera både principiellt och
praktiskt viktiga reformer har genomförts under denna tid, bland vilka
särskilt sammanförandet av det operativa krigsförberedelsearbetet till
försvarsstaben och tillskapandet av de nya militärområdesstaberna må
nämnas. Genom dessa båda reformer, vilka innebar ett frångående av
det dittills tillämpade systemet med försvarsgrensindelade organisationsenheter,
kan tanken på en integrerad ledning sägas ha blivit för första
gången konsekvent förverkligad inom områden av väsentlig betydelse
för den rent militära verksamheten. Från den sålunda genomförda omläggningen
måste i dag finnas en rik, tidigare okänd erfarenhet. Enligt
revisorernas mening bör denna erfarenhet, systematiskt analyserad, kunna
ge värdefulla bidrag till en rationell bedömning av frågan om den
militära ledningsstrukturen över huvud taget.
En annan omständighet som kan sägas ha medfört en förskjutning
159
av perspektivet på nämnda fråga är införandet av försvarets nya planerings-
och ekonomisystem, byggt på programbudgeteringens principer.
Dessa principer ger uttryck åt ett funktionellt betraktelsesätt och innebär
i nu berört hänseende, att den organisatoriska indelningen skall anpassas
efter de sakligt sammanliängande arbetsuppgifter som måste
fullgöras för att uppställda mål skall kunna nås. överfört på militära
förhållanden betyder detta, att försvarsfunktioner och inte försvarsgrenar
skall utgöra underlag för både verksamhetsplanering och val av
verksamhetsformer. Programbudgeteringens principer, konsekvent tilllämpade,
talar således närmast för en omorganisation av den centrala
stabstjänsten inom försvaret efter mer funktionella grunder. Med hänsyn
till att det sätt på vilket programbudgetsystemet praktiskt utformats
inom försvaret synes mer vara ägnat att behålla ett försvarsgrenstänkande
än svara mot det samlade målet för försvarets verksamhet har
också statskontoret funnit en översyn av den nuvarande indelningen i
huvudprogram vara motiverad.
Den militärtekniska utvecklingen är vidare en faktor som måste ägnas
uppmärksamhet i sammanhanget. Vad som kännetecknar denna
utveckling är inte minst att enskilda och till enbart en viss försvarsgren
hänförliga vapen alltmer ersätts av komplicerade vapensystem, sammansatta
av komponenter från olika försvarsgrenar. Dessa komponenter
är inte stelt infogade i systemen utan i viss omfattning utbytbara,
varför ett val dem emellan får träffas på grundval av en samlad bedömning
av verkningssätt, stridsekonomi, beredskapskrav och liknande. Detta
är en arbetsuppgift som torde tillhöra de mest betydelsefulla inom
svensk försvarsplanering.
Av nämnda förhållande följer att de stridande förbandens beväpning,
organisation och utbildning inte längre kan ses enbart som en angelägenhet
för en viss försvarsgren utan måste sättas in i ett vidare sammanhang.
Även den s. k. förbandsproduktionen bestäms ytterst av strategiska
och operativa hänsyn. Självfallet skall fackmässiga synpunkter
skänkas vederbörligt beaktande vid förbandens uppsättning, utrustning
och taktiska uppträdande, men detta är ett krav som i första hand avser
ledningen på lokal nivå. I överbefälhavarens remissyttrande har inte
anförts någon omständighet som visar att det skulle vara omöjligt att tillgodose
behovet av fackkunskap inom ett organisatoriskt system, så
uppbyggt att ansvaret för den förbandsproducerande verksamheten
läggs på ett överbefälhavaren underställt organ utan de mellanled som
försvarsgrensledningarna utgör i dag. Det torde inte heller erbjuda något
egentligt administrativt problem att ge detta organ en sådan allsidig
sammansättning, att alla i sammanhanget nödvändiga intressen blir
företrädda. Med tanke på vad nyss har sagts om de integrerade vapensystemens
allt större betydelse för vår försvarsplanering och vår försvarseffekt
torde tvärtom väsentliga fördelar stå att vinna genom en
160
enhetlig och således inte efter försvarsgrenar uppdelad behandling av
hithörande ärenden på central nivå. I sammanhanget må erinras om att
det inom den civila statsförvaltningen, exempelvis vid de af färsdrivande
verken, ingalunda är ovanligt att ett och samma tjänsteställe har anförtrotts
den administrativa ledningen av tekniskt avancerade system av
olikartad beskaffenhet.
Vid en bedömning av frågan, i vad mån något nytt har inträffat som
kunde motivera en omprövning av 1961 års riksdagsbeslut om försvarets
centrala stabsorganisation, bör enligt revisorernas mening uppmärksamhet
ägnas även de reformer på hithörande område som nyligen
har genomförts i två med oss jämförbara länder. I både Norge och
Kanada har sålunda stridskrafterna ställts under enhetlig ledning, och
i det sistnämnda landet har den militära integrationen drivits så långt
att försvarsgrenarna formligen avskaffats. Krigsmakten där består numera
av en enda organisation med all tjänstgörande personal enhetligt
uniformerad. Åtgärderna anses ha haft såväl effektivitetsförbättringar
som kostnadsminskningar till följd. I särskilda bilagor till denna skrivelse
{bil. 5 och 6) lämnas närmare redogörelser för reformerna och
deras verkningar.
I remissyttrandena har, såsom antytts i det föregående, framförts
vissa invändningar mot speciella avsnitt av granskningspromemorian.
De åsyftade avsnitten innehåller dels en jämförelse mellan de båda
budgetåren 1955/56 och 1970/71, såvitt gäller kostnaderna för försvarets
centrala förvaltningar och staber, dels en redogörelse för stabspersonalens
fördelning på olika arbetsuppgifter, dels ett av vakansläget
inom försvaret föranlett förslag om överförande av stabspersonal till
trupptjänst. I en särskild bilaga {bil. 7), som är närsluten denna skrivelse
och till vilken revisorerna får hänvisa, har hithörande spörsmål
närmare berörts, varvid invändningarna i fråga tagits upp till granskning
och bemötande.
Som ett sammanfattande omdöme vill revisorerna uttala, att de inte
funnit den i överbefälhavarens remissyttrande framförda kritiken vara
sådan, att de grundläggande tankegångarna i granskningspromemorian
därigenom skulle ha rubbats. Revisorerna kan därför ansluta sig till
förslaget om en översyn av försvarets centrala stabsorganisation.
Krigsmakten är i dag uppbyggd på två olika principer. I vissa avseenden
tillämpas sålunda vad som skulle kunna kallas integrationsprincipen,
innebärande en helhetssyn på verksamheten och en därav
föranledd funktionell indelning av erforderliga stabs- och förvaltningsorgan.
Vid sidan härav råder inom speciella områden vad man skulle
kunna kalla separationsprincipen, kännetecknad av uppfattningen att på
visst sätt avgränsade delar av krigsmakten är så särpräglade, att de
måste ha en självständig ställning under egna topporgan. Denna sammanblandning
av sinsemellan oförenliga principer synes revisorerna
161
knappast vara ägnad att befordra den klarhet i ansvars- och ledningsförhållandena
som just inom krigsmakten är särskilt önskvärd. Den har
därjämte lett till en betydande överorganisation av försvarets centrala
ledning. Arbetsuppgifter av likartad beskaffenhet har sålunda spritts på
fler händer än vad som med hänsyn till tjänstens krav framstår som
oundgängligen nödvändigt. En fyrdubbling av parallellt verkande funktioner
kan i vissa fall iakttas. Även antalet organisationsnivåer är större
än vad som eljest är vanligt inom statsförvaltningen. Enligt revisorernas
mening bör det vara möjligt att genom en integration av den centrala
stabsorganisationen och en förenkling av instansordningen ernå betydande
rationaliseringsvinster. För en reform i angiven riktning talar
även den militärtekniska utvecklingen, som av förut anförda skäl gör
det angeläget att operativa frågor och frågor om den s. k. förbandsproducerande
verksamheten tas upp till ett enhetligt bedömande mot bakgrunden
av det samlade försvarets mål och uppgifter. Innebörden av
det planerings- och budgetsystem som nu är under införande vid krigsmakten
kan likaledes åberopas som ett tungt vägande argument för en
omläggning av det centrala stabsarbetet efter mer funktionella grunder.
