RIKSDAGEN
PROTOKOLL BIHANG
Sami. 2:1 Berättelse till 1973 års riksdag
om vad i rikets styrelse
sig tilldragit
1973
Band C 1
BERÄTTELSE
till 1973 års riksdag om vad i rikets
styrelse sig tilldragit;
given Stockholms slott den 3 januari 1973.
En ingående redogörelse för de förhållanden som sammanhänger med
den ekonomiska utvecklingen lämnas vid anmälan av finansplanen och
nationalbudgeten i 1973 års statsverksproposition, till vilken torde få
hänvisas.
Läget på arbetsmarknaden under år 1972 kännetecknades av fortsatt
begränsad efterfrågan på arbetskraft och en relativt hög arbetslöshet.
De kraftiga insatser mot arbetslösheten som beslutades under senare
delen av år 1971 var klart begränsade i tiden och skulle i stort sett avvecklas
under våren och sommaren 1972.
För att stimulera sysselsättningsbefrämjande investeringar beviljades
under vintern och våren 1971—1972 förhöjda statsbidrag med sammanlagt
365 milj. kr. till kommunala avloppsreningsverk och med sammanlagt
398 milj. kr. till miljövårdsåtgärder inom industrin. Den direkta
sysselsättningseffekten härav har beräknats till 500 000 resp. 640 000
dagsverken.
Utvecklingen på arbetsmarknaden under första halvåret av 1972 visade
på en viss minskning av arbetslösheten. Denna tendens bröts emellertid
under förhösten, då arbetslösheten steg kraftigare än vad som är
säsongmässigt normalt. Mot denna bakgrund vidtogs ytterligare åtgärder
för att förbättra sysselsättningen under hösten och vintern 1972—1973.
I stort sett var det fråga om insatser av samma slag som hade beslutats
under år 1971. Insatserna syftade till att bl. a. öka byggnadsverksamheten,
vidga volymen av beredskapsarbeten och stimulera industrins
investeringar i såväl byggnader som maskiner och inventarier. Med hänsyn
till att en stor del av de arbetslösa var nyinträdande på arbetsmarknaden
gjordes dessutom speciella insatser med sikte på dessa grupper,
framför allt stöd till utbildning i olika former för att underlätta ungdomens
och kvinnornas inträde på arbetsmarknaden.
Kraftigt ökade resurser har vidare ställts till arbetarskyddsorganens
1 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
Riksdagsberättelsen år 1973
2
förfogande, främst för yrkesinspektionens verksamhet ute på arbetsplatserna.
Arbetarskyddets resurser förstärktes vidare genom den arbetarskyddsfond
som inrättades fr. o. m. den 1 januari 1972. Fonden tillförs
årligen över 20 milj. kr.
Beslut har fattats om ändringar i lagen om allmän försäkring varigenom
äldre förvärvsarbetande under vissa förutsättningar skall kunna
få förtidspension i form av folkpension och ATP, om han är varaktigt
arbetslös.
Bostadsbyggandet mätt i antal påbörjade lägenheter har under år 1972
minskat i jämförelse med de senaste åren. Antalet färdigställda lägenheter
under året beräknas ha uppgått till drygt 100 000.
Det höga bostadsbyggandet under senare år i förening med en av
bl. a. konjunkturutvecklingen betingad vikande efterfrågan på bostäder
har på en del orter medfört ett överskott av lägenheter. Särskilda åtgärder
har vidtagits för att stödja bostadsföretag som har drabbats av
särskilt stora hyresförluster på grund av att lägenheter har stått outhyrda.
Beslut har fattats om statliga lånegarantier — strukturgarantier —
i syfte att finansiellt underlätta företagssamgåenden inom textil- och
konfektionsindustrierna, den manuella glasindustrin, skoindustrin och
möbelindustrin. En garantiram byggs successivt upp under tre år till att
omfatta 100 milj. kr. I samband härmed har de omställningsfrämjande
åtgärderna i form av statliga bidrag till konsulttjänster förstärkts och
utvidgats till ytterligare industribranscher. För vissa delar av den träbearbetande
industrin har vidare införts särskilda stimulansmöjligheter
i form av bl. a. bidrag till exportfrämjande åtgärder och utbildningsinsatser.
Beslut har fattats om att staten genom tillskott av aktiekapital skall
medverka vid finansieringen av ett koksverk vid Norrbottens järnverk
AB i Luleå.
Beslut har fattats om ett regionalpolitisk! handlingsprogram m. m. för
hela landet. Beslutet omfattar bl. a. allmänna mål för regionalpolitiken,
befolkningsramar som vägledning för planeringen i länen, en plan för
utveckling av den regionala strukturen samt ett regionalpolitisk! handlingsprogram
innehållande åtgärder som behöver vidtas för att nå den
regionala struktur som eftersträvas.
Riktlinjer har fastställts för hushållningen med mark och vatten.
Riktlinjerna anger dels hur anspråken på naturresurser från vissa verksamhetsområden
som står i konflikt med varandra skall behandlas i
lokal och regional planering, dels hur naturresurserna inom vissa angivna
områden — främst kusterna, fjällen och älvdalarna — skall utnyttjas.
Riktlinjerna skall i fortsättningen vara vägledande för regeringens
och myndigheternas beslut i markanvändningsfrågor. Nya eller ändrade
riktlinjer skall underställas riksdagen för yttrande. Organisationen
3
AHinän berättelse
har fastställts i sina huvuddrag för det fortsatta arbetet med att dels
precisera och fullfölja planeringsriktlinjerna, dels vidareutveckla den
fysiska riksplaneringen inom ramen för en mera integrerad samhällsplanering.
Riktlinjerna skall i allt väsentligt fullföljas genom en kommunal planering.
Ändringar i lagstiftningen har genomförts för att säkra dels att
så sker, dels att riktlinjerna iakttas vid beslut om lokalisering av viss
industri. Vidare har lagändringar vidtagits för att stärka samhällets, i
synnerhet kommunernas, ställning i den lokala planeringen. All bebyggelse
skall föregås av en prövning av var och när den från allmän synpunkt
bör få komma till stånd. Vid bl. a. generalplanering och förordnanden
enligt naturvårdslagen skall ersättning utgå för faktiska intrång
som kan förorsakas av planeringen men inte, som hittills varit fallet,
för bortfall av förväntningsvärden.
En trafikpolitisk utredning har tillsatts med uppgift att överväga olika
slag av åtgärder, sorn kan främja en samhällsekonomiskt riktig utveckling
av transportsektorn.
Den svenska regeringen har förklarat sig beredd att ensam ta ansvaret
för finansieringen och byggandet av en vägförbindelse mellan Köpenhamn
och Malmö.
Samarbete har inletts mellan statens vattenfallsverk och vissa enskilda
kraftföretag genom ett särskilt aktiebolag i syfte att samordna och främja
Sveriges försörjning med kärnbränsle. Ett program för verksamheten
vid uranverket i Ranstad under budgetåren 1972/73—1974/75 har
fastställts.
Beslut har fattats om Sveriges fortsatta medverkan i den europeiska
rymdorganisationen. En statlig delegation har upprättats för samordning
av den svenska rymdverksamheten. För bl. a. genomförandet av delegationens
program har ett statsägt aktiebolag bildats.
Statens provningsanstalt har den 1 juli 1972 blivit central förvaltningsmyndighet
för officiell provning och kontroll samt officiell metrologisk
verksamhet, varvid den verksamhet på detta område som tidigare bedrevs
av mynt- och justeringsverket överförts till provningsanstalten.
Genom ny lagstiftning, som träder i kraft den 1 april 1973, har de
anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 100 arbetstagare
fått rätt att under en försöksperiod om tre år utse två ledamöter
i företagets styrelse. Samtidigt har möjlighet öppnats att tillsätta offentliga
styrelseledamöter i vissa förvaltningsbolag och allmännyttiga stiftelser.
Vidare har åtgärder vidtagits i syfte att förbättra informationen mellan
samhället och företagen.
En ny skadeståndslag har antagits. Lagen innehåller bl. a. bestämmelser
om skyldighet för arbetsgivare att ersätta skador som hans arbetstagare
vållar i tjänsten. Arbetstagarnas personliga skadeståndsansvar inskränks
väsentligt. Staten och kommunerna åläggs skyldighet att ersätta
Riksdagsberättelsen år 1973
4
skador som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning.
Som en utbyggnad och förbättring av den statliga rättshjälpen har beslutats
att rättshjälp i form av sakkunnig hjälp, s. k. offentligt biträde,
skall kunna lämnas till personer som blir föremål för ingripanden av
vissa myndigheter bl. a. inom mentalsjukvården, nykterhetsvården och
barnavården samt till utlänningar som skall avlägsnas ur landet.
Arbetet på att modernisera expropriationslagstiftningen har fullföljts
genom att en helt ny expropriationslag antagits.
Inför 1973 års allmänna val har ny vallagstiftning antagits. Den nya
vallagen har utformats med förfarandet vid 1970 års val som förebild.
Lagen innehåller nya regler som syftar till att förenkla och effektivisera
förfarandet vid röstsammanräkningen samt att göra det möjligt att få ett
preliminärt valresultat som är tillförlitligare än tidigare.
Genom en särskild lag har införts förbud mot spridning från luften
av bekämpningsmedel över skogsmark och annan mark som inte är åkermark.
En lag om körning i terräng med motordrivet fordon har antagits.
Beslut har fattats om förstärkta insatser i kampen mot narkotikamissbruket.
Maximistraffet för grovt narkotikabrott och grov varusmuggling
som avsett narkotika har höjts från fängelse i sex år till fängelse i tio år.
I sjukvårdslagstiftningen har nya behörighetsregler för läkare införts.
Vidare har bestämmelserna för läkartjänsternas utformning m. m. ändrats.
Olika åtgärder har beslutats i syfte att öka utbyggnaden av den decentraliserade
öppna sjukvården i samhällets regi. Beslut har fattats beträffande
vissa finansieringsfrågor för hälso- och sjukvården, främst
avseende den till sjukförsäkringen knutna läkarvårdsersättningen för den
offentliga öppna sjukvården.
En fortsatt utbyggnad har skett av insatserna för vård och service åt
åldringar och handikappade.
En ändrad organisation av verksamheten med hjälpmedel för handikappade
m. m. har genomförts. Ändringen innebär bl. a. en ökad samordning
och effektivisering av upphandlingsförfarandet i fråga om handikapphjälpmedel.
Ett särskilt hjälpmedelsråd har inrättats vid socialstyrelsen
för att biträda styrelsen med erforderliga bedömningar inom
hjälpmedelsområdet.
Nya bestämmelser om en höjning av bostadstilläggen för barnfamiljer
har trätt i kraft den 1 april 1972.
Utbyggnaden av samhällets barntillsyn har fortsatt. Statsbidragen till
driften av daghem och fritidshem har höjts fr. o. .m. den 1 januari 1972.
Stödet till författare och andra konstnärsgrupper har byggts ut. Bidraget
till stadsteatrarna har förstärkts väsentligt. Resurserna för bibliotekarieutbildningen
har utökats genom inrättande av en bibliotekshögskola
i Borås. Stödet till ungdomsorganisationerna har förstärkts ytterligare
genom ökade bidrag till ledarutbildning.
5
Allmän berättelse
Den sista etappen i 1962 och 1968 års beslut om grundskola och
gymnasieskola har genomförts. Arbetet inom skolan koncentreras nu på
dess inre arbete och organisation. Ett stöd härför är de omfattande insatserna
för pedagogiskt utvecklingsarbete och personalfortbildning.
Vuxenutbildningen har under året tillförts ökade resurser. Ett särskilt
bidrag har införts för studieförbundens uppsökande verksamhet.
Principbeslut har fattats om ett enhetligt studiekreditsystem. Inkomstprövade
och behovsprövade tillägg i studiehjälpen har förstärkts.
Principbeslut har fattats om nya regler för tillträde och urval till högre
utbildning. De nya bestämmelserna avses bli införda i mitten av 1970-talet. Beslut har fattats om fortsatt utbyggnad av den högre tekniska utbildningen
och forskningen i övre Norrland. Ett institut för social forskning
har inlett sin verksamhet enligt av statsmakterna antagna riktlinjer.
Byggnadsverksamheten inom universitets- och högskolesektorn ligger alltjämt
på hög nivå.
Beslut har fattats om nya riktlinjer för den fortsatta inriktningen av
totalförsvaret. I fråga om grunderna för vår säkerhets- och försvarspolitik
innebär beslutet inte någon ändring. Säkerhetspolitiken skall även
i fortsättningen bygga på alliansfrihet i fred och syfta till neutralitet i
ett eventuellt framtida krig. Totalförsvaret skall alltjämt ha sådan styrka,
sammansättning och beredskap att det verkar fredsbevarande.
Ett nytt system för planering och budgetering inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde har införts fr. o. m. budgetåret 1972/73. I
samband härmed har formerna för riksdagens medverkan i försvarsplaneringen
reglerats.
Inom krigsmakten har ett nytt tjänsteställningssystem införts den 1
juli 1972.
Grundutbildningen för flertalet värnpliktiga m. fl. har gjorts kortare.
Värnpliktsförmånerna har förbättrats.
Invandringen av utländska medborgare under år 1972 har fortsatt att
minska jämfört med de närmast föregående åren. Under de tre första
kvartalen 1972 invandrade ca 17 800 personer mot ca 28 900 resp.
51 000 under motsvarande perioder åren 1971 och 1970. Utvandringen
har under samma perioder uppgått till ca 22 700, 23 300 resp. 14 000
personer. Totalt för år 1972 kan man alltså räkna med inte obetydligt
utvandringsöverskott. Antalet arbetsanmälda utlänningar uppgick den 1
oktober 1972 till 220 600, vilket innebär oförändrat antal jämfört med
samma tidpunkt år 1971. Till svenska medborgare har under de tre
första kvartalen 1972 upptagits 7 486 personer.
Under tiden den 5—16 juni 1972 hölls i Stockholm Förenta nationernas
(FN:s) konferens om den mänskliga miljön. Vid konferensen
antogs bl. a. en miljödeklaration och 109 rekommendationer riktade till
regeringar och internationella organisationer rörande internationella åtgärder
mot miljöförstöring. Vidare antogs fem resolutioner, bl. a. en
Riksdagsberättelsen år 1973
6
om de institutionella formerna för miljöfrågornas handläggning inom
FN och en om inrättandet av en miljöfond.
FN:s generalförsamlings tjugosjunde ordinarie möte öppnades i New
York den 19 september 1972. Ombud för Sverige deltog i mötet.
FN:s kakaokonferens antog den 20 oktober 1972 texten till ett internationellt
kakaoavtal, som främst syftar till en stabilisering av världsmarknadspriset.
Sverige, som aktivt har deltagit i förhandlingarna, har
med förbehåll för riksdagens samtycke undertecknat avtalet.
Europarådets ministerkommitté har under året sammanträtt en gång
i Strasbourg och en gång i Paris. Sista delen av rådgivande församlingens
tjugotredje ordinarie möte ägde rum i januari, medan första och andra
delarna av det tjugofjärde mötet ägde rum i maj och oktober. I maj
hölls det nittonde gemensamma mötet mellan församlingen och de europeiska
gemenskapernas s. k. Europaparlament.
Sveriges avtal med Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEC) och
med Europeiska kol- och stålgemenskapen (CECA) jämte dess medlemsstater
undertecknades den 22 juli 1972. EEC-avtalet trädde i kraft
den 1 januari 1973.
Ministerrådet i EFTA har gemensamt med ministerrådet i FINEFTA
under år 1972 hållit två möten, det ena i Genéve den 4 och 5 maj, det
andra i Wien den 16 och 17 november. Mötena har i huvudsak behandlat
de europeiska integrationsproblemen och de förhandlingar med Europeiska
ekonomiska gemenskapen, som förts av de särskilda EFTA-länderna.
Vidare har behandlats frågor rörande det fortsatta samarbetet
mellan de länder, som kvarstår i EFTA och FINEFTA.
Inom organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)
hölls ett ministerrådsmöte den 24—26 maj 1972.
Den tredje världshandelskonferensen (UNCTAD III) ägde rum i Santiago
de Chile under tiden 13 april—21 maj 1972.
Nordiska rådet höll sin tjugonde session i Helsingfors under tiden
19—24 februari 1972. Redogörelse för de frågor som avhandlats har
lämnats i berättelse till riksdagen från Nordiska rådets svenska delegation
den 19 april 1972.
Sveriges uppdrag att vara medlem i den neutrala kommissionen för
övervakande av vapenstilleståndet i Korea består alltjämt. Svenska officerare
ingår i FN:s övervakningskommissioner i Palestinaområdet och
i Kashmir. Sedan sexdagarskriget i juni 1967 har svenska observatörer
tillhörande övervakningskommissionen i Palestina även varit placerade
i Suezkanalzonen f. n. tillsammans med observatörer från Argentina,
Chile, Finland, Frankrike, Island och österrike. Efter ett enhälligt beslut
i FN:s säkerhetsråd den 22 november 1967 har vidare en svensk
diplomat innehaft uppdraget att vara generalsekreterarens specielle representant
i Främre Orienten.
Sverige deltar sedan mars 1964 i FN:s fredsstyrka på Cypern. Den
7
överenskommelser med främmande makter m. m.
svenska militära kontingenten består av en bataljon och uppgår f. n. till
omkring 280 man. Därutöver tjänstgör en svensk civil polisgrupp om
40 man på Cypern.
Härefter följer
en förteckning över de överenskommelser med främmande makter
m. m. som har slutits under tiden november 1971—oktober 1972,
en redogörelse för de garantier för exportkrediter som exportkreditnämnden
har meddelat på statens vägnar,
sammanställningar angående de bidrag, som har beviljats ur behållningen
av de särskilda lotterier som anordnats till förmån för konst,
teater och andra kulturella ändamål samt från jaktvårdsfonden,
en sammanställning angående beviljade understöd ur allmänna arvsfonden,
en sammanställning angående utbetalningar från handels- och sjöfartsfonden,
en redogörelse för kommittéernas verksamhet.
Förteckningar över kommittékostnader och över betänkanden, som
har utkommit från trycket eller framställts på annat sätt under år 1972,
fogas till berättelsen som bilaga.
överenskommelser med främmande makter m. m. under tiden november
1971—oktober 1972
Den 1 november 1971 undertecknades i Stockholm ett avtal med
Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst
och förmögenhet. Kungl. Majit beslöt den 10 december att
ratificera avtalet. Ratifikationsutväxlingen ägde rum i Oslo den 18
februari 1972.
Den 3 november 1971 överlämnade Sverige en ministeriell note i
Köpenhamn, Reykjavik och Oslo till Danmark, Island och Norge med
uppsägning av myntkonventionen den 27 maj 1873 m. m.
Den 9 november 1971 framlades i Genéve för undertecknande åttonde
protokollet rörande förlängning av deklarationen om Tunisiens provisoriska
anslutning till allmänna tull- och handelsavtalet. Protokollet
undertecknades av Sverige den 17 februari 1972.
Den 10 november 1971 undertecknades i Kairo en överenskommelse
med Egypten rörande ersättning för svenska intressen. Överenskommelsen
trädde i kraft genom en noteväxling den 16 juli och 7 augusti 1972.
Den 17 november 1971 deponerades i Paris anslutningsinstrumentet
till internationella konventionen i Paris den 2 december 1961 för skydd
av växtförädlingsprodukter.
Riksdagsberättelsen år 1973
8
Den 18 november 1971 undertecknades i Stockholm en överenskommelse
med Italien om ändring i konventionen mellan de båda länderna
den 25 maj 1955 rörande social trygghet.
Den 19 och 22 november 1971 växlades i Paris ministeriella noter
med FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO)
rörande bidrag till ett teknologiskt institut i Rancho Boyeros, Cuba.
Den 23 november 1971 undertecknades i Bryssel med förbehåll för
ratifikation en överenskommelse rörande upprättande av ett europeiskt
informativt nät.
Den 23 november 1971 undertecknades i Bryssel med förbehåll för
ratifikation en överenskommelse rörande genomförande av ett europeiskt
projekt för miljöskydd över ämnet »rening av avloppsvatten».
Den 23 november 1971 undertecknades i Bryssel med förbehåll för
ratifikation en överenskommelse rörande genomförande av ett europeiskt
gemensamt projekt inom metallurgiens område över ämnet »materiel
för gasturbiner».
Den 26 november 1971 undertecknades i Gaborone dels en överenskommelse
med Botswana med bestämmelser rörande samarbetet för
Botswanas ekonomiska och sociala utveckling dels en överenskommelse
om utvecklingskredit.
Den 30 november 1971 växlades i Madrid ministeriella noter med
Spanien angående ursprungscertifikat för tredjelandsvaror.
Den 3 december 1971 beslöt Kungl. Maj:t ratificera europeiska
överenskommelsen av den 6 maj 1969 avseende personer som medverkar
i förfaranden vid europeiska kommissionen och domstolen för de
mänskliga rättigheterna. Ratifikationsinstrumentet deponerades i Strasbourg
den 20 december.
Den 3 december 1971 undertecknades i Stockholm ett tilläggsprotokoll
till överenskommelsen den 18 juli 1968 mellan Danmark, Finland,
Norge och Sverige rörande administrationen av gemensamma nordiska
biståndsprojekt i utvecklingsländerna.
Den 3 december 1971 beslöt Kungl. Majit ratificera dels gränsälvsöverenskommelsen
med Finland den 16 september 1971 dels tilläggsöverenskommelsen
samma dag till överenskommelsen den 17 februari
1949 om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar. Ratifikationsinstrumenten
utväxlades i Helsingfors den 15 december.
Den 3 december 1971 undertecknades i Stockholm ett protokoll med
Ungern rörande varuutbytet.
Den 9 december 1971 undertecknades i Neuilly-sur-Seine en överenskommelse
mellan vissa medlemsstater i Europeiska organisationen
för rymdforskning samt ESRO om utförandet av ett satellitprogram
för luftfartsändamål. Kungl. Majit beslöt den 8 september 1972 att
ratificera överenskommelsen.
Den 10 december 1971 beslöt Kungl. Majit ratificera överenskom -
9
Överenskommelser med främmande makter m. m.
melsén med Finland den 21 juni 1971 angående reglering av betalningen
av vissa till Finland lämnade svenska krediter, överenskommelsen sattes
i kraft genom en noteväxling i Helsingfors den 22 december.
Den 10 december 1971 uppsades överenskommelsen med Danmark
och Norge den 15 januari 1971 om riskgaranti till Scandinavian Airlines
System (SAS) genom skrivelser från de tre staternas kommunikationsministrar
till SAS.
Den 13 december 1971 undertecknades i Stockholm ett protokoll
med Norge om uppförande och underhåll av ett renstängsel utmed vissa
delar av riksgränsen (Jämtlands län och Nord-Tröndelag och Sör-Tröndelag
fylker). Kungl. Maj:t beslöt den 22 oktober att ratificera protokollet.
Ratifikationsinstrumenten utväxlades i Oslo den 16 juni 1972.
Den 14 december 1971 undertecknades i Stockholm en överenskommelse
med Ceylon (Sri Lanka) om svenskt varubistånd (gåvoleverans
av konstgödsel).
Den 16 december 1971 växlades i London ministeriella noter med
Fiji rörande upphävande av passviseringstvånget.
Den 17 december 1971 beslöt Kungl. Maj:t ratificera konventionen
den 10 juni 1958 rörande erkännande och verkställighet av utländska
skiljedomar. Ratifikationsinstrumentet deponerades i New York den
28 januari 1972.
Den 17 december 1971 undertecknades i Bryssel med förbehåll för
ratifikation en internationell konvention om skadeståndsansvar vid sjötransport
av nukleära substanser.
Den 17 december 1971 undertecknades i Tokio ett memorandum
med Japan rörande utvecklingen av handeln och de ekonomiska förbindelserna.
Den 17 december 1971 växlades i Moskva ministeriella noter med
Sovjetunionen rörande varuutbytet.
Den 18 december 1971 undertecknades i Bryssel med förbehåll för
ratifikation en internationell konvention om upprättande av en internationell
fond för ersättning av skada orsakad genom oljeförorening.
Den 20 december 1971 undertecknades i Neuilly-sur-Seine ett avtal
mellan Organisationen för europeisk rymdforskning, Sverige och andra
medlemsstater i organisationen angående ett specialprojekt för uppsändande
av sondraketer. Kungl. Maj:t beslöt den 26 maj 1972 att ratificera
avtalet. Ratifikationsinstrumentet deponerades i Paris den 28 juni.
Den 20 och 23 december 1971 växlades i Stockholm ministeriella
noter med Bulgarien rörande ikraftträdande av överenskommelsen den
26 maj 1970 om ekonomiskt, industriellt och tekniskt samarbete.
Den 23 december 1971 undertecknades i Rom en överenskommelse
med Internationella livsmedelsprogrammet (WFP) rörande administreringen
av det svenska bidraget av spannmål enligt den till 1971 års
vetekonvention hörande konventionen om livsmedelshjälp.
Riksdagsberättelsen år 1973
10
Den 30 december 1971 undertecknades i Neuilly-sur-Seine ett avtal
mellan Organisationen för europeisk rymdforskning, Sverige och vissa
andra medlemsstater i organisationen angående en satellit för flygtrafikkontroll.
Kungl. Maj:t beslöt den 8 september 1972 att ratificera avtalet.
Den 1 januari 1972 trädde i kraft ändringar av bilagan till konventionen
den 15 december 1950 rörande nomenklatur för klassificering
av varor i tulltarifferna.
Den 5 januari 1972 undertecknades i Washington en överenskommelse
med Kenya och Internationella utvecklingsfonden (IDA) om utvecklingskredit
(fjärde landsvägsprojektet).
Den 12 och 13 januari 1972 undertecknades i Neuilly-sur-Seine och
Stockholm ett protokoll med Organisationen för europeisk rymdforskning
(ESRO) angående upphörande av organisationens verksamhet i
Kiruna.
Den 19 januari 1972 växlades i Stockholm ministeriella noter med
Storbritannien rörande tillämpning i vissa kolonier av avtalet den 28
juli 1960 för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av
skatteflykt beträffande inkomstskatter.
Den 21 januari 1972 undertecknades i Stockholm ett protokoll om
ändring av överenskommelsen den 20 december 1962 rörande skydd
för beståndet av lax i Östersjön. Kungl. Maj:t beslöt den 11 februari
att ratificera protokollet. Ratifikationsinstrumentet deponerades i Stockholm
samma dag.
Den 20 december 1971 och 26 januari 1972 växlades i Stockholm
ministeriella noter med Tjeckoslovakien rörande ikraftträdandet av överenskommelsen
den 13 oktober 1971 om vetenskapligt och tekniskt samarbete.
Den 28 januari 1972 beslöt Kungl. Maj:t ratificera Internationella
arbetstagarorganisationens (ILO:s) konventioner 133 om besättningens
bostäder ombord på fartyg (tilläggsbestämmelser) och 134 om förebyggande
av yrkesskador för sjöfolk, båda av den 30 oktober 1970.
Ratifikationsinstrumenten deponerades i Geneve den 17 februari.
Den 23 december 1971 och 28 januari 1972 växlades i Singapore
ministeriella noter med Singapore rörande ändrad bilaga till luftfartsöverenskommelsen
den 20 december 1966.
Den 14 januari och 9 februari 1972 växlades i Genéve ministeriella
noter med International Trade Centre UNCTAD/GATT rörande exportfrämjande
åtgärder för Ceylon.
Den 9 februari 1972 undertecknades i Oslo en konvention med Norge
om renbetning. Kungl. Majit beslöt den 28 april att ratificera konventionen.
Ratifikationsinstrumenten utväxlades i Stockholm den 28 april.
Den 9 februari 1972 undertecknades i Oslo ett protokoll med Norge
om uppförande och underhåll av ett spärrstängsel för renar. Kungl.
11
överenskommelser med främmande makter m. m.
Maj:t beslöt den 28 april att ratificera protokollet. Ratifikationsinstrumenten
utväxlades i Stockholm den 28 april.
Den 10 februari 1972 undertecknades i Gaborone en överenskommelse
med Botswana om utvecklingssamarbete (Madibaskolan i Mahalapye).
Den 12 februari 1972 undertecknades i Dar es Salaam ett proceduravtal
med Tanzania för utvecklingssamarbete.
Den 12 februari 1972 växlades i Dar es Salaam ministeriella noter
med Tanzania rörande ett svenskt bidrag för framställning av läroböcker
för skolor i Tanzania.
Den 12 februari 1972 växlades i Dar es Salaam ministeriella noter
med Tanzania angående bistånd till Tanzanias skogsbruk.
Den 15 februari 1972 undertecknades i Oslo en konvention om förhindrande
av havsföroreningar genom dumpning från fartyg och luftfartyg.
Kungl. Maj:t beslöt den 16 juni att ratificera konventionen.
Ratifikationsinstrumentet deponerades i Oslo den 13 september.
Den 15 februari 1972 undertecknades i Dar es Salaam en överenskommelse
med Tanzania om utvecklingssamarbete (regional utvecklingsfond).
Den 15 februari 1972 växlades i Dar es Salaam ministeriella noter
med Tanzania angående gåvobistånd till vuxenutbildningsprogrammet.
Den 28 februari 1972 undertecknades i Stockholm en överenskommelse
med Danmark och Norge om krigsriskgaranti till Scandinavian
Airlines System, överenskommelsen trädde ur kraft den 10 juni.
Den 29 februari 1972 undertecknades i Moskva ett protokoll med
Sovjetunionen om samtidigt överlämnande av tomter och färdigställda
beskickningsanläggningar för Sverige i Moskva och för De Socialistiska
Rådsrepublikernas union i Stockholm.
Den 1 mars 1972 undertecknades i Wien en överenskommelse med
Internationella atomenergiorganet (IAEA) och Amerikas Förenta Stater
rörande viss kontroll på kärnenergiområdet.
Den 2 mars 1972 undertecknades i Sofia ett årsprotokoll med Bulgarien
beträffande handeln under år 1972.
Den 29 februari och 3 mars 1972 växlades i Bangkok ministeriella
noter med Thailand rörande förlängning av vänskaps-, handels- och
sjöfartsavtalet av den 5 november 1937.
Den 14 mars 1972 undertecknades i Nairobi en överenskommelse
med Kenya om samarbete för landsbygdens utveckling.
Den 15 mars 1972 undertecknades i Washington en överenskommelse
med Amerikas Förenta Stater om samarbete rörande Experimental
Safety Vehicles Program (ESV-programmet).
Den 17 mars 1972 undertecknades i Warszawa ett tilläggsprotokoll
Riksdagsberättelsen år 1973
12
1972 med Polen till långtidsprotokollet av den 16 september 1968
rörande varuutbytet.
Den 20 mars 1972 växlades i Nairobi ministeriella noter med Kenya
med vissa ändringar av överenskommelsen den 20 januari 1970 om
utvecklingskredit (projekt om landsbygdens vattenförsörjning).
Den 20 mars 1972 undertecknades i Nairobi en överenskommelse
mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige å ena sidan samt Kenya
rörande bistånd på kooperationens område.
Den 20 mars 1972 undertecknades i Nairobi en överenskommelse
med Kenya om utvecklingskredit (andra programmet för landsbygdens
vattenförsörjning).
Den 23 mars 1972 undertecknades för Sveriges vidkommande europeiska
konventionen i Strasbourg den 30 november 1964 om straff för
vägtrafikbrott. Kungl. Maj:t beslöt den 25 februari att ratificera konventionen.
Ratifikationsinstrumentet deponerades i Strasbourg den 28
april varvid deklarationer avgavs.
Den 24 mars 1972 beslöt Kungl. Maj:t ratificera fördraget av den
11 februari 1971 om förbud mot placering av kärnvapen och andra
massförstörelsevapen på havsbottnen samt i dennas underlag. Ratifikationsinstrumentet
deponerades i London, Moskva och Washington den
28 april.
Den 25 mars 1972 undertecknades i New York med förbehåll för
ratifikation ett protokoll med ändringar av konventionen den 30 mars
1961 ersättande äldre konventioner rörande narkotika.
Den 29 mars 1972 växlades i Rom ministeriella noter med FN:s
livsmedels- och jordbruksorganisation rörande förlängning av överenskommelserna
den 25 april 1968 och den 21 januari 1971 rörande ett
jordbruksprojekt i Afghanistan.
Den 17 och 30 mars 1972 växlades i Paris ministeriella noter med
FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur rörande utbyggnad
av sekundärskola i Swaziland.
Den 10 mars och 7 april 1972 beslöt Kungl. Maj:t om Sveriges anslutning
till internationella överenskommelsen i Paris den 10 juli 1967
om proceduren för fastställande av tariffer för regelbunden luftfart.
Ratifikationsinstrumentet deponerades i Montreal den 7 juni.
Den 8 april 1972 undertecknades i Dar es Salaam med förbehåll för
ratifikation en överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland och
Norge å ena sidan samt Tanzania om ett forsknings- och utbildningsprojekt
inom jordbrukets område.
Den 28 mars och 13 april 1972 växlades i Genéve ministeriella noter
med Internationella arbetsorganisationen om svenskt bistånd för upprättande
av ett institut för utvecklingsarbete och rådgivning avseende
kooperativ företagsledning i Ceylon.
Den 14 april 1972 växlades i New York ministeriella noter med FN:s
13
överenskommelser med främmande makter m. m.
barnfond (UNICEF) rörande svenskt bidrag till projekt för barnmatstillverkning
i Tunisien.
Den 18 april 1972 trädde i kraft ändring av bilaga I och II till konventionen
rörande varors tullvärde av den 15 december 1950.
Den 20 april 1972 undertecknades i Dacca en överenskommelse med
Bangladesh om utvecklingssamarbete.
Den 27 april 1972 undertecknades i Washington en överenskommelse
med Botswana och Internationella utvecklingsfonden (IDA) om utvecklingskredit
(andra vägprojektet).
Den 29 april 1972 växlades i Tunis ministeriella noter med Tunisien
rörande ändring av tilläggsöverenskommelsen den 2 september 1969
rörande fiskeskolan i Kélibia.
Den 9 maj 1972 undertecknades i Genéve en överenskommelse med
FN rörande arrangemangen för FN:s konferens om den mänskliga
miljön.
Den 15 maj 1972 undertecknades i Strasbourg med förbehåll för
ratifikation en europeisk konvention om övertagande av lagföring i
brottmål samt en europeisk konvention om beräkning av tidsfrister.
Den 16 maj 1972 undertecknades i Kampala en överenskommelse
med Östafrikanska utvecklingsbanken om utvecklingskredit.
Den 17 maj 1972 undertecknades i New Delhi en överenskommelse
med Indien rörande pappersgåva.
Den 29 maj 1972 undertecknades i Stockholm en överenskommelse
med Cuba om utvecklingsbistånd.
Den 30 maj 1972 undertecknades i Gaborone en överenskommelse
med Botswana om utvecklingssamarbete.
Den 2 juni 1972 beslöt Kungl. Maj:t godkänna de av den mellanstatliga
rådgivande sjöfartsorganisationens (IMCO:s) generalförsamling
den 21 oktober 1969 och den 12—15 oktober 1971 beslutade ändringarna
av internationella konventionen den 12 maj 1954 till förhindrande
av havsvattnets förorening genom olja. En notifikation härom
avlämnades till IMCO:s generalsekreterare den 26 oktober.
Den 31 maj och 2 juni 1972 växlades i New Delhi ministeriella
noter med Bangladesh rörande interimsfinansiering av IDA-projekt.
Den 14 juni 1972 undertecknades i Washington en överenskommelse
med Indien och Internationella utvecklingsfonden (IDA) om samfinansiering
av ett familjeplaneringsprojekt.
Den 15 juni 1972 växlades i Genéve ministeriella noter med International
Trade Centre UNCTAD/GATT rörande ändring av artikel IV
i överenskommelsen den 27 juni 1969 rörande tekniskt samarbete.
Den 16 juni 1972 undertecknades i Bryssel en överenskommelse om
genomförande av ett europeiskt telekommunikations projekt över temat
»aerial network with phase control».
Riksdagsberättelsen år 1973
14
Den 21 juni 1972 undertecknades i Stockholm en överenskommelse
med Tunisien rörande ett dräneringsprojekt i Kélibia.
Den 22 juni 1972 undertecknades i Dar es Salaam ett garantiavtal
med Tanzania.
Den 22 juni 1972 växlades i Dar es Salaam ministeriella noter med
Tanzania rörande gåvobistånd till en korrespondensinstitution i Dar es
Salaam.
Den 26 juni 1972 undertecknades i Tunis en överenskommelse med
Tunisien rörande svenskt bistånd till det tunisiska husbyggnadsprogrammet
för nödställda i Sousse-distriktet.
Den 29 juni 1972 undertecknades i Nairobi en garantiöverenskommelse
(projekt om industrifinansiering) med Kenya.
Den 30 juni 1972 beslöt Kungl. Majit ratificera ILO-konventionen
135 av den 23 juni 1971 om arbetstagarrepresentanters skydd inom
företaget och åtgärder för att underlätta deras verksamhet. Ratifikationsinstrumentet
deponerades i Genéve den 11 augusti.
Den 30 juni 1972 undertecknades i Washington en överenskommelse
med Botswana om samfinansiering av ett boskapsprojekt.
Den 11 juli 1972 undertecknades i Lusaka en överenskommelse med
Zambia om utvecklingssamarbete (telekommunikationsprojekt).
Den 5 juni och 12 juli 1972 växlades i Genéve ministeriella noter
med FN rörande ett symposium om långtidsaspekter på elförsörjningen.
Den 17 juli 1972 undertecknades i Entebbe ett garantiavtal med
Uganda.
Den 2 juni och 21 juli 1972 växlades i Suva och Stockholm ministeriella
noter med Fiji rörande fortsatt giltighet mellan de båda länderna
av avtalet med Storbritannien den 30 mars 1949 för undvikande
av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomstskatter.
Den 22 juli 1972 undertecknades med förbehåll för ratifikation avtal
med Europeiska ekonomiska gemenskapen samt med Europeiska koloch
stålgemenskapen.
Den 24 juli 1972 växlades i Dar es Salaam ministeriella noter med
Tanzania angående yrkesutbildning i Kidatu.
Den 28 och 31 juli 1972 växlades i Islamabad ministeriella noter
med Pakistan rörande skuldkonsolidering.
Den 1 september 1972 undertecknades i Addis Abeba en överenskommelse
med Etiopien rörande samarbete på hälsovårdens område
i provinserna Wollega, Illubabor och Arussi.
Den 22 september 1972 undertecknades i Gaborone en överenskommelse
med Botswana om bidrag till botswanska biblioteksväsendet.
Den 22 september 1972 undertecknades i Santiago en överenskommelse
med Chile om utvecklingskredit.
Den 29 september 1972 undertecknades i Stockholm med förbehåll
15
Exportkreditnämnden
för ratifikation en överenskommelse med Finland om avgränsning av
kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste
delen av östersjön.
Den 4 oktober 1972 undertecknades i Genéve en överenskommelse
med Höge flyktingkommissarien om tillhandahållande av biträdande
experter.
Den 25 oktober 1972 undertecknades i Stockholm en långtidsöverenskommelse
med Polen om handeln.
Den 26 oktober 1972 undertecknades i Genéve en överenskommelse
med Meteorologiska världsorganisationen rörande svenska biträdande
experter.
Av exportkreditnämnden på statens vägnar meddelade garantier för
exportkrediter
Under budgetåret 1971/72 har exportkreditnämnden utfärdat statsgarantier
för exportkredit (garantiförbindelser) för ett belopp av 1 357
milj. kr., vilket innebär en ökning sedan närmast föregående budgetår
med 46 milj. kr. eller med 3,5 %. Därutöver har garantier ställts i utsikt
(garantiutfästelser) för ett belopp av 4 726 milj. kr. mot 3 767
milj. kr. föregående budgetår.
Av nämndens engagemang avsåg 2 534 milj. kr. garantiförbindelser.
Härav utgjorde 180 milj. kr. garantier på särskilt gynnsamma villkor
vid export av betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling, u-garantier.
Totalbeloppet för garantiutfästelser uppgick till 3 399 milj. kr.,
därav 210 milj. kr. för u-garantier. Utvecklingen under det senaste
budgetåret karakteriseras av en ökning av garantiförbindelserna med
3 % och en ökning av garantiutfästelserna med 14 %.
Av de utestående garantiförbindelserna belöper 925 milj. kr. på u-länderna,
676 milj. kr. på öststaterna och 933 milj. kr. på övriga länder.
Vid sammanräkning av garantiåtaganden tas — enligt beslut av
Kungl. Maj:t den 17 mars 1972 — garantiutfästelser upp till 50 % av
sitt belopp eftersom erfarenheten visat att endast en del av lämnade utfästelser
utnyttjas. Nämndens sammanlagda engagemang beräknat på
detta sätt uppgick den 30 juni 1972 till 4 234 milj. kr.
Under våren 1968 beslöt riksdagen att införa garantier för täckning
av förlust i samband med investering i vissa u-länder, s. k. investeringsgarantier.
Dessa skall administreras av exportkreditnämnden. Någon
ansökan om investeringsgarantier har ännu inte inkommit till nämnden.
Nämndens inkomster under budgetåret 1971/72 uppgick till 24,9
milj. kr. mot 29,9 milj. kr. föregående budgetår. Av intäkterna utgjordes
10 milj. kr. av premier, 10,6 milj. kr. av räntor och 4,2 milj. kr. av
återvunna skadebelopp.
Riksdagsberättelsen år 1973
16
Med anledning av skadefall har under budgetåret 1971/72 utbetalats
ersättningar med 1,3 milj. kr. Nämndens administrationskostnader uppgick
till 2,6 milj. kr. Ersättningsreserven, som skall bestrida kostnaderna
för under budgetåret inträffade men ej slutreglerade skadefall, har ökats
med 1 milj. kr. och uppgår till 2,7 milj. kr.
Premiereserverna har för n-garantier, d.v.s. andra garantier än u-garantier,
minskat med 1,6 milj. kr. och för u-garantier ökat med 100 000
kr.
Resultatet av verksamheten har möjliggjort en ökning av nämndens
säkerhetsreserv för n-garantier med 19,7 milj. kr. och för u-garantier
med 1,8 milj. kr. Efter årets avsättning uppgår dessa säkerhetsreserver
till 118,1 milj. kr. och 8,4 milj. kr. Säkerhetsreservernas relativa storlek
i förhållande till utestående garantiförbindelser är 5,0 % för n-garantier
och 4,7 % för u-garantier.
En närmare redogörelse för exportkreditnämndens verksamhet under
budgetåret finns i nämndens verksamhetsberättelse som lämnats till
riksdagens ledamöter.
17
Bidrag av lotterimedel
Under år 1972 beviljade bidrag ur behållningen av de särskilda
lotterier som anordnats till förmån för konst, teater
och andra kulturella ändamål
Ändamål |
Beslutets dag |
Belopp kr. |
Svenska riksteatem anskaffande av brandalarmutrustning vid |
14.1.72 |
30 000 |
Svenska riksteatem amorteringskostnader i samband med förvärv av |
28.1.72 |
438 000 |
Föreningen Folkets Hus i Storfors uppförande av en teater- och konsertlokal i ett |
28.1.72 |
275 000 |
Stiftelsen Skådebanan upprustning av stiftelsens lokaler |
28.1.72 |
185 000 |
Narrens verkstad restaurering av arenateatem Narren i |
28.1.72 |
18 000 |
Stiftelsen Drottningholms teatermuseum |
28.1.72 |
19 000 |
Regissören Per Edström |
28.1.72 |
95 000 |
Folkliga musikskolan i Arvika |
28.1.72 |
200 000 |
Riksförbundet Sveriges amatörorkestrar |
28.1.72 |
150 000 |
1965 års musei- och utställningssakkunniga |
28.1.72 |
50 000 |
Jönköpings läns hembygdsförbund ombyggnad av Jönköpings läns museum |
28.1.72 |
75 000 |
Föreningen Konstnärernas kollektivverkstad anskaffande av ytterligare utrustning till |
28.1.72 |
30 000 |
Skoklosters slott fortsatt konservering av samlingarna vid Skoklos-ters slott samt inköp av en maskinanläggning |
11.2.72 |
175 000 |
Nordiska museets nämnd |
11.2.72 |
150 000 |
Riksantikvarieämbetet och statens historiska anordnande av brand- och stöldskydd i Österlens |
18.2.72 |
40 000 |
Riksantikvarieämbetet och statens historiska inköp av gravfältet på Bengtsarvets, Häradsarvets |
18.2.72 |
100 000 |
Riksantikvarieämbetet och statens historiska inköp av två inom Björkö fomminnesområde be-lägna fastigheter i Adelsö socken |
18.2.72 |
250 000 |
2 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
Riksdagsberättelsen år 1973
18
Ändamål |
Beslutets dag |
Belopp kr. |
Värmlands nation i Uppsala restaurering av nationshuset i Uppsala |
18.2.72 |
50 000 |
Stiftelsen Stockholms konserthus |
25.2.72 |
450 000 |
Stiftelsen Carl Malmstens Nyckelviksverkstadsskola |
24.3.72 |
50 000 |
Stiftelsen Carl och Olga Milles Lidingöhem |
21.4.72 |
100 000 |
Samfundet S:t Erik ökade kostnader avseende bevarandet och istånd-sättandet av äldre kulturhistoriskt värdefulla |
21.4.72 |
200 000 |
Hallwylska museet anskaffande och installation av en brand-alarmanläggning i museet |
21.4.72 |
65 000 |
Anglo-American Center i Mullsjö reparationsarbeten på institutets byggnader i |
21.4.72 |
70 000 |
Kungl, dramatiska teaterns aktiebolag elektriska installationsarbeten av säkerhetsnatur |
5.5.72 |
100 000 |
Konstfrämjandet |
7.6.72 |
625 000 |
Stiftelsen EMS anskaffande av pedagogiskt material |
7.6.72 |
44 000 |
Sveriges orkesterföreningars riksförbund inköp av instrument, ljudåtergivningsapparatur, |
7.6.72 |
150 000 |
Folkets husföreningamas riksorganisation |
7.6.72 |
30 000 |
Byggnadsstyrelsen |
30.6.72 |
35 573 |
Folkparkernas centralorganisation |
30.6.72 |
180 000 |
Göteborgs teater- och konsertaktiebolag |
30.6.72 |
14 000 |
Svenska riksteatern projektering av säkerhetsåtgärder vid |
30.6.72 |
40 000 |
Institutet för rikskonserter projekteringskostnader i samband med in-flyttning i nya lokaler |
30.6.72 |
40 000 |
Svenska lantarbetareförbundet uppförande av två uthusbyggnader i anslutning |
30.6.72 |
40 000 |
Akademien för de fria konsterna med konst-högskolan anskaffande av videoutrustning |
30.6.72 |
19 000 |
Folkrörelsernas arkiv i Dalarna |
30.6.72 |
10 000 |
19
Bidrag av lotterimedel
Ändamål |
Beslutets dag |
Belopp kr. |
Baltiska arkivet anskaffande av en filmduk och viss kontors-utrustning |
30.6.72 |
5 000 |
Stiftelsen Svenska Dalcroze-seminariet |
30.6.72 |
18 000 |
Konstnärernas riksorganisation anskaffande av fotografisk utrustning, |
30.6.72 |
40 000 |
Utrustningsnämnden för universitet och utbyte och nyanskaffning av utrustning inom |
29.9.72 |
150 000 |
Strindbergssällskapet |
29.9.72 |
40 000 |
Svenska teaterförbundet anskaffande av mobil teaterutrustning vid |
10.11.72 |
20 000 |
Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige |
24.11.72 |
90 000 |
Stiftelsen EMS anskaffande av utrustning och tekniska |
24.11.72 |
374 000 |
Svenska riksteatern amorteringskostnader i samband med förvärv |
15.12.72 |
438 000 |
Teater 9 i Stockholm anskaffande av kopplingsbara stolar till |
15.12.72 |
5 000 |
TUR-teatem i Stockholm restaurering av Marsyasteatem i Stockholm |
15.12.72 |
6 000 |
Norrköpings kommun |
15.12.72 |
275 000 |
Norrköpings orkesterförening |
15.12.72 |
165 000 |
Institutet för rikskonserter |
15.12.72 |
500 000 |
Föreningen Fylkingen |
15.12.72 |
60 000 |
Folkparkernas centralorganisation konstnärlig utsmyckning av folkparkerna |
15.12.72 |
500 000 |
Slöjdargården i Norberg anskaffande av utrustning till |
15.12.72 |
16 000 |
Helsingborgs kommun uppförande av en ny teater i Helsingborg |
15.12.72 |
4 000 000 |
Skoklosters slott fortsatt konservering av samlingarna |
15.12.72 |
400 000 |
Riksdagsberättelsen år 1973
20
Ändamål |
Beslutets dag |
Belopp kr. |
Livrustkammaren |
15.12.72 |
125 000 |
fortsatt konservering av vissa föremål |
15.12.72 |
200 000 |
ersättning för textila verk, som är resultatet av |
Summa kr. |
12 019 573 |
21 Anvisningar ur jaktvårdsfonden
Under budgetåret 1971/72 gjorda anvisningar ur jaktvårdsfonden
Ändamål Belopp kr.
Bidrag till Svenska jägareförbundets verksamhet 4 653 400
Bidrag till länsjaktvårdsföreningamas verksamhet 1.155 600
Bidrag till viltforskning 854 400
Bidrag till Svenska naturskyddsföreningens verksamhet 150 000
Diverse 359 000
Summa kr. 7 172 400
Under budgetåret 1971/72 beviljade understöd ur allmänna
arvsfonden
Under budgetåret 1971/72 har 582 understöd om sammanlagt ca 21,4
milj. kr. delats ut ur allmänna arvsfonden. Hur understöden fördelas
på olika ändamål framgår av nedanstående tablå.
Ändamål
Belopp kr.
Främjande ov vård och fostran av barn och ungdom
Barnstugor 7 210 400
Bamkolonier 160 000
Ungdomslokaler m. m.
Kommuner och ungdomsråd 2 078 000
Nykterhetsorganisationer 64 000
Scoutorganisationer 1 239 500
Svenska kyrkan samt till denna knutna
sammanslutningar 418 000
Religiösa sammanslutningar i övrigt 545 000
Annan huvudman 103 000 4 447 500
Forskning, försöksverksamhet, information 7 703 700
Omsorg om handikappade
Fritidsanläggningar, rekreation m. m.
Forskning, försöksverksamhet, information
Administration
Invalidbilar, tekn. hjälpmedel
Diverse
övrigt
738 800
790 000
168 000
11 800
33 000
1 741 600
80 000
21 343 200
Riksdagsberättelsen år 1973
22
Utbetalningar för skilda ändamål från handels- och sjöfartsfonden
under budgetåret 1971/72
Ändamål/Betalningsmottagare Belopp kr.
Sveriges allmänna exportförening, för inrättande av en
informationscentral (kungl brev 24.3.1972)
149 000: —
23
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:2
J ustitiedepartementet
Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under
1972: 2, 4, 5, 7, 8, 13, 15, 25, 29, 33, 34, 40, 41, 44, 46 och 57
1. Utredningen (Ju 1956:42) rörande specialstraffrätten
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 december 1955 för
förberedande undersökning för reformering av specialstraffrätten (se Postoch
Inrikes tidn. den 21 december 1955):
Utredningsman:
Thornstedt, Hans G., professor
Expert:
Danelius, Hans C. Y., bitr. utrikesråd
Lokal: Stockholms universitet, Frescati (rum C 874), Fack, 104 05
Stockholm 50, tel. växel 1501 60 ankn. 1279 eller 372443 (utredningsmannen)
Direktiven
för utredningen, se 1957 års riksdagsberättelse Ju 34.
Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande i början av år 1973.
2. Fångvårdens byggnadskommitté (Ju 1957:39)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 april 1956 för att
handha nybyggnadsverksamheten inom kriminalvården (se Post- och
Inrikes tidn. den 24 maj 1956):
Ordförande:
Andersson, A. G. Birger, redaktör, f .d. led. av I kamm.
Verkställande ledamot:
Evers, G. Tage, överintendent
Ledamöter:
Bunner, Tor Å. G., byggnadsråd
Ericsson, Carl Henrik, avdelningschef
Gustafsson, Nils-Eric, småbrukare, led. av riksdagen
Ju:2 Riksdagsberättelsen år 1973
24
Jacobsson, Per, f.d. socialvårdsassistent, f.d. led. av I kamm.
Karlström, Vilhelm H., avdelningsdirektör
Ljungberg, Blenda M., adjunkt, led. av riksdagen
Marknäs, N. Sigurd V., byggnadsråd
Martinsson, Bo N. O., generaldirektör, f.d. led. av II kamm.
Selin, Sven, ombudsman
Sveri, Knut O., professor
Saide, K. A. Henry, avdelningschef
Tammelin, Paul A. V., överdirektör
Experter:
Amilon, Clas O., avdelningschef
Andersson, Hans E., avdelningsdirektör
Bengtsson, Folke L., byrådirektör
Fornander, J. Nils-Uno, byråchef
Hall-Mikaelsson, Barbro M., kriminalvårdsdirektör
Johnsson, N. Olle, byråchef
Larsson, S. Gunnar M., avdelningsdirektör
Lindberg, Erik G., kriminalvårdsdirektör
Marnell, K. Gunnar, kriminalvårdsdirektör
Olsson, Curt I., avdelningsdirektör
Ringius, Gösta, kriminalvårdsdirektör
Rudstedt, K. Gunnar, f.d. kriminalvårdsdirektör
Schiöld, K. Gösta A., f.d. bevakningsinspektor
Thurén, Gunnar C. O., kriminalvårdsdirektör
Traung, Brita, förste byråsekreterare
Direktiven för kommittén, se 1957 års riksdagsberättelse Ju 39.
I enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 3 december 1971 att fångvårdens
byggnadskommittés verksamhet skall successivt avvecklas för att helt
upphöra med utgången av mars månad 1972 har byggnadskommitténs
arbete under tiden januari—mars 1972 inriktats på upprättande av slutrapport
rörande kommitténs verksamhet under åren 1956—1971 samt på
avveckling av kommitténs kansli.
Under tiden november 1971—april 1972 har kommittén hållit tre plenarsammanträden.
Slutrapporten (Ds Ju 1972:17) har den 21 mars 1972 överlämnats till
Kungl. Maj:t.
Uppdraget är därmed slutfört.
25
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:3
3. 1956 års klientelundersökning (Ju 1957:40) rörande ungdomsbrottslingar.
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 juni 1956 för en
undersökning av ungdomsbrottsklientelet (se Post- och Inrikes tidn. den 13
juli 1956):
Ordförande:
Bergsten, Per G., justitieråd
Ledamöter:
Ahnsjö, Sven O. R., professor
Blomberg, Richard (Dick) A., fil. lic.
Carlsson, N. Gösta, professor
Gerle, Bo O., professor
Husén, Torsten, professor
Jonsson, Gustav A., docent
Malmquist, Sten G., professor
Experter:
Bolin, Lars A., byråchef
Brandt-Humble, Kristina, psykolog
Elmhorn, Kerstin, fil. lic.
Kinell, Erik A. T., f.d. avdelningsdirektör
Lövegren, Marianne, bitr. psykolog
Mattsson, Sten F. I. H., f.d. chefsåklagare
Olofsson, Birgitta K., fil. lic.
Settergren-Carlsson, Gitte, fil. lic.
Svahn, Iba, byrådirektör
Sekreterare:
Hellberg, Olle A. 0:son, departementssekreterare
Lokal: Norrbackagatan 80, 11341 Stockholm, tel. 3159 34, 31 5937,
31 59 39, 31 59 84, 30 52 70 (experter), Stora Nygatan 2 A, 4 tr., 11127
Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)
Direktiven för undersökningen, se 1957 års riksdagsberättelse Ju 40.
Under tiden november 1971—oktober 1972 har hållits 15 sammanträden,
ett till vilket kallats samtliga sakkunniga och aktiva experter och 14 med
undersökningens arbetsutskott i växlande sammansättning.
I oktober månad 1972 överlämnades en rapport (SOU 1972:76) Unga
lagöverträdare II. Familj, skola och samhälle i belysning av officiella data.
Undersökningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1973.
Ju.4 Riksdagsberättelsen år 1973
4. Sjölagskommittén (Ju 1959:39)
26
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 januari 1958 för
översyn av sjölagstiftningen och därmed sammanhängande frågor (se
Post- och Inrikes tidn. den 27 mars 1958):
Ordförande:
Hagbergh, C. Erik, f.d. justitieråd
Ledamöter:
Bååw, Hjalmar H. W., redaktör
Grenander, Nils, direktör
Hedborg, Per Erik, direktör
Lindencrona, Gustaf, sjöfartsråd
Pineus, Kaj L. A., dispaschör
Experter:
Grönfors, Kurt G. W., professor
Hagberg, Lennart P. M., advokat
Rune, Christer L., hovrättsråd
Zetterman, J. Lorenz, direktör
Sekreterare:
Rune, Christer L., hovrättsråd
Bitr. sekreterare:
Liljeqvist, Rolf A., hovrättsassessor
Direktiven för kommittén, se 1959 års riksdagsberättelse Ju 39.
Tillläggsdirektiv, se Ju 1969:16.
Under tiden november 1971—juni 1972 har sammanträden med kommittén
eller enskilda ledamöter eller experter hållits vid fem tillfällen.
Kommittén har avlämnat dels i januari 1972 betänkandet (SOU 1971:90)
Befordran av passagerare och resgods till sjöss, dels i februari 1972 betänkandet
(SOU 1972:10) Godsbefordran till sjöss, lagändringar föranledda av
1968 års tilläggsprotokoll till 1924 års internationella konossementskonvention,
dels i juni 1972 slutbetänkandet (SOU 1972:51) Sjölagens
befraktningskapitel.
Uppdraget är därmed slutfört.
5. Utredningen (Ju 1961:47) angående fraktavtalet vid godsbefordran
på väg
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 november 1960för
att utreda frågan om lagstiftning i anledning av svensk anslutning till
27
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:7
konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg och
därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 21
november 1960):
Ordförande:
Sidenbladh, Karl J.E., hovrättspresident
Ledamot:
Andersson, Torsten C., direktör
Expert:
Thorell, K. Arne B., direktör
Sekreterare:
Weidstam, Åke, hovrättsråd
Direktiven för utredningen, se 1961 års riksdagsberättelse Ju 47.
Utredningen har under tiden november 1971—maj 1972 hållit ett
sammanträde.
Utredningen har den 29 maj 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:24)
Vägfraktavtalet II.
Uppdraget är därmed slutfört.
6. Svensk sakkunnig (Ju 1961:51) i Nordiska straffrättskommittén
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 oktober 1960 för att
som svensk representant ingå i en nordisk kommitté för dryftande av
nordiskt samarbete på straffrättens område:
Svensk sakkunnig:
Romander, Holger A. G., riksåklagare
Lokal: Linnégatan 64, Fack, 104 40 Stockholm 14, tel. växel 63 12 00
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit två
sammanträden.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
7. Domstolskommittén (Ju 1962:45)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 mars och den 29
december 1961 för översyn av domstolsväsendet (se Post- och Inrikes tidn.
den 22 april 1961 och den 22 februari 1962):
Ju:7 Riksdagsberättelsen år 1973
28
Ordförande:
Hult, Bengt V., f.d. justitieråd, ordförande i arbetsdomstolen
Ledamöter:
Brandt, H. Birger D., f.d. rådman
Engqvist, Carl Olof, f.d. lagman
Stangenberg, Eric G., lagman
Stangenberg, Harriet S. T., expeditionschef
Tammelin, Paul A. V., överdirektör
Experter:
Ekelöf, Per Olof, professor
Wiklund, Holger D. E., advokat
Sekreterare:
Malmström, Bengt G. V., hovrättsassessor
Medlemmar i rådgivande nämnd:
Andersson, A. G. Birger, redaktör, f.d. led. av I kamm.
Bergh, K. Ragnar, f.d. folkskoleinspektör, f.d. led. av I kamm.
von Feilitzen, Styrbjörn O. R., direktör
Gamstedt, Eric V., överåklagare
Kristensson, Astrid M., förbundsjurist, led. av riksdagen
Nelander, Eric M., led. av riksdagen
Nyberg, J. Olaus, redaktör, f.d. led. av II kamm.
Svedberg, Erik D., hemmansägare, led. av riksdagen
Svensson, Gustaf L., hemmansägare, f.d. led. av II kamm.
Direktiven för kommittén, se 1962 års riksdagsberättelse Ju 45 och 1963
års riksdagsberättelse Ju 40. Ändrade direktiv, se Ju 1969:21 och Ju 1971:17.
Kommittén har under tiden november 1971—februari 1972 hållit sex
sammanträden.
Kommittén har den 15 februari 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:22)
Domstolsväsendet IV :Skiljedomstol.
Uppdraget är därmed slutfört.
8. Trafikmålskommittén (Ju 1962:46)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 mars 1961 för att
undersöka möjligheterna att förenkla handläggningen av trafiköverträdelser
m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 2 maj 1961):
Ordförande:
Kristensson, A. Yngve S., f.d. borgmästare
Ledamöter:
Agvald, Sten R., advokat
29
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:9
Berndtsson, Berndt-Erik, överåklagare
Holmquist, Bertil G., hovrättslagman
Lindroth, Kurt J. H., polismästare
Lindstrand, E. Lennart, direktör
Experter:
Berntsen, Jan H. G. V., förste länsassessor
Dureman, E. Ingmar, professor
Elwing, Carl Magnus, bitr. professor
Hjelmqwist, Karl Gustaf H., länsråd
Johansson, K. Gunnar E., professor
Settergren, Erik H., polisintendent
Sveri, Knut O., professor
Sekreterare:
Cosmo, Carl-Johan O., hovrättsassessor
Bitr. sekreterare:
Iversen, Stig G. L., hovrättsassessor (t.o.m. den 31 oktober 1972)
Direktiven för kommittén, se 1962 års riksdagsberättelse Ju 46.
Tilläggsdirektiv, se Ju 1971:18.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 13
sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer
och andra som berörs av kommitténs arbete.
Kommittén har den 20 november 1972 avgett slutbetänkandet (SOU
1972:70—72) Rätten till ratten samt promemorian (Ds Ju 1972:31) Kriminalitet
och trafikbrott.
Uppdraget är därmed slutfört.
9. Köplagsutredningen (Ju 1963:51)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1962 för att
följa arbetet i en i Finland tillsatt kommitté, som har i uppdrag att utarbeta
förslag till lag om köp av lös egendom, samt att, under beaktande av
pågående arbete att åstadkomma en internationell köplag, överväga om
anledning föreligger att föreslå ändring i den svenska köplagen (se Post- och
Inrikes tidn. den 18 juli 1962).
Genom beslut den 25 maj 1967 har Kungl. Maj:t vidgat uppdraget till att
avse en begränsad översyn av den svenska köplagen (se Post- och Inrikes
tidn. den 2 juni 1967):
Ledamöter:
Hellner, Jan E., professor
Karlgren, G. Hjalmar T., f.d. justitieråd (t.o.m. den 3 maj 1972)
Ju:9 Riksdagsberättelsen år 1973
30
Experter:
Bergman, S. Christer, avdelningsdirektör
Cedercrantz, Bror O. C., direktör
Erlander, E. Lillemor E., sekreterare
Johansson, Sven-Erik N., professor (fr.o.m. den 20 oktober 1972)
Josephsson, Leif E., förbundsjurist
Köhler, Nils G., advokat
Persson, Per Gustav, bankdirektör
Siljeström, Sten G. L., direktör
Wiberg, G. Lennart Erson, direktör
Sekreterare:
Carbell, Leif E., hovrättsassessor
Hellners, E. Trygve, hovrättsassessor (t.o.m. den 30 juni 1972)
Lindqvist, N. Inge A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 13 september 1972)
Lokal: Kungsgatan 34, 5 tr., 111 35 Stockholm, tel. 21 3760 (Carbell)
Direktiven för utredningen, se 1963 års rikdagsberättelse Ju 51 och 1968
års riksdagsberättelse Ju 30. Tilläggsdirektiv, se Ju 1969:24.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tio
sammanträden med experterna.
Utredningen har den 28 april 1972 avgett delbetänkande (SOU 1972:28)
med förslag till lag om konsumentköp.
Sedan arbetet med konsumentköplagen slutförts har utredningen
huvudsakligen ägnat sig åt den del av uppdraget som avser en översyn av de
allmänna reglerna om dröjsmålsränta m. m.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
10. Sakkunnig (Ju 1965:62) angående lagstiftningen om skifte av
dödsbo
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 januari 1964 för att
följa arbetet i en i Danmark tillsatt kommitté för revision av den danska
lagstiftningen om skifte av dödsbo samt att lämna upplysningar om svensk
rätt på området och vidare överväga, om anledning föreligger att föreslå
ändringar i den svenska lagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 23
januari 1964):
Utredningsman:
Höglund, Olof A., justitieråd
Lokal: Högsta domstolen, Box 2066, 103 12 Stockholm 2, tel. växel
23 86 40
Direktiven för utredningen, se 1965 års riksdagsberättelse Ju 62.
31
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju.ll
Arbetet inom den danska kommittén på förslag till vissa begränsade
lagändringar i ämnet har följts.
Utredningens arbete beräknas fortsätta under år 1973.
11. Samarbetsorganet (Ju 1966:58) för åtgärder mot ungdomsbrottsligheten
''
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 oktober 1964 för
behandling av frågor angående åtgärder mot ungdomsbrottsligheten (se
Post- och Inrikes tidn. den 3 december 1964):
Ordförande:
Romander, Holger A. G., riksåklagare
Ledamöter:
Granath, Karl-Erik, barnavårdsdirektör
Landström, Sten-Sture H., direktör
Martinsson, Bo N. O., generaldirektör, f.d. led. av II kamm.
Olsson, S. O. Bertil, f.d. generaldirektör
Orring, Jonas A., generaldirektör
Persson, Carl J. G., rikspolischef
Rexed, Bror A., generaldirektör
Ågren, G. Ingvar, chefsrådman
Ersättare för ledamot:
Bergh, E. Albert, byråchef
Fischier, Sven G. O. M., t.f. överdirektör
Grunewald, Karl R., medicinalråd
Henricson, Sven-Eric, undervisningsråd (t.o.m. den 31 oktober 1972)
Larsson, Karl G., sektionschef
Magnusson, N. Åke, överdirektör
Steen, Bengt A. B., bitr. riksåklagare
Vestin, F. E. Margareta, undervisningsråd (fr.o.m. den 1 november 1972)
Wickberg, J. Algot, barnavårdsdirektör
Experter:
Aspelin, L. B. Erland, hovrättsassessor
Cosmo, Carl-Johan O., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 december 1972)
Elmhammer, Nils E.I., statistikchef
Sjögren, M. Örjan G., kanslisekreterare (fr.o.m. den 3 november 1972)
Sveri, Knut O., professor
Sekreterare:
Larsson, Ulla S., departementssekreterare
Lokal: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 1000 (sekreteraren)
Ju li Riksdagsberättelsen år 1973
32
Direktiven för samarbetsorganet, se 1966 års riksdagsberättelse Ju 58.
Under tiden november 1971—oktober 1972 har samarbetsorganet hållit
fem sammanträden, varjämte överläggningar hållits i mindre grupper i
särskilda frågor. Samarbetsorganet har i januari 1972 avlämnat en promemoria
med synpunkter och förslag rörande skolundervisningen i lag och rätt
jämte bilaga (E. Aspelin: Ämnet Lag och rätt i grundskolan. En genomgång
av vissa läroböcker i samhällskunskap).
En särskild arbetsgrupp har tillsatts för fortsatt behandling av frågan om
undervisningen i lag och rätt, speciellt i vad avser polisens medverkan.
Samarbetsorganets arbete beräknas pågå under hela år 1973.
12.1965 års valtekniska utredning (Ju 1966:61)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 januari 1965 för att
utreda vissa tekniska valfrågor (se Post- och Inrikes tidn. den 9 mars 1965):
Ordförande:
Widegren, Björn G., lagman
Ledamöter:
Dahlberg, K. Thure, ombudsman, led. av riksdagen
Lundgren, Stig H. E., byrådirektör
Nilsson, N. Yngve, lantbrukare, led. av riksdagen
Nyberg, J. Olaus, redaktör, f.d. led. av II kamm.
Svanström, K. Ivan H., lantbrukare, led. av riksdagen
Experter:
Carlsson, Ulf V., avdelningschef
Ekstam, Gunnar E., avdelningschef
Eriksson, Karl Axel, byrådirektör
Nilsson, N. Per-Erik, rättschef
Thärnström, Kenny U. H., avdelningsdirektör
Wentz, Nils O., kammarrättspresident
Sekreterare:
Boström, John E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 april 1972)
Larsson, R. Per-Ola, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 januari 1972)
Lokal: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (Boström)
Direktiven för utredningen, se 1966 års riksdagsberättelse Ju 61.
Tilläggsdirektiven, se Ju 1969:39 och Ju 1970:27.
Ändrade direktiv (anförande av statsrådet Geijer till statsrådsprotokollet
den 8 september 1972):
33
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:ll
1965 års valtekniska utredning (VTU), som tillkallades med stöd av
Kungl. Maj:ts den 15 januari 1965 givna bemyndigande, hade enligt sina
ursprungliga direktiv att utreda vissa valfrågor av teknisk natur. Genom
tilläggsdirektiv den 1 mars 1968 fick utredningen i uppgift att utreda frågan
om att införa maskinell teknik i valförfarandet. Samtidigt utvidgades
utredningens uppdrag till att avse en fullständig lagteknisk översyn av
gällande vallagar, dvs. lagen (1920:796) om val till riksdagen och kommunala
vallagen (1930:253). Den översyn av vallagstiftningen sorn därefter
ankom på utredningen omfattade sålunda, förutom reglerna om valen till
riksdagen och valen av landstingsmän och kommunfullmäktige, också
reglerna i kommunala vallagen om val av kyrkofullmäktige.
I sitt tredje betänkande, (SOU 1969:19) Ny valteknik, lade utredningen
fram förslag om övergång till maskinell teknik i valförfarandet för riksdagsvalens
del. Betänkandet innehöll också förslag till ny lag om val till
riksdagen. Sedan utredningen genom tilläggsdirektiv den 24 oktober 1969
fått i uppdrag att vidareutveckla det i 1969 års betänkande föreslagna
maskinella valsystemet, avlämnade utredningen betänkandet (SOU
1971:72) Maskinell teknik vid de allmänna valen. På grundval av bl.a. detta
betänkande utarbetades inom justitiedepartementet en promemoria med
förslag till en för riksdagsvalen samt valen av landstingsmän och kommunfullmäktige
gemensam vallag (Ds Ju 1971:24).
I skrivelse den 25 februari 1970 (nr 79) gav riksdagen för Kungl. Maj:t till
känna vad konstitutionsutskottet i utlåtande med anledning av vid 1970 års
riksdag väckta motioner (KU 1970:10) anfört om en förutsättningslös
prövning av möjligheterna att vidga den krets av utlandssvenskar som
kunde deltaga i val till riksdagen. I enlighet med beslut den 6 mars 1970 har
riksdagens skrivelse överlämnats till VTU.
På min hemställan har Kungl. Maj:t tidigare denna dag förordnat att till
riksdagen skall avlåtas proposition med förslag till vallag avseende riksdagsvalen
och valen av landstingsmän och kommunfullmäktige. Förslaget
till vallag, som alltså inte omfattar valen av kyrkofullmäktige, innebärattden
av VTU förordade maskinella valtekniken inte genomförs men har i övrigt i
betydelsefulla delar utarbetats med utgångspunkt från förslag som lagts fram
av utredningen och i den nyssnämnda på grundval av bl. a. utredningens
förslag utarbetade departementspromemorian. I vallagsförslaget har, i avbidan
på resultatet av den av riksdagen avsedda utredningen, de nuvarande
reglerna om utlandssvenskars deltagande i riksdagsval tagits in med smärre
ändringar av i huvudsak redaktionell natur.
Det anförda ger vid handen att av de utredningsuppdrag som har getts
VTU nu återstår dels en översyn av reglerna om valen till kyrkofullmäktige,
dels den i den nämnda riksdagsskrivelsen avsedda utredningen angående
vidgad rätt för utlandssvenskar att deltaga i val till riksdagen. Från utredningens
sida har framförts att översynen av reglerna om kyrkofullmäktigvalen
inte längre synes böra ankomma på utredningen. Också enligt min
mening framstår det som lämpligt att denna översyn, som nu i första hand
bör bestå i en anpassning till reglerna i vallagsförslaget, sker inom justitiedepartementet.
Jag förordar sålunda att utredningens uppdrag nu begränsas till att avse
frågan om vidgad rätt för utlandssvenskar att deltaga i val till riksdagen. I
arbetet på denna fråga bör vad som under riksdagsbehandlingen år 1970
anförts om en förutsättningslös prövning vara vägledande.
3 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
Ju .12 Riksdagsberättelsen år 1973
34
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit elva
sammanträden.
Utredningens fortsatta arbete är beroende av särskild undersökning.
Arbetet antas dock kunna slutföras under första halvåret 1974.
13. Kommittén (Ju 1966:66) för lagstiftningen om yttrande- och
tryckfrihet
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 oktober 1965 för
översyn i vissa avseenden av lagstiftningen om yttrande- och tryckfrihet (se
Post- och Inrikes tidn. den 3 november 1965):
Ordförande:
Romanus, Sven G., justitieråd, ordförande i högsta domstolen
Ledamöter:
Dockered, G. Robert, lantbrukare, led. av riksdagen
Ernulf, T. Gudmund, borgmästare, led. av riksdagen
Ljungberg, Blenda M., adjunkt, led. av riksdagen
Martinsson, Bo N. O., generaldirektör, f.d. led. av II kamm.
Mattson, Lisa, redaktör, led. av riksdagen
Sekreterare:
Sandström, Per T. M., hovrättsassessor
Direktiven för kommittén, se 1966 års riksdagsberättelse Ju 66.
Tilläggsdirektiv, se Ju 1968:45.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit ett
sammanträde.
Kommittén har i december 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:88)
Ärekränkning.
Uppdraget är därmed slutfört.
14. Förpassningsutredningen (Ju 1966:68)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 december 1965 för
att utreda frågan om hur kostnaderna skall kunna nedbringas för transporter
inom kriminalvården m.m.:
Utredningsman:
Wihlborg, Hans H., organisationsdirektör
Experter:
Brytting, O. Evert, byrådirektör
35
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju.15
Felin, Dag G. V., polismästare
Gordan, Kurt, fil. lic.
Grönberg, Arvid R. A., kriminalvårdsinspektör
Järleby, O. Harry, övertillsynsman (t.o.m. den 30 juni 1973)
Malmström, Bengt G. V., hovrättsassessor
Lokal: Kungsgatan 34, 5 tr., lil 35 Stockholm, tel. 21 3848 (Wihlborg),
21 3847 (experter)
Direktiven för utredningen, se 1966 års riksdagsberättelse Ju 68.
Försöken att nedbringa kostnaderna för kriminalvårdens transporter
fortsätter och omfattar fr. o. m. oktober 1972 även polisväsendets transporter.
Undersökning pågår rörande det ökade resursbehov som kan följa
av att i princip alla polisens längre transporter överförts till kriminalvården.
Efter en försöksperiod har ett tvåårsavtal om transporter med taxiflyg
ingåtts. Medel för att förse transportbilarna med telefoner, anslutna till
rikstelefonnätet, har begärts i kriminalvårdsstyrelsens anslagsäskanden för
budgetåret 1973/74. Vissa andra åtgärder har vidtagits eller förberetts i
avsikt att nedbringa kostnaderna. I skrivelse den 13 april 1972 har föreslagits
vissa ändringar i lagen om behandling i fångvårdsanstalt i syfte att
begränsa behovet av vissa brådskande transporter.
Utredningens arbete beräknas kunna avslutas första halvåret 1973.
15. Grundlagberedningen (Ju 1967:61)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 april 1966 för
fortsatt utredning av författningsfrågan (se Post- och Inrikes tidn. den 1
april 1966):
Ordförande:
Åman, O. Valter, f.d. landshövding
Ledamöter:
Gadd, P. E. Arne, revisionsdirektör, led. av riksdagen
Hernelius, J. Allan, bankofullmäktig, led. av riksdagen
Johansson, K. Hilding, fil. dr, led. av riksdagen
Lundström, N. Birger, redaktör, f.d. led. av I kamm.
Pettersson, A. Georg, skyddskonsulent, led. av riksdagen (avliden)
Wahlund, Sten G. W., f.d. professor, f.d. led. av II kamm.
Experter:
Andersson, Hans G., fil. lic.
Andersson, Leif G., departementsråd
Bergh, Carl Herman, försäkringsdomare
Björkman, N. G. Folke, redaktör, f.d. led. av II kamm.
Ju .15 Riksdagsberättelsen år 1973
36
Blix, Hans M., utrikesråd
Blomqvist, O. Rune, expeditionschef
Ernulf, T. Gudmund, borgmästare, led. av riksdagen
Fiskesjö, Bertil A. N., universitetslektor, led. av riksdagen
Johansson, Sune K., kammarsekreterare
Lundgren, Stig H. E., byrådirektör
Sköld, Lars G., överdirektör
Sterzel, Fredrik A. G., jur. dr, KU:s sekreterare
Stjernquist, Nils, professor
Huvudsekreterare:
Holmberg, Erik G., hovrättsråd
Sekreterare:
Broomé, N. G. Bo, hovrättsfiskal
Eklundh, Claes G. B., hovrättsfiskal
Direktiven för beredningen, se 1967 års riksdagsberättelse Ju 61.
Beredningen har under tiden november 1971—mars 1972 sammanträtt
tillhopa 19 dagar. Dessutom har arbetsgrupper inom beredningen under
samma tid sammanträtt tillhopa 3 dagar.
Beredningen har den 2 mars 1972 avlämnat betänkandet (SOU 1972:15)
Ny regeringsform, ny riksdagsordning och den 22 i samma månad betänkandet
(SOU 1972:16) Ny regeringsform, ny riksdagsordning, följdförfattningar.
Vidare har beredningen under våren 1972 avlämnat tre undersökningar,
utförda av särskilt anlitade experter, nämligen (SOU 1972:17)
Nomineringsförfarande vid riksdagsval och Riksdagen i pressen samt (SOU
1972:18) Norge och den norska exilregeringen under andra världskriget.
Uppdraget är därmed slutfört.
16. Integritetsskyddskommittén (Ju 1967:62)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 maj 1966 för att
utreda frågor om förstärkt integritetsskydd på personrättens område (se
Post- och Inrikes tidn. den 14 juni 1966):
Ordförande:
Lännergren, E. Bengt, justitiekansler
Ledamöter:
Björk, Kaj Å., ambassadör, led. av riksdagen
Dahlberg, K. Thure, ombudsman, led. av riksdagen
Larsson, Gunnar K. V., lantbrukare, led. av riksdagen
Lindqvist, Olle O. G., kommerseråd
Litzén, Anders G., hovrättslagman
37
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:17
Åkerlund, Henrik, docent, f.d. led. av I kamm.
Experter:
Kleman, Bengt, forskningschef
Lindgren, Alf T., laborator
Ljungberg, Göran L. D., chefsjurist
Sekreterare:
Rangnitt, F. Harald O., hovrättsassessor
Lokal: Kungsgatan34,5tr., lil 35 Stockholm,tel. 21 3758(sekreteraren)
Direktiven för kommittén, se 1967 års riksdagsberättelse Ju 62.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 13
sammanträden. Därutöver har kommittén företagit en studieresa samt haft
överläggningar med företrädare för massmedia och organisationer som
berörs av kommitténs arbete.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
17. Ämbetsansvarskommittén (Ju 1967:63)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 juni 1966 för att
utreda frågan om ämbetsansvar och disciplinärt ansvar i offentlig tjänst (se
Post- och Inrikes tidn. den 4 juli 1966):
Ordförande:
Rudholm, Sten J. G., hovrättspresident
Ledamöter:
Larfors, E. V. Tage, drätselchef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 juni
1972)
Strahl, Ivar, professor emeritus (t.o.m. den 16 februari 1972)
Söderberg, Sten T. B., landstingsråd, f.d. led. av I kamm. (t.o.m. den 16
februari 1972)
Wiklund, S. A. Daniel, avdelningsdirektör, led. av riksdagen
Wisén, Thore G. I., byråchef (t.o.m. den 16 februari 1972)
Experter:
Berglund, Erik, utredningschef (t.o.m. den 16 februari 1972)
Edgardh, Claes H. H., expeditionschef (t.o.m. den 16 februari 1972)
Eklund, P. Gösta, förbundsjurist (fr.o.m. den 29 november 1972)
Ericson, Bo-Ingvar, jur.kand. (fr.o.m. den 29 november 1972)
von Feilitzen, Styrbjörn O. R., direktör (t.o.m. den 16 februari och
fr.o.m. den 29 november 1972)
Forstadius, Erik L.W., direktör (fr.o.m. den 29 november 1972)
Gustafsson, Stig G., förbundsjurist (t.o.m. den 16 februari 1972)
Ju:17 Riksdagsberättelsen år 1973
38
Ljungar, Jan A.B., rådman (fr.o.m. den 29 november 1972)
Narfström, A.J. Petter, överingenjör (fr.o.m. den 29 november 1972)
Neumiiller, Jan F. C., ombudsman (t.o.m. den 16 februari och
fr.o.m. den 29 november 1972)
Romson, Rolf, direktör (t.o.m. den 16 februari 1972)
Sjöström, Lars-Erik, överstelöjtnant (t.o.m. den 16 februari 1972)
Sekreterare:
Ljungar, Jan A. B., rådman (t.o.m. den 31 mars 1972)
Malmström, Bengt G. V., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 april 1972)
Lokal: Kungsgatan 34, 5 tr., 11135 Stockholm, tel. 21 37 57
(sekreteraren)
Direktiven för kommittén, se 1967 års riksdagsberättelse Ju 63.
Tilläggsdirektiv, se Ju 1972:28.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit två
sammanträden. Därutöver har ett flertal sammanträden hållits med en
särskild arbetsgrupp.
Kommittén har den 15 februari 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:1)
Ämbetsansvaret II.
Kommitténs återstående arbete med den i tilläggsdirektiven berörda
frågan om ett mera generellt mut- och bestickningsansvar har inletts och
beräknas pågå under år 1973.
18. Svenska ledamöter (Ju 1967:67) i nordiska samarbetsutskottet för
kriminalstatistik
Nordiska samarbetsrådet för kriminologi beslöt den 21 februari 1966 att
inrätta ett samarbetsutskott för en harmonisering av den nordiska
kriminalstatistiken:
Ledamot förordnad av Kungl. Maj:t:
Thornstedt, Hans G., professor
Ledamot utsedd av de svenska medlemmarna i Nordiska samarbetsrådet
för kriminologi:
Rengby, Sven F. N., avdelningsdirektör
Ledamot utsedd av statistiska centralbyrån:
Elmhammer, Nils I. E., statistikchef
Lokal: Stora Nygatan 2 B, 1 tr., tel. växel763 10 00(Rengby). Postadress:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2
Särskilda direktiv har ej meddelats.
39
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:19
Utskottet har inte hållit något sammanträde under året. Rengby, som av
chefen för justitiedepartementet förordnats att fr. o. m. den 1 juni 1971 som
expert biträda det nordiska samarbetsutskottet med viss undersökning, har
i Köpenhamn haft överläggningar med danska sakkunniga.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
19. Skadeståndskommittén (Ju 1967:68)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 november 1966 för
att tillsammans med sakkunniga i övriga nordiska länder utreda frågor om
skadestånd för framtida förlust av arbetsinkomst och om efterlevandes rätt
till skadestånd (se Post- och Inrikes tidn. den 12 december 1966):
Ordförande:
Conradi, Erland G. F., justitieråd
Ledamöter:
Bengtsson, T. Bertil, professor
Lindahl, Carl Erik T., advokat
Experter:
Ahlgren, Bert S., förbundsjurist
Brundin, Gerdt G., f.d. byråchef
Forstadius, Erik L. W., direktör
Kihlbom, J. O. Niklas, assuransdirektör (fr.o.m. den 11 februari 1972)
Land, Johan, kanslichef
Lindstedt, Hans G., direktör
Nilsonne, Ulf T., docent
Oldertz, Carl M., ombudsman (fr.o.m. den 11 februari 1972)
Petri, Carl Axel H., kammarrättslagman
Rydberg, Olle, försäkringsdirektör
Svensson, Åke E. F., avdelningsdirektör
Wentz, Nils O., kammarrättspresident
Widding, N. Åke W., chefsrådman
Sekreterare:
Strömbäck, Erland H. D. D:son, hovrättsassessor
Lokal: Munkbron 17, 2 tr., 11128 Stockholm, tel. växel 7631000
(sekreteraren)
Direktiven för kommittén, se 1967 års riksdagsberättelse Ju 68.
Tilläggsdirektiv, se Ju 1972:30.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit sju
sammanträden.
Ju:19 Riksdagsberättelsen år 1973
40
Kommittén har den 12 januari 1972 avgett delbetänkande (SOU 1972:12)
Skadestånd IV. Värdesäkring av skadeståndslivräntor.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
20. Tillsynsutredningen (Ju 1967:69)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2december 1966föratt
utreda behovet av tillsynspersonal vid fångvårdsanstalter m.m.:
Utredningsman:
Wihlborg, Hans H., organisationsdirektör
Experter:
Bergman, Arne D., t.f. byrådirektör
Brytting, O. Evert, byrådirektör
Carlsson, Arthur G., byråinspektör
Hjalmarsson, S. Ingemar, byråassistent
Holmgren, E. Ivar, f.d. övertillsynsman (t.o.m. den 6 november 1972)
Järleby, O. Harry, övertillsynsman (t.o.m. den 30 juni 1973)
Lundahl, R. Rune G., anstaltsdirektör
Monie, G. Yngve, direktör (t.o.m. den 6 november 1972)
Rigbäck, Berndt, G., direktör (t.o.m. den 6 november 1972)
Stargård, E. Hugo, rektor (t.o.m den 6 november 1972)
Lokal: Kungsgatan 34, 5 tr., lil 35 Stockholm, tel. 21 38 48 (Wihlborg),
21 3829 (Bergman), 21 3847 (Järleby), 21 3827 (Hjalmarsson)
Direktiven för utredningen, se 1967 års riksdagsberättelse Ju 69.
Kungl Maj:t har genom skilda beslut ställt vissa medel till kriminalvårdsstyrelsens
förfogande för att i samråd med utredningen användas för
rymningshindrande åtgärder. Medlen har bl. a. använts för framtagning av
nya typer av rymningshinder och för försök att med tekniska hjälpmedel
larmsäkra omslutningsmurar, i första hand vid fångvårdsanstalten Kumla.
Fr. o. m. den 1 juli 1972 skall styrelsen i samråd med utredningen biträda
byggnadsstyrelsen med detaljutformningen av häkten och arrestlokaler.
Styrelsen och utredningen har gemensamt tillsatt en särskild arbetsgrupp
med uppdrag att redovisa aktuella säkerhetsfrågor. Gruppens arbete
avslutades den 11 oktober 1972. Vissa försök att i behandlingsarbetet bättre
utnyttja tillsynspersonalens och arbetsledarnas kännedom om de intagna
fortsätter. För översyn av försöksverksamheten har styrelsen tillsatt en
arbetsgrupp i vilken utredningen är företrädd. De i anledning av 1972 års
arbetstidsförkortning ändrade tjänstgöringslistorna har genomgåtts i samarbete
med styrelsen.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela är 1973.
41
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:21
21. Samarbetsorganet (Ju 1968:59) för ADB inom rättsväsendet
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1966 för
att bereda fråga om omläggning av rutiner inom rättsväsendet för
automatisk databehandling och därmed sammanhängande frågor:
Ordförande:
Gullnäs, S. Ingvar, expeditionschef
Ledamöter:
Andersson, J. Sven G., departementsråd
Fischier, Sven G. O. M., t.f. överdirektör
Magnander, Ebbe E. A., avdelningschef
Ohlsson, P. T. Ingvar, generaldirektör
Persson, Carl J. G., rikspolischef
Romander, Holger A. G., riksåklagare
Rudholm, Sten J. G., hovrättspresident
Trotzig, C. Fredrik J., avdelningschef
Ersättare för ledamot:
Carlsson, Ulf V., avdelningschef (för Persson)
Elmhammer, Nils E. I., statistikchef (för Ohlsson)
Ericsson, Carl-Henrik, avdelningschef (för Fischier)
Forthuber, Béla T., organisationsdirektör (för Trotzig)
Herrlin, S. G. Sigvard,, byråchef (för Romander)
Tengvall, Sven-Erik G., departementssekreterare (för Andersson)
Expert:
Grönvall, S. Gunnar, hovrättsråd (fr.o.m. den 1 november 1972 t.o.m.
den 30 juni 1973)
Sekreterare:
Alpsten, A. Börje, departementsråd
Ordförande i arbetsgrupp eller kontaktmän:
Appelgren, E. Harry H., byrådirektör, försvarsstaben
Carlsson, Ulf V., avdelningschef, rikspolisstyrelsen
Elmhammer, Nils E. I., statistikchef, statistiska centralbyrån
Engdahl, O. Roland, gränschef, generaltullstyrelsen
Ericsson, Carl-Henrik, avdelningschef, kriminalvårdsstyrelsen
Forthuber, Béla T., organisationsdirektör, statskontoret
Hillbo, Arne O., byråchef, riksskatteverket
Hjelmér, Gustav, avdelningsdirektör, statens naturvårdsverk
Källberg, K. N. Ingemar, avdelningschef, statens invandrarverk
Montgomery, J. Henry A., kanslichef, domstolsväsendets organisa
tionsnämnd
Persson,
Gert I. E., planeringsdirektör, datamaskincentralen för administrativ
databehandling — DAFA
Ju:21 Riksdagsberättelsen år 1973
42
Ringström, Björn M., revisionsdirektör, riksrevisionsverket
Robertsson, J. R. Sören, avdelningsdirektör, exekutionsväsendets
organisationsnämnd
Söderlund, A. Göran, avdelningsdirektör, socialstyrelsen
Vallerö, Rolf A. T., förste arkivarie, riksarkivet
de Woul, Bert T., länsåklagare, riksåklagaren
Österlund, Tord H:son, avdelningsdirektör, riksskatteverket
Lokal: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 1000
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Samarbetsorganet har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit
sju sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer
och andra som berörs av utredningens arbete. Arbetet har liksom
tidigare varit inriktat på ADB-system för brottmålsförfarandet hos polis,
åklagare, domstolar och rutiner för kriminalvård, men också på system för
lagstiftningsförfarandet och rättspraxis samt diarieföring hos vissa domstolar.
Samarbetsorganets verksamhet beräknas pågå under hela år 1973.
22. Utredningen (Ju 1968:63) om författningspublicering m.m.
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 maj 1967 med
uppdrag att utreda frågan om publicering av författningar m.m. och den 7
februari 1969 med uppdrag att utreda frågan om internationella
överenskommelsers införlivande med svensk rätt (se Post- och Inrikes tidn.
den 2 juni 1967 och den 19 mars 1969):
Ordförande:
Ericsson, K. Georg V., regeringsråd
Ledamöter:
Myrsten, J. Lennart, utrikesråd
Nordenson, Ulf K., rättschef
Sekreterare:
Ericsson, Brit-Marie L., revisionssekreterare
Huldén, K. O. Tomas, hovrättsassessor
Lokal: Stora Nygatan 2 B, 1 tr., lil 27 Stockholm, tel 763 14 28 (B.-M.
Ericsson), Statsdepartementens kommittéer, Erik Dahlbergsgatan 11 B,
411 26 Göteborg, tel. 031/13 72 14 (Huldén)
Direktiven för utredningen, se 1968 års riksdagsberättelse Ju 63.
Tillläggsdirektiv, se Ju 1970:42.
43
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:23
Under tiden november 1971—oktober 1972 har utredningen sammanträtt
ett flertal gånger i olika arbetsgrupper. I sin helhet har utredningen sammanträtt
två gånger.
Utredningen har den 15 mars 1972 avgett delbetänkandet (Ds Ju 1972:7)
angående översättning av internationella överenskommelser och andra
internationella instrument.
Utredningen avser att under våren 1973 avge delbetänkande om förvaltningsmyndigheternas
författningspublikation.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
23. Nämnden (Ju 1968:67) för Europarådets kriminologiska
forskningsstipendier
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 maj 1967 med
uppgift bl.a. att föreslå innehavare av vissa Europarådets stipendier för
kriminologisk forskning:
Ordförande:
Martinsson, Bo N. O., generaldirektör, f.d. led. av II kamm.
Ersättare för ordförande:
Fischier, Sven G. O. M., t.f. överdirektör
Ledamöter:
Leche, Johan H., t.f. kansliråd
Thornstedt, Hans G., professor
Ersättare för ledamot:
Sveri, Knut O., professor (för Thornstedt)
chefen för juridiska byrån inom utrikesdepartementets rättsavdelning
(för Leche)
Sekreterare:
Larsson, Ulla S., departementssekreterare
Lokal: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren)
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Nämnden har under året hållit två sammanträden. Nämnden har yttrat sig
över sex svenska och fyra utländska stipendieansökningar samt arrangerat
program för en fransk stipendiat.
Nämndens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
Ju:24 Riksdagsberättelsen år 1973
24.1968 års brottmålsutredning (Ju 1969:54)
44
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 februari 1968 med
uppdrag att utreda frågan om formerna för handläggning av mål angående
vissa lindrigare brott m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 24 februari 1968):
Utredningsman:
Kristensson, A. Yngve S., f.d. borgmästare
Experter:
Bolding, Per Olof, professor
Cosmo, Carl-Johan O., hovrättsassessor
Friberg, K. Göte, polismästare
Lindahl, Carl Erik T., advokat
Morath, B. Axel, chefsåklagare
Sveri, Knut O., professor
Wallén, Per-Edwin M., professor
Sekreterare:
Aspelin, L. B. Erland, hovrättsassessor
Lokal: Statsdepartementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17,
21120 Malmö, tel. växel 040/74950 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse Ju 54.
Utredningsmannen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit
nio sammanträden med experterna. Därutöver har överläggningar hållits
med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av utredningens
arbete. Studiebesök har företagits i Danmark och Norge.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under slutet av år 1973.
25. Utredningen (Ju 1969:57) om ledningsrätt
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 november 1968 för
att utreda frågan om sakrättsligt skydd för rätt att dra fram och behålla vissa
ledningar (se Post- och Inrikes tidn. den 21 december 1968):
Ordförande:
Fallenius, Bertil A., f.d. landshövding
Ledamöter:
André, C. Bertil, byråchef
Anne vall, Sture, direktör
Blommé, S. Erling, ombudsman
Boström, Hans, civilingenjör
Romson, Rolf, direktör
45
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:26
Experter:
Petrén, G. Otto E., justitieråd
Wallner, Helmer, överdirektör
Sekreterare:
Baagöe, N. Peder H., hovrättsassessor
Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse Ju 57.
Utredningen har under tiden november 1971—maj 1972 hållit 14
sammanträden.
Utredningen har den 4 augusti 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:57)
Ledningsrättslag.
Uppdraget är därmed slutfört.
26. Vattenlagsutredningen (Ju 1969:58)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 november 1968 för
att se över vattenlagen (se Post- och Inrikes tidn. den 21 december 1968):
Ordförande:
Dyrssen, Gösta P. T., hovrättsråd
Ledamöter:
Andersson, Sven G. V., överinspektör
Annevall, Sture, direktör
Hult, N. E. Jöran, överdirektör
Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen
Sterne, Bengt G., direktör
Turesson, Bo, överlantmätare, led. av riksdagen
Experter:
Bouvin, J. Åke, rättschef (t.o.m. den 22 augusti 1972)
Heimburger, H. Peter E., byråchef
Heimerson, Bo I. H., direktör (fr.o.m. den 20 juni 1972)
Hållsten, E. Bertil, professor (t.o.m. den 19 juni 1972)
Lorichs, Ludvig, f.d. landssekreterare (t.o.m. den 19 juni 1972)
Sjölander, J. Bertil, överingenjör
Thorngren, S. Bertil, ekon. dr (fr.o.m. den 20 juni 1972)
Wallin, Sten-Erik J., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 13 november 1972)
Wetterhall, Sven C. E., byråchef
Sekreterare:
von Möller, C. G. Peter, hovrättsassessor
Bitr. sekreterare:
Baagöe, N. Peder H., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 1972)
Ju:26 Riksdagsberättelsen år 1973
46
Lokal: Munkbron 17, 1 tr., 11128 Stockholm, tel. växel 763 1000
(ordförande och sekreterare)
Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse Ju 58.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit åtta
sammanträden.
Utredningen har den 27 januari 1972 avgett delbetänkandet (SOU
1972:14) Revision av vattenlagen Del 2 Ersättningar, avgifter m.m.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
27. Offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén (Ju 1970:49)
(OSK)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 april 1969 för att
utreda frågor om offentlighet och sekretess beträffande allmänna
handlingar m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 20 maj 1969):
Ordförande:
Hermansson, Rune, förutv. statsråd, direktör
Ledamöter:
Adamsson, Erik S. J., expeditör, led. av riksdagen
Eriksson, B. Allan, departementssekreterare
Hugosson, Kurt I., byråchef, led. av riksdagen
Larsson, Sven-Erik, chefredaktör
Polstam, K. Åke S., kriminalinspektör, led. av riksdagen
Svedberg, Erik D., hemmansägare, led. av riksdagen
Experter:
Hansson, Hans-Olof, aktuarie (t.o.m. den 17 juli 1972)
Rapaport, Edmund, avdelningschef (t.o.m. den 17 juli 1972)
Stark, Hans-Olov, t.f. rättschef (fr.o.m. den 11 februari t.o.m. den 17 juli
1972)
Svenonius, Per H., avdelningschef (t.o.m. den 17 juli 1972)
Sekreterare:
Lidin, Karl-Olof, assessor
Bitr. sekreterare:
Freese, Jan P. G. H:son, hovrättsassessor (t.o.m. den 17 juli 1972)
Lokal: Statsdepartementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17,
211 20 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreteraren)
Direktiven för kommittén, se 1970 års riksdagsberättelse Ju 49.
Tillläggsdirektiv, se Ju 1972:38.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 14
47
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:28
sammanträden, varav ett fyradagars internatsammanträde. Därjämte har
arbetsgruppssammanträden med ordföranden, sekreterarna och vissa
experter förekommit tre gånger.
Kommittén har den 30 juni 1972 avgett delbetänkandet (SOU 1972:47)
Data och integritet.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
28. Kreditupplysningsutredningen (Ju 1970:50)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 april 1969 med
uppdrag att verkställa utredning angående kreditupplysningsverksamhet
m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 20 maj 1969):
Ordförande:
Westerlind, Erik A., landshövding
Ledamöter:
Bolin, Per Eric V., direktör
Hugosson, Kurt I., byråchef, led. av riksdagen
Malmgren, Kurt K.-G., rättschef
Pettersson, N. Lennart, fil. kand., led. av riksdagen
Svenson, Sven G., fil. dr
Experter:
Bergqvist, Hans A., hovrättsråd, konsumentombudsmannens ställföreträdare
(fr.o.m. den 12 december 1972)
Lindström, Hans-Gunnar, ombudsman
Rapaport, Edmund, avdelningschef (t.o.m. den 31 december 1972)
Swenonius, Per H., avdelningschef (t.o.m. den 15 december 1972)
Wentz, Nils O., kammarrättspresident (t.o.m. den 15 december 1972)
Åvall, Sven K., direktör
Sekreterare:
Håkansson, E. Runo, hovrättsassessor
Bitr. sekreterare:
Jönsson, Sune O., utredningssekreterare
Lokal: Statsdepartementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17,
211 20 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreteraren) och 040/782 50 (bitr.
sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse Ju 50.
Tilläggsdirektiv, se Ju 1972:38.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 17
sammanträden.
Ju:28 Riksdagsberättelsen år 1973
48
Utredningen har i november 1972 avgett delbetänkandet (SOU 1972:79)
Kreditupplysning och integritet.
Utredningen har inlett sin undersökning av inkasseringsverksamheten.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under andra halvåret 1973.
29. Grustäktskommittén (Ju 1970:51)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 maj 1969 för att
utreda frågan om samfälligheter för täkt av grus m.m. (se Post- och Inrikes
tidn. den 24 juni 1969):
Ordförande:
Hedström, Anders, hovrättsråd
Ledamöter:
Hamrin, Mac T. P., överlantmätare, led. av riksdagen
Hjorth, Nils T., förrådsförvaltare, led. av riksdagen
Experter:
Bergström, Erik G., avdelningsdirektör
Littorin, Rolf, advokat
Svensson, Sven-Rune, akademifogde
Direktiven för kommittén, se 1970 års riksdagsberättelse Ju 51.
Kommittén har under tiden november 1971—juni 1972 hållit 14
sammanträden.
Kommittén har den 2 juni 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:46)
Landskapsvård genom täktsamverkan.
Uppdraget är därmed slutfört.
30. Familjelagssakkunniga (Ju 1970:52)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 augusti 1969 med
uppdrag att verkställa utredning angående den familjerättsliga
lagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 27 augusti 1969):
Ordförande:
Hellner, Eskil M., regeringsråd (t.o.m. den 30 juni 1972)
Kjellin, Björn T. M., hovrättspresident (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Ledamöter:
Gustafsson, C. E. Torsten, lantbrukare, led. av riksdagen
Hjelm-Wallén, Lena B., fil. mag., led. av riksdagen
Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av riksdagen
49
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:31
Romanus, L. Gabriel, led. av riksdagen
Sundberg, Ingrid E., fil. kand., led. av riksdagen
Zachrisson, Bertil J., redaktör, led. av riksdagen
Experter:
Lind, Johan A. L., hovrättsassessor
Trost, Jan L. E., docent
Åkesson, Hans O., professor
Sekreterare:
Tottie, Lars W., hovrättsassessor
Bitr. sekreterare:
Ekman, Lena B., hovrättsassessor
Engström, Lars-Göran, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 18 juli 1972)
Lokal: Munkbron 17, 5 tr., lil 28 Stockholm tel. växel 763 1000(Tottie
och Ekman)
Direktiven för de sakkunniga, se 1970 års riksdagsberättelse Ju 52.
De sakkunniga har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 16
sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer
och andra som berörs av de sakkunnigas arbete. Därutöver har
ordföranden Hellner samt sekreterarna Tottie och Ekman deltagit i nordiska
överläggningar i Helsingfors.
De sakkunniga har den 7 juni 1972 avgett delbetänkandet (SOU 1972:41)
Familj och äktenskap I. Betänkandet avser äktenskaps ingående och upplösning
m. m.
De sakkunnigas arbete beräknas pågå under hela år 1973.
31. Förvandlingsstraffutredningen (Ju 1970:53)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 augusti 1969 med
uppdrag att utreda frågan om avskaffande av förvandlingsstraff för böter
(se Post- och Inrikes tidn. den 28 augusti 1969):
Utredningsman:
Mannerfelt, Nils O. G., justitieråd
Experter:
Kvarnsmyr, Lars F. H., byrådirektör
Steffner, Bengt G., kronofogde
Wilhelmsson, Arne E., rådman
Sekreterare:
Wikström, C. Arne, kammaråklagare
4 Riksdagen 1973. 2 sami Nr 1. Riksdagsberättelsen
Ju:31 Riksdagsberättelsen år 1973 50
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse Ju 53.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit fem
sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1973.
32. Kommittén (Ju 1970:54) för kriminologisk behandlingsforskning
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 augusti 1969 för en
systematisk forskningsplanering på kriminalvårdens område:
Ordförande:
Rainer, A. Ove, statssekreterare
Ledamöter:
Forslund, E. Birger, kansliråd
Janson, Carl-Gunnar, professor
Leche, Johan H., t.f. kansliråd
Martinsson, Bo N. O., generaldirektör, f.d. led. av II kamm.
Sveri, Knut O., professor
Törnqvist, Karl-Erik, överläkare
Experter:
Bishop, Norman, byråchef
Blomberg, Richard (Dick) A., fil. lic.
Carlsson, Gösta, professor (t.o.m. den 13 september 1972)
Elmhorn, Kerstin, fil. lic.
Larsson, Ulla S., departementssekreterare
Sekreterare:
Blomberg, Richard (Dick) A., fil. lic.
Lokal: Lilla Nygatan 4, 1 tr., 11128 Stockholm, tel. växel 763 1000
(sekreteraren)
Direktiven för kommittén, se 1970 års riksdagsberättelse Ju 54.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit fem
sammanträden. Vidare har en arbetsgrupp inom kommittén under samma
tidsperiod haft nio sammanträden.
Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
33. Utredningen (Ju 1970:55) om regeringsrättens kansliorganisation
m.m.
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 oktober 1969 för att
utreda frågan om regeringsrättens kansliorganisation m.m.:
51
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:35
Utredningsman:
Stangenberg, Harriet S. T., expeditionschef
Experter:
Hermanson, E. Waldemar, länsråd
Litzén, Anders G., hovrättslagman
Sekreterare:
Dahlbom, Nils G., kammarrättsråd
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse Ju 47.
Utredningen har under tiden november 1971—mars 1972 hållit 19
sammanträden.
Utredningen har den 11 april 1972 avgett betänkande (Ds Ju 1972:10)
om vissa åtgärder beträffande domarrekrytering och domarutbildning för
de allmänna förvaltningsdomstolarna, m. m.
Uppdraget är därmed slutfört.
34. Utredningen (Ju 1970:56) rörande ersättning för oriktiga
frihetsberövanden
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1969 med
uppdrag att utreda frågan om ersättning med anledning av oriktiga
frihetsberövanden m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 28 januari 1970):
Utredningsman:
Lind, Gösta A., f.d. justitieråd
Expert:
Vogel, Lorentz W., byråchef
Sekreterare:
Sterzel, Georg F., rådman
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse Ju 48.
Utredningsmannen har den 28 september 1972 avgett betänkandet (SOU
1972:73) Ersättning för vissa obefogade frihetsinskränkningar.
Uppdraget är därmed slutfört.
35. Generalklausulutredningen (Ju 1970:58)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 mars 1970 med
uppdrag att verkställa utredning angående generalklausulerna i den
Ju:35 Riksdagsberättelsen år 1973
52
förmögenhetsrättsliga lagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 21 maj
1970):
Utredningsman:
Hellner, Jan E., professor
Sekreterare:
Lindqvist, N. Inge A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1972)
Sterzel, Georg F., rådman (t.o.m. den 31 augusti 1972)
Lokal: Statsdepartementens kommittéer, Erik Dahlbergsgatan 11 B,
411 26 Göteborg, tel. 031/137206 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse Ju 50.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
36. Massmedieutredningen (Ju 1970:59)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 maj 1970 med
uppdrag att utreda frågan om enhetlig reglering i grundlag av
yttrandefriheten i massmedier m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 30 maj
1970):
Ordförande:
Romanus, Sven E., justitieråd, ordförande i högsta domstolen
Ledamöter:
Carlshamre, Nils O. G., lektor, led. av riksdagen
Gustafson, Sven H., bankkamrer, led. av riksdagen
Jonnergård, Gustaf, partisekreterare
Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av riksdagen
Möller, Yngve A., ambassadör, f.d. led. av riksdagen (t.o.m. den 7
december 1972)
Svensson, Olle F. S., chefredaktör, led. av riksdagen
Sekreterare:
Sandström, Per T. M., hovrättsassessor
Bitr. sekreterare:
Nisser, Carl Wilhelm B. G., hovrättsassessor
Lokal: Göta hovrätt, Box 422,551 02 Jönköping 1, tel. växel 036/11 94 30
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse Ju 51.
Kungl. Maj:t har den 22 oktober 1971 förordnat att filmcensurutredningens
betänkanden (SOU 1967:31) Filmens inflytande på sin publik och
(SOU 1969:14) Filmen — censur och ansvar jämte däröver avgivna remissyttranden
skall — utom i vad avser frågan om barncensurens organisation
53
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:37
— överlämnas till massmedieutredningen för att tagas under övervägande
vid fullgörandet av dess uppdrag.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit nio
sammanträden.
Utredningen har den 30 juni 1972 avgett delbetänkandet (SOU 1972:49)
Tryckfriheten och reklamen.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
37. Nordiska upphovsrättskommittén (Ju 1970:62)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1970 för att
deltaga i en samnordisk kommitté för översyn av den upphovsrättsliga
lagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 29 augusti 1970):
Ordförande:
Hesser, S. C. E. Torwald, justitieråd
Ledamot:
Danelius, Hans C. Y., bitr. utrikesråd
Experter:
Andersson, A. Yngve, skulptör
Bengtsson, H. Jörgen Y., advokat
Berger, Bo R., skolkonsulent (fr.o.m. den 5 juli 1972)
Eberstein, Christian H., direktör
Ekberg, Karl-Henrik, direktör
Gehlin, Jan H. M., förbundsdirektör
Hansson, K. Gunnar, chefsjurist
Hernlund, Carl Hugo H., förste ombudsman
Holming, Klas J. L., direktör (fr.o.m. den 7 december 1972)
Landquist, Eddie L., direktör
Löfdahl, Göran, fil. mag.
Rembe, Rolf D., förbundsdirektör
Törneman, J. Algot G., intendent
Wilson, Sven T., direktör
Sekreterare:
Åkne, L. Roland, hovrättsassessor
Lokal: Munkbron 17, 5 tr., 11128 Stockholm, tel. växel 7631000
(sekreteraren)
Direktiven för de svenska sakkunniga i kommittén, se 1971 års
riksdagsberättelse Ju 54.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tre
plenarsammanträden. Under nämnda tid har vidare inom den svenska
Ju:37 Riksdagsberättelsen år 1973
54
sektionen av kommittén hållits fem presidiesammanträden samt två sammanträden
med experter.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
38. Åtalsrättskommittén (Ju 1970:63)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 november 1970
med uppdrag att utreda frågan om underlåtande av åtal m.m. (se Post- och
Inrikes tidn. den 15 december 1970):
Ordförande:
Mannerfelt, Nils O. G., justitieråd
Ledamöter:
Dahl, R. Birgitta, förste byråsekreterare, led. av riksdagen
Friberg, K. Göte, polismästare
Wiklund, S. A. Daniel, avdelningsdirektör, led. av riksdagen
Zeime, Claes A., byråchef
Experter:
Fitinghoff, Georg O., skyddskonsulent
Krantz, P. Gunnar, direktör
Nasenius, B. Jan V., departementssekreterare
Wikström, C. Arne, kammaråklagare
Sekreterare:
Werner, J. Bertil H., hovrättsassessor
Lokal: Stora Nygatan 2 A, 4 tr., lil 27 Stockholm, tel. växel 763 1000
(sekreteraren)
Direktiven för kommittén, se 1971 års riksdagsberättelse Ju 55.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit fem
sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter som berörs
av kommitténs arbete. Därutöver har kommittén genom en arbetsgrupp
besökt Danmark och Norge för överläggningar med företrädare för danskt
och norskt polis- och åklagarväsen.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
39.1971 års utredning (Ju 1971:02) om bokföringslagstiftningen
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 februari 1971 med
uppdrag att verkställa fortsatt översyn av bokföringslagstiftningen (se Postoch
Inrikes tidn. den 22 februari 1971):
55
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:40
Ordförande:
Borglund, Erik A., hovrättsråd
Ledamöter:
Carlsson, Sune B., auktoriserad revisor
Petersson, Carl-Gustaf, skattedirektör
Expert:
Engström, Eric, direktör, (fr.o.m. den 16 februari 1972)
Sekreterare:
Norrsell, H. Göran, hovrättsassessor
Lokal: Statsdepartementens kommittélokaler, ErikDahlbergsgatan 11 B,
411 26 Göteborg, tel. 031 /13 72 29 (ordföranden), 031 /13 72 65 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Ju 50.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 15
sammanträden samt deltagit i nordiska överläggningar i Helsingfors och
Oslo.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1973.
40. Barnavårdsmannautredningen (Ju 1971:03)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 februari 1971 med
uppdrag att verkställa utredning angående barnavårdsmansinstitutionen (se
Post- och Inrikes tidn. den 16 mars 1971):
Utredningsman:
Sverne, Tor E., lagman
Experter:
Svantesson, B. Nils-Olof, sekreterare (fr.o.m. den 21 december 1971)
Wallin, M. Margareta (Greta), avdelningsdirektör
Sekreterare:
Thunved, Anders E., hovrättsassessor
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Ju 51.
Den sakkunnige har under tiden november 1971—juli 1972 hållit 19
sammanträden med experterna och med myndigheter och andra som
berörts av den sakkunniges arbete.
Den sakkunnige har den 6 september 1972 avgett betänkandet (SOU
1972:65) Barnavårdsmannafrågan.
Uppdraget är därmed slutfört.
Ju:41 Riksdagsberättelsen år 1973
41.1971 års partistödsutredning (Ju 1971:04)
56
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 juni 1971 för
översyn av reglerna om statligt och kommunalt partistöd (se Post- och
Inrikes tidn. den 17 juli 1971):
Ordförande:
Mehr, Hjalmar L., landshövding
Ledamöter:
Ahlmark, Per A., fil. kand., led. av riksdagen
Andersson, Sten S., partisekreterare, led. av riksdagen
Boo, Karl G. H., assistent, led. av riksdagen
Forsberg, S. Tore, partisekreterare
Gustavsson, Bengt T., ombudsman, led. av riksdagen
Virgin, Ivar G., kapten, tredje vice talman
Expert:
Dahlsten, Ulf L., avdelningsdirektör
Sekreterare:
Nordling, Carl-Einar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 22 december 1971)
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Ju 52.
Utredningen har under tiden november 1971—augusti 1972 hållit sju
sammanträden. Överläggningar och andra kontakter har förekommit med
de i riksdagen representerade partiernas riksorganisationer och andra som
berörts av utredningens arbete.
Utredningen harden 1 september 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:62)
Offentligt stöd till de politiska partierna.
Uppdraget är därmed slutfört.
42. Kreditköpkommittén (Ju 1971:05)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 juni 1971 med
uppdrag att verkställa utredning angående den rättsliga regleringen av
avbetalningsköp och andra former av konsumtionskredit (se Post- och
Inrikes tidn. den 29 juni 1971):
Ordförande:
Westerlind, N. Peter, f.d. justitieråd, ordförande i marknadsdomstolen
Ledamöter:
Flemström, Lars Gunnar, sekreterare
Fraenkel, Ingegärd C. E., studierektor, led. av riksdagen
Lundgren, Lennart, förbundsdirektör
Sigurdsen, Gertrud C., sekreterare, led. av riksdagen
57
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:43
Experter:
Brandberg, C. Arvid, direktör (fr.o.m. den 2 juni 1972)
Cason, Sven Åke, bankdirektör
Hedborg, Anna M., kanslisekreterare (t.o.m. den 21 februari 1972)
Hertzman, A. Olov, hovrättsassessor
Malmström, C. Gösta, byråchef
Nilsson, K. F. Lennart, departementssekreterare (fr.o.m. den 22 februari
1972)
Rosengren, Arne, direktör
Rydén, Sven-Erik A., kronofogde (fr.o.m. den 2 juni 1972)
Wallberg, Ursula, förste forskningssekreterare
Sekreterare:
Beck-Friis, Jörgen Å. E.. hovrättsassessor
Bitr. sekreterare:
Qwist, Lars S. E., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 januari 1973)
Lokal: Munkbron 17, 5tr.,tel. växel763 1000(sekreterarna). Postadress:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2
Direktiven för kommittén, se 1972 års riksdagsberättelse Ju 53.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit fem
sammanträden. Företrädare för kommittén har deltagit i nordiska överläggningar.
En enkätundersökning rörande återtagande av avbetalningsgods
har utförts hos vissa kronofogdemyndigheter. En särskild arbetsgrupp
för planering m.m. av ytterligare undersökningar som kan läggas till grund
för kommitténs fortsatta arbete har hållit ett flertal sammanträden samt haft
överläggningar med myndigheter, organisationer och andra som berörs
därav.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
43. Konkurslagskommittén (Ju 1971:06)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 juni 1971 för översyn
av konkurslagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 4 september
1971):
Ordförande:
Rydin, Bengt C. K. A., hovrättsråd
Ledamöter:
Gabrielsson, A. Edmund B., hovrättsassessor
Åvall, Sven K., direktör
Öhman, Anders R., advokat
Ju:43 Riksdagsberättelsen år 1973
58
Experter:
Asp, K. Åke, chefsrådman
Eneström, Tord O. C., kronofogde
Montgomery, J. Henry A., kanslichef
Wilhelmsson, Arne E., rådman (fr.o.m. den 11 februari 1972)
Sekreterare:
Åkerdahl, Magnus F., hovrättsassessor
Lokal: Munkbron 17, 5 tr., tel. växel 763 1000 (ordföranden och sekreteraren).
Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2
Direktiven för kommittén, se 1972 års riksdagsberättelse Ju 54.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit åtta
sammanträden och dessutom haft överläggningar med olika myndigheter
som berörs av kommitténs arbete. Vidare har hos vissa tingsrätter gjorts en
statistisk undersökning av s.k. fattigkonkurser m. m.
Kommittén avser att i slutet av år 1973 avge delbetänkande om förenklat
konkursförfarande m. m.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
44. Arbetsgruppen (Ju 1971:07) för framtidsforskning
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1971 med
uppdrag att utreda svensk framtidsforsknings inriktning och organisation:
Ordförande:
Myrdal, Alva, statsråd
Ledamöter:
Fehrm, E. Martin, f.d. generaldirektör
Frankenhaeuser, V. Marianne, professor
Hägerstrand, S. Torsten E., professor
Ingelstam, Lars E., bitr. professor
Odén, A. Birgitta, professor
Ståhl, Ingemar O. L., professor
Expert:
Engström, Arne V., professor
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Arbetsgruppen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit sammanlagt
14 sammanträden.
Arbetsgruppen har den 25 augusti 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:59)
Att välja framtid. Vidare har ledamöter inom arbetsgruppen utarbetat
följande specialarbeten:
59
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:45
Marianne Frankenhaeuser: Synpunkter på forskning om människan i
framtidens samhälle (Ds Ju 1972:24)
Torsten Hägerstrand: Om en konsistent, individorienterad samhällsbeskrivning
för framtidsstudiebruk (Ds Ju 1972:25)
Lars Ingelstam: Planeringens grundproblem (Ds Ju 1972:26)
Birgitta Odén: Planering, värdestruktur och demokratisk participation
(Ds Ju 1972:27).
Ingemar Ståhl har uppgivit att han under januari 1973 kommer att avlämna
ett specialarbete med titeln Ekonomisk långsiktsplanering och framtidsforskning
(Ds Ju 1972:28).
Arbetsgruppen har härmed slutfört sitt uppdrag.
45. 1971 års utredning (Ju 1971:08) om behandling av psykiskt
avvikande
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 april 1971 för
översyn av påföljdssystemet för psykiskt avvikande lagöverträdare m.m.
(se Post- och Inrikes tidn. den 4 juni 1971):
Ordförande:
Bexelius, T. Alfred, f .d. justitieombudsman
Ledamöter:
Andersson, Lennart F. H., studieombudsman, led. av riksdagen
Bergkwist, H. Ulla E., överinspektör
Ernulf, T. Gudmund, borgmästare, led. av riksdagen
Hedlund, A. Rune, landstingsråd
Kristensson, Astrid M., förbundsjurist, led. av riksdagen
Sälde, K. A. Henry, avdelningschef
Experter:
Cronholm, L. Börje, professor (fr.o.m. den 1 november 1972)
Johansson, Eva A. M., överläkare (fr.o.m. den 1 november 1972)
Lindelius, K. Rolf K., bitr. överläkare (fr.o.m. den 1 november 1972)
Sekreterare:
Meyerson, Anita E., hovrättsassessor
Lokal: Kungsgatan 34, 5 tr., 11135 Stockholm, tel. 213781 (sekreteraren)
Direktiven
för kommittén, se 1972 års riksdagsberättelse Ju 56.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit nio
sammanträden samt gjort studiebesök på olika psykiatriska sjukhus och
fångvårdsanstalten
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
Ju:46 Riksdagsberättelsen år 1973
46. Kriminalvårdsberedningen (Ju 1971:09)
60
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 22 oktober 1971 för att
utreda behovet av reformer inom kriminalvården m.m. (se Post- och Inrikes
tidn. den 17 november 1971):
Ordförande:
Rainer, A. Ove, statssekreterare
Ledamöter:
Andersson, J. Sven G., departementsråd
Bergegren, Astrid, kontorist, led. av riksdagen
Gadd, P. E. Arne, revisionsdirektör, led. av riksdagen
Gustafsson, Nils-Eric, småbrukare, led. av riksdagen
Martinsson, Bo N. O., generaldirektör, f.d. led av II kamm.
Sjöholm, Sten G., kronofogde, led. av riksdagen
Wijkman, Anders I. S., sekreterare, led. av riksdagen
Experter:
Karlström, Vilhelm H., avdelningsdirektör
Schillander-Lundgren, E. Barbro E., skyddskonsulent
Sekreterare:
Leche, Johan H., t.f. kansliråd
Direktiven för beredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Ju 57.
Beredningen har under tiden november 1971—juli 1972 hållit 13
sammanträden.
Beredningen har den 1 september 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:64)
Kriminalvård.
Uppdraget är därmed slutfört.
47. Sexualbrottsutredningen (Ju 1972:01)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 november 1971 för
att se över brottsbalkens bestämmelser om sedlighetsbrott (se Post- och
Inrikes tidn. den 11 januari 1972):
Utredningsman:
Kjellin, Björn T. M., hovrättspresident
Experter:
Gustav», S. I. Birgitta, kurator (fr.o.m. den 11 februari 1972)
Hansson, Bertil E. A., bitr. överläkare (fr.o.m. den 10 maj 1972)
Holmstedt, Yngve D., överläkare (fr.o.m. den 11 februari 1972)
Sveri, Knut O., professor (fr.o.m. den 11 februari 1972)
Wallén, Per-Edwin M., professor (fr.o.m. den 11 februari 1972)
61
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:47
Sekreterare:
Engström, Lars-Göran, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 21 februari 1972)
Lokal: Statsdepartementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17,
211 20 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreteraren)
Direktiv (anförande av statsrådet Geijer till statsrådsprotokollet den 19
november 1971):
I 6 kap. brottsbalken (BrB) finns bestämmelser om straff för sedlighetsbrott.
Kriminaliseringen tar främst sikte på gärningar som innefattar
övergrepp mot barn eller ungdom eller utgör en kränkning av någon i
sexuellt hänseende eller ett ekonomiskt utnyttjande av annans otuktiga
levnadssätt. Brotten betraktas därför som brott mot person. I 1—5 §§
behandlas de s.k. otuktsbrotten, medan exhibitionism och annat sedlighetssårande
beteende bestraffas enligt 6 §. Vissa bestämmelser som riktar
sig mot främjande av prostitution finns i 7 och 8 §§. Kapitlet innehåller
dessutom bestämmelser om bl. a. straff för försök samt krav på angivelse
och särskild åtalsprövning i fråga om vissa av brotten.
Bestämmelserna om straff för våldtäkt och våldförande (1 §) samt
frihetskränkande otukt (2 §) riktar sig mot den som tilltvingar sig könsumgänge
genom olika former av våld, hot, missbruk av annans beroende
ställning eller annat otillbörligt förfarande. Bestämmelserna om otukt med
barn (3 §) och otukt med ungdom (4 §) avser att bereda skydd för vissa
åldersgrupper. När det gäller otukt med barn går skyddsgränsen vid 15 år.
Stadgandet i 3 § riktar sig mot både heterosexuella och homosexuella
handlingar. I fråga om otukt med ungdom över 15 år gäller olika skyddsgränser
för heterosexuellt och homosexuellt könsumgänge. Ungdom mellan
15 och 18 år har ett straffskydd mot heterosexuellt könsumgänge för de fall
då den underårige står under gärningsmannens tillsyn vid skola, anstalt eller
annan inrättning eller eljest står under gärningsmannens övervakning, vård
eller lydnad eller då gärningsmannen i annat fall utnyttjar den unges
beroende ställning. Mot homosexuellt könsumgänge med ungdom finns ett
absolut skydd för unga under 18 år, förutsatt att gärningsmannen själv har
fyllt 18 år. Ungdom som ej fyllt 20 år har vidare samma villkorliga straffskydd
mot homosexuellt könsumgänge i beroendeförhållanden som enligt
vad nyss sagts ges ungdom mellan 15 och 18 år mot heterosexuella
handlingar.
Incest, dvs. samlag mellan nära anförvanter, bestraffas genom bestämmelserna
om otukt med avkomling och otukt med syskon (5 §). De är
tillämpliga bara när biologisk släktskap föreligger. Samlag med syskon är
straffbart också i fall av könsumgänge mellan halvsyskon.
Sedlighetssårande beteende som inte utgör otuktsbrott kan bestraffas
som otuktigt beteende (6 §). Brottet kan närmast betraktas som en speciell
form av förargelseväckande beteende, som på grund av brottets särart
bedöms som något allvarligare än förargelseväckande beteende i allmänhet.
Mot främjande av prostitution riktar sig bestämmelserna om straff för
koppleri och främjande av otukt (7 §) samt förförelse av ungdom (8 §). För
koppleri straffas den som vanemässigt eller i vinningssyfte främjar eller
utnyttjar annans otuktiga levnadssätt. För koppleri döms också den som
förleder person under 20 år till otuktigt levnadssätt. Främjande av otukt är
konstruerat som ett rent vinningsbrott. För sådant brott kan den dömas som
främjar tillfällig könsförbindelse mellan andra för att bereda sig särskild
Ju:47 Riksdagsberättelsen år 1973
62
vinning. Bestämmelsen om straff för förförelse av ungdom, vilken
bestämmelse inte fanns före BrB, har till syfte att skydda yngre åldersklasser
från att dragas in i prostitution. Straff för sådant brott kan ådömas
den som mot ersättning skaffar sig tillfällig könsförbindelse med någon som
är under 18 eller, när fråga är om homosexuell förbindelse, under 20 år.
Våldtäkt betraktas som det svåraste av sedlighetsbrotten. Straffet för
sådant brott är fängelse i lägst två och högst tio år. Samma straffminimum
har otukt med barn och koppleri i fall då sådant brott är att anse som grovt.
Med fängelse i högst fyra år bestraffas våldförande, frihetskränkande
otukt, otukt med ungdom samt otukt med barn och koppleri. Vid de två sist
nämnda brotten kan dock i fall av grovt brott dömas till fängelse i högst åtta
resp. sex år. Fängelsestraff föreskrivs också för incestbrotten, men
straffmaximum är här lägre, två år för otukt med avkomling och ett år för
otukt med syskon. De övriga brotten i kapitlet har både böter och fängelse
i straffskalan, varvid straffmaximum är fängelse i ett år för otuktigt
beteende och sex månader för främjande av otukt och förförelse av
ungdom.
I förhållande till äldre rätt, dvs. bestämmelserna i strafflagen, innefattar
6 kap. BrB vissa nyheter av principiell natur. Bestämmelserna om sedlighetsbrott
i strafflagen hade påverkats av uppfattningen att två personer
som hade syndat genom att öva otukt med varandra borde straffas härför.
Kriminaliseringen i BrB avser däremot att skydda individens sexuella
integritet, särskilt när det gäller barn och ungdom. Genom BrB skedde i
vissa hänseenden en begränsning av det straffbara området, i andra hänseenden
en utvidgning. Sålunda innebär bl. a. införandet av straffbestämmelsen
om förförelse av ungdom en utvidgning av det kriminaliserade
området. BrB medförde vidare i flera hänseenden strafflindringar för
ötuktsbrottens del. Detta gäller bl. a. incestbrotten och otukt med barn. Å
andra sidan utgör den särskilda straffskalan för grova fall av koppleri med
ett minimum av fängelse i två år en nyhet i förhållande till äldre rätt. I BrB
infördes vidare krav på särskild åtalsprövning vid otukt med barn eller otukt
med ungdom. Är det vid sådant brott ringa skillnad i ålder och utveckling
mellan gärningsmannen och den mot vilken gärningen förövats, får åtal inte
väckas om det inte är påkallat från allmän synpunkt. Denna åtalsregel vilar
på uppfattningen att en lagföring i dessa fall ofta kan vara onödig eller
t. o. m. skadlig.
BrB:s regler om sedlighetsbrott återspeglar sålunda vissa betydelsefulla
förändringar i den straffrättsliga bedömningen av olika sexualhandlingar.
Några väsentliga ändringar vidtogs emellertid inte beträffande reglerna om
särskilt skydd mot förbindelser av homosexuell art (otukt med ungdom och
förförelse av ungdom). Dessa regler hade tillkommit genom lagstiftning år
1944 och man ansåg vid tillkomsten av BrB att ytterligare erfarenheter av
lagstiftningen borde avvaktas.
Efter BrB:s tillkomst har i olika sammanhang satts i fråga om det är
motiverat att behålla särskilda regler om skydd mot homosexuella könsförbindelser
för vissa åldersgrupper som saknar ett motsvarande skydd mot
heterosexuellt könsumgänge. Det har ansetts svårt att ange någon hållbar
grund för att i detta avseende göra någon skillnad mellan homosexuella och
heterosexuella handlingar. Denna fråga togs upp av min företrädare i prop.
1969:25 med förslag till sänkning av myndighetsåldern från 21 till 20 år.
Enligt hans mening kunde det sättas i fråga om det i fortsättningen fanns
anledning att i BrB skilja mellan homosexuella och heterosexuella handlingar.
Denna fråga kunde emellertid enligt min företrädares mening inte
63
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju.47
behandlas i det sammanhanget utan borde i stället utredas särskilt. Vidare
har 1971 års riksdag nyligen i en skrivelse till Kungl. Maj:t uttalat att frågan
om en skillnad i straffrättsligt hänseende mellan homosexuella och heterosexuella
handlingar bör bli föremål för närmare utredning (JuU 1971:19,
rskr 1971:243).
Också andra bestämmelser i 6 kap. BrB har under senare år blivit föremål
för debatt. Bl. a. har ett fall av könsumgänge mellan halvsyskon, som ledde
till abolitionsbeslut föranlett diskussion om det berättigade i att syskonincest
är en kriminell handling. I ett par fall av koppleri har brottet bedömts
som grovt på grund av att gärningsmannen har främjat otuktigt levnadssätt
i större omfattning. Dessa avgöranden aktualiserar frågan om det är rimligt
att minimistraffet för grovt koppleri är så högt som fängelse i två år.
Slutligen har det ifrågasatts om bestämmelsen om straff för förförelse av
ungdom fyller någon uppgift. Bestämmelsen tillämpas ytterst sällan, vilket
har ansetts bero på att skyddsbehovet sannolikt är tillgodosett genom
bestämmelserna om koppleri.
För egen del har jag vid skilda tillfällen uttalat att bestämmelserna i BrB
om sedlighetsbrott är förtjänta av en översyn, när utredningsresurserna så
tillåter. En sådan översyn bör nu företagas. Jag förordar att en särskild
sakkunnig tillkallas för detta uppdrag. Till ledning för utredningsarbetet vill
jag framhålla följande.
Fördomar och tabuföreställningar har länge hämmat en naturlig och
öppen syn på sexuallivet och dess yttringar. En radikal förändring i synsättet
har emellertid inträtt under senare tid. Sexualfrågor diskuteras
numera öppet såväl i den offentliga debatten som människor emellan.
Sexualundervisningen i skolorna får anses ha skapat en ökad och bättre
insikt om sexuallivet. Härmed har följt en djupare förståelse för den
betydelse som könsrelationerna i en vidare bemärkelse har för alla människor
och för de problem som den enskilde kan ha att kämpa med i detta
hänseende.
Den sakkunnige bör, mot bakgrunden av vad jag nu har sagt, ta ställning
till vilken roll som bör tillkomma brottsbalkens bestämmelser om sedlighetsbrott.
Brottsbalkens kapitel om sedlighetsbrott bör ses över i sin helhet.
Det är självfallet att straffbestämmelserna bör rikta sig mot sexuella
övergrepp och att i detta hänseende skyddet för underåriga måste vara en
central fråga. Härvid kan emellertid olika gränsdragningar och detaljavvägningar
behöva granskas. Särskilt de frågor som jag har nämnt i det
föregående — om åldersgränserna vid homosexuellt könsumgänge, om
incestbrotten och om strafflatituderna för koppleri — bör utredas närmare.
Bakom den straffrättsliga särregleringen vid homosexuella könsförbindelser
ligger uppfattningen att homosexuella handlingar, framför allt när de
berör unga människor, medför större risker för skador av psykisk och social
natur än vad som är fallet vid heterosexuella handlingar. När det gäller
frågan om det för homosexuella handlingar bör finnas andra regler än som
gäller för heterosexuella, bör därför i första hand utredas om en sådan
uppfattning har fog för sig. Med hänsyn till intresset av att inte utan starka
sakliga skäl särbehandla de homosexuella bör enligt min mening särskilda
åldersgränser vid homosexuella handlingar kunna övervägas endast om det
kan ges belägg för att unga människor kan ta särskild skada av förbindelser
av homosexuell art.
Flera skäl har anförts som grund för kriminaliseringen av incest. Sålunda
har sexuella förbindelser mellan nära anförvanter ansetts i regel hindra en
sund och naturlig sammanlevnad mellan medlemmarna i en familj eller
Ju:47 Riksdagsberättelsen år 1973
64
annan krets av närstående. Vidare har åberopats att sådana förbindelser
torde medföra särskild risk för att ogynnsamma arvsanlag förs över på
avkomlingarna.
Senare tids bedömning av sexualhandlingar har i viss mån påverkat också
synen på incest. Det framstår inte som en självklarhet att de principer som
ligger till grund för den nuvarande kriminaliseringen av incest måste
upprätthållas fullt ut. Sålunda torde det vara en utbredd uppfattning att
könsumgänge mellan halvsyskon inte alltid bör beivras.
Den sakkunnige bör överväga om det finns skäl att upprätthålla dessa
principer i samtliga de fall som den nuvarande straffbestämmelsen omfattar
eller om kriminaliseringen i några fall kan upphävas. En av de faktorer som
inverkar på bedömningen av i vilken utsträckning incest bör vara straffbelagd
är risken för ogynnsamma arvsbiologiska verkningar. Frågan i vilken
utsträckning sådana risker finns vid olika fall av släktskap bör därför ägnas
särskild uppmärksamhet. Av särskild betydelse är de arvsbiologiska faktorerna
när det gäller att ta ställning till kriminaliseringens omfattning vid
incest. Den sakkunnige bör vid utredningen av incestbrotten samråda med
familjelagssakkunniga (Ju 1970:52), som undersöker möjligheterna att
uppmjuka vissa av de hinder mot äktenskap som har sin grund i att
kontrahenterna är släkt med varandra. Den sakkunnige bör också överväga
i vad mån straffbestämmelserna om frihetskränkande otukt eller otukt med
barn eller otukt med ungdom ger tillräckligt skydd mot icke önskvärda
incesthandlingar.
För den händelse kriminaliseringen anses böra behållas bör undersökas i
vad mån den särskilda åtalsregeln i 6 kap. 11 § tredje stycket BrB bör
utvidgas till att omfatta vissa fall av incest, t. ex. mellan syskon. I denna del
bör den sakkunnige samråda med åtalsrättskommittén (Ju 1970:63), som
undersöker möjligheterna att i större utsträckning än f. n. underlåta åtal.
I fråga om 8 § (förförelse av ungdom) bör övervägas om det finns behov
av att behålla kriminaliseringen eller om straffbestämmelsen i 7 § bereder
tillräckligt straff skydd mot att unga dras in i prostitution.
Utredningsmannen har under tiden januari—oktober 1972 hållit sex
sammanträden med experterna. Därutöver har överläggningar hållits med
olika myndigheter och organisationer som berörs av utredningens arbete.
Utredningen beräknas pågå under hela år 1973.
48. Domkretsutredningen (Ju 1972:02) för Stockholms län
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 april 1972 för att
utreda frågan om den judiciella indelningen i Stor-Stockholmsområdet (se
Post- och Inrikes tidn. den 25 april 1972):
Ordförande:
Nyqvist, N. Tore., länsöverdirektör
Ledamöter:
Håkansson, Sven-Olof H., länsåklagare
Magnander, Ebbe E. A., avdelningschef
Montgomery, J. Henry A., kanslichef
Wilborg, Nils A., byggnadsråd
65
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:48
Sekreterare:
Freese, Jan P. G. H:son, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juni 1972)
Lokal: St. Nygatan 2 A, 4 tr., lil 27 Stockholm, tel. växel 763 1000
(sekreteraren)
Direktiv (anförande av statsrådet Geijer till statsrådsprotokollet den 7
april 1972):
Stockholms län är f. n. uppdelat i 9 domkretsar. I var och en av dessa finns
en tingsrätt. En av tingsrätterna har kansli i Norrtälje och en i Södertälje. De
övriga har sina kanslier inom det s. k. Stor-Stockholmsområdet och har
domkretsar som omfattar enbart kommuner, vilka tillhör detta område eller
sådana kommuner och andra kommuner. Bland dessa tingsrätter är
Stockholms tingsrätt, vars domkrets omfattar hela Stockholms kommun.
De åsyftade tingsrätterna inom Stor-Stockholmsområdet och deras resp.
domkretsar samt kansliorter framgår närmare av följande sammanställning,
som också utvisar antal invånare i domkretsen 31.12.1971.
Tingsrätt |
Kansli |
Domkretsen omfattar |
Invånare |
Stockholms |
Stockholm (Rådhuset) |
Stockholm |
723 688 |
Sollentuna |
Solna (Haga) |
Ekerö Järfälla Sollentuna Upplands-Bro |
115771 |
Solna |
Solna |
Solna Sundbyberg |
83 898 |
Stockholms |
Stockholm |
Sigtuna |
|
läns västra |
(Kungsg.) |
Upplands-Väsby Vallentuna |
61654 |
Svartlösa |
Huddinge |
Botkyrka Huddinge |
88840 |
Södertörns |
Stockholm (Högbergsg) |
Haninge Nacka Nynäshamn Salem Sorunda Tyresö Ösmo |
159385 |
Södra Roslags |
Stockholm Danderyd Gustavsberg Lidingö Täby Vaxholm Värmdö Österåker |
137462 |
1370698
Den judiciella indelningen i Stockholms län fastställdes senast genom
beslut av Kungl. Maj :t den 25 september 1970. Detta beslut innebar emellertid
endast smärre ändringar i förhållande till vad som förut gällt. Ändringarna
var i huvudsak betingade av de ändringar i den kommunala indelningen
som genomfördes från årsskiftet 1970/71.1 beslutet angavs att Kungl. Maj :t
— efter närmare utredning av byggnadsfrågor m.m. — senare skulle
5 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
Ju.48 Riksdagsberättelsen år 1973
66
meddela beslut om den judiciella indelningen i länet på längre sikt. Jag
anhåller nu att få ta upp frågan om en utredning i detta ämne.
Innan jag går in på vad utredningen bör omfatta och syfta till vill jag ge en
kort bakgrund beträffande principerna för indelningen i domkretsar och
även redovisa några siffror från de berörda tingsrätterna.
Frågan om principerna för indelningen i domkretsar prövades senast i
samband med att riksdagen år 1969 underställdes förslag om en ny, enhetlig
organisation av de allmänna underrätterna (prop. 1969:44, 1LU 1969:38,
rskr 1969:283). Bland de principer som därvid fastställdes är följande av
intresse i detta sammanhang.
Domkretsarna bör regelmässigt vara minst så stora att tjänster för tre
ordinarie domare kan inrättas vid tingsrätten. Riksdagen framhöll emellertid
att denna princip — liksom övriga principer för domkretsindelningen —
bör tillämpas med försiktighet och att tvådomardomsagor bör kunna behållas
i större utsträckning än som förutsattes i propositionen. Undantag från
principen bör göras bl. a. i fall då en indragning av domstolen på grund av
dess belägenhet skulle medföra väsentliga olägenheter för enskilda eller det
allmänna. — Domkretsarna bör vidare byggas upp med kommuner som
minsta enheter. — Indelningen i domkretsar bör anpassas till indelningen i
polis- och åklagardistrikt men möjligheten av att de olika indelningarna inte
helt kommer att sammanfalla utesluts inte.
Arbetsbördan i de sju tingsrätterna inom Stor-Stockholmsområdet är
mycket varierande. Detta belyses av följande sammanställningar över
antalet mål och inskrivningsärenden under år 1971.
Tingsrätt |
Tvistemål |
Brottmål |
Inskr.-ärenden |
|
Stockholms |
8068 |
17 522 |
50 382 |
|
Sollentuna och |
991 |
983 |
19718 |
|
Solna |
884 |
1447 |
3 340 |
|
Stockholms |
533 |
585 |
9962 |
|
Svartlösa |
732 |
1050 |
12713 |
|
Södertörns |
1520 |
1528 |
31 164 |
|
Södra Roslags |
1373 |
1081 |
31537 |
|
I dessa tingsrätter finns förutom tjänst för lagman |
nedanstående ; |
|||
inrättade tjänster fr. o. m. den 1 januari 1972. |
Tings- |
Annan |
||
chefs- |
rådmän |
fiskaler |
personal |
|
Stockholms |
rådmän 19 |
63 |
36 |
387 |
Sollentuna och |
3 |
2 |
42 |
|
Solna |
— |
5 |
1 |
38 |
Stockholms |
1 |
2 |
25 |
|
Svartlösa |
— |
3 |
2 |
36 |
Södertörns |
2 |
10 |
6 |
63 |
Södra Roslags |
|
5 |
5 |
54 |
67
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:48
Härutöver tjänstgör i Stockholms tingsrätt två tekniska ledamöter
(fastighetsråd) och i Södertörns tingsrätt fyra sådana ledamöter.
I den förut nämnda propositionen betonade min företrädare att lokalfrågorna
måste tillmätas stor betydelse vid fastställandet av den judiciella
indelningen. Jag vill därför i korthet redovisa läget även i denna del för de
olika berörda tingsrätterna.
Stockholms tingsrätt har sedan många år stora lokalbekymmer. Verksamheten
bedrivs i flera olika lokaler i skilda delar av kommunen. Lokalerna
är dessutom delvis mycket olämpliga, bl. a. från arbetshygieniska och
miljömässiga synpunkter. Även Sollentuna och Färentuna tingsrätt, som
har sina lokaler i Haga tingshus, har stora lokalbekymmer. Detsamma gäller
Södertörns tingsrätt, som från ingången av år 1972 arbetar i flera lokaler
delvis på långt avstånd från varandra. Stockholms läns västra tingsrätt har
i dagens läge godtagbara lokaler men saknar helt expansionsmöjligheter i
det hus där tingsrätten f. n. hyr lokaler. För de övriga tingsrätterna är läget
i stort sett tillfredsställande.
Mot bakgrund av vad jag sålunda anfört vill jag sammanfatta skälen för en
översyn av den judiciella indelningen i Stor-Stockholmsområdet på följande
sätt. Jag bortser då tills vidare från Stockholms tingsrätt.
Indelningen är geografiskt sett delvis mindre lämplig. Olika kommuners
judiciella hemvist beror mindre på lämplighetsskäl än på historiska skäl.
Som exempel kan nämnas att Värmdö och Gustafsbergs samt Djurö kommuner
tillhör Södra Roslags tingsrätt trots att invånarna i dessa kommuner
måste passera genom Nacka — som tillhör Södertörns tingsrätt — för att nå
kansliet i Södra Roslags tingsrätt. Tingsrätterna är vidare inbördes mycket
olika stora. Särskilt anmärkningsvärd är Stockholms läns västra tingsrätts
storlek i förhållande till övriga tingsrätter inom Stor-Stockholmsområdet.
Denna tingsrätt har endast två ordinarie domare. Slutligen är en lösning av
lokalfrågan angelägen för Södertörns tingsrätt samt Sollentuna och
Färentuna tingsrätt och i varje fall för den senare tingsrätten talar allt för att
frågan måste lösas genom ett nybygge på annan plats.
Till det nyss anförda bör fogas den omständigheten att befolkningen
växer snabbt inom de delar av Stor-Stockholmsområdet som det här är fråga
om. Detta gäller särskilt Stockholms läns västra domsaga samt Sollentuna
och Färentuna domsaga.
Innan jag går in på frågan huruvida den föreslagna utredningen bör
omfatta även Stockholms tingsrätt vill jag nämna att dåvarande tingsdomaren
Lars Bruhn — som enligt uppdrag år 1970 utredde frågan om vissa
begränsade ändringar i den judiciella indelningen inför årsskiftet 1970/71 —
i en promemoria den 19 juni 1970 tog upp även frågan om den judiciella
indelningen i länet på längre sikt. Han föreslog därvid att länet, bortsett från
domkretsarna för tingsrätterna i Norrtälje och Södertälje samt domkretsarna
för Solna tingsrätt och Stockholms tingsrätt, skulle indelas i sex
domkretsar, nämligen för Södra Roslags tingsrätt, Södertörns tingsrätt,
Svartlösa tingsrätt, Nacka tingsrätt (med kansli i Nacka), Sollentuna tingsrätt
(med kansli i Tureberg) och Jakobsbergs tingsrätt (med kansli i Jakobsberg).
Förslagen remissbehandlades. Som jag redan antytt ledde de till vissa
begränsade ändringar, vilka trädde i kraft den 1 januari 1971.1 övrigt har
Ju:48 Riksdagsberättelsen år 1973
68
någon ställning till förslagen inte tagits.
En väsentlig fråga är givetvis om utredningen skall avse även domkretsen
för Stockholms tingsrätt, dvs. Stockholms kommun. Vad som härvid kan
komma i fråga är att dela kommunen på två eller flera tingsrätter. Som redan
framgått strider en sådan åtgärd mot en av de principer för domkretsindelningen
som fastslogs år 1969. Frågan togs då upp av lagrådet som med
tanke på mycket stora kommuner ifrågasatte huruvida på längre sikt sambandet
mellan domkretsindelning och kommunindelning behöver vidmakthållas.
Detta föranledde min företrädare att uttala att de kommunbildningar
som då kunde förutses inte var sådana att det fanns anledning att
överväga att uppge sambandet mellan de två indelningarna.
Sedan de nyss återgivna uttalandena gjordes och riksdagen fattade sitt
beslut har ingen ändring inträtt i fråga om den kommunala indelningen.
Enligt min mening bör detta emellertid inte hindra att man nu tar upp frågan
om att dela Stockholms kommun i två eller flera tingsrätter. Jag vill därvid
understryka att jag betraktar Stockholm som ett specialfall.
Stockholms tingsrätt är nu en mycket stor domstol. Detta gäller även
internationellt sett. I likhet med min företrädare är jag inte beredd att göra
något generellt uttalande om den lämpligaste storleken på en tingsrätt. Det
är emellertid uppenbart att en domstol av den storlek det här är fråga om för
med sig betydande nackdelar. Administrationen blir omfattande och tungrodd.
Det är svårt att överblicka arbetsläget och att utnyttja tillgänglig
personal på ett effektivt sätt. Stockholms tingsrätt kämpar med stora
arbetsbalanser på flera verksamhetsområden. Härtill kommer att det
åtminstone f. n. finns föga hopp om att domstolens lokalfrågor skall få en
godtagbar lösning inom rimlig tid.
Med hänsyn till vad jag sålunda anfört bör utredningen enligt min mening
avse även Stockholms tingsrätt och alltså gälla den judiciella indelningen i
hela Stor-Stockholmsområdet. De fördelar en stor domstol ger, främst
möjligheten till viss specialisering och en ökad elasticitet, vilket är av värde
vid tillfälliga ändringar i arbetsmängden eller personaltillgången, står enligt
vad erfarenheten visar att vinna även i en väsentligt mindre domstol än
Stockholms tingsrätt nu är. De bör därför inte tillmätas någon avgörande
betydelse när det gäller ställningstagandet i fråga om denna tingsrätt.
Frågan huruvida en från skilda synpunkter lämpligare indelning kan erhållas
genom en uppdelning av Stockholms tingsrätt bör emellertid prövas förutsättningslöst.
Detta kan även innebära att domkrets bildas av del av
Stockholms kommun samt en eller flera andra kommuner i området. Om
utredningen finner lämpligt bör hinder ej heller möta mot smärre ändringar
i fråga om domkretsarna för tingsrätterna i Norrtälje och Södertälje.
Utredningen skall givetvis beakta de kommunala indelningsändringar som
skall träda i kraft den 1 januari 1974.
Vid utredningsarbetet bör planeringen i Stor-Stockholmsregionen och
därvid i synnerhet den väntade befolkningsutvecklingen i olika delar av
regionen beaktas. Vad som därvid framkommer bör beaktas också när
ställning tas till frågan var kanslierna i de föreslagna tingsrätterna bör vara
belägna. I samma fråga bör givetvis lokalförhållandena tillmätas stor
betydelse.
69
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:49
Med hänsyn till det nära sambandet mellan indelningen i domkretsar och
i åklagardistrikt bör utredningen noga överväga vilka konsekvenser dess
förslag kan få för åklagarväsendet. En samordning mellan domkretsar och
åklagardistrikt bör eftersträvas. Åklagarmyndigheten inom regionen kan
därför också behöva omorganiseras. Även polisväsendets organisation och
häktesorganisationen bör beaktas.
Om utredningen skulle finna en uppdelning av Stockholms kommun på
två eller flera domkretsar lämplig skall utredningen också överväga vilka
lagändringar som behövs och lägga fram förslag i denna del. Därvid bör
beaktas att Stockholms tingsrätt f. n. är specialforum för många olika typer
av mål. Särskild uppmärksamhet bör också ägnas tingsrättens befattning
med konkursrättsliga frågor och förmynderskap samt frågan hur inskrivningsväsendet
i Stockholms län bör organiseras.
Utredningen har under tiden juni—oktober 1972 hållit fyra sammanträden.