Därmed skulle också för försvarets högsta ledning full samstämmighet
mellan fredsorganisation och krigsorganisation uppnås, något som på
andra militära områden anses svara mot kravet på god beredskap.
Statskontoret har, som tidigare påpekats, tillstyrkt förslaget om en
översyn av försvarets centrala stabsorganisation. Även försvarets rationaliseringsinstitut
biträder förslaget, om ock med vissa förbehåll, men
framhåller samtidigt att den lämpliga tidpunkten för en översyn ännu
inte kan anses vara inne. Institutet hänvisar härutinnan till andra angelägna
rationaliseringsbehov. Med hänsyn till den centrala ledningens
i vissa avseenden utslagsgivande betydelse för krigsmaktens effektivitet
hyser emellertid revisorerna den åsikten, att ett klarläggande av frågan
om den mest ändamålsenliga organisationen av denna ledning måste
vara en grundförutsättning för ett framgångsrikt rationaliseringsarbete
inom försvaret. I rådande läge, då krigsmakten står inför nödvändigheten
att anpassa sig efter 1972 års försvarsbeslut, kan det för övrigt
knappast komma i fråga att de centrala staberna undantas från de besparingssträvanden
som nu är på gång eller har förutskickats inom försvaret.
Revisorerna finner det därför motiverat att en översyn kommer
till stånd snarast möjligt. Därvid bör granskningspromemorians förslag
allsidigt prövas i syfte att ernå en efter funktionella grunder uppbyggd
och därmed mer effektiv och mindre kostnadskrävande organisation av
det centrala stabsarbetet inom försvaret. Någon särskild utredning om
krigsmaktens indelning torde däremot inte vara behövlig, då det får
förutsättas att en integration av de centrala staberna enligt granskningspromemorians
förslag automatiskt får till följd, att uppdelningen på
försvarsgrenar upphör och försvaret får karaktären av en enda orga
11
Riksdagen 1973. 2 sami. Nr. 3
162
nisation med strukturellt särpäglad verksamhet på lokal nivå blott när
så är oundgängligen nödvändigt.
Revisorerna får hemställa att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om en
översyn av försvarets centrala stabsorganisation i ovan angivet syfte.
163
Underbilaga 5
till bilaga 5
DET KONGELIGE FÖRSVARSDEPARTEMENT
Serkedalsveien 148
Oslo-Dep
Oslo 1
(02) 17 80 80
Kungl. Svenska Ambassaden
ORGANISASJON AV FÖRSVARETS OVERKOMMANDO
Försvarsdepartementet viser til Kungl. Svenska Ambassadens brev
av 25 april d. å. og vil i det etterfplgende gi en kort redegjprelse för
den foretatte omorganisering på det sentrale plan i det norske forsvar.
Försvarets overkommando bie etablert 1 desember 1970 og flyttet da
inn i et nybygg på Huseby i Oslo sammen med Försvarsdepartementet.
Försvarsdepartementet har imidlertid helt ut beholt sin stilling som
regj eringskontor.
Nybygget på Huseby var en forutsetning for den omorganisering som
fant sted, og som innebar en sammenfpring av Försvarsstaben, de tre
forsvarsgrensstaber og Heimevernsstaben samt visse mindre fellesinstitusjoner.
Samtidig bie samtlige sentrale forvaltninger for materiell, bygg
og eiendommer lagt direkte under departementet.
Forslaget om etablering av Försvarets overkommando bie fremmet
for Stortinget ved Stortingsproposisjon nr 125 for 1968/69 og Stortinget
fattet sitt vedtak i saken ved behandlingen av Forsvarskomiteens Innstilling
S nr 279 for 1968/69 den 21 mai 1969.
1 ekspl av stortingsproposisjonen (fotostatkopi) og innstillingen vedlegges.
Hovedideene som lå til grunn for denne gjennomgripende reorganisering
av Försvarets pverste militasre ledelse var i korthet fplgende:
— å skape en sterkere og mer effektiv forsvarsledelse ved å konsentrere
fagkunnskap, arbeidskapasitet, autoritet og ansvar på ETT sted,
både organisasjonsmessig og fysisk.
— å skape en institusjon hvor man bygget på enhetlig planlegging og
ledelse, og hvor man samtidig som man integrerte de funksjoner som
lå til rette for det, gjorde plass for forsvarsgrensvis kompetense på felter
hvor krav til spesialisering var npdvendig for effektiv ledelse.
— å skape en sjefsinstitusjon med uomtvistelig ansvar og myndighet
og med muligheter i seg til å styre hele den militasre sektor og gjennomfpre
et helhetssyn i praksis.
— å frita forsvarsledelsen for unpdig belastning av administrativ og
teknisk art, slik at den kunne öfre mer arbeidskapasitet på spprsmål
som angår Försvarets oppgaver og målsetting. Bl. a. derför bie de sentrale
forvaltningsorganer for materiell, bygg og eiendommer skilt ut fra
den fagmilitasre ledelse og lagt under departementet.
Organiseringen f0rte til at i alt ca 400 stillinger bie frigjort. Denne
innsparing bie mulig f0rst og fremst på grunn av sentraliseringen av
administrasjon og servicefunksjoner, men også gjennom integreringen.
Organisasjonen har virket i snart 1 1/2 år, men det er ennå for tidlig
164
å trekke sikre konklusjoner om i hvilken utstrekning intensjonene vil
bli oppnådd. Det er imidlertid ikke noe som i dag tyder på at så ikke
vil skje, selv om det er klart at visse justeringer av bemanning og funksjonsfordeling
i overkommandoen nok vil bli aktuellt.
Senere (pr 1/9 1971) har man fulgt opp organisasjonsprosessen ved
å etablere integrerte felleskommandoer for hver av landsdelene NordNorge
og Sör-Norge. På lavere plan vil felleskommandoer ikke bli organisera
Departementet
viser ellers til de transparenter om denne sak som for
kort tid siden bie oversendt Forsvarsattacheen av oberst Bprli/Haerstaben.
Etter fullmakt
R. God0
Kommandör
Sjef avd 1
St. prp. nr. 1.
Hovedpunkter.
I de to fprste år i perioden, 1969—70, er det budsjettert med en
samlet personellnedgang på 470. Fra sommeren 1968 bie arbeidsuken
forkortet fra 45 til 42 1/2 time. Denne reduksjon tilsvarer 800—900 årsverk.
Arbeidstidsforkortingen har i mange tilfelle samme virkning som
en reduksjon i personelloppsetning. Personellreduksjonene sammen med
arbeidstidsforkortingen har gjort at personellforholdene ved mange avdelinger
er blitt meget anstrengt, og det blir vanskeligere å opprettholde
en tilfredsstillende beredskapstjeneste.
Åldersstrukturen i befalskorpset legger også begrensninger på utnyttelsen
av det disponible militaere personell. Riktignok vil en gjennom organisasjonsomlegginger
og rasjonalisering fortsatt kunne späre inn personell
og stillinger. Men det er også behov för mer personell på visse
områder. Den 0kte tilgang av nytt og komplisert teknisk materiell gjpr
det npdvendig med en gradvis styrking av materiellvedlikeholdet. Videre
er det behov for en viss personellpkning for å styrke utdanningen
ved rekruttskolene og de stående avdelinger. Også på enkelte spesialområder
som forskning og elektronisk databehandling regner en med å
måtte opprette noén nye stillinger. De personellreduksjoner som hittil
har vaert foretatt er delvis et resultat av organisasjonsendringer og rasjonaliseringstiltak.
Men en har også gjennomfprt endel begrensninger
ut fra generelle budsjetthensyn.
Med utgångspunkt i den personellsituasjon som det er redegjort for
i det föregående, vil departementet ikke föreslå ytterligere reduksjoner
i personelloppsetningene i 1971. De stillinger og det personell som frigjpres
ved etablering av Försvarets overkommando b0r etter departementets
syn gå til styrking saerlig av utdanningssektoren og materiellvedlikeholdet.
1971-budsjettet er derför basert på omtrent samme antall
personell i tjeneste som i 1970.
Det er imidlertid behov for å foreta enkelte justeringer i stillingsrammene.
I 1970 var regnet med 13 022 stillinger for befäl og 10 783 for
sivile, tilsammen 23 805.
R. Eios
Obers tloytnant
Kontorsjef
1970—71
165
Sivile stillinger som blir innspart ved etablering av Försvarets Överkommando
vil kunne frigjpres for andre viktige formål, fordi personellet
som bie overtallig ved omorganiseringen enten er sluttet frivillig eller
tilsatt i andre ledige stillinger. Det föreslås at 45 sivile stillinger gj0res
om til engasjementsstillinger for befäl og disponeres på områder hvor
befalssituasjonen er saerlig anstrengt. Som f0lge av de endringer som er
foreslått i stillingsrammene under de enkelte forsvarsgrener, Heimevernet
og fellesinstitusjonene, kan stillingsrammen for 1971 settes til 23 755
stillinger. Av disse er 13 043 stillinger for befäl og 10 712 for sivile.
I tallene ovenfor er ikke tätt med stillinger for drift av sj0redningshelikoptere
i Luftförsvaret, og det er heller ikke budsjettert med l0nninger
för personell til denne tjenesten i 1971. En vil imidlertid komme
tilbake til denne sak i förbindelse med et konkret förslag om utbygging
av sjpredningstjenesten med helikoptere.
Utdanning
Det foreslåtte program for utdanning f0lger samme mpnster som i
föregående termin. Befalsskolene forutsettes som i 1970 også å ta opp
elever som senere skal gj0re tjeneste i Heimevernet etter de retningslinjer
som bie trukket opp i St. prp. nr. 1 for 1969—70.
Som tidligere anf0rt må en i 1971 foreta utdanning av teknisk befäl
for vedlikehold av de nye redningshelikoptere som Luftförsvaret skal
förestå driften av. Forholdene vil ligge til rette for 0kt inntak ved
Luftförsvarets tekniske befalsskoler, slik at en kan bygge opp den driftsorganisasjon
som trengs for redningstj enesten.
Hpsten 1970 tok Luftkrigsskolen opp f0rste kull etter treårig skolordning
i samsvar med Stortingets vedtak. (Jfr. St. prp. nr. 115 for 1960
—70.) F0rste kullet etter denne ordning uteksamineres i 1973.
0vinger
Nedenfor er gitt en samlet översikt över den foreslåtte 0vingsvirksomhet
uttrykt i antall tjenestedager sammenliknet med 1970.
Tjenes teart |
Budsjett 1970 |
Föreslås 1971 |
Endring |
Farstegangtjeneste |
7 626 066 |
7 688 481 |
+ 62 415 |
Vervede |
528 050 |
568 200 |
+ 40 150 |
Repetisjonsa vinger |
400 330 |
400 530 |
4- 200 |
Sum |
8 554 446 |
8 651 211 |
+ 102 765 |
Sammenhengende avinger i |
196 000 |
196 000 |
0 |
166
Underbilaga 6
till bilaga 5
UNIFICATION OF THE CANADIAN ARMED FORCES
On February 1, 1968, The Canadian Forces Reorganization Act became
a law of the land. On that date the Royal Canadian Nävy, Canadian
Army and the Royal Canadian Air Force ceased to exist as legal
entities.
Thus, in less thån four years, Canada carried out a task which many
believed to be impossible; the unification of the three traditional separate
services into one force.
In 1964 when the Parliament of Canada passed a bill authorizing the
Department of National Defence to begin integrating the three services
there were 120,781 officers and men in the armed forces. This bill, as
outlined in the White Paper on Defence, 1964, was the first step toward
a single unified force. As the integration and unification program progressed,
manpower ceilings decreased — one of the program’s aims —
and February 1, 1968 the strength of the force was 101,676. Further
manpower reductions, due mainly to budget restrictions, havé been
implemented with a forecast total strength of 82,000 by April 1973.
The first step toward a unified force, integration, was the process
whereby the three services were brought together under single control
and management with common logistics, supply and training systems,
operating within a functional command and organization structure, but
retaining their separate legal entities.
The final step, unification, was the creation of a single service in
which all officers and men are administered under a common personnel
policy and wear a uniform that is common throughout the Canadian
Forces.
Integration begins
The integration bill, became law on August 1, 1964. It was brief in
content but far reaching in its implications. Bill C-90 consisted of an
amendment to the National Defence Act abolishing the positions of
Chairman of the Chiefs of Staff Committee and the Chiefs of the Nävy,
Army and Air Force. Replacing them was the Chief of the Defence
Staff, in whom would be vested the authority previously held by the
three service chiefs.
During the next two years, a major reorganization of National Defence
Headquarters and the armed forces in general took place. The
three individual service headquarters in Ottawa were merged into a
single Canadian Forces Headquarters. The separate branches of the
three services — operations, personnel, logistics and finance — were
moulded into a single structure based on functional branches charged
in their prescribed areas with the management and direction of all three
services.
These functional branches, by title, are the Vice Chief of Defence
Staff, Chief of Personnel, Chief of Technical Services and the Comptroller-General.
The Defence staff consists of the Chief and Vice-Chief
of Defence Staff and the chiefs of the functional branches.
167
The first phase — the integration of the Canadian Forces Headquarters
— was completed in 1966. The reorganization of the 11 commands
in the three services was also completed that year. Prior to integration,
the Nävy had two major commands — one on each coast; the Army
had four, geographical in concept; and the Air Force operated five, all
on a functional basis.
Command reorganization
After many weeks of study and plänning, carried out coincidentally
with the physical integration of the new headquarters in Ottawa, the
integrated, functional command structure became an accomplished fact
on April 1, 1966. On that date Training Command assumed functional
control över its bases and units. Prior to this date the other commands
assumed their particular responsibilities during the period August 1965
to March 1966.
Thus the second phase was completed many months ahead of schedule
and where formerly there were 11 commands each having its own
single service staff and branches there are now five, each fully integrated
and organized on a functional basis. The five commands and their headquarters
are as follows:
Mobile Command Montreal
Maritime Command Halifax
Training Command Winnipeg
Air Transport Command Trenton, Ont.
Air Defence Command North Bay, Ont.
A sixth, Materiel Command, with headquarters in Ottawa, was formed
in 1965. After three years of operation, however, studies showed that
more economical, efficient and effective logistics and technical support
for the operational arms of the forces could be achieved by combining
the Command with the Tactical Services branch at CFHQ. As a result,
in the fall of 1968 the Chief of Technical Services became responsible
for engineering and logistics policies and plans as well as for their
implementation.
Command roles
Mobile Command — The röle of Mobile Command established on
October 1, 1965, is: to provide ground forces, including tactical air
support, for the protection of Canadian territory; to maintain operational
readiness of combat formations in Canada required for support
of overseas commitments; and to provide military units suitably trained
and equipped to support United Nations or other peacekeeping/peacerestoring
operations. This latter röle includes responsibility for Land/
Air Warfare Operational training as well as basic parachute training.
Mobile Command forces include three combat groups; the Canadian
Airbome Regiment; the United Nations Force in Cyprus; two tactical
fighter squadrons; one transport helicopter squadron; and one combat
training centre. The combat groups are organized to perform a wide
variety of roles and are being provided with airportable equipment.
The Militia and the Air Reserve components are also controlled and
administered by Mobile Command.
Maritime Command — Formed on January 17, 1966, Maritime Command
is responsible for the operational effectiveness of all maritime
168
forces. All Canadian maritime forces, both sea and air, are under the
command of the Commander Maritime Command whose Headquarters
is in Halifax. The Deputy Commander is the Commander Maritime
Forces Pacific with Headquarters in Esquimalt. The röle of Maritime
Command is to defend Canadian interests from assault by sea and to
support NATO by assisting in conducting anti-submarine warfare in the
Allied Command, Atlantic. The Commander Maritime Command is
the NATO Commander of the Canadian Atlantic Sub-Area of the
Western Atlantic Command, under the Supreme Commander, Allied
Command Atlantic (SACLANT). Additional roles are to provide any
sea lift required by Mobile Command, and to conduct search and
rescue operation within the Atlantic and Pacific search and rescue areas
(roughly Maritime provinces and British Columbia).
The Naval Reserve component is controlled and administered by
Maritime Command.
The resources assigned to Maritime Command include destroyers,
operational support ships, submarines, minesweepers, and aircraft for
short and long range patrol.
Training Command — The röle of Training Command is to provide
individual training for the Forces. All former individual training units
of the three services havé been placed under functional control of
Training Command with the exception of The Canadian Military Colleges
(Royal Military College, Royal Roads and College militaire royal
de Saint-Jean), the Staff Colleges and the National Defence College
which are under the direct control of Canadian Forces Headquarters.
Basic fixed-wing and helicopter pilot training are a Training Command
responsibility.