Därutöver har ordföranden och sekreteraren haft överläggningar med
olika myndigheter inom rättsväsendet samt med företrädare för kommuner.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
49. Utredningen (Ju 1972:03) angående polisen i Stockholm (UPS)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 maj 1972 för att
utreda frågan om åtgärder för att förbättra polisens arbetsförhållanden i
Stockholm (se Post- och Inrikes tidn. den 27 maj 1972):
Utredningsman:
Gullnäs, S. Ingvar, expeditionschef
Sekreterare:
Tysk, Gunnar I., avdelningsdirektör
Lokal: Rikspolisstyrelsen, Box 12 256, 102 26 Stockholm 12, tel. växel
24 10 60 (sekreteraren)
Direktiv (anförande av statsrådet Geijer till statsrådsprotokollet den 5
maj 1972):
Polisledningen i Stockholms polisdistrikt har redovisat svårigheter att
förebygga och beivra brottsligheten och att upprätthålla ordningen i staden.
Svårigheterna sammanhänger bl. a. med att ett ökande antal polismän söker
sig från distriktet till andra polisdistrikt. F. n. finns ca 400 vakanta tjänster
i Stockholms polisdistrikt, varav ca 250 på ordningsavdelningen och ca 150
på kriminalavdelningen.
En anledning till den rådande situationen är sannolikt att polistjänsten i
ett storstadsdistrikt bedöms vara mer pressande än i andra polisdistrikt.
Flera polismän som har rekryterats ute i landet och efter sin utbildning
placerats i Stockholms polisdistrikt har velat återvända till sina hemorter så
snart som de har kunnat komma i fråga till tjänst i eller i närheten av
hemorten. En bidragande orsak kan också vara problem som rör bostads
-
Ju:49 Riksdagsberättelsen år 1973
70
och lokalfrågor och andra trivselfrågor.
Att ett så stort antal av de inrättade tjänsterna inte uppehålls är givetvis
till stort men för polisverksamheten i Stockholm. Åtgärder för att komma
till rätta med detta missförhållande bör därför vidtas skyndsamt. Jag
föreslår därför att en utredningsman tillkallas för att lägga fram förslag till
åtgärder som medverkar till att de vakanser som har uppstått i organisationen
kan fyllas. Utredningen bör emellertid inte begränsas härtill utan
avse åtgärder som syftar till att över huvud taget förbättra polisens
arbetsförhållanden i Stockholm.
Utredningsmannen bör bl. a. överväga om vakanserna på ordnings- och
kriminalavdelningarna i Stockholms polisdistrikt på kort sikt kan fyllas
genom att polismän som tjänstgör i annan verksamhet eller i andra polisdistrikt
beordras att tillfälligt tjänstgöra vid de aktuella avdelningarna inom
Stockholms polisdistrikt. Därvid bör bl. a. undersökas förutsättningarna för
att införa en ordning som innebär att elever som har genomgått polisskolan
i största möjliga utsträckning efter avslutad utbildning får tjänstgöra någon
tid i Stockholms polisdistrikt.
Utredningsmannen bör också överväga vilka åtgärder som på längre sikt
kan vidtas dels för att öka rekryteringen av poliser inom Stor-Stockholmsområdet,
dels för att förbättra arbetsförhållandena inom Stockholms
polisdistrikt.
Som jag har framhållit tidigare är sannolikt en väsentlig orsak till den
rådande situationen att polistjänsten i Stockholm bedöms som mera
påfrestande än i andra polisdistrikt. Det sammanhänger med brottslighetens
karaktär, det rådande ordningsläget och den brist på förståelse hos allmänheten
som polismännen ibland märker i sitt arbete. Utredningsmannen
bör överväga hur man genom information och på annat sätt skall kunna bota
vad som brister i detta stycke.
Vad som nu har sagts är endast exempel på åtgärder som kan komma i
fråga. Utredningsmannen bör också pröva om andra åtgärder av organisatorisk
art kan vara ägnade att förbättra polisens arbetsförhållanden i
Stockholm.
Utredningen bör bedrivas i samarbete med rikspolisstyrelsen, länsstyrelsen
i Stockholms län och polismästaren i Stockholms polisdistrikt.
Samråd bör ske med representanter för Svenska polisförbundet och
Stockholms kommun. Som framgår av vad jag har sagt tidigare bör utredningsarbetet
bedrivas mycket skyndsamt.
Utredningen har under tiden maj—oktober 1972 hållit 32 sammanträden
samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra
som berörs av utredningens arbete.
Utredningen har den 26 juni 1972 avgett delbetänkande (Ds Ju 1972:19)
omfattande en kartläggning av polisens i Stockholm arbetssituation och
preliminära förslag till lösningar.
I skrivelse till justitieministern den 23 augusti har utredningen föreslagit
inkommendering av 200 polismän till Stockholms polisdistrikt under tiden
oktober 1972—mars 1973.
71
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:50
Utredningen har den 20 oktober 1972 avgett betänkande (Ds Ju 1972:33)
om åtgärder för att minska antalet vakanta polismanstjänster, att hejda
utflyttningen av polismän från Stockholm och att på längre sikt förbättra
polismansrekryteringen inom Stockholmsområdet.
Utredningens återstående arbete, omfattande förslag till åtgärder för att
nå förbättrade relationer mellan polis och allmänhet i Stockholm, beräknas
kunna slutföras under år 1973.
50. Utredningen (Ju 1972:04) angående ny lagstiftning om befordran
med järnväg
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 maj 1972 för att lägga
fram förslag till ny lagstiftning om befordran med järnväg (se Post- och
Inrikes tidn. den 9 juni 1972):
Utredningsman:
Weidstam, Åke, hovrättsråd
Experter:
Blom, K. A. Birgitta, departementsråd
Torgils, A. Gunnar, hovrättsassessor
Lokal: Hovrätten för Övre Norrland, Fack, 90101 Umeå 1, tel.
090/11 82 70 (utredningsmannen)
Direktiv (anförande av statsrådet Lidbom till statsrådsprotokollet den 5
maj 1972):
Avtal om järnvägsbefordran och frågor om ansvar för skada till följd av
järnvägsdrift regleras f. n. i huvudsak genom lagen (1886nr7 s. l)angående
ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift och genom järnvägstrafikstadgan
(1966:202). Innehållet i de befordringsavtal som träffas mellan
järnvägen å ena sidan och resande eller avsändare av gods å den andra
baseras väsentligen på de normalvillkor, som varje järnväg skall fastställa
med iakttagande av bestämmelserna i järnvägstrafikstadgan.
1 1886 års lag regleras dels alla fall av personskada i följd av järnvägsdrift,
det må gälla skada på tågpassagerare, järnvägens anställda eller helt
utomstående, dels skada på sådan egendom som järnvägen inte har mottagit
för befordran, således i princip all egendom som befinner sig utanför
järnvägen men också handresgods och andra saker som tågpassagerare får
föra med sig på tåget. I fråga om personskada innebär denna reglering att
järnvägen blir skyldig att utge skadestånd, om det kan visas att järnvägens
”förvaltning eller betjäning” vållat skadan. Skadeståndet bestäms enligt de
grunder som föreskrivs i 6 kap. strafflagen. Också beträffande sakskada
gäller i allmänhet att denna förutsättning skall vara för handen för att
järnvägen skall bli skadeståndsskyldig. Beträffande sakskada som har
orsakats av att eld kommit lös från lokomotiv eller från eldstad i annat
järnvägsfordon är järnvägen dock — utom i vissa undantagsfall — ansvarig
oberoende av vållande. Eftersom järnvägarna i dag i huvudsak drivs med
Ju.50 Riksdagsberättelsen år 1973
72
annan kraft än ångkraft, är dock denna bestämmelse numera av underordnad
betydelse.
I järnvägstrafikstadgan behandlas bl. a. järnvägs ansvar för såuan
egendom — gods och inskrivet resgods — som järnvägen har mottagit för
befordran. Detta ansvar är utformat som ett ansvar oberoende av vållande
— s. k. strikt ansvar — med vissa ansvarsfrihetsgrunder. Detta innebär att
järnvägen blir ansvarig för skada, som uppkommer genom att godset helt
eller delvis går förlorat eller skadas under den tid järnvägen har hand om det
för befordran eller genom att utlämnandet av godset till mottagaren blir
fördröjt. Järnvägen har dock rätt att friskriva sig från ansvar för skada som
beror av vissa omständigheter, t. ex. avsändarens eller mottagarens fel eller
försummelse, godsets egen beskaffenhet eller force majeure. Som motvikt
till det förhållandevis stränga ansvar som åvilar järnvägen gäller regler som
på olika sätt begränsar skadeståndsskyldighetens omfattning. Bl.a. föreskrivs
att järnvägen kan begränsa sin ansvarighet till 200 kr. per kilogram av
det förlorade eller skadade godsets bruttovikt eller såvitt angår skada till
följd av dröjsmål, dubbla beloppet av befordringsavgiften. Förutom nu
nämnda skadeståndsregler innehåller jämvägstrafikstadgan bestämmelser
om bl. a. järnvägs befordringsskyldighet, resandes och godsavsändares ansvarighet,
fraktsedels innehåll och rättsverkan, avsändares rätt att ändra
fraktavtalet, förfarandet vid befordringshinder samt frågor av processuell
natur.
Vid internationell järnvägsbefordran tillämpas särskilda regler, fastställda
genom internationella överenskommelser som Sverige har tillträtt,
nämligen det internationella fördraget angående godsbefordran på järnväg
(CIM) och det internationella fördraget angående befordran på järnväg av
resande och resgods (CIV). Fördragen är direkt tillämpliga i Sverige. Vissa
regler rörande tillämpningen av fördragen har meddelats i särskild lag med
anledning av Sveriges tillträde till fördragen (1963:138).
CIM reglerar bl. a. vilka slag av gods som får befordras, hur befordringsavtal
kommer till stånd och vad sådant avtal i huvudsak skall innehålla,
vad som skall iakttagas vid avtalets fullgörande, förutsättningarna för
ändring av fraktavtalet, järnvägens ansvarighet för det befordrade godset
samt förfarandet då ersättningsanspråk skall göras gällande. Beträffande
järnvägens ansvarighet innehåller CIM väsentligen samma regler som
järnvägstrafikstadgan, vars ansvarssystern utformats efter förebild av
CIM. CIV innehåller bestämmelser om bl. a. järnvägens befordringsskyldighet,
befordringshandlingar (biljett, resgodsbevis), befordringsavtalets
innehåll, järnvägens ansvarighet för handresgods, levande djur och
inskrivet resgods samt förfarandet då ersättningsanspråk skall göras gällande.
Järnvägens ansvarighet för inskrivet resgods är — liksom ansvarigheten
för gods — baserad på principen om strikt ansvar med vissa
ansvarsfrihetsgrunder och begränsning av ersättningens storlek. Beträffande
handresgods och levande djur som den resande själv skall ha uppsikt
över gäller att järnvägen är ansvarig för skada, endast om skadan har
orsakats genom fel eller försummelse på järnvägens sida. Däremot innehåller
CIV inte några materiella bestämmelser om ersättning för personskada
som drabbar den resande.
År 1966 avslutades — i form av tillägg till CIV — en konvention om
järnvägs ansvar när resande dödats eller skadats. Denna tilläggskonvention
har till syfte att skapa en ändamålsenlig och så långt möjligt enhetlig
reglering av frågan under vilka förutsättningar och i vilken omfattning
järnväg skall vara skyldig att utge ersättning i fall resande under interna
-
73
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:50
tionell befordran dödas eller eljest drabbas av personskada till följd av
olycka i samband med järnvägsdriften. Tilläggskonventionen har således
delvis samma materiella tillämpningsområde som 1886 års lag.
1966 års tilläggskonvention ålägger järnvägen ett strikt ansvar för personskada
som åsamkas en resande. Järnvägen är emellertid befriad från
ansvar om skadan förorsakats av force majeure. Skadeståndsskyldigheten
kan vidare bortfalla helt eller delvis om den resande har varit medvållande
till skadan. Ersättning skall utgå för alla nödvändiga kostnader, som skadan
har medfört, samt för inkomstbortfall och, vid dödsfall, förlust av underhållsbidrag
till efterlevande. Frågan om ersättning för sveda och värk, lyte
eller annat men bestäms enligt nationell lag. Ersättningens storlek bestäms
också enligt nationell lag. Ansvarigheten får begränsas men begränsningsbeloppet
för varje skadad person får enligt konventionen inte understiga
200000 s. k. Germinalfrancs, vilket motsvarar drygt 340000 kr. Om järnvägen
har vållat skadan uppsåtligen eller av grov oaktsamhet skall obegränsat
ansvar dock gälla. Konventionen innehåller dessutom vissa
preskriptionsregler och bestämmelser av processuell natur.
Tilläggskonventionen har varken undertecknats eller biträtts av Sverige.
Däremot har den rönt en omfattande tillslutning från andra staters sida.
Sålunda har hittills ett femtontal europeiska länder — däribland Danmark,
Finland och Norge — samt några utomeuropeiska stater ratificerat eller
anslutit sig till konventionen. När denna träder i kraft, vilket har fastställts
att ske den 1 januari 1973, kan således Sverige som praktiskt taget den enda
av de stater som bedriver järnvägssamarbete inom ramen för CIM och CIV
komma att stå utanför tilläggskonventionen. Ett sådant förhållande måste
betraktas som otillfredsställande, i synnerhet som tilläggskonventionens
reglering får anses bereda den resande en förmånligare ställning än han
åtnjuter enligt 1886 års lag.
Enligt min mening bör man därför nu överväga att Sverige biträder
tilläggskonventionen. I så fall måste uppenbarligen vissa ändringar göras i
1886 års lag. Dessa ändringar skulle i och för sig kunna inskränkas till att
gälla internationell befordran. Emellertid skulle det inte vara en godtagbar
ordning att beträffande passagerarna i ett och samma tåg ett regelsystem
tillämpas för dem som gör en internationell resa och ett annat regelsystem
gäller för dem som gör en inrikes resa. De nu gällande reglerna i 1886 års lag
kan inte heller anses bereda den resande ett tillfredsställande skydd,
eftersom det åligger den skadelidande att visa att skadan beror på fel eller
försummelse från järnvägens sida. För den skadelidande kan det många
gånger ställa sig svårt att fullgöra denna bevisskyldighet. Den som skadas
vid färd med buss eller flyg intar i detta hänseende en bättre ställning. I
dessa fall har nämligen den resande möjlighet att erhålla skadestånd utan att
behöva visa att skadan orsakats av vållande på bussägarens eller flygtransportörens
sida. I fråga om passagerarbefordran till sjöss torde det bli
aktuellt att införa en delvis motsvarande reglering på grundval av det förslag
i ämnet som sjölagskommittén nyligen har avlämnat.
Flera skäl talar således för att tilläggskonventionens reglering bör ersätta
motsvarande reglering i 1886 års lag. Denna lag framstår för övrigt numera
i sin helhet som föråldrad. Det bör därför övervägas att helt ersätta 1886 års
lag med ny lagstiftning om järnvägs ansvar för person- och sakskada. Det
bör dock beaktas att frågan om skadeståndsansvar gentemot utomstående
tredje man eller gentemot den som är anställd hos trafikföretaget lämpligen
bör lösas i ett sammanhang för bil- och järnvägstrafiken efter såvitt möjligt
enhetliga riktlinjer. Den frågan bör därför inte tas uppför järnvägstrafikens
Ju.50 Riksdagsberättelsen år 1973
74
del förrän det blir aktuellt att göra en översyn av bilansvarighets- och
trafikförsäkringslagstiftningen.
Frågor som gäller järnvägsföretagets ansvarighet för gods och inskrivet
resgods regleras, som tidigare nämnts, i järnvägstrafikstadgan. Det är
således här fråga om bestämmelser, som har meddelats av Kungl. Maj:t
med stöd av 89 § regeringsformen. Att den frakträttsliga regleringen vid
järnvägsbefordran inte har skett i civillags form sammanhänger med att
järnvägsdriften alltifrån tillkomsten av de första författningarna i ämnet vid
mitten av 1800-talet i vidsträckt omfattning har varit en statlig verksamhet.
Redan vid tillkomsten av 1886 års lag ifrågasattes emellertid om inte då
gällande regler om godsbefordran med järnväg omsider borde ersättas med
en reglering i allmän lag. Denna form för lagstiftning, som redan hade
använts beträffande godsbefordran till sjöss, kom sedermera till användning
också beträffande godsbefordran med luftfartyg och förutses bli
använd vid godsbefordran med vägfordon enligt det betänkande med
förslag till lag om vägfraktavtal som vägfraktavtalskommittén kommer att
lägga fram inom den närmaste tiden.
Det kan — särskilt sedan järnvägarnas befordringsplikt beträffande gods
i princip avskaffats — inte gärna göras gällande att fraktavtalet vid järnvägsbefordran
på något avgörande sätt skiljer sig från andra typer av
transportavtal, vilkas reglering anses böra ske genom allmän civillag. Enligt
min mening bör därför reglerna om befordran av gods och inskrivet resgods
med järnväg tas upp i lag. Som framhölls i remissyttranden över förslaget till
1966 års järnvägstrafikstadga torde ett lämpligt tillfälle yppa sig, när det
tidigare nämnda förslaget till lag om vägfraktavtal läggs fram och därmed
behov av en viss samordning av reglerna för iandsvägsbefordran och
järnvägsbefordran kan väntas uppstå, t. ex. vad angår ersättningens storlek
vid dröjsmål och längden av vissa tidsfrister.
Som framgår av vad jag här har anfört kan nya lagregler för järnvägsbefordran
bli behövliga såväl vad beträffar resande och deras personliga
tillhörigheter som beträffande gods och inskrivet resgods. Det synes mest
ändamålsenligt att de civilrättsliga regler som behövs i detta sammanhang
sammanförs i en särskild lag om järnvägsbefordran. De föreskrifter av
offentligrättslig natur som erfordras bör tas upp i en författning av administrativ
karaktär.
I fråga om järnvägsföretags ansvarighet gentemot resande och för deras
personliga tillhörigheter är det angeläget att en eventuell ny reglering
kommer till stånd så snart som möjligt efter det att den förut nämnda
tilläggskonventionen träder i kraft den 1 januari 1973. Vad däremot angår
gods och inskrivet resgods bör en ny reglering inte genomföras förrän
ståndpunkt har tagits till förslaget till lag om vägfraktavtal. Det synes därför
lämpligt att den ifrågasatta lagstiftningen genomförs i två etapper.
Jag vill på grund av vad jag nu har anfört förorda att en särskild sakkunnig
ges i uppdrag att överväga de lagstiftningsfrågor som jag här har ange». Den
sakkunnige bör så snart som möjligt i delbetänkande lägga fram förslag till
den lagstiftning som är nödvändig för Sveriges tillträde till 1966 års tillläggskonvention
och de författningsändringar som i samband därmed bör
göras i syfte att samordna reglerna om inhemsk och internationell befordran
med järnväg av passagerare och bagage. Utöver vad jag har anfört i det
föregående torde några ytterligare direktiv för utredningsarbetet inte vara
behövliga. Den sakkunnige bör samråda med de kommittéer eller sakkunniga
som kan komma att tillsättas i Danmark, Finland och Norge för att
utreda motsvarande frågor.
75
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:51
Utredningsmannen har hållit ett sammanträde med experterna.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
51. Utredningen (Ju 1972:05) angående inskrivning av rätt till
luftfartyg m.m.
Tillkallad enligt Kungl. Maj.ts bemyndigande den 7 juni 1972 för att
företa en översyn av reglerna om registrering av och inskrivning av rätt till
luftfartyg m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8 juli 1972):
Utredningsman:
Rune, Christer L., hovrättsråd
Experter:
Gunnarson, E. J. Ingvar, hovrättsassessor (fr.o.m. den 18 juli 1972)
Hedqvist, Sven A., byrådirektör (fr.o.m. den 18 juli 1972)
Heuman, Jan G. M., rådman (fr.o.m. den 18 juli 1972)
Liljeqvist, Rolf A., hovrättsassessor
Nilsson, Bengt G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 18 juli 1972)
Lokal: Justitiedepartementets kommittéer, Munkbron 17, 5 tr., tel. växel
763 10 00 (Liljeqvist). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10
Stockholm 2
Direktiv (anförande av statsrådet Lidbom till statsrådsprotokollet den 7
juni 1972):
Nuvarande regler om registrering av och inskrivning av rätt till luftfartyg
m.m. finns i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg, lagen
(1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande
internationellt erkännande av rätt till luftfartyg samt luftfartslagen
(1957:297). Till grund för lagstiftningen låg bl. a. den i Genéve den 19 juni
1948 avslutade konventionen rörande internationellt erkännande av rätt till
luftfartyg. Lagstiftningen följde i väsentliga avseenden förebilder i fastighetsrättens
inteckningsregler och i sjörättens regler om registrering av och
inteckning i fartyg. Vid denna tid pågick arbetet med en reformering av det
fastighetsrättsliga inskrivningsväsendet. Vid tillkomsten av 1955 års lagstiftning
på lufträttsområdet förutsattes att en revision av denna lagstiftning
kunde aktualiseras sedan det berörda reformarbetet på fastighetsrättens
område föranlett lagstiftning.
Genom införandet av den nya jordabalken har det fastighetsrättsliga
inskrivningsväsendet undergått en genomgripande omdaning. Genom
Kungl. Maj:ts beslut den 26 april 1972 härtill lagrådet remitterats förslag till
ändringar i sjölagen, vilka innebär bl. a. att moderna regler om registrering
av och inskrivning av rätt till vissa fartyg och fartyg under byggnad skall
genomföras. Förslagen bygger delvis på internationella fördrag motsvarande
1948 års nyssnämnda lufträttskonvention. De nya reglerna har
fastighetsrättslig förebild, men de avviker i vissa hänseenden från de
fastighetsrättsliga reglerna, väsentligen beroende på att fartyg har karaktären
av lösöre.
Ju:51 Riksdagsberättelsen år 1973 76
De redan genomförda ändringarna i de fastighetsrättsliga inskrivningsreglerna
och den förestående revisionen av motsvarande sjörättsliga regler
bör föranleda en översyn av lagstiftningen om inskrivning av rätt till
luftfartyg. Denna uppgift bör anförtros en särskild sakkunnig.
Den sakkunnige bör med utgångspunkt i de nya fastighets- och sjörättsliga
reglerna utarbeta och lägga fram förslag till lagregler rörande
inskrivning av äganderätt till luftfartyg och panträtt på grund av inteckning
i sådan egendom. I den mån det visar sig behövligt för att nå en anpassning
till motsvarande sjörättsliga regler bör den sakkunnige också utarbeta
förslag till nya lagregler om luftfartygs nationalitet, tillbehör till luftfartyg,
luftpanträtt och exekution i luftfartyg. Den sakkunnige bör också uppmärksamma
frågan om det behövs lagregler i motsvarande hänseenden
beträffande luftfartyg under byggnad.
Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt och om möjligt vara avslutat
före utgången av år 1973.
Utredningen har hållit ett sammanträde i augusti 1972. En enkät rörande
lagstiftningsfrågor som aktualiseras av utredningsuppdraget har genomförts
under hösten 1972.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
52. Sakkunnig (Ju 1972:06) för översyn av namnlagen
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 maj 1972 med
uppdrag att verkställa översyn av namnlagen (se Post- och Inrikes tidn. den
14 juli 1972):
Utredningsman:
Höglund, Olof A., justitieråd (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Lokal: Högsta domstolen, Box 2066, 103 12 Stockholm 2, tel. växel
23 8640
Direktiv (anförande av statsrådet Lidbom till statsrådsprotokollet den 5
maj 1972):
Namnlagen (1963:521) trädde i kraft den 1 januari 1964 och har alltså nu
gällt under drygt åtta år. Under denna tid har den undergått vissa ändringar.
Bl. a. kan nämnas att den reform av de utomäktenskapliga barnens rättsställning
som genomfördes år 1970 också innebar att sådant barn fick
generell rätt att anta sin fars släktnamn oberoende av dennes medgivande.
Den allmänna samhällsutvecklingen och erfarenheterna från tillämpningen
av lagen har nu aktualiserat vissa reformfrågor. Riksdagen uttalade sig förra
året för att en översyn av lagen borde komma till stånd (LU 1971:18, rskr
1971:261). Patent- och registreringsverket har i sin egenskap av namnmyndighet
i skrivelse till chefen för justitiedepartementet i februari 1972 förklarat
sig vitsorda behovet av en sådan översyn och närmare redovisat erfarenheterna
från den hittillsvarande tillämpningen av lagen. Även jag anser att
tiden nu är mogen för en översyn av namnlagen. Uppgiften bör anförtros åt
en särskild sakkunnig.
77
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:52
Namnrättens regler präglas av avvägningar mellan offentligrättsliga och
privaträttsliga hänsyn. Vid en översyn av lagen kan det finnas anledning att
göra nya avvägningar. Numera används i ökad utsträckning personnummer
som identifieringsmedel i olika sammanhang. Det är möjligt att detta i någon
mån har minskat behovet från det allmännas synpunkt av stabilitet i
namnordningen och att det därför nu kan finnas utrymme för något större
hänsynstagande till de enskildas intresse av att själva få välja sitt namn. Å
andra sidan måste beaktas att det alltjämt åtminstone i fråga om mera
särpräglade namn föreligger ett berättigat krav på att namnet skyddas mot
obehörig användning.
När riksdagen förra året behandlade frågan om översyn av namnlagen
uppmärksammades särskilt reglerna om förvärv av släktnamn genom
äktenskap och om inomäktenskapliga barns förvärv av släktnamn. De
nuvarande reglerna bygger på den agnatiska namnföljden som innebär att
barn i äktenskap i princip får faderns och inte moderns släktnamn. Vidare
gäller att hustru genom äktenskapet får mannens släktnamn. Från dessa
huvudregler görs dock i lagen betydande avsteg. Barn i äktenskap som är
under 18 år kan anta moderns släktnamn som ogift, om domstol har funnit
namnbytet förenligt med barnets bästa. Om barnet är över 18 år kan det
erhålla moderns släktnamn som ogift efter ansökan hos namnmyndigheten,
såvida särskilda skäl föreligger. Kvinna kan under äktenskapet behålla sitt
släktnamn som ogift, om hon har gjort anmälan härom före vigseln. Om
särskilda skäl föreligger, kan hon efter ansökan hos namnmyndigheten få
tillstånd att behålla annat namn, t. ex. förutvarande makes namn, som hon
bar vid äktenskapets ingående. Om hon genom äktenskapet har förvärvat
mannens släktnamn, kan hon framför detta bära sitt eget släktnamn som
ogift i form av ett tilläggsnamn och i annat fall kan hon bära mannens
släktnamn som tilläggsnamn. Efter äktenskapets upplösning har hon rätt att
återta sitt släktnamn som ogift. Om särskilda skäl föreligger, kan hon såväl
under äktenskapet som efter dettas upplösning efter ansökan hos namnmyndigheten
få tillstånd att återta släktnamn som hon tidigare har haft.
Namnlagen lämnar vidare viss möjlighet för makar att som gemensamt
namn anta hustruns släktnamn som ogift. Ett villkor härför är dock att det
föreligger synnerliga skäl. Namnmyndigheten har till följd härav medgivit
sådant namnbyte endast i begränsad omfattning.
De regler som sålunda gäller i fråga om makars namn överensstämmer
inte helt med en modern syn på förhållandet mellan makarna i ett äktenskap.
Den sakkunnige bör överväga vilka ändringar i nuvarande regler som kan
påkallas av nutida uppfattning om äktenskapet som en form för frivillig
samlevnad mellan självständiga personer.
Enligt min mening förefaller det vara en naturlig utgångspunkt vid
jtformningen av regler om makars släktnamn att makarna bör kunna välja
mellan att bära samma namn eller att behålla vardera sitt namn. Det bör
också stå make fritt att använda den andre makens namn som tilläggsnamn.
Vissa undantag från dessa huvudprinciper torde dock bli nödvändiga, bl. a.
för de fall då make förvärvat sitt släktnamn genom giftermål. En reform av
lagreglerna i nu antydd riktning kräver en översyn också av de regler som
gäller makes möjligheter att under äktenskapet förvärva nytt släktnamn
eller återta tidigare sådant namn.
Bestämmelserna om barns släktnamn har givetvis nära samband med de
regler som gäller för makar. Barn i äktenskap bör i princip ha lika rätt till sin
mors som till sin fars släktnamn och föräldrarna bör ha frihet att välja vilket
av dessa namn barnet skall bära. Av praktiska skäl behövs emellertid en
Ju .52 Riksdagsberättelsen år 1973
78
regel om vilket namn barnet skall ha när föräldrarna inte bestämt något
härom. Utformningen av en sådan regel bör ske mot bakgrund av de
ändrade bestämmelser om makars förvärv av släktnamn som den sakkunnige
kan komma att föreslå.
De problem jag nu har berört har inte någon direkt motsvarighet när det
gäller utomäktenskapliga barn. I fråga om dem torde namnlagens nuvarande
regler i och för sig vara tillfredsställande.
Namnlagen innehåller inte några särskilda bestämmelser som reglerar
namnfrågan för personer som lever tillsammans under äktenskapsliknande
förhållanden utan att vara gifta. Från namnmyndigheten har uppgivits att
det ofta förekommer att samboende man och kvinna som inte är gifta önskar
bära samma släktnamn. Detta önskemål har i viss utsträckning kunnat
tillgodoses med stöd av nuvarande regler i namnlagen. Vid utredningsarbetet
bör övervägas om det finns behov av särskilda regler om namnförvärv
för samboende.
För att en person skall ha rätt att anta ett nybildat släktnamn krävs enligt
namnlagen att hans aktuella släktnamn inte är tillräckligt särskiljande eller
annars är mindre tjänligt. I princip anser jag det ändamålsenligt att alltjämt
ställa upp vissa villkor av denna typ för att ett namnbyte skall få komma i
fråga. Det finns dock mot bakgrund av vad jag inledningsvis anförde skäl att
överväga om reglerna kan mjukas upp något så att större hänsyn kan tas till
de enskildas önskemål. Eftersom man kan räkna med att det aktuella
namnets bristande särskiljningsförmåga även i fortsättningen kommer att
utgöra en grund för rätt till namnbyte, bör den sakkunnige se över de
riktlinjer för bedömningen av denna fråga som namnrättskommittén drog
upp under förarbetena till namnlagen på grundval av då gjorda frekvensundersökningar.
Namnlagen upptar inte några generella bestämmelser om lagens tilllämplighet
på utländska medborgare. I huvudsak torde den gälla bara
svenska medborgare. I vissa fall kan dock enligt 8 § namnbyte genom beslut
av namnmyndigheten medges även för utlänningar. Med svensk medborgare
likställs nämligen i denna paragraf utlänning som är gift med svensk
medborgare. Även annan utlänning som stadigvarande vistas i Sverige har
rätt till namnbyte om det finns skäl till det. Under de senaste decennierna
har Sverige haft en betydande invandring. Såväl namnmyndigheten som
pastorsämbetena och domstolarna har därför i ökande utsträckning fått ta
ställning till frågor om namnlagens tillämpning på utlänningar med mer eller
mindre fast anknytning till Sverige. Det har ofta visat sig svårt att bedöma
hur långt myndighets behörighet sträcker sig i sådana fall. Den sakkunnige
bör undersöka dessa frågor närmare och överväga om de knapphändiga
reglerna på området behöver göras mer utförliga. Härvid bör även frågan
om tillämpningen av namnlagens familjerättsliga regler på här bosatta
utlänningar uppmärksammas.
Ett annat internationellrättsligt problem, som aktualiseras särskilt vid de
svenska utlandsmyndigheternas handläggning av passärenden, är vilken
verkan som skall tillerkännas utländsk namnmyndighets beslut rörande
svensk medborgare. F. n. torde anses att ett sådant beslut inte får någon
verkan i Sverige. Den sakkunnige bör överväga om denna ordning undantagslöst
bör upprätthållas i fortsättningen eller om man kan tänka sig att i
vissa fall erkänna utländska beslut i namnärenden. Den sakkunnige bör i
detta sammanhang undersöka om det är möjligt att i förhållandet de nordiska
länderna emellan åstadkomma en ordning innebärande ömsesidigt
erkännande av beslut i namnärenden.
79
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:53
Det bör stå den sakkunnige fritt att inom ramen för utredningsuppdraget
ta upp även andra frågor än dem som jag här uttryckligen har nämnt. Han
bör ta del av de erfarenheter av lagens tillämpning som nu föreligger och mot
bakgrund därav närmare överväga vilka förbättringar som kan åstadkommas.
I lagtekniskt avseende är namnlagen ganska komplicerad. Den sakkunnige
bör sträva efter att göra reglerna enklare och mer lättillgängliga.
Tillkomsten av namnlagen föregicks av samarbete på nordiskt plan. Även
vid den nu aktuella översynen bör möjligheterna till sådant samarbete
tillvaratas.
Utredningens arbete har påbörjats och beräknas pågå under hela år 1973.
53. Konsumenttjänstutredningen (Ju 1972:07)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1972 för att
verkställa utredning angående lagstiftning om konsumentskydd vid privat
serviceverksamhet (se Post- och Inrikes tidn. den 15 juli 1972):
Utredningsman:
Bernitz, Ulf, bitr. professor
Experter:
Bergqvist, Hans A., hovrättsråd, konsumentombudsmannens ställföreträdare
(fr.o.m. den 17 oktober 1972)
Hellner, Jan E., professor (fr.o.m. den 17 oktober 1972)
Hillbom, Lars H., civilekonom (fr.o.m. den 17 oktober 1972)
Holm, Ernst Olaf A., direktör (fr.o.m. den 17 oktober 1972)
Lundvall, Leif K. G., byrådirektör (fr. o. m. den 14 december 1972)
Ringstedt, Nils A. E., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 oktober 1972)
Wallin, Per J., direktör (fr.o.m. den 17 oktober 1972)
Sekreterare:
Hertzman, A. Olov, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 oktober 1972)
Lokal: Munkbron 17, 5 tr., tel. 763 20 37 (sekreteraren). Postadress:
Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2
Direktiv (anförande av statsrådet Lidbom till statsrådsprotokollet den 7
juni 1972):
Ett viktigt inslag i de senaste årens lagstiftningsarbete i vårt land har
utgjorts av de åtgärder som vidtagits i syfte att på olika sätt stärka konsumenternas
rättsskydd. Ett område där reformer i denna riktning har ansetts
påkallade är reglerna om förhållandet mellan köpare och säljare. Köplagsutredningen
har nyligen i betänkandet (SOU 1972:28) Konsumentköplag
lagt fram förslag till särskilda köprättsliga regler av tvingande karaktär till
skydd för konsumenterna. De föreslagna reglerna kompletterar och modifierar
de dispositiva rättsregler som finns i lagen (1905:38 s. 1) om köp och
byte av lös egendom (köplagen). Avsikten är att förslaget skall läggas till
grund för proposition till 1973 års riksdag.
Ju .53 Riksdagsberättelsen år 1973
80
Den föreslagna konsumentköplagen gäller avtal om köp. Till köp räknas
enligt 2 § i den allmänna köplagen även avtal om tillverkning av vara, under
förutsättning att tillverkaren själv skall tillhandahålla materialet. Varken
konsumentköplagen eller den allmänna köplagen är emellertid i princip
tillämpliga på avtal om serviceverksamhet, exempelvis reparations- och
underhållsarbeten. När det gäller sådana avtal saknas i stort sett reglering i
lag. Uppkommande rättsfrågor får lösas med ledning av allmänna rättsgrundsatser
och analogier från annan lagstiftning. Härvidlag är givetvis de
köprättsliga reglerna av särskilt intresse. I betydande utsträckning torde
den allmänna köplagens dispositiva regler vinna analogisk tillämpning på
serviceområdet. Om det införs tvingande rättsregler beträffande konsumentköp
torde även dessa kunna få visst inflytande på detta område. Bl. a.
synes det ligga nära till hands att söka ledning där när det gäller bedömningen
av frågor om olika avtalsvillkors tillbörlighet. Däremot synes reglerna
inte kunna vinna tillämpning som tvingande rättsregler utanför lagens
tillämpningsområde.
Köplagsutredningen har funnit att brister i konsumenternas rättsskydd på
det köprättsliga området ger sig till känna framför allt i tre avseenden. Den
allmänna köplagens reglering sätts i stor utsträckning ur spel genom formulärrättsliga
klausuler som ensidigt gynnar säljarsidans intressen. Vidare
kommer i många fall en köpare i samband med köpet i rättsförhållande även
till annan än säljaren, exempelvis tillverkare som har utfärdat en garanti
eller finansiär som medverkar vid kreditköp, och oklarhet råder om köparens
rättsställning i sådana situationer. Slutligen saknas tydliga regler för
det fallet att köparen har förmåtts att köpa en vara genom vilseledande
uppgifter i reklam e.d. från säljaren eller annan. Dessa brister motiverar
enligt utredningen att särskild lagstiftning tillskapas till konsumenternas
skydd. Denna lagstiftning är avsedd att på det civilrättsliga området
komplettera den näringsrättsliga reglering som har genomförts på senare år
genom lagen (1970: 412) om otillbörlig marknadsföring och lagen (1971:112)
om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor.
De skäl som köplagsutredningen sålunda har anfört till stöd för en
särskild konsumentköplag har otvivelaktigt sin giltighet också på stora delar
av serviceområdet. Härtill kommer att avsaknaden av allmän lagstiftning på
detta område leder till betydande osäkerhet om vilka rättigheter och skyldigheter
som tillkommer parterna när särskild överenskommelse saknas.
Enligt min mening finns det därför goda skäl för att komplettera den
blivande konsumentköplagen med en civilrättslig lagstiftning till konsumenternas
skydd på serviceområdet. Jag förordar att en särskild sakkunnig
tillkallas för att närmare utreda frågan om sådan lagstiftning.
Avsaknaden av lagregler som direkt gäller serviceverksamhet innebär att
utgångspunkten för en lagreglering till konsumenternas skydd i viss mån blir
en annan här än på det köprättsliga området. Det bör emellertid inte nu
komma i fråga att på serviceområdet genomföra någon fullständig rättslig
reglering, som till uppläggning och räckvidd kan jämställas med köplagens.
Utredningsarbetet bör direkt inriktas på sådana regler som i första hand
behövs för att tillgodose konsumenternas behov av rättsskydd. I de
avseenden där något påtagligt sådant behov inte föreligger finns det f. n. inte
tillräcklig anledning att genomföra särskild lagstiftning.
Den sakkunniges arbete bör inte bindas av några detaljerade direktiv,
vare sig i fråga om reglernas tillämpningsområde eller beträffande deras
materiella innehåll. Den sakkunnige bör bilda sig en uppfattning om vilka
slag av avtal som har särskild betydelse för konsumenterna och om var det
81
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:53
finns speciellt behov av skyddsregler i lag. För egen del vill jag i detta
sammanhang bara anföra några allmänna synpunkter.
En naturlig utgångspunkt när det gäller att bestämma lagreglernas tilllämpningsområde
är att det skall vara fråga om avtal mellan å ena sidan en
näringsidkare som yrkesmässigt tillhandahåller den tjänst det är fråga om
och å andra sidan en konsument som utnyttjar tjänsten för privat ändamål.
Härav följer bl. a. att reglerna aldrig kan bli tillämpliga när den som
tillhandahåller tjänsten gör detta i egenskap av anställd hos den andre. Rena
anställningsavtal kommer alltså att ligga utanför regleringen. Utredningsuppdraget
bör inte omfatta sådan service som lämnas från det allmännas
sida.
Svårare är att avgöra vilka typer av avtal som bör omfattas av lagreglerna.
Uttryck som service och tjänst är vaga och kan ges mycket vidsträckt
innebörd. För egen del föreställer jag mig att det kan vara lämpligt att nu i
första hand inrikta sig på vissa praktiskt betydelsefulla och något så när
klart avgränsade och överblickbara områden. Med en sådan metod torde
man ha de bästa förutsättningarna att nå fram till regler som kan innebära en
reell förstärkning av konsumenternas rättsskydd.
En typ av avtal som naturligen får en central plats i detta sammanhang och
som har klara beröringspunkter med köp är avtal om arbete på lös sak. Det
kan vara fråga om underhålls-, reparations- eller ändringsarbeten, t. ex.
tvättning av kläder, reparation av bil, omklädsel av möbler, eller om sådan
tillverkning på vilken köpreglerna inte är tillämpliga därför att beställaren
själv tillhandahåller materialet. Mera tveksamt är i vilken utsträckning det
finns anledning att i lag reglera också avtal om arbete på fast egendom. Goda
skäl synes tala för att lagreglerna bör vara tillämpliga också på underhållsoch
reparationsarbeten på hus. Frågan om de även bör omfatta nybyggnadsoch
ombyggnadsarbeten är däremot tveksam och får övervägas närmare av
den sakkunnige.
En annan grupp av avtal som eventuellt kan behöva täckas in i en ny
konsumentskyddslagstiftning är avtal som gäller behandling av person,
exempelvis sjukvård, tandbehandling och skönhetsvård. Ytterligare kan i
sammanhanget pekas på tjänster av ”immateriell” art såsom undervisning,
juridisk rådgivning etc.
Vad gäller de typer av avtal som nu har berörts och som har nära samband
med köp synes det naturligt att vid utformningen av skyddsregler för
konsumenterna utgå från de regler som kan komma att bli genomförda
beträffande konsumentköp. Detta gäller både urvalet av problem, vilka i
inte obetydlig utsträckning torde vara likartade, och den rättstekniska
lösningen, som enligt köplagsutredningens förslag innebär att konsumenten
genom tvingande rättsregler tillförsäkras ett visst minimiskydd när motparten
inte fullgör sina förpliktelser. De särskilda problem som uppstår vid
köp, när annan än säljaren, exempelvis en tillverkare, har utställt en garanti
för varan, har också viss motsvarighet på serviceområdet, exempelvis då
den som har mottagit en sak för reparation låter annan utföra reparationen
och denne i sin tur lämnar en garanti för arbetet.
Det kan ibland vara svårt att avgöra om ett avtal är att betrakta som köp
eller tjänst eller en kombination av bådadera. Som exempel kan nämnas att
den som utför en reparation i samband därmed tillhandahåller reservdelar.
Den sakkunnige bör närmare överväga de problem som sammanhänger med
sådana kombinerade avtal. Svårigheten att dra klara gränser talar i och för
sig för att man i möjligaste mån bör försöka få enhetliga regler för köp och
tjänster.
6 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
Ju:53 Riksdagsberättelsen år 1973
82
Det ligger i sakens natur att regler som är avpassade för köp ofta inte utan
vidare kan tillämpas på tjänster. Detta gäller exempelvis hävningsreglerna.
När tjänsten väl har utförts finns ju inte längre möjlighet att låta prestationen
återgå. Att i sådana fall ersätta hävningspåföljden med en regel som
helt befriar konsumenten från betalningsskyldighet innebär inte alltid en
rimlig lösning. Troligen får man i stället ofta lita till skadeståndsregler.
Köplagsutredningen har varit restriktiv när det gällt att föreslå tvingande
regler om skadestånd vid bristande fullgörelse från säljarens sida. Det är
möjligt att man bör se något annorlunda på denna fråga när det gäller
tjänster. På serviceområdet uppkommer f. ö. också skadeståndsfrågor som
knappast har någon direkt motsvarighet vid köp. Jag tänker på sådant som
att ett felaktigt utfört arbete på en sak kan ha försatt denna i sämre skick än
förut eller eventuellt lett till att den har blivit helt förstörd. Den sakkunnige
bör närmare överväga behovet av lagregler för dessa och liknande
situationer.
Det finns även i övrigt problem på serviceområdet som inte har någon
direkt motsvarighet vid köp eller åtminstone inte har samma aktualitet där.
Detta beror bl. a. på att avtalet rör en arbetsprestation som skall fullgöras i
framtiden och att konsumenten därför inte vid avtalstillfället kan undersöka
det han förvärvar och därigenom bilda sig en uppfattning om det begärda
priset är rimligt. 1 många fall kan f.ö. varken tjänstens närmare innehåll
eller priset anges på förhand. Sålunda kan det ibland vara svårt för den som
åtar sig ett reparationsarbete att i förväg beräkna tids- och materialåtgång
och därmed få ett underlag för kalkylering av priset.
Vid reparationsarbeten och liknande uppkommer erfarenhetsmässigt
ofta i efterhand tvister rörande det lämnade uppdragets omfattning. Det är
inte ovanligt att beställaren gör gällande att det utförda och debiterade
arbetet går utöver ramen för vad som har beställts. Frågor av sådant slag är
visserligen av allmän avtalsrättslig natur och har lämnats utanför såväl den
allmänna köplagens som den föreslagna konsumentköplagens reglering.
Erfarenheten visar emellertid att frågorna har särskild aktualitet vid vissa
för konsumenterna viktiga avtal på serviceområdet såsom avtal om reparation
av bil o. d. Den sakkunnige bör närmare överväga de problem som
uppkommer i sådana situationer. Hit hör frågan om det i vissa fall kan vara
försvarligt eller kanske t. o. m. en skyldighet för uppdragstagaren att gå
utöver beställningen och frågan om vilka rättsverkningar som i olika fall bör
inträda när arbete har utförts utan beställning.
Som jag tidigare har antytt bör den sakkunnige inte ha ambitionen att
åstadkomma regler som kan tillämpas beträffande alla slag av tjänster. En
särskild typ av avtal som både på grund av sin stora praktiska betydelse och
på grund av sin invecklade tekniska natur kan kräva en särreglering — som
eventuellt blir ganska utförlig — är avtal om sällskapsresor och liknande
arrangemang. Dessa avtal representerar ofta stora kostnader för den
enskilde konsumenten, marknadsföringen är mycket energisk, och eftersom
det i allmänhet inte är möjligt att på förhand granska den utfästa
prestationen får konsumenten i huvudsak grunda sin värdering av denna
enbart på de upplysningar som arrangören lämnar. Avtalen gäller normalt
en kombination av olika varor och tjänster som transport, kost, logi,
färdledning och speciella arrangemang, vilka ofta tillhandahålls av olika
företag. Detta gör det svårt för konsumenterna att bedöma mot vem anspråk
för brister i arrangemanget skall riktas. De allmänna avtalsvillkoren inom
resebranschen har nyligen reviderats som resultat av överläggningar mellan
konsumentombudsmannen och researrangörernas organisationer. Vidare
83
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:54
finns i resegarantilagen (1972:204) visst skydd för konsumenterna för fall då
arrangören inte uppfyller sina förpliktelser. Den sakkunnige bör vid
utformningen av civilrättsliga regler på området ta hänsyn till vad som
sålunda på andra vägar redan åstadkommits eller kan komma att åstadkommas
till skydd för konsumenterna.
Jag anser mig inte ha anledning att ytterligare uppehålla mig vid frågor om
utredningsarbetets omfattning och uppläggning. Avslutningsvis vill jag bara
påpeka att den sakkunnige inte bör gå in på sådana områden där det redan
finns speciallagstiftning, såsom försäkringsrätten och vissa delar av
transporträtten. Den sakkunnige bör givetvis samråda med utredningar på
närliggande områden, såsom köplagsutredningen, generalklausulutredningen
och kreditköpkommittén.
Vid överläggningar mellan kontaktmännen för nordiskt lagsamarbete har
från övriga nordiska länders sida yppats intresse för att delta i utredningsarbetet.
Den sakkunnige bör därför bedriva sitt arbete i samråd med
representanter för dessa länder.
Den sakkunnige bör, om det visar sig lämpligt, kunna redovisa sitt arbete
i del betänkande n.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
54. 1972 års domarutredning (Ju 1972:08)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 april 1972 för att
utreda frågan om hovrätternas organisation, domarutbildningen och
domarkarriären m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 25 april 1972):
Ordförande:
Spak, Carl-Anton, lagman
Ledamöter:
Dockered, G. Robert, lantbrukare, led. av riksdagen
Wiklund, Bengt O., journalist, led. av riksdagen
Experter:
Anderfors, Sten-Erik S., kammarrättsråd
Börjesson, Mats, direktör
Montgomery, J. Henry A., kanslichef
Wilhelmson, Lars E., kanslichef
Huvudsekreterare:
Sönnerhed, N. Gunnar, hovrättsassessor
Sekreterare:
Wikrén, R. O. Gerhard, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Lindberg, Bert H., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 1 januari 1973)
Lokal: Domstolsväsendets organisationsnämnd, Fack, 103 40 Stockholm
40, tel. växel 520890 (sekreterarna)
Ju:54 Riksdagsberättelsen år 1973
84
Direktiv (anförande av statsrådet Geijer till statsrådsprotokollet den 14
april 1972):
De reformer som under senare år har genomförts på domstolsväsendets
område har inneburit viktiga förändringar av domstolarnas organisation och
arbetsformer. I fråga om de allmänna underrätterna har bl. a. en ny enhetlig
underrättsorganisation genomförts och en allmän översyn av domkretsindelningen
företagits. Genom ändring i reglerna om fullföljd av talan till
högsta domstolen (HD) har denna domstol givits ställningen av nästan
enbart prejudikatinstans. Detta har medfört att hovrätt numera i det stora
flertalet mål utgör sista instans.
Två viktiga frågor som inte har behandlats under det pågående reformarbetet
beträffande de allmänna domstolarna är utformningen av domarutbildningen
och formerna för domarkarriären. Som närmare utvecklas i
det följande finns det starka skäl att nu närmare överväga skilda spörsmål
rörande domarutbildningen och domarkarriären.
Hovrätternas arbetsformer ändrades radikalt i och med tillkomsten på
1940-talet av den nya rättegångsbalken. Endast i begränsad utsträckning har
det pågående reformarbetet innefattat något förnyat övervägande av
arbetsformerna, vilka har ett starkt samband med domarutbildningen och
domarkarriären. De nu genomförda reformerna av underrätterna och —
framför allt — den ändrade ställning som hovrätterna har erhållit genom de
nya fullföljdsreglerna till HD gör det angeläget att nu på nytt ta upp frågan
om hovrätternas organisation och arbetsformer till övervägande. I detta
sammanhang finns det anledning att också ta upp frågan om lekmannamedverkan
i hovrätt.
Även beträffande förvaltningsdomstolarna har under senaste tid viktiga
förändringar genomförts. Kammarrätten, som tidigare huvudsakligen var
en specialdomstol för skattemål, har genom 1971 års reform av förvaltningsrättskipningen
blivit en allmän förvaltningsdomstol närmast under
regeringsrätten med i stort sett samma vidsträckta kompetensområde som
denna. Vid sidan av kammarrätten i Stockholm har inrättats en kammarrätt
i Göteborg. Dessutom har kammarrätternas organisation och arbetsformer
setts över. Under kammarrätt har inrättats skatterätter och länsrätter för
några av de viktigaste grupperna av förvaltningsmål. Regeringsrätten har
blivit huvudsakligen en prejudikatinstans i fråga om mål som fullföljts från
kammarrätt på samma sätt som högsta domstolen blivit det i fråga om mål
som fullföljts från hovrätt. Förändringarna beträffande förvaltningsdomstolarna
har inneburit att dessa nu haren uppbyggnad som mycket nära
ansluter till vad som gäller på de allmänna domstolarnas område.
Också beträffande förvaltningsdomstolarna finns det anledning att ta upp
till övervägande skilda spörsmål angående domarutbildningen och domarkarriären
samt lekmannamedverkan i mellaninstansen. De problem och de
reformönskemål som där gör sig gällande är i allt väsentligt så lika dem som
föreligger rörande de allmänna domstolarna att de bör behandlas i ett
sammanhang.
Mot den nu tecknade bakgrunden förordar jag att sakkunniga tillkallas för
att utreda frågorna om domarutbildningen och domarkarriären avseende de
allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna samt om hovrätternas
organisation och lekmannamedverkan i hovrätt och kammarrätt. Till ledning
för utredningsarbetet vill jag anföra följande.
En blivande domare vid allmän domstol får nu sin huvudsakliga domarutbildning
i hovrätt. Denna inleds genom tjänstgöring under knappt ett år
85
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:54
som fiskalsaspirant. Efter antagning som hovrättsfiskal tjänstgör den blivande
domaren under 3—5 år växelvis i hovrätt och underrätt. Utbildningen
avslutas genom s. k. adjunktionstjänstgöring i hovrätt under minst 9
månader, varefter han normalt förordnas till assessor i hovrätten.
Lämpligheten för domarbanan prövas av hovrätt dels före fiskalsförordnandet
dels före assessorsförordnandet. Efter assessorsförordnandet
tjänstgör flertalet normalt under en tid som föredragande i högsta domstolen
innan de erhåller tjänst som ordinarie domare i tingsrätt eller hovrätt.
Inom kammarrättskarriären prövas lämpligheten för domarbanan före
fiskalsförordnandet, inför det första förordnandet som adjungerad ledamot
i kammarrätt samt i samband med utnämningen till kammarrättsassessor.
Tjänstgöringen mellan de båda första prövningstillfällena är förlagd enbart
till kammarrätten. Efter det senare prövningstillfället går karriären normalt
vidare via fortsatt tjänstgöring i kammarrätt och tjänstgöring som föredragande
i regeringsrätten fram till ordinarie domartjänst i kammarrätt.
Vilka ändringar i denna karriär som kan följa av den nya kammarrättsorganisationen
och tillkomsten av länsrätter och länsskatterätter är f. n.
osäkert.
Den nuvarande ordningen karakteriseras av att de ordinarie domarna
utses bland dem som redan förut sedan länge tjänstgjort inom respektive
domarkarriär på icke ordinarie tjänster. Denna slutna domarkarriär har
obestridliga förtjänster. Systemet har medverkat till den svenska domarkårens
goda anseende för duglighet, självständighet och plikttrohet.
Den slutna domarkarriären har emellertid också svagheter. Den har
medfört att tjänstgöringstiden inom domstolsväsendet i regel är avgörande
vid utnämningen till flertalet ordinarie domartjänster och i praktiken leder
en normal befordringsgång för den som i unga år godkänts för domarbanan
till en ordinarie domartjänst i tingsrätt, hovrätt eller kammarrätt utan att
vederbörandes lämplighet för tjänsten underkastas någon ytterligare
prövning. Det stora flertalet domare har under hela sin yrkesverksamma tid
tjänstgjort inom domstolsväsendet. Den ingående kännedom om domstolsförfarandet
som domarna vunnit på detta sätt har självfallet stort
värde. För den dömande verksamheten kan emellertid djupare erfarenhet
från andra sidor av samhällslivet vara minst lika betydelsefull. Verksamhet i
skilda sammanhang vid sidan om domartjänsten ger självfallet sådana
erfarenheter. Likväl föreligger risk för att den nuvarande ordningen leder
till att domarkåren isoleras från samhällsverksamheten i övrigt och de
värderingar och uppfattningar som gäller inom skilda delar av samhället. En
ordning som innebär att den som utses till domare normalt har varit
sysselsatt även på andra områden inom rättsväsendet skulle otvivelaktigt
tillföra domstolarna värdefulla erfarenheter.
Vad som sagts nu bör även ses mot bakgrund av att domstolarnas roll
numera är mera krävande än tidigare. Allmänna intressen gör sig gällande i
lagstiftningen i betydligt högre grad än tidigare. Lagstiftningen är vidare i
allt större utsträckning utformad på ett sådant sätt, att domstolarna får vida
ramar inom vilka de skall träffa sina avgöranden. De värderingar som har
kommit till uttryck i förarbetena till lagstiftning blir ofta relativt snabbt
föråldrade. Detsamma gäller om prejudikat och andra rättskällor. Domarna
ställs därför i ökad utsträckning inför komplicerade och ömtåliga rättspolitiska
bedömningar. Uppgiften att under sådana förhållanden upprätthålla
en rättstillämpning, som motsvarar utvecklingens krav samtidigt som
medborgarnas anspråk på rättssäkerhet tillgodoses, måste enligt min
mening främjas, om domstolsjuristerna i större utsträckning än f. n. har
Ju.54 Riksdagsberättelsen år 1973
86
erfarenhet även från annan samhällsverksamhet.
Problemet att tillskapa en ordning som medför att domarna besitter
erfarenhet från andra samhällsområden än domstolsväsendet kan angripas
från flera utgångspunkter. I den allmänna utbildningspolitiska målsättningen
ingår att öppna möjligheter till högre utbildning för alla samhällsgrupper
oberoende av de ekonomiska förutsättningarna och att tillgodoräkna
praktiska yrkeserfarenheter vid tillträde till högre utbildning. Därigenom
tillgodoses önskemål om en breddning av samhällsorienteringen
inom olika yrkesgrupper.
Vad särskilt gäller juristutbildningen är det från de synpunkter som här
kommer i fråga av särskild vikt att uppmärksamma avvägningen mellan en
fackinriktad utbildning och en allmän samhällsorientering. En översyn av
juristutbildningen pågår f. n. inom ramen för 1968 års utbildningsutredning
och det är angeläget att vid en allmän utredning om domarkarriären och
domarutbildningen hålla nära kontakt med och beakta utredningsverksamheten
beträffande juristutbildningen.
Önskemål om ökad samhällsorientering inom domarkåren kan emellertid
inte tillgodoses genom enbart utbildningspolitiska åtgärder. Av största
betydelse är att domarkåren i praktisk verksamhet tillgodogjort sig erfarenheter
från andra områden av samhällslivet. Sistnämnda intresse skulle
kunna tillgodoses på olika sätt. En möjlighet kunde vara att med bibehållande
av det nuvarande systemet på olika sätt verka förattdomstolsjurister
frivilligt åtar sig tillfälliga uppdrag utom domstolsväsendet. När det gäller
arbete i kommittéer, departement och riksdagen utnyttjas domstolsjuristema
redan nu i betydande utsträckning. Men i övrigt torde det inte vara
möjligt att inom ramen för nuvarande system åstadkomma någon avgörande
förändring med sådana medel.
Önskemålen att tillföra domarkåren erfarenheter från andra samhällsområden
kräver sålunda enligt min mening att domarkarriärens utformning
omprövas. Vid en sådan omprövning ligger det nära till hands att övergå till
ett system med en helt öppen domarkarriär, där de ordinarie domartjänsterna
rekryteras fritt från olika yrkesgrupper med anknytning till rättsväsendet.
En sådan ordning tillämpas t. ex. i Norge. En öppen domarkarriär
skulle sannolikt vara fördelaktig också här i landet. Det finns emellertid
starka skäl för att inte direkt gå över till en sådan ordning.
Uppenbarligen är det av största vikt att man fortlöpande har tillgång till
högt kvalificerade sökande till ordinarie domartjänst. Med den nuvarande
utformningen av domarbanan har sådana sökande i allmänhet funnits att
tillgå. Skall domarkarriären ändras, måste detta ske på sådant sätt att man
även i övergångsskedet har garantier för en god domarrekrytering. Det finns
risk för att en omedelbar övergång till en öppen domarkarriär skulle bereda
svårigheter i detta avseende.
Den grundläggande domarutbildningen som enligt den nuvarande ordningen
erbjuds den som efter tingstjänstgöringens avslutande söker sig till
domarbanan har obestridligen visat sig vara värdefull. Även om det — som
jag närmare kommer in på i det följande — finns skäl att se över domarutbildningen
anser jag att den utgör ett element som alltjämt bör finnas
kvar.
Vidare finns anledning att i detta sammanhang något beröra domstolarnas
behov av icke-ordinarie domarpersonal. Sådan personal behövs för att
fullgöra föredragningsuppgifter samt för att fylla vakanser, bl. a. vid ordinarie
domares tjänstledighet, och utföra domargöromål som av skilda skäl
inte kan fullgöras av ordinarie domare. Detta personalbehov har kunnat
mycket väl tillgodoses inom ramen för en sluten domarkarriär.
87
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:54
De nu antydda fördelarna med det nuvarande systemet bör i största
möjliga utsträckning tillvaratas vid en ändrad utformning av domarbanan.
Detta kan inte ske vid en omedelbar övergång till en öppen domarkarriär.
Men det är min övertygelse att betydelsefulla ändringar i syfte att tillförsäkra
domarkåren erfarenheter från andra samhällsområden kan vidtas
utan att de berörda fördelarna med nuvarande system behöver uppoffras. I
det följande kommer jag att i korthet ange hur jag tänker mig att detta skulle
kunna gå till. Det blir de sakkunnigas uppgift att närmare analysera de
problem som föreligger. Det bör därvid stå dem fritt att lägga fram även
andra förslag än som följer av de synpunkter som lämnas i det följande.
De sakkunniga bör utgå från att den nuvarande ordningen med domarutbildning
som följer i omedelbar anslutning till tingstjänstgöringen bör
behållas i någon form. Emellertid talar starka skäl för att väsentligt förkorta
detta moment i domarkarriären. Utbildningen bör inte utmynna i något
godkännande för domarbanan. Ett sådant ställningstagande bör komma i
fråga först vid tillsättande av ordinarie domartjänst. Från denna utgångspunkt
finner jag det naturligt att inte längre ha kvar den nuvarande
adjunktionstjänstgöringen som ett obligatoriskt led i domarutbildningen.
För framtiden bör man vidare söka avskaffa det nuvarande systemet med
skilda domarkarriärer för de allmänna domstolarna och för förvaltningsdomstolarna.
I stället bör eftersträvas en ordning som innebär att en
genomförd domarutbildning öppnar väg till domarbanan i dess helhet vare
sig utbildningen ägt rum i hovrätt eller kammarrätt. Sådan tjänstgöring som
nu i större eller mindre utsträckning betraktas som en ytterligare prövning
av lämpligheten, såsom tjänstgöringen som adjungerad ledamot i hovrätt
och tjänstgöringen som föredragande i högsta domstolen eller regeringsrätten,
bör beaktas på samma sätt som andra tjänstemeriter.
Domarutbildningen skulle från nu angivna utgångspunkter kunna uppdelas
i två skeden. Den inleds med tingsutbildningen, vilken ingår också i
grundutbildningen för andra juristkarriärer inom rättsväsendet. Tingsutbildningens
närmare utformning övervägs inom justitiedepartementet i
annat sammanhang. Ytterligare ändringar på detta område kan komma att
föranledas av här ifrågavarande utredning om domarrekrytering och
domarutbildning. Som ett andra led i domarutbildningen ingår tjänstgöring
under viss tid i hovrätt eller kammarrätt. Det får övervägas om den nuvarande
ordningen för prövning av fiskalsaspirant bör ändras exempelvis
genom förlängning av tjänstgöringstiden med hänsyn till att domarutbildningen
kan komma att sluta när aspiranttjänstgöringen fullgjorts. Det
kan också finnas skäl att kräva viss tids domstolstjänstgöring efter avslutad
aspiranttjänstgöring.
De erfarenheter från annan samhällsverksamhet med anknytning till
rättsväsendet som enligt vad jag utvecklat i det föregående bör förvärvas av
den som siktar på att erhålla ordinarie tjänst som domare bör enligt min
mening normalt inhämtas i anslutning till att domarutbildningen avslutas.
Verksamhet på annat område på ett tidigt stadium torde allmänt sett ge det
bästa utbytet och medför praktiska och organisatoriska fördelar.
I detta sammanhang måste först uppmärksammas att det inom domstolsväsendet
finns behov av domarutbildad personal för att bereda och
föredra mål i hovrätt och HD samt i kammarrätten och regeringsrätten.
Dessutom måste det finnas en reserv av kvalificerad domarutbildad personal
för att tjänstgöra som vikarier vid ledigheter och förfall. Jag bortser
härvid från vikariat för längre tid, eftersom dessa i första hand synes böra
uppehållas av sådana personer som har meriter för att erhålla ordinarie
domartjänst.
Ju:54 Riksdagsberättelsen år 1973
88
En utväg att tillgodose behov av personal för föredragningsuppgifter och
korttidsvikariat synes vara att ett visst antal av dem som genomgått
domarutbildningen erbjuds att för kortare eller längre tid kvarstanna på
domarbanan och upprätthålla särskilda tjänster inom domstolsväsendet.
Det blir en uppgift för de sakkunniga att, om detta alternativ visar sig
ändamålsenligt, närmare undersöka hur stor en sådan personalkader
lämpligen bör vara och hur tjänsterna bör utformas och placeras.
Utgångspunkten bör därvid vara att det stora flertalet av dem som genomgår
domarutbildning inte skall vara knutna till domstolsväsendet efter
utbildningens avslutande. De sakkunniga bör i detta sammanhang överväga
skilda åtgärder i syfte att nedbringa domstolsväsendets behov av ickeordinarie
dömande personal till det minsta möjliga.
De domarutbildade jurister som inte erhåller tjänst inom domstolsväsendet
av nu antytt slag utan ägnar sig åt annan verksamhet bör enligt
min mening organisatoriskt knytas till den verksamhet dit de söker sig. Som
jag tidigare anfört kan det här bli fråga om statlig, kommunal eller enskild
tjänst, där den grundläggande domarutbildningen är av värde. Såvitt avser
den statliga verksamheten torde domarutbildad personal vara av intresse
främst för åklagar-, polis- och exekutionsväsendet, kriminalvården, länsstyrelser
och centrala förvaltningsmyndigheter. I detta sammanhang måste
också uppmärksammas det förslag till reform av samhällets rättshjälp som
nyligen förelagts riksdagen (prop. 1972:4) och som bl. a. innebär att allmänna
advokatbyråer skall inrättas i varje län. Det torde vara ett starkt
intresse att domarutbildad personal kan knytas till denna organisation.
Även när det gäller enskild och kommunal verksamhet visar erfarenheten
att jurister med domarutbildning har goda möjligheter att göra sig gällande.
Av intresse i detta sammanhang är verksamhet hos kommuner, organisationer,
banker, försäkringsbolag m.m. Erfarenheter från advokatverksamhet
är särskilt värdefulla i en fortsatt verksamhet som domare.
En ordning som jag nu har skisserat återverkar självfallet på frågan om
tillsättande av ordinarie domartjänst. Utredningen bör ta upp även denna
fråga. Med en förändrad domarutbildning som för flertalet domaraspiranter
efterföljs av tjänstgöring som innefattar andra arbetsuppgifter än domargöromål
bör och kan nuvarande principer vid tillsättande av ordinarie
tjänster inte bibehållas.
Den som har genomgått domarutbildning bör självfallet tillgodoräknas
detta som en särskild merit vid sökande av domartjänst. Även andra
välmeriterade jurister bör emellertid kunna komma i fråga för sådan tjänst.
Det är givet att med en sådan ordning anciennitetsprincipen får mycket
begränsat utrymme. De sakkunniga bör närmare överväga i vilken takt
övergången till ett rekryteringssystern av nu antytt slag bör ske.
Utredningsuppdraget beträffande domarutbildning och domarkarriär bör
sammanfattningsvis innebära att utformningen av den grundläggande
domarutbildningen analyseras. Utbildningens inriktning och omfattning
samt anpassningen till organisationen inom domstolsväsendet och rättsväsendet
i övrigt skall särskilt uppmärksammas. De sakkunniga skall också
överväga på vilket sätt domstolarnas behov av icke-ordinarie domarpersonal
bör tillgodoses. Av stor vikt är vidare att undersöka de organisatoriska
och praktiska förutsättningarna för att domarutbildad personal skall kunna
förvärva erfarenhet från verksamhet utom domstolsväsendet och kartlägga
de olika verksamhetsområden som bör komma ifråga. De sakkunniga skall
också överväga frågan om ordningen för tillsättande av ordinarie
domartjänst.
89
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:54
De sakkunniga bör beakta konsekvenserna av de förslag som framläggs i
fråga om den icke-ordinarie dömande personal som nu tjänstgör på
domarbanan.
Som framhållits i det föregående aktualiserar utredningen om domarkarriären
vissa förändringar beträffande hovrättsorganisationen. Frågan
om hovrätts domförhet har behandlats i domstolskommitténs betänkande
(SOU 1969:41) Fullföljd av talan m.m. som låg till grund för den inledningsvis
anmärkta reformen av reglerna om fullföljd av talan till HD.
Kommittén uttalade att ett kollegium av tre ledamöter skulle kunna godtas
från rättssäkerhetssynpunkt, om alla ledamöterna är ordinarie domare eller
åtminstone två är ordinarie och en assessor i hovrätt. Kommittén ansåg
emellertid att en sådan sammansättning inte borde införas f. n. med hänsyn
till att den ej skulle ge utrymme åt ledamotstjänstgöring för utbildningsändamål
för blivande domare.
Lösningen av frågan hur många ledamöter som skall delta vid avgörandet
av mål i hovrätt bör inte påverkas av utbildningsbehovet, om detta behov
kan tillgodoses på annat sätt. Bortsett från utbildningsfrågorna, vilka jag
behandlat i det föregående, haren sammansättning med tre domare i hovrätt
allmänt godtagits under remissbehandlingen av domstolskommitténs
betänkande. En sådan lösning har också valts beträffande kammarrätt.
Kammarrätt är domför med tre ledamöter och flera än fyra får inte deltaga
i rätten.
De nya fullföljdsreglerna får till följd att hovrätterna i praktiken blir sista
instans i mål utan prejudikatintresse. Det är därför av stor vikt att hovrättsavdelningarna
genomsnittligt sett ges en starkare sammansättning än
de f. n. har. Justitieutskottet betonade också vid riksdagsbehandlingen av
prop. 1971:45 (Ju U 1971:7 s. 54) att alla möjligheter nu måste tas till vara
att stärka hovrätternas sammansättning och funktion.
Det finns anledning överväga en ordning som innebär att hovrätt liksom
kammarrätt vid avgörande av mål i princip skall bestå av endast ordinarie
ledamöter. En sådan ordning innebär i förhållande till vad som nu gäller en
skärpning av kraven på erfarenhet och skicklighet hos hovrättsdomarna.
Med en sådan ordning bör antalet ledamöter även i hovrätt kunna begränsas
till tre i normalfallen.
Om antalet ledamöter vid avgörande av mål minskas till tre, bör givetvis
organisationen av hovrättsavdelningarna ses över. De sakkunniga bör
utarbeta förslag beträffande lämplig storlek och sammansättning av hovrättsavdelning.
Om utredningen skulle stanna för en lösning med tredomarsammansättning,
bör särskilt uppmärksammas möjligheten att ha
avdelningar med sådan storlek att två uppsättningar av domare kan
tjänstgöra samtidigt. Det kan nämnas att kammarrätts avdelning består av
sex ledamöter.
I domstolskommitténs förut nämnda betänkande Fullföljd av talan m. m.
diskuterade kommittén även frågan om lekmannainslag i hovrätt. Tanken
härpå avvisades av kommittén, som i första hand åberopade de praktiska
svårigheter en sådan ordning skulle medföra. Under remissbehandlingen av
betänkandet ansågs i allmänhet att nämnd inte borde införas i hovrätt. I
några yttranden hävdades dock den motsatta uppfattningen. För egen del
anförde jag i prop. 1971:45 beträffande dessa frågor att, även om ett
lekmannainflytande i hovrätt inte är av samma betydelse som i underrätt,
skäl kan anföras för en lekmannarepresentation även i hovrätt. Särskilt när
det gäller val av påföljd och liknande frågor är det av värde att allmänt
rådande värderingar bland medborgarna kommer till uttryck genom
Ju:54 Riksdagsberättelsen år 1973
90
nämnden. Sådana frågor uppkommer även i hovrätt och det kan sägas ligga
en viss motsättning i att den prövning som en gång gjorts under medverkan
av lekmän därefter kan ändras av ett kollegium som består av uteslutande
yrkesdomare. Denna synpunkt har giltighet också beträffande bevisvärderingen.
Vid dömandet i andra instans torde yrkesdomarens kunnande och erfarenhet
ha särskild betydelse. Detta utesluter inte att det skulle vara värdefullt,
om lekmannasynpunkter också fick göra sig gällande. De skäl som
har anförts till förmån för lekmannainflytande i domstolarna är dock som
jag framhållit förut mindre framträdande beträffande hovrätterna än när det
gäller underrätterna. Vidare kan inte bestridas att åtskilliga praktiska
svårigheter är förenade med att låta lekmän medverka i hovrätt. Det får
ankomma på de sakkunniga att väga dessa omständigheter mot varandra. 1
sammanhanget bör också beaktas att intresset av att tillföra hovrätten
erfarenheter från andra områden av samhällslivet genom införande av
lekmannarepresentation kan te sig mindre tungt vägande, om hänsyn tas till
den ändrade utformning av domarkarriär och domarrekrytering som kan bli
resultatet av vad jag har anfört i det föregående.
Stannar de sakkunniga för att föreslå deltagande av lekmän i rättskipningen
även i hovrätt, synes en sådan ordning dock böra begränsas till vissa
typer av avgöranden. Medverkan av lekmän i hovrätt bör i första hand
komma i fråga vid rättskipningen i brottmål där en mera allvarlig påföljd kan
komma i fråga. En annan kategori där lekmannamedverkan bör övervägas
är familjemålen. Vårdnads-och umgängesfrågorna är exempel på spörsmål,
som lämpar sig för avgörande under medverkan av lekmän. Det kan vidare
finnas anledning att överväga, om lekmän bör deltaga endast i sådant
avgörande av mål som sker vid huvudförhandling. Vad gäller frågan om
antalet lekmän ligger nära till hands att vid sidan av de tre juristdomarna ha
två lekmän. Dessa synes lämpligen kunna hämtas från den del av landet där
hovrätten sammanträder. Eftersom hovrätt i stor utsträckning sammanträder
utom kansliorten åstadkoms med en sådan ordning att lekmannaledamöterna
i allmänhet får lokal förankring i den landsdel från vilken målet
kommer.
När det gäller rättskipningen i kammarrätt har medverkan av andra än
yrkesdomare hittills förekommit bara i fastighetstaxeringsmålen. Förvaltningsdomstolskommittén
föreslog emellertid i betänkandet (SOU 1966:70)
Förvaltningsrättskipning att det i kammarrätt skulle utöver de tre juristledamöterna
ingå två personer med erfarenhet av sociala frågor, särskilt
barnavård och nykterhetsvård, vid handläggning av mål om omhändertagande
m. m. enligt barnavårdslagen eller nykterhetsvårdslagen. Förslaget
togs inte med i propositionen om förvaltningsrättskipningen. Frågan om
lekmannamedverkan i kammarrätt bör nu tas upp i samband med att frågan
om lekmän i hovrätt utreds. De synpunkter som i det föregående anförts i
fråga om lekmannamedverkan i hovrätt torde i stor utsträckning vara
tillämpliga också beträffande lekmannadeltagande i kammarrätt.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
55. Utredningen (Ju 1972:09) om överinstans till fastighetsdomstol
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 april 1972 för att
utreda frågan om hovrätts sammansättning vid prövning av mål som
91
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:55
fullföljs från fastighetsdomstol (se Post- och Inrikes tidn. den 25 april 1972):
Utredningsman:
Persson, J. Lennart, hovrättslagman
Sekreterare:
Eliasson, Bengt E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 16 oktober 1972)
Lokal: Domstolsväsendets organisationsnämnd, Fack, 103 40 Stockholm
40, tel. växel 52 08 90 (sekreteraren)
Direktiv (anförande av statsrådet Geijer till statsrådsprotokollet den 14
april 1972):
Mål om bl. a. arrende, expropriation, fastighetsbildning, hyra och miljöskydd
handläggs fr. o. m. den 1 januari 1972 vid fastighetsdomstol. Minst
en sådan domstol finns i varje län. Domstolen är ingen fristående organisatorisk
enhet utan utgörs av den tingsrätt som Kungl. Maj:t bestämmer.
Tingsrätten har som fastighetsdomstol särskild sammansättning, nämligen i
allmänhet två lagfarna ledamöter, två nämndemän samt en ledamot med
teknisk utbildning och erfarenhet av fastighetsbildning eller fastighetsvärdering.
Vissa tingsrätter som är fastighetsdomstol är fr. o. m. den 1 januari
1972 vattendomstol. Mål som har prövats av fastighetsdomstol behandlas
om talan fullföljs av hovrätt i den sammansättning som gäller för tvistemål
i allmänhet. Vattenmål fullföljs till vattenöverdomstolen. I vattenöverdomstolens
avgöranden kan deltaga ett eller två vattenrättsråd.
En av utgångspunkterna vid genomförandet av fastighetsdomstolsreformen
var att underrätterna behövde förstärkas vid handläggningen av
främst fastighetsbildningsmål men även bl. a. expropriationsmål. Som ett
led i strävandena att på olika sätt stärka de domstolar som i första instans
skulle pröva bl. a. dessa typer av mål koncentrerades målen till ett begränsat
antal domstolar. Dessa fick alltså större domkretsar än vad ägodelningsoch
expropriationsdomstolarna hade haft. Härigenom kunde domarna
beredas möjlighet att i ökad utsträckning ägna sig åt mål av hithörande slag
och förvärva större sakkunskap än vad som tidigare i regel varit möjligt. En
annan åtgärd i syfte att förstärka första instansen var att tillföra domstolen
teknisk sakkunskap i den formen att ledamot med sådan sakkunskap blev
fast knuten till domstolen.
Vid utformningen av förfarandet i de fastighetsrättsliga mål som skall
handläggas av fastighetsdomstol åsyftades att det hittillsvarande systemet
med domstolsprövning i tre instanser skulle behållas. Den av fastighetsbildningskommittén
föreslagna lösningen som innebar att fastighetsbildningsmål
skulle i första instans prövas av jorddomstolar vilka skulle vara
knutna till hovrätterna och döma direkt under högsta domstolen avvisades
alltså. I övrigt innefattade fastighetsdomstolsreformen inget ställningstagande
till utformningen av förfarandet i högre instans.
De skäl på vilka reformeringen av den första instansen i de fastighetsrättsliga
målen grundades gör sig gällande även när det gäller den andra
instansen. Det skulle vara en påtaglig fördel, om de domare som i hovrätt
har att taga befattning med fastighetsrättsliga mål kunde beredas tillfälle att
mera odelat ägna sig åt mål av detta slag. Särskilt betydelsefullt skulle det
vara att tillföra hovrätten teknisk sakkunskap vid handläggningen av dessa
mål. Erfarenheterna från vattenöverdomstolen där tekniker är fast knutna
Ju:55 Rikdsagsberättelsen år 1973
92
till domstolen pekar entydigt i den riktningen. En särskild anledning att
förstärka hovrätterna vid behandlingen av fastighetsrättsliga mål är den
begränsning av möjligheterna att fullfölja talan mot hovrätts dom som
genomförts den 1 juli 1971 (prop. 1971:45).
Jag har tidigare denna dag bemyndigats tillkalla sakkunniga för utredning
av bl. a. frågan om hovrätternas sammansättning och organisation. Detta
utredningsarbete kan komma att på längre sikt leda till betydelsefulla
ändringar i hovrätternas verksamhet. Ändringarna kan komma att beröra
också de mål som fullföljs från fastighetsdomstol. 1 avvaktan på resultatet
av detta utredningsarbete är det emellertid enligt min mening påkallat att
frågan om överinstans till fastighetsdomstol nu tas upp till särskild utredning
med sikte på en snabb lösning inom ramen för hovrätternas nuvarande
verksamhetsformer.
Den primära uppgiften i utredningsarbetet blir att närmare undersöka
vilken sammansättning av hovrätten som är den lämpligaste vid behandlingen
av mål som fullföljts från fastighetsdomstol. Jag har redan angett att
jag anser att det skulle vara en betydelsefull vinning att ha teknisk sakkunskap
tillgänglig vid handläggningen av dessa mål. Detta torde särskilt
gälla expropriationsmålen. Den fulla nyttan av en tekniker i domstolen
framkommer dock först om teknikern knyts fast till domstolen på motsvarande
sätt som vid fastighetsdomstol. Detta kan — liksom när det gäller
fastighetsdomstolarna — skapa vissa problem. Antalet mål av hithörande
slag är nämligen mycket olika i de skilda hovrätterna och det är tveksamt om
det finns underlag för en heltidsanställd teknisk ledamot i mer än två eller tre
av de sex hovrätterna. Varje försök till beräkning av arbetsunderlaget är
emellertid mycket osäker, bl. a. beroende på att man ännu så länge helt
saknar erfarenhet av hur den nya fastighetsbildningslagen verkar. När det
gäller motsvarande problem i fråga om fastighetsdomstolarna har frågan
lösts genom att vissa tekniska ledamöter fått i uppgift att tjänstgöra vid flera
domstolar. Sedan utredningen klarlagt behovet av tekniker — en fråga som
inte bara beror på tillströmningen av mål utan även på vilka uppgifter som
läggs på teknikern — bör utredningen lägga fram förslag till hur behovet
skall tillgodoses. Ett alternativ som därvid bör övervägas är också att
sammanföra målen till endast vissa av hovrätterna.
Oavsett vilka förslag utredningen lägger fram i frågan hur teknikerbehovet
skall tillgodoses bör utredningen överväga vilka organisatoriska
åtgärder som behöver vidtagas för att infoga de tekniska ledamöterna i
hovrättsorganisationen.
Frågan om lekmannamedverkan i hovrätt i mål som fullföljts från
fastighetsdomstol bör inte tas upp i detta sammanhang utan bör prövas i det
nyssnämnda utredningsarbetet beträffande hovrätternas sammansättning
och organisation. Inte heller frågan om vattenmålens behandling i andra
instans bör tas upp nu. I den mån vattenlagsutredningens pågående utredningsarbete
leder till att den vattenrättsskipning som kommer att finnas
kvar hos de allmänna domstolarna förläggs till fastighetsdomstol är det givet
att vattenmålen i andra instans bör behandlas i samma former som övriga
fastighetsrättsliga mål. Denna fråga får tas upp i samband med att ställning
tas till vattenlagsutredningens förslag i övrigt.
Utredningen bör lägga fram förslag till behövliga författningsändringar
och även beräkna de konsekvenser ett genomförande av förslagen skulle få
i ekonomiskt hänseende och i fråga om antalet tjänster för lagfarna domare.
Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
93
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:56
56. Sakkunnig (Ju 1972:10) med uppdrag att se över delgivningsbestämmelserna
m.m.
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 september 1972 för
att se över delgivningsbestämmelserna m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den
7 oktober 1972):
Utredningsman:
Stangenberg, Harriet S.T., expeditionschef
Expert:
Werner, J. Bertil H., hovrättsassessor (fr.o.m. den 2 oktober 1972)
Lokal: Stora Nygatan 2 A, 4 tr., lil 27 Stockholm, tel. växel 763 1000
(Stangenberg)
Direktiv (anförande av statsrådet Geijer till statsrådsprotokollet den 8
september 1972):
En modernisering av bestämmelserna om delgivning genomfördes genom
beslut av 1970 års riksdag (prop. 1970:13, 1 LU 1970:17, rskr 1970:101). De
huvudsakliga bestämmelserna återfinns i delgivningslagen (1970:428) och
delgivningskungörelsen (1970:467; ändrad senast 1972:432).
De nya bestämmelserna har nu tillämpats i ett och ett halvt år. Under
denna tid har det — särskilt från de allmänna domstolarna — framställts
åtskilliga anmärkningar mot delgivningssystemet. Anmärkningarna gäller
samtliga former av delgivning. Särskilt hård kritik har riktats mot olika
detaljer i systemet med stämningsmän.
Med hänsyn särskilt till de stora effektivitetsförluster för domstolarna
som misslyckade delgivningsförsök ofta innebär och till de stora kostnader
som delgivningsförfarandet vållar det allmänna bör en teknisk översyn av
delgivningsbestämmelserna nu ske. Därvid bör särskild uppmärksamhet
ägnas organisationsfrågor, däribland även organisationen av delgivningscentralerna
i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Utredningen har under tiden september—oktober 1972 haft överläggningar
med olika myndigheter, organisationer och andra, som berörs av
utredningens arbete.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
57. Kommission (Ju 1972:11) för förebyggande av politiska våldsdåd
med internationell bakgrund
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts förordnande den 22 september 1972 för
att utreda frågan om åtgärder för att förebygga politiska våldsdåd:
Ordförande:
Lidbom, Carl G., statsråd
Ju:57 Riksdagsberättelsen år 1973
94
Ledamöter:
Bouvin, J. Åke, rättschef
Högström, Ivar, bostadsdirektör, led. av riksdagen
Jödahl, Ole E., kabinettssekreterare (t. o. m. den 30 september 1972)
Kellberg, Love G.-A., utrikesråd
Kristensson, Astrid M., förbundsjurist, led. av riksdagen
Mattsson, Kjell A., lantbrukare, led. av riksdagen
Nordenson, Ulf K., rättschef
Persson, Carl J. G., rikspolischef
Wedén, Sven M., disponent, led. av riksdagen
Åström, C. Sverker, kabinettssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Öberg, N. P. Kjell, generaldirektör
Sekreterare:
Ihrfelt, Åke N. A., hovrättsassessor
Bitr. sekreterare:
Lundström, N. Olof (Olle) T., hovrättsassessor
Direktiv (anförande av statsministern Palme till statsrådsprotokollet den
22 september 1972):
I Sverige lever ett stort antal utlänningar. Antalet personer som invandrat
till vårt land sedan mitten av 1960-talet uppgår till ungefär en halv miljon.
Invandrarna har anpassat sig väl och de gör en utomordentligt värdefull
insats i vårt samhälle. Men bland dem tinns ett litet antal som här i landet
ägnar sig åt politisk verksamhet som har sin grund i motsättningar i hemlandet.
I denna verksamhet blottas ofta starka känslor av hat och öppen
fientlighet, och flera våldsdåd har förekommit. Polisiära myndigheter har
länge haft sin uppmärksamhet riktad på detta. Uppsikten har på senare år
successivt skärpts. Åtgärder har vidtagits för att förebygga nya våldshandlingar.
Exempel på sådana åtgärder är de skärpta straffen för olaga
vapeninnehav samt bestämmelserna om flygplatskontroll och flygplanskapning.
Sedan en tid tillbaka är en arbetsgrupp inom Kungl. Maj:ts kansli
sysselsatt med att undersöka vad som ytterligare kan göras i samma syfte.
Händelserna på Bulltofta den 15—16 september ger frågan ökad aktualitet.
Med hänsyn till sakens vikt anser jag att gruppen bör ombildas till en
kommission med företrädare för de politiska partierna.
Utgångspunkten för kommissionens arbete bör vara att alla uppslag som
kan vara ägnade att minska riskerna för politiska våldsdåd bör prövas. De
förslag som läggs fram måste dock vara sådana att de kan genomföras utan
att värden som är omistliga i ett demokratiskt rättssamhälle offras. Några
närmare direktiv för kommissionens arbete torde inte behövas.
Kommissionen har hållit åtta sammanträden.
Kommissionen har den 8 december 1972 avgett rapporten (Ds Ju 1972:35)
Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund.
Uppdraget är därmed slutfört.
95
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:58
58. Utredningen (Ju 1972:12) angående företagsinteckning
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den29september 1972för
att verkställa översyn av lagstiftningen om företagsinteckning (se Post- och
Inrikes tidn. den 14 oktober 1972):
Utredningsman:
Rune, Christer L., hovrättsråd
Experter:
Heuman, Jan G. M., rådman
Löfberg, Karl Axel, kansliråd
Nordén, Joar, bankdirektör
Törnell, Inga-Britt, rådman
Åsbring, Lars-Göran G., hovrättsassessor
Sekreterare:
Liljeqvist, Rolf A., hovrättsassessor
Lokal: Justitiedepartementets kommittéer, Munkbron 17, 5 tr., tel. växel
763 10 00 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10
Stockholm 2
Direktiv (anförande av statsrådet Lidbom till statsrådsprotokollet den 29
september 1972):
Gällande bestämmelser om inteckning i näringsverksamhet till säkerhet
för fordran finns i lagen (1966:454) om företagsinteckning (FL; ändrad
senast 1971:1215) som trädde i kraft den 1 juli 1967. Till lagen anknyter
kungörelsen (1966:455) med tillämpningsföreskrifter till lagen om företagsinteckning
(TFL; omtryckt 1971:1216).
Även om företagsinteckningens kreditvärde är begränsat jämfört med
den säkerhet som kan erbjudas på grundval av inteckning i fast egendom
eller tomträtt har rättsinstitutet kommit att användas i en inte obetydlig
omfattning. Förlagsinteckningskommittén har angett det totala beloppet av
förlagsintecknad skuld vid utgången av år 1961 till drygt 5 100 milj. kr. och
antalet intecknade rörelser hösten 1962 till 23 523. Antalet inventariebestånd
som vid samma tid var intecknade enligt lagen (1932:171) om
inteckning i jordbruksinventarier har kommittén angett till 16814 av drygt
230000 brukningsenheter med mer än två ha åker (SOU 1964:10 s. 40 och
55). År 1968 beviljades 21 143 företagsinteckningar till ett sammanlagt
belopp om drygt 4 130 milj. kr. Samma år dödades 12679 inteckningar om
totalt drygt 2 140 milj. kr. Motsvarande siffror för åren 1969 och 1970 är
17379 resp. 12606 om drygt 3280 milj. kr. resp. närmare 2850 milj. kr. i
fråga om beviljade företagsinteckningar samt 9 128 resp. 5 314 om närmare
1400 milj. kr. resp. drygt 780 milj. kr. i fråga om dödade företagsinteckningar.
FL har nu varit i tillämpning i drygt fem år. Erfarenheterna av lagstiftningen
får på det hela taget sägas vara goda. I ett hänseende har regleringen
emellertid medfört vissa tillämpningssvårigheter. Jag syftar därvid på de
problem som uppkommer genom att kommun-eller länsindelningen ändras.
Ju:58 Riksdagsberättelsen år 1973
96
Under den tid som lagen har tillämpats har också önskemål framkommit om
utvidgning av lagens tillämpningsområde såvitt gäller kretsen av inteckningsberättigade.
Denna kritik mot den nuvarande regleringen kan enligt
min mening inte lämnas obeaktad. Vidare har under den tid som förflutit
från ikraftträdandet panträtten på fastighetsrättens område — som i många
viktiga hänseenden har tjänat som förebild för FL — omgestaltats. Det kan
med fog hävdas att det är mindre tillfredsställande att de båda inteckningssystemen
inte, åtminstone i sina huvuddrag, stämmer överens.
Till följd av de förhållanden som nämnts har ett behov framträtt av att
företa en översyn av lagstiftningen om företagsinteckning. Någon mera
genomgripande förändring av rättsinstitutets allmänna karaktär åsyftas
inte. Vad saken närmast gäller är en i huvudsak teknisk översyn inom ramen
för de principer på vilka institutet f.n. vilar. I enlighet med vad som har
anförts förordar jag att en särskild sakkunnig tillkallas för att företa en
översyn av lagstiftningen om företagsinteckning.
Beträffande utredningsarbetet kan följande anföras.
Bestämmelserna i FL bygger på att det föreligger en fordran som grundas
på ett skriftligt fordringsbevis. Näringsidkaren tecknar på fordringshandlingen
ett medgivande att hans näringsverksamhet får intecknas till säkerhet
för fordran. Borgenären kan sedan med åberopande av fordringshandlingen
begära inteckning för fordringen. Bifalles ansökningen, sker inskrivning i
boken över företagsinteckningar.
Som framgått har genom jordabalken (JB) fastighetspanträtten getts en
annan struktur. Den tidigare konstruktionen med skriftligt fordringsbevis
på vilket fastighetsägaren tecknar medgivande till inteckning och på grund
av vilket inteckning sedan meddelas i fastigheten har övergetts. 1 det
intecknade skuldebrevets ställe har trätt en handling — pantbrev — som
utfärdas av inskrivningsmyndigheten efter ansökan av fastighetens ägare.
Panträtt i fastighet till säkerhet för fordran upplåts genom att fastighetens
ägare överlämnar pantbrevet som pant för fordringen. Borgenär som
sålunda fått pantbrev för sin fordran har rätt att vid utsökning eller när
myndighet i annat fall fördelar medel mellan rättsägare i fastigheten få
betalning för sin fordran med högst det belopp som anges i pantbrevet jämte
särskilt tillägg.
I detta sammanhang vill jag erinra om att Kungl. Maj:t under våren 1972
till lagrådet har remitterat förslag till bl.a. lagom ändring i sjölagen (1891:35
s. 1). I förslaget har det sjörättsliga hypoteket utformats efter förebild av
JB:s panträttskonstruktion. Vidare har jag efter bemyndigande av Kungl.
Maj :t den 7 juni 1972 tillkallat en sakkunnig att företa en översyn av reglerna
om registrering av och inskrivning av rätt till luftfartyg m.m. I den sakkunniges
uppdrag ingår bl.a. att med utgångspunkt i de nya fastighets- och
sjörättsliga reglerna lägga fram förslag till lagregler om panträtt på grund av
inteckning i luftfartyg.
Den ändring av den hypotekariska panträttens struktur som redan har
genomförts eller avses bli genomförd på andra rättsområden ger anledning
till en omprövning av FL:s system för inteckning i näringsverksamhet och
upplåtelse av betalningsrätt däri. Under utredningsarbetet bör undersökas i
vad mån FL kan ändras så, att överensstämmelse uppnås mellan FL och JB
i fråga om sättet för upplåtelse av säkerhetsrätt samt inteckningshandlingens
form och innehåll och sättet för dess utfärdande. I denna del bör
utredningsarbetet inriktas på att inom ramen för nuvarande principer i FL så
långt möjligt försöka anpassa institutets företagsinteckning efter JB:s
panträttskonstruktion.
97
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:58
I den mån utredningsarbetet resulterar i förslag till ändring av det nuvarande
systemet i de hänseenden som jag har angett här, bör särskild
uppmärksamhet ägnas åt övergångsfrågorna. Här synes bestämmelserna i
lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken och det remitterade
förslaget till lag om ändring i sjölagen kunna tjäna som förebild. Under
samma förutsättning bör förslag till erforderliga administrativa föreskrifter
läggas fram.
Företagsinteckning meddelas i all den näringsverksamhet eller i den
verksamhet av viss art som näringsidkaren vid varje tid utövar inom ett län
eller inom en eller flera kommuner i länet. Är näringsidkaren aktiebolag, får
inteckning meddelas också i bolagets verksamhet inom hela landet eller
inom flera län. Forumreglerna innebär att ärendena tas upp av inskrivningsmyndigheten
för den kommun som är säte för länsstyrelsen i det län
där verksamheten bedrivs eller, om näringsidkaren är aktiebolag, bolagets
styrelse har sitt säte.
Vid årsskiftena 1968/69 och 1970/71 genomfördes ett stort antal ändringar
i den kommunala indelningen. I flera fall påverkades även länsindelningen.
Ytterligare indelningsändringar är avsedda att genomföras vid årsskiftet
1973/74.
Ändring i kommun- eller länsindelningen får viktiga konsekvenser för de
företagsinteckningar som har meddelats i verksamhet som utövas i berörda
kommuner och län.
Utgångspunkten är att företagsinteckning principiellt skall behålla den
omfattning som blivit bestämd vid inteckningens beviljande. Inteckningens
omfattning påverkas således inte av ändring i kommun- eller länsindelningen,
såvida inte annat har föreskrivits.
När det gäller ändringar i den administrativa indelningen har man vid
tillämpningen av FL att skilja mellan två fall. 1 det ena förs hela den
administrativa enhet till vilken inteckningen begränsats samman med annan
motsvarande enhet eller del därav. I det andra fallet förs endast en del av
den administrativa enhet till vilken inteckningen begränsats samman med en
annan sådan enhet eller del därav. Ett specialfall härav föreligger, närén
kommun delas så att den kommer att uppgå i flera kommuner, belägna
antingen i samma län eller i olika län.
Endast för det förstnämnda fallet finns det bestämmelser i FL. Sålunda
skall enligt 32 § inteckning i allmänhet utvidgas så att den kommer att gälla
i hela den nya administrativa enheten. Detta gäller emellertid inte om
samma slags verksamhet bedrivs av näringsidkaren i den andra kommunen
(länet) eller kommundelen (länsdelen) och denna verksamhet omfattas av
annan inteckning. Utvidgning av inteckning i de fall som åsyftas nu sker i
och med att indelningsändringen träder i kraft. Beslut av inskrivningsmyndigheten
eller anteckning i inskrivningsboken förutsätts således inte för
utvidgningen.
Ändring i den administrativa indelningen får betydelse inte bara i fråga
om omfattningen av beviljad företagsinteckning. Enligt 5 § FL får inteckning
inte meddelas på sådant sätt att den till omfattningen avviker från
annan inteckning som meddelats eller sökts i samma näringsverksamhet.
Ofta kan det därför bli nödvändigt med ganska omfattande dödningsåtgärder
för att ny inteckning över huvud skall kunna tas ut i tidigare intecknad
verksamhet efter indelningsändring. Särskilt ändring i länsindelningen medför
inte bara ett betydande merarbete för inskrivningsmyndigheten utan
också i vissa fall — vilket är allvarligare — olägenheter för de enskilda i
form av besvär och kostnader. Detta är så mycket mera betänkligt som de
7 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
Ju:58 Riksdagsberättelsen år 1973
98
åsyftade konsekvenserna varit oförutsebara för näringsidkaren och hans
borgenär.
År 1971 har i TFL införts ett flertal bestämmelser om vad inskrivningsmyndighet
har att iaktta vid handläggning av inskrivningsärende och
utfärdande av gravationsbevis beträffande näringsverksamhet, vars
inteckningsförhållanden berörs av genomförd indelningsändring (22-28 §§;
SFS 1971:123). Genom tillskapandet av dessa handläggningsrutiner har
emellertid de oformligheter som enligt vad som sagts nyss är förenade med
den nuvarande materiellträttsliga regleringen inte kunnat elimineras.
Vid utredningsarbetet blir det därför en angelägen uppgift att undersöka
hur kvarstående problem skall kunna lösas. Arbetet bör därvid i första hand
inriktas på att finna en lösning som undanröjer hindren mot nyinteckning
efter indelningsändring utan att borgenärernas intressen träds för nära.
En av flera tänkbara lösningar av de problem som indelningsändringarna
har aktualiserat kan vara att i de fall då område frångår kommun eller län,
till vilket beviljad eller sökt inteckning har begränsats, låta inteckningen
omfatta näringsverksamheten i kommunen eller länet sådan enheten är efter
indelningsändringen. Den antydda ordningen synes förutsätta, att borgenärerna
ges möjlighet att kräva betalning i förtid, om deras säkerhet
kommer att minska och näringsidkaren inte ställer kompletterande, godtagbar
säkerhet. Den här diskuterade effekten av indelningsändring synes
därför inte kunna tillåtas inträda förrän viss tid — exempelvis ett år — har
förflutit från det att indelningsändringen trädde i kraft. För de fall där den
kommun till vilken inteckningen är begränsad delas för att uppgå i skilda
kommuner synes den ordning som antytts inte kunna bli omedelbart tilllämplig.
De kompletterande bestämmelser som behövs för dessa och andra
mera speciella fall torde få övervägas under utredningsarbetet.
Eftersom svårigheterna har samband med frågan om individualiseringen
av intecknad näringsverksamhet och därmed inskrivningsväsendets organisation,
kan det vara lämpligt att bland övervägandena ta upp frågan om
införande av automatisk databehandling (ADB) på detta rättsområde och
därmed sammanhängande organisatoriska spörsmål.
Rätt att erhålla företagsinteckning har endast sådana näringsidkare som
är bokföringsskyldiga. Vem som är bokföringsskyldig framgår av bokföringslagen
(1929:117). Den som driver jordbruk eller skogsbruk är inteckningsberättigad
även om han inte är bokföringsskyldig.
Kravet på bokföringsskyldighet motiverades vid FL:s tillkomst i första
hand med att det i allmänhet behövs en fortlöpande övervakning av det
intecknade företaget från inteckningshavarnas sida för att företagsinteckningen
skulle kunna tjäna som säkerhet. För en sådan kontroll ansågs
bokföringen vara ett av de viktigaste medlen. Genom det krav som sålunda
har uppställts utestängs de minsta företagen — utom jordbruk och
skogsbruk — från möjligheten att använda rörelsen som kreditunderlag.
Detta bedömdes som fördelaktigt ur flera synpunkter vid lagens tillkomst.
Vid olika tillfällen har förslag framställts om utvidgning av kretsen av
inteckningsberättigade enligt FL. Sålunda har lantbruksstyrelsen i skrivelse
den 29 november 1967 till chefen för jordbruksdepartementet satt i fråga om
inte FL borde ändras så, att ej bokföringspliktiga företagare som driver
trädgårdsföretag får möjlighet att låta inteckna sin verksamhet. Detsamma
föreslogs i riksdagen i två likalydande motioner 1968:1:672 och 1968:11:857.
I två andra likalydande motioner 1968:1:482 och 1968:11:606 har föreslagits
att kretsen av inteckningsberättigade utvidgas till att omfatta dem som utan
att vara bokföringspliktiga idkar renskötsel. I skrivelse den 7 november
99
Kommittéer: Justitiedepartementet Ju.58
1969 till Kungl. Maj:t har Skånes fiskareförbund framfört önskemål om att
vissa fiskebåtar, som inte kan belastas med sjörättsligt hypotek, skall kunna
intecknas enligt FL.
År 1962 tillsattes en utredning — bokföringsutredningen — med uppgift
att se över bokföringslagen (direktiv 1963 Ju:56). Utredningen avlämnade år
1967 ett betänkande med förslag till lag om skyldighet att föra räkenskaper,
m.m. (SOU 1967:49). Under hänvisning till sålunda pågående översyn av
bokföringsskyldighetens omfattning avstyrkte första lagutskottet de förut
nämnda motionerna (ILU 1968:11). De lämnades utan åtgärd av riksdagen.
På grund av den remisskritik som framfördes mot bokföringsutredningens
förslag tillkallades år 1971 sakkunniga med uppdrag att verkställa
fortsatt översyn av bokföringslagstiftningen — 1971 års utredning om
bokföringslagstiftningen — (direktiv 1972 Ju:50). I direktiven har framhållits
bl.a. vikten av att man får en tillfredsställande samordning mellan
bokföringslagens regler och specialregler i annan lagstiftning. De sakkunniga
väntas avsluta sitt arbete i början av nästa år.
Av vad som har anförts framgår att den för institutet företagsinteckning
betydelsefulla frågan om bokföringsskyldighetens omfattning fortfarande
är under övervägande. Vid den översyn av FL som har aktualiserats får
utredningen bedöma i vad mån de önskemål om utvidgning av kretsen av
inteckningsberättigade som har framförts bör tas upp i samband med att FL
ses över eller om frågan helt eller delvis bör övervägas vid den fortsatta
översynen av bokföringslagen. I denna del bör utredningsarbetet bedrivas i
nära samråd med utredningen om bokföringslagstiftningen.
Slutligen vill jag ta upp en fråga som närmast rör bestämmelserna i 4 § FL
om den egendom som är föremål för företagsinteckning. Under senare år
har en särskild finansieringsform, benämnd fakturakredit eller vanligare
factoring, fått ökad betydelse vid finansiering av kundfordringar. I stora
drag innebär factoring att ett företag som innehar kundfordringar lånar
pengar med, som det brukar uttryckas, kundfordringarna som säkerhet.
Vanligen är det fråga om överlåtelse av kundfordringen till finansieringsföretaget.
Kännetecknande för factoring är att kreditrisken ligger kvar hos
den ursprunglige borgenären. Skulle kundfordringen inte betalas, återgår
fordringen till denne. Den sakkunnige bör överväga i vad mån kundfordringar
som överlåtits på finansieringsföretaget bör omfattas av företagsinteckning
i detta eller i det företag som har erhållit factoringkrediten.
Utöver vad jag har nämnt här bör det stå den sakkunnige fritt att ta upp
sådana spörsmål som aktualiseras under arbetets gång. Den sakkunnige är
oförhindrad att lägga fram delförslag, innan arbetet har slutförts. Förslag
rörande verkan av indelningsändring bör läggas fram skyndsamt och inom
sådan tid att en lagändring kan träda i kraft senast vid årsskiftet 1973/74.
Utredningen har hållit ett sammanträde i oktober 1972. En enkät rörande
lagstiftningsfrågor som aktualiseras av utredningsuppdraget har utarbetats.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
UD.l Riksdagsberättelsen år 1973
100
Utrikesdepartementet
Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under
1972: 1, 2 och 3
1. Ledningsgruppen (UD 1970:04) för översynen av SIDA.s
organisation
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 januari 1970föratt
leda utredningsarbetet rörande SIDA:s organisation och arbetsformer:
Ordförande:
Löfqvist, Ivar, generaldirektör
Sakkunniga:
Klackenberg, S. Lennart, statssekreterare
Michanek, Ernst N., generaldirektör
Sjönander, Bo Jonas, statssekreterare
Ersättare för sakkunnig:
Kalderén, Lars G., departementsråd
Narfström, A. J. Petter, överingenjör
Rydén, Jan E., avdelningschef
Vinde, Pierre L. V., budgetchef
Sekreterare:
Jackert, Clas S:son, t.f. organisationsdirektör
Direktiven för ledningsgruppen, se 1971 års riksdagsberättelse UD 5.
Ledningsgruppen för översynen av SIDA:s organisation har den 29 maj
1972 till ministern för utrikes ärendena överlämnat ett principförslag till ny
organisation för SIDA. Ledningsgruppen har därvid förutsatt att innan
statsmakterna tar ställning till SIDA:s organisation en vidareutveckling av
frågan sker inom SIDA och i andra sammanhang.
Två sekretariatspromemorior som behandlar personaladministrationen
inom SIDA respektive en modell för planering av det bilaterala biståndet har
överlämnats till SIDA för handläggning i sedvanlig ordning.
Uppdraget är därmed slutfört.
101
Kommittéer: Utrikesdepartementet UD:3
2. Sakkunniga (UD 1971:01) för översyn av svenska bilaterala
åtgärder ägnade att främja u-ländernas industrialisering
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 juli 1971 att företa
en översyn av svenska bilaterala åtgärder ägnade att främja u-ländernas
industrialisering:
Ordförande:
Lundström, Hans O., vice riksbankschef
Sakkunniga:
Anell, Lars E. R., departementsråd
Beckius, Sven-Erik, kansliråd
Edgren, Gösta A., avdelningschef
Kalderén, Lars G., departementsråd (fr.o.m. den 14 juni 1972)
Pettersson, Karl-Henrik, tekn. lic. (fr.o.m. den 14 juni 1972)
Sekreterare:
Gabrielsson, Arne, fil. dr
Bitr. sekreterare:
Svidén, Ulf, byråsekreterare (fr.o.m. den 15 december 1971)
Direktiven förde sakkunniga, se 1972 års riksdagsberättelse UD 3.
Kommittén har under tiden november 1971—december 1972 hållit 38
sammanträden samt haft överläggningar med representanter för näringslivet,
olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs
arbete. Därutöver har fem sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp
för frågan om u-landsanpassad teknologi.
De sakkunniga har den 20 december 1972 avgett betänkandet (SOU
1972:90) Industriutveckling och utvecklingssamarbete.
Uppdraget är därmed slutfört.
3. Utredningen (UD 1971:02) rörande avgångsregler m.m. inom
utrikesförvaltningen
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 juni 1971 med
uppdrag att utreda frågan om avgångsregler m.m. inom
utrikesförvaltningen:
Utredningsman:
Tammelin, Paul A. V., överdirektör
Expert:
Kleen, E. W. Erland, ambassadör
UD:3 Riksdagsberättelsen år 1973
102
Regen, J. Gunnar, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1972)
Sekreterare:
Linder, Sven G., departementssekreterare
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse UD 4.
Den sakkunnige har under tiden november 1971—december 1972 hållit 16
sammanträden med experter samt haft överläggningar med olika myndigheter
och enskilda befattningshavare som berörs av utredningens arbete.
Den sakkunnige har den 19 december 1972 avgett betänkandet (Ds UD
1972:02) Avgångsregler inom utrikesförvaltningen.
Uppdraget är därmed slutfört.
4. Nationalkommittén (UD 1972:01) för Förenta Nationernas
befolkningskonferens
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 mars 1972 för att
förbereda det svenska deltagandet i FN:s befolkningskonferens 1974, vars
dagordning omfattar bl.a. befolkningsutvecklingen och dess förhållande till
nationella utvecklingsansträngningar, medlemsländernas nationella
befolkningspolitik samt en internationell befolkningsstrategi och därav
aktualiserade åtgärder:
Ordförande:
Thorsson, Inga M., ambassadör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 24 mars
1972)
Ledamöter:
Adler-Karlsson, Gunnar, jur. dr (fr.o.m. den 24 mars 1972)
Andersson, Karin E., förbundssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den
24 mars 1972)
Bergqvist, Jan G., pol. mag., led. av riksdagen (fr.o.m. den24 mars 1972)
Billner, Börje F., departementsråd (fr.o.m. den 24 mars t.o.m. den 11
september 1972)
Heyman, Ove F., departementssekreterare (fr.o.m. den 13 september
1972)
Hyrenius, Hannes, professor (fr.o.m. den 24 mars 1972)
Michanek, Ernst N., generaldirektör (fr.o.m. den 24 mars 1972)
Ohlsson, Ingvar P. T., generaldirektör (fr.o.m. den 24 mars 1972)
Rexed, Bror A., generaldirektör (fr.o.m. den 24 mars 1972)
Sundberg, Ingrid E., fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 24 mars
1972)
103
Kommittéer: Utrikesdepartementet UD:5
Ullsten, Ola S. K. O., socionom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 24 mars
1972)
Åström, Lars-Åke E., generaldirektör (fr.o.m. den 24 mars 1972)
Sekreterare:
Wahren, Carl E. T., byråchef (fr.o.m. den 24 mars 1972)
Bitr. sekreterare:
Jonsson, Lars O., kanslisekreterare (fr.o.m. den 24 mars 1972)
Lokal: Utrikesdepartementet, Box 16121,103 23 Stockholm 16, tel. växel
763 1000 (bitr. sekreteraren)
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Kommittén har under tiden mars—oktober 1972 hållit fyra sammanträden.
En särskilt tillkallad expertgrupp deltog vid ett av nämnda sammanträden
för diskussion av svenska forskningsinsatser inför konferensen.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
5. Delegationen (UD 1972:02) för utveckling av folkrättens regler om
humanitet i krig
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 juli 1972 för att
utveckla folkrättens regler om humanitet i krig:
Ordförande:
Myrdal, Alva, statsråd (fr.o.m. den 30 juni 1972)
Vice ordförande:
Lidbom, Carl G., statsråd (fr.o.m. den 30 juni 1972)
Sakkunniga:
Blix, Hans M., utrikesråd (fr.o.m. den 30 juni 1972)
Hellström, Mats J., fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 juni 1972)
Jödahl, Ole E., ambassadör (fr.o.m. den 30 juni 1972 t.o.m. den 5
september 1972)
Tammelin, Lars, docent (fr.o.m. den 30 juni 1972)
Thunborg, Anders I., statssekreterare (fr.o.m. den 30 juni 1972)
Ullsten, Ola S. K. O., socionom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 juni
1972)
Wulff, Torgil H., kommendör (fr.o.m. den 30 juni 1972)
Åström, C. Sverker, kabinettssekreterare (fr.o.m. den 6 september 1972)
Experter:
Skarstedt, Carl-Ivar S., rättschef (fr.o.m. den 22 augusti 1972)
Nordensson, Ulf K., rättschef (fr.o.m den 22 augusti 1972)
Prawitz, Jan, laborator (fr.o.m. den 22 augusti 1972)
UD.5 Riksdagsberättelsen år 1973
104
Huvudsekreterare:
Edelstam, Axel, utrikesråd (fr.o.m. den 22 augusti 1972)
Bitr. sekreterare:
Karlsson, Bror, hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 augusti 1972)
Rosenblad, Esbjörn, departementssekreterare (fr.o.m. den 22 augusti
1972)
Falkman, Kaj, departementssekreterare (fr.o.m. den 22 augusti 1972)
Skala, Björn, departementssekreterare (fr.o.m. den 22 augusti 1972)
Fremlin, Rune N. G., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 september
1972)
Lokal: Utrikesdepartementet, Box 161 21, 103 23 Stockholm 16, tel.
växel 763 10 00 (sekreteraren)
Direktiv (anförande av ministern för utrikes ärendena Krister Wickman
till statsrådsprotokollet den 30 juni 1972):
De senaste åren har i FN och på andra håll tagits upp olika frågor om att
förstärka och förnya den del av den internationella rättsordningen som
syftar till att humanisera krigföringen och begränsa lidandet och massförstörelsen
under väpnade konflikter. FN:s generalsekreterare har utarbetat
utförliga rapporter i ämnet till generalförsamlingens sessioner åren
1969, 1970 och 1971. Internationella Röda Korskommittén har bidragit med
åtskilliga uppslag och gjort utkast till nya internationella instrument som är
avsedda att komplettera 1949 års Röda Korskonventioner om skydd för
civilpersoner och för sjuka, sårade och krigsfångar. Dessa utkast har
diskuterats vid konferenser med regeringsexperter som hållits i Genéve
våren 1971 och våren 1972.
För Sverige är det en självklar sak att ta aktiv del i detta arbete. I flera fall
har vi varit initiativtagande och pådrivande. Det innebär ett fullföljande av
en fast förankrad humanitär och folkrättslig tradition i svensk utrikespolitik.
Våra bidrag till utvecklandet av folkrättsliga regler att gälla i krig, dvs.
användningen i krig av massförstörelsevapen, bör ses som ett naturligt
komplement till det motsvarande folkrättsliga arbete som avser och avsett
att förbjuda tillverkning av dylika massförstörelsevapen. Sedan många år
har vi varit aktivt verksamma för att genom internationella avtal förhindra
tillverkning, provning, lagring och spridning av kärnvapen samt kemiska
och biologiska massförstörelsevapen (stridsmedel). Vissa partiella framgångar
har kunnat registreras under nedrustningsförhandlingarnas gång,
särskilt på kärnvapenområdet. Men ännu återstår många luckor att fylla,
inte minst de som ger stormakterna fortsatt handlingsfrihet på kärnvapenområdet.
Särskilt aktuella förhandlingsämnen är just nu försöken att stävja
kärnvapnens utveckling genom ett fullständigt förbud mot deras provning
samt att uppnå ett globalt förbud mot tillverkning av kemiska stridsmedel.
Det har i flera sammanhang framgått hur stor betydelse regering och
riksdag hos oss fäster vid utarbetandet av folkrättsliga regler i syfte att
skydda människor och miljö under väpnade konflikter. Min företrädare,
förre utrikesministern Torsten Nilsson, behandlade i ett interpellationssvar
den 20 januari 1971 de folkrättsliga aspekterna på bl.a. terrorbombning,
användningen av napalm- och splitterbomber, kemisk krigföring och
upprättandet av s.k. zoner för fri eldgivning, dvs. områden från vilka
105
Kommittéer: Utrikesdepartementet UD:5
befolkningen tvångsförflyttas för att beskjutning, bombning och förstörelse
skall bli möjlig. Han underströk därvid att det är nödvändigt att folkrättens
regler anpassas till den verklighet som gäller i dag. Själv hade jag den 23
mars i år tillfälle att lämna riksdagen en utförlig redogörelse för vad som
hittills gjorts från svensk sida och för de ståndpunkter vi avsåg att driva vid
den då förestående Röda Korskonferensen i Genéve. Det kan f.ö. nu i
efterhand konstateras att vår uppfattning i fråga om behovet av förbud mot
vissa vapen och stridsmetoder vann ökad anslutning denna gång.
Riksdagen har nyligen med anledning av motioner om s.k. miljömord
(ekocid) uttryckt önskemål om att Sverige även i fortsättningen aktivt skall
delta i internationella förhandlingar om konkreta punktförbud mot särskilt
omänskliga stridsmetoder och urskillningslöst verkande vapen för massförstörelse
av människor och miljöer (mot. 1972: 145 och 947, UU 1972:5,
rskr 136). Även andra initiativ kan enligt riksdagen komma i fråga för att
förebygga den typ av massförstörelse som avses med begreppet miljömord.
Att vidareutveckla den del av folkrätten som har att göra med humanitet
i krig är en vidsträckt uppgift med många olika delfrågor, som var för sig är
både politiskt svårhanterliga och tekniskt och juridiskt komplicerade.
Det är i första hand en fråga om att fastställa innebörden i gällande
internationella överenskommelser och sedvanerättsliga regler. Ett exempel
på att detta är viktigt är den resolution som FN antog 1969 på svenskt
initiativ och som bl.a. innebär att användningen av växtförstöringsmedel
som krigföringsmetod förklarats strida mot allmänt erkända folkrättsliga
regler sådana de kommit till uttryck i 1925 års Genéve-protokoll rörande
kemiska och bakteriologiska stridsmedel. Det finns en mycket liten minoritet
av stater som inte biträder denna uppfattning. Till den gruppen hör
Förenta staterna, som emellertid numera förklarat att de amerikanska
styrkorna gradvis skall upphöra att använda växtförstöringsmedel som
vapen i kriget i Indokina. Denna ändring i den amerikanska politiken är utan
tvivel till stor del föranledd av FN-resolutionen.
Det är vidare en fråga om att verka för ökad anslutning till de internationella
överenskommelser om kriget som finns i dag och att få bort sådana
förbehåll som vissa stater gjort i samband med ratifikation och som försvagar
överenskommelserna eller begränsar deras räckvidd.
Men ännu viktigare är naturligtvis att få till stånd en översyn av internationella
konventioner och andra instrument som antingen är starkt föråldrade
eller också av andra skäl är bristfälliga eller innehåller stora luckor.
Till det som är uppenbart föråldrat hör 1907 års Haagkonventioner om
krigföringen till lands och till sjöss. Flygkriget, som aldrig blivit föremål för
någon särskild konvention, behöver uttryckligen regleras. Grundläggande
principer som är tillämpliga finns i Haagkonventionerna, men de bör
kompletteras med bestämmelser som direkt tar sikte på det moderna kriget
i luften.
Frågan om förbud mot användningen av vissa vapen och stridsmetoder
har jag redan snuddat vid. Den frågans vidare behandling är beroende av hur
arbetet vid 1971 och 1972 års Röda Korskonferenser i Genéve kommer att
fullföljas. Från svensk sida har föreslagits att Röda Korskommittén skall
sammankalla ett särskilt möte med rättslig, militär och medicinsk expertis
för en fördjupad diskussion av de invändningar som gjorts från vissa håll
mot de förslag till förbudsregler som framställts av Sveriges företrädare vid
konferenserna tillsammans med företrädare för ett antal andra länder. Ett
material av betydelse i detta sammanhang kan också komma fram genom en
rapport om napalm- och andra brandbomber och deras användning som
UD:5 Riksdagsberättelsen år 1973
106
FN:s generalförsamling förra året begärde av generalsekreteraren. Det är
f.ö. anmärkningsvärt hur svårt det var att få andra västerländska stater än
Sverige att delta i det expertmöte generalsekreteraren kallat in för att
förbereda denna rapport.
Problemet med vapen och stridsmetoder som slår blint och drabbar
civilbefolkningen onödigt hårt eller förstör natur eller egendom som är
nödvändig för civilbefolkningens existens kan ses också ur en annan
synvinkel än den militärtekniska. Problemet kan formuleras som en fråga
om skiljelinjen mellan tillåtna och förbjudna objekt för militära angrepp.
Haagkonventionernas regler om krigföring utgår i huvudsak från principen
att ödeläggelse genom militära aktioner bör begränsas till vad som är militärt
nödvändigt. Men de konkreta bestämmelser i konventionerna som kan
föras tillbaka på denna princip har för länge sedan passerats av utvecklingen.
Ser man till 1949 års Röda Korskonventioner skall man finna, att
konventionerna visserligen sysslar bl.a. med frågan om skydd för civilpersoner
men att de gör det huvudsakligen med tanke på behovet av skydd
för civilpersoner som vistas inom ockuperat område. Däremot innehåller
det textutkast som Röda Korskommittén presenterade inför årets expertkonferens
i Genéve bestämmelser som skulle kunna innebära ett allsidigt
folkrättsligt skydd inom rimliga gränser för både civilbefolkning och civil
egendom. Även i detta sammanhang blir det alltså av betydelse när arbetet
vid Röda Korskonferenserna i Genéve kommer att fullföljas.
Ett annat ämne som har anknytning till Röda Korskonferenserna är det
rättsliga skyddet för gerillasoldater och regleringen av frågan om mänskliga
rättigheter under inbördeskrig. Också detta är en fråga om humanitet under
konflikter som utkämpas med militära medel. Sambandet med frågan om
det rättsliga skyddet för civilpersoner är påtagligt. Ju mer man vill freda
civilbefolkningen från att dras in i krigföring dess svårare är det att ge
gerillasoldater det folkrättsliga skydd som från andra synpunkter kan vara
önskvärt.
Man möter ibland uppfattningen att det är lönlöst att arbeta för ett
förstärkande av folkrätten i krig. Framför allt stormakterna skulle vara
alltför angelägna att behålla sin fulla handlingsfrihet för att några egentliga
framsteg skulle vara möjliga. Detta är enligt min uppfattning en alltför
pessimistisk syn. Man får inte glömma att också små framsteg på detta
område kan ha stor betydelse. Om man vid sekelskiftet kunde komplettera
det generella förbudet mot vapen som förorsakar onödigt lidande med ett
specificerat förbud mot dum-dumkulor, borde det i dagens värld inte vara
omöjligt att åtminstone nå överenskommelser som t.ex. förbjuder fragmenteringsbomber
och begränsar användningen av brandvapen. Dessutom
förhåller det sig utan tvivel så att det i flertalet länder finns en växande
opinion mot onödiga grymheter och massförstörelse som hotar inte bara
nuvarande utan också kommande generationer. Det senaste vittnesbördet
är den punkt i FN:s deklaration om den mänskliga miljön som fördömer
användningen av massförstörelsevapen i krig. Min övertygelse är att ingen
stat i längden kan bortse från krav som har stöd i en alltmer entydig
världsopinion.
Det är inte alldeles ovanligt att värdet av folkrättsliga överenskommelser
förringas. Man brukar då bl.a. hänvisa till svårigheterna att få till stånd en
tillfredsställande kontroll och finna former för effektiva sanktioner. Men
även detta är ett alltför pessimistiskt betraktelsesätt. 1 ett långsiktigt perspektiv
har alla stater intresse av att folkrättsliga förpliktelser respekteras.
Folkrättens hittills alltför ringa återhållande verkan på krigförande staters
107
Kommittéer: Utrikesdepartementet UD:5
val av vapen och stridsmetoder torde till inte oväsentlig del bero på att
regelsystemet är outvecklat och i stora delar föråldrat. Särskilt iögonfallande
är bristen på regler för nytillkomna, teknologiskt avancerade massförstörelsevapen.
Jag är, som tidigare har framgått, fullt på det klara med att uppgiften att
förstärka och förnya folkrättens regler om humanitet i krig är både svår och
tidskrävande. Jag är också medveten om att det på sina håll finns ett
motstånd mot att överhuvudtaget diskutera de mest angelägna frågorna på
detta område. Samtidigt får vi så gott som dagligen nya skrämmande belägg
för att det finns ett trängande behov av ett internationellt garanterat skydd
för människan och hennes livsmiljö under väpnade konflikter. Av detta kan
jag inte dra någon annan slutsats än att vi måste intensifiera våra
ansträngningar i alla de olika internationella sammanhang där folkrättsfrågorna
naturligt hör hemma. Detta förutsätter noggranna, sakkunniga
förberedelser och omsorgsfull samordning av arbetet med olika delfrågor
inom ramen för ett långsiktigt program där från svensk försvarssynpunkt
angelägna åtgärder även bör beaktas. Uppgiften att under regeringens
ledning utarbeta ett sådant program och samordna förberedelserna för
svenska initiativ i FN och andra internationella organisationer bör med
fördel kunna anförtros åt en särskild delegation med företrädare både för
politiska partier och för juridisk, militär och vetenskaplig expertis. Jag
föreslår att en sådan delegation utses.
Delegationen har under tiden augusti—november 1972 hållit fem
sammanträden.
Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
Fö.l Riksdagsberättelsen år 1973
108
Försvarsdepartementet
Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under
1972: 4, 9, 10, 11 och 13
1. Militära tjänstgöringsåldersutredningen (Fö 1965:22)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 december 1963 för
prövning av vissa frågor rörande användandet av äldre militär och
civilmilitär personal (se Post- och Inrikes tidn. den 28 december 1963):
Ordförande:
Resare, Alf C. R., överdirektör
Ledamöter:
Borgquist, Frithiof, byråchef
Hedberg, Björn A. A:son, överste
Tiby, K. Ivar, departementssekreterare
Winther, Otto W. G., departementssekreterare (t.o.m. den 10 december
1971)
Experter:
Carleson, Sven A., kommendörkapten (t.o.m. den 10 december 1971)
Hammarström, P. Rickard, studierektor (fr.o.m. den 1 februari 1972)
Junger, Tage G., överste
Jägerstedt, J. E. Rune, major (fr. o. m. den 1 oktober 1972)
Karlsson, N. Sune, major
Lundgren, Carl-Ulrik, överste (t.o.m. den 10 november 1972)
Persson, Arne A., överstelöjtnant
Sjöstrand, Arne F. A., kapten
Sekreterare:
Lindahl, Carl-Fredrik H., överstelöjtnant
Bitr. sekreterare:
Cedervall, Ulf, förste byråsekreterare
Lokal: Folkungagatan 135,116 30 Stockholm, tel. 44 78 28 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1965 års riksdagsberättelse Fö 22.
Härutöver har utredningen den 12 maj 1966 ålagts att verkställa översyn av
behovet av befälspersonal inom flygvapnets krigs- och fredsorganisation.
109
Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:2
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 36
sammanträden samt företagit studiebesök vid enheter inom flygvapnet.
Utredningens huvuduppdrag slutfördes år 1969. Utredningen har i
oktober 1970 avgett en promemoria (Ds Fö 1970:11) om långtidsanställning
av fältflygare och förslag till åtgärder för att få till stånd en direktrekrytering
av piloter till civil luftfart.
Utredningen har inriktat sig på att i första hand utarbeta förslag rörande
rekryterings- och utbildningsgångar med sikte på ett delbetänkande under år
1973.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
2. Marinens befälsutredning (Fö 1965:23)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 december 1963 för
att verkställa utredning rörande befälssystemet vid marinen m.m. (se Postoch
Inrikes tidn. den 10 januari 1964):
Utredningsman:
Borgquist, Frithiof, byråchef
Experter:
Ahlin, Rolf, kommendörkapten (fr.o.m. den 7 april 1972)
Algernon, Carl-Fredrik R., kommendör
Back, K. Gunnar, kommendörkapten
Egerstad, Torbjörn, byrådirektör
Fernander, Per-Gunnar, överste
Hallerdt, Hans B., kommendörkapten
Hedén, Carl-Olof, överstelöjtnant
Lyth, K. Erik, överste
Rudberg, Per Y., kommendör av 1. graden
Skeppstedt, Sven H., överste
Sekreterare:
Back, K. Gunnar, kommendörkapten
Bitr. sekreterare:
Ahlin, Rolf, kommendörkapten (fr.o.m. den 7 april 1972)
Lokal: Långa Raden 2, Fack, 100 14 Stockholm 100, tel. 21 04 31 växel
23 27 85 ankn. 168 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1965 års riksdagsberättelse Fö 23.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 32
sammanträden. Härutöver har den sakkunnige haft överläggningar med
representanter för myndigheter och organisationer som berörs av utredningens
arbete.
Fö :2 Riksdagsberättelsen år 1973
110
Utredningen har haft kontinuerlig kontakt med representanter för
departementets arbetsgrupp för utbildningsfrågor. 1 samband härmed har
till arbetsgruppen under hand överlämnats inom utredningen framtaget
arbetsunderlag av principiell innebörd.
Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under första halvåret 1973.
3.1966 års värnpliktskommitté (Fö 1967:23)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1966 för att
verkställa utredning rörande den närmare utformningen av utbildningen för
värnpliktiga i specialtjänst och vissa frågor rörande den frivilliga
befälsutbildningen m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 28 juli 1966):
Utredningsman:
Gustavsson, Bengt T., ombudsman, led. av riksdagen
Experter:
Andrae, Håkan, överstelöjtnant
Benskiöld, Torsten E. A., överstelöjtnant
Borgquist, Frithiof, byråchef (t.o.m. den 4 maj 1972)
Brissman, Per-Gunnar, överste
Eriksson, Åke Mauritz, överstelöjtnant
Kesselmark, Leif Å., överstelöjtnant
Lindén, Sven, kommendör
Lugn, Robert P. E., överste
Magneberg, Stig E., överste (t.o.m. den 4 maj 1972)
0’Konor, Bengt G. W., kommendörkapten
Skarstedt, Carl-Ivar S., rättschef
Smedler, Jan-Eric G., överste
Sundqvist, Rolf L., överstelöjtnant
Tingdahl, Lennart J. T., överstelöjtnant
Sekreterare:
Nystedt, Stig H., byrådirektör (t.o.m. den 4 maj 1972)
Bitr. sekreterare:
Jansson, Eric K., kapten (t.o.m. den 4 maj 1972)
Lokal: Försvarsdepartementets kommittélokaler, Sehlstedtsgatan 9,
115 28 Stockholm, tel. 61 35 03, 67 18 08
Direktiven för kommittén, se 1967 års riksdagsberättelse Fö 23.
Tilläggsdirektiv, se Fö 1969:11 och Fö 1970:9.
Kommittén har vidare den 29 december 1970 fått i uppdrag att utreda
frågan om samordning av den civila och militära sjukvårdsutbildningen.
Särskilda direktiv har därvid ej meddelats.
lil
Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:4
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 30
sammanträden. Dessutom har arbetsgrupper inom kommittén hållit ett
flertal sammanträden med representanter för militära och civila myndigheter
och organisationer.
Kommittén har i samband med avgivande av yttrande den 15 oktober 1971
i anledning av remiss av ÖB programplaner 71 och chefens för armén
framställning angående försök med modifierat VU-60-system framlagt ett
allmänt principförslag rörande den fortsatta utvecklingen av värnpliktssystemet
vid en minskning av antalet tjänstgöringsdagar för grundutbildning
med för krigsmakten totalt ca 1,5 miljon dagar. I samband härmed har
kommittén tagit upp vissa delar av sitt delbetänkande angående översyn av
värnpliktssystemet till behandling.
Kommittén har den 21 december 1971 avgett en PM angående grundutbildning
av värnpliktiga underofficerare vid armén och därmed sammanhängande
frågor (Ds Fö 1971:7).
Kommitténs uppgifter angående översyn av 1966 års värnpliktssystem
samt utredning om konsekvenser av en utvidgad utbildningsplikt i fred för
kvinnor kommer att föreslås bli överlämnade till 1972 års värnpliktsutredning
för slutförande.
Kommittén beräknas slutföra återstående uppdrag under första halvåret
1973.
4. Utredningen (Fö 1967:24) om handräckningsvärnpliktiga
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1966 för att
verkställa utredning angående utbildningstiden för värnpliktiga med
begränsad militär användbarhet m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 28 juli
1966):
Utredningsman:
Nihlfors, Folke U., organisationsdirektör, f.d. led. av II kamm.
Experter:
Börjesson, Paul D., örlogskapten
Franzén, Nils P., organisationsdirektör
Karlsson, E. Thore A., byrådirektör
Knutsson-Hall, Torsten K., organisationsdirektör
Norrmo, Sten E., överstelöjtnant
Nyström, Bror-Oskar, överstelöjtnant
Renberg, Holger V., rektor
Sjöberg, Bengt O. H. R., överstelöjtnant
Tunér, Hans G., byrådirektör
Ysander, Bengt Christer A., kansliråd
Fö:4 Riksdagsberättelsen år 1973 112
Sekreterare:
Kourtzman, Per E., organisationsdirektör
Direktiven för utredningen, se 1967 års riksdagsberättelse Fö 24.
Utredningen har under tiden november 1971—juni 1972 hållit 28
sammanträden.
Utredningen har den 1 juli 1972 avgett slutbetänkandet (SOU 1972:53)
Handräckningstjänst i försvaret.
Uppdraget är därmed slutfört.
5.1967 års rekvisitions- och förfogandeutredning (Fö 1968:19)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 januari 1967 för att
överse rekvisitions- och förfogandelagstiftningen m. m. (se Post- och Inrikes
tidn. den 6 februari 1967):
Utredningsman:
Lundberg, N. Ragnar W., f.d. generaldirektör
Expert:
Skarstedt, Carl-lvar S., rättschef
Sekreterare:
Forssberg, E. Olof, hovrättsassessor
Lokal: Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1, Fack, 103 20
Stockholm 16, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1968 års riksdagsberättelse Fö 19.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 för yttrande
tillställt utredningens kontaktmän hos totalförsvarsmyndigheterna ett
omarbetat förslag till ny förfogandelag samt förslag till de författningar som
behövs för tillämpningen av denna lag. Därutöver har överläggningar ägt
rum med vissa av kontaktmännen.
Utredningen har den 20 september 1972 avgett yttrande över grundlagberedningens
betänkande Ny regeringsform — Ny riksdagsordning (SOU
1972:15).
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
6. Försvarets fredsorganisationsutredning (Fö 1968:20)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 februari 1967 för att
utreda frågan om vissa ändringar i krigsmaktens fredsorganisation (se Postoch
Inrikes tidn. den 9 februari 1967):
113
Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:6
Utredningsman:
Gustafsson, M. Gunnar, socionom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1
januari 1972)
Wesström, Eric A., f.d. landshövding (t.o.m. den 31 december 1971)
Experter:
Franzén, Nils P., organisationsdirektör
Hallqvist, Per Olof, överstelöjtnant
Hansson, Nils O., överste
Höijer, Gunnar, krigsråd
Johnson, J. Åke, kommendör (t.o.m. den 31 december 1972)
Knutsson-Hall, Torsten K., organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 januari
1972)
Larsson, Sven E., departementsråd
Lugn, Robert P. E., överste
Månsson, E. O. Sigvard, överste
Nordbeck, S. E. Gunnar, departementsråd
0’Konor, Bengt G. W., kommendörkapten (fr. o. m. den 1 oktober 1972)
Thufvesson, Bengt E., länsråd (fr.o.m. den 1 november 1972)
Wennerhorn, Karl Otto L., departementsråd
Sekreterare:
Wigardt, Hans G. T., organisationsdirektör
Bitr. sekreterare:
Lyckeberg, Nils, departementssekreterare
Tamfeldt, Bengt G., överstelöjtnant
Lokal: Fredsgatan 2, 111 52 Stockholm tel. 11 39 35 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1968 års riksdagsberättelse Fö 20.
Tilläggsdirektiv, se Fö 1972:10.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 19U hållit 55
sammanträden samt besökt överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna, fyra
militärområdesstaber, sju försvarsområdesstaber, 40 förband och skolor
vid armén, tre förband och skolor vid marinen, två förband och skolor vid
flygvapnet, sex länsstyrelser och tolv kommuner.
Utredningen har den 8 december 1972 avgett delbetänkandet (Ds Fö:
1972:4) Förslag till ändringar av fredsorganisationen ifråga om arméförband:
1, rörande arméns utbildningsorganisation.
Arbetet kommer närmast därefter att inriktas på försvarsgrenarnas
fredsorganisation, främst flygvapnet.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
Fö:7 Riksdagsberättelsen år 1973
114
7.1968 års personalkategoriutredning (Fö 1969:16) (PKU)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1968 för att
verkställa utredning rörande vissa personalfrågor vid försvarets
materielverk m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 30 juli 1968):
Ordförande:
Curtman, Curt W., f.d. överdirektör
Sakkunniga:
Ljunggren, Lars R., generaldirektör
Skoglund, B. E. Folke, överdirektör
Experter:
Brantberger, Per-Gunnar, överste
Bratt, Lars O., byråchef (fr.o. m. den 18 december 1972)
Danell, N. Erik V., byrådirektör (fr.o. m. den 18 december 1972)
Edebäck, Allan A. S., överste av 1. graden (fr.o.m. den 18 december
1972)
Elg, Gösta R., avdelningsdirektör
Engdahl, Gunnar V., överste
Hällbrink, Yngve, flygdirektör av 1. graden
Kollind, Hans O., krigsråd
Lindahl, Ulf V. A:son, överstelöjtnant
Lindstedt, Arne V., avdelningsdirektör (fr. o. m. den 18 december 1972)
Magnusson, S. E. Gunnar, överstelöjtnant
Nilsson, N. Olov, byrådirektör (fr. o. m. den 10 december 1971)
Nordgren, S. Lennart, marindirektör av 1. graden
Nordh, N. H. Inge, överste
Norén, S. Gunnar, överste av 1. graden (fr. o. m. den 18 december 1972)
Röing, Nils G. G., armédirektör av 1. graden (fr. o. m. den 1 januari 1972)
Sahle, Thomas, överingenjör (fr.o.m. den 10 december 1971)
Sjöberg, K. Fredrik V., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 18 december
1972)
Stenborg, Sven Gunnar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 18 december
1972)
Sölve, Torkel W:son, avdelningsdirektör (t.o.m. den 15 januari 1972)
Wannegård, Nils I., överstelöjtnant
Wedin, R. Folke, f.d. amiralitetsråd (t.o.m. den 15 januari 1972)
Ålander, Olof G., byrådirektör (t.o.m. den 15 januari 1972)
Åsgård, Bo H., marindirektör av 1. graden
Sekreterare:
Rosell, E. Egon, organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Lokal: Nygränd 10, 2 tr.,111 30 Stockholm, tel. 10 72 73
115
Kommittéer; Försvarsdepartementet Fö:8
Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse Fö 16.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 40
sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer
och andra som berörs av utredningens arbete.
Utredningen har den 14 januari 1972 avgett delbetänkandet (SOU 1972:3)
Personal för tyg- och intendenturförvaltning.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
8. Utredningen (Fö 1970.16) om befordringsförfarandet m.m. inom
krigsmakten
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 december 1968 för
att utreda befordringsförfarandet m.m. inom krigsmakten:
Utredningsman:
Lundberg, N. Ragnar W., f.d. generaldirektör
Experter:
Ahrén, S. Lennart, kommendör
Igelstam, Rutger M., överstelöjtnant
Löfstad, Einar O. F., förste byråintendent
Ogner, Stig V., kansliråd
Werner, Ulf C. L., departementssekreterare
Sekreterare:
Olsson, Jan O., departementssekreterare
Bitr. sekreterare:
Elmér, Dag J. B., kanslisekreterare
Lokal: Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1, Fack, 103 20
Stockholm 16, tel. växel 763 1000 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse Fö 16.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 20
sammanträden samt haft överläggningar med företrädare för centrala staber
och berörda personalorganisationer främst beträffande frågan om uppgifter,
sammansättning och arbetsformer för befordringsberedningar och
motsvarande organ.
Utredningens preliminära förslag till nytt vitsordssystem har under året
varit föremål för viss försöksverksamhet.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
Fö.9 Riksdagsberättelsen år 1973
116
9.1969 års försvarsforskningsutredning (Fö 1970:17)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 februari 1969 för
översyn av försvarsforskningens framtida inriktning, ledning, organisation,
samordning och ansvarsförhållanden (se Post- och Inrikes tidn. den 27
februari 1969):
Ordförande:
Engström, Arne V., professor
Ledamöter:
Borg, L. Göran, professor
Lindström, B. E. Gunnar, direktör
Lundquist, Nils Henrik, avdelningschef
Sköld, Nils G., generalmajor
Experter:
Bäcklund, Siv I., förste forskningsingenjör
Grape, S. Lennart, departementsråd
Gustafsson, Bengt E., professor
Marcus, Stig, hovrättslagman
Nordling, O. V. Tore, civilingenjör
Oscarsson, Bo S. I., kanslichef
Ström, Gunnar O. F., professor (fr.o.m. den 15 juni 1972)
Wallin, Björn A., byrådirektör
Wennerberg, Sigfrid B., t.f. kansliråd
Sekreterare:
Wahlström, J. Klas E., t.f. kansliråd
Bitr. sekreterare:
Bildt, G. Henric, direktör (fr.o.m. den 1 april 1972)
Högberg, Lars G., fil. lic.
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse Fö 17.
Tilläggsdirektiv, se Fö 1972:13.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 26
sammanträden.
Utredningen har den 28 december 1971 avgett delbetänkandet (Ds Fö
1971:5) Försvarsforskningens ledning och den 9 oktober 1972 slutbetänkandet
(Ds Fö 1972:2 och SOU 1972:8) Forskningen inom försvaret. Försvarets
rationaliseringsinstitut har i anslutning till dessa betänkanden
avlämnat två rapporter, utarbetade på utredningens uppdrag, nämligen
Ekonomisk redovisning, m.m. i en ny forskningsorganisation (Ds Fö
1971:6) och Stödfunktioner i en ny försvarsforskningsorganisation (Ds Fö
1972:3).
Uppdraget är därmed slutfört.
117 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö.ll
10.1969 års Skeppsholmsutredning (Fö 1970:18)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 april 1969 med
uppgift att upprätta utbyggnadsplan för Skepps- och Kastellholmarna:
Ordförande:
Pålsson, E. Roland, riksantikvarie
Ledamöter:
Morling, Bertill. A., departementssekreterare
Rosén, Nils Arne, byggnadsråd
Wilborg, Nils, avdelningsdirektör
Expert:
Laine, Christian, avdelningsdirektör
Bitr. sekreterare:
Forsell, L. O. Torbjörn, direktör
Sjöberg, Svante, departementssekreterare
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse Fö 18.
Utredningen har under tiden november 1971 — april 1972 hållit tre
sammanträden.
Utredningen har den 25 april 1972 avgett betänkandet (Ds Fö 1972:1) 1969
års Skeppsholmsutredning.
Uppdraget är därmed slutfört.
11.1969 års skyddsrumsutredning (Fö 1970:19)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 oktober 1969 för att
verkställa utredning angående skyddsrumsbyggandet (se Post- och Inrikes
tidn. den 5 november 1969):
Utredningsman:
Swanstein, StigN. S., generaldirektör
Experter:
Hedman, Bengt, hovrättsassessor
Nordbeck, Lennart V., förste länsassessor
Schwarz, Brita E., planeringschef
Terstad, I. Gösta A., kansliråd
Westin, J. Olle, ekonomidirektör
Sekreterare:
Edmén, Lars H., försvarsdirektör
Direktiven för utredningen , se 1970 års riksdagsberättelse Fö 19.
Fö.ll Riksdagsberättelsen år 1973 118
Utredningen har under tiden november 1971—juni 1972 hållit 11
sammanträden.
Utredningen har den 5 juni 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:50)
Skyddsrum.
Uppdraget är därmed slutfört.
12. Organisationskommittén (Fö 1970:21) för regionmusiken (ORM)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 maj 1970 för att
vidta de åtgärder och utföra det fortsatta planeringsarbete som erfordras för
att omorganisera militärmusiken till regionmusiken (se Post- och Inrikes
tidn. den 24 juni 1970):
Ordförande:
Rosenblad, Urban S., överdirektör
Ledamöter:
Gustafsson, Hans I., stadsdirektör
Larsson, Stig K., förste musiker
Lindblom, Paul, direktör
Ogner, Stig V., kansliråd
Experter:
Brandberg, Gustav T. E., kapten
Cederberg, Ingvar, musikdirektör
Espling, Bengt O., överstelöjtnant
Holmquist, Åke, fil. dr. (fr. o. m. den 1 juli 1972)
Jansson, Bertil G., producent
Lagerkvist, Magnus, förste revisor
Magnusson, K. G. (Karl-Gustav), överste
Sernklef, Harry T. W., kapellmästare
Törnbom, Olle Z., studierektor
Weiberg, Allan H., regionkapellmästare
Winéus, Bengt G., departementssekreterare
Sekreterare:
Granmar, Jan G., byrådirektör
Bitr. sekreterare:
Birke, (Dunér) I. Barbro, jur. kand. (t.o.m. den 23 juni 1972)
Lindqvist, E. Lena B., jur. studerande (fr. o. m. den 1 juli 1972)
Lokal: Kommendörsgatan 28, Fack, 102 40 Stockholm 5, tel. 24 87 25
Direktiven för kommittén, se 1971 års riksdagsberättelse Fö 15.
119
Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö.13
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 19
sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och organisationer.
Kommittén har företagit studiebesök i Danmark och Norge.
Slutlig framställning om anslag för budgetåret 1973/74 till regionmusiken
har getts in till försvarsdepartementet (ORM skr 1972.08.24 dnr 992). Av
denna framgår i princip resultatet av verksamheten under budgetåret
1971/72.
Kommittén är enligt Kungl. Maj:ts provisoriska instruktion för regionmusiken
den 18 juni 1971 centralt ledningsorgan för regionmusiken.
Kommitténs arbete beräknas pågå intill den 1 juli 1973. Fr. o. m. denna
tidpunkt har kommittén föreslagit att ett permanent inrättat ledningsorgan
skall överta ansvaret för den centrala ledningen av regionmusiken.
13.1970 års försvarsutredning (Fö 1970:22)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 oktober 1970 för att
utreda det militära försvarets och civilförsvarets utveckling m.m. (se Postoch
Inrikes tidn. den 14 november 1970):
Ordförande:
Lange, N. Gunnar, förutv. statsråd, led. av riksdagen
Ledamöter:
Gustafsson, C. E. Torsten, lantbrukare, led. av riksdagen
Gustavsson, Bengt T., ombudsman, led. av riksdagen
Göransson, J. Olle, verkmästare, led.av riksdagen
Hernelius, J. Allan, bankofullmäktig, led. av riksdagen
Wedén, Sven M., disponent, led. av riksdagen
Experter:
Ekebjär, N. Göran, försvarsdirektör
Enquist, Jan F., kommendörkapten
Grape, S. Lennart, departementsråd
Johansson, Bengt A. W., kansliråd
Landergren, Nils G. G., överste
Lindow, M.-W. Styrbjörn R. A. R:son, sekreterare i riksdagens
försvarsutskott
Nordbeck, S. E. Gunnar, departementsråd
Thyberg, P. Erik, överstelöjtnant
Wachtmeister, Wilhelm H. F., utrikesråd
Winblad, Harry W., överstelöjtnant
Huvudsekreterare:
Blomqvist, O. Rune, expeditionschef
Fö .13 Riksdagsberättelsen år 1973
120
Sekreterare:
Engman, O. Ingemar, kansliråd
Fremlin, Rune N. G., departementssekreterare
Hellman, Sven R., överingenjör
Strandberg, Lars-Olof, major
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse Fö 16.
Utredningen har under tiden november 1971—maj 1972 hållit 31 sammanträden.
Utredningen har den 14 januari 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:4)
Säkerhets- och försvarspolitiken och den 31 maj 1972 betänkandet
(SOU 1972:48) Riksdagen och försvarsplaneringen.
Uppdraget är därmed slutfört.
14. Utredningen (Fö 1970:23) rörande systemet för förmåner åt
värnpliktiga m.fl.
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 oktober 1970 för att
företa utredning rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m.fl. (se
Post- och Inrikes tidn. den 21 november 1970):
Utredningsman:
Mellqvist, Sven A., expeditör, led. av riksdagen
Experter:
Boberg, S. Lennart M., stabskonsulent
Creutzer, Bertil R., överste
van der Heeg, Nils H., departementssekreterare
Hellmér, Åke, byrådirektör
Hukan, Ivan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1972)
Karlsson, Ulf G., byrådirektör
Olofson, Erik G., byrådirektör
Ternemar, J. Tommy, assistent
Virdesten, Sten G., byrådirektör
Wassén, Brita E., kammarrättsråd (fr. o. m. den 18 september 1972)
Sekreterare:
Virdesten, Sten G., byrådirektör (fr.o.m. den 18 september 1972)
Wassén, Brita E., kammarrättsråd (t. o. m. den 17 september 1972)
Bitr. sekreterare:
Ershammar, Mats O. T., förste byråinspektör (fr.o.m. den 15 augusti
1972)
Högberg, C. Johan H., departementssekreterare
121
Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö.15
Lokal: Munkbron 11, 1 tr., 111 28 Stockholm, tel. 108772 (sekreteraren)
växel 763 1000 (Högberg), 108779 (Ershammar)
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse Fö 17.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit åtta
sammanträden samt företagit ett pär studiebesök.
Utredningen har den 8 november 1972 avgett delbetänkandet (SOU
1972:68—69) Värnpliktsförmåner.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
15. Krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning (Fö 1971:01)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 februari 1971 för att
utreda och inkomma med förslag till förvaltningsutbildning inom
krigsmakten:
Utredningsman:
Nihlfors, Folke U., organisationsdirektör, f.d. led. av II kamm.
Experter:
Aldén, Margareta, byråintendent (fr.o.m. den 15 maj 1972)
Aronsson, Margen H., överstelöjtnant (fr.o.m. den 20 september 1972)
Bräntberget Per-Gunnar, överste
Danell, N. Erik V., byrådirektör (fr.o.m. den 20 september 1972)
Knöös, Erik O., kapten
Lindberg, R. Greger, överste
Lönnqvist, Eva M., förste byråintendent (fr.o.m. den 20 september 1972)
Magnusson, Lennart C. O., avdelningsdirektör
Nyberg, Stig K., studierektor
Ringström, Carin W., förste kanslist (t.o.m. den 15 maj 1972)
Selin, Nils-Arne, förste flygtekniker
Svensson, C. Gösta, byrådirektör (fr.o.m. den 20 september 1972)
Åsgård, Bo H., marindirektör av 1. graden (fr.o.m. den 20 september
1972)
Sekreterare:
Dinell, Jan A. C., kanslisekreterare
Lokal: Försvarsdepartementets kommittélokaler, Sehlstedtsgatan 9,
115 28 Stockholm, tel. 60 25 35 (utredningsmannen), växel 763 1000
(sekreteraren), 67 60 71 (sekretariat)
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Fö 19.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 88
sammanträden och företagit ett antal studiebesök vid vissa militära skolor,
staber, förband samt civila utbildningsanstalter.