The Command is also responsible för search and rescue operations
within the Western search and rescue area (roughly, Manitoba, Saskatchewan
and Alberta).
Air Transport Command — The röle of Air Transport Command was
not significantly changed by integration and unification. This command’s
röle is to provide air transport support to Canadian Forces
everywhere, and to conduct search and rescue operations in the Eastern
search and rescue area (roughly, Ontario and Quebec). It has five
squadrons operating short-range and long-range cargo and troop-carrying
aircraft as well as four transport and rescue squadrons.
Air Defence Command — The röle of Air Defence Command, not
significantly changed from the pre-integration period, is to participate
with the United States in the air defence of North America, through
NORAD (North American Air Defence Command). It has command
of three interceptor squadrons, two SAM (surface-to-air missile) squadrons,
one SAGE (semi-automatic ground environment) control centre,
two BUIC (Back-up interceptor control) centres and two transcontinental
radar lines. Operational control of NORAD assigned forces is
exercised by Headquarters NORAD, Colorado Springs, Colo.
Another significant result of the integration process was the creation
of a single Canadian Forces Communication Command to coordinate
and manage the fixed communication facilities of the three services.
Canadian Forces Europé — The Canadian Forces allocated to support
NATO in Europé comprise Canadian Forces Europé. The land element
is 4 Canadian Mechanized Battle Group operationally responsible to
the Central Army Group. The air element, 1 Canadian Air Group,
169
consisting of three CF104 Starfighter Squadrons is operationally assigned
to 4 Allied Tactical Air Force. These elements are located in
the Lahr area in southem Germany and are administratively supported
by Canadian Forces Base Europé at Lahr.
Headquarters Northern Region — This headquarters was formed in
1970 at Yellowknife, N.W.T. to co-ordinate military activities in the
north and to provide a liaison link with the territorial governments of
the Yukon and Northwest Territories.
Functional/regional organization
Functional commanders were assigned a regional as well as a functional
responsibility in 1970, for such actions as representation to provincial
governments, aid of the Civil Power, emergency and survival
operations, administration of cadets, as well as regional support services
for all units in the region.
Canada was divided into five regions which havé been assigned to
functional commanders as follows:
Atlantic — Newfoundland, Nova Scotia, Prince Edward Island, New
Brunswick — Maritime Command
Eastern — Qubec — Mobile Command
Central — Ontario — Air Transport Command
Prairie — Manitoba, Saskatchewan, Alberta — Training Command
Pacific — British Columbia — Maritime Forces Pacific
Reserve reorganization
Integration also affected the Reserve Forces. To complement and
more closely support regular force operational roles, Militia units, and
Air Reserve units were placed under the command of Mobile Command.
Naval reserves are now the responsibility of Maritime Command.
Militia command and control is now exercised through five areas,
divided into 20 districts across the country. The areas and districts are
commanded by militia officers. A senior reserve officer from each
element has the responsibility of advising the Chief of Defence Staff
on reserve force matters.
Integration problems
When the initial program for integration of the Armed Forces was
planned, a target date of the summer or fall of 1967 was envisioned.
There were some headaches involved; a constant problem of manpower
control, repositioning personnel within the changing organizations; conducting
a continuing review and re-evaluation of new structures; revising
policies, procedures and regulations to bring them into a common
form and making them consistent with the new look; and operational
and administrative problems involved in the concurrent phasing
out and phasing in of the old and new commands. Despite the problems,
the major aspects of integration were achieved a full year ahead of
schedule, paving the way för the final phase — unification.
Unification achieved
With the integration process completed, the final step, unification,
was reached on February 1, 1968.
12 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr. 3
170
On that date a single service was established in which all officers and
men became members of a single corporate body, with a common uniform.
The aims of unification were:
1. To reduce overhead costs and costs for non-operational activities
and thereby allot a larger percentage of budget and resources to operational
activities and equipment.
2. To changé the top-level decision-making process and modernize
management techniques to take optimum advantage of resources.
3. To build flexible and effective forces, more in keeping with the
changing nature of Canada’s international commitments.
4. To provide servicemen and servicewomen with more satisfying
careers.
Common policies and procedures for all aspects of the administration,
training and logistic support havé been adopted. Officer selection,
training and development has been structured to enable officers who
reach top decision-making positions to be cognizant of each element of
the forces, and of the requirements of the forces as a whole.
Although traditional services havé ceased to exist, the forces havé
retained the structure of combat components and it is in these components
that the environmental fighting expertize will be maintained.
Thus unification has produced a single highly efficient force capable
of undertaking at a momenfs notice any task it may be assigned by the
Government of Canada.
Information Services
Departement of National Defence
Ottawa — Tel: 992-7287
January 1972
171
Underbilaga 7
till bilaga 5
Vissa i granskningspromemorian berörda speciella frågor
Granskningspromemorian innehåller bl.a. en kostnadsjämförelse mellan
de båda budgetåren 1955/56 och 1970/71, vilken visar att de centrala
förvaltningsmyndigheterna och staberna under angiven tidsperiod
har ökat sin andel av försvarshuvudtitelns anslagssumma från 3,3 till
4,9 procent. I en vid överbefälhavarens remissyttrande fogad bilaga
görs gällande att en sådan jämförelse inte är möjlig, eftersom försvarsgrensstaberna
först år 1964 fick egna löne- och omkostnadsanslag. Det
påpekas särskilt att de centrala förvaltningarna, som sägs ha haft de
största kostnadsökningarna, har tagits med i jämförelsen. I det av försvarets
rationaliseringsinstitut avgivna remissyttrandet hävdas att förvaltningarna
skulle vara ”ovidkommande faktorer” i sammanhanget.
Med anledning härav torde få erinras om att 1955 års revisorer redovisade
vissa till budgetåret 1955/56 hänförliga uppgifter om de centrala
förvaltningarnas och stabernas kostnader. Revisorerna hade erhållit
dessa uppgifter direkt från vederbörande myndigheter, och en jämförelse
mellan de båda budgetåren 1955/56 och 1970/71 går därför mycket
väl att göra, trots att särskilda anslag för försvarsgrensstabema inte
fanns anvisade förstnämnda budgetår. Det kan måhända med hänsyn till
granskningsuppdragets innebörd synas egendomligt, att promemorian
tar med uppgifter om förvaltningsmyndigheternas kostnader. Redovisningens
innehåll har emellertid bestämts av önskemålet om att ernå
full jämförbarhet med de i 1955 års revisionsberättelse intagna uppgifterna.
En närmare analys av det material som ligger till grund föi
kostnadsjämförelsen ger för övrigt vid handen, att det är försvarsgrensstaberna
och inte förvaltningsmyndigheterna som har den största relativa
kostnadsökningen. En korrigering för gruppen som helhet bör dock
göras med hänsyn till att hyreskostnader inte ingår i uppgifterna för
budgetåret 1955/56 men väl i uppgifterna för budgetåret 1970/71. En
jämförelse mellan de båda budgetåren med uteslutande av hyreskostnaderna
utvisar, att de centrala förvaltnings- och stabsorganens andel av
försvarshuvudtitelns anslagssumma under perioden i fråga ökat från 3,3
till 4,7 procent.
I granskningspromemorian finns en undersökning redovisad, enligt
vilken 60 procent av försvarsstabens och försvarsgrensstabemas sammanlagda
personalstyrka skulle vara sysselsatta i parallella funktioner.
Detta bestrids emellertid i den vid överbefälhavarens remissyttrande
172
fogade bilagan, vari görs gällande att överslagsberäkningarna i fråga
skulle ha helt felaktiga utgångspunkter. Som stöd härför har framhållits
att försvarsstaben och försvarsgrensstabema har principiellt skilda
uppgifter, vilket bl. a. medför att den hos de sistnämnda staberna tjänstgörande
personalen företräder speciell fack- och miljökunskap.
På denna punkt föreligger uppenbarligen en missuppfattning av vad
granskningspromemorian faktiskt innehåller. I promemorian framhålls
sålunda uttryckligen att överslagsberäkningarna inte omfattar personal
som handlägger frågor om vapensystem och dessas taktiska insats och
tekniska egenskaper. De enheter som avses är i stället sådana som finns
inrättade för personaltjänst, underrättelsetjänst, signal- och signalskyddstjänst,
vissa ledningsfunktioner, kommunikationstjänst, presstjänst, bibliotekstjänst,
studier för utvecklingsarbete, forskning, operationsanalys,
central planering, programbudgetering, automatisk databehandling samt
administrativa tjänster av allmän karaktär, d. v. s. funktioner som till
sin principiella innebörd inte är knutna till viss försvarsgren.
Enligt granskningspromemorian skulle det vid en integrerad stabsorganisation
vara möjligt att väsentligt beskära antalet personer som är
sysselsatta med arbetsuppgifter av nu avsett slag. Rationaliseringsvinsten
har approximativt beräknats till ett belopp av 17 milj. kronor. Det
har samtidigt förutsatts att den från stabstjänsten frigjorda personalen
skulle omdisponeras för att i första hand fylla ut luckor i utbildningsorganisationen.
I den vid överbefälhavarens remissyttrande fogade bilagan
uttalas emellertid, med hittills tillämpad terminologi som för konsekvensens
skull används här även av revisorerna, att det främst är underofficers-
och underbefälsvakansema som är besvärande. De förslag
i berört avseende som läggs fram i promemorian anses därför vara av
ringa betydelse för att förbättra situationen.
Härtill kan anmärkas att vakansläget — såvitt framgår av de uppgifter
som har lämnats av ansvariga militära myndigheter — är bekymmersamt
även för officerarnas vidkommande. I den av chefen för armén
avgivna berättelsen för budgetåret 1969/70 anges sålunda, för att nämna
ett exempel, att vakanserna inom armén år 1969 hade en relativ
omfattning av 14 procent för officerarna, av 19 procent för underofficerarna
och av 16 procent för underbefälet. Uppgifter i motsvarande
redogörelse för budgetåret 1970/71 tyder på att vakansläget beträffande
officerarna i stort sett är oförändrat. Den sistnämnda redogörelsen utvisar
även (tabell 5, s. 44), att den relativa bristen på befäl i olika befattningar
inom armén uppgår för kompanichefer med formell kompetens
till 31 procent, för kompanichefs ställföreträdare till 33 procent,
för plutonchefer med formell kompetens till 33 procent och för instruktörer
till 34 procent. Det kan vidare nämnas att arméstabens personalorganisation
budgetåret 1970/71, d. v. s. den tidsperiod som den förevarande
undersökningen närmast anknyter till, omfattade 146 militära
173
tjänster, av vilka 78 tillhörde grupperna regementsofficerare/kaptener
eller kaptener i lönegraderna Ao 26/23—Ao 23. Av tillgängligt officiellt
material framgår således, att det inom armén föreligger en brist på
officerare, att denna brist inte är ringa och på truppnivå betydande
samt att mer än hälften av antalet militära tjänster vid arméstaben uppehålls
av personal, tillhörande de kategorier som närmast berörs i det
fall en förskjutning av personal från stabstjänst till trupptjänst blir
aktuell.
De övriga försvarsgrenarna redovisar sin personal något annorlunda
än armén, varför för deras del inte lika säkra slutsatser om vakansläget
kan dräs. I viss omfattning synes dock berörda förhållanden vara likartade
inom hela försvaret.
I förevarande sammanhang torde även följande vara av intresse.
I ett den 31 januari 1972 dagtecknat yttrande, vilket alltså avgavs ca
tre månader före yttrandet över granskningspromemorian, redovisade
överbefälhavaren sin syn på ett av delegationen för lokalisering av statlig
verksamhet framlagt förslag om utflyttning av försvarets fyra centrala
staber och försvarets materielverk från Stockholm. Förslaget avstyrktes
mycket bestämt av överbefälhavaren, som hävdade att ett förverkligande
därav skulle leda till ett ökat personalbehov vid nämnda enheter.
Ett tillgodoseende av detta behov skulle i sin tur förvärra den
redan mycket besvärande personalsituationen vid utbildningsförband
och skolor. Överbefälhavaren förklarade sig sträva efter att så rationalisera
stabs- och förvaltningsverksamheten, att därigenom uppkommande
personella vinster kunde komma utbildningsverksamheten till godo,
en strävan som dock skulle motverkas av en utlokalisering enligt delegationens
förslag.
En åtgärd, som i remissyttrandet över granskningspromemorian angetts
vara ”av ringa betydelse”, har alltså av överbefälhavaren tillmätts
avgörande vikt då det gällt att bedöma konsekvenserna av en ifrågasatt
utflyttning av de militära ledningsorganen.
174
Bilaga 6
Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 december 1972
med anledning av granskningspromemoria nr 5/1972 angående statsmyndigheternas
information till och kontakt med allmänheten jämte
däröver avgivna remissyttranden
Den offentliga sektom har under de senaste årtiondena undergått
en stark expansion. Som exempel på utvecklingen kan nämnas att antalet
statstjänstemän under perioden 1944—1970 ökat med drygt 75
procent. Denna tillväxt har inte enbart sin grund i att samhällsorganen
vidgat sina insatser på traditionella verksamhetsområden utan även i
det förhållandet att samhällsverksamheten kommit att omfatta nya områden.
Den offentliga förvaltningen har samtidigt härmed blivit mer svåröverskådlig,
vilken utveckling i sin tur har medfört ökat behov av information
hos den enskilde medborgaren om hans rättigheter och skyldigheter
i samhället.
Kunskap om de medborgerliga rättigheterna och skyldigheterna erhålls
i första hand genom de författningar av olika valör som olika samhällsorgan
utfärdar. Författningarna är emellertid ofta svåröverskådliga
och komplicerade, vilket medför krav på mer lättillgänglig information.
Sådan lämnas också av myndigheterna genom allmän information
i form av annonser, broschyrer och liknande alster eller genom
individuella svar vid direkt förfrågan från enskild medborgare. När det
gäller den allmänna informationen har under senare år allt starkare
betonats att myndigheternas verksamhet måste vara anpassad till allmänhetens
behov och önskemål. Som ett led i arbetet på en förbättrad
samhällsinformation har också inrättats en särskild nämnd för sådan
information, nämligen nämnden för samhällsinformation (NSI) med
uppgift bl. a. att verka för samordning av myndigheternas informationsverksamhet.
Även om den allmänna samhällsinformationen ökas, kvarstår ett behov
för varje enskild medborgare att genom förfrågningar hos myndigheterna
få upplysning om handläggningen av ärenden som är av betydelse
för honom. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av den växande
omfattningen av statsverksamheten har riksdagens revisorer beslutat
undersöka om statsmyndigheterna har sitt arbete organiserat på sådant
sätt att de kan lämna allmänheten upplysningar i olika ärenden utan
onödig tidsutdräkt. Undersökningen har begränsats till att avse myndigheternas
administrativa handläggning av informationsärenden. Den omfattar
ej frågan om allmänhetens behov av information och hur detta
behov tillfredsställs. Däremot har den allmänna informationsverksamheten
hos olika myndigheter berörts vid undersökningen.
175
Den utförda undersökningen har redovisats i en granskningspromemoria
som tillställts 16 olika remissinstanser för yttrande. Promemorian,
en förteckning över remissinstanserna samt avgivna yttranden
har som bilagor 1—17 fogats vid denna skrivelse.
Som nämnts har undersökningen i första hand avsett den information
och service som lämnas enskild medborgare vid hänvändelse till
myndighet med förfrågan av något slag. I denna del har i granskningspromemorian
lagts fram vissa förslag rörande myndigheternas expeditionstider,
publiceringen i telefonkatalogen av uppgifter om myndigheternas
arbets- och expeditionstider samt av uppgifter om deras organisation
och om fördelningen av ärenden mellan olika enheter inom myndigheterna.
Vidare har föreslagits översyn av instruktionerna för arbetet
i myndigheternas telefonväxlar och av växlarnas kapacitet, översyn
av myndigheternas diarieföring av ärenden och översyn av reglerna om
information till nyanställda om den service som myndighet skall lämna
allmänheten. Förslagen har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran
vid remissbehandlingen. I den mån någon remissmyndighet haft
avvikande mening anmärks detta i det följande.