Fö.15 Riksdagsberättelsen år 1973
122
Preliminärt projekteringsunderlag har lämnats för en framtida förvaltningsskola
i Östersund. Kontakter har tagits med representanter från
Östersunds kommun. Enkäter och intervjuer med civil personal och plutonsofficerare
har genomförts. Fortlöpande samråd har skett med berörda
personalorganisationer.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
16. Ledningsgruppen (Fö 1971.03) för fortsatt utveckling av försvarets
planerings- och programbudgetsystem (PPBG)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1971 för att
framlägga förslag rörande den slutliga utformningen av försvarets nya
planerings- och budgeteringssystem samt att leda och samordna det
fortsatta utvecklingsarbetet inom förenämnda område:
Ordförande:
Nordbeck, S. E. Gunnar, departementsråd
Ledamöter:
Grape, S. Lennart, departementsråd
Johansson, Bengt A. W., kansliråd
Experter:
Albrektson, Hans B., departementssekreterare
Andrén, Nils B. E., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Bengtsson, Erik G., överstelöjtnant (t.o.m. den 5 maj 1972)
Bergelin, Peter, överstelöjtnant (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Bovallius, Lars K. R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Broström, Ulf T. F., avdelningsdirektör
Dahlborg, T. Lennart, byrådirektör (t.o.m. den 5 maj 1972)
Dérans, Douglas, byrådirektör (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Edgren, Claes A. W., överstelöjtnant
Edman, Kurt E., avdelningsdirektör
Ehrling, G. O. Ingvar, överstelöjtnant (t.o.m. den 1 oktober 1972)
Ekebjär, N. Göran, försvarsdirektör (t.o.m. den 5 maj 1972)
Englund, Lars-Erik, överstelöjtnant (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Enquist, Jan F., kommendörkapten av 1. graden (t. o. m. den 5 maj 1972)
Eriksson, Kurt L. F., laborator
Faugert, Sven J. E., byrådirektör
Folke, U. Ingemar, överstelöjtnant
Franzén, L. Göran, överingenjör
Grahn, T. Roland, överstelöjtnant
Gustafsson, S. Bengt G., byråchef (t.o.m. den 1 oktober 1972)
Hansson, Lars, överstelöjtnant (t.o.m. den 5 maj 1972)
Hellman, Sven R., överingenjör (t.o.m. den 30 september 1972)
123
Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö.16
Holmberg, Gunnar E., planeringsdirektör
Johansson, Jan A., civilekonom (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Kangert, Håkan, byrådirektör (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Lahrman, A. Ebbe, byråintendent (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Lalin, Per Olof, revisionsdirektör (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Larsson, Nils, byrådirektör (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Lindgren, B. Jonas, överstelöjtnant (t.o.m. den 1 oktober 1972)
Lundell, Arne N.G., överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Lundqvist, Roland, S., byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Muld, Andres, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Nilsson, Per Olof V., överingenjör
Nilsson, StigÅ., organisationsdirektör
Nilsson, E. Sören, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Olhede, Torleif E., departementssekreterare
Persson, Ragnar, överstelöjtnant
Rangne, Bo, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Schwarz, Brita E., planeringschef
Stefenson, Bror P.H., kommendörkapten
Strand, Karl-Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Strangert, Per O., laborator
Welin, N. Gustaf A., överstelöjtnant (t.o.m. den 1 oktober 1972)
Wik, Karl Erik, avdelningschef (t.o.m. den 1 oktober 1972)
Winblad, Harry W., överstelöjtnant
Öhrwall, Tomas, kommendörkapten (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Österdahl, Lars-Erik O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Sekreterare:
Ehrling, G. O. Ingvar, överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Sjöberg, Bengt O. H. R., överstelöjtnant (t.o.m. den 1 oktober 1972)
Bitr. sekreterare:
Ehrling, G. O. Ingvar, överstelöjtnant (t.o.m. den 1 oktober 1972)
Hellman, Sven R., överingenjör (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Lönnbom, Bengt A. V., överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Pettersson, M. V. Rune, överstelöjtnant (t.o.m. den 1 oktober 1972)
Ringh, Per Arne, överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Sandberg, A. Palle G., kommendörkapten
Wahlström, J. Klas E., t.f. kansliråd
Wessberg, Göran, byrådirektör
Lokal: Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1, Fack, 10320
Stockholm 16, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)
Direktiven för ledningsgruppen, se 1972 års riksdagsberättelse Fö 20.
Ledningsgruppen har undertiden november 1971—oktober 1972 hållit 29
sammanträden.
Fö.16 Riksdagsberättelsen år 1973
124
Arbetet med att utarbeta ledningsgruppens förslag respektive ge underlag
för dess beslut bedrivs under ledningsgruppen främst i åtta projektgrupper.
Dessa har under samma tid hållit sammanlagt 112 sammanträden.
Ledningsgruppens beslut har successivt delgivits myndigheterna. 1 vissa
fall har förslag insänts till chefen för försvarsdepartementet.
Ledningsgruppens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
17. Militära pensionsåidersdelegationen (Fö 1971.04)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 september 1971
med uppgift att till Kungl. Maj :t lämna förslag i frågor som hör samman med
genomförandet av höjningen av pensionsåldern för militär personal (se
Post- och Inrikes tidn. den 8 november 1971):
Ordförande:
Wetterblad, R. Ingmar T., generaldirektör
Ledamöter:
Bodin, K. Berndt, departementssekreterare
Bäcklin, Lars R., ombudsman
Wiberg, N. Ola R., förste ombudsman
Winéus, Bengt G., departementssekreterare
Ersättare för ledamöter:
Liedberg, Anders J. B., ombudsman (för Bäcklin)
Sandberg, K. G. Ulf, ombudsman (för Wiberg)
Experter:
Lindahl, Carl-Fredrik H., överstelöjtnant
Tamfeldt, Bengt G., överstelöjtnant (fr.o.m. den 26 juni 1972)
Sekreterare:
Stålhandske, O. Lennart, överstelöjtnant
Bitr. sekreterare:
Otterberg, L. Håkan, kapten
Lokal: Försvarsdepartementets kommittélokaler, Sehlstedtsgatan 9,
115 28 Stockholm, tel. 62 28 07 (sekreteraren)
Direktiven för delegationen, se 1972 års riksdagsberättelse Fö 21.
Delegationen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 19
sammanträden.
Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
125
Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö.18
18. 1972 års värnpliktsutredning (Fö 1972:01)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 april 1972 för att
utreda de värnpliktigas utbildning och utnyttjande m.m. (se Post- och
Inrikes tidn. den 27 maj 1972):
Ordförande:
Gustavsson, Bengt T., ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 5 maj
1972)
Sakkunniga:
Brännström, Roland J., verkmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 5
maj 1972)
Enskog, Carl-Gustav B., personalchef, led. av riksdagen (fr. o. m. den 5
maj 1972)
Gustafsson, C. E. Torsten, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 5
maj 1972)
Gustavsson, Åke E. G., redaktör, led. av riksdagen (fr. o. m. den 5 maj
1972)
Hedin, Carl Eric, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Experter:
Borgquist, Frithiof, byråchef (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Creutzer, Bertil R., överste (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Hörnquist, K. Ivan E., överste (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Karlsson, Ulf G., byrådirektör (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Landergren, Nils G. G., överste (fr.o.m. den 5 maj t.o.m. den 15 juni
1972)
Lindgren, Carl-Ivar, överste (fr.o.m. den 15 juni 1972)
Lugn, P. E. Robert, överste (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Lyth, K. Erik, överste (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Magneberg, Stig E., överste (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Rheborg, Rolf S., kommendör (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Skarstedt, Carl-Ivar S., rättschef (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Wagner, C. F. Wilhelm, överste (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Huvudsekreterare:
Engman, O. Ingemar, kansliråd (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Sekreterare:
Jansson, K. Erik, kapten (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Nystedt, Stig H., byrådirektör (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Lokal: Försvarsdepartementets kommittélokaler, Sehlstedtsgatan 9,
11528 Stockholm, tel. 67 1808, 61 3503 (sekreterarna)
Direktiv (anförande av statsrådet Andersson till statsrådsprotokollet den
7 april 1972):
Fö: 18 Riksdagsberättelsen år 1973
126
Nu gällande system för de värnpliktigas utbildning m.m. går tillbaka på
riksdagens beslut år 1966 (prop. 1966:106, 2 LU 1966:48, rskr 1966:271)
samt följdbeslut år 1970 (prop. 1970:18, SU 1970:87, rskr 1970:194) och år
1971 (prop. 1971:88, FöU 1971:14, rskr 1971:144). Förstnämnda beslut
grundades på förslag från 1960 års värnpliktsutredning (SOU 1965:68) och
övriga beslut på förslag från 1966 års värnpliktskommitté (SOU 1968:54,
1969: 40 och 1970: 65). 1966 års beslut innebär bl.a. följande.
De värnpliktigas utbildning omfattar grundutbildning och repetitionsutbildning.
Grundutbildningens syfte är att utbilda den värnpliktige så att han
vid dess slut kan krigsplaceras i avsedd befattning. Grundutbildningen
består av allmänmilitär utbildning, befattningsutbildning och förbandsutbildning.
Den allmänmilitära utbildningen är lika för alla krigsmaktens värnpliktiga
och omfattar sammanlagt cirka tio veckor fördelade med huvuddelen i
början av grundutbildningen och återstoden över större delen av utbildningstiden.
Den avser bl. a. att ge den värnpliktige förmåga att dels ta hand
om sig själv och hjälpa andra under svåra yttre förhållanden, dels försvara
sig själv och den enhet inom vilken han verkar.
Efter de inledande delarna av den allmänmilitära utbildningen följer
befattningsutbildning, vars omfattning varierar med hänsyn till utbildningsbehovet
för varje typ av krigsbefattning. Jämsides med befattningsutbildningen
genomförs grundläggande utbildning i förband och övriga
delar av den allmänmilitära utbildningen. Utbildningen hålls samman i
avsnitt, där olika uppgifter i striden eller verksamheten i övrigt övas.
Befattningsutbildningen innehåller för befälsuttagna också befälsutbildning,
som är en förutsättning för att dessa värnpliktiga skall kunna delta i
den tillämpade förbandsutbildning som därefter följer.
Grundutbildningen avslutas med övningar i krigsorganiserade förband,
grundläggande krigsförbandsutbildning eller det s.k. GKU-skedet. De
förband som härvid sammansätts av värnpliktiga under grundutbildning är
att betrakta som utbildningsförband och inte som delar av krigsorganisationen.
Under grundutbildningen samtränade enheter överförs dock så
långt möjligt med oförändrad personalsammansättning till krigsorganisationen.
Överförande av hela bataljoner eller vid specialtruppslagen delar
därav eftersträvas.
Med utgångspunkt i att behovet av utbildningstid för olika befattningar i
krigsorganisationen växlar är de värnpliktigas grundutbildning differentierad
inom och mellan försvarsgrenarna. De värnpliktiga indelas efter
utbildningsbehov i olika kategorier. Värnpliktiga som skall utbildas till
befattningar för meniga hänförs till kategorierna E, F och G, varvid kategori
G har kortaste tiden för grundutbildning.
Grundutbildningen omfattar för värnpliktiga som uttagits till meniga och
underbefäl vid armén och kustartilleriet minst 235 och högst 345 dagar, vid
flottan och flygvapnet högst 364 dagar (i vissa fall högst 450 dagar) och till
underofficerare högst 450 dagar. Fortsatt utbildning till värnpliktig officer
sker under 90 dagar efter frivilligt åtagande.
Flertalet värnpliktiga krigsplaceras vid ett krigsförband i befattning eller
i mobiliseringsreserv. Värnpliktig som inte krigsplaceras på sådant sätt
placeras i personalersättningsreserv för att stå till förfogande för senare
krigsplacering. Krigsplacering sker första gången under slutet av grundutbildningen
eller så snart som möjligt efter dess slut.
Yngre värnpliktiga krigsplaceras vid fältförband eller andra enheter, där
stora krav ställs på personalens fysiska spänst och förmåga att utstå
127
Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö.18
påfrestningar under fältförhållanden. Lokalförsvarsförband, etappförband
och andra enheter sätts främst upp av äldre värnpliktiga genom överföring
från fältförbanden. Detta är förhållandet framförallt vid armén och flottan.
Vid flygvapnet och kustartilleriet ingår flertalet av de värnpliktiga under
hela sin tjänstetid i samma typer av förband.
Den enskilde värnpliktige skall under den tid han är disponibel för
krigsplacering i första hand kunna tjänstgöra i den eller de befattningar han
utbildats till under grundutbildningen. Detta gäller även om krigsorganisationen
ändras eller ny materiel och nya förfaringssätt tillkommer. Repetitionsutbildningen
skall göra det möjligt att vidmakthålla tidigare inhämtade
kunskaper men även medge omskolning i samband med omkrigsplacering
till annan befattning, t. ex. vid överföring från fältförband till lokalförsvarsförband
samt vid överföring mellan försvarsgrenarna.
Omsättningen av personal i krigsorganisationen, dvs. tillförseln av
nyutbildade värnpliktiga, planeras i en långsiktig omsättningsplan. Repetitionsutbildningen
sker enligt en långsiktig övningsplan (gruppindelningsverk)
och bedrivs genom en kombination av krigsförbandsövningar, särskilda
övningar och mobiliseringsövningar.
Antalet krigsförbandsövningar är för den värnpliktige högst fem. De
genomförs med fyraårsintervall för förbanden. Huvudändamålet är att
samträna förbanden så att de under tiden mellan två krigsförbandsövningar
är fullt användbara omedelbart efter mobilisering. Tyngdpunkten förläggs
därför till förbandsutbildningen. Den enskilde soldatens befattningsutbildning
inriktas på vad som behövs för att han primärt skall kunna lösa sina
uppgifter i förbandet. Krigsförbandsövningar avslutas ofta med större
övningar där förband från olika truppslag och försvarsgrenar samövas.
Krigsförbandsövning har olika längd beroende på i vilken befattning och i
vilket förband den värnpliktige är krigsplacerad. För värnpliktiga i officerseller
underofficersbefattningar är den normalt 32 dagar och i underbefälsbefattningar
25 dagar. För meniga omfattar den i flertalet fall 18 dagar.
Mellan krigsförbandsövningarna inplaceras särskilda övningar för vissa
värnpliktiga som ingår i förband med särskilt komplicerad stridsteknik eller
utrustning. Sådana övningar genomförs framförallt vid fältförband och
omfattar i regel enbart personal i officers- och underofficersbefattningar
eller i begränsad utsträckning t.ex. vid stridsvagnsförband och sambandsförband
all personal. Övningarna omfattar normalt högst 11 dagar.
Mobiliseringsövningar genomförs vid vissa förband och kan bestå av
mobiliseringsgenomgång eller mönstringsövning. De fullgörs av ett
begränsat antal värnpliktiga varje år och omfattar normalt en dag.
I prop. 1972:75 har jag anmält att jag i syfte att åstadkomma ekonomiska
besparingar fattat beslut om försöksverksamhet med vissa modifieringar av
det år 1966 införda utbildningssystemet. Dessa beslut innebär att med
början under utbildningsåret 1972/73 försök görs med förkortning av
grundutbildningen för vissa värnpliktiga främst vid armén och kustartilleriet.
Den enligt beslutet år 1966 lägsta utbildningstiden om 235 dagar
kommer enligt förslag till ändring av värnpliktslagen i prop. 1972:75 att
underskridas med ca 30 dagar. Även utbildningstiden för värnpliktigt befäl
förkortas. I systemet för repetitionsutbildning görs inga ändringar vad gäller
övningarnas längd eller frekvens. I propositionen uttalas dock att en viss
begränsning av repetitionsutbildningens omfattning bör komma till stånd
genom att vissa förband inte kallas in till krigsförbandsövning.
I programplaner för det militära försvaret 1972/77 har överbefälhavaren
redovisat bl.a. överväganden och förslag rörande det militära försvarets
Fö:18 Riksdagsberättelsen år 1973
128
krigsorganisation vilka från vissa utgångspunkter aktualiserar en förnyad
granskning av vissa frågor rörande de värnpliktigas utbildning och utnyttjande
m.m. De i programplanerna redovisade förändringarna inom krigsorganisationen
på längre sikt innebär bl.a. att antalet brigader och andra
fältförband blir mindre än i dag.
Det militära försvarets fortsatta utveckling har behandlats av 1970 års
försvarsutredning i betänkandet SOU 1972:4 Säkerhets- och försvarspolitiken.
I betänkandet har berörts bl.a. vissa frågor rörande de värnpliktigas
utbildning och utnyttjande m.m.
1970 års försvarsutredning anför därvid bl.a. att totalförsvaret bör vara så
uppbyggt och organiserat att det är en hela folkets angelägenhet. Enligt
utredningens mening förverkligas detta mål bäst genom att det militära
försvaret — som även i framtiden kommer att dominera våra försvarsansträngningar
— byggs på den allmänna värnpliktens grund. Den allmänna
värnplikten anses av utredningen vara övergripande som idé och av största
betydelse för försvarsviljan och den reella försvarseffekten. Den bidrar
enligt försvarsutredningen till att utåt och inåt manifestera viljan att säkra
landets trygghet mot yttre hot och utgör ett betydelsefullt bidrag till de
grundläggande strävandena i den svenska säkerhetspolitiken. Våra yttre
försvarsbetingelser i stort, uppgifterna under neutralitet och önskemålet att
kunna föra ett invasionsförsvar även under en lång tid och med varierande
taktik understryker enligt försvarsutredningen ytterligare behovet av att
bygga det militära försvaret på den allmänna värnpliktens grund.
Enligt försvarsutredningen bör försvarsplaneringen syfta till att skapa ett
i vid mening uthålligt totalförsvar. Vid det militära försvarets utveckling på
längre sikt bör uthållighet ges företräde framför initialstyrka. Det militära
försvarets förband bör organiseras så att de som förband kan verka så länge
den organisationsbestämmande materielen är funktionsduglig. Därefter
skall övergång kunna ske till enklare enheter och försvaret fortsätta med
största möjliga kraft. Hos den enskilde skall skapas förmåga att verka under
vitt skilda förutsättningar och under lång tid. En grundkapacitet av elementär
kunskap och enkel utrustning skall enligt utredningen vara den
utgångspunkt från vilken försvaret i stort bör byggas. Från denna
utgångspunkt skall skapas ett balanserat och väl avvägt totalförsvar.
Inom ramen för den bärande idén att försvaret bygger på utbildning i fred
av vapenföra manliga medborgare finns enligt utredningen olika möjligheter
att utbilda de värnpliktiga och utnyttja dem i krigsorganisationen.
Utredningen finner ett behov föreligga av att systematiskt och allsidigt få
belyst olika alternativ i fråga om värnplikten. Utbildningstidens längd och
differentiering mellan olika kategorier av värnpliktiga, nyttjandetid av
dessa i krigsorganisationen m.m. kan enligt utredningen varieras mellan
olika typer av förband och i olika delar av landet.
Principerna för de värnpliktigas utbildning och utnyttjande m.m. bör
enligt försvarsutredningen utformas så att strukturella förändringar av det
militära försvaret underlättas eller möjliggörs. Utredningen framhåller
därvid bl.a. att den för hela försvaret gemensamma, allmänmilitära
utbildningen i många avseenden är grundläggande för de värnpliktigas och
förbandens användbarhet på lång sikt. Av betydelse för handlingsfriheten
är enligt utredningen även en kvalificerad utbildning av fast anställt och
värnpliktigt befäl.
Att behålla en existerande organisation med en uttunnad materiell kvalitet
är enligt försvarsutredningen från vissa utgångspunkter en lämplig väg
att säkra handlingsfriheten på längre sikt. Detta förutsätter dock att sättet
129
Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö.18
för försvarets förande kan anpassas till en ny struktur och/eller att materiel
kan anskaffas med kort varsel. Nyuppsättning av förband i personellt och
materiellt hänseende är enligt utredningen en tidskrävande process som inte
i nämnvärd utsträckning kan påskyndas genom ökade försvarsutgifter.
Avgörande för handlingsfriheten i detta hänseende är enligt utredningen
den utbildningsorganisation som vid varje tidpunkt står till förfogande.
Försvarsutredningen föreslår att de fyra avvägningsprogrammen Rörliga
markstridsförband, Lokalt bundna markstridsförband, Övervattenstridsförband
samt Luftförsvarsstridsförband skall utgöra den bas på vilken det
militära försvarets avhållande förmåga bör byggas. Vid sidan härav bör
finnas andra funktioner som spaningsflyg och signalspaning. Fjärrstridsförbanden
kan ges lägre prioritet i ett längre perspektiv.
Den totala omfattningen av programmen Rörliga och Lokalt bundna
markstridsförband anser utredningen möjlig att variera endast inom vissa
gränser. Antalet enheter bör vara förhållandevis stort. De rörliga markstridsförbanden
kan dock nedgå i antal i förhållande till dagsläget, om de
samtidigt hålls på en i förhållande till omvärlden väl anpassad kvalitativ
nivå. Utredningen föreslår en minskning av antalet brigader. Riktlinjerna
för de värnpliktigas utbildning och utnyttjande m.m. beror i första hand på
de i avvägningsprogrammen Rörliga markstridsförband och Lokalt bundna
markstridsförband ingående förbandens omfattning och struktur. Men även
övriga avvägningsprograms omfattning, utformning och avsedda uppgifter
har betydelse härvidlag.
Av de lokalt bundna markstridsförbanden bör enligt försvarsutredningen
ett visst antal hållas så organiserade och utbildade att en förändring till
rörliga markstridsförband är möjlig att genomföra inom rimlig tid. För
handlingsfriheten på lång sikt är enligt utredningen i detta sammanhang
möjligheterna att överhuvudtaget disponera förband grundläggande. Det är
en fråga om att skapa och vidmakthålla en organisatorisk handlingsfrihet.
Denna handlingsfrihet minskar vid en långt driven differentiering av
grundutbildningen och eventuellt därav följande direktrekrytering av förband
med stationära uppgifter på grund av minskad utbildningsorganisation.
Handlingsfrihet erhålls däremot vid en varierad nyttjandetid av de
värnpliktiga i krigsorganisationen. Utredningen anser att avvägningen
mellan programmen Rörliga markstridsförband och Lokalt bundna markstridsförband
blir av särskild betydelse om principerna för att operativt
utnyttja de i programmen ingående förbanden möjliggör en stark differentiering
av grundutbildningen för ifrågavarande värnpliktiga. Utredningen
finner det angeläget att vid en ombeväpning och omorganisation av
vissa brigader utreda en ökad differentiering av grundutbildningens längd i
avsikt att direktrekrytera vissa förband med stationära uppgifter. Därvid
understryker utredningen bl.a. att en sådan utväg är särskild lämplig om
kostnadsminskningar genom en begränsning av fredsorganisationen frigör
resurser så att fältförband med stor rörlighet och hög eldkraft kan behållas
i större antal än eljest. En möjlighet till kostnadsbegränsningar kan därvid
enligt uredningen vara att vid vissa fredsförband grundutbilda mer än en
omgång värnpliktiga per år i sådana fall då de värnpliktiga kan ges en relativt
kort grundutbildning.
I prop. 1972:75 har jag i allt väsentligt anslutit mig till vad 1970 års
försvarsutredning föreslagit. Jag anförde vidare bl.a. att jag i likhet med
utredningen fann att olika alternativ beträffande värnplikten behöver
utredas för att ge större säkerhet vid de fortsatta övervägandena om det
militära försvarets inriktning i framtiden. Utbildningstidens längd för olika
9 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
Fö: 18 Riksdagsberättelsen år 1973
130
kategorier av värnpliktiga påverkas bl.a. av hur olika typer av förband
organiseras och utnyttjas. Jag förordade i propositionen en minskning av
antalet brigader och framhöll samtidigt att fältförband i form av s.k.
skytteregementen inte borde skapas. Antalet lokalt bundna markstridsförband
kan därigenom komma att öka.
Jag anförde vidare att dessa frågor — som borde innefatta även nyttjandetiden
av de värnpliktiga i krigsorganisationen — borde utredas. För
ändamålet bör särskilda sakkunniga tillkallas.
Mot bakgrund av vad som ovan anförs med beaktande av de eventuella
förändringar som kan följa av riksdagens ställningstaganden med anledning
av prop. 1972:75 och mot bakgrund av den krigsorganisatoriska utvecklingen
om vilken jag kommer att tillhandahålla erforderligt underlag skall de
sakkunniga överväga förutsättningarna att genomföra grundutbildning av
värnpliktiga avsedda för lokalförsvarsförband med stationära uppgifter
utbildade inom armén under kortare tid än som f.n. tillämpas för värnpliktiga
avsedda att ingå i fältförband. Grundutbildningen av värnpliktiga
avsedda för befattningstyper av motsvarande slag inom marinen och flygvapnet
skall övervägas i samma syfte.
Det system för de värnpliktigas utbildning som beslutades år 1966 och
åren därefter och som i vissa avseenden ännu är under införande är modernt
och väl anpassat till våra särskilda förhållanden. Systemet kännetecknas av
en god anpassbarhet till förändringar. De sakkunnigas överväganden bör
ske mot bakgrund av det nya utbildningssystemet. De förslag som de
sakkunniga kan komma att lägga fram bör utformas som en vidareutveckling
av detta.
Lokalt bundna markstridsförband kan komma att öka i antal och en
begränsad del av dessa kan komma att tilldelas mer krävande uppgifter i den
framtida krigsorganisationen än vad som f.n. är fallet. I vissa delar av landet
kan en sådan uppgiftsförändring komma att bli särskilt påtaglig. En
bedömning av utbildningsmål och uppgifter för stationära lokalförsvarsförband
skall göras av de sakkunniga. Av särskild vikt att belysa är i detta
sammanhang utbildningen av värnpliktiga i befälsbefattningar. De sakkunniga
bör även beakta utvecklingen när det gäller beväpning och
utrustning inom programmet Lokalt bundna markstridsförband. De sakkunniga
bör vidare uppmärksamma de militärgeografiska och klimatiska
förhållanden som påverkar utbildningens mål och innehåll. Lokalt bundna
markstridsförband kan behöva ha förmåga till övergång från stationär strid
med stöd av i förväg upprättade befästningsanläggningar till lösande av
uppgifter under förhållanden som avviker från dessa omständigheter. Vad
jag anfört i prop. 1972:75 om markstridsförbandens roll i försvaret bör i
detta sammanhang kunna tjäna som utgångspunkt för fortsatta
överväganden.
Om de sakkunniga finner skäl att föreslå att tiden för grundutbildning för
värnpliktiga avsedda för lokalförsvarsförband med stationära uppgifter
samt för värnpliktiga avsedda för befattningstyper av motsvarande slag
förkortas i förhållande till nu gällande utbildningssystem skall förslag
härom även innefatta en redovisning av de sakkunnigas syn på de uppgifter
som den enskilde värnpliktige och förbanden bedöms kunna utföra. I detta
sammanhang skall de sakkunniga beakta vad jag anfört i prop. 1972:75 om
möjligheterna att i samband med omorganisationen av vissa befintliga
brigader hålla vissa lokalt bundna markstridsförband så organiserade och
utbildade att en förändring till rörliga markstridsförband är möjlig att
genomföra inom rimlig tid.
131
Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö.18
Som utgångspunkter beträffande de sakkunnigas överväganden skall
ifråga om långsiktsberedskap och mobiliseringsberedskap gälla vad som
anförts i prop. 1966: 106 med de eventuella modifieringar som kan följa av
den försöksverksamhet som har redovisats i prop. 1972:75. Incidentberedskapen
skall så långt möjligt upprätthållas i nuvarande omfattning.
Kuppförsvarsberedskapen skall upprätthållas i huvudsak inom ramen för
långsiktsberedskapen.
Om förslag till förkortad grundutbildning läggs fram skall de sakkunniga
lämna erforderliga förslag rörande repetitionsutbildningen av här ifrågavarande
värnpliktiga samt om grund- och repetitionsutbildningens inpassning
i tiden och härmed sammanhängande frågor. De sakkunniga skall
därvid beakta de överväganden och förslag som redovisats i betänkandet
Samordning värnplikt studier (Stencil U 1971:6).
I sina överväganden kan de sakkunniga komma att beröra frågor rörande
storleken av de kontingenter värnpliktiga som utbildas vid armén, marinen
och flygvapnet och därmed hela grundutbildningskontingentens storlek.
Likaså kan de sakkunniga finna skäl att granska storleken av mobiliseringsoch
personalersättningsreserv. De sakkunniga skall vara oförhindrade att
lägga fram förslag i dessa hänseenden. Sådana förslag får inte innefatta
åtgärder som leder till kategoriklyvning.
Om de sakkunniga vid sin granskning av förutsättningarna att utbilda
värnpliktiga avsedda för lokalförsvarsförband med stationära uppgifter och
befattningstyper av motsvarande slag finner skäl till förändringar av
utbildningen av andra värnpliktiga skall de vara oförhindrade att lägga fram
förslag härom.
De sakkunniga bör vidare överväga om den nuvarande nyttjandetiden av
de värnpliktiga i krigsorganisationen bör ytterligare varieras mellan olika
typer av förband och i olika delar av landet och i vilka former en sådan
variation kan genomföras. Förslag i dessa hänseenden bör kunna redovisas
oavsett vilka förslag de sakkunniga kan komma att lägga fram i fråga om
uppgifter och utbildningstid för värnpliktiga avsedda för lokalförsvarsförband
med stationära uppgifter och för befattningstyper av motsvarande
slag. Förändringar kan påverka personaltillgång, utbildningsfrågor m.m.
inom andra delar av totalförsvaret, t. ex. inom hemvärnet och civilförsvaret.
Konsekvenserna på dessa områden av de förslag de sakkunniga kan
komma att lägga fram skall belysas. I detta sammanhang är även uppskovsinstitutet
och dess utnyttjande av betydelse.
Om utredningsarbetet kommer att beröra förhållanden som kan påverka
fredsorganisationens utformning bör de sakkunniga samråda med försvarets
fredsorganisationsutredning.
De sakkunniga bör slutligen utarbeta förslag till erforderliga ändringar i
värnpliktsförfattningarna och andra hithörande författningar.
Utredningen har under tiden maj—oktober 1972 hållit sex sammanträden
samt företagit studiebesök vid staber och förband m. m.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
S:1 Riksdagsberättelsen år 1973
132
Socialdepartementet
Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under
1972. 2, 3, 4, 8, 10, 21, 23, 27 och 28
1. Kommittén (In 1954:32) för akademiska sjukhusets i Uppsala
utbyggande
Tillsatt av Kungl. Maj:t den 30 juni 1952:
Ordförande:
Carlsson, A. G. A., landstingsråd
Vice ordförande:
Grönwall, Anders J. T., professor, styresman för akademiska sjukhuset
i Uppsala
Ledamöter förordnade av Kungl. Maj:t:
Bunner, Tor Å. G., teknisk direktör
Grönwall, Anders J. T., professor, styresman för akademiska sjukhuset
i Uppsala
Wijkman, E. Gunnar B., universitetsråd
Wictorsson, Åke V., planeringschef, led. av riksdagen
Ledamöter utsedda av Uppsala läns landstings förvaltningsutskott:
Carlsson, A. G. A., landstingsråd
Hillerdal, Olle, docent
Litzner, K. Ragnar, landstingsråd
Nordlander, Nils-Brage W., överläkare, landstingsman
Adjungerad ledamot:
Åberg, Lennart, landstingsdirektör
Experter:
Dahlström, Gunnar, professor
Fors, Sixten R., byråchef
Pehrson, Gösta H., sjukvårdsdirektör
Roempke, Sten O., arkitekt
Silén, Per Olof, inköpschef
Stenbom, Åke, chefsingenjör
Ström, Gunnar O. F., professor
Tynelius, Erik G. A., planeringsintendent
133
Kommittéer: Socialdepartementet S:2
Sekreterare:
Stocksén, Nils B., kanslichef
Planeringschef:
Trapp, A. A. Lennart
Adresser: Kansli: Slottsgränd 1, 752 20 Uppsala, tel. 018/10 04 60.
Ordförande: Uppsala läns landsting, 75220 Uppsala, tel. 018/102200;
sekreterare: Slottsgränd 1, 752 20 Uppsala, tel. 018/1004 60
Kommittén har under tiden juli 1971—juni 1972 hållit tre sammanträden,
varjämte arbetsutskottet sammanträtt vid nio tillfällen.
Instruktionen för kommittén är utfärdad av Kungl. Maj:t den 30 januari
1953, med ändringar den 10 oktober 1957 och den 15 februari 1963. Kungl.
Maj:t har den 10 april 1959 förordnat att kommitténs uppdrag även skall
omfatta utrustningsfrågor i samband med akademiska sjukhusets i Uppsala
utbyggande. Kommittén har fortsatt arbetet med sjukhusets utbyggande
enligt det förslag till reviderad generalplan, som godkänts av Kungl. Maj:t
år 1958 samt 1964 års översyn av generalplanen och förslag till fortsatt
utbyggnad. En ny översyn — 1971 års generalplaneöversyn — har redovisats
den 6 oktober 1971.
Etapp 2, som omfattar lokaler för vissa kirurgiska kliniker m. m. var
inflyttningsklar vid årsskiftet 1971/72. Nybyggnad av en tredje etapp av
sjukhusets utbyggande pågår. Etapp 3 omfattar lokaler för neurologi och
neurokirurgi, neurofysiologiskt centrallaboratorium, hud- och ögonkliniker,
provisorisk rehabiliteringsklinik samt ytterligare lokaler för centraloperations-
och röntgendiagnostikavdelningarna. Dessa beräknas kunna tas
i bruk under budgetåret 1973/74.
Sedan projektering av byggnadsobjektet slutförts i oktober 1971 uppdrog
Kungl. Maj:t den 30 juni 1972 åt kommittén att utföra partiell ombyggnad
inom och viss rivning av förutvarande kirurgibyggnaden (A 9). Arbetena
beräknas vara avslutade hösten 1973.
2. Nordisk utredning (S 1964:40) om samarbetet beträffande
lagstiftning och kontroll på livsmedelsområdet
Tillkallade av Kungl. Maj:t den 15 februari 1963 att delta som ledamöter
i en svensk delegation i en nordisk utredning om samarbete beträffande
lagstiftning och kontroll på livsmedelsområdet, föranledd av Nordiska
rådets rekommendation nr 11/1962:
Ordförande:
Rahm, A. Håkan B., f.d. överdirektör
Ledamöter:
Blom, O. Torsten, f.d. veterinärråd
S:2 Riksdagsberättelsen år 1973
134
Jenning, Wolfgang C. E., avdelningsdirektör
Wretlind, K. Arvid J., professor
Expert:
Sjölin, Stig, professor
Sedan ett särskilt ämbetsmannautskott tillsatts med uppgift att söka
samordna den nordiska livsmedelslagstiftningen har utredningens verksamhet
upphört.
3. Utredningen (S 1965:21) rörande driftbokföring vid karolinska
sjukhuset m.m.
Tillkallad den 13 februari 1963 enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30
juni 1961 för utredning rörande driftbokföring vid karolinska sjukhuset:
Utredningsman:
Öberg, Per-Erik, finansdirektör
Experter:
Björk, Bertil E., konsulent
Duke, Karl-Erik Å., revisionsdirektör
Forthuber, Béla T., organisationsdirektör
Svensson, Sten R., pol. mag.
Tilläggsdirektiv, se 1967:13.
Den sakkunnige har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 19
sammanträden med experterna.
Utredningen har ingått som medlem i och har varit representerad vid
sammanträden med Storsjukhusens samarbetsgrupp för redovisningsfrågor.
Utredningen har i december 1972 avlämnat sitt betänkande (Ds S 1972:6)
System för ekonomisk planering och redovisning.
Uppdraget är därmed slutfört.
4. Familjepolitiska kommittén (S 1966:36)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 februari 1966 för
utredning av frågan om samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna (se
Post- och Inrikes tidn. den 11 mars 1965):
Ordförande:
Åström, Lars-Åke E., generaldirektör
135
Kommittéer: Socialdepartementet S:5
Ledamöter:
Carlshamre, Nils O. G., lektor, led. av riksdagen
Hilding, Ingrid, regeringsråd
Hörnlund, Gördis K., fru, led. av riksdagen
Larsson, K. Einar A., lantbrukare, led. av riksdagen
Lundblad, Grethe, socialinspektör, led. av riksdagen
Mundebo, K. A. Ingemar, avdelningsdirektör, led. av riksdagen
Experter:
Almgren, Hans G., departementssekreterare
Björhammar, Carl A., försäkringsdomare
Björne, B. Gunnar, kansliråd
Dalén, Ingrid K., byrådirektör
Edlund, C. Bertil, kansliråd
Fridh, K. Göte, statssekreterare (t.o.m. den 1 mars 1972)
Johansson, Ralph I., avdelningsdirektör
Jönsson, E. Gustav, departementsråd
Larsson, Ulf O., departementsråd
Sekreterare:
Lindberg, S. Ingemar, kansliråd
Bitr. sekreterare:
Grönwall, Lars O., hovrättsassessor
Jonsson, Lena B., förste aktuarie
Kindlund, A. Sören, departementssekreterare
Wikman-Lindqvist, Monika, departementssekreterare
Direktiven för utredningen, se 1966 års riksdagsberättelse S 36.
Tillläggsdirektiv, se S 1971:11.
Kommittén har under tiden november 1971—maj 1972 sammanträtt
under 18 dagar.
Kommittén har den 25 maj 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:34)
Familjestöd.
Uppdraget är därmed slutfört.
5. Handikapputredningen (S 1966:38)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1965 för att
utreda frågan angående omvårdnaden av handikappade (se Post- och
Inrikes tidn. den 16 juli 1965):
Ordförande:
Skantz, Anna-Greta, ombudsman, led. av riksdagen
S:5 Riksdagsberättelsen år 1973
136
Ledamöter:
Antonsson, Johannes M., hemmansägare, led. av riksdagen
Fors, Åke Hj., kansliråd
Gustafsson, Åke G., avdelningschef
Jonsson, Elver A. D., postiljon, led. av riksdagen
Magnusson, Erik O. B., hemmansägare, f.d. led. av II kamm.
Nilsson, K. Börje, socionom, f.d. led. av II kamm.
Experter:
Brattgård, Sven-Olof, professor
Eriksson, I. Seved, avdelningsdirektör
Gärdeström, Linnéa, socionom
Lundström, Karin E., f.d. undervisningsråd
Sköldvall, Johnny G., departementssekreterare
Sundmark, Bo V., avdelningsdirektör
Sekreterare:
Mattsson, Bengt-Olof T., departementssekreterare
Lokal: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16, tel. växel
763 10 00
Direktiven för utredningen, se 1966 års riksdagsberättelse S 38.
Tilläggsdirektiv, se S 1971:13.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tre
sammanträden.
Den 29 maj 1972 har utredningen avgivit betänkandet (SOU 1972:30)
Bostadsanpassningsbidrag.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
6. Socialdepartementets sjukvårdsdelegation (S 1966:39)
Inrättad enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1965 för att som en till
socialdepartementet knuten delegation följa utbyggnaden av sjukvårdsresurserna
i landet och verka för en samordning av sjukvårdsplaneringen:
Ordförande:
Fridh,
K. Göte, statssekreterare
Ledamöter:
Berggren, G. Rune, statssekreterare
Höök, Erik S. V., t.f. planeringschef
Nordenhäll, Bruno, försäkringstjänsteman
137
Kommittéer: Socialdepartementet S:6
Nordlander, Nils-Brage W., överläkare
Olsson, S. O. Bertil, f.d. generaldirektör
Orring, Jonas A., generaldirektör
Peterson, Thage E. G., statssekreterare, led. av riksdagen
Rexed, Bror A., generaldirektör
Sandgren, C. Lennart, statssekreterare
Söderqvist, Bengt O. A., expeditionschef
Ward, Kurt K. B., landstingsråd
Ersättare:
Alsén, Sven, avdelningschef
Berg, Bengt Åke, kansliråd
Fröjd, S. Arne, länsråd
Gårdstedt, H. Birger, skolråd
Höglund, K. Thure, sjukvårdsdirektör
Lindh, Tore B. E., direktör
Nelander, Olle M. V., direktör
Nygren, G. Ingemar, kansliråd
Olsson, Bengt K., förbundsdirektör
Rehnberg, K. Bertil, generaldirektör
Romberg, N. Wilhelm A., sjukvårdsdirektör
Ulvhammar, E. E. Birgitta, kansliråd
Experter:
Fredriksson, H. Einar, byråchef
Jönsson, E. Gustav, departementsråd
Lindgren, S. Åke, avdelningschef
Petersson, Olof H. E., kansliråd
Royen, Sverre N. H., direktör
Sjöström, Åke B., byråchef
Wennström, K. Gunnar, medicinalråd
Wictorsson, Karl-Eric A., avdelningschef
Zetterblad, Ulf, planeringschef
Sekreterare:
Wikman, C. Gunnar, departementssekreterare
Bitr. sekreterare:
Tengstam, P. Anders, departementssekreterare
Lokal: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16, tel. växel
763 1000
Delegationen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit ett
plenarsammanträde.
Under året har delegationen bl. a. angett riktlinjer för prioritering av nya
byggnadsinvesteringar inom sjukvårdssektorn för åren 1973 och 1974. Den
S:6 Riksdagsberättelsen år 1973
138
av delegationen tillsatta arbetsgruppen med uppdrag att utarbeta och till
delegationen redovisa förslag till ett riksomfattande system med enhetligt
uppbyggda sjukvårdsplaner har under året fortsatt sitt arbete.
Inom socialstyrelsen har under året på delegationens uppdrag färdigställts
prognosundersökningen Rupro 71. Vidare pågår inom socialstyrelsen
på delegationens uppdrag en översyn av det nuvarande läkarfördelningsprogrammet
med sikte på ett femårigt program avseende tiden 1973—1977.
Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
7. Nordisk medicinalstatistikkommitté (S 1967:36) (NOMESKO)
Tillkallade av Kungl. Majit den 21 januari 1966 samt den 14 maj 1970 och
den 22 oktober 1971 för att delta som svenska ledamöter i en nordisk
kommitté för samordning av medicinalstatistiken i de nordiska länderna:
Ordförande:
Nygren, G. Ingemar, kansliråd
Ledamöter:
Elmhammer, Nils E. I., statistikchef
Hall, Paul F. L., överläkare
Royen, Sverre N. H., direktör
Sjöström, Åke B., byråchef
Sekreterare:
Swenson, Dag C. W., byrådirektör
Lokal: Socialstyrelsen, 106 30 Stockholm, tel. växel 14 06 00 (Sjöström
och Swenson)
Kommitténs huvudsekretariat är förlagt till Sverige.
Ett plenarsammanträde har hållits under året. Kommitténs arbete utförs
huvudsakligen inom olika subkommittéer (15 sammanträden). Delrapport
har avgivits av subkommittén för databanker och informationssystem.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
8. Fluorkommittén (S 1968:35)
Tillkallade av Kungl. Majit den 18 maj 1967:
Ordförande:
Ericsson, S. Yngve, professor
139
Kommittéer: Socialdepartementet S:9
Ledamöter:
Ljungholm, S. Elof, f.d. laborator
Nilsson, Vilhelm, laboratorieföreståndare
Osvald, Olof K., f.d. medicinalråd
Westlin, E. Arne, överingenjör
Sekreterare:
Brown, Carl O., avdelningsdirektör
Direktiven för utredningen, se 1968 års riksdagsberättelse S 35.
Kungl. Maj:t har den 10 november 1972 förordnat att kommitténs verksamhet
skall upphöra.
9. Socialutredningen (S 1969:29)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 december 1967 för
allmän översyn av den sociala vårdlagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn.
den 2 februari 1968):
Ordförande:
Andersson, Thure G., landshövding
Ledamöter:
Albinsson, N. Gillis, landstingsdirektör
Andersson, G. Ingemar, byråchef
Henrikson, Lars G., ombudsman, led. av riksdagen
Holmqvist, A. Mary S., barnavårdsman, led. av riksdagen
Krantz, P. Gunnar, direktör
Larsson, Erik, i Öskevik, lantbrukare, led. av riksdagen
Mangård, Nils, hovrättsråd
Troedsson, Ingegärd, pol. mag.
Wiklund, S. A. Daniel, avdelningsdirektör, led. av riksdagen
Experter:
Carlson, K. Sören, borgarråd
Forslund, E. Birger, kansliråd
Fridh, K. Göte, statssekreterare
Hedlén, Bengt R., socialdirektör (fr.o.m. den 30 december 1971)
Hedlund, Bengt N. R., kommunalråd
Holmberg, Sten E., bitr. socialdirektör
Inghe, P. Gunnar, professor
Lindblom, Paul, direktör
Nelson, Alvar F. A., professor (fr.o.m. den 30 december 1971)
Ottoson, Ivan, rektor
S:9 Riksdagsberättelsen år 1973
140
Rigbäck, Berndt G., direktör
Stark, K. Birger, socialchef
Sturkell, Carl-Edvard, rättschef
S verne, Tor E., lagman
Sekreterare:
Gisslén, Axel, planeringschef
Nasenius, B. Jan V., departementssekreterare
Thunved, Anders E., hovrättsassessor
Bitr. sekreterare:
Svensson, Ingvar K. F., utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1972)
Wächter, Rut, förste socialinspektör (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 5
december 1972)
Lokal: Lilla Nygatan 1, 3 tr., 111 28 Stockholm, tel. växel 763 10 00
Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse S 29.
Kungl. Maj:t har den 10 december 1971 uppdragit åt utredningen att i
anslutning till sitt utredningsuppdrag lägga fram förslag rörande familjerådgivningens
framtida utformning och organisation. Vid uppdragets fullgörande
skall utredningen utvärdera och beakta de erfarenheter som gjorts
vid den försöksvis anordnade familjerådgivningsverksamheten.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 13
sammanträden under sammanlagt 22 dagar. Därjämte har vissa studiebesök
gjorts.
Utredningen avser att under våren 1973 lägga fram ett delbetänkande
angående principerna för socialvårdens framtida utformning.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
10. Utredningen (S 1969:30) om vissa sjukhusfonder m.m.
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 mars 1968 för att
föreslå ändrade ändamålsbestämmelser för vissa av direktionen för
karolinska sjukhuset förvaltade fonder m.m.:
Utredningsman:
Uhlin, Karl-Erik, kanslichef
Expert:
Sjöstrand, O. Torgny, professor
Sekreterare:
Nilsson, S. Ingvar, avdelningsdirektör
Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse S 30.
141 Kommittéer: Socialdepartementet S.ll
Den sakkunnige har den 20 november 1972 avgivit sitt betänkande (Ds S
1972:08).
Uppdraget är därmed slutfört.
11. 1968 års barnstugeutredning (S 1969:31)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1968 för
utredning om barnstugeverksamheten närmast före och under de första
skolåren (se Post- och Inrikes tidn. den 16 maj 1968):
Ordförande:
Hellström, Mats J., fil. kand., led. av riksdagen
Ledamöter:
Granath, Karl Erik, barnavårdsdirektör
Gruda-Skard, Åse, docent (t.o.m. den 31 oktober 1972)
Ljungberg, Blenda M., adjunkt, led. av riksdagen
Mossberg, Elin K. E., ombudsman
Orehag, N. Lennart H., skoldirektör
Sandblad, Carl-Erik V., chefredaktör
Experter:
Baude, Annika M. C., avdelningschef (fr.o.m. den 1 november 1972)
Carlsson, Gunnel E., förskollärare
Flodin, Carl-Erik T., arkitekt
Gruda-Skard, Åse, docent (fr.o.m. den 1 november 1972)
Isling, B. Åke, skolråd (fr.o.m. den 1 november 1972)
Jönsson, E. Gustav, departementsråd
Nordin, Inga L., seminarielärare
Sigurdsen, Gertrud C., sekreterare, led. av riksdagen
Strömberg-Lind, Karin E., skolkonsulent (fr.o.m. den 1 november 1972)
Thorsell, Siv M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1972)
Sekreterare:
Rosengren, Bodil, fil. mag. (fr.o.m. den 1 november 1972)
Thorsell, Siv M., avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 oktober 1972)
Bitr. sekreterare:
Hallendorff, Jan G., fil. kand.
Henriksson, E. Sture F., departementssekreterare
Johansson, E. Gunnel L., förste byråsekreterare (t.o.m. den 31 oktober
1972)
Malmqvist, Stig G., socionom
Schyl-Bjurman, Gertrud S., e. universitetslektor
S:ll Riksdagsberättelsen år 1973
142
Lokal: Lilla Nygatan 1, 1 tr., 11128 Stockholm, tel. växel 763 1000;
763 23 23 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse S 31.
Tilläggsdirektiv, se S 1970:26. Tilläggsdirektiv (anförande av statsrådet
Odhnoff till statsrådsprotokollet den 22 september 1972):
1968 års barnstugeutredning tillsattes med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 26 april 1968. Utredningen avlämnade den 29 maj 1972
ett betänkande kallat Förskolan del 1 och del 2 (SOU 1972:26 och 27). I
betänkandet redovisas utredningens förslag som rör daghem och lekskola.
Viktiga delar i betänkandet är dels förslagen som rör det pedagogiska
innehållet i förskoleverksamheten och dels förslagen rörande kommunernas
planering samt förskoleverksamhetens omfattning och organisatoriska
utformning.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Jag avser att återkomma
till barnstugeutredningens förslag sedan remissbehandlingen avslutats. Jag
finner det dock ändamålsenligt att redan nu ta upp frågan om vissa tillläggsdirektiv
för utredningens fortsatta arbete med personalutbildningsfrågor.
Om barnstugeutredningens förslag genomförs kommer detta att medföra
delvis förändrade krav på barnstugornas personal. En starkare betoning av
barnstugan som en del av samhällets insatser för att skapa gynnsam uppväxtmiljö
för samtliga barn kommer att innebära att barnstugepersonalen,
tillsammans med andra yrkesgrupper, får delvis nya arbetsuppgifter och
arbetsformer. För att kunna medverka i samhällets familjepolitiska arbete
är det viktigt att barnstugans personal har god kännedom om den sociala
verklighet barn från olika miljöer växer upp i. Utredningens förslag om t.ex.
arbetslag, syskongrupper och föräldrasamarbete syftar bl.a. till att närmare
anknyta barnstugans verksamhet till samhällslivet i övrigt. Jag vill också
erinra om riksdagens beslut om finansieringsformerna för servicelokaler
(prop. 1972:72, CU 1972:28) som syftar till att underlätta en samplaneringav
olika former av boendeservice och därmed en samordning av barnstugeverksamheten
med andra funktioner i ett bostadsområde.
Inom utbildningsområdet sker en kontinuerlig översyn och förnyelse av
studiegångarna i anslutning till förändringar på olika områden. Inom skolöverstyrelsen
pågår bl.a. ett arbete, i anledning av beslut av Kungl. Maj:t
den 29 juni 1970, om möjligheterna att samordna utbildningarna på barnavårdens
område. Styrelsen undersöker även möjligheterna till viss pedagogisk
samverkan mellan förskollärarutbildningen och lågstadielärarutbildningen.
Enligt barnstugeutredningens direktiv den 26 april 1968 bör utredningen
pröva såväl de kortsiktiga som de mera långsiktiga behoven av personal
inom barnstugeområdet. I direktiven sägs vidare att utredningen bör uppmärksamma
hur dess slutsatser beträffande den inre verksamheten i daghem
och lekskolor kan inverka på förskoleseminarierna. Vidare har
utredningen genom beslut av Kungl. Maj :t den 17 juni 1970 fått i uppdrag att
utreda frågan om fortbildning av personal inom barnstugeverksamheten.
Efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet förordar jag att
barnstugeutredningen får i uppdrag att i nära kontakt med skolöverstyrelsen
utreda konsekvenserna för personalutbildningen vid ett förverkligande av
utredningens förslag. Utredningens uppdrag bör således vidgas så att
143
Kommittéer: Socialdepartementet S:12
konsekvenserna av de framlagda förslagen utreds inte endast beträffande
förskollärarutbildningen utan också vad gäller utbildning av t.ex. barnskötare,
dagbarnvårdare, barnvårdare, fritidspedagoger och de av utredningen
föreslagna medhjälparna. Vidare bör undersökas vilka konsekvenser
bl.a. förslagen om arbetslag får i form av krav på viss pedagogisk
utbildning också av ekonomipersonal.
Inom gymnasieskolan anordnas fr.o.m. läsåret 1971/72 utbildning av
barnskötare inom vårdlinjen. Även om erfarenheterna av denna nya
utbildning är begränsade, bör utredningen undersöka om gällande kursplaner
behöver förändras.
Vad gäller övriga studievägar bör utredningen väsentligen inom ramen för
nuvarande utbildningstider undersöka behovet och möjligheten att förändra
nuvarande tim- och kursplaner till de vidgade uppgifter och den pedagogiska
inriktning som utredningen föreslagit. Utredningen bör lägga fram
förslag till de förändringar och eventuella nya utbildningsvägar utredningen
finner erforderliga.
Vid avvägningen av innehållet i de olika utbildningarna bör utredningen
beakta utbildningarnas inbördes relationer. Utredningen bör pröva i vilken
utsträckning den enskilde eleven kan genomgå en förskolepedagogisk
utbildning etappvis. Eleven bör därvid vid övergång från en utbildning till en
annan kunna utnyttja tidigare inhämtade kunskaper och erfarenheter. Med
hänsyn till bl.a. glesbygdens behov bör olika former för utbildningen
övervägas.
Barnstugeutredningen har också haft till uppgift att bedöma det kvantitativa
behovet av personal av olika kategorier för barnstugeverksamheten.
Utredningen har i sitt betänkande redovisat vissa beräkningar i detta
avseende. Barnstugeutredningen bör med ledning av fortsatta beräkningar
beträffande utbyggnaden av olika former av förskoleverksamhet ytterligare
analysera det personalbehov och de utbildningsinsatser som kommer att
krävas inom området.
Utredningen bör i sitt arbete samråda med socialstyrelsen, skolöverstyrelsen,
1968 års utbildningsutredning och Svenska kommunförbundet.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 20
sammanträden. Därutöver har sammanträden hållits med olika
arbetsgrupper.
Utredningen har den 2 maj 1972 avlämnat betänkandet (SOU 1972:26 och
27) Förskolan del 1 och del 2.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
12. Samarbetsorganet (S 1970:29) för bekämpande av narkotikamissbruk
Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 3 januari 1969 för att följa
utvecklingen på narkotikaområdet m.m.:
Ordförande:
Lidbom, Carl G., statsråd
S.12 Riksdagsberättelsen år 1973
144
Ledamöter:
Eriksson, G. Lennart, generaltulldirektör
Järdler, Sven A., förbundsdirektör
Löwbeer, Hans, universitetskansler
Martinsson, Bo N. O., generaldirektör, f.d. led. av II kamm.
Olsson, Bengt K., förbundsdirektör
Orring, Jonas A., generaldirektör
Persson, Carl J. G., rikspolischef
Rexed, Bror A., generaldirektör
Romander, Holger A. G., riksåklagare
Sekreterare:
Sturkell, Carl-Edvard, rättschef
Bitr. sekreterare:
Ringberg, Karin M., hovrättsassessor
Arbetsgruppen (S 1970:29:01) för information:
Ordförande:
Karlsson, Jan O., departementssekreterare
Medlemmar:
Kihlbom, J. Magnus, leg. läkare
Mattsson, Bengt-Olof T., departementssekreterare
Ording, Jan, byrådirektör
Östby, Nils E., byrådirektör
Lokal: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16, tel. 763 33 82
(sekreteraren), 763 10 19 (bitr. sekreteraren)
Direktiven för samarbetsorganet, se 1970 års riksdagsberättelse S 29.
Samarbetsorganet har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit
fem sammanträden.
Samarbetsorganets arbete beräknas pågå under hela år 1973.
13. Fosterbarnsutredningen (S 1970:30)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 mars 1969 med
uppdrag att utreda vissa frågor beträffande vården av barn och ungdomar i
fosterhem, barnhem och andra barnavårdande institutioner:
Utredningsman:
Hörnlund, Gördis K., fru, led. av riksdagen
Experter:
Björne, B. Gunnar, kansliråd
145 Kommittéer: Socialdepartementet S:14
Larsson, Karl-Gotthard, sekreterare
Thorstenson, R. Billy, departementssekreterare
Wallin, M. Margareta (Greta), avdelningsdirektör
Sekreterare:
Everljung, Claes-Göran, socionom
Sjöberg, Tage B., departementssekreterare
Lokal: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16, tel. växel
763 10 00
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse S 30.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 14
sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1973.
14. Samarbetskommittén (S 1970:31) för social forskning
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 18 april 1969 med uppgift att ta
upp frågor om undersökningar av allmänt intresse som aktualiseras i det
socialpolitiska arbetet och främja samarbetet i sådana frågor mellan
förvaltningen och den vetenskapliga forskningen:
Ordförande:
Aspling, Sven G., statsråd
Ledamöter:
Carlson, K. Sören, borgarråd
Engström, Arne V., professor
Flemström, Carin, soc. studerande (t.o.m. den 10 april 1972)
Fridh, K. Göte, statssekreterare
Hedlén, Bengt, socialdirektör
Karlsson, Anders, soc. studerande (fr.o.m. den 11 april 1972)
Lindblom, Paul, direktör
Nelander, Olle M. V., direktör
Ohlsson, P. T. Ingvar, generaldirektör
Poppius, Hans D., byråchef
Rexed, Bror A., generaldirektör
Sandgren, C. Lennart, statssekreterare
Segerstedt, Torgny, professor
Åström, Lars-Åke E., generaldirektör
Experter:
Börjeson, Bengt O., rektor
Larsson, Karl G., sektionschef
10 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr I. Riksdagsberättelsen
S.14 Riksdagsberättelsen år 1973
146
Ringborg, S. Erland, departementssekreterare
Sekreterare:
Forslund, E. Birger, kansliråd
Bitr. sekreterare:
Uggla, G. Inga-Lill, fil. lic.
Utredningsgruppen (S 1970:31:01):
Ordförande:
Engström, Arne V., professor
Ledamöter:
Lindblom, Paul, direktör
Rexed, Bror A., generaldirektör
Expert:
Ringborg, S. Erland, departementssekreterare (fr.o.m. den 24 januari
1972)
Sekreterare:
Oscarsson, Bo S. I., kanslichef
Lokal: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16, tel. växel
763 1000 (sekreteraren i huvudkommittén); Arbetarskyddsf onden,
Sveavägen 66, 8 tr., 11346 Stockholm, tel. 306500 (sekreteraren i.
utredningsgruppen)
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit fyra
sammanträden. Dessutom har utredningsgruppen under samma tid hållit
sex sammanträden. Gruppen beräknas slutföra sitt arbete i början av år
1973.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
15. Sjukvårdskostnadsutredningen (S 1970:32)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 juni 1969 för att utreda
vissa frågor rörande sjukvårdskostnader, innefattande dels en
samhällsekonomisk analys rörande sjukvårdskostnadernas utveckling och
dels en teknisk undersökning rörande verkningar individuellt och kollektivt
av nuvarande metoder för sjukvårdskostnadernas finansiering:
Utredningsman:
Höök, Erik S. V., t.f. planeringschef
Experter:
Ericsson, Kjell U., finanssekreterare
147
Kommittéer: Socialdepartementet S.16
Lindgren, S. Åke, avdelningschef
Skogsberg, P. Gösta, avdelningschef
Stenfors, Bo I. L., departementssekreterare
Svenonius, Rolf H., ekonomichef
Sekreterare:
Hjorth, Lars E. A., departementssekreterare
Lokal: Finansdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00
Den sakkunnige har under tiden november 1971—oktober 1972 haft
överläggningar med experterna samt olika myndigheter, organisationer och
andra som berörs av arbetet.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
16. Hjälpmedelsgruppen (S 1970:33)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 november 1969för
översyn av verksamheten med hjälpmedel för handikappade:
Ordförande:
Fors, Åke Hj., kansliråd
Ledamöter:
Sellvall, L. Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 18 maj 1972)
Tengvall, Sven-Erik G., departementssekreterare (t.o.m. den 17 maj
1972)
Wennerberg, Sigfrid B., överingenjör
Experter:
Brattgård, Sven-Olof, professor
Danielsson, G. Gunnar, förste sekreterare
Hedkvist, K. G. Charles, direktör (t.o.m. den 12 juni 1972)
Johansson, P. Bertil, föreståndare (fr.o.m. den 13 juni 1972)
Malm, B. Svante, avdelningsdirektör
Montan, Karl J. A., direktör (t.o.m. den 12 juni 1972)
Roos, Birger, civilingenjör
Ström, Sven Å., docent
Wedmalm, Per O. R., byrådirektör
Sekreterare:
Hedin, Bernt L., avdelningsdirektör
Lokal: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16, tel. växel
763 10 00 (ordföranden), 23 81 80 (sekreteraren)
S:16 Riksdagsberättelsen år 1973
148
Direktiven för gruppen, se 1971 års riksdagsberättelse S 27.
Tillläggsdirektiv, se S 1972:22.
Härutöver har gruppens uppdrag utvidgats enligt följande beslut av
Kungl. Maj:t den 17 mars 1972 och den 19 maj 1972:
Kungl. Maj:t uppdrar åt hjälpmedelsgruppen att i anslutning till dess
fortsatta utredningsarbete närmare pröva frågan om dels bestämningen av
begreppet hjälpmedel enligt kungörelsen (1968:238) om statsbidrag till vissa
hjälpmedel för handikappade, dels avgränsningen av dessa hjälpmedel
gentemot sådana som har till ändamål att tillgodose ett sjukvårdsbehov.
Kungl. Maj:t uppdrar åt den enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28
november 1969 tillkallade hjälpmedelsgruppen att i anslutning till dess
fortsatta utredningsarbete lägga fram förslag om bidrag till glasögon för
personer som efter starroperation är i behov av s.k. starrglasögon. Gruppen
bör närmare överväga formerna för en bidragsgivning och bör beträffande
ersättningsnivån grunda sina överväganden på kostnaden för glas med enkla
och ändamålsenliga bågar.
Hjälpmedelsgruppen bör vidare pröva frågan om behovet av bidrag till
glasögon för barn och ungdomar i skolåldern. Gruppen har härvid att
kartlägga glasögonbehovet i de olika åldersklasserna samt familjernas
kostnader för glasögon, beräknade med utgångspunkt i kostnaden för glas
med enkla och ändamålsenliga bågar. Gruppens beräkningar bör vidare utgå
från nyanskaffning av sådana glasögon endast vid förändringar i
synförmågan.
Gruppen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit sju sammanträden.
Dessutom har ett flertal sammanträden hållits med olika
grupper av experter.
Gruppen har i december 1972 avlämnat delbetänkandet (Ds S 1972:7)
Statsbidrag till starrglasögon.
Gruppens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
17. Hälsovårdsinspektörsutbildningsutredningen (S 1970:34) (HVI)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 januari 1970 för att
verkställa översyn av hälsovårdsinspektörsutbildningen (HVIutredningen):
Utredningsman:
Wihlborg,
Hans H., organisationsdirektör
Experter:
Eriksson, L. Tore, sekreterare
Fhölenhag, Thomas, intendent
Fredriksson, Knut A. G., hälsovårdskonsulent
Hammarfors, Per A. U., förste avdelningsingenjör
Lindvall, S. Thomas I., laborator (fr.o.m. den 28 april 1972)
Möller, Arne P., kanslichef
Nilsson, Sven R., länshälsovårdskonsulent (fr.o.m. den 1 februari 1972)
149
Kommittéer: Socialdepartementet S.18
Rengholt, Ulf N., avdelningsdirektör
Rylander, C. Ragnar, bitr. avdelningsföreståndare
Schelin, C.-J. Åke, sekreterare
Wollarz, F. Einar L., stadsveterinär
Sekreterare:
Andersson, Lars Erik E., departementssekreterare
Lokal: Skeppargatan 51, 114 58 Stockholm, tel. 21 38 48 (Wihlborg) och
växel 763 10 00 (sekreteraren)
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tre
sammanträden samt haft överläggningar med andra utredningar och
berörda myndigheter.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
18. Arbetsmiljöutredningen (S 1970:35)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 februari 1970 med
uppdrag att företa en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen (se
Post- och Inrikes tidn. den 5 mars 1970):
Ordförande:
Danielson, Gunnar H., generaldirektör
Ledamöter:
Andersson, Sivert, ombudsman
Gustafsson, Kerstin, förbundsjurist
Kjellstrand, Leif, ombudsman
Larsson, Gunnar, direktör
Lindström, Gunnar, direktör
Westling, Otto J., f.d. generaldirektör
Experter:
Ahlgren, Bert S., förbundsjurist
Ahlqvist, G. Börje, byråchef
Bartley, Osborne, professor (fr.o.m. den 6 juli 1972)
Bolinder, S. Erik G., med. lic.
Forssman, Sven P. M., f.d. överdirektör
Jönsson, E. Gustav, departementsråd
Lönngren, D. Rune, apotekare
Malmsköld, A. J. Bertil, yrkesinspektör
Masreliez, Nils G., med. lic.
Rundqvist, Karl-Ingvar, hovrättsassessor
Starland, Hilding, f.d. överingenjör
S:18 Riksdagsberättelsen år 1973 150
Sekreterare:
Gullberg, Hans E., hovrättsråd
Bitr. sekreterare:
Lindström, Jöns A., departementssekreterare
Lokal: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16, tel. växel
763 10 00
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse S 29.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 sammanträtt
under 24 dagar.
Utredningen har i december 1972 avgivit delbetänkandet (SOU 1972:86)
Bättre arbetsmiljö.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
19. Arbetsgruppen (S 1970:36) rörande försöksverksamhet inom
barna- och ungdomsvården (AFBU)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 mars 1970 för att
planera och framlägga förslag rörande försöksverksamhet för
metodutveckling inom barna- och ungdomsvården:
Ordförande:
Hörnlund, Gördis K., fru, led. av riksdagen
Ledamöter:
Gordan, Kurt, rektor
Göransson, Bertil, landstingsråd
Jonsson, Gustav A., docent
Larnstedt, A. Ossian G., departementsråd
Larsson, Karl-Gotthard, sekreterare
Nilsson, Göte, byrådirektör
Rosén, Göta, f ,d. avdelningschef
Sjöberg, Tage B., departementssekreterare
Vestlund, A. Gustaf, undervisningsråd
Sekreterare:
Thyblad, Tom F. F. T:son, byråchef
Bitr. sekreterare:
Björklund, Rolf
Lokal: Socialstyrelsen, Fack, 105 30 Stockholm, tel. växel 22 12 00
Direktiven för arbetsgruppen, se 1971 års riksdagsberättelse S 30.
151
Kommittéer: Socialdepartementet S:20
Arbetsgruppen har under tiden november 1971—oktober 1972 sammanträtt
en gång. Arbetsutskottet har under samma tid sammanträtt tio gånger.
Arbetsgruppen har i samråd med socialstyrelsen under den angivna tiden
genomfört en efterundersökning av vissa vid Råby yrkesskola tidigare
inskrivna elever. Vidare driver gruppen sedan juni 1972 tillsammans med
socialstyrelsen försöksverksamhet med vård utom skola med placering av
yrkesskoleelever i deras egna hem.
Arbetsgruppens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
20.1970 års utredning (S 1970:38) om tandvårdsförsäkring
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 april 1970 för
utredning angående formerna för en tandvårdsförsäkring (se Post- och
Inrikes tidn. den 27 maj 1970):
Utredningsman:
Åström, Lars-Åke E., generaldirektör
Experter:
Aggeryd, M. Thorsten, förbundsordförande
Ahlberg, Jan Erik, förbundsdirektör
Artbäck, K. Erland, sjukhusintendent
Ericsson, Bengt G., kanslichef
Hedlin, John W. A., medicinalråd
Sundberg, Hans E., leg. tandläkare
Tengvall, Sven-Erik G., departementssekreterare
Wikman, C. Gunnar, departementssekreterare
Åstrand, Sven-Gustav, tandvårdsdirektör
Sekreterare:
Lundstedt, Barbro E., byrådirektör
Lokal: Riksförsäkringsverket, Fack, 103 60 Stockholm 3, tel. växel
22 10 80
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse S 32.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 18
sammanträden.
Utredningsmannen har i november 1972 avlämnat betänkandet (SOU
1972:81) Allmän tandvårdsförsäkring.
Utredningen avser att ytterligare undersöka vissa administrativa frågor.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1973.
S:21 Riksdagsberättelsen år 1973
152
21. Sjukpenningutredningen (S 1970:39)
Tillkallad enligt Kungl. Majrts bemyndigande den 27 maj 1970 för att
utreda frågan om sjukpenningförmåner m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den
14 juli 1970 och den 14 februari 1972):
Utredningsman:
Järnbrink, Hans G., överdirektör
Experter:
Bergh, Sten, kammarrättsråd
Björne, B. Gunnar, kansliråd
Cohn, H. Olof (Olle), byrådirektör (fr.o.m. den 28 januari 1972)
Cosmo, O. Ingemar, försäkringsdomare
Johansson, Bo E., utredningssekreterare
Lundberg, Lars-Olof, sekreterare
Lundin, N. Tore H., avdelningsdirektör
Ossung, B. Göran, byråchef
Sjöberg, N. Björn V., departementsråd
Svensson, Inge G., direktörsassistent
Sekreterare:
Edvardsson, P. Einar, avdelningsdirektör
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse S 33.
Tillläggsdirektiv (anförande av statsrådet Aspling till statsrådsprotokollet
den 28 januari 1972):
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1970 tillkallade jag
en sakkunnig (sjukpenningutredningen S 1970:39) för att utreda de tekniska
förutsättningarna för att inordna sjukpenningen i beskattningssystemet.
Uppdraget omfattade även de förmåner som utgår vid arbetslöshet.
Enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368, omtryckt 1968:246, ändrad
senast 1971:448) utges under vissa förutsättningar utbildningsbidrag till
den som undergår arbetsmarknadsutbildning. Bidraget utgår i form av
grundbidrag, hyresbidrag, familjetillägg och särskilt bidrag. Utbildningsbidraget
är i sin helhet skattefritt.
Efter samråd med cheferna för inrikes- och finansdepartementen finner
jag att även förutsättningarna för en beskattning av utbildningsbidraget bör
utredas i detta sammanhang.
Utredningen har under tiden november 1971—september 1972 hållit 33
sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer
och andra som berörts av utredningens arbete.
Utredningen har i september 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:60)
Beskattade förmåner vid sjukdom och arbetslöshet m. m.
Uppdraget är därmed slutfört.
153
Kommittéer: Socialdepartementet S:23
22. Pensionsålderskommittén (S 1970:40)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1970 för att
utreda frågan om pensionsåldern m.m. (se Post-och Inrikes tidn. den 25 juni
1970):
Ordförande:
Granqvist, Liss M., president
Ledamöter:
Andersson, M. Alvar, lantbrukare, led. av riksdagen
Danielson, Gunnar H., generaldirektör
Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen
Mundebo, K. A. Ingemar, avdelningsdirektör, led. av riksdagen
Persson, E. Yngve, förbundsordförande, led. av riksdagen
Regnéll, Carl Göran, bankdirektör, led. av riksdagen
Experter:
Nilsson, Karl-Erik, bitr. direktör
Persson, Gustav B., kommunalråd
Petri, Carl Axel H., kammarrättslagman
Strandberg, Sten Erik, försäkringsdomare
Svensson, Inge G., direktörsassistent
Sekreterare:
Bratthall, Kenneth, hovrättsassessor
Wilhelmsson, A. Börje, rådman
Lokal: Statsdepartementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17,
21120 Malmö, tel. 040/749 50 (Wilhelmsson). Statsdepartementens
kommittéer, Erik Dahlbergsgatan 11 B, 411 26 Göteborg, tel. 031/11 49 08
(Bratthall)
Direktiven för kommittén, se 1971 års riksdagsberättelse S 34.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 15
sammanträden.
Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
23. Utredningen (S 1970:41) om förbättrad samordning av sjukvården
vid karolinska sjukhuset med viss annan sjukvård
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 juni 1970 för
utredning av de rättsliga och organisatoriska förutsättningarna för att, utan
förändring av huvudmannaskapet för karolinska sjukhuset, erhålla en
förbättrad samordning av sjukvården vid sjukhuset med sjukvården inom
S:23 Riksdagsberättelsen år 1973
154
för sjukhuset bestämda upptagningsområden för skilda medicinska
specialiteter:
Utredningsman:
Rahm, A. Håkan B., f.d. överdirektör
Experter:
Bergkvist, Nils L., förhandlingsdirektör
Bergstedt, Tord L. H., bitr. sjukvårdsdirektör
Fredlundh, Lars, A. V., avdelningsdirektör
Karlén, Göran H., f. d. sjukhusdirektör
Sekreterare:
Lindström, Berndt E., avdelningsdirektör
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit sex
sammanträden.
Utredningen har i december 1972 avgivit sitt betänkande (Ds S 1972:10).
Uppdraget är därmed slutfört.
24. Arbetsgruppen (S 1970:42) för översyn av reglerna om statsbidrag
till särskolverksamheten
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 november 1970
med uppdrag att se över reglerna om statsbidrag till särskolverksamheten:
Ordförande:
Fors, Åke Hj., kansliråd
Ledamöter:
Andersson, N. G. Bertil, departementssekreterare
Hildetand, K. I. Erling, sekreterare
Sandström, Carl-Eric D., sekreterare
Sedvall, L. Göran, departementssekreterare
Wessman, Lennart, O. S., särskolinspektör
Sekreterare:
Mattsson, Bengt-Olof T., departementssekreterare
Lokal: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16, tel. växel
763 10 00
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Arbetsgruppen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tre
sammanträden.
Arbetsgruppen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
155 Kommittéer: Socialdepartementet S:26
25. Nykterhetsvårdens anstaltsutredning (S 1970:43)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 november 1970 med
uppdrag att utreda platsbehovet vid de allmänna vårdanstalterna för
alkoholmissbrukare:
Utredningsman:
Larnstedt, A. Ossian G., departementsråd
Experter:
Elfvén, Jan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 18 april 1972)
Nilsson, Edgar O. M., direktör
Nordström, L. Gösta, byråchef
Rigbäck, Berndt G., direktör
Sekreterare:
Wilhelmsson, Bengt S., departementssekreterare
Lokal: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16, tel. växel
763 10 00
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse S 31.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 41
sammanträden samt haft överläggningar med bl. a. företrädare för landstings-
och andra kommuner, vårdanstalter och personalorganisationer.
Studiebesök har företagits vid anstalter och inackorderingshem för alkoholmissbrukare.
Utredningen, som i december 1972 lågt fram betänkande (Ds S 1972:9)
angående platsbehovet vid allmänna vårdanstalter m.m., kommer att
fortsätta arbetet med viss undersökning rörande inackorderingshemmen för
alkoholmissbrukare.
Utredningen beräknar slutföra sitt arbete under år 1973.
26. Yrkesskadeförsäkringskommittén (S 1971:01)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 april 1971 för att
företa en översyn av yrkesskadeförsäkringen m.m. (se Post- och Inrikes
tidn. den 12 juni 1971):
Ordförande:
Samuelsson, G. Yngve, generaldirektör
Ledamöter:
Ahlgren, Bert S., förbundsjurist
Andersson, M. Alvar, led. av riksdagen
Fredriksson, K. Torsten, led. av riksdagen
S:26 Riksdagsberättelsen år 1973
156
Gustafsson, Olof, direktör
Karlsson, Henry, ombudsman
Svensson, Inge, direktörsassistent
Experter:
Dahlström, Lars E., byråchef
Ekberg, Leif, kammarrättslagman
Maritz, Arvo A., byråchef
Sekreterare:
Odencrants, Carl J. E., hovrättsassessor
Wallenberg, Jarl-Erik, byrådirektör
Lokal: Lilla Nygatan 1,1 tr., 111 28 Stockholm, tel. 763 23 33 och 763 23 34
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse S 32.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tio
sammanträden.
Kommittén har i augusti 1972 avgivit delbetänkandet (Ds S 1972:3)
Decentraliseringsåtgärder rörande yrkesskadeförsäkringen m. m.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
27. Utredningen (S 1971:02) om frågor av betydelse för samarbetet
mellan stat och kommun beträffande de kommunala undervisningssjukhusen
Tillkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1971 för att
utreda frågor av betydelse för samarbetet mellan stat och kommun
beträffande de kommunala undervisningssjukhusen:
Utredningsman:
Samuelson, Karl G., f.d. landshövding
Experter:
Diamant, Herman, professor
Erickson, Karl-Eric, överingenjör
Jansson, Sture E., byråchef
Sandberg, Hans A. S., landstingsdirektör
Skalin, E. Douglas, förste sekreterare
Wennström, K. Gunnar, medicinalråd
Sekreterare:
Gertz, Jan A., planeringssekreterare
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Utredningen påbörjades hösten 1971 och har under tiden november
1971—oktober 1972 hållit elva sammanträden.
157
Kommittéer: Socialdepartementet S:29
Utredningen har i december 1972 avlämnat betänkandet (Ds S 1972:11)
Viss utredning av frågor av betydelse för samarbetet mellan stat och
kommun beträffande de kommunala undervisningssjukhusen.
Uppdraget är därmed slutfört.
28. Utredningen (S 1971:03) angående forskningsverksamhet inom
arbetsmiljöområdet, m.m.
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1971 för att i
avvaktan på att en styrelse för arbetarskyddsfonden träder i verksamhet
göra en närmare utredning angående forskningsverksamheten inom
arbetsmiljöområdet, avsedd att utgöra ett underlag för fondens kommande
verksamhet:
Utredningsman:
Forssman, Sven P. M., f. d. överdirektör
Experter:
Lagerlöv, Elisabet, forskningsassistent
Malmfors, S. E. Torbjörn, laborator
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Utredningen har i april 1972 avlämnat betänkandet (Ds 1972:2) Forskningsverksamheten
inom arbetsmiljöområdet. Förslag till riktlinjer för
arbetarskyddsfonden.
Uppdraget är därmed slutfört.
29. Fokusutredningen (S 1972:01)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1972 med
uppdrag att, med beaktande av vad socialutskottet anfört i ämnet (SOU
1972:5, rskr 1972:57), undersöka förutsättningarna för en fortsättning av
den verksamhet med boende och service för svårt rörelsehindrade personer
som Stiftelsen Fokus bedriver:
Utredningsman:
Fors, Åke Hj., kansliråd
Experter:
Andersson, G. Ingemar, byråchef
Danielsson, G. Gunnar, förste sekreterare
Sellvall, L. Göran, departementssekreterare
Ågren, Lars O. T., direktör
S:29 Riksdagsberättelsen år 1973 158
Sekreterare:
Mattsson, Bengt-Olof T., departementssekreterare (fr.o.m. den 18
augusti 1972)
Lokal: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16, tel. växel
763 10 00
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Utredningen har under tiden augusti—oktober 1972 hållit fem
sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
30. Socialpolitiska bidragsutredningen (S 1972:02)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1972 för att
kartlägga det socialpolitiska bidragssystemet i syfte att klarlägga eventuella
brister i avseende på samordningen av olika bidragsformer:
Utredningsman:
Nasenius, B. Jan V., departementssekreterare
Experter:
Andersson, Bengt E., socialdirektör
Bengtson, Sven F., byråchef
Dahlström, Lars E., byråchef
Olsson, K. R. Bertil, statistikchef
Sekreterare:
Korpi, Sture H., informationssekreterare
Lokal: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16, tel. växel
763 1000
Den sakkunnige tillkallad med anledning av skrivelse från arbetsgruppen
för låginkomstfrågor den 8 juni 1972.
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Den sakkunniges arbete beräknas pågå under hela år 1973.
159
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:1
Kommunikationsdepartementet
Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under
1972: 2, 5, 9, 11, 13, 16, 17, 20, 21, 25, 26, 34, 38 och 39
1. Trafikpolitiska delegationen (K 1965:38)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 april 1964, den 24
november 1967 och den 7 september 1971 att ingå i en trafikpolitisk
delegation:
Ordförande:
Hasslev, Nils-Olov F., statssekreterare
Ledamöter:
Björkman, N. G. Folke, redaktör, f.d. led. av II kamm.
Ericson, Hans E., förbundsordförande
Ericsson, Axel K. G., disponent
Grafström, Erik O. H., f.d. generaldirektör
Grebäck, Erik H., agronom, led. av riksdagen
Himmelstrand, Gunnar G. F., direktör
Högberg, Mats J. G., ekonomidirektör
Kolare, Gustav C. K., förste förbundsordförande
Lindberg, Sven J., ombudsman, led. av riksdagen
Mellqvist, Sven A., expeditör, led. av riksdagen
Persson, N. Arne, lantbrukare, led. av riksdagen
Sellgren, Rolf O. M., transportplaneringschef, led. av riksdagen
Sundblad, Lars G., disponent
Thorell, K. Arne B., direktör
Öhrn, J. Bruno, kansliråd
Experter:
Kritz, Lars O., fil. lic.
Ranhem, Lars H., civilingenjör
Sjöberg, E. Arne, direktör
Sjökvist, Stig A. R., ingenjör
Sekreterare:
Carlsund, H. Bo H., departementssekreterare
Norrbom, N. Claes-Eric, departementsråd
Lokal: Kommunikationsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel.
växel 763 10 00, rikssamt. 11 73 34 (Norrbom)
K:1 Riksdagsberättelsen år 1973
160
Direktiven för delegationen, se Kungl. Maj:ts beslut den 23 april 1964.
Tilläggsdirektiv, se K 1972:6.
Delegationen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit fem
sammanträden. Delegationen har dessutom anordnat regionala hearings i
två län.
Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
2. Utredningen (K 1965:43) angående befordran av farligt gods på väg
m.m.
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1964 för
utredning av frågan om befordran av farligt gods på väg m.m. (se Post- och
Inrikes tidn. den 20 november 1964):
Ordförande:
Mangård, Nils, hovrättsråd
Ledamöter:
Björkman, A. Fredrik M., förste länsassessor
Davidsson, G. Ingvar, avdelningsdirektör
Ericson, Hans E., förbundsordförande
Fredenmark, Gunnar, direktör
Jönsson, Allan, avdelningsdirektör
Lindstedt, Anders, kommerseråd
Thorell, K. Arne B., direktör
Experter:
Ekberg, K. Gustav, byråchef
Heimerson, Bo I. H., direktör
Jensen, Birger H. L., organisationsdirektör
Sangberg, Bengt E., byrådirektör
Swarén, UllaM., byråchef
Sekreterare:
Scheutz, Claes-Herman, departementssekreterare
Bitr. sekreterare:
Vieweg, Lars I., kanslisekreterare
Direktiven för utredningen, se 1965 års riksdagsberättelse K 43.
Utredningen har i juni 1972 avgett slutbetänkandet (Ds K 1972:5)
Transport av farligt gods — lagstiftning och organisation.
Uppdraget är därmed slutfört.
161
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:4
3. Hamnutredningen (K 1966:40)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 september 1965 för
att utreda spörsmålet om det svenska hamnväsendets framtida utformning
(se Post- och Inrikes tidn. den 7 oktober 1965):
Ordförande:
Severin, Erik J., generaldirektör
Ledamöter:
Berglund, Olov, direktör (fr.o.m. den 25 februari 1972)
Gustafsson, Gunnar B., ombudsman
Hellner, Eskil M., regeringsråd
Larson, Knut-Inge L., f.d. överdirektör
Linder, N. Helge H., f.d. hamndirektör (fr.o.m. den 17 december 1971)
Westerberg, Sten B., departementssekreterare
Experter:
Ericsson, Inger-Britt, avdelningsdirektör
Gabrielson, Lars, disponent
Himmelstrand, Gunnar G. F., direktör
Lindencrona, Gustaf, sjöfartsråd
Neergaard, Erik A., hovrättsassessor
Sekreterare:
Lindencrona, Gustaf, sjöfartsråd
Bitr. sekreterare:
Ekberg, Hans G., vägdirektör (t.o.m. den 9 mars 1972)
Orrsten, Henning, f.d. förste byråsekreterare
Lokal: Sjöfartsverket, Fack, 102 50 Stockholm 27, tel. växel 24 65 20
(sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1966 års riksdagsberättelse K 40.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tre
sammanträden.
Utredningens arbete fortsätter med behandling av frågor rörande hamnordningar
och hamntaxor.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
4. Vägkostnadsutredningen (K 1966:41)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 september 1965 för
att utreda frågan om vägtrafikens kostnadsansvar och därmed
sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 26 november 1965):
11 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdags berättelsen
K:4 Riksdagsberättelsen år 1973
162
Ordförande:
Grafström, Erik O. H., f .d. generaldirektör
Ledamöter:
Bergendahl, Göran H., professor
Godlund, Sven A. I., professor
Johansson, S. K. Lennart, departementsråd
Experter:
Ahlstrand, N. Ingemar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 april 1972)
Andersson, Roland, fil. lic.
(t.o.m. den 31 augusti 1972)
Carling, Alf G., docent
Carlsund, H. Bo H., ekon. lic.
Grahn, F. Ture, byrådirektör
Johnsson, Jan G., rättschef
Lindhagen, C. Gösta, professor
Magnusson, Leif R., fil. lic. (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Milstam, K. Östen, departementssekreterare (t.o.m. den 9 mars 1972)
Sekreterare:
Gornitzka, Gunnar W., civilingenjör
Öhrn, J. Bruno, kansliråd
Lokal: Kommunikationsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel.
växel 763 10 00 (Gornitzka 87 00 00)
Direktiven för utredningen, se 1966 års riksdagsberättelse K 41.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 sammanträtt
under sju dagar. Härtill kommer ett antal sammanträden inom skilda
arbetsgrupper inom kommittén.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
5. Svävarfartsutredningen (K 1967:35)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 mars 1966 för att
utreda frågor rörande trafik med luftkuddefarkoster (svävare) (se Post- och
Inrikes tidn. den 13 april 1966):
Ordförande:
Wilkens, O. Gösta P., f.d. borgmästare
Ledamöter:
Falkemo, Curt C. H., professor
Uggla, Hans G. O. C:son, konteramiral
163 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:7
Experter:
Grönfors, Kurt G. W., professor
Lagerwall, Hans E., lotsdirektör
Weimar, Åke J. H. K, civilingenjör
Sekreterare:
Ligner, Anders V., hovrättsassessor
Direktiven för utredningen, se 1967 års riksdagsberättelse K 35.
Utredningen har under tiden november 1971—april 1972 hållit ett
sammanträde.
Utredningen har i april 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:21) Svävarfartslag.
Uppdraget är därmed slutfört.
6. Utredningen (K 1967:36) om beredskapslagstiftning på luftfartens
område
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 april 1966 för att
verkställa utredning om beredskapslagstiftning på luftfartens område:
Utredningsman:
Ljungström, Claes G., rådman
Lokal: Örebro tingsrätt, Box 385, 701 05 Örebro, tel. 019/11 93 10
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
7. Svenska sakkunniga (K 1967:37) inom Nordisk kommitté för
trafiksäkerhetsforskning (NKT)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 21 april 1966 att såsom
svenska ledamöter ingå i ett nordiskt samarbetsorgan för trafiksäkerhetsforskning:
Ordförande:
Backman,
Gösta B., kansliråd
Ledamot:
Hansson, Hans O. G., kanslichef
Expert:
Kritz, Lars-Bruno, avdelningsdirektör
K:7 Riksdagsberättelsen år 1973
164
Sekreterare:
Kritz, Lars-Bruno, avdelningsdirektör
Lokal: Transportforskningsdelegationen, Sveavägen 166, 14 tr., 11346
Stockholm, tel. 34 77 45 (Kritz)
Särskilda direktiv har ej meddelats.
De sakkunniga har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tolv
sammanträden, varav tre varit gemensamma med kommitténs övriga
ledamöter från Danmark, Finland och Norge. Kommittén har i december
1971 framlagt en katalog över pågående och planerade nordiska projekt på
trafiksäkerhetens område.
Kommittén utgör samarbetsorgan med uppgift att biträda Nordiskt trafiksäkerhetsråd
(NTR) (K 1971:02).
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
8. Nordisk kommitté (K 1967:38) för transportekonomisk forskning
(NKTF)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 april 1966 att ingå
som svenska ledamöter i ett nordiskt samarbetsorgan för transportekonomisk
forskning:
Svenska ledamöter:
Johansson, S. K. Lennart, departementsråd
Samuelson, Stig J. E., överingenjör
Expert:
Sidenvall, J. Gunnar, avdelningsdirektör (t.o.m. den 15 november 1972)
Sekreterare:
Carlsund, H. Bo H., byrådirektör (t.o.m. den 15 november 1972)
Lokal: Kommunikationsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel.
växel 763 10 00 (Johansson)
Kommittén, som bestårav två ledamöterfrån vardera Danmark, Finland,
Norge och Sverige, har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit
fyra sammanträden.
Kommittén har anordnat en forskarkonferens om transportstandard i
glesbygder och en forskarkonferens om kommunikationerna som medel i
lokaliseringspolitiken.
Den till kommittén knutna arbetsgruppen för sammanställning av data
rörande transportarbetet i Norden har avslutat sitt arbete under 1972.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 utgett tre
skrifter. 1970-talets transportmarknad i Norden (NKTF publikation nr 8),
165
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K.10
Transportarbetet i Norden 1955—1980 (NKTF publikation nr 9) och Närtrafik
i tätorter (NKTF publikation nr 10).
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
9. Utredningen (K 1967:40) om oljeledningar
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 maj 1966 för att
utreda behovet av lagstiftning om anläggande och utnyttjande av
rörledningar för transport av olja m.m. och därmed sammanhängande
frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 10 augusti 1966):
Utredningsman:
Fallenius, Bertil A., f.d. landshövding
Experter:
Amnéus, J. Gunnar, disponent
Danielsson, G. Åke D., major
Ekberg, Hans G., vägdirektör
af Klintberg, Rolf H. F., direktör
Lindstedt, Anders, kommerseråd
Ljungberger, A. Torsten, f.d. fastighetsdirektör
Petrén, G. Otto E., justitieråd
Sekreterare:
Wängberg, Hans-Åke, hovrättsassessor
Direktiven för utredningen, se 1967 års riksdagsberättelse K 40.
Utredningen har under tiden november 1971—maj 1972 hållit tio
sammanträden.
Utredningen har den 4 augusti 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:58)
Koncession för pipelines.
Uppdraget är därmed slutfört.
10. Flygtrafikledningskommittén (K 1967:44)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 november 1966 för
utredning angående flygtrafikledningens organisation och därmed sammanhängande
spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 30 november
1966):
Ordförande:
Netzén, K. Gösta, landshövding
Ledamöter:
Görs, L. Folke, driftdirektör
Johansson, S. K. Lennart, departementsråd
K: 10 Riksdagsberättelsen år 1973
166
Nilsson, Jan H., departementsråd
Wagner, G. F. Wilhelm, överste
Experter:
Bengtsson, O. Lennart, avdelningsdirektör
Hörberg, Olof Hj., överingenjör
Johansson, Caj-Aage, kanslichef
Morales, H. Christofer, t.f. avdelningsdirektör (t.o.m. den 8 november
1972)
Nordström, Sven-Bertil, förste stabsmeteorolog
Olsson, Carl Olov, civilingenjör
Persson, S. Anders V., t.f. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 9 november
1972)
Sekreterare:
Nordström, Lars-Erik, överingenjör
Bitr. sekreterare:
Ahrenstedt, Bengt-Arne, stabsmeteorolog
Lokal: c/o Luftfartsinspektionen, Ulvsundavägen 153, 161 89 Bromma,
tel. 29 17 12 (sekreteraren), 763 22 66 (bitr. sekreteraren)
Direktiven för kommittén, se 1967 års riksdagsberättelse K 44.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit fyra
plenarsammanträden. Därutöver har särskilda arbetsgrupper, som bereder
speciella utredningsuppgifter rörande system och organisation för framtida
civil och militär flygvädertjänst, arbetat kontinuerligt under huvudsekreterarens
ledning. Bl.a. har under år 1972 färdigställts en detaljerad
beskrivning och jämförelse av nuvarande civila och militära flygvädertjänster
i fråga om system, organisation samt tillhandahållna produkter och
tjänster.
Kommitténs arbete rörande organisationen av flygvädertjänsten beräknas
avslutas omkring årsskiftet 1973/74.
11. Flygarbelsfidsufredningen (K 1968:49)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 december 1966 för
att ingå i en skandinavisk kommitté för utredning av den flygande
personalens arbetstider m.m.:
Ordförande:
Hjern, Bengt K. L., regeringsråd
Ledamöter:
Jensen, Povl, driftchef
167
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K: 12
Lager, Carl-Gustav, fil. lic.
Nordlander, Carl-Oscar, flygchef
Norman, N. Eric, ombudsman
Perback, Björn C. L., flygstyrman
Sekreterare:
Odhammar, J. E. Ivan, hovrättsassessor
Bitr. sekreterare:
Danielsson, Jan P. T., departementssekreterare
Direktiven för utredningen, se 1968 års riksdagsberättelse K 49.
Under tiden november 1971—december 1972 har utredningen i sin helhet
hållit ett sammanträde. En arbetsgrupp inom utredningen har undersamma
tid sammanträtt tio dagar.
Utredningen har i december 1972 avgett slutbetänkandet (SOU 1972:82)
Flygarbetstid.
Uppdraget är därmed slutfört.
12. Motorredskapsutredningen (K 1968:53)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 mars 1967 för
översyn av reglerna om motorredskap samt utredning av vissa närliggande
frågor:
Utredningsman:
Ahreson, Holger, f.d. vägdirektör
Experter:
Adolfsson, Bo, förhandlingsombudsman
Bäckström, Bo, överingenjör
Ekberg, K. Gustav, överingenjör
Odén, C. Åke, f.d. kanslichef
Strömbäck, Erland H. D. D:son, hovrättsassessor
Thalén, Bo D:son, överstelöjtnant
Sekreterare:
Holmquist, Bo, avdelningsdirektör
Lokal: Storkyrkobrinken 13, 1 tr., 11128 Stockholm, tel. växel 763 2247
(Ahreson), tel. växel 018/120460 (Holmquist)
Direktiven för utredningen, se 1968 års riksdagsberättelse K 53.
Tillläggsdirektiv, se K 1969:45.
Utredningsmannen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit
ett tjugotal sammanträden med experterna samt haft överläggningar med
olika organisationer som berörs av utredningens arbete.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1973.
K .13 Riksdagsberättelsen år 1973
168
13. Körkortsutredningen (K 1968:54)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 mars 1967 för att
utreda frågan rörande centralt körkortsregister m.m. och därmed
sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 6 maj 1967):
Utredningsman:
Hermansson, Rune, förutv. statsråd, direktör
Experter:
Alpsten, A. Börje, departementsråd
Blomquist, Bo G., länsråd
Eriksson, Per-Inge, byråchef
Lindqvist, S. Olof K., byrådirektör
Raud, Jaan, byrådirektör
Sahlin, Martin, chefredaktör
Trotzig, C. Fredrik J., avdelningschef
Wahlström, Karl-Erik A., byrådirektör
Öhlin, Göran B. G., länsassessor
Sekreterare:
Sandberg, Per G., pol. mag.
Direktiven för utredningen, se 1968 års riksdagsberättelse K 54.
Utredningsmannen har under tiden november 1971—24 januari 1972 hållit
åtta sammanträden med experterna.
Utredningen har den 24 januari 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:5)
CKR.
Uppdraget är därmed slutfört.
14. Utredningen (K 1969:51) om stängselskyldighet vid järnväg
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 december 1967 för att
utreda de frågor rörande stängselskyldighet vid järnväg, som riksdagens
tredje lagutskott behandlat i sitt utlåtande 3LU 1964:27:
Utredningsman:
Thuresson, Arne V. U. W., hovrättsråd (t.o.m. den 19 november 1972)
Landahl, E. Tore, hovrättslagman (fr.o.m. den 20 november 1972)
Sekreterare:
Munck, Johan, tingsfiskal (fr.o.m. den 20 november 1972)
Lokal: Norra Åsbo tingsrätt, 26400 Klippan, tel. 0435/10041
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
169
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:15
15.1968 års svenska öresundsdelegation (K 1969:54)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 februari 1968 för
att i samarbete med en motsvarande dansk delegation förbereda
regeringsöverläggningar i för Sverige och Danmark gemensamma frågor
rörande fast förbindelse över Öresund och storflygplats i
Öresundsregionen:
Ordförande:
Hasslev, Nils-Olov F., statssekreterare
Ledamöter:
Gustafsson, Carl-Erik, teknisk direktör (fr.o.m. den 11 september 1972)
Johansson, Caj-Aage, kanslichef
Peterson, Lars E., generaldirektör
Sjönander, Bo Jonas, statssekreterare
Ström, H. Bertil, överdirektör (t.o.m. den 31 mars 1972)
Tjällgren, Per Olov L., generaldirektör (t.o.m. den 10 september 1972)
Wennerhorn, Karl Otto L., departementsråd
Experter:
Abrahamsson, Ulf G., civilingenjör (fr.o.m. den 16 juni 1972)
Bäckström, A. Ingemar, driftdirektör (fr.o.m. den 1 april 1972)
Dahlberg, A. Bertil, byrådirektör (fr.o.m. den 1 april 1972)
Ekström, Harald V., vägdirektör (fr.o.m. den 1 april 1972)
Gardmo, Gunnar, förste trafikledare (fr.o.m. den 16 juni 1972)
Godlund, Sven A. I., professor (fr.o.m. den 1 april 1972)
Larsson, Nils-Olof G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 april 1972)
Wolffram, Bengt O., överingenjör (fr.o.m. den 1 april 1972)
Sekreterare:
Wennerhorn, Karl Otto L., departementsråd
Bitr. sekreterare:
Lundin, Christer K. O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 april 1972)
Torgils, A. Gunnar, hovrättsassessor
Lokal: Kommunikationsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel.
lokalsamt. växel 763 10 00, rikssamt. växel 23 62 00 (Wennerhorn, Lundin
och Torgils)
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Under år 1972 har det föreliggande utredningsmaterialet rörande öresundsspörsmålen
överarbetats och kompletterats. Arbetet har bedrivits i
fyra dansk-svenska expertgrupper. Dessa arbetsgrupper har under tiden
april—oktober 1972 hållit sammanlagt 25 sammanträden. Dessutom har
delar av delegationen haft ett flertal överläggningar. Arbetsgrupperna har
under oktober 1972 överlämnat rapporter till vederbörande ministrar i
K .15 Riksdagsberättelsen år 1973
170
Danmark och Sverige. Det nya utredningsmaterialet är avsett att utgöra
underlag för fortsatta regeringsöverläggningar om öresundsspörsmålen.
Ytterligare frågor kan kräva delegationens medverkan.
Delegationen behålls därför tills vidare.
16. Bussbidragsutredningen (K 1969:59)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 augusti 1968 och
den 4 september 1970 för att utreda frågan om det statliga stödet till drift av
icke lönsamma busslinjer på landsbygden och därmed sammanhängande
frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 9 september 1968):
Sakkunniga:
Johansson, Erik V., arbetsförmedlingsföreståndare, led. av riksdagen
Severin, Erik J., generaldirektör
Experter:
Björkman, A. Fredrik M., förste länsassessor
Granebeck, Karl Sigurd, avdelningsdirektör
Pellijeff, F. H. Alexej, direktör
Sekreterare:
Hillerstam, Stig H., trafikinspektör
Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse K 59.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 16
sammanträden samt haft överläggningar med bl. a. Transportnämnden,
Svenska kommunförbundet och Svenska busstrafikförbundet.
Utredningen har i juni 1972 gemensamt med utredningen (K 1970:31)
rörande företagsstrukturen inom den yrkesmässiga vägtrafiken presenterat
en faktaredovisning (Ds K 1972:3) Busstrafiken i Sverige.
Utredningen har i augusti 1972 avgett betänkandet (Ds K 1972:7)
Bussbidrag.
Uppdraget är därmed slutfört.
17. Arbetsgruppen (K 1969:60) för översyn av bestämmelserna
angående typ- och registreringsbesiktning av fordon
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 oktober 1968 för att
se över bestämmelserna angående typ- och registreringsbesiktning av
fordon:
Ordförande:
Backman, Gösta B., kansliråd
171
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K.18
Ledamöter:
Jönsson, Carl-Arne, trafikinspektör
Nordström, Olle, överingenjör
Pellijeff, F. H. Alexej, direktör
Sekreterare:
Berg, Hans E., departementssekreterare
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Arbetsgruppen har under tiden november 1971—december 1972 hållit 15
sammanträden.
Arbetsgruppen har i mars 1972 överlämnat betänkandet (Ds K 1972:2)
Typ- och registreringsbesiktning och i december 1972 betänkandet (Ds K
1972:10) Tunga fordonskombinationers dynamiska stabilitet m.m.
Uppdraget är därmed slutfört.
18. Befälsbemanningsutredningen (K 1970:29)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 maj 1969 för
översyn av behörighetskraven för sjöbefäl (se Post- och Inrikes tidn. den 16
juni 1969):
Utredningsman:
Borggård, Göran R., generaldirektör
Experter:
Colldahl, Gunnar, rektor
Forssblad, N. Douglas, direktör
Hadrup, Knut E. H., direktör
Karlsson, Gunnar B. S., förbundsordförande
Wiebe, Stig W. O., direktör
Sekreterare:
Sjöstedt, K. Lennart T., hovrättsassessor
Bitr. sekreterare:
Hedelius, K. Margareta, e. byrådirektör (fr.o.m. den 15 juni 1972)
Kuylenstierna, H. Carl-Erik, e. byrådirektör (t.o.m. den 14 juni 1972)
Lokal: Storkyrkobrinken 13, 1 tr. tel. växel 763 1000 (Sjöstedt och
Hedelius). Postadress: Kommunikationsdepartementet, Fack, 10310
Stockholm 2.
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse K 29.
K .18 Riksdagsberättelsen år 1973
172
Utredningsmannen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit
fem sammanträden med experterna.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
19. Trafikolycksstatistikkommittén (K 1970:30)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 maj 1969 för
översyn av trafikolycksstatistiken m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 17
juni 1969):
Utredningsman:
Westerlind, Erik A., landshövding
Experter:
Englund, S. Anders J., avdelningschef
Erlander, Sven B., professor
Hammarberg, J. Cecil, f.d. byråchef
Imre, M. Erdem, avdelningsdirektör
Kappelin, Carl-Erik, byråchef
Kritz, Lars-Bruno, avdelningsdirektör
Lehmann, F. Margareta, aktuarie
Lindgren, Stig, f.d. avdelningschef (t.o.m. den 30 december 1972)
Räf, Lars E., bitr. överläkare (fr.o.m. den 9 februari 1972)
Sande, Jens, byrådirektör
Skybäck, Sigurd Å. N., direktör
Sekreterare:
Sjögren, G. Inge G., byrådirektör
Bitr. sekreterare:
Dahlström, Rolf E., byrådirektör
Lokal: Statistiska centralbyrån, Fack, 102 50 Stockholm 27, tel. växel
67 99 60
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse K 30.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit fyra
sammanträden. Arbetet har huvudsakligen bedrivits i särskilda arbetsgrupper,
vilka sammanträtt vid ett 20-tal tillfällen.
Kommittén beräknas under första halvåret 1973 kunna avlämna delbetänkande
om principerna för uppbyggnaden av trafikolycksstatistiken samt
om uppläggningen av de grundläggande registren.
Kommittéens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
173
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:21
20. Utredningen (K 1970:31) rörande företagsstrukturen inom den
yrkesmässiga vägtrafiken
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 maj 1969 för att
utreda frågan om företagsstrukturen inom den yrkesmässiga vägtrafiken
och därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 11 juni
1969):
Utredningsman:
Severin, Erik J., generaldirektör
Experter:
Egedal, Nils Hj., f.d. avdelningsdirektör
Uhnbom, C. Bengt I:son, departementssekreterare
Wiberg, Ragne, kanslichef
Öhrn, J. Bruno, kansliråd
Sekreterare:
Björkman, A. Fredrik M., förste länsassessor
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse K 31.
Utredningsmannen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit
ett flertal sammanträden med experterna och företrädare för den yrkesmässiga
trafiken.
Utredningen har i juni 1972 tillsammans med bussbidragsutredningen (K
1969:59) avgett betänkandet (Ds K 1972:3) Busstrafiken i Sverige. Därvid
konstaterade utredningen att lösningen av de återstående problem som
tagits upp i direktiven torde få ankomma på trafikplaneringsutredningen (K
1970:41) och att strukturutredningen därmed inte torde behöva fortsätta sin
verksamhet.
Uppdraget är därmed slutfört.
21. Arbetsgruppen (K 1970:32) för undersökning av behovet av
väderleksinformation
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 27 juni 1969 för att — med
anlitande av lämplig konsult — genomföra en undersökning av behovet av
allmän och mera kundanpassad väderleksinformation och hydrologisk
information, av de kostnader som för Sveriges meteorologiska och
hydrologiska instituts del är förenade med tillhandahållande av sådan
information och av institutets möjligheter att genom avgiftsdebitering
uppnå täckning av kostnaderna:
Ordförande:
Bruno, Gösta F., t.f. överdirektör
K:21 Riksdagsberättelsen år 1973
174
Ledamöter:
Lönnqvist, Olov, byråchef
Magnander, Ebbe E. A., avdelningschef
Expert:
Madsen, Magnus E., förste statsmeteorolog
Sekreterare:
Claus, L. Gillis I. H., organisationsdirektör
Lokal: Statskontoret, Box 2106, 103 13 Stockholm 2, tel. växel
220860
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Arbetsgruppen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 27
sammanträden.
Uppdraget är slutfört.
22. Trafikbullerutredningen (K 1970:33)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 juni 1969 för
utredning om normer för trafikbuller (se Post- och Inrikes tidn. den 3 juli
1969):
Ordförande:
Jansson, Paul G., elektriker, led. av riksdagen
Ledamöter:
Andersson, Sven G., frisörmästare, led. av riksdagen
Björck, Anders P.-A., redaktör, led. av riksdagen
Hansson, Torsten B. G., arkitekt SAR, f.d. led. av I kamm.
Jönsson, Eric L., ombudsman, led. av riksdagen
Larsson, K. Einar A., lantbrukare, led. av riksdagen
Nilsson, Bernt I., ombudsman, led. av riksdagen
Experter:
Bergendahl, Göran H., professor (fr.o.m. den 1 mars 1972)
Blucher, Gösta E. O., avdelningsdirektör
Boheman, H. C. Fredrik, överstelöjtnant
Ingemansson, N. Stig P., civilingenjör
Kajland, Anders R., laborator
Kihlman, Tor S. D., professor
Köhlmark, Bo R., civilingenjör
Lidén, Gunnar K. O., docent
Ljungström, Claes G., rådman
Möller, Lennart, avdelningsdirektör
Nilsson, Lars E., avdelningsdirektör
175
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:23
Olerud, Eric B., sekreterare
Skjörlberg, Guldbrand, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Wennerhorn, Karl Otto L., departementsråd
Wängberg, Hans-Åke, hovrättsassessor
Åkerrén, Bo Y., medicinalråd (t.o.m. den 30 juni 1972)
Sekreterare:
Jonsson, A. Ingemar G., arkitekt
Bitr. sekreterare:
Sundberg, Kjell M., departementssekreterare
Lokal: Storkyrkobrinken 13, 1 tr., Stockholm. Postadress: Kommunikationsdepartementet,
Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel 763 1000
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse K 33.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit åtta
sammanträden.
Utredningens arbete beräknas avslutas under år 1973.
23. Arbetsgruppen (K 1970:34) för upprättande av dispositionsplan
för viss del av Nedre Norrmalm i Stockholm
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19september 1969för
att utarbeta en dispositionsplan för kvarteren Pensionären och
Pennfäktaren samt angränsade områden väster om kvarteren inom Nedre
Norrmalm i Stockholm:
Ordförande:
Johansson, S. K. Lennart, departementsråd
Ledamöter:
Carlsson, G. Rune, finansdirektör
Carlstedt, Arne R., teknisk direktör (t.o.m. den 31 oktober 1972)
Enberg, L. Rune, teknisk direktör (fr.o.m. den 1 november 1972)
Hedtjärn, Åke G., teknisk direktör
Svanberg, Sven-Erik, direktör
Wessel, Jan, överingenjör
Wickberg, Arne W., direktör
Åmark, Sven O. F., kansliråd
Sekreterare:
Gustafsson, K. Börje, departementssekreterare
Lokal: Kommunikationsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel.
lokalsamt. växel 763 10 00, rikssamt. växel 23 62 00 (Gustafsson)
K:23 Riksdagsberättelsen år 1973
176
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Arbetsgruppen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit två
sammanträden. Arbetsgruppens konsult har dessutom haft särskilda
överläggningar med berörda intressenter.
Arbetsgruppen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
24. 1969 års vägutredning (K 1970:35)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 december 1969 med
uppdrag att verkställa översyn av lagen om enskilda vägar (se Post- och
Inrikes tidn. den 29 december 1969):
Ordförande:
Körlof, Voldmar, regeringsråd
Ledamöter:
Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen (t.o.m. den 5 september
1972)
Persson, Fritz, J. H., byrådirektör, f.d. led. av I kamm.
Pettersson, Karl, fabrikör, f.d. led. av I kamm.
Stridsman, Torsten, ombudsman, led. av riksdagen
Svensson, Erik O., kommunalråd (fr.o.m. den 6 september 1972)
Experter:
Lindström, K. E. Ingemar, byrådirektör
Nordell, Jan Olof Ch., sekreterare
Tjällgren, Per Olof L., generaldirektör (t.o.m. den 18 augusti 1972)
Öberg, Alf, byrådirektör (fr.o.m. den 18 augusti 1972)
Sekreterare:
Jaensson, Sverker, överlantmätare
Bitr. sekreterare:
Borgström, Ove, länslantmätare (fr.o.m. den 1 mars 1972)
Lokal: Lantmäterikontoret, Klostergatan 36, 703 61 Örebro, tel.
019/13 6000 (sekreteraren), Lantmäterikontoret, Kyrkogatan 13, 302 42
Halmstad, tel. 035/11 83 20 (bitr. sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse K 32.
Utredningen har undet tiden november 1971—oktober 1972 hållit sju
sammanträden.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
177
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:26
25. Arbetsgruppen (K 1970:39) för översyn av utbildningsplaner för
ny flygtrafikledarskola
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1970 för att se
över flygtrafikledningskommitténs förslag till utbildningsplaner m.m. för
ny flygtrafikledarskola vid Malmö-Sturup flygplats:
Utredningsman:
Steen, Göran A., sjösäkerhetsdirektör
Experter:
Berkenstam, G. Lennart, stabstrafikledare
Liljedahl, Svante B., förste trafikledare
Sekreterare:
Norman, L. Åke, kanslisekreterare
Direktiven för arbetsgruppen, se 1971 års riksdagsberättelse K 33.
Utredningen har under tiden november 1971—september 1972 hållit 14
sammanträden.
Arbetsgruppen har den 18 oktober 1972 avgett betänkandet (Ds K 1972:6)
Översyn av utbildningsplaner för flygtrafikledningspersonal.
Uppdraget är därmed slutfört.
26. Simulatorgruppen (K 1970:40)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1970 för att
utarbeta tekniskt-operativ specifikation för radarsimulator och annan
teknisk utrustning vid ny flygtrafikledarskola vid Malmö-Sturup flygplats:
Utredningsman:
Nordström, Lars-Erik, överingenjör
Experter:
Johansson, Caj-Aage, kanslichef
Paulsson, K. Yngve, förste stabstrafikledare
Sekreterare:
Norman, L. Åke, kanslisekreterare
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit ett 20-tal sammanträden.
Arbetet har uppdelats på två etapper, av vilka den första avslutades i
december 1971 då gruppen avgav delbetänkandet (Ds K 1971:4) Specifikation
för ATS System Simulator for Sweden.
Den andra etappen, som avsåg specifikation av övrig utrustning för
flygtrafikledarskolan avslutades i december 1972.
Uppdraget är därmed slutfört.
12 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
K:27 Riksdagsberättelsen år 1973
178
27. Trafikplaneringsutredningen (K 1970:41)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 september 1970att
ingå i en arbetsgrupp för att leda utarbetandet av modellplan för regional
trafikplanering:
Ordförande:
Hasslev, Nils-Olov F., statssekreterare
Ledamöter:
Bäckström, A. Ingemar, driftdirektör
Godlund, Sven A. I., professor
Johansson, S. K. Lennart, departementsråd
Norrbom, N. Claes-Eric, departementsråd
Olsson, Rune I., departementsråd
Ternryd, Carl-Olof, teknisk direktör (fr.o.m. den 10 juni 1972)
Thufvesson, Bengt E., länsråd
Tjällgren, Per Olov L., generaldirektör (t.o.m. den 9 juni 1972)
Experter:
Berg, Hans E., departementssekreterare (t.o.m. den 29februari 1972)
Ekberg, Hans G., vägdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1972)
Nordström, Lars E., docent
Sekreterare:
Berg, Hans E., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1972)
Ekberg, Hans G., vägdirektör (t.o.m. den 29 februari 1972)
Karlsson, Nils Allan, avdelningsdirektör
Lokal: Kommunikationsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel.
växel 763 10 00
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Utredningen i sin helhet har under tiden november 1971—oktober 1972
hållit sex sammanträden. Därjämte har ett stort antal sammanträden ägt
rum med delar av utredningen.
Utredningen har utarbetet förslag till anvisningar till länsstyrelserna för
inventeringsarbetet vid den regionala trafikplaneringen (Ds K 1972:1).
Utredningen har vidare sammanställt och publicerat ett översiktligt faktamaterial
avseende landets transportstruktur (Ds K 1972:4).
I samarbete med resp. länsstyrelser har försöksplaneringen i Norrbottens
och Östergötlands län fortsatt.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
179 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:29
28. Sjöräddningsutredningen (K 1970:42)
Tillkallad enligt Kungl. Maj.ts bemyndigande den 25 september 1970för
att företa en översyn av sjöräddningens organisation m.m.:
Utredningsman:
Lemne, Mats H., landshövding
Sekreterare:
Hävermark, K. Gunnar J:son, organisationsdirektör
Lokal: Kommunikationsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel.
763 13 47
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Utredningen har fortsatt insamlingen av material för sitt arbete och hållit
vissa överläggningar.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
29. Utredningen (K 1970:43) angående åtgärder mot övergivna fartyg
m.m.
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 november 1970för
att se över och i erforderlig utsträckning komplettera författningsbestämmelserna
om åtgärder i fråga om övergivna fartyg m.m.:
Utredningsman:
Nordström, Clas G., chefsjurist
Experter:
Hedborg, Per Erik, direktör (fr.o.m. den 3 februari 1972)
Lindencrona, Gustaf, sjöfartsråd
Torgils, A. Gunnar, hovrättsassessor
Sekreterare:
Liljeqvist, Rolf A., hovrättsassessor
Lokal: Munkbron 17, 5 tr., Fack, 10310 Stockholm 2, tel. 7632027
(sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse K 37.
Den sakkunnige har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tre
sammanträden och ett flertal andra överläggningar med experterna.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under början av år 1973.
K:30 Riksdagsberättelsen år 1973 180
30. Utredningen (K 1970:44) om mönstring av sjömän
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 november 1970 för
att företa en översyn av mönstrings- och registreringsbestämmelserna för
sjöman m.m.:
Utredningsman:
Borggård, Göran R., generaldirektör
Sekreterare:
Hävermark, K. Gunnar J:son, organisationsdirektör
Bitr. sekreterare:
Staaf, G. Henning, byrådirektör
Lokal: Kommunikationsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel.
763 13 47 (Hävermark), 763 22 75 (Staaf)
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Utredningen har haft överläggningar med olika myndigheter och utredningar
som berörs av utredningens arbete samt har företagit en resa till Oslo
för studium av mönstringsverksamheten i Norge.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
31. Utredningen (K 1970:45) om samordning av lotsningen i
Göteborgsområdet m.m.
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 december 1970 för
att i samråd med berörda intressenter överväga och lägga fram förslag till en
samordning under sjöfartsverkets huvudmannaskap av lotsningsverksamheten
till och i Göteborgs hamn, i Trollhätte kanal och i Vänern:
Utredningsman:
Hellner, Eskil M., regeringsråd
Sekreterare:
Hävermark, K. Gunnar Lson, organisationsdirektör
Lokal: Kommunikationsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel.
763 13 47
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Utredningen har fortsatt insamlingen av material för sitt arbete och hållit
vissa överläggningar.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
181 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:32
32. Kommittén (K 1971:01) för utredning om kollektivtrafik i tätorter
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 januari 1971 för att
utreda möjligheterna att förbättra förutsättningarna för kollektivtrafiken i
tätorter (se Post- och Inrikes tidn. den 30 januari 1971):
Ordförande:
Vahlberg, Gustav E., f.d. generaldirektör
Ledamöter:
Alsén, Hans O., kommunalråd
Bäckström, A. Ingemar, driftdirektör
Grabo, Paul E., borgarråd
Gustafson, Sven H., bankkamrer, led. av riksdagen
Häll, Karl-Erik, ombudsman, led. av riksdagen
Johnsson, John E., ombudsman, led. av riksdagen
Landström, Sten-Sture H., direktör
Norling, S. Åke, kommunalråd
Ström, H. Bertil, överdirektör
Wennerhorn, Karl Otto L., departementsråd
Experter:
Edsjö, Tor A., avdelningsdirektör
Eriksson, Tor U., avdelningsdirektör
Köhlmark, Bo R., civilingenjör
Lekberg, E. E. Olov, landstingsråd
Lind af Hageby, Gösta, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Sekreterare:
Stenman, Bo M., civilingenjör
Bitr. sekreterare:
Hanno, Stig Å., socionom
Lokal: Storkyrkobrinken 13, 1 tr., tel. växel 763 1000 (ordförande och
sekreterare). Postadress: Kommunikationsdepartementet, Fack, 103 10
Stockholm 2
Direktiven för kommittén, se 1972 års riksdagsberättelse K 37.
Kommittén har under tiden januari—oktober 1972 hållit åtta sammanträden.
Därutöver har ett tiotal sammanträden hållits med en särskild
arbetsgrupp för planering av kommitténs arbete. Under arbetet har samråd
hållits med ett tiotal kommuner om trafikplanering. Utredningen har deltagit
i särskilda studier av trafikfrågor i Gävle, Karlstad, Luleå och
Uppsala.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
K:33 Riksdagsberättelsen år 1973
33. Nordiskt trafiksäkerhetsråd (K 1971:02) (NTR)
182
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 mars 1971 att ingå
såsom ledamot i ett Nordiskt trafiksäkerhetsråd med uppgift att fungera
såsom ett kontakt-, samordnings- och planeringsorgan i fråga om nordiskt
samarbete på trafiksäkerhetsområdet:
Utredningsman:
Hasslev, Nils- Olov F., statssekreterare
Experter:
Dahlström, Åke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 19 maj 1972)
Junhall, Sven-Olof, byrådirektör (fr.o.m. den 19 maj 1972)
Palm, Böret, expeditionschef (fr.o.m. den 19 maj 1972)
Åsander, Sven, överingenjör (fr.o.m. den 19 maj 1972)
Lokal: Kommunikationsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel.
växel 763 1000
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Rådet har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tre sammanträden.
För att biträda rådet i dess verksamhet finns enligt stadgarna två
permanenta samarbetsorgan, Nordisk kommitté (K 1971:05) för vägtrafiklagstiftning
(NKV) och Nordisk kommitté (K 1967:37) för trafiksäkerhetsforskning
(NKT). Rådet har tillsatt två undergrupper, en nordisk
bilteknisk arbetsgrupp och en arbetsgrupp för en gemensam publikation om
nordiska vägtrafikregler.
34. Ledningsgruppen (K 1971:03) för planering av den nya
flygtrafikledarskolan i Sturup
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1971 med
uppgift att leda planeringsarbetet avseende den nya flygtrafikledarskolan i
Sturup:
Ordförande:
Nelander, Olle M. V., direktör
Ledamöter:
Görs, L. Folke E:son, driftdirektör
Oterdahl, Jan A., överste
Experter:
Berkenstam, G. Lennart, stabstrafikledare
Håkansson, Jan, byråingenjör (fr.o.m. den 1 februari 1972)
Johansson, Caj-Aage, kanslichef
183
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K.35
Jönsson, Sture, förste trafikledare
Ljungqvist, J. Lennart, inköpsdirektör (fr.o.m. den 1 februari 1972)
Mattsson, Jan-Olof, förste trafikledare
Olofsson, Sten, förste trafikledare (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Sekreterare:
Danielsson, Jan P. T., departementssekreterare
Direktiven för ledningsgruppen, se 1972 års riksdagsberättelse K 39.
Ledningsgruppen har under tiden november 1971—maj 1972 hållit åtta
sammanträden.
Fr. o. m. den 1 juni 1972 har ledningsgruppens arbetsuppgifter övertagits
av en särskild nämnd med uppgift att planlägga och leda arbetet med
omläggningen till ny, gemensam utbildning av civila och militära flygtrafikledare,
nämnden för flygtrafikledarskolan i Sturup (prop. 1972:51, TU
1972:8, rskr 1972:115).
Uppdraget är därmed slutfört.
35. Nordisk ämbetsmannakommitté (K 1971:04) för transportfrågor
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 juni 1971 att ingå
såsom ledamot i en Nordisk ämbetsmannakommitté för transportfrågor:
Ledamot:
Hasslev, Nils-Olov F., statssekreterare
Sekreterare:
Nilsson, K. Valter, hovrättsassessor (fr.o.m. den 20 september 1972)
Lokal: Kommunikationsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel.
växel 763 1000
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Ämbetsmannakommittén har tillsatts enligt Nordiska rådets rekommendation
om nordiskt samarbete på transportområdet och består av
representanter för Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Den skall
fungera som permanent samarbetsorgan i anslutning till det nordiska
ministerrådet. Dess första uppdrag har varit att utarbeta förslag till avtal
mellan de nordiska länderna om samarbete på transportområdet. Förslag
till sådant avtal (NU 18/71) överlämnades av kommittén till nordiska
ministerrådet i december 1971. Den svenska regeringen har godkänt avtalet
den 7 juni 1972. Ratifikation av avtalet beräknas för samtliga nordiska
länders del ske före årsskiftet 1972/73.
Kommittén har under år 1972 upprättat förslag till verksamhetsprogram
för år 1973. Detta innehåller en planläggning dels på längre sikt, dels på
K .35 Riksdagsberättelsen år 1973
184
kortare sikt. I programarbetet har kommittén samrått med de nordiska
ländernas expertis på olika transportfrågor. Förslaget till verksamhetsprogram
beräknas kunna underställas nordiska ministerrådet för godkännande
i november 1972.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
36. Svenska sakkunniga (K 1971:05) inom Nordisk kommitté för
vägtrafiklagstiftning (NKV)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 oktober 1971 att
ingå såsom svenska ledamöter i Nordisk kommitté för vägtrafiklagstiftning:
Ordförande:
Holmquist, Bertil G., hovrättslagman
Ledamot:
Johnsson, Jan G., rättschef
Experter:
Stoltz, A. Wilhelm, lagman (t.o.m. den 31 december 1972)
Tornberg, E. A. Gunnar, avdelningsdirektör
Lokal: Kommunikationsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel.
växel 763 1000
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Kommittén, som utgör samarbetsorgan med uppgift att biträda Nordiskt
trafiksäkerhetsråd (K 1971:02) (NTR), har fram till november 1972 sammanträtt
under tio dagar. Dessutom har sammanträden ägt rum inom ett
särskilt arbetsutskott för väg- och trafiktekniska frågor.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
37. Särskilt uppdrag (K 1971:06) åt departementsrådet Karl Otto L.
Wenner horn
Kungl. Maj:t förordnade den 30 december 1971 departementsrådet Karl
Otto L. Wennerhorn att såsom sakkunnig inom kommunikationsdepartementet
handha vissa planerings- och utredningsuppgifter av teknisk
art, bl.a. frågor rörande öresundsförbindelserna.
Lokal: Kommunikationsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel.
växel 763 1000.
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Arbetet beräknas pågå under hela år 1973.
185
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:38
38. Sakkunniga (K 1972:01) för att leda visst utrednings- och
utvecklingsarbete i fråga om metoder för märkning av olja i fartyg
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 februari 1972 för
att leda visst utrednings- och utvecklingsarbete i fråga om metoder för
märkning av olja i fartyg.
Ordförande:
Steen, Göran A., sjösäkerhetsdirektör (fr.o.m. den 19 februari 1972)
Sakkunniga:
Carlbom, Lars E., överingenjör (fr.o.m. den 19 februari 1972)
Engdahl, O. Roland, gränschef (fr.o.m. den 19 februari 1972)
Fahlin, Per G., byrådirektör (fr.o.m. den 19 februari 1972)
Lokal: Sjöfartsverket, Fack, 102 50 Stockholm 27, tel. växel 24 65 20
(ordföranden)
Direktiv (PM upprättad den 18 februari 1972 inom kommunikationsdepartementet):
Bakgrund
När
olja har kommit lös finns det i många fall ett behov av att kunna
fastställa varifrån oljan närmast har kommit. Behovet är särskilt påtagligt
när olja har släppts ut i vatten från fartyg. Oljan upptäcks ofta först flera
timmar eller dagar efter utsläppet, och under tiden kan flera fartyg ha
passerat området. Utan uppgift om från vilket fartyg oljan har kommit är det
inte möjligt att fastställa vare sig mot vem anspråk på ersättning för skada
som oljan har åstadkommit skall riktas eller om någon har brutit mot
föreskrifterna om oljehanteringen ombord. Med ett system som gör det
möjligt att fastställa varifrån förorenande olja har kommit skulle myndigheternas
tillsyn över efterlevnaden av oljeskyddsbestämmelserna avsevärt
underlättas. Det kan också förväntas att den personal som handhar olja
skulle iaktta större omsorg när det gäller åtgärder för att hindra att oljan
kommer lös.
För att ett märksystem för identifiering av olja skall fungera fordras bl.a.
att så stort antal varianter inom systemet kan tillhandahållas, att varje last
eller annan enhet kan få individuell märkning, att märkningen kan ske enkelt
och snabbt och under betryggande kontroll, att märkningen är tillräckligt
beständig och att den registreras på sådant sätt att uppgift kan lämnas om till
vilken last märkningen hör.
Både i Sverige och i andra länder har ansträngningar gjorts för att få fram
ett användbart märksystem. Möjligheter har undersökts att märka både
med radioaktiv substans och på annat sätt. I Sverige har försöken hittills
främst gällt märkning med radioaktiva isotoper. På senare tid har emellertid
även i vårt land andra metoder gjorts till föremål för vissa preliminära
studier och laboratorieförsök.
I framställning den 21 januari 1971 har sjöfartsverket hemställt att medel
anvisas för en praktisk försöksverksamhet med isotopmärkning av olja i
fartyg som trafikerar Mälaren. Försöksverksamheten avses indelad i tre
etapper varav i de två första skall ingå utexperimentering av lämpligt antal
isotopkombinationer som kan godkännas av strålskyddsmyndigheten resp.
K.38 Riksdagsberättelsen år 1973
186
framställning av apparatur och skyddsmateriel för märkningen samt
utbildning av personal som skall utföra märkningen.
Det är angeläget att det hittills bedrivna utvecklingsarbetet för att finna
ett tillförlitligt system för identifiering av löskommen olja fortsätter.
Starka skäl talar för att det fortsatta utvecklingsarbetet på området
kommer att omfatta även vissa av de andra märkmetoder som numera
preliminärt studerats. De f.n. mest aktuella av dessa synes vara följande.
1. Märkning med mikropartiklar av oljeresistent slag.
2. Märkning med halogenmärkta oljor.
3. Märkning med metallorganiska föreningar.
Vissa nyligen vid AB Atomenergi utförda laboratorieförsök synes ha givit
vid handen att det i varje fall i fråga om den förstnämnda av dessa metoder
bör vara möjligt att genom relativt begränsade ytterligare insatser ta fram
partiklar med lämpliga inblandnings- och separationsegenskaper samt att
kodnings- och analysmöjligheterna beträffande denna metod är lovande.
Mindre ingående rent teoretiska studier av de två andra metoderna synes
tyda på att även dessa kan vara av intresse.
Program för utvecklingsarbetet
Med hänvisning till det anförda bör det fortsatta utvecklingsarbetet
lämpligen i första hand avse ett närmare studium och en jämförande
utvärdering av möjligheterna att använda radioaktiva isotoper resp.
mikropartiklar av oljeresistent slag för märkning av olja i fartyg.
Arbetet bör främst inriktas på en utredning och utvärdering av förutsättningarna
för att ta fram en lämplig märksubstans i erforderligt antal
variationer enligt de båda metoderna samt — vad gäller ifrågakommande
radioaktiva substans — en bedömning av de säkerhetsrisker som kan vara
förbundna med användning av metoden. I sammanhanget bör även lämpliga
metoder studeras för applicering av olika märksubstanser samt de tekniska
och ekonomiska förutsättningarna anges för att ta fram den för ändamålet
erforderliga apparaturen. För att möjliggöra en tillfredsställande utvärdering
torde utredningsarbetet om så erfordras även böra inrymma vissa
tillämpade försök med märkning under simulerade förhållanden samt ett
fältförsök med utsläpp av olja till sjöss under så verklighetstrogna betingelser
som möjligt.
När det gäller märkning med radioaktiva isotoper har ett icke oväsentligt
förberedelsearbete redan utförts inom radiofysiska institutionen vid Lunds
universitet. Det förutsätts att erfarenheterna av detta arbete utnyttjas inom
ramen för det fortsatta utredningsarbete som skisserats ovan. I övrigt bör
arbetet i möjlig utsträckning bedrivas med beaktande av de utländska rön på
området som hittills är kända och framgent kan tillkomma.
Kostnader för utredningsarbetet
I sjöfartsverkets ovannämnda framställning förutsattes bl.a. viss medverkan
av AB Atomenergi vid genomförande av det aktualiserade
försöksprogrammet. Såvitt kan bedömas har bolaget tillgång till sådan
expertis och sådana resurser i övrigt som erfordras för väsentliga delar av
det angivna utvecklingsarbetet. Inom bolaget har också, som nämnts, redan
187
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:39
utförts bl.a. vissa laboratorieförsök beträffande metoden att märka olja
med mikropartiklar. Det torde sålunda vara fördelaktigt om företaget kan
engageras i det föreslagna arbetet. På förfrågan har kostnaden för dess
medverkan i sammanhanget preliminärt angetts till storleksordningen
300000 kr.
Organisation av arbetet
Ett flertal myndigheter kan förutsättas från sina respektive utgångspunkter
ha intresse av att det föreslagna utvecklingsarbetet kommer till
stånd. Det ter sig angeläget att i sammanhanget tillgodose kravet på deras
medverkan i utredningsarbetet. Detta bör därför ledas av en särskild
expertgrupp (ledningsgrupp) med företrädare för i första hand sjöfartsverket,
tullverket och naturvårdsverket. Även en företrädare för AB Atomenergi
bör ingå i ledningsgruppen. Denna bör vidare hålla utredningen om
kemiskt avfall — som bl.a. utreder frågan om mottagningsanläggningar i
hamnar för oljeavfall — underrättad om arbetets fortgång.
Ledningsgruppen bör kunna lägga ut uppdrag åt i första hand AB Atomenergi
att svara för huvuddelen av det egentliga tekniska utrednings- och
utvecklingsarbetet, i erforderlig mån i samarbete med bl.a. sjöfartsteknisk
och kemisk expertis.
Arbetet bör bedrivas i sådan takt att åtminstone vissa delresultat kan
redovisas under försommaren i år.
Ledningsgruppen har under tiden februari—oktober 1972 hållit sex
sammanträden.
Uppdraget är slutfört.
39. Sakkunniga (K 1972:02) för granskning av 1972 års
separatredovisning vid SJ
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 april 1972 för att
granska den av statens järnvägar för år 1971 utförda redovisningen av
driftunderskottet på trafiksvaga järnvägslinjer:
Sakkunniga:
Pellijeff, F. H. Alexej, direktör (fr.o.m. den 20 april 1972)
Rosqvist, G. Birger, lots, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 april 1972)
Expert:
Berg, Hans E., departementssekreterare (fr.o.m. den 20 april 1972)
Sekreterare:
Norman, L. Åke, kanslisekreterare (fr.o.m. den 20 april 1972)
Direktiv (Kungl. Maj:ts beslut den 14 april 1972):
K:39 Riksdagsberättelsen år 1973
188
Kungl. Maj:t föreskriver att de sakkunniga skall granskade redovisningsoch
beräkningsprinciper, som tillämpats vid redovisningen
bedöma vilka bandelar ingående i separatredovisningen, som bör vara
ersättningsberättigade,
ange med vilket belopp ersättning för drift av icke lönsamma järnvägslinjer
lämpligen bör utgå för budgetåret 1973/74, ange riktlinjer för hur
driftersättningen skall framräknas under tiden fram till dess resultatet av
nästa separatredovisning föreligger,
ange med vilket belopp ersättning till statens järnvägar bör utgå för i
samband med järnvägsnedläggningar övergångsvis tillämpade nedsättningar
i styckegodstaxan.
Utredningen har under tiden april—oktober 1972 hållit 14 sammanträden.
Granskningsmännen har den 18 oktober 1972 avgett granskningsredogörelse
(Ds K 1972:8).
Uppdraget är därmed slutfört.
40. Sakkunniga (K 1972:03) med uppdrag att utreda vissa frågor
beträffande Göta kanal
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1972 för att
utreda vissa frågor beträffande Göta kanal:
Utredningsman:
Hjalmarsson, Jarl, f.d. landshövding (fr.o.m. den 4 maj 1972)
Expert:
Linghag, Nils, direktör (fr.o.m. den 9 juni 1972)
Sekreterare:
Bökmark, Jan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 9 juni 1972)
Direktiv (PM upprättad den 26 april 1972 inom kommunikationsdepartementet):
Bakgrund
Frågan
om utbyggnad av Göta kanal och därvid i första hand västgötaleden
har varit aktuell vid flera tillfällen. Kanaltrafikutredningen uttalade i
sitt betänkande, som avlämnades år 1967, att en utbyggnad av västgötalinjen
inte borde komma till utförande då investeringens lönsamhet
bedömdes som otillfredsställande.
I samband med riksdagsbehandlingen av prop. 1969:122 angående
Vänerns och Vätterns förbindelse med västerhavet hemställde riksdagen
om viss kompletterande utredning beträffande Göta kanals framtid. 1
anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t i mars 1970 åt sjöfartsverket att i
samråd med statens vattenfallsverk se över kanaltrafikutredningens förslag
i denna del.
189
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:40
Uppdraget avsåg dels att bedöma det ytterligare material som kunde ha
framkommit sedan kanaltrafikutredningens betänkande lades fram och som
kunde styrka lönsamheten av en utbyggnad av Göta kanals västgötadel, dels
hur täckning av investerings- och driftkostnaderna skulle åstadkommas om
kanalen enbart utnyttjades för turist- och fritidsbåttrafik, dels storleken av
de utgifter som torde bli ofrånkomliga vid ett totalt nedläggande av
kanaldriften.
Sjöfartsverkets översyn
Sjöfartsverket överlämnade under hösten 1971 resultatet av förenämnda
översyn. I sammanhanget diskuterades följande alternativa åtgärder
beträffande kanalen.
1. En utbyggnad av västgötadelen från f.n. 2,8 m till 3,8 m djupgående
samt en upprustning av östgötadelen.
2. En upprustning av hela kanalen för att kunna bevara den för främst den
framtida turist- och fritidsbåttrafiken.
3. En total nedläggning av kanalen.
Driften av Göta kanal går sedan åtskilliga år med förlust. Av utredningar
som sjöfartsverket gjort framgår att en utbyggnad av västgötadelen — dit
praktiskt taget all handelssjöfart på kanalen är koncentrerad — till 3,8 m
djupgående samt upprustning av östgötadelen torde dra en kostnad av
tillsammans ca 100 milj. kr. och beräknas ge en årlig driftförlust av ca 8,6
milj. kr. Härav avser 7,5 milj. kr. kapitaltjänstkostnader m.m. förde gjorda
investeringarna. Transportkostnadsbesparingarna vid detta alternativ —
sedan hänsyn tagits till de ändrade förhållanden vad gäller trafikuppläggning
och kostnader som inträffat sedan kanaltrafikutredningens beräkningar
förelåg — torde komma att uppgå endast till drygt 2 milj. kr. i 1970 års
prisläge. Mot dessa besparingar skall ställas de nyssnämnda ökade kapitaltjänstkostnaderna
m.m. om 7,5 milj. kr. Med hänsyn härtill anser sjöfartsverket
att en utbyggnad inte kan bli lönsam från samhällsekonomisk
synpunkt.
Alternativet innebärande en upprustning av hela kanalen beräknas kosta
ca 19 milj. kr. Vid bibehållande av nuvarande trafik bedöms en sådan
upprustning medföra ett årligt underskott på ca 1,8 milj. kr. Sjöfartsverket
anför att kanalen är ett för sin tid förnämligt byggnadsverk och måste
betraktas som ett kvalificerat byggnadsminnesmärke av riksintresse.
Kanalen har dock begränsad betydelse för handelssjöfarten. Däremot har
den från sjötrafiksynpunkt stor betydelse för främst fritidsbåtar och
turistfartyg.
Nedläggningsalternativet innebär en kostnad av ca 2,5 milj. kr. och torde
ge ett årligt överskott på ca 90000 kr. Det bör dock enligt sjöfartsverkets
mening inte komma till stånd med hänsyn till de värden kanalen representerar
såsom ovan framhållits under upprustningsalternativet.
Under hänvisning till de genomförda undersökningarna förordar sjöfartsverket
upprustning och fortsatt drift av kanalen i sin nuvarande
utformning. Investeringskostnaden — ca 19 milj. kr. — bör enligt verket
täckas genom bidrag av allmänna medel fördelade på en beräknad byggnadstid
av 10 år.
K:40 Riksdagsberättelsen år 1973
Allmänna överväganden
190
Samhälleliga intressen talar för att åtgärder vidtas för att säkra Göta
kanals framtida drift. Kanalen utgör utan tvekan ett kulturhistoriskt minnesmärke
av stort värde. Det av sjöfartsverket studerade nedläggningsalternativet
bör därför inte komma till genomförande.
Av sjöfartsverkets undersökningar framgår vidare att kanalens framtida
betydelse för handelssjöfarten är begränsad. En utbyggnad av västgötadelen
får därför anses vara ett orealistiskt företag. En investering av den
aktuella storleksordningen — ca 90 milj. kr. — torde inte kunna motiveras,
vare sig man betraktar projektet rent företagsekonomiskt eller anlägger ett
vidare samhällsekonomiskt perspektiv.
Som sjöfartsverket påpekar har kanalen sitt främsta intresse som
turistled och för fritidsbåttrafiken. Om en upprustning kommer till stånd
bör kanalens värde i dessa hänseenden utan tvekan öka.
Skäl synes alltså tala för att vidta åtgärder för att rusta upp hela kanalen
med sikte på att bevara den för sitt nuvarande ändamål. Kostnaderna för
dessa åtgärder — som kräver en insats av allmänna medel — har av
sjöfartsverket beräknats till 19 milj. kr. i 1970 års prisläge. Gjorda kalkyler
visar vidare att kanaldriften efter en sådan upprustning torde komma att
lämna ett årligt driftunderskott i storleksordningen 1,8 milj. kr.
Vissa frågor som sammanhänger med kanalens drift, organisationsformen
för verksamheten samt behovet av åtgärder för att täcka det beräknade
underskottet m.m. återstår dock att lösa, innan slutlig ställning kan tas till
frågan om en upprustning av kanalen. Dessa frågor bör övervägas genomen
särskilt tillkallad utredningsman.
Tillkallande av särskild utredningsman
Göta kanal förvaltas av ett särskilt bolag. Göta Kanalbolag, enligt privilegiebrev
av år 1810. Bolagsordning har fastställts av Kungl. Maj:t år
1883. Huvuddelen av aktierna — ca 98 % — ägs av Göta Kanalbolags
Intressenter Aktiebolag. Göta Kanalbolag har — som nämnts — under en
följd av år gått med förlust. Avkastningen av bolagets fasta tillgångar i form
av bl.a. donationsjordar har inte förmått täcka skillnaden mellan kostnader
och intäkter.
I fråga om de årliga underskotten i verksamheten bör särskilt övervägas,
hur dessa på kortare sikt skall kunna täckas och på något längre sikt
undvikas. I sammanhanget bör beaktas de intäkter som i fortsättningen
genom en lämplig avgiftssättning kan erhållas från kanaldriften. Vidare bör
undersökas de möjligheter som finns att genom en lämplig disposition och
ett effektivare utnyttjande av bolagets tillgångar åstadkomma ett bättre
ekonomiskt utbyte av dessa. Med hänsyn till behovet av att täcka underskotten
på kortare sikt, att få rådrum för erforderliga åtgärder i fråga om
dispositionen och utnyttjandet av bolagets tillgångar och att åstadkomma en
viss fondering, som ger stabilitet åt verksamheten, bör utredningsmannen
överväga lämpligheten av ett arrangemang som innebär att de för
upprustningen erforderliga medlen ställs till förfogande i ett sammanhang.
Detta kapitalbelopp som först successivt behöver tas i anspråk för de över
en tioårsperiod fördelade upprustningsinvesteringarna skulle nämligen ge
inte oväsentliga ränteintäkter.
En viktig fråga i sammanhanget är de återverkningar som det ökade
191
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:41
engagemanget från det allmännas sida bör få på verksamhetsformer och
ägarförhållanden. Härvidlag synes vägande skäl tala för övertagande av
aktierna från de nuvarande aktieägarna. Det bör ankomma på utredningsmannen
att uppta överläggningar i sådant syfte.
I fråga om formerna för den fortsatta verksamheten kan olika möjligheter
tänkas. Ett arrangemang, som särskilt bör övervägas, är att låta aktierna i
kanalbolaget förvaltas av en stiftelse i vilken bör ingå — förutom en eller ett
pär företrädare för staten — representanter för de regionala intressena. Det
är också naturligt att naturvårds- och friluftsintressen blir företrädda i en
sådan stiftelse. Utredningsmannen bör i och för sig vara oförhindrad att
föreslå alternativa former för den framtida kanaldriften.
Utredningsmannen bör även kunna ta upp andra frågor med anknytning
till de aktuella problemställningarna som kan komma upp under arbetets
gång.
Utredningen har haft ett 20-tal sammanträden med företrädare för Göta
Kanalbolag, Göta Kanalbolags Intressenter Aktiebolag, berörda landstingsoch
primärkommuner, näringslivet m.fl.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
41. Utredningen (K 1972:04) med uppgift att utreda vissa frågor i
anslutning till den långsiktiga vägplaneringen m.m.
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 maj 1972 för att
utreda vissa frågor i anslutning till den långsiktiga vägplaneringen, m.m. (se
Post- och Inrikes tidn. den 7 oktober 1972):
Ordförande:
Johansson, S. K. Lennart, departementsråd (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Sakkunniga:
Ternryd, Carl Olof, teknisk direktör (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Åberg, Carl-Johan, departementsråd (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Experter:
Carnhagen, Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Ivarsson, Sven-Ivar, avdelningschef (fr.o.m. den 22 juni 1972)
Lundin, Christer K. O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 5 maj 1972)
Sekreterare:
Gellstedt, Björn, departementssekreterare (t.o.m. den 31 oktober 1972)
Vieweg, Lars, kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 november 1972)
Lokal: Kommunikationsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel.
växel 763 1000 (ordförande och sekreterare)
K:41 Riksdagsberättelsen år 1973
192
Direktiv (anförande av statsrådet Norling till statsrådsprotokollet den 5
maj 1972):
Sakkunniga bör tillkallas för att överväga vissa frågor i anslutning till
utformningen av metodiken för den framtida vägplaneringen, m.m. De
sakkunnigas huvudsakliga uppgift bör vara att utarbeta förslag till riktlinjer
för samt följa upp det utrednings- och utvecklingsarbete beträffande principerna
för den framtida vägplaneringen, som skall komma till stånd i
enlighet med föredragande departementschefens uttalanden i prop. 1972:1.
Allmänt sett har de överväganden som kan vara aktuella i sammanhanget
närmast avseende på frågan om inriktningen och prioriteringen av samt
ambitionsnivån för det framtida vägbyggandet.
Vad gäller byggandet av statliga vägar har vägverkets planering under
senare år utgått från principer och metoder som nära ansluter till vägplaneutredningens
bedömningar. Planeringen för bidragsgivning till det kommunala
och enskilda vägbyggandet har baserats på av vägverket granskade
kommunala utbyggnadsplaner resp. genom faktisk inventering framtagna
uppgifter om behoven av utbyggnad av det enskilda vägnätet.
1 fråga om den framtida långsiktiga vägplaneringen uttalade jag i prop.
1972:1 beträffande det statliga vägbyggandet att den av vägplaneutredningen
förordade kalkylmodellen utgör ett värdefullt hjälpmedel för vägplaneringen
när det gäller bestämning av typsektioner och vid val mellan
sådana samt vid prioritering av vägprojekten inom flerårs- och långtidsplaner.
Ett utvecklingsarbete bör emellertid komma till stånd för att få fram
ett underlag som gör det möjligt att på ett bättre sätt än hittills bestämma den
vikt som rimligen bör ges vissa av de i kalkylmodellen ingående komponenterna.
I ett fortsatt mera långsiktigt utvecklingsarbete bör vidare
eftersträvas att i kalkylmodellen väga in olika samhällsekonomiska effekter,
vilka f.n. ej inryms i denna. Dessa uttalanden gällde i tillämplig mån
även det kommunala vägbyggandet beträffande vilket man borde söka finna
metoder att i möjlig utsträckning tillämpa den aktuella kalkylmodellen.
Mot bakgrund av bl.a. dessa uttalanden bör de sakkunniga utarbeta
förslag till riktlinjer för en översyn och komplettering av underlaget för
redan nu ingående komponenter i kalkylmodellen i syfte att förbättra
möjligheterna att bestämma rimliga värden och inbördes vikter på dessa.
Särskilt bör härvidlag beaktas principerna för värdering av tidsfaktorn och
olyckskostnaderna samt kalkylräntan.
Vidare bör förslag utarbetas till riktlinjer för ett utrednings- och
utvecklingsarbete med sikte på att i kalkylmodellen väga in även vissa
samhällsekonomiska effekter av bl.a. regional- och näringspolitisk betydelse.
Syftet härmed bör vara att vidga användningsområdet för kalkylmodellen
så att vinsterna av väginvesteringarna inte kommer att bestämmas
enbart med hänsyn till trafikanterna. Ett underlag bör således tas fram som
gör det möjligt att klarlägga och värdera de grundläggande sambanden
mellan väginvesteringarna och vägarnas standard å ena sidan samt bebyggelse-
och näringslivsutvecklingen å andra sidan för att därmed få ett
instrument som underlättar en samordning av vägplaneringen med annan
samhällsplanering och med olika politiska mål.
I sammanhanget kan det också vara lämpligt att bl.a. överväga tänkbara
alternativa klassindelningar av vägnätet som ett hjälpmedel vid
planeringen. Exempelvis bör studeras effekterna i planerings- och prioriteringshänseende
av en indelning som i högre grad än f.n. tar hänsyn till
vägens funktion i det samlade transportsystemet, dvs. beaktar trafikens och
193
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:42
transporternas art som vägledande indelningsgrund tillsammans med
framtidsbedömningar av trafik- och transportvolymerna.
I anslutning till dessa uppgifter bör de sakkunniga även ägna uppmärksamhet
åt att söka förbättra underlaget för bedömning av kraven ifråga om
teknisk standard, framkomlighet och trafiksäkerhet m.m. och de behov av
åtgärder som följer härav. Med beaktande av möjliga bedömningar av det
tillgängliga resursutrymmet på viss sikt bör också effekterna av olika
ambitionsnivåer i dessa hänseenden studeras.
Såsom framhölls i prop. 1972:1 bör utvecklingen inom vägtrafiksektorn
även bedömas mot bakgrunden av hur olika åtgärder från samhällets sida
kan påverka omfattningen och inriktningen av efterfrågan på vägtransporter.
Exempel på sådana åtgärder är en eventuellt ändrad fordonsbeskattning
och olika statliga eller kommunala åtgärder för att stödja eller
främja kollektivtrafiken, osv.
De sakkunniga bör vara oförhindrade att till prövning ta upp även andra
frågor rörande vägplaneringen än de tidigare nämnda.
Utredningen har under tiden maj—oktober 1972 samlat in material för sitt
arbete samt hållit vissa överläggningar.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
42. Sakkunniga (K 1972:05) med uppdrag att utreda den fortsatta
lokaliseringen av flygverksamheten på Bromma flygplats (ULF)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1972 för att
utreda den fortsatta lokaliseringen av flygverksamheten på Bromma
flygplats:
Ordförande:
Olhede, Sven-Göran, generaldirektör, f.d. led. av riksdagen (fr.o.m. den
31 augusti 1972)
Sakkunniga:
Björnström, Björn, direktör (fr.o.m. den 31 augusti 1972)
Falk, Gösta, länsråd (fr.o.m. den 31 augusti 1972)
Hjerne, Gunnar, landstingsråd (fr.o.m. den 31 augusti 1972)
Johansson, Sven, landstingsråd (fr.o.m. den 31 augusti 1972)
Jonsson, S.A. Rune, elektriker, led. av riksdagen (fr.o.m. den 31 augusti
1972)
Sundström, Torsten, borgarråd (fr.o.m. den 31 augusti 1972)
Wagner, G. F. Wilhelm, överste (fr.o.m. den 31 augusti 1972)
Wennerhorn, KarlOttoL.,departementsråd(fr.o.m.den31 augusti 1972)
Winberg, Henrik, generaldirektör (fr.o.m. den 31 augusti 1972)
Sekreterare: Benckert, Karl-Axel, direktör (fr.o.m. den 15 september 1972)
Lokal: Statens vägverk, Fack, 102 20 Stockholm 12, tel. växel 22 96 60
(ankn. 438 sekreteraren)
13 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
K:42 Riksdagsberättelsen år 1973
194
Direktiv (anförande av statsrådet Norling till statsrådsprotokollet den
30 juni 1972):
Bromma flygplats togs i bruk för reguljär flygtrafik år 1936. Enligt avtal
år 1946 mellan staten och Stockholms stad övertogs år 1947 förvaltningen
och driften av flygplatsen av staten för en tid av 50 år.
Utvecklingen på flygplatsen har under 1950- och 1960-talen kännetecknats
av en kraftigt expanderande flygtrafik. Fram till år 1960 — då Arlanda
togs i bruk — var Bromma den enda trafikflygplatsen i stockholmsregionen.
År 1962 överflyttades all internationell linjetrafik till Arlanda. I samband
med bl.a. övergång till större flygplanstyper ägde från mitten av 1960-talet
också en successiv överföring rum av internationell chartertrafik. År 1969
förlädes till Arlanda även den av Scandinavian Airlines System (SAS)
bedrivna inrikes linjetrafiken. Härefter fanns på Bromma flygplats kvar den
inrikes linjefart som utförs av Linjeflyg AB, viss chartertrafik samt olika
former av s.k. allmänflyg.
Linjeflyg använder flygplatsen som bas och knutpunkt i sitt inrikesnät —
som numera omfattar 23 orter i landet — samt förfogar f.n. över en
flygplansflotta bestående av 19ConvairCV 440 Metropolitan och fyra Nord
262. Den kvarvarande internationella chartertrafiken är begränsad. Den
avser passagerar- och fraktcharter med i huvudsak tyngre propellerflygplan
och lättare jetflygplan, i viss begränsad utsträckning även med tyngre
jetflygplan. I fråga om det till flygplatsen knutna allmänflyget bedriver ett
tiotal företag s.k. bruksflyg (bl.a. taxiflyg) med sammanlagt ca 40 flygplan,
ett femtontal enskilda företag s. k. privatflyg med ca 15 flygplan och fyra
flygskolor utbildningsverksamhet likaledes med ca 15 flygplan. Slutligen
har rikspolisstyrelsen ett antal helikoptrar förlagda till flygplatsen.
Som nämnts har flygtrafiken — trots den bortflyttning av vissa flygaktiviteter
som skett — ökat i snabb takt. Mätt i antal flygplansrörelser har den
sålunda under den senaste tioårsperioden något mer än fördubblats och
uppgick år 1971 till ca 130000 rörelser eller i genomsnitt 380 rörelser per
dygn. Av antalet flygplansrörelser år 1971 svarade den inrikes linjefarten
för ca 21 %, allmänflyget för 75 % och — av återstående flygaktiviteter —
chartertrafiken för ca 2 %.
Den tilltagande flygtrafiken har i olika sammanhang aktualiserat frågan
om den fortsatta lokaliseringen av flygplatser inom stockholmsregionen.
Frågan har bl.a. behandlats av 1968 års riksdag i anslutning till vissa
motioner. I sitt utlåtande i anledning av dessa uttalade dåvarande statsutskottet
(SU 1968:183) — bl. a. med hänvisning till kapacitetsförhållandena
på Bromma flygplats och till den tidigare år 1968 prövade frågan om
eventuell trafikering av flygplatsen med jetflygplanet DC-9-20 — att det var
i hög grad angeläget att lämpliga markområden för ytterligare flygplatser
inom regionen snarast möjligt reserverades. Detta borde ske inom ramen
för regionens översiktliga markanvändningsplanering.
1 januari 1969 tillsatte styrelsen för dåvarande Kommunalförbundet för
Stockholms stads och läns regionala frågor (KSL) en utredning för långsiktig
planering av Storstockholms flygfältsfrågor. Utgångspunkt för arbetet
var att detta skulle inriktas på att — som alternativ till Bromma — finna
en ny inrikes flygplats, som också borde kunna utvecklas för ett allsidigt
trafikflyg, omfattande såväl inrikes- som utrikesflyg samt godsflyg. Flygplatsen
skulle under alla förhållanden kunna tjäna som alternativflygplats
till Arlanda och sålunda ta emot flygplan i interkontinental trafik. Vissa utgångspunkter
gavs för utredningsarbetet i fråga om avstånd till Stockholms
195
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:42
centrum, bullerkriterier etc. Utredningen redovisade resultatet av sina
överväganden i en slutrapport i juli 1971. Särskild uppmärksamhet ägnades i
denna fyra alternativa lägen, nämligen Rydbo, Skå-Edeby, Ekerö samt
Tullinge. Inget av lägena kunde dock godtas med de olika förutsättningar
som gällde för utredningsarbetet.
I samband med behandlingen av Linjeflygs ansökan om tillstånd att i
svensk inrikestrafik under en försöksperiod av två och ett halvt år använda
jetflygplan av typ Fokker F-28 har frågan om den fortsatta lokaliseringen av
flygverksamheten på Bromma flygplats fått förnyad aktualitet. Frågan om
en ändrad lokalisering har sålunda tagits upp i flera av de besvär som anförts
över luftfartsverkets beslut att meddela Linjeflyg det begärda tillståndet.
Luftfartsverket har i sitt yttrande över besvären uttalat, att en samlad
bedömning krävs av de frågor, som sammanhänger med en eventuell
avveckling av flygtrafiken på Bromma. Verket har därvid ansett, att en
utredning bör innefatta förutsättningarna såväl för ett bibehållande av
Bromma flygplats för inrikestrafik med nya miljövänligare flygplanstyper
som för en överflyttning av inrikestrafiken från Bromma till Arlanda resp.
annan flygplats inom stockholmsregionen.
Allmänt gäller att flygplatsfrågan i förening med Linjeflygs ansökan att få
förnya sin flygmateriel måste prövas mot bakgrund av en samlad bedömning
av de olika intressen och faktorer som har betydelse i sammanhanget.
Det gäller sålunda bl. a. att på en gång beakta de rimliga miljökrav som
berörda delar av stockholmsregionen kan ställa och samtidigt ta hänsyn till
de regionalpolitiska krav på effektiva och snabba flygförbindelser med
stockholmsområdet som landet i övrigt har.
En sådan samlad värdering har lett till ställningstagandet att flygplansfrågan
skyndsamt bör utredas med sikte på en avveckling av flygverksamheten
på Bromma på några års sikt. Vidare har övervägandena resulterat
i att Kungl. Maj :t genom beslut denna dag uppdragit åt luftfartsverket
att på kort sikt vidta vissa åtgärder avseende flygtrafiken på Bromma
flygplats. Luftfartsverket skall sålunda under år 1973 genomföra en
utflyttning av den helt övervägande delen av den på Bromma alltjämt
kvarvarande chartertrafiken. Verket skall vidare — i samverkan med
ifrågakommande landsting och kommuner samt med chefen för flygvapnet
— ingående överväga möjligheterna att på kort sikt överföra vissa delar av
allmänflyget på Bromma till andra lämpliga flygplatser inom regionen.
Verket skall också i all möjlig mån vidta sådana ändringar i gällande lokala
flygrestriktioner för Bromma, som är ägnade att begränsa störningarna av
flygverksamheten.
Vad slutligen angår Linjeflygs ansökan har beaktats dels vad som
framkommit i ärendet, dels den begränsade tid som flygverksamheten avses
fortsätta på Bromma flygplats, dels den avlastning av flygplatsen och
begränsning av störningarna från denna som följer med de åtgärder som
luftfartsverket anbefallts vidta, dels den avgörande betydelse som en
förnyelse av flygmaterielen har för den av Linjeflyg bedrivna inrikestrafiken.
Med hänsyn härtill har genom särskilt beslut denna dag det av luftfartsverket
meddelade tillståndet för Linjeflyg bedömts böra stå fast och
sålunda de anförda besvären över verkets beslut lämnas utan bifall.
Frågan om var i fortsättningen den inrikes linjetrafiken liksom det på
Bromma kvarvarande allmänflyget skall förläggas inom regionen bör —
såsom nämnts — skyndsamt utredas av särskilt tillkallade sakkunniga. Med
hänsyn till den vitala betydelse som inrikesflyget har för stockholmsregionens
trafikförsörjning och till vikten av att övervägandena sker i nära
K:42 Riksdagsberättelsen år 1973
196
anslutning till regionens markanvändningsplanering bör bland de sakkunniga
ingå parlamentariska företrädare för de landstingskommunal intressena.
Vidare bör de statliga civila och militära luftfartsintressena vara
företrädda. I senare fallet är detta motiverat med hänsyn såväl till de
eventuella möjligheter militära flygfält kan erbjuda som till de restriktioner
den militära verksamheten kan motivera.
Övervägandena i fråga om den framtida förläggningen av inrikesflyget
bör förutsättningslöst avse olika alternativa lägen inom regionen. En
ingående avvägning bör ske mellan å ena sidan kraven från stadsplane- och
miljösynpunkt och, å andra sidan kraven på utvecklingsmöjligheter, på
tekniskt-operativt gynnsamma betingelser och på ändamålsenliga
terminalanordningar och terminaltransporter som flygtrafiken ställer.
Uppmärksamhet bör i sammanhanget ägnas de möjligheter som Arlanda
erbjuder till en samlokalisering av in- och utrikesflyget. Övervägandena bör
innefatta bedömningar om vilka krav olika tänkbara lokaliseringsalternativ
ställer på investeringar i banor, byggnader och teknisk utrustning. Med
hänsyn till inrikestrafikens krav på effektiva och snabba markförbindelser
med olika delar av regionen och särskilt de centrala delarna, bör särskild
uppmärksamhet ägnas frågan om de olika lokaliseringsalternativens möjligheter
i detta hänseende. De sakkunniga bör härvid översiktligt bedöma
vilka åtgärder som krävs för att tillgodose kravet på rimliga terminaltransporttider
samt utföra därmed sammanhängande kostnadsberäkningar.
I fråga om det på Bromma kvarvarande allmänflyget bör på motsvarande
sätt olika alternativa möjligheter prövas. Övervägandena bör härvidlag i
första hand inriktas på befintliga kommunala och militära flygfält inom
regionen ävensom — vid en lokalisering av inrikesflyget till en särskild
flygplats — på möjligheterna att samlokalisera inrikes- och allmänflyget.
Utredningsarbetet skall energiskt inriktas på att skapa förutsättningar för
en snar bortflyttning av flygverksamheten från Bromma. Riktpunkten skall
under alla förhållanden vara att en bortflyttning från Bromma skall kunna
ske senast under loppet av år 1978. Detta ställer krav på att utredningsarbetet
slutförs under loppet av år 1973.
Utredningen har under tiden 15 september—31 oktober 1972 insamlat och
sammanställt material för sitt fortsatta arbete.
Utredningen beräknas pågå under hela år 1973.
43. Leasingutredningen (K 1972:06)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 september 1972 för
att utreda vissa frågor om långtidsuthyrning av motorfordon och släpvagnar
(se Post- och Inrikes tidn. den 21 oktober 1972):
Utredningsman:
Palm, Böret, expeditionschef (fr.o.m. den 11 oktober 1972)
Lokal: Kommunikationsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel.
763 13 72
Direktiv (anförande av statsrådet Norling till statsrådsprotokollet den 29
september 1972):
197
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:43
Yrkesmässig uthyrning av bil regleras i 32 § förordningen (1940:910)
angående yrkesmässig automobiltrafik m.m. (YTF, 32 § ändrad senast
1972:437). Yrkesmässig uthyrning av bil får enligt nämnda stadgande ske
endast efter tillstånd av länsstyrelsen i det län där rörelsen skall bedrivas.
Tillståndsgivning föregås av lämplighetsprövning och —i fråga om lastbilar
och personbilar vars total vikt överstiger 3 500 kilogram samt bussar — av en
prövning av uthyrningsrörelsens behövlighet. Uthyrning av släpfordon
regleras inte i författningen och kräver därför ej särskilt tillstånd. Uthyrningsrörelse
avsåg tidigare huvudsakligen korttidsuthyrning, dvs. uthyrning
för någon eller några dagar. Utvecklingen har emellertid gått därhän att
långtidsuthyrning, s.k. leasing, blivit en alltmer vanlig form för uthyrning av
fordon. Sådan långtidsuthyrning är av en helt annan karaktär än korttidsuthyrningen
och kan närmast ses som ett av olika skäl valt alternativ till
förvärv med äganderätt.
Man skiljer mellan olika former av långtidsuthyrning eller leasing av
kapitalvaror, t. ex. finansiell leasing, som är en ren finansieringsmetod, och
full-service-leasing, som innebär att kostnaderna eller vissa kostnader för
det uthyrda objektet inkluderas i hyresavgiften.
Leasing av fordon är av långfristig karaktär. Leasingperioder på ett å två
år är vanliga men även avtal på upp till fem år har enligt uppgift förekommit.
Hyresavgiften erläggs vanligen månadsvis i förskott och brukar täcka bl. a.
registreringsavgift, besiktningsavgifter, fordonsskatt, försäkring, service
och reparationer. Fordonsleasing har således i allmänhet karaktären av fullservice-leasing.
Det uthyrda fordonet stannar i uthyrarens ägo. Om leasingavtalet
innehåller en klausul, enligt vilken den som hyr skall övertaga
äganderätten till fordonet efter hyrestidens utgång, föreligger ett avbetalningsköp
på vilket lagen (1915:219) om avbetalningsköp är tillämplig. I
prop. 1972:81 berörde jag olika frågor i anslutning till systemet med
långtidsuthyrning av motorfordon och släpvagnar. Jag uttalade att systemet
med långtidsuthyrning har fördelar. För många företag utgör det en lämplig
finansieringsform, som binder mindre kapital än förvärv med äganderätt
och som medför en jämn fördelning av kapitalkostnaderna. Förhyraren kan
hålla en modern fordonspark, och genom serviceåtaganden från uthyrarens
sida skapas vissa garantier för att fordonsparken hålls i ett från trafiksäkerhetssynpunkt
tillfredsställande skick. I princip bör man därför godtaga
långtidsuthyrning av motorfordon och släpvagnar som en i vissa fall
rationell finansieringsform. Det är emellertid nödvändigt att få vissa problem,
som hänger samman med systemet med långtidsuthyrning, belysta
och undanröjda.
Några bestämmelser som direkt tar sikte på långtidsuthyrning av fordon
finns inte f. n. Även om detta inte hittills gett upphov till mer påtagliga
olägenheter när det gäller personbilsuthyrningen, kan avsaknaden av
sådana bestämmelser inte anses tillfredsställande. Det kan också antas att
bristen kommer att visa sig mera besvärande och vålla problem, när
långtidsuthyrning av tyngre lastfordon blir vanligare. Med hänsyn härtill
bör en särskild sakkunnig tillkallas för att överväga möjligheterna att
komma till rätta med olika problem som har samband med långtidsuthyrning
av i första hand tyngre fordon.
Av de frågor som den sakkunnige bör ägna särskild uppmärksamhet vill
jag nämna följande.
Bestämmelserna om uthyrningsrörelse får ses som en del av det regelkomplex
som behandlar den yrkesmässiga trafiken och är i vissa avseenden
direkt inriktade på att hindra ett kringgående av föreskrifterna om sådan
K.43 Riksdagsberättelsen år 1973
198
trafik. Som exempel kan nämnas att förhyrd bil inte utan tillstånd får
framföras yrkesmässigt mot ersättning utanför stad eller tättbebyggt samhälle
av någon för detta ändamål anlitad person. Också den omständigheten
att särskilda krav uppställts beträffande förare av fordon i yrkesmässig
trafik har haft betydelse för utformningen av bestämmelserna och av
nuvarande praxis, som innebär en viss restriktivitet vid meddelande av
tillstånd till uthyrningsrörelse i fråga om tyngre fordon. Det är således både
trafikpolitiska och trafiksäkerhetsmässiga överväganden som ligger bakom
bestämmelserna och tillämpningen av dessa.
När det gäller trafiksäkerhetsaspekten kan dock konstateras att den
minskar i betydelse efter hand som den beslutade körkortsreformen genomförs.
De strängare behörighetskraven i fråga om förarna kommer
framledes att gälla tyngre fordon oavsett om de används i yrkesmässig trafik
eller ej.
Beträffande den trafikpolitiska aspekten blir förutsättningarna för tillståndsgivningen
andra när frågan gäller uthyrning på längre tid — som ett
alternativ till förvärv med äganderätt — än då fråga är om korttidsuthyrning.
Från vissa utgångspunkter kan det vara mera rationellt att i sådana fall
inrikta behovs- och lämplighetsprövningen på inhyrarens förhållanden i
stället för på uthyrarens. Även i andra avseenden kan det vara värt att
överväga en ändring av reglerna om tillståndsgivning.
Reglerna om tillståndsgivning för uthyrningsrörelse utgår från att rörelsen
bedrivs på viss ort och avser viss region, vars behov av rörelsen bedöms
innan tillstånd lämnas. Långtidsuthyrning drivs ofta av tillverkare eller
generalagent, vilka har hela landet som verksamhetsområde. Det är i sådana
fall svårt att finna någon länsstyrelse som har möjlighet att bedöma behovet
av rörelsen. Det anförda visar att gällande bestämmelser i YTF om uthyrningsrörelse
i vissa avseenden inte är lämpade att användas för långtidsuthyrning.
För att temporärt lösa de problem som hänger samman med att
långtidsuthyrning av fordon ibland saknar regional anknytning har ändring
skett i 32 § 3 mom. YTF. Ändringen innebär att länsstyrelsen skall överlämna
tillståndsärendet till Kungl. Maj:t för avgörande, om det kan antagas
att uthyrningsrörelsen kommer att beröra även annat län än det där rörelsen
skall bedrivas och länsstyrelsen därför inte tillfredsställande kan bedöma
behovet och lämpligheten av rörelsen. Den sakkunnige bör undersöka i vad
mån detta eller eventuellt andra arrangemang fortsättningsvis skall tillämpas
för att säkra en ändamålsenlig prövning.
Ansvaret för fordonen har i en rad olika avseenden knutits till fordonsägaren.
Det gäller ansvaret för trafikskada och skyldigheten att hålla
trafikförsäkring och erlägga automobilskatt. Straff kan ådömas fordonsägaren
för överträdelser av bestämmelserna i vägtrafikförordningen
(1951:648) om bl. a. fordons utrustning och beskaffenhet, om parkering
o. d. samt om fordons belastning. Ägaren kan också dömas, om fordon
brukas trots att det inte är registrerat eller att körförbud gäller. Dessa
bestämmelser har utformats med hänsyn bl. a. till att ägaren genom sin
dispositionsrätt till fordonet i allmänhet har de största möjligheterna att
kontrollera användningen av detta och fullgörandet av olika skyldigheter
som följer med innehavet. 1 fråga om långtidsuthyrda fordon är uthyraren
att anse som ägare, medan den som hyr fordonet disponerar över det i de
avseenden som nu är aktuella. Behovet av att kunna ställa brukaren av
fordonet till ansvar har beaktats i vissa av de angivna fallen. Ansvaret för
trafikskada åvilar således brukaren i stället för eller jämte ägaren på grund
av särskilda föreskrifter i 6 och 7 §§ lagen (1916: 312) angående ansvarighet
199
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:43
för skada i följd av automobiltrafik. Genom hänvisning i 65 § 3 mom. och
67 § tredje stycket vägtrafikförordningen till dessa stadganden är brukaren i
stället för ägaren ansvarig bl.a. om fordon används trots att det inte är i
föreskrivet skick, att det inte är registrerat, att körförbud gäller för det eller
att det framförts i strid mot belastningsbestämmelserna. Skyldigheten att
hålla trafikförsäkring, erlägga automobilskatt, ombesörja registrering eller
göra anmälan till bilregister gäller däremot inte brukaren. I den sakkunniges
uppdrag bör därför ingå att pröva frågan om ansvarsfördelningen mellan
uthyrare och hyresman i olika avseenden.
Inledningsvis har jag uttalat att systemet med långtidsuthyrning har
fördelar bl. a. med hänsyn till att långtidsförhyrning för många företag kan
utgöra en lämplig finansieringsform. Frågan kan ställas om man inte i vissa
hänseenden bör behandla långtidsuthyrningen såsom en temporär äganderättsöverlåtelse.
Jämförelser kan göras med avbetalningsköp av fordon.
Den som köper fordon på avbetalning anses som ägare till fordonet i flera
avseenden. Som exempel kan nämnas att avbetalningsköparen jämställs
med ägare i ansvarshänseende och beträffande skyldigheten att registreringsanmäla
och försäkra fordonet samt erlägga fordonsskatt. Nämnda
skyldigheter åligger, som tidigare sagts, inte förhyraren.
Långtidsförhyrning av fordon utgör en möjlighet att kringgå de gällande
bestämmelserna om kreditrestriktioner vid avbetalningsköp. F. n. gäller
inte andra kreditrestriktioner i fråga om avbetalningsköp än de som anges i
förordningen (1959:575) med föreskrifter om vissa betalningsvillkor vid
yrkesmässig försäljning av bilar. Dessa restriktioner avser endast lastbilar
och bussar med totalvikt av högst 1 800 kilogram samt personbilar. Utredningen
rörande företagsstrukturen inom den yrkesmässiga vägtrafiken har
i sitt betänkande (SOU 1971: 34) Lastbil och taxi föreslagit skärpta regler för
kontantinsats vid avbetalningsköp av tyngre fordon. 1 prop. 1972:81 uttalade
jag att jag inte kunde ansluta mig till företagsstrukturutredningens
förslag om skärpta restriktioner i fråga om avbetalningshandeln, eftersom
möjligheterna att kringgå dessa alltjämt skulle stå öppna genom systemet
med långtidsförhyrning. Aven om syftet med förhyrningen inte varit att
kringgå bestämmelserna om kreditrestriktioner, innebär långtidsförhyrningen
att intressen som man velat skydda genom kreditrestriktioner i
praktiken inte kan tillgodoses.
Mot bakgrund av det anförda bör utredningsarbetet också inriktas på att
skapa förutsättningar för att foga in långtidsförhyrningen i ett eventuellt
utbyggt system med kreditrestriktioner avseende även tyngre fordon.
Den sakkunnige bör även utreda frågan om släpfordonens behandling i
systemet med långtidsuthyrning och att överväga en reglering av långtidsuthyrning
av sådana fordon.
De frågor som tidigare berörts aktualiserar problemet hur man skall dra
gränsen mellan korttidsuthyrning och långtidsuthyrning. Problemet bör
lösas i detta sammanhang.
Oavsett om man behandlar långtidsuthyrning som en äganderättsövergång
eller ej, är det från flera synpunkter önskvärt att bilregistret innehåller
uppgifter även om den som hyrt fordonet. Den sakkunnige bör därför även
undersöka förutsättningarna för att tillföra bilregistret uppgifter om den
som långtidsförhyr fordon.
Den sakkunnige bör vara oförhindrad att ta upp även andra frågor som
hänger samman med långtidsuthyrning av motorfordon och släpvagnar.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
K:44 Riksdagsberättelsen år 1973
200
44. Utredningen (K 1972:07) av vissa trafikpolitiska frågor
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 september 1972 för
att utreda vissa trafikpolitiska frågor (se Post- och Inrikes tidn.
den 16 december 1972):
Ordförande:
Nelander, Olle, direktör (fr.o.m. den 1 december 1972)
Vice ordförande:
Hasslev, Nils-Olov F., statssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1972)
Sakkunniga:
Börjesson, Fritz, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december
1972)
Ericson, Hans, förbundsordförande (fr.o.m. den 1 december 1972)
Lothigius, Carl-Wilhelm, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1972)
Magnusson, John, direktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december
1972)
Mellqvist, Sven, expeditör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december
1972)
Normark, Hagar, fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1972)
Sandberg, Lars, andre förbundsordförande (fr.o.m. den 1 oecemoer
1972)
Sellgren, Rolf O. M., transportplaneringschef, led. av riksdagen (fr.o.m.
den 1 december 1972)
Åberg, Carl-Johan, departementsråd (fr.o.m. den 1 december 1972)
Östling, Sven, direktör (fr.o.m. den 1 december 1972)
Direktiv (anförande av stadsrådet Norling till statsrådsprotokollet den
29 september 1972):
Transportsektorn intar både absolut och relativt sett en framträdande
plats i samhällsekonomin och de former i vilka denna sektor utvecklar sigar
av väsentlig betydelse för samhällsutvecklingen i stort. Samspelet med
andra delar av samhällsekonomin innebär härvidlag en ömsesidig påverkan.
Av samtliga nyinvesteringar i landet svarade sektorn, inberäknat postoch
teletjänster, år 1970 för ca 15 %. Totalt uppgick investeringar och
underhåll inom sektorn år 1970 till ca 8,3 miljarder kr., medan driftkostnaderna
kan beräknas till ca 20 miljarder kr.
I fråga om transportarbetet kan konstateras att det inrikes persontransportarbetet
under 1960-talet ökade med drygt 80 % och år 1970 uppgick till
närmare 78 miljarder personkm. Härav utgjorde andelen kollektiva resor ca
16 %. När det gäller dessa har järnvägs- och busstransporterna den största
betydelsen. Av det totala kollektiva persontransportarbetet svarar bussektorn
för hälften och järnvägen för en tredjedel. Flygtransporternas andel av
det totala persontransportarbetet är visserligen ännu så länge begränsad. De
kännetecknas emellertid av en snabb tillväxttakt och har en växande
betydelse särskilt på längre avstånd.
Under första hälften av 1960-talet var persontransportarbetet på järnväg i
201
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:44
stort sett oförändrat. En nedgång på korta avstånd kompenserades av en
ökning främst i fråga om långväga resor. Därefter har utvecklingen totalt
sett blivit mera ogynnsam, därvid även den mera långväga järnvägstrafiken
kännetecknats av en stagnation.
Under 1970-talet väntas det totala persontransportarbetet öka med
20—30 %. Dämpningen av ökningstakten jämfört med föregående tioårsperiod
sammanhänger med att nettotillskottet av personbilar antas minska
under 1970-talet. Hela kollektivtrafiksektorns andel av transportarbetet
beräknas bli i stort sett oförändrad under perioden. För järnvägens del kan
— under oförändrade förutsättningar — förutses en viss minskning, vilket
innebär ett fortsatt bortfall av passagerare i förhållande till andra transportmedel.
Även den inrikes godstrafiken utvecklades kraftigt under 1960-talet, och
år 1970 uppgick det totala inrikes godstransportarbetet till ca 44 miljarder
tonkm, varav landtransportmedlen svarade för ca 38 miljarder tonkm. I
fråga om landtransporterna utförde lastbilarna 96 % av godstransportarbetet
i närtrafik— dvs. på sträckor understigande lOOkm — medan järnvägen
svarade för 52 % av fjärrtrafiken. I senare fallet bortses från lapplandsmalmen.
Lastbilarnas ställning i fjärrtrafiken har successivt stärkts. Medan
lastbilarnas transportarbete i denna trafik visat en årlig ökning under
tioårsperioden 1961—1970 med i genomsnitt närmare 8 %, begränsade sig
järnvägens årliga tillväxt under samma tid till närmare 5 %.
Av det landtransporterade godset svarade lastbilarna år 1970 volymmässigt
för 98 % av närtransporterna och för ca 60 % av fjärrtransporterna. I
fråga om lastbilarnas och järnvägens relativa ställning i de olika avståndsintervallerna
gäller, att lastbilarnas andel av transportgodset i intervallet
100—200 km är drygt 75 % samt i intervallerna 200—300 och 300—400 km
55 % resp. 53 %. I intervallet 400—500 km svarade järnvägarna för 65 %
och av samtliga transporter över 500 km för ca 70 %.
Bakom de angivna talen ligger en utveckling, som innebär att lastbilarna
framgångsrikt har kunnat konkurrera med järnvägen på allt längre avstånd
och i fråga om ett allt vidare godssortiment. Endast på förhållandevis långa
avstånd har järnvägen ännu så länge en dominerande ställning. Transportkonsumentens
val mellan lastbil och järnväg betingas av en rad faktorer,
såsom varornas art, distributions- och lagerförhållanden, transportsträckornas
längd och geografiska belägenhet, förekomsten av transportalternativ
etc. En väsentlig faktor är givetvis de fraktpriser som gäller för resp.
transportmedel. Skillnaderna härvidlag kan bero på olika transportekonomiska
och transporttekniska förhållanden, taxestrukturer osv. Prisrelationerna
kan emellertid på ett väsentligt sätt också påverkas av branschstrukturella
och beskattningsmässiga förhållanden inom lastbilssektorn, vilka i
det förra fallet kan — i inte obetydlig utsträckning — medföra osunda
pris- och konkurrensförhållanden, i det senare fallet innebära att lastbilstrafiken
har ett otillräckligt samhällsekonomiskt kostnadsansvar.
Det totala godstransportarbetet kan under 1970-talet väntas i det närmaste
fördubblas, därvid under hittillsvarande förutsättningar järnvägens andel
beräknas minska från 39 % till 31 %.
Med den omfattning och betydelse som trafiksektorn har, med den
tillväxttakt som karakteriserar den och med de investeringsbehov den
representerar är det av största vikt, att betingelser skapas för en samhällsekonomiskt
riktig utveckling och fördelning av transportarbetet. I 1963 års
trafikpolitiska beslut har detta uttryckts så att målet för trafikpolitiken bör
vara att för landets olika delar trygga en tillfredsställande transportförsörj
-
K.44 Riksdagsberättelsen år 1973
202
ning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader, och — har det
tillagts — under former, som medger företagsmässig effektivitet och transportmedlens
sunda utveckling. I sammanhanget har förutsatts lokaliseringspolitiska
hänsyn liksom hänsyn till trafiksäkerheten och arbetarskyddet.
Den samhällsekonomiska målsättningen — som man även fortsättningsvis
bör hålla fast vid — skulle enligt 1963 års principbeslut uppnås dels
genom en avveckling av olika föråldrade och utvecklingshämmande regleringar
inom järnvägs- och landsvägstrafiken, dels genom en tillämpning av
kostnadsansvarighetsprincipen innebärande att varje trafikgren i princip
själv borde svara för de kostnader den förorsakade det allmänna. Härigenom
skulle den likhet i marknadsvillkoren skapas, som var en förutsättning
för att man genom en ökad konkurrens skulle få en samhällsekonomiskt
rationellare transportmarknad.
Det finns här anledning att uppehålla sig vid kostnadsansvarighetsprincipen
och dess tillämpning samt vid konkurrensens möjligheter och begränsningar
inom transportsektorn.
I sammanhanget kan erinras om det grundläggande förhållandet, att ansvaret
för anläggningsverksamheten inom transportväsendet — järnvägsanläggningar,
allmänna vägar och gator, luftfartsanläggningar samt hamnar
och farleder — till helt övervägande del åvilar det allmänna. Med den
långsiktiga karaktär dessa investeringar i allmänhet har krävs planmässighet
och samordning, grundad på en fortlöpande och ingående kunskap om
utvecklingen inom transportsektorn som underlättar avvägningen av trafikbehov
och trafikresurser samt bedömningen av transportmedelsalternativ.
En begränsning i möjligheterna till en på likhet i villkoren grundad effektiv
konkurrens följer bl.a. av svårigheterna att på ett mera långtgående och
exakt sätt fördela de samhällsekonomiska kostnaderna på olika trafikmedel
och transportförhållanden. Detta följer exempelvis av den olika anläggnings-
och driftsstrukturen och av de olika organisatoriska och tekniska
betingelser under vilka resp. trafikgrenar arbetar. 1 sammanhanget kan
jämförelse göras mellan järnvägs- och landvägstrafiken, där i det ena fallet
en enda huvudman i princip är ansvarig för såväl trafikanläggningar som
rullande materiel, medan i det andra fallet ansvaret för anläggningarna är
fördelat på stat och kommuner och ansvaret för trafikarbetet på ett stort
antal trafikutövare. Problemen härvidlag sammanhänger också med de krav
på administrativ hanterlighet som måste ställas på frakt-, avgifts- och
beskattningssystemen. Det måste sålunda bli fråga om betydande förenklingar
vid beräkningen och fördelningen av kostnaderna och vid uttaget av
dessa genom pris- och avgiftssättning etc.
Med hänsyn till samhälleliga intressen — trafiksäkerhet, arbetarskydd,
miljökrav osv. — måste resp. trafikgrenar ockå vidkännas restriktioner av
olika slag, som ofta inte låter sig uttryckas i ekonomiska termer men som
innebär mer eller mindre långtgående ingrepp i trafikutövningen.
Samtidigt som här erinras om omständigheter, som begränsar möjligheterna
att tillämpa en mera utvecklad fri konkurrens, skall framhållas den
utveckling inom samhället, som skett sedan 1963 års trafikpolitiska beslut
och som inneburit en längre gående precisering i fråga om inriktningen av
det samhälleliga handlandet i olika hänseenden. Det gäller samhälleliga mål
inom närings- och regionalpolitiken, arbetsmarknadspolitiken etc. De syftar
till en utjämning av utvecklingsmöjligheterna i förhållandet mellan
landets olika delar genom en mera balanserad utveckling av näringslivet och
därmed av sysselsättningen samt till en mera balanserad bebyggelseutveck
-
203
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:44
ling med en tillfredsställande samhällelig och kommersiell service för
befolkningen i olika områden. Detta ställer ökade krav på trafiksektorns
samplanering och samordning med andra samhällssektorer.
Med hänsyn till det anförda har det efter hand framstått klart att man —
för att kunna fullfölja den samhällsekonomiska målsättningen inom transportsektorn
— i vidare utsträckning än som förutsattes vid 1963 års
trafikpolitiska beslut måste förena den marknadsmässiga rörelsefriheten
med en planmässig samordning och styrning. Inom den ram och på de
villkor som bestäms genom åtgärder av sistnämnda slag skall möjligheter
finnas för trafikutövarna inom resp. trafikgrenar att i marknadsmässiga
former göra sig gällande efter sina särskilda förutsättningar. — Statsmakternas
ställningstaganden i trafikpolitiska frågor under senare år har alltmer
markerat haft en sådan inriktning.
Mot den angivna bakgrunden bör en omprövning ske av kostnadsansvarets
utformning och tillämpning. Frågan har generellt intresse för transportsektorn
även om den i detta sammanhang ses närmast utifrån landtransportsidans
förhållanden.
En sådan omprövning är motiverad med hänsyn till de olägenheter som
följer med kostnadsansvarighetsprincipens nuvarande hårda knytning till
varje särskild trafikgren. Den kan få till följd antingen att samhällsekonomiskt
motiverade investeringar inom en trafikgren inte kommer till stånd
eller att deras finansiering framtvingar en avgiftsnivå som leder till att
investeringarna inte effektivt utnyttjas. Angivna innebörd av kostnadsansvarighetsprincipen
kan också få till följd att redan gjorda investeringar —
exempelvis i SJ — inte utnyttjas på ett tillräckligt effektivt sätt på grund av
den gällande avgiftsnivån. En relativt sett lägre nivå — ledande till ett visst
underskott för trafikgrenen — skulle kunna tänkas innebära en samhällsekonomisk
vinst jämförd med en eljest erforderlig utbyggnad av vägnätet.
Med hänsyn till den begränsning av möjligheterna att åstadkomma samhällsekonomiskt
riktiga lösningar, som i vissa fall följer med en till varje
trafikgren knuten kostnadsansvarighet, finns det anledning att närmare
överväga i vilken utsträckning och under vilka förutsättningar en ändrad
innebörd bör ges åt kostnadsansvaret. Härvid avses närmast en anknytning
av detta till landtransportsektorn eller till trafiksektorn i dess helhet. Med
hänsyn till de vidare samhällsekonomiska bedömningarna av resursanvändningen
kan konstateras, att det redan nu förekommer avvikelser utöver en
sådan ram av närings- och regionalpolitiska samt sociala skäl. Exempel
härpå är utgående bidrag till det trafiksvaga järnvägsnätet och till det
regionalpolitiska transportstödet. Det bör ankomma på särskilt tillkallade
sakkunniga att bl. a. närmare pröva härmed sammanhängande problem och
framlägga förslag till konkreta handlingsnormer. De sakkunniga bör i
sammanhanget ha samråd med vägkostnadsutredningen, som bl. a. överväger
de teoretiska och praktiska betingelserna för prissättningen av det
allmännas tjänster inom vägtrafiksektorn.
Av det föregående framgår den betydelse, som framöver i ökad utsträckning
måste tillmätas tillgången till en övergripande och fortlöpande trafikplanering,
som ger underlag för bedömning av möjliga transportalternativ.
Kungl. Maj:t har också hösten 1971 gett länsstyrelserna i uppdrag att till
senare hälften av år 1974 genomföra en sådan regional planering i enlighet
med anvisningar som successivt utfärdas på grundval av förslag från den
s. k. trafikplaneringsutredningen. Denna planering bör — i förening med
andra trafikpolitiska instrument — skapa bättre förutsättningar att genom
prioritering uppnå en samhällsekonomiskt lämplig fördelning av transport
-
K:44 Riksdagsberättelsen år 1973
204
arbetet på olika transportgrenar. — Med hänsyn till arten av trafikplaneringsutredningens
arbete bör de här tillkallade sakkunniga — bl. a. vid sina
nyss angivna överväganden — ha kontakt med utredningen.
Inom ramen för det trafikpolitiska utvecklingsarbetet finns det anledning
att ägna särskild uppmärksamhet åt järnvägstrafiken och dess möjligheter
att utvecklas i marknads- och servicehänseende.
Det kan då konstateras att betydande ansträngningar gjorts för att successivt
anpassa SJ:s verksamhet till de krav som SJ:s kunder i person- och
godstrafiken ställer. En förnyelse har skett av den rullande materielen så att
den bättre svarar mot en ändrad lastteknik och nya och förändrade transportbehov.
Olika delar av bannätet har kontinuerligt rustats upp för att
medge ökad snabbhet och bekvämlighet. Pågodshanteringssidan har betydande
investeringar gjorts på olika håll i landet i tekniskt välutrustade
terminalanläggningar. Styckegodstrafiken har effektiviserats genom införande
av den s. k. knutpunktstrafiken. Olika åtgärder har vidtagits för att
förbättra servicenivån inom persontrafiken. Allmänt gäller att betydande
och fortlöpande insatser gjorts för att rationalisera och anpassa SJ:s administrativa
och tekniska organisation så att den svarar mot utvecklingens krav.
Det är givetvis av stor vikt att SJ även i fortsättningen vidtar energiska
åtgärder i angivna olika hänseenden för att öka företagets möjligheter att
hävda sig marknadsmässigt. Därvid bör SJ:s marknadsföring och utbud av
transporttjänster anpassas så att möjligheter till samtransporter med landsvägssektorn
i all möjlig mån tas tillvara.
En fråga som det emellertid finns anledning att i detta sammanhang
närmare överväga är i vad mån konstruktionen av SJ:s taxor i olika
hänseende är den rätta för att SJ på ett samhällsekonomiskt riktigt sätt skall
kunna fullgöra sin andel i trafikarbetet. Det kan konstateras, att SJ:s taxor
till sina huvuddrag går tillbaka till de förslag som år 1956 lades fram av den
s. k. järnvägstaxekommittén. Givetvis har sedan dess en viss successiv
anpassning skett samtidigt som — vilket är viktigt att understryka — SJ i
anslutning till 1963 års trafikpolitiska beslut fått en ökad rörelsefrihet i
taxemässigt hänseende.
Det bör ankomma på de sakkunniga att närmare överväga frågan om den
lämpliga utformningen av SJ:s taxor. 1 sammanhanget skall beaktas SJ:s
kostnadsstruktur, marknadsförhållanden och servicemöjligheter. Det är av
stor vikt, att taxorna ges en sådan utformning att de i önskvärd utsträckning
stöder marknadsföringen av SJ :s transporttjänster och i högre grad medverkar
till ett effektivt utnyttjande av SJ:s kapacitet.
Angeläget är också att övervägandena omfattar möjligheterna att anpassa
SJ:s taxor på längre avstånd så att de dels i större utsträckning kommer att
ligga i linje med samhällets allmänna regional- och näringspolitiska mål, dels
förbättrar SJ:s möjligheter att hävda sig i fråga om persontrafik, godsslag
och sändningsstorlekar som SJ har naturliga förutsättningar att handha.
En utgångspunkt är slutligen att SJ även i fortsättningen skall ha en
betydande kommersiell rörelsefrihet att — med motsvarande avvikelser
från taxorna — träffa fraktavtal, medge rabatter etc. SJ:s möjligheter
härvidlag från marknadssynpunkt skall av de sakkunniga övervägas från
principiella utgångspunkter.
I anslutning till den föregående behandlingen av kostnadsansvarigheten
skall här också tas upp frågan om SJ:s trafiksvaga bandelar och SJ:s
separatredovisning av dessa. Härvidlag kan det — mot bakgrund av de
erfarenheter som efter hand vunnits av denna separatredovisning — finnas
anledning att överväga en ändrad prövnings- och handläggningsordning.
205
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K.44
Allmänt gäller att separatredovisningens syfte är att bedöma den resultatförbättring
för SJ som en nedläggning av hela det trafiksvaga järnvägsnätet
skulle medföra. Den beräkningsmetodik som hittills använts kan lämpa sig
för bandelar, som går att isolera från det övriga bannätet utan att helhetsbilden
förändras i avgörande utsträckning. När det undersökta bannätet
däremot utökas till att omfatta även bandelar, som har ett mera direkt
samband med affärsbanenätet, blir det väsentligt svårare att beräkningsmässigt
klarlägga verkningarna av en tänkt nedläggning.
Mot bakgrund av bl. a. det anförda bör en omprövning ske av den
nuvarande beräkningsmetodiken vid avgränsning av det trafiksvaga bannätet.
Därvid bör perspektivet vidgas så att man får en handläggningsordning,
som även innefattar en realistisk prövning av det trafiksvaga nätet med
hänsyn till de alternativa, samhällsekonomiskt fördelaktigare transportmöjligheter
som kan stå till buds. Övervägandena i denna del bör ske i
kontakt med trafikplaneringsutredningen.
En utgångspunkt har i det föregående varit att skapa förutsättningar för
en samhällsekonomiskt riktig utveckling av transportapparaten och därmed
ge de olika trafikgrenarna möjlighet att — inom den av samhället angivna
ramen — göra sig gällande efter sina resp. förutsättningar. Särskild uppmärksamhet
har ägnats järnvägstrafiken och dess möjligheter att på ett
bättre sätt bidra till en tillfredsställande trafikförsörjning.
Det kan i detta sammanhang också finnas anledning att ta upp frågan om
behovet av särskilda åtgärder avseende godstrafiken på landsväg, vilka kan
vara motiverade för att främja en sund och balanserad utveckling.
I den under våren 1972 framlagda propositionen (1972:81) angående bl. a.
yrkesmässig godsbefordran redovisades den utveckling som under senare
år ägt rum inom sektorn. Mot denna bakgrund föreslogs vissa åtgärder, som
syftade till att stödja utvecklingen mot en effektivare och rationellare
branschstruktur. I anslutning härtill har en utbyggnad skett av den lämplighetsprövning
som föregår tillståndsgivningen. För att motverka en från
trafikpolitiska, trafiksäkerhetsmässiga och arbetssociala synpunkter oacceptabel
snedvridning av utvecklingen i vissa hänseenden har också en
skärpning beslutats i fråga om företagarnas ansvar för att gällande arbetstids-
och belastningsbestämmelser följs.
Det bör härvidlag ankomma på de sakkunniga att överväga de ytterligare
åtgärder som krävs för att främja en rationell och sund utveckling inom
berörda landsvägstrafik. Därvid bör också beaktas behovet av instrument,
som kan bidra till en samhällsekonomiskt riktig arbetsfördelning mellan
olika trafikmedel och trafikutövare. Exempel på sådana åtgärder kan vara
nya former för tillståndsgivning inom landsvägstransportsektorn.
Avslutningsvis kan konstateras, att utredningsuppdraget är omfattande
och att det med hänsyn härtill är angeläget att de sakkunniga tidsprioriterar
olika delar av detta. De sakkunniga bör i övrigt — när utredningsarbetet i
vissa frågor av olika skäl måste bli tidskrävande — söka framlägga delförslag
till provisoriska åtgärder och arrangemang, som kan stödja strävandena
att fylla den samhällsekonomiska målsättningen. Frågorna om SJ:s taxekonstruktion
och om prövningen av SJ:s trafiksvaga nät bör ges hög
prioritet.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
K. 45 Riksdagsberättelsen år 1973
206
Utredningen (K 1972:08) för översyn av lagstiftningen om arbets- och
vilotid i vägtrafik
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 november 1972
att se över lagstiftningen om arbets- och vilotid i vägtrafik:
Ordförande:
Härndahl, Bengt, regeringsråd (fr. o. m. den 13 december 1972)
Sakkunniga:
Ericson, Hans E., förbundsordförande (fr.o.m. den 13 december
1972)
Jansson, Olov, ombudsman (fr.o.m. den 13 december 1972)
Seger, Walter, direktör (fr.o.m. den 13 december 1972)
Thorell, Arne, direktör (fr.o.m. den 13 december 1972)
Direktiv (anförande av statsrådet Norling till statsrådsprotokollet den 24
november 1972):
Gällande bestämmelser om arbets- och vilotid i vägtrafik finns i vägtrafikförordningen
(1951:648) (VTF) och i kungörelsen (1967:598) om anteckningar
för kontroll av arbetstid och vilotid i vägtrafik. Bestämmelserna fick sin
nuvarande utformning år 1967 (prop. 1967:52, 3LU 1967:33, rskr 1967:210).
De utgör ett led i strävandena att öka trafiksäkerheten genom att begränsa
riskerna för trafikolyckor till följd av uttröttning vid förande av motordrivna
fordon. Bestämmelserna gäller all befordran av gods eller passagerare
som sker med motordrivet fordon och i förvärvsverksamhet, vare sig
trafiken är yrkesmässig i den mening som fastlagts i förordningen (1940:910)
angående yrkesmässig automobiltrafik m.m. eller ej. Lagstiftningen begränsar
förarens arbetstid och inte endast hans körtid. Bestämmelserna
(28 a § VTF) innebär att arbetstiden under en tjugofyratimmarsperiod får
uppgå till högst elva timmar men att den i vissa fall får utsträckas till 13
timmar. I fråga om vilotiden gäller att den under 24 timmar i följd inte får
understiga tio timmar i följd. Vilotiden får dock två gånger under en en tid av
sju tjugofyratimmarsperioder i följd minskas till lägst åtta timmar. I regelsystemet
ingår också en bestämmelse om längsta sammanhängande tid för
arbete. Förare får sålunda arbeta högst sex timmar i följd utan rast under
vilken han får lämna fordonet eller arbetsstället.
Begreppet arbetstid omfattar enligt 1 § 12 mom. VTF tid under vilken
förare vid tjänstgöring i samma företag för motordrivet fordon, utför arbete
med fordonets skötsel eller med på- eller avlastning av gods, som befordras
med fordonet, eller efter föreskriven vilotid antingen utför annat arbete före
färd med fordonet eller medföljer vid färden. Arbete i annan verksamhet,
såsom bisysslor och fritidssysselsättning, faller alltså utanför regleringen.
Reglerna om arbets- och vilotid i vägtrafik riktar sig inte bara till föraren
utan också till hans arbetsgivare. Såväl förare som arbetsgivare skall
sålunda föra anteckningar för kontroll av förarens arbetstid och vilotid.
Förarens anteckningar skall enligt 1967 års kungörelse göras i en särskild
arbetstidsbok.
Tillsynen över efterlevnaden av arbets- och vilotidsreglerna handhas av
arbetarskyddsstyrelsen inom ramen för yrkesinspektionens verksamhet
samt av polisen i anslutning till dess allmänna åligganden i fråga om
trafikövervakning och i samband med flygande inspektion.
207
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:45
Inom Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE)
har träffats en europeisk överenskommelse om arbetsförhållanden för
fordonsbesättningar vid internationella vägtransporter (AETR), vilken
överenskommelse innehåller regler om körtider och vilotider vid internationella
vägtransporter och om fordons bemanning och minimiåldern för
förare vid sådana transporter. AETR-reglerna avviker både till sin principiella
uppläggning och i detaljutformningen från gällande svenska
bestämmelser. I vissa hänseenden är AETR-reglerna mera långtgående, i
andra hänseenden är de mindre stränga än de svenska bestämmelserna.
Framför allt skiljer sig AETR-reglerna från vad som nu gäller i Sverige
därigenom att de reglerar förarens körtid och inte, som de svenska bestämmelserna,
förarens arbetstid. AETR-reglerna är vidare betydligt mera detaljerade
än de svenska bestämmelserna. AETR kan väntas bli ratificerad av
flertalet europeiska stater under år 1973. Jagavseratt senare föreslå Kungl.
Maj:t att underställa 1973 års vårriksdag frågan om överenskommelsens
ratificering för svenskt vidkommande.
Erfarenheterna av de nuvarande svenska bestämmelsernas tillämpning
och den utveckling som ägt rum på olika områden ger enligt min mening
anledning att ta upp frågan om en översyn av reglerna. Önskemål om en
översyn har också framförts från olika håll. Sålunda har Svenska transportarbetareförbundet
i skrivelse den 12 juni 1972 till chefen för kommunikationsdepartementet
hemställt om en sådan och därvid särskilt framhållit
angelägenheten av vissa ändringar i fråga om regleringens omfattning och
innehåll i övrigt samt i fråga om tillsynsverksamhetens organisation. Bl.a.
arbetarskyddsstyrelsen och trafiksäkerhetsverket har i yttranden över förbundets
skrivelse tillstyrkt att en utredning kommer till stånd. Även Statsanställdas
förbund har hemställt om en översyn av arbets- och vilotidsbestämmelserna
i vägtrafiklagstiftningen. Mot bakgrund härav och med hänsyn
till AETR-bestämmelserna, som — vid riksdagens bifall till ett förslag
om ratificering — blir bindande för Sverige, förordar jag att särskilda
sakkunniga tillkallas för att företa en översyn av bestämmelserna om
arbetstid och vilotid i vägtrafik.
Beträffande utredningsarbetet kan anföras följande.
En fråga som tilldrar sig särskild uppmärksamhet gäller möjligheterna att
vid arbetstidsberäkningen ta hänsyn även till arbete som utförts i annan
verksamhet än den som omfattas av bestämmelserna. Förarbetena till
nuvarande lagstiftning ger vid handen att man var medveten om detta
problem men att man av praktiska — närmast tillämpningstekniska — skäl
då avstod från att meddela regler som beaktar också bisysslor o. d. Föredragande
departementschefen framhöll på denna punkt att en undersökning
av frågan om särskilda bestämmelser i syfte att hindra från trafiksäkerhetssynpunkt
olämpligt dubbelarbete borde övervägas närmare. Utvecklingen
synes bestyrka att en sådan utredning är angelägen. Den bör komma till
stånd nu inom ramen för de sakkunnigas uppdrag.
Sedan den nuvarande lagstiftningens tillkomst har förhållandena ändrats
bl. a. genom att trafiken blivit allt intensivare, vilket kan antagas ha medfört
större krav på förarna och ökat risken för trafikolyckor på grund av
uttröttning. Det är enligt min mening väsentligt att undersöka om denna
utveckling påkallar en anpassning av lagstiftningen. Med hänsyn härtill bör
de sakkunniga — med utgångspunkt i överväganden som grundas på trafiksäkerhetshänsyn
— pröva om nuvarande bestämmelser i vägtrafiklagstiftningen
om arbetspassens längd, om längsta dagliga tjänstgöring, om vilotider
och om undantag i de båda sistnämnda hänseendena kan anses ända
-
K.45 Riksdagsberättelsen år 1973
208
målsenliga. De sakkunniga bör därvid också beakta den utveckling som har
skett på senare tid i fråga om den socialt inriktade allmänna arbetstidslagstiftningen.
Väsentliga frågor som bör övervägas av de sakkunniga rör omfattningen
och avgränsningen av reglernas tillämplighet. Vad som här kan ifrågasättas
är bl. a. det lämpliga i att reglerna gäller endast förvärvsverksamhet.
Begränsningen har medfört att transporter som utförs av statliga verk som
inte är affärsdrivande faller utanför bestämmelsernas tillämpning.
Motsvarande situation finns inom den kommunala sektorn. I detta sammanhang
bör vidare nämnas problem som rör bestämmelsernas begränsning till
transporter av gods eller passagerare. Denna begränsning har till följd att
t. ex. transporter som innebär körning av fordonschassier eller körning av
fordon för leverans till återförsäljare inte omfattas av regleringen. Även
avgränsningen med hänsyn till fordonsslag och fordonsstorlek kommer in i
bilden. I sistnämnda avseende kan man peka på vissa svårigheter vid
tillämpningen av de nuvarande bestämmelserna i fråga om exempelvis
traktortransporter.
Om AETR ratificeras och överenskommelsen sålunda blir bindande för
Sverige, skall AETR-reglerna införas i den svenska lagstiftningen i fråga om
sådana internationella vägtransporter som omfattas av AETR och såvitt
avser dessa ersätta arbets- och vilotidsreglerna i vägtrafiklagstiftningen.
Den lagstiftning som föranleds av AETR synes lämpligen böra träda i kraft
den 1 januari 1974. Samtidigt bör gällande svenska bestämmelser enligt min
mening ändras på två punkter. Dels bör AETR-reglerna i enhetlighetens
intresse göras tillämpliga på internationella vägtransporter, som utförs med
svenskregistrerade fordon av de slag som avses med AETR, också i sådana
fall då AETR inte ålägger Sverige någon skyldighet härtill. Dels bör av
praktiska skäl den nuvarande arbetstidsboken ersättas med den i AETR
föreskrivna kontrollboken också för vägtransporter som AETR-reglerna
inte är tillämpliga på. För att inte de sakkunnigas arbete skall föregripas
anser jag att andra ändringar av gällande bestämmelser än de nu nämnda
inte bör göras i samband med AETR-reglernas införande.
Om AETR-reglerna införs kommer det att finnas två skilda regelsystem
för olika slags vägtransporter. Detta förhållande medför behov av en
översyn med sikte på att bestämmelserna, såsom också betonades vid
nuvarande reglers tillkomst, bör vara så enkla och lättillämpade som
möjligt. Det bör ankomma på de sakkunniga att med denna utgångspunkt
klarlägga i vad mån de svenska reglerna om arbets- och vilotid i vägtrafiken
kan anpassas så, att skillnaderna i förhållande till AETR-reglerna inte
medför tillämpningssvårigheter.
Nuvarande svenska bestämmelser bygger, som jag har nämnt tidigare, på
arbetstidsprincipen. Då reglerna kom till framhölls — enligt min mening
med rätta — att uttröttning som olycksfaktor i vägtrafiken betingas inte bara
av körning utan också av annat arbete före körningen och under färd. Det
finns därför enligt min mening ingen anledning att i fråga om de svenska
bestämmelserna överge arbetstidsprincipen till förmån för den i AETRsystemet
tillämpade körtidsprincipen.
AETR innehåller, som har berörts i det föregående, vissa regler om
fordons bemanning och förares minimiålder vid internationella vägtransporter.
Med hänsyn till att statsmakterna nyligen tagit ställning till frågan
om behörighetern att föra motordrivet fordon och därvid beslutat om en
reglering som i allt väsentligt bygger på 1968 års vägtrafikkonvention (prop.
1967:55, SU 1967:89, 3LU 1967:31, rskr 1967:204 och 209 samt prop.
209
Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:45
1971:65, TU 1971:12, rskr 1971:209) saknas det anledning att på grund av
AETR — utöver vad som betingas av att överenskommelsen blir bindande
för Sverige — överväga ändrade bestämmelser om förares minimiålder.
Däremot bör det ingå i de sakkunnigas uppgifter att överväga om bestämmelser
om fordons bemanning bör införas också i fråga om andra vägtransporter
än sådana som AETR-reglerna blir tillämpliga på.
Kontrollen av att bestämmelserna om arbets- och vilotid i vägtrafik
efterlevs bör enligt min mening intensifieras. Som jag anförde i prop.
1971:81 anser jag det inte möjligt att med rimliga arbetsinsatser öka kontrollen,
om man måste hålla sig till de hittills använda metoderna. Härför är
kontrollunderlaget i form av arbetstidsböcker, färdskrivarkort etc. alltför
omfattande och svårt att hantera. Den moderna datatekniken med optisk
läsning av skriftligt underlag synes emellertid ge möjlighet att på ett
rationellt sätt intensifiera övervakningen. Det bör ankomma på de sakkunniga
att inom ramen för sitt uppdrag närmare pröva frågan hur kontrollen av
bestämmelsernas efterlevnad bör vara utformad för att bli så rationell och
effektiv som möjligt. I detta sammanhang bör övervägas bl. a. om det finns
anledning att behålla den nuvarande skyldigheten för arbetsgivare att
parallellt med förare göra anteckningar om dennes tjänstgörings- och vilotider.
Frågan om förutsättningarna och formerna för en ADB-baserad kontroll
av det skriftliga underlaget bör prioriteras. Utredningsarbetet bör i
denna del bedrivas så att förslag kan läggas fram snarast möjligt. Därvid bör
utredningen utgå från att ADB-baserad kontroll skall avse sådana
anteckningar om förares arbetstider, körtider och vilotider som skall göras
enligt föreskrifter som innebär att arbetstidsboken ersätts av den i AETR
föreskrivna kontrollboken. I sitt slutliga betänkande är de sakkunniga
givetvis oförhindrade att behandla nu ifrågavarande kontrollproblem mot
bakgrund av de förslag i övrigt som utredningen ger anledning till.
Till kontrollfrågan hör naturligen spörsmålet om hur tillsynen skall organiseras.
Därmed åsyftar jag inte bara den grundläggande frågan hur kontrollfunktionerna
skall utformas utan också frågan till vilken myndighet
tillsynen skall vara knuten. F. n. handhas tillsynen i första hand av arbetarskyddsstyrelsen,
som utövar den inom yrkesinspektionens ram. I skilda
sammanhang — bl. a. i en motion till årets vårriksdag (mot. 1972:1020) och i
transportarbetareförbundets förenämnda framställning — har gjorts gällande
att tillsynen i stället borde omhänderhas av trafiksäkerhetsverket.
Med hänsyn till att arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens organisation
och arbetsformer f. n. ses över av arbetsmiljöutredningen (direktiv se
1971 års riksdagsberättelse S:29) bör de sakkunniga i tillsynsfrågan samråda
med denna utredning. Om de sakkunniga skulle finna att en överflyttning av
tillsynsuppgifterna från arbetarskyddsstyrelsen till en annan myndighet är
lämplig, bör som tänkbara alternativ komma under övervägande endast
redan befintliga myndigheter.
Det bör stå de sakkunniga fritt att vid fullgörande av sitt uppdrag ta upp
även andra frågor rörande regleringen från trafiksäkerhetssynpunkt av
arbets-, kör- och vilotider i vägtrafik än som har berörts i det föregående.
De sakkunniga bör så noggrant som möjligt redovisa de kostnadsmässiga
konsekvenserna av sina förslag.
Utredningens arbete beräknas pågå hela år 1973.
14 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
Fi l Riksdagsberättelsen år 1973
210
Finansdepartementet
Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under
1972: 4, 5, 7, 9, 18, 19, 22, 28, 32 och 33
1. Markdelegationen (K 1957:30)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 23 november 1956 för att ingå
i en delegation med uppgift att företräda staten vid förhandlingar med
Stockholms stad rörande vissa mellan staten och staden föreliggande
byggnads- och markfrågor samt inkomma med de förslag som
förhandlingarna kan föranleda:
Ledamöter:
Johansson, J. Henry, kanslidirektör
Larsson, Sixten, f .d. generaldirektör
Renlund, R. Gösta, bankdirektör
Experter:
Carlstedt, Arne R., f.d. teknisk direktör (t.o. m. den 31 oktober 1972)
Elghufvud, E. Gösta, avdelningsdirektör
Enberg, L. Rune, teknisk direktör (fr. o. m. den 1 november 1972)
Smith, A. Åke, planeringsdirektör
Stagg, A. Ivan E., byrådirektör
Sekreterare:
Arrhenius, Karl G. H., kanslichef (avliden)
Bitr. sekreterare:
Elofsson, Axel F., byrådirektör (t.o.m. den 30 april 1972)
Nyreröd, K. Svein G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1972)
Lokal: Blasieholmstorg 11 C, lil 48Stockholm,tel. 10 55 91 och 11 46 88
Direktiven för delegationen, se 1957 års riksdagsberättelse I K 30 och K
1965:11. Tilläggsdirektiv, se Fi 1971:18 och Fi 1972:16.
Under tiden november 1971—oktober 1972 har fortlöpande sammanträden
med delegationen och förhandlingar med berörda kommuner ägt rum,
varjämte särskilda arbetsutskott utsetts för beredning av vissa frågor.
Delegationens verksamhet har ifråga om Stockholms kommun främst
avsett markfrågor i city samt frågor rörande kv. Kronoberg (polishustomten),
kv. Fältöversten (tidigare överlåtet till kommunen), kv. Gamen
211
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:2
(skattehuset) och Mosebacketerrassen. I markfrågor berörande city har
utredningar och överläggningar omfattat även fastigheter i enskild ägo.
Beträffande kv. Kronoberg har den 20 december 1971 träffats avtal om
trafiktunnel mellan kvarteret och Drottningholmsvägen. I avtalet regleras
även andra frågor som rör utbyggnaden av kvarteret samt vissa frågor
avseende kv. Fältöversten. Avtalet har godkänts av Kungl. Maj:t den 26
april 1972.
I fråga om Järvafältet har markdelegationen överlagt med berörda
kommuner om förläggningen av den för SJ och postverket avsedda godsterminalen
och därmed sammanhängande frågor inom den statliga delen av
fältet. Samverkan med kommunerna och Stockholms läns landsting har
skett beträffande sträckningen av tunnelbanan inom statens område av
Järvafältet. Vidare har delegationen förhandlat om den slutliga överlåtelsen
av Rissneområdet till Sundbybergs kommun.
Härjämte har delegationen biträtt vissa statliga myndigheter i
markärenden.
Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
2. Utredningen (Fi 1959:37) om universitetens egendomsförvaltning
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 mars 1958 för
utredning om universitetens egendomsförvaltning m.m. (se Post- och
Inrikes tidn. den 13 mars 1958):
Ordförande:
Hörjel, Nils J., generaldirektör
Ledamöter:
Lindblad, Sven J. H., bankdirektör
Resare, Bengt C. M., överdirektör
Welinder, P. E. Carsten, professor
Experter:
Johnsson, Jan G., rättschef
Uhlin, Karl-Erik, kanslichef
Sekreterare:
Jacobsson, A. Torvald, avdelningsdirektör
Lokal: Riksarkivet, Fack, 100 26 Stockholm 34, tel. växel 54 02 00
Direktiven för utredningen, se 1959 års riksdagsberättelse I Fi 37.
En arbetsgrupp inom utredningen har under tiden november
1971—oktober 1972 hållit två sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
Fi:3 Riksdagsberättelsen år 1973
212
3. Utredningen (Fi 1965:26) om redovisning i skuldförbindelser mot
säkerhet i fartygsinteckning av vissa fondmedel
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 oktober 1964 för att
utreda frågan om redovisning i skuldförbindelser mot säkerhet i
fartygsinteckning av fondmedel, som avses i 274 § lagen om
försäkringsrörelse och 19 § lagen om understödsföreningar samt därmed
sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 4 december
1964):
Utredningsman:
Lindstedt, Anders, kommerseråd
Sekreterare:
Personne, Jon M., byrådirektör
Lokal: Kommerskollegium, Birger Jarls torg 5, Box 1209, 111 82
Stockholm, tel. växel 22 36 00
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under andra halvåret 1973.
4. Bilskatteutredningen (Fi 1966:29)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 februari 1965 för
översyn av vägtrafikbeskattningen och därmed sammanhängande frågor (se
Post- och Inrikes tidn. den 10 april 1965):
Ordförande:
Palm, Böret, expeditionschef
Ledamöter:
Abelin, Hans Henrik G. Z., kansliråd
Björkman, N. G. Folke, redaktör, f.d. led. av II kamm.
Blidfors, T. E. Johannes, f.d. seminarielärare, f.d. led. av II kamm.
Gustafsson, Nils-Eric, småbrukare, led. av riksdagen
Levin, Karl-Axel, direktör, led. av riksdagen
Experter:
Grahn, F. Ture, byrådirektör
Jansson, Jan Owen, civilekonom
Johnsson, Jan G., rättschef
Milstam, K. Östen, avdelningsdirektör
Odén, C. Åke, f.d. kanslichef
Thulin, Einar E:son, skattedirektör
Öhrn, J. Bruno, kansliråd
213
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:5
Sekreterare:
Nilsson, K. Valter, hovrättsassessor
Bitr. sekreterare:
Bratt, Ulf G., hovrättsassessor (t.o.m. den 24 april 1972)
Direktiven för utredningen, se 1966 års riksdagsberättelse Fi 29.
Utredningen har under tiden november 1971—maj 1972 hållit åtta sammanträden.
Dessutom har ett stort antal sammanträden hållits inom en
arbetsgrupp inom utredningen.
Utredningen har den 20 juni 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:42)
Vägtrafikbeskattningen.
Uppdraget är därmed slutfört.
5. Tullagstiftningskommittén (Fi 1966:32)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 mars 1965 för
översyn av bestämmelserna om tullklarering och tullkontroll samt därmed
sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 23 juni 1965):
Ordförande:
Fahlander, Vidar M. J., f.d. generaltulldirektör
Ledamöter:
Bergstrand, Sten-Erik, expeditionschef
Blom, S. T. Lennart, borgarråd
Croneborg, K. O. Rutger, kommerseråd
Hartler, Hans M. S., tullråd
Nyström, Holger R. B., direktör
Willart, N. Bo, t.f. byråchef
Experter:
Abelin, Hans Henrik G. Z., kansliråd
Bose, Curt E., direktör
Brindner, Per E., direktör
Kristensson, Bengt A., direktör
Linder, N. Helge H., f.d. hamndirektör
Myrsten, J. Lennart, utrikesråd
Nyrén, Bengt, direktör
Olsson, N. Bertil, direktör
Wennergren, C. Bertil O., justitieombudsman
Åkerlund, K. A. Lars, direktör
Fi:5 Riksdagsberättelsen år 1973
214
Sekreterare:
Jansson, N. Lennart, kammarrättsråd
Bitr. sekreterare:
Erixon, Ragnar W., t.f. byrådirektör
Resele-Tidén, C. O. Åke, förste byråinspektör
Direktiven för kommittén, se 1966 års riksdagsberättelse Fi 32.
Kommittén har under året inte hållit några sammanträden.
Chefen för finansdepartementet har den 8 september 1972, efter framställning
av kommittén, förklarat att kommitténs arbete skall anses slutfört.
6. Alkoholpolitiska utredningen (Fi 1966:33)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 oktober 1965 för
översyn av alkohol- och nykterhetspolitiken:
Ordförande:
Lindholm, P. Sigurd, förutv. statsråd, f.d. led. av II kamm.
Ledamöter:
Bergegren, Astrid, kontorist, led. av riksdagen
Boo, Karl G. H., assistent, led. av riksdagen
Burman, Olof, direktör
Erbacke, K. Gunnar, direktör
Hermansson, Rune, förutv. statsråd, direktör
Hillbo, Arne O., byråchef
Jungefors, Stig L. S., chefsrådman
Nyberg, J. Olaus, redaktör, f.d. led. av II kamm.
Wennerfors, Alf A:son, studierektor, led. av riksdagen
Experter:
Collett, John P. E., byrådirektör
Englund, Anders, avdelningschef
Jonsson, K. Erland, docent
Larsson, Karl Gotthard, sekreterare
Nilsson, Tom E., lektor
Rydberg, Ulf, docent
Sundgren, Lars J., lektor
Sekreterare:
Carlsson, Sven-Gunnar, konsulent
Bitr. sekreterare:
Henrikson, Claes H., rådman
Jönsson, Rolf, fil. lic.
215
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:8
Solberg, Jarl C. R., förste amanuens
Stendahl, Anders Lison, rådman
Lokal: Finansdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1966 års riksdagsberättelse Fi 33.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 18
sammanträden. Därutöver har fyra sammanträden hållits med en särskild
arbetsgrupp för pris- och beskattningsfrågor.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
7. Utredningen (C 1967:11) om städningen vid statliga myndigheter
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 mars 1966 för att
verkställa en översyn av den statliga städningen (se Post- och Inrikes tidn.
den 13 april 1966):
Ordförande:
Johansson, Kjell Å. M., förhandlingsdirektör
Ledamöter:
Stime, Pär-Eric W., avdelningsdirektör
Wallén, Åke, avdelningsdirektör
Experter:
Höök, S. Rune, lönesekreterare
Lindahl, K. Olof R., förhandlingsdirektör
Stare, K. J. Peter, avdelningsdirektör
Sekreterare:
Olson, O. Lennart, direktörsassistent
Direktiven för utredningen, se 1967 års riksdagsberättelse Ci 11.
Utredningen har under tiden november 1971—juni 1972 hållit två sammanträden
samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer
och andra som berörts av utredningens arbete.
Statsrådet Löfberg har den 11 juli 1972, efter framställning av utredningen,
förklarat att utredningens arbete skall anses slutfört.
8. Fondbörsutredningen (Fi 1967:32)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 4 februari och den 21
oktober 1966 samt den 17 november 1972 för översyn av börslagstiftningen
(se Post- och Inrikes tidn. den 24 februari 1966):
Fi:8 Riksdagsberättelsen år 1973
216
Ordförande:
Wulff, Kurt E., f.d. generaldirektör
Ledamöter:
Algott, Stig A., börschef
Aronson, S. Albert, borgarråd
Dahlström, Gösta E., fil. lic.
Eklöf, Kurt G. A., bankdirektör
Grönquist, Bengt J., bankdirektör (fr.o.m. den 17 november 1972)
Hanner, Per V. A., auktoriserad revisor (fr.o.m. den 8 december 1971)
Langenskiöld, Carl G. L., direktör
Lindencrona, Alvar, direktör
Stern, Torkel E., bankinspektör
Wahlgren, E. Göran, departementsråd
Åhström, N. Åke A:son, hovrättsråd
Experter:
Hanner, Per V. A., auktoriserad revisor (t.o.m. den 7 december 1971)
Hessler, S. Henrik, professor (fr.o.m. den 17 november 1972)
Loheman, Arne, hovrättsråd
Sekreterare:
Olsson, Hans G., hovrättsassessor
Lokal: Finansdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1967 års riksdagsberättelse Fi 32.
Tilläggsdirektiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet
den 10 november 1972):
Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 4 februari 1966 tillkallade jag
nio sakkunniga med uppdrag att se över börslagstiftningen. De sakkunniga
har antagit namnet fondbörsutredningen. Enligt direktiven skulle översynen
bl. a. avse lagen (1919:240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet.
Beträffande omfattningen av en sådan översyn uttalade
jag att åtskilliga av de spörsmål som berörde värdepappersmarknadens
problematik föll utanför lagens giltighetsområde. Jag framhöll å andra sidan
att denna lag innehöll bestämmelser som i och för sig inte borde omfattas av
den föreslagna översynen. Jag syftade i sistnämnda hänseende på det i lagen
behandlade avsnittet om fondkommissionsrörelse.
Utredningen har hittills avgett betänkandena (SOU 1968:59) Förenklad
aktiehantering, (SOU 1970:38) Förtrolig företagsinformation och börshandel
samt (SOU 1971:9) Större företags offentliga redovisning. I skrivelse
den 13 oktober 1972 till mig har utredningen anfört att den f. n.
utarbetar sitt slutbetänkande. I detta kommer att behandlas bl. a. fondbörsens
funktion och organisation, riktlinjerna för börsintroduktion,
avförande från notering av aktier m. m. Utredningen har under arbetets
gång funnit det lämpligt att i anslutning till översynen av bestämmelserna
om fondbörsen se över också reglerna om fondkommissionsrörelse. Under
217
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:9
erinran om att översynen av börslagstiftningen enligt direktiven inte skulle
omfatta det kapitel i lagen som behandlar fondkommissionsrörelse anhåller
utredningen att dess uppdrag utvidgas till att gälla också detta spörsmål.
Med fondkommissionsrörelse förstås enligt 1919 års lagstiftning yrkesmässigt
idkad verksamhet som avser köp och försäljning i kommission av
aktier och andra delaktighetsbevis i bolag samt obligationer. Den som driver
sådan rörelse kallas fondkommissionär. För att få driva fondkommissionsrörelse
krävs särskilt tillstånd. Vissa villkor gäller dessutom förrätten
att driva sådan rörelse. Bl. a. ställs krav på utövarens erfarenhet, lämplighet
och solvens. Tillstånd får inte meddelas, om rörelsen kan bli till skada för
det allmänna. Särskild försäkran kan avges av utövaren att han inte kommer
att handla med fondpapper för egen räkning, vare sig själv eller genom
annan. Tillstånd att driva fondkommissionsrörelse är enligt lagen förfallet
under vissa angivna förutsättningar. I fråga om återkallelse av meddelat
tillstånd finns också särskilda bestämmelser. Återkallelse kan bl. a. ske, om
tillståndsinnehavaren överträtt nämnda lag eller på annat sätt visat sig
olämplig att utöva rörelsen eller om rörelsen anses vara till skada för det
allmänna. Vidare finns bestämmelser om tillsyn och redovisning.
De bestämmelser om fondkommissionsrörelse, för vilka jag nu redogjort,
är delvis föråldrade och även redaktionellt i behov av översyn. Jag delar
därför utredningens uppfattning att en översyn av dessa regler nu bör
komma till stånd. Av förarbetena till 1919 års lagstiftning framgår att ett av
syftena med denna var att åstadkomma ett skydd för allmänheten vid handel
med värdepapper. Man skulle sålunda inte behöva riskera att anförtro sina
uppdrag åt personer som på grund av okunnighet eller vårdslöshet kunde
komma att handla i strid mot uppdragsgivarens intresse eller som på grund
av dessa omständigheter eller dålig ekonomi kunde åsamka uppdragsgivaren
förluster. Enligt min mening bör dessa grundtankar alltjämt tjäna som
riktpunkt för regler om fondkommissionsverksamhet.
I en del hänseenden kan förenklingar tänkas. Detta gäller bl. a. de delvis
ganska detaljerade föreskrifterna om förutsättningar för tillstånd att utöva
verksamheten. Vidare bör övervägas att i olika avseenden precisera och
skärpa reglerna om verksamhetens utövande. Särskilt bör utredas frågor
om fondkommissionärens rätt att göra affärer för egen räkning, om självinträde,
inbördes affärer och om anmälan av aktieinnehav m. m. Reglerna
om tillsyn över fondkommissionsverksamhet bör vidare ses över liksom
bestämmelserna i processuellt och straffrättsligt hänseende.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 17
sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
9. Utredningen (Fi 1967:33) om det skatterättsliga fastighetsbegreppet
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 april 1966 för att
överse reglerna för det skatterättsliga fastighetsbegreppet och därmed
sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 2 maj 1966):
Utredningsman:
Villner, Sven V., länsråd
Fi:9 Riksdagsberättelsen år 1973
218
Experter:
Farman, J. Hugo, intendent
Jacobsson, L. Ebbe, f.d. direktör
Modigh, Pontus, direktör
Sekreterare:
Granath, Nils O., förste länsassessor
Bitr. sekreterare:
Dahlman, S. Roland G., jur. kand.
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 15
sammanträden.
Utredningen har den 29 december 1972 avgett promemoria (Ds Fi
1972:11) angående beskattning av vissa gemensamhetsanläggningar.
Uppdraget är därmed slutfört.
10. Förhandlingsutredningen (C 1968:16)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 april 1967 för att
utreda vissa frågor i förhandlingsrättssystemet för de offentliga
tjänstemännen (se Post- och Inrikes tidn. den 19 april 1967):
Ordförande:
Aldestam, N. Arne, statssekreterare
Ledamöter:
Ericsson, K. Georg V., regeringsråd
Gustafsson, M. Gunnar, ombudsman, led. av riksdagen
Gustafsson, Åke G., avdelningschef
Montelius, Jan-Christian O. A., departementsråd
Experter:
Björkman, K. Eugen, direktör
Groll, Lennart E. O., pressombudsman
Holtsberg, P. Christer, e. kanslisekreterare (fr.o.m. den 12 januari 1972)
Johansson, Eric G. E., direktör
Sekreterare:
Hårdefelt, S. Börje, t.f. rättschef
Lokal: Finansdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1968 års riksdagsberättelse Ci 16.
Tilläggsdirektiv, se Fi 1970:39 och Fi 1971:32.
219
Kommittéer: Finansdepartementet Fi.ll
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit elva
sammanträden.
Utredningen avser närmast att avge en promemoria med synpunkter på
dels frågan om en översyn av gällande regler om neutralitet och skyddsarbete
vid arbetskonflikt inom den offentliga arbetsmarknaden, dels frågan
om en särskild lagstiftning som i förväg reglerar myndigheternas
verksamhet under vissa arbetskonflikter m. m.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
11. Lönesystemutredningen (C 1968:17)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 september 1967
med uppgift att utreda frågan om ändringar i det statliga tjänste- och
lönesystemet m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 4 oktober 1967):
Ordförande:
Uggla, Karl-Lennart, generaldirektör
Ledamöter:
Bertman, Harry, byggnadsråd
Gustafsson, Åke G., avdelningschef
Hårdefelt, S. Börje, t.f. rättschef
Nyrén, A. Per-Elof, organisationsdirektör
Ragnå, Nils E. A., personaldirektör
Salomonson, C. Stig R., byråchef
Experter:
Bengtson, C. Ola, sekreterare (fr.o.m. den 9 september 1972)
Bäckström, N. Birger, lönesekreterare (t.o. m. den 8 september 1972)
Lindahl, K. Olof R., förhandlingsdirektör
Sekreterare:
Rudén, Allan N., personaldirektör
Lokal: Swedish Telecommunication Consulting AB, Farstagången 22,
tel. 7132916 (sekreteraren). Postadress: c/o Swedtel, Box 25,
12321 Farsta 1
Direktiven för utredningen, se 1968 års riksdagsberättelse Ci 17.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit sju
sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1973.
Firl2 Riksdagsberättelsen år 1973
220
12. Byggnadsindexkommittén (Fi 1968:43)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 mars 1967 för
utredning om konstruktion av prisindex på byggnads- och anläggningsområdet
m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 25 april 1967):
Ordförande:
Fastbom, E. Lennart, planeringschef
Ledamöter:
Andersson, Sven Åke V., fil. kand. (fr.o.m. den 1 februari 1972)
Carlsson, G. Arne V., departementsråd (t.o.m. den 31 januari 1972)
Ericson, Gösta, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 11 november 1972)
Hinno, Rein, departementssekreterare
Kjessel, Bo, arkitekt (t.o.m. den 10 november 1972)
Mildner, Erwin A., fil. lic.
Experter:
Fredriksson, Georg N., byrådirektör
Lindén, Yngve T., byråchef
Sekreterare:
Hahr, Anders L. H. A., civilingenjör
Lokal: Statistiska centralbyrån, Karlavägen 100, Fack, 10250 Stockholm
27, tel. växel 1405 60 (ordföranden)
Direktiven för kommittén, se 1968 års riksdagsberättelse Fi 43.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit fem
sammanträden.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
13. Traktamentsbeskattningsutredningen (Fi 1969:53)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 april 1968 för att
utreda frågan om traktamentsbeskattningen och därmed sammanhängande
uppgiftsskyldighet (se Post- och Inrikes tidn. den 31 augusti 1968):
Utredningsman:
Elfving, Folke R. A., f.d. landskamrerare
Experter:
Birkenstedt, F. Harry, ekonomichef
Eklund, Erik G., direktör
Koch, Göran E. M., t.f. kammarrättsassessor (fr.o.m. den 29 maj 1972)
Näsholm, Birger, byråchef
Schärman, S. Olof, kanslichef
221
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:15
Sekreterare:
Koch, Göran E. M., t.f. kammarrättsassessor (t.o.m. den 28 maj 1972)
Ohlsson, Bengt M., t.f. taxeringsintendent (fr.o.m. den 29 maj 1972)
Lokal: Södra Hamngatan 3, tel. växel 031/17 81 00. Postadress:
Länsstyrelsen, Fack, 403 10 Göteborg 2
Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse Fi 53.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tio
sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer
och andra som berörs av utredningens arbete.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
14. Utredningen (Fi 1969:54) för utveckling av system med
differentierade lönekostnadspålägg
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 maj 1968 med
uppdrag att utveckla system med differentierade lönekostnadspålägg (se
Post- och Inrikes tidn. den 11 juni 1968):
Utredningsman:
Kalén, Olof H., lönedirektör
Lokal: Finansdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 1000
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Av utredningsarbetet återstår frågan om finansiering av statens kostnader
för pensioneringen av vissa grupper icke statsanställd personal.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
15.1968 års kapitalmarknadsutredning (Fi 1969:59)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 september 1968 för
översyn av kapitalmarknadens struktur och funktionssätt (se Post- och
Inrikes tidn. den 16 oktober 1968):
Ordförande:
Åsbrink, Per V., riksbankschef
Ledamöter:
Antonsson, Johannes M., hemmansägare, led. av riksdagen
Apelqvist, K. A. Seved, direktör
Browaldh, Tore, tekn. dr
Fi .15 Riksdagsberättelsen år 1973
222
Höök, Erik S. V., t.f. planeringschef
Iveroth, C. Axel, direktör
Johansson, Knut B. M., förbundsordförande, led. av riksdagen
Lindblad, Sven J. H., bankdirektör
Mehr, Hjalmar L., landshövding
Nilstein, Arne H., förbundsdirektör
Expert:
Atterwall, Göran L., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 14 februari 1972)
van der Hoeven, Willem, byrådirektör (t.o.m. den 31 maj 1972)
Sekreterare:
Hansson, Lars R., bankokommissarie
Bitr. sekreterare:
Sahlén, Anders F., pol. mag.
Lokal: Sveriges Riksbank, Helgeandsholmen, Box 2119, 10313
Stockholm 2, tel. växel 22 82 00
Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse Fi 59.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit elva
sammanträden.
Utredningen har den 14 september 1972 avgett delbetänkandet (SOU
1972:63) Näringslivets försörjning med riskkapital från allmänna pensionsfonden.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
16.1969 års punktskatteutredning (Fi 1970:57)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 mars 1969 för att se
över gällande bestämmelser på punktskatteområdet i de delar som inte nu
ses över i annat sammanhang eller som nyligen varit föremål för översyn (se
Post- och Inrikes tidn. den 5 juni 1969) samt enligt Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 29 juni 1970 för att behandla frågor rörande beskattning
av spelautomater o.d. (se Post- och Inrikes tidn. den 2 oktober 1970):
Ordförande:
Fridolin, Hans R., departementsråd
Ledamöter:
Jakobsson, Tage, direktör
Thulin, Einar E:son, skattedirektör
Willart, N. Bo, t.f. byråchef
Expert:
Schultz, J. Allan S., bitr. skattedirektör
223 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:17
Sekreterare:
Andersson, Fritz A. R., avdelningsdirektör
Lokal: Finansdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (ordföranden), 22 36 00 (sekreteraren)
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 30
sammanträden.
Utredningen har den 13 april 1972 avgett delbetänkandet (Ds Fi 1972:2)
Skatt på spel.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
17. Arbetsgruppen (Fi 1970:58) för utredning av vissa frågor rörande
tullpackhuskarlslagen
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 mars 1969 för att
dels utreda konsekvenserna för tullpackhuskarlslagen, om deras ensamrätt
till vissa handräckningsgöromål avvecklas, dels efter överläggningar med
företrädare för tullpackhuskarlslagen framlägga de förslag vartill
utredningen kan föranleda (se Post- och Inrikes tidn. den 14 april 1969):
Ordförande:
Johansson, Kjell Å. M., förhandlingsdirektör
Ledamöter:
Jansson, N. Lennart, kammarrättsråd
Lundh, K. Gunnar, tullråd
Sjönell, L. Marianne, byråchef
Experter:
Ericson, Hans E., förbundsordförande (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Jönsson, J. Ove, byråchef (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Sekreterare:
Jansson, N. Lennart, kammarrättsråd
Lokal: Kammarrätten, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel 225960
(ordföranden), 2241 80 (sekreteraren)
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Arbetsgruppen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit fem
sammanträden. Därutöver har vissa ledamöter sammanträtt med olika
intressenter.
Arbetsgruppen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
Fi:18 Riksdagsberättelsen år 1973
224
18. 1969 års översyn (Fi 1970:59) av klassificeringsgrunder för fast
maskinanläggning
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 maj 1969 med
uppdrag att utreda frågor om grunderna för klassificering av statens fasta
maskinanläggningar (se Post- och Inrikes tidn. den 24 juni 1969):
Ordförande:
Hallin, G. Erik, krigsråd
Ledamöter:
Erlandson, Sten, civilingenjör
Troedsson, Sten, byråchef
Experter:
Erlandsson, S. Göran F., avdelningsdirektör
Göransson, N. Joel, avdelningsdirektör
Sekreterare:
Erichson, Bo-Lennart, organisationsdirektör
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse Fi 59.
Utredningen har under tiden november 1971—maj 1972 hållit 55 sammanträden.
Berörda myndigheter och personalorganisationer har informerats
om utredningens arbete.
Utredningen har den 30 maj 1972 avgett betänkandet (Ds Fi 1972: 3)
Klassificering av fast maskinanläggning.
Uppdraget är därmed slutfört.
19. Utredningen (Fi 1970:60) om medverkan vid statlig personalutbildning
Tillkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 maj 1969 med
uppdrag att lägga fram förslag till enhetliga riktlinjer för ersättning till
tjänstemän som medverkar vid personalutbildning i statsförvaltningen,
m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 24 juni 1969):
Utredningsman:
Ryman, Sven-Hugo G., utbildningschef
Experter:
Åhrfelt, Bengt, organisationsdirektör
Näsholm, Birger, byråchef
Sahlin, John E., direktörsassistent
Tell, Anna Greta, avdelningsdirektör
225
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:20
Sekreterare:
Näsholm, Birger, byråchef
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse Fi 60.
Utredningen har under tiden november 1971—februari 1972 hållit nio
sammanträden, därav tre med representanter för statens avtalsverk och de
statsanställdas huvudorganisationer.
Utredningen har den 28 februari 1972 avgett betänkandet (Ds Fi 1972:1)
Arvodes- och tjänstgöringsförhållanden för tjänstemän som medverkar vid
statlig personalutbildning.
Uppdraget är därmed slutfört.
20. Skatteutredningen (Fi 1970:61) om periodiskt understöd
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 maj 1969 för
översyn av skattereglerna rörande periodiskt understöd (se Post- och
Inrikes tidn. den 26 juli 1969):
Ordförande:
Reuterswärd, Erik A. P., regeringsråd
Ledamöter:
Lind, Johan A. L., hovrättsassessor
Nilsson, N. Yngve, lantbrukare, led. av riksdagen
Stadling, J. Otto V., hemmansägare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 11
januari 1972)
Wirmark, O. Fridolf J., landstingsråd, f.d. led. av I kamm. (t.o.m. den 10
januari 1972)
Expert:
Fries, Ingmar F., departementssekreterare
Sekreterare:
Eriksson, Bo G., kammarrättsfiskal
Lokal: Riksdagens skatteutskott, 100 12 Stockholm 46, tel. växel 14 20 20
(sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse Fi 61.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit fyra
sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1973.
15 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
Fi:21 Riksdagsberättelsen år 1973
226
21. Utredningen (Fi 1970:62) om meritvärdet av anställning inom
biståndsverksamheten i u-länder, m.m.
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1969 för att
utreda frågan om meritvärdet av anställning inom biståndsverksamheten i
u-länder, m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 14 juli 1969):
Ordförande:
Wieslander, K. H. Bengt, regeringsråd
Ledamöter:
Huss, P. Magnus I., riksbanksdirektör
Ringmar, R. Torgil, avdelningschef
Expert:
Jonés, Klas G., departementssekreterare
Sekreterare:
Sandell, Bo V., avdelningsdirektör
Lokal: Statskontoret, Box 2106, 103 13 Stockholm 2, tel. växel 220860
(sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse Fi 62.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 23
sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer
och andra som berörs av utredningens arbete.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
22. Delegationen (Fi 1970:63) för lokalisering av statlig verksamhet
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 juni 1969 med
uppdrag att inkomma med förslag om vilken statlig verksamhet som bör
flyttas från storstockholmsområdet och till vilka orter lokalisering bör ske
(se Post- och Inrikes tidn. den 24 juli 1969):
Ordförande:
Vinde, Pierre L. V., budgetchef
Ledamöter:
Canarp, Curt S. T., byråchef
Larsson, Sven E., departementsråd
Petersson, Olof H. E., kansliråd
Smith, A. Åke, planeringsdirektör
Experter:
Englund, K. Svante I., kansliråd
227
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:23
Engman, Jan G., t.f. avdelningschef
Hilding, Sven-Harry, t. f. organisationsdirektör (fr. o. m. den 20 februari
1972)
Jensen, Birger H. L., organisationsdirektör (t.o.m. den 1 juni 1972)
Sandberg, Sture A., planeringsdirektör
Sjöblom, Claes S., planeringsdirektör
Strömberg, Hjalmar M., departementssekreterare (fr. o. m. den 15 mars
1972)
Tufvesson, Bengt E., länsråd
Sekreterare:
Wallin, Alf G., kansliråd
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Delegationen har under tiden november 1971—juni 1972 hållit 22 sammanträden
samt haft överläggningar med företrädare för kommuner,
landsting och länsmyndigheter samt med personalens huvudorganisationer.
Delegationen har den 12 juli 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:55)
Decentralisering av statlig verksamhet — ett led i regionalpolitiken, Del 2
Slutrapport.
Uppdraget är därmed slutfört.
23. Budgetutredningen (Fi 1970:64)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 juni 1969 för
översyn av det statliga budgetsystemet (se Post- och Inrikes tidn. den 24 juli
1969):
Ordförande:
Sjönander, Bo Jonas, statssekreterare
Ledamöter:
Gadd, P. E. Arne, revisionsdirektör, led. av riksdagen
Lindmark, A. Lars G., generaldirektör
Regnéll, Carl Göran, bankdirektör, led. av riksdagen
Werin, Lars H. V., professor
Experter:
Bergh, Carl Herman, försäkringsdomare
Eliasson, Gunnar, docent
Lagerblad, J. Peter, fil. kand. (fr.o.m. den 1 januari 1973)
Matthiessen, Lars, cand.polit.
Salomon, Willy, revisionsdirektör
Säfström, Stig O., revisionsdirektör
Ysander, Bengt Christer A., kansliråd
Fi:23 Riksdagsberättelsen år 1973
228
Sekreterare:
Englund, K. Svante I., kansliråd (fr.o.m. den 16 januari 1972)
Westerberg, Sten B. B., pol. mag. (t. o. m. den 15 januari 1972)
Bitr. sekreterare:
Lagerblad, J. Peter, fil. kand (t.o.m. den 31 december 1972)
Wändén, Stig A., departementssekreterare
Lokal: Finansdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse Fi 64.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 16
sammanträden.
Utredningen har i januari 1972 utgett ett sammandrag av statsverkspropositionen,
Regeringens budgetförslag 1972/73, samt i november 1972 en
rapport, Reformerat budgetsystem, med preliminära förslag vad gäller
programbudgetering på statsmaktsnivå och utformning av budgetsystemet.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
24. Delegationen (Fi 1970:67) för förvaltningsdemokrati
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 september 1969 för
att utreda frågor om försöksverksamhet med fördjupad företagsdemokrati
inom statsförvaltningen (se Post- och Inrikes tidn. den 14 november 1969):
Ordförande:
Vahlberg, Gustav E., f.d. generaldirektör
Ledamöter:
Asplund, C. Christer, ombudsman (fr.o.m. den 1 november 1972)
Gothefors, Per L., ombudsman
Hessleborn, Olle K-A., sekreterare (fr.o.m. den 1 april 1972)
Johansson, Arne G., förbundssekreterare
Larson, Rune, förste ombudsman (t.o.m. den 31 oktober 1972)
Palvall, Berne E., direktör (t.o.m. den 31 mars 1972)
Qvarnström, Björn O., administrativ direktör
Rosenblad, Urban S., överdirektör
Rydén, Jan E., avdelningschef
Experter:
Bäck, Lars, byråchef
Fjellström, Carl Gustaf F., byråchef
Mattson, N. Morgan, ombudsman (fr.o.m. den 1 november 1972)
Näsholm, Birger, byråchef (fr.o.m. den 19 juni 1972)
229
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:25
Sekreterare:
Ström, K. Fingal, kansliråd
Bitr. sekreterare:
Pedersson, T. Svante, direktör
Lokal: Finansdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (bitr. sekreteraren)
Direktiven för delegationen, se 1970 års riksdagsberättelse Fi 67.
Delegationen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tolv
sammanträden samt haft överläggningar med myndigheter och personalorganisationer.
En kortare skrift, Förvaltningsdemokrati — en lägesbeskrivning, har
utgetts med en översiktlig information om försöksverksamheten hos vissa
myndigheter.
Delegationen har den 13 november 1972 publicerat sin rapport nr 4,
Medbestämmanderätt för statsanställda — Överväganden, riktlinjer och
förslag.
Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
25. Utredningen (Fi 1970:69) om företagens uppgiftsplikt
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 december 1969 för
att se över bestämmelserna om företagens och andra arbetsgivares uppgiftsoch
uppbördsskyldighet, m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 17 januari
1970):
Ordförande:
Järnbrink, Hans G., överdirektör
Ledamöter:
Eklund, Erik G., direktör
Kjellgren, Ove I., direktör
Linde, Per Gunnar A. G., avdelningsdirektör
Widmark, P. Sverker V., kammarrättsråd
Experter:
Essén, Ingemar, direktör
Hallman, Eric R., överdirektör
Lagerkvist, A. Claes G., byråchef
Persson, Staffan, bitr. professor
Sterte, Rudolf H., pol. mag.
Söderberg, Åke M., byråchef
Fi:25 Riksdagsberättelsen år 1973 230
Sekreterare:
Linde, Per Gunnar A. G., avdelningsdirektör
Lokal: Skattehuset, Götgatan 76, 116 62 Stockholm, tel. växel 24 15 00
(sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse Fi 69.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 24
sammanträden. Därutöver har 29 sammanträden hållits med två särskilda
arbetsgrupper.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
26. Utredningen (Fi 1970:70) rörande förhållandet mellan bankgiro
och postgiro
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1969 för
att utreda förhållandet mellan bankgiro och postgiro ( se Post- och Inrikes
tidn. den 29 januari 1970):
Utredningsman:
Malmgren, Kurt K-G., rättschef
Sekreterare:
Persson, G. Bertil, byrådirektör
Lokal: Finansdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (utredningsmannen)
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse Fi 56.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
27. Hemvistsakkunniga (Fi 1970:71)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 januari 1970 för
översyn av bestämmelserna om folkbokföring m.m. (se Post- och Inrikes
tidn. den 31 mars 1970):
Ordförande:
Edström, Kjell S., överdirektör
Ledamöter:
Hådding, Carl Fredrik, t.f. hovrättslagman
Järnbrink, Hans G., överdirektör
Olsson, Alf E., f.d. byråchef
Zetterström, Sven N., kommunalråd, f.d. led. av II kamm.
231
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:28
Experter:
Altvall, Hans-Erik, byrådirektör (fr.o.m. den 2 november 1972)
Boström, Tage R., kammarrättslagman
Sekreterare:
Wennerholm, Peter H. B., kammarrättsfiskal
Lokal: Finansdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (ordföranden och sekreteraren)
Direktiven för de sakkunniga, se 1971 års riksdagsberättelse Fi 57.
De sakkunniga har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit nio
sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter.
De sakkunnigas arbete beräknas pågå under hela år 1973.
28. Skatteutjämningsrevisionen (Fi 1970:74)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 april 1970 för
översyn av reglerna om skatteutjämningsbidrag till kommunerna (se Postoch
Inrikes tidn. den 23 maj 1970):
Ordförande:
Walberg, Sten S., generaldirektör
Ledamöter:
Andersson, Leif G., t.f. departementsråd
Carlstein, Rune A., stadskassör, led. av riksdagen
Eklund, E. Per G., kammarrättslagman
Gustafsson, Nils-Eric, småbrukare, led. av riksdagen
Hammarsten, Erik M., landstingsråd, f.d. led. av II kamm.
Jonsson, Anders E., möbelhandlare, led. av riksdagen
Experter:
Andow, Per R., kammarrättsassessor
Edlund, C. Bertil, kansliråd
Gunnarsson, Sven, kansliråd
Nilsson, Alf G., kanslisekreterare
Sekreterare:
Werbell, Bror I., avdelningsdirektör
Direktiven för revisionen, se 1971 års riksdagsberättelse Fi 59.
Revisionen har under tiden november 1971—juni 1972 hållit 21 sammanträden.
Därutöver har sammanträden vid skilda tillfällen hållits med
arbetsgrupper inom revisionen.
Fi:29 Riksdagsberättelsen år 1973
232
Revisionen har den 30 juni 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:44)
Reformerad skatteutjämning.
Uppdraget är därmed slutfört.
29. Utredningen (Fi 1970:76) om insyn i utländskt bankföretag
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1970 för att
utreda frågan om det allmännas insyn i utländskt bankföretag, i vilket
svensk bank är delägare (se Post- och Inrikes tidn. den 11 juli 1970):
Ordförande:
Myrsten, J. Lennart, utrikesråd
Ledamöter:
Gustafsson, G. Åke, bankdirektör
Malmgren, Kurt K-G., rättschef
Vernerson, Sven-Georg V., bankinspektör
Sekreterare:
Paulsson, Ian E., departementssekreterare
Lokal: Utrikesdepartementet, Fack, 103 23 Stockholm 16, tel. växel
763 1000
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse Fi 62.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit åtta
sammanträden samt haft överläggningar med myndigheter i Förbundsrepubliken
Tyskland och med Svenska Bankföreningen.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1973.
30. Företagsskatteberedningen (Fi 1970:77)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1970 för
översyn av företagsbeskattningen m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 10
juli 1970):
Ordförande:
Wärnberg, Erik G., trävaruhandlare, led. av riksdagen
Ledamöter:
Andersson, M. Alvar, lantbrukare, led. av riksdagen
Brodén, Sven E., regeringsråd
Helmers, Dag, docent
Johansson, Tage N., assistent, led. av riksdagen
Magnusson, A. Tage, disponent, led. av riksdagen
Molin, N. Rune, sekreterare
233
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:31
Nettelbrandt, A. Cecilia, jur.kand, andre vice talman
Stadling, J. Otto V., hemmansägare, led. av riksdagen
Tidefelt, J. Sune, förbundssekreterare
Experter:
Atterwall, Göran L., kammarrättsfiskal
Långbom, Nils E., bitr. skattedirektör
Stahl, Ivar, byråassistent
Werding, Jan A., civilekonom
Sekreterare:
Thornell, Anders B., avdelningsdirektör
Bitr. sekreterare:
Colvér, Mats T., avdelningsdirektör
Lokal: Finansdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren och bitr. sekreteraren)
Direktiven för beredningen, se 1971 års riksdagsberättelse Fi 61.
Beredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tio
sammanträden. Därutöver har ett flertal sammanträden hållits med en
särskild arbetsgrupp inom beredningen.
Beredningen har den 22 september 1972 avgett promemoria (Ds Fi
1972:8) angående vissa frågor vid beskattning av rederi- och luftfartsrörelse
m. m.
Beredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
31. Realisationsvinstkommittén (Fi 1970:79)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 november 1970för
att se över inkomstbeskattningen av realisationsvinst vid icke yrkesmässig
avyttring av fastigheter, värdepapper och annan egendom (se Post- och
Inrikes tidn. den 4 december 1970):
Ordförande:
Lundell, Sture V., regeringsråd
Ledamöter:
Jansson, Paul G., elektriker, led. av riksdagen
Nilsson, N. Yngve, lantbrukare, led. av riksdagen
Sandström, Carl Olof, kammarrättsråd
Experter:
Algott, Stig A., börschef (t.o.m. den 31 januari 1972)
Dahlström, Gösta E., fil. lic.
Fi:31 Riksdagsberättelsen år 1973
234
Fries, Ingmar F., departementssekreterare
Helmers, Dag, docent
Johansson, Sven-Erik H., professor
Sekreterare:
Thomaeus, Bertil E. R., avdelningsdirektör
Lokal: Finansdepartementet, Fack, 10310 Stockholm 2, tel. växel
763 1000 (sekreterare)
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse Fi 63.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit sju
sammanträden. Därutöver har ett flertal sammanträden hållits med särskilda
arbetsgrupper inom kommittén.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
32. Hundskatteutredningen (Fi 1970:80)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 november 1970för
att se över gällande bestämmelser beträffande hundskatten (se Post- och
Inrikes tidn. den 2 januari 1971):
Ordförande:
Abelin, Hans Henrik G. Z., kansliråd
Ledamot:
Lindström, Harry I., direktör
Experter:
Andow, Per R., kammarrättsassessor
Pehrsson, Tage S., generalsekreterare
Stahl, Ivar, byråassistent
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit sju
sammanträden. Därutöver har vid olika tillfällen sammanträden hållits med
särskilda arbetsgrupper.
Utredningen har den 18 december 1972 avgett betänkandet (SOU
1972:89) Hundavgift.
Uppdraget är därmed slutfört.
33.1971 års fastighefstaxeringsutredning (Fi 1970:81)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 december 1970 för
fortsatt översyn av fastighetstaxeringsreglerna (se Post- och Inrikes tidn.
den 18 januari 1971):
235
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:34
Ordförande:
Dahlgren, Rolf B., f.d. generaldirektör
Ledamöter:
Hall, A. Bertil, fastighetsråd
Manhem, B. T. Seth, länsråd
Nilsson, Nils-Erik, professor
Wadell, Ulla G. S., kammarrättsråd
Experter:
Carlegrim, N. Erik A., professor (fr.o.m. den 15 februari 1972)
Holdar, Allan E. S., lantbruksdirektör (fr.o.m. den 2 september 1972)
Malmberg, C. Lars E., avdelningsdirektör
Nilsson, Karl-Johan, skattedirektör
Ståhlberg, Harald, byråchef (t.o.m. den 1 september 1972)
Wahlström, Ulf E., skog. lic. (fr.o.m. den 2 maj 1972)
Sekreterare:
Wadell, Ulla G. S., kammarrättsråd
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Fi 48.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 30
sammanträden samt haft överläggningar med vissa myndigheter och organisationer
som berörs av utredningens arbete.
Utredningen har i december 1972 slutjusterat betänkandet Fastighetstaxering.
Uppdraget är därmed slutfört.
34. Utredningen (Fi 1971:01) om beskattning av utländska artister
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 februari 1971 med
uppdrag att utreda frågan om regler för beskattning av i utlandet bosatta
artister m.fl. (se Post- och Inrikes tidn. den 13 april 1971):
Utredningsman:
Edström, Kjell S., överdirektör
Experter:
Järnklev, Erik, direktör (fr.o.m. den 8 februari 1972)
Peyron, Ulf C. C., företagsjurist (fr.o.m. den 8 februari 1972)
Widmark, P. Sverker V., kammarrättsråd (fr.o.m. den 8 februari 1972)
Sekreterare:
Ström, Ivan S., länsassessor (fr.o.m. den 8 februari 1972)
Fi:34 Riksdagsberättelsen år 1973 236
Lokal: Finansdepartementet, Fack, 10310 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (utredningsmannen och sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Fi 49.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit fyra
sammanträden.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
35. Datasamordningskommittén (Fi 1971:03)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 juni 1971 med
uppdrag att svara för utredning av frågor rörande samordning och kontroll
av databanker, m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 11 november 1971):
Ordförande:
Hermansson, Rune, förutv. statsråd, direktör
Ledamöter:
Alpsten, A. Börje, departementsråd
Andersson, J. Sven G., departementsråd
Bruno, Gösta F., t.f. överdirektör
Fastbom, E. Lennart, planeringschef
Gustafsson, Hans I., stadsdirektör
Haglund, F. Anders, f.d. ombudsman, led. av riksdagen
Larsson, Torsten A., driftdirektör
Lindberg, S. Lennart, direktör
Lundgren, Georg E. H., professor
Vinge, Per-Gunnar, direktör
Virgin, G. Ivar, kapten, tredje vice talman
Expert:
Hagström, Tony G., statssekreterare
Sekreterare:
Johansson, Hans I., e. avdelningsdirektör
Bitr. sekreterare:
Lundberg, Bengt T., e. byrådirektör (fr.o.m. den 26 juni 1972)
Lokal: Industridepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 1000 (sekreteraren och bitr. sekreteraren)
Direktiven för kommittén, se 1972 års riksdagsberättelse Fi 50.
Kommittén har under tiden januari—oktober 1972 hållit nio sammanträden.
I samråd med statskontoret har kommittén beslutat om vissa
samordningsprojekt. Synpunkter på samordningsproblematiken har
237
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:37
skriftligen inhämtats från en rad statliga myndigheter och andra organisationer.
Därutöver har genomförts undersökningar rörande dels standardisering,
dels vilka faktorer som kan komma att verka styrande på frågan om
centralisering eller regionalisering av databanker.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
36. Sakkunniga (Fi 1971:04) med uppdrag att verkställa översyn av
den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1971 med
uppdrag att verkställa översyn av den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen
(se Post- och Inrikes tidn. den 4 december 1971):
Ordförande:
Malmgren, Kurt K-G., rättschef
Ledamöter:
Almgren, Hans G., departementssekreterare
Eklöf, Kurt G. A., bankdirektör
Expert:
Lundquist, Ulla-Britt, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 6 november
1972)
Sekreterare:
Klangby, Lars-Erik, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 6 november
1972)
Lokal: Finansdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (ordföranden)
Direktiven för de sakkunniga, se 1972 års riksdagsberättelse Fi 51.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit två
sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
37. Mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 oktober 1971 med
uppdrag att verkställa teknisk översyn av mervärdeskatten (se Post- och
Inrikes tidn. den 11 november 1971):
Utredningsman:
Fridolin, Hans R., departementsråd
Fi:37 Riksdagsberättelsen år 1973
238
Experter:
Allström, B. Greger B:son, bitr. skattedirektör
Crabo, Sven, direktör
Helmers, Dag, docent
Lindstam, Leif E., kammarrättsfiskal
Mellbin, B. Lennart, byråchef
Sekreterare:
Lindstam, Leif E., kammarrättsfiskal
Lokal: Finansdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren)
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Utredningen har under tiden december 1971—oktober 1972 hållit 23
sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
38. Föreningsskatteutredningen (Fi 1971:06)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 november 1971 med
uppdrag att verkställa en översyn av gällande beskattningsregler rörande
ideella föreningar (se Post- och Inrikes tidn. den 4 december 1971):
Utredningsman:
Pettersson, S. Arne, sekreterare, led. av riksdagen
Experter:
von Bahr, Stig V., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 2 maj 1972)
Brodd, Tore G., generalsekreterare (fr.o.m. den 2 maj 1972)
Göransson, Bengt, folketshuschef (fr.o.m. den 2 maj 1972)
Zachrisson, Bertil J., chefredaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 2 maj
1972)
Sekreterare:
Elmgren, Bo A., utredningssekreterare (fr.o.m. den 2 maj 1972)
Lokal: Finansdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Fi 53.
Utredningen har under tiden maj—oktober 1972 hållit tre sammanträden.
En serie överläggningar med olika ideella organisationer har inletts.
Vidare har en kartläggning av vilka belopp som betalas i direkta skatter till
stat och kommun av olika ideella organisationer påbörjats.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
239 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:39
39. Livförsäkringsskattekommittén (Fi 1971:07)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 10 december 1971
och den 28 januari 1972 för att se över beskattningen av livförsäkringstagare
m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8 februari 1972):
Ordförande:
Ekman, S. Gösta, generaldirektör (fr.o.m. den 1 februari 1972)
Sakkunniga:
Dahlström, Gösta E., fil. lic. (fr.o.m. den 1 februari 1972)
Engkvist, J. Gunnar V., målarmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1
februari 1972)
Johansson, O. Mauritz, ombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1972)
Lindwall, Lars E., direktör (fr.o.m. den 1 februari 1972)
Lundblad, Grethe, socialinspektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1
februari 1972)
Magnusson, A. Tage, disponent, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 februari
1972)
Schönmeyr, C. Richard A. C., direktör (fr.o.m. den 1 februari 1972)
Experter:
Berglöf, J. Sigvard C. D:son, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 april
1972)
Edlund, C. Bertil, kansliråd (fr.o.m. den 1 april 1972)
Sekreterare:
Andersson, K. O. Martin, förste taxeringsintendent (fr.o.m. den 1 april
1972)
Lokal: Finansdepartementet, Fack, 10310 Stockholm 2, tel. växel
763 1000 (sekreteraren)
Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 10
december 1971):
I prop. 1969: 162 med förslag till ändrade bestämmelser om beskattning av
utomlands meddelad pensionsförsäkring (P-försäkring) berörde jag även
frågan om beskattning av P-försäkring som meddelats i svensk försäkringsrörelse.
Jag fann ytterligare överväganden påkallade. Vad jag framhöll
bör ses mot bakgrunden av den förmånliga behandling i beskattningshänseende
som svensk P-försäkring röner och vars berättigande numera
kan ifrågasättas med hänsyn till vårt starkt utvecklade offentligrättsliga
pensionsväsende.
Frågan om en översyn av reglerna om beskattning av livförsäkring, Pförsäkring
såväl som kapitalförsäkring (K-försäkring), har på nytt aktualiserats
vid 1970 års riksdag. Riksdagen har därefter i skrivelse (rskr
1970: 349) till Kungl. Maj:t begärt utredning i frågan.
Beträffande P-försäkring innebär bestämmelserna i kommunalskattelagen
(1928:370), KL, i princip att försäkringstagare, förmånstagare eller
Fi:39 Riksdagsberättelsen år 1973
240
annan som är berättigad enligt försäkringen inkomstbeskattas när pensionen
utbetalas för vad som erlagts i form av avdragsgilla premier och för
ränta på dessa. Tekniskt sett förfar man så att försäkringstagaren erhåller
avdrag för premie vid inkomsttaxeringen. Försäkringsgivaren är inte
skattskyldig för inkomst genom den mottagna premien och inte heller på
grund av upplupen ränta på denna under den tid försäkringsgivaren
omhänderhar förvaltningen av premien. Först när ersättning utfaller på
grund av försäkringen inträder skattskyldighet. Utbetalt belopp utgör då i
princip skattepliktig inkomst för den som uppbär ersättningen.
I fråga om K-försäkring gäller enligt KL att såväl försäkringstagaren som
försäkringsgivaren träffas av inkomstbeskattning på grund av försäkringen.
Försäkringstagaren saknar här — med undantag för det s. k. sociala försäkringsavdraget
enligt 46 § 2 mom. 3) KL — rätt till avdrag för erlagd
premie. Vid inkomsttaxeringen är vidare försäkringsgivaren skattskyldig
för avkastning av mottagen premie som förvaltas och görs räntebärande.
Utfallande försäkringsersättning är vid inkomsttaxering skattefri för
mottagaren.
De premier för livsförsäkring, P- såväl som K-försäkring, som försäkringstagaren
inbetalar till försäkringsgivaren ingår inte i försäkringstagarens
skattepliktiga förmögenhet vid taxering till statlig förmögenhetsskatt
enligt förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
(SF). Motsvarande gäller förmånstagare till livförsäkring eller annan som är
berättigad till sådan försäkring. Med visst i stort sett betydelselöst undantag
är ej heller försäkringsgivaren skattskyldig för förmögenhet.
Förmögenhetsbeskattning på grund av vad som hänför sig till livförsäkring
kan således ifrågakomma först när ersättning på grund av försäkringen har
utbetalats till försäkringstagaren eller annan berättigad.
Livförsäkring anses enligt KL som P-försäkring, om den är meddelad i
här i landet bedriven försäkringsrörelse och endast avser vissa slag av
försäkringsbelopp. Dessa är ålderspension, invalidpension, efterlevandepension
eller sådant kapitalbelopp som är förenat med ålders-, invalid- eller
efterlevandepension och utgår i viss ordning och inom viss beloppsmässig
ram.
Ålderspension får bortsett från vissa undantagsfall inte börja utgå vid
lägre ålder än 55 år och kan vara livsvarig eller temporär. I det senare fallet
måste den utgå under minst fem år eller, om försäkringen kan upphöra redan
när den försäkrade fyllt 63 år, under minst ett och ett halvt år.
Invalidpension får utgå högst så länge den försäkrade är arbetsoförmögen
eller har nedsatt arbetsförmåga, dock under minst fem år efter det arbetsoförmåga
inträtt.
Som efterlevandepension på grund av försäkring räknas i beskattningshänseende
sådan pension som efter den försäkrades död utgår högst så
länge viss person eller vissa personer som anges i försäkringsavtalet lever.
Efterlevandepension kan vara antingen livsvarig eller temporär i minst fem
år.
Ålderspension, invalidpension och efterlevandepension som utformats
enligt de nämnda bestämmelserna kan betecknas som i beskattningshänseenden
”rena” P-försäkringar. Det förekommer emellertid även att försäkring
som avser pension kan innehålla villkor av innebörd att pensionen
skall utgå under visst garanterat antal år efter den försäkrades död och
oberoende av viss pensionstagares liv. Sådan försäkring med garanti anses
som P-försäkring, om en rad i KL uppställda förutsättningar är uppfyllda.
Pensionen kallas i detta fall försörjningsränta.
241
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:39
Livförsäkring som enligt dessa bestämmelser i KL inte är hänförlig till Pförsäkring
anses som K-försäkring.
Meddelas en livförsäkring som en kombinerad P- och K-försäkring skall
den uppdelas på de båda försäkringsslagen. Uppdelningen skall i första
hand ske med ledning av försäkringsvillkoren. En sådan uppdelning kan
dock emellanåt vara omöjlig och får då i stället göras enligt särskilda
bestämmelser.
Vissa försäkringsrättsliga bestämmelser är vidare av särskilt intresse för
här behandlade skatteregler. I lagen (1927:77) om försäkringsavtal finns
sålunda bestämmelser som reglerar möjligheten att insätta förmånstagare
till försäkringsbelopp. Bestämmelserna innebär i huvudsak att försäkringstagare,
som önskar att försäkringsbeloppet skall tillfalla annan, kan
insätta denne som förmånstagare. Ett sådant förordnande kan i regel när
som helst återkallas av försäkringstagaren, om han inte förbundit sig
gentemot förmånstagaren att inte återkalla förordnandet. Efter försäkringstagarens
död kan återkallelse emellertid inte ske.
För att förmånstagareförordnande skall bli giltigt fordras att förordnandet
meddelas försäkringsgivaren skriftligen eller också att det genom
försäkringsgivarens försorg antingen intas i eller antecknas på försäkringsbrevet.
Några särskilda formella krav på förbindelse, varigenom
förmånstagareförordnande görs oåterkalleligt, finns inte. Förbindelsen
behöver därför inte delges försäkringsgivaren eller antecknas på försäkringsbrevet.
Beträffande återkallelse av förmånstagareförordnande gäller samma
formföreskrifter som för insättande av förmånstagare.
För att förhindra att förmånstagare till P-försäkring insätts i syfte att
erhålla en eljest inte medgiven eller avsedd avdragsrätt vid inkomsttaxeringen
finns särskilda spärrar införda i KL. Sålunda föreskrivs att
beskattningen av belopp som före försäkringstagarens död utgår på grund
av förmånstagareförordnande skall ske hos försäkringstagaren i fall då
denne inte skulle varit berättigad till avdrag för beloppet, om han i stället
direkt utbetalat det till förmånstagaren. Vidare skall försäkringstagaren
beskattas, om han överlåtit P-försäkringen till annan juridisk person än
pensionsstiftelse. Motsvarande gäller den som vid försäkringstagarens död
eller i annat sammanhang efter försäkringstagaren fått förfoganderätten till
försäkringen.
Av det föregående framgår att nuvarande bestämmelser om beskattning
av livförsäkring reglerar bl. a. skattskyldigheten och fördelar denna mellan
försäkringsgivare å ena och försäkringstagare m.fl. å den andra sidan.
Fördelningen medför att kedjebeskattning undviks av inkomst som utgörs
av premiebelopp och ränta på sådana belopp. Ett samband finns sålunda i
beskattningshänseende mellan de båda kategorierna skattskyldiga. Sambandet
kvarstår även efter den år 1969 genomförda ändring av bestämmelserna
om beskattning av försäkringsgivare som byggde på förslag av
1963 års försäkringsskattekommitté. Försäkringsanstalternas beskattning
har sålunda nyligen översetts. Vid de nya överväganden som jag anser
erforderliga i fråga om beskattningen av livförsäkringstagare och andra till
sådan försäkring berättigade bör en utgångspunkt därför vara att någon
ändring inte nu bör företas i den principiella uppbyggnaden av försäkringsgivarnas
beskattning. I samband med dessa överväganden måste likväl
en förutsättningslös prövning ske beträffande grunden för samordningen i
beskattningshänseende mellan försäkringsgivare och försäkringstagare
m.fl. Målet för övervägandena skall vara att söka åstadkomma i modern
16 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
Fi:39 Riksdagsberättelsen år 1973
242
bemärkelse rättvisa och praktiskt användbara beskattningsregler på
området.
Olika åtgärder har under senare år vidtagits på beskattningsområdet i
syfte att förhindra att bestämmelserna om beskattning av frivillig livförsäkring
utnyttjas i skatteundandragande syfte. Här kan erinras om att
försäkringsgivarna genom aktiv uppföljning av utvecklingen varit verksamma
för att inom livförsäkringsområdet medverka till att skattelagstiftningens
syfte upprätthålls. Bl. a. har självpåtagna begränsningar gjorts i de
olika slagen av P-försäkringar. Vidare har nya bestämmelser om den
skattemässiga behandlingen av P-försäkring som meddelats i utomlands
bedriven försäkringsrörelse införts så sent som i december år 1969. Trots
detta finns fortfarande möjligheter att genom försäkringsavtal uppnå från
skilda synpunkter ej godtagbara lättnader i beskattningshänseende. Det
torde inte vara ovanligt att en frivillig P-försäkring tecknas i annat syfte än
att tillgodose behovet av pensionering. Syftet kan vara att genom rätt till
premieavdrag och uppskjuten inkomstbeskattning av senare och i delbelopp
utfallande pension åstadkomma en inkomst- och skatteutjämning. Även om
detta syfte inte strider mot vissa av de tankegångar som hittills motiverat
utformningen av de nuvarande beskattningsreglerna på området, kan det i
dagens läge ifrågasättas om P-försäkring fortsättningsvis skall tillåtas tjäna
ett sådant syfte. Behovet av inkomstutjämning mellan olika år bör därför
undersökas och även alternativa medel till P-försäkring övervägas för
lösningen i sammanhanget av skattefrågan.
De nya bestämmelserna om beskattning av makar har också konsekvenser
som bör uppmärksammas. Pension som utbetalas på grund av Pförsäkring
utgör sålunda A-inkomst och beskattas därför individuellt hos
den av makarna som uppbär pensionen. Premien för försäkringen är vidare
avdragsgill för den make som betalat densamma, oavsett vilken av makarna
som äger försäkringen. Den av makarna som har den större inkomsten kan
därför med hjälp av en P-försäkring föra över A-inkomst i form av pension
till make som har den mindre A-inkomsten eller som helt saknar sådan
inkomst. På så sätt motverkas den effekt man avsett nå genom det progressiva
uttaget av statlig inkomstskatt.
Också i de fall där försäkringstagaren avser att genom frivillig P-försäkring
tillgodose eget eller annans behov av pension kan den nuvarande
utformningen av beskattningsreglerna ifrågasättas. Jag syftar här närmast
på den obegränsade avdragsrätten för premier och på att beskattningen av
inkomstbelopp som svarar mot premieavdrag skjuts på framtiden utan att
det allmänna tillgodogör sig någon form av uppskovsränta. Det kan göras
gällande att den beloppsmässigt obegränsade rätten till premieavdrag
främst gynnar speciella grupper. Till denna krets av personer hänför jag
självfallet inte alla de skattskyldiga yrkesutövare och andra inom skilda
områden som utan att vara löntagare har samma reella behov som dessa av
rimliga pensionsförhållanden. Ett sådant socialt betingat behov av P-försäkring
torde i själva verket vara betydande. Däremot syftar jag på större
inkomsttagare och förmögenhetsägare med P-försäkring. För dessa skattskyldiga
gäller dessutom att nuvarande beskattningsregler på området ger
möjlighet till skatteundandragande i ej endast obetydlig mån genom
bosättning utomlands när pensionen utbetalas. Härtill kommer att behovet
allmänt sett av försäkringsskydd genom frivillig P-försäkring numera —
med undantag för nyss nämnda kategorier med samma behov av rimliga
pensionsförhållanden som löntagarna — torde kunna anses väsentligt
mindre än i början av 1950-talet när reglerna om beskattning av P-försäkring
243
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:39
tillkom. I ett samhälle som det nuvarande med ett starkt utbyggt socialt
trygghetssystem och kompletterande försäkringsskydd genom avtal på
arbetsmarknaden behövs sålunda för den övervägande delen av de skattskyldiga
inte på samma sätt som tidigare privata pensionsförsäkringar.
En beloppsmässig begränsning av rätten till avdrag för försäkringspremier
bör därför övervägas. Sådana överväganden bör dock inte syfta till
ändring i vad som nu gäller om avdrag för premier för P-försäkring som
meddelats på grund av statlig eller kommunal tjänst eller till följd av avtal
mellan arbetsmarknadens organisationer. I stället bör dessa P-försäkringar
eventuellt kunna tas som riktpunkt vid en prövning av högsta avdragsgilla
premie för annan P-försäkring. Också andra medel i syfte att åstadkomma
en begränsning av avdragsrätten är tänkbara och bör övervägas, exempelvis
en snävare inriktning av reglerna i KL om vad som är att anse som Pförsäkring.
Som framgått innebär gällande bestämmelser om beskattning av P-försäkring
att den som uppbär pension på grund av försäkringen normalt också
är den som är skattskyldig för pensionen. Från denna huvudregel finns
emellertid vissa undantag. Har förmånstagare på grund av förmånstagareförordnandet
uppburit försäkringsbelopp före försäkringstagarens död, är
inte förmånstagaren utan försäkringstagaren skattskyldig för beloppet. Så
är fallet om försäkringstagaren inte skulle varit berättigad till avdrag vid sin
inkomsttaxering för premien såsom för omkostnad eller periodiskt
understöd till förmånstagaren. Dessa bestämmelser rörande försäkringstagare
gäller också den som vid försäkringstagarens död eller eljest
efter denne fått förfoganderätten till försäkringen.
Rätten att uppbära pension före försäkringstagarens död kan emellertid
överföras på annan också på annat sätt än genom förmånstagareförordnande.
Försäkringstagaren kan överlåta försäkringen som gåva. Ar gåvotagaren
då exempelvis studerande, minderårigt barn eller barnbarn till
försäkringstagaren, skulle rätt till avdrag som för periodiskt understöd inte
föreligga för honom om han utbetalt belopp motsvarande pensionen till
barnet eller barnbarnet. Någon bestämmelse i skattelag som i detta fall gör
försäkringstagaren skattskyldig för den utfallande pensionen finns emellertid
inte utan gåvotagaren blir skattskyldig. En större inkomsttagare kan
härigenom göra betydande skattevinster. Genom att insätta en försäkrad
som fyllt 55 år som ett led mellan sig själv, om han är yngre, och exempelvis
sina barn kan han också kringgå den åldersspärr för P-försäkring som KL
uppställer. Dessa och liknande sätt att utnyttja P-försäkring ter sig stötande
från rättvisesynpunkt. Efter närmare utredning bör därför förslag till
skatteregler framläggas som i framtiden i görlig mån förhindrar sådana
åtgärder i skatteundandragande syfte.
Livförsäkringsavtal tillkommer ofta för att skydda kompanjoner i företag
och därmed företagets bestånd samt för att garantera medel till arvsskatt.
För personer med större inkomster och förmögenheter synes emellertid
tecknandet av livförsäkring i många fall vara mera en fråga om att göra en
kapitalplacering än att skaffa ett försäkringsskydd. Den skattskyldige kan
sålunda när som helst undandra ett stort kapitalbelopp från
förmögenhetsbeskattning genom att betala in livförsäkringspremie till försäkringsgivare.
Så länge premien förvaltas av försäkringsgivaren slipper
försäkringstagaren och i förekommande fall förmånstagaren eller annan
berättigad till försäkringen förmögenhetsskatt på motsvarande del av sitt
kapital. Kapitalavkastningen blir under samma tid inte heller föremål för
inkomstbeskattning hos dessa personer. Detta gäller oavsett om livförsäk
-
Fi:39 Riksdagsberättelsen år 1973
244
ringen avser P- eller K-försäkring. Antalet stora försäkringar har till följd
av bl. a. sådana förmånliga beskattningsregler ökat väsentligt under senare
år. Förhållandet kan te sig stötande från rättvisesynpunkt inte minst med
hänsyn till möjligheterna att belåna försäkringen. Dessa möjligheter är av
särskilt intresse när det gäller K-försäkring. En sådan är nämligen ett reellt
kreditobjekt och kan belånas hos försäkringsgivaren inom ramen för sitt
återköps värde. Visserligen medges enligt de s. k. grunder som enligt lagen
(1948:433) om försäkringsrörelse skall finnas för livförsäkringsanstalt inte
en omedelbar belåning i anslutning till försäkringens tecknande. Spärrtiden
är emellertid förhållandevis kort. Härigenom kan belåningen av en större Kförsäkring
medföra betydande skattemässiga fördelar för låntagaren. Han
behöver inte ta upp försäkringens värde som förmögenhetstillgång och får
vid förmögenhetstaxeringen dra av lånet som kapitalskuld. Också i fråga om
P-försäkring kan det synas stötande att försäkringstagare, förmånstagare
eller annan berättigad till försäkringen undgår beskattning för kapital och
kapitalavkastning som svarar mot inbetalda och av försäkringsgivaren
förvaltade premier. Vid de överväganden som bör göras i fråga om
beskattningsreglernas utformning måste därför undersökas om och i vilken
mån försäkringstagaren eller, i förekommande fall, förmånstagaren eller
annan berättigad till försäkringen bör beskattas för sådant kapital och för
beräknad avkastning därav som i form av P- eller K-försäkring står inne
respektive uppkommer hos försäkringsgivaren.
Den omprövning av beskattningsreglerna som jag här förordar måste
innefatta även en bedömning av försäkringssparandets omfattning och
betydelse för det enskilda hushållssparande!. Hos livförsäkringsanstalterna
samlas årligen omkring två miljarder kr. i premier och den årliga nettoökningen
av dessa försäkringsgivares placeringar utgör drygt 1,5 miljarder kr.
Vid jämförelse med det totala hushållssparande!, omkring tre miljarder kr.,
utgör försäkringssparande! en inte obetydlig faktor i samhällsekonomin inte
minst genom dess långtidsbundna karaktär. Utan att söka värdera för- eller
nackdelar av försäkringssparande! måste återverkningarna av ändrade
beskattningsregler belysas. På liknande sätt bör en bedömning i sammanhanget
göras av den inverkan en ändring på beskattningsområdet enligt här
givna riktlinjer kan tänkas få på försäkringsgivarnas verksamhet.
Mot denna bakgrund anser jag att sakkunniga bör tillkallas för att utreda
de beskattningsfrågor som jag här tagit upp. De sakkunniga bör vara
oförhindrade att behandla beskattningen av försäkringstagare, förmånstagare
och annan berättigad till P- eller K-försäkring även ur andra synvinklar
än de som anlagts i det föregående. Det bör sålunda stå de sakkunniga fritt
att utreda och lägga fram de förslag i särskilda skattefrågor inom ramen för
det nu aktuella beskattningsområdet som utredningsarbetet kan föranleda.
De sakkunniga bör vidare ta kontakt med pågående utredningar inom
områden av intresse för de sakkunnigas överväganden. Slutligen bör det
ankomma på de sakkunniga att överväga i vad mån eventuellt nya
bestämmelser om beskattning av P- och K-försäkringar bör få tillämpning
på redan ingångna försäkringsavtal.
Kommittén har under tiden mars—oktober 1972 hållit sex sammanträden
samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra
som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har ett flertal sammanträden
hållits med vissa kommittéledamöter och/eller experter.
Kommittén har den 8 december 1972 avgett promemoria (Ds Fi 1972:10)
om vissa beskattningsfrågor angående frivillig pensionsförsäkring.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
245
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:40
40. Kommunalekonomiska utredningen (Fi 1971:08)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 december 1971 för
att utreda kommunernas ekonomi (se Post- och Inrikes tidn. den 8 januari
1972):
Ordförande:
Ekström, Sven E. A.,f.d. förvaltningschef, ted. av riksdagen (fr.o.m. den
28 december 1971)
Sakkunniga:
Carlshamre, Nils O. G., lektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 28
december 1971)
Holmqvist, A. Mary S., barnavårdsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 28
december 1971)
Johansson, Knut B. M., förbundsordförande, led. av riksdagen (fr.o.m.
den 28 december 1971)
Josefson, Stig A., lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 28
december 1971)
Järdler, Sven A., förbundsdirektör (fr.o.m. den 28 december 1971)
Kristenson, E. Valter, metallarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 28
december 1971)
Larsson, K. S. Sigvard, direktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 28
december 1971)
Olsson, Bengt K., förbundsdirektör (fr.o.m. den 28 december 1971)
Åberg, Carl Johan, departementsråd (fr.o.m. den 28 december 1971)
Experter:
Alexandersson, Rune J., sekreterare (fr.o.m. den 2 juni 1972)
Bergsten, E. Rune, sekreterare (fr.o.m. den 25 september 1972)
Ericsson, Bengt G., kanslichef (fr.o.m. den 2 juni 1972)
Ericsson, Kjell U., förste sekreterare (fr.o.m. den 2 juni 1972)
Ericsson, Lars Eric, t.f. kansliråd (fr.o.m. den 25 september 1972)
Esaieson, Erik R. A., statistikchef (fr.o.m. den 2 juni 1972)
Hinno, Rein, departementssekreterare (fr.o.m. den 18 juli 1972)
Johansson, Karl-Erik, sekreterare (fr.o.m. den 2 juni 1972)
Myhlback, J. Lennart, fil. lic. (fr.o.m. den 2 juni 1972)
Nilsson, Alf G., kanslisekreterare (fr.o.m. den 27 oktober 1972)
Skalin, E. Douglas, förste sekreterare (fr.o.m. den 25 september 1972)
Werbell, Bror I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 25 september 1972)
Sekreterare:
Engström, Odd E. L., e. kansliråd (fr.o.m. den 3 mars 1972)
Lokal: Finansdepartementet, Fack, 10310 Stockholm 2, tel. växel
763 1000 (sekreteraren)
Fi:40 Riksdagsberättelsen år 1973
246
Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 17
december 1971):
Vid behandlingen av 1971 års statsverksproposition i vad avser anslag för
budgetåret 1971/72 till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.
begärde riksdagen (FiU 1971:11, rskr 1971:80) att en skyndsam parlamentarisk
utredning skulle tillsättas rörande kommunernas ekonomiska
situation varvid frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun
skulle beaktas.
Expansionen hos primärkommuner och landsting har under hela efterkrigstiden
varit mycket snabb. Räknad i fasta priser steg den kommunala
sektorns aktivitet med drygt 5 % om året under 1950-talet. Under 1960-talets första hälft accelererade denna tillväxttakt till nära 7 % årligen för att
mot 1960-talets senare del accelerera ytterligare till ca 8% i årlig tillväxttakt.
Under 1950-talet och under 60-talets första hälft ökade investeringsutgifterna
snabbare än konsumtionsutgifterna. Under den senare delen
av 60-talet har förhållandet varit det motsatta med väsentligen snabbare
ökningar av konsumtionsutgifterna än vad som gällt för investeringarna.
Denna utveckling har inneburit att konsumtionsutgifterna mot slutet av
1960-talet tagit i anspråk nästan två tredjedelar av kommunernas resursförbrukning.
Den kommunala sektorn har under 1950-talet och även under 1960-talets
senare del vuxit med en takt som vida överstiger tillväxten i de samlade
produktionsresurserna såsom de mäts av bruttonationalprodukten (BNP).
Detta har i sin tur inneburit att den kommunala sektorns andel av såväl
sysselsättningen som de totala produktionsresurserna ökat kraftigt. 1950
var drygt 4 % av de sysselsatta verksamma hos kommuner och landsting,
exkl. deras affärsverk. Denna andel hade fram till år 1970 vuxit till drygt
12 %.
De kommunala konsumtionsutgifterna domineras helt av de tre tunga
utgiftsområdena utbildning, hälso- och sjukvård samt social omvårdnad,
vilka står för ca 80 % av de totala kommunala utgifterna för
konsumtionsändamål. Samtliga dessa tre utgiftsändamål har ökat kraftigt
under såväl 1950- som 60-talen. Man kan dock notera att för såväl sjukvården
som den sociala omvårdnaden har tillväxttakten accelererat snabbare
än inom utbildningsområdet. Hälso- och sjukvårdens utvecklingstakt
har ökat från nära 5 % om året under 1950-talet till nära 8 % under 1960-talet
och den sociala omvårdnadens från knappt 3 % till drygt 8 % om året under
samma tid. Utbildningsutgifternas expansion har i fasta priser ökat från
drygt 4 till drygt 6 % i årlig tillväxttakt. Inom gruppen övriga kommunala
verksamheter, vilka svarar för ca 20 % av kommunernas konsumtionsutgifter,
har tillväxttakten varierat kraftigt mellan olika verksamhetsgrenar.
Sammantaget har dessa dock ökat med 3 å 4 % om året under hela perioden
1950—1970. Till en viss del förklaras den kommunala konsumtionens
tillväxtstruktur av förändringar i ansvarsfördelningen mellan stat och
kommun. Som exempel på detta kan nämnas att de kommunala delarna av
polisväsendet förstatligades den 1 januari 1965 och att den psykiatriska
sjukvården den 1 januari 1967 överfördes från den statliga sektorn till
landstingen. Till en viss del förklaras den även av olika beslut som statsmakterna
fattat och vilka har haft återverkningar på de kommunala utgifterna.
Exempel på detta är grundskolereformen och besluten om den nya
gymnasiala skolan. Genom olika bidragskonstruktioner har dock staten
tagit på sig en betydande del av ansvaret för finansieringen av de utgifts
-
247
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:40
ökningar som kommunerna härigenom förorsakats.
Även de kommunala investeringsutgifterna har uppvisat mycket betydande
uppgångar. Särskilt under 1960-talet har dessa stigit med en takt som
är dubbelt så stor som den samlade kapitalbildningens. Räknat exkl.
bostadsbyggande har den kommunala kapitalbildningen stigit med i
genomsnitt ca 10% om året under 1960-talet medan samhällets totala
bruttoinvesteringar vuxit med ca 5 % årligen. Till en väsentlig del sammanhänger
denna kraftiga kapitalbildning med utvecklingen på den kommunala
konsumtionens område. De snabba ökningarna där har krävt ett
ökat byggande av exempelvis skolor, sjukhus och ålderdomshem. Det
ökade bostadsbyggandet har ävenledes krävt en motsvarande ökning av de
kommunala följdinvesteringarna.
Inom den kommunala sektorn svarar den landstingskommunala verksamheten
för de mest betydande ökningarna. Under 1960-talet uppgår den
landstingskommunala utgiftsexpansionen, räknad i fasta priser, till drygt
10 % per år medan den primärkommunala verksamheten ökat med ca 5 %
om året, dvs. landstingen har under denna period ökat dubbelt så snabbt
som primärkommunerna. Denna skillnad i tillväxttakt innebär att landstingens
andel av den totala kommunala verksamheten har expanderat. Vid
1960-talets ingång svarade landstingen för drygt 20 % av den totala kommunala
verksamheten. Denna andel hade vuxit till omkring 30 % fram till år
1970.
Enligt den nu tillgängliga statistiska informationen uppvisar finansieringen
av denna snabbt expanderande verksamhet en relativt stabil struktur
under perioden 1950—1970. Av kommunernas totala inkomster svarar
kommunalskatten under praktiskt taget hela denna period för ca hälften
medan de statliga drift- och investeringsbidragen samt övriga inkomster i
form av avgifter, räntor och liknande svarar för återstoden. Vissa förändringar
har dock inträffat. Det gäller i första hand de statliga drift- och
investeringsbidragen som uppvisat en växande andel av de totala kommunala
inkomsterna. Vid 1950-talets början svarade dessa bidrag för icke fullt
20 % av de kommunala inkomsterna. Ar 1970 hade denna andel vuxit till
inemot 30 %, dvs. ökat sin andel av de kommunala inkomsterna med ca
50 %. Påpekas bör att en väsentlig del av denna uppgång skedde i samband
med 1958 års ortsavdragsreform. Uttryckt i absoluta belopp har detta
inneburit mycket snabba uppgångar i den statliga bidragsgivningen till
kommunerna. År 1950 erhöll den kommunala sektorn knappt 600 milj. kr.
sammanlagt i bidrag från staten. År 1960 hade bidragen ökat till 2,5 miljarder
kr. för att år 1970 uppgå till drygt 9 miljarder kr. Satta i relation till summan
av de statliga konsumtions- och investeringsutgifterna har bidragen till
kommunerna ökat från ca 20 % år 1950 till drygt 30 % år 1960 och till drygt
50 % år 1970.
Parallellt med denna ökning har även den kommunala utdebiteringen
stigit. Vid ingången av 1950-talet låg den kommunala utdebiteringen per
inkomstskattekrona på något under 10 kr. Fram till år 1960 hade denna vuxit
till 14:63, år 1965 till 17:25, år 1971 till 22:54 och uppgår för år 1972 till 23:78.
En väsentlig förklaring till dessa snabba ökningar ligger i den reala aktivitetsökning
som redan tidigare berörts. Men utöver denna tillkommer även
förhållandet att den kommunala kostnadsutvecklingen uppvisat en i förhållande
till flertalet andra verksamhetsområden ogynnsam utveckling.
Under praktiskt taget hela perioden uppvisar den kommunala konsumtionen
en kostnadsutveckling som är nästan dubbelt så snabb som den som
gäller för exempelvis privat konsumtion. Delvis framstår detta som en följd
Fi:40 Riksdagsberättelsen år 1973
248
av det sätt på vilket resultatet av den kommunala verksamheten statistiskt
registreras, nämligen enbart genom de däri nedlagda kostnaderna, vilket
innebär att den eventuella förekomsten av en ökad produktivitet inte ges
möjlighet att komma till uttryck. Å andra sidan kan man konstatera att den
kommunala kostnadsutvecklingen, som under 1950-talet och de första åren
av 1960-talet låg på i stort sett samma nivå som den statliga, omkring åren
1963—1965 började bli successivt mera oförmånlig trots att beräkningssättet
i fråga om produktivitetsförhållandena är desamma i de båda sektorerna.
Under 1960-talets senare del uppgick den kommunala kostnadsstegringen
till knappt 8 % om året, medan den för den statliga sektorn uppgick till
ca 5 %.
De snabba ökningarna i kommunernas reala resursförbrukning och i
skattesatser och bidragsanspråk utgör enligt min mening ett växande problem.
På längre sikt framstår en fortsatt kommunal expansion av samma
storlek som den under 1960-talets senare del som klart oförenlig med kravet
på en balanserad samhällsutveckling. En fortsatt utveckling i samma takt
kommer att i allt för hög grad beskära andra sektorers utvecklingsmöjligheter
och även alltför kraftigt begränsa de privata hushållens köpkraft.
Takten i den kommunala utgiftsexpansionen måste således nedbringas till
en nivå som står i bättre överensstämmelse med tillväxten i landets totala
inkomster och produktionskapacitet.
Mot denna bakgrund framstår en allsidig utredning om kommunernas
ekonomiska situation som motiverad. Denna bör givetvis avse såväl den
primärkommunala som den landstingskommunala verksamheten. Med
hänsyn till att frågor rörande den kyrkokommunala verksamheten prövas
inom 1968 års beredning om stat och kyrka (U 1969:50) bör utredningen
dock inte omfatta dessa frågor. Utredningen bör göras av en parlamentariskt
förankrad kommitté.
En av kommitténs huvuduppgifter bör vara att söka bedöma efterfrågeutvecklingen
på de olika områden som har ett kommunalt huvudmannaskap.
Jag framhöll tidigare att samtliga de tre tunga utgiftsområden, som
kommunerna nu har ansvaret för, nämligen undervisning, hälso- och sjukvård
samt social omvårdnad, uppvisat utomordentligt kraftiga ökningar
under 1960-talet. Man kan nu peka på en del faktorer som bör medföra att
dessa ökningstal icke blir fullt ut lika stora i framtiden. Under 1960-talet har
man exempelvis genomfört en reformerad och utvidgad ungdomsutbildning.
Ett fortsatt reformarbete kommer med all sannolikhet icke att få
samma omfattning eller bli lika resurskrävande som det tidigare. En annan
faktor som har drivit fram kommunala utgiftshöjningar under 1960-talet är
bostadsbyggandets acceleration. Den nu uppnådda nivån på bostadsbyggandet
kommer enligt de nu föreliggande planerna inte att höjas under de
närmaste åren, varför det framstår som sannolikt att den kommunala
expansionen av denna anledning inte ytterligare kommer att påskyndas. Å
andra sidan kan man peka på ett antal nytillkommande faktorer som
kommer att driva på utvecklingen inom den kommunala sektorn. Exempel
på sådana är vuxenutbildningen och de ökade kraven på samhällelig barntillsyn.
Vidare kan anföras att utvecklingen på hälso- och sjukvårdens
områden enligt kommunernas planer även fortsättningsvis skulle bli starkt
uppåtriktad. Kommittén bör göra en fördjupad analys av efterfrågeutvecklingen
på dessa och övriga kommunala tjänster. I anslutning härtill bör
kommittén ägna särskild uppmärksamhet åt frågan hur efterfrågan kan
styras genom t. ex. priser eller kvantitativa restriktioner.
Mot bakgrunden av sådana efterfrågeundersökningar bör kommittén
249
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:40
genomföra en analys av vilka reala resurser som skulle behöva tas i anspråk
för att tillgodose olika kommunala tjänster. Dessa analyser, som bör
omfatta efterfrågan på såväl arbetskraft som kapital, bör som utgångspunkt
ha alternativa antaganden om inriktningen och omfattningen av de kommunala
tjänster som enligt kommitténs bedömningar bör tillgodoses i
framtiden.
Jag vill i detta sammanhang peka på att kommunernas beredvillighet att
tillgodose olika efterfrågebehov påverkas av de statliga bidragssystemens
utformning. Statsbidragen har ofta konstruerats med syfte att direkt stimulera
en ökad kommunal aktivitet inom en viss sektor. Det kan sålunda
hävdas att statsmakterna genom utformningen av bidragssystemen drivit på
den kommunala utgiftsexpansionen. De konsekvenser som ett bibehållande
av statsbidragssystem med en sådan konstruktion kan ha på kommunernas
efterfrågan bör belysas av kommittén.
Med utgångspunkt i analyserna av alternativa efterfrågemönster på det
kommunala området och de därmed sammanhängande anspråken på reala
resurser bör kommittén bedöma den framtida kommunala finansieringssituationen.
Härvid bör utvecklingen av de skilda kommunala finansieringskällorna
bedömas var för sig.
Den kommunala upplåningen intar som finansieringsform såtillvida en
särställning att den inte innebär en slutlig finansiering utan kommer att
senare återkomma som utgifter för räntor och amorteringar. Det torde vara
realistiskt att vid utredningen utgå från ett i huvudsak oförändrat framtida
upplåningsutrymme i relativ mening för den kommunala sektorn.
Vissa kommunala tjänster är f. n. avgiftsbelagda. Vid sidan av att utgöra
en av kommunernas finansieringskällor är avgifterna, som jag tidigare pekat
på, även ett instrument för att styra efterfrågan på kommunala tjänster. De
finansiella effekterna av kommitténs bedömningar av avgiftsinslaget i de
alternativa efterfrågeanalyserna bör ligga till grund för kommitténs redovisning
av denna finansieringskälla. Därvid kan det visa sig nödvändigt att
av finansieringsskäl ompröva de i efterfrågeanalyserna gjorda antagandena
om omfattningen av avgiftsfinansieringen av kommunala tjänster.
Som jag tidigare redovisat har statsbidragen till kommunerna vuxit
kraftigt under en följd av år. Sålunda har statsbidragen inte endast ökat i
takt med den kommunala utgiftsexpansionen utan deras andel av den totala
kommunala finansieringen har också vuxit kraftigt. En fortsättning av
denna utveckling framstår inte som meningsfull eftersom finansiering
genom statsbidrag i sista hand drabbar de medborgare som även är kommunala
skattebetalare. I fråga om statsbidragsutvecklingen leder självfallet
olika efterfrågemönster som kommittén har att arbeta med till olika resultat.
Kommittén bör med anledning härav undersöka fördelar och nackdelar av
en övergång till mera generella former för statsbidragsgivningen.
När det slutligen gäller skattefinansieringen bör kommittén mot bakgrund
av de gjorda efterfrågeanalyserna och bedömningarna av utvecklingen
beträffande de övriga finansieringskällorna belysa effekterna för den
kommunala utdebiteringen. Det framstår i dag helt klart att utrymmet för en
fortsatt stegring av den kommunala utdebiteringen är ytterst begränsat. Mot
bakgrund härav bör kommittén redovisa konsekvenserna för de kommunala
utgiftsprogrammen av en i framtiden i huvudsak oförändrad genomsnittlig
utdebiteringsnivå, således en skattefinansiering inom ramen för skatteunderlagets
tillväxt. I samband härmed bör kommittén alternativt pröva
frågan om en begränsning av den kommunala beskattningsrätten,
begränsning av den kommunala expansionen genom fysiska regleringar
Fi:40 Riksdagsberättelsen år 1973
250
eller en kvantitativ reglering av lånefinansieringen. Olika former för
begränsningar eller kombinationer därav bör utredas.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att såväl primärkommunerna som
landstingen av statsmakterna var för sig tilldelats en självständig beskattningsrätt.
Som jag tidigare framhöll svarar landstingens expansion för en
väsentlig del av den kommunala sektorns sammantagna ökning. Det kan
inte uteslutas att den snabba landstingskommunala expansionen delvis är
betingad av att man tillerkänt huvudmännen för i stort sett ett enda konsumtionsområde
— nämligen hälso- och sjukvården — en självständig
beskattningsrätt. Kommittén bör sålunda undersöka vilka samordningsformer
som är möjliga för att vid den primär- och landstingskommunala
utdebiteringen åstadkomma en effektivare avvägning mellan olika kommunala
konsumtionsändamål och en för hela det kommunala området
överbryggande utgiftsprövning.
Jag vill erinra om att den år 1970 tillkallade beredningen (C 1970: 28) av
vissa frågor rörande den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och
organisation (länsberedningen) sysslar med frågor som på olika sätt berör
kommunernas ekonomiska situation. Visserligen skall länsberedningen
enligt sina direktiv inte ta upp frågan om ändringar i kostnadsfördelningen
som kan aktualiseras av beredningens överväganden om arbetsfördelningen
mellan stat och kommun. Men detta innebär självfallet inte att beredningen
kan bortse från ekonomiska faktorer i sina bedömningar. Den från effektivitets-
och kostnadssynpunkt viktiga principen att den som har det
funktionella ansvaret för en verksamhet även skall bära kostnadsansvaret
måste sålunda också få betydelse för arbetsfördelningen mellan stat och
kommun. Kommittén bör i samråd med länsberedningen överväga vilka
konsekvenser som ändringar i uppgifts- och funktionsfördelningen mellan
stat och kommun bör få i fråga om kostnadsfördelningen dem emellan.
Förändringar i arbetsfördelningen förutsätter förhandlingar om ett avlösningsförfarande
vilket emellertid får ske i annan ordning än genom kommitténs
och beredningens arbete.
Jag vill även erinra om att budgetutredningen (Fi 1970:64) givits i uppdrag
att undersöka hur man skall få till stånd en samordning mellan kommunernas
ekonomiska aktivitet och den statliga stabiliseringspolitiken.
Kommittén bör beakta det arbete som budgetutredningen här utför och de
resultat som man kommer fram till.
Den bedömning som kommittén har att göra rörande den framtida kommunala
utvecklingen i olika hänseenden bör i första hand avse perioden
1971—1980. Den under slutet av år 1970 publicerade långtidsutredningen
(SOU 1970:71) ”Svensk ekonomi 1971—1975 med utblick mot 1990” bör
tillsammans med de ställningstaganden som regering och riksdag gjort till
denna utgöra en lämplig utgångspunkt i fråga om den totala samhällsekonomiska
utvecklingen.
En särskild fråga som kommittén bör ägna uppmärksamhet är att åstadkomma
en samstämd statistisk redovisning av såväl skatter, statliga bidrag
som övriga inkomster på de kommunala budgeterna. I fråga om de statliga
bidragen bör man söka åstadkomma redovisningen så att den betydande
diskrepans försvinner som nu föreligger mellan kommunernas egen redovisning
av dessa och den som erhålls via den statliga budgetredovisningen.
Man bör i anslutning till denna statistiska genomgång även söka belysa den
kommunala upplåningens omfattning och olika former, eftersom statistiska
diskrepanser av betydande storlek förekommer mellan olika källor även på
detta område.
251
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:41
Utredningen har under tiden december 1971—oktober 1972 hållit sex
sammanträden. Därutöver har åtta sammanträden hållits med tre särskilda
arbetsgrupper för frågor om kommunernas verksamhet efter år 1960, den
framtida efterfrågan på kommunala tjänster samt statsbidrag till
kommunerna.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
41. Pensionsadministrationsutredningen (Fi 1972:01)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 februari 1972 för
att utreda frågan om registrering och bearbetning av matrikeluppgifter inom
den statliga personalpensioneringen, m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 18
mars 1972):
Utredningsman:
Rydén, Jan E., avdelningschef (fr.o.m. den 2 mars 1972)
Expert:
Bäcklund, Nils J., direktör (fr.o.m. den 2 mars 1972)
Sekreterare:
Sandell, Bo V., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 2 mars 1972)
Lokal: Statskontoret, Box 2106, 103 13 Stockholm 2, tel. växel 22 08 60
(sekreteraren)
Direktiv (anförande av statsrådet Löfberg till statsrådsprotokollet den 25
februari 1972):
Bestämmelserna för den statliga personalpensioneringen återfinns i statens
allmänna tjänstepensionsreglemente (1959:287) — SPR — med
anslutande bestämmelser. Pensionsmyndigheten prövar fråga om rätt att
erhålla pensionsförmån i den mån sådan prövning inte ankommer på Kungl.