När det gäller myndigheternas expeditionstider framhålls i granskningspromemorian
att det speciellt för den förvärvsarbetande delen av
befolkningen är av vikt att myndigheternas expeditionstider — och mottagningsbetingelsema
i övrigt — är så utformade, att nödvändiga kontakter
kan tas utan att den enskilde måste ta ledigt från sitt ordinarie
arbete. Myndigheter med stor kontaktyta bör därför organisera sitt arbete
så, att allmänheten kan betjänas även på morgnar och kvällar
samt under lunchtid och även på lördagar. Av undersökningen framgår
att det såväl på skatteförvaltningens område som inom tullverket, arbetsmarknadsverket
och hos försäkringskassorna i varierande utsträckning
har ordnats med mottagning för allmänheten på kvällstid och i vissa fall
även på lördagar. Å andra sidan finns det myndigheter som har lunchstängt
och expeditionstid för allmänheten endast under viss del av den
normala arbetstiden. I promemorian föreslås därför att de nu tillämpade
expeditionstiderna hos olika myndigheter i görligaste mån anpassas
till allmänhetens möjligheter att bekvämt utnyttja dem.
Omfattningen av de i telefonkatalogen intagna uppgifterna om olika
statsmyndigheter varierar avsevärt mellan de olika myndigheterna. Vissa
myndigheter lämnar utförliga uppgifter om sin organisation och sina
mottagningstider, medan andra ej meddelar sådan information. Då telefonkatalogen
är en grundläggande informationskälla för den som vill
komma i kontakt med myndigheterna föreslås i promemorian att uppgifter
om myndighets arbets- och expeditionstid samt om dess organisation
och om ärendesfördelningen inom myndigheten alltid anges i katalogen.
Förslaget om att kataloguppgifterna även skall omfatta myndighe -
176
tens organisation och ärendesfördelningen inom densamma har satts i
fråga av statskontoret och televerket. Statskontoret avstyrker för sin del
att en generell rekommendation härom utfärdas under motiveringen
att varje myndighet själv bör överväga hur man lämpligen skapar
möjligheter för den enskilde att hitta rätt.
Självfallet bör uppgifterna i telefonkatalogen begränsas så mycket
som möjligt och bara avse vad som absolut är nödvändigt för en tillförlitlig
information. Ett minimikrav torde dock böra vara att myndigheternas
arbetsuppgifter klart kan utläsas av uppgifterna i telefonkatalogen.
Det kan i detta sammanhang finnas anledning att sätta i fråga om
inte uppgifterna i telefonkatalogen rörande stats- och landstingsmyndigheter
samt kommunala myndigheter bör föras samman till särskild avdelning
i katalogen. En sådan anordning torde befrämja både en enhetlig
utformning av kataloguppgifterna om olika myndigheter och ge
bättre möjlighet för den enskilde medborgaren att snabbt finna den myndighet
som söks. Införs i katalogen en särskild avdelning för myndigheterna,
torde den även böra förses med särskilt sökordsregister.
Av stor betydelse för den uppgiftssökande allmänheten är att personalen
i myndigheternas telefonväxlar hålls väl informerad om ärendesfördelningen
inom myndigheten. Den genomförda undersökningen har
gett vid handen att växelpersonalen i regel hålls väl informerad om
ärendesfördelning och tjänstemännens placering genom förteckningar
och organisationstablåer. Vissa myndigheter har härutöver utrustat
växelpersonalen med alfabetiska namn- och sökordsregister. Undantag
från denna regel finns emellertid och i sådana fall synes myndigheten
förlita sig på växelpersonalens själwunna erfarenhet och på att personalen
sällan flyttas. Flertalet av de tillfrågade myndigheterna har utfärdat
föreskrifter av innebörd att bortovaro från tjänsterummet under
längre tid av dagen skall anmälas till viss expedition eller telefonväxel.
I promemorian föreslås att alla myndigheter bör se till att instruktioner
finns för arbetet i myndigheternas telefonväxel. Härutöver bör
varje myndighet se till att växelpersonalen har tillgång till aktuella
uppgifter om myndighetens organisation och ärendesfördelningen inom
denna. Föreskrifter bör även utarbetas om tjänstemännens skyldighet
att anmäla längre bortovaro från tjänsterummet till telefonväxeln.
Av väsentlig vikt för en god service gentemot allmänheten är att myndigheternas
telefonväxlar är rätt dimensionerade. Vid undersökningen
har kunnat konstateras att så ej alltid varit fallet, varför det i promemorian
föreslås att myndighet som har anledning att anta att dess
växel har bristande kapacitet skall vända sig till televerket för förslag
till förbättringar av växeln.
En ej oväsentlig fråga när det gäller kontakterna mellan myndigheterna
och allmänheten är att tjänstemännen har kännedom om sina skyl
-
177
digheter att lämna allmänheten service i form av upplysningar. Under
utredningens gång har ett positivt intryck erhållits av den service som
här ges från myndigheternas sida. I enstaka fall har dock serviceandan
varit mindre god. I promemorian föreslås därför att varje myndighet
hos sina anställda understryker vikten av god service och att särskilt de
nyanställda får information om sina skyldigheter i detta avseende.
Det torde böra få ankomma på nämnden för samhällsinformation
(NSI) att i samråd med statskontoret och televerket vidare utreda de
frågor som nu tagits upp till behandling.
Några generella bestämmelser om diarieföring eller annan registrering
av allmänna handlingar hos förvaltningsmyndigheterna finns för närvarande
inte. Diarieföring eller annan registrering av inkommande och
utgående handlingar torde emellertid utgöra en nödvändig förutsättning
för ordning och reda i det löpande arbetet hos myndigheterna. För att
kontakten mellan myndigheterna och allmänheten skall fungera utan
anmärkning fordras också att myndigheternas diarier förs så, att snabba
och korrekta besked kan lämnas vid förfrågningar.
I granskningspromemorian föreslås att ändamålsenligheten i nu tilllämpade
system för diarieföring och registrering av handlingar omprövas
och att myndigheternas diarieplaner ges en så enhetlig utformning som
möjligt. Som skäl härför har anförts att utredningen visat att åtskilligt
finns att göra på detta område.
Statskontoret ställer sig i sitt remissvar avvisande till den föreslagna
översynen. Verket anför som skäl härför bl. a. följande.
Analyser av vilken behovstäckning olika slag av registreringsförfaranden
ger måste enligt statskontorets mening ligga till grund för val av registreringsuppläggning.
Sådana analyser ger skiftande registreringsbehov
mellan myndigheterna och medför således variationer i systemuppläggning
myndigheterna emellan. Att registreringen på så sätt varieras är
till fördel ur servicesynpunkt både internt inom den egna myndigheten
som externt, dvs bl a vad gäller informationen till allmänheten. Att
eftersträva enhetlighet i registreringsförfarandena, annat än i fråga om
vissa grundläggande principer, är därför enligt statskontorets uppfattning
inte lämpligt. Statskontoret ställer sig därför avvisande till den föreslagna
översynen.
De av statskontoret anförda synpunkterna synes böra beaktas. Verket
synes dock vara negativt inställt enbart till införande av enhetliga
diarieplaner. Däremot torde verket inte vara negativt när det gäller en
översyn i syfte att få till stånd en rationell användning av de system för
registrering som tillämpas hos olika myndigheter. Under hänvisning till
vad i granskningspromemorian redovisats rörande diarieföringen torde
det böra få ankomma på statskontoret att gemensamt med respektive
myndigheter se över myndigheternas system för diarieföring och registrering.
Som nämnts har i granskningspromemorian även berörts den allmän -
178
na informationsverksamhet som bedrivs av olika myndigheter. I anslutning
härtill föreslås i promemorian att en utvidgad och moderniserad
upplaga av socialdepartementets år 1970 utgivna socialkatalog ges
ut. Vidare läggs fram vissa förslag om myndigheternas tillhandahållande
av informationsmaterial samt vidgad och systematisk användning av TV
och radio i samhällsinformationen.
Enligt granskningspromemorian torde kontakterna mellan myndigheterna
och allmänheten kunna underlättas om en aktuell informationsskrift
med översiktliga uppgifter för de författningsområden som är av
speciellt intresse för allmänheten gavs ut. En sådan översiktlig vägledning
skulle kunna utnyttjas av myndigheterna även vid personalutbildningen.
Den föreslagna medborgarkatalogen skulle lämpligen kunna utformas
som en utvidgad och moderniserad upplaga av socialdepartementets
socialkatalog. Katalogen borde även omfatta uppgifter om den samhällsservice
som handhas av kommunala och landstingskommunala organ.
Då informationen härigenom måste ges en regional anpassning,
föreslås det i promemorian att det bör övervägas om inte medborgarkatalogen
lämpligen skall tas in i telefonkatalogen.