Maj:t. Pensionsmyndigheten fastställer förmånens belopp. Pensionsmyndighet
är i allmänhet statens personalpensionsverk (SPV).
De data som är av betydelse för bedömande av anställdas pensionsrätt
skall enligt 16 § kungörelsen (1959:420) med tilläggsbestämmelser till SPR
— TB SPR — införas i tjänstematrikel. Matrikel skall föras av vederbörande
myndighet, i den mån annat inte föreskrivits, eller av SPV.
Enligt uppdrag som meddelats av Kungl. Maj:t den 5 mars 1971 har
statskontoret i skrivelse den 25 maj 1971 redovisat erfarenheter från
insamling och bearbetning av pensionsgrundande information från myndigheter
i samband med statskontorets försöksverksamhet med personaladministrativ
informationsbehandling. Samråd i ärendet har skett med
SPV. Av statskontorets skrivelse framgår bl.a. följande.
Statskontoret har i samarbete med SPV granskat tjänstematriklarna hos
tolv statliga myndigheter av varierande storlek. Hos två av myndigheterna
har matrikeluppgifterna för samtliga anställda granskats och i övriga fall
Fi:41 Riksdagsberättelsen år 1973
252
uppgifterna för mellan 20 och 30 anställda. Granskningen visar på brister i
matrikelföringen hos flertalet myndigheter. Bristerna består bl.a. i att
tjänsteårspåverkande ledighet inte registrerats eller angetts felaktigt och att
bestämmelserna om kvalifikationstid tillämpats oriktigt. Ofullständiga
matrikeluppgifter kan medföra risk för felaktig beräkning av pensionsförmån.
Den anställde har begränsade möjligheter att beräkna sina pensionsförmåner
på grund av att pensionsreglerna är invecklade och svåra att
tillämpa. För SPV:s del förorsakar ofullständiga matrikeluppgifter ett
betydande merarbete. Försöksverksamheten inom den pågående översynen
av den statliga personaladministrativa verksamheten omfattar datamässiga
registreringar för personalpensioneringen av de pensionsdata som
enligt nuvarande ordning skall registreras i tjänstematriklarna. I försöksverksamheten
tas dock, utom i ett fall, endast med sådana pensionsdata som
avser tid efter myndighets anslutning till försöksverksamheten. Statskontoret
avser att under försöksverksamheten maskinellt framställa tjänstematriklar
åt anslutna myndigheter avseende data efter myndighetens
anslutning. Ytterligare rationaliseringar kan göras inom pensionsområdet
genom att man använder de på angivet sätt registrerade pensionsdata som
underlag för maskinell uträkning av pensionsförmåns bruttobelopp.
SPV har avgett yttrande, varav framgår följande. Den framtida pensionsbestämningen
kan rationaliseras på två sätt som kompletterar
varandra. Dels kan bestämmelserna förenklas, dels kan rutinerna för
registreringen av pensionsdata ändras. Förenklingen kan avse främst kvalifikationstidskraven
och bestämmelserna om vilka ledigheter som skall
påverka tjänsteårsberäkningen. Under nuvarande förhållanden är verkets
dominerande arbetsuppgift att granska inkommet material och komplettera
det. Aven om t.ex. tjänsteårsberäkningen förenklas kommer det att föreligga
svårigheter att rätt tyda information om förhållanden som ligger långt
tillbaka i tiden. Pensionsdata som hänför sig till tid före ändring bör
nollställas, dvs. granskas, bearbetas och registreras. SPV anser att rationaliseringsvinsterna
av nollställning och åtgärder för att åstadkomma
maskinell uträkning av pensionsförmåns bruttobelopp är så stora att
utredning bör ske i ämnet.
Jag anser självfallet att det är av stor vikt att de uppgifter som bildar
underlag för pensionsförmåns bestämmande är riktiga och fullständiga.
Felaktiga eller ofullständiga matrikeluppgifter innebär risk för felaktig
beräkning av pensionsförmån. Statskontorets redovisning av erfarenheter
från arbetet med att samla in och bearbeta pensionsdata från myndigheter
visar att brister i matrikelföringen förekommer hos flertalet av de undersökta
myndigheterna.
Det finns anledning att antaga att motsvarande brister kan förekomma
även hos andra myndigheter än de undersökta. Bristerna i matrikelföringen
kan bl.a. bero på att gällande bestämmelser är svåra att tillämpa och på att
nuvarande registrering av pensionsdata inte är ändamålsenlig.
Pensionsbestämmelserna ses fortlöpande över. En del pensionsbestämmelser
av intresse i detta sammanhang har redan förenklats. Det gäller t.ex.
kvalifikationstidskraven och reglerna om vissa inskränkningar i pensionsrätter
Den pensionsavtalsgrupp som har tillsatts gemensamt av statens
avtalsverk och personalens huvudorganisationer skall enligt gällande avtal
om löner 1971—1973 för statstjänstemän m.fl. (ALS 1971—73) fortsätta sitt
arbete med inriktning på att snarast möjligt åstadkomma ett pensionsavtal
och därvid ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om förenkling av gällande
regler.
253
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:42
Det är enligt min mening angeläget att utreda frågan om registrering och
bearbetning av matrikeluppgifter. Uppgiften bör anförtros en särskild
sakkunnig. Den sakkunnige bör få i uppdrag att utreda även förutsättningarna
för en aktualisering av uppgifterna och på grundval därav lägga
fram förslag om hur en aktualisering skall genomföras.
Den sakkunnige bör vidare kartlägga vilka återverkningar förslagen kan
få på SPV:s arbetsuppgifter och organisation. Om den sakkunnige på
grundval av denna kartläggning finner att en annan organisation skulle vara
mer ändamålsenlig än den nuvarande, bör han lägga fram förslag härom.
Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.
Den sakkunnige bör med förtur utreda frågan om aktualisering av uppgiftsmaterialet
och dess inverkan på SPV.s organisation.
Den sakkunnige bör vara oförhindrad att ta upp också andra frågor som
hänger samman med de nu nämnda.
Den sakkunnige bör bedriva sitt arbete i kontakt med pensionsavtalsgruppen
samt med Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet
och Kommunernas pensionsanstalt.
Utredningen har under tiden mars—oktober 1972 hållit 15 sammanträden
samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra
som berörs av utredningens arbete.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1973.
42.1972 års skatteutredning (Fi 1972:02)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 april 1972förattse
över skattesystemet, m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 19 maj 1972):
Ordförande:
Brandt, Erik R., f.d. ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 2 maj
1972)
Sakkunniga:
Andersson, M. Alvar, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 2 maj
1972)
Björne, B. Gunnar, kansliråd (fr.o.m. den 2 maj 1972)
Gadd, P. E. Arne, revisionsdirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 2 maj
1972)
Hermansson, Carl-Henrik, chefredaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 2
maj 1972)
Hörnlund, Gördis K., fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 2 maj 1972)
Kristenson, E. Valter, metallarbetare, led. av riksdagen (fr. o. m. den 2
maj 1972)
Kronmark, Eric A., lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 2 maj
1972)
Meidner, Rudolf A., fil. dr (fr.o.m. den 2 maj 1972)
Fi:42 Riksdagsberättelsen år 1973
254
Nettelbrandt, A. Cecilia, jur. kand., andre vice talman (fr. o. m. den 2 maj
1972)
Nilstein, Arne H., förbundsdirektör (fr.o.m. den 2 maj 1972)
Svensson, Stig R., direktör (fr.o.m. den 2 maj 1972)
Tobisson, Lars F., direktör (fr.o.m. den 2 maj 1972)
Experter:
Edlund, C. Bertil, kansliråd (fr.o.m. den 13 juni 1972)
Jönsson, E. Gustav, departementsråd (fr.o.m. den 23 oktober 1972)
Lindstam, Leif E., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 23 oktober 1972)
Nilsson, Alf G., kanslisekreterare (fr.o.m. den 23 oktober 1972)
Sekreterare:
Swartling, Anders J. A., e. regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 13 juni
1972)
Lokal: Finansdepartementet, Fack, 10310 Stockholm 2, tel. växel
763 1000 (sekreteraren)
Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 14
april 1972):
Vid behandlingen av prop. 1971: 140 angående konjunkturstimulerande
åtgärder begärde riksdagen (FiU 1971:47, rskr 1971:293) att en förutsättningslös
utredning om skattesystemet skulle tillsättas.
Vårt skatte- och avgiftssystem har varit och är föremål för kontinuerlig
översyn i en mångfald olika avseenden. Efter det att allmänna skatteberedningen
avgav sitt betänkande år 1964 (SOU 1964: 25) har bl.a. följande
utredningar avgett betänkanden, nämligen aktievinstutredningen (SOU
1965:72), familjeskatteberedningen (Ds Fi 1969:4 och 5), företagsskatteutredningen
(SOU 1968:26), skogsskattekommittén (SOU 1969:30),
kapitalskatteberedningen (SOU 1969:54, SOU 1971:46) och jordbruksbeskattningskommittén
(SOU 1971:78).
Några av dessa utredningsförslag har lett till ändrad skattelagstiftning. På
grundval av andra utarbetas f.n. lagförslag.
Bland utredningar på skatteområdet som nu pågår kan nämnas 1969 års
punktskatteutredning (Fi 1970:57), företagsskatteberedningen (Fi
1970:77), skatteutredningen om periodiskt understöd (Fi 1970:61), realisationsvinstkommittén
(Fi 1970:79), mervärdeskatteutredningen (Fi
1971:5), utredningen med uppdrag att verkställa en översyn av gällande
beskattningsregler rörande ideella föreningar (Fi 1971:6) och utredningen
med uppdrag att se över beskattningen av livförsäkringstagare m.m. (Fi
1971:7). Av sakkunniguppdrag med nära anknytning till skattefrågor kan
vidare nämnas familjepolitiska kommittén (S 1966: 36) och sjukpenningutredningen
(S 1970: 39).
Det är uppenbart att de motiv som på sin tid föranledde tillsättandet av
den allmänna skatteberedningen inte nu är för handen. Bakgrunden till att
beredningen tillsattes, vilket skedde år 1960, var bl.a. införandet av den
allmänna varuskatten året innan. En väsentlig fråga för beredningen var
sålunda avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning. I direktiven till
beredningen pekade jag också på att ”vårt nuvarande skattesystem i stora
delar har tillkommit i ett helt annat samhälle än det i vilket vi lever idag.”
255
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:42
Som jag redan erinrat om har vårt skatte- och avgiftssystem under senare
år prövats och i väsentliga avseenden också förändrats. Främst märks
härvid utbyggnaden av mervärdeskatten. Skäl föreligger därför inte att nu
tillkalla en utredning med de uppgifter allmänna skatteberedningen hade.
Den utredning om skattesystemet som nu bör komma till stånd, bör därför
ges uppgifter som är annorlunda avgränsade än allmänna skatteberedningens.
Jag vill i detta sammanhang erinra om det uppdrag som givits åt företagsskatteberedningen.
Enligt sina direktiv skall beredningen vid sina
överväganden om företagsbeskattningens utformning och nivå beakta såväl
stabiliseringspolitiska som tillväxtpolitiska och fördelningspolitiska mål.
Vid den samlade bedömning av företagsbeskattningen som beredningen har
att göra, skall en avvägning ske mellan företagsbeskattningens betydelse för
inkomst- och förmögenhetsfördelningen, dvs. beskattningens fördelningspolitiska
mål, och företagsbeskattningens funktion att möjliggöra en fortsatt
utbyggnad, tillväxt och nyetablering av företag i vårt land. Företagsskatteberedningens
direktiv är så vidsträckta att praktiskt taget alla frågor
som rör företagens beskattning kan prövas av beredningen. Av dessa skäl
bör företagsbeskattningen inte ingå bland den nu föreslagna utredningens
uppgifter.
Ett annat beskattningsområde som också naturligen bör undantas från
utredningens prövning gäller den kommunala beskattningen. I direktiven till
den utredning (Fi 1971:8) om kommunernas ekonomi som nyligen tillsatts
ingår nämligen att pröva frågan om den kommunala beskattningsrättens
utformning.
Skatte- och avgiftssystemet kan i princip sägas vara uppbyggt av fyra
huvudkomponenter: den årliga inkomst- och förmögenhetsskatten, mervärdeskatten,
de speciella konsumtions- och omsättningsskatterna i form
av s.k. punktskatter samt socialförsäkringsavgifterna. Med avseende på
uppbördstekniken kan den allmänna arbetsgivaravgiften jämföras med
socialförsäkringsavgifterna. Vid sidan av de här nämnda formerna för
beskattning finns vissa andra former, såsom arvs- och gåvoskatt, fordonsskatter
och prisregleringsavgifter. Jag har i det föregående berört
skälen varför företagsbeskattningen och frågan om den ekonomiska
ansvarsfördelningen mellan stat och kommun bör lämnas utanför utredningsuppdraget.
Utredningens verksamhet bör följaktligen huvudsakligen
inriktas på inkomst- och förmögenhetsskatt, mervärdeskatt samt arvs- och
gåvoskatt, allt såvitt rör fysiska personer och därmed jämställda
skattskyldiga.
Vårt skatte- och avgiftssystem har tre huvuduppgifter, nämligen att
bestrida det allmännas utgifter, att tjänstgöra som ett av medlen för stabiliseringspolitiken
samt att verka som ett av instrumenten för fördelningspolitiken.
Frågan om skattesystemets uppgift att bestrida det allmännas utgifter,
dvs. beskattningens totala höjd, är till sin karaktär en sådan politisk fråga,
som det vid varje tillfälle ankommer på riksdagen att fatta beslut om.
Utredningen skall därför inte väcka förslag i denna fråga. Vid prövningen av
hur ett skattesystem skall kunna fungera under kommande år bör utredningen
emellertid beakta följande. Med hänsyn till de åtaganden som staten
har att svara för är det inte sannolikt att det totala uttaget av skatter och
avgifter skall kunna minska inom överblickbar framtid. Den direkta
beskattningen har nått en sådan höjd att en ökning av skattesatserna inte
framstår som möjlig eller lämplig. Den väsentliga skattekälla som tycks stå
Fi:42 Riksdagsberättelsen år 1973
256
till förfogande är mervärdeskatten. I detta sammanhang bör dock anmärkas
att mervärdeskatten nu nått en internationellt sett hög nivå, och att fortsatta
höjningar endast torde kunna ske i mycket begränsad omfattning.
Frågan hur skatterna skall användas i stabiliseringspolitiken prövas av
budgetutredningen (Fi 1970:64) och har i vissa avseenden berörts även av
grundlagberedningen (SOU 1972:15). Den nya utredningen bör således inte
särskilt pröva frågor som hör till denna funktion hos skattesystemet.
Utredningens huvuduppgift bör vara att bedöma de fördelningspolitiska
aspekterna av skatte- och avgiftssystemet. Jag vill därvid erinra om att
riksdagen (FiU 1971:37, rskr 1971:254) understrukit att ett bättre underlag
bör skapas för en bedömning av skattesystemets fördelningspolitiska
effekter. För att utredningen skall kunna fullgöra sina uppgifter på hithörande
områden, är det självfallet angeläget att utredningen söker medverka
till att förbättra underlaget för bedömningar av skattesystemets fördelningspolitiska
verkningar. Det bör därför ankomma på utredningen att
pröva denna fråga.
Allmänt gäller att beskattningen skall medverka till att åstadkomma en
jämnare real inkomstfördelning och standardutveckling medborgarna
emellan. Principen om en progressiv statsskatt måste därför behållas, och
de marginalskatteeffekter som därav föranleds speglar den grundläggande
tanken om beskattning efter bärkraft.
Från fördelningspolitisk synpunkt är det givetvis beskattningens relativa
höjd för olika grupper av medborgare och olika inkomsttagarkategorier som
är av avgörande betydelse. I den politiska debatten har härjämte den s.k.
marginalskatten, dvs. skatten på inkomstökningar, skjutits i förgrunden.
Som jag nyss framhållit är detta en följd av att den direkta statsskatten har
getts en — från fördelningspolitiska synpunkter önskvärd — progressiv
utformning. Den totala marginaleffekten vid stigande inkomst beror dock
inte enbart på skattesystemets utformning. Av betydelse blir även att
inkomstprövade bidrag, i första hand bostadstilläggen, reduceras vid stigande
inkomst. Det är en följd av att dessa bidrag av fördelningspolitiska
skäl har utformats så att de utgår med de största beloppen där behovet är
störst, dvs. de har differentierats efter inkomsten. Det bör understrykas att
marginaleffekten — den sammanlagda effekten av skatteökning och bidragsminskning
vid stigande inkomst — är ofrånkomlig i ett progressivt
skattesystem där bidragsbeloppen sätts i relation till inkomsten på sådant
sätt att högre bidrag utgår vid lägre inkomster. Vid sina överväganden om
beskattningens marginaleffekter bör utredningen även beakta det förhållande
jag nu pekat på. Utredningen bör därvid uppmärksamma såväl konstruktionen
av statliga bidragssystem som frågan om beskattning i stället för
inkomstprövning av bidragen. Det finns vidare anledning för utredningen
att i samband härmed pröva de indirekta skatternas fördelningspolitiska
effekter och med hänsyn härtill deras lämpliga konstruktion.
Bland andra problem som utredningen kommer att möta inom den
angivna ramen för dess verksamhet hör bl .a. den inverkan prisutvecklingen
får på beskattningens fördelningspolitiska målsättningar. Jag vill härvid
erinra om att i det betänkande som låg till grund för riksdagens i det
föregående nämnda hemställan om en utredning av skattesystemet har
finansutskottet anfört att utskottet finner en indexreglering av skattesystemet
mindre lämplig. I stället bör, fortsätter utskottet, beskattningen på
samma sätt som hittills tid efter annan omprövas och avvägas med hänsyn
till penningvärdeförändringen och ändrade förutsättningar i övrigt. Av
dessa skäl har utskottet avstyrkt ett motionsyrkande med begäran om
257
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:43
ändring av det direkta skattesystemet så att penningvärdeförändringar inte
automatiskt medför ökat skattetryck och därmed minskad köpkraft. Jag
delar den uppfattning som kommit till uttryck i utskottsutlåtandet och
godkänts av riksdagen och anser således att utredningen inte har anledning
att överväga frågan om en indexreglering av skattesystemet.
Ett annat konkret problem som utredningen kan möta är t.ex. frågan om
behandlingen i skattehänseende av de s.k. faktiskt sambeskattade, dvs.
makar som arbetar tillsammans i jordbruk eller rörelse. Jag utgår här ifrån
att principen om individuell beskattning, som infördes år 1970, kommer att
alltjämt bestå. En annan fråga som utredningen bör ägna uppmärksamhet är
konstruktionen av existensminimireglerna. I denna fråga finns en framställning
från riksdagen om utredning (rskr 1971: 262).
Utöver vad jag nu anfört vill jag endast påpeka att det är ett sedan länge
från många håll framfört önskemål att det nuvarande i flera hänseenden
invecklade regelsystemet inom skattelagstiftningen får en så enkel
utformning som möjligt. Utredningen bör således försöka finna förenklingar
som kan medföra lättnader såväl för den enskilde som för skatteadministrationen.
Tilläggsdirektiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet
den 2 juni 1972):
Riksdagen har anfört (SkU 1972:32, rskr 1972:238) att skatte- och
bidragsreglerna kan leda till otillfredsställande resultat för folkpensionärerna.
Svårigheterna hänger intimt samman med de nu gällande avtrappningsreglerna
för vissa bidrag och förmåner. Den tillsatta skatteutredningen
bör därför enligt riksdagens mening vid behandlingen av likartade problem
inom andra delar av skatte- och bidragssystemet även beakta de särskilda
problem och svårigheter, som gäller folkpensionärernas extrainkomster.
På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t bemyndigar
chefen för finansdepartementet att uppdra åt utredningen av skattesystemet,
m. m. att också pröva frågan beträffande beskattningen av folkpensionärernas
extrainkomster i enlighet med vad riksdagen sålunda anfört.
Utredningen har under tiden juni—oktober 1972 hållit tre sammanträden.
Därutöver har sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp inom
utredningen.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
43. Utredningen (Fi 1972:03) om representation för de anställda i
bankinstitutens styrelser
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 april 1972 för att
utreda frågan om representation för de anställda i bankinstitutens styrelser
(se Post- och Inrikes tidn. den 30 juni 1972):
Ordförande:
Wulff, Kurt E., f.d. generaldirektör (fr.o.m. den 19 juni 1972)
17 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
Fi:43 Riksdagsberättelsen år 1973
258
Sakkunniga:
Arkwall, Sven A., bankdirektör (fr.o.m. den 19 juni 1972)
Jansson, Åke G., sparbanksdirektör (fr.o.m. den 19 juni 1972)
Modigh, Pontus, direktör (fr.o.m. den 19 juni 1972)
Setterberg, Gustaf G., bankdirektör (fr.o.m. den 19 juni 1972)
Expert:
Löfström, C. M. Gunnar, bankdirektör (fr.o.m. den 19 juni 1972)
Sekreterare:
Telestam, Gösta L., direktör (fr.o.m. den 22 augusti 1972)
Lokal: Bankinspektionen, Box 400 24, 103 41 Stockholm 40, tel. växel
24 21 20
Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 14
april 1972):
Frågan om facklig representation i bankinstitutens styrelser togs upp i
riksdagen senast under 1971 års riksdag. 1 mot. 1971:435 hemställdes att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle begära förslag till sådan ändring
i lagarna för affärsbanker, sparbanker och jordbrukskassor att utrymme
kunde beredas för representation i dessa instituts styrelser av företrädare
för de anställdas fackliga organisationer. Riksdagen biföll motionen (NU
1971:28, rskr 1971:245).
Föreskrifter rörande sammansättningen av affärsbankernas styrelser
finns i 71—73 §§ lagen (1955:183)om bankrörelse. För bankaktiebolag skall
finnas en styrelse bestående av minst fem och högst tjugotre ledamöter
(71 §). Konungen får utse högst fem ledamöter i styrelsen (offentliga
styrelseledamöter) med uppgift att särskilt verka för att samhällets intressen
beaktas i bankens verksamhet. Övriga styrelseledamöter till ett antal av
högst aderton väljs på bolagsstämma i den mån inte i bolagsordningen
föreskrivits att en eller flera ledamöter skall tillsättas i annan ordning. Av
styrelseledamöterna får inte flera än en för varje påbörjat femtal —
offentlig styrelseledamot ej medräknad — vara befattningshavare i banken
(72 §).
När det gäller sparbankerna finns bestämmelser om sammansättningen
av sparbankernas styrelser i 36—38 §§ lagen (1955:416) om sparbanker.
Sparbanks styrelse utses av sparbankens huvudmän och skall bestå av
minst fem ledamöter (36 §). Tjänsteman i sparbanken får vara styrelseledamot
— dock inte ordförande — endast om sparbankens reglemente
uttryckligen medger detta (37 §).
Svenska sparbanksföreningen har i samråd med bankinspektionen utarbetat
ett normalreglemente för sparbank, vilket tjänat som förebild för
samtliga sparbankers reglementen. I fråga om tjänstemans rätt att vara
ledamot av sparbanks styrelse har i normalreglementet intagits en föreskrift
av innehåll att tjänsteman får vara styrelseledamot eller suppleant, dock
inte ordförande eller vice ordförande.
I fråga om sammansättningen av styrelserna i jordbrukets kreditkassor.
259
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:43
dvs. jordbrukskassor och centralkassor för jordbrukskredit, gäller 21 och
22 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar (EFL) med de modifikationer
som anges i 16 och 26 §§ lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen
(JKL).
Jordbrukskassas styrelse skall bestå av minst fem och högst sju ledamöter
(16 § JKL). Jordbrukskasserörelsens riksorganisation, dvs. Sveriges
jordbrukskasseförbund, får, om särskilda skäl föreligger, efter hörande av
vederbörande centralkassa medge jordbrukskassa att för viss tid, ej över
fem år, utse högst nio ledamöter. Styrelsen väljs på stämma. I stadgarna kan
dock bestämmas att styrelsen eller ledamot av denna skall tillsättas i annan
ordning (21 § EFL). I gällande normalstadgar för jordbrukskassa (motsvarande
normalreglementet för sparbank) ingår inte någon från huvudregeln
avvikande särbestämmelse, varför det f.n. inte föreligger möjlighet för
utomstående att utse styrelseledamot.
Centralkassas styrelse skall bestå av minst fem och högst nio ledamöter,
valda på central kassans stämma (26 § JKL). Styrelseledamöterna skall utse
verkställande direktör, som, om han inte redan är styrelseledamot, skall
ingå som sådan, i vilket fall antalet styrelseledamöter kan komma att stiga
till tio. Verkställande direktören eller annan befattningshavare i centralkassan
får inte vara ordförande i styrelsen. Högst en eller, om antalet
styrelseledamöter överstiger fem, högst två av styrelseledamöterna får vara
befattningshavare i jordbrukskassa som är ansluten till centralkassa.
Ett inom föreningsrätten gällande principiellt krav är att styrelseledamot
skall vara medlem av föreningen, laga ställföreträdare för medlem eller
ledamot av styrelse för eller delägare i juridisk person som är medlem (22 §
EFL). En undantagsbestämmelse finns att annan än medlem får vara
styrelseledamot där det medges i stadgarna för visst eller vissa särskilt
angivna fall. Det sagda gäller även beträffande jordbrukskasserörelsen.
Någon undantagsbestämmelse av angivet slag har inte upptagits i normalstadgarna
för jordbrukskassor. För centralkassorna gäller i princip att
till medlemmar får antagas endast juridiska personer av vissa slag, nämligen
dels jordbrukskassa som är verksam inom centralkassans verksamhetsområde
och dels s.k. jordbruksorganisation (22 § JKL).
Kravet på styrelserepresentation för löntagarna motiveras främst av att
en sådan representation ökar de anställdas möjligheter till insyn och
inflytande. Genom plats i företagens styrelser kan de anställda väntas få
bättre möjligheter inte bara till information i frågor som är av central
betydelse för både företaget och de anställda — exempelvis företagets
utvecklingsmöjligheter och utvecklingsplaner — utan också till påverkan av
företagspolitiken utifrån det samlade löntagarintresset. Frågan om styrelserepresentation
för löntagarna bör emellertid inte uppfattas enbart som ett
fackligt politiskt problem utan ett ökat löntagarinflytande måste också ses
som ett led i den allmänna demokratiseringsprocessen i vårt samhälle.
När det gäller önskemålet om styrelserepresentation för de anställda i
bankinstituten lägger gällande bestämmelser om dessas styrelser i praktiken
vissa hinder i vägen för en sådan representation. Därför bör banklagstiftningen
nu ses över för att undanröja dessa hinder. Därvid bör en rimlig
sammanjämkning ske mellan å ena sidan intresset av att bankstyrelserna
Fi:43 Riksdagsberättelsen år 1973
260
inte får bli för stora och innehålla för många anställda i den egna banken och
å andra sidan det berättigade intresset från de bankanställda att utan hinder
i lag kunna bli representerade i bankinstitutens styrelser.
I enlighet med det anförda bör sakkunniga tillsättas för att se över
lagstiftningen om affärsbanker, sparbanker och jordbrukets kreditkassor.
Med hänsyn till att en lösning av de nu aktuella spörsmålen kan vara av
betydelse också såvitt rör de anställda i postbanken bör utredningsuppdraget
i tillämpliga delar omfatta även denna bank. I förekommande fall bör
samråd ske med utredningen angående representation för de anställda i
statliga myndigheters styrelser m.m.
I de sakkunnigas uppdrag ligger inte att ta ställning till frågan om löntagarrepresentation
i bankinstitutens styrelser bör genomföras avtalsvägen
eller genom lagstiftning.
Utredningen har under tiden juni—oktober 1972 hållit två sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
44. Styrelserepresentationsutredningen (Fi 1972:04)
Tillkallade enligt Kungl. Majrts bemyndigande den 26 april 1972 för att
utreda frågor angående representation för de anställda i statliga
myndigheters styrelser m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 31 maj 1972):
Ordförande:
Uggla, Karl-Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 26 maj 1972)
Sakkunniga:
Johansson, G. Arne, förste förbundssekreterare (fr.o.m. den 26 maj 1972)
Larson, Rune, förste ombudsman (fr.o.m. den 26 maj 1972)
Ström, K. Fingal, kansliråd (fr.o.m. den 26 maj 1972)
Sekreterare:
Werner, Ulf C. L., departementssekreterare (fr.o.m. den 26 maj 1972)
Lokal: Finansdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren)
Direktiv (anförande av statsrådet Löfberg till statsrådsprotokollet den 26
april 1972):
Försök som syftar till ett ökat inflytande för de anställda har i olika
former och omfattning pågått under de senaste åren i statsförvaltningen.
För sådan försöksverksamhet tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts beslut
den 19 september 1969 särskilda sakkunniga, den s.k. delegationen för
förvaltningsdemokrati. Delegationens uppgift är att undersöka om de
anställdas inflytande på verksamheten inom den egna myndigheten och de
förhållanden som där råder kan ökas. Utrymme bör enligt direktiven ges åt
sådan medverkan från personalens sida att demokratiska arbetsformer
främjas och de anställdas ställning som aktiva medarbetare inom myndig
-
261
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:44
hetens verksamhetsområde stärks. Delegationen skall vidare organisera
försöksverksamhet rörande företagsdemokrati i statsförvaltningen och
förutsättningslöst ta upp överläggningar med olika myndigheter och personalorganisationer
om de förändringar i ansvars- och befogenhetsfördelning
som lämpligen bör undersökas.
Genom de praktiska försöken skall prövas bl.a. en omfördelning av
beslutsbefogenheterna så att de anställda skall kunna göra sig starkare
gällande än hittills. Personalinflytandet skall därvid kunna variera i olika
delar av beslutsprocessen och försöksverksamheten sträckas ut över ett
brett område alltifrån verksamhetens allmänna inriktning, ekonomiska och
organisatoriska frågor, planerings- och budgetfrågor till ökad delegering
och omfördelning av arbetsuppgifter e.d. i det löpande arbetet. Delegationen
skall vidare sprida kännedom om försöken och gemensamt med verksledning
och personalrepresentanter successivt bedöma resultaten av
försöken.
Utrednings- och försöksverksamhet rörande fördjupad företagsdemokrati
pågår även inom övriga sektorer av arbetsmarknaden. Förde statliga
aktiebolagens del bedrivs dessa försök i samverkan med den delegation för
försök med fördjupad företagsdemokrati som enligt Kungl. Maj:ts
bemyndigande tillkallades av statsrådet Wickman hösten 1968.
Krav på medinflytande för de anställda har förts fram i de fackliga
handlingsprogram som utarbetats inom LO och TCO. Här har bl.a. förordats
att de anställda skall ges rätt till representation i styrelsen för företag
inom såväl den enskilda som den statliga och kommunala sektorn. Enligt de
riktlinjer för en utredning av företagsdemokratin som antagits av 1970 års
TCO—kongress och 1971 års LO—kongress utgör också de anställdas rätt
till representation i styrelserna ett viktigt led i strävandena att öka de
anställdas insyn och inflytande i företagen. Sedan försök att avtalsvägen nå
fram till en överenskommelse om representation i de privatägda företagens
styrelser misslyckats, har frågan tagits upp av Kungl. Maj:t. En inom
industridepartementet utarbetad promemoria med förslag om representation
för de anställda i styrelserna för vissa privatägda företag remissbehandlas
f.n.
Representation för de anställda i verksstyrelser prövas inom statsförvaltningen
i begränsad omfattning. I exempelvis vattenfallsverkets styrelse
ingår sålunda sedan år 1970 bland de åtta ledamöterna två representanter för
de anställda. I styrelsen för SIDA är fr.o.m. juli 1971 den personalrepresentant,
som utsetts till vice ordförande i företagsnämnden, tillika ledamot
i verksstyrelsen. De anställda i statens institut för företagsutveckling är
fr.o.m. juli 1971 representerade av två ledamöter i institutets styrelse.
Vidare ingår sedan början av år 1972 två personalrepresentanter som
ledamöter i styrelsen vid var och en av sju ungdomsvårdsskolor och två
personalrepresentanter har rätt att närvara vid styrelsesammanträden för
var och en av sju andra ungdomsvårdsskolor. En omfattande försöksverksamhet
i bl.a. förvaltningsdemokratiska frågor pågår inom universitetsväsendet.
De anställdas möjligheter till inflytande på den egna arbetsplatsen bör
vidgas. Ett led i en sådan strävan är att de statsanställda genom sina fackliga
organisationer blir representerade i styrelser för de statliga myndigheterna.
Styrelserepresentation bör vara ägnad att hos de anställda skapa ökat
intresse och engagemang för myndigheternas samhällsfunktion och villkor
och bidra till gynnsamma förutsättningar för företagsdemokratiska förhållanden
på arbetsplatsen. Därjämte vinns i vissa frågor ett ökat erfaren
-
Fi:44 Riksdagsberättelsen år 1973
262
hetsunderlag för myndigheternas beslut. 1 det sammanhanget kan erinras
om att personalen i den statliga förvaltningen kostnads- och produktionsmässigt
utgör en helt utslagsgivande faktor.
Den påbörjade utvecklingen mot ett utvidgat personalinflytande bör
främjas. En särskild utredning bör tillsättas med uppgift att utarbeta riktlinjer
för styrelserepresentation m.m. för anställda hos statlig myndighet.
Till ledning för arbetet vill jag särskilt framhålla följande.
Vissa myndigheter leds av en lekmannastyrelse. Denna styrelseform har
på senare år fått ökad användning i samband med att myndigheter omorganiserats
eller inrättats. Inom andra myndigheter fattas myndighetens
beslut av chefen i närvaro av eller i viss omfattning gemensamt med vissa
chefstjänstemän. Utredningen bör överväga, om de anställda i denna sin
egenskap bör delta i beslut även vid dessa senare myndigheter, och, om så
anses böra ske, föreslå lämpliga former för sådant deltagande.
De sakkunniga bör vidare överväga, om vissa myndigheter bör undantas
när det gäller representation för de anställda på grund av myndigheternas
speciella arbetsuppgifter eller andra särskilda förhållanden. I detta sammanhang
bör utredningen bl.a. överväga om politiskt demokratiska krav
eller i vissa fall behovet av representation från intressegrupper påverkar
frågan om representation för anställda i myndigheten.
Skyldigheterna för representant för de anställda i verksstyrelse m.m. kan
i något avseende behöva ges särskild utformning, om till behandling tas upp
fråga som representant för de anställda jämväl har att ta ställning till i sin
fackliga organisation. De sakkunniga bör överväga riktlinjer för sådana
situationer.
Antalet arbetstagarrepresentanter, villkoren för deras valbarhet, ledamots
mandattid, formerna för hur ledamot utses och entledigas är andra
frågor som bör uppmärksammas, liksom arbetstagarrepresentants skyldighet
att iaktta sekretess i olika frågor även gentemot uppdragsgivaren,
vederbörandes rättsliga ansvar i olika hänseenden, rätt till insyn i alla grenar
av verksamheten m.m.
De sakkunniga bör endast om särskilda skäl föreligger lägga fram förslag
om representation för de anställda inom sådan del av statsförvaltningen där
utrednings- och försöksverksamhet i bl.a. hithörande frågor redan
förekommer.
De sakkunniga, som bör arbeta i nära kontakt med övriga utredningar
med uppgifter som gäller ökat personalinflytande, bör bedriva sitt arbete så,
att förslag till genomförande av representation för de anställda i de statliga
myndigheternas styrelser skall kunna framläggas under år 1973.
Utredningen har under tiden maj—oktober 1972 hållit fem
sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
45.1972 års tullagstiftningssakkunniga (Fi 1972:05)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1972 för
översyn av viss tullagstiftning, m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8 juli
1972):
263
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:45
Ordförande:
Gabrielsson, K. Tore F., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 22 juni 1972)
Sakkunniga:
Leuf, Nils Börje, kansliråd (fr.o.m. den 22 juni 1972)
Skog, L. Åke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 22 juni 1972)
Experter:
Bredin, Lars A. G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 25 september 1972)
Erixon, Ragnar W., t.f. byrådirektör (fr.o.m. den 22 juni 1972)
Hemdal, Rolf B., byrådirektör (fr.o.m. den 22 juni 1972)
Isberg, Birger O., byrådirektör (fr.o.m. den 25 september 1972)
Udd, S. Robert, t.f. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 25 september 1972)
Sekreterare:
Carlson, Å. Lennart, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 22 juni 1972)
Lokal: Finansdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (ordföranden och sekreteraren)
Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 7
juni 1972):
På grundval av tullagstiftningskommitténs betänkanden (stencil Fi
1970:4 och Ds 1971:4) Tullproceduren vid import och Särskilda frågor
rörande tullproceduren har inom finansdepartementet utarbetats ett förslag
(Ds Fi 1972:4) till tullag m.m. Förslaget innehåller nya grundläggande
bestämmelser om förfarandet vid in- och utförsel av varor. Detta förslag har
remissbehandlats och proposition i ärendet kommer att föreläggas
riksdagen.
Införandet av en ny tullag får konsekvenser i åtskilliga hänseenden för
tullagstiftningen i övrigt, bl. a. i fråga om bestämmelser som avser uttagande
eller återbetalning av tull och annan avgift samt befrielse därifrån.
Vissa bestämmelser beträffande tillämpningen i importhänseende av den
indirekta beskattningen och jordbruksregleringen samt förbud mot in- och
utförsel av varor berörs också. Det samarbete med den Europeiska ekonomiska
gemenskapen (EEC) varom förhandlingar f. n. pågår kan göra
vissa anpassningar av dessa bestämmelser behövlig. Även i andra avseenden
synes en överarbetning av de berörda författningarna vara påkallad.
Bl. a. bör de centrala materiella bestämmelserna på tullagstiftningens
område sammanföras till en författning.
De sakkunniga har under tiden juni—oktober 1972 hållit elva sammanträden
samt haft överläggningar med olika myndigheter och andra som
berörs av de sakkunnigas arbete.
De sakkunniga har den 19 oktober 1972 avgett delbetänkandet (Ds Fi
1972:9) EEC och tullagstiftningen.
De sakkunniga beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
Fi:46 Riksdagsberättelsen år 1973
264
46. Utredningen (Fi 1972:06) angående vilka frågor om arbets- och
anställningsvillkor för tjänstemän som skall underställas Kungl.
Majit och vilka som därutöver skall underställas riksdagens
lönedelegation
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1972 för att
utreda vilka frågor om arbets- och anställningsvillkor för tjänstemän som
skall underställas Kungl. Majit och vilka som därutöver skall underställas
riksdagens lönedelegation (se Post- och Inrikes tidn. den 10 juli 1972):
Utredningsman:
Foyer, Lars O., universitetslektor (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Lokal: Riksdagens näringsutskott, 10012 Stockholm 46, tel. växel
14 20 20
Direktiv (anförande av statsrådet Löfberg till statsrådsprotokollet den 30
juni 1972):
Riksdagens lönedelegation inrättades år 1965 i syfte bl. a. att stärka
riksdagens inflytande över frågor om statstjänstemannens anställningsvillkor
(prop. 1964: 140, KU 1964: 19 och 1965: 1, rskr 1965:64). Delegationen
fick genom ändring i bl. a. 62 § regeringsformen till uppgift att i
förhandlingsfrågor rörande bl. a. anställningsvillkoren för statens arbetstagare
rådgöra med statsrådsledamot, som Kungl. Maj:t därtill förordnat,
samt att på riksdagens vägnar godkänna förhandlingsöverenskommelse,
som träffats i sådan fråga.
Vad angår området för delegationens beslutskompetens framhöll dåvarande
chefen för justitiedepartementet (prop. 1964: 140 s. 160) bl. a. att det
utan vidare var givet, att delegationen inte borde ha att ta befattning med
frågor, som författningsenligt avgjordes utan riksdagens medverkan. Av
vad departementschefen anförde framgår vidare att delegationens kompetensområde
omfattar anställningsvillkoren inte bara för statliga arbetstagare
utan också för kommunalt anställda lärare och andra icke-statliga
arbetstagare, vilkas anställningsvillkor det författningsenligt tillkommer
riksdagen att pröva. Delegationens befogenhet att fatta beslut på riksdagens
vägnar borde vidare enligt departementschefen avse endast det fall, att
delegationen ville godkänna en förhandlingsöverenskommelse, som Kungl.
Maj:t eller, då fråga var om riksdagen och dess verk, annat behörigt organ
biträtt och för godkännande lagt fram för delegationen. Den ordningen
borde iakttagas, även om förhandlingsverksamheten på statens sida framdeles
skulle komma att i större utsträckning än då handhas av ämbetsverk.
Delegationens kompetensområde har senare utvidgats till att avse även
fråga om godkännande av förslag till reglering av sådana avtalsbara
anställningsvillkor som har undantagits från avtal (prop. 1968:92, KU
1968: 20 och 1969: 3, rskr 1969: 56).
Riksdagen har vidare bemyndigat Kungl. Maj:t att — utan att höra
delegationen — godkänna sådana avtal som innebär smärre modifikationer
i gällande avtal och som endast i ringa mån medför ändring i statens
åtagande (prop. 1970: I bil. 2 s. 5, SU 1970:15, rskr 1970: 15).
I samband med att departementschefen i prop. 1964: 140 slog fast att
delegationen inte hade att ta befattning med frågor, som författningsenligt
265
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:46
avgjordes utan riksdagens medverkan, utvecklades inte närmare vilka
frågor som avsågs. Någon författning som klargör fördelningen av hithörande
frågor mellan riksdagen och Kungl. Maj:t har inte utfärdats. Propositionen
får därför tolkas som en hänvisning till den praxis som tillämpades
före år 1965. Denna praxis är därför f.n. vägledande, när det gäller att
bestämma vilka avtal som skall underställas delegationen. Det innebär att
delegationen enligt gällande ordning underställs i huvudsak dels avtal som
avser höjning av lönegraden för sådan tjänst som kan inrättas bara med
riksdagens medverkan, dels avtal som medför kostnader som går utöver
myndigheternas anslagsramar. Avser samma avtal både riksdagsbundna
och andra tjänster, underställs avtalet som helhet delegationen för godkännande.
Att riksdagen härigenom har kommit att godkänna löneställningen
även förtjänster som inte behöver prövas av riksdagen anses i praxis
inte medföra att tjänsterna blir riksdagsbundna för framtiden. Alla avtal
som rör arbetstagare utan tjänstemannaanställning anses dessutom kunna
träffas utan att de underställs riksdagens prövning. Vidare anses frågor om
tjänstemännens arbetstid sedan gammalt inte tillhöra det riksdagsbundna
området. Avtal om arbetstid underställs emellertid delegationen när det
medför särskilt stora kostnader.
Genom en reform i administrativ ordning åren 1970 och 1971 hardetstora
flertalet arbetare i statens tjänst förts över till tjänstemannaanställning (jfr
kungörelsen 1971:940 om tjänstemannaanställning hos staten). I prop.
1972:1 (bil. 2 s. 14—16,InU 1972:4,rskr 1972: 33) anförde jag bl.a. följande.
”Avtal om statstjänstemännens avlönings- och arbetsvillkor träffas i
allmänhet under förbehåll om Kungl. Maj:ts godkännande. 1 den mån
avtalet reglerar någon fråga som skall underställas riksdagens prövning,
överlämnas avtalet av Kungl. Maj:t till riksdagens lönedelegation med
hemställan om godkännande. I prop. 1964: 140 betonades att delegationen
givetvis inte borde ha befattning med frågor som författningsenligt avgörs
utan riksdagens medverkan. Eftersom avtal om statliga arbetares anställningsvillkor
tidigare inte har underställts riksdagen, har de inte heller
prövats av lönedelegationen. När det gäller samtliga arbetstagare som nu
har förts över till tjänstemannaanställning, skall avtalen enligt hittillsvarande
praxis inte underställas Kungl. Maj:ts eller lönedelegationens prövning.
Gränsdragningen mellan frågor som författningsenligt skall underställas
riksdagens lönedelegations prövning och andra frågor lämnar
emellertid ofta utrymme för tvekan. Jag avser därför att föreslå Kungl.
Maj:t en utredning om vilka frågor som bör prövas av lönedelegationen.
T.v. bör hittillsvarande praxis på området tillämpas.”
När tvekan hittills uppkommit om en fråga bör behandlas i lönedelegationen
eller inte, har avtalen underställts delegationen. Det är dock otillfredsställande
att några klara linjer inte finns. I samband med att flertalet
statligt anställda arbetare har blivit tjänstemän har frågan dessutom delvis
kommit i ett annat läge.
Enligt 3 § kungörelsen (1965:465) om vissa statliga kollektivavtal m. m.
sluts kollektivavtal om anställnings- eller arbetsvillkor, som tillhör Kungl.
Maj:ts eller riksdagens prövning, under förbehåll om Kungl. Maj:ts godkännande.
Vidare föreskrivs i 5 § instruktionen (1965:642) för statens
avtalsverk att verket får överlämna till annan statlig myndighet att handlägga
sådan fråga om arbetstagare hos staten som ankommer på verket och
inte är av sådan beskaffenhet att den skall underställas Kungl. Maj:t eller
riksdagen.
Avtalen om de statliga arbetarnas anställningsvillkor har som nämnts
Fi:46 Riksdagsberättelsen år 1973
266
tidigare inte behövt underställas varken Kungl. Maj:ts eller riksdagens
prövning. Dessa avtal har i allmänhet träffats av den centrala förvaltningsmyndigheten.
Enligt 2 § kungörelsen om vissa kollektivavtal m.m.
sluts kollektivavtal för arbetstagare hos staten som är tjänstemän av statens
avtalsverk, om annat inte bestäms särskilt. Verket svarar därför nu för
förhandlingarna i fråga om alla arbetstagare som har förts över till tjänstemannaanställning.
För att avtalsverket skall ha möjlighet att delegera
dessa frågor krävs enligt 5 § verkets instruktion att de inte behöver
underställas Kungl. Maj:t eller riksdagen. Det är därför nödvändigt att
gränsdragningen mellan frågor som behöver underställas och de frågor som
inte behöver underställas klarläggs närmare.
Enligt min mening är tiden nu inne att tillkalla en sakkunnig med uppdrag
att undersöka vilka frågor om arbets- och anställningsvillkor för tjänstemän
som skall underställas Kungl. Maj:t och vilka som därutöver skall underställas
riksdagens lönedelegation. Den sakkunnige bör dels undersöka om
nuvarande enligt praxis tillämpade gränsdragning är ändamålsenlig, dels
lägga fram de förslag till reglering som undersökningen kan ge anledning till.
Den sakkunnige bör — med utgångspunkt i gällande praxis — undersöka
i vilken omfattning avtalsslutande myndighet skall träffa avtal under förbehåll
om Kungl. Maj:ts godkännande och i vilken omfattning Kungl. Majit
skall överlämna avtalen till lönedelegationen med hemställan om godkännande.
Härvid bör den sakkunnige i första hand undersöka vilka frågor som
Kungl. Majit med hänsyn till riksdagens finansmakt har att underställa
delegationen. Den sakkunnige bör samtidigt undersöka om det kan finnas
skäl för att generellt ta undan vissa slag av avtal från delegationens prövning
på grund av att ett underställande inte behövs med hänsyn till avtalens
beskaffenhet och att underställandet därför onödigtvis belastar
delegationen.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
47. 1972 års pressutredning (Fi 1972:07)
Tillkallade enligt Kungl. Majits bemyndigande den 30 juni 1972 för att
utreda pressens förhållanden (se Post- och Inrikes tidn. den 22 juli 1972):
Ordförande:
Edenman, Ragnar H. L., landshövding (fr.o.m. den 30 juni 1972)
Sakkunniga:
Andersson, J. Sven G., departementsråd (fr.o.m. den 30 juni 1972)
Gustavsson, Åke E. G., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 juni
1972)
Hallvig, P. Ivar V., direktör (fr.o.m. den 30 juni 1972)
Karlsson, Urban, sekreterare (fr.o.m. den 30 juni 1972)
Nilsson, E. Bertil V., direktör (fr.o.m. den 30 juni 1972)
Pettersson, N. Allan I., kanslichef (fr.o.m. den 30 juni 1972)
Svensson, Olle F. S., chefredaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den30 juni
1972)
267 Kommittéer: Finansdepartementet Fi:47
Wikström, Jan-Erik, förlagschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 juni
1972)
Winberg, S. Håkan, rådman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 juni 1972)
juni 1972)
Sekreterare:
Hadenius, Stig G., universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Bitr. sekreterare:
Fransson, Bill G., e, kanslisekreterare (fr.o.m. den 29 september 1972)
Lokal: Finansdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren och bitr. sekreteraren)
Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 30
juni 1972):
Dagspressens situation har sedan början av 1960-talet ingående följts av
statsmakterna. Detta har lett till successiva beslut om vidgade statliga
insatser i presstödjande syfte.
År 1963 tillkallades pressutredningen, som i betänkandet (SOU 1965:22)
Dagstidningarnas ekonomiska villkor föreslog ett direkt statligt tidningsstöd.
Utredningsförslaget förverkligades emellertid inte. 1 stället fattades
vid 1965 års riksdag beslut om statsbidrag till partiernas opinionsbildande
verksamhet. Bidragen är inte ändamålsbestämda. I viss utsträckning har
partierna använt partistödet till att stödja dem närstående tidningar.
Sedan riksdagen (KU 1966: 26, rskr 1966: 128) anhållit om en ny utredning
av möjligheterna att förbättra dagstidningarnas ekonomiska villkor, tillsattes
1967 års pressutredning. Utredningens förslag, som presenterades i
betänkandet (SOU 1968:48) Dagspressens situation, lades till grund för
statsmakternas beslut vid 1969 års riksdag om inrättandet av pressens
lånefond och införandet av samdistributionsrabatt för dagstidningar (prop.
1969:48, SU 1969:107, rskr 1969:251). Genom inrättandet av pressens
lånefond tillskapades en särskild lånemöjlighet på förmånliga villkor för
dagstidningsföretag. Lån kan beviljas såväl för investering som för annan
åtgärd som bedöms vara nödvändig för att stärka ett tidningsföretags
konkurrensförmåga på längre sikt. Projekt som syftar till kostnadsbesparingar
genom samverkan mellan tidningsföretag ges företräde. Långivningen
får ske under en femårig försöksperiod, dvs. budgetåren
1969/70—1973/74, inom en sammanlagd låneram av 125 milj. kr. Bestämmelser
för långivningen finns i kungörelsen (1971:492) om statligt stöd till
dagstidningar. Systemet med samdistributionsrabatt för dagstidningar
infördes den 1 januari 1970. Syftet med detta stöd var att stimulera tidningarna
till ökad samdistribution för att uppnå lägre distributionskostnader
och samtidigt rätta till den betydande ojämnhet i konkurrensförutsättningarna
som de existerande samdistributionsarrangemangen innebar.
Systemet har nyligen setts över och mot bakgrund härav har vid årets
riksdag beslut fattats om dels vissa ändringar i reglerna, dels en kraftig
höjning av rabatten (prop. 1972:59, KU 1972:29, rskr 1972:203). Bestämmelserna
för denna stödform finns i kungörelsen (1969:581) om samdistributionsrabatt
för dagstidningar (ändrad 1972:418).
Takten i den sedan början av 1950-talet pågående successiva nedläggningen
av dagstidningar hade stoppats upp under andra hälften av 1960-
Fi:47 Riksdagsberättelsen år 1973
268
talet. Under hösten 1970 stod det klart att betydande risker förelåg att
nedläggningarna på nytt skulle skjuta fart. Med hänsyn till att koncentrationsprocessen
inom dagspressen redan gått långt, fann regeringen det
nödvändigt med ett ingripande för att om möjligt förhindra ytterligare
nedläggningar. Förslag förelädes riksdagen (prop. 1971:27) om införande
av ett direkt produktionsstöd till de tidningar som typiskt sett behövde det
för att fortleva, nämligen de s.k. andratidningarna. Förslaget godkändes av
riksdagen (KU 1971:32, rskr 1971: 180). Redan efter ett år blev det nödvändigt
med en kraftig förstärkning av produktionsbidragen, framför allt
för storstädernas andratidningar (prop. 1972:59, KU 1972:29, rskr
1972: 203). Bestämmelserna om produktionsbidrag finns i den nyssnämnda
kungörelsen om statligt stöd till dagstidningar.
Produktionsbidrag utgår i princip endast för andratidningar. Med andratidning
avses sådan dagstidning som på sin utgivningsort har mindre
upplaga än annan tidning. Bestämmelserna möjliggör emellertid även för
annan tidning än andratidning att få bidrag om det med hänsyn till förhållandena
inom tidningens hela spridningsområde är uppenbart att den har
samma svårigheter som en andratidning (17 §). Som förutsättningar för att
produktionsbidrag skall utgå gäller vidare att tidningens totalupplaga i
huvudsak är abonnerad, att den abonnerade upplagan uppgår till minst 2000
exemplar och att annonsandelen är mindre än 50 %. För dagstidning som
kommer ut 2—7 dagar i veckan beräknas bidraget på grundval av pappersförbrukningen
minskad med den del som går åt för annonsutrymme.
Bidraget utgör 5000 kr. per ton, dock högst 8 milj. kr. för storstadstidning
och 2,5 milj. kr. för annan tidning. För dagstidning som utkommer en gång
i veckan utgår bidraget med ett fast belopp, nämligen 200000 kr. Detta
belopp utgör också minimibidrag för övriga bidragsberättigade tidningar.
Vid tillämpning av 17 § kan dock produktionsbidraget efter skälighetsprövning
bestämmas till lägre belopp än som följer av dessa regler.
Vid min anmälan av prop. 1972: 59 uttalade jag att jag nu fann tiden vara
mogen för att tillkalla en ny pressutredning. Riksdagsbehandlingen av de i
propositionen framlagda förslagen borde dock avvaktas. Riksdagen har
instämt i behovet av en pressutredning och redovisat sin syn på utredningens
uppdrag (KU 1972:29, rskr 1972:203). Sakkunniga bör sålunda
tillkallas för att utreda pressens förhållanden. Utredningen bör ges en bred
parlamentarisk förankring och innehålla företrädare för tidningsbranschen.
Utredningen bör göra en allmän bedömning av utvecklingen inom olika
massmedier, varvid tekniska, ekonomiska, marknadsmässiga och organisatoriska
faktorer bör vägas in i bilden. Även framväxten av nya mediatekniker,
såsom kabel-TV, bör beaktas. Huvuduppgiften bör vara samarbets-
och rationaliseringsfrågor inom tidningsbranschen samt formerna för
statens stöd till pressen. Utredningens förslag bör i första hand avse
dagspressen. I anslutning till sin bedömning av utvecklingen på massmediaområdet
bör utredningen även ta upp förhållandena för pressorgan, som
ges ut av ideella och fackliga organisationer, samt fackpress och populärpress.
Beskattningsfrågor bör dock inte ingå i utredningsuppdraget. En
allmän förutsättning för utredningens arbete bör vara att nuvarande
tryckfrihetspolitik i huvudsak består. Utredningen bör hålla sig underrättad
om arbetet inom utredningen (Ju 1970: 59) om enhetlig reglering i grundlag
av yttrandefriheten i massmedier m. m.
Formerna för statens stöd till pressen måste relateras till en målsättning
för presspolitiken. De av statsmakterna hittills använda målformuleringarna
har varit allmänt hållna, exempelvis ”att skapa existensbetingelser för
269
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:47
en allsidig press och vidmakthålla en fri opinionsbildning”, ”att bevara och
vidga en fri och allsidig debatt”, ”att värna om opinionsbildningens och
nyhetsförmedlingens allsidighet och vitalitet”. 1 varje fall för dagspressens
del bör utredningen ange en mera preciserad målsättning för statsmakternas
handlande, varvid dagspressens roll i förhållande till övriga massmedier
måste klarläggas.
Vidare måste stödformerna avvägas så, att de inte motverkar utan helst
stimulerar en önskad utveckling i fråga om samarbete och rationalisering
inom tidningsområdet. Det är också angeläget att stödet till pressen utformas
så, att reella möjligheter till nyetableringar skapas.
Även om utredningen enligt vad jag nu har sagt bör se tidningsfrågoma i
ett långsiktigt perspektiv, är det ofrånkomligt att produktionsbidragen och
de övriga stödformer som nu finns bildar utgångspunkt för utredningens
konkreta förslag. När det gäller de nuvarande stödformerna vill jag framhålla
följande.
Produktionsbidragen, dvs. det direkta produktionsstödet, kom till förra
året i en för dagspressen akut situation för att om möjligt — i varje fall på
kort sikt — förhindra ytterligare nedläggningar av dagstidningar. Som
nämnts blev det nödvändigt att redan efter ett år väsentligt förstärka detta
stöd. Utformningen av produktionsstödet skedde mot bakgrund av det
förhållandet att koncentrationsprocessen inom dagspressen är en följd av
marknadskrafternas spel, där förstatidningarnas övertag på annonsmarknaden
är helt utslagsgivande. Stödet gavs därför formen av ett selektivt stöd
till de tidningar som behöver det för att fortleva, dvs. andratidningarna.
Denna princip bör gälla även i fortsättningen för det direkta produktionsstöd
som jag utgår från kommer att behövas, i varje fall under den tid som
nu kan överblickas. I övrigt bör utredningen mot bakgrund av sina allmänna
bedömningar och ett studium av effekterna av det nuvarande stödet förutsättningslöst
pröva utformningen av det direkta produktionsstödet.
Riksdagen (KU 1972:29 s. 10) har uttalat sig för att utredningen ges
möjlighet att, om uppläggningen av arbetet medger detta, med förtur
behandla frågor som rör tillämpningen av 17 § stödkungörelsen. Det
framgår av sammanhanget att framför allt åsyftas de fall då två tidningar på
samma utgivningsort har ett likartat konkurrensläge. Utredningen bör ges
denna möjlighet. Jag vill dock understryka angelägenheten av att denna
fråga inte tas upp helt isolerat utan att eventuella förslag kan ske mot
bakgrund av en samlad bedömning av effekterna av systemet med produktionsbidrag.
Som nämnts är statsmakternas beslut om inrättandet av pressens lånefond
begränsat till en femårig försöksperiod som går ut med budgetåret 1973/74.
Utredningen bör överväga om behovet av en särskild lånemöjlighet för
dagspressen kommer att kvarstå även i fortsättningen och om så skulle vara
fallet lägga fram förslag om ändamål och villkor för långivningen. Som
framgår av det sagda måste statsmakterna ta ställning härtill senast våren
1974. Om utredningen inte är beredd att lägga fram förslag i sådan tid att
detta blir möjligt, bör utredningen pröva om försöksperioden bör förlängas.
Även om systemet med samdistributionsrabatt för dagstidningar nyligen
har setts över bör utredningen vara oförhindrad att ta upp frågor om
inriktning och utformning av denna stödform, framför allt mot bakgrund av
utredningens bedömning av det möjliga samarbetet på distributionsområdet.
Eftersom postverkets tidningsrörelse går med underskott, innebär detta
ett indirekt stöd till dagstidningar och andra tidningar. Statsmakterna har
Fi.47 Riksdagsberättelsen år 1973
270
beslutat att en successiv avtrappning av underskottet skall ske (prop.
1970:112, SU 1970: 130, rskr 1970:294). Frågor som rör postverkets taxor
för tidningsdistribution bör således inte tas upp av utredningen.
1 prop. 1972:59 framhöll jag att utredningen borde undersöka rationaliseringsmöjligheterna
inom pressen, bl. a. i fråga om samarbete på produktionssidan.
Riksdagen har instämt häri och i anslutning till ett remissyttrande
av Svenska Tidningsutgivareföreningen över vissa motioner
understrukit att frågan om rationaliseringsmöjligheterna ges en vid syftning.
Bl. a. har pekats på frågor om branschstatistik samt utbildnings- och
forskningsfrågor. Vidare har särskilt nämnts att utredningen bör överväga
i vad mån statliga stödåtgärder till inom branschen skapade samarbetsorgan
är behövliga och möjliga att genomföra. Flärutöver vill jag tillägga att det är
angeläget att rationaliserings- och samarbetsmöjligheter inom pressen
bedöms inte bara med hänsyn till den traditionella tidningsteknikens
utveckling utan också med beaktande av framväxten av annan mediateknik.
Utredningen bör utgå från att kostnaderna för de förslag som läggs fram
i huvudsak bör inrymmas inom ramen för de anslag som f. n. anvisas över
budgeten till presstödjande ändamål.
Utredningsuppdraget är som framgått inte begränsat till dagspressen utan
omfattar även pressorgan som ges ut av ideella och fackliga organisationer.
Utredningen torde därför komma att beröra behov på opinionsbildningsområdet,
som i viss mån avses att tillgodoses genom det nuvarande tidskriftsstödet.
Jag vill emellertid erinra om att tidskriftsstödet, som i sin
nuvarande utformning kom till efter beslut vid 1971 års riksdag (prop.
1971:47, KrU 1971:14, rskr 1971:206), främst getts en kulturpolitisk
inriktning, varför detta i första hand tillgodoser de s. k. kulturtidskrifternas
behov av samhällsstöd. Jag förordar därför — efter samråd med chefen för
utbildningsdepartementet — att frågan om formerna för tidskriftsstödet vid
behov tas upp till bedömning i särskild ordning mot bakgrund av de analyser
och förslag som den nu ifrågavarande utredningen kan komma att
framlägga.
Den statliga informationsverksamheten behandlades ingående vid 1971
års riksdag (prop. 1971: 56, FiU 1971:23, rskr 1971: 182). Bl. a. tillskapades
ett särskilt organ, nämnden för samhällsinformation, med omfattande
uppgifter på samhällsinformationens område. Med hänsyn härtill bör
utredningen inte ta upp frågor rörande den statliga informationsverksamheten
utan att nämnden för samhällsinformation är införstådd härmed.
En annan fråga som aktualiserats i sammanhanget gäller invandrarnas
behov av information. Denna fråga bevakas emellertid fortlöpande av
statens invandrarverk och omfattas av det utredningsuppdrag som
invandrarutredningen har fått.
Utredningen har under tiden juli—oktober 1972 hållit två sammanträden.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
48. Bostadsskattekommittén (Fi 1972:08)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 8 september och den
6 oktober 1972 med uppdrag att överse bostadsbeskattningen (se Post- och
Inrikes tidn. den 2 oktober 1972):
271
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:48
Ordförande:
Walberg, Sten S., generaldirektör (fr.o.m. den 25 september 1972)
Sakkunniga:
Almgren, Hans G., departementssekreterare (fr.o.m. den 25 september
1972)
Carlstein, Rune A., stadskassör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 25
september 1972)
Dahl, Harry K. E., förbundsordförande (fr.o.m. den 25 september 1972)
Hellstedt, Ernst L., civilingenjör (fr.o.m. den 25 september 1972)
Jansson, Sven I., direktör (fr.o.m. den 25 september 1972)
Landgren, Per C. D. E., direktör (fr.o.m. den 6 oktober 1972)
Larsson, K. S. Sigvard, direktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 25
september 1972)
Leo, P. Gunnar, direktör (fr.o.m. den 25 september 1972)
Lindh, Åke H., andre förbundsordförande (fr.o.m. den 6 oktober 1972)
Experter:
Andow, Per R., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 6 oktober 1972)
Edlund, C. Bertil, kansliråd (fr.o.m. den 6 oktober 1972)
Fries, Ingmar F., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 oktober 1972)
Sekreterare:
Herrlin, Klas G. E., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 23 oktober 1972)
Lokal: Finansdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren)
Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 8
september 1972):
Målet för bostadspolitiken är att alla människor skall ha tillgång till en
sund, rymlig, välplanerad och ändamålsenligt utrustad bostad till rimligt
pris. Bostadspriset bestäms av olika faktorer, väsentligen mark- och
byggnadskostnaderna samt kostnaderna för fastighetsförvaltningen, dvs.
drift- och kapitalkostnaderna. Den enskildes faktiska bostadskostnad är
givetvis framför allt beroende av bostadspriset men påverkas i praktiken
dessutom på ett avgörande sätt av såväl samhällets bostadspolitiska och
socialpolitiska stödåtgärder som andra förhållanden. I detta sammanhang är
särskilt reglerna om bostadsbeskattning av intresse.
Valet av bostad avgörs naturligtvis av konsumenterna själva. Vilka
värderingar som därvid kan vara vägledande låter sig inte fastläggas på ett
enkelt eller entydigt sätt. Från det allmännas synpunkt — inte minst såvitt
gäller planeringen av bostadsproduktionen och bostadsfinansieringens
inriktning — är det av vikt att förutsättningarna för bostadskonsumenternas
avgöranden är kända eller åtminstone kan utrönas samt att de utgörs av
förhållanden som på ett nära och naturligt sätt sammanhänger med
bostadsmässiga kvaliteter, som t. ex. boendeform, miljö och bostadsutrustning.
Den bostadssökandes ekonomi bestämmer i många fall bostadsvalet.
Härvid inverkar samhällets bostadsstöd och i vissa fall effekterna av
skattereglerna.
Fi:48 Riksdagsberättelsen år 1973
272
Frågan om bostadsbyggandets framtida omfattning och inriktning
undersöks av boendeutredningen, som dessutom har i uppdrag att göra de
bostadspolitiska överväganden som aktualiseras i det sammanhanget.
Vidare har direktiv nyligen meddelats för en utredning om bostadsfinansieringen.
Det är enligt min mening lämpligt att dessa utredningar kompletteras
med en utredning om bostadsbeskattningen. En sådan utredning
bör därför nu komma till stånd.
Jag vill erinra om att ett betänkande, Ds Fi 1971: 14, för inte så länge sedan
lagts fram av sakkunniga som tillsattes år 1969 (bostadsbeskattningsutredningen).
Direktiven för denna utredning omfattade endast de fastighetskategorier
för vilka inkomsten taxeras enligt s.k. schablonmetod.
Bostadsbeskattningsutredningen hade att undersöka om de skattemässiga
effekterna av bostadsinnehavet för villaägare och medlem i bostadsförening
eller delägare i bostadsaktiebolag kunde likställas med avseende på
reglerna om rätt till avdrag för räntekostnader. Utredningens förslag mötte
åtskilliga vägande invändningar under remissbehandlingen. Bl.a. framhölls
att de f. n. rådande olikheterna i skattehänseende för skilda boendeformer
inte skulle bli undanröjda om utredningens förslag genomfördes.
Remisskritiken av bostadsbeskattningsutredningens förslag visar att ett
annat grepp om ämnet behövs. Jag vill då till en början erinra om nu gällande
skatteregler och bakgrunden till dem. Redogörelsen innefattar emellertid
inte förhållandena inom jordbruket.
Vid inkomstbeskattningen redovisas inkomst av bl.a. fastighetsinnehav.
Principen för inkomstberäkningen är här — liksom i fråga om övriga
inkomstslag — att få fram ett nettobelopp genom att från bruttointäkterna
dra av kostnaderna för dessa intäkters förvärvande. Till intäkt hänförs bl. a.
hyresvärdet av lägenhet som ägaren använt för sin och sin familjs räkning
samt hyra eller annan ersättning för fastighet eller del därav som upplåtits
till annan. Avdragsgilla är bl. a. kostnader för reparation och underhåll av
byggnader, värdeminskning på byggnad och på maskiner och inventarier,
som hör till fastigheten, samt ränta på lånat kapital, som lagts ned i
fastigheten, och tomträttsavgäld eller liknande avgäld. Avdrag får däremot
inte göras för ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring på
fastigheten.
Under vissa omständigheter sker emellertid inkomstberäkningen enligt
en s.k. schablonmetod. Schablonmetoden tillämpas i fråga om dels en- och
tvåfamiljsfastigheter, s. k. villor, dels fastigheter som tillhör bostadsförening
eller bostadsaktiebolag, dels fastigheter som tillhör allmännyttiga
bostadsföretag. Schablonmetoden innebär att som bruttointäkt beräknas ett
belopp motsvarande viss procent av fastighetens taxeringsvärde. Procenttalet
är tre för andra fastighetskategorier än villor. För villor beräknas
intäkten till 2 % av den del av taxeringsvärdet som understiger 150000 kr.,
4 % av den del som ligger mellan 150000 kr. och 225 000 kr. samt 8 % av den
del som överstiger sistnämnda belopp. Avdrag medges endast för ränta på
lånat kapital, som lagts ned i fastigheten, och tomträttsavgäld eller liknande
avgäld. I fråga om villorna gäller härutöver att ägare, som är fysisk person
och är mantalsskriven på fastigheten, får göra ytterligare avdrag med 500 kr.
Orsaken till att man — i början på 1950—talet — införde inkomstberäkning
enligt schablonmetoden är de svårigheter som tidigare, när den allmänna
principen för inkomstberäkning kom till användning, uppkom vid
taxeringsarbetet. Det var framför allt uppskattningen av hyresvärde för
villornas del och bedömningen av vad som var avdragsgillt av kostnader
som lagts ned på fastighetsunderhåll och förbättringsarbeten som vållade
273
Kommittéer: Finansdepartementet Fi:48
arbete och en mängd taxeringsprocesser. Schablonmetoden framstod som
naturlig också mot bakgrunden av att de här ifrågavarande fastighetskategorierna
regelmässigt inte ägs i vinstsyfte. Reglerna för inkomstberäkningen
avpassades för att åstadkomma en beskattning av beräknad ränta på
det egna kapitalet i fastigheten.
Såvitt gäller den kommunala inkomstbeskattningen berörs fastighetsinnehavet
också av reglerna om garantibelopp för fastighet. Garantibelopp
fastställs för alla skattepliktiga fastigheter i landet, alltså även för
bostadsfastigheter. Garantibeloppet utgör 2 % av taxeringsvärdet och utgör
jämte den taxerade inkomsten underlag för beräkning av den till kommunal
inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. 1 gengäld får den skattskyldige
— i den mån intäkterna överstiger avdragsgilla kostnader — vid taxeringen
tili kommunal inkomstskatt göra avdrag med ett belopp som högst motsvarar
garantibeloppet. Detta avdrag får göras utöver de avdrag för vilka
redogjorts i det föregående. Reglerna om garantibelopp har till syfte att
tillförsäkra den kommun inom vilken fastigheten är belägen ett skatteunderlag
som inkomst av fastigheten som uppgår till minst garantibeloppet.
Kritiken mot skattereglernas ojämna verkningar på bostadskonsumtionens
område kan sammanfattas på följande sätt. En huvudregel i svensk
beskattningsrätt är att levnadskostnader inte är avdragsgilla. Däremot är,
som framgår redan av det föregående, kostnader för intäkternas förvärvande
regelmässigt avdragsgilla. Det allmännas omfattande engagemang i
bostadsfinansieringen innebär att goda bostäder kan tillhandahållas stora
grupper utan alltför omfattande krav på insats av eget kapital och eget
sparande. Detta gäller även bostadskonsumenter med eget fastighetsinnehav,
dvs. villaägarna. De årliga kostnaderna i nyproduktionen utgörs till
avsevärd del av kapitalkostnader i synnerhet räntekostnader. Räntekostnaderna
är avdragsgilla såsom kostnader för intäkternas förvärvande.
När det gäller villaägarna framstår verkningarna av det nu sagda i
praktiken som en rätt till avdrag vid beskattningen för en mycket beaktansvärd
del av deras levnadskostnader, åtminstone under de första
decennierna av villans livslängd. Till detta kommer att avdragsrätten till
följd av progressiviteten i skatteuttaget kan anses värdefullare ju högre
villaägarens inkomst är. Uppfattningen att det här rör sig om en inte
oväsentlig förmån i beskattningshänseende förstärks ytterligare genom den
omständigheten att intäktsschablonen, som för omkring 95 % av villabeståndet
är 2 % av taxeringsvärdet och som är avsedd att representera en
rimligt beräknad ränta på det egna kapitalet i fastigheten, måste anses som
låg i förhållande till den räntenivå som föreligger f. n. och som bestämmer
avdragsrättens omfattning. Än mer accentuerat ter sig förhållandet inom
paritetslånesystemet, där avdragsrätt föreligger för det nominella räntebeloppet
även om den under året gjorda räntebetalningen faktiskt varit
lägre.
Resonemanget om bristande balans i ränteberäkningen på å ena sidan
intäktssidan, å andra sidan kostnadssidan gäller liksom för villorna övriga
fastighetskategorier som är underkastade schablonmetoden för inkomstberäkning.
Men effekten blir en annan. Sådana fastighetsägare — som ju
oftast är bostadsrättsföreningar eller allmännyttiga bostadsföretag — har
vanligtvis inte någon inkomst utöver vad som beräknats enligt intäktsschablonen.
Eftersom denna är låg i förhållande till dagens ränteläge
uppstår ett underskott. För dem som bor i dessa hus innebär detta att de får
till föreningen eller företaget betala räntekostnader utan möjlighet till
skatteavdrag.
18 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
Fi:48 Riksdagsberättelsen år 1973
274
Utredningen har att ta upp till principdiskussion den uppkomna motsättningen
mellan det generella förbudet mot avdrag i beskattningen för
levnadskostnader och rätten till ränteavdrag för boendet i de olika former,
där ränteavdraget enligt det nyss anförda medverkar till att bostadskostnaderna
i viss utsträckning kan bestridas med obeskattade medel. Även de
ojämna verkningarna av denna avdragsrätt för olika boendeformer bör tas
upp i diskussionen. Med hänsyn till att avdragsrätt för räntekostnader är en
genomgående princip i vår skattelagstiftning, torde ett sätt att åstadkomma
större likformighet vara att söka i den skattemässiga behandlingen av
intäktssidan. Viktigt att beakta är i detta sammanhang å ena sidan den
utveckling som ägt rum på grund av fastighetsvärdenas höjning enligt de
återkommande fastighetstaxeringarna, å andra sidan ränteutvecklingen
sedan schablonsystemet infördes år 1953.
Utredningen bör vidare föreslå åtgärder i syfte att utjämna de skillnader,
som här föreligger, så att beskattningseffekterna i möjligaste mån blir
neutrala med avseende på boendeform. Då utredningen söker bedöma de
individuella verkningarna av sina förslag för olika kategorier boende med
hänsyn till förvaltningsform och inkomstnivå bör bedömningen inkludera
även effekterna av bostadsfinansieringssystemets utformning och bostadstilläggen
till barnfamiljer och pensionärer, vilka tillägg också påverkar
bostadskostnaderna. Utredningen bör därför hålla nära kontakt med
bostadsfinansieringsutredningen samt med boendeutredningen, i vars
uppgifter det ingår att se över nuvarande stödåtgärder inom bostadspolitikens
ram.
Utredningen kommer att möta frågan huruvida den nuvarande schablonmetoden
alltjämt bör behållas som inkomstredovisningsmetod. Metoden
har vissa fördelar. Framför allt är den enkel i tillämpningen. Den torde
dock inte vara förenlig med kravet på full likställdhet i beskattningshänseende
mellan olika boendekategorier. Det finns således anledning att
undersöka om inte sättet att beräkna intäkter, dvs. i procent av taxeringsvärdet,
bör kunna ersättas med någon annan form av schablon, t. ex. lokala
schabloner byggda på undersökningar av hyresnivån på orten. Därmed
skulle då följa motsvarande rätt till avdrag för fastighetens förvaltning och
omkostnader. Utgångspunkten bör därvid alltjämt vara att vad som skall
beskattas för den som inte bedriver yrkesmässig uthyrning är en på rimligt
sätt beräknad avkastning av eget kapital som lagts ned i bostaden. Jag har
redan nämnt en grundläggande utgångspunkt för utredningen, nämligen att
göra beskattningseffekterna i möjligaste mån neutrala med avseende på
boendeform. Vidare bör — särskilt med hänsyn till villaägandets stora
spridning bland hushåll med måttliga bruttoinkomster, främst barnfamiljer
och pensionärer — de åtgärder som utredningen föreslår inte få leda till
påtagliga generella skärpningar av boendekostnaderna för sådana hushåll.
Utredningen bör härutöver uppmärksamma andra problem som f. n. finns
på bostadsbeskattningens område, t. ex. fråga om behandlingen i skattehänseende
av lån i flerfamiljsfastighet som av skatteskäl överförts på
delägare, andelsägare eller hyresgäst, frågan om beskattning vid uthyrning
av schablontaxerade villor liksom frågan om behandlingen i skattehänseende
av jordbruk, som innehas huvudsakligen i bostadssyfte. Utredningen
bör bedrivas med all den skyndsamhet som omständigheterna
tillåter.
Kommittén har under oktober 1972 hållit ett sammanträde.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
275
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:1
Utbildningsdepartementet
Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under
1972: 2, 7, 16, 19, 25, 31, 35, 41, 43 och 47
1. Tekniska högskolans i Stockholm byggnadskommitté (E 1945:30)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 12 augusti 1944:
Ordförande:
Woxén, Ragnar, generaldirektör
Ledamöter:
Ahrbom, Nils O., f.d. professor
Alexanderson, K. Erik, lagman, f.d. led. av I kamm.
Borg, L. Göran, professor, rektor
Smith, A. Åke, planeringsdirektör
Osterberg, David V., f.d. professor
Sekreterare:
Norrman, Lars-Olof, avdelningsdirektör
Arkitekt:
Henriksson, Gunnar A., f.d. professor
Lokal: Tekniska högskolan i Stockholm, Fack, 100 44 Stockholm 70, tel.
växel 23 65 20
Direktiven för kommittén, se 1945 års riksdagsberättelse I E 30 och I E
1947:21 samt instruktion den 20 juni 1946.
Kungl. Maj:t har den 3 september 1970 dels uppdragit åt kommittén att
utföra ny- och ombyggnad för sektion V vid högskolan, dels föreskrivit att
kommitténs uppdrag skall upphöra sedan dess arbete med nämnda ny- och
ombyggnad slutförts. På kommittén hittills ankommande lokalplanering
samt planering och upphandling av inredning m. m. skall föras över till
byggnadsstyrelsen i den ordning varom kommittén och styrelsen kommer
överens.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit fyra
sammanträden.
Kommittén beräknas fortsätta sitt arbete under hela år 1973.
U:2 Riksdagsberättelsen år 1973
276
2. Utredningen (E 1962:41) rörande sjukgymnastutbildningen
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 februari 1961 för att
utreda frågan om ökad utbildning av sjukgymnaster och därmed
sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 22 mars 1961):
Utredningsman:
Sjöstrand, O. Torgny, professor
Direktiven för utredningen, se 1962 års riksdagsberättelse E 41.
Tilläggsdirektiv, se E 1965:37.
Kungl. Maj:t uppdrog genom beslut den 11 februari 1972 åt 1968 års
utbildningsutredning att, med beaktande av vad utbildningsutskottet anfört
i sitt betänkande 1971:26, utreda sjukgymnastutbildningens innehåll och
omfattning. Kungl. Maj:t förordnade vidare att utredningen rörande sjukgymnastutbildningen
snarast skulle redovisa sitt återstående utredningsuppdrag
angående försök med synskadade studerande vid sjukgymnastinstitutet
i Stockholm till universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen.
Uppdraget är därmed slutfört.
3. Lokal- och utrustningsprogramkommittéerna (E 1965:54) för
universitet och högskolor (LUP-kommittéerna)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1964 för att
utarbeta lokalprogram och utrustningsprogram för universitet och
högskolor (se Post- och Inrikes tidn. den 21 juli 1964):
Samarbetsnämnden (E 1965:54:01) för LUP-kommittéerna:
Ordförande:
Löwbeer, Hans, universitetskansler
Ledamöter:
Almefelt, Paul V., byråchef
Eriksson, E. Olof, teknisk direktör
Hammar, Stig H., universitetsråd
Hultin, S. Erland V., forskningsassistent
Ingelmark, Bo E., professor, rektor (avliden den 25 juli 1972)
Konnander, Benkt A. V., överdirektör
Lundgren, Georg E. H., professor, rektor (fr.o.m. den 12 oktober 1972)
Paul, Karl-Gustav, professor, rektor
Philipson, Lars H. G., civilingenjör
Törnquist, Harry E., byggnadsråd
Wijkman, E. Gunnar B., universitetsråd
Experter:
Abel, Enno, tekn. lic.
277
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:3
Allander, Claes G., professor
Andersson, A. Owen, tekn. lic.
Andersson, Bengt-Erik, bitr. professor
Arrhenius, N. Erik A., docent
Borgström, E. Bengt G., professor
Careborg, Lars-Olof, byrådirektör
Dahlbom, J. Rickard, professor
Dahlin, N. Åke S., överingenjör
Ekblad, Carl-Rickard E., verkstadsöveringenjör
Eskilsson, Per H., revisionsdirektör
Fors, Sixten R., byråchef
Fronaeus, Sture A., professor
Gralén, Nils G. J., professor, rektor
Grönfors, Kurt G. W., professor
Hagård, A. Birger, universitetslektor
Hornwall, Gert H. D., överbibliotekarie
Hultin, Måns K. E., övertandläkare
Jalling, Hans G. T., avdelningsdirektör
Johansson, Bertil C. Å., förste forskningsingenjör
Johansson, Viktor J., intendent
Kierkegaard, C. Peder J. H., professor
Lindquist, B. Rune L., byråchef
Lustig, Gunnar, intendent (fr.o.m. den 10 december 1972)
Markén, Karl-Erik, professor
Mårtensson, Skotte, universitetslektor
Nordenberg, Torsten K. W., yrkesinspektör
Norell, Thomas, fil. studerande
Olsson, R. Lennart, förste forskningsingenjör
Ottander, Chris, bitr. professor
Ottosson, N. Sigurd, förste forskningsingenjör
Rinder, Lennart K., docent
Ronne, Bengterik, docent
Rufelt, L. Henry B., docent
Rylander, C. Ragnar, docent (t.o.m. den 9 december 1971)
Sunner, Stig A., professor
Waller, Tage E., veterinär
Westberg, Sven, överbibliotekarie
Wiklund, Oscar E., byrådirektör
Öbrink, Karl Johan, bitr. professor
Huvudsekreterare:
Moll, Olof G., byråchef
Bitr. sekreterare:
Johnsson, Roland G., byrådirektör
U:3 Riksdagsberättelsen år 1973
278
Kjellén, Bengt I., civilingenjör
Lindfors, Leif V., fil. kand.
Nygren, Jan B., avdelningsdirektör
Wolrath, E. Birgitta, fil. kand.
Lokal: Drottninggatan7-9, Box 10322, Stockholm 16,tel. 150445(t.o.m.
den 31 januari 1973) tel. växel 24 8560 (fr.o.m. den 1 februari 1973)
Direktiven för kommittéerna, se 1965 års riksdagsberättelse E 54.
Samarbetsnämnden har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit
sex sammanträden.
LUP-kommittén (E 1965:54:02) för Uppsala:
Ordförande:
Wijkman, E. Gunnar B., universitetsråd
Ledamöter:
Carlson, Jan O., fil. studerande
Edqvist, K. Inger E., socionom
Eriksson, Gunnar S. I., förste fotograf
Lindquist, B. Rune L., byråchef
Moll, Olof G., byråchef
Rosén, Nils-Arne, t.f. byggnadsråd
Rydén, Jan E., avdelningschef
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tio
sammanträden.
LUP-kommittén (E 1965:54:03) för Lund:
Ordförande:
Hammar, Stig H., universitetsråd
Ledamöter:
Broberg, K. Bertram, professor
Fagerholm, Per Anders L., fil. kand.
Hellgren, Bertil G., maskinist
Juthagen, Leif R., avdelningsdirektör
Lindquist, B. Rune L., byråchef
Moll, Olof G., byråchef
Rydén, Jan E., avdelningschef
Svensson, Thorsten A. I., fil. studerande
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit sex
sammanträden.
279
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:3
LUP-kommittén (E 1965:54:04) för Göteborg:
Ordförande:
Lundgren, Georg E. H., professor (fr.o.m. den 12 oktober 1972)
Ledamöter:
Anderson, Lennart O., fil. studerande (t.o.m. den 30 juni 1972
Haglind, Per, med. kand. (fr.o.m. den 4 juli 1972)
Helleberg, Jan B., fil. studerande
Henriksson, J. Lars G., fil. studerande (fr.o.m. den 4 juli 1972)
Juthagen. Leif B., avdelningsdirektör
Lindquist, B. Rune L., byråchef
Moll, Olof G., byråchef
Rydén, Jan E., avdelningschef
Thun, K. Ragnar, byråchef
Wemminger, Lars V., forskningsingenjör
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit åtta sammanträden.
LUP-kommittén (E 1965:54:05) för Stockholm:
Ordförande:
Norberg, Dag L., professor, rektor
Ledamöter:
Bergström, K. Sune D., professor
Borg, L. Göran, professor, rektor
Eklund, K. Ronnie, jur. studerande
Ekman, Stig-Rune, forskningsingenjör
Lindquist, B. Rune L., byråchef
Moll, Olof G., byråchef
Rosén, Nils-Arne, t.f. byggnadsråd
Rydén, Jan E., avdelningschef
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit nio
sammanträden.
LUP-kommittén (E 1965:54:06) för Umeå:
Ordförande:
Paul, Karl-Gustav, professor, rektor
Ledamöter:
Almerud, Bengt, rektor
Fors, Sixten, R., byråchef
Lundin, Birger E. V:son, byggnadsdirektör
Moll, Olof G., byråchef
Nordlander, N. Arne, universitetslektor
Rydén, Jan E., avdelningschef
U:3 Riksdagsberättelsen år 1973
280
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit sju
sammanträden.
LUP-kommittén (E 1965:54:07) för Linköping:
Ordförande:
Almefelt, Paul V., byråchef
Ledamöter:
Backer, Nils, forskningsingenjör (t.o.m. den 30 juni 1972)
Gyrulf, C. Håkan, fil. studerande (fr.o.m. den 4 juli 1972)
Lindell, Mats G., avdelningsdirektör
Lindquist, B. Rune L., byråchef
Moll, Olof G., byråchef
Nilsson, Ulf A., tekn. studerande (t.o.m. den 30 juni 1972)
Olsson, Björn E., förste driftingenjör (fr.o.m. den 4 juli 1972)
Rydén, Jan E., avdelningschef
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit fem
sammanträden.
Nämndens och kommittéernas arbete beräknas pågå under hela år 1973.
4. Utredningen (E 1965:55) rörande sexual- och samlevnadsfrågor i
undervisnings- och upplysningsarbetet (USSU)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 9 oktober 1964 för att överväga
och framlägga förslag rörande dels sexualundervisningens och
sexualupplysningens omfattning, innehåll och mål, dels åtgärder till
förbättrande av undervisningen och upplysningsverksamheten på
ifrågavarande område:
Ordförande:
Andersson, Leif G., t.f. departementsråd
Bergström-Walan, Maj-Briht, fil. lic.
Boethius, Carl Gustaf, fil. mag.
Granstrand, Rolf, fil. studerande
Heeger, Birgitte, fil. kand.
Ottersen, J. Ottar, studierektor
Rodhe, Gösta, leg. läkare
Sjövall, Thorsten, överläkare
Wickbom, Torsten A., rektor
Experter:
Aronsson, Harry, docent
Bromsjö, Birger, docent
Meurling, Karl, studierektor
281
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:5
Du Rietz, Lars B. Hj., rektor
Svensson, Sven, lektor
Wärneryd, Bo, docent
Åberg, Gertrud, småskollärare
Huvudsekreterare:
Boethius, Carl Gustaf, fil. mag.
Bitr. sekreterare:
Marén, Lars Å., departementssekreterare
Wettergren, Thomas N., byrådirektör (fr.o.m. den 1 december 1972)
Lokal: Svartmangatan 9, 111 29 Stockholm, tel. 21 59 27, 21 56 24
Direktiven för utredningen har angetts i Kungl, brev den 9 oktober 1964.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit elva
sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer
och andra som berörs av utredningens arbete.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
5.1965 års musei- och utställningssakkunniga (E 1966:52) (MUS 65)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 mars 1965 för att
verkställa utredning rörande museiväsendet och verksamheten med
riksutställningar m.m. (se Postoch Inrikes tidn. den 29 april 1965 och den 30
mars 1967):
Ordförande:
Holm, J. Lennart, generaldirektör
Ledamöter:
Biörnstad, Margareta, förste antikvarie
Hubendick, Bengt L., museichef
Hultén, Karl Gunnar, museidirektör
Jerdenius, K. Elof, organisationsdirektör
Lagercrantz, Bo U., fil. lic.
Meyerson, K. Åke W., överintendent
Noreen, Sven E., landsantikvarie
Ullberger, Kurt, konstnär
Westin, Gunnar A. E., chef för Riksutställningar
Experter:
Bergengren, Bengt Göran, intendent
Ekblad, S. Gunnar, hovrättslagman
Holmquist, Bengt M., museilektor (fr.o.m. den 1 januari 1973)
Linn, Björn G., avdelningsdirektör
Sandestedt, Birger, byrådirektör (fr.o.m. den 1 november 1972)
U:5 Riksdagsberättelsen år 1973
282
Huvudsekreterare:
Meyerson, K. Åke W., överintendent
Bitr. sekreterare:
Hedqvist, Eric H., intendent
Hjorth, Jan L. S., byrådirektör
Holmquist, Bengt M., museilektor (t.o.m. den 31 december 1972)
Unnerbäck, K. E. Eyvind, antikvarie
Lokal: Livrustkammaren, 115 21 Stockholm, tel. 62 01 16 (Meyerson),
Gumshornsgatan 6, 1 tr., 114 60 Stockholm, tel. 6183 48 (Hedqvist),
61 83 09 (Unnerbäck), Riksutställningar, Sandhamnsgatan 63, 115 28
Stockholm, tel. växel 63 51 80 (Hjorth)
Direktiven för de sakkunniga, se 1966 års riksdagsberättelse E 52.
Tilläggsdirektiv, se U 1968:30.
De sakkunniga har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tio
sammanträden. Dessutom har särskilda arbetsgrupper sammanträtt elva
gånger.
Försöksverksamheten med riksutställningar av konst och kultur- och
naturhistoriska föremål har fortsatt. Budgetåret 1972/73 disponerar de
sakkunniga 4650000 kr. för ändamålet ur riksstatsanslaget Bidrag till
särskilda kulturella ändamål. Fr. o. m. budgetåret 1969/70 bedriver de
sakkunniga också — i samarbete med Folkrörelsernas konstfrämjande —
försöksverksamhet med försäljning av konst i Stockholm och i Örebro län.
Budgetåret 1972/73 disponerar de sakkunniga 440 000 kr. för detta ändamål.
De sakkunniga har år 1972 avgivit betänkandet (SOU 1972:45)
Kulturminnesvård.
De sakkunnigas arbete beräknas pågå under år 1973.
6. Reklamutredningen (K 1967:43)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 oktober 1966 för att
utreda reklamens verkningar med särskild hänsyn till reklamsändningar i
televisionen (se Post- och Inrikes tidn. den 9 november 1966):
Ordförande:
Hörjel, Nils J., generaldirektör
Ledamöter:
Andersson, Karin, förbundssekreterare, led. av riksdagen
Andersson, Leif G., t.f. departementsråd (fr.o.m. den 1 april 1972)
Blidfors, T. E. Johannes, seminarieråd, f.d. led. av II kamm.
Gerentz, Sven T., chefredaktör
Hasslev, Nils-Olov F., statssekreterare (t.o.m. den 31 mars 1972)
Johnson, Lars G., direktör
Lindqvist, Sven O., författare
283
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:6
Wallberg, Ursula, förste forskningssekreterare
Wiege, Lars B., direktör
Winqwist, Carl-Henrik, direktör
Wärneryd, Karl-Erik, professor
Experter:
Albinsson, N. Göran, direktör
Carling, Alf G., docent
Fernström, Ingrid M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 maj t.o.m. den 11
september 1972)
Friberg, Karl-Erik B., aktuarie
Fridolin, Hans R., departementsråd
Gustafsson, Karl-Erik, ekon. lic.
Hjorth, Lars E. A., departementssekreterare
Huldt, Jan P., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 maj 1972)
Letzén, Sven-Roland, ekonomidirektör
Lindhoff, B. Håkan, civilekonom
Lindskog, Nils-Petter, direktör
Lindstam, Leif E., kammarrättsassessor
Sundström, S. Åke A., fil kand.
Tengelin, Sten E., direktör
Voss, Bertil G. P., departementsråd
Widmark, P. Sverker V., kammarrättsråd
Åberg, Carl-Johan, departementsråd
Sekreterare:
Sarman, Arthur H., fil. lic.
Bitr. sekreterare:
Fernström, Ingrid M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 september 1972)
Lokal: Postbanken, Drottninggatan 89, 10505 Stockholm, tel. växel
781 3000
Direktiven för utredningen, se 1967 års riksdagsberättelse K 43.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 36
plenarsammanträden och 26 arbetsgruppssammanträden samt haft överläggningar
med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete. Under 1972 har följande betänkanden avgivits:
den 21 januari: Reklam I. Beskattning av reklamen (SOU 1972:6)
den 28 januari: Om beskattning av reklamtrycksaker (Ds U 1972:2)
den 31 januari: Reklam II. Beskrivning och analys (SOU 1972:7)
Utredningens arbete beräknas pågå under år 1973.
U:7 Riksdagsberättelsen år 1973
284
7. Läromedelsutredningen (E 1967:50)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 januari 1966föratt
utreda frågan om produktion och granskning av läroböcker och andra
pedagogiska hjälpmedel m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 5 april 1966):
Ordförande:
Johansson, K. Hilding, fil. dr, led. av riksdagen
Ledamöter:
Beckman, K. Birger, direktör
Dahlbom, Bengt S., avdelningsdirektör
Furubo, Jan-Eric, fil. studerande
Kärnek, Ruth I. C., landstingsråd
Ringborg, S. Erland, departementssekreterare
Experter:
Bäckmann, Sven B., sekreterare
Bengtson, Sture C., bitr. skoldirektör
Henrysson, Sten, professor
Holmström, Lars-Gunnar, docent
Härnqvist, Kjell, professor
Höglund, E. Olov, byrådirektör
Hölne, Karl-Vilhelm, förlagschef
Magnusson, Ingela A., forskningsassistent
Nordén, Bengt, forskningsassistent
Stencrantz, Annika B., forskningsassistent
Svensson, Nils-Eric, byråchef
Wallin, Erik C., docent
Sekreterare:
Englund, David, utredningsledare
Bitr. sekreterare:
Furestedt, Karl E., fil. kand.
Direktiven för utredningen, se 1967 års riksdagsberättelse E 50.
Utredningen har den 10 januari 1972 avgett betänkandet (SOU 1971:91)
Samhällsinsatser på läromedelsområdet.
Uppdraget är därmed slutfört.
8. Kommittén (U 1968:44) för television och radio i utbildningen
(TRU-kommittén)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 februari 1967 för
försöksverksamhet med television och radio i utbildningsväsendet (se Postoch
Inrikes tidn. den 7 mars 1967):
285
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:8
Ordförande:
Edenman, Ragnar H. L., landshövding
Ledamöter:
Borg, L. Göran, professor, rektor
Lundgren, Rolf A., direktör
Lundgren, Stig H. E., byrådirektör
Marklund, O. Sixten A., undervisningsråd
Persson, Henry A., sekreterare
Sohlman, Ragnar W. A. R., departementsråd
Svensson, Nils-Eric, byråchef
Experter:
Ag, Lars E., generaldirektör
Ahlström, Bengt, avdelningsdirektör
Ahlström, Karl-Georg J., professor
Alm, Jan, med. kand.
Almefelt, Paul V., byråchef
Almqvist, Gert, tekn. lic.
Andersson, Bengt Joel, professor
Bergström, Willy, universitetslektor
Block, A. Eskil, tekn. lic.
Breitholtz, Axel, distriktschef
Broberg, K. Bertram, professor
Brody, Sam, professor
Brunzell, Frans-Olof, studierektor
Bylund, B. Erik M., professor
Böttiger, Lars-Erik, docent
Carlsson, A. Janne, professor
Cedergren, Ebba L. C., professor
Colding, Bertil, professor
Dahlberg, Märtha, seminarielärare
Dahlbom, Bengt S., avdelningsdirektör
Eliasson, H. Torsten Y., lektor
Enander, Bengt N., professor
Eriksson, Ejnar K. G., docent
Fris, Ann-Margret, studierektor
Gruting, Britt M., departementssekreterare
Grant, N. Gunnar, professor
Hagander, Sten L, avdelningsdirektör
Hallendorff, C. J. Herman, professor
Hammar, Carl-Filip, revisionsdirektör
Hammar, Thomas, docent
Hammarberg, Peter, rektor
Hellström, Emil, undervisningsråd
U:8 Riksdagsberättelsen år 1973
286
Henrysson, Sten, professor
Hermansson, Hartwig V., rektor
Holmberg, Bengt R., professor
Hägg, Ingemund, universitetslektor
Ingelstam, Erik P. G., professor
Ingelstam, Lars E., bitr. professor
Isaksson, Britt, barnbibliotekarie
Johansson, K. Gunnar E., professor
Johansson, K. Inge, studierektor
Krantz, Paul Olof, byrådirektör
Lagerwall, S. Y. Torbjörn, universitetslektor
Larsson, Gösta, sekreterare
Larsson, Hans, byrådirektör
Lindberg, Leif, e. universitetslektor (fr.o.m. den 1 juli t.o.m. den 30
november 1972)
Lindquist, C. Bertil J., professor
Lukkari, Bror, utredningschef
Lundh, Jan-Henrik, studierektor
Markesjö, A. Gunnar, universitetslektor
Nauckhoff, Per, fil. kand.
Nilsson, Jan, civilingenjör
Otteblad, S. I. Arne, universitetslektor
Petri, Ingemar, byrådirektör
Poppius, Ulla, kanslichef
Regolo, Margit, redaktör
Rosen, Erik, överläkare
Schedvin, Sven-Olof, lektor
Schyl-Bjurman, Gertrud, universitetslektor
Stenbäck, Manne, redaktör
Stoye, Peter C. J., civilingenjör
Ström, Gunnar O. F., professor
Sundberg, L. Nore, departementsråd
Sundqvist, Allan, rektor
Svahn, Olov E., professor
Söderström, Göran, avdelningsdirektör
Terstedt, Ulla, skolkonsulent
Thorsell, Siv M., fil. kand.
Törnqvist, Gunnar E., professor
Vestlund, A. Gustaf, undervisningsråd
Wahlgren, Ivan, avdelningschef
Wennström, K. Gunnar, medicinalråd
Wretmark, Gerdt, överläkare
Zackrisson, Uno, universitetslektor
Åkerlind, Lars E. K., universitetslektor
287
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:9
Åström, Karl Johan, professor
Huvudsekreterare:
Bohlin, Erland, lektor
Bitr. sekreterare:
Holmberg, Carl, fil. kand.
Lokal: Klostergatan 4, 753 21 Uppsala, tel. 081/10 5001
Direktiven för kommittén, se 1968 års riksdagsberättelse U 44.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tre
sammanträden. Därjämte har kommitténs expertgrupper hållit 20 sammanträden.
Vidare har ett stort antal sammanträden hållits med tillfälligt
anlitad expertis i planeringsgrupper m. m.
Kommitténs ansvar för verksamheten vid produktionsenheten i Stocksund
övertogs den 1 juli 1972 av Kommittén för den fortsatta verksamheten
med radio och television inom utbildningsväsendet. I enlighet med vad
departementschefen uttalar i direktiven till den nya kommittén slutför
TRU-kommittén nu ”sitt arbete med att genomföra utvärdering av hittillsvarande
verksamhet” (Jfr U 1971:13).
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
9. Dataarkiveringskommittén (U 1968:48)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1967 för att
utreda arkivfrågor för den moderna informationsbehandlingens databärare
m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 6 oktober 1967):
Ordförande:
Kromnow, E. Åke, riksarkivarie
Ledamöter:
Berglund, K. Gustaf, driftschef
Frank, S. Torsten, organisationsdirektör
Holmberg, Erik G., hovrättsråd
Experter:
Ahl, Gunnar A., byrådirektör (fr.o.m. den 21 april 1972)
Cnattingius, Claes M., bibliotekarie
Fredberg, Birgit A. M., förste arkivarie (fr.o.m. den 22 mars 1972)
Grage, Elsa-Britta, fil. lic.
Lagerqvist, Åke, byrådirektör
Stenefeldt, Ulf J., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 24 oktober 1972)
Sekreterare:
Haverling, Sven G. I., förste arkivarie
U:9 Riksdagsberättelsen år 1973
288
Bitr. sekreterare:
Brunnberg, R. K. Charlotte, departementssekreterare
Lokal: Riksarkivet, Fyrverkarbacken 13-17, 100 26 Stockholm 34, tel.
54 02 00
Direktiven för utredningen, se 1968 års riksdagsberättelse U 42.
Tilläggsdirektiv:
Genom beslut den 30 juni 1972 uppdrog Kungl. Maj:t åt kommittén att
utöver tidigare erhållet utredningsuppdrag rörande bild- och ljudupptagningar
hos Sveriges Radio även utreda allmänna arkiveringsproblem sammanhängande
med bild- och ljudupptagningar. Därvid bör särskilt frågan
om nationalfonotekets framtida ställning och uppgifter samt möjligheterna
till samverkan mellan skilda institutioner på detta område beaktas.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit åtta
sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer
och andra som berörs av kommitténs arbete.
Kommittén har avgivit en redovisningspromemoria med anledning av
kommitténs delbetänkande ”Förslag till gallringsbestämmelser om utgallring
hos statliga myndigheter av information på elektromagnetiska databärare”
(Ds U 1969:8).
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
10. Sakkunniga (U 1968:49) för förhandling om avtalsreglering av
upphovsrättsliga frågor på undervisningsområdet (AUU-sakkunniga)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1967 med uppgift att
förhandla om en avtalsreglering av de upphovrättsliga frågorna på
undervisningsområdet:
Ordförande:
Hesser, S. C. E. Torwald, justitieråd
Ledamot:
Bergström, Svante B., professor
Experter:
Ahlström, Bengt, avdelningsdirektör
Dahlbom, Bengt S., avdelningsdirektör
Landström, Sten-Sture H., direktör
Sandberg, A. Birger, t.f. förhandlingsdirektör
Sekreterare:
Griiting, Britt M., departementssekreterare
289
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U.ll
Lokal: Högsta domstolen, Riddarhustorget 8, lil 28 Stockholm 2, tel.
23 67 20 (ordföranden)
Särskilda direktiv har ej meddelats.
De sakkunniga har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit sex
sammanträden.
Sedan de sakkunniga avgivit den i föregående års riksdagsberättelse
omnämnda modellen till avtal om skolornas grafiska och fotografiska
mångfaldigande är fortsatt arbete på att uppnå en sådan reglering inom
andra delar av undervisningsområdet beroende av resultatet av överläggningarna
mellan parterna i anslutning till denna modell.
På de sakkunnigas initiativ bedrivs f.n. i samarbete med universitetskanslersämbetet
och statistiska centralbyrån en undersökning rörande
omfattningen av kopiering och mångfaldigande av förlagsmässigt tryckt
material inom universitet och högskolor under ämbetet.
De sakkunnigas arbete beräknas pågå under hela år 1973.
11. Konstnärsutbildningssakkunniga (U 1968:52) (KUS)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 september 1967 för
utredning av konstnärsutbildning m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 12
september 1967):
Ordförande:
Lindblom, Paul, rikskonsertchef
Ledamöter:
Acking, Carl-Axel, professor
Bergman, Hans R., designer
Brunnberg, Hans A., professor
Larsson, Mårten J., arkitekt SAR
Linde, Ulf H., professor
Meyerson, K. Åke W., överintendent
Nemes, Endre, professor
Persson, Sigurd F., ädelsmed
von Schantz, K. Philip G., professor
Experter:
Bohman, Jan A., grafiker
Hallström, Björn H., fil. lic.
Lindgren-Fridell, A. Marita G., förste intendent
Myrenberg, Bo K. M., arkitekt SAR
Myrenberg, Lars E. T., arkitekt SAR
Nilsson, I. Pål-Nils, fotograf
Wahrby, Hans O., fortbildningsledare
19 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
U:ll Riksdagsberättelsen år 1973
290
Sekreterare:
Johansson, Nils J. O., fil. kand.
Bitr. sekreterare:
Erikson, M. Birgitta, kanslist
Jansson, Björn S., fil. kand.
Lokal: Storkyrkobrinken 4, 10310 Stockholm. Postadress:
Utbildningsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 1000
Direktiv, se 1968 års riksdagsberättelse U 52. Tilläggsdirektiv, se U
1969:41.
De sakkunniga har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit sju
sammanträden. Därtill har tre sammanträden hållits med arbetsgrupper
inom de sakkunniga.
De sakkunniga beräknar att slutföra sitt arbete under år 1973.
12.1968 års kyrkohandsbokskommitté (U 1969:44)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 mars 1968 för att
inom utbildningsdepartementet biträda med revidering av Den svenska
kyrkohandboken och övriga kyrkans böcker i den mån de kan beröras av en
handboksre vision:
Ordförande:
Askmark, K. F. Ragnar, biskop
Ledamöter:
Andrén, Åke, professor
Edwall, Pehr A. R., kontraktsprost
Göransson, Harald O., musikdirektör
Hallqvist, Britt G., författare
Experter:
Andersson, Torsten N., prost (fr.o.m. den 7 mars 1972)
Bohlin, Folke, docent
Eckerdal, Lars H., docent
Gerhardsson, Birger, professor
Gustafsson, Berndt G. E., direktor
Holte, K. Ragnar, professor
Ljungdahl, Olle, domkyrkoorganist
Molde, Bertil, professor
Nilsson, Torsten, musikdirektör
Simonsson, Tord L. W., kyrkoherde
Sekreterare:
Ahrén, Per-Olov A., domprost
291
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:13
Bitr. sekreterare:
Aldén, Lars O. T., pastoratsadjunkt (fr.o.m. den 28 augusti 1972)
Eckerdal, Lars H., docent
Lokal: Finngatan 10, 22362 Lund, tel. växel 046/12 41 00 ankn. 454
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit sex
sammanträden samt haft överläggningar med myndigheter, organisationer
och andra som berörs av kommitténs arbete, särskilt med avseende på den
liturgiska försöksverksamheten. För kommitténs räkning har en ledamot
företagit studieresa till England samt en expert deltagit i sammanträden med
Nordisk kommitté för revision av kyrkoårets texter.
Kommittén avser att under 1973 framlägga delbetänkande med förslag
angående den allmänna gudstjänsten.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
13.1968 års utbildningsutredning (U 1969:47) (U 68)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1968 för
utredning rörande den fortsatta planeringen av det eftergymnasiala
utbildningssystemet m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 11 maj 1968):
Ordförande:
Sandgren, C. Lennart, statssekreterare
Ledamöter:
Löwbeer, Hans, universitetskansler
Olsson, S. O. Bertil, generaldirektör
Orring, Jonas A., generaldirektör
Experter som företräder de politiska partierna:
Dahl, R. Birgitta, förste byråsekreterare, led. av riksdagen
Fiskesjö, Bertil A. N., universitetslektor, led av riksdagen
Gustafsson, Lars I., universitetslektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15
februari 1972)
Gustavsson, Bengt T., ombudsman, led. av riksdagen
Nordstrandh, Ove H., lektor, led. av riksdagen
Svensson, J. Erik O., kommunalråd (t.o.m. den 14 februari 1972)
Tham, Carl C. W., partisekreterare
Experter som företräder utbildningsväsendet:
Flink, A.-B. Christina, instruktör
Gralén, Nils G. J., professor, rektor
Hjelm, K. G. Lennart, professor
U:13 Riksdagsberättelsen år 1973
292
Johansson, K. Inge, studierektor
Klackenberg, Dag G., jur. studerande (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Sköld, Lars G., överdirektör
Stjernquist, Per Nilsson, professor
Weinz, Erik, skolinspektör
Experter sorn företräder arbetsmarknadsorganisationerna m.m.:
Cronqvist, Sven-Olof H., ombudsman
Eriksson, Sune B., sekreterare
Haldén, J. O. Folke, direktör
Jonsson, Sverker Å., sekreterare
Karlson, Tore E., ombudsman
Larsson, A. Lennart, utbildningschef
Linderoth, Karl Axel, direktör
Ström, K. Fingal, kansliråd
Tobisson, Lars F., direktör
Wikstrand, Rolf A. I., sekreterare
Experter för utredningens huvudbetänkande:
Almefelt, Paul V., byråchef
Andersson, E. Lennart, universitetslektor
Andersson, Johnny L., byråchef
Arfwedsson, Anders J., ombudsman
Attehag, Gösta, byrådirektör
Axelsson, Karl-Axel, undervisningsråd
Back, Pär-Erik, professor
Beckne, Rolf A. P., lektor (fr.o.m. den 1 februari 1972)
Bengtsson, Jarl, fil. lic.
Bentzel, Ragnar H., professor
Berg, C. G. Håkan, t.f. departementsråd
Berg, G. Christer, civilingenjör
Bernhardsson, K. Göte E., byrådirektör
Block, A. Eskil, tekn. lic.
Bratt, T. Elisabeth (Lisa), avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september
1972)
Bruno, Gösta F., t.f. överdirektör
Bäcklund, Lars, B. T., med. kand. (fr.o.m. den 17 maj 1972)
Börjeson, Bengt O., rektor
Dahlström, Gunnar A. H., förste byråsekreterare
Eriksson, Hans G., byrådirektör
Fleischer, B. Lennart, sekreterare
Fornstedt, Ulf H., byrådirektör
Franzén, S. Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 februari
1972)
Färm, Ingemar O., sekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1972)
293
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:13
Gesser, Bengt A., fil. lic.
Godlund, Sven A. J., professor
Gårdstedt, H. Birger, skolråd
Göransson, Lars O., byrådirektör
Haglind, Per, med. kand. (t.o.m. den 16 maj 1972)
von Heland, Björn E:son, undervisningsråd
Hellström, Gunnar J., universitetslektor
Hermansson, Hartwig V., rektor
Hult, Jan A. H., professor
Jacobson, Bengt A., undervisningsråd
Jansson, Tore, utbildningsledare
Javette, Bo, ombudsman
Jonsson, Bo E., sekreterare
Karlsson, G. Åke, förste sekreterare
Karlström, Hans Åke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 augusti 1972)
Kim, Lillemor A. B., avdelningsdirektör
Kjellberg, Gunvor, förste byråsekreterare
Klackenberg, Dag G., jur. studerande
Lind, C. Ingemar B-> universitetslektor
Lindahl-Kiessling, Kerstin M., byråchef
Lindbeck, C. Assar E., professor
Lindqvist, F. Ingvar, professor
Lindström, Alice M. F., undervisningsråd
Lundberg, K. Max, professor
Lundeberg, Christer N. S., undervisningsråd
Lundgren, Georg E. H., rektor
Lundqvist, Åke G., kanslichef
Magnusson, Leif R., fil. lic.
Moll, Olof G., byråchef
Nilsson, Lars-Göran, ombudsman
Nilsson, Thora I. L., statistikchef
Näswall, Björn K., kanslisekreterare
Nöteberg, Rolf M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 februari 1972)
Odén, A. Birgitta, professor
Olderin, Gunnar O., byråchef
Olsson, A. E. Osborn, undervisningsråd
Ölving, Sven, professor
Poppius, Hans D., byråchef
Rehnberg, K. Bertil, överdirektör
Riben, Staffan J. O., departementssekreterare
Ringborg, S. Erland, departementssekreterare
Ronne, Bengterik, utbildningsledare
Rydh, Olof G. G., pol. mag.
Sandin, Lisbeth, fil. studerande
U.13 Riksdagsberättelsen år 1973
294
Sedin, Kjell, studiesekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Silenstam, N. Per A., avdelningsdirektör
Sjödahl, Lars I., byrådirektör (fr.o.m. den 15 maj 1972)
Sjölund, P. Torsten, personalchef (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Sjöstrand, Per, fil. lic.
Sjöström, S. Birger, förste konsulent
Stark, K. Birger, socialchef
Stjernström, Nils E., docent
Ståhl, Ingemar O. L., professor
Sundgren, Magnus, soc. studerande
Svanfeldt, Göran H., statistikchef
Svensson, L. G. Roland, kanslisekreterare
Svensson, Nils-Eric, byråchef
Svensson, Nils Å., direktör
Swenne, Åke M. H., rektor
Törnqvist, Gunnar E., professor
Wennström, K. Gunnar, medicinalråd
Werkö, Lars A., professor
Wessman, Yvonne, B.-M., byrådirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1972)
Wretborn, Christer C. W., pol. mag. (fr.o.m. den 1 augusti 1972 t.o.m.
den 31 december 1972)
Ysander, Bengt Christer A., kansliråd
Åhgren-Lange, Ulla H. A., avdelningsdirektör
Åkerstedt, Jonas V., ombudsman
Österberg, Gunnar R., universitetslektor
Östlund, Hans-Erik, undervisningsråd
Experter för översyn av juridisk utbildning:
Agell, Anders, L. G:son, bitr. professor
Bernitz, Ulf, bitr. professor (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Bolding, Per Olof, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Forsell, Harry A., forskarassistent
Freivalds, Laila L., jur kand. (fr.o.m. den 15 augusti 1972)
Heckscher, Sten, jur. kand.
Hellner, Jan E., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Hessler, S. Henrik, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Hilding, Mats H., rådman
Ragnemalm, Hans O., docent (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Ryman, Sven-HugoG., utbildningschef
Strömholm, Stig F., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Experter för översyn av socionomutbildning m.m.:
Appelgren, L. S. Göran, kanslidirektör
Bergman-Larsson, I. Kerstin, bitr. lärare
Danielsson, Anna-Sophie, byrådirektör
295
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:13
Gadd, Anne-Sophie H., bitr. lärare (fr.o.m. den 6 november 1972)
Lindholm, Kerstin, lektor
Experter för arbetet med viss vårdutbildning:
Andersson, Rut I., instruktionsföreståndare (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Bergsten, Karin E., studieledare (fr.o.m. den 1 november 1972)
Bjärverud, Arvid B., sjukhusdirektör (fr.o.m. den 1 november 1972)
Eklund, Svea I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1972)
Fahlkrantz, Astrid M. V., studierektor (fr.o.m. den 1 november 1972)
Funkquist-Thorson, Kim K. M. E., chefsgymnast (fr.o.m. den 1
november 1972)
Henriksson, Barbro K., studierektor (fr.o.m. den 11 september 1972)
Härnqvist, Kjell, professor
Hökfelt, Bernt M., professor (fr.o.m. den 1 november 1972)
Jonsson, Inga H. L., byrådirektör (fr.o.m. den 1 november 1972)
Moritz, Ulrich E., bitr. professor (fr.o.m. den 1 november 1972)
Nilsson, Matts, G., sekreterare
Pernow, Bengt B., professor (fr.o.m. den 1 november 1972)
Sonesson, Bertil H., universitetslektor (fr.o.m. den 1 november 1972)
Tillman, Sture V., överläkare (fr.o.m. den 1 november 1972)
Zetterström, Rolf O. F., professor (fr.o.m. den 1 november 1972)
Experter för planering av försöksverksamhet med yrkesteknisk
högskoleutbildning:
Alexandersson, Egon, direktör (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Andersson, Gert A., direktör (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Backman, Jan I., utbildningsledare (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Carlsson, Göte A. B., ombudsman (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Carlsson, Hans L., disponent (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Dahlander, Gunnar, rektor (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Ekholm, Lars V., avdelningsdirektör
Furumark, Ann-Marie, rektor
Gustafsson, Berndt L., utbildningschef (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Gustafson, Birgitta S. S., avdelningsdirektör
Gårmark, Thore O., direktör (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Hasselquist, C. G. Lennart, överingenjör (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Holmberg, K. Gösta I., direktör (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Holmgren, Stig E. H., snickare (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Håkansson, Håkan E., avdelningsdirektör
Håkansson, Erik F., ombudsman (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Häggmark, Sten, personalintendent (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Jansson, Ingvar, direktör (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Johansson, K. Alf W., ombudsman (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Johanson, Alf Å., personalchef (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Karlsson, Einar J., ombudsman
U:13 Riksdagsberättelsen år 1973
296
Krantz, Paul Olof, byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Larsson, L. Birger, rektor (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Larsson, Carl-Johan, rektor (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Lehman, Erik, förbundsordförande (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Lindberg, Joel, professor (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Malm, Stig N. Å., ombudsman (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Nilsson, Albert E. J., ombudsman (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Nybom, P. Arne A., förbundssekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Rydegran, Gunnar A., överingenjör (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Svedberg, Sten, ombudsman (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Tegman, Lars-Olof, konsulent (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Thörnberg, Ove V., ombudsman (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Wohrne, Vulf O., direktör (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Åshuvud, A. Olof L., direktör (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Sekreterare:
Bergendal, Gunnar S., rektor
Bitr. sekreterare:
Dyrssen, Tove, leg. sjukgymnast (fr.o.m. den 30 oktober 1972)
Ericsson, Britta M., byrådirektör
Gadd, Anne-Sophie H., bitr. lärare (fr.o.m. den 6 november 1972)
Henrikson, Ulf T. A., fil. kand. (t.o.m. den 15 oktober 1972)
Hökerberg, Annika S. O., fil. kand.
Karlsson, Jan-Sture, fil. mag.
Sjödahl, Lars I., byrådirektör (t.o.m. den 14 maj 1972)
Lokal: Storkyrkobrinken 2, tel. växel 763 10 00. Postadress:
Utbildningsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2
Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse U 47.
Utredningen och dess referensgrupper har under tiden november
1971—oktober 1972 hållit tillsammans 24 protokollförda sammanträden.
Utredningen har under 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:23) Högre
utbildning — regional rekrytering och samhällsekonomiska kalkyler.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
14.1968 års studiemedelsutredning (U 1969:48)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 maj 1968 för
översyn av studiemedelssystemet m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 14
juni 1968):
Ordförande:
Nilsson, K. Börje, socionom, f.d. led. av II kamm.
Ledamöter:
Andersson, K. A. Stig, rektor
297 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U.15
Mattsson, B. G. Stig, byråchef
Nilsson, Staffan, fil. studerande
Sundberg, Ingrid E., fil. kand., led. av riksdagen
Expert:
Sjöberg, M. Ingrid K., fil. kand. (fr.o.m. den 15 januari 1972)
Sekreterare:
Johansson, Kjell I., sekreterare
Bitr. sekreterare:
Lindroth, Annica M., fil. kand.
Lundquist, Olof F., byrådirektör
Sundström, Björn G., jur. stud. (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Lokal: Storkyrkobrinken4, Fack, 103 10Stockholm2, tel. växel763 1000
Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse U 48 samt 1971
års riksdagsberättelse U 28.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 15
sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
15.1968 års litteraturutredning (U 1969:49)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 juni 1968 för att
utreda frågan om litteraturstöd m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 10 juli
1968):
Ordförande:
Björk, Kaj Å., redaktör, led. av riksdagen
Ledamöter:
Ahlmark, Per A., fil. kand., led. av riksdagen
Arvidson, Stellan, rektor, f.d. led. av II kamm.
Sundman, Per-Olof, författare, led. av riksdagen
Wästberg, Per, författare
Experter:
Badersten, Lennart, adjunkt
Björck, Staffan, professor
Brattström, Inger, sekreterare
Edqvist, Sven-Gustaf, skolkonsulent
Furuland, Lars, docent
Hjelmqvist, Bengt, f.d. avdelningsdirektör
Swedner, H. H. R. Harald, bitr. professor
U:15 Riksdagsberättelsen år 1973
298
Sekreterare:
Löfdahl, Göran, fil. mag.
Bitr. sekreterare:
Lannegren, Göran, fil. kand.
Sundkvist, Leif G., civilekonom (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Lokal: Svensksundsvägen 17, Skeppsholmen, 11149 Stockholm tel.
11 88 27 (Löfdahl, 11 88 61 (Lannegren), 20 57 54 (Sundkvist)
Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse U 49.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tio
sammanträden. Därutöver har en expertgrupp för behandling av frågan
rörande litteraturen i undervisningen sammanträtt fyra gånger.
Utredningen har under året publicerat tre separata bilagedelar till sitt
kommande huvudbetänkande: Läs- och bokvanor (SOU 1972:20); Försök
med bibliotek (SOU 1972:61); En bok om böcker (SOU 1972:80).
Utredningens arbete beräknas vara slutfört med första halvåret 1973 då
slutbetänkandet avses lämnas.
16.1968 års beredning (U 1969:50) om stat och kyrka
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1968 för
fortsatt utredning rörande förhållandet mellan staten och svenska kyrkan
(se Post- och Inrikes tidn. den 9 juli 1968):
Ordförande:
Myrdal, Alva, statsråd, f.d. led. av I kamm.
Ledamöter:
Blomquist, Per A. B., komminister, f.d. led. av 1 kamm.
Dahlén, P. Olle R., pol. mag., led. av riksdagen
Gustafsson, M. Gunnar, ombudsman, led. av riksdagen
Hjelm-Wallén, Lena B., adjunkt, led. av riksdagen
Larsson, Gunnar K.V., lantbrukare, led. av riksdagen
Zachrisson, Bertil J., chefredaktör, led. av riksdagen
Experter:
Aglert, Per Arne, sekreterare
Bergsten, E. Rune, sekreterare
Block, Per H. L., teol. lic.
Ericsson, K. Georg V., regeringsråd
Garke, Hans B., avdelningsdirektör
Gustafsson, Berndt G. E., docent
Göransson, C. Göran N., stiftssekreterare
Halldin, H. Enar, kamrer
299
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:16
Hedberg, A. Gösta H., missionsföreståndare
Hylla, Kristian W. W., monsignore
Jönsson, O. Per, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1972)
Larsson, Ewert S., överste i Frälsningsarmén
Lidin, Karl-Olof, assessor
Lindegård, Sven, domprost
Lunning, Lars G. H., hovrättsassessor
Magnusson, Gunnar K. O., byrådirektör
Olofsson, Klas T., fil. kand. (fr.o.m. den 1 april 1972)
Persson, Gert I. E., planeringsdirektör
Stjernquist, Nils, professor
Stoltz, Ingmar E. M., prodirektor
Svenonius, Per H., avdelningschef
Unnerbäck, Axel R., antikvarie (fr.o.m. den 1 mars 1972)
Wallin, A. E. Göte, konsulent
Wernlund, Stig A., kammarrättsråd
Sekreterare:
Söderberg, N. Olof, avdelningsdirektör
Bitr. sekreterare:
Cedermark, K. Marianne, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juli t.o.m. den 31
juli 1972)
Hansson, S. Kristina, kanslisekreterare
Nylander, Lars, fil. kand. (t.o.m. den 14 januari 1972)
Olofsson, Klas T., sekreterare (t.o.m. den 31 mars 1972)
Söderlindh-Wiberg, Barbro, fil. studerande (fr.o.m. den 1 april t.o.m. den
31 oktober 1972)
Direktiven för beredningen, se 1969 års riksdagsberättelse U 50.
Beredningen har under tiden november 1971—september 1972 hållit 15
sammanträden under sammanlagt 24 dagar samt anordnat en samrådskonferens
under 3 dagar.
Beredningen har den 26 maj 1972 avgett slutbetänkandet (SOU 1972:36)
Samhälle och trossamfund jämte 21 bilagor. Bilaga 1—19 har publicerats
såsom SOU 1972:37, bilaga 20 (Andra trossamfunds ekonomi) såsom SOU
1972:38 samt bilaga 21 (Intensivstudier av tretton församlingar) såsom Ds U
1972:5—8. Vidare har i november 1972 en översättning till engelska och
tyska språken av sammanfattningen i slutbetänkandet publicerats såsom
Ds U 1972:12.
Uppdraget är därmed slutfört.
U:17 Riksdagsberättelsen år 1973
300
17. Kommittén (U 1969:51) för studiestöd åt vuxna (SVUX)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1968 för att
utreda studiefinansieringen inom vuxenutbildningen (se Post- och Inrikes
tidn. den 10 juli 1968 och den 25 mars 1972):
Ordförande:
Wiklund, Bengt O., journalist, led. av riksdagen
Ledamöter:
Arfwedson, Anders J., ombudsman
Dahlgren, Margareta B., direktör
Holmgren, Herman, studierektor
Karlson, Tore E., ombudsman
Källstad, Thorvald E., rektor, led. av riksdagen
Larsson, Lennart, utbildningschef
Larsson, Ulf O., departementsråd
Söder, Karin A.-M., yrkesvalslärare, led. av riksdagen
Experter:
Engberg, Peter O., sekreterare (fr.o.m. den 1 juni 1972)
Hellström, E. Emil, undervisningsråd (fr.o.m. den 1 juni 1972)
Jakobsson, Kent O., studieombudsman (fr.o.m. den 1 juni 1972)
Johansson, Kjell V., rektor (fr.o.m. den 1 juni 1972)
Olsson, H. S. Artur, skolråd (fr.o.m. den 1 juni 1972)
Sjöqvist, Eric G., rektor (fr.o.m. den 1 juni 1972)
Sekreterare:
Göransson, Lars O., byrådirektör
Bitr. sekreterare:
Engberg, Peter O., sekreterare (t.o.m. den 31 mars 1972)
Jacobsson, Eva B., departementssekreterare
Lindroth, Annica M., fil. kand. (fr.o.m. den 1 maj 1972)
Stagh, Marina L., pol. mag.
Lokal: Svensksundsvägen 17, lil 49 Stockholm, tel. 11 77 35, 11 88 72,
20 53 87, 10 19 84
Direktiven för kommittén, se 1969 års riksdagsberättelse U 51.
Tilläggsdirektiv (anförande av statsrådet Moberg till statsrådsprotokollet
den 25 februari 1972):
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades den 28 juni 1968
sakkunniga för att utreda studiefinansieringen inom vuxenutbildningen,
kommittén (U 1969:51) för studiestöd åt vuxna (SVUX).
Statsmakterna har successivt fattat beslut om utökade insatser för förbättrad
vuxenutbildning, senast på grund av förslag i prop. 1971:37
angående vuxenutbildning.
301
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U.17
Vid behandlingen av nämnda proposition redovisade utbildningsutskottet
i sitt av riksdagen godkända utlåtande (Ubu 1971:13) pågående utredningsarbete
på vuxenutbildningens område och uttalade i anslutning härtill
bl.a. följande.
Vad utskottet här redovisat belyser den snabba utveckling som pågår på
vuxenutbildningsområdet i linje med de av statsmakterna fastställda principerna
och antagna riktlinjerna. Utskottet, som vill understryka att dessa
principer och riktlinjer står fast, finner det samtidigt angeläget framhålla att
Kungl. Majit fortlöpande bör redovisa utveckling och utredningsläget på
området. Sålunda bör Kungl. Majit till 1972 års riksdag lämna en sådan
redogörelse. Redovisningen bör även innefatta de förslag som avses bli
föremål för statsmakternas beslut. Utskottet vill vidare framhålla att det
givetvis är viktigt att vuxenutbildningens olika former stöder och kompletterar
varandra på ett så effektivt sätt som möjligt. I förevarande proposition
har föredraganden berört bl.a. samordningsproblemen på det
lokala planet och därvid uppehållit sig vid den roll vuxenutbildningsråden
bör kunna spela. Det är enligt utskottets mening angeläget att frågorna om
samordning och arbetsfördelning inom vuxenutbildningen även i övrigt —
bl.a. mot bakgrund av erfarenheterna från FÖVUX — blir behandlade.
Dessa frågor har samband också med lösningen av studiefinansieringsproblemen
och bör därför enligt utskottets mening kunna belysas genom
arbetet i SVUX. Det kan därvid visa sig nödvändigt med en vidgning av
ramen för SVUX’s uppgifter. En här antydd precisering av uppgifterna för
SVUX bör enligt utskottet leda till att man ökar det parlamentariska inslaget
i kommittén. I det längre perspektivet, sedan nu pågående utredningsresultat
redovisats, kan frågan om en samlad översyn ånyo aktualiseras.
Genom beslut den 8 juli 1971 har antalet ledamöter i kommittén för
studiestöd åt vuxna utökats.
De vuxnas studiebehov är omfattande och skiftande. Det finns också
olika möjligheter för dem att tillgodose sina önskemål. En viktig uppgift
under de senaste åren har varit att bygga ut existerande former för
vuxenutbildning men också att skapa nya studiealternativ. Enligt min
mening svarar dessa former mot behov som kommer att bli bestående. Som
utskottet framhållit bör man därför överväga hur de olika formerna av
samhällsstödd vuxenutbildning skall stödja och komplettera varandra. Det
är därutöver nödvändigt att även i bl.a. organisatoriskt och studiesocialt
avseende göra prioriteringar mellan olika åtgärder.
Kommittén har nyligen i debattskriften Vuxna Utbildning Studiefinansiering
(SOU 1971:80) belyst de mycket stora kostnader som en omfattande
insats på vuxenutbildningsområdet skulle kräva (s. 40—57). Kommittén
redovisar även olika principer för hur en prioritering skulle kunna göras (s.
32—39).
En grundläggande fråga i sammanhanget gäller den fortsatta utvecklingstakten
inom den av samhället stödda vuxenutbildningen. Som jag ofta
framhållit bör en viktig utgångspunkt för det fortsatta handlandet inom
utbildningspolitiken vara att vuxenutbildningen får successivt ökade
resurser. Vägledande bör därvid vara att i första hand beakta behovet av
utbildning för dem som har en kort och bristfällig utbildning.
Inom ett totalt givet program kan det emellertid givetvis bedömas vara
angeläget med tyngpunktsförskjutningar. Jag vill på denna punkt hänvisa
till mina uttalanden om inriktningen av vuxenutbildningen i prop. 1970:35
och 1971:37. I det fortsatta arbet är det nödvändigt att en avvägning sker
mellan i sig angelägna önskemål. Därvid bör kommittén pröva vilka åta
-
U:17 Riksdagsberättelsen år 1973
302
ganden som en utvidgad uppsökande verksamhet skulle medföra och
därmed beakta erfarenheterna från den försöksverksamhet med uppsökande
verksamhet inom vuxenutbildningen som en särskild kommitté,
kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning(FÖVUX),f.n. har
ansvaret för. Kommittén bör vidare pröva de tankegångar som förts fram av
bl.a. LO:s arbetsgrupp för vuxenutbildning om en särskild insats för de
relativt unga som på grund av att grundskolan införts successivt inte fått
tillgång till den nioåriga obligatoriska skolan. Kommitténs bedömning bör
även innefatta en avvägning mellan heltids-, deltids- och fritidsstudier.
Övervägandena kan leda fram till en prövning av det statliga stödet till olika
former av vuxenutbildning.
Den enskilde möter som jag tidigare framhållit ett stort utbud av
vuxenutbildning som svarar mot skilda behov. I vissa fall kan det emellertid
vara svårt, trots de många olika formerna, att få till stånd utbildning. För
den enskilde kan det vidare ibland vara svårt att orientera sig om de olika
studiemöjligheterna. Från de studieintresserades sida kan det därför te sig
som angeläget med en lokal och regional samordning av utbildningsinsatserna.
Även från samhällets sida kan en sådan samordning ha flera fördelar.
Det bör därför närmare undersökas av kommittén hur man skall kunna nå
fram härtill. De lokala vuxenutbildningsrådens uppgifter bör därvid särskilt
beaktas.
Kommittén bör vid fullgörandet av sitt uppdrag samråda med kommittén
för försöksverksamhet med vuxenutbildning.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit åtta
sammanträden. Därutöver har ett antal sammanträden hållits med
experterna.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
18. Filmutredningen (U 1969:52)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1968 för att
utreda frågan om filmbranschens ekonomiska struktur och villkor m.m. (se
Post- och Inrikes tidn. den 13 juli 1968):
Ordförande:
Åqvist, N. Erik M., hovrättspresident
Ledamöter:
Bengtson, Torsten S., redaktör, talman
Grede, Kjell, regissör
Göransson, Bengt, folketshuschef
Lindgren, Göran, direktör
Palm, N. Sture, redaktör, led. av riksdagen
Schein, Harry, direktör
Experter:
Andersson, Hans, filmljudtekniker (t.o.m. den 30 juni 1972)
Edqvist, Sven-Gustaf, skolkonsulent (t.o.m. den 30 juni 1972)
303
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:18
Eklund, Bo L., civilekonom
Elison, Allan, direktör (t.o.m. den 30 juni 1972)
Ericsson, Erling, regissör (t.o.m. den 30 juni 1972)
Frisk, Ragnar, filmfotograf (t.o.m. den 30 juni 1972)
Hammar, Stig, regissör (t.o.m. den 30 juni 1972)
Heurling, Bo, redaktör (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 30 juni 1972)
Johansson, Lennart, fotograf (t.o.m. den 30 juni 1972)
Larsson, Gösta, sekreterare (t.o.m. den 30 juni 1972)
Larsson, Roland, studierektor (fr.o.m. den 15 mars t.o.m. den 30 juni
1972)
Luukkonen, Veija, teckningslärarkandidat (t.o.m. den 14 mars 1972)
Nordmark, Dag, amanuens (t.o.m. den 30 juni 1972)
Norlin, Sven, lektor (t.o.m. den 30 juni 1972)
Persson, Harry, direktör (t.o.m. den 30 juni 1972)
Roth, Lindberg, Örjan, lärare (t.o.m. den 30 juni 1972)
Sjögren, Lars, teckningslärare (t.o.m. den 30 juni 1972)
Stening, F. Birger, kammarrättsråd
Sundh, Erik, produktionsledare (t.o.m. den 30 juni 1972)
Söderberg, E. Bo, skolkonsulent (t.o.m. den 30 juni 1972)
Thorsell, Siv M., avdelningsdirektör (t.o.m. den 30 juni 1972)
Ulne, John, undervisningsråd (t.o.m. den 30 juni 1972)
Wedel, Karsten, regissör (t.o.m. den 30 juni 1972)
Werner, Gösta, docent (fr.o.m. den 1 september 1972)
Ödeen-Stenbeck, Ingrid, producent (t.o.m. den 30 juni 1972)
Sekreterare:
Ekman, Gunnar O. S., hovrättsråd
Bitr. sekreterare:
Larson, Leif E., departementssekreterare
Lokal: Svartmangatan 9, lil 29 Stockholm, tel. 11 42 17 (sekreteraren),
763 17 42 (bitr. sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1968 års riksdagsberättelse U 52.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tio
sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer
och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har ett
antal sammanträden hållits med särskilda arbetsgrupper rörande kortfilm
samt undervisning om film.
Utredningen har den 12 december 1972 avgett delbetänkandet (SOU
1972:9) ”Samhället och filmen Del 2”.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
U.19 Riksdagsberättelsen år 1973
304
19. Svenska ESRO-kommittén (U 1970:20)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 april 1964 för att
vara svenskt kontaktorgan med Organisationen för europeisk
rymdforskning (ESRO) m.m.:
Ordförande:
Stiernstedt, K. Jan T., expeditionschef
Ledamöter:
Engström, Arne V., professor
Forshell, Per Olof, kansliråd
Fälthammar, Carl-Gunne, bitr. professor
Hultqvist, Bengt K. G., professor
Håkansson, Hans, departementsråd
Jacobaeus, Christian, tekn. dr
Petri, Gunnar, departementssekreterare
Voss, Bertil G. P., departementsråd
Experter:
Erstam, Sven-Erik, länspolischef
Fredga, Kerstin, docent (fr.o.m. den 1 februari 1972)
Granström, Folke, stadsombudsman
Lewin, Saul, överingenjör
Lindgren, Stig T., docent (t.o.m. den 31 januari 1972)
Lönnqvist, Olov, byråchef
Myrsten, I. Lennart, utrikesråd
Rey, Lars H., civilingenjör
Sanmark, P. Arvid L., hovrättsassessor
Säfström, Stig O., revisionsdirektör
Tell, Björn V., överbibliotekarie
Sekreterare:
Holmberg, Bo, civilekonom
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Kommittén har under tiden november 1971—juni 1972 hållit tre sammanträden.
Därjämte har kommitténs arbetsgrupper hållit åtta sammanträden.
Vidare har vissa av kommitténs ledamöter och experter deltagit i
sammanträden med ESRO:s råd, underkommittéerna för administrativa
och finansiella samt vetenskapliga och tekniska frågor, i interimskommittén
för tillämpningssatelliter samt i vissa ad hoc grupper, sammanlagt 22
sammanträden.
Genom beslut av 1972 års riksdag (prop. 1972:48, UbU 1972:27, NU
1972:37, rskr 1972:216 och 217) inrättades statens delegation för rymdverksamhet
den 1 juli 1972 med uppgift bl. a. att vara svenskt beredningsorgan
för kontakter med ESRO. ESRO-kommitténs arbetsuppgifter har
305
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:20
överförts på det nya organet. Kommitténs uppdrag är därmed slutfört och
kommittén upplöst den 30 juni 1972.
20. Lärarutbildningskommittén (U 1970:44) (LUK)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 november 1968 för
att utreda frågan om utbildning av lärare i s.k. övningsämnen m.m. (se Postoch
Inrikes tidn. den 4 januari 1969):
Ordförande:
Alemyr, Stig R., rektor, led. av riksdagen
Ledamöter:
Edam, Carl Tomas H:son, sekreterare
Gustafsson, Lars I., universitetslektor, led. av riksdagen
Högberg, J. Paul, rektor
Junel, K. Bertil, f.d. skolråd
Olsson, Ernst W., f.d. lantbrukare, f.d. led. av 1 kamm.
Olsson, Jan-Olof, folkskollärare
Persson, Henry A., sekreterare
Stenholm, I. Britta, skoldirektör
Experter:
Amylong, Tora, skolkonsulent
Bengtsson, Rune, rektor
Blixt, Ewa H., hushållslärare
Cassel, A. Margareta, hushållslärare
Englund, Georg, fortbildningskonsulent
Fridén, Gunvor A. B., rektor
Fridén-Abelson, Ingrid A. S., rektor
Fry, Agneta M., barnavårdslärare
Gestrelius, Kurt E. G., lektor
Isacsson, Dan S., rektor
Janson, Sven, studierektor (fr.o.m. den 27 januari 1972)
Järvholm, J. Bertil, lektor
Littorin, Anne-Britt M., hushållslärare
Lundberg, P. J. Thorsten, rektor
Muller, Jytte M., skolkonsulent
Malmgren, S. Sture L., gymnastikdirektör
Mörth, K. Gunnar, intendent
Nilsson, G. Ingemar, lektor
Nordin, Anna-Greta, seminarielärare
Nordström, Gert Z., rektor
Norling, Barbro M., lektor
Quennerstedt, K. Ella-Brita, seminarielärare
20 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
11:20 Riksdagsberättelsen år 1973
306
Swenne, Åke M. H., rektor
Söderberg, E. Bo, skolkonsulent
Ulne, John, f.d. undervisningsråd (fr.o.m. den 15 september 1972)
Vrethammar, K. Harald, undervisningsråd
Wallgren, K. Åke, avdelningsdirektör
Wiechel, Lennart C. G., lektor
Ågren, Bengt O., gymnastikinspektör
Åkerström, E. Göran, slöjdlärare
Åryd, I. Birgitta, fortbildningskonsulent
Åström, C. O. Bengt, lektor
Huvudsekreterare:
Stenholm, I. Britta, skoldirektör
Sekreterare:
Lindén, Lars G., departementssekreterare
Nordquist, Gunilla E., yrkesvalslärare
Lokal: Svensksundsvägen 17, lil 49Stockholm,tel. 11 88 17(Stenholm),
11 88 43 Lindén), 11 88 29 (Nordquist), 11 88 48 (kansli)
Direktiven för kommittén, se 1970 års riksdagsberättelse U 44.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 21
sammanträden.
Kommittén har den 21 augusti 1972 avgett rapport (Ds U 1972:11) om
befattningsanalyser, en undersökning beträffande lärare i teckning, bildoch
formarbete, trä- och metallslöjd, textilslöjd, hemkunskap, barnkunskap,
musik och gymnastik.
Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
21. Universitetsrestaurangkommittén (U 1970:46)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 mars 1969 för att
planera och samordna m.m. restarurangverksamheten vid universiteten och
högskolorna (se Post- och Inrikes tidn. den 27 mars 1969 och den 29 juli
1972):
Ordförande:
Brommesson, Per-Axel, direktör
Ledamöter:
Almefelt, Paul V., byråchef (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Brundell, Nils-Erik, direktör
Eskilsson, Per H., revisionsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Fors, Sixten R., byråchef
Hagbergh, Göran G. E., avdelningsdirektör
307
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:21
Ivarsson, Sven Ivar, avdelningschef (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Juthagen, Leif R., avdelningsdirektör
Philipson, Lars H. G., teknolog
Experter:
von Koch, Michael, hyresråd
Zetterquist, Urban G., kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Sekreterare:
Magnusson, Leif, fil. kand.
Bitr. sekreterare:
Blom, Harald, pol. mag. (fr.o.m. den 17 juli 1972)
Karlsson, Christer, fil. kand. (t.o.m. den 14 februari 1972)
Pavliska, Petr, civilingenjör
Ryberg, Marianne, byggnadsingenjör (fr.o.m. den 1 november 1972)
Lokal: Götabergsgatan 9, 2 tr., 411 34 Göteborg. Postadress: Box 530 38,
400 14 Göteborg 53, tel. 031/17 99 50
Direktiven för kommittén, se 1970 års riksdagsberättelse U 46.
Tilläggsdirektiv (anförande av statsrådet till statsrådsprotokollet den 26
maj 1972):
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 mars 1969 tillkallade jag
en kommitté för planering och samordning m.m. av restaurangverksamheten
vid universitet och högskolor (universitetsrestaurangkommittén U
1970:46). Som framgår av kommitténs direktiv skall kommittén svara för
bl.a. de uppgifter som har samband med statens medverkan i driften av
sådan restaurangverksamhet. Kommitténs uppdrag i denna del bör ses mot
bakgrund av att jag då förutsatte att driften av ifrågavarande restauranger i
regel skulle has om hand av särskilda av studerandeorganisationerna ägda
aktiebolag, i vilkas ledning skulle ingå även vissa ledamöter utsedda av
Kungl. Maj:t. Sådana bolag är f.n. verksamma i Stockholm, Linköping,
Lund, Göteborg och Umeå.
Sveriges förenade studentkårer, Filosofisk fakulteternas studentförening
i Göteborg och U meå studentkår har i skilda skrivelser anhållit bl. a. att staten
förklarar sig beredd att överta ansvaret för universitetsrestaurangbolagen.
Över skrivelserna har universitetsrestaurangkommittén den 29 februari
1972 avgivit yttrande.
Målet för restaurangverksamheten vid universitet och högskolor är att
studerande och anställda skall ha möjlighet att i den omfattning som
motiveras av verksamheten vid läroanstalten inta näringsmässigt tillfredsställande
måltider i anslutning till denna. Ansvaret för att härför erforderliga
lokaler uppförs vilar enligt statsmakternas beslut i första hand på staten
(jfr prop. 1963:172, SU 1963:212, rskr 1963:405). Möjligheter har öppnats
att tillgodose behovet av lokaler för sådan verksamhet även genom samverkan
med studerandeorganisation, som därvid erhåller räntefritt och
stående statligt lån för att bygga ut befintliga anläggningar i erforderlig
omfattning. Fortsatt utbyggnad av restaurangenheter planeras, bl.a. vid
jämförelsevis små utbildningsenheter. Universitetsrestaurangkommittén
U:21 Riksdagsberättelsen år 1973
308
bör överväga möjligheterna att vid den fortsatta utbyggnaden mer regelmässigt
tillgodose behovet av lokaler genom samverkan med annan
huvudman, i första hand kommun eller landstingskommun.
Ansvaret för driften av restaurangerna vid universitet och högskolor har
— även i de fall då restauranglokalerna förlagts till av staten ägda byggnader
— på tillskyndan av de studerandes organisationer i regel överlämnats till de
lokala studerandeorganisationerna. De nämnda framställningarna samt vad
jag i det föregående anfört om samverkan med andra huvudmän vid den
fortsatta utbyggnaden av restaurangverksamheten medför att driftformerna
behöver omprövas. Universitetsrestaurangkommittén bör lämna
förslag till hur driften av ifrågavarande restauranger på de olika universitets-
och högskoleorterna bör anordnas för framtiden. Kommittén bör vara
oförhindrad att för varje ort föreslå den lösning som med hänsyn till
förhållandena på orten bedöms ha de bästa förutsättningarna att även på
längre sikt uppfylla det angivna målet för restaurangverksamheten. Vid
upprättandet av förslagen bör hänsyn tas även till den omfattning verksamheten
mot bakgrund av kommitténs numera samlade erfarenheter kan
bedömas få på de olika orterna. I de fall där kommittén finner att nuvarande
verksamhet inte bör bedrivas i samma former som hittills bör kommittén i
första hand undersöka alternativ som innebär att ansvaret för driften genom
avtal överlämnas till befintliga, offentligt eller enskilt ägda restaurangföretag.
Formerna för driften av statliga personalrestauranger bör härvid
kunna tjäna till jämförelse. För verksamhet som planeras bli etablerad bör
drift på entreprenad övervägas i första hand.
Hittills gjorda och föreslagna investeringar i lokaler samt inredning och
utrustning för restauranger vid universitet och högskolor är av betydande
omfattning. Staten har ett starkt intresse av att dessa investeringar utnyttjas
rationellt. Studerande och anställda kan förväntas ha intresse av att få
inflytande över verksamhetens utformning och inriktning. Kommittén bör
avge förslag om hur de skilda intressenternas insyn i och tillsyn över
verksamheten skall avvägas och utövas. Kommittén bör därvid beakta
såväl fördelarna av en på riksplanet samordnad ledning och tillsyn som
fördelarna — inte minst för nyttjarna — av att sådana funktioner kan utövas
på lokal nivå.
Kommittén bör vidare — med beaktande av de skilda förutsättningarna
för verksamheten vid å ena sidan restauranger vid universitet och högskolor
och å andra sidan statliga personalrestauranger — överväga om motiv finns
för en närmare samordning av formerna för statens engagemang i de båda
typerna av restaurangverksamhet. Övervägandena bör göras mot bakgrund
av bl.a. föreliggande möjligheter på de enskilda orterna att för sådana
ändamål nyttja gemensamma restauranganläggningar.
Kommittén bör slutligen lämna förslag till former för den framtida
handläggningen av sådana ärenden rörande lokal- och utrustningsprogramfrågor
m.m. avseende restauranger vid universitet och högskolor för
vilka kommittén f.n. svarar. I denna del bör samråd äga rum med 1968 års
utbildningsutredning(U 68).
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit nio
sammanträden samt kontinuerligt haft överläggningar och samråd med
olika myndigheter, organisationer, driftbolag(motsv) och andra som berörs
av kommitténs arbete. Två kontaktkonferenser med företrädare för driftbolagen
för restaurangverksamheten har anordnats. Därutöver har tre
309 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:22
sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för frågor rörande
framtida driftformer m. m.
Kommittén avser slutföra sitt uppdrag vad gäller utredning om former för
den framtida driften av restaurangerna m.m. under våren 1973. I övrigt
beräknas kommitténs arbete pågå under hela år 1973.
22. 1969 års psalmkommitté (U 1970:47)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 mars 1969 för att
inom utbildningsdepartementet biträda med utarbetande av ett tillägg till
Den svenska psalmboken, avseende både psalmtexter och psalmmelodier,
att prövas och brukas i svenska kyrkan intill dess en allmän revision av Den
svenska psalmboken företagits:
Ordförande:
Björkman, Ulf L., kyrkoherde
Ledamöter:
Belfrage, H. Esbjörn G., docent
Frostenson, Anders, f.d. kyrkoherde
Göransson, Harald O., musikdirektör
Nisser, Per Olof, utbildningssekreterare
Experter:
Bodén, Anna-Brita, sekreterare
Erneholm, Berndt I., expeditionschef
Erséus, L. G. Torgny, musikdirektör
Hallin, L. Bertil, musikdirektör
Hartman, C. Olov, teol. dr
Jansson, Henrik D. J., domkyrkoorganist
Löfström, U. Inge, kontraktsprost
Nilsson, Nils Gunnar, redaktör (t.o.m. den 10 november 1972)
Sörenson, Torsten N., tonsättare
Sekreterare:
Erneholm, Berndt I., expeditionschef
Bitr. sekreterare:
Bexell, Göran, teol och fil. kand.
Bodén, Anna-Brita, sekreterare
Lokal: Jordbruksdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16, tel. 10 1946
763 34 80 (Ernholm)
Särskilda direktiv har ej meddelats.
U:22 Riksdagsberättelsen år 1973 310
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit två
sammanträden, därav ett om åtta dagar. Därutöver har nio sammanträden
hållits med två särskilda arbetsgrupper. Kommittén har låtit verkställa en
religionssociologisk undersökning av det från trycket utgivna försökshäftet
71 psalmer och visor.
Utredningen beräknar slutföra sitt arbete under år 1973.
23. Kommittén (U 1970:48) för medicinsk teknik i Linköping
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 mars 1969 med
uppgift att svara för samråd enligt avtal med Östergötlands läns landsting
om lokaler för medicinsk teknik i Linköping vid programmering,
projektering och byggande av laboratorium II vid regionsjukhuset:
Ordförande:
Resare, Bengt C. M., överdirektör
Ledamöter:
Råby, K. Gösta, byråchef
Walter, T. Viking, byggnadsdirektör
Expert:
Nygren, Alf L., byråchef
Sekreterare:
Råby, K. Gösta, byråchef
Lokal: Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande, Sehlstedtsgatan
11, 115 28 Stockholm, tel. 22 1670 (sekreteraren)
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit två
sammanträden samt haft fortlöpande samråd med landstinget om detaljutformningen
av den första etappen av laboratoriebyggnad II, främst
beträffande lokalerna för medicinsk teknik.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
24.1969 års radioutredning (U 1970:49)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 juni 1969 för
utredning rörande ökat sändningsutrymme i ljudradion för utbildningsoch
informationsändamål m.m. (se Postoch Inrikes tidn. den 13 augusti 1969):
Ordförande:
Järdler, Sven A., förbundsdirektör
311
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:25
Ledamöter:
Ag, Lars E., generaldirektör
Gustavsson, K. Rune, ombudsman, led. av riksdagen
Lindahl, Essen H. G., direktör, led. av riksdagen
Samuelsson, Kurt O., docent
Sköld, Lars G., överdirektör
Experter:
Assarsson, Per A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 2 februari 1972)
Edström, J. Lennart, informationschef
Lindal, Kurt G., intendent
Rohdin, B. Arne, teknisk direktör
Rosenlund, Stig U., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Sundqvist, Anders O., laboratoriechef
Sekreterare:
Hjelmqvist, Ingvar K. R., rektor
Bitr. sekreterare:
Arvidsson, Marianne E., fil. kand. (t.o.m. den 26 mars 1972)
Boström, Ann-Marie M. I., redaktör (fr.om. den 21 februari 1972—t.o.m.
den 31 januari 1973)
Jonsson, Bo A., fil. kand. (fr.o.m. den 23 mars 1972)
Lokal: Svartmansgatan 9, lil 29 Stockholm, tel. 10 19 18 (Hjelmqvist),
10 24 59 (Boström), 10 23 71 (Jonsson), 10 23 41 (kansli)
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse U 49.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit fem
sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
25. Sakkunnig (U 1970:50) för utredning av frågan om de praktisktteologiska
övningsinstitutens framtida ställning, m.m.
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 september 1969 för
utredning om de praktisk-teologiska övningsinstitutens framtida ställning,
m.m. (se Post-och Inrikes tidn. den 14 november 1969):
Utredningsman:
Andrén, Carl-Gustaf, professor
Sekreterare:
Hammar, Karl-Gustav, teol. lic.
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse U 50.
U:25 Riksdagsberättelsen år 1973 312
Den sakkunnige har den 17 december 1971 avgett betänkandet (SOU
1971:89) Praktisk prästutbildning, Betänkande avgivet av sakkunnig för
utredning av frågan angående de praktisk-teologiska övningsinstitutens
framtida ställning m. m.
Uppdraget är därmed slutfört.
26. Sakkunnig (U 1970:54) för utredning av förfarandet vid
professorstilisättning m.m.
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 december 1969 för
att utreda frågan om förfarandet vid tillsättning av tjänst som professor eller
biträdande professor m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 16februari 1970):
Ordförande:
Ulveson, H. N. Ingemar, justitieråd
Experter:
Ahrland, Sten, bitr. professor
Henriksson, Christer, jur. studerande
Marcusson, Sten G., sekreterare
Nöteberg, Rolf M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 29 juni 1972)
Orava, Olavi A., avdelningsdirektör
Ringborg, S. Erland, departementssekreterare
Rudhe, Rolf S., byråchef
Sandqvist-Örnberg, Berit M.-L., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 mars
1972)
Schmiterlöw, Carl G., professor (fr.o.m. den 15 mars 1972)
Sekreterare:
Sandquist-Örnberg, Berit M.-L., avdelningsdirektör (t.o.m. den 14 mars
1972)
Svensson, Roger G. I., byråsekreterare
Lokal: Högsta domstolen, Box 2066, 103 12 Stockholm 2, tel. växel
2367 20 (Ulveson), Statens råd för samhällsforskning, Sveavägen 166,
11346 Stockholm, tel. 08/15 15 80 (Svensson)
Direktiven för den sakkunnige, se 1971 års riksdagsberättelse U 41.
Den sakkunnige har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit sju
sammanträden med experterna. Därutöver har den sakkunnige haft överläggningar
med företrädare för universiteten och vissa högskolor.
Den sakkunnige beräknar slutföra sitt arbete under år 1973.
313 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:28
27. Särskilt uppdrag (U 1970:55) åt förutvarande statsministern Tage
Erlander
Kungl. Maj:t uppdrog den 19 december 1969 åt förutvarande
statsministern Tage Erlander att för forskningsändamål sammanställa
uppgifter och sammanföra handlingar från sin verksamhet som statsminister:
Expert:
von Sydow, Björn, fil. kand.
Lokal: Utbildningsdepartementet, Mynttorget 1, 103 10 Stockholm 2, tel.
växel 763 1000
Arbetet beräknas avslutas under år 1973.
28. Kommittén (U 1970:56) för försöksverksamhet med
vuxenutbildning (Fövux)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 januari 1970 för
försöksverksamhet med vuxenutbildning (se Post- och Inrikes tidn. den 16
februari 1970):
Ordförande:
Ekström, Sven E. A., f.d. förvaltningschef, led. av riksdagen
Ledamöter:
Brandgård, Evert, utbildningsintendent
Dahlgren, Margareta B., direktör
Johansson, Berndt, departementssekreterare
Johansson, Inge K., studierektor
Persson, Henry A., ombudsman
Sanell, Åke P., avdelningschef
Vestlund, A. Gösta, undervisningsråd
Experter:
Boéthius, Gunilla, redaktionssekreterare (t.o.m. den 30 september 1972)
Hansson, Göte, docent (t.o.m. den 30 september 1972)
Höijer, Björn, fil. lic. (t.o.m. den 30 september 1972)
Johansson, Solveig B., forskningsassistent
Svanfeldt, Göran H., statistikchef (fr.o.m. den 1 april 1972)
Sekreterare:
Engberg, PeterO., sekreterare (fr.o.m. den 1 april 1972)
Persson, Per-Ebbe R., studiesekreterare (t.o.m. den 31 mars 1972)
Bitr. sekreterare:
Danvind, Eva-Maria, studieombudsman (fr.o.m. den 15 augusti 1972)
U:28 Riksdagsberättelsen år 1973
314
Engberg, Peter O., sekreterare (t.o.m. den 31 mars 1972)
Lokal: Svensksundsvägen 17, lil 49 Stockholm, tel. 11 5460(Engberg),
11 88 63 (Danvind), 11 88 72 (kansli)
Direktiv för kommittén, se 1970 års riksdagsberättelse U 43.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit elva
sammanträden. Därutöver har ett antal sammanträden ägt rum med en
särskild utvärderingsgrupp.
Kommittén har den 9 februari 1972 avgett delbetänkandet (SOU 1972:19)
Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
29. Organisationskommittén (U 1970:59) för riksinternatskolor
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 april 1970 med
uppgift att förbereda åtgärder föranledda av inrättandet av de i prop.
1970:53 föreslagna riksinternatskolorna samt attenligt Kungl. Maj:tsbeslut
den 5 maj 1972 efter överläggningar med Sigtuna kommun och efter samråd
med styrelserna för Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk och Sigtunaskolan
inkomma med förslag om dels grundskolans framtida organisation
vid de båda skolorna, dels de ytterligare studievägar inom gymnasieskolan
som kan anordnas vid de båda skolorna i samverkan med Sigtuna kommun:
Ordförande:
Sundvik, K. Ivar, generalkonsul
Ledamöter:
Andersson, N. G. Bertil, departementssekreterare
Folkmarson, James A., länsskolinspektör
Kleen, E. W. Erland, ambassadör (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Laag, Ann-Mari, småskollärare, led. av riksdagen
Lind, Per E., ambassadör (t.o.m. den 30 september 1972)
Experter:
Frykhammar, Bo H. U., fil. kand.
Jonsson, Stig G. T., skoldirektör
Larsson, Sixten, lönesekreterare
Stigstedt, Björn, kommunalråd
Sekreterare:
Skeppare, Åke I. A., fil. mag.
Lokal: Skolöverstyrelsen, Fack, 104 22 Stockholm 22, tel. växel 22 7000
(sekreterare)
315
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:30
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit sex
sammanträden.
Kommittén har den 14 januari 1972 framlagt förslag till Kungl. Maj:t
angående riksinternatskolornas organisation m. m.
Kommitténs arbete beräknas pågå tills vidare.
30. Organisationskommittén (U 1970:60) för högre musikutbildning
(OMUS)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 april 1970 för att
utföra fortsatt planeringsarbete för en reform av den högre
musikutbildningen:
Ordförande:
Wetterblad, R. Ingmar T., generaldirektör
Ledamöter:
Ahlqvist, Barbro S. M., skolkonsulent
Assarson, Birgit, departementssekreterare
Falk, Johan, musikstuderande (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Faxén, Nils-Bertil, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 6 juni 1972)
Gabrielsson, Ingemar H., professor
Gurmund, Lars, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 maj 1972)
Olofsson, K. Oscar, skoldirektör
Sellergren, Lars, konsertpianist
Sjöqvist, Gunnar A. H., lektor
Sjöström, N. Gunnar, rektor
Experter:
Agnestig, Carl-Bertil, studierektor (fr.o.m. den 29 februari t.o.m den 30
juni 1972)
Alldahl, Per-Gunnar, musikpedagog (fr.o.m. 29 februari t.o.m 30 juni
1972)
Arenius, C. S. Folke, teaterchef
Arnér, E. Å. Gotthard, kyrkomusiker
Bengtsson, L. Ingmar O., professor
Bengtsson, Per, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 15 januari 1972)
Bergendahl, Ingela, pianist (fr.o.m. 29 februari t.o.m 30 juni 1972)
Bergfelt, Ingemar, pianist (fr.o.m. 29 februari t.o.m. 30 juni 1972)
Bondeman, Anders, kyrkomusiker
Cederberg, Ingvar, musikdirektör
Dahlström, Kerstin, rytmikpedagog
Deak, Chaba, tonsättare
U:30 Riksdagsberättelsen år 1973
316
Dominique, Kåge, pianist (fr.o.m. 29 februari t.o.m. 30 juni 1972)
Ek, Karin, lektor (fr.o.m. den 1 december t.o.m. den 31 december 1972)
Eklund, Eva, musikpedagog (fr.o.m. 29 februari t.o.m 30 juni 1972)
Erdmann, Bengt, fil. mag. (t.o.m. den 30 september 1972)
Ericson, Eric, professor (fr.o.m. 29 februari t.o.m. 30 juni 1972)
Eriksson, Sune, sekreterare (fr.o.m. den 15 november 1972)
Eriksson, Gunnar, musikdirektör
Eriksson, Nils-Erik, byrådirektör
Genetay, Claude M., violincellist
Göransson, Harald, O., musikpedagog (fr.o.m. 29 februari t.o.m. 30 juni
1972)
Hagberg, Arne, fortbildningskonsulent (fr.o.m. den 1 december t.o.m.
den 31 december 1972)
Hall, Lennart, musikpedagog (fr.o.m. den 29 februari t.o.m. den 30 juni
1972)
Hallhagen, Gunnar, pianist (fr.o.m. 29 februari t.o.m. 30 juni 1972)
Halling, Nils Olof, utbildningsledare (fr.o.m. den 15 maj t.o.m. den 30
juni 1972)
Henningsson, Ingemar, assistent (fr.o.m. den 1 december t.o.m. den 31
december 1972)
Henriksson, Claes, kyrkomusiker (fr.o.m. 29februari t.o.m. 30 juni 1972)
Holecek, Josef, gitarrpedagog
Håkansson, Greta, danspedagog
Ingelf, Sten, musikpedagog (fr.o.m. den 29 februari t.o.m. den 30 juni
1972)
Irwing, Dorothy, konsertsångerska
Josefsson, Göran, (fr.o.m. den 1 november t.o.m. den 30 november 1972)
Karlsson, Fritz, studieombudsman
Landfors, Curt, byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1972)
Leander, Sven, assessor
Lindblad, Rune, tonsättare
Linden, Ingalill, konsertsångerska (fr.o.m. 23 maj t.o.m. 26 maj 1972)
Lindgren, Kurt, musiker
Lindquist, B. Rune L., byråchef
Ling, Jan, (fr.o.m. den 1 november t.o.m. den 30 november 1972)
Ling, Jan H., docent
Magnusson, Stig, ingenjör (fr.o.m. 29 februari t.o.m. 30 juni 1972)
Martinson, Björn M., musikdirektör (fr.o.m. 29 februari t.o.m. 30 juni
1972)
Mörth, Gunnar, intendent (fr.o.m. den 1 december t.o.m. den 31 december
1972)
Nilsson, Axel, byrådirektör
Nilsson, Olle, musikdirektör (fr.o.m. den 23 maj t.o.m. den 26 maj 1972)
Ohlin, Gösta, musikdirektör (fr.o.m. 29 februari t.o.m. 30 juni 1972)
317
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:30
Olsson, Bo Armand, musikdirektör
Ozolins, Berit, fil. kand.
Persson, Einar, musikdirektör
Riedel, Georg M. L., musiker
Ringmar, R. Torgil, avdelningschef
Schele, Märta, musikdirektör
Sjögren, Per Olof, domprost (fr.o.m. 29 februari t.o.m. 30 juni 1972)
Sjökvist, Gustaf, musikdirektör (fr.o.m. 29 februari t.o.m. 30 juni 1972)
Spångberg, Lennart, (fr.o.m. den 1 november t.o.m. den 30 november
1972)
Strandsjö, Göte, sångpedagog (fr.o.m. 29 februari t.o.m. 30 juni 1972)
Stripple, Lennart, kyrkomusiker (fr.o.m. 29 februari t.o.m. 30 juni 1972)
Sundberg, Johan, docent (fr.o.m. 29 februari t.o.m. 30 juni 1972)
Svegelius, Lennart, kyrkomusiker (fr.o.m. 29 februari t.o.m. 30 juni
1972)
Söderholm, Valdemar, komponist (fr.o.m. 29 februari t.o.m. 30 juni 1972)
Sörensson, Torsten, musikdirektör (fr.o.m. den 23 maj t.o.m. den 26 maj
1972)
Tagg, Philip, fil. mag.
Teveborg, Lennart, undervisningsråd (fr.o.m. den 15 november 1972)
Tillius, Carl, pianist (fr.o.m. 29 februari t.o.m. 30 juni 1972)
Thyrenius, Ingegerd, sångpedagog
Uggla, Madeleine, musikdirektör (fr.o.m. 29 februari t.o.m. 30 juni 1972)
Werner, Odd, avdelningsdirektör
Wiggen, Knut, tonsättare
Sekreterare:
Halling, Nils Olof, utbildningsledare (fr.o.m. den 1 juli 1972 t.o.m. den 30
juni 1973)
Sjöström, N. Gunnar, rektor (t.o.m. den 30 juni 1972)
Bitr. sekreterare:
Ozolins, Berit, fil. kand.
Lokal: Viktoriagatan 19, B, 41125 Göteborg, tel. 031/1894 43
(huvudsekreteraren), 031/18 94 03 (bitr. sekreteraren)
Direktiven för kommittén, se 1971 års riksdagsberättelse U 46.
Kommittén är enligt den provisoriska stadgan för musikhögskolorna tills
vidare tillsynsmyndighet för den högre musikutbildningen. I enlighet med
beslut av Kungl. Maj:t den 27 maj 1971 anordnas under OMUS’ ledning
sedan budgetåret 1971/72 särskild ämnesutbildning i musik inom ramen för
utbildning i provisorisk form av lärare i musik och annat ämne som
statsmakterna fattat beslut om (prop. 1971:31, Ubu 1971:5, rskr 1971:112).
U:30 Riksdagsberättelsen år 1973
318
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 18
sammanträden. Därutöver har 19 sammanträden ägt rum med särskilda
arbetsgrupper.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
31. Utredningen (U 1970:61) om musikaliska akademien
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 april 1970 för
utredning av följderna för musikaliska akademiens del av de i prop. 1970:25
föreslagna förändringarna av akademiens uppgifter i fråga om den högre
musikutbildningen:
Utredningsman:
Ekblad, S. Gunnar, hovrättslagman
Expert:
Nilsson, N. Axel, avdelningsdirektör
Utredningsmannen har 31 maj 1972 avgivit förslag till bestämmelser om
dispositionen av akademiens stipendiefonder m. m.
Uppdraget är därmed slutfört.
32. Organisationskommittén (U 1970:62) för högre teknisk utbildning
och forskning i övre Norrland
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 april 2970 med
uppgift att under universitetskanslersämbetet planera för högre teknisk
utbildning och forskning, som avses komma till stånd med anledning av
riksdagens beslut över i prop. 1970:88 framlagda förslag. Genom Kungl.
Maj:ts beslut den 27 maj 1971 fungerar kommittén som ledningsorgan i
Luleå samt som lokal- och utrustningsprogramkommitté för Luleå:
Ordförande:
Edström, John, Olof, disponent
Ledamöter:
Björling, Gotthard, professor
Fors, Sixten R., byråchef
Henningsson, Lars-Åke, teknolog
Lassinantti, I. Ragnar, landshövding
Malmgren, Nils, kommunalråd
Moll, Olof, byråchef
Nordström, Lars, professor
Paul, Karl-Gustav, professor
Poppius, Hans D., byråchef
319 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:32
Rosén, Nils Arne, t.f. byggnadsråd
Wallenius, Lennart, överingenjör (fr.o.m. den 17 mars 1972)
Östlund, Zolo, kanslichef
Experter:
Axrup, Stig, utbildningsledare
Bergdahl, Sven-Gunnar, bergsingenjör
Berglund, Carl-Bertil, direktör
Bylund, B. Erik, professor (fr.o.m. den 19 april 1972)
Domar, Torgny, universitetslektor (t.o.m. den 18 april 1972)
Enquist, Daniel, departementssekreterare
Fransson, Bo-Gunnar, L., departementssekreterare (t.o.m. den 18 april
1972)
Holm, J. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 19 april 1972)
Jiewertz, Bengt, tekn. lic.
Kallioniemi, Henry, universitetslektor (t.o.m. den 18 april 1972)
Karlsson, Christer, civilingenjör
Lager, Ingemar, t.f. universitetslektor
Leo, Håkan, bergsingenjör
Ljungholm, Anders, teknolog (fr.o.m. den 2 februari 1972)
Lundqvist, Bo Christer, civilingenjör
Ölving, Sven, professor
Pettersson, N. Ove, professor (fr.o.m. den 2 februari 1972)
Ramström, Dick O., professor
Renius, Erling, professor
Rånby, Bengt, professor
Sundbäck, Ulrik, universitetslektor (t.o.m. den 18 april 1972)
Sundström, John, professor
Söderberg, Bo K. G., departementssekreterare (fr.o.m. den 19april 1972)
Tennberg, Klas, byrådirektör
Wikström, Hans F., rektor
Sekreterare:
Andersson, N. Rune, civilingenjör
Lokal: Högskolan i Luleå, Fack, 951 06 Luleå 6, tel. 0920/680 00
Direktiven för kommittén, se 1971 års riksdagsberättelse U 48.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit åtta
sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer
och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har sammanträden
hållits med arbetsgrupper, expertgrupper m. m.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
U :33 Riksdagsberättelsen år 1973
320
33. Utredningen (U 1970:63) om skolans inre arbete (SIA)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1970 för att
utreda frågan rörande åtgärder för elever med särskilda svårigheter i skolan
och därmed sammanhängande frågor, bl.a. skolans arbetsmiljö (se Postoch
Inrikes tidn. den 15 juli 1970):
Ordförande:
Orring, Jonas A., generaldirektör
Ledamöter:
Beckius, Carin E., sekreterare
Larsson, L. Thorsten, lantbrukare, led. av riksdagen
Mogård, Britt E. T., fru, led. av riksdagen
Mårtensson, Alvar G. G., telearbetare, led. av riksdagen
Richardson, N. Gunnar E., docent, led. av riksdagen
Svenningsson, S. Levi H., fil. kand.
Experter:
Alfredsson, Karl-Erik N., förbundsjurist
Andersson, Bengt Hj., skolinspektör
Anveden, Per Olov, förbundsordförande
Axelsson, Alf W., rektor
Beckne, Rolf A. P., lektor (fr.o.m. den 1 februari 1972)
Bergman, Folke, skoldirektör
Björk, John G. T., rektor
Christensson, C. Gustav H., avdelningsdirektör
Dahlquist, Lars, studierektor
Danemar, Anton, rektor
Du Rietz, Lars B. Hj., rektor
Edmark, Birger, rektor
Ehrenfreid, Monica, barnavårdslärare (fr.o.m. den 28 april 1972)
Elam, Lars, fortbildningsledare (t.o.m. den 22 mars 1972)
Elliot, Ian, studerande (t.o.m. den 22 mars 1972)
Elmhorn, Kerstin, fil. lic. (t.o.m. den 8 oktober 1972)
Ericsson, Tord, rektor
Fredin, Curt, folkbildningskonsulent
Fredriksson, Ella, rektor
Gillström, Åke, rektor
Granlund, Börje, studerande
Grunewald, Karl, förbundsordförande (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Gustafson, K. G. Jan, lektor
Haga, Ingegerd, ombudsman
Hallberg, Lars, sekreterare
Hansson, Bengt, skolkonsulent
Hansson, Nils H., rektor
321
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:33
Hasselquist, Ulla, skolkurator
Hellers, P. A. Hans, förbundsordförande
Henricson, Sven-Eric, undervisningsråd
Hildeberg, Lars, förbundssekreterare
Hälinen, Erkki I., rektor
Jansson, I. A. Gunnar, adjunkt
Javette, Bo, ombudsman
Johannesson, Ingvar, professor
Johansson, Gun, ordförande i Riksförbundet Hem och skola i D-län
Jonsson, Lars-Eric, bitr. skoldirektör
Jönsson, Claes-Göran, speciallärare (fr.o.m. den 9 oktober 1972)
Krantz, Gösta, styrelseledamot i Riksförbundet Hem och skola
Lindgren, Göte, sekreterare
Lindkvist, Gunnar, folkskollärare
Lirén, Gösta, förste ombudsman
Lundberg, Arne, rektor
Löfqvist, Gert, lektor
Mattson, Ingemar, rektor
Mattsson, Marly, fritidspedagog (fr.o.m. den 2 februari 1972)
Nilsson, Anna-Lisa, handelsträdgårdsmästare, led. av riksdagen (t.o.m.
den 30 juni 1972)
Nordin, Inga, L., seminarielärare (fr.o.m. den 28 april 1972)
Näslund, Stig, skolkonsulent
Olsson, Elisabeth, småskollärare
Olsson, Susanne, studerande (fr.o.m. den 23 mars 1972)
Paulsson, Solveig, rektor
Rosvall, Anna-Lisa, kokerska (fr.o.m. den 2 februari 1972)
Rönnelid, Kjell, adjunkt
Selinder, Inge, fil. kand.
Silenstam, Erik, bibliotekarie
Sjögren, Kerstin, bibliotekarie
Sjöstedt, Karl-Gösta, studierektor
Stangvik, Gunnar, universitetslektor
Stenlund, Francis, rektor
Ström, Evert R., personaldirektör
Sundberg, Kjell, byrådirektör
Svensson, Ella, lektor
Törnström, Kjell, studierektor
Waltersson, Bert, sekreterare
Westrup, C. Richard, skoldirektör
Wiking, Barbro, avdelningsdirektör
Zetterlund, Sven, skoldirektör
Östlund, Harry, bitr. skoldirektör
21 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr I. Riksdagsberättelsen
U:33 Riksdagsberättelsen år 1973
322
Huvudsekreterare:
Johansson, Sven-Åke S., studierektor
Bitr. sekreterare:
Hultin, Monica, fil. kand. (fr.o.m. den 16 oktober 1972)
Kåräng, Gösta, länsskolpsykolog (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Lagerbäck, Björn G. B., länsskolpsykolog
Sandahl, Christina, fil. mag.
Wahlström, Tommy, civilekonom (fr.o.m. den 27 maj 1972)
Lokal: Skeppargatan 51, 114 58 Stockholm tel. 63 68 33 (sekreterare)
sekreteriat tel. 63 68 34.
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse U 49.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit åtta
sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer
och andra som berörs av kommitténs arbete.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
34. Kårobligatorieutredningen (U 1970:64)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 juli 1970 för
utredning om de obligatoriska studentsammanslutningarnas verksamhet
m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 10 september 1970):
Utredningsman:
Ekblad, S. Gunnar, hovrättslagman
Experter:
Björkman, Jerker A., soc. studerande
Nilsson, Axel N., avdelningsdirektör
Nilsson, Kaj J., civilekonom
Svensson, Lars, taxeringsrevisor
Westin, Gunnar P., soc. studerande
Sekreterare:
Iversen, StigG. L., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 19721.o.m.
den 28 februari 1973)
Lokal: Svartmansgatan 9, 11129 Stockholm, tel. 215872 (Iversen)
20 38 18 och 20 39 26 (Björkman och Westin)
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse U 64.
Utredningsmannen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit
26 sammanträden med utredningens experter.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första delen av år 1973.
323
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:36
35. Praktikcentrumkommittén (U 1970:65)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 september 1970
med uppgift att förbereda, leda och utvärdera försöksverksamhet med
praktikcentra för studerande vid socialhögskolorna (se Post- och Inrikes
tidn. den 14 november 1970):
Ordförande:
Ronnander, Benkt A. V., överdirektör
Ledamöter:
Karlsson, Kurt, sekreterare
Sellvall, L. Göran, departementssekreterare
Stark, K. Birger, socialchef
Örtegren, Inger M. K., byrådirektör
Experter:
Ahlander, Uno, drätselchef
Bolin, Lars A., byråchef
Esping, Ulla, socialinspektör
Jakobsson, Harriet, lektor
Orava, Olavi A., avdelningsdirektör
Sallin, Karin M., avdelningsdirektör
Sekreterare:
Körner, Sten G., departementssekreterare
Bitr. sekreterare:
Jonsson, Ann, socionom
Direktiven för kommittén, se 1970 års riksdagsberättelse U 51.
Kommittén har den 27 april 1972 avgett betänkandet (Ds U 1972:3)
Praktikcentra. Betänkande i anledning av försöksverksamhet med praktikcentra
för studerande vid socialhögskolorna.
Uppdraget är därmed slutfört.
36. Länsskolnämndsutredningen (U 1970:66)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 november 1970
med uppgift att utreda frågan om länsskolnämndsorganisationer (se
Post- och Inrikes tidn. den 19 december 1970):
Ordförande:
Fagerberg, Gösta, kommunalråd
U:36 Riksdagsberättelsen år 1973
324
Ledamöter:
Eriksson, B. Sune, direktionssekreterare
Färm, Hilding, landstingsråd
Jonsson, Arvid, hemmansägare
Nordin, Sven Eric, landstingsman
Orehag, N. Lennart H., skoldirektör
Sönnerlind, Arne S., skolråd
Experter:
Alfredsson, Karl-Erik N., förbundsjurist
Andersson, Ann-Marie, byrådirektör
Duregård, Assar, skoldirektör
Hammarström, Bertil, kamrer
Hinnfors, S. Ivar, förste länsassessor
Högström, Bertha, byrådirektör
Olsson, Karl, ombudsman
Persson, Östen, skolinspektör
René, Sven, lektor
Westerlund, Rut, ombudsman
Åhnsén, Lars-Olof, organisationskonsulent
Sekreterare:
Höglind, Lars O., bitr. skoldirektör
Lokal: Svartmangatan 9, 111 29 Stockholm, tel. 763 23 88
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse U 52.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit sex
sammanträden. Därutöver har åtta sammanträden hållits med en särskild
arbetsgrupp för frågan om tillsättningsförfarandet för ordinarie lärare inom
skolväsendet.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
37. Kommittén (U 1970:67) för frågor rörande demokratisering av
utbildningsväsendet (DUST)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 september 1970för
att undersöka frågor rörande demokratisering av utbildningsväsendet:
Ordförande:
Axelsson, Karl-Axel, undervisningsråd (t.o.m. den 30 juni 1972)
Bosson-Nordbö, Maj, skolråd (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Ledamöter:
Bengtsson, R. Ove, rektor (fr.o.m. den 8 maj 1972)
Bildt, Nils, ekon. studerande
325
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:38
Hagström, Bo, studierektor
Hammar, K. Tomas G., universitetslektor (fr.o.m. den 3 februari 1972)
Hildeberg, Lars, förbundssekreterare (fr.o.m. den 8 maj 1972)
Lindahl, Lars, generalsekreterare (fr.o.m. den 19 oktober 1972)
Lindgren, Ulf, förste byråsekreterare
Nordensköld, Mats, studerande (fr.o.m. den 18 oktober 1972)
Nyhlén, Lars-OIof, universitetslektor
Olsson, Artur, rektor (t.o.m. den 5 maj 1972)
Persson, Boris, redaktör (t.o.m. den 5 maj 1972)
Ruin, Olof K. bitr. professor (t.o.m. den 3 februari 1972)
Expert:
Klingberg, Karl-Erik, instruktör (fr.o.m. den 29 maj 1972)
Krantz, Gösta, rektor (fr.o.m. den 29 maj 1972)
Lagerbäck, Björn G. B., psykolog
Serdén, Hugo, skolinspektör (fr.o.m. den 6 november 1972)
Setterberg, Anders, studerande (fr.o.m. den 28 augusti 1972)
Sekreterare:
Simon, Dorothee, fil. kand.
Bitr. sekreterare:
Sköld, Carl G., fil. studerande (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Lokal: Svartmangatan 9, lil 29 Stockholm, tel. 10 24 83 sekreteraren,
20 81 27 bitr. sekreteraren
Direktiven för kommittén, se 1972 års riksdagsberättelse U 48.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 17 sammanträden,
varav åtta hållits i separata arbetsgrupper samt gjort studieresor
till skolor och universitet inom landet och i Förbundsrepubliken Tyskland.
Dessutom har tre sammanträden hållits gemensamt med den tyska kommittén.
Därutöver har fyra sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp
för frågan om föräldrainformation.
Förutom ovanstående har kommittén gemensamt hållit ett symposium,
med inbjudna experter, där bl. a. den sociokulturellaoch socio-ekonomiska
situationen i de båda länderna samt en jämförelse av väsentliga data i det
svenska och tyska skol- resp. universitetsväsendet diskuterades.
Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
38. Sameutredningen (U 1970:68)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 december 1970 för
att utreda frågan om åtgärder till stöd för samernas språk och kultur m.m.
(se Post- och Inrikes tidn. den 11 februari 1971):
U:38 Riksdagsberättelsen år 1973
326
Ordförande:
Elfving, O. Gösta C., landshövding
Ledamöter:
Köhl, Olof F. E., hovrättsassessor
Rönström, B. Thomas, departementssekreterare
Thomasson, Lars M., förste rektor
Utsi, Lars, renskötare
Experter:
Henrysson, Sten, professor (fr.o.m. den 14 april 1972)
Johansson, Henning, forskningsassistent (fr.o.m. den 14 april 1972)
Sekreterare:
Israelsson, Ragnar, f.d. undervisningsråd
Bitr. sekreterare:
Silén, Ulla-Britta, departementssekreterare
Lokal: Svartmangatan 9, 1 tr.,111 29 Stockholm, tel. 10 18 96
Direktiven för utredningen se 1972 års riksdagsberättelse U 49.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit sex
sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer
och andra som berörs av utredningens arbete.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
39. Kommittén (U 1971:01) för fortbildning av journalister (FOJOkommittén)
Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 april 1971 för
förberedelse av försöksverksamhet med fortbildning av journalister (se
Post- och Inrikes tidn. den 24 juli 1971):
Ordförande:
Söderberg, Ewert, chefredaktör
Ledamöter:
Elmbrant, Arne, redaktionschef
Fredgardh, Sonja, redaktör
Olofsson, Sören, chefredaktör
Ostlund, Hans-Erik, undervisningsråd
Experter:
Axelsson, Hans, kursledare
Erneberg, Ingvar, intendent
Ströhm, Bertil A., redaktör
327
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:40
Sekreterare:
Ehne, Jan-Erik, journalist
Lokal: Pressinstitutet, Gjörwellsgatan 26, 112 60 Stockholm, tel. 54 21 46
(sekreteraren)
Direktiven för kommittén, se 1972 års riksdagsberättelse U 50.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tolv
sammanträden. Därutöver har kommitténs ledamöter och experter deltagit
i sammanträden med projektgrupper som förbereder kurser inom ramen för
den försöksverksamhet som kommittén svarar för.
Kommittén anordnar under tiden januari 1972—maj 1973 15 fortbildningskurser
för journalister.
Kommittén har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 augusti 1972 hemställt
att försöksverksamheten med fortbildning av journalister skall fortsätta
även budgetåret 1973/74.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela 1973.
40. U-landsforskningsutredningen (U 1971:03)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 april 1971 med
uppdrag att utreda inriktning och organisation av forskning med anknytning
till u-landsproblem (se Post-och Inrikes tidn. den 24 juli 1971):
Ordförande:
Rosén, Nils Gustav K. G., f.d. universitetskansler
Ledamöter:
Bergström, K. Sune D., professor
Hambraeus, Gunnar A., direktör
Hjelm, K. G. Lennart, professor
Knutsson, Karl-Eric, professor
Michanek, Ernst N., generaldirektör
Ribbing, E. Manfred, departementsråd (t.o.m. den 31 december 1972)
Experter:
Bengtsson, Bo, byrådirektör (fr.o.m. den 15 juni 1972)
Claesson, C. Olof, professor (fr.o.m. den 22 december 1971)
Forsse, Anders P., avdelningschef (fr.o.m. den 21 februari 1972)
Leander, Lars U. E:son, byrådirektör
Lemne-Bergman, Marja, amanuens (fr.o.m. den 1 juni t.o.m. den 20
oktober 1972)
Löfqvist, Bo, fil. lic. (fr.o.m. den 22 december 1971)
Ribbing, E. Manfred, departementsråd (fr.o.m. den 1 januari 1973)
Wickström, Bo G., professor (fr.o.m. den 22 december 1971)
U:40 Riksdagsberättelsen år 1973
328
Wraghe, R. Åke, kanslisekreterare (fr.o.m. den 31 januari t.o.m. den 31
maj 1972)
Ågren, K. Gunnar, professor (fr.o.m. den 22 december 1971)
Sekreterare:
Ribbing, E. Manfred, departementsråd (t.o.m. den 31 december 1972)
Knutsson, Karl-Eric, professor (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 30 juni
1973)
Bitr. sekreterare:
Lemne-Bergman, Marja, amanuens (fr.o.m. den 21 oktober 1972)
Rasmusson, Rasmus G., departementssekreterare (t.o.m. den 20oktober
1972)
Lokal: Storkyrkobrinken 4, 3 tr. tel. 0247/11707 (ordföranden) växel
763 10 00 (sekreteraren). Postadress: Utbildningsdepartementet, Fack,
103 10 Stockholm 2
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse U 51.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit nio
sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer
och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har 13
sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för studium av forskningsfaktorn
inom två som studieexempel valda områden för utvecklingssamarbete
mellan Sverige och u-land (Etiopien), nämligen landsbygdsutvecklingsprojektet
CADU och nutritionsprojektet ENI.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
41. Organisationskommittén (U 1971:04) för bibliotekarieutbildning
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 april 1971 med
uppgift att närmare planera den utbildning av bibliotekarier m. m., som skall
anordnas vid bibliotekshögskolan i Borås:
Ordförande:
Boo, Fritiof, kommunalråd
Ledamöter:
Dittmer, Ulf, avdelningsdirektör
Edman, Barbro, bibliotekarie
Hellström, Kajsa, rektor
Ingelmark, Bo Eric, professor (t.o.m. den 15 september 1972)
Ottervik, Gösta, överbibliotekarie (fr.o.m. den 15 januari 1972)
Thorell, Elisabet, bibliotekarie
Uhlin, Åke, byrådirektör
329
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:42
Experter:
Bogefeldt, Christer G. B., studievägledare (fr.o.m. den 18 januari t.o.m.
den 31 juli 1972)
Ericsson, Britta M., byrådirektör (t.o.m. den 30 juni 1972)
Eriksson, Gunvor, bibliotekarie
Gyllensvärd, Kerstin, bibliotekarie (fr.o.m. den 10 januari 1972)
Hellman, Britt-Marie, bibliotekarie
Kalén, Ingemar, bibliotekarie
Lindahl, Sven-Åke, ombudsman
Lindquist, B. Rune L., byråchef (t.o.m. den 30 juni 1972)
Möhlenbrock, Sigurd, bibliotekarie
Nilsson, Thaly, byråchef
Oskarsson, Elsa V., bibliotekarie (fr.o.m. den 1 mars t.o.m. den 30 juni
1972)
Ottervik, Gösta, överbibliotekarie (t.o.m. den 14 januari 1972)
Plenander, Helena, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 26 juni t.o.m. den
7 juli 1972)
Ringborg, Erland, departementssekreterare
Westberg, Sven, överbibliotekarie
Widgren, Lillemor, bibliotekarie (t.o.m. den 30 juni 1972)
Yngström, Louise, universitetslektor (fr.o.m. den 21 februari t.o.m. den
20 april 1972)
Åkerström, Hans E. A., förste biblioteksassistent (fr.o.m. den 20 mars
1972 t.o.m. den 30 juni 1972)
Sekreterare:
Wänstrand, Carl A., bitr. skoldirektör (avliden den 14 november 1972)
Direktiven för kommittén, se 1972 års riksdagsberättelse U 52.
Bibliotekshögskolan i Borås inrättades fr.o.m. den 1 juli 1972. Organisationskommitténs
för bibliotekarieutbildning arbetsuppgifter slutfördes i
september 1972. En särskild styrelse för bibliotekshögskolan har tillsatts
fr. o. m. den 1 oktober 1972. Kommitténs uppdrag är därmed slutfört.
42.1971 års bibelkommitté (U 1971:05) för Gamla testamentet
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 april 1971 med uppgift att
förbereda en nyöversättning av Gamla testamentet:
Ordförande:
Ljungberg, Blenda M., adjunkt, led. av riksdagen
Sakkunniga:
Albrektson, Bertil, professor
Johnson, Bo, docent
U:42 Riksdagsberättelsen år 1973
330
Malmström, Sten, docent
Olsson, Birger, teol. lic.
Sekreterare:
Brandt, Krister, komminister
Bitr. sekreterare:
Nilsson, Herbert, kanslisekreterare
Lokal: Utbildningsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (bitr. sekreteraren)
Direktiven för kommittén, se 1972 års riksdagsberättelse U 53.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit nio
sammanträden.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
43. 1971 års sakkunniga (U 1971:06) för översättning av Nya
testamentet
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 april 1971 för att inom
utbildningsdepartementet förbereda tillsättning av en bibelkommission för
nyöversättning av Nya testamentet genom att utarbeta förslag till principer
för översättning och till arbetsordning för en sådan kommission:
Ordförande:
Björck, Staffan, professor
Ledamöter:
Olsson, Birger, teol. lic.
Palm, Jonas, professor
Riesenfeld, Harald, professor
Vennberg, Karl, författare
Sekreterare:
Åsberg, Christer, fil. mag.
Bitr. sekreterare:
Nilsson, Herbert, kanslisekreterare
Direktiven för de sakkunniga, se 1972 års riksdagsberättelse U 54.
De sakkunniga har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit elva
sammanträden. Dessutom har fem sammanträden hållits med en arbetsgrupp
inom utredningen.
De sakkunniga har avgett dels översättningsprov (Ds U 1972:4) Valda
texter ur Nya testamentet, dels betänkandet (Ds U 1972:10) Inför en ny
bibelöversättning. Riktlinjer och förslag.
Uppdraget är därmed slutfört.
331 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:45
44. Uppsala domkyrkas restaureringskommitté (U 1971.09)
Tillkallade genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 januari 1971 med uppgift
att dels leda arbetena med Uppsala domkyrkas inre restaurering, dels avge
förslag till de skyddsarbeten eller andra åtgärder, som är nödvändiga för det
fortlöpande underhållet av domkyrkans yttre, dels i samråd med
byggnadsstyrelsen undersöka möjligheterna av och beräkna kostnaderna
för sådana åtgärder som krävs för att de provisoriska skyddsåtgärderna vid
kyrkans huvudingång skall kunna slopas:
Ordförande:
Edenman, Ragnar H. L., landshövding
Ledamöter:
Bergvall, Bengt H., civilingenjör
Bohrn, Erik A., avdelningsdirektör
Hovstadius, O. Sigvard., disponent
Nilsson, S. Clarence, domprost
Expert:
Skoglund, Olof A., byggnadsingenjör
Sekreterare:
Forsberg, Bo R., notarie
Arkitekt:
Porne, G. Åke, arkitekt
Lokal: Odinslund 3, 752 20 Uppsala, tel. 018/12 24 04, 018/12 04 60
(ordföranden), 018/13 99 90 (sekreteraren), 08/20 00 88 (Porne), 08/20 54 00
(Skoglund)
Direktiven för kommittén, se 1972 års riksdagsberättelse U 55.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit nio
sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, konsulter,
entreprenörer och andra som berörs av kommitténs arbete.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
45. Kartläggningsgruppen (U 1971:10)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 19 november 1971 med
uppdrag att företaga en kartläggning av anställningsförhållandena för
ickeordinarie lärare, assistenter och amanuenser inom universitets- och
högskoleområdet, särskilt vad avser anställningstryggheten:
Ordförande:
Berg, C. G. Håkan, t.f. departementsråd
U:45 Riksdagsberättelsen år 1973
332
Sakkunniga:
Balsvik, Karin, avdelningsdirektör
Hjalmarsson, Åke, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september
1972)
Petri, Gunnar, departementssekreterare (t.o.m. den 31 augusti 1972)
Sandberg, A. Birger, förhandlingsdirektör
Experter:
Carlsson, Ingvar, direktörsassistent
Hansson, N. Olle R., departementssekreterare
Holtsberg, P. Christer, kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 september 1972)
Jacobsson, K. Erling, förste planeringsinspektör (fr.o.m. den 1 maj 1972)
Romanus, Sture, departementssekreterare
Wik, Lars, t.f., avdelningsdirektör
Holtsberg, Christer, kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 september 1972)
Sekreterare:
Nordlander, Jan A., kanslisekreterare (fr.o.m. den 24 januari 1972)
Widgren, Greger G., kanslisekreterare (t.o.m. den 23 januari 1972)
Lokal: Utbildningsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren)
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit elva
sammanträden samt haft överläggningar med representanter för berörda
personalorganisationer.
Kommittén har företagit en inventering av antalet icke-ordinarie lärare
m. fl. inom universitets- och högskoleområdet.
Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
46. Sakkunnig (U 1971:11) för att utarbeta förslag till restaurering av
Vadstena klosterkyrka
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 december 1971 för
att utarbeta förslag till restaurering av Vadsten klosterkyrka:
Sakkunnig:
Ahrbom, Nils O., f.d. professor
Experter:
Allander, Claes S. G., professor (fr.o.m. den 13 mars 1972)
Anderson, Iwar, f.d. antikvarie (fr.o.m. den 13 mars 1972)
Holmström, Ingmar, ingenjör (fr.o.m. den 13 mars 1972)
Sandin, Kenneth, civilingenjör (fr.o.m. den 1 december 1972)
Sekreterare:
Kask, Handö, arkitekt (fr.o.m. den 11 februari 1972)
333
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:47
Lokal: Sködungagatan 4, 114 27 Stockholm, tel. 21 97 91
Direktiven för den sakkunnige (ämbetsskrivelse till riksantikvarieämbetet
den 10 december 1971):
Kungl. Maj:t förutsätter att församlingen i Vadstena svarar för
kostnaderna för reparation av takryttaren och för installation av ny
åskledaranläggning. Beträffande statens deltagande i kostnaderna för
restaurering av klosterkyrkan vill Kungl. Maj:t meddela beslut framledes,
sedan den sakkunnige lagt fram förslag i ämnet och församlingen inkommit
med förnyad ansökan.
Den sakkunnige har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit elva
sammanträden med experterna.
Undersökningar av murverket har påbörjats.
Utredningen beräknas pågå under hela år 1973.
47. Utredningen (U 1971:12) rörande Vetenskapsakademiens institutioner
Tillkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 december 1971
att utreda frågan om Vetenskapsakademiens institutioner (se Post- och
Inrikes tidn. den 20 januari 1972):
Utredningsman:
af Geijerstam, Sven O., landshövding (fr.o.m. den 3 januari 1972)
Experter:
Kalén, Olof H., lönedirektör (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Mollstedt, S. R. Bo, hovrättsråd (fr.o.m. den 18 februari 1972)
Sekreterare:
Enquist, N. Daniel, departementssekreterare (fr.o.m. den 20 januari
1972)
Bitr. sekreterare:
Widgren, Greger G., kanslisekreterare (fr.o.m. den 20 januari 1972)
Direktiv (anförande av statsrådet Carlsson till statsrådsprotokollet den 17
december 1971):
Genom statsmakternas ställningstaganden år 1969 (prop. 66, SU 115, rskr
293) skall Vetenskapsakademiens privilegium att ge ut almanackor inte
förnyas vid utgången av den nuvarande privilegieperioden den 15 juli 1972.
Avskaffandet av almanacksprivilegiet med åtföljande bortfall av privilegieinkomsterna
aktualiserade frågan om Vetenskapsakademiens framtida
ställning och arbetsuppgifter. Dåvarande departementschefen framhöll i
nyssnämnda proposition att akademien hade viktiga utåtriktade uppgifter
på det vetenskapliga området både inom och utom landet och att det fanns
skäl att anta att denna verksamhet skulle få ökad betydelse i framtiden,
särskilt på det internationella planet. Departementschefen konstaterade
vidare att Vetenskapsakademien f .n. driver ett antal fasta institutioner som
U:47 Riksdags berättelsen år 1973
334
har mycket skiftande karaktär, varför formerna för deras fortsatta bestånd
och verksamhet krävde särskilda överväganden för varje enskild institution.
Det var en uppgift i första hand för huvudmannen, dvs. Vetenskapsakademien,
att överväga på vilket sätt denna fråga lämpligen borde
behandlas (prop. 1969:66 s. 14).
Vetenskapsakademien har i april 1971 överlämnat en anslagsframställning
för budgetåret 1972/73, där akademien begär ökade resurser för bl.a.
sin utåtriktade verksamhet. Efter noggrann prövning har akademien funnit,
att inga organisatoriska förändringar f.n. är påkallade i fråga om huvudmannaskapet
för dess institutioner. Akademien föreslår vidare att viss
personal förs över från forskningsråden till dessa institutioner.
Efter remiss har yttranden över Vetenskapsakademiens anslagsframställning
avgetts av statskontoret, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket,
universitetskanslerämbetet, som överlämnat yttranden från vederbörande
universitets- och högskolemyndigheter, Sveriges geologiska undersökning,
styrelsen för teknisk utveckling, statens humanistiska forskningsråd, statens
medicinska forskningsråd, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens
råd för samhällsforskning samt statens råd för atomforskning. Vidare
har yttranden avgetts av Vitterhetsakademien, Ingenjörsvetenskapsakademien,
Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund,
Tjänstemännens centralorganisation samt Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO). I yttrandena framhålls genomgående betydelsen av att
akademiens informativa och kontaktskapande verksamhet både på det
nationella och på det internationella planet säkerställs och ges ökade
resurser. När det gäller huvudmannaskapet för samt den fortsatta finansieringen
och driften av akademiens institutioner råder det delade meningar
bland remissinstanserna. Flertalet avstår — i avvaktan på statskontorets
utredning av den framtida biblioteksorganisationen i Stockholmsområdet
— från att framföra särskilda synpunkter rörande akademiens bibliotek och
tillstyrker statsbidrag för verksamheten vid detta under den tid utredningsarbetet
pågår. Oförändrat huvudmannaskap och statsbidrag till akademiens
övriga institutioner som ersättning för bortfallet av almanacksintäkterna
tillstyrks i huvudsak av bl.a. ett flertal av de fakulteter som yttrat
sig i ärendet, Sveriges geologiska undersökning, Vitterhetsakademien,
Ingenjörsvetenskapsakademien och SACO.
I vissa remissyttranden förs fram förslag till andra organisatoriska lösningar
beträffande en eller flera av akademiens institutioner. Statens
naturvetenskapliga forskningsråd (NFR) anser att i fråga om driften av de
till akademien knutna institutionerna särskilda överväganden synes behöva
göras från fall till fall. Vetenskapliga institutioner av rikskaraktär, som inte
naturligen har anknytning till någon annan organisation och där verksamheten
inte är av sådan omfattning eller karaktär att den bör bedrivas inom ett
fristående organ, kan enligt NFR med fördel drivas av akademien med
utnyttjande av den sakkunskap som där finns för vetenskaplig bedömning
av verksamheten. Stockholms observatorium med dess nära anknytning till
universitetet i Stockholm bör enligt NFR på sikt föras över till nämnda
universitet. NFR föreslår vidare att Kiruna geofysiska observatoriums
ställning utreds i anslutning till en utredning om den svenska rymdverksamheten
i dess helhet. Liknande synpunkter framförs av statens råd för
atomforskning.
Statskontoret förordar en förutsättningslös omprövning av formerna för
finansiering och drift av akademiens nuvarande institutioner. Valet av
huvudman för berörda institutioner bör grundas på överväganden i varje
335
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:47
särskilt fall. I avvaktan på en sådan omprövning tillstyrker statskontoret
bidrag till driften av akademiens institutioner.
Riksrevisionsverket anser att staten bör överta huvudansvaret för flertalet
av de fasta vetenskapliga institutioner som akademien driver med hjälp av
inkomsterna från almanacksprivilegiet. För detta talar, förutom allmänna
resurs-, planerings- och styrsynpunkter, att verksamheten vid institutionerna
i stor utsträckning är integrerad med motsvarande statliga verksamhet
och i vissa fall bedrivs parallellt med denna. Ett accepterande av verkets
förslag om överförande av de fasta institutionerna till statligt huvudmannaskap
fordrar vissa fortsatta utredningar, som snarast bör påbörjas.
Verksamheten har byggts upp och bedrivits med inkomster från almanacksprivilegiet.
Detta privilegium har utgjort en speciell förmån som
staten gett åt akademien. Detta förhållande liksom den omständigheten att
staten tar över kostnaderna för driften av de fasta institutionerna motiverar,
enligt verket, att samtliga tillgångar inklusive donationer som är förenade
med institutionerna förs över till staten utan vederlag.
Universitetskanslerämbetet anser att det avgörande kriteriet vid en
bedömning av huvudmannaskapsförändringar primärt bör vara hur det
riksintresse bäst tillgodoses, som ligger i att den vetenskapliga verksamheten
vid akademiens institutioner fortsätts och utvecklas vidare. I andra
hand är det viktigt att få besvarat huruvida akademiens nuvarande ansvar
för driften av de vetenskapliga institutionerna är en viktig förutsättning för
att den skall kunna fullgöra sina huvuduppgifter, dvs. de utåtriktade aktiviteterna.
Ämbetet konstaterar att det i ärendet föreliggande materialet inte
ger erforderligt underlag för ett ställningstagande nu i huvudmannaskapsfrågan
vad avser de vetenskapliga institutionerna. Ämbetet förordar därför
att Kungl. Maj:t tillkallar en utredning med uppgift att belysa hithörande
frågeställningar. Utredningen bör bedrivas i nära samarbete med akademien
och den bör ha tillgång till expertis för förhandlingar med akademien
i den mån sådana blir aktuella. Under detta kombinerade utrednings- och
förhandlingsskede bör statsbidrag utgå till akademien i sådan utsträckning,
att den nuvarande verksamheten vid institutionerna säkerställs.
Sveriges Industriförbund ifrågasätter, huruvida en vetenskapsakademi av
västerländsk typ är rätt organ att driva vetenskapliga institutioner. På något
längre sikt förefaller det inte uteslutet, att de behov som måste tillgodoses
vid avancerade vetenskapliga institutioner, kommer att utgöra en ekonomisk
belastning för akademien, och att ansvaret för institutionerna således
menligt inverkar på akademiens övriga, mycket angelägna uppgifter. Det
måste dessutom anses rimligt, att staten även får det administrativa
ansvaret och därmed insyn i en verksamhet, för vilken den övertar det
ekonomiska ansvaret.
Även enligt min mening fungerar Vetenskapsakademien som ett betydelsefullt
vetenskapligt kontaktorgan på såväl det nationella som det
internationella planet. Som tidigare framgått råder full enighet om vikten av
att akademien även i framtiden skall fullgöra nämnda kontaktfunktioner.
Vetenskapsakademien driver även ett antal fasta vetenskapliga institutioner.
Verksamheten vid dessa institutioner har genomgående en mycket nära
anknytning till aktiviteter på olika håll inom universitets- och högskoleorganisationen.
Bortfallet av privilegieinkomsterna medför att Vetenskapsakademien
inte utan bidrag från annat håll kan fortsätta verksamheten vid
dessa institutioner, bortsett från dem som finansieras med donationsmedel.
Mot denna bakgrund aktualiseras frågan om huvudmannaskapet för vissa
av Vetenskapsakademiens institutioner. 1 likhet med bl.a. universitets
-
U:47 Riksdagsberättelsen år 1973
336
kanslersämbetet finner jag emellertid att det tillgängliga materialet inte ger
erforderligt underlag för ett slutligt ställningstagande i huvudmannaskapsfrågan.
Den bör utredas ytterligare av särskilt tillkallad utredningsman.
Med hänsyn till vad som tidigare anförts bör utredningsarbetet bedrivas
med sikte på att i första hand de institutioner som har en klar anknytning till
ett universitet bör föras över till universitets- och högskoleorganisationen.
Utredningsmannen bör analysera verksamheten vid varje enskild institution
och belysa dess anknytning till liknande aktiviteter inom universitetsoch
högskolesektorn samt föreslå den organisatoriska lösning som skapar
de bästa förutsättningarna för institutionernas fortsatta verksamhet.
Utredningsmannen bör därvid ägna särskild uppmärksamhet åt gällande
avtal, donationsbestämmelser, markfrågor m.m. Utredningsmannen bör
bedriva sitt arbete i nära samråd med Vetenskapsakademien och — i den
mån så befinnes erforderligt — under förbehåll av statsmakternas godkännande
träffa överenskommelser med akademien om eventuellt påkallade
organisatoriska förändringar. I den mån utredningen leder fram till att
akademien bör kvarstå som huvudman för viss institution, bör övervägas
om företrädare för universitetsmyndigheterna skall ingå i den styrelse
(motsvarande) som under akademien har ansvaret för verksamheten vid
institutionen.
Från utredningsuppdraget bör i första hand undantas dels Makarna
Mittag-Lefflers matematiska stiftelse och Sarekanläggningarna, dels akademiens
bibliotek, vars fortsatta verksamhet redan utreds som ett led i
statskontorets översyn av biblioteksservicen i Stockholmsområdet.
Utredningsmannen bör emellertid lägga fram förslag rörande finansieringen
m.m. av biblioteket under den tid statskontorets utredning pågår.
Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.
Utredningen har under tiden januari—november 1972 hållit 21 sammanträden
samt haft överläggningar med olika myndigheter, som berörs av
utredningens arbete. Utredningen har vidare haft fortlöpande samråd med
Vetenskapsakademien och besökt de institutioner, som omfattas av
utredningens uppdrag.
Under tiden september—november 1972 har förhandlingar pågått med
Vetenskapsakademien, varvid utredningen och företrädare för akademien
sammanträtt vid åtta tillfällen.
Utredningen har den 29 november 1972 avgett betänkandet (Ds U
1972:13) Vetenskapsakademiens institutioner. Betänkande med förslag om
institutionernas framtida ställning m. m.
Uppdraget är därmed slutfört.
48. Utredningen (U 1971:13) angående den fortsatta verksamheten
med radio och television inom utbildningsväsendet
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1971 för
att utreda den fortsatta verksamheten med radio och television inom
utbildningsväsendet (se Post- och Inrikes tidn. den 8 februari 1972):
Ordförande:
Ag, Lars E., generaldirektör (t.o.m. den 31 december 1972)
Andersson, Leif G., t.f. departementsråd (fr.o.m. den 1 januari 1973)
337
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:49
Ledamöter:
Ag, Lars E., generaldirektör (fr.o.m. den 1 januari 1973)
Marcus, Lars Edvard Placi, direktör (fr.o.m. den 22 februari 1972)
Perstedt, Ulf E., fortbildningsledare (fr.o.m. den 22 februari 1972)
Expert:
Hellners, E. Tryggve, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Sekreterare:
Pettersson, Sten-Åke E., sekreterare (fr.o.m. den 1 september 1972)
Lokal: TRU-kommittén, Stockholmsvägen 30, 182 74 Stocksund, tel.
växel 85 04 20
Kommittén har under tiden mars 1972—oktober 1972 hållit tio
sammanträden.
Kommittén har övertagit den tidigare TRU-kommitténs uppgift att planera
och leda verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet
(se även 1973 års riksdagsberättelse U 8). Därmed ansvarar kommittén
också — fr.o.m. den 1 juli 1972 — för verksamheten vid den statliga
produktionsenheten i Stocksund. Budgetåret 1972/73 disponerar kommittén
för sin verksamhet 18790000 kronor ur reservationsanslaget Viss
utbildning via radio och television m. m.
Kungl. Maj:t har den 8 september fastställt produktionsplan för budgetåret
1972/73.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
49. Ämbetsmannakommittén (U 1971:14) för nordiskt kulturellt
samarbete
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 december 1971 för
att ingå som svensk ledamot i en ämbetsmannakommitté för nordiskt
kulturellt samarbete:
Svensk ledamot:
Sandgren, C. Lennart, statssekreterare
Ersättare för den svenske ledamoten:
Stiernstedt, K. Jan T., expeditionschef
Experter:
Bekeris, Ilmar J., kansliråd
Björkman, Gunnar-Arne C., departementssekreterare (fr.o.m. den 17
december 1971 t.o.m. den 31 augusti 1972)
Karlström, Hans Åke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 september
1972)
Lundh, Brita G., departementssekreterare (fr.o.m. den 16 maj 1972)
22 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
U:49 Riksdagsberättelsen år 1973
338
Thomasson, Björn E., departementssekreterare
Tiby, K. Ivar, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1972)
Lokal: Utbildningsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (ordföranden)
Kommittén har tillsatts i enlighet med bestämmelser i Avtal mellan de
nordiska länderna om kulturellt samarbete (SÖ 1971:22). Arbetsordning har
fastställts av Nordiska ministerrådet den 13 december 1971.
Kommittén har t. o. m. november 1972 haft 13 sammanträden.
Kommittén beräknas fortsätta sitt arbete under hela år 1973.
50. Operautredningen (U 1972:01)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 januari 1972 för att
göra en översyn av Operans organisation:
Utredningsman:
Löwbeer, Torsten, näringsfrihetsombudsman (fr.o.m. den 11 februari
1972)
Experter:
Hallmo, Gunnar, hovrättsassessor (fr.o.m. den 9 maj 1972)
Hammarbäck, Sven Arne G., byrådirektör (fr.o.m. den 29 juni 1972)
Lindgren, Göran, direktör (fr.o.m. den 9 maj 1972)
Sjögren, Henrik A. S., redaktör (fr.o.m. den 9 maj 1972)
Wallin, Ryno, chefsinspicient (fr.o.m. den 9 maj 1972)
Sekreterare:
Hermanson, K. Gunnar, hovrättsassessor (fr.o.m. den 9 maj 1972)
Lokal: NO:s kansli, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. 22 43 15
Direktiv (Kungl. Maj:ts beslut den 28 januari 1972):
Operans verksamhet regleras av bolagsordning för kungl, teaterns
aktiebolag, gällande fr.o.m. den 3 april 1950, samt avtal den 27 december
1968 mellan svenska staten och bolaget.
Kulturrådet väntas under våren 1972 lägga fram vissa principförslag i
mål- och organisationsfrågor på kulturområdet, vilka bl.a. berör Operans
organisation och verksamhet. Som ett led i riksrevisionsverkets förvaltningsrevision
inom kultursektorn behandlar verket för närvarande bl.a.
frågan om Operans organisation. Verket kommer inom kort att presentera
en analys av Operans verksamhet, enligt uppgift innehållande bl.a. synpunkter
på arbetsformerna vid Operan. Varken kulturrådet eller riksrevisionsverket
väntas emellertid lägga fram något detaljerat förslag i fråga om
Operans organisation.
339
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:51
Med hänsyn härtill och vad i övrigt förekommit bemyndigar Kungl. Maj:t
— som finner det angeläget att kulturrådets och riksrevisionsverkets
utredningsarbete omedelbart kompletteras och fortsätts — chefen för
utbildningsdepartementet att uppdraga åt en sakkunnig att göra en översyn
av Operans organisation. Den sakkunniges arbete skall, på grundval av
kulturrådets och riksrevisionsverkets väntade utredningar, utmynna i
konkreta förslag om Operans organisation och bedrivas i nära samarbete
med teater- och musikrådet, kulturrådet, Operans styrelse samt vederbörande
personalorganisationer. Arbetet skall bedrivas skyndsamt så att
erforderliga beslut med anledning av förslagen kan fattas snarast möjligt
och verkställas senast den 1 juli 1974.
Den sakkunnige har under tiden juni—oktober 1972 hållit fyra sammanträden
med experterna.
Den sakkunnige beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
51. Forskningsrådsutredningen (U 1972:02)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 april 1972 för
utredning rörande forskningsråden inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde (se Post- och Inrikes tidn. den 10 juni 1972):
Ordförande:
Rosén, Nils Gustav K. G., f.d. universitetskansler (fr.o.m. den 30 maj
1972)
Ledamöter:
Gustafsson, Bengt E., professor (fr.o.m. den 30 maj 1972)
Ingelstam, Lars E., bitr. professor (fr.o.m. den 30 maj 1972)
Lindahl-Kiessling, Kerstin M., byråchef (fr.o.m. den 30 maj 1972)
Richardson, N. Gunnar E., docent, led. av riksdagen (fr.o.m den 30 maj
1972)
Segerstedt, Torgny, professor (fr.o.m den 30 maj 1972)
Sundgren, E. Roland, f.d. ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m den 30
maj 1972)
Sekreterare:
Ingelstam, Lars E., bitr. professor (fr.o.m den 30 maj 1972)
Bitr. sekreterare:
Landberg, Hans W., docent (fr.o.m. den 1 augusti 1972)
Lokal: Storkyrkobrinken 4, lil 28 Stockholm, tel. 763 1895 (sekreteraren),
763 1896 (bitr. sekreteraren).
Direktiv (anförande av statsrådet Moberg till statsrådsprotokollet den 7
april 1972):
Till utbildningsdepartementet hör fem forskningsråd, nämligen statens
medicinska forskningsråd (MFR), statens humanistiska forskningsråd
U:51 Riksdagsberättelsen år 1973
340
(HFR), statens råd för samhällsforskning (SFR), statens naturvetenskapliga
forskningsråd (NFR) och statens råd för atomforskning (AFR). De har
som en huvuduppgift att stödja och utveckla grundforskning inom resp.
ansvarsområde. Vid slutet av 1940-talet uppgick anslagen till forskningsråden
till sammanlagt drygt 5 milj. kr. För budgetåret 1971/72 uppgår
forskningsrådens anslag till sammanlagt drygt 125 milj. kr.
Grunden till den nuvarande forskningsrådsorganisationen lades under
1940-talet. Den snabba vetenskapliga utvecklingen, det ökande antalet
vetenskapliga specialområden jämte det allt starkare behovet av tvärvetenskaplig
samverkan har emellertid medfört att gränserna mellan forskningsrådens
ansvarsområden förskjutits och i vissa fall blivit mindre klara.
I några fall har organ av andra slag kommit att fungera som forskningsråd.
Så har t.ex. forskningsnämnden inom Riksföreningen mot cancer i betydande
utsträckning övertagit MFR:s uppgift som anslagsbeviljande organ i
vad avser cancerforskning. Vidare har Riksbankens jubileumsfond sedan
sin tillkomst år 1965 tillfört främst samhällsforskningen betydande resurser.
Den tillämpade forskningen har fått och får ökad betydelse som en
integrerad del i ett komplext samhälls- och produktionsmaskineri. Statsmakterna
har vidtagit särskilda åtgärder för att tillgodose behoven av
tillämpad forskning inom olika områden. Några exempel på sådana åtgärder
lämnas i det följande. Särskilda medel för forskning och utvecklingsarbete
har ställts till vissa centrala myndigheters förfogande. Som exempel kan
nämnas de anslag som skolöverstyrelsen och universitetskanslersämbetet
disponerar för pedagogiskt utvecklingsarbete. Teknisk tillämpad forskning
och industriellt utvecklingsarbete förstärktes genom tillkomsten år 1968 av
styrelsen för teknisk utveckling (STU). Särskilda medel anvisades för
tillämpad miljövårdsforskning år 1968 då en forskningsnämnd inrättades
vid statens naturvårdsverk. Den 1 juli 1971 inrättades tranportforskningsdelegationen
som har planerande, samordnande, initierande och stödjande
uppgifter på transportforskningsområdet. Frågor om samordning och ledning
av försvarsforskningen utreds f.n. Allmänna riktlinjer för försvarsforskningens
organisation har föreslagits i dels principbetänkandet (SOU
1970:54) Forskning för försvarssektorn, dels delbetänkandet (Ds Fö 1971:5)
Försvarsforskningens ledning. Enligt lagen om arbetarskyddsavgift haren
arbetarskydddsfond inrättats avsedd för forskning, utbildning och upplysning
inom arbetsmiljöområdet. Ett institut för social forskning har
inrättats den 1 januari 1972. En kartläggning av forskningsverksamheten på
det sociala området pågår inom ramen för samarbetskommittén för social
forskning inom socialdepartementet. År 1970 tillkallades sakkunniga för en
systematisk forskningsplanering på kriminalvårdens område. Enligt sina
direktiv skall de sakkunniga bl.a. sträva efter att sätta in sitt planeringsarbete
i ett större kriminalpolitiskt perspektiv.
Utöver dessa exempel på åtgärder för att tillgodose behovet inom olika
samhällssektorer av tillämpad forskning bör i detta sammanhang nämnas
arbetet inom arbetsgruppen för framtidsstudier. Gruppen arbetar bl.a. med
en kartläggning av behoven inom olika sektorer av vad som kan kallas riktad
grundforskning, avsedd inte minst att tjäna på framtiden inriktad planering.
Utbyggnaden av de statliga insatserna för tillämpad forskning har helt
naturligt medfört gränsdragnings- och samordningsproblem i förhållandet
mellan forskningsråden och olika organ för tillämpad forskning.
NFR framhåller i sin anslagsframställning för budgetåret 1972/73 bl.a. att
rådet, som en följd av statsmakternas direktiv till STU att koncentrera
resurserna på tillämpad forskning och utvecklingsarbete, kommer att få ett
341
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:51
ökat ansvar för den grundläggande forskning som ligger mellan rådets
centrala verksamhetsfält och STU:s område och till vilken STU hittills
lämnat stöd i betydande utsträckning.
Ett visst samarbete förekommer mellan forskningsråden inom såväl
utbildningsdepartementets som andra departements verksamhetsområden.
I det följande redovisas några exempel på samarbetsformer som utvecklats
mellan forskningsråden.
Forskningsrådens samarbetsdelegation bildades redan i slutet av 1940-talet och består f.n. av representanter för MFR, HFR, SFR, NFR, AFR,
statens råd för skogs- och jordbruksforskning samt STU. Delegationen
behandlar i huvudsak gemensamma frågor av administrativ karaktär. En för
MFR, NFR och Riksföreningen mot cancer gemensam samarbetsnämnd
har tillsatts för att pröva till vilket av de berörda organen sådana ansökningar
om anslag får hänföras, som faller inom gränsområden mellan dem.
Ett annat exempel är den samarbetskommitté mellan NFR och STU som
inrättats för att behandla bl.a. frågor rörande forskning som ligger mellan
rådets och STU:s ansvarsområden. Ett gemensamt arbetsutskott har
inrättats för samarbete mellan MFR och den till försvarsdepartementet
hörande försvarsmedicinska forskningsdelegationen.
Karaktäristiskt för vetenskapens utveckling är det ökande behovet av
relativt omfattande tvärvetenskapliga projekt, s.k. storprojekt. Sådana har
föreslagits och även inletts inom en rad områden, t.ex. inom ekologi, inom
delar av medicin och socialvetenskap och inom fysiken. Dessa projekt
berör ofta flera myndigheters verksamhetsområden och är för sitt genomförande
beroende inte endast av forskningsråd inom utbildningsdepartementets
område utan även av andra myndigheter och organ.
Tillsammans med andra forskningsstödjande organ spelar forskningsråden
en betydelsefull roll i planering och finansiering av storprojekt. De krav
på samverkan och samordning som ett genomförande av tvärvetenskapliga
projekt ställer på berörda myndigheter och organ skapar i vissa fall organisatoriska
problem som ställer nya krav på forskningsråden.
Inom vissa storprojekt dominerar personalkostnaderna, inom andra s.k.
tung vetenskaplig utrustning. Behovet av framför allt tung utrustning för
forskningsändamål och de problem som hänger samman med finansieringen
av sådan utrustning har tagits upp av bl.a. MFR, NFR och AFR i samband
med de årliga anslagsframställningarna. Utöver de medel för bl.a. utrustning
till universitetens och högskolornas basorganisation som anvisas under
driftkostnadsanslagen och anslaget till inredning och utrustning vid universiteten
m.m. ställer forskningsråden medel till förfogande för utrustning
för särskilda forskningsprojekt.
Kostnaderna för Sveriges deltagande i visst internationellt forskningssamarbete
bestrids från de anslag som disponeras av NFR och AFR. Som
exempel kan nämnas den europeiska organisationen för astronomisk
forskning rörande södra stjärnhimlen (ESO) och den europeiska molekylärbiologiska
konferensen (CEBM), beträffande vilka Sveriges deltagande
bekostas av NFR. AFR bestrider merparten av kostnaderna för Sveriges
deltagande i den europeiska organisationens för kärnforskning (CERN)
program för en storaccelerator.
Verksamhet och organisation för forskningsråden inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde regleras genom en av Kungl. Maj:t den
30 juni 1959 fastställd instruktion (ändrad senast den 14 maj 1971).
Forskningsråd skall enligt instruktionen ”medelst anslag och annorledes,
inom sitt område främja forskning och därmed sammanhängande verk
-
U:51 Riksdagsberättelsen år 1973
342
samhet ävensom befordra samverkan mellan forskning inom rådets område
och forskningen inom angränsande discipliner” (3 §). I enlighet härmed har
forskningsråd till uppgift bl.a. ”att följa utvecklingen inom sitt forskningsområde
och uppehålla nära kontakt med forskare och vetenskapliga
institutioner samt med näringslivets organisationer på de områden, som
kunna beröras av rådets verksamhet, att stödja forskningsprojekt, som äro
särskilt betydelsefulla för vetenskapens utveckling samt vid behov taga
initiativ till främjande av sådana projekt och deras utnyttjande” (4 §).
I forskningsrådens instruktion anges vidare grunddragen för rådens
organisation.
MFR och SFR är i enlighet med instruktionen uppdelade i sektioner; det
förra i en allmänmedicinsk och en försvarsmedicinsk sektion och det senare
i en socialvetenskaplig och en rättsvetenskaplig sektion samt en sektion för
psykologi och pedagogik.
Bestämmelserna om forskningsrådens sammansättning, antalet ledamöter
och det sätt på vilket dessa utses har varierande utformning för de olika
råden. Detta förklaras bl.a. av att råden tillkommit vid skilda tidpunkter och
under skiftande förutsättningar. I samtliga råd utses ordföranden och vissa
andra ledamöter av Kungl. Maj:t, beträffande ledamöter i flertalet fall efter
förslag från myndigheter, organisationer etc. 1 MFR:s försvarsmedicinska
sektion utses samtliga ledamöter av Kungl. Maj:t. I övriga forskningsråd
väljs ett varierande antal ledamöter av fakulteterna vid berörda universitet
och högskolor och andra sammanslutningar av forskare eller — beträffande
SFR — av för ändamålet bildade valgrupper av forskare m.fl. Chefen för
socialstyrelsen och generalläkaren är självskrivna ledamöter i resp. MFR:s
allmänmedicinska och försvarsmedicinska sektion. I AFR utses vissa
ledamöter av försvarets forskningsanstalt och AB Atomenergi.
Frågor om bl.a. forskningsrådens sammansättning har berörts i skilda
sammanhang. 1 riksdagsmotioner har aktualiserats bl. a. frågan om en
förändring av de anslagsfördelande forskningsorganens sammansättning så
att ett väsentligt ökat lekmannainflytande säkras. Riksdagen (UbU 1971:31,
rskr 1971:347) har förordat att i första hand forskningsrådens sammansättning
och organisation i övrigt samt befogenheter och ställning i relation
till myndigheter och andra instanser som har forskningsansvar utreds.
Vidare har HFR i skrivelse den 17 juni 1971 tagit upp frågan om en
breddning av rådets sammansättning. Rådet föreslår att de yngre forskarna
tillförsäkras representation i rådet. Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) framhåller i rapporten ”Forskning och utveckling”, vilken överlämnats
till Kungl. Majit, bl.a. forskningsrådens roll när det gäller fördelningen
av anslag och hävdar att rådens sammansättning bör ses över.
Sålunda bör enligt TCO lekmannainflytandet i råden breddas.
Riksrevisionsverket (RRV) har genomfört en förvaltningsrevisionen
undersökning med syfte att göra en översiktlig beskrivning och bedömning
av forskningsrådens organisation och administrativa handläggning av
forskningsstödet. Verket har i en revisionsrapport den 15 mars 1972
behandlat de frågor som bedömts vara av speciell betydelse för rådens
verksamhet från administrativ synpunkt. Rapporten, som utmynnar i vissa
förslag, har överlämnats till råden.
Grundforskning bedrivs framför allt vid universitet och högskolor. En
basorganisation för universitets- och högskoleforskningen bekostas från de
reguljära avlönings- och driftkostnadsanslagen. För särskilda forskningsprojekt
tillkommer dessutom anslag från annat håll, främst från forskningsråden.
Vid forskningsråden finns extra ordinarie tjänster som pro
-
343
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:51
fessor och biträdande professor samt s.k. särskilda forskartjänster. Sådana
tjänster inrättas för forskare som — inom ämnesområden i vilka ordinarie
tjänster saknas inom universitets- och högskoleorganisationen — bedriver
forskning, som bedöms vara särskilt betydelsefull. Innehavarna av dessa
tjänster har sin verksamhet förlagd till institutioner vid universitet och
högskolor och tjänsterna kan därför sägas utgöra ett tillskott till läroanstalternas
basorganisation.
Forskningsrådens verksamhet är sålunda av den allra strösta betydelse
för universitets- och högskoleforskningen i vårt land. Forskningsrådsorganisationen
har i allt väsentligt fungerat väl. Den vetenskapliga utveckling
som ägt rum sedan tillkomsten av de första forskningsråden på 1940-talet,
framför allt det ökande antalet vetenskapliga specialområden och behovet
av tvärvetenskaplig samverkan, motiverar emellertid en översyn av
forskningsrådsorganisationen inom utbildningsdepartementets område. En
sådan översyn bör avse forskningsrådens verksamhet, beslutsformer och
sammansättning. Den bör även omfatta dels nämnda forskningsråds befogenheter
och ställning i relation till andra forskningsråd samt myndigheter
och organ som har att planera, stödja eller bedriva forskning, dels den
nuvarande gränsdragningen mellan forskningsråden inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde. Därvid bör övervägas vilka fördelar och
nackdelar som skulle vara förenade med en mer sammanhållen rådsorganisation
än den nuvarande. Jag förordar att sakkunniga tillkallas för att
utföra en sådan översyn.
De sakkunniga bör vidare särskilt beakta de samordningsproblem, bl.a. i
fråga om finansiering, som de s.k. storprojekten medför. I fråga om sådana
projekt liksom beträffande många andra innebär den nuvarande forskningsrådsorganisationen
att ett och samma forskningsprojekt ofta måste
prövas av två eller flera forskningsråd och att en och samma forskare för ett
projekt får anslag från flera råd. 1 samband härmed bör de sakkunniga
överväga att justera uppåt det högsta anslagsbelopp (300.000 kr), som
forskningsråd kan bevilja utan godkännande av Kungl. Maj:t.
En eventuellt ändrad forskningsrådsorganisation bör inte medföra några
förändringar beträffande åtaganden som gjorts av de nuvarande forskningsråden.
Detta innebär t.ex. att den prioritering som har gjorts av AFR
i fråga om deltagande i CERNI:s program för en storaccelerator inte skall
ändras.
Med hänsyn till den expansion som forskningsrådens verksamhet
undergått kan det finnas anledning för de sakkunniga att även överväga om
rådens administrativa organisation är lämpligt utformad. Dessa överväganden
synes också böra inbegripa de administrativa och andra regler som
gäller för mottagarna av rådsmedel, dvs främst universitet och högskolor,
vilka numera har att förvalta både relativt och absolut sett betydande belopp
i form av rådsmedel, andra forskningsanslag och gåvomedel från t.ex.
offentliga organ, fonder och stiftelser samt näringslivet. Det bör övervägas
i vilken utsträckning enhetliga bestämmelser bör gälla för universitetens
förvaltning av dessa olika slag av forskningsanslag.
Forskningsprojekt, framför allt inom naturvetenskap och medicin, har
kommit att kräva alltmer specialiserad och dyrbar utrustning. Forskarnas
möjligheter att från forskningsråden få anslag till utrustning är i dessa fall av
avgörande betydelse för att de skall kunna bedriva forskning med moderna
metoder. De sakkunniga bör särskilt överväga de problem för forskningsråden
som är förknippade med behovet av tung utrustning. En utgångspunkt
bör därvid vara att finansieringen av sådan utrustning skall ske inom ramen
U:51 Riksdagsberättelsen år 1973
344
för medel som står till forskningsrådens disposition.
Varje forskningsråds sammansättning måste givetvis avvägas med hänsyn
till de aktuella forskningsområdenas karaktär. Det kan emellertid finnas
skäl att söka åstadkomma en större enhetlighet mellan rådén än f.n., både i
fråga om det sätt på vilket ledamöterna utses och i fråga om antalet
ledamöter.
Jag anser det befogat att inte bara personer som är omedelbart engagerade
i forskningen utan även företrädare för allmänna intressen ges möjlighet att
medverka i de avvägningar mellan olika problemområden och forskningsprojekt
som görs inom forskningsråden. De sakkunniga bör därför överväga
i vilka former företrädare för allmänna intressen bör medverka vid rådens
avvägningar. De bör därvid bl.a. pröva om och i så fall till hur stort antal
företrädare för allmänna intressen bör ingå som ledamöter i
forskningsråden.
För att få tillgång till vetenskaplig sakkunskap vid bedömningen av
anslagsfrågorna har vissa forskningsråd inrättat informella sakkunnig- eller
prioriteringsgrupper som referensorgan, eftersom det har mött svårigheter
att bland ledamöterna få en allsidig representation förde forskningsfält som
faller inom resp. råds ansvarsområde. Jag förutsätter att sådana referensgrupper
kan etableras på initiativ av forskningsråden själva och att de
närmare formerna härför inte behöver regleras genom av Kungl. Maj:t
meddelade bestämmelser.
De sakkunniga bör på grundval av sina överväganden lägga fram förslag
till ny instruktion för forskningsråden.
Ett system för information om pågående forskningsprojekt och om
forskningsresultat skall framför allt fylla två uppgifter. Dels bör det tillgodose
avnämarnas behov av information om forskning och forskningsresultat,
dels bör ett sådant system medverka till att ”dubbelforskning”
undviks. Inom vissa forskningsområden, t.ex. de beteendevetenskapliga,
bedrivs systematisk dokumentationsverksamhet. De sakkunniga bör pröva
dels värdet av denna dokumentationsverksamhet, dels skälen att för
ytterligare någon forskningssektor upprätta ett system för fortlöpande
registrering av pågående forskning och forskningsresultat.
De sakkunniga bör vara oförhindrade att ta upp till behandling även andra
för forskningsrådens verksamhet och organisation väsentliga frågor än dem
jag berört i det föregående.
De sakkunniga bör samråda med universitetskanslersämbetet, samarbetsnämnden
för LUP-kommittéerna och utrustningsnämnden för universitet
och högskolor samt med forskningsråden. Samråd bör vidare äga rum
med u-landsforskningsutredningen och andra utredningar som har
anknytning till de sakkunnigas arbete. RRV:s rapport, som jag nämnt i det
föregående, bör vidare kunna utgöra visst underlag för de sakkunnigas
arbete.
Utredningens sekretariat har inlett sitt arbete i augusti 1972 och utredningen
har under tiden till och med oktober 1972 hållit ett sammanträde.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
345
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:52
52. Studiereseutredningen (U 1972:03)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1972 för att
utreda vissa frågor rörande svensk skolungdoms internationella kontakter
m.m.:
Utredningsman:
Zachrisson, Bertil J., chefredaktör, led. av riksdagen
Experter:
Holmberg, Gunnar, skolkonsulent (fr.o.m. den 15 november 1972)
Johansson, Sven G., skolkonsulent (fr.o.m. den 15 november 1972)
Sekreterare:
Näslund, Nils-Erik, socionom
Lokal: Utbildningsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel.
763 17 63
Direktiv (anförande av statsrådet Carlsson till statsrådsprotokollet den 7
juni 1972):
Samhället har sedan slutet av 1930—talet medverkat i fråga om förmedling
av kontakter mellan svensk och utländsk skolungdom genom
centralnämnden för skolungdomsutbytet med utlandet. Nämndens uppgift
är främst att planlägga, organisera och leda skolungdomsutbytet med
utlandet. Vidare har nämnden att förmedla brevväxling melian svensk och
utländsk skolungdom. Nämnden bör även , i den mån så är möjligt, söka
åstadkomma kontakter mellan svensk och utländsk skolungdom i andra
former än som nämnts. I samband med utbyte eller andra kontakter får
nämnden utomlands anordna feriekurser eller särskild undervisning för den
svenska skolungdomen. Nämndens verksamhet har, frånsett brevväxlingen,
under senare år omfattat mellan 3 300 och 4 500 deltagare per år.
Verksamheten är således av relativt begränsad omfattning. Den domineras
helt av feriekurserna, medan däremot intresset för skolungdomsutbytet
kraftigt minskat.
Kungl. Maj:t uppdrog den 6 juni 1968 åt centralnämnden att göra en
översyn av nämndens uppgifter och organisation samt att till Kungl. Maj:t
redovisa sina överväganden och förslag senast den 1 april 1969.
I anledning härav inkom nämnden dels i april 1969, dels i november 1970
med vissa förslag om framtida uppgifter och organisation m.m. Förslagen
har remissbehandlats.
Frågan om centralnämndens verksamhet har under senare år vid flera
tillfällen behandlats i riksdagen, senast vid 1970 års riksdag (ABU 1970:54).
Centralnämndens förslag kan f.n. inte ensamt utgöra grund för ett slutligt
ställningstagande till frågan om statliga insatser beträffande skolungdomens
internationella kontakter. Vissa frågor kräver således ytterligare
utredning. Utredningen bör anförtros åt särskild utredningsman.
Behovet av statliga insatser på området bör analyseras mera ingående än
som skett. Vad som därvid särskilt kan behöva beaktas är frågan vilka
grupper som bör ha möjlighet att tillgodogöra sig samhällets stöd på
området. Utgångspunkten för arbetet bör därvid vara att samhället även i
U:52 Riksdagsberättelsen år 1973
346
fortsättningen genom ett särskilt organ skall ge viss service i fråga om
utlandsvistelse åt skolungdom, i första hand elever i ungdomsskolan. Även
ungdomsorganisationer torde i vissa fall ha behov av sådan service för
anordnande av aktiviteter utom landet. Slutligen kan ett behov av service
vid utlandsvistelse i utbildningssyfte förväntas föreligga även för vissa
vuxna under utbildning. Utredningen bör närmare precisera vilka kategorier
som bör få del av denna service och därvid beakta bl.a. de handikappades
särskilda situation.
Sedan centralnämndens tillkomst har skolväsendet undergått en genomgripande
utveckling både organisatoriskt och kvantitativt. Samtidigt har
ungdomens internationella intresse, bl. a. för kontakter med utlandet, växt
stadigt. Trots detta är antalet skolungdomar som utnyttjar nämndens
tjänster begränsat. Anledningen härtill bör närmare undersökas. Därjämte
bör prövas i vad mån förutsättningar kan och bör skapas för att bättre
tillgodose skolungdomens efterfrågan beträffande internationella kontakter.
Utredningen bör också undersöka hur behovet av service för ungdomsorganisationer
och för vuxna under utbildning skall kunna tillgodoses.
Utredningen bör vidare klarlägga vilka tjänster som staten genom det
särskilda organet lämpligen bör tillhandahålla och de lämpligaste verksamhetsformerna
härför. Vägledande vid prövningen av frågan om verksamhetens
art och omfattning bör vara att verksamheten i första hand skall
omfatta språkkurser och andra aktiviteteer utomlands som är ägnade att
främja kontakter med det främmande landet. Verksamheten bör också
kunna ingå som ett led i utbildning som omfattar undervisning såväl inom
som utom Sverige. Syftet med verksamheten bör alltså kunna vara både av
pedagogisk och av annan art t.ex. lägerverksamhet. Även andra former av
organiserade aktiviteter, som det särskilda organet antingen organiserar
eller godkänner, är tänkbara.
Den sakkunnige bör beakta möjligheten att i fråga om arrangemang
samarbeta med resebyråer och andra organisationer som arbetar i samma
syfte.
En viktig punkt som behöver utredas är frågan vilken organisationsform
som bör anlitas. Därvid bör bl.a. beaktas behovet av sekretesskydd för
organets handlingar.
Vid valet av organisationsform bör eftersträvas en sådan form som
möjliggör att verksamheten kan bedrivas på ett smidigt och konkurrenskraftigt
sätt. Därvid bör undersökas i vad mån den nuvarande organisationsformen
i tillräcklig grad kan anpassas till verksamhetens krav eller om
någon form av privaträttslig organisation hellre bör anlitas.
Verksamheten skall vara självbärande och bör normalt inte medföra
några kostnader för statsverket.
Oavsett vilken organisationsform det särskilda organet kommer att få,
finns anledning pröva hur man inom organisationens ram skall kunna skapa
möjlighet till medinflytande för skolmyndigheter, organisationer m.fl.
Utredningsarbetet bör bedrivas i nära kontakt med statens ungdomsråd,
berörda myndigheter och organisationer inom Norden.
Utredningen har under tiden juni—oktober 1972 hållit 15 sammanträden.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
347 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:53
53. Kompetenskommittén (U 1972:04) (KK)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1972 för
fortsatt utredningsarbete om gymnasieskolans kompetens värde:
Ordförande:
Gustafsson, Lars I., universitetslektor, led. av riksdagen
Ledamöter:
Jacobson, Bengt A., undervisningsråd (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Mattsson, Lennart, distriktsstudieledare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1
juli 1972)
Skoglund, Owe, byråchef (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Jacobson, Bengt A., undervisningsråd
Mattsson, Lennart, distriktsstudieledare, led. av riksdagen
Skoglund, Owe, byråchef
Arfwedson, Anders, sekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1973)
Bjelfman, Lars, yrkesvalslärare (fr.o.m. den 24 november 1972)
Dahlgren, Margareta, direktör (fr.o.m. den 1 januari 1973)
Delin, Inga-Lill, förbundssekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1973)
Nilsson, Lars G., ombudsman (fr.o.m. den 1 januari 1973)
Nilsson, Sven, sekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1973)
Thorsell, Inga-Lill, fil. stud. (fr.o.m. den 1 januari 1973)
Sekreterare:
Ericsson, Britta M., byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1973)
Thoursie, Kerstin, skolkonsulent (fr.o.m. den 16 oktober 1972)
Bitr. sekreterare:
Sjögren, Britt, förste kanslist (fr.o.m. den 22 december 1972)
Lokal: Utbildningsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel.
763 1893 (Thoursie), 763 2394 (Ericsson)
Direktiv (anförande av statsrådet Carlsson till statsrådsprotokollet den 30
juni 1972):
Kungl. Maj:t har i prop. 1972:84 föreslagit riksdagen att godkänna vissa
riktlinjer för en reformering av reglerna om behörighet, urval m.m. för den
högre utbildningen, högskolan. Riksdagen har fattat beslut i ärendet (UbU
1972:31, rskr 1972:240).
I propsitionen har jag angett att ett fortsatt planerings- och utredningsarbete
är nödvändigt på vissa punkter. Detta arbete bör till sin huvuddel
utföras av särskilda sakkunniga.
Till grund för det fortsatta utredningsarbetet skall ligga vad jag anfört i
propositionen samt riksdagens uttalanden i anslutning härtill.
Genom statsmakternas ställningstagande har nu den allmänna behörigheten
för högskolan i huvudsak lagts fast. Endast på några punkter bör de
sakkunniga komma in på den allmänna behörigheten. En sådan fråga är
vilka specialkurser i gymnasieskolan som skall ge allmän behörighet (prop.
s. 92). Vidare bör de sakkunniga lägga fram förslag om vilka utbildnings
-
U:53 Riksdagsberättelsen år 1973
348
vägar utanför gymnasieskolan som bör ge allmän behörighet samt om den
allmänna behörigheten för studerande som i dag omfattas av försöksverksamheten
med vidgat tillträde till högre utbildning (prop. s. 95—96).
De sakkunniga bör även — mot bakgrund av vad som föreslagits i
propositionen om allmän behörighet — pröva vilka krav som i detta
avseende bör ställas upp för utländska studerande (jfr. prop. s. 41 f.).
Därvid bör beaktas att nya regler skapats för studiestöd till denna studerandekategori
(prop. 1971:81, SfU 1971:29, rskr 1971:185).
Huvuduppdraget för de sakkunniga är att på grundval av statsmakternas
beslut lägga fram förslag om särskilda förkunskapskrav, om urvalsregler
samt om organisationen av antagningen och därmed sammanhängande
frågor.
I fråga om de särskilda förkunskapskraven krävs som jag anfört i propositionen
(s. 98 f.) ett utredningsarbete som är av olika karaktär för skilda
studievägar. För vissa spärrade utbildningsvägar har kompetensutredningen
lagt fram förslag till nya regler. De sakkunniga bör i sitt arbete kunna
utgå från dessa förslag. För andra spärrade studievägar liksom för de fria
fakulteterna finns inte motsvarande underlag, varför en detaljerad genomgång
här behöver göras. För de spärrade studievägarna bör man kunna
räkna med att de framtida kraven kommer att förhållandevis nära knyta an
till de nuvarande (jfr. prop. s. 112). Tyngdpunkten i utredningsuppdraget
kommer att ligga på arbetet med förkunskapskraven vid de fria fakulteterna
eller den utbildning som i framtiden kommer att motsvara dessa. De
sakkunniga har i denna del att samarbeta med berörda tillsynsmyndigheter.
Vad jag anfört härom i propositionen — vilket av riksdagen lämnats utan
erinran — bör vara utgångspunkten för arbetet (prop. s. 99—104, UbU s.
6—8).
Den andra huvudpunkten i de sakkunnigas arbete är att lägga fram färslag
till urvalsregler som skall kunna tillämpas för tillträde till högskolan. Jag har
i propositionen med vissa angivna utgångspunkter förordat en uppläggning
av ett nytt urvalssystem, som innebär att det främsta urvalskriteriet skall
vara de studerandes förväntade lämplighet för de avsedda studierna och där
en varierad erfarenhetsbakgrund skall främjas genom att, i förekommande
fall, arbetslivserfarenhet tillgodoräknas vid meritvärderingen (s.
104—106,108). Jag har vidare framhållit att någon form av kvotering bör
finnas för att garantera en allsidig sammansättning av studerandegruppen.
Vid konstruktionen av det nya regelsystemet bör vidare beaktas vad jag
anfört om urvalsreglernas roll för den sociala rekryteringen till högre studier
(s. 106 f.).
Jag kommer senare denna dag att ge skolöverstyrelsen i uppdrag att
utveckla ett studielämplighetsprov i enlighet med vad jag förordat i propositionen
(s. 95 och 107—108) liksom att lägga fram förslag om erforderlig
organisation för ett sådant prov. Studielämplighetsprovet, som förutsätts
skola genomgås av alla sökande till högskolan, skall som redovisats i
propositionen fylla flera syften. Studielämplighetsprovet bör utformas så
att det möjliggör jämförelser mellan elever från olika linjer i gymnasieskolan
liksom med elever som gått en annan studieväg. Provet avses vidare
få betydelse i urvalssituationen. Uppdraget till skolöverstyrelsen förutsätter
samråd bl. a. med de sakkunniga, på vilka det ankommer att överväga
provets användande i urvalssammanhang.
1 fråga om kvoteringsmetoder bör de sakkunniga sträva efter en lösning
som knyter an till studielämplighetsprovets roll som instrument för behörighetsprövning.
Med beaktande av vad jag anfört i propositionen bör
349
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:54
vidare förslag läggas fram om indelning i kvotgrupper och fri kvot (s.
110—111). Vidare bör de sakkunniga föreslå vilka urvalsgrunder som skall
tillämpas inom kvotgrupperna och inom den fria kvoten.
En särskild fråga är kompetensreglernas tillämpning för olika s. k.
verksutbildningar. De sakkunniga bör med beaktande av vad jag anfört
härom (s. 112—113) och efter samråd med berörda myndigheter lägga fram
erforderliga förslag.
Till de frågor som aktualiserats i del II av kompetensutredningens
huvudbetänkande (SOU 1970:55) har ställning inte tagits i propositionen.
Det gäller i första hand frågan om antagningens organisation men även
kompetensfrågornas handläggning och behövliga informationsinsatser.
Utredningsuppdraget bör även innefatta att lägga fram erforderliga förslag
i denna del med beaktande av bl. a. de synpunkter som kommit fram vid
remissbehandlingen av betänkandet.
I fråga om tidpunkten för ikraftträdande av ett nytt regelsystem bör som
jag anfört i propositionen siktet vara inställt på mitten av 1970-talet. De
sakkunnigas arbete bör planeras så att en proposition kan läggas fram till
1975 års riksdag.
Man bör räkna med att de sakkunniga under utredningsarbetets gång
kommer att ha behov av nära kontakter med dels utbildningsmyndigheterna,
dels vissa utredningar. De sakkunniga bör bl. a. hålla sig underrättade
om det arbete som pågår inom 1968 års utbildningsutredning och lärarutbildningskommittén
liksom om de beslut som kan komma att fattas på
grundval av dessa utredningars förslag.
Jag avser vidare att, under förutsättning av Kungl. Maj:ts bemyndigande,
besluta om sådan expertis till de sakkunniga att bl. a. arbetsmarknadens
organisationer får tillfälle att kontinuerligt delta i utredningsarbetet.
Kommittén har under tiden juli—oktober 1972 haft ett sammanträde.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
54. Sakkunnig (U 1972:05) för utredning rörande studerandehälsovården
Tillkallad
enligt Kungl.Majrts bemyndigande den 8 september 1972 för att
utreda studerandehälsovården (se Post- och Inrikes tidn. den 22 september
1972):
Utredningsman:
Wennström, K. Gunnar, medicinalråd (fr.o.m. den 8 september 1972)
Sekreterare:
Wilow, Kay Gunnar A., byrådirektör
Lokal: Socialstyrelsen, Wallingatan 2, 106 30 Stockholm, tel. växel
23 60 60
Direktiv (anförande av statsrådet Moberg till statsrådsprotokollet den 8
september 1972):
U:54 Riksdagsberättelsen år 1973
350
Fr. o. m. budgetåret 1967/68 utgår statsbidrag för en särskild hälso- och
sjukvårdsorganisation med inriktning mot psykiska och psykosomatiska
sjukdomar för studerande vid universitet, högskolor m.fl. utbildningsanstalter
(prop. 1967:48, SU 1967:96,rskr 1967:220).
Statsbidraget utgår med visst belopp per studerande, vilket för budgetåret
1972/73 utgör 13 kr. per studerande intill ett antal av 10000 och med 8 krför
varje ytterligare studerande. Bidraget beräknas på grundval av antalet
studerande under det aktuella budgetåret. Tillsynsmyndighet för verksamheten
är socialstyrelsen. Huvudmannaskapet åvilar de studerande
genom deras organisationer. Som villkor för statsbidrag gäller att studerandeorganisationerna
vid samtliga berörda utbildningsanstalter på studieorten
inrättar en gemensam nämnd för den direkta ledningen av studerandehälsovården,
en s. k. kårortsnämnd. Sådana nämnder fanns budgetåret
1971/72 inrättade i Göteborg, Karlstad, Linköping, Lund, Stockholm,
Umeå, Uppsala, Växjö och Örebro. Socialstyrelsen har utfärdat vissa
anvisningar för verksamheten.
Kungl. Maj:t harden 12 december 1971 meddelat särskilda bestämmelser
för ersättning från den allmänna försäkringen för den läkarvård som meddelas
vid de av studentkårsorganisationerna drivna läkarmottagningarna.
Förslag om höjning av statsbidraget har vid olika tillfällen behandlats i
riksdagen. Med anledning av motioner till 1969 års riksdag uttalade statsutskottet
i sitt av riksdagen godkända utlåtande (SU 1969:46rskr 1969: 137)
att ifrågavarande bidrag var ett schablonbidrag, som inte var avsett att täcka
hela eller viss del av kostnaderna för en basorganisation av viss storlek. Då
bidragssystemet fastställdes år 1967 hade varken Kungl. Maj:t eller riksdagen
tagit ställning till detaljerna i organisationen. Det var de studerandes
egen sak att ta ställning till dimensioneringen av de i hälso- och sjukvårdsorganisationen
ingående komponenterna.
Sveriges förenade studentkårer har anhållit om en utredning angående
studerandehälsovården, dess inriktning, organisation och finansiering,
särskilt angående frågan om de studerandes inflytande över verksamheten.
Liknande ansökningar har inkommit dels gemensamt från studentkårerna
i Karlstad, Umeå och Uppsala, dels gemensamt från studentkårerna i
Örebro och Växjö. I dessa ansökningar har framförts önskemål även om
ändrat huvudmannaskap för studerandehälsovården. Över dessa framställningar
har yttranden inhämtats från socialstyrelsen. Svenska landstingsförbundet
och Sveriges förenade studentkårer.
Socialstyrelsen tillstyrker härvid i sitt yttrande en utredning rörande
studerandehälsovårdens framtida inriktning, organisation och finansiering i
syfte att man härigenom skall kunna komma tillrätta med de brister som
finns i nuvarande system. Därvid bör, anser socialstyrelsen, beaktas möjligheterna
till samordning av studerandehälsovården med den offentliga
sjukvården och med övriga socialmedicinska och sociala funktioner. Enligt
socialstyrelsen ingår frågan om ett eventuellt ändrat huvudmannaskap för
studerandehälsovården som ett naturligt led i en sådan utredning.
Svenska landstingsförbundet framhåller att en utredning av studerandehälsovårdens
inriktning, organisation och finansiering skulle kunna bidra
till ytterligare viktiga klarlägganden från sjukvårdshuvudmännens synpunkt
och tillstyrker därför förslaget.
Under år 1971 har socialstyrelsen genomfört en enkät hos kårortsnämnderna
beträffande studerandehälsovården. Enligt socialstyrelsen
tyder enkätsvaren på att studerandehälsovårdens innehåll varierar på de
olika kårorterna, att verksamheten kommit att i alltför höggrad inriktas på
351
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:55
somatisk vård, att basorganisationen i de flesta fall inte är tillfredsställande
utbyggd, att hälso- och sjukvårdsprogrammet i praktiken inte är så omfattande
som förutsatts samt att sättet för kostnadstäckning uppvisar stora
variationer.
Den nuvarande organisationen varom statsmakterna fattade beslut vid
1967 års riksdag har nu existerat under så lång period att det kan finnas skäl
att värdera erfarenheterna av studerandehälsovården. Det finns också
anledning att ånyo pröva motiven för att upprätthålla en särskild organisation
för studerandehälsovård. Dessa uppgifter bör anförtros en särskild
sakkunnig.
En grundläggande uppgift är, som jag nyss antytt, att analysera om de
skäl som år 1967 ledde fram till attén särskild studerandehälsovård behölls,
om än i nya former, fortfarande äger giltighet. Statsmakternas ställningstagande
grundades vid denna tidpunkt på bl. a. det uttalade intresset från de
studerandes organisationer att behålla denna separata organisation. Jag vill
i detta sammanhang erinra om att studerandehälsovården är en förmån
vilken utöver den allmänna hälso- och sjukvården kommer de studerande
till del. En utgångspunkt för den sakkunnige bör vara att endast om starka
skäl föreligger en separat organisation för studerandehälsovård kan
motiveras.
Om studerandehälsovården inordnas i den allmänna hälso- och sjukvården,
är det givetvis nödvändigt att de studerande får möjlighet att utnyttja
studieortens sjukvårdsresurser. Erforderliga förslag härför bör utarbetas i
nära kontakt med huvudmännen för den allmänna hälso- och sjukvården
och kårortsnämnderna. Den sakkunnige bör samtidigt söka kartlägga och
lämna förslag till lösning av de övergångsproblem som kan tänkas uppstå i
samband med ett inordnande.
Om den sakkunnige finner att en särskild organisation för studerandehälsovården
fortfarande bör finnas, har han att pröva vilka ändringar som
bör göras. En förutsättning bör därvid vara att statens kostnader för en
sådan särskild organisation inte blir högre än vad som följer av nu gällande
bidragsregler. En särskild fråga som bör tas upp till prövning i samband med
detta alternativ är om samverkan med hälsovården för personalen vid de
berörda statliga läroanstalterna kan ske.
Den sakkunnige bör beakta det arbete som pågår inom och de resultat som
kan följa av kårobligatorieutredningen.
Utredningsmannen skall ställa sig till efterrättelse de ytterligare direktiv
för utredningsarbetet som kan komma att meddelas.
Den sakkunniges arbete beräknas pågå under hela år 1973.
55. Utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna
(SSK)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 september 1972 för
att utreda ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i fråga om
grundskolan och gymnasieskolan (se Post- och Inrikes tidn. den 22 september
1972):
Ordförande:
Orring, Jonas A., genaraldirektör
U:55 Riksdagsberättelsen år 1973
352
Ledamöter:
Andersson, Lennart F. H., studieombudsman, led. av riksdagen
Landström, Sten-Sture H., vice verkställande direktör
Larsson, Ulf O., departementsråd
Wikström, Jan-Erik, förlagschef, led. av riksdagen
Sekreterare:
Teveborg, Lennart, undervisningsråd (fr.o.m. den 31 oktober 1972)
Bitr. sekreterare:
Lukkari, Bror, planeringschef (fr.o.m. den 31 oktober 1972)
Lokal: Skolöverstyrelsen, 10642 Stockholm, tel. växel 140660
Direktiv (anförande av statsrådet Carlsson till statsrådsprotokollet den 8
september 1972):
1. Genom den omfattande reformering av skolväsendet som ägt rum
under de senaste decennierna har den nuvarande utformningen av
grundskola och gymnasieskola lagts fast. Man bör enligt min mening räkna
med att det genomgripande yttre reformarbetet av ungdomsskolan nu är
avslutat för den framtid som i dag kan överblickas. För skolväsendets del
gäller det nu, som jag ofta framhållit, att söka ännu bättre vägar för att få
alla barn och ungdomar att uppleva skolarbetet stimulerande och undervisningen
meningsfull. Detta är en huvuduppgift för utredningen om skolans
inre arbete.
Sedan lång tid tillbaka har diskussion pågått om uppgiftsfördelningen
mellan statliga och kommunala organ när det gäller samhällsverksamheten
i stort. Den år 1970 tillkallade länsberedningen har bl. a. att överväga
uppgiftsfördelningen i stort mellan stat och kommun, mellan primär- och
sekundärkommuner inbördes samt inom den statliga sektorn mellan centrala
och regionala organ. Enligt beredningens direktiv bör som en första
utgångspunkt gälla att primärkommunerna — i enlighet med den till år 1974
genomförda kommunindelningsreformen — även framdeles skall svara för
betydelsefulla samhällsuppgifter och i ökad utsträckning kunna aktivt
medverka i samhällsbyggandet. Också i debatten om skolan uppmärksammas
ofta frågan om avvägningen mellan centralt, regionalt och lokalt
inflytande i frågor som rör grundskolan och gymnasieskolan. Inom
utbildningsdepartementet har ett utredningsarbete pågått i vilket bl. a.
företrädare för Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet
medverkat. Detta arbete har resulterat i två diskussionspromemorior,
Hyresbidrag per elev och år (Ds U 1970:12) och Statligt driftbidrag till
skolväsendet (Ds U 1971:3). Promemoriorna har remissbehandlats. 1 den
sistnämnda promemorian framhålls bl. a. att skolväsendets organisation,
lärarresursåtgång och personalrekrytering regleras mycket ingående av
bestämmelser som statliga myndigheter fastställer. Kommunernas frihet är
i dessa avseenden begränsad, även om deras möjligheter att påverka den
pedagogiska verksamheten i grundskolan utvidgats under de senaste åren.
I promemorian erinras vidare om det samband som finns mellan statsbidragssystemet
och andra bestämmelser för skolverksamheten. Vill man
väsentligt vidga kommunernas frihet att bestämma över skolans angelägenheter,
bör man därför — det är slutsatsen i promemorian — rikta in
intresset mot de bestämmelser som i olika former styr skolan.
353
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:55
2. Remissbehandlingen av promemorian om statligt driftbidrag till skolväsendet
visar på en stark önskan hos en rad remissinstanser att nå fram till
sådana bestämmelser för skolväsendet, vilka minskar omfånget av den
centrala styrningen och ökar varje enskild kommuns möjligheter att
påverka hela skolverksamheten.
Frågan om avvägningen mellan statligt och kommunalt inflytande på
skolområdet har aktualiserats även av skolöverstyrelsen i två framställningar
under senare tid. Med skrivelse den 22 november 1971 har överstyrelsen
lagt fram förslag om förenkling av handläggningen av skolbyggnadsärenden.
Denna skrivelse bereds f. n. i utbildningsdepartementet. I
skrivelse den 1 december 1971 har överstyrelsen föreslagit en utredning
rörande verkets organisation m. m. I den senare skrivelsen framhålls bl. a.
”Sorn ett led i en bedömning av vad som bör vara det centrala i SÖ:s
inriktning och arbetsuppgifter bör ingå en undersökning av hela det regelsystem
som bestämmer ansvars- och arbetsfördelning mellan de centrala,
regionala och lokala skolmyndigheterna. Syftet bör vara att i ännu högre
grad än som redan skett befria det centrala verket från löpande, förvaltningsmässiga
uppgifter. I vad mån uppgifter och ansvar bör förläggas till
kommunerna eller till regionala, statliga myndigheter är en fråga som från
vissa utgångspunkter redan behandlas inom länsskolnämndsutredningen.
Det bör dock nu, sedan den organisatoriska uppbyggnaden av skolan i
huvudsak genomförts vad den nu aktuella tiden beträffar, även från andra
utgångspunkter undersökas hur kommunernas befogenheter i fråga om
skolans verksamhet kan ökas. Bl. a. bör det med hänsyn till den ökade
samordningen mellan skolan och andra kommunala aktiviteter — ungdomsverksamhet,
lokal kulturaktivitet, fritidsverksamhet för alla åldrar
m. m. — vara angeläget att de lokala myndigheternas ansvar och befogenheter
vidgas.
I detta sammanhang bör också nämnas att en förläggning till det lokala
planet av vidgade befogenheter och större möjligheter till åtgärder och
initiativ bör kunna skapa goda förutsättningar för att de som arbetar i
skolan, anställda och elever, ännu mer aktivt skall bli engagerade i arbetet
på skolans utveckling.”
Jag vill slutligen nämna att Svenska kommunförbundet i en till Kungl.
Maj:t den 3 januari 1972 inkommen framställning förordat vissa konkreta
ändringar i gällande regelkomplex på skolans område, vilka syftar till vidgad
kommunal självbestämmanderätt.
Vad som anförts i promemorian om statligt driftbidrag till skolväsendet
och av remissinstanserna liksom i skolöverstyrelsens och Svenska kommunförbundets
skrivelser utgör starka skäl för att undersöka möjligheterna
att komma fram till ett regelsystem för grundskolan och gymnasieskolan
som i väsentligt ökad grad låter kommunerna och deras skolstyrelser ta
ansvaret för skolans verksamhet. En utgångspunkt härvid bör vara att
förutsättningar skapas för ett ökat inflytande också för skolans personal
och elever på organisatoriska och ekonomiska frågor vid den enskilda
skolenheten. Härför har anförts både principiella och praktiska skäl.
Skolväsendets organisation, lärarresursåtgång och personalrekrytering
regleras f. n. ingående av bestämmelser som statliga myndigheter meddelat.
Intresset av att ge medborgarna största möjliga inflytande över allmänna
angelägenheter och av att bättre förankra skolans verksamhet i kommunerna
samt av att skapa tillfällen till en rimlig anpassning av samhällets
åtgärder efter skiftande lokala förhållanden är starka motiv för ökat kommunalt
inflytande i dessa frågor. Ett praktiskt skäl som har anförts för en
23 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
U :55 Riksdagsberättelsen år 1973
354
vidgning av kommunernas inflytande är att kommunsammanläggningarna i
flertalet fall både ökar den ekonomiska bärkraften hos kommunerna och ger
dem bättre förutsättningar att handlägga skolfrågor, för vilka central eller
regional expertis hittills har utnyttjats. Det blir vidare allt mer nödvändigt än
hittills att effektivt utnyttja befintliga resurser inom skolväsendet för att nå
skolans mål. Ett alltför detaljerat, centralt beslutat regelsystem kan vara ett
hinder i detta sammanhang. Jag vill framhålla att vid överväganden om
omfördelning av beslutanderätt garantier givetvis måste skapas för att en
eventuell decentralisering av statlig beslutanderätt också i praktiken kommer
att på fältet innebära möjligheter till ett ökat lokalt ansvarstagande och
inte motverkas genom centrala ingripanden i andra former. Vidare måste
tillses att omfördelning av beslutanderätt i organisatoriska, administrativa
och ekonomiska frågor inte får leda till att fördelarna med ett för hela landet
enhetligt skolsystem går förlorade eller att för skolväsendet i dess helhet
grundläggande principer inte upprätthålls.
Som framhålls i promemorian om statligt driftbidrag till skolväsendet —
liksom av remissinstanserna — är det inte möjligt att utan ytterligare
utredningsarbete förändra avvägningen mellan inflytandet för skolans
huvudmän — kommuner och landsting — och för de statliga centrala och
regionala utbildningsmyndigheterna. Särskilda sakkunniga bör nu tillkallas
för att utföra detta utredningsarbete. Vad jag här förordat bör ses som ett
vidareförande av de tankegångar jag utvecklat i direktiven till länsskolnämndsutredningen.
3. De sakkunnigas arbete bör inledas med en genomgång av hur och i
vilken utsträckning statliga myndigheter f. n. övar inflytande över skolans
verksamhet. De sakkunniga bör hålla sig underrättade om pågående
utrednings- och försöksverksamhet, t. ex. den som bedrivs inom utredningen
om skolans inre arbete.
Strävan att vidga det lokala inflytandet över skolans gestaltning i det
praktiska livet gäller vägarna att förverkliga den av statsmakterna beslutade
skolpolitiken. Skolans mål och innehåll ligger däremot fast. Genom utredningsarbetet
åsyftas inga förändringar av skolsystemets struktur. Den
grundläggande principen om ett enhetligt skolsystem och en likvärdig
utbildningsstandard för landets alla delar får inte ändras.
Läroplanernas allmänna mål och riktlinjer bör alltjämt, liksom innehållet
i undervisningen, fastställas av statsmakterna. Även timplanerna bör regleras
centralt men de sakkunniga bör överväga i vilken utsträckning och i
vilka syften det är möjligt att låta skolstyrelserna göra avsteg från en normal
timplan. De sakkunniga bör således vara oförhindrade att gå vidare på den
väg som statsmakterna slagit in på genom 1968 års beslut om revidering av
läroplan för grundskolan (prop. 1968:129, SU 179, rskr 366) och låta
kommunerna göra jämkningar i timplanerna. En prövning av resurstimmesystemet
hör också till de frågor som bör behandlas. Vidare bör utredningen
beakta de erfarenheter som kan vinnas inom utredningen om skolans
inre arbete vad gäller behov av flexibel användning av olika personalresurser.
Kärnpunkten i de sakkunnigas arbete blir att nå den för skolans arbete
mest gynnsamma avvägningen mellan å ena sidan behovet av centrala
bestämmelser för att säkerställa förutsättningar för att förverkliga de för
skolan fastställda målen och å andra sidan behovet av utrymme för de
initiativ, åtgärder och ansvarstaganden lokalt som också är en förutsättning
för en väl fungerande skola. Utgångspunkten för att ändra fördelningen av
ansvar är således önskemålet att skapa bättre betingelser för skolans
verksamhet.
355
Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:55
Uppgiften att undersöka möjligheterna för ett vidgat lokalt ansvarstagande
för grundskolan och gymnasieskolan kan inte, som framgått av det
föregående, isoleras från frågan om formerna för statens bidragsgivning till
kommunerna. Om ansvaret för skolfrågorna i vad avser ekonomi och
organisation inom givna ekonomiska ramar till betydande del förs över till
kommunerna, bör detta förutsätta en omprövning av statsbidragssystemets
utformning. En viktig uppgift för de sakkunniga bör därför vara att föra
vidare det arbete med statsbidragssystemet som utförts inom utbildningsdepartementet.
De utgångspunkter som angetts i departementspromemorian
om ett nytt driftbidragssystem bör därvid beaktas. I första hand bör
därvid undersökas lösningar som innebär att statsbidragen beräknas på
även andra grunder än lönekostnaderna för lärarpersonalen. De sakkunniga
bör utgå från att statens bidrag till skolkostnaderna vid ett nytt bidragssystem
så långt möjligt bör vara av samma storlek som om existerande system
tillämpats, dvs. en oförändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun.
Jag vill här erinra om att den av finansministern tillsatta utredningen om
kommunernas ekonomi enligt sina direktiv givits i uppdrag att undersöka
olika frågor som har att göra med statens bidragsgivning till kommunerna.
De resultat denna utredning kommer fram till påverkar självfallet de
sakkunnigas arbete.
Genom nuvarande statsbidragssystem för skolväsendet sker i viss mån en
anpassning av statsbidragets storlek till kommunernas skiftande förutsättningar
att organisera skolverksamheten. Det är angeläget att en sådan
anpassning görs möjlig även i ett nytt bidragssystem.
De sakkunniga bör även ange hur man i ett nytt läge beträffande centralt
givna riktlinjer skall kunna följa upp och påverka genomförandet av
statsmakternas beslut om skolväsendet.
En uppgift för de sakkunniga i samband med statsbidragsdiskussionerna
bör vara att undersöka om det är möjligt att vid ett nytt statsbidragssystem
föra över ökat ekonomiskt ansvarstagande till de enskilda rektorsområdena
eller skolenheterna. Härigenom skulle man kunna uppnå ett ökat inflytande
för de av undervisningen närmast berörda samt stimulera intresset hos dem
för en riktig hushållning med befintliga resurser. Vad de sakkunniga här kan
komma fram till bör få karaktären av enbart uppslag för kommunerna,
eftersom det alltjämt bör vara en kommunal angelägenhet att avgöra i vilken
utsträckning beslutanderätten i ekonomiska frågor bör delegeras inom
kommunerna. De sakkunniga bör emellertid kunna exemplifiera hur det
ekonomiska ansvaret för skolans verksamhet skulle kunna fördelas inom
olika kommuntyper. I denna del av uppdraget bör de sakkunniga samverka
med utredningen om skolans inre arbete.
Bestämmelserna om skolans personal är ingående och detaljerade. Bl. a.
föreskrivs mycket preciserade regler för rangordning vid tillsättning av
tjänst. De lokala myndigheterna får härigenom mycket små möjligheter att
väga in egna erfarenheter vad gäller förtjänster och skicklighet vid tjänstetillsättningar.
De sakkunniga bör överväga de nuvarande formernas
lämplighet.
De utredningsfrågor jag här angett har ett mycket nära samband med
skolöverstyrelsens uppgifter och organisation. Ändringar i skolans regelsystem
påverkar givetvis överstyrelsens arbetsinriktning. Jag finner det
därför naturligt att den av mig förordade utredningen tar upp verkets
framtida uppgifter och organisation till prövning. Därvid måste naturligtvis
den princip enligt vilken överstyrelsen bör organiseras ingående prövas.
Prövningen bör ske mot bakgrund av hittills vunna erfarenheter. Det är här
U:55 Riksdagsberätteisen år 1973
356
givetvis fråga om en förändring som inte omedelbart kan komma till stånd.
Det kan dock inte uteslutas att mindre genomgripande ändringar i fråga om
t. ex. avgränsningen av arbetsuppgifter kan aktualiseras tidigare, bl. a. som
ett resultat av redan nu pågående utredningsarbete. Jag tänker därvid i
första hand på länsskolnämndsutredningen men även på t. ex. arbetet inom
kulturrådet och 1968 års utbildningsutredning. Jag vill framhålla att frågan
om den framtida omfattningen och organisationen av provkonstruktionsverksamheten
inom utbildningsområdet också bör prövas av de
sakkunniga.
De sakkunnigas arbete har beröring med flera andra utredningar. Det
gäller bl. a. om länsberedningen, utredningen om kommunernas ekonomi,
utredningen om skolans inre arbete, länsskolnämndsutredningen. De sakkunniga
bör givetvis hålla sig underrättade om arbetet inom dessa övriga
utredningar och samråda med dem. Arbetet berör också skolväsendets
personal. Personalens organisationer bör därför få tal del i utredningsarbetet
genom särskild expertis.
De sakkunniga bör komma in med erforderliga förslag till författningar.
De sakkunnigas uppgifter blir som jag beskrivit dem omfattande och
mångskiftande. De sakkunniga bör därför kunna lägga fram sina förslag
successivt. En första del i de sakkunnigas arbete bör — sedan de sakkunniga
kommit fram till ett mer principiellt ställningstagande i frågan om avvägningen
av ansvaret för skolväsendet — kunna vara frågan om skolöverstyrelsens
uppgifter och organisation.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
357
Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo.l
Jordbruksdepartementet
Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under
1972: 2, 11, 14, 17, 18, 19, 21 och 23
1. Trädgårdsnäringsutredningen (Jo 1959:29)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 april 1958 för att
verkställa en allsidig utredning rörande trädgårdsnäringens problem (se
Post-och Inrikes tidn. den 26 april 1958):
Ordförande:
Widell, C. Gösta, f.d. generaldirektör
Ledamöter:
Hansson, Nils G., lantbrukare, led. av riksdagen
Löfqvist, Thyra C., fru, f.d. led. av II kamm.
Nilsson, Jöns O., fruktodlare, f.d. led. av II kamm.
Olsson, K. Helmer, f.d. generaldirektör
Rimås, K. Sigvard E., lantbrukare, led. av riksdagen (avliden)
Svedberg, A. Lage, småbrukare, f.d. led. av I kamm.
Experter:
Langdahl, Henry, f.d. avdelningschef
Malmqvist, Lars, agronom
Moberg, C. E. Ragnar, direktör
Norrgren, Ulf, produktionschef
Nyström, Holger R. B., direktör
Sekreterare:
Säkk, Karl, fil. lic.
Lokal: Jordbruksdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1959 års riksdagsberättelse Jo 29.
Tilläggsdirektiv, se kungl, brev den 15 april 1966.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit fyra
arbetsgruppssammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1973.
Jo:2 Riksdagsberättelsen år 1973
358
2. Skogsbruksutredningen (Jo 1963:26)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 maj 1962 för att
verkställa utredning och avge förslag rörande den fortsatta statliga bidrags-,
låne- och kreditgivningen till produktionsfrämjande åtgärder till förmån
för det enskilda skogsbruket samt därmed sammanhängande spörsmål (se
Post- och Inrikes tidn. den 15 maj 1962):
Ordförande:
Wikström, Harry J., generaldirektör
Ledamöter:
Danell, Claés A., f.d. skogsdirektör
Persson, Sven G. F., lantarbetare, led. av riksdagen
Sköld, Per I., direktör
Turesson, Bo, överlantmätare, led. av riksdagen
Winroth, Charles E. E., förste byråsekreterare
Experter:
Knudsen, Finn, direktör
Landahl, O. Sixten H., lantbruksdirektör
Lindskog, J. Lennart, överlantmätare
Sillerström, N. Erik, byråchef
Åberg, Lars-Gunnar, bankdirektör
Sekreterare:
Plevin, Eddie, byrådirektör
Bitr. sekreterare:
Eiritz, Sven-Gustaf, intendent
Direktiven för utredningen, se 1963 års riksdagsberättelse Jo 26.
Tilläggsdirektiv, se Jo 1968:16.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit ett
plenarsammanträde.
Utredningen har den 27 april 1972 avgett delbetänkandet (SOU 1972:35)
Skogsbrukets frö- och plantförsörjning.
Departementschefen har den 20 november 1972, efter framställning av
utredningen, förklarat utredningsuppdraget avslutat.
3. Skogspolitiska utredningen (Jo 1966:28)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 juni 1965 för att
utreda riktlinjerna för den framtida skogspolitiken (se Post- och Inrikes
tidn. den 22 juni 1965):
359
Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:4
Ordförande:
Paulsson, G. Valfrid V., generaldirektör
Ledamöter:
Antby, Sven O., lantbrukare, led. av riksdagen
Bäckström, Sixten, förbundsordförande
Eklund, E. Per G., kammarrättslagman
Persson, E. Yngve, f.d. förbundsordförande, led. av riksdagen
von Sydow, Christian F. C. Hj., f.d. disponent, f.d. led. av II kamm.
Wikberg, J. Axel, lantbrukare, f.d. led. av I kamm.
Ojborn, Lars E., generaldirektör
Experter:
Almberger, Per, överjägmästare
Bergström, Olof, avdelningschef
Fornstad, Bengt F., planeringschef
Hjorth, Ragnar, byråchef
lungfelt, Karl G., professor
Kilander, Kjell, direktör
Knudsen, Finn, direktör
Norrbom, N. Claes-Eric, t.f. departementsråd
Persson, Ernst G., jägmästare
Wessén, Vilhelm, direktör
Önnesjö, Karl Erik A., disponent
Sekreterare:
Eklund, E. Per G., kammarrättslagman
Bitr. sekreterare:
Persson, Ernst G., jägmästare
Lokal: Statsföretag AB, Fack, 103 40 Stockholm 40, tel. växel 24 2900
(bitr. sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1966 års riksdagsberättelse Jo 28.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 haft fem
sammanträden varav ett tredagarssammanträde och ett tvådagarssammanträde.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1973.
4. Lokal- och utrustningsprogramkommittén (Jo 1966:31) för jordbrukets
högskolor
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 juni 1965 för att
utarbeta lokalprogram och utrustningsprogram för lantbrukshögskolan,
skogshögskolan och veterinärhögskolan m.fl. (se Post-och Inrikes tidn. den
23 juni 1965):
Jo:4 Riksdagsberättelsen år 1973
360
Ordförande:
Törnquist, Harry E., byggnadsråd
Ledamöter:
Bendz, C. Mårten E:son, professor, rektor (fr.o.m. den 8 november 1972)
Hagberg, Erik A., professor (t.o.m. den 7 november 1972)
Hjelm, K. G. Lennart, professor, rektor
Larsson, Kjell, vet.med. kand.
Lindquist, B. Rune L., byråchef
Rydén, Jan E., avdelningschef
Schmiterlöw, Carl G., professor, rektor
Söderman, S. Olof, förste laboratorieassistent
Expert:
Eriksson, Harald, institutschef
Sekreterare:
Eliasson, Per-Erik, byråchef
Bitr. sekreterare:
Forssman, Åke V., avdelningsdirektör
Olsson, J. Malte, departementssekreterare
Lokal: Lantbrukshögskolans centrala förvaltning, 75007 Uppsala 7, tel.
växel 018/10 20 00 (sekreteraren)
Direktiven för kommittén, se 1966 års riksdagsberättelse Jo 31.
Tilläggsdirektiv, se kungl, brev den 30 juni 1967.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit fem
sammanträden i plenum. Därefter har överläggningar hållits med företrädare
för institutioner och andra som berörs av kommitténs arbete.
Kommittén har under ovannämnda tidsperiod framlagt utrustningsprogram
för försöksanläggningar för svin, fjäderfä och pälsdjur vid Lövsta,
institutionen för trädgårdsvetenskap och landskapsplanering i Alnarp,
biblioteks- och undervisningslokaler i Alnarp, institutionen för markvetenskap
m. fl.
Lokalprogramarbetet har främst omfattat vissa av lantbrukshögskolans
institutioner i anslutning till pågående omdispositioner av friställda lokaler
på Ultuna samt skogshögskolans omlokaliserande institutioner i Garpenberg,
Uppsala och Umeå.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
5. Jaktmarksutredningen (Jo 1968:31)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 oktober 1967 för att
verkställa utredning av vissa jaktfrågor (se Post- och Inrikes tidn. den 7
november 1967):
361
Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:6
Ordförande:
Sköld, Per I., direktör
Ledamöter:
Boo, Fritiof I., kommunalråd
Karlsson, Helge G., metallarbetare, led. av riksdagen
Rimås, K. Sigvard E., lantbrukare, led. av riksdagen (avliden)
Ringaby, Per-Eric, godsägare, led. av riksdagen
Trana, Folke K. E., lantbrukare, f.d. led. av II kamm.
Wikberg, J. Axel, hemmansägare, f.d. led. av I kamm.
Expert:
Hildebrand, Per K., rådman
Sekreterare:
Hagman, Knut A. O., jägmästare
Bitr. sekreterare:
Dyhre, A. Gunnar, kammarrättsråd (fr.o.m. den 9 november 1972)
Lokal: Domänverket, Centralförvaltningen, Björnstigen 89, 17193
Solna, tel. 85 00 20 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1968 års riksdagsberättelse Jo 31.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit sju
sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
6. Fiskerinäringsutredningen (Jo 1968:32)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 oktober 1967 för att
utarbeta förslag rörande den fortsatta utformningen av prisregleringen för
fisk (se Post- och Inrikes tidn. den 7 november 1967):
Ordförande:
Eckersten, Ivan E., statssekreterare
Ledamöter:
Elmstedt, Claes Y., lantbrukare, led. av riksdagen
Lindskog, Carl P. F., direktör
Magnusson, Nils B., lantbrukare, led. av riksdagen
Åberg, Ch. Georg, förbundsordförande, led. av riksdagen
Experter:
Hedström, Bo S., departementsråd
Lundblad, Björn O., avdelningschef
Petersson, Lars Allan, civilekonom (t.o.m. den 28 september 1972)
Jo:6 Riksdagsberättelsen år 1973 362
Säkk, Karl, fil. lic.
Verständig, Sigmund, avdelningsdirektör
Sekreterare:
Säkk, Karl, fil. lic.
Lokal: Jordbruksdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1968 års riksdagsberättelse Jo 32.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tolv
plenarsammanträden.
Utredningens arbete beräknas pågå hela år 1973.
7. Miljökontrollutredningen (Jo 1970:20)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 april 1969 och den
23 maj 1969 för att utreda informationen på miljövårdsområdet m.m. resp.
kontrollen av miljöfarliga produkter (se Post- och Inrikes tidn. den 17 april
1969 och den 17 juni 1969):
Avdelningen (Jo 1970:20:01) för informationen på miljövårdsområdet:
Ordförande:
Ekström, Sven E. A., f.d. förvaltningschef, led. av riksdagen
Ledamöter:
Hannerz, D. G. Lennart, forskningschef
Hedengren, Sven-Olof G., överdirektör
Johansson, E. Allan, länsråd
Lönngren, D. Rune, apotekare
Medin, Knut H., avdelningschef
Trotzig, C. Fredrik J., avdelningschef
Avdelningen (Jo 1970:20:02) för kontrollen av miljöfarliga produkter:
Ordförande:
Ekström, Sven E. A., f.d. förvaltningschef, led. av riksdagen
Ledamöter:
Ahlgren, Bert S., förbundsjurist
Anér, Kerstin, fil. dr, led. av riksdagen
Hannerz, D. G. Lennart, forskningschef
Hedengren, Sven-Olof G., överdirektör
Heimerson, Bo I. H., direktör
Henningsson, H. Einar G. M., elektriker, led. av riksdagen
Johansson, E. Allan, länsråd
363
Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:8
Kronmark, Eric A., lantbrukare, led. av riksdagen
Larsson, K. Einar A., lantbrukare, led. av riksdagen
Lönngren, D. Rune, apotekare
Experter:
Bolin, Bert R. J., professor
Eklund, Lennart B., avdelningsdirektör
Eriksson, Sune, byrådirektör
Mejegård, O. Sigvard W., hovrättsråd
Palmstierna, Hans A. K., docent
Sandqvist, B. Eje G., statistikchef
Swarén, Ulla M., byråchef
Sekreterare:
Mejegård, O. Sigvard W., hovrättsråd
Bitr. sekreterare:
Malmås, Bengt H., avdelningsdirektör
Öster, Karl Olov, departementssekreterare
Lokal: Jordbruksdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16, tel. växel
763 1000 (sekreteraren och bitr. sekreterarna)
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse Jo 20.
Utredningen har arbetat på två avdelningar, en för informationen på
miljövårdsområdet (avdelning 1) och en för kontrollen av miljöfarliga
produkter (avdelning 2).
Avdelning 1 har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 13
sammanträden. Avdelning 2 har under tiden november 1971—maj 1972
hållit tio sammanträden.
Avdelning 2 har den 10 maj 1972 avgett betänkandet (SOU 1971:31) Lag
om hälso- och miljöfarliga varor och har därmed slutfört sitt arbete.
Avdelning 1 beräknas under år 1973 slutföra sitt i direktiven angivna
utredningsarbete. Enligt Kungl. Maj:ts uppdrag den 8 september 1972 skall
utredningen intill utgången av juni 1973 ansvara för ett utvecklingsarbete
avseende uppbyggnaden av ett miljövårdens informationssystem.
8. Kommittén (Jo 1970:22) för planering av turistanläggningar och
friluftsområden
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 juni 1969 för
planering av turistanläggningar och friluftsområden m.m. (se Post- och
Inrikes tidn. den 26 juni 1969 och den 11 juli 1970):
Ordförande:
Pettersson, S. Arne, sekreterare, led. av riksdagen
Jo:8 Riksdagsberättelsen år 1973
364
Ledamöter:
Carlsson, W. Bernt, sekreterare
Holmberg, K. Göran, redaktör
Lönnqvist, Ulf R., kansliråd
Palm, Johan /Jan/ A., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november
1972)
Åkerlund, Hans E., byråchef
Experter:
Burman, G. Bertil, byråchef
Carlberg, Erik C., avdelningsdirektör
Ellefors, E. Arne, marknadschef (fr.o.m. den 18 mars 1972)
Ericson, E. Gerhard H., avdelningsdirektör
Fager, Jan L., byrådirektör (fr.o.m. den 18 mars 1972)
Fladvad, J. Arne, direktör
Fredén, Erland, direktör
Frid, Sven Rune, byråchef
Ganneby, Georg L. V., informationschef (fr.o.m. den 18 mars 1972)
Gunneriusson, Axel O., kommunalingenjör (fr.o.m. den 18 mars 1972)
Hjalmarsson, S. Åke, departementssekreterare (fr.o.m. den 18 mars
1972)
Karlsson, B. E. Gert, direktör
Lindgren, I., Lennart, departementssekreterare (fr.o.m. den 18 mars
1972)
Mattsson, Ingvar E., direktör (fr.o.m. den 18 mars 1972)
Nordlund, E. Anders, lektor
Omma, Per Henrik, renägare
Sekreterare:
Jeansson, Nils Ragnar, aktuarie
Bitr. sekreterare:
Öster, Karl Olov, departementssekreterare
Lokal: Jordbruksdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren och bitr. sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse Jo 22.
Tilläggsdirektiv, se 1971 :Jo 16.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit fem
sammanträden. Därutöver har åtta sammanträden hållits med en särskild
arbetsgrupp, vilken bildats för att utreda vissa delfrågor av kommitténs
Årepro jekt.
Under år 1972 har kommittén avgett rapporten (Ds Jo 1972:1) Semester
och längre ledighet attityder och vanor 1970, delbetänkandet (Ds Jo 1972:4)
Vindelälvsområdet. Förslag till utvecklingsprogram för rekreationslivet.
365 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo.10
Den särskilda arbetsgruppen har avgett rapporten (Ds Jo 1972:7) Utbyggnad
i Åreregionen för turism och rekreation.
Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
9. Sambruksutredningen (Jo 1970:24)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 juli 1969 för att
utreda vissa frågor rörande sambruksföreningar (se Post- och Inrikes tidn.
den 30 augusti 1969):
Ordförande:
Johansson, Stig E., överdirektör
Ledamöter:
Hansson, H. Gunnar, lantbruksdirektör
Jansson, N. Ewald, förbundsordförande
Persson, Sven G. F., lantarbetare, led. av riksdagen
Tågmark, Sven G., lantbrukare, f.d. led. av I kamm.
Experter:
Lindberg, E. Rupert, driftsledare
Nilsson, Folke N., direktör (fr.o.m. den 14 februari 1972)
Renborg, Ulf B:son, professor
Skoog, Karl L., driftsledare
Sekreterare:
Siöalth, G. Birger, departementssekreterare
Lokal: Jordbruksdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse Jo 24.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit åtta
sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1973.
10. Fiskeadministrativa utredningen (Jo 1970:25)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 september 1969för
utredning av den regionala fiskeriadministrationens uppgifter och
organisation (se Post- och Inrikes tidn. den 4 oktober 1969):
Ordförande:
Senning, Claes O., kansliråd
Jo: 10 Riksdagsberättelsen år 1973
366
Ledamöter:
Johanson, Eric W., typograf, led. av riksdagen
Kåhre, M. Lillemor, avdelningsdirektör
Experter:
Siöalth,G. Birger, departementssekreterare
Sörensen, S. Ingemar K., byråchef
Widerberg, Bertil R., intendent
Åberg, Georg, fiskeriombudsman, led. av riksdagen
Sekreterare:
Westberg, Swen E. G. A., hovrättsassessor
Bitr. sekreterare:
Miihlenbock, Kjell I. O., länsassessor
Lokal: Jordbruksdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse Jo 25.
Tilläggsuppdrag, se 1972:Jo 16.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tio
sammanträden. Därutöver har särskilda arbetsgrupper sammanträtt vid
skilda tillfällen.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
11. Nationalkommittén (Jo 1970:27) för 1972 års FN-konferens om
den mänskliga miljön
Tillkallade av Kungl. Maj:t den 19 december 1969 för att för svenskt
vidkommande organisera förberedelserna samt genomföra 1972 års FNkonferens
i Sverige om den mänskliga miljön (se Post- och Inrikes tidn. den
22 december 1969):
Ordförande:
Erlander, Tage F., förutvarande statsminister, led. av riksdagen
Vice ordförande:
Bengtsson, S. B. Ingemund, statsråd, led. av riksdagen
Generalsekreterare:
Mårtenson, Jan P. G., departementssekreterare
Ledamöter:
Allard, Henry K. Å., talman
Anér, Kerstin, fil. dr, led. av riksdagen
Antonsson, Johannes M., hemmansägare, led. av riksdagen
Boheman, Erik C:son, f.v. talman i I kamm.
367
Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo.ll
Brohult, Sven F. A., professor
Burenstam Linder, H. M. Staffan, docent, led. av riksdagen
Eckersten, Ivan E., statssekreterare
Edberg, Rolf F., landshövding, f.d. led. av II kamm.
Eidem, Ingmar, direktör
Engström, Arne V., professor
Fehrm, E. Martin, f.d. generaldirektör
Geijer, K. Arne, Landsorganisationens ordförande, led. av riksdagen
Hermansson, Carl-Henrik, chefredaktör, led. av riksdagen (till maj 1972)
Hjalmarson, Harry H., direktör
Holm, J. Lennart, generaldirektör
Holm, Tryggve O. A., konsul
Johannesson, Ewald G. V., direktör
Jödahl, Ole E., ambassadör
Löwbeer, Hans, universitetskansler
Michanek, Ernst N., generaldirektör
Myrdal, Gunnar K., professor, f.d. led. av I kamm.
Nordenskiöld, E. Otto E., radiochef
Nycop, Carl-Adam, chefredaktör
Oscarsson, Sigvard (Sigge), förbundsordförande
Paulsson, G. Valfrid V., generaldirektör
Remens, Eva F., adjunkt
Rexed, Bror A., generaldirektör
Rydbeck, Olof J., ambassadör
Segerstedt Wiberg, Ingrid, journalist, f.d. led. av I kamm.
Svanberg, U. Ingvar, skoldirektör, led. av riksdagen
Swartz, Carl P. Erson, ambassadör
Theorell, Hugo A. T., professor (t.o.m. den 30 december 1971)
Thorsson, Inga, ambassadör, led. av riksdagen
Åström, C. Sverker, kabinettsekreterare
Kommittén (Jo 1970:27:01) för organisationsfrågor:
Ordförande:
Mårtenson, Jan P. G., departementssekreterare
Ledamöter:
Börjeson, Finn G., pressombudsman
Fritzell, Kerstin, byrådirektör
Hänninger, Ulf N. O., byråchef
Köhl, Olof F. E., hovrättsassessor
Laurin, Lars E., byrådirektör
Stenström, Robert, turistintendent
Svahn, Bertil, ingenjör
Sylvén, G. Christer, departementssekreterare (t.o.m. den 29 mars 1972)
Tollemar, Carl-Gustav W., organisationsdirektör
Jo: 11 Riksdagsberättelsen år 1973
368
Sekreterare:
Ahlberg, Inga B., fru
Kommittén (Jo 1970:27:02) för informationsfrågor:
Ordförande:
Mårtenson, Jan P. G., departementssekreterare
Ledamöter:
Börjeson, Finn G., pressombudsman
Holmberg, K. Göran, redaktör
Lundström, Sven A., informationschef
Lönnqvist, Ulf R., kansliråd
Melin, Cai T. O., kansliråd
Palmgren, Leif, studieombudsman
Palmstierna, Hans A. K., docent
Rollén, Berit, pressekreterare
Röhl, Wilhelm, redaktör
Kommittén (Jo 1970:27:03) för forskning och andra sakfrågor:
Ordförande:
Engström, Arne V., professor
Vice ordförande:
Mårtenson, Jan P. G., departementssekreterare
Ledamöter:
Ahlgren, Sven H. J., förbundsdirektör
Bolin, Bert R. J., professor
Brinck, Per S. V., professor
Dahmén, Erik V. H., professor
Eek, Hilding, professor
Falkenmark, Malin, fil. lic.
Forsse, Anders P., avdelningschef
Gustafsson, Åke C. T., professor
Hannerz, D. G. Lennart, forskningschef
Hedén, Carl-Göran, professor
Heimerson, Bo I. H., direktör
Himmelstrand, Ulf J. I-, professor
Hjelm, K. G. Lennart, professor
Holm, J. Lennart, generaldirektör
Höök, Erik S. V., t.f. planeringschef
Johansson, E. Allan, länsråd
af Klintberg, Lennart, chefsrådman
Kronvall, R. G. Stellan, departementssekreterare
Lindell, Bo G., professor
Lundberg, Bo C. O., f.d. generaldirektör (fr.o.m. den 18 januari 1972)
369
Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:ll
Lundholm, Bengt G., fil. dr
Lönngren, D. Rune, apotekare
Palmstierna, Hans A. K., docent
Persson, Göran A., byråchef
Ribrant, Gunnar C. H., kansliråd
Swartz, Carl P. Erson, ambassadör
Tengroth, Karl-Erik, direktör
Thorsson, Inga M., ambassadör, led. av riksdagen
Walin, Gösta A., f.d. justitieråd
Åström, C. Sverker, kabinettssekreterare
Sekreterare:
Bäckstrand, Göran K. M., departementssekreterare
Stenram, Håkan, universitetslektor
Direktiv enligt statsrådsprotokoll den 19 december 1969; att organisera
förberedelserna samt genomföra konferensen för svenskt vidkommande.
Nationalkommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit
tre sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer
och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har fem
sammanträden hållits med kommittén för forskning och andra sakfrågor,
två med organisationskommittén samt två sammanträden med press- och
informationskommittén.
Nationalkommitténs arbetsutskott har under perioden sammanträtt sex
gånger.
Nationalkommittén har utarbetat detaljförslag till genomförandet av
konferensen för svenskt vidkommande.
Kommittén för forskning och andra sakfrågor har utöver tidigare rapporter
utarbetat resp. sammanställt och till FN översänt rapporterna
Stadsbildning som mänsklig stressfaktor, Urbanisering och planverksamhet
i Sverige, Miljöskyddslagen och lag om förbud mot dumpning av avfall
i vatten med lagkommentar samt Hushållning med mark och vatten.
Konferensen ägde rum 5—16 juni 1972 med en förkonferens 31 maj—2
juni. Sammanlagt deltog ca 1 350 delegater från 113 nationer, 850 observatörer
representerande bl. a. FN:s fackorgan, 16 mellanstatliga organisationer
samt ca 250 internationella organisationer och föreningar, liksom
även 1 600 journalister. Från FN:s sekretariat deltog ca 380 tjänstemän.
Nationalkommitténs arbete har beräknats vara avslutat under december
månad 1972 under förutsättning att bl.a. FN inkommit med slutliga krav på
kostnaderna för svenskt vidkommande.
24 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
Jo:12 Riksdagsberättelsen år 1973
370
12. Naturvårdskommittén (Jo 1970:28)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 februari 1970 för
översyn av naturvårdslagen (se Post- och Inrikes tidn. den 6 mars 1970):
Ordförande:
Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen
Ledamöter:
Grebäck, Erik H., agronom, led. av riksdagen
Hjorth, Nils T., förrådsförvaltare, led. av riksdagen
Lothigius, Carl-Wilhelm, lantbrukare, led. av riksdagen
Ludvigsson, Ingrid M., fru, led. av riksdagen
Lönnqvist, Ulf R., kansliråd
Wirtén, Rolf G. S., folkskollärare, led. av riksdagen
Experter:
Delin, Lars A., rättschef
Holm, J. Lennart, generaldirektör
Jonzon, Sven-Gösta B., generaldirektör
Lindskog, J. Lennart, överlantmätare
Paulsson, G. Valfrid V., generaldirektör (t.o.m. den 16 oktober 1972)
Årlin-Jussil, Ingrid S., arkitekt
Sekreterare:
Björnberg, Bengt I. A., revisionssekreterare
Lokal: Jordbruksdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren)
Direktiven för kommittén, se 1971 års riksdagsberättelse Jo 21.
Tilläggsdirektiv (anförande av statsrådet Bengtsson till statsrådsprotokollet
den 10 december 1971):
I anslutning till förarbetena för en fysisk riksplanering utarbetas f. n. inom
Kungl. Maj:ts kansli vissa lagförslag. Dessa avses skola läggas fram under
första halvåret 1972 och efter remissbehandling bli underställda riksdagen i
samband med att riksdagen tar ställning till principerna för en fysisk
riksplanering. Också förslag till lagstiftning i enlighet med de riktlinjer
riksdagen uttalat sig för bör utarbetas inom Kungl. Maj:ts kansli. På
naturvårdslagens område inbegriper detta arbete framför allt frågan om
ersättning till markägare och nyttjanderättshavare i fall då förbud mot
bebyggelse meddelas eller tillstånd därtill vägras med stöd av lagen. Naturvårdskommittén
bör befrias från motsvarande del av sitt uppdrag. Det
lagstiftningsarbete som alltså skall utföras inom Kungl. Maj:ts kansli inbegriper
ocksåen teknisk översyn av ersättningsreglerna i marklagstiftningen med
hänsyn till de nya ersättningsreglerna i expropriationslagen och därmed
sammanhängande frågor. Resultatet av detta arbete bör ligga till grund för
naturvårdskommitténs fortsatta arbete.
371 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo.13
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit elva
sammanträden.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
13. Organisationskommittén (Jo 1970:30) för omlokalisering av veterinärhögskolan
och statens veterinärmedicinska anstalt (OKV)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1970 i
anledning av veterinärhögskolans och statens veterinärmedicinska anstalts
omlokalisering (se Post- och Inrikes tidn. den 24 juni 1970:)
Ordförande:
Edenman, Ragnar H. L., landshövding
Ledamöter:
Askling, Margit, ombudsman
Björkman, K. Gösta, generaldirektör
Hansen, Hans-Jörgen, professor, föreståndare
Hegrelius, A. Olov R., regeringsråd
Hjelm, K. G. Lennart, professor, rektor
Schmiterlöw, Carl G., professor, rektor
Segerstedt, Torgny, professor, rektor
Törnquist, Harry E., byggnadsråd
Widén, K. A. Ingvar, generaldirektör
Experter:
Carlson, Filip, tillsynsman
Claesson, C. Olof, professor
Ekesbo, A. G. Ingvar, bitr. professor (fr.o.m. den 29 december 1971)
Hedström, Bo S., departementsråd (t.o.m. den 28 september 1972)
Henricsson, Bengt H., veterinärråd
Hornwall, Gert H. D., överbibliotekarie
Höglund, E. Olov, byrådirektör
Lannek, Nils G. V., professor
Lindquist, B. Rune L., byråchef
Lundström, Herbert, statsinspektör
Sanner, Lars-Erik, överbibliotekarie
Wallin, Alf G., kansliråd (fr.o.m. den 29 september 1972)
Wijkman, E. Gunnar B., universitetsråd
Huvudsekreterare:
Birgersson, Torsten B. A., byråchef
Sekreterare:
Eliasson, Per-Erik, byråchef
Jo: 13 Riksdagsberättelsen år 1973
372
Bitr. sekreterare:
Ehrengren, K. Lennart, t.f. statskonsulent
Nordblom, Bengt S. J., t.f. konsulent
Lokal: Lantbrukshögskolans centrala förvaltning, 75007 Uppsala 7, tel.
växel 018/10 20 00 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse Jo 22.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit sex
sammanträden i plenum. Dessutom har 22 sammanträden ägt rum med
arbetsgrupper inom kommittén.
Kommittén har under den aktuella tiden avlämnat bl. a. lokalprogram för
ett gemensamt bibliotek för lantbruksvetenskap och veterinärmedicin samt
för de institutioner som planeras bilda ett kliniskt centrum vid Ultuna.
Vidare har kommittén avgett förslag rörande försöksslaktlokaler vid Farmeks
slakteri i Uppsala och utrustningsprogram för husdjursvetenskapligt
centrum m. m. Kommittén har i december 1972 avgett betänkandet (Ds Jo
1972:5) Hovslagarutbildningens framtida utformning och lokalisering m. m.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
14. Utredningen (Jo 1970:31) om inrättande av en fältstation i Skara
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 juni 1970 för
utredning om inrättande av en fältstation i Skara (se Post- och Inrikes tidn.
den 24 juni 1970):
Utredningsman:
Henriksson, Rune I., kansliråd
Experter:
Birgersson, Torsten B. A., byråchef
Eliasson, Per-Erik, byråchef
Hedström, Bo S., departementsråd
Sekreterare:
Junback, Carl Gunnar, kanslisekreterare
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse Jo 23.
Utredningsmannen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit
17 sammanträden med experterna samt haft överläggningar med olika
myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.
Utredningsmannen har i december 1972 avgett betänkandet (Ds Jo
1972:6) Fältstation i Skara.
Uppdraget är därmed slutfört.
373
Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:16
15. Fritidsbåtutredningen (Jo 1970:33)
Tillkallade enligt Kungl. Maj.ts bemyndigande den 29 juni 1970 med
uppdrag att utreda frågor som hör samman med fritidsbåttrafiken (se Postoch
Inrikes tidn. den 18 juli 1970):
Ordförande:
Frithiofson, Karl A. F., landshövding
Ledamöter:
Augustsson, J. A. Gillis, järnbruksarbetare, led. av riksdagen
Dahlgren, P. Anders B., lantbrukare, led. av riksdagen
Nylander, Sven H., ingenjör
Schelin, Bengt A. E., direktör
Experter:
Brändström, Carl-Edvard P., byrådirektör
Damgren, H. G. Fredrik, departementssekreterare
Göransson, Stig, byrådirektör (fr.o.m. den 5 april 1972)
Hartelius, Kaj S., intendent (fr.o.m. den 5 april 1972)
Simonsson, Peter M. O. O., sjöfartsråd
Sekreterare:
Mehr, Katrin G., länsassessor
Lokal: Jordbruksdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren)
Direktiven för kommittén, se 1971 års riksdagsberättelse Jo 25.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit två
sammanträden i plenum samt haft överläggningar med olika myndigheter,
organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Dessutom har
17 sammanträden hållits med olika arbetsgrupper inom utredningen.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
16. Utredningen (Jo 1971:01) rörande omhändertagande och
behandling av kemiskt avfall m.m. (UKA)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 mars 1971 för att
utreda frågor rörande omhändertagande och behandling av kemiskt avfall
m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 15 april 1971). Utredningens uppdrag
har den 30 juni 1971 utvidgats att gälla frågan om omhändertagande av olja
och oljerester från fartyg samt den 21 april 1972 fråga om omhändertagande
av alla slags kemikalierester från fartyg (se Post- och Inrikes tidn. den 15 juli
1971).
Jo .16 Riksdagsberättelsen år 1973
374
Utredningsman:
Henningsson, H. Einar G. M., elektriker, led. av riksdagen
Experter:
Eriksson, Per, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 25 november 1971)
Hansson, N. Olle R., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1972)
von Heidenstam, G. Olov, avdelningsdirektör
Hjorth, Lars E. A., departementssekreterare
Holmqvist, Åke H., departementssekreterare
Johansson, E. Allan, länsråd (t.o.m. den 30 juni 1972)
Olerud, Eric Hj., sekreterare
Ovegård, Lars O., avdelningsdirektör
Wallin, Alf G., kansliråd
Sekreterare:
Ovegård, Lars O., avdelningsdirektör
Bitr. sekreterare:
Edwinson, Vanja A. M., kanslisekreterare (t.o.m. den 24 november 1971)
Kolk, Raimond, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 5 september 1972)
Lokal: Jordbruksdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Jo 22
Utredningen har den 27 januari 1972 avgett en promemoria (Ds Jo 1972:2)
med program för forsknings- och utvecklingsverksamhet rörande behandling
av avfall från hushåll, industriell verksamhet m. m.