Förslaget om utgivande av en medborgarkatalog har vid remissbehandlingen
mottagits positivt, men vissa remissmyndigheter har uttalat
tveksamhet inför förslaget.
Statskontoret, som i princip delar uppfattningen om värdet av en medborgarkatalog,
vill för sin del som en första insats föreslå en genomgång
av effekterna av och erfarenheterna från de kataloger som nu ges
ut inom den offentliga förvaltningen och som riktar sig till hushåll inom
viss sektor. Undersökningsresultatet från socialkatalogen och den katalog
som Stockholms läns landsting gav ut 1970 finns tillgängliga, och en
sådan genomgång och analys skulle ge bättre underlag för en bedömning
av förslaget om en medborgarkatalog, anser man. Statskontoret anför
vidare att risken med kataloger rent allmänt är, att de endast når de
redan informerade medborgarna och att de som bäst skulle behöva informationen
inte förmår att ta del av de tryckta budskapen. Därför bör
man enligt verkets uppfattning också överväga möjligheterna att som
komplement till eller ersättning för katalogutgivning inrätta en telefonservice
av den typ som i den allmänna debatten benämns ”Fröken Staten”.
En sådan informationskanal skulle dessutom ge goda möjligheter
att via frågornas frekvens och inriktning mäta var medborgarnas informationsbehov
är störst.
Även nämnden för samhällsinformation (NSI) förordar att en utvärdering
först görs av tidigare utgivna sammanställningar av förevarande
slag.
Enligt revisorernas mening synes en medborgarkatalog ha stort värde
för de enskilda medborgarna dels som allmän kunskapskälla rörande deras
rättigheter och skyldigheter, dels som uppslagsbok när det gäller att
179
få besked om behandlingen av enskilda ärenden. Det torde därför böra
få ankomma på NSI att närmare utreda frågan med ledning av tidigare
erfarenheter från utgivningen av liknande sammanställningar.
I granskningspromemorian har även tagits upp frågan om utvidgad
och systematisk användning av TV och radio i samhällsinformationen.
I promemorian understryks etermediernas värde från informationssynpunkt
under hänvisning till deras effekt och möjligheter till koncentration
med bibehållen åskådlighet.
Förslaget har vid remissbehandlingen mottagits positivt. Ett par remissmyndigheter
har dock understrukit att Sveriges radio AB enligt
avtalet med staten avgör i vilken form och vid vilken tidpunkt ett meddelande
skall sändas. Sålunda anför NSI att det inte i nämnvärd utsträckning
torde vara möjligt att systematiskt vidga användningen av
etermedierna i samhällsinformationen. Staten bör dock självfallet så
långt som möjligt utnyttja Sveriges radios tjänster vid distribution av
aktuella meddelanden, anser nämnden.
Sveriges radio har i sitt yttrande framhållit att det under 1971 tillsattes
en intern arbetsgrupp inom bolaget med uppgift att undersöka förutsättningarna
för samhällsinformation i radio och TV. Gruppen skulle presentera
sina undersökningsresultat under hösten 1972. I avvaktan härpå
har Sveriges radio ej haft några synpunkter att lämna på det framlagda
förslaget.
Enligt revisorernas mening är det av vikt att samhällsinformationen
förs fram till medborgarna så effektivt och till så ringa kostnad som
möjligt. Ett medel är att i större utsträckning använda etermedierna.
Det torde därför böra få ankomma på NSI att utarbeta förslag till sådant
tillägg till statens avtal med Sveriges radio att samhällsinformationen
får större utrymme än vad nu är fallet.
Även övriga, här ej berörda, förslag i granskningspromemorian torde
tillhöra NSI:s förvaltningsområde.
Under hänvisning till vad ovan anförts får riksdagens revisorer hemställa,
att det uppdras åt NSI att vidta här förordade åtgärder utom såvitt
avser frågan om översynen av myndigheternas system för diarieföring
och registrering av handlingar, vilken översyn torde böra få anförtros
statskontoret.
180
Bilaga 7
Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 december 1972
med anledning av granskningspromemoria nr 6/1972 angående de statliga
betalningarnas fördelning över budgetårets olika månader jämte
däröver avgivna remissyttranden
Statsverkets checkräkning i riksbanken, som kassamässigt är knuten
till riksstatens driftbudget, utgör grunden för det statliga betalningssystemet.
Storleken och tidsinriktningen av de betalningsströmmar som
registreras på denna checkräkning har därför avgörande betydelse för
statens finansiella beredskap. Till följd av statsverksamhetens omfång
påverkas även de allmänna likviditetsförhållandena i samhället av rörelsen
på checkräkningen. Härtill bidrar inte minst den totala samordningen
av skatteuppbörden, vilken gör en fortlöpande avräkning av
kommunala medel mot statliga nödvändig.
Hos riksdagens revisorer har utförts en undersökning av det statliga
betalningssystemets funktionssätt, varvid tidsfördelningen av inbetalningar
och utbetalningar samt konsekvenserna av nu tillämpad ordning härutinnan
stått i förgrunden för intresset. Särskild uppmärksamhet har
även ägnats frågan om utgiftsanhopningen hos statliga myndigheter vid
budgetårsskiftena. Undersökningens resultat har redovisats i en granskningspromemoria,
som på sedvanligt sätt remissbehandlats. Synpunkter
på de iakttagelser som gjorts vid undersökningen jämte därav föranledda
slutsatser och förslag har sålunda inhämtats från riksrevisionsverket,
riksskatteverket, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,
budgetutredningen, Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet.
Promemorian och de avgivna remissyttrandena är fogade
vid denna skrivelse som särskilda bilagor (bil. 1—8).
I granskningspromemorian har ett omfattande statistiskt material
lagts fram, vilket visar att betydande variationer årligen uppstår i det
fortlöpande budgetutfallet sådant det avspeglas i betalningstransaktionerna
på statsverkets checkräkning. Dessa variationer kommer till synes
vid jämförelser såväl mellan budgetårets båda hälfter som mellan
udda och jämna månader och mellan veckor och dagar i en och samma
månad. De kraftiga svängningarna i den statliga likviditeten medför enligt
promemorian bestämda olägenheter, såsom störningar på penningmarknaden,
svårigheter för de penningvårdande organen och merutgifter
för staten genom den kortfristiga upplåning som riksgäldskontoret
nödgas tillgripa för att täcka temporära underskott på checkräkningen.
I sistnämnda avseende har promemorian särskilt belyst det förhållandet,
att staten under udda månader — då uppbörden av preliminär skatt
äger rum — har att betala ut kommunalskattemedel och kommunerna
181
tillkommande skatteutjämningsbidrag ca tio dagar före det att huvuddelen
av skattemedlen flyter in till statskassan.
Av undersökningen framgår vidare att i åtskilliga fall en mycket stark
utgiftskoncentration till budgetårsskiftena förekommer hos de statliga
myndigheterna. Denna anhopning av utgifter och därmed av utbetalningar
från statsverkets checkräkning anses kunna medverka till uppkomsten
av nyss berörda likviditetssvängningar, varjämte risk uppstår
för en mindre god hushållning med tilldelade anslagsmedel.
Enligt granskningspromemorian är svagheterna i det statliga betalningssystemet
så stora, att särskilda åtgärder för avhjälpande av därav
föranledda olägenheter bör vidtas. I fråga om budgetvariationerna anges
problemet vara att så långt möjligt få till stånd en jämn inleverans av
statsinkomsterna och en däremot svarande tidsanpassning av de statliga
utbetalningarna.
I detta syfte föreslås en översyn av samtliga statliga inbetalningsrutiner,
en förändring av tidpunkten för kommunalskattemedlens utbetalning
under samtidigt beaktande av de konsekvenser som gällande bestämmelser
om återbetalning av överskjutande skatt har för den statliga
likviditeten samt en prövning av utbetalningsföreskrifter och nu tillämpad
praxis i fråga om myndigheternas anslagsdispositioner. Vidare förordas,
för att man skall få till stånd en medelsförbrukning som fördelar
sig jämnare över året än nu är fallet, att en särskild likviditetsbudget införs
hos de statliga myndigheterna inom ramen för det system för verksamhetsplanering
och kostnadskontroll som är under uppbyggnad.
I granskningspromemorian har slutligen framhållits att det i förevarande
sammanhang inte varit möjligt att ingå på de med det statliga
betalningssystemet förknippade problemen i alla deras enskildheter.
Uppdrag borde därför lämnas riksrevisionsverket och riksgäldskontoret
att gemensamt göra en närmare undersökning i ämnet och att framlägga
därav föranledda förslag. Det har därvid förutsatts att de båda
ämbetsverken skulle arbeta i nära anknytning till den sittande budgetutredningen.
Remissinstanserna ställer sig genomgående positiva till de grundläggande
tankegångarna i granskningspromemorian, även om vissa nyanser
i bedömningen förekommer. Behovet av reformer på förevarande
område, syftande till en bättre tidsanpassning av de statliga in- och
utbetalningarna sinsemellan, vitsordas också. Å andra sidan påpekas i
flertalet yttranden, att de hithörande frågorna har ett nära samband
med det uppdrag som har lämnats budgetutredningen, varför de bör prövas
mot bakgrunden av det resultat som denna utredning kan komma
till i sitt arbete. Med hänsyn härtill anses någon särskild undersökning
med den breda ämnesinriktning som har förutsatts i promemorian inte
nu böra företas. Landstingsförbundet och kommunförbundet har framhållit
att åtgärder som vållar landstingen respektive kommunerna ökade
182
utgifter eller minskade inkomster bör undvikas. Beträffande frågan om
en förskjutning av kommunalskattemedlens utbetalning till en senare
dag under respektive månader har de båda förbunden uttalat, att en
sådan förändring inte torde kunna accepteras av landstingen och kommunerna
med hänsyn till effekten på deras ekonomi.
Revisorerna kan för egen del i allt väsentligt ansluta sig till de synpunkter
och reformförslag som har lagts fram i granskningspromemorian.
Flera av de åtgärder som synes erforderliga för att önskvärda förbättringar
i det statliga betalningssystemet skall komma till stånd är
emellertid av vittsyftande natur och berör grunderna för den budgetteknik
och konjunkturpolitik som statsmakterna kan vilja tillämpa. Framför
allt frågan om de tidpunkter då kommunalskattemedel och överskjutande
skatt bör betalas ut är exempel härpå. De allmänna förutsättningarna
för någon viss åtgärd kan också vara beroende av den statliga
budgetens framtida uppbyggnad. Revisorerna finner det därför lämpligt
att granskningspromemorian och däröver avgivna remissyttranden överlämnas
till budgetutredningen för att beaktas under det fortsatta utredningsarbetet.
Med anledning av landstingsförbundets och kommunförbundets
nyss återgivna uttalande vill revisorerna göra det tillägget, att
det får förutsättas att man i utredningsarbetet tar hänsyn till de svårigheter
som uppstår för landsting och kommuner genom en omläggning av
gällande rutiner för kommunalskattemedlens utbetalning.
Vissa av de frågor som behandlas i granskningspromemorian är dock
av den natur, att de enligt revisorernas mening bör kunna tas upp till
prövning och avgörande utan hinder av det redan pågående utredningsarbetet.
En sådan fråga är statsmyndigheternas likviditetsbudgetering.
Riksrevisionsverket har uttalat att en rutin för ändamålet, knuten till
övriga rutiner i det nya statliga redovisningssystemet, lämpligen borde
utarbetas inom ramen för visst uppdrag som lämnats ämbetsverket av
Kungl. Maj:t. Att nämnda uppdrag utvidgas på angivet sätt anser revisorerna
vara i hög grad önskvärt. De överväganden som därvid blir aktuella
torde böra ta sikte på att få en passande rutin för likviditetsbudgeteringen
i praktisk tillämpning så snart som möjligt. I sammanhanget må
erinras om att budgetutredningen i sitt remissyttrande betonat angelägenheten
av att myndigheterna har en god planering på förevarande område.
En annan fråga som likaledes borde kunna tas upp i särskild ordning
gäller de statliga myndigheternas inbetalning av personalskatter. Riksskatteverket
har tillstyrkt granskningspromemorians förslag till omläggning
av nu tillämpat förfarande och förklarat sig berett att medverka
till frågans lösning. En förenklad avräkningsmetod borde enligt
ämbetsverket vara möjlig även vid myndigheternas redovisning av mervärdeskatt
och vissa punktskatter. Det synes revisorerna vara lämpligt
att riksskatteverket får i uppdrag att närmare pröva dessa problem för
183
att därefter lägga fram de förslag till åtgärder som undersökningens
resultat kan påkalla.
Revisorerna anser vidare att en teknisk översyn av de föreskrifter
som reglerar det statliga betalningssystemet och därpå grundade rutiner
bör göras. Såsom framgår av granskningspromemorian saknas en bestämd
systematik på detta område, vilket framför allt beror på att bestämmelserna
i ämnet mestadels har tillkommit utan beaktande av deras
effekter på det löpande budgetutfallet och därmed på den statliga likviditeten.
Att klarlägga hithörande förhållanden och att överväga förslag
till omläggningar i de enskilda fallen är ett tidsödande detaljarbete som
lämpar sig mindre väl för en kommitté av budgetutredningens karaktär.
Å andra sidan torde det vara av stor betydelse, oavsett vilket resultat som
denna utredning kommer till, att förutsättningarna för en bättre kassamässig
samordning av statens inkomster och utgifter blir närmare belysta
från rent fackmässiga utgångspunkter. Då de på statsverkets checkräkning
redovisade transaktionerna, vare sig det gäller in- eller utbetalningar,
bör ses i sitt inbördes sammanhang, framstår det som önskvärt
att översynen får en enhetlig prägel och att således arbetet därmed
inte fördelas på olika händer. Den mest ändamålsenliga lösningen
synes revisorerna vara att en särskild arbetsgrupp tillsätts för ändamålet,
bestående av representanter för de tre myndigheter — riksrevisionsverket,
riksskatteverket och riksgäldskontoret — som har den
främsta sakkunskapen på nu behandlat område.
Revisorerna får hemställa att Kungl. Maj:t ville föranstalta om åtgärder
i det ovan angivna syftet.
184
Sakregister till granskningsärendena år 1972
ADB-redovisning av mervärdeskatten 71:125
Avgiftsuppbörd se Kostnaderna för avgiftsuppbörden
Arkivalier se Utgallring
Datadrift vid karolinska sjukhuset 72: 96
Departemental organisation se Planfrågorna
Domänverkets fastighetsinköp 72:114
Driftavbrott vid värmekraftverket i Stenungsund 71: 128, 72:113
Ersättning för viss rundradioverksamhet 71:121
Fastighetsinköp se Domänverkets fastighetsinköp
Forskningsverksamhet se Statlig forskningsverksamhet
Frånvarofrekvensen hos statsmyndigheterna 71:118
Försvarets centrala stabsorganisation 72: 93
Försvarets materielverk, personalorganisation 71:108
Försäljningsskatt på guldsmedsvaror 71:127
Information till allmänheten se Statsmyndigheternas information
Karolinska sjukhuset se Datadrift
Kommittéväsendet 71:105
Kontakt med allmänheten se Statsmyndigheternas information
Kostnaderna
för avgiftsuppbörden hos vissa statliga myndigheter
72:104
Kreditgaranti till visst företag i pianobranschen 71:123
Kungl. Djurgårdens förvaltning 71: 104, 72: 89
Mervärdeskatten se ADB-redovisning
Nordiska rådets svenska delegation, resa 71:128
Pianobranschen se Kreditgaranti
Planfrågorna i den departementala organisationen 71:127, 72: 90
Polisväsendet, organisatoriska förhållanden 71:108, 72: 91
Remissförfarandet 71:115
Rundradioverksamhet se Ersättning
Samordning av det statliga värdetrycket 72: 97
SJ stationer, trivselåtgärder 71:112
Skatteadministrationen se Statens kostnader
Stabsorganisation se Försvarets centrala stabsorganisation
Statens kostnader för skatteadministrationen 71:113
Statlig vaccintillverkning 71:110
Statliga betalningarnas fördelning över budgetåret 72:100
Statlig forskningsverksamhet 72: lil
Statsmyndigheternas information till och kontakt med
allmänheten 72:106
Upphandling av visst tandvårdsmaterial 72:110
Utgallring av arkivalier 71:120
Utställningsverksamhet, statligt bekostad 71: 123, 72:108
Vaccintillverkning se Statlig vaccintillverkning
Visst bostadsbyggnadsföretag i Fröjereds kommun 72: lil
Värdetrycket se Samordning
Värmekraftverket i Stenungsund se Driftavbrott
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 720581