Utredningsmannen har under året fortlöpande haft överläggningar med
experter och andra av utredningsarbetet berörda, delvis i anslutning till
studiebesök.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
17. 1971 års Svalövsutredning (Jo 1971:02)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 maj 1971 för att
utreda vissa frågor rörande Sveriges utsädesförening (se Post och Inrikes
tidn. den 25 juni 1971):
Ordförande:
Persson, Sven G. F., lantarbetare, led. av riksdagen
Ledamöter:
Björk, Villiam E., kommunalråd, f.d. led. av II kamm.
Lindén, Hans G., försöksintendent
375
Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo.18
Experter:
Åberg, Ulf A. G., avdelningsdirektör
Åkerberg, P. Erik Hj., professor (fr.o.m. den 29 december 1971)
Sekreterare:
Wenker, Stig-Eric, hovrättsassessor
Bitr. sekreterare:
Myresten, Sven-Olof, avdelningsdirektör
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Jo 23.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 18
sammanträden. Därutöver har fem sammanträden hållits med en särskild
arbetsgrupp för frågor om förädling av trädgårdsväxter.
Utredningen har den 24 november 1972 avgett betänkandet (Ds Jo
1972:09) Marknadsförings- och organisationsfrågor rörande Sveriges
utsädesförening.
Uppdraget är därmed slutfört.
18. Trav- och galoppsportutredningen (Jo 1971:03)
Tillkallad enligt Kungl. Maj.ts bemyndigande den 14 maj 1971 med
uppdrag att utreda frågor rörande galoppsporten (se Post- och Inrikes tidn.
den 9 juni 1971). Genom beslut den 10 december 1971 har uppdraget
utvidgats att även gälla utredning rörande travsporten (se Post- och Inrikes
tidn. den 13 januari 1972):
Utredningsman:
Resare, Bengt C. M., överdirektör
Experter:
Feldert, F. Arne, försäljningschef (fr.o.m. den 28 december 1971)
Jakobsson, Tage H. E., direktör (fr.o.m. den 28 december 1971)
Lewenhaupt, Gösta K:son, direktör
Ovegård, Lars O., avdelningsdirektör
Persson, Sven O., direktör (fr.o.m. den 28 december 1971)
Starkerud, Lars I., sekreterare
Valentin, Gösta L. F., direktör (fr.o.m. den 28 december 1971)
Sekreterare:
Boberg, L. Håkan, kanslisekreterare
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Jo 24.
Tilläggsdirektiv (anförande av statsrådet Bengtsson till statsrådsprotokollet
den 10 december 1971):
Jo:18 Riksdagsberättelsen år 1973
376
Efter bemyndigande den 14 maj 1971 av Kungl. Maj.t tillkallade jag en
sakkunnig med uppdrag att utreda frågor rörande galoppsporten och att
lägga fram förslag till åtgärder för att söka trygga galoppsportens framtida
existens. Genom beslut nämnda dag ändrades vidare skalan för
fördelning av totalisatormedel vid travtävlingar. Beslutet innebar att travsportens
andel av totalisatormedlen ökades. För att kunna möta de stegrade
kostnaderna har dock travsporten senare i framställningar till Kungl. Maj:t
begärt totalisatortillstånd för ett utökat antal tävlingsdagar år 1972.
Enligt min mening finns det risk för att travsporten, liksom galoppsporten,
kan komma att ställas inför ekonomiska svårigheter, som varierar
alltefter vilka typer av banor tävlingarna anordnas på.
Trav- och galopptävlingar med totalisator anordnas f. n. av sammanlagt
36 organisationer i landet. En viss samordning torde vara nödvändig för att
ge verksamheten kostnadsbesparingar och effektivitetsvinster. Enligt min
mening bör galoppsportutredningens uppdrag därför utvidgas till att gälla
även frågor rörande travsporten. Den sakkunnige bör sålunda bl. a. överväga
möjligheterna till en central organisation för totalisatorverksamhet vid
såväl trav- som galopptävlingar. I detta sammanhang bör också frågan om
kontroll och övervakning av verksamheten prövas. Jag förutsätter att resp.
centralförbund, i anslutning till utredningens arbete, gör en översyn av
verksamheten vid de enskilda banorna.
På grund av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t utvidgar uppdraget
åt den sakkunnige i enlighet med vad jag förordat i det föregående.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 17
sammanträden samt haft överläggningar med olika organisationer som
berörs av kommitténs arbete.
Utredningen har i december 1972 avgett betänkandet (Ds Jo 1972:8)Travoch
galoppsport i Sverige.
Uppdraget är därmed slutfört.
19. Organisationskommittén (Jo 1971:04) för statens livsmedelsverk
(OLIV)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 juni 1971 med
uppgift att vidtaga de förberedelser som fordras för att statens
livsmedelsverk skall kunna påbörja sin verksamhet den 1 januari 1972 (se
Post- och Inrikes tidn. den 7 juli 1971):
Ordförande:
Eckersten, Ivan E., statssekreterare
Vice ordförande:
Björkman, K. Gösta, generaldirektör
Ledamöter:
Brunius, F. Edvard, professor
Lundblad, Björn O., avdelningschef
Sandler, Olof E., länsläkare
377
Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:20
Experter:
Berglund, Fredrik, professor
Hedström, Bo S., departementsråd
Kolk, Raimond, avdelningsdirektör
Lindgren, Bo, överste
Linell, Stig J. Y., avdelningsdirektör
Sekreterare:
Birgersson, Torsten B. A., byråchef
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Kommittén har under tiden november 1971—januari 1972 hållit fem
sammanträden.
Livsmedelsverket trädde i verksamhet den 1 januari 1972.
Uppdraget är därmed slutfört.
20. Utredningen (Jo 1971:06) om kontrollanstalterna på jordbrukets
område
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 juni 1971 för att
utreda frågor rörande kontrollanstalterna på jordbrukets område (se Postoch
Inrikes tidn. den 15 juli 1971):
Ordförande:
Widén, K. A. Ingvar, generaldirektör
Ledamöter:
Hedström, Bo S., departementsråd
Hjelm, K. G. Lennart, professor, rektor
Johansson, N. Filip, lantbrukare, led. av riksdagen
Kuylenstjerna, K. Göran J., agronom
Mossberger, Eric G. V., f.d. ombudsman, led. av riksdagen
Experter:
Ekelund, Sigvard F. A., agronomie dr
Esbo, Harald V. O., professor
Moberg, Harald A:son, professor
Nygård, Bengt A. V., professor (fr.o.m. den 19 juni 1972)
Sylvén, N. Edvard H., professor
Sekreterare:
Jeppsson, O. Gunnar, avdelningsdirektör
Bitr. sekreterare:
Hansson, N. Olle R., departementssekreterare
Lidén, B. Carl Johan, lantbrukskonsulent
Jo:20 Riksdagsberättelsen år 1973
378
Lokal: Lantbruksstyrelsen, Fack, 17120 Solna 1, tel. växel 83 05 20
(ordföranden och sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Jo 26.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit nio
sammanträden samt haft överläggningar med olika av utredningens arbete
berörda myndigheter och organisationer.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
21. Utredningen (Jo 1971:07) i anledning av förslag till ny konvention
mellan Sverige och Norge om renbetning m.m.
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 oktober 1971 för
utredning i anledning av förslag till ny konvention mellan Sverige och Norge
om renbetning m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 26 oktober 1971):
Utredningsman:
Persson, J. Lennart, hovrättslagman
Expert:
Ritzén, E. Hilding, f.d. förste konsulent
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Jo 27.
Utredningen har den 23 december 1972 avgett en promemoria om verkningar
för svensk renskötsel av norska betesområden i Sverige enligt förslag
till ny renbeteskonvention (Ds Jo 1971:12).
Uppdraget är därmed slutfört.
22. Utredningen (Jo 1971:08) rörande kostnaderna för miljövården
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 oktober 1971 för
utredning rörande kostnaderna för miljövården (se Post- och Inrikes tidn.
den 25 november 1971):
Ordförande:
Paulsson, G. Valfrid V., generaldirektör
Ledamöter:
Bergqvist, Jan G., pol. mag., led. av riksdagen
Burenstam Linder, H. M. Staffan, docent, led. av riksdagen
Norrby, J. Sören, ingenjör, led. av riksdagen
Rosqvist, G. Birger, lots, led. av riksdagen
Thorsson, Inga M., ambassadör, led. av riksdagen
Åkerfeldt, Sven Eric, lantbrukare, led. av riksdagen
379
Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:23
Experter:
Grafström, Erik O. H., f.d. generaldirektör (fr.o.m. den 19februari 1972)
Heimerson, Bo I. H., direktör
Hjorth, Lars E. A., departementssekreterare
Höök, Erik S. V., t.f. planeringschef
Johansson, Bengt A. W., kansliråd
Johansson, E. Allan, länsråd
Lönnqvist, Ulf R., kansliråd
Moreau, Jan-Erik, pol. mag.
Nilsson, Olof, direktör
Olerud, Eric Hj., sekreterare
Svensson, Kjell R., departementssekreterare
Söderberg, Jan, kanslisekreterare (fr.o.m. den 19 februari 1972)
Sekreterare:
Ahlgren, Nils U., avdelningsdirektör
Bitr. sekreterare:
Almgren, Rickard, civilingenjör (fr.o.m. den 21 oktober 1972)
Edwinson, Vanja A. M., kanslisekreterare
Olsson, Inger M.-A., byrådirektör (fr.o.m. den 18 februari 1972)
Lokal: Statens naturvårdsverk, Fack, 171 20 Solna 1, tel. växel 98 18 00
(sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Jo 28.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tre
sammanträden. Därutöver har två sammanträden hållits med en särskild
expertgrupp för studier av miljövårdspolitiska medel.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
23. Sakkunniga (Jo 1971:09) för förhandlingar om stöd till kollektiv
skogsteknisk forskning, m.m.
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 december 1971 för
att för statens räkning förhandla och - under förbehåll av Kungl. Maj:ts
godkännande - träffa avtal med företrädare för skogsbruket och andra
intressenter om gemensam finansiering av forskning och
utvecklingsverksamhet på det skogstekniska området:
Ordförande:
Johansson, E. Allan, länsråd
Ledamöter:
Carlsson, Jan Olof, bergsingenjör
Wallin, Alf G., kansliråd
Jo:23 Riksdagsberättelsen år 1973 380
Expert:
Liljebjörn, C. Gunnar, jägmästare
Sekreterare:
Damgren, H. G. Fredrik, departementssekreterare
Direktiven för de sakkunniga, se 1972 års riksdagsberättelse Jo 29.
De sakkunniga har under tiden januari—mars 1972 hållit tio
sammanträden.
De sakkunniga har i mars 1972 avgett en promemoria (Ds Jo 1972:3) om
stöd till kollektiv skogsteknisk forskning m. m.
Uppdraget är därmed slutfört.
24. Utredningen (Jo 1972:01) om spridning av kemiska medel
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 mars 1972 för att
utreda frågan om spridning av kemiska medel (se Post- och Inrikes tidn. den
13 mars 1972):
Ordförande:
Henningsson, H. Einar G. M., elektriker, led. av riksdagen (fr.o.m. den
4 mars 1972)
Sakkunniga:
Andersson, Karl-Gustav, rörverksarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m.
den 4 mars 1972)
Jönsson, Elias I., lantbrukare, f.d. led. av II kamm. (fr.o.m. den 4 mars
1972)
Larsson, L. Thorsten, Lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 4 mars
1972)
Leuchovius, Karl G. W., lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 4
mars 1972)
Sundström, M. Gudrun, fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 4 mars 1972)
Experter:
Brandt, C. Erik, direktör (fr.o.m. den 4 mars 1972)
Johansson, R. A. Dicken, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 4 mars 1972)
Lundberg, Hans E. V., skogsdirektör (fr.o.m. den 4 mars 1972)
Nilsson, B. Ingemar, ombudsman (fr.o.m. den 4 mars 1972)
Paulsson, G. Valfrid V., generaldirektör (fr.o.m. den 4 mars 1972)
Rydbo, Folke, generaldirektör (fr.o.m. den 4 mars 1972)
Svensson, S. Börje F., ombudsman (fr.o.m. den 4 mars 1972)
Tågmark, Sven G., lantbrukare (fr.o.m. den 4 mars 1972)
Westlin, E. Arne, t.f. avdelningschef (fr.o.m. den 4 mars 1972)
381
Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:24
Sekreterare:
Ovegård, Lars O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 4 mars 1972)
Bitr. sekreterare:
Holmgren, Anders, jägmästare (fr.o.m. den 4 mars 1972)
Lindgren, I. Lennart, departementssekreterare (fr.o.m. den 4 mars 1972)
Lokal: Jordbruksdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16, tel. växel
763 1000 (sekreteraren och bitr. sekreterarna)
Direktiv (anförande av statsrådet Bengtsson till statsrådsprotokollet den
3 mars 1972):
Inom jordbruk och skogsbruk används kemiska medel i form av
bekämpningsmedel och handelsgödselmedel. Bekämpningsmedel får
användas endast om de godkänts av giftnämnden. I fråga om handelsgödselmedel
finns ingen lagstiftning som reglerar användningen. Inom miljökontrollutredningen
(Jo 1970: 20) utarbetas f. n. förslag till lagstiftning som
avses täcka alla hälso- och miljöfarliga produkter.
Under senare år har det blivit allt vanligare med spridning av bekämpningsmedel
och handelsgödselmedel från luften. Under år 1970 omfattade
denna spridning drygt 200000 ha. Giftnämnden har genom en särskild
arbetsgrupp studerat frågan om spridning av bekämpningsmedel från luften.
Nämnden har därefter beslutat om vissa restriktioner i fråga om sådan
spridning. Dessa innebär att endast bekämpningsmedel som särskilt godkänts
för spridning från luften får användas. Dessutom gäller bl. a. skyldighet
att underrätta hälsovårdsnämnd och polismyndighet liksom att föra
noggranna anteckningar om utförd bekämpning.
Spridning av kemiska medel från luften torde innebära större risker i olika
avseenden än spridning från marken. Bl. a. kan människor och djur som
uppehåller sig i skog och mark träffas av de utspridda medlen. Vindavdrift
kan göra det svårt att begränsa spridningen till de avsedda områdena. De
risker som är förenade med spridningen beror självfallet på de kemiska
medlens egenskaper i olika hänseenden.
Spridningen av kemiska medel från luften och även i vissa fall från
marken, bl. a. utmed vägar, har medfört att allmänheten ibland ovetande
utsatts för dessa medel. Detta har lett till osäkerhet och rädsla inför denna
spridning. Miljökontrollutredningen kommer inte att behandla frågan om
spridning av kemiska medel. Kungl. Maj:t har tidigare denna dag beslutat
att proposition skall avlåtas till riksdagen angående förbud mot spridning
från luften av bekämpningsmedel över skogsmark och annan mark som inte
är åkermark. Samtidigt bör frågan om spridning av kemiska medel —
bekämpningsmedel och handelsgödselmedel — utredas. Frågan om spridning
från luften bör därvid särskilt tas upp. Särskilda sakkunniga bör
tillkallas för att göra denna utredning.
Den principiella utgångspunkten för de sakkunnigas arbete bör vara att
allmänheten så långt möjligt skall skyddas mot spridning av kemiska medel.
En annan utgångspunkt bör vara att ingen ovetande skall behöva komma i
kontakt med dessa medel eller beträda de områden inom vilka de spritts. De
sakkunniga bör också bedöma de konsekvenser som ett förbud eller
restriktioner i olika avseenden beträffande sådan spridning skulle få för i
första hand jordbruket och skogsbruket. I de fall de sakkunniga finner att
spridning kan tillåtas bör de bedöma under vilka betingelser detta kan ske.
Jo:24 Riksdagsberättelsen år 1973 382
Under utredningsarbetet bör också arbetarskyddsaspekterna beaktas.
Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Samråd bör ske med bl. a.
arbetsmiljöutredningen och miljökontrollutredningen.
Utredningen har t. o. m. oktober månad 1972 hållit tio sammanträden.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
25. Miljöforskningsutredningen (Jo 1972:02)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 maj 1972 för
utredning om samordning av miljövårdsforskningen (se Post- och Inrikes
tidn. den 15 juni 1972):
Ordförande:
Johansson, E. Allan, länsråd (fr.o.m. den 27 maj 1972)
Ledamöter:
Andersson, Georg L., rektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 27 maj 1972)
Andersson, Lennart F. H., studieombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m.
den 27 maj 1972)
Ingelstam, Lars E., bitr. professor (fr.o.m. den 27 maj 1972)
Johansson, S. Olof H., led. av riksdagen (fr.o.m. den 27 maj 1972)
Experter:
Erngren, Birgit, byrådirektör (fr.o.m. den 27 maj 1972)
Hannerz, D. G. Lennart, forskningschef (fr.o.m. den 27 maj 1972)
Sekreterare:
Damgren, H. G. Fredrik, departementssekreterare (fr.o.m. den 27 maj
1972)
Bitr. sekreterare:
Andersson, Ingvar L., byrådirektör (fr.o.m. den 27 maj 1972)
Armelius, Nina T., fil. kand. (fr.o.m. den 15 september 1972)
Lokal: Jordbruksdepartementet, Fack 103 20 Stockholm 16, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren)
Direktiv (anförande av statsrådet Bengtsson till statsrådsprotokollet den
26 maj 1972):
1968 års riksdag beslutade — på grundval av förslag av 1964 års naturresursutredning
— om en utbyggnad och samordning av miljövårdsforskningen.
För ledningen av forskningen inrättades en forskningsnämnd inom
naturvårdsverket. Ett särskilt anslag till miljövårdsforskning ställdes
samtidigt till naturvårdsverkets förfogande. För budgetåret 1972/73 har
riksdagen anvisat 19 milj. kr. under detta anslag.
Det forskningsområde som stöds av naturvårdsverket omfattar bl. a.
vatten-, luft- och annan naturvårdsforskning, bullerforskning, viltforskning
383
Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:25
samt forskning om miljögifter och avfall. Insatser på miljövårdsforskningens
område görs emellertid också av flera andra statliga organ än
naturvårdsverket. Betydande stöd till miljövårdsforskning utgår sålunda
från bl. a. styrelsen för teknisk utveckling, statens råd för skogs- och
jordbruksforskning, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens
medicinska forskningsråd och statens råd för byggnadsforskning. Tillsammans
med näringslivet finansierar staten kollektiv forskning inom
miljövårdsområdet. Vid bl. a. lantbrukshögskolan, skogshögskolan och ett
antal statliga laboratorier bedrivs också ett omfattande forsknings- och
undersökningsarbete som rör miljövårdsområdet. Härtill kommer den
forskning som bedrivs eller bekostas av vattenfallsverket, Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut samt av Norrlandsfonden och
riksbankens jubileumsfond m. fl. organ. Den totala omfattningen av de
insatser som här nämnts är svår att uppskatta, bl. a. med hänsyn till
svårigheterna att klart avgränsa miljövårdsforskningsområdet. Sammanlagt
torde dock statens ekonomiska insatser för miljövårdsforskningen
genom förenämnda organ uppgå till ca 45 milj. kr. per år. Härtill kommer
den omfattande forskningsverksamhet på miljövårdsområdet som bedrivs
inom universitetens och de övriga högskolornas reguljära verksamhet.
Den statligt finansierade miljövårdsforskningen har således totalt en
mycket betydande omfattning. Verksamheten är emellertid delvis splittrad
på ett stort antal institutioner och organ. Detta gäller såväl de anslagsfördelande
organen som de forskande institutionerna. Med hänsyn till forskningsområdets
stora spännvidd och svårigheterna att dra klara gränser
gentemot andra forskningsområden är det i och för sig naturligt att anslag till
forskning som berör miljövårdsproblemen har kommit att beviljas av olika
organ. På grund av den mångskiftande karaktären hos de forskningsuppgifter
som här anmäler sig torde det också vara ändamålsenligt att uppgifterna
delas upp på ett antal institutioner. Det framstår emellertid som i hög
grad angeläget att forskningen inom miljövårdsområdet så långt möjligt
samordnas så att största möjliga effektivitet och mest ändamålsenliga
användning av tillgängliga ekonomiska och personella resurser uppnås.
Naturvårdsverkets forskningsnämnd har f. n. vissa uppgifter i detta syfte.
Med hänsyn till den betydande splittring av forskningsstödet och forskningsarbetet
som nu föreligger är det motiverat att en samlad översyn görs
av samordningsproblemen. Särskilda sakkunniga bör tillkallas för detta
ändamål. Vid bifall till vad jag anfört har riksdagens begäran om en
utredning i förevarande fråga tillgodosetts (JoU 1972:19, rskr 1972:146).
De sakkunniga bör inledningsvis göra en inventering av statens nuvarande
insatser för miljövårdsforskning. Vid avgränsningen av forskningsområdet
bör de sakkunniga utgå från den yttre miljön. De sakkunniga bör
därefter undersöka efter vilka vägar en samordning av miljövårdsforskningen
bör ske.
1 samband med att samordningsproblemen tas upp till granskning av de
sakkunniga torde frågan om miljövårdsforskningens uppdelning på grundforskning,
tillämpad forskning och utvecklingsarbete komma upp. De
sakkunniga bör därför bilda sig en uppfattning om hur fördelningen i stort av
resurserna bör ske mellan de olika forskningsinriktningarna och lägga fram
de förslag som föranleds av dessa överväganden. Frågor rörande omfattningen
av det totala forskningsbehovet inom miljövårdsområdet och därav
föranledda resursbehov bör däremot inte tas upp av de sakkunniga.
Utgångspunkt för de sakkunnigas överväganden när det gäller forskningsstödets
organisation bör vara att fördelningen och inriktningen av
Jo:25 Riksdagsberättelsen år 1973
384
forskningsmedlen — i vart fall när det gäller den målinriktade forskningen
— så långt som möjligt bör ankomma på naturvårdsverket. Därutöver kan
behov föreligga av organisatoriska åtgärder för en vidare samordning av det
forskningsstöd som lämnas av naturvårdsverket och det stöd till forskning
inom miljövårdsområdet som också i fortsättningen kan komma att utgå
genom andra organ än naturvårdsverket. De sakkunnigas överväganden bör
således i första hand gälla samordningen av användningen av medel som
anvisas över statsbudgeten och styrningen av ifrågavarande resurser.
De sakkunniga bör också pröva frågan hur den svenska miljövårdsforskningen
skall kunna samordnas med den forskning som utförs på
miljövårdsområdet inom andra länder och genom internationella
organisationer.
Resultaten av miljövårdsforskningen är av grundläggande betydelse för
hur de praktiska miljöproblemen skall kunna lösas. Såväl de statliga myndigheterna
som kommunerna och industrin behöver snabbt få tillgång till
forskningsresultaten. De sakkunniga bör överväga de organisatoriska och
andra åtgärder som behövs för att dels ge avnämarintressena möjlighet att
påverka användningen av forskningsmedlen, dels snabbt ställa de resultat
som framkommer vid forskningen till avnämarnas förfogande.
De sakkunniga bör vara oförhindrade att pröva även andra frågor som
sammanhänger med de problem jag här berört.
De sakkunniga bör samråda med andra utredningar som behandlar frågor
om forskningsorganisation m. m.
Utredningen har under tiden juni—december 1972 hållit tre
sammanträden.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
26. Sakkunnig (Jo 1972:03) för vissa överläggningar rörande
Hjälmarens reglering
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 juni 1972 för att
framlägga förslag om omorganisation av den nuvarande administrationen
för Hjälmarens reglering och i sådant syfte i första hand uppta förhandlingar
med bl.a. Hjälmarens vattenvårdsförbund om övertagande av ansvaret för
regleringen:
Utredningsman:
Wetterhall, Sven C. E., byråchef (fr.o.m. den 2 juni 1972)
Experter:
von Möller, Peter C. G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 10 juli 1972)
Liljeborg, Detlow, förbundsjurist (fr.o.m. den 10 juli 1972)
Wallin, Sten-Erik J., lantbruksingenjör (fr.o.m. den 10 juli 1972)
Sekreterare:
Engwall, Rolf B., byrådirektör (fr.o.m. den 10 juli 1972)
Lokal: Länsstyrelsen, Storgatan 23,701 86 Örebro, tel. växel 019/13 60 00
(sekreteraren)
385 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:27
Direktiv (Kungl. Maj:ts beslut den 2 juni 1972):
att framlägga förslag om omorganisation för Hjälmarens reglering och i
sådant syfte i första hand uppta förhandlingar med bl. a. Hjälmarens
vattenvårdsförbund om övertagande av ansvaret för regleringen.
Utredningsmannen har under tiden juli-november 1972 hållit två
sammanträden med experterna samt haft överläggningar med Hjälmarens
vattenvårdsförbund, olika kommuner och andra intressenter i Hjälmarens
reglering.
Utredningsmannen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
27. 1972 års jordbruksutredning (Jo 1972:04)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 juni 1972 för att
utreda vissa frågor inom jordbrukspolitiken (se Post- och Inrikes tidn. den
4 juli 1972):
Ordförande:
Widén, K. A. Ingvar, generaldirektör (fr.o.m. den 3 juni 1972)
Ledamöter:
Eliasson, Rolf A. E., lantmästare, f.d. led. av II kamm. (fr.o.m. den 3 juni
1972)
Enlund, Eric P., lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 3 juni 1972)
Israelsson, Per J., apparatskötare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 3 juni
1972)
Kristiansson, N. Axel, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 3 juni
1972)
Lindberg, Marta S., försäkringskassetjänsteman, led. av riksdagen
(fr.o.m. den 3 juni 1972)
Persson, Sven G. F., lantarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 3 juni
1972)
Rask, Karl A., fabrikör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 3 juni 1972)
Wictorsson, Åke V., planeringschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 3 juni
1972)
Experter:
Brangmo, K. Walter, direktör (fr.o.m. den 28 september 1972)
Cederberg, Thomas O., direktör (fr.o.m. den 28 september 1972)
Elm, Torsten J. W., byråchef (fr.o.m. den 28 september 1972)
Hillbom, Lars H., civilekonom (fr.o.m. den 28 september 1972)
Hulting, K. R. Georg, byråchef (fr.o.m. den 28 september 1972)
Jansson, N. Ewald, förbundsord förande (fr.o.m. den 28 september 1972)
25 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
Jo:27 Riksdagsberättelsen år 1973
386
Johannesson, Erik, direktör (fr.o.m. den 28 september 1972)
Kristersson, Helge E., fil. dr (fr.o.m. den 28 september 1972)
Lindberger, Lars, t.f. planeringschef (fr.o.m. den 28 september 1972)
Lindström, Ingvar A., byråchef (fr.o.m. den 3 juni 1972)
Olsson, Bengt M., byråchef (fr.o.m. den 28 september 1972)
Tiberg, Lennart F., direktör (fr.o.m. den 28 september 1972)
Huvudsekreterare:
Lindström, Ingvar A., byråchef (fr.o.m. den 3 juni 1972)
Bitr. sekreterare:
Ågren, Carl-Henrik, byrådirektör (fr.o.m. den 8 september 1972)
Lokal: Jordbruksdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16, tel. växel
763 10 00 (huvudsekreteraren)
Direktiven (anförande av statsrådet Bengtsson till statsrådsprotokollet
den 2 juni 1972):
De riktlinjer som nu gäller för jordbrukspolitiken fastställdes av 1967 års
riksdag. Dåvarande departementschefen framhöll i prop. 1967:95 angående
riktlinjer för jordbrukspolitiken att det var angeläget att vissa frågor inom
jordbrukspolitiken ånyo prövades efter en tid. 1971 års riksdag (prop.
1971:116, JoU 1971:43, rskr 1971:225) beslutade om utformningen av
prisregleringen för perioden den 1 juli 1971—den 30 juni 1974. Vid utgången
av denna period har sålunda de riktlinjer som fastlades av 1967 års riksdag
tillämpats under sju år. Som jag framhöll i prop. 1972:79 angående reglering
av priserna på jordbruksprodukter m.m. är det därför naturligt att vissa
frågor inom jordbrukspolitiken prövas före nästa prisregleringsperiod. En
särskild utredning bör tillsättas härför.
Enligt de mål för jordbrukspolitiken som uppställdes av 1967 års riksdag
skall jordbruket åstadkomma en produktion av önskad storlek till lägsta
möjliga samhällsekonomiska kostnad samtidigt som det skall vara möjligt
för dem som är sysselsatta inom jordbruket att få del av den allmänna
standardstegringen. Ur konsumentsynpunkt innebär riktlinjerna att kostnaderna
för den jordbruksproduktion, som främst av hänsyn till försörjningsberedskapen
måste upprätthållas inom landet, blir så låga som möjligt
och att goda valmöjligheter finns mellan livsmedel av olika slag.
De här angivna allmänna målen för vår jordbrukspolitik bör enligt min
mening gälla även i fortsättningen. Utredningen bör därför inte behandlade
övergripande målen för jordbrukspolitiken utan endast de frågor som jag i
det följande närmare kommer att ange och frågor som sammanhänger med
dessa.
Frågan om den svenska jordbruksproduktionens lämpliga omfattning
diskuterades ingående i samband med att riktlinjerna för den nuvarande
jordbrukspolitiken fastställdes. Om rent samhällsekonomiska synpunkter
skulle vara vägledande skulle enligt min mening — i likhet med vad som
angavs i 1967 års proposition — en relativt långtgående begränsning av
jordbruksproduktionens omfattning kunna vara motiverad. Dåvarande
departementschefen framhöll att den sannolika utvecklingen av det internationella
handelspolitiska samarbetet talade för att ett betydande utrymme
för import av jordbruksprodukter borde finnas i framtiden och att detta inte
387
Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:27
innebar att solidariteten med utvecklingsländerna eftersattes. Vidare
framhöll han att det centrala skälet för att upprätthålla en stor inhemsk
jordbruksproduktion var nödvändigheten av att trygga en god beredskap i
fråga om livsmedel.
Enligt 1967 års riksdagsbeslut bör jordbruksproduktionen i fredstid
upprätthållas vid en nivå som inte understiger en självförsörjningsgrad av
80 %. Självförsörjningsgraden definierades som den totala produktionen av
s. k. egentliga jordbruksprodukter uttryckt i procent av den totala konsumtionen,
båda angivna i kalorier.
Med hänsyn till att självförsörjningsgraden i fredstid är ett osäkert mått
på det svenska jordbrukets produktionskapacitet och förmåga att förse
befolkningen med livsmedel i krislägen uppdrog Kungl. Maj:t år 1970 åt
lantbruksekonomiska samarbetsnämnden att göra en översyn av metodiken
m.m. för beräkning av produktions- och konsumtionsutvecklingen samt
försörjningsbalansen på livsmedelsområdet. Nämnden skall därvid särskilt
beakta jordbrukets och trädgårdsnäringens potentiella produktionsresurser.
Nämnden har tillsatt en särskild arbetsgrupp — den s. k. försörjningsgruppen
— med uppdrag att utreda nämnda frågor. Enligt vad jag har
inhämtat kommer försörjningsgruppen under hösten 1972 att lämna en
rapport över sitt arbete. Jag avser att överlämna denna rapport till utredningen.
Utredningen bör överväga om det, med hänsyn till de förändringar
som skett under senare år av produktionsinriktning och produktionsteknik
eller av andra skäl, finns anledning att ompröva produktionsmålsättningen.
Vi har under de två senaste decennierna haft överproduktion av flera
viktiga jordbruksprodukter. Mot denna bakgrund bedömdes det i 1967 års
proposition angeläget att produktionen i snabb takt anpassades så att
kostsam överproduktion undveks. Efter år 1967 har produktionsmönstret
ändrats i vissa avseenden. Då hade vi en betydande överproduktion av
mjölk medan vi nu har uppnått en mer balanserad produktionsutveckling i
fråga om mjölk. Samtidigt har dock spannmålsproduktionen ökat kraftigt.
Det har därför under senare år varit nödvändigt att exportera spannmålsöverskott
till låga priser vilket har medfört att regleringsekonomin på
spannmålsområdet blivit alltmer ansträngd. Mot denna bakgrund uppdrog
Kungl. Maj:t i början av detta år åt lantbruksekonomiska samarbetsnämnden
att redovisa förslag till olika åtgärder med anledning av utvecklingen
av spannmålsproduktionen.
Enligt min mening är det angeläget att överskottsproduktion av jordbruksprodukter
undviks. Utredningen bör därför undersöka vilka metoder
som kan användas för att undvika permanent överskottsproduktion.
Utredningen bör utnyttja det material som lantbruksekonomiska samarbetsnämnden
lägger fram med anledning av sitt uppdrag.
I samband med att frågan om jordbruksproduktionens storlek behandlades
i 1967 års proposition togs också frågan om landskapsvården upp.
Departementschefen framhöll därvid att det inte var möjligt att speciellt
främja naturvården genom generella jordbrukspolitiska åtgärder. I stället
ansåg han att det behövdes främst insatser inom ramen för naturvårdspolitiken.
Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning. Enligt min mening bör
dessa principer gälla även i fortsättningen. Jag vill erinra om att årets
riksdag (prop. 1972:79) har godkänt att inom ramen för miljövårdspolitiken
viss försöksverksamhet med landskapsvård i bygder där jordbruket viker
sker under en treårsperiod. Jag vill också erinra om att Kungl. Maj:t har
uppdragit åt naturvårdsverket att följa verkningarna från landskapsvårdssynpunkt
av minskningen i jordbruksjordens omfattning. Vidare åligger det
Jo:27 Riksdagsberättelsen år 1973
388
lantbruksorganisationen att i arbetet med jordbrukets rationalisering så
långt möjligt beakta miljövårdssynpunkterna. Utredningen bör därför inte
särskilt behandla denna fråga.
Det är ur konsumentsynpunkt angeläget att det finns goda valmöjligheter
mellan livsmedel av olika slag. Det är också ett krav att livsmedlens
beskaffenhet är tillfredsställande ur folkhälsosynpunkt. Jag vill erinra om att
en ny livsmedelslag har trätt i kraft den 1 januari 1972 och att ett nytt statligt
verk, livsmedelsverket, som skall ha hand om bl.a. livsmedelskontrollen
har inrättats vid samma tidpunkt. Livsmedelslagstiftningen och den tillsyn
över efterlevnaden av denna som utövas av livsmedelsverket bör bli värdefulla
instrument för att tillgodose kravet på att livsmedlens beskaffenhet
är tillfredsställande ur folkhälsosynpunkt.
Jordbrukets rationalisering är en väsentlig del av jordbrukspolitiken.
Enligt 1967 års riksdagsbeslut skall en fortsatt snabb rationalisering främjas.
Rationaliseringen är till gagn för jordbrukarna själva genom att den
leder till ökad lönsamhet och därigenom till högre inkomster. Samtidigt är
en fortsatt rationalisering ur konsumentsynpunkt den bästa garantin för att
priserna på jordbrukets produkter blir så låga som möjligt. Även ur samhällsekonomisk
synpunkt är rationaliseringen av stor vikt.
Stödet till jordbrukets rationalisering har byggts ut kraftigt under de
senaste fem åren. Sålunda ställs numera statliga kreditgarantier på ca 300
milj. kr. per år till förfogande för rationalisering. Jordfonden som ärav stor
betydelse för markanskaffning i samband med rationalisering har tillförts
betydande medel och uppgår nu till ca 300 milj. kr. Bestämmelserna om
rationaliseringsstödet ändrades år 1971 i fråga om vissa begränsat utvecklingsbara
jordbruk i norra Sverige. Efter beslut av årets riksdag kan
investeringsstöd utgå till mjölkproduktion vid vissa begränsat utvecklingsbara
jordbruk i övriga delar av landet.
Enligt min mening finns det inte anledning att nu göra någon översyn av
principerna för jordbrukets rationalisering. Utredningen bör därför inte ta
upp denna fråga om den inte aktualiseras i samband med andra frågor som
utredningen behandlar.
I 1967 års riksdagsbeslut framhölls betydelsen av att en geografiskt väl
differentierad jordbruksproduktion upprätthålls. I detta sammanhang
framhölls att en betydande jordbruksproduktion även i fortsättningen bör
upprätthållas i de norra delarna av landet. Sedan många år utgår särskilt
prisstöd till mjölkproduktion i norra Sverige. Vidare stöds rationaliseringen
i denna del av landet inom ramen för den särskilda rationaliseringsverksamheten.
Jag vill erinra om att 1971 års riksdag beslutade om ett väsentligt
ökat och utbyggt prisstöd till jordbruket i norra Sverige. Samtidigt infördes
som jag tidigare nämnt rationaliseringsstöd till vissa jordbruk med
begränsade utvecklingsmöjligheter. Prisstödet bör enligt riksdagsbeslutet
ses över av jordbruksnämnden vart tredje år. Utredningen bör därför inte
särskilt ta upp här berörda frågor.
Som jag inledningsvis framhållit är ett av målen för jordbrukspolitiken att
de som är sysselsatta inom jordbruket skall få del av den allmänna standardstegringen.
Det är därför av vikt att effekterna av de olika jordbrukspolitiska
åtgärder som har vidtagits eller föreslås analyseras med avseende
på inkomst- och standardutvecklingen för dem som är sysselsatta inom
jordbruket.
Utredningen bör därför särskilt belysa denna fråga. Härvid bör de
undersökningar som utförs av lantbruksekonomiska samarbetsnämnden
och andra institutioner utnyttjas. Vidare bör utredningen söka kartlägga
389
Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:27
såväl producentprisnivån sorn konsumentprisnivån på jordbruksprodukter
resp. livsmedel i vissa andra länder.
I fråga om valet av metod, prislinje, för att finansiera kostnaderna för
stödet till jordbruket angavs i 1967 års proposition att den s. k. högprislinjen
t. v. borde bibehållas samtidigt som angelägenheten underströks av att
frågan om möjligheterna att övergå till den s. k. lågprislinjen efter en tid
ånyo prövades. Riksdagen anslöt sig till denna mening.
Högprislinjen innbär att producentpriserna genom gränsskydd hålls på en
högre nivå än de skulle vara vid helt fri import. Kostnaden för jordbruksstödet
tas ut av konsumenterna i förhållande till deras konsumtion av
jordbruksprodukter.
Lågprislinjen innebär att världsmarknadspriserna på jordbrukets produkter
får slå igenom på den inhemska marknaden och att producenterna får
tilläggsbetalningar i någon form. Kostnaden för jordbruksstödet finansieras
då över statsbudgeten och belastar härigenom skattebetalarna.
Dessa system kan också kombineras till en s.k. mellanprislinje. Priserna
inom landet är då högre än vid fri import och kompletteras av staten genom
pristillägg eller andra tilläggsbetalningar till producenterna.
Valet av prislinje behöver i och för sig inte påverka jordbruksstödets
storlek.
I Sverige tillämpas i princip högprislinjen. Denna modifieras dock genom
att bl.a. införselavgiftsmedel används för att hålla konsumentpriserna på en
lägre nivå. Nästa regleringsår beräknas ca 500 milj. kr. komma till
användning för detta ändamål. I fråga om fårkött tillämpas en mellanprislinje.
Lågprislinjen har vissa fördelar framför högprislinjen. Detta gäller
framför allt ur fördelningspolitisk synpunkt. Inkomsttagare med låga
inkomster och barnfamiljer med inkomster i vanliga inkomstlägen använder
en förhållandevis stor andel av sin disponibla inkomst för livsmedelskonsumtion.
En lågprislinje skulle därför innebära att dessa grupper skulle få
möjligheter att förbättra sin livsmedelsstandard. Andra fördelar med lågprislinjen
är att förädlingsledet i sin helhet kan hållas utanför jordbruksprisregleringen
och att den inhemska livsmedelsindustrin kan köpa jordbruksråvaror
till världsmarknadspris.
En fullständig övergång till lågprislinje skulle dock med nuvarande
jordbruksproduktion belasta statsbudgeten med inemot tre miljarder kr. De
vanligtvis kraftiga variationerna av världsmarknadspriserna skulle vidare
vid en lågprislinje medföra större svängningar av konsumentpriserna än
som sker vid tillämpning av högprislinjen. Jag kan som exempel nämna de
senaste årens kraftiga ändringar av världsmarknadspriserna på socker och
smör. Priserna på dessa produkter har ökat mycket snabbt under de senaste
åren. Det är givet att snabba förändringar i priserna inte är tillfredsställande
från konsumentsynpunkt. Bl.a. med hänsyn härtill torde en viss prisreglering
behövas även vid tillämpning av en lågprislinje.
Frågan om prislinjen behandlades av 1960 års jordbruksutredning, som
fann att vissa skäl talade för en övergång till lågprislinje. Mot bakgrund bl.a.
av att valet av prislinje i mycket hög grad var beroende av utvecklingen av
det europeiska ekonomiska samarbetet förordade utredningen emellertid
att t.v. i allt väsentligt en högprislinje tillämpades. Dåvarande departementschefen
anslöt sig till utredningens bedömning men underströk samtidigt
— som jag tidigare nämnt — angelägenheten av att frågan om
möjligheterna att gå över till en lågprislinje efter en tid ånyo prövades.
Enligt min mening är det naturligt att utredningen skall pröva valet av
Jo:27 Riksdagsberättelsen år 1973
390
metod för att finansiera jordbruksstödet och därvid även undersöka möjligheterna
att gå över till en lågprislinje och effekterna av en sådan övergång.
Ett av de huvudsakliga motiven mot införande av en lågprislinje år
1967 — nämligen utvecklingen av det ekonomiska samarbetet i Europa —
synes inte längre vara aktuellt i den meningen att Sverige skulle delta i
EEC:s jordbrukspolitik.
Förutom möjligheterna av en övergång till en renodlad lågprislinje och
effekterna av en sådan övergång bör utredningen undersöka möjligheterna
till ytterligare modifieringar av högprislinjen.
Jag har tidigare tagit upp frågan om jordbruksproduktionens omfattning
och därvid framhållit att det är önskvärt att permanent överskottsproduktion
som måste säljas till låga priser på världsmarknaden undviks. Vid val av
metoder för jordbruksstödet bör detta beaktas. För såväl jordbrukarna som
konsumenterna eller skattebetalarna är det av intresse att den jordbruksproduktion
som vi av olika skäl anser behövlig i möjligaste mån konsumeras
inom landet och inte behöver exporteras med stora förluster. Det blir
nämligen konsumenterna och skattebetalarna som till sist får betala dessa
förluster om inkomst- och standardmålsättningen för dem som är sysselsatta
inom jordbruket skall kunna uppnås.
Stödet till jordbruket bör i princip ges en sådan inriktning att det främjar
rationaliseringen inom näringen. Enligt min mening är — som jag tidigare
har framhållit — den bästa garantin för att kostnaderna för jordbruksproduktionen
blir så låga som möjligt att produktionen bedrivs vid rationella
företag. Det är vidare självfallet angeläget att administrationen av jordbruksstödet
blir så enkel som möjligt.
Jordbruksstödet är naturligtvis avsett för jordbrukarna. Det är därför
angeläget att stödet utformas så att det i största möjliga utsträckning
kommer primärproduktionen av jordbruksprodukter till del och att förädlingsledet
så långt möjligt hålls utanför stödgivningen.
Vid utformningen av jordbruksstödet bör även frågan om en utbyggnad
av investeringsstöd i form av investeringsbidrag eller andra investeringssubventioner
övervägas. Genom sådana åtgärder skulle nämligen prisökningarna
på jordbruksprodukter kunna begränsas, vilket är angeläget ur
konsumentsynpunkt.
Gränsskyddets utformning ändrades i princip inte genom 1967 års riksdagsbeslut.
Vissa mindre ändringar i regleringens utformning beslutades
dock då, och även senare har vissa ändringar gjorts. I princip tillämpas inom
vissa gränser fasta införselavgifter. För spannmål och socker tillämpas
dock rörliga införselavgifter. Systemet med fasta införselavgifter innebär
att priset inom landet inom vissa gränser tillåts följa utvecklingen av
världsmarknadspriserna. Systemet med rörliga införselavgifter medför att
den inhemska prisnivån blir mer stabil. Gränsskyddet ändrades under
regleringsperioderna 1967/68—1968/69 och 1969/70—1970/71 endast en
gång varje år. Under innevarande regleringsperiod dvs. åren
1971/72—1973/74 ändras gränsskyddet en gång varje halvår. Sålunda skall
mittpriser, prisgränser och införselavgifter för vissa produkter justeras den
1 juli 1972 och den 1 juli 1973. Dessa justeringar beräknas tillföra jordbruket
vissa i förväg angivna belopp. Ytterligare justeringar skall ske halvårsvis till
följd av utvecklingen av den allmänna prisnivån.
Till grund för sistnämnda justeringar skall — i överensstämmelse med
vad som gällt tidigare — läggas utvecklingen av den allmänna prisnivån,
mätt med statistiska centralbyråns konsumentprisindex, sedan denna rensats
från inverkan av indirekta skatter, bostadskostnader (exkl. bränsle och
391
Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:27
lyse) samt sådana prisändringar i livsmedelsposten som registreras i prisregleringsprisindex.
Indexutfallet anbringas på jordbrukets totala intäkter
(exkl. sockerbetor) beräknade med utgångspunkt från den rådande
mittprisnivån.
För att söka upprätthålla den avsedda prisnivån inom landet behövs
förutom gränsskydd att marknadsreglerande åtgärder vidtas. Dessa åtgärder,
som vidtas av särskilda regleringsföreningar, går främst ut på att ta
hand om och förmedla avsättningen av överskott på olika produkter.
Liksom hittills bör de kostnader, som uppkommer för avsättning av
överskott, återverka på jordbrukets intäkter och i princip belasta de produktionsgrenar
där överskott uppkommer. Utredningen bör överväga
principerna för prisregleringssystemets utformning och härvid eftersträva
förenklingar i systemet.
Utredningen bör även överväga hur långa prisregleringsperioderna bör
vara. Vidare bör den utreda möjligheten att i stället för utvecklingen av den
allmänna prisnivån lägga utvecklingen av jordbrukets produktionsmedelskostnader
till grund för justeringar av jordbruksstödet.
Med hänsyn till att de här berörda frågorna är av stor vikt för många
grupper i samhället bör enligt min mening utredningen utgöras av parlamentariker.
En utredning sammansatt av företrädare för alla berörda
grupper skulle också bli ohanterligt stor. Jag vill erinra om att 1960 års
jordbruksutredning bestod av 24 sakkunniga. Jag har därför bedömt det som
mest ändamålsenligt att antalet sakkunniga starkt begränsas. De sakkunniga
bör i stället bistås av expertgrupper med uppgift att lägga fram material som
underlag för de sakkunnigas ställningstagande. På detta sätt blir det möjligt
att förena effektivitet i utredningsarbetet med kravet på medverkan av och
kontakt med berörda grupper.
De sakkunniga bör vara oförhindrade att under arbetets gång ta upp
ytterligare frågor som hänger samman med utredningsuppdraget. Resultaten
av de sakkunnigas arbete bör — om det visar sig ändamålsenligt —
läggas fram successivt. Frågor av grundläggande betydelse för de överläggningar
som kommer att ske inför den prisregleringsperiod som följer
efter den 30 juni 1974 bör behandlas med förtur. Detta kan gälla t.ex.
prisregleringsperiodens längd och eventuella indexklausuler. Jag vill i detta
sammanhang erinra om att det inte ankommer på utredningen att ta upp
överläggningar med företrädare för jordbruket och konsumenterna om
reglering av priserna på jordbruksprodukter för kommande regleringsperiod.
Utredningen har under tiden juni—oktober 1972 hållit ett sammanträde.
Därutöver har ett sammanträde hållits med utredningens expertgrupp för
prisregleringsfrågor.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
H:1 Riksdagsberättelsen år 1973
392
Handelsdepartementet
Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under
1972: 3, 6 och 9
1. Butiksetableringsutredningen (H 1968:07)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 maj 1967 för att
fortsätta ett genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 december 1964 meddelat
uppdrag att granska länsstyrelsernas dittillsvarande verksamhet
beträffande butiksutvecklingen m.m. och att därvid närmare undersöka
etableringsfrågorna i samband med kommunernas bebyggelse- och
butiksplanering:
Utredningsman:
Martenius, Åke B. A., regeringsråd
Experter:
Tranell, E. Olof B., näringsfrihetsombudsmannens ställföreträdare
Wirén, Erik T., t.f. professor
Sekreterare:
Hermanson, K. Gunnar, hovrättsassessor
Lokal: Näringsfrihetsombudmannens kansli, Birger Jarls torg 12, Fack,
103 10 Stockholm 2, tel. växel 22 43 15
Direktiven för utredningen, se 1968 års riksdagsberättelse H 7.
Den sakkunnige har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 30
sammanträden med experterna.
Den sakkunnige beräknas slutföra sitt arbete omkring årsskiftet
1972/1973.
2. Patentpolicykommittén (H 1969:10)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 december 1967 för
utredning om vissa spörsmål rörande patentverket (se Post- och Inrikes
tidn. den 22 januari 1968):
Ordförande:
Borggård, Göran R., generaldirektör
393
Kommittéer: Handelsdepartementet H:3
Ledamöter:
Bergling, Nils B. V., direktör
Ekstam, Gunnar E., avdelningschef
Körner, F. Lennart, direktör
Larfeldt, Nils J., ingenjör
Wallerius, Olof, förste forskningsingenjör
Experter:
Danelius, Hans C. Y., bitr. utrikesråd
Jonson, Lars, departementsråd
Lewin, Saul, överingenjör
Uggla, Claes A., patenträttsråd
Sekreterare:
Törnroth, N. Lennart, byrådirektör
Bitr. sekreterare:
Jacobson, Måns, hovrättsassessor
Lokal: Patent- och registreringsverket, Valhallavägen 136, Box 5055,
102 42 Stockholm 5, tel. växel 22 55 40
Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse H 10.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tre
sammanträden. Mindre delar av kommittén har dessutom hållit tre sammanträden
med representanter för motsvarande kommittéer i övriga
nordiska länder.
Arbetet med att anpassa patentlagstiftningen till Patent Cooperation
Treaty (PCT) har fortsatts. Detta arbete bedrivs i samarbete med motsvarande
kommittéer i övriga nordiska länder. Kommittén räknar med att detta
arbete skall slutföras under år 1973.
Kommittén har fortsatt utredningen av frågor som aktualiseras av planerna
på en europeisk patentkonvention, vilken kommer att behandlas vid
en diplomatisk konferens under hösten 1973. Kommittén räknar med att
avge en promemoria i denna del i början av år 1973.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
3. Exportfrämjandeutredningen (H 1970:12)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 november 1969för
översyn av den exportfrämjande verksamheten (se Post- och Inrikes tidn.
den 3 januari 1970):
Ordförande:
von Sydow, Gunnar, landshövding
H:3 Riksdagsberättelsen år 1973
394
Sakkunniga:
Belfrage, Kurt-Allan, envoyé
Dahlström, Gösta E., fil. lic.
Grundström, Hans, direktör
Hedberg, A. Axel R., förbundsordförande
Nordenson, Jonas W., direktör
Ribrant, Gunnar C. H., fil. dr
Swartz, Carl P. Erson, utrikesråd
Experter:
Blomqvist, Svante C., sekreterare
Söderlund, Carl Gustaf, direktör
Sekreterare:
Rynell, Sven E. L., direktör
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse H 12.
Tilläggsdirektiv se H 1972:8.
Utredningen har under tiden november 1971—maj 1972 hållit åtta
sammanträden.
Utredningen har den 4 maj 1972 avgett betänkandet (Ds H 1972:2)
Exportfrämjande verksamhet.
Uppdraget är därmed slutfört.
4. Distributionsutredningen (H 1970:14)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 januari 1970föratt
göra en utredning om varudistributionen m.m. (se Post- och Inrikes tidn.
den 19 februari 1970):
Ordförande:
Lewén-Eliasson, Anna Lisa, led. av riksdagen
Ledamöter:
Andersson, K. Sigvard V., direktör
Andersson, Karin E., förbundssekreterare, led. av riksdagen
Forsberg, Eric R., direktör (fr.o.m. den 21 januari 1972)
Gillberg, Karl-Erik, direktör
Hulterström, Sven Å., kommunalråd
Lindfors, Kurt O. I., direktör (t.o.m. den 20 januari 1972)
Lloyd, Bengt E., ombudsman
Myrén, K. G. Lennart, direktör
Persson, Lars H., professor
Sundquist, A. Åke, direktör
395
Kommittéer: Handelsdepartementet H:5
Expert:
Ringborg-Walldeck, A. Elise, avdelningsdirektör
Sekreterare:
Sahlström, Sven C., departementssekreterare
Bitr. sekreterare:
Hallman, L. Åke B., byrådirektör (t.o.m. den 31 maj 1972)
Lindborg, Märta, civilekonom (fr.o.m. den 10 januari 1972)
Norman, Roland V., pol. mag. (fr.o.m. den 1 juni 1972)
Lokal: Rosenbad 2, 3 tr., tel. växel 763 1000 (sekreteraren). Postadress:
Handelsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse H 11.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 13
sammanträden.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
5. Försörjningsberedskapsutredningen (H 1971:01)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 april 1971 för att
utreda beredskapen i fråga om viss varuförsörjning (se Post- och Inrikes
tidn. den 13 maj 1971):
Ordförande:
Frithiofson, Karl F., landshövding
Sakkunniga:
Bengtsson, Karl F., verkmästare, led. av riksdagen
Burstedt, I. Åke, sekreterare
Carlstein, Rune A., stadskassör, led. av riksdagen
Lanner, B. O. Vilgot, direktör
Experter:
Bernunger, Sten E., direktör (t.o.m. den 26 oktober 1972)
Burendahl, Åke L., direktör (t.o.m. den 26 oktober 1972)
Holmbeck, Kai A., civilekonom (fr.o.m. den 10 januari 1972)
Kleist, Åke O., departementssekreterare
Kristenson, Arne E., byråchef
Orrö, Sven-Erik O., kansliråd
Strandberg, A. Valter, direktör (t.o.m. den 26 oktober 1972)
Sekreterare:
Rydberg, Karl-Evert H., avdelningsdirektör
H:5 Riksdagsberättelsen år 1973
396
Bitr. sekreterare:
Berglund, Lars E. G., byrådirektör
Lokal: Rosenbad 2, 5 tr., tel. växel 763 10 00 (sekreteraren). Postadress:
Handelsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse H 10.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit nio
sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer
och företag som berörs av utredningens arbete. Därutöver har fem
sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp rörande bomullsindustrins
situation.
Utredningen har den 8 september 1972 avgett delbetänkandet (Ds H
1972:3) Kläder och skor — försörjningen i en kristid.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
6. Resegarantiutredningen (H 1971:02)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1971 för
översyn av lagen om ställande av säkerhet vid sällskapsresa till utlandet:
Utredningsman:
Martenius, Åke B. A., regeringsråd
Experter:
Hellström, Håkan A., direktör
Larsson, Karl-Anders, byrådirektör
Ljungberg, Åke C. W., direktör
Molin, Folke P. O., direktör
Wallberg, Ursula, förste forskningssekreterare
Sekreterare:
Marnfeldt, Lars A. H., byrådirektör
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse H 11.
Den sakkunnige har under tiden november 1971—januari 1972 hållit sju
sammanträden med experterna.
Den sakkunnige har den 24 januari 1972 avgett betänkandet (Ds H 1972:1)
Ny resegarantilag.
Uppdraget är därmed slutfört.
397
Kommittéer: Handelsdepartementet H:7
7. Affärstidsnämnden (H 1971:03)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1971 för
att följa utvecklingen av öppethållandet i detaljhandeln m.m.:
Ordförande:
Englund, K. G. Åke, generaldirektör (t.o.m. den 31 december 1974)
Ledamöter:
Anto, Margareta A. E., affärsbiträde (t.o.m. den 31 december 1974)
Börjesson, Fritz A., lantbrukare, led. av riksdagen (t.o.m. den 31
december 1974)
Lewén-Eliasson, Anna-Lisa, fru, led. av riksdagen (t.o.m. den 31
december 1974)
Lindholm, E. Harald, förbundsordförande (t.o.m. den 31 december 1974)
Magnusson, Erik Å., förbundsordförande (t.o.m. den 31 december 1974)
Romanus, L. Gabriel, led. av riksdagen (t.o.m. den 31 december 1974)
Viberg, Stig-Olov, ombudsman (t.o.m. den 31 december 1974)
Sekreterare:
Hallman, L. Åke G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 14 januari 1972)
Lokal: Statens pris- och kartellnämnd, Tysta Marigången 2, Postbox
1611, lil 86 Stockholm, tel. växel 14 20 80
Direktiv (anförande av statsrådet Feldt till statsrådsprotokollet den 30
december 1971):
Med stöd av Kungl. Maj:ts beslut lämnade jag den 10 november 1971 ett
muntligt meddelande till riksdagen angående affärstidslagstiftningen. Jag
anförde därvid bland annat följande.
”Enligt den nu gällande affärstidslagen (1966:668), som trädde i kraft den
1 januari 1967, får yrkesmässig detaljhandel bedrivas endast under tid som
anges i lagen eller som medges med stöd av lagen. Vanlig affärstid enligt
lagen är vardagar mellan klockan 8 och 20. Om det för särskilt fall är påkallat
med hänsyn till allmänhetens intresse, skall kommunens styrelse eller
nämnd som utses av kommunfullmäktige medge affärstid utöver den vanliga.
Vissa slag av försäljning är undantagna från lagens tillämpning. Denna
lag, som vid sitt ikraftträdande ersatte den förut gällande butiksstängningslagen,
gäller till utgången av år 1971.”
Vidare anförde jag.
”När frågan om affärstidsregleringen behandlades år 1966, ansågs det
lämpligt att under en femårsperiod pröva en enklare och friare reglering än
den som förut tillämpades. Härigenom skulle man få bättre underlag för att
bedöma om regleringen kunde upphöra utan att olägenheter uppstod för
olika intressegrupper. Särskilda sakkunniga, 1970 års affärstidskommitté,
har undersökt vilka verkningar som kan tänkas uppkomma vid fria affärstider.
De har i betänkandet (SOU 1971:33) Fri affärstid föreslagit att
regleringen slopas helt. Remissbehandlingen av kommitténs betänkande
har visat, att det föreligger en stor anslutning till detta förslag från olika
myndigheter och intressegrupper. Ett antal remissinstanser ställer sig
H:7 Riksdagsberättelsen år 1973
398
emellertid avvisande till tanken att släppa affärstiderna fria med hänsyn till
att negativa effekter kan uppstå för såväl konsumenterna som de anställda
och de mindre företagen. Även remissinstanser som ansluter sig till förslaget
uttalar tveksamhet till kommitténs bedömningar av effekterna på
prisnivån och strukturomvandlingen i handeln.”
I meddelandet till riksdagen lämnade jag en närmare redogörelse för de
synpunkter i affärstidsfrågan, som förts fram av affärstidskommittén och
remissinstanserna. Jag redovisade vidare den uppfattning, till vilken jag och
övriga ledamöter av statsrådet kommit efter att ha prövat frågan. Härom
anförde jag.
”Efter att ha prövat de synpunkter som sålunda förts fram i affärstidsfrågan
har regeringen funnit övervägande skäl tala för att affärstidsregleringen
bör upphöra när affärstidslagens giltighetstid utgår vid årsskiftet
1971—1972. De frågor som aktualiserats under utredningens arbete och vid
remissbehandlingen, nämligen följderna av fria affärstider med avseende
på prisnivån, strukturomvandlingen och de anställdas arbetsförhållanden,
är emellertid så väsentliga och så svårbedömda att det finns skäl att släppa
affärstidsregleringen endast på försök och tills vidare. Utvecklingen inom
detaljhandeln i nämnda avseende bör noga följas och bedömas sedan
regleringen upphört. För detta ändamål ämnar jag vidta åtgärder för att
inrätta en särskild nämnd, bestående av företrädare för konsumenterna och
för de anställda under ledning av en opartisk ordförande. Nämnden bör få
möjlighet att vid behov låta utföra undersökningar hos myndigheter och
privata institut. Om nämnden finner att utvecklingen i något avseende går i
en från allmän synpunkt ogynnsam riktning, bör det åligga nämnden att
anmäla förhållandet till Kungl. Majit.”
Med anledning av meddelandet avlämnades i riksdagen åtta motioner
(mot. 1971: 1564, 1569, 1570—1575). De i motionerna framlagda förslagen
innebar, att affärstidsreglering skulle gälla även efter årsskiftet 1971—1972.
I näringsutskottets betänkande (NU 1971:53) med anledning av dessa
motioner anfördes bland annat, att utskottet anslutit sig till uppfattningen
att väsentliga fördelar kunde väntas uppkomma till följd av att affärstiderna
blir fria men däremot inga större nackdelar. Utskottet fann det emellertid
välbetänkt att, såsom aviserats i meddelandet till riksdagen, en särskild
nämnd tillsattes. Nämnden borde enligt utskottets mening kunna bli ett
effektivt instrument för att uppspåra och påtala eventuella negativa följder
av systemet med fria affärstider. Vetskapen om att den motåtgärd som
statsmakterna kan bli tvungna att överväga är en återgång till handel
uteslutande på vad som tidigare varit vanlig affärstid skulle enligt utskottets
övertygelse komma att medverka till att detaljhandeln på ett ansvarskännande
sätt utnyttjar den vittgående frihet som det nya systemet erbjuder.
Utskottet hemställde, att riksdagen måtte avslå motionerna. Riksdagen
biföll den 15 december 1971 utskottets hemställan (rskr. 1971:359).
I enlighet med vad sålunda anförts bör nu inrättas en nämnd med uppdrag
att följa utvecklingen av affärstiderna och undersöka verkningarna för
konsumenterna och för de handelsanställda av det friare öppethållande i
detaljhandeln, som affärstidsregleringens slopande innebär. Nämnden bör
hålla kontakt med myndigheter och kommittéer, som arbetar med frågor
inom detaljhandelsområdet, samt med organisationer och företag inom
handeln. För nämndens verksamhet bör i övrigt gälla vad som föreskrivits
i kommittékungörelsen (1946: 394).
Nämnden bör närmast arbeta under en tid av tre år. Frågan om nämnden
härefter bör fortsätta sin verksamhet får prövas mot bakgrund av bland
annat de erfarenheter som kommer fram i arbetet.
399
Kommittéer: Handelsdepartementet H:8
Affärstidsnämnden, som tillsattes vid årsskiftet 1971/72 i samband med
att affärstidslagen på prov avvecklades, har under tiden januari 1972 —
november 1972 hållit 10 sammanträden samt haft överläggningar med olika
organisationer, företag m. fl. som berörs av lagens slopande och nämndens
arbete.
Affärstidsnämnden har under den aktuella perioden — med utgångspunkt
från förhållandena i november 1971 — publicerat fyra undersökningar
angående utvecklingen av butikernas öppethållandetider och de handelsanställdas
anställningsförhållanden. Vidare haren undersökning avseende
förekomsten och utvecklingen av särskilda aktiviteter i samband med
söndagsöppethållande presenterats.
Affärstidsnämnden skall närmast arbeta under en tid av tre år, d. v. s. till
utgången av år 1974.
8. Varudeklarationsutredningen (H 1972:01)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 januari 1972 för att
utreda vissa principfrågor i samband med varudeklarationer (se Post och
Inrikes tidn. den 10 februari 1972):
Utredningsman:
Heurgren, Sven C. O., konsumentombudsman (fr.o.m. den 28 januari
1972)
Experter:
Andersson, Fritz A.R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 28 april 1972)
Falkenborg, Bo E., direktör (fr.o.m. den 14 april 1972)
Sekreterare:
Ringstedt, Nils A. E., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 25 februari 1972)
Bitr. sekreterare:
Bondestam, Anitha I., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 17 april 1972)
Lokal: Rosenbad 2, 3 tr., tel. växel 763 1000 (sekreteraren). Postadress:
Handelsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16
Direktiv (anförande av statsrådet Feldt till statsrådsprotokollet den 28
januari 1972):
Konsumentupplysning om varor och tjänster meddelas i olika former,
bl.a. genom varudeklarationer. Dessa innehåller standardiserad information
om egenskaper, som kan mätas, och de åtföljer produkterna vid
köptillfället. Egenskaperna redovisas var för sig, och konsumenterna får
väga samman dessa. Om mätbara egenskaper inte finns, anges i vart fall det
material, som varan består av. En variant är, att varan åtföljs av varudek
-
H .8 Riksdagsberättelsen år 1973
400
laration bara när varan fyller fastställda grundkrav. Dylika krav förekommer
nu i några fall, då det är betingat av säkerhets- och hälsoskäl.
Exempel härpå föreligger i fråga om flytvästar, keramiskt hushållsgods
samt fotogen- och oljekaminer. Men även av kvalitetsskäl uppställs nu vissa
grundkrav, t.ex. för djupfryst eller konserverad fisk och djupfrysta eller
konserverade grönsaker. En annan form av standardiserad varuinformation
är kvalitetsmärkning, som kan ske på olika sätt. Varor, vilkas egenskaper i
viktiga hänseenden uppfyller fastställda krav, kan märkas på visst sätt. I
andra fall kan på varan anges att den är hänförlig till viss kvalitetsklass, som
definierats i särskild ordning. I vissa fall kan man kanske på grundval av
mätvärden för varans egenskaper avge ett sammanfattande omdöme om
varan.
Det nuvarande varudeklarationssystemet är frivilligt. Normer för varudeklarationer
utarbetas f.n. av varudeklarationsnämnden (VDN), som
inrättades år 1951. Nämnden består av en av Kungl. Maj:t förordnad
ordförande och 13 andra ledamöter. Dessa utses av statens institut för
konsumentfrågor, statens provningsanstalt, Sveriges standardiseringskommission,
Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges
köpmannaförbund. Sveriges hantverks- och industriorganisation, Lantbrukarnas
riksförbund, Tjänstemännens centralorganisation. Landsorganisationen
i Sverige, Kooperativa förbundet, Hushållslärarnas riksförening
samt Husmodersförbundet hem och samhälle.Nämnden har enligt sina
stadgar, som senast fastställdes av Kungl. Maj:t den 28 juni 1957, till uppgift
att verka för ökad användning av upplysande varudeklarationer för konsumtionsvaror
samt att därvid särskilt tillse, att deklarationerna blir
vederhäftiga och i lämplig omfattning enhetligt utformade. Verksamheten
finansieras dels genom bidrag från staten och vissa organisationer, dels
genom avgifter från de företag som utnyttjar deklarationerna.
Företag, som förbinder sig att följa de normer som VDN fastställer, kan
få tillstånd att använda VDN-märket på sina varudeklarationer. VDN låter
kontrollera stickprov av den deklarerade varan vid opartiska provningsinstitutioner.
Visar kontrollen att varans egenskaper inte överensstämmer
med deklarationen och uteblir rättelse, dras tillståndet att använda VDNmärket
in.
Innan en norm utarbetas undersöks dels de marknadsmässiga förutsättningarna
för normernas användning, dels de tekniska problem som föreligger
och de provningsmetoder som kan komma i fråga. Vidare inhämtas
uppgifter om vad konsumenterna behöver få besked om, vad de frågar efter
vid köp och vad de klagar på vid reklamationer. Efter remissbehandling
utformas utkast till VDN Norm. Nämnden gör upp förslag till kontrollschema
samt kalkyl över de kostnader tillståndshavare åsamkas vid kontroll.
Normer och regler för kontrollförfarandet fastställs sedan av varudeklarationsnämnden.
Antalet normer har minskat sedan år 1968 bl.a. genom att en del slagits
samman och att inaktuella dragits in. Vissa normer utnyttjas inte alls och
andra i så ringa utsträckning att konsumenten inte synes ha någon nämnvärd
nytta av varudeklarationen. Kritik har också riktats mot varudeklarationerna
för att de är alltför tekniska och svåra att förstå för konsumenterna.
Det förekommer i viss utsträckning att VDN-märket uppfattas som ett slags
garanti. Detta förhållande kan vilseleda konsumenterna.
Olika utredningar har fört fram krav på att bredda och utveckla varudeklarationsförfarandet.
I betänkandet (SOU 1968:58) Konsumentupplysning
— principer och riktlinjer har 1963 års konsumentupplysnings
-
401
Kommittéer: Handelsdepartementet H:8
kommitté anfört att behovet av särskilda faktameddelanden rörande
varugrupper därmed minskar. Konsumentutredningen har i betänkandet
(SOU 1971:37) Konsumentpolitik — riktlinjer och organisation föreslagit
att varudeklarationerna skall utformas så att de ger lättillgänglig information.
Brukssynpunkter måste enligt utredningen skjutas i förgrunden när det
gäller varudeklarationernas innehåll. Målet på längre sikt måste vara att
deklarationerna för viktigare produkter ger någon form av garanti beträffande
väsentliga bruksegenskaper. Det är tänkbart att tillåta deklarationer
endast för en del enhetliga produkter som fyller vissa krav beträffande
viktiga egenskaper av intresse för konsumenterna vid viss användning.
Utredningen anser vidare, att också frågan om obligatorisk användning av
deklarationer kan bli aktuell i särskilda fall.
Vid remissbehandling av konsumentutredningens betänkande har flera
instanser biträtt dessa synpunkter. I ett remissyttrande har också föreslagits
att företag som inte använder VDN-normer skall ha skyldighet att anmäla
detta till av Kungl. Maj:t utsedd myndighet.
Jag vill i sammanhanget erinra om den skyldighet till märkning av livsmedel
som stadgas i den nya livsmedelslagen. Frågan om obligatorisk
märkning även av andra konsumentförpackningar än färdigpackade livsmedel
har berörts i några remissvar över betänkandet (SOU 1971: 18) Mått
och vikt.
Riksdagen har med anledning av mot. 1971:1087 hos Kungl. Maj:t
anhållit om utredning av möjligheterna för en obligatorisk varudeklaration
av monteringsfärdiga hus (NU 1971: 3, rskr 1971: 246).
Det finns anledning utgå från att de i det föregående berörda synpunkterna
och förslagen rörande varudeklarationssystemet beaktas av myndigheter
och andra som sysslar med konsumentupplysningsfrågor. En
särskild arbetsgrupp med representanter för statens konsumentråd och
VDN har enligt vad jag inhämtat påbörjat ett utvecklingsarbete som syftar
till att göra varudeklarationerna bättre anpassade till konsumenternas
behov av information om varornas egenskaper från användningssynpunkt.
I handelsdepartementet förbereds på grundval av konsumenturedningens
betänkande en proposition angående vissa riktlinjer för konsumentpolitiken
och om inrättande av ett konsumentverk. Avsikten är att propositionen
skall avlämnas till 1972 års riksdag. Jag kommer att föreslå att det nya verket
övertar de arbetsuppgifter som f.n. ankommer på statens institut för
konsumentfrågor, statens konsumentråd och VDN. Konsumentverket
kommer sålunda att få svara för utformningen av nya eller reviderade
varudeklarationsnormer och för vidareutveckling av metoder och förfaranden
för denna form av konsumentupplysning.
Vissa av de frågor rörande varudeklarationsförfarandet som förut berörts
är av principiell natur. Jag syftar närmast på frågan om obligatorisk varudeklaration
i vissa fall och om anmälningsskyldighet för företag som inte
utnyttjar varudeklarationer för vilka standardiserade normer finns utarbetade.
Dessa frågor bör utredas i särskild ordning. Jag förordar att en
särskild sakkunnig tillkallas för en sådan utredning.
Den sakkunnige bör pröva under vilka förutsättningar och i vilka fall det
från konsumentsynpunkt kan vara påkallat att föreskriva skyldighet att låta
varor och tjänster åtföljas av varudeklarationer. Vid prövningen bör särskilt
uppmärksammas behovet av skydd mot risker för liv eller hälsa som
kan vara förenade med varans användning. Detsamma gäller exempelvis för
varor som representerar större utgifter för konsumenten. Med hänsyn till
den nya livsmedelslagstiftningen bör beträffande livsmedel endast behovet
26 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr I. Riksdagsberättelsen
H.8 Riksdagsberättelsen år 1973
402
av särskild kvalitetsmärkning övervägas och då endast om detta behov inte
täcks av föreskrifterna om livsmedelsstandards.
Vidare bör den sakkunnige överväga om det som ett alternativ till
obligatorium samt för områden, inom vilka ett obligatorium inte är lämpligt,
är möjligt att — i likhet med vad som föreslagits i ett yttrande över
konsumentutredningens betänkande — införa anmälningsplikt eller liknande
ordning för att klargöra orsaken till att en varudeklaration inte
utnyttjas.
Den sakkunnige bör också analysera förutsättningarna för att av säkerhets-
och kvalitetsskäl ställa upp grundkrav för att en vara skall få deklareras
och att införa kvalitetsmärkning.
Den sakkunnige bör vara oförhindrad att pröva också andra åtgärder i
syfte att främja användningen av varudeklarationer som är bättre anpassade
till konsumenternas informationsbehov.
Konsekvenserna av ett utbyggt varudeklarationssystem med inslag av
obligatorium bör allsidigt utredas. Därvid bör den sakkunnige bl.a. undersöka
i vilken utsträckning ett dylikt system för med sig tekniska handelshinder.
Han bör också pröva i vad mån konkurrensen kan komma att
begränsas samt undersöka effekterna härav från konsumentsynpunkt.
Eventuella problem för småföretagen bör också uppmärksammas. För- och
nackdelar med att föreskriva grundkrav vid varudeklarationer samt med att
införa kvalitetsmärkning bör även noga prövas bl.a. med hänsyn till verkningar
på produktutvecklingen.
Till ledning vid bedömningen kan tjäna erfarenheterna i Sverige av den
skyldighet till varumärkning, som stadgas för livsmedel i den nya livsmedelslagen
som trädde i kraft den 1 januari 1972. Utländska erfarenheter bör
även beaktas. Jag vill därvid nämna att Norge sedan år 1968 har en särskild
lag som ger regeringen befogenhet att utfärda märkningsföreskrifter för
varor avsedda att säljas till konsumenter.
Den sakkunnige bör kunna pröva också andra frågor som hänger samman
med varudeklarationsverksamheten. Arbetet bör bedrivas skyndsamt.
Reklamutredningen överväger, enligt vad jag inhämtat, frågan vilka krav
som från informationssynpunkt kan ställas på reklamen. Denna fråga
hänger delvis samman med varudeklarationsverksamheten. Den sakkunnige
bör därför samråda med reklamutredningen. Vidare bör den sakkunnige
följa arbetet inom den arbetsgrupp för att utveckla varudeklarationer
som VDN tillsatt med representanter från konsumentrådet. Han bör också
hålla kontakt med berörda organisationer.
Utredningen har under tiden februari—oktober 1972 hållit 27 sammanträden,
varav sju interna och återstoden med företrädare för myndigheter,
institutioner och organisationer. Utredningen har vid besök i Köpenhamn
och Oslo haft överläggningar med representanter för berörda departement
och institutioner.
Utredningen har genom Handelns utredningsinstitut låtit genomföra en
undersökning om täckningsgraden i detaljistledet av nuvarande VDNsystem.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under våren 1973.
403
Kommittéer: Handelsdepartementet H:9
9. Organisationskommittén (H 1972:02) för konsumentverket
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 mars 1972 med
uppgift att vidta de förberedelser som fordras för att konsumentverket skall
kunna börja sin verksamhet den I januari 1973:
Ordförande:
Ag, Lars E., generaldirektör (fr.o.m. den 7 november 1972)
Dennis, Bengt, statssekreterare (fr.o.m. den 24 mars t.o.m. den 6
november 1972)
Vice ordförande:
Palm, N. Sture, redaktör, led av riksdagen (fr.o.m. den 24 mars 1972)
Ledamöter:
Bergman, S. Christer, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 24 mars 1972)
Borg, Per O., t.f. kansliråd (fr.o.m. den 13 november 1972)
Falkenborg, Bo E., direktör (fr.o.m. den 24 mars 1972)
Neymark, Marit H. E., laboratoriechef (fr.o.m. den 24 mars 1972)
Sahlström, Sven C., departementssekreterare (fr.o.m. den 24 mars 1972)
Expert:
Kåhre, M. Lillemor, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 23 maj 1972)
Sekreterare:
Borg, Per O., t.f. kansliråd (fr.o.m. den 24 mars t.o.m. den 30 juni 1972)
Lundvall, Leif K. G., byrådirektör (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Direktiv (anförande av t.f. departementschefen, statsrådet Nilsson till
statsrådsprotokollet den 24 mars 1972):
I prop. 1972:33 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att den 1 januari
1973 skall inrättas en central myndighet med uppgift att bedriva konsumentpolitisk
verksamhet.
När denna fråga anmäldes för Kungl. Maj:t anförde chefen för handelsdepartementet,
att den förordade organisationen skulle kräva ett
betydande planerings- och förberedelsearbete, som borde fullgöras av en
organisationskommitté. Han förutskickade vidare att denna fråga inom kort
skulle anmälas för Kungl. Maj:t.
I samband med departementschefens anmälan av anslaget Konsumentverket:
Förvaltningskostnader (prop. 1972: 33 s. 90) anförde han också att
det torde ankomma på organisationskommittén att avge förslag till
medelsanvisning i programtermer för senare hälften av budgetåret 1972/73.
Eftersom förberedelsearbetet blir omfattande, förordar jag att kommittén
tillsätts innan riksdagen meddelat sitt beslut med anledning av
propositionen.
Kommittén har under tiden mars 1972—oktober 1972 hållit 15
sammanträden.
Kommitténs uppdrag är slutfört.
H:10 Riksdagsberättelsen år 1973
404
10. 1972 års lotteriutredning (H 1972:03)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1972 med
uppdrag att utreda regleringen av lotteriverksamheten (se Post- och Inrikes
tidn. den 9 juni 1972):
Ordförande:
Thuresson, Erik O., kansliråd (fr.o.m. den 3 juni 1972)
Sakkunniga:
Andersson, Sven G., frisörmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 3 juni
1972)
Bergérus, K. Holger E., direktör (fr.o.m. den 3 juni 1972)
Nilsson, K. Börje, förbundsordförande, f.d. ledamot av II kamm.
(fr.o.m. den 3 juni 1972)
Nordberg, S. Ivar, organisationssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m.
den 3 juni 1972)
Norrby, Karl-Eric, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 3 juni
1972)
Rosén, S. Åke, t.f. förste länsassessor (fr.o.m. den 3 juni 1972)
Lokal: Rosenbad 2, tel. växel 763 1000 (ordföranden). Postadress:
Handelsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16
Direktiv (anförande av statsrådet Feldt till statsrådsprotokollet den 26
april 1972):
Bestämmelser om anordnande av lotterier finns i lotteriförordningen
(1939:207, ändrad senast 1971: 1106). Enligt förordningen får lotteri om
pengar eller pengars värde anordnas för allmänheten endast efter myndighets
tillstånd. För mindre lotterier räcker det dock med anmälan (s.k.
anmälningslotterier), och i fråga om vissa lotterier i samband med tidningsoch
tidskriftsutgivning eller radioutsändning gäller att de får anordnas utan
vare sig tillstånd eller anmälan. Frågor om lotteritillstånd prövas av Kungl.
Maj:t eller, inom bestämda beloppsgränser, av länsstyrelse eller
polismyndighet.
En förutsättning för att lotteritillstånd skall kunna beviljas av länsstyrelsen
eller polismyndigheten är, att lotteriet anordnas till förmån för
välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller för partipolitisk
verksamhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidkare.
Även anmälningslotterier måste i regel ha ett välgörande, kulturellt eller
allmännyttigt ändamål. Undantagna från den föreskriften är endast s.k.
tivolilotterier, för vilka insats- och vinstvärden är begränsade till mycket
låga belopp. I fråga om Kungl. Maj:ts tillståndsprövning uppställs inga
regler i förordningen. I praxis lämnar emellertid Kungl. Maj:t tillstånd
endast till lotterier som anordnas till förmån för något av de ändamål, för
vilka länsstyrelse eller polismyndighet får lämna tillstånd.
Enligt lotteriförordningen tillkommer det tillstånds- eller anmälningsmyndigheten
att meddela kontroll- och ordningsföreskrifter för lotteri.
Kungl. Maj:t har den 27 juli 1956 meddelat särskilda lotteribestämmelser,
405
Kommittéer: Handelsdepartementet H.10
avsedda att — i den mån det särskilt föreskrivs i tillståndsresolutionen —
gälla som villkor för varu- och tombolalotteri.
Ar 1964 tillkallades sakkunniga med uppdrag att förutsättningslöst pröva
gällande bestämmelser och rådande praxis beträffande tillsynen av lotteriverksamheten.
De sakkunniga — lotteriutredningen — framlade i juni
1970 sitt betänkande (SOU 1970:52) Om lotterier med förslag till ändring av
lotteriförordningen. 1 betänkandet föreslog utredningen, som inte hade till
uppgift att ompröva huvudlinjerna i förordningen, vissa nya föreskrifter
och åtgärder för att få till stånd en förbättrad tillsyn och kontroll över
lotteriverksamheten. En begränsad del av utredningens förslag har genomförts
i enlighet med beslut vid 1971 års riksdag (prop. 1971:171, NU
1971:52, rskr 1971:357).
Vid remissbehandlingen av lotteriutredningens betänkande har emellertid
från några håll ifrågasatts, om inte samhällets reglering av lotteriverksamheten
behöver underkastas en mera genomgripande utredning. Det har
framhållits att er. enhetlig grundläggande syn på dessa frågor saknas, vilket
bl.a. lett till att gällande regler inte sällan upplevs som motsägelsefulla och
irrationella. En ingående analys av lotterimarknadens villkor och lotteriernas
betydelse för de anordnande organisationernas ekonomi har ansetts
vara behövlig som underlag för samhällets åtgärder på området. Åtskilliga
av de ideella organisationer, som yttrat sig över betänkandet, har uttalat
farhågor för att vissa av de åtgärder utredningen föreslagit skulle ha mycket
ogynnsamma verkningar på organisationernas möjligheter att genom lotterier
skaffa de inkomsttillskott som behövs för organisationernas
verksamhet.
Som jag anfört i prop. 1971:171 synes mig de synpunkter som sålunda
framkommit vägande. Lotteriförordningen är utformad på grundval av
utredningar under 1930-talet, och huvudprinciperna i förordningen har inte
blivit föremål för någon prövning sedan dess. Mot bakgrund av den snabba
samhällsutvecklingen torde tiden nu vara mogen för en grundläggande
utredning om lotteriverksamheten och dess reglering i dagens samhälle.
Härtill kommer att utvecklingen på lotteriområdet har medfört åtskilliga
nya problem av mera teknisk natur, nya former för lotterier och lotteriliknande
spel har uppkommit etc. Sådana problem har endast tillen del kunnat
lösas tillfredsställande inom ramen för lotteriförordningen. Lotteriutredningen
har med utgångspunkt i den gällande förordningen föreslagit ytterligare
åtgärder för effektivisering av föreskrifterna. Uppenbart är emellertid
att de åtgärder som skall vidtas bör grundas på en genomtänkt
uppfattning om syftet med och verkningarna av samhällets reglering av
lotteriverksamheten.
Med hänsyn till det anförda bör — som förutskickats i prop. 1971:171 —
en utredning av grunderna för samhällets reglering av lotteriverksamheten
göras av särskilt tillkallade sakkunniga.
Det förekommer mångå olika typer av lotterier och lotteriliknande spel.
De lotterier som omfattas av lotteriförordningen kan i stort sett hänföras till
någon av följande typer: varulotterier i form av sedellotterier, bingo,
roulett, spelautomater och s.k. marknads- och tivolinöjen samt penninglotteri,
tips och totalisatorvadhållning vid hästtävlingar. När jag har angett
att utredningsuppdraget bör avse lotteriverksamhet, har jag inte avsett att
uppdraget skall strikt begränsas till vad som enligt lotteriförordningen utgör
lotteri. Tvärtom är avsikten att de sakkunniga skall närmare pröva, vilka
verksamhetsformer som bör omfattas av en reglering på detta område. Bl.a.
torde reklamåtgärder av lotterityp och de s.k. spel som bedrivs i samband
H.10 Riksdagsberättelsen år 1973
406
med kedjebrev böra granskas i detta sammanhang.
Även om sålunda utredningen avses gälla lotteriverksamhet i vid mening,
bör beaktas att tips och penninglotteri bedrivs i statlig regi och är underkastade
särskilda föreskrifter. Likaså råder i fråga om vadhållning med
totalisator vid hästtävlingar särskilda förhållanden med ett specifikt kontroll-
och skattesystem, som f.n. övervägs inom trav- och galoppsportsutredningen.
Det är visserligen naturligt att de sakkunniga vid sina allmänna
överväganden beaktar också de nu berörda lotteriformerna och bör vara
oförhindrade att lägga fram de förslag om dem som följer av de principiella
ställningstagandena. 1 övrigt torde emellertid anledning saknas att i detta
sammanhang gå in på en närmare granskning av tips och penninglotterier i
statlig regi eller av totalisatorspelet.
Utredningen bör ha som utgångspunkt att lotteriverksamheten alltjämt
skall vara underkastad offentlig reglering. Detta är nödvändigt i första hand
för att konsumenternas (lottköparnas) intressen i fråga om vinstkvalitet och
kontroll av lotteriets bedrivande skall tillgodoses. Det är också uppenbart
att det bör vara en samhällsuppgift att bestämma för vilka ändamål lotterier
skall få anordnas. Anledning saknas att frångå den nu gällande grundsatsen
att behållningen av lotterier bör antingen tillfalla det allmänna eller
användas för ideell verksamhet.
För att få ett underlag för sina överväganden bör de sakkunniga analysera
förhållandena och utvecklingstendenserna på lotterimarknaden företrädesvis
från ekonomisk synpunkt. De sakkunniga bör i samband därmed
belysa lotteriernas betydelse för de ideella organisationernas ekonomi.
Denna granskning bör kunna ge underlag för bedömningen av hur organisationernas
verksamhet påverkas av olika föreskrifter om bedrivande av
lotteri.
Mot bakgrund av analysen av de faktiska förhållandena på lotterimarknaden
bör de sakkunniga i första hand söka formulera de grundläggande
principer som bör gälla för samhällets reglering av lotteriverksamheten.
Dessa allmänna överväganden bör ha en praktisk inriktning, så att de kan
tjäna till ledning vid utformningen av författningsbestämmelser och så långt
möjligt även vid myndigheternas bedömning av tillämpningsfrågor.
Av central betydelse vid de principiella övervägandena är frågan för vilka
ändamål lotterier skall kunna anordnas. Med den utgångspunkt som förut
har angetts bör de sakkunniga överväga, hur dessa ändamål skall preciseras
och hur olika ändamål bör prioriteras. Med ledning av dessa överväganden
bör diskuteras, vilka typer av sammanslutningar som bör få rätt att anordna
lotterier. I detta sammanhang bör även beaktas de problem som kan uppstå
i samband med att lotterier anordnas av såväl moderförening som stödföreningar
eller av olika sektioner inom en organisation.
De allmänna övervägandena bör leda fram till en närmare diskussion om
hur reglerna för samhällets tillsyn och kontroll över lotteriverksamheten
skall utformas. Därvid måste beaktas dels konsumenternas (lottköparnas)
intressen i fråga om lotteriverksamhetens vederhäftighet och vinsternas
antal och kvalitet, dels lotterianordnarens intresse av att lotteriet ger ett
rimligt överskott. Reglerna bör vidare säkerställa att lotterier inte anordnas
för obehöriga ändamål och att resultatet av ett lotteri kommer avsett
ändamål till godo. Härvid bör uppmärksamhet ägnas bland annat åt frågan
om insyn i och kontroll av företag, som mot ersättning sköter lotteriverksamhet
för tillståndshavares räkning. De sakkunniga bör beträffande tillsynsfrågorna
kunna i betydande grad bygga på lotteriutredningens förslag,
med beaktande av remissinstansernas synpunkter. Utredningen bör emel
-
407
Kommittéer: Handelsdepartementet H:ll
lertid inte vara bunden till dessa förslag och synpunkter.
Eftersom avsikten är att utredningen skall ge en allsidig belysning av
lotteriverksamheten, bör de sakkunniga ta upp till behandling också andra
frågor rörande sådan verksamhet än de förut nämnda, i den mån de kommer
upp under utredningens gång. För tydlighets skull vill jag påpeka att även
frågan om utländska tips- och lotteriföretags verksamhet i Sverige faller
under utredningsuppdraget. Det är inte ovanligt att utländska lotterier bjuds
ut på den svenska marknaden i strid mot lotteriförordningen. Det är
angeläget att denna verksamhet så långt det är möjligt förhindras.
Av bl.a. lotteriutredningens betänkande och remissyttrandena över det
framgår att lotterier i form av mekaniska spelautomater och rouletter
erbjuder särskilda kontrollsvårigheter. Vidare har framhållits, att lotterier
och liknande spel ofta drivs i otillåtna former. I flera remissyttranden över
betänkandet har understrukits behovet av åtgärder mot sådan verksamhet.
Det illegala spelet synes ha fått en betydande omfattning. Jag delar uppfattningen
att det är mycket angeläget att komma tillrätta med de nu nämnda
missförhållandena. I detta sammanhang vill jag emellertid erinra om att
punktskatteutredningen i sitt nyligen avlämnade betänkande (Ds Fi 1972: 2)
Skatt på spel lagt fram förslag till beskattning av spel på automater samt
roulettspel och bingospel. Förslaget innefattar även regler för tillståndsgivning
beträffande sådana spel. Vidare behandlar utredningen vissa
åtgärder som riktar sig mot det illegala spel, som nu förekommer. Bl.a. tar
utredningen upp frågan om att i Sverige tillåta kasinoverksamhet av internationell
typ under statligt överinseende. Vid den av mig förordade utredningen
rörande regleringen av lotteriverksamheten bör i avvaktan på
prövningen av punktskatteutredningens förslag de därav berörda frågorna
inte tas upp till närmare behandling.
Slutligen vill jag beröra frågan om beskattningen av lotterierna. Lotterivinster
beskattas enligt förordningen (1928:376) om särskild skatt å vissa
lotterivinster (ändrad senast 1966:219). I fråga om varulotteri utgår i
allmänhet skatt med 30 % på vinster, vars värde överstiger 200 kr. Vidare
skall enligt 28 § stämpelskatteförordningen (1964:308, 28 § ändrad
1971: 1107) för lotteri, som anordnas efter tillstånd och som avser andra
värdeföremål än pengar, erläggas stämpelskatt med 5 % av det sammanlagda
insatsbeloppet iden mån det överstiger 15 000 kr. Avsikten är inte att
dessa beskattningsregler skall prövas närmare i detta sammanhang.
Utredningen bör utmynna i förslag till författningstext. Därvid får på
grundval av utredningen bedömas, om en ny författning bör ha samma
huvuddrag som den nuvarande lotteriförordningen eller om bestämmelserna
bör få en annan form och eventuellt delas upp på flera författningar.
Utredningen har under tiden juni—oktober 1972 hållit ett sammanträde.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
11. Utredningen (H 1972:04) angående utökat konsumentskydd
beträffande lås och låsinstallation
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 oktober 1972 för att
utreda behovet av utökat konsumentskydd beträffande lås och
låsinstallation (se Post- och Inrikes tidn. den 2 december 1972):
H.ll Riksdagsberättelsen år 1973
408
Utredningsman:
Ag, Lars E., generaldirektör (fr.o.m. den 15 november 1972)
Direktiv (anförande av statsrådet Feldt till statsrådsprotokollet den 20
oktober 1972):
I motioner till 1972 års riksdag (mot. 1972: 574 och 1347) hemställdes, att
frågan om auktorisation av låssmeder skulle utredas. Motionärerna hänvisade
till det ökande antalet inbrottsstölder och till risken för att låssmedsverksamhet,
för vilken tillstånd inte krävs, utnyttjas i brottsligt syfte.
Rikspolisstyrelsen tillstyrkte i remissyttrande till näringsutskottet motionärernas
förslag. Utskottet delade uppfattningen att frågan om sådan
auktorisation borde utredas men anförde att de näringspolitiska argumenten
mot ett auktorisationssystem borde prövas noga. Riksdagen har med godkännande
av näringsutskottets betänkande begärt att frågan om offentlig
auktorisation av låssmeder skall utredas (NU 1972:41, rskr 1972:230).
Det är en angelägen uppgift för samhället att skydda medborgarna mot
inbrott. Brister i detta skydd kan föra med sig avsevärda ekonomiska
förluster och andra olägenheter för enskilda medborgare. Även från social
synpunkt är det angeläget att stärka skyddet mot inbrott. Sålunda kan
bristfälliga lås- och skyddsanordningar locka till brott. Inbrott underlättas i
flera fall av att ytterdörrar är försedda med enkla lås som lätt kan forceras.
Ytterdörrar kan också ha sådan konstruktion att säkra lås inte kan installeras
på ett tillfredsställande sätt. Ett problem är vidare att dubblettnycklar
i många fall tillverkas utan någon egentlig kontroll. Detta gäller även s. k.
huvudnycklar.
Lås i bostäder och andra lokaler kan för närvarande utan särskilda
restriktioner installeras av låssmeder och andra montörer samt av enskilda
konsumenter. Erforderliga specialverktyg säljs fritt. Lås installeras också
direkt vid tillverkning av dörrar. Kompetensen hos dem som installerar och
reparerar lås och låsanordningar eller tillverkar nycklar kontrolleras inte av
något offentligt organ.
Byggnadsstadgan (1959:612) innehåller ingen uttrycklig föreskrift om att
byggnader skall uppfylla särskilda krav till skydd mot inbrott. Statens
planverk, som utfärdar föreskrifter, råd och anvisningar till byggnadsstadgan,
har i dessa inte ställt krav beträffande lås och låsinstallationer.
Rikspolisstyrelsen har under år 1972 drivit en kampanj angående dyrksäkra
lås och övriga säkerhetsdetaljer till skydd mot inbrott. Vissa försäkringsbolag
ställer säkra låsanordningar som villkor för att bevilja hemförsäkringar.
Av vad jag här anfört framgår att frågan om utökat konsumentskydd
beträffande lås och låsinstallation innefattar olika problem. Jag förordar att
en särskild sakkunnig tillkallas för att utreda dessa frågor.
Den sakkunnige bör pröva huruvida byggnadstekniska föreskrifter
angående inbrottsförebyggande åtgärder bör utfärdas. Vid denna prövning
bör de ekonomiska konsekvenserna härav beaktas och denna metod att
komma till rätta med problemen även i övrigt vägas mot andra metoder.
Vidare bör den sakkunnige överväga nödvändiga åtgärder för att främja
utveckling, tillverkning och försäljning av säkra lås och andra skyddsanordningar
i anslutning härtill. Det finns anledning att därvid pröva
behovet av att i någon form kontrollera tillverkning av och handel med
nycklar och specialverktyg.
Behovet av kontroll hänger samman med frågan om hur allmänheten skall
409
Kommittéer. Handelsdepartementet H.12
garanteras säkra installationer och reparationer av lås jämte rådgivning i låsoch
hithörande säkerhetsfrågor. Den sakkunnige bör överväga, om det för
att stärka konsumentskyddet är angeläget med någon form av auktorisation
eller annan prövning av de yrkesutövare som arbetar inom detta område.
Jag vill erinra om att statsmakterna hittills sökt undvika inskränkningar i
näringsfriheten. Önskemålet om näringsfrihet måste noga vägas mot
behovet av att öka konsumentskyddet på området. Särskilt bör uppmärksammas
i vad mån ett auktorisationsförfarande eller annan prövning kan
medföra konkurrensbegränsning med ogynnsamma verkningar för konsumenterna.
Finner den sakkunnige skäl tala för ett auktorisationsförfarande
eller annan prövning bör han lämna förslag om hur det närmare skall
utformas.
Den sakkunnige bör också kunna pröva behovet av ytterligare konsumentpolitiska
och andra åtgärder beträffande lås och låsskydd.
Jag erinrar om att en utredning angående lagstiftning om konsumentskydd
vid privat serviceverksamhet nyligen tillsatts. Den sakkunnige bör
samråda med denna och andra utredningar sorn berör uppdraget. I fråga om
behovet av byggnadstekniska bestämmelser bör den sakkunnige samråda
med statens planverk.
12. Sakkunnig (H 1972:05) för att utreda frågan om den samhälleliga
regleringen på det pyrotekniska området
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 november 1972 för
att utreda frågan om den samhälleliga regleringen på det pyrotekniska
området:
Utredningsman:
Hybbinette, Anna-Greta, direktör (fr.o.m. den 24 november 1972)
Postadress: Handelsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm 16
Den sakkunniges arbete beräknas pågå under hela år 1973.
In.l Riksdagsberättelsen år 1973
410
Inrikesdepartementet
Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under
1972. 1, 7, 8, 11, 12, 14, 16, 18, 19 och 24
1. Utlänningsutredningen (In 1963:37)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 december 1961 för
att verkställa översyn av utlänningslagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn.
den 4 januari 1962):
Ordförande:
Lönnergren, E. Bengt, justitiekansler
Ledamöter:
Hedin, Carl Eric, lantbrukare, led. av riksdagen
Hellner, Eskil M., regeringsråd
Lindahl, Essen H. G., direktör, led. av riksdagen
Nilsson, Jan-Ivan, N., lantbrukare, led. av riksdagen
Segerstedt Wiberg, Ingrid, journalist, f.d. led. av I kamm.
Expert:
Melander, Göran E., jur. dr
Sekreterare:
Tjernberg, K. V. Harry, hovrättsassessor
Direktiven för utredningen, se 1963 års riksdagsberättelse In 37.
Utredningen har under tiden november 1971 — oktober 1972 hållit 19
sammanträden.
Utredningen har i december 1972 avgett dels betänkandet (SOU 1972:84)
Flyktingskap, dels en redogörelse för svensk praxis i ärenden om politiskt
flyktingskap (SOU 1972:85) Asyl och dels ett stencilerat betänkande (Ds In
1972:20) Frihetsberövande enligt utlänningslagen.
Uppdraget är därmed slutfört.
2. Låneunderlagsgruppen (In 1966:27)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 29 oktober 1964 för att inom
inrikesdepartementet biträda med utredning rörande förhållandet mellan
låneunderlag och pantvärde för bostadslån samt däremot svarande
produktionskostnader:
411
Kommittéer: Inrikesdepartementet In:3
Ordförande:
Carlsson, G. Arne V., departementsråd
Ledamöter:
Almgren, Hans G., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april 1972)
Andersson, Sven Åke V., departementssekreterare
Bernhard, Harry B., överingenjör
Billström, P. O. Frithiof, statistikchef
Engström, Odd E. L., kansliråd (t.o.m. den 31 mars 1972)
Mildner, Erwin A., fil. lic.
Experter:
Almqvist, Sven A. T., ingenjör (t.o.m. den 9 februari 1972)
Danielson, K. Harry, ingenjör
Ivarsson, Holger I., avdelningsdirektör
Jargin, Ingvar, ingenjör
Johnsson, Sten B., ingenjör (fr.o.m. den 1 augusti 1972)
Ledstedt, K. Gösta I., ingenjör (t.o.m. den 31 juli 1972)
Lindén, Yngve T., byråchef
Mongård, Erik E., ingenjör (fr.o.m. den 10 februari 1972)
Sekreterare:
Rosberg, K. Gustav A., byrådirektör
Lokal: Statistiska centralbyrån, Avdelningen för areell statistik, Enheten
för bostäder och fastigheter, Linnégatan 87, 102 50 Stockholm 27, tel. växel
14 05 60 (sekreteraren)
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Gruppen har under tiden november 1971 — oktober 1972 hållit fem
sammanträden.
Gruppen har under år 1972 avgett promemoriorna (Ds In 1972:4)
Angående pantvärde (låneunderlag) och produktionskostnader för flerfamiljshus
åren 1969 och 1970, (Ds In 1972:11) Angående pantvärde och
produktionskostnader för flerfamiljshus år 1971 och (Ds In 1972:12)
Angående pantvärde och produktionskostnader för gruppbyggda småhus år
1971.
Gruppens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
3. Expertgruppen (In 1967:24) för regional utredningsverksamhet
(ERU)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1965 för att i
anslutning till lokaliseringsberedningens verksamhet dels biträda vid
uppläggning av den regionala utredningsverksamheten, särskilt i vad avser
In:3 Riksdagsberättelsen år 1973
412
uppgiftsfördelning samt metodologisk samordning och utveckling, dels
biträda forskningsberedningen med att samla informationer om och föreslå
koordinering av forskningsverksamheten samt definiera forskningsbehov i
lokaliseringsfrågor:
Ordförande:
Ohlsson, P. T. Ingvar, generaldirektör
Ledamöter:
Canarp, Curt S. T., byråchef
Godlund, Sven A. I., professor (t.o.m. den 30 juni 1972)
Holm, J. Lennart, generaldirektör
Hägerstrand, S. Torsten E., professor (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Höök, Erik S. V., t.f. planeringschef
Ljung, Lars U., sekreterare
Thufvesson, Bengt E., länsråd
Wirén, Erik T., t.f. professor
Experter:
Andersson, Åke E., docent
Bergendahl, Göran H., professor
Berglund, Bernt, planderingsdirektör
Bylund, B. Erik M., professor
Carlsson, N. Gösta, professor
Dahmén, Erik V. H., professor
Dalgård, P. J. Ingemar, byråchef
Godlund, Sven A. I„ professor (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Herlitz, Claes A., planeringsdirektör
Holm, A. O. Per, fil. lic.
Hägerstrand, S. Torsten E., professor (t.o.m. den 30 juni 1972)
Jungen, Rune, fil. lic.
Nordström, Lars E., fil. dr
Olsson, Rune I., departementsråd
Petersson, Bo E., statistikchef
Rundblad, Bengt G., docent
Samuelsson, Kurt O., docent
Siven, Claes-Henric, fil. lic.
Strandberg, Margit I., avdelningsdirektör
Tryggvesson, G. Rune, byråchef
Törnqvist, Gunnar E., professor
Westerståhl, H. Jörgen, professor
Wärneryd, Olof I., docent
Sekreterare:
Guteland, Gösta A., fil. lic.
413
Kommittéer: Inrikesdepartementet In:4
Bitr. sekreterare:
Felländer, Ingela K., fil. kand.
Stighäll, L. B. Christer, fil. kand.
Tallroth, N. Börje, fil. lic. (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Öberg, N. Sture, fil. lic.
Lokal: Lilla Nygatan 1, 2 tr., tel. växel 763 1000(sekreterare) Postadress:
Inrikesdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Expertgruppen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit åtta
sammanträden. Exepertgruppens utredningsverksamhet är fördelad på
arbetsgrupper angående regionala produktionskostnader, levnadsvillkor i
olika regioner samt näringslivs- och befolkningsprognoser. Inom expertgruppens
kansli utförs sammanställningar av vunna forskningsresultat.
Under år 1972 har inom ERU:s kansli utarbetats en bilaga till glesbygdsutredningens
betänkande (SOU 1972:56) Glesbygder och glesbygdspolitik.
Vidare har en rapport från ERU om regionalpolitisk forskning, Regioner att
leva i — Elva forskare om regionalpolitik och välstånd (Publica), utgivits
under våren. Vid samma tidpunkt publicerade expertgruppen lägesrapporten
(Ds In 1972:14) Regionalpolitisk forskning och stödverksamhet
1965—1971.
Expertgruppens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
4. Delegationen (In 1967:30) för bostadsfinansiering
Tillkallade enligt Kungl. Maj.ts bemyndigande den 30 september 1966
med uppgift att bereda och avge förslag avseende vissa spörsmål och
ärenden som äger samband med bostadsbyggandets finansiering:
Ordförande:
Berggren, G. Rune, statssekreterare
Ledamöter:
Andersson, J. Gunnar D., överdirektör (fr.o.m. den 1 februari 1972)
Eklöf, Kurt G. A., riksbanksdirektör
Elison, Magnus I., byråchef
Rehnberg, K. Bertil, generaldirektör (t.o.m. den 31 januari 1972)
Sjönander, Bo Jonas, statssekreterare
Experter:
Carlsson, G. Arne V., departementsråd
Thorstenson, R. Billy, departementssekreterare (t.o.m. den 31 januari
1972)
In:4 Riksdagsberättelsen år 1973
414
Sekreterare:
Almgren, Hans G., departementssekreterare (t.o.m. den 30 mars 1972)
Jussil, Sune K., departementssekreterare (fr.o.m. den 31 mars 1972)
Bitr. sekreterare:
Dedering, Stig 1., arkitekt (t.o.m. den 30 juni 1972)
Lokal: Inrikesdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren)
Direktiven fördelegationen, se 1967 års riksdagsberättelse In 30
Delegationen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tio
sammanträden samt kontinuerligt haft överläggningar med kreditinstituten
i olika frågor om kreditförsörjningen till 1972 års bostadsbyggande.
Delegationen har den 27 december 1971 avlämnat promemorian (Ds In
1971:17) Lokalbyggandet i samband med den statliga långivningen.
Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
5. Expertgruppen (In 1968:14) för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor
Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 januari 1967 för att
i anslutning till sysselsättningsberedningens verksamhet ta initiativ till och
biträda beredningen vid uppläggning av utredningsverksamhet i frågor
rörande arbetsmarknadspolitikens verkningar:
Ordförande:
Canarp, Curt S. T., byråchef
Ledamöter:
Carlsson, G. Arne V., departementsråd
Dahlström, Gösta E., fil. lic.
Högberg, K. Gunnar, direktör
Niklasson, Ö. O. Harald, universitetslektor
Rydén, Jan E., avdelningschef
Sundström, Olof G., utredningschef
Experter:
Dahlberg, L. Åke, forskarassistent
Silenstam, N. Per A., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 februari 1972)
Wadensjö, Eskil W., forskarassistent
Sekreterare:
Niklasson, Ö. O. Harald, universitetslektor (fr.o.m. den 1 februari 1972)
Silenstam, N. Per A., avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 januari 1972)
415
Kommittéer: Inrikesdepartementet In:6
Bitr. sekreterare:
Andersson, Rolf G., fil. kand. (t.o.m. den 30 april 1972)
Johannesson, Jan G., amanuens (fr.o.m. den 1 maj 1972)
Lokal: Arbetsmarknadsstyrelsen, Utredningsenheten, Fack, 102 20
Stockholm 12, tel. växel 5405 20 (bitr. sekreteraren)
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Expertgruppen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit sju
sammanträden. En undersökning av immigrationens ekonomiska effekter
har slutförts och kommer att publiceras i form av ett betänkande.
Undersökningar av omskolningsverksamhetens kostnader och intäkter
och av arbetsförmedlingens informationsverksamhet samt ekonomiska och
sociologiska studier av kostnader och intäkter i samband med arbetskraftens
geografiska flyttningar pågår. Arbetet med ett sammanfattande betänkande
har påbörjats.
Expertgruppens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
6. Servicekommittén (In 1968:16)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 april 1967 med
uppgift att behandla vissa frågor angående service i bostadsområden (se
Post- och Inrikes tidn. den 25 april 1967):
Ordförande:
Odhnoff, E. Camilla, statsråd
Ledamöter:
Dalén, Ingrid K., departementssekreterare
Eriksson, I. Seved, byrådirektör
Jussil, Sune K., departementssekreterare
Lundahl, Ingrid L., forskningssekreterare
Lundevall, Owe N. A., direktörsassistent
Norberg, Erik, direktör
Sigurdsen, Gertrud C., sekreterare, led. av riksdagen
Skantz, Anna-Greta, ombudsman, led. av riksdagen
Strömberg, Karl-Erik J., skoldirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1
januari 1972)
Wallberg, Ursula, förste forskningssekreterare
Experter:
Holgersson, Leif H., socialchef (fr.o.m. den 1 mars t.o.m. den 15 mars
samt fr.o.m. den 19 september t.o.m. den 18 november 1972)
Theorin, K. Maj Britt M., sekreterare, led. av riksdagen
Åhrén, Per, civilekonom
In.6 Riksdagsberättelsen år 1973
416
Sekreterare:
Thiberg, Sven, professor
Bitr. sekreterare:
Boman, Monica, fil. kand. (t.o.m. den 30 november 1972)
Lindencrona, Tomas, byrådirektör (t.o.m. den 30 november 1972)
Lokal: Munkbron 11, 3 tr., 11128 Stockholm, tel 116724 (kansli)
Direktiven för kommittén, se 1968 års riksdagsberättelse In 16.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 17
sammanträden.
Arbetet med kommitténs slutbetänkande, i vilket behandlas planering
och drift av verksamheter, organisatoriska och ekonomiska frågor m. m.,
pågår.
Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1973.
7. Byggarbetskraftsutredningen (In 1968:19)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 oktober 1967 för att
utreda behovet av arbetskraft m.m. inom byggnads- och anläggningsverksamheten
(se Post- och Inrikes tidn. den 11 oktober 1967):
Ordförande:
Olsson, S. O. Bertil, f.d. generaldirektör
Ledamöter:
Beckman, Rune G., planeringsdirektör
Jönsson, N. Börje, andre förbundsordförande
Sjöbeck, J. Christian, direktör
Experter:
Berg, Arne G. H., direktör
Pettersson, Björn G., ombudsman
Spendrup, K. Aksel, avdelningschef
Sekreterare:
Borg, Sten O., byrådirektör
Direktiven för utredningen, se 1968 års riksdagsberättelse In 19.
Utredningen har under tiden november 1971—september 1972 hållit nio
sammanträden.
Utredningen har i september 1972 avgett betänkandet (Ds In 1972:18)
Arbetskraften inom byggnadsverksamheten och en statistikbilaga (SOU
1972:74) med samma titel.
Uppdraget är därmed slutfört.
417
Kommittéer: Inrikesdepartementet In:9
8. Utredningen (In 1969:19) om förhandlingsrätt för
arbetstagarorganisation beträffande pensionerade medlemmar
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8december 1967 för att
utreda frågan om förhandlingsrätt för arbetstagarorganisation beträffande
pensionerade medlemmar (se Post- och Inrikes tidn. den 21 december 1967):
Utredningsman:
Bexelius, Ernst G. B., f.d. generaldirektör
Experter:
Forstadius, Erik L. W., direktör
Gustafsson, Stig G., förbundsjurist
Kalén, Olof H., lönedirektör
Kjellgren, Ove I., direktör
Lundberg, Gunnar E. B., direktör
Sekreterare:
Edlund, Sten E., docent
Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse In 19.
Utredningen har under tiden november 1971—maj 1972 hållit 15
sammanträden.
Utredningen har den 25 maj 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:33)
Förhandlingsrätt för pensionärer.
Uppdraget är därmed slutfört.
9.1968 års lokaliseringsutredning (In 1969:20)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 december 1967 för
att verkställa utredning rörande den fortsatta lokaliseringspolitiska
stödverksamheten m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8 februari 1968):
Utredningsman:
Lemne, Mats H., landshövding
Experter:
Andersson, Bernt E. L., byrådirektör (fr.o.m. den 19 januari 1972)
Berggren, Göte B., byråchef
Sekreterare:
Rydholm, Björn, regeringsrättssekreterare
Bitr. sekreterare:
Levin, Tage P., kanslisekreterare
Medlemmar i rådgivande nämnd:
Fälldin, N. O. Thorbjörn, lantbrukare, led. av riksdagen
27 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
In:9 Riksdagsberättelsen år 1973
418
Hamrin, Mac T. P., överlantmätare, led. av riksdagen
Kahlin, Tage H. G., direktör
Ljung, Lars U., fil. kand.
Svanberg, U. Ingvar, skoldirektör, led. av riksdagen
Turesson, Bo, överlantmätare, led. av riksdagen
Lokal: Inrikesdepartementet, Fack, 10310 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse In 20.
Den sakkunnige har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit två
sammanträden med den rådgivande nämnden samt haft överläggningar med
myndigheter och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har
sammanträden hållits med experter och sekretariat.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
10. Invandrarutredningen (In 1969:22)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 maj 1968 för att
utreda invandrares anpassningsproblem m.m. (se Post- och Inrikes tidn.
den 12 juni 1968):
Ordförande:
Möller, Yngve A., ambassadör, f.d. led. av riksdagen (t.o.m. den 6
december 1972)
Olsson, S. O. Bertil, f.d. generaldirektör (fr.o.m. den 7 december 1972)
Ledamöter:
Bengtsson, Hugo V., plåtslagare, led. av riksdagen
Diesen, Ingrid E., fil. mag., f.d. led. av I kamm.
Fagerlund, Bengt O. H., assistent, led. av riksdagen
Jönsson, J. Ove, byråchef
Mattsson, S. M. Lennart, distriktsstudieledare, led. av riksdagen
Wirtén, Rolf G. S., folkskollärare, led. av riksdagen
Experter:
Hellners, E. Trygve, hovrättsassessor
Israelsson, K. Ragnar E., f.d. undervisningsråd
Larnstedt, A. Ossian G., departementsråd
Svedberg, Jan, bitr. sekreterare
Swedner, H. H. R. Harald, bitr. professor
Trankell, Arne, professor
Wahlström, Stina M., kansliråd
Öberg, N. P. Kjell, generaldirektör
419
Kommittéer: Inrikesdepartementet In:11
Sekreterare:
Widgren, Jonas O., byrådirektör
Bitr. sekreterare:
Hjelmskog, Sven, byråintendent (fr.o.m. den 7 februari t.o.m. den 9 juni
1972)
Huovinen, Sulo P., fil. kand. (fr.o.m. den 7 februari t.o.m. den 9 juni
1972)
Lundström, Stig H. V., byrådirektör
Reinans, Sven A., byrådirektör
Lokal: Storkyrkobrinken 13, 4 tr. Postadress: Inrikesdepartementet,
Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel 763 1000
Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse In 22.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 19
sammanträden.
Utredningen har den 29 november 1972 avgett ett delbetänkande (SOU
1972:83) om tolkservice och om frågan om en nordisk språkkonvention.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
11. Utredningen (In 1969:24) rörande den skyddade sysselsättningen
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 augusti 1968 för
utredning rörande den skyddade sysselsättningen (se Post-och Inrikes tidn.
den 26 augusti 1968):
Ordförande:
Meidner, Rudolf A., fil. dr
Ledamöter:
Jansson, Helmer G., landstingsdirektör
Lindvall, K. Erik, ombudsman
Petersson, Olof H. E., kansliråd
Ågren, Lars O. T., direktör
Experter:
Ericsson, Roland G. A., avdelningsdirektör
Utberg, Rolf F., kanslichef
Sekreterare:
Landin, Palle J., avdelningsdirektör
Bitr. sekreterare:
Fredriksson, Bernt A., förste byråinspektör
Jonzon, Karin E., t.f. förste assistent
Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse In 24.
In: 11 Riksdagsberättelsen år 1973
420
Utredningen har under tiden november 1971—september 1972 hållit 13
sammanträden, varav två stycken tvådagarsöverläggningar.
Utredningen har den 18 september 1972 avlämnat betänkandet (SOU
1972:54) Skyddat arbete.
Under året har också betänkandet (SOU 1972:75) Skyddat arbete —
Bilagor avlämnats.
Uppdraget är därmed slutfört.
12. Sakkunnig (In 1969:25) för utredning rörande statens ekonomiska
stöd till allmänna samlingslokaler
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 oktober 1968 och
den 14 januari 1971 för utredning rörande statens ekonomiska stöd till
allmänna samlingslokaler (se Post- och Inrikes tidn. den 5 november 1968):
Utredningsman:
Peterson, Thage E. G., statssekreterare, led. av riksdagen
Experter:
Linde, Torsten, försäkringsråd
Lundin, Bengt G., byrådirektör
Sekreterare:
Mannegard, Eli, sekreterare
Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse In 25.
Den sakkunnige har i december 1971 avgett betänkandet (SOU 1971:92)
Finansiering av allmänna samlingslokaler.
Uppdraget är därmed slutfört.
13. Saneringsutredningen (In 1970:26)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19december 1968 för
att utreda frågan om åtgärder för sanering av det äldre bostadsbeståndet (se
Post- och Inrikes tidn. den 28 december 1968):
Ordförande:
Sännås, Bertil R., generaldirektör
Ledamöter:
Andersson, M. Alvar, lantbrukare, led. av riksdagen
Breitholtz, Claés J. E. C:son, direktör
Ekström, Sven E. A., förvaltningschef, led. av riksdagen
Johannesson, Erik R., kommunalråd
421
Kommittéer: Inrikesdepartementet In.14
Kallenius, Sten I. R., direktör, f.d. led. av II kamm.
Petersson, G. Å. Bertil, ombudsman, led. av riksdagen
Svensson, S. I. R. Erik, förbundsordförande
Experter:
Lindahl, N. Göran, professor (fr.o.m. den 15 februari 1972)
Malmberg, Åke, länsbostadsdirektör
von Platen, H. Fredrik Ph., arkitekt (fr.o.m. den 15 februari 1972)
Vingedal, S. Gunnar, departementssekreterare
Sekreterare:
Svensson, T. Erland, förste ingenjör
Bitr. sekreterare:
Sundberg, T. Harry, byrådirektör
Lokal: Bostadsstyrelsen, Norrtullsgatan 6, Box 6402, 113 82 Stockholm,
tel. växel 22 85 40 (bitr. sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse In 26.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit fem
sammanträden samt haft överläggningar med kommunala myndigheter i ett
flertal kommuner med kulturhistorisk bebyggelse.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1973.
14. Glesbygdsutredningen (In 1970:27)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 juni 1969 med
uppdrag att utreda glesbygdsproblemen (se Post- och Inrikes tidn. den 7
augusti 1969):
Ordförande:
Gustafsson, Hans L., landshövding, f.d. led. av II kamm.
Ledamöter:
Berglund, Frida J., skolsköterska, led. av riksdagen
Fors, Åke Hj., kansliråd
Jonasson, J. E. Bertil, lantbrukare, led. av riksdagen
Lothigius, Carl-Wilhelm, direktör, led. av riksdagen
Petersson, Olof H. E., kansliråd
Sörlin, Thore, slöjdlärare, f.d. led. av I kamm.
Ågren, Lars O. T., direktör
Öhvall, Bertil, konsulent, led. av riksdagen
Experter:
Andersson, Anders H., rådman (t.o.m. den 5 september 1972)
In:14 Riksdagsberättelsen år 1973
422
Myresten, Sven-Olof, avdelningsdirektör
Norrbom, N. Claes-Eric, departementsråd (t.o.m. den 5 september
1972)
Sahlström, Sven C., departementssekreterare (t.o.m. den 5 september
1972)
Sääf, K. Å. Henry, avdelningsdirektör (t.o.m. den 5 september 1972)
Thelin, Stig G. T., byrådirektör (fr.o.m. den 6 september 1972)
Walander, Håkan I., socionom (t.o.m. den 5 september 1972)
Sekreterare:
Åkerlund, Hans E., byråchef
Bitr. sekreterare:
Björklund, Jan O., planeringsdirektör (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 5
september 1972)
Modig, Stig, förste inspektör (t.o.m. den 5 september 1972)
Jonsson, Folke A., departementssekreterare
Mårtén, Hans W., fil. kand. (t.o.m. den 30 juni 1972)
Norman, Roland, V., pol. mag. (t.o.m. den 5 september 1972)
Olsson, H. O., utredningssekreterare (t.o.m. den 31 maj 1972)
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse In 27.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 24
sammanträden.
Utredningen har genomfört försöksverksamhet med kommunal sysselsättningsplanering
i tre kommuner (kommunblock). Försöksverksamheten
har utsträckts till ytterligare tre kommuner.
Utredningen har under år 1972 avgett betänkandena (SOU 1972:13)
Komersiell service i glesbygder, (Ds In 1972:1) Utbildning i glesbygder, (Ds
In 1972:6) Hälso- och sjukvård i glesbygder, (Ds In 1972:7) Kommunal
social service i glesbygder, (Ds In 1972:8) Sysselsättning i glesbygder, (Ds
In 1972:9) Kommunikationer i glesbygder och (SOU 1972:56) Glesbygder
och glesbygdspolitik jämte stencilupplaga av denna (Ds In 1972:10).
Uppdraget är slutfört.
15. Expertgruppen (In 1970:28) för vissa zigenarfrågor
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 oktober 1969 med
uppgift att skyndsamt utreda levnadsförhållanden m.m. förde zigenare som
hittills under 1960-talet fått tillstånd att vistas i riket samt överväga och ta
initiativ till åtgärder som gör det möjligt för dem att få en med övriga
invandrare jämförbar ställning i samhället enligt de riktlinjer som gäller för
den reglerade invandringen.
Den 12 februari 1971 har expertgruppen fått det ytterligare uppdraget att
överväga och till chefen för inrikesdepartementet inkomma med förslag
423
Kommittéer: Inrikesdepartementet In:15
dels om lämpliga former för uttagning och överföring till Sverige av socialt
handikappade zigenare, dels ock om ett handlingsprogram för deras
omhändertagande, utbildning och anpassning här i landet.
Den 21 januari 1972 har expertgruppen fått i uppdrag att handha sådana
frågor om utbyte med finska myndigheter av erfarenheter rörande förbättring
av zigenarnas levnadsförhållanden i Finland och Sverige som föranleds
av Nordiska rådets rekommendation nr 23/1969.
Ordförande:
Nilsson, K. Börje, förbundsordförande, f.d. led. av II kamm.
Ledamöter:
Andersson, G. Ingemar, byråchef, f.d. led. av II kamm.
Isacsson, Karin, byrådirektör
Israelsson, K. Ragnar E., f.d. undervisningsråd
Petersson, Gunnar A. B., länsarbetsdirektör
Gustafsson, Inga L., psykolog
Sekreterare:
Stargård, E. Hugo, rektor
Kurator:
Hjelm, Orvar, socialinspektör
Lokal: Storkyrkobrinken 13, 4 tr., lil 28 Stockholm, tel. växel 763 1000
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse In 28.
Tilläggsdirektiv, se In 1972:19 och Kungl. Maj:ts beslut den 21 januari 1972.
Expertgruppen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 20
sammanträden. Därutöver har sammanträden hållits med representanter
för statliga och kommunala myndigheter rörande bostads- och utbildningsfrågor
för såväl enskilt invandrade som organiserat överförda
zigenare.
Expertgruppen har i sin egenskap av samrådsorgan med finska myndigheter
rörande förbättring av zigenarnas levnadsförhållanden i Finland och
Sverige hållit en konferens med den finska Delegationen för
zigenarärenden.
Under år 1972 har organiserad överföring av utomnordiska zigenare skett
dels från Italien — 72 personer — dels från Frankrike — 26 personer.
Anpassningskurser för utomnordiska zigenare har under året bedrivits på
tio platser i landet.
Expertgruppens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
In .16 Riksdagsberättelsen år 1973
424
16. Utredningen (In 1970:29) rörande arbetsförmedlingen inom vissa
yrkesområden m.m.
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 november 1969 med
uppdrag att utreda arbetsförmedlingen inom vissa yrkesområden m.m. (se
Post- och Inrikes tidn. den 13 november 1969):
Ordförande:
Rehnberg, K. Bertil, generaldirektör
Ledamöter:
Blommé, Sven F., förbundsordförande (fr.o.m. den 19 januari 1972)
Bodström, T. Lennart, ordförande i TCO
Hallman, I. Christina, förbundssekreterare (fr.o.m. den 19 januari 1972)
Holming, Klas, f.d. direktör (fr.o.m. den 19 januari 1972)
Karlsson, H. K. Göran, förhandlingsombudsman
Lindeborg, Sven H., direktör
Marcusson, Sten G., sekreterare
Olsson, Holger S., avtalssekreterare
Stiernstedt, Lars J. T. Å., f.d. förhandlingsdirektör
Experter:
Blommé, Sven F., förbundsordförande (t.o.m. den 18 januari 1972)
Grenfors, Gunnar E. H., hovrättsassessor
Hallman, I. Christina, förbundssekreterare (t.o.m. den 18 januari 1972)
Holming, Klas, f.d. direktör (t.o.m. den 18 januari 1972)
Thoursie, Ragnar D. A., byrådirektör
Sekreterare:
Härdin, K. Uno, byrådirektör
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse In 29.
Utredningen har under tiden november 1971—april 1972 hållit åtta sammanträden
samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer
och andra som berörts av utredningens arbete. Utredningen har den 26 april
1972 avgett betänkandet (Ds In 1972:5) Arbetsförmedling inom kulturområdet.
Uppdraget är därmed slutfört.
17. Utredningen (In 1970:30) rörande ökad anställningstrygghet och
vidgad behörighet för arbetsdomstolen
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 december 1969 med
uppdrag att utreda frågan om ökad anställningstrygghet och vidgad
behörighet för arbetsdomstolen (se Post- och Inrikes tidn. den 11 december
1969):
425
Kommittéer: Inrikesdepartementet In:18
Ordförande:
Åman, O. Valter, f.d. landshövding
Ledamöter:
Björkman, K. Eugen, direktör
von Feilitzen, Styrbjörn O., direktör
Gustafsson, Stig G., förbundsjurist
Hårdefelt, S. Börje, t.f. rättschef
Lindström, Gunnar, direktör
Lundberg, K. F. Valdemar, f.d. förbundsordförande
Nilsson, Åke, f.d. förbundsordförande
Experter:
Håkanson, Håkan E., avdelningsdirektör
Ljungar, Jan A. B., rådman
Normark, Georg R., chefsjurist
Sekreterare:
Benno, Carl E., byrådirektör (t.o.m. den 31 mars 1972)
Lunning, Lars G. H., hovrättsassessor
Nilsson, B. R. Edvard, hovrättsassessor
Bitr. sekreterare:
Zethraeus, Sten Å., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 17 april 1972)
Lokal: Storkyrkobrinken 13, 3 tr. Postadress: Inrikesdepartementet,
Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel 763 1000 (sekreterarna)
Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse In 30.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 40
sammanträden samt haft överläggningar med myndigheter, organisationer
och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har företrädare för
utredningen vid besök i Danmark, Norge och Västtyskland samrått med
berörda myndigheter och organisationer.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1973.
18. Byggkonkurrensutredningen (In 1970:31)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 december 1969 för
utredning rörande åtgärder för att förbättra konkurrensförutsättningarna
inom bostadsbyggandet m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 29 december
1969):
Utredningsman:
Svenson, S. Göte, statssekreterare
In: 18 Riksdagsberättelsen år 1973
426
Experter:
Ericson, Gösta, arkitekt
Karlsson, Erik L., bankokommissarie
Tranell, E. Olof B., näringsfrihetsombudsmannens ställföreträdare
Westin, J. Olle, ekonomidirektör
Sekreterare:
Drakenberg, S. Örjan, sekreterare
Bitr. sekreterare:
Wänkkö, Per G., byrådirektör
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse In 24.
Den sakkunnige har under tiden november 1971—maj 1972 hållit 13
sammanträden med experterna.
Den sakkunnige har den 19 juni 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:40)
Konkurrens i bostadsbyggandet.
Uppdraget är därmed slutfört.
19. Paritetslåneutredningen (In 1970:32)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 februari 1970föratt
utreda vissa frågor rörande paritetslånesystemet (se Post- och Inrikes tidn.
den 9 mars 1970):
Utredningsman:
Åqvist, N. Erik M., hovrättspresident
Experter:
Carlsson, G. Arne V., departementsråd
Edlund, C. Bertil, kansliråd
Janson, Arne A. V., verkställande direktör
Olsson, Bertil E., auktoriserad revisor
Rönnberg, Mats O. F., direktör
Sigurdson, Sven G. S., byråchef
Stening, F. Birger, kammarrättsråd
Sekreterare:
Westerberg, Bengt Y., rådman
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse In 25.
Utredningen har under tiden november 1971—september 1972 hållit elva
sammanträden, varjämte ett flertal sammanträden ägt rum mellan utredningsmannen
och olika experter.
Enligt direktiven för utredningen rörande bostadsfinansieringen (In
427
Kommittéer: Inrikesdepartementet In:21
1972:03) skall paritetslåneutredningens uppdrag upphöra och undersökningarna
slutföras av bostadsfinansieringsutredningen.
Paritetslåneutredningen har i anledning härav sammanställt resultaten av
sitt hittillsvarande arbete i en promemoria, som den 28 september 1972
överlämnats till departementschefen. Utredningens handlingar har överlämnats
till utredningen rörande bostadsfinansieringen den 15 november
1972.
Uppdraget är därmed slutfört.
20. Industricentrautredningen (In 1970:33)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1970 för att
verkställa utredning rörande utbyggnad och organisation av industricentra
m.m.:
Utredningsman:
Högström, Ivar, bostadsdirektör, led. av riksdagen
Sekreterare:
Björklund, O. Percy, departementssekreterare
Lokal: Munkbron 11, 3 tr., 11128 Stockholm. Postadress:
Inrikesdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. 116647 (sekreteraren)
Direktiven
för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse In 26.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 haft överläggningar
med Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet
samt besökt länsmyndigheter och kommunala organ i de av utredningsarbetet
berörda länen.
Utredningen har den 12 juli 1972 avgett betänkandet (Ds In 1972:13)
Industricentra.
Utredningen fortsätter sitt arbete genom att bl. a. fungera som kontaktorgan
med myndigheter och företag vilka har intresse av den planerade
verksamheten i industricentra.
Den sakkunnige beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
21. Sveriges internationella byggnadskommitté (In 1970:34)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1970 med
huvudsaklig uppgift att främja internationellt ekonomiskt, industriellt och
tekniskt-vetenskapligt samarbete inom områdena för byggnadsindustri och
byggnadsmaterialindustri, främst då det gäller bostadsbyggande:
In:21 Riksdagsberättelsen år 1973
428
Ordförande:
Cederwall, Gustav F. E., landshövding
Ledamöter:
Bergvall, K. Lennart, arkitekt (fr.o.m. den 17 oktober 1972)
Bernhard, Harry B., överingenjör
Blomqvist, Gösta N., direktör
Eriksson, Olof E., teknisk direktör (t.o.m. den 16 oktober 1972)
Essunger, N. Gunnar R., överingenjör
Fog, Hans B., professor
Holm, A. O. Per, fil. lic.
Karlén, F. Ingvar G. D., direktör
Kallenius, Sten I. R., direktör, f.d. led. av II kamm.
Leo, P. Gunnar, direktör
Liljefors, B. Anders, byggnadsråd (fr.o.m. den 17 oktober 1972)
Myrlöv, Åke E., direktör
Olsson, Esbjörn O., utredningschef
Orlando, A. N. Henning, arkitekt
Wehtje, H. Urban, direktör (t.o.m. den 16 oktober 1972)
Sekreterare:
Grenestedt, E. Lennart N., t.f. kansliråd
Lokal: Inrikesdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 1000 (sekreteraren)
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit två
sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter,
organisationer och företag i Sverige som berörs av kommitténs arbete.
Inom ramen för ingångna samarbetsöverenskommelser med Förenta
staterna, Polen, Sovjetunionen och Ungern har representanter från kommittén
deltagit i överläggningar med företrädare för resp. lands bostads- och
byggnadsmyndigheter m. fl. organ.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
22. Boendeutredningen (In 1970:36)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 november 1970för
utredning rörande det framtida bostadsbyggandets omfattning och
inriktning m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 23 november 1970):
Ordförande:
Bergman, Per R., direktör, led. av riksdagen
429
Kommittéer: Inrikesdepartementet In:23
Ledamöter:
Andersson, M. Alvar, lantbrukare, led. av riksdagen
Kallenius, Sten I. R., direktör, f.d. led. av II kamm.
Leo, P. Gunnar, direktör
Lindström, S. Olle, direktör
Nordberg, S. Ivar, organisationssekreterare, led. av riksdagen
Sandlund, Maj-Britt L., byråchef
Svensson, S. I. R. Erik, förbundsordförande
Turesson, Bo, överlantmätare, led. av riksdagen
Ullsten, S. K. Ola, socionom, led. av riksdagen
Experter:
Gillwik, Linnéa, fil. kand.
Johansson, Ralph I., avdelningsdirektör
Huvudsekreterare:
Olsson, Esbjörn O., utredningschef (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Sekreterare:
Dalén, Ingrid K., departementssekreterare
Karlberg, Björn A., fil. kand.
Lokal: Munkbron 11, 111 28 Stockholm, tel. 21 32 23 (Olsson), 11 6651
(Dalén), 11 66 28 (Karlberg), 11 66 19 (Gillwik), 11 6642 (kansli)
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse In 29.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit åtta
sammanträden.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
23. Svenska sakkunniga (In 1971:01) i nordiskt samarbetsorgan för
Nordkalottfrågor (Nordkalottkommittén)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 juli 1971 för att ingå
i ett för Sverige, Finland och Norge gemensamt samarbetsorgan för att
kartlägga ekonomiska samarbetsmöjligheter inom Nordkalottområdet:
Ordförande:
Berggren, G. Rune, statssekreterare
Ledamöter:
Lassinantti, I. Ragnar, landshövding
Olsson, S. O. Bertil, f.d. generaldirektör
Sekreterare.
Isacsson, Bert E., kansliråd
In:23 Riksdagsberättelsen år 1973
430
Lokal: Inrikesdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit två
sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter,
organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har
ett sammanträde hållits med en särskild arbetsgrupp för utarbetande av en
broschyr angående regionalpolitisk! stöd samt ett sammanträde med en
arbetsgrupp för turistfrågor.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
24. Sakkunnig (In 1971:02) för inventering av forskningsresultat,
statistik m.m. rörande välfärdsutvecklingen i Sverige
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 oktober 1971 med
uppdrag att tills vidare till utgången av budgetåret 1971/72 biträda med att
undersöka hur fördelningsstudier av det slag som låginkomstutredningen
utfört skall läggas upp i framtiden m.m.:
Utredningsman:
Holmberg, Per H. A., lektor
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse In 28.
Den sakkunnige har den 12 september 1972 avgett promemorian (Ds In
1972:17) Forskning om välfärden och dess fördelning i Sverige.
Uppdraget är därmed slutfört.
25. Arbetsrättskommittén (In 1971:03)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 december 1971 för
att göra en allmän översyn av arbetsfredslagstiftningen (se Post- och
Inrikes tidn. den 10 januari 1972):
Ordförande:
Nordgren, Kurt H., landshövding
Ledamöter:
Aldestam, N. Arne, statssekreterare
Bratt, Lennart, direktör
Edlund, Sten E., docent
Ekinge, Bernt A., ombudsman, led. av riksdagen
Fransson, Arne A. E., kamrer, led. av riksdagen
Gustafsson, Stig G., förbundsjurist
431
Kommittéer: Inrikesdepartementet In.25
Hansson, Lilly E., fru, led. av riksdagen
Lindberg, Sven J., ombudsman, led. av riksdagen
Lindström, Gunnar, direktör
Nilsson, Åke, f.d. förbundsordförande
Oskarsson, K. F. Gunnar, kapten, led. av riksdagen
Expert:
von Feilitzen, Styrbjörn O. R., direktör (fr.o.m. den 14 april 1972)
Sekreterare:
Ljungar, Jan A. B., rådman (fr.o.m. den 1 februari 1972)
Bitr. sekreterare:
Bergqvist, Olof, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 februari 1972)
Lokal: Storkyrkobrinken 13, 3 tr. Postadress: Inrikesdepartementet, Fack,
103 10 Stockholm 2, tel. växel 763 1000 (sekreterarna)
Direktiv (anförande av statsrådet Holmqvist till statsrådsprotokollet den
17 december 1971):
De senaste årtiondenas utveckling har inneburit en fortgående förbättring
av arbetstagarnas situation. Lönerna har stigit och den sociala tryggheten
har byggts ut. Utbildningsmöjligheterna har vidgats för både ungdom och
vuxna. De tidigare skarpa skillnaderna mellan olika samhällsklasser har
minskat. Strävandena mot ökad jämlikhet har fått kraftigt gensvar. Fördjupad
demokrati och vidgade möjligheter att påverka de egna levnadsvillkoren
är för de flesta självklara krav.
Inom arbetslivet gäller emellertid fortfarande att arbetsgivaren i betydande
utsträckning ensam bestämmer över verksamheten och leder och
fördelar arbetet. Till väsentlig del är det också han som bestämmer om
antagande och avskedande av arbetstagare. Den moderna industriella och
tekniska utvecklingen — som i många avseenden medfört betydande fördelar
för de anställda — rymmer också drag som understryker arbetstagarens
osjälvständiga ställning. Inom industrin har koncentration och rationalisering
lett till att olika moment i arbetsprocessen har renodlats, mekaniserats
och tidsbestämts. Denna utveckling har visat sig svår att förena
med arbetstagarnas anspråk på vad arbetet bör ge i utbyte utöver ekonomisk
ersättning. Både inom LO-kollektivet och i tjänstemannaleden har krav
rests på en demokratisering inom hela arbetslivet som leder till en reell
medbestämmanderätt för arbetstagarna i ett stort antal frågor och ett
väsentligt utbyggt inflytande på alla nivåer i företagen.
I riksdagen väcktes i våras en motion (nr 155) med begäran om översyn av
de lagar som reglerar rättstillämpningen på arbetslivets område. Motionärerna
påpekade att utbyggnaden av det medborgerliga inflytandet och den
sociala omdaning som har ägt rum i samhället på andra områden inte följts
av motsvarande förändringar inom arbetslivet. Motionärerna efterlyste
bättre balans mellan parterna på arbetsmarknaden. De tog upp frågan om
förhandlingsrättens innebörd och hävdade att principen om arbetsgivarens
rätt att fritt anta och avskeda arbetare samt leda och fördela arbetet borde
ersättas med en ordning där parterna gemensamt bestämmer om arbetsvillkoren
i vidaste mening. Motionärerna kritiserade också det företräde
In:25 Riksdagsberättelsen år 1973
432
arbetsgivaren nu i allmänhet har i fråga om tolkning av kollektivavtal, det
s. k. tolkningsföreträdet. I motionen diskuterades vidare den gällande
ordningen med fredsplikt under avtalstid. Motionärerna ansåg att tankenatt
avtal skall hållas inte gärna kunde ifrågasättas, men enligt deras mening var
det inte givet att fredsplikten borde ha den vidsträckta omfattning som den
i olika avseenden har kommit att få i arbetsdomstolens praxis. Ändrade
synsätt, förhållandena i arbetslivet och utvecklingen i samhället borde
bättre avspegla sig i domstolens verksamhet. Motionärerna tog även upp
den bristande partsbalans som de ansåg uppkomma vid lokala förhandlingar
som förs under fredsplikt. De föreslog att man skulle undersöka möjligheten
att ålägga arbetsgivaren primär förhandlingsskyldighet i vissa frågor,
dvs. skyldighet att förhandla innan en planerad åtgärd vidtas. I övrigt borde
den begärda utredningen bl. a. pröva alla förslag som syftade till snabbare
avgöranden av lokala tvister.
I sitt utlåtande över bl. a. denna motion förklarade inrikesutskottet (InU
1971:13) att tiden nu var mogen för en allsidig översyn av de lagar som
reglerar förhållandena mellan parterna på arbetsmarknaden, i första hand
lagen (1928:253) om kollektivavtal, lagen (1928:254) om arbetsdomstol,
lagen (1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt samt lagen (1920:245)
om medling i arbetstvister. Utgångspunkten för en sådan översyn borde
enligt utskottet vara de frågor som tagits upp i motionen. Riksdagen
beslutade i enlighet härmed (rskr 1971:161).
Frågor om företagsdemokrati behandlades ingående också på LO:s
kongress hösten 1971. Kongressen underströk att arbetstagarna måste få ett
verkligt medinflytande inom företagen. Främst borde medbestämmanderätten
byggas ut över de områden som berör den enskilde dagligen och nära.
Arbetsgivarens ensidiga rätt att besluta om arbetets ledning borde ersättas
med en väsentligt utvidgad förhandlingsskyldighet. Arbetsledningens
uppgifter skulle fastställas av arbetsgivaren, arbetsledaren och de anställda
gemensamt. Arbetstagarna borde få en reell medbestämmanderätt över alla
väsentliga personalpolitiska frågor. Vidare borde företagsnämndens ställning
som ett centralt samarbetsorgan stärkas. Dessutom borde arbetstagarna
enligt kongressen ha rätt att utse en minoritet i aktiebolagens och de
ekonomiska föreningarnas styrelser samt en arbetstagarrevisor.
TCO har i det väsentliga redovisat samma inställning som LO i företagsdemokratifrågorna.
TCO behandlade dessa frågor vid sin kongress år
1970 och har därefter i skrivelse till chefen för inrikesdepartementet begärt
en översyn av arbetsfredslagstiftningen. I skrivelsen framhålls bl. a. att
lagstiftningen inte motsvarar dagens krav på demokrati i arbetslivet. Principen
om arbetsgivarens tolkningsföreträde är enligt TCO obefogad. TCO
ifrågasätter i och för sig inte att kollektivavtal skall grunda fredsplikt men
gör gällande att utrymmet för stridsåtgärder till följd av arbetsdomstolens
praxis har blivit alltför snävt.
Även SAF har i skrivelse till chefen för inrikesdepartementet framfört
synpunkter på en översyn av arbetsfredslagstiftningen. I skrivelsen framhåller
föreningen bl. a. att man vid en översyn bör gå varsamt fram så att
man inte river ner det som med stor möda har byggts upp förhandlingsvägen
av parterna och av arbetsdomstolen. Föreningen understryker också vikten
av att respekten för träffade kollektivavtal stärks.
Den utredning som riksdagen har begärt bör nu komma till stånd. Statsmakterna
bör genom lagstiftningsåtgärder ge löntagarorganisationerna det
stöd som behövs för att få till stånd en demokratisering av arbetslivet.
Medbestämmanderätt för arbetstagarna i företagen på olika nivåer bör
433
Kommittéer: Inrikesdepartementet In:25
visserligen i första hand åstadkommas genom avtal och i former som inte
förändrar de fackliga organisationernas ställning som fria och oberoende
organisationer. Men för att förhandlingar skall kunna leda till resultat måste
förhandlingsrätten byggas ut och kollektivavtalslagstiftningen ändras så att
arbetstagarna och deras organisationer får en med arbetsgivaren mer jämbördig
ställning. Jag föreslår därför att sakkunniga tillkallas för att göra en
allmän översyn av arbetsfredslagstiftningen.
Arbetet på en översyn av lagstiftningen om förhandlingar och avtal på
arbetsmarknaden bör naturligen i första hand inriktas på att skapa förutsättningar
för ett verkligt arbetstagarinflytande på områden som berör den
enskilde arbetstagaren nära och dagligen. Men ramen förutredningsarbetet
bör vara vidare än så. Den förhandlingsrätt som kommer att knäsättas
genom ny lagstiftning bör i princip vara så vidsträckt att förhandlingar kan
inledas i alla frågor på olika beslutsnivåer som det är angeläget för de
anställda att få inflytande på. De sakkunniga bör emellertid inte överväga
reformer beträffande annan lagstiftning än den arbetsrättsliga. De reformer
inom associationsrätten som kan behövas bl. a. för att förverkliga kraven på
styrelserepresentation för de anställda kommer att aktualiseras i annat
sammanhang.
I dag förekommer det knappast några kollektivavtal som ger arbetstagarna
inflytande på arbetets ledning och fördelning. Traditionellt är
inställningen från arbetsgivarna att sådana frågor skall hållas utanför förhandlingarna.
I SAF:s stadgar finns en paragraf, numera § 32, som ålägger
medlem av föreningen att i varje kollektivavtal ta in bl. a. en bestämmelse
om att arbetsgivaren har rätt att leda och fördela arbetet. Men även om
sådana bestämmelser saknas i ett kollektivavtal, har arbetsgivaren enligt
arbetsdomstolens praxis denna oinskränkta rätt i den mån parterna inte har
kommit överens om annat eller annat följer av lag. Det förhåller sig också
så, att arbetsgivarens arbetsledningsrätt automatiskt skyddas av fredsplikt
så snart det finns ett kollektivavtal mellan parterna. Även om arbetsledningsfrågor
inte är nämnda i kollektivavtalet och över huvud taget inte har
berörts vid förhandlingar mellan parterna, är arbetstagarna i princip skyldiga
att respektera arbetsgivarens befogenheter på området så länge avtalet
består.
Det är uppenbart att § 32 och den rättspraxis som utbildats har gjort det
mycket svårt för arbetstagarna att föra fram frågor om arbetsledningsrätten
till materiell lösning i kollektivavtal. En ny lagstiftning bör utgå från att
frågor som hör till arbetsledningsrätten bör regleras i kollektivavtal. En
möjlighet som bör övervägas är att denna tanke kommer till uttryck i
kollektivavtalslagen på det sättet att lagen uppställer vissa minimikrav på
vilka frågor som måste vara uttryckligen reglerade i kollektivavtal för att de
skall omfattas av avtalet och därmed av fredsplikt. I den mån arbetsledningsfrågor
ingår bland dessa minimikrav blir konsekvensen, om frågorna
inte är materiellt reglerade i avtal, att arbetstagarna när som helst kan vidta
stridsåtgärder för att få en lösning till stånd. Med en sådan ordning bör det
ligga i båda parters intresse att utforma regler om arbetsledningen som
uppfyller lagens krav och ger garantier för arbetsfred. Jag är emellertid
medveten om att det kan möta svårigheter att göra den nödvändiga
avgränsningen av minimikraven. De sakkunniga bör var oförhindrade att
pröva även andra möjligheter att göra parterna jämbördiga vid förhandlingsbordet
och underlätta avtalslösningar i arbetsledningsfrågor.
En följd av principen om arbetsgivarens rätt att bestämma överföretaget
och dess verksamhet har ansetts vara att arbetsgivaren har tolkningsfö
28
Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
In:25 Riksdagsberättelsen år 1973
434
reträde i tvister om innebörden och tillämpningen av kollektivavtal. Tolkningsföreträdet
betyder att arbetstagaren, när det på en arbetsplats uppkommer
tvist om arbetsskyldigheten, i regel är skyldig att utföra beordrat
arbete i avvaktan på att tvisten löses genom förhandlingar eller dom. Om
arbetsledningsfrågorna i framtiden blir föremål för reella förhandlingar och
närmare regleras i kollektivavtal, kommer frågan om tolkningsföreträdet i
ett nytt läge. Det torde då kunna antas att parterna i avtal reglerar hur tvister
under löpande avtalsperiod skall lösas. I den mån så inte sker kvarstår
emellertid problemet. De sakkunniga bör ingående undersöka i vilken
omfattning och i vilka slag av frågor det kan vara motiverat att avskaffa eller
begränsa arbetsgivarens tolkningsföreträde. I det sammanhanget bör de
också ta upp frågan om primär förhandlingsskyldighet. I många fall är det
sannolikt redan nu så att en arbetstagare inte utan föregående förhandlingar
behöver finna sig i sådana förändringar som att arbetsgivaren inför ett nytt
löneutbetalningssystern, nya mätmetoder, en ny arbetstidsförläggning eller
dylikt. Tänkbart är att man i linje härmed skulle som huvudregel kunna
fastslå att arbetsgivaren inte får ändra på rådande förhållanden utan att i
förväg ta upp förhandlingar med arbetstagarsidan. Det kan också visa sig
lämpligt att ge ytterligare ökat utrymme för systemet med primär förhandlingsskyldighet.
Utredningsarbetet får ge svar på dessa frågor.
Av kollektivavtal följer som redan har nämnts fredsplikt beträffande
frågor som omfattas av avtalet. Enligt kollektivavtalslagen får arbetsgivare
eller arbetstagare som är bundna av kollektivavtal inte under den tid avtalet
gäller vidta stridsåtgärder på grund av tvist om avtalets giltighet, bestånd
eller rätta innebörd eller på grund av tvist, huruvida visst förfarande strider
mot avtalet eller mot kollektivavtalslagen. Stridsåtgärd får inte heller vidtas
för att åstadkomma ändring i avtalet eller för att genomföra bestämmelse,
som är avsedd att tillämpas efter det att avtalet har gått ut, och inte heller för
att bispringa annan i fall då denne inte själv får vidta stridsåtgärd. Både
avtalsslutande organisation och dess medlemmar är bundna av fredsplikten.
För organisationens del innebär detta också att organisationen är skyldig att
försöka hindra sina medlemmar att vidta en stridsåtgärd eller, om sådan
redan har vidtagits, att försöka förmå dem att häva stridsåtgärden. Denna
senare mera långtgående skyldighet åvilar inte organisation, som inte själv
är part i det kollektivavtal som tvisten rör, men organisationen får inte aktivt
stödja olovlig stridsåtgärd som medlem vidtar.
De nu angivna grunderna för fredsplikten bör enligt min mening i princip
inte rubbas. Fredsplikten är av stor betydelse inte bara för parterna utan
också för samhället. Från arbetstagarnas synpunkt är den betydelsefull
bl. a. som förutsättning för en solidarisk lönepolitik. Men det finns anledning
att betona att fredsplikten i vissa situationer kan innebära särskilda
påfrestningar på arbetstagarna och att arbetsgivarna har ett ansvar för att
påfrestningarna inte blir så stora att arbetsfreden hotas. I många fall bör
vilda strejker kunna förebyggas genom att arbetsgivaren i god tid undanröjer
missförhållanden som kan ge upphov till irritaion hos arbetstagarna.
Isolerade och kortvariga vilda strejker utlöses inte sällan av att arbetstagarna
är missnöjda med sådant som att ackordsförhandlingar drar ut på
tiden, att en överordnad uppträder opsykologiskt eller att förhållandena på
arbetsplatsen är bristfälliga i något hänseende.
Frågan hur man rättsligt bör behandla vilda strejker av detta slag är en del
av den större frågan om organisationers och enskildas ansvar för att
kollektivavtal inte respekteras. Enligt kollektivavtalslagen är arbetsgivare
resp. arbetstagare skyldig att betala skadestånd, om han åsidosätter sina
435
Kommittéer: Inrikesdepartementet In:25
förpliktelser enligt kollektivavtal eller enligt kollektivavtalslagen. Motsvarande
gäller för förening. Nedsättning och även fullständig befrielse från
skadeståndsskyldighet kan förekomma. Enskilda arbetstagare får inte ådömas
högre skadestånd än 200 kr. Är flera ansvariga för skadan, skall
skadeståndsskyldigheten fördelas mellan dem efter den större eller mindre
skuld som ligger var och en till last. De sakkunniga bör ingående pröva hur
karaktären och omfattningen av avtalsstridiga konflikter bör påverka frågan
om påföljder för åsidosättande av fredsplikten, och i vilken utsträckning
det kan finnas skäl att befria enskilda arbetstagare från skadeståndsansvar.
De bör också undersöka möjligheterna att skapa förutsättningar för
snabba avgöranden vid förhandlingar i lokala tvister.
I anslutning till översynen av skadeståndsreglerna bör de sakkunniga ta
upp frågan om arbetsgivarens disciplinära befogenheter. Enligt gällande
rätt kan suspension och varning förekomma endast om befogenhet för
arbetsgivaren att tillämpa sådana påföljder får anses avtalad mellan parterna
(AD 1970 nr 6). Uppsägning kan däremot tillgripas vid allvarliga
avtalsbrott utan att denna åtgärd avtalsvägen har tillförts arbetsgivarens
disciplinära befogenheter. Det kan enligt min mening ifrågasättas om
systemet med dubbla påföljder — såväl skadeståndsskyldighet som disciplinär
bestraffning — är en lämplig ordning. De sakkunniga bör också
undersöka i vilken utsträckning det förekommer disciplinära påföljder som
uppfattas enbart som uttryck för ett auktoritärt förhållande mellan
arbetsgivare och arbetstagare. Disciplinära åtgärder av den typen hör inte
hemma i ett system som bygger på medbestämmanderätt för arbetstagarna.
Som jag förut har nämnt föreligger fredsplikt enligt kollektivavtalslagen
bl. a. vid tvist om avtalets giltighet, bestånd eller rätta innebörd, liksom vid
tvist, huruvida visst förfarande strider mot avtalet. Det är tvister av denna
karaktär som brukar kallas rättstvister i motsats till intressetvister, dvs.
tvister i frågor som inte regleras i avtalet och där det alltså föreligger rätt till
stridsåtgärder. Det räcker att en av parterna gör gällande att en fråga faller
under avtalet för att stridsåtgärd skall vara förbjuden till dess saken har
lösts genom förhandling eller dom. Vid tillkomsten av kollektivavtalslagen
diskuterades hur man skulle dra gränsen mellan rätts- och intressetvister.
En av svårigheterna därvidlag gällde i vad mån man skulle utgå från att en
fråga skulle anses löst genom avtalet i och med att den hade varit uppe till
behandling mellan parterna, även om den sedan inte föranlett några
bestämmelser i själva avtalstexten (s.k. negativ reglering). Skälet till
avtalets tystnad på en viss punkt kan vara att ena parten inte har vunnit
gehör för sitt krav eller att en uttrycklig bestämmelse inte ansetts nödvändig.
Av förarbetena framgår att man vid tillkomsten av kollektivavtalslagen
räknade med att formellt olösta frågor av detta slag i princip skulle
omfattas av kollektivavtalet och därmed av fredsplikten. I vissa fall
behövde inte ens krav ha framställts för att avtalet skulle anses innefatta ett
negativt avgörande, nämligen om det var fråga om att beröva resp. tillerkänna
den ena parten en rättighet som han tidigare ansetts ha resp. sakna
(prop. 1928:39 s. 95). Det kan enligt min mening vara naturligt att ett
kollektivavtal i viss utsträckning skall anses reglera även andra frågor än
dem som uttryckligen har tagits med i avtalstexten. Med hänsyn till att den
fredsplikt, som följer med ett kollektivavtal, har så ingripande betydelse är
det emellertid av vikt att man vid tolkningen av avtalet är föhållandevis
restriktiv när det gäller att anta att en fråga är negativt reglerad. Hithörande
problem bör övervägas av de sakkunniga. De bör undersöka om det går att
finna en form för att avgränsa de ämnen som utan uttrycklig reglering skall
In:25 Riksdagsberättelsen år 1973
436
anses omfattade av kollektivavtal. Härvid bör beaktas att en sådan
avgränsning inte får leda till att avtalsparterna för att gardera sig mot
stridsåtgärder från motpartens sida anser sig tvingade att i kollektivavtal
detaljreglera alla sina inbördes förhållanden.
De sakkunniga bör pröva ytterligare en fråga som berör fredsplikten.
Enligt kollektivavtalslagen är stridåtgärd för att hjälpa annan, s. k. sympatiåtgärd,
förbjuden när primärkonflikten är olovlig. Gällande lagstiftning
innehåller emellertid inte några regler som tar sikte på det fallet att den
primära stridsåtgärden har företagits i annat land. Frågan har berörts i
arbetsdomstolens praxis (AD 1961 nr 30) men rättsläget torde fortfarande
vara i viss mån oklart. Hela komplexet av problem som hänger samman med
stridsåtgärder som har internationell bakgrund kan sägas vara olöst. Vid en
reglering av dessa frågor kan det knappast bli tal om att generellt låta en
sympatiåtgärds tillåtlighet vara beroende av om primärkonflikten är lovlig
enligt lagen i det land där den företas. Begränsningar av det slaget kan vara
naturliga när det gäller länder vilkas arbetsrättsliga lagar och arbetsmarnadsförhållanden
är likartade våra egna. I andra fall får man kanske tänka
sig en huvudregel som innebär att en sympatiåtgärd till stöd för arbetstagare,
som är inblandade i en konflikt i annat land, skall anses lovlig, om de
svenska arbetsmarknadsparterna inte har avtalat om en vidsträcktare
fredsplikt. De sakkunniga bör pröva möjligheten av en sådan regel. De bör
med beaktande av nu angivna och andra synpunkter söka finna en lösning på
hela komplexet av problem i fråga om stridsåtgärder med internationell
bakgrund.
De sakkunniga bör gå igenom också den äldsta av lagarna på det
arbetsrättsliga området, nämligen lagen om medling i arbetstvister. De bör
därvid kartlägga erfarenheterna av medlingsförfarandet och undersöka
vilka ändringar i det nuvarande systemet som kan vara motiverade.
De arbetsuppgifter som sålunda bör åvila de sakkunniga har samband
med utredningsarbete som pågår inom närliggande ämnesområden.
Tryggheten i anställningen och därmed sammanhängande problem
behandlas av utredningen om ökad anställningstrygghet m. m. Frågor som
rör arbetsmiljön behandlas av arbetsmiljöutredningen som enligt sina
direktiv skall ägna stor uppmärksamhet åt frågan om de anställdas möjligheter
att öva inflytande på utformningen av sin arbetsmiljö. De sakkunniga
bör upprätthålla ett nära samråd med dessa utredningar. De bör också hålla
kontakt med det av LO, TCO och SAF tillsatta utvecklingsrådet för
samarbetsfrågor och med delegationen för försöksverksamhet med fördjupad
företagsdemokrati i de statliga aktiebolagen.
Utredningen om ökad anställningstrygghet m.m. har i uppgift att
undersöka bl. a. i vilken ordning tvister om uppsägning skall prövas och
avgöras. I anslutning härtill åligger det utredningen att pröva frågan om
behörigheten för arbetsdomstolen i vissa mål om anställningsavtal och
därvid särskilt uppmärksamma hur olika lösningar påverkar arbetsdomstolens
sammansättning och organisation. De av mig nu förordade sakkunniga
bör behandla sådana frågor om arbetsdomstolens verksamhet som inte
omfattas av det uppdrag som har lämnats åt utredningen om ökad anställningstrygghet.
Något som särskilt bör uppmärksammas under utredningsarbetet
beträffande arbetsfredslagstiftningen är de grundläggande problem
som sammanhänger med rättsbildning genom praxis. Det har invänts mot
arbetsdomstolens verksamhet att domstolen inte sällan är alltför bunden av
en gång fastlagda principer. En viss tröghet torde ofrånkomligt följa av
metoden att skapa rättsregler genom prejudikat i stället för genom lag
-
437
Kommittéer: Inrikesdepartementet In.26
stiftning. De sakkunniga bör emellertid undersöka vilken grund som kan
finnas för den framförda kritiken och hur man eventuellt skall kunna
förbättra förutsättningarna för en levande rättsbildning som anpassar sig till
utvecklingen på arbetsmarknaden.
De sakkunnigas uppdrag bör i princip avse alla arbetstagare, även de
offentligt anställda. De sakkunniga bör pröva om och i så fall i vilken
utsträckning det med hänsyn till de politiska organens beslutsbefogenheter
och därpå grundad myndighetsutövning kan vara erforderligt med särskilda
inskränkningar i medinflytandet för denna kategori. När det gäller de
offentligt anställda bör de sakkunniga samråda även med förhandlingsutredningen,
delegationen för förvaltningsdemokrati och de centrala råden
för samarbetsfrågor på de primärkommunala och landstingskommunala
arbetsområdena.
Jag har i det föregående berört vissa centrala frågor som bör beaktas vid
översynen av arbetsfredslagstiftningen. De sakkunniga bör emellertid vara
oförhindrade att ta upp också andra problem inom den ram för utredningsarbetet
som jag här har redovisat.
Kommittén har under tiden januari—oktober 1972 hållit fem sammanträden.
Härjämte har en särskild arbetsgrupp inom kommittén sammanträtt
vid tre tillfällen.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
26. Utredningen (In 1972:01) om arbetstillstånd för sjömän
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 mars 1972 för att
utreda frågan om arbetstillstånd för utomnordiska medborgare vid
anställning på svenskt fartyg:
Utredningsman:
Jönsson, J. Ove, byråchef
Experter:
Forssblad, N. Douglas, sjökapten (fr.o.m. den 7 april 1972)
Karlsson, Gunnar B. S., förbundsordförande (fr.o.m. den 7 april 1972)
Källberg, K. N. Ingemar, avdelningschef (fr.o.m. den 7 april 1972)
Tufvasson, Knut E., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 7 april 1972)
Sekreterare:
Cosmo, O. Ingemar, försäkringsdomare (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Harling, E. Bo, rådman (fr.o.m. den 7 april t.o.m. den 30 juni 1972)
Lokal: Försäkringsdomstolen, Fack, 10340 Stockholm 40, tel. växel
2448 10 (sekreterarna)
Direktiv (anförande av statsrådet Holmqvist till statsrådsprotokollet den
17 mars 1972):
Svenska Sjöfolksförbundet har hemställt att Kungl. Maj:t måtte tillsätta
en utredning, som får i uppdrag att utarbeta förslag till ändring i utlän
-
In:26 Riksdagsberättelsen år 1973
438
ningskungörelsen (1969:136) eller om så erfordras i utlänningslagen
(1954:193).
Enligt förbundets förslag skall medborgare från annat land än nordiskt
inte äga rätt att utan särskilt arbetstillstånd ta anställning på svenskt fartyg
i utländsk hamn om han tidigare ej varit anställd på svenskt fartyg sammanlagt
minst ett år under senast förflutna 18 månader.
Remissyttranden över förbundets framställning har avgetts av arbetsmarknadsstyrelsen,
statens invandrarverk, sjöfartsverket och Sveriges
Redareförening.
Invandrarverket har till sitt remissyttrande fogat avskrift av en till verket
ställd skrivelse från redareföreningen, i vilken föreningen hemställer om
utökade möjligheter att utan arbetstillstånd anställa utländsk sjöman
ombord på svenskt fartyg i svensk hamn. Enligt invandrarverkets remissyttrande
är de frågor som väckts av såväl sjöfolksförbundet som redareföreningen
så komplicerade och omfattande att de bör utredas i särskild
ordning.
I prop. 1971:158 har chefen för kommunikationsdepartementet bl. a.
anmält en av Internationella arbetsorganisationen (ILO) vid dess åttonde
sjöfartskonferens år 1970 antagen resolution om minimigrundlön för matroser.
I propositionen (s. 28—29) uttalade departementschefen att den i
resolutionen behandlade frågan hade nära samband med sjöfolksförbundets
begäran om utredning angående viss ändring i utlänningslagstiftningen.
Den fortsatta beredningen av sistnämnda ärende borde därför enligt
departementschefen avvaktas.
Riksdagen har godkänt propositionen (SoU 1971:43, rskr 1971:302).
Kungl. Maj:t uppdrar åt byråchefen hos arbetsmarknadsstyrelsen Ove
Jönsson att, med beaktande av vad som anförts i prop. 1971:158, utreda
frågan om arbetstillstånd för utomnordiska medborgare vid anställning på
svenskt fartyg samt lägga fram de härav föranledda förslag till ändringar i
nuvarande utlänningslagstiftning som han finner påkallade.
Den sakkunnige bör samråda med utredningen (K 1970:44) för översyn av
mönstrings- och registreringsbestämmelserna för sjöman m. m.
Sjöfolksförbundets framställning och däröver avgivna remissyttranden
jämte bilagor överlämnas till den sakkunnige.
Utredningen har under tiden april—oktober 1972 hållit tre sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
27. Utredningen (In 1972:02) om regionalpolitiska styrmedel
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 juli 1972 för att
utreda frågan om starkare styrmedel i regionalpolitisk syfte m.m. (se Postoch
Inrikes tidn. den 26 juli 1972):
439
Kommittéer: Inrikesdepartementet In:27
Ordförande:
Eckerberg, Per A., landshövding
Ledamöter:
Eriksson, Karl Erik, lantbrukare, led. av riksdagen
Fagerlund, Bengt O. H., assistent, led. av riksdagen
Hovhammar, L. Erik E., bruksdisponent, led. av riksdagen
Nilsson, E. Birger, ombudsman, led. av riksdagen
Nordberg, S. Ivar, organisationssekreterare, led. av riksdagen
Stridsman, Torsten U., ombudsman, led. av riksdagen
Sekreterare:
Frid, Sven Rune, byråchef (fr.o.m. den 12 september 1972)
Bitr. sekreterare:
Jonasson, Holger L., byrådirektör (fr.o.m. den 1 december 1972)
Lokal: Länsstyrelsen, Fack, 651 86 Karlstad, tel. växel054/15 0040, eller
Inrikesdepartementet, Gruppen för regional utvecklingsplanering, Fack,
103 10 Stockholm 2, tel. växel 763 1000
Direktiv (anförande av statsrådet Holmqvist till statsrådsprotokollet den
21 juli 1972):
Strukturförändringarna inom näringslivet är ett ofrånkomligt inslag i den
ekonomiska utvecklingen som har lagt grunden till vår materiella standard.
Samtidigt har strukturomvandlingen medfört avsevärda förändringar i
befolkningens bosättning. En successiv inflyttning till tätorterna samt en
kraftig tillväxt av befolkningen i södra och mellersta Sverige har präglat
utvecklingen. De tre storstadsområdena svarar för närmare två tredjedelar
av landets befolkningsökning under 1960-talet.
Storstadsområdena har dragit till sig allt fler människor, inte minst på
grund av de möjligheter i fråga om service, kontakt samt gemenskaps- och
kulturutbud som invånarna bjuds där. Sett över en längre period har
arbetslösheten varit låg. Sysselsättningsmöjligheterna för kvinnor, genomsnittsinkomsterna,
lönenivåerna och valmöjligheterna på arbetsmarknaden
visar höga positiva värden.
Sysselsättningen inom de administrativa delarna av såväl offentlig som
enskild verksamhet har i hög grad koncentrerats till Stockholmsområdet.
Industrisysselsättningen stagnerar eller minskar däremot sedan flera år i
storstadsområdena, vilket skapar vissa problem där. Den snabba befolkningstillväxten
i dessa områden har tidvis förorsakat betydande problem,
beroende på att tillgängliga ekonomiska resurser inte har räckt till för en
parallell utbyggnad inom de olika sektorerna.
Dragningskraften hos storstadsområdena har lett till stora regionala
skillnader mellan olika delar av landet i flera avseenden. Sålunda har
arbetslösheten under en lång följd av år legat på en hög nivå särskilt i
skogslänen. Genomsnittsinkomsterna har i allmänhet varit lägre än i övriga
delar av landet samtidigt som förvärvsintensiteten har varit låg bland
kvinnorna.
Resultatet av Länsplanering 1967 som redovisades för 1969 års riksdag
(prop. 1969: 1, bil. 13) visade på ökade tendenser till obalans i den regionala
In:27 Riksdagsberättelsen år 1973
440
utvecklingen. Upprättade prognoser antydde t.ex. att inemot 40 % av
befolkningen i riket skulle komma att bo i storstadsområdena år 1980
jämfört med 33 % år 1950. I anslutning till redovisningen av resultatet av
Länsplanering 1967 uttalade statsmakterna att tillväxten i storstadsområdena
borde dämpas (SU 1969:57, rskr 1969:188).
De medel som introducerades år 1965 för att åstadkomma bättre balans i
den regionala utvecklingen var huvudsakligen lån och bidrag för att stimulera
tillväxt inom näringslivet i första hand i det s.k. norra stödområdet
(numera det allmänna stödområdet). År 1970 beslöt statsmakterna på
grundval av utredningsmaterial från expertgruppen för regional utredningsverksamhet,
ERU (SOU 1970:3, 14, 15) och 1968 års lokaliseringsutredning
(SOU 1969:49) att förstärka och vidareutveckla de regionalpolitiska
medlen (prop. 1970:75, SU 1970:103, BaU 1970:40, rskr 1970:270
och 304, prop. 1970:84, SU 1970: 105, rskr 1970:271, prop. 1970:85, SU
1970: 106, rskr 1970:272). Bl.a. skedde en utbyggnad av det lokaliseringspolitiska
stödet. Dessutom infördes regionalt sysselsättningsstöd och
transportstöd.
I prop. 1970:75 framhölls att en kombination av medel, som syftar till att
stimulera utvecklingen i de stagnerande regionerna, med åtgärder för att
dämpa tillväxten i de expansiva regionerna helt naturligt ger särskilt stor
verkningskraft. 1968 års lokaliseringsutredning hade i sitt betänkande
diskussionsvis tagit upp frågan om användning av etableringskontroll resp.
etableringsanmälan i sistnämnda syfte. Åtskilliga remissinstanser var
positiva till någon form av etableringskontroll. Att på det föreliggande
utredningsmaterialet ta ställning till frågan om att införa tillståndstvång
bedömdes i propositionen emellertid inte vara möjligt. Däremot ansågs
förutsättningar finnas att aktualisera ett anmälningssystem. Efter ett
utredningsarbete med denna inriktning beslöt statsmakterna under hösten
1970 att — efter mönster av vad som hade beslutats i Norge under våren
1970 — införa obligatoriskt lokaliseringssamråd för företag inom storstadsregionerna
(prop. 1970:154, BaU 1970:69, rskr 1970:446, SFS
1970:725).
Lokaliseringssamrådet är en fast organiserad form av upplysnings- och
rådgivningsverksamhet rörande lokaliseringsförutsättningarna i skilda
regioner. Syftet är att ge företagen underlag för en nyanserad bedömning av
lokaliseringsförutsättningarna och att främja lokaliseringar som överensstämmer
med regionalpolitikens mål. Härigenom väntas samrådsförfarande!
få viss omfördelande effekt. Samrådet ger inte möjlighet att ingripa med
restriktioner mot företagen. Företagen är ålagda samrådsskyldighet i
lokaliseringsfrågan men fattar själva besluten om verksamhetens
förläggning.
Lokaliseringssamrådet har tillämpats sedan den 1 april 1971 i Stockholms,
Göteborgs- och Malmöregionerna (SFS 1971:51). Antalet slutbehandlade
samrådsärenden fram till den 1 mars 1972 har varit 186. Frånräknas
de ärenden, där samrådsbevis har utfärdats på grund av att medgivande
har lämnats företagen i fråga att ta i anspråk investeringsfond för
utbyggnaden, samt de fall där samrådsskyldighet har visat sig inte föreligga
eller undantag från sådan skyldighet har medgivits, återstår 130 ärenden.
Endast i två av dessa ärenden har samrådet lett till att företag har beslutat
lokalisera verksamheten utanför samrådsregionerna. Samma resultat har
uppnåtts efter diskussioner med ytterligare två företag, vilka inte har gett in
formell anmälan om samråd. Effekten av samråd har alltså hittills varit
begränsad. Emellertid bör i detta sammanhang erinras om att det allmänna
441
Kommittéer: Inrikesdepartementet In:27
konjunkturläget har varit dämpat under den tid samrådsförfarande har
varit i bruk. Detta har sannolikt inverkat negativt både på företagens
allmänna expansionsbenägenhet och på deras flyttningsbenägenhet. 1
samtliga fall har samrådet avsett ersättningsbyggnader eller till- och
ombyggnader av befintliga anläggningar. Inte i något fall har sålunda
nyetablering av verksamhet blivit föremål för samråd. Erfarenheterna från
tillämpningen i Norge av motsvarande system med lokaliseringssamråd,
vilket trädde i tillämpning den 1 maj 1971, är i stort sett likartade.
Som ett led i strävandena att främja en mer balanserad regional utveckling
beslöt statsmakterna år 1971 (prop. 1971:29, InU 1971:15, rskr
1971:196) att ett 30-tal centrala statliga verksamheter med drygt 6000
sysselsatta skulle omlokaliseras från Stockholm till ett antal andra orter i
landet. Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet har nyligen lagt
fram förslag om utflyttning från Stockholmsområdet av ytterligare 16
statliga myndigheter eller delar därav med sammanlagt ca 4 000 anställda.
Under senare tid har i den allmänna debatten från flera håll förts fram
krav på etableringskontroll som ett medel att dämpa tillväxten i storstadsområdena.
Sådana krav har forts fram även i Norge, vars regering nyligen
(Stortingsmelding nr 27 1971—1972) har tillkännagivit att man avser att låta
utreda frågor som hänger samman med en direkt etableringskontroll.
I motioner i den svenska riksdagen har under de senaste åren yrkats att
tillståndstvång eller investeringsavgifter skall införas i fråga om nyetablering
och utbyggnad av företag i här åsyftade områden. A andra sidan har
särskilt från storstadskommunernas sida hävdats att utvecklingen inom
näringslivet där under senare år har varit ogynnsam. Bl.a. har man pekat på
att befolkningsutvecklingen i storstockholmsområdet har stagnerat och att
industrisektorn sedan länge har minskat både i absoluta och relativa tal i
sådan omfattning att tecken på obalans nu uppträder i regionen. Beträffande
Göteborgsregionen har påvisats den bristande balansen mellan tung
och lätt industri och yrkats på åtgärder för att tillföra regionen småföretagsamhet,
bl.a. för att öka antalet arbetstillfällen för kvinnor. För Malmös
del har framhållits att arbetslösheten i regionen är påfallande hög och att
flera sysselsättningstillfällen behöver skapas för att balans på arbetsmarknaden
i området skall nås.
Även om någon egentlig industriexpansion inte har ägt rum i storstadsområdena
under senaste år består obalans i en rad avseenden mellan dessa
områden och landet i övrigt, särskilt de nordligare delarna. De krav på
åtgärder för att förbättra den regionala balansen som reses aktualiserar
frågan om medlen i regionalpolitiken. Det är då naturligt att uppmärksamheten
främst inriktas på sådana åtgärder som syftar till att stimulera
näringslivets utvecklingide norra delarna av landet. Riksdagen fattade 1970
beslut om ett treårsprogram på detta område, och jag avser att föreslå
Kungl. Maj:t att till nästa års riksdag lägga fram förslag om den fortsatta
verksamheten på detta område. Skall den regionala politiken förbättra
balansen mellan landets olika delar måste också en omfördelning ske av
verksamhet från expansiva till stagnerande regioner. Statsmakternas beslut
år 1971 om omlokalisering av statlig central verksamhet är uttryck för
sådana strävanden. Även lokaliseringen av enskild verksamhet måste
präglas av denna strävan till ökad regional balans. Lokaliseringsområdet
har utformats i sådant syfte.
Samhällets uttalade strävan att åstadkomma en jämnare utveckling
mellan olika delar av landet kräver för det fortsatta arbetet ett vidgat
bedömningsunderlag. Tillräckligt material saknas för närvarande för
In:27 Riksdagsberättelsen år 1973
442
bedömningen av fördelar och nackdelar på kort och lång sikt av eventuella
nya styrmedel. Med hänsyn till intresset av att detta spörsmål blir allsidigt
och grundligt belyst förordar jag att särskilda sakkunniga nu tillkallas för att
utreda frågan härom och därmed sammanhängande problem. Utredningen
bör ha parlamentarisk sammansättning.
De sakkunniga bör bedriva sitt arbete med utgångspunkt i de allmänna
mål för regionalpolitiken som statsmakterna fastställde år 1970 samt i de
konkretiseringar härav som kommer att redovisas för riksdagen under
hösten 1972 i form av ett regionalpolitisk! handlingsprogram för hela landet.
I utredningsarbetet bör i inledningsskedet undersökas behovet av ytterligare
styrmedel i den regionala politiken. Om utredningen finner sådana
styrmedel motiverade bör den undersöka förutsättningarna härför samt
pröva utformningen av olika alternativa lösningar. Som en utgångspunkt
bör gälla att förutsättningarna skall förbättras för en expansion i sådana
regioner där en utveckling av näringslivet bör främjas. Det bör undersökas
i vilken mån man kan nå detta mål genom att dämpa tillväxten i de mest
expansiva regionerna. Det är nödvändigt att de sakkunniga vid utformningen
av sina förslag beaktar resultatet av den regionala utvecklingsplanering
som har genomförts (Länsplanering 1967 och Länsprogram 1970)
samt resultatet av den särskilda forskning och de undersökningar som ERU
har redovisat eller kommer att redovisa.
De sakkunniga bör också ta del av de erfarenheter från tillämpning av
restriktiva medel utomlands som redovisas i SOU 1969:49 och i de internationella
översikter som delvis på grundval av utförda studier i resp. land
för närvarande utarbetas inom inrikesdepartementet. Likaså bör de beakta
erfarenheterna från samrådsförfarande! och den regionalpolitiska stödverksamheten.
De sakkunniga bör söka klarlägga de direkta och indirekta effekterna av
tillämpningen av styrmedel som syftar till att begränsa expansionen i vissa
regioner. Införandet av sådana medel får inte leda till negativa effekter på
landets ekonomi och sysselsättning eller hindra en sund näringslivssammansättning
i berörda regioner. De sakkunniga bör därför vid övervägandet
av olika lösningar ta hänsyn till strukturproblemen och till riskerna för
rubbningar i konkurrensförhållanden. I sistnämnda hänseende bör uppmärksammas
förhållanden bl.a. mellan olika branscher, mellan inhemska
företag inbördes samt mellan sådana företag och företag i utlandet. Riskerna
för utflyttning av företag och överföring av riskvilligt kapital till
länder, i vilka liknande restriktioner saknas, bör beaktas. Andra viktiga
hänsyn gäller de återverkningar som här diskuterade medel, framför allt
avgifter, kan ha på prisutveckling, lönebildning och arbetsmiljö i de
regioner där sådana medel införs. Behovet för företagen i dessa regioner av
underleverantörer får inte heller förbises.
Med beaktande av här berörda och övriga omständigheter av betydelse
bör de sakkunniga ta ställning till frågan om nya medel för styrning av den
regionala utvecklingen.
Olika alternativ ifråga om nya styrmedel bör övervägas. När det gäller
tillståndstvång — etableringskontroll — eller avgiftsbeläggning bör prövas
om dessa styrmedel skall knytas till företagens fysiska investeringar, t.ex.
lokal- eller investeringskostnader, eller till arbetskraftssidan, t.ex. sysselsättningsökning
eller lönekostnader, eller till någon annan faktor, t.ex.
förädlingsvärde. Självfallet kan också övervägas om grunden för tillståndstvång
resp. avgiftsbeläggning bör knytas till en kombination av
sådana faktorer. I fråga om avgifter, t.ex. sysselsättningsavgifter, bör
443
Kommittéer: Inrikesdepartementet In:27
bedömas om avgifterna skall vara av marginell art, dvs. knytas enbart till
sysselsättningsökning, ökad genomsnittslön e.d., eller bestämmas i förhållande
till den totala sysselsättningen, lönesumma e.d. i företaget.
Förordar de sakkunniga åtgärder av detta slag, bör i fråga om form och
anknytningsfaktorer sådana lösningar sökas att inte tillämpningen medför
kostnadskrävande utredningar eller åtgärder av annat slag. Det är vidare
önskvärt att undvika uppbyggnaden av en omfattande kontrollapparat för
att tillförsäkra samhället inflytande över näringslivets regionala utveckling.
Effektiviteten inom och kostnaderna för systemet bör noga vägas mot
varandra.
Liknande bedömningar måste ligga till grund för de sakkunnigas överväganden
i fråga om avgränsningen av tillstånds- eller avgiftspliktiga sektorer.
Ett system med tillståndstvång eller avgifter måste för att vara
praktiskt användbart ha ett adekvat avgränsat användningsområde. De
sakkunniga bör därför med beaktande av bl.a. vad jag förut har framhållit
pröva vilka geografiska, sektoriella, storleksmässiga eller andra avgränsningar
som är nödvändiga och möjliga att genomföra. I detta sammanhang
bör de sakkunniga ta hänsyn till de beslut beträffande den fysiska riksplaneringen
som statsmakterna kan komma att fatta. Föreslagna lösningar bör
kunna användas för att tillgodose såväl de regionalpolitiska kraven på
företagslokaliseringar som bedömningarna inom den fysiska riksplaneringen
rörande lokaliseringen av industrier som har anspråk på speciella
naturresurser eller åstadkommer betydande miljöstörningar.
När det gäller tillståndstvång, bör särskilt uppmärksammas i vad mån
detta krav bör upprätthållas i fråga om sådana typer av verksamhet som på
grund av sin speciella karaktär redan är föremål för tillståndsreglering av
något slag, exempelvis enligt atomenergilagen (1956:306), vattenlagen
(1918:523) eller miljöskyddslagen (1969: 387), och hur prövningen i sådana
fall bör samordnas föra» inte bli onödigt administrativt betungande. Vad nu
sagts gäller också den tillståndsprövning som kan komma till stånd på
grundval av förslagen i promemorian (Ds C 1972:1) Lagstiftning om fysisk
riksplanering rörande särskild tillståndsprövning enligt byggnadslagen
beträffande lokalisering av verksamhet av väsentlig betydelse för hushållningen
med landets samlade mark- och vattentillgångar. I detta sammanhang
bör också samordningen med byggnadstillståndslagstiftningen
(1971:1204, 1205) och investeringsfondslagstiftningen (1955:256) övervägas,
eftersom lagstiftningen på dessa båda områden ger möjlighet att ta
regionalpolitiska hänsyn. Behov av tillståndstvång föreligger inte i fråga om
projekt för vilka särskilt tillstånd att ta i anspråk investeringsfond har
meddelats, eftersom Kungl. Maj» vid beslut härom förfogar över möjligheten
att tillgodose regionalpolitiska målsättningar.
I fråga om tillståndstvång eller avgiftsskyldighet bör vidare prövas om
tillämpningen skall avse hela landet eller endast vissa delar därav. Skulle en
begränsning till vissa områden anses befogad, bör möjligheterna att undvika
speciella effekter i kontrollregionernas omland bedömas. De sakkunniga
bör avgöra vilka sektoriella avgränsningar som med hänsyn till kontrollregionernas
och angränsande regioners olika näringslivsstruktur kan vara
påkallade.
En förutsättning för införande av restriktiva åtgärder måste vara att de på
ett smidigt sätt kan kombineras och samordnas med de stimulansåtgärder
som vidtas inom ramen för den regionalpolitiska stödverksamheten. Detta
får betydelse för bl.a. bedömningen av vilket eller vilka organ som bör
handha verksamheten. En organisatorisk samordning med den regional
-
In:27 Riksdagsberättelsen år 1973
444
politiska planeringsverksamheten och samhällsplaneringen i övrigt bör
eftersträvas.
De sakkunniga bör lägga fram de författningsförslag och utforma de
regler för förfarandet hos handläggande organ som föranleds av de sakkunnigas
ställningstaganden. Beroende på vilken lösning de sakkunniga
föreslår kan fråga uppkomma om särskilda sanktioner krävs för att motverka
att företag kringgår den åsyftade regleringen. De sakkunniga bör
lägga fram förslag till behövliga sådana sanktioner. Behovet av sekretessregler
bör klarläggas. I detta hänseende bör arbetet bedrivas i samarbete
med offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén.
Vidare bör klarläggas på vad sätt man skall kunna tillgodose behovet av
sakkunskap om bransch- och marknadsförhållanden vid avgörandet av de
särskilda ärendena. De förslag som kan komma att läggas fram med
anledning av kommerskollegieutredningens betänkande (SOU 1971: 69) bör
härvid uppmärksammas. När det gäller informationskällor för dessa
bedömningar bör även resultatet av den fortsatta beredningen av samarbetsutredningens
betänkande (SOU 1970:41, 42) beaktas.
De sakkunniga bör vara oförhindrade att ta upp också andra frågor, som
berör de åsyftade medlens användning, än de jag har nämnt här.
Med utgångspunkt i sin bedömning av behoven av restriktiva medel bör
de sakkunniga lägga fram en plan för förslagens genomförande och de
förberedande åtgärder som de anser erforderliga. De bör beräkna kostnaderna
för genomförandet och det årliga medelsbehovet för verksamheten.
Utredningen har under oktober 1972 hållit ett sammanträde.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
28. Utredningen (In 1972:03) rörande bostadsfinansieringen
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 augusti 1972 för att
utreda frågan rörande bostadsfinansieringen (se Post- och Inrikes tidn. den
29 augusti 1972):
Ordförande:
Bergman, Per R., direktör, led. av riksdagen
Ledamöter:
Dahl, R. Birgitta, förste byråsekreterare, led. av riksdagen
Henningsson, H. Einar G. M., elektriker, led. av riksdagen
Mattsson, Kjell A., lantbrukare, led. av riksdagen
Nordberg, S. Ivar, organisationssekreterare, led. av riksdagen
Näverfelt, Arne S., direktör
Svensson, S. I. R. Erik, förbundsordförande
Turesson, Bo, överlantmätare, led. av riksdagen
Ullsten, Ola S. K. O., socionom, led. av riksdagen
Lokal: Munkbron 11. Postadress: Inrikesdepartementet, Fack, 103 10
Stockholm 2, tel. 208756 (sekreteraren)
445
Kommittéer: Inrikesdepartementet In:28
Direktiv (anförande av statsrådet Holmqvist till statsrådsprotokollet den
24 augusti 1972):
Det system förstatlig bostadslångivning som utformades under 1940-talet
innehöll vissa inslag av generella subventioner. Till en början låg tyngdpunkten
på kapitalsubventioner i form av ränte- och amorteringsfria
tilläggslån.
Från början av 1950-talet, när räntenivån steg, kom i stället räntesubventioner
att få ökad betydelse och tilläggslånen avvecklades i huvudsak
under senare delen av årtiondet. Räntesubventionerna var av två slag,
nämligen låg ränta på de statliga lånen och räntebidrag som minskade
räntekostnaderna för bottenlånen. Räntebidragen skulle hålla bostadskostnaderna
fria från inverkan av tillfälliga höjningar av marknadsräntan
över ett långsiktigt genomsnitt. Bidragen motsvarade de faktiska räntekostnaderna
till den del de översteg en viss bestämd räntesats. Det förutsattes
att bidragen skulle omprövas, om räntenivån försköts uppåt mera
varaktigt. Från mitten av 1950-talet minskades räntebidragen etappvis och
de slopades helt beträffande vissa äldre årgångar av hus. Dessa åtgärder
innebar en viss anpassning till den höjda räntenivån och hade dessutom till
syfte att påverka kostnads- och hyresrelationerna mellan hus av olika ålder.
Reglerna för bostadsfinansieringen ändrades genomgripande genom
införandet den I januari 1968 av det s.k. paritetslånesystemet (prop.
1967: 100, SU 1967: 100, rskr 1967:265). När jag i det följande talar om
paritetslånesystemet avser jag därmed i tillämpliga delar även det efter
samma modell uppbyggda systemet med räntelån, som tillämpas i huvudsak
för hus färdigställda under åren 1958—1968.
Ett syfte med det nya lånesystemet var att göra det möjligt att avveckla de
generella subventionerna utan någon omedelbar höjning av hyresnivån.
Övergången till det nya systemet skulle ske på oförändrad kapitalkostnadsnivå
och de kostnadsökningar som följde av subventionsavvecklingen
skulle genomföras först successivt. Andra väsentliga syften med systemet
var att dels göra de årliga bostadskostnaderna oberoende av marknadsräntans
fluktuationer, dels anpassa dem till lägenheternas bruksvärde i
stället för att låta dem bestämmas av kostnadsnivån när huset byggdes. Det
sist nämnda syftet kan också uttryckas så att paritet skall skapas mellan
bostadskostnaderna för bostäder som har tillkommit vid skilda tidpunkter.
Lånesystemet är uppbyggt på följande sätt.
Ränta och amortering på bottenlånen betalas enligt marknadens villkor.
För det statliga bostadslånet beräknas ränta som motsvarar statens kostnader
för dess egen upplåning och för administrationen av långivningen.
Amorteringstiden är 30 år vid nybyggnad.
Betalningen av kostnaderna för statslånet enligt dessa "nominella”
villkor skall omfördelas i tiden till den del lånet avser bostäder i nybyggt
flerfamiljshus eller bostad i nybyggt småhus som skall hyras ut eller
upplåtas med bostadsrätt. I fråga om egnahem och i vissa andra fall kan
låntagaren välja mellan betalning enligt nominella villkor och betalning
genom omfördelning. Vid ombyggnad är huvudregeln att lånet utgår enligt
nominella villkor, men omfördelning kan ske i vissa fall. För lokaler gäller
alltid nominella villkor.
Omfördelningen åstadkommes genom utnyttjande av två faktorer,
basannuiteten och paritetstalet. Basannuiteten anger den procentandel av
fastighetskapitalet (låneunderlaget) för bostäderna, vilken tas ut som
kapitalkostnad det första året av lånetiden. Basannuiteten fastställs av
In .28 Riksdagsberättelsen år 1973
446
riksdagen. Den är sedan systemets tillkomst 5,1 % för flerfamiljshus.
Paritetstalet fastställs av Kungl. Maj:t årligen, i princip ett tal för varje
årgång av hus. Det skall ge uttryck för utvecklingen av byggnadskostnaderna
under den förflutna lånetiden med det avdrag för lägre bruksvärde
som tidigare byggda lägenheter vid jämförelse med nybyggda lägenheter
kan antas ha på grund av ålder och förslitning. Om byggnadskostnaderna
stiger, höjs alltså paritetstalen för äldre hus och anger hur mycket kapitalkostnaderna
för dessa hus bör höjas för att komma i paritet med motsvarande
kostnader för nybyggda hus.
Omfördelningen går i princip till så att låntagaren varje år som kapitalkostnad
betalar ett belopp, vilket motsvarar fastighetskapitalet för bostäderna
multiplicerat med basannuiteten och för resp. årgång gällande paritetstal,
den s.k. baskostnaden. Beloppet används i första hand för att betala
ränta och amortering på bottenlånet. Det som därefter återstår används för
betalning av ränta och amortering på statslånet i nu nämnd ordning. I den
mån beloppet inte räcker till för betalning av räntan på statslånet, vilket det
regelmässigt inte gör i början av lånetiden, får låntagaren av staten låna vad
som fattas. Hans låneskuld till staten ökar alltså med den obetalda räntan.
Om inte heller hela kostnaden för bottenlånet ryms inom baskostnaden,
tillskjuter staten kontant det felande beloppet som också läggs till
låneskulden.
I takt med stigande paritetstal ökas baskostnaden och därmed betalningarna
av räntan på statslånet. När baskostnaden har stigit så mycket att
den täcker hela statens räntekrav, kommer ytterligare höjningar av
baskostnaden att ge utrymme för återbetalning av den samlade låneskulden.
Vad nu har sagts om skuldökning och räntebetalning gäller när statslånet
täcker hela skillnaden mellan låneunderlaget och bottenlånet. För låntagare
med egen kapitalinsats inom låneunderlaget fördelas överskott och underskott,
som uppkommer vid jämförelse mellan de nominella kostnaderna och
baskostnaden, proportionellt på kapitalinsatsens och bostadslånets
ursprungliga belopp.
Av den lämnade redogörelsen framgår att utvecklingen av skuldökningen
är beroende av inte bara basannuiteten och paritetstalet utan också en tredje
faktor som inte bestäms inom lånesystemet, nämligen räntenivån. I lånesystemet
finns vidare en fjärde faktor, nämligen den tid inom vilken lånen
förutsätts normalt bli återbetalade.
Vid införandet av paritetslånesystemet syftade man till att de statliga
lånen skulle återbetalas inom en tid av ca 30 år. Samtidigt framhölls att
utvecklingen av byggnadskostnader och räntenivå kunde ge anledning till
avvikelser från denna tid. Större sådana avvikelser skulle kunna motverkas
genom ändring av basannuiteten.
Uppbyggnaden av lånesystemet grundades på bl.a. den dittills vunna
erfarenheten att det fanns ett samband mellan stabil lågräntenivå och låga
byggnadskostnader resp. hög räntenivå och stigande byggnadskostnader.
Under senare år har emellertid räntenivån varit hög samtidigt som produktionskostnaderna
— på det sätt som avspeglas i paritetstalen — har stigit
förhållandevis litet. Redan utvecklingen under åren 1968 och 1969 gav mig
anledning att i 1970 års statsverksproposition (prop. 1970: 1 bil. 13 s. 220)
framhålla att sådana omständigheter, om de består en längre tid, kan leda till
betydligt större skuldökningar och längre amorteringstider än som kan
accepteras. Mot den bakgrunden tillkallade jag med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande i februari 1970 en sakkunnig med uppdrag att utreda vissa
huvudsakligen tekniska frågor rörande paritetslånesystemet (paritetslå
-
447
Kommittéer: Inrikesdepartementet In:28
neutredningen). Beträffande utredningsuppdraget hänvisar jag till direktiven
för utredningen (riksdagsberättelsen In 1971:25). Här skall endast
nämnas att den sakkunniges huvuduppgift är att undersöka olika möjligheter
att anpassa lånesystemet till den hittillsvarande utvecklingen och att
han härvid är förhindrad att gå in på större hyrespolitiska, kreditpolitiska
och statsfinansiella frågor.
Ett av de tekniska problem som särskilt har angetts i direktiven gäller
frågan hur lånesystemet skall återspeglas bokföringsmässigt. Den sakkunnige
har lagt fram förslag i denna fråga i betänkandet (SOU 1971:67)
Ränteomfördelning och vinstutdelning. På grundval av betänkandet har
statsmakterna (prop. 1972:76, CU 26, rskr 178) antagit en lag med vissa
bestämmelser om bokföring av bostadslån m.m. (SFS 1972:175). Lagen
bygger på förutsättningen att statsmakterna har ansvar för att de låneskulder
som uppkommer på grund av lånesystemets uppbyggnad blir
avvecklade, genom återbetalning eller eftergift.
Vid min anmälan av denna lagstiftningsfråga — som enligt propositionen
har fått en endast temporär lösning — framhöll jag att den hittillsvarande
utvecklingen inom paritetslånesystemet har skapat en stark ökning av
låneskulderna. Jag pekade också på att, om utvecklingen fortsätter som
hittills, statens ansvar för skuldökningen blir inte endast formellt utan
kommer i sak att innebära ett framtida betalningsansvar från statens sida
som inte var förutsatt när lånesystemet infördes. Mot denna bakgrund fann
jag att det nuvarande bostadsfinansieringssystemet är i behov av en mer
genomgripande översyn än som lämpligen bör göras inom paritetslåneutredningen,
som är en expertutredning. Jag anmälde därför min avsikt att
föreslå Kungl. Maj:t att en ny utredning skall tillsättas med uppgift att göra
en mer grundläggande översyn av bostadsfinansieringen. I enlighet härmed
förordar jag nu att sakkunniga tillkallas för att göra en sådan översyn.
De tekniska undersökningar som paritetslåneutredningen f.n. har i uppdrag
att göra beträffande utvecklingen av skuldökning och amorteringstider
vid olika alternativ i fråga om paritetstal, räntenivå och basannuitet utgören
utgångspunkt för den genomgripande översyn som jag nu förordar. Det
synes därför lämpligt att paritetslåneutredningens uppdrag upphör och att
undersökningarna fullföljs av de sakkunniga. I de tekniska undersökningarna
bör ingå även en prövning av grunderna för beräkning av paritetstalet.
Paritetslånesystemet tillgodoser som jag förut har nämnt bl.a. syftena att
göra de årliga bostadskostnaderna oberoende av marknadsräntans fluktuationer
och att skapa paritet mellan bostadskostnaderna för bostäder som
har tillkommit vid skilda tidpunkter. Dessa syften är enligt min mening så
väsentliga att det bör vara en utgångspunkt för de sakkunnigas arbete att
reformer i fråga om bostadsfinansieringen bör utformas så att dessa syften
tillgodoses även i fortsättningen. Även om det på grund härav ter sig
naturligt att undersöka möjligheterna till reformer inom det nuvarande
systemets ram, bör utredningsarbetet bedrivas så att alternativ till paritetslånesystemet
blir belysta och prövade.
Vad först angår möjligheterna till reformer inom det nuvarande lånesystemet
bör de sakkunniga undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för
att systemet skall inrymma garantier för att skuldökningen blir av måttlig
omfattning och att skulderna normalt blir återbetalade under en rimlig
omloppstid för statslånen. Detta är enligt min mening en nödvändig förutsättning
för att lånesystemet skall kunna behållas.
Omloppstidens längd är alltså en viktig faktor i paritetslånesystemet.
Därutöver är det, om man betraktar de två faktorerna ränta och paritetstal
In .28 Riksdagsberättelsen år 1973
448
sorn i stort sett givna av den faktiska utvecklingen i fråga om räntenivå och
byggnadskostnader, endast den återstående faktorn i lånesystemet,
basannuiteten, som kan användas för att åstadkomma erforderliga korrigeringar
inom systemets ram. I direktiven för paritetslåneutredningen
framhöll jag att utrymmet för höjningar av basannuiteten är begränsat av
bostadssociala hänsyn. En bedömning av detta utrymme, som är grundläggande
för de sakkunnigas överväganden, påverkas i betydande
utsträckning av den nyligen genomförda reformering av bostadstilläggen
som jag strax återkommer till. Bedömningen bör ske i nära samråd med
boendeutredningen (In 1970:36).
I den mån bedömningen leder fram till att det hyrespolitiska utrymmet
inte medger så stor höjning av basannuiteten som behövs, torde garantier
för den eftersträvade omloppstiden inte kunna erhållas på annat sätt än
genom ekonomiska tillskott till systemet vid sidan av låntagarnas årliga
betalningar eller åtgärder av annat slag som jag återkommer till i det
följande.
Ett sätt att ge sådana tillskott är en partiell återgång till generella subventioner
över budgeten. Det innebär visserligen att ett av syftena med
paritetslånesystemet — att möjliggöra en långivning utan sådana subventioner
— inte kan tillgodoses. Det bör emellertid observeras att den nuvarande
skillnaden mellan nominella lånekostnader och basannuiteten till
väsentlig del beror på en av utvecklingen betingad hög räntenivå som inte
var förutsedd när systemet infördes. Om man finner att det inte är möjligt
att nu belasta de boende med hela denna räntekostnad, kan övervägas om
systemet bör kompletteras med någon form av generella subventioner som
utjämnar skillnaden mellan denna höga räntenivå och en nivå som är
acceptabel från hyrespolitisk synpunkt. Bland tänkbara vägar för att
komplettera paritetslånesystemet med generella subventioner vill jag
nämna två. Den ena är att helt eller delvis kompensera låntagarna för
nödvändig höjning av basannuiteten genom direkta bidrag över budgeten
och den andra att minska behovet av basannuitetshöjning genom sänkning
av den nominella räntan på de statliga bostadslånen.
De sakkunniga bör som jag förut har framhållit pröva även alternativ till
paritetslånesystemet. Vid en sådan prövning bör de sakkunniga främst
undersöka möjligheterna att övergå till ett system med nominella lånevillkor.
Även detta alternativ får hyrespolitiska effekter som kan behöva
reduceras genom generella subventioner. Dessa kan ha formen av direkta
bidrag, vilkas storlek klart framgår och som successivt trappas ned i takt
med husens stigande ålder. Systemet måste utformas så att det inte kommer
i konflikt med hyreslagens regler om bruksvärdehyror samtidigt som det är
angeläget att systemet inte ger utrymme för betydande överskott i fastighetsförvaltningen.
Också ett nominellt system måste med andra ord ha
inslag av kostnadsparitet mellan hus av olika årgångar.
Vid sina överväganden i fråga om valet av lånesystem och metod för
eventuellt erforderlig subventionering bör de sakkunniga ingående belysa
de hyrespolitiska, lånemässiga och statsfinansiella konsekvenserna av olika
lösningar. Behovet att differentiera eventuella subventioner bör prövas mot
bakgrund av de effekter gällande skatteregler har på bostadskostnaderna.
Chefen för finansdepartementet avser att inom kort föreslå att bostadsbeskattningsfrågorna
utreds. De nu tillkallade sakkunniga bör i sitt arbete
samråda med den utredning som sålunda avses komma till stånd.
Jag vill i detta sammanhang erinra om det betydande bostadssociala stöd
som numera utgår till barnfamiljerna i form av statliga och kommunala
449
Kommittéer: Inrikesdepartementet In:28
bostadstillägg. De kommunala tilläggen utgår vid fullt bidrag med 80 % av
den bostadskostnad som överstiger 400 kr. per månad, dock med en
maximering av den bidragsberättigande hyran. Bidragsbeloppen reduceras
vid stigande inkomster. Bedömningen av omfattningen och inriktningen av
ett eventuellt generellt bostadsstöd måste självfallet — liksom utrymmet för
höjning av basannuiteten — göras med beaktande av de särskilda selektiva
insatser som sålunda sker genom bostadstilläggen. Jag vill tillägga att
familjepolitiska kommittén i betänkandet (SOU 1972:34) Familjestöd har
redovisat hur bostadstilläggssystemet kan utvidgas till att omfatta även
låginkomstgrupper utan barn.
Om de sakkunnigas överväganden i de nu nämnda huvudfrågorna skulle
leda fram till uppfattningen att paritetslånesystemet bör behållas, bör —
som jag framhöll redan i direktiven för paritetslåneutredningen — observeras
att systemet är delvis svåröverskådligt och inrymmer vissa tillämpningsproblem.
Bokföringsfrågan är ett exempel härpå. I nämnda direktiv
pekade jag också på andra sådana problem, bl.a. de som har samband med
räntekostnader under tiden från husets färdigställande till utbetalningen av
statslånet och med varierande räntekostnader för hus som har färdigställts
under samma år samt frågan om förräntning och amortering av egen
kapitalinsats och frågan om av paritetshänsyn motiverade minskningar av
räntelånen.
Ytterligare problem har aktualiserats under behandlingen av frågan
rörande lagstiftningen om bokföring av paritetslån och den därmed sammanhängande
frågan om statens ansvar för lånesystemet. Dessa problem
knyter närmast an till en eftergiftssituation och gäller bl.a. den då föreliggande
latenta skatteskulden, behandlingen av det egna kapital som låntagaren
har satt in och förhållandet mellan egnahemsägare med paritetslån
resp. nominellt lån. Även om dessa problem reduceras med den utgångspunkt
som jag har angett beträffande omloppstiden för bostadslånen, blir de
inte helt undanröjda för det fall att en eftergiftssituation aktualiseras före
utgången av den normala amorteringstiden.
De sakkunniga bör kartlägga nu nämnda och andra liknande problem och
söka finna lösningar på dem som undanröjer de påtalade olägenheterna och
tillgodoser rimliga krav på klarhet och överskådlighet i lånesystemet.
Varje större förändring av paritetslånesystemet torde liksom en övergång
till ett helt nytt lånesystem komma att medföra övergångsproblem beträffande
de lån som har beviljats enligt nu gällande regler. De sakkunniga bör
pröva om och hur dessa lån kan anpassas till nya regler och vilka övergångsanordningar
som kan behövas för att reglera vid övergången befintliga
skulder.
Bland övriga frågor som, oavsett valet av lånesystem, är av betydelse för
kreditförsörjningen inom bostadsbyggandet vill jag nämna följande.
Riksdagen har vid flera tillfällen i enlighet med uttalanden av statsutskottet
och civilutskottet givit uttryck för uppfattningen att de fördelar som
från bostadssektorns synpunkt är förenade med en statlig totalfinansiering
av bostadsbyggandet — varmed avses att statslånet täcker hela kreditbehovet
intill den övre lånegränsen — är så påtagliga att de bör avstås endast
av mycket tungt vägande skäl. Grunden för denna uppfattning har främst
varit att bostadsbyggandets finansiering härigenom skulle underlättas. Jag
vill i detta sammanhang peka på att en totalfinansiering skulle skapa
gynnsammare förutsättningar för omfördelning av kapitalkostnaderna och
ha väsentlig betydelse för bl.a. avvägningen av amorteringstiden. Samtidigt
bör dock beaktas att överenskommelser har träffats mellan företrädare för
29 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
In.28 Riksdagsberättelsen år 1973
450
kreditinstituten och regeringen för att säkerställa kreditgivningen under
byggnadstiden. Vidare har överenskommelse nyligen träffats om bildande
av ett för de statliga bankerna och vissa affärsbanker m.fl. gemensamt
hypoteksinstitut för att skapa en rationellare ordning för den långfristiga
fastighetsfinansieringen, varigenom möjligheterna till friktionsfria avlyft
av byggnadskrediter kommer att förbättras. Frågan om totalfinansiering
inom bostadsbyggandet bör tas upp till prövning av utredningen mot denna
bakgrund. Prövningen bör grundas på ingående kartläggningar och överväganden
av konsekvenserna i olika hänseenden av en totalfinansiering.
Härvid bör de sakkunniga bl.a. belysa skillnaderna mellan en totalfinansiering
som omfattar endast fastighetslånen och en ordning som inbegriper
även byggnadskrediterna i totalfinasieringen. Jag vill erinra om att delegationen
för bostadsfinansiering i betänkandet (SOU 1968:30) Bostadsbyggandets
planering och kreditförsörjning har redovisat vissa utredningar
i frågan om totalfinansiering. Vidare bör de sakkunniga på denna punkt
samråda med kapitalmarknadsutredningen.
De sakkunniga bör vara oförhindrade att till prövning ta upp även andra
frågor rörande bostadsfinansieringen än de nu nämnda. Arbetet bör
bedrivas skyndsamt och delförslag kunna läggas fram, om det anses motiverat.
Framlagda förslag bör åtföljas av noggranna beräkningar av de
ekonomiska följder som förslagen får på både kort och lång sikt. Förslag till
författningstext bör bifogas.
Som jag förut har nämnt bör de sakkunnigas hyrespolitiska bedömningar
ske i nära samråd med boendeutredningen. Sådant samråd bör ske även i
andra frågor som har samband med boendeutredningens arbete.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
29. Kommittén (In 1972:04) för översyn av arbetsmarknadsutbildningen
Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 september 1972 för
översyn av arbetsmarknadsutbildningen och därmed sammanhängande
frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 23 september 1972):
Ordförande:
Rehnberg, K. Bertil, generaldirektör
Ledamöter:
Gustavsson, K. Rune, socionom, led. av riksdagen
Larsson, A. Lennart, utbildningschef
Larsson, Matts Bergom, direktör
Olsson, H. S. Artur, skolråd
Pettersson, Björn G., ombudsman
Wiklund, Bengt O., journalist, led. av riksdagen
Experter:
Hellström, E. Emil, undervisningsråd (fr.o.m. den 15 december 1972)
451
Kommittéer: Inrikesdepartementet In:29
Håkansson, Håkan E., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 december
1972)
Ringholm, Bosse I. K., f.d. förbundsordförande (fr.o.m. den 15 december
1972)
Sekreterare:
Bernhardsson, K. Göte E., byrådirektör
Bitr. sekreterare:
Lundberg, Elisabeth H., kanslisekreterare
Reuterswärd, Anders P.E., kanslisekreterare
Lokal: Storkyrkobrinken 13, 3 tr. Postadress: Fack, 103 10 Stockholm 2,
tel. växel 763 1000
Direktiv (anförande av statsrådet Holmqvist till statsrådsprotokollet den
8 september 1972):
Arbetsmarknadsutbildning ärden sammanfattande benämningen på sådan
utbildning som meddelas vuxna personer av sysselsättningspolitiska
skäl. En grundläggande förutsättning för beviljande av arbetsmarknadsutbildning
är att den sökande är arbetslös eller löper risk att bli
arbetslös. Arbetsmarknadsutbildningen, som är kostnadsfri för den
enskilde, anordnas enligt kungörelsen (1945:445) angående yrkesutbildningskurser
för arbetslösa (ändrad senast 1971:818) eller utgörs av yrkesutbildning
i framför allt det ordinarie utbildningsväsendet. De ekonomiska
villkoren för eleverna under utbildningen regleras i arbetsmarknadskungörelsen
(1966:368, omtryckt 1972:300). Reglerna syftar till att ersätta elevens
och i förekommande fall familjens kostnader för uppehället under
utbildningstiden. Normalt utgår stödet helt i form av bidrag.
Arbetsmarknadsmyndigheten bedömer behovet av arbetsmarknadsutbildning
för den enskilde sökanden och arbetsmarknadsutsikterna inom det
aktuella yrket efter utbildningen. En betydande del av arbetsmarknadsutbildningen
äger rum med utnyttjande av ledig kapacitet inom det ordinarie
utbildningsväsendet. Tyngdpunkten i arbetsmarknadsutbildningen är
emellertid förlagd till ett 50-tal särskilda kurscentra runt om i landet. Dessa
drivs av skolöverstyrelsen. Utbildning anordnas också direkt ute i
företagen.
Den nuvarande inriktningen av arbetsmarknadsutbildningen har sin
grund i statsmakternas beslut år 1966 om arbetsmarknadspolitikens inriktning
(prop. 1966:52, SU 1966:107, BaU 1966:27, rskr 1966:251). De riktlinjer
som då lades fast innebar för arbetsmarknadsutbildningens del att en redan
tidigare inledd uppmjukning av det s. k. arbetslöshetskriteriet accentuerades.
Begreppet risk för arbetslöshet fick en mera vidsträckt innebörd än
tidigare och försöksverksamhet med utbildning till bristyrken av även icke
arbetslösa inleddes. I propositionen underströks att arbetsmarknadsutbildningens
primära roll är att bekämpa och förebygga arbetslöshet. Vid
sidan härav tillmättes utbildningen stor betydelse för att underlätta strukturomvandlingen
och avhjälpa akut arbetskraftsbrist i ett yrke. Utbildningens
betydelse för att hjälpa låginkomsttagare till bättre inkomster
framhävdes. Frågan om en mer väsentlig utbyggnad av utbildningsverksamheten
för icke arbetslösa måste dock, hette det i propositionen, ses som
In .29 Riksdagsberättelsen år 1973
452
en del av det frågekomplex som gäller vuxenutbildningens framtida
organisation och omfattning över huvud taget. Den ökade omskolningen av
icke arbetslösa fick mot denna bakgrund formen av en försöksverksamhet
som kunde ge erfarenheter för att längre fram bedöma vuxenutbildningens
roll inom arbetsmarknadspolitiken.
I stora drag kan utvecklingen sedan år 1966 beskrivas på följande sätt.
Takten i omställningarna inom näringslivet har ökat, vilket inneburit bl. a.
att ett ökat antal personer under senare år berörts av varsel om nedläggning
och permittering. Detta förhållande i förening med de positiva erfarenheterna
av arbetsmarknadsutbildningen som medel att stödja arbetstagarna i
omvandlingsprocessen har föranlett en kraftig utbyggnad av arbetsmarknadsutbildningen.
Budgetåret 1959/60 deltog 14 200 personer, inberäknat
alla som berördes under ået. Antalet hade budgetåret 1965/66 stigit till 46 000
personer och budgetåret 1971/72 till totalt ca 120000 personer. Antalet
läroplaner för arbetsmarknadsutbildning uppgår f. n. till drygt 350. Den
genomsnittliga kurstiden är ca 25 veckor.
Till en början omfattade arbetsmarknadsutbildningen huvudsakligen
omskolning av arbetslösa från ett manuellt yrke till ett annat manuellt yrke.
Alltjämt svarar denna typ av utbildning för en betydande andel av den totala
utbildningen. Efter hand har dock inriktningen på tjänsteyrken av skilda
slag ökat. Ett annat karakteristiskt drag i de senare årens utveckling är att
arbetsmarknadsutbildning har blivit ett allt viktigare instrument för att
underlätta inträdet på arbetsmarknaden för personer som tidigare har
saknat eller endast tillfälligt haft förvärvsarbete. En betydande del av
resurserna har avdelats för personer med fysiska och psykiska handikapp
som inte kan få stadigvarande arbete utan stöd av särskild utbildning. Ca en
fjärdedel av antalet elever i arbetsmarknadsutbildning har hänvisats dit via
arbetsvärden.
Andelen kvinnor i arbetsmarknadsutbildning har ökat kontinuerligt och
uppgår nu till 40—50 % av hela antalet elever, jämfört med 15—20 % för tio
år sedan. I stor utsträckning är det fråga om gifta kvinnor som inte på lång
tid har haft förvärvsarbete. För dem innebär arbetsmarknadsutbildningen
en sluss tillbaka till förvärvslivet. Ofta kombineras därvid den egentliga
yrkesutbildningen med orienteringskurser av skilda slag.
De kontinuerliga uppföljningar av utbildningsresultaten som görs pekar
på goda resultat. Av dem som slutförde en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning
under år 1970 och för vilka uppgifter föreligger fick 73 % arbete
inom yrkesområdet inom tre månader. Pågående undersökningar inom
ramen för expertgruppens för arbetsmarknadsfrågor verksamhet kan förutsättas
ytterligare belysa arbetsmarknadsutbildningens resultat och hur
eleverna själva bedömer utbildningens effektivitet och utformning m. m.
Statens kostnad för varje utbildad elev varierar kraftigt beroende på bl. a.
kursens längd och elevens familjeförhållanden. Kostnaden för att utbilda en
elev under ett år, inkl. kostnader för uppehället, kan uppskattas till
genomsnittligt drygt 20000 kr. De totala utgifterna över statsbudgeten för
arbetsmarknadsutbildning har ökat från 245 milj. kr. budgetåret 1966/67 till
690 milj. kr. budgetåret 1971/72.
Sammanfattningsvis har utvecklingen inneburit en kraftig volymmässig
expansion. Stora grupper har genom omskolning fått ny sysselsättning i
expanderande branscher och i bättre betalda yrken. Personer som varit
handikappade i arbetslivet har fått hjälp till inträde på arbetsmarknaden. En
betydande del av resurserna har disponerats för att stödja personer som
efter lång tids bortovaro från arbetsmarknaden har sökt sig tillbaka dit.
453
Kommittéer: Inrikesdepartementet In:29
Detta har inneburit ökade familjeinkomster för de utbildade samtidigt som
besvärande rekryteringsproblem på arbetsmarknaden har kunnat mildras.
Som jag anförde vid min anmälan av medelsbehovet för arbetsmarknadsservice
i prop. 1972:1 (bil. 13, s. 105) finns det nu anledning att genom
särskilt tillkallade sakkunniga göra en analys av arbetsmarknadsutbildningens
hittillsvarande resultat, se över de former för utbildningen som har
utvecklats samt fastställa mål och medel för den fortsatta verksamheten.
Översynen bör mot bakgrunden av de stora förändringar som skett på
utbildningens område, främst grundskolans utbyggnad och yrkesutbildningens
omdaning, i första hand innefatta en samlad redovisning och
värdering av utvecklingen av arbetsmarknadsutbildningen sedan år 1966.
Förutom en analys av hur den enskildes sysselsättnings- och inkomstförhållanden
påverkas av genomgången arbetsmarknadsutbildning bör värderingen
omfatta en bedömning av arbetsmarknadsutbildningens långsiktiga
effekter i skilda hänseenden. Särskild uppmärksamhet bör ägnas de nya
former eller moment som har tillförts utbildningen från mitten av 1960-talet,
t. ex. uppmjukningen av arbetslöshetskriteriet och införandet av bristyrkesutbildning.
Vidare bör översynen i denna del ta sikte på att kartlägga
betydelsen för den enskilde och för utbildningens effektivitet av att s. k.
anpassningskurser och undervisning i allmänna ämnen har införts i
undervisningen.
Med arbetsmarknadsutbildning bör även i fortsättningen förstås sådan
utbildning som meddelas vuxna personer av sysselsättningspolitiska skäl,
dvs. när arbetslöshet eller risk för arbetslöshet är för handen. Det betyder
antingen sådan direkt yrkesanpassad utbildning som medför omskolning
från ett yrke till ett annat med i huvudsak samma allmänna utbildningsbakgrund,
sådan orienterande, kompletterande eller yrkesanpassande
utbildning som erfordras för att få lämpligt arbete när en person efter lång
frånvaro söker återinträde på arbetsmarknaden eller sådana korta kompletterande,
direkt yrkesanpassade kurser som är nödvändiga när en person
trots fullgjord utbildning inte kan få arbete.
En viktig uppgift blir att med utgångspunkt i nuvarande grundläggande
kriterium för rätt till arbetsmarknadsutbildning och till de bidrag som är
knutna härtill, nämligen att sökanden är eller löper risk att bli arbetslös,
söka bedöma om nuvarande regler och tillämpningsbestämmelser är tillfredsställande
i fråga om den enskildes rätt att komma i fråga för arbetsmarknadsutbildning.
Bedömningen av denna fråga bör göras mot bakgrunden
av den allmänna definition av begreppet arbetsmarknadsutbildning
som jag nyss har angett. Målet måste vara att åstadkomma en klar,
arbetsmarknadspolitiskt förankrad gränsdragning mot annan vuxenutbildning.
Det har gjorts gällande att dessa gränsdragningsproblem redan nu är så
omfattande att en lösning kan nås endast genom att arbetslöshet som
kriterium för rätt till utbildningsbidrag avvecklas och att alla med mindre än
nioårig grundskola får sådan rätt. Som har redovisats bl. a. i en debattskrift
(SOU 1971:80), utgiven av kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX),
skulle emellertid en generell rätt för var och en att komplettera sin utbildning
upp till grundskolenivå medföra ytterst betydande resursanspråk.
Dessa torde inte i första hand böra tillgodoses i de organisatoriska former
som har vuxit fram för arbetsmarknadsutbildningen eller med de resurser
som avdelats för dessa utbildningsbehov. En utgångspunkt för de sakkunnigas
arbete i denna del bör i stället vara att eftersatta grundläggande
utbildningsbehov av stor omfattning måste bedömas i ett vidare samman
-
In:29 Riksdagsberättelsen år 1973
454
hang. Sådana överväganden sker i fråga om vuxna i första hand inom
SVUX, med vilken de sakkunniga bör samråda i här berörda frågor.
Arbetsmarknadsutbildningen bör som jag har framhållit nyss även framdeles
ha en direkt arbetsmarknadspolitisk motivering.
Arbetsmarknadsutbildning bör alltså även framdeles enligt huvudregien
vara avsedd för personer som är arbetslösa eller löper risk att bli arbetslösa.
I individuella fall kan det vid bedömningen av risken för arbetslöshet vara
motiverat att med hänsyn till vederbörandes ålder, yrke m. m. medverka till
att yrkesbyte sker redan innan akut risk för arbetslöshet kan anses föreligga
generellt för de anställda i yrket eller företaget. Om rätt till arbetsmarknadsutbildning
kunde grundas på en sådan tillämpning i individuella fall av
begreppet risk för arbetslöshet skulle en sådan persons utsikter förbättras
att konkurrera om och övergå till arbete inom ett område där utvecklingen
förväntas skapa förutsättningar för en ökad trygghet i sysselsättningen. Ett
annat syfte skulle vara att underlätta en övergång till annat yrke för den som
under många år varit anställd i ett psykiskt eller fysiskt påfrestande yrke
även om den anställde inte med hänsyn till yrkets art löper risk på kort sikt
att bli arbetslös. Därigenom skulle man i tid kunna undvika en sådan
förslitning som kan medföra vårdbehov eller särskilda åtgärder i fråga om
sysselsättningen. De sakkunniga bör — även om svårigheterna att bedöma
de individuella riskerna för arbetslöshet i ett något längre perspektiv är
uppenbara och sätter en gräns för vad man kan åstadkomma i detta
avseende — analysera effekterna av sådana förändringar av kriteriet för
arbetsmarknadsutbildning som här har beskrivits.
Utbildning i allmänna ämnen i åtta veckor lämnas numera vid samtliga
kurscentra. Denna undervisning har tillkommit främst som ett led i en god
yrkesutbildning men kan också sägas vara en form av prioriterad vuxenutbildning
avsedd för dem som riskerar att i första hand slås ut från
arbetsmarknaden. Fortlöpande undersökningar har skett rörande de
pedagogiska erfarenheterna av dessa utbildningsmoment. Erfarenheter och
resultat av denna allmänna utbildning bör nu bedömas i ett sammanhang. En
angelägen uppgift är härvid att med arbetsmarknadspolitiska utgångspunkter
söka bedöma behovet av att den som drabbas av arbetslöshet inte
endast utbildas för enny uppgift i arbetslivet utan samtidigt får en förstärkt
grundutbildning som syftar till att öka motståndskraften mot nya påfrestningar
som kan möta på arbetsmarknaden. Härvid bör beaktas de kontinuerliga
förändringar i fråga om arbetslöshetens karaktär som bl. a.
utredningen om kontant stöd vid arbetslöshet har pekat på.
Inte minst analysen av låginkomstutredningens undersökningar har visat
på den stora betydelse som utbildningen och sysselsättningen har för
storleken av den enskildes inkomster. Preliminära resultat av pågående
forskningsverksamhet tyder på att genomgången arbetsmarknadsutbildning
oftast medför inte oväsentliga inkomstökningar för personer som tidigare
har haft låga inkomster. I inrikesutskottets av riksdagen godkända utlåtande
(InU 1971:33) i anledning av motioner till 1971 års riksdag, vari utskottet
förordade en översyn av arbetsmarknadsutbildningen, anfördes att stora
grupper arbetslösa med hjälp av arbetsmarknadsutbildningen har kunnat
beredas ny och tryggare sysselsättning och att andra grupper har fått lättare
att vinna insteg på arbetsmarknaden. Samtidigt fann utskottet med hänvisning
till det begränsade resultatet av bristyrkesutbildningen för icke arbetslösa,
att arbetsmarknadsutbildningen inte har fått den fördelningspolitiska
roll som förväntats.
De sakkunniga bör pröva den roll som arbetsmarknadsutbildningen kan
455
Kommittéer: Inrikesdepartementet In:29
och bör spela som fördelningspolitiskt instrument, dvs. för att förbättra syskring
på arbetsmarknaden och med låga inkomster. Särskild uppmärksamhet
bör i sammanhanget ägnas bristyrkesutbildningen. Försöksverksamheten
med bristyrkesutbildning har kommit att omfatta ett relativt
begränsat antal elever. Högst var antalet under budgetåret 1971/72 då 3 300
personer fick sådan utbildning. Den ringa omfattningen torde ha samband
med att en arbetstagare som deltar i bristyrkesutbildning normalt förlorar i
inkomst samt att det inte kan helt uteslutas att den utbildade står utan arbete
vid utbildningens slut, om arbetsmarknadsläget hårdnar under utbildningstiden.
Det bör nu finnas underlag för att mer samlat bedöma om
bristyrkesutbildningen i dess nuvarande utformning är ett användbart arbetsmarknadspolitiskt
medel eller om nya vägar bör prövas.
De sakkunniga bör pröva de former i vilka arbetsmarknadsutbildning f. n.
meddelas. För att begränsa kostnadsutvecklingen är det av största vikt att
lediga resurser inom det ordinarie utbildningsväsendet även i fortsättningen
tas till vara. Med den inriktning på direkt yrkesanpassad utbildning som
arbetsmarknadsutbildningen har och alltjämt bör ha föreligger emellertid
inte sällan svårigheter att finna lämpliga utbildningsplatser som står till
förfogande inom det ordinarie utbildningsväsendet.
Ett alternativ till att bygga upp permanenta egna resurser kan vara att
hyra utbildningskapacitet. Sådan förhyrning sker f. n. hos frivilliga bildningsorganisationer
och — i viss utsträckning — i företagen. 1 fråga om
utbildning i företagen gäller att stöd till ett företags utbildning av anställda
kan ske endast i särskild ordning för äldre och handikappade samt i samband
med lokalisering av företag och utbyggnad av företag i norra Sverige. De
sakkunniga bör utreda möjligheterna till och verkningarna av att i ökad
utsträckning utnyttja ledig kapacitet vid företagen för omskolning eller
annan arbetsmarknadsutbildning. Särskild uppmärksamhet bör ägnas de
situationer då i en konjunkturavmattning stora anspråk ställs på vidgad
arbetsmarknadsutbildning samtidigt som resursutnyttjandet i vissa branscher
och vid vissa företag är lågt och utbildningsplatser följaktligen kan
ställas till förfogande. En given utgångspunkt bör vara att företagen inte
minskar eller avvecklar sina egna, normala utbildningsinsatser eller kostnaderna
för dessa samt att utbildningen får sådant innehåll att den är
användbar vid flera alternativa arbetsplatser.
Arbetsmaknadsutbildningen har genom formen för medelsanvisning
medgetts att expandera inom ramen för de resurser i fråga om lärare och
lokaler som vid varje tillfälle har stått till förfogande eller som har kunnat
uppbringas i varje särskilt läge. Särskilt snabbt har arbetsmarknadsutbildningen
expanderat vid konjunkturavmattningarna åren 1967—1968 och
1970—1971, vilket framgår av följande sammanställning över antalet personer
som påbörjade utbildning under resp. år.
1965 31000
1966 36000
1967 48000
1968 69000
1969 71000
1970 82000
1971 94000
Expansionen av utbildningen i en konjunkturnedgång har i första hand till
syfte att erbjuda den arbetslöse ett konstruktivt alternativ till overksamhet
under arbetslöshetsperioden, varigenom hans ställning på arbetsmarknaden
långsiktigt stärks.
In .29 Riksdagsberättelsen år 1973
456
Ett annat syfte är att man skall kunna möta den ökade efterfrågan på
utbildad arbetskraft som inträffar i ett senare, mer expansivt konjunkturskede.
Denna dubbla strävan motverkas av att personer som permitteras
eller blir arbetslösa i konjunkturnedgångar många gånger får högre ersättning
från arbetslöshetskassorna än de får i utbildningsbidrag, eftersom
bidraget beräknas utifrån vederbörandes försörjningbörda. Starka skäl
talar för att tillfälliga arbetslöshetsperioder, konjunkturbetingade såväl som
säsongmässiga, utnyttjas för att utbildningsvägen långsiktigt förbättra den
arbetslöses situation på arbetsmarknaden. Detta kan ske inte enbart genom
omskolning utan också genom fortbildning och kompletterande utbildning
som breddar yrkesregistret. Det finns således skäl som talar för att förmånerna
i samband med arbetsmarknadsutbildningen ses i samband med
det kontanta stöd som utgår vid arbetslöshet. I fråga om arbetslöshetsunderstöd
pågår f. n. överväganden med anledning av den s. k. KSA-utredningens
förslag. Frågan om bidragssystemets utformning bör anstå tills
dessa överväganden slutförts.
En annan fråga som de sakkunniga bör pröva är utbildningens
organisation. Som jag förut har nämnt har arbetsmarknadsverket att
bedöma utbildningsbehov och arbetsmarknadsutsikter samt att hänvisa
elever till utbildning, medan skolöverstyrelsen i allmänhet handhar själva
utbildningen. De sakkunniga bör utifrån nuvarande samrådsformer och
planeringssystem överväga de lämpligaste formerna för samverkan mellan
arbetsmarknadsmyndighet och utbildningsanordnare. Formerna för planering
och samråd på det regionala och lokala planet mellan
utbildningsmyndighet, arbetsmarknadsmyndighet och arbetsmarknadens
parter har nyligen varit föremål för översyn på myndighetsnivå och resulterat
i delvis nya former och regler. Det bör stå de sakkunniga fritt att i
samband med sina bedömningar föreslå ytterligare förändringar av nuvarande
organisation i syfte att göra beslutsformer och utbildningsformer
ytterligare avpassade efter de ständiga förändringarna på arbetsmarknaden
och väl samstämda med övrig utbildning. Vid översynen bör stor uppmärksamhet
ägnas åt hur utbildningen för olika yrken regionalt och totalt
skall dimensioneras. Dessa problem har nära samband med frågan i vad mån
kurserna skall vara specialinriktade eller ha ett mera allmängiltigt innehåll
resp. om utbildningen regelmässigt bör indelas i etapper. Sådana överväganden
kan också aktualisera ytterligare åtgärder för att på planeringsstadiet
stärka samarbetet med arbetsmarknadens parter och andra intressenter
samt elevernas eget inflytande på utbildningen m. m.
Vad jag har anfört i det föregående utgör inte en fullständig förteckning
över aktuella frågor inom arbetsmarknadsutbildningen. Utredningen bör
vara oförhindrad att ta upp även andra frågor. Slutsatser och förslag som
översynen kan leda till bör kunna läggas fram i form av delförslag.
I sitt arbete bör de sakkunniga inhämta och pröva erfarenheter från andra
länder av sådan utbildning som närmast motsvarar arbetsmarknadsutbildningen.
De sakkunnigas förslag bör åtföljas av kostnadsberäkningar samt i
förekommande fall författningsförslag. Nu gällande författningar på området
bör ses över.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
457 Kommittéer: Inrikesdepartementet In:30
30. Byggarbetsgruppen (In 1972:05)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 november 1972
med uppdrag att planera åtgärder i fråga om sysselsättningen på kort sikt
inom byggnadsverksamheten:
Ordförande:
Berggren, G. Rune, statssekreterare
Ledamöter:
Andersson, J. Gunnar D., överdirektör
Elison, Magnus, L., byråchef
Jacobsson, K. Erling, förste inspektör
Jönsson, Börje, N., andre förbundsordförande
Olofgörs, H. Gunnar H., direktör
Sekreterare:
Jacobsson, K. Erling, förste inspektör
Lokal: Inrikesdepartementet, Fack, 10310 Stockholm 2, tel. växel
763 1000
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Gruppen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
C:1 Riksdagsberättelsen år 1973
458
Civildepartementet
Inom detta avsnitt har följande kommitté avslutat sin verksamhet under 1972:
7
1. Göteborgsutredningen (In 1963:49)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 november 1962 och
den 7 december 1962 för utredning av frågan om Göteborgs kommuns
samgående med Göteborgs och Bohus läns landstingskommun m.m.:
Utredningsman:
Svenson, S. Göte, statssekreterare
Experter:
Lindberg, Carl-Otto A., länsassessor
Neergaard, Erik A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 februari 1972)
Sekreterare:
Hägglund, John E., förste länsassessor
Representanter för Göteborgs och Bohus läns landstingskommun:
Andersson, J. O. Erling, kamrer
Bjerrek, Bertil, landstingsråd
Eliasson, Anders H., häradsdomare
Gustafsson, M. Gunnar, ombudsman, led. av riksdagen
Svenungsson, Arne A. D., lantbrukare, f.d. ledamot av I kamm.
Representanter för Göteborgs kommun:
Bergqvist, G. Holger, kommunalråd
Gunne, Stig E., byråchef
Hedlund, Bengt N. R., kommunalråd
Johannesson, Erik R., kommunalråd
Ström, A. Lennart, kommunalråd
Lokal: Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Fack, 403 10 Göteborg
2, tel. 031/17 22 80 (sekreteraren)
Särskilda direktiv har ej ursprungligen meddelats. Tilläggsdirektiv, se
1971 års riksdagsberättelse C 7.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tre
sammanträden. Därjämte har den sakkunnige haft överläggningar med
representanter för arbetsgrupper som parterna har tillsatt för att biträda i
utredningens arbete.
459
Kommittéer: Civildepartementet C:3
Utredningens verksamhet har huvudsakligen varit inriktad på att åstadkomma
avtalsreglerat samarbete mellan parterna. I enlighet med förslag av
den sakkunnige har parterna träffat huvudavtal om samverkan i landstingskommunal
angelägenheter och därutöver ett särskilt samordningsavtal
om arbetsvärd. Förslag till ytterligare ett antal samordningsavtal
beräknas föreligga under våren 1973.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
2. Landstingens arkivutredning (In 1964:26)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1963 för
utredning rörande gallring i landstingskommunernas arkiv och därmed
sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 5 juli 1963):
Ordförande:
Petrini, K. H. (Hasse), f.d. landsarkivarie
Ledamot:
Danielsson, Gunnar G., förste sekreterare
Expert:
Hall, Paul F. L., överläkare
Sekreterare:
Frisk, Jan, arkivarie
Lokal: Svenska landstingsförbundet, Gävlegatan 16, Box 6606, 113 84
Stockholm, tel. 23 65 60 samt 031/11 54 10 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1964 års riksdagsberättelse In 26.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 14
sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
3. Exekutionsväsendets organisationsnämnd (In 1965:29) (EON)
Inrättad genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 maj 1964 för rådgivande och
samordnande uppgifter i samband med genomförandet av förstatligandet
och omorganisationen av exekutionsväsendet:
Ordförande:
Svenson, S. Göte, statssekreterare
Ledamöter:
Djurberg, L. G. Håkan, överdirektör
Frykholm, Nils O., kronofogde
C:3 Riksdagsberättelsen år 1973
460
Hallman, Eric R., överdirektör
Larsson, Sven A. A., departementsråd
Majberg, Karl G. V., ombudsman
Experter:
Cederstrand, Jan Erik, kronofogde
Dahl, Sonja E. S., byrådirektör (t.o.m. den 2 juni 1972)
Florin, Claes B., t.f. byrådirektör (t.o.m. den 2 juni 1972)
Forthuber, Béla T., organisationsdirektör (fr.o.m. den 13 november 1972)
Henebäck, Lars H., kronokommissarie (fr.o.m. den 5 februari 1972)
Johansson, Karl-Erik V., f.d. förste länsassessor (t.o.m. den 1 april 1972)
Jonsson, J. Gunnar E., kronokommissarie (fr.o.m. den 7 oktober 1972)
Lorichs, O. F. Ludvig, f.d. landssekreterare
Lundberg, C. Åke, t.f. kronofogde (fr.o.m. den 1 december 1972)
Mark, K. Ebbe, R. R:son, länsassessor (fr.o.m. den 14 april 1972)
Rosenqvist, Sven-Olov, t.f. kronofogde (fr.o.m. den 7 oktober 1972)
Sandberg, K. G. Arnold, landsarkivarie
Steffner, Bengt G., kronofogde
Trotzig, C. Fredrik J., avdelningschef (fr.o.m. den 8 maj 1972)
Törnebohm, Yngve K. V., revisionsdirektör
Wedin, Nils A., kronodirektör
Chef för nämndens kansli:
Djurberg, L. G. Håkan, överdirektör
Lokal: Tritonvägen 17, Fack, 171 20 Solna, 1, tel. 98 15 20
Direktiven för nämnden, se kungörelse 1964:848.
Enligt kungörelsen (1964:848) om fullgörande tills vidare av uppgifter
som ankommer på centralmyndigheten för administration och förvaltning
av exekutionsväsendet fullgör EON t. v. de uppgifter som ankommer på
sådan myndighet. I denna egenskap har nämnden bl. a. utfärdat föreskrifter
och anvisningar m. m. beträffande den exekutiva verksamheten hos kronofogdemyndighet
och länsstyrelse samt handlagt administrativa och
kamerala ärenden angående kronofogdemyndigheternas organisation och
personal. EON har anordnat kurser för utbildning av kronofogde-, exekutions-
och biträdespersonal och en kronofogdekonferens. EON har även på
annat sätt bedrivit rådgivande och vägledande verksamhet för kronofogdemyndigheterna
i administrativa och kamerala samt jämväl för länsstyrelserna
i exekutionsrättsliga frågor. EON har ombesörjt tryckning,
lagerhållning och distribution av flertalet av dels de blanketter som används
vid kronofogdemyndigheterna, dels de blanketter som används av länsstyrelserna
vid fastighetsexekution. Kungl. Maj:t har under året uppdragit
åt EON att utarbeta förslag om indelning av landet i kronofogdedistrikt samt
om arbets- och personalorganisationen inom kronofogdedistrikten, m. m.
Uppdraget skall fullgöras med utgångspunkt från riktlinjerna i det prin
-
461
Kommittéer: Civildepartementet C:4
cipförslag om ny indelning av landet i kronofogdedistrikt, som har lagts
fram av Kungl. Maj:t i prop. 1972: 1, bil 14, s29—31, och med beaktande av
dels civilutskottets uttalande i frågan i betänkandet 1972:7, dels — i den
utsträckning det bedöms erforderligt — erfarenheter av försöksverksamheten
med automatisk databehandling (ADB) inom exekutionsväsendet.
Uppdraget har påbörjats. EON har fortsatt utvecklingsarbetet beträffande
ett ADB-system för exekutionsväsendet. Under året har utredning avlämnats
till Kungl. Maj:t angående behovet av att göra systemet terminalorienterat,
sambandet mellan folkbokföring, taxering, debitering och
indrivning, ansvarsfördelningen i systemet mellan central, regional och
lokal myndighet, möjligheterna till rationell redovisning och revision samt
effektivitetsvinsterna på grund av ADB-systemet.
Riksdagen har den 5 maj 1972 med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i
nämnda proposition beslutat, att centralmyndighetsuppgifterna inom exekutionsväsendet
skall inordnas i riksskatteverket. Beslutet innebär, att
EON:s verksamhet upphör den 1 juli 1973.
4. Riksnämnden (K 1968:57) för kommunal beredskap
Förordnade genom Kungl. Maj:ts beslut den 9 juni 1967 för att handlägga
vissa centrala samordningsuppgifter rörande den kommunala beredskapsplanläggningen:
Ordförande:
Sundelin,
Åke, generaldirektör
Vice ordförande:
Lundberg, Sten G. J., generaldirektör
Ledamöter:
Krona, Kurt, sektionschef (fr.o.m. den 10 mars 1972)
Nyqvist, N. Tore, länsöverdirektör
Tengroth, Karl-Erik, direktör
Experter:
Bengtsson, Gunnar, bitr. försvarsdirektör
Björklund, Sven, byråchef
Krona, Kurt, sektionschef (t.o.m. den 9 mars 1972)
Kärne, Sigvard, byrådirektör
Lindeberg, Bengt, kammarättslagman
Sekreterare:
Falkehed, Sven A. L., avdelningsdirektör
Kansli: Civilförsvarsstyrelsen, Jämtlandsgatan 97, Fack, 162 10
Vällingby 1, tel. 37 26 00
Direktiven för nämnden, se 1968 års riksdagsberättelse K 57.
C:4 Riksdagsberättelsen år 1973
462
Nämnden har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit sju sammanträden
och i studiesyfte hösten 1971 och våren 1972 besökt ett 10-tal
kommuner, som genomfört eller hållit på med kommunal beredskapsplanläggning.
Hittills har ett 70-tal färdigbildade kommuner planlagts. Under
innevarande budgetår planläggs ytterligare ett 20-tal. Ungefär 180
kommuner återstår att planlägga.
Nämndens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
5. Bygglagutredningen (K 1969:55)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 mars 1968 för
översyn av byggnadslagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 3 maj
1968, den 30 december 1971 och den 6 maj 1972):
Ordförande:
Netzén, K. Gösta, landshövding
Ledamöter:
Bergegren, Astrid, fröken, led. av riksdagen
Hörlén, S. Ingemar (Inge), borgarråd
Lauritz, L. Yngve, kommunstyrelseordförande
Lidgård, H. Bertil I., jur. kand., led. av riksdagen
Nilsson, Jan-Ivan N., lantbrukare, led. av riksdagen
Tobé, Erik I., f.d. överlantmätare, led. av riksdagen
Experter:
Bouvin, J. Åke, rättschef
Delin, Lars A., rättschef (fr.o.m. den 11 november 1972)
Hagelstam, Stig L., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Hedman, Bengt, hovrättsassessor
Holm, J. Lennart, generaldirektör
Millgärd, E. Olof (Olle), överingenjör
Paulsson, G. Valfrid V., generaldirektör (t.o.m. den 11 november 1972)
Sekreterare:
Årlin-Jussil, Ingrid S., arkitekt
Bitr. sekreterare:
Hedvall, Hans L., hovrättsassessor (t.o.m. den 30 april 1972)
Lokal: Civildepartementet, Jakobsgatan 26, 5 tr., Fack 103 20 Stockholm
16, tel. 763 1000 (sekreteraren samt experterna Hagelstam, Hedman och
Millgärd)
Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse K 55.
Tilläggsdirektiv (anförande av statsrådet Lundkvist till statsrådsprotokollet
den 10 december 1971):
463
Kommittéer: Civildepartementet C:5
Enligt 5 § byggnadslagen (1947:385) skall, för att mark skall få användas
till tätbebyggelse, marken vid prövning enligt byggnadslagen ha funnits från
allmän synpunkt lämpad för ändamålet. Med tätbebyggelse förstås enligt
6 § sådan samlad bebyggelse som nödvändiggör särskilda anordningar för
tillgodoseende av gemensamma behov. Möjligheterna att reglera annan
bebyggelse — glesbebyggelse — är väsentligt mer begränsade. De viktigaste
möjligheterna består i byggnadsförbud i anslutning till generalplan eller med
stöd av naturvårdslagen (1964:822). Sådana byggnadsförbud är förknippade
med bestämmelser om rätt till ersättning till markägare som till följd av
förbuden hindras att bygga.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 mars 1968 tillkallade jag
den 26 april 1968 sju sakkunniga för att utreda frågan om ett nytt system för
den fysiska planeringen. De sakkunniga, som antagit namnet bygglagutredningen,
skall enligt sina direktiv bl. a. överväga ett ökat inflytande från
det allmännas sida när det gäller utvecklingen av glesbebyggelse. I direktiven
anförs bl. a. att olägenheterna av s. k. fri glesbebyggelse redan nu är så
betydande att övervägande skäl talar för att i princip all bebyggelse bör
föregås av planläggning. I direktiven anförs vidare att utredningen i ett tidigt
skede bör överväga i vad mån speciellt angelägna reformer kan med mindre
ändringar eller kompletteringar av gällande lagstiftning byggas in i denna
samt att utredningen snarast bör lägga fram de förslag som denna prövning
ger anledning till.
Naturvårdskommittén (Jo 1970:28) skall enligt sina direktiv göra en
översyn av naturvårdslagen. Översynen bör ske i nära samråd med bygglagutredningen.
I direktiven erinras om att enligt naturvårdslagen markägaren
eller nyttjanderättshavaren kan vara berättigad till ersättning av
staten i samband med bildande av naturreservat, vid vägrat tillstånd samt i
vissa andra situationer enligt i naturvårdslagen närmare angivna grunder.
De sakkunniga bör pröva ersättningsfrågorna i hela dess vidd. Ersättningsfrågorna
bör behandlas av de sakkunniga med förtur. Om det är
lämpligt bör de sakkunniga kunna redovisa sina förslag i form av
delbetänkande.
I prop. 1971:118 har föreslagits vissa åtgärder för att minska olägenheterna
med en oreglerad glesbebyggelse. I sådant syfte har föreslagits en
justering av tätbebyggelsedefinitionen så att denna får en mer framåtsyftande
verkan, vilket får som effekt en viss vidgning av plankravet enligt 5 §
byggnadslagen. Propositionen har i denna del bifallits av riksdagen (CU
1971:26, rskr 1971:309).
I prop. 1971:118 anfördes att de föreslagna åtgärderna inte skulle föregripa
kommande överväganden på grundval av förslag från bygglagutredningen
och naturvårdskommittén samt att avsikten med förslagen inte var
att de skulle ersätta genomgripande reformer på grundval av kommittéernas
arbeten. Vid sin behandling av propositionen tog riksdagens civilutskott
upp frågan om riktlinjer för det fortsatta lagstiftningsarbetet på detta
område. Utskottet anförde därvid.
Enligt vad som förutskickats får 1972 års riksdag ta ställning till frågor om
en fysisk riksplanering. En sådan planering avser att ur riksintressenas
synvinkel kartlägga anspråkskonflikter i fråga om markanvändningen i vid
bemärkelse i syfte att få till stånd en bättre hushållning med landets samlade
marktillgångar. Även om statsmakterna ännu inte tagit ställning till principerna
för en fysisk riksplanering och även om en sådan i stor utsträckning
endast får vägledande betydelse är det dock uppenbart att planeringens
rikskaraktär kommer att i vissafall framkalla behov av nya och bättre medel
C:5 Riksdagsberätteisen år 1973
464
för att påverka markanvändningen. Riksplaneringen torde också ge önskvärda
möjligheter att på ett tidigare stadium än hittills förutse konkurrerande
anspråk — sålunda anspråk inom även inte detaljplanlagda områden.
Behovet av en ändamålsenlig hushållning med markresurserna blir mot
bakgrunden av landets samlade intressen vidare än det behov som avses
tillgodosett genom propositionsförslaget.
Enligt utskottets mening kan detta ökade behov tillgodoses endast om det
i enlighet med 1947 års principer för tätbebyggelse slås fast att utnyttjande
av mark för även glesbebyggelse förutsätter planmässiga överväganden
från samhällets sida och att det sålunda tillkommer samhället att avgöra var
och när även glesbebyggelse får ske. Riksdagen bör redan nu slå fast en
sådan princip och uttala sig för att den bör ligga till grund för den lagstiftning
som bör prövas i samband med att riksdagen tar ställning till principerna för
en fysisk riksplanering.
En sålunda förordad princip innebär inte att glesbebyggelse som sådan
skulle motverkas. Glesbebyggelse är och kommer att vara den enda lämpliga
byggandeformen i stora delar av landet. Inte heller behöver principen
medföra krav på en betungande prövning. Genom principen att markäganderätt
inte innefattar någon generell befogenhet att använda marken
ens för glesbebyggelse ges däremot möjlighet till en bedömning — i allmänhet
mot bakgrund av översiktliga markhushållningsprogram uppgjorda
av kommunerna eller av naturvårdsmyndigheterna — av i vad mån glesbebyggelse
bör få komma till stånd.
Av den förordade allmänna principen följer att, om inom ett visst område
glesbebyggelse enligt det allmännas bedömande inte kan medges, ersättning
i fortsättningen inte skall utgå på grund härav. Denna konsekvens i
ersättningshänseende omfattar givetvis inte värden som mark kan ha för
annat ändamål än bebyggelse.
På motsvarande sätt som vid 1947 års bedömningar torde få konstateras
att exploateringsrätt för glesbebyggelse hittills uppfattats som i princip fri
och inskränkt endast av temporära förbud. Det skulle därför kunna anses
som obilligt om markägare som hitintills på ett påtagligt sätt vidtagit
åtgärder för att få till stånd en glesbebyggelse inte under en övergångstid
skulle kunna ställa anspråk på ersättning. Övergångsregler i angivet syfte
blir därför behövliga. Dessa bör utformas så att de inte medger spekulation
eller missbruk.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge Kungl.
Maj:t till känna.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan (rskr 1971:309).
I anslutning till förarbetena för en fysisk riksplanering, utarbetas f.n.
inom Kungl. Maj:ts kansli vissa lagförslag. Dessa avses skola läggas fram
under första halvåret 1972 och efter remissbehandling bli underställda
riksdagens prövning i samband med att riksdagen tar ställning till principerna
för en fysisk riksplanering. I tilläggsdirektiv till naturvårdskommittén,
som Kungl. Maj :t tidigare denna dag beslutat på föredragning av chefen
för jordbruksdepartementet, förordas att förslag till lagstiftning i enlighet
med de riktlinjer riksdagen uttalat sig för också bör utarbetas inom Kungl.
Maj:ts kansli. På naturvårdslagens område inbegriper detta arbete framför
allt frågan om ersättning till markägare och nyttjanderättshavare i fall då
förbud mot bebyggelse meddelas eller tillstånd därtill vägras med stöd av
lagen. Naturvårdskommittén har genom nämnda tilläggsdirektiv befriats
från motsvarande del av sitt uppdrag. Också bygglagutredningen bör befrias
från den del av dess uppdrag som motsvarar det lagstiftningsarbete som i
465
Kommittéer: Civildepartementet C:5
anledning av riksdagens uttalande bör utföras inom Kungl. Maj:ts kansli.
I bygglagutredningens direktiv sägs att utredningen vid sitt arbete skall
utgå från att en riksplan som anger markanvändningen i stora drag kommer
att finnas men att några detaljerade rättsverkningar inte synes behöva
knytas till riksplanen. I en lag som reglerar planväsendet torde därför enligt
direktiven bara böra anges att en riksplan skall finnas och att den skall tjäna
till ledning vid regional och lokal fysisk planering. Att riksplanens intentioner
fullföljs torde i tillräcklig utsträckning kunna tillgodoses vid fastställelseprövningen
av underliggande översiktsplaner.
Inom ramen för nyssnämnda lagstiftningsarbete inom Kungl. Maj:ts
kansli övervägs f. n. vissa ändringar i byggnadslagens bestämmelser om
generalplan. Ändringarna syftar till att ge Kungl. Maj:t befogenhet att
föreskriva, dels att kommun skall upprätta generalplan och i vissa fall
underställa denna för fastställelse, dels att generalplaneringen skall tillgodose
vissa syften som läggs fast i den fysiska riksplaneringen. Bygglagutredningen
bör med utgångspunkt i resultatet av detta lagstiftningsarbete och
med ledning av de fortsatta erfarenheterna av en fysisk riksplanering
överväga hur man generellt skall förknippa beslut grundade på den fysiska
riksplaneringen med direkta rättsverkningar för kommuner och enskilda.
Ytterligare tilläggsdirektiv (anförande av statsrådet Lundkvist till statsrådsprotokollet
den 7 april 1972):
Bestämmelser som ger samhället möjligheter att bevara från kulturhistorisk
synpunkt värdefull bebyggelse finns i skilda delar av lagstiftningen.
Enligt 86 och 122 §§ byggnadslagen (1947:385; omtryck 1971: 1088) kan
länsstyrelsen förordna att nybyggnad inte får företas utan länsstyrelsens
tillstånd inom område som inte ingår i stadsplan eller byggnadsplan, om
området befinns böra skyddas med hänsyn till befintlig från historisk eller
konstnärlig synpunkt värdefull bebyggelse.
Enligt 9§ byggnadsstadgan 1959:612; omtryckt 1971:1089) skall
detaljplanläggning bl. a. ske så att den främjar en från allmän synpunkt
lämplig utveckling inom det område, som planen skall avse. Dessutom skall
enskildas intressen tillbörligen beaktas. Om inte särskilda omständigheter
föranleder annat, skall mark avses för det ändamål för vilket den är mest
lämpad med hänsyn till läge, terräng- och grundförhållanden samt övriga
omständigheter. Enligt paragrafen skall bl. a. områden med bebyggelse med
särskilt värde från historisk eller kulturhistorisk synpunkt om möjligt
bevaras.
Byggnadslagstiftningen ger inte samhället någon möjlighet att hindra
rivning av byggnader på den grunden att byggnaden har särskilt värde från
kulturhistorisk eller liknande synpunkt. Byggnad, som bevarar egenarten
hos gången tids byggnadsskick eller minnet av historiskt betydelsefull
händelse och som med hänsyn därtill är att anse som synnerligen märklig,
kan emellertid enligt lagen (1960:690) om byggnadsminnen förklaras för
byggnadsminne av riksantikvarien. I samband med sådan förklaring skall
riksantikvarien meddela skyddsföreskrifter som bl. a. skall ange i vilka
delar byggnaden inte får ändras samt hur ägaren skall vårda byggnaden.
Föreskrift får också meddelas om att område kring byggnaden skall hållas
i sådant skick, att byggnadens utseende och karaktär inte förvanskas.
Enligt 1 § första stycket 12 expropriationslagen (1917:189) får expropriation
äga rum för att bevara historiskt eller kulturhistoriskt märklig
bebyggelse eller märklig fast fornlämning eller för att bereda erforderligt
utrymme däromkring.
30 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
C:5 Riksdagsberättelsen år 1973
466
Av det anförda framgår att lagstiftningen till övervägande del är inriktad
på att skydda enstaka byggnader.
I motion 1971:832 har yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit
skall begära utredning av frågan om skyddslagstiftning avseende
kulturhistoriskt värdefulla bebyggelser och miljöer. Enligt motionen skulle
syftet med den föreslagna lagstiftningen vara att skapa ett skydd för och
garantera bevarande och iståndsättning av sådana bebyggelser och miljöer.
Vid sin behandling av motionen anförde riksdagens kulturutskott (KrU
1971:26).
Som motionärerna framhållit är vi för närvarande inne i en period då olika
omständigheter, framför allt ekonomiska och tekniska, snabbt aktualiserar
genomgripande omdaningar av bebyggelsen i städer och tätorter — omdaningar
som i många fall genomförts, i andra är under genomförande eller
planeras och som ofta är så genomgripande att äldre miljöer helt ersätts av
nya. Omdaningarna har många effekter som ligger i öppen dag, exempelvis
förändringar i trafiksituationen, förbättringar i bostadsstandarden, förvandling
av bostadskvarter till affärs- och kontorscentra, m. m. men också
andra som tidigare uppmärksammats mindre men numera allt oftare ställs
under debatt.
Motionärerna har enligt utskottets mening med all rätt pekat på vad
kontinuitet i bebyggelsemiljö kan betyda för många människors känsla av
trivsel och trygghet i tillvaron och samma synsätt kommer fram i flera av de
remissyttranden som avgivits över motionen. Som exempel vill utskottet
erinra om att socialstyrelsen i sitt yttrande betonat betydelsen för många
människor av möjlighet till närkontakt med sådan miljö som bevarats från
gångna generationer och dess kultur. I en tid av rationaliseringar och snabba
förändringar i samhällsstrukturen torde behovet av relativt oföränderliga
replipunkter i miljön vara stort, framhåller styrelsen.
Utskottet ser i motionen ett av många tecken på att synen på bevarandet
av äldre bebyggelser och miljöer vidgats. Vid sidan av de kulturminnesvårdande
intressen som tidigare dominerade har man efterhand fäst allt
större vikt vid miljösynpunkter. Förskjutningen i synsättet innebär också
att behovet av åtgärder blir annorlunda än tidigare. Den svenska byggnadsminneslagstiftningen
ger inga möjligheter till effektiva åtgärder för
bevarande av hela miljöer, den är helt inriktad på skydd av enstaka byggnader.
Utskottet är ense med motionärerna och remissmyndigheterna om
att frågan om skydd för hela bebyggelsemiljöer nu bör tas upp till ingående
överväganden. Samtidigt är utskottet på det klara med att denna fråga kan
och bör ses ur många aspekter.
Man måste analysera vilka kriterier som bör föreligga för att en miljö skall
anses så värd att bevara att särskilda åtgärder bör tillgripas och likaså vad
man vill uppnå med bevarandet. Man måste söka mot varandra väga de olika
intressen som kan komma att hävdas i bevarandefrågorna. Det allmänna
intresse av en kontinuitet i miljön som utskottet inledningsvis betonat kan i
uppkommande aktuella fall tala för åtgärder i en riktning, medan bostadspolitiska
och sociala synpunkter kan ge anledning till andra bedömningar av
samma fall. Vad gäller bostadsområden måste man ha blicken öppen för de
problem som kan uppkomma för dem som bor inom områden som man vill
bevara och som därför förutsättes bli föremål för särskilda åtgärder.
En avvägningsfråga av stor praktisk betydelse är vilket inflytande som
skall tillmätas de statliga organens miljö- och kulturminnesvårdande synpunkter,
om dessa strider mot den uppfattning som företrädes av
kommunerna.
467
Kommittéer: Civildepartementet C:6
Av avgörande betydelse när det gäller att bevara äldre miljöer är vidare de
ekonomiska förutsättningar under vilka lagstiftningen skall verka. Utan ett
genomtänkt och i praktiken fungerande finansieringssystem riskerar varje
lagstiftning med ifrågavarande syfte att bli utan effekt.
Med den syn på bevarandefrågorna som här angivits är det enligt
utskottets mening ofrånkomligt att bedömningen av dessa frågor får ingå
som en viktig del i bebyggelseplaneringen. Det utredningsarbete som
utskottet anser erforderligt bör bl. a. sikta till en samordning av olika
författningskomplex så att de av utskottet i detta betänkande framhävda
synpunkterna också blir beaktade i nämnda planering. Det bör i utredningsarbetet
också övervägas hur man skall få fram nödvändiga ekonomiska
förutsättningar för en förbättrad vård av bebyggelsen.
På grund av bl. a. det anförda hemställde utskottet att riksdagen skulle
anhålla att Kungl. Maj:t låter verkställa den utredning av frågan om skydd
för vissa bebyggelser och miljöer som utskottet förordat. Riksdagen beslöt
i enlighet med utskottets hemställan (rskr 1971:264).
En fullständig översyn av plan- och byggnadslagstiftningen pågår f. n.
inom bygglagutredningen (K 1969:55). 1965 års musei- och utställningssakkunniga
(E 1966: 52, U 1968:30) har bl. a. till uppgift att utreda målsättning
och organisation för samhällets kulturminnesvård. Enligt direktiven
bör de sakkunniga särskilt undersöka om gällande föreskrifter rörande
det offentliga byggnadsväsendet i fråga om byggnadsminnesmärken och
kyrkor m. m. kan samordnas och förenklas. Saneringsutredningen (In
1970: 26) har enligt sina direktiv att utreda frågan om sanering av det äldre
bostadsbeståndet. Kungl. Maj:t har genom beslut den 5 december 1969 till
utredningen överlämnat rskr 1969:318 (jfr mot. 1969:1: 186 och 1969: II: 918
samt 3LU 1969:45) om åtgärder till skydd för den medeltida miljön i Visby
att övervägas vid fullgörandet av utredningsuppdraget. Utredningen har i
augusti 1971 avgivit betänkandet (1971:64 och 65). Sanering, varigenom de
sakkunniga slutfört sitt arbete, utom i vad avser frågor rörande sanering av
kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse.
Kulturutskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande (KrU
1971: 26) anfört att utskottet skulle finna det naturligt om den utredning som
utskottet förordat av Kungl. Maj:t inordnades i den översyn av lagstiftningen
om den fysiska planeringen som f. n. pågår inom bygglagutredningen.
Jag anser att bygglagutredningen bör få i uppdrag att i sitt arbete överväga
de synpunkter på skydd för kulturhistoriskt värdefulla bebyggelser och
miljöer som riksdagen anfört. Utredningen bör därvid samråda med 1965
års musei- och utställningssakkunniga i syfte att erhålla sakunderlag
för utredningens bedömningar samt samråda med saneringsutredningen
och beakta förslag som kan komma att läggas fram av denna utredning.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit sju
sammanträden.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
6. Rådgivande expertgruppen (C 1970:24) för fysisk riksplanering
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 oktober 1969 för att
såsom rådgivande expertgrupp i den omfattning departementschefen
C:6 Riksdagsberättelsen år 1973
468
bestämmer inom civildepartementet biträda vid den pågående utredningsoch
försöksverksamheten beträffande fysisk riksplanering:
Ordförande:
Holm, J. Lennart, generaldirektör
Sakkunniga:
Ahlberg, Carl-Fredrik J., professor
Esping, F. Lars-Erik, byråchef
Fladvad, J. Arne, direktör
Hall, A. Bertil, överingenjör (t.o.m. den 1 augusti 1972)
Hägerstrand, S. Torsten E., professor
Kragh, Börje R. V., professor
Matsson, Sven-Arne, överingenjör (fr.o.m. den 1 augusti 1972)
Ågren, Lars O. T., direktör
Sekretariat: Civildepartementets planerings- och budgetsekretariat,
Jakobsgatan 26, Fack, 103 10 Stockholm 16, tel. 763 10 00
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Expertgruppen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit två
sammanträden.
Expertgruppens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
7. Utredningen (C 1970:25) angående säkerhetsföreskrifter rörande
hissar och rulltrappor
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 november 1969 för
översyn av säkerhetsbestämmelser rörande hissar och rulltrappor, m.m.:
Utredningsman:
Strömdahl, Ingvar F., tekn. dr, f.d. riksbrandinspektör
Expert:
Evaeus, B. Per H., departementssekreterare
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Utredningen har under tiden november 1971—den 9 november 1972 hållit
sju sammanträden. Utredningen har sistnämnda dag avgett betänkandet (Ds
C 1972:3) Säkerhetsbestämmelser för hissar, rulltrappor m. m.
Uppdraget är därmed slutfört.
8. Nordiska kommunalrättskommittén (C 1970:27)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 januari 1970 för att
deltaga i en för Sverige, Danmark, Finland och Norge gemensam kommitté
469
Kommittéer: Civildepartementet C:9
för utredning om behovet av och möjligheterna för sådana ändringar i
kommunallagstiftningen att fasta legala former skapas för samarbete mellan
kommuner över riksgränsen:
Utredningsman:
Källner, Claes-Göran G., expeditionschef
Sekreterare:
Lindquist, Ulf W. E., hovrättsråd
Lokal: Erik Dahlbergsgatan 11 B, 411 26 Göteborg, tel. 031/13 72 36
Direktiven för kommittén, se 1971 års riksdagsberättelse C 18.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit fem
sammanträden samt i anslutning därtill haft överläggningar med kommuner
och andra organ som berörs av kommitténs arbete. Under våren 1973
beräknas kommittén avge rapport över en första etapp i utredningsarbetet.
Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1973.
9. Länsberedningen (C 1970:28)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 mars 1970 för
beredning av vissa frågor rörande den regionala samhällsförvaltningens
uppgifter och organisation (se Post- och Inrikes tidn. den 8 maj 1970):
Ordförande:
Svenson, S. Göte, statssekreterare
Ledamöter:
Bergman, Per R., led. av riksdagen
Dahlgren, P. Anders B., lantbrukare, led. av riksdagen
Gustafsson, Sune O., kommunalråd
Hamrin, Mac T. P., överlantmätare, led. av riksdagen
Högström, Ivar, bostadsdirektör, led. av riksdagen
Stefanson, R. Stig S., optikermästare, f.d. led. av I kamm.
Ward, Kurt K. B., landstingsråd
Winberg, S. Håkan, rådman, led. av riksdagen
Experter:
Clarholm, Sixten, byrådirektör
Engström, Odd E. L., kansliråd (fr.o.m. den 15 maj 1972)
Fog, Hans B., professor
Fröjd, S. Arne, länsråd
Nordén, N. Åke H., professor (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Svensson, Bengt Å. G., avdelningsdirektör
Thufvesson, Bengt E., länsråd
Årlin-Jussil, Ingrid S., arkitekt
C:9 Riksdagsberättelsen år 1973 470
Huvudsekreterare:
Hinnfors, S. Ivar, förste länsassessor
Sekreterare:
Finnveden, Bengt A., avdelningsdirektör
Myhlback, J. Lennart, fil. lic.
Lokal: Civildepartementet, Jakobsgatan 26, 6 tr., Fack, 103 20 Stockholm
16, tel. 763 10 00
Direktiven för beredningen, se 1971 års riksdagsberättelse C 19.
Beredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit nio
sammanträden.
Beredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
10. Utredningen (C 1970:29) om den kommunala demokratien
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 mars 1970 för att
göra en översyn av den kommunala demokratin (se Post- och Inrikes tidn.
den 21 maj 1970 och den 6 maj 1972):
Ordförande:
Lewén-Eliasson, Anna Lisa, fru, led. av riksdagen
Ledamöter:
Blomdahl, Bengt O., andre förbundsordförande
Boo, Karl G. H., assistent, led. av riksdagen
Elmstedt, Claes Y., lantbrukare, led. av riksdagen
Gustafsson, F. Agne S., universitetslektor
Hörberg, Nils, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Hörnlund, Gördis K., fru, led. av riksdagen
Johansson, K. Hilding, fil. dr, led. av riksdagen
Åstrand, Göran, kommunalkonsulent
Experter:
Edström, Lennart J., informationschef
Ericsson, Lars Eric, kansliråd
Sekreterare:
Bergqvist, Sven-Runo, fil. lic.
Bitr. sekreterare:
Albertsson, Bertil, fil. kand.
Högdahl, Lars, kommunsekreterare
Lokal: Civildepartementet, Jakobsgatan 26, 6 tr., Fack, 103 20 Stockholm
16, tel. 763 10 00 (sekreteraren)
471
Kommittéer: Civildepartementet C.10
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse C 20.
Tilläggsdirektiv (anförande av statsrådet Lundkvist till
statsrådsprotokollet den 21 april 1972):
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 juni 1967 tillkallade jag
den 10 oktober samma år sakkunniga för att utreda frågan om ändrade regler
för bestämmandet av antalet landstingsmän, landstingskommuns indelning
i valkretsar och valsystem för kommunalvalen. De sakkunniga, som antog
benämningen kommunalvalskommittén (K 1968:58), avlämnade i februari
1971 betänkandet (SOU 1971:4) Kommunala val.
Vid 1970 års val till riksdagen tillämpades ett nytt valsystem för första
gången. Principen i det nya riksdagsvalssystemet är att partierna skall bli
representerade i riksdagen i direkt proportion till sina andelar av valmanskåren
i hela landet. Detta åstadkoms genom att endast en del av
mandaten tilldelas valkretsarna och fördelas mellan partierna på grundval
av valresultatet där. Återstoden av mandaten används för att utjämna de
avvikelser från ett riksproportionellt riktigt resultat som kan uppstå vid
mandatfördelningen inom kretsarna. Principen om riksproportionalitet är
emellertid inte konsekvent genomförd. För att förhindra en från parlamentarisk
synpunkt olycklig partisplittring i riksdagen har systemet försetts
med spärr mot småpartier. Sålunda får endast parti som fått minst 4 % av
rösterna i hela landet delta i mandatfördelningen. Parti med färre röster får
dock delta i mandatfördelningen i valkrets där partiet har fått minst 12 % av
rösterna.
Kommunalvalskommittén har enligt sina direktiv haft att bl. a. undersöka
om proportionaliteten enligt det nya riksdagsvalssystemet skiljer sig
väsentligt från proportionaliteten vid kommunalvalen och, om så skulle visa
sig vara fallet, pröva om det går att åstadkomma större likhet i dessa
hänseenden genom en anpassning av valsystemet vid kommunalvalen till
valsystemet vid riksdagsvalen.
Kommittén, som för sin del har ansett att den fortgående ökningen i antal
och betydelse av de kommunala frågorna och de politiska partiernas allt
större betydelse för den kommunala demokratin utgör ett starkt motiv för
att åstadkomma likhet i fråga om proportionaliteten mellan kommunal- och
riksdagsvalen, har funnit att skillnaderna från proportionalitetssynpunkt
mellan det nuvarande valsystemet för de kommunala valen och ett system
liknande det nya riksdagsvalssystemet inte är oväsentliga. Kommittén har
förordat att ett nytt valsystem införs för landstings- och kommunfullmäktigevalen
i huvudsak i överensstämmelse med valsystemet för riksdagsvalen.
Enligt kommitténs förslag skall alltså i landstingskommuner och
valkretsindelade kommuner endast en del av mandaten tilldelas valkretsarna
och fördelas mellan partierna på grundval av valresultatet där.
Återstoden av mandaten skall användas för att utjämna de avvikelser från
ett för hela landstingskommunen resp. kommunen proportionellt riktigt
resultat som kan uppstå vid mandatfördelningen inom kretsarna. För både
landstingskommuner och kommuner — beträffande de senare oavsett om
de är valkretsindelade eller inte — skall enligt förslaget gälla att endast parti
som fått minst 4 % av rösterna i hela landstingskommunen resp. kommunen
får delta i mandatfördelningen. För landstingskommunerna skall dock
vidare gälla att parti med mindre andel av det totala antalet röster får delta
i mandatfördelningen i valkrets där partiet fått minst 12 % av rösterna.
Kommunalvalskommitténs betänkande har remissbehandlats.
C .10 Riksdagsberättelsen år 1973
472
Flertalet remissinstanser har tillstyrkt att systemet för de kommunala
valen ändras helt eller i huvudsak i enlighet med kommitténs förslag.
Remissinstanserna har överlag uttalat sig för ett valsystem som ger en bättre
proportionalitet även vid de kommunala valen. I fråga om införandet av en
småpartispärr på 4 % är meningarna däremot starkt delade. Ett stort antal
remissinstanser har ställt sig bakom kommitténs förslag att småpartispärren
skall tillämpas även vid de kommunala valen. Man har pekat på önskvärdheten
att småpartier behandlas lika i riksdagsvalet och i de kommunala
valen.
Åtskilliga remissinstanser har emellertid ställt sig tveksamma eller direkt
avvisande till en 4 %-spärr mot småpartier även på det kommunala planet.
Utredningen om den kommunala demokratin har i sitt yttrande bl. a.
framhållit att småpartispärren på riksplanet motiverats med önskemålet att
förhindra en partisplittring, som kan verka förlamande på det parlamentariska
systemet. På det kommunala planet gör emellertid kommunallagens
bestämmelser om proportionellt val att det inte finns några förutsättningar
för småpartier att utöva ett avgörande inflytande vid de kommunala
”regeringsbildningarna”, dvs. vid tillsättningen av posterna i kommunstyrelse
resp. förvaltningsutskott. Enligt utredningen om den kommunala
demokratin har det visat sig att den främsta effekten av en 4 %-spärr skulle
bli en avsevärd reducering av den kommunala representationen för ett par
av rikspartierna. Enligt utredningens mening är det svårt att utifrån det
material som kommunalvalskommittén presenterat inta en definitiv ståndpunkt
beträffande småpartispärrens nivå och utformning. Utredningen har
därför önskat en närmare kartläggning av de konsekvenser som en småpartispärr
på olika nivåer kommer att få för de småpartier som idag finns
representerade i fullmäktige och landsting. Det torde också enligt utredningens
mening vara befogat med ett mera ingående studium av småpartiernas
roll i det kommunalpolitiska systemet innan en slutgiltig ställning
tas.
Också Svenska kommunförbundet har betonat de tänkbara negativa
konsekvenserna av den föreslagna spärregeln. Enligt förbundets mening
bör bedömningen av denna fråga vidgas till att innefatta de principiella
aspekterna på minoritetsgruppers representation i en funktionsduglig
kommunal demokratis beslutande organ. En väsentlig negativ effekt av
hårda spärregler är, enligt styrelsens mening, att även en minoritet som vid
tillämpning av strikt proportionalitet skulle ha varit berättigad till flera
mandat helt utestängs från representation i den beslutande församlingen.
Det kan i åtskilliga kommuner förekomma mer än en minoritet av denna
storleksordning, som med hänsyn till programmatiskt underlag och verksamhetsformer
motsvarar normala kriterier på reguljär partipolitisk verksamhet.
En spärr vid 4 % kan därför i praktiken innebära avskärmande från
representation för partier som sammantaget stöder sig på avsevärt mer än
4 % av väljarunderlaget. De föreslagna spärreglerna kan därför bidraga till
att hos en förhållandevis betydande del av väljarna skapa en negativ attityd
till det representativa systemets förmåga att på ett riktigt sätt spegla
medborgaropinionen. Enligt kommunförbundet får frågan om spärregler
vid kommunala val ses som en del i det stora problemkomplex som gäller
den parlamentariska demokratins funktionsduglighet. Genom sitt betonande
av föreslagna spärreglers tänkbara negativa konsekvenser har förbundet
önskat understryka behovet av att det slutliga ställningstagandet
föregås av en mera grundlig och allsidig prövning än vad kommunalvalskommitténs
förslag ger underlag för.
Även flera länsstyrelser och åtskilliga kommuner har i sina yttranden
473
Kommittéer: Civildepartementet C.10
över kommunalvalskommitténs betänkande riktat kritik mot den föreslagna
småpartispärren.
Företrädare för de politiska partierna i riksdagen har vid överläggningar
rörande frågan om ett eventuellt nytt valsystem för de kommunala valen
varit helt överens om att frågan om en generell spärr mot småpartier i de
kommunala valen inte skall tas upp till avgörande förrän man närmare fått
diskutera vilka konsekvenser för den kommunala demokratin en sådan
spärr skulle få.
Av vad jag har anfört i det föregående framgår att vid remissbehandlingen
av kommunalvalskommitténs betänkande frågan om utformningen av en
småpartispärr blivit föremål för starkt delade meningar. Det bör i sammanhanget
erinras om att i nuvarande sy stern för de kommunala valen finns
inbyggd en spärr mot småpartier vars nivå varierar, i landstingskommuner
och valkretsindelade primärkommuner främst med valkretsarnas storlek
och i övriga primärkommuner främst med antalet fullmäktige. Variationerna
i spärrens nivå är avsevärda. Riksdagen uttalade i anslutning till
beslutet om en partiell författningsreform (KU 1968:20, rskr 1968:279)
beträffande riksdagsvalet att det är en fördel med ett system som ger en klar
och enhetlig spärregel vars innebörd och konsekvenser är från början
kända.
Liksom kommunalvalskommittén anser jag att skäl talar för att man även
i fråga om de kommunala valen eftersträvar en likformig behandling av
småpartier. Främst remissbehandlingen av kommitténs betänkande visar
emellertid att ställningstagandet till hur detta bör ske behöver föregås av en
översyn av småpartiernas roll i det kommunalpolitiska systemet. Jag förordar
att en sådan översyn kommer till stånd.
Syftet med denna översyn bör vara att närmare belysa de principiella
aspekterna på minoritetsgruppers representation i en funktionsduglig
kommunal demokratis beslutande organ. Jag finner det naturligt att utredningen
om den kommunala demokratin får i uppdrag att göra denna
översyn.
Utredningen bör därvid kartlägga förekomsten av småpartier i kommuner
och landstingskommuner, varvid bör belysas såväl förekomsten av lokala
småpartier som regionala olikheter i rikspartiernas kommunala förankring.
Det bör vidare vara en uppgift för utredningen att söka belysa småpartiernas
möjligheter till insyn och inflytande i den kommunala verksamheten och
deras betydelse som förmedlare av väljaropinionen. Mot bakgrund härav
bör utredningen söka göra en allmän värdering av småpartiernas roll i den
kommunala demokratin och analysera de konsekvenser från den kommunala
demokratins synpunkt som småpartispärrar på olika nivåer i de kommunala
valen kan få.
Utredningen bör arbeta så att utredningens undersökningar och analyser
kan läggas till grund för ett slutligt ställningstagande till valsystemet vid de
kommunala valen, i god tid före 1976 års val.
Den demokratiska styrelseformen innebär att den enskilde som samhällsmedborgare,
bl. a. genom den allmänna rösträtten, är tillförsäkrad
inflytande på beslutsfattandet hos samhällsorganen. I en representativ
demokrati som den svenska utövas medborgarinflytandet genom de politiska
partierna. Med begreppet företagsdemokrati avser man i allmänhet att
den anställde tillförsäkras insyn i och inflytande på verksamheten inom det
företag eller den myndighet hos vilken han är anställd. Därvid kommer ofta
inflytandet i frågor som rör den enskildes egna arbetsförhållanden i
förgrunden.
C .10 Riksdagsberättelsen år 1973
474
Det system med kollektivavtalsförhandlingar mellan parterna på
arbetsmarknaden som tillämpas i vårt land innebär att de anställda är
tillförsäkrade inflytande i fråga om löner och vissa andra arbetsvillkor.
Enligt statstjänstemannalagen (1965:274) och kommunaltjänstemannalagen
(1965:275) får kollektivavtal emellertid inte träffas om bl. a. tjänsteorganisationens
utformning, myndighets arbetsuppgifter, ledningen och
fördelningen av arbetet inom myndigheten samt rätt till annan ledighet än
semester. Bestämmelserna i arbetarskyddslagstiftningen om skyddskommitté
och skyddsombud ger de anställda rätt till samråd i arbetarskyddsfrågor.
Företagsnämnderna utgör i första hand ett forum för
informationsutbyte och samråd. Företagsnämnd hos statlig myndighet kan
dock enligt 4 § kungörelsen (1968: 104) om företagsnämnder m.m. inom
statsförvaltningen överta myndighetens rätt att besluta om ersättning och
belöning i s. k. förslagsärenden samt om användning av medel som myndigheten
disponerar för vissa personalvårdande åtgärder. Också inom
enskild verksamhet, men däremot inte inom kommunalförvaltningen, kan
beslutanderätt överföras till företagsnämnd.
Under de senaste åren har ett flertal åtgärder vidtagits i syfte att förbättra
förutsättningarna för företagsdemokrati inom statlig, kommunal och
enskild verksamhet. År 1968 tillkallades delegationen (Fi 1969:64) för
försöksverksamhet med företagsdemokrati i de statliga aktiebolagen.
Företagsdemokratin bör enligt vad som anförs i direktiven till delegationen
i princip innebära medverkan av de anställda på alla beslutsnivåer inom
företaget men olika grader av inflytande anges som tänkbara, från information
och samråd till medbestämmande. Även om inflytande i första hand
torde vara av intresse när det gäller frågor med mera direkta återverkningar
på den enskildes förhållanden, t. ex. arbetets organisation och arbetsmiljön,
bör frågor om den allmänna företagspolitiken inte vara undandragna de
anställdas inflytande. En primär uppgift för delegationen skall enligt
direktiven vara att klarlägga möjligheterna till och förutsättningarna för ett
till både grad och omfattning vidgat inflytande för de anställda.
I direktiven till delegationen (Fi 1970:67) för förvaltningsdemokrati,
som tillkallades år 1970, anförs att de allmänna utgångspunkter för en
försöksverksamhet med fördjupad företagsdemokrati som anges i direktiven
till den förut nämnda delegationen bör gälla också i fråga om den statliga
förvaltningen. Det bör sålunda undersökas om de anställdas inflytande på
verksamheten inom den egna myndigheten och på förhållandena där kan
ökas. Förutsättningarna för och resultatet av en viss omfördelning av
beslutsbefogenheterna från nuvarande organ och nivåer till andra organ och
nivåer inom myndigheterna bör prövas.
Representanter för de anställda ingår i styrelserna för bl. a. statens
vattenfallsverk och SIDA. Hos några statliga myndigheter har personalen
på annat sätt tillförsäkrats inflytande på verksledningens beslut och vid
flera myndigheter finns särskilda organ med personalrepresentation för
frågor om personalutbildning, personalvård m. m. Särskilda åtgärder för att
tillgodose behovet av samråd och information har också vidtagits inom en
del statliga myndigheter.
Ett av SAF, LO och TCO tillsatt utvecklingsråd för samarbetsfrågor
fastställde i september 1969 riktlinjer för försöksverksamhet med fördjupad
företagsdemokrati. Försöksverksamheten skall enligt dessa riktlinjer äga
rum på olika nivåer inom företagen med tonvikten lagd på den enskilde
arbetstagarens möjligheter till ökat inflytande. Den skall omfatta varierande
grader av inflytande från de anställdas sida.
475
Kommittéer: Civildepartementet C.10
LO-kongressen hösten 1971 underströk att arbetstagarna måste få ett
verkligt medinflytande inom företagen, främst på de områden som berör
dem dagligen och nära. Arbetsgivarens ensidiga rätt att besluta om arbetets
ledning bör ersättas med en väsentligt utvidgad förhandlingsskyldighet och
arbetstagarna bör få en reell medbestämmanderätt i alla viktiga personalpolitiska
frågor. Arbetstagarna bör enligt kongressen få rätt att utse en
minoritet i aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas styrelser. Enligt
de riktlinjer för vidgad företagsdemokrati som antogs av 1970 års TCOkongress
utgör de anställdas rätt till representation i företagens styrelser ett
viktigt led i strävandena att öka de anställdas insyn och inflytande i
företagen. Mellan LO och TCO å ena sidan samt SAF å andra sidan har
förhandlingar ägt rum om rätt för de anställda att utse representanter i
företagens styrelser. Sedan förhandlingarna strandat, hemställde arbetstagarorganisationerna
för någon tid sedan om åtgärder för att få frågan löst
genom lagstiftning. En inom industridepartementet utarbetad promemoria
som läggs fram i dagarna väntas innehålla förslag om rätt för de anställda till
representation i styrelserna för vissa aktiebolag.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den I7december 1971 haren
utredning tillsatts för att göra en allmän översyn av arbetsfredslagstiftningen.
Enligt utredningens direktiv bör arbetet på en översyn av lagstiftningen
om förhandlingar och avtal på arbetsmarknaden i första hand
inriktas på att skapa förutsättningar för ett verkligt arbetstagarinflytande på
områden som berör den enskilde arbetstagaren nära och dagligen. Men
ramen för utredningsarbetet bör enligt direktiven vara vidare än så. Den
förhandlingsrätt som kommer att slås fast genom ny lagstiftning bör i
princip vara så vidsträckt att förhandlingar kan inledas i alla frågor på olika
beslutsnivåer som det är angeläget för de anställda att få inflytande på.
Utredningen bör emellertid enligt direktiven inte överväga reformer
beträffande annan lagstiftning än den arbetsrättsliga. Utredningsuppdraget
avser i princip alla arbetstagare, även de offentligt anställda. I direktiven
anförs att utredningen bör pröva om det med hänsyn till de politiska
organens beslutsbefogenheter och därpå grundad myndighetsutövning kan
behövas särskilda inskränkningar i medinflytandet för de offentligt
anställda.
År 1968 träffades mellan de dåvarande tre kommunförbunden å ena sidan
samt Svenska kommunalarbetareförbundet, SACO och TCO-K å andra
sidan en central överenskommelse rörande företagsnämnder. Mellan parterna
skall enligt överenskommelsen gälla ett avtal angående företagsnämnder
vid kommunala verk, sjukvårds- och andra inrättningar. Avtalet
får lokal giltighet genom särskilt kollektivavtal. Sådana kollektivavtal lär ha
träffats för samtliga kommuner och landstingskommuner. Företagsnämnden
är enligt avtalet ett organ för information och samråd mellan arbetsgivaren
och de anställda. Den har till uppgift att verka för en ändamålsenligt
och rationellt bedriven verksamhet samt för ökad arbetstillfredsställelse
och god samarbetsanda. Det åligger nämnden bl. a. att bereda de anställda
insikt i verksamhetens ekonomiska, organisatoriska och tekniska betingelser
samt i de allmänna riktlinjerna för kommunens personalpolitik, att
verka för anställningstrygghet, arbetarskydd och god arbetsmiljö samt att
främja personalutbildning och förslagsverksamhet. Nämnden skall bestå av
högst lika många arbetsgivar- som arbetstagarrepresentanter. Arbetstagarnas
representanter utses av de lokala fackliga organisationerna. De skall
vara anställda inom det förvaltningsområde för vilket nämnden inrättats.
I anslutning till den centrala överenskommelsen förband sig kommunför -
C: 10 Riksdagsberättelsen år 1973
476
bunden att verka för en sådan ordning att befogenhet att besluta om
ersättning för bl. a. förslag inom förslagsverksamheten skulle kunna tilläggas
företagsnämnd. Parterna kom vidare överens om att två centrala råd för
samarbetsfrågor, ett för det primärkommunala och ett för det landstingskommunal
området, skulle inrättas i syfte att främja företagsnämndernas
verksamhet, den lokala arbetarskyddsverksamheten och annan
jämförlig lokal samrådsverksamhet mellan kommunerna och landstingskommunerna
samt de anställda.
I mars 1970 gjorde de två råden vart för sig ett uttalande om försöksverksamhet
med fördjupad företagsdemokrati. I uttalandena anförs att
väsentliga insatser för en fördjupning av företagsdemokratin kan göras
inom företagsnämndsavtalets ram men att det är angeläget att också andra
åtgärder prövas. Enligt uttalandena bör försöksverksamheten äga rum på
olika nivåer inom förvaltningsorganisationerna med tonvikten lagd på den
enskilde arbetstagarens möjligheter till ökat inflytande. Experiment med
varierande grader av inflytande från de anställdas sida bör komma i fråga.
Som exempel på försöksverksamhet anges i uttalandena medverkan av de
anställda i rationaliseringsverksamheten, vid personalpolitikens utformning,
genom samråd vid utseende av arbetsledare m.fl., genom överläggningar
med resp. förvaltningsledning samt genom representation i kommunala
nämnder. Försöksverksamheten pågår f. n. inom flera kommuner
och landstingskommuner.
Under senare år har riksdagen vid åtskilliga tillfällen haft att ta ställning
till motioner som rört företagsdemokratin inom kommunala och landstingskommunal
förvaltningar. Under år 1970 behandlade sålunda konstitutionsutskottet
en motion om sådana lagändringar att hinder inte skulle
föreligga för representation från personalorganisationerna i kommunala
nämnder samt en motion om sådana ändringar i kommunallagarna att
försöksverksamhet med företagsdemokrati avseende bl. a. delegering till
företagsnämnderna av beslutanderätt i personalvårdsärenden och ärenden
om belöningar för förbättringsförslag skulle kunna genomföras inom de
kommunala sektorerna. Utskottet anförde i sitt utlåtande (KU 1970:35)
bl. a. att det inom de två centrala rådén pågick undersökningar angående
frågan om beslutanderätt för företagsnämnderna, att det låg närmast till
hands att avvakta resultatet av försöksverksamheten med fördjupad företagsdemokrati
inom den kommuanal förvaltningen och att något initiativ
från riksdagens sida därför inte behövdes. I enlighet med utskottets hemställan
avslog riksdagen motionerna. En motion om bl. a. utredning av
frågan om de legala förutsättningarna fördelegering av viss beslutanderätt
till företagsnämnd inom den kommunala sektorn behandlades samma år av
bankoutskottet (BaU 1970:70). Utskottet hemställde att motionsyrkandet
skulle avslås under hänvisning till bl. a. uppgifter av LO och TCO i remissyttranden
över motionen om att undersökning av frågan om beslutanderätt
för företagsnämnderna redan påbörjats inom Svenska kommunalarbetareförbundet
och TCO. Riksdagen biföll utskottets hemställan. På hemställan
av konstitutionsutskottet (KU 1971:31) avslog riksdagen år 1971 en motion
av samma innehåll som den nyss redovisade. Yrkande om utredning av
samma fråga har framställts också i en motion till årets riksdag (1972:157). I
en annan motion till årets riksdag (1972:376) anförs att en översyn av
lagstiftningen bör göras i syfte att bereda möjlighet för representanter för
personalen att delta i sammanträden med olika organ inom kommunerna
och landstingskommunerna.
TCO-K har i april 1972 hos Svenska kommunförbundet aktualiserat vissa
477
Kommittéer: Civildepartementet C: 10
frågor som har samband med företagsdemokratin inom kommunala
förvaltningar.
I likalydande skrivelser den 28 mars 1972 till chefen för inrikesdepartementet
och chefen för civildepartementet anför Svenska kommunalarbetareförbundet
att det är angeläget att det vidgade arbetstagarinflytande som
förbereds i fråga om det enskilda näringslivet följs av motsvarande åtgärder
på de statliga och kommunala områdena. F. n. förbereds lagstiftning som
kan väntas leda till att de anställda får rätt till styrelserepresentation i
sådana företag — statliga, kommunala och enskilda — som drivs i bolagsform.
Den tilltänkta lagstiftningen väntas enligt kommunalarbetareförbundet
inte omfatta en motsvarande rätt till representation för de anställda
exempelvis när en kommun driver lokaltrafik genom ett kommunalt verk i
stället för i bolagsform. Den organisationsform som kommunen valt bör
emellertid, enligt vad kommunalarbetareförbundet anför, inte få lägga
hinder i vägen för ett vidgat arbetstagarinflytande.
Kommunalarbetareförbundet påpekar att kommunallagstiftningen anses
utgöra hinder mot facklig representation i kommunala nämnder och framhåller
att förbundet inte önskar en sådan facklig representation som skulle
rubba de politiska maktförhållanden som kommit till uttryck i väljaropinionen.
Frågan bör i stället kunna lösas genom en form av adjungering till
kommunala nämnder. I avvaktan på en slutgiltig lösning bör det enligt
kommunalarbetareförbundets mening genom dispens från nuvarande
bestämmelser öppnas möjlighet för de kommunala och landstingskommunal
organen att med enkel majoritet besluta om adjungerat ledamotskap för
arbetstagarrepresentanter.
Svenska kommunalarbetareförbundet hemställer vidare i skrivelse den
28 mars 1972 till chefen för civildepartementet om åtgärder i syfte att
klarlägga att företagsnämnd utan hinder av bestämmelser i kommunallagstiftningen
kan tilläggas beslutanderätt i fråga om belöningar för förbättringsförslag
och i andra personalsociala ärenden.
Kommuns beslutanderätt utövas enligt 4 § kommunallagen (1953:753) av
kommunfullmäktige medan förvaltning och verkställighet ankommer på
kommunstyrelsen och övriga nämnder. Beslutsfattande utgör emellertid
ofta ett led i förvaltnings- och verkställighetsuppgifterna. Nämnder för
specialreglerad förvaltning — t. ex. barnavårdsnämnd, byggnadsnämnd
och nykterhetsnämnd — har vidare genom specialförfattningar tillerkänts
en omfattande beslutanderätt. Ledamöter och suppleanter i kommunstyrelsen
och övriga nämnder väljs av kommunfullmäktige (31 och 45 §§).
Fullmäktige kan bestämma att styrelsen får uppdra åt särskild avdelning,
bestående av ledamöter och suppleanter i styrelsen, eller åt ledamot eller
suppleant eller åt tjänsteman hos kommunen att på styrelsens vägnar
besluta i vissa grupper av ärenden (43 §). Motsvarande bestämmelser om
delegering gäller enligt 45 § för nämnd för oreglerad förvaltning — t. ex.
affärsverksstyrelse, hamnstyrelse och fritidsnämnd. 1 specialförfattningarna
förekommer ofta särskilda bestämmelser om delegering för nämnd för
specialreglerad förvaltning. Dessa bestämmelser stämmer emellertid i
huvudsak överens med bestämmelserna för kommunstyrelsen.
Kommunfullmäktiges förhandlingar är i princip offentliga (27 §). Motsatsen
gäller i fråga om sammanträden med kommunala nämnder. För visst
sammanträde anses kommunal nämnd dock kunna besluta att en utomstående
får vara närvarande och delta i överläggningarna men inte i
besluten. Ett sådant beslut anses fordra enhällighet (se t. ex. regeringsrättens
utslag den 21 oktober 1971). I specialförfattningar förekommer ofta
C .10 Riksdagsberättelsen år 1973
478
bestämmelser som medger tjänstemän och sakkunniga rätt att delta i
nämndsammanträden och i överläggningarna, även om de inte är ledamöter
i nämnden. Suppleant i kommunal nämnd har rätt att närvara vid nämndens
sammanträden men inte rätt att yttra sig, om han inte tjänstgör i stället för
ledamot (36 §). Nämnden anses emellertid kunna med enkel majoritet
medge suppleant yttranderätt. För rena beredningsuppgifter kan fullmäktige
tillsätta särskilda beredningar eller kommittéer (19 och 22 §§). Närvarorätten
vid sammanträden med sådana organ följer inte de regler som anses
gälla i fråga om kommunala nämnder. Om särskilda föreskrifter inte har
meddelats i samband med att organet inrättades, torde detta självt kunna
besluta i frågan.
Anledningen till den restriktiva ordning som gäller i fråga om närvarorätt
vid sammanträden med kommunala nämnder torde främst vara att man
velat skapa garantier för ett fritt meningsutbyte mellan ledamöterna samt
för självständighet och oberoende vid beslutsfattandet. I detta sammanhang
bör anmärkas att såväl ledamot som annan närvarande är skyldig att
avlägsna sig, när ärende i vilket han är jävig behandlas (37 §).
Bestämmelsen infördes på förslag av några remissinstanser som i sina
yttranden över kommunallagskommitténs förslag till ny kommunallag
framhållit vikten av att en jävig ledamot inte genom sin närvaro hindrar ett
fritt meningsutbyte (se prop. 1953:210 s. 149 och 151).
De bestämmelser för kommunerna som jag nu har redovisat har i allt
väsentligt sin motsvarighet i bestämmelserna för landstingskommuner.
En fördjupad företagdsdemokrati är ett väsentligt medel när det gäller att
nå bättre förhållanden för de anställda och därigenom öka arbetstillfredsställelsen
och säkerställa ett gott arbetsresultat. Det är alltså ett starkt
intresse både från allmän synpunkt och från arbetstagarsynpunkt att de
personer som är anställda inom kommunala och landstingskommunala
förvaltningar, liksom andra arbetstagare, får insyn i och inflytande över den
verksamhet som bedrivs på deras arbetsområde. Frågan hur detta syfte
skall nås erbjuder emellertid särskilda problem som inte har någon direkt
motsvarighet inom enskild verksamhet och som i viss mån skiljer sig från
de svårigheter som uppkommer när det gäller att tillgodose motsvarande
intresse i fråga om dem som är anställda inom statsförvaltningen.
Ledamöterna i de kommunala och landstingskommunala nämnderna är
valda av kommunfullmäktige resp. landstinget, i regel på ett sådant sätt att
nämndernas sammansättning motsvarar den medborgaropinion som
kommit till uttryck vid ett allmänt val. Nämnderna har i stor utsträckning
att behandla frågor som är av avgörande betydelse för alla kommunmedlemmar.
Många gånger har nämnderna vidare att ta ställning till frågor
som till övervägande del rör enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden
och där fråga är om myndighetsutövning mot enskild. I dessa
typer av ärenden motiverar anställningsförhållandet i regel inte någon högre
grad av inflytande för de anställda än som bör tillkomma andra medborgargrupper.
Mot bakgrund av vad jag nu har sagt är det uppenbart att det inte finns
skäl att överväga en rätt för de anställda att utse ledamöter i kommunala
och landstingskommunala nämnder eller att överföra sådan nämnds
beslutanderätt till företagsnämnd eller annat organ med arbetstagarrepresentation
annat än i klart avgränsade frågor som har ett direkt och
speciellt intresse för de anställda. Jag vill understryka att något sådant inte
heller har föreslagits i skrivelserna från Svenska kommunalarbetareförbundet.
479
Kommittéer: Civildepartementet C.10
I den försöksverksamhet med fördjupad företagsdemokrati som pågår
under ledning av de två centrala råden för samarbetsfrågor prövas, inom de
ramar som gällande lagstiftning ställer upp, olika åtgärder för att tillgodose
de anställdas intresse av insyn och inflytande. Det kan väntas att försöksverksamheten
kommer att ge ett rikt material till ledning för bedömningen
av vilka åtgärder i detta hänseende som kan vidtas utan att den
politiska demokratin eller andra väsentliga allmänna intressen blir åsidosatta.
1 försöksverksamheten kan prövas exempelvis olika åtgärder
avseende medverkan av de anställda i det beredningsförfarande som
föregår behandlingen i de politiskt valda organen, särskilt i frågor som rör
deras arbetsförhållanden och i andra frågor där deras kunskaper och
erfarenheter bör tas till vara. Säkert kan på denna väg vinnas att arbetstagargrupper
vars insyn och inflytande i dag är ringa kan beredas ett ökat
inflytande till gagn inte minst för den kommunala verksamheten.
Emellertid kan övervägas också en ökad medverkan av de anställda vid
handläggningen i de politiskt valda organen och ett överförande av
beslutanderätten i vissa frågor, t. ex. frågor om ersättning för förbättringsförslag
samt personalsociala frågor, från sådana organ till organ i
vilka de anställda är representerade. Den rätt till delegering av
nämnds beslutanderätt som finns i dag avser endast att ge den som mottagit
uppdraget en rätt att besluta på nämndens vägnar inte att ge honom en
självständig beslutanderätt. Delegering kan inte ske till företagsnämnd.
Däremot synes beslutanderätt i viss utsträckning kunna överföras till
företagsnämnd genom att fullmäktige resp. landstinget beviljar ett visst
anslag till företagsnämnden och samtidigt anger hur anslaget får disponeras.
Svenska kommunalarbetareförbundet tar i de förut nämnda skrivelserna
upp frågan om närvarorätt för de anställda vid sammanträden med kommunala
och landstingskommunala nämnder samt frågan om att tillägga
företagsnämnd viss beslutanderätt. Enligt min mening bör det övervägas
om lagstiftningsåtgärder bör vidtas i syfte att på dessa punkter skapa bättre
förutsättningar för en fördjupad företagsdemokrati. Ett sådant ställningstagande
från min sida står inte i motsättning till vad parterna på
arbetsmarknaden i olika sammanhang uttalat om att statsmakterna bör
överlåta åt dem att ta det huvudsakliga ansvaret för fortsatt reformverksamhet
på företagsdemokratins område. Ställningstagandet innebär inte
heller att den pågående försöksverksamheten föregrips.
Jag avser att senare i dag hemställa om Kungl. Maj:ts förordnande att till
riksdagen skall avlåtas proposition med förslag till lagstiftning av innebörd
att Kungl. Maj:t skall kunna medge att kommunal eller landstingskommunal
nämnd beslutar att företrädare för de anställda skall få närvara vid sammanträden
med nämnden och deltaga i överläggningarna men inte i
besluten. Syftet med lagstiftningen är att denna form av ökat inflytande för
de anställda skall kunna prövas inom ramen för den försöksverksamhet med
fördjupad företagsdemokrati som f. n. pågår på det kommunala och det
landstingskommunala området. Kungl. Maj:ts beslut enligt den föreslagna
lagen förutsätts bli meddelade efter samråd med vederbörande centrala råd.
Det är emellertid angeläget att denna form av ökat inflytande prövas också
från mer allmänna synpunkter än som torde vara möjligt vid försöksverksamheten.
Jag förordar därför att det uppdras åt utredningen (C 1970:29) om den
kommunala demokratin, som har till huvuduppgift att undersöka möjligheterna
till ett vidgat och fördjupat medborgerligt engagemang i den
kommunala verksamheten, att utreda de frågor som aktualiseras genom
C .10 Riksdagsberättelsen år 1973
480
kommunalarbetareförbundets skrivelser. Utredningen bör således överväga
sådana författningsändringar som behövs dels för att kommunala och
landstingskommunala nämnder genom majoritetsbeslut skall kunna medge
representanter för de anställda att närvara vid nämndens sammanträden
och delta i överläggningarna men inte i besluten, dels för att kommunala och
landstingskommunala nämnders beslutanderätt i vissa ärenden skall kunna
överföras till företagsnämnd eller annat organ med arbetstagarrepresentation.
Utredningen bör upprätta förslag till de författningsändringar som
föranleds av utredningens ställningstaganden. Vid uppdragets fullgörande
bör utredningen utöver de allmänna synpunkter jag förut anfört beakta
följande.
Avsikten med en vidgad närvarorätt för representanter för anställda inom
kommunala och landstingskommunala förvaltningar och med ett överförande
av kommunal eller landstingskommunal nämnds beslutanderätt till
företagsnämnd eller annat organ med arbetstagarrepresentation är att man
så långt möjligt skall bereda de anställda en ökad insyn i och ett ökat
inflytande på verksamheten inom förvaltningen samt tillgodogöra sig deras
kunskaper och erfarenheter. En sådan ökad insyn och ett sådant ökat
inflytande måste emellertid begränsas, bl. a. med hänsyn till vad som är
förenligt med den politiska demokratin. 1 detta sammanhang bör beaktas att
det är särskilt angeläget att de anställdas insyn och inflytande ökas i frågor
som har ett direkt och speciellt intresse för dem, t. ex. frågor om personalpolitik,
personalvård, personalutbildning, arbetsorganisation, arbetsmetoder,
arbetsmiljö och förslagsverksamhet. De rättssäkerhetsfrågor,
t. ex. frågor om jäv, sekretess och tystnadsplikt, som utredningens förslag
kan komma att aktualisera bör beaktas.
Utredningen bör följa den pågående försöksverksamheten med fördjupad
företagsdemokrati inom de kommunala och landstingskommunala
områdena samt samråda med delegationen för förvaltningsdemokrati och
med utredningen angående arbetsfredslagstiftningen.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tio
sammanträden.
Utredningen har i mars 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:32) Kommunalt
samlingsstyre eller majoritetsstyre? (en diskussionspromemoria)
och i maj 1972 (SOU 1972:52) Rapport angående kommunal information
m. m. (en redovisning av undersökningar rörande kommunal information
och kommunalt partistöd).
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
11. Utredningen (C 1970:30) rörande lagteknisk översyn av
kommunallagarna m.m.
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 mars 1970 för
lagteknisk översyn av kommunallagarna m.m. (se Post- och Inrikes tidn.
den 2 maj 1970):
Utredningsman:
Nordlund, Stig F., regeringsråd
481
Kommittéer: Civildepartementet C.12
Experter:
Kaijser, Fritz J., bitr. professor
Romson, Rolf, direktör
Sekreterare:
Riberdahl, Curt S., förbundsjurist
Lokal: Svenska kommunförbundet, Hornsgatan 15, 11647 Stockholm,
tel. 24 85 00 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse C 21. Tillläggsdirektiv,
se C 1972:17.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 14
sammanträden.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
12. Utredningen (C 1972:01) rörande miljöproblem m.m. i vissa
industriområden
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 februari 1972 för
att utreda särskilda problem m.m. i samband med utbyggnad av vissa stora
industrianläggningar (se Post- och Inrikes tidn. den 13 mars 1972):
Ordförande:
Gunnarsson, S. Olle G., överdirektör (fr.o.m. den 3 mars 1972)
Sakkunniga:
Eriksson, B. Sune, sekreterare (fr.o.m. den 3 mars 1972)
Jönsson, N. Börje, andre förbundsordförande (fr.o.m. den 3 mars 1972)
Kahlin, Tage H. G., direktör (fr.o.m. den 3 mars 1972)
Nilsson, Karl Erik, bitr. direktör (fr.o.m. den 3 mars 1972)
Olsson, Rune I., departementsråd (fr.o.m. den 3 mars 1972)
Sekreterare:
Landin, Palle J., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 21 april 1972)
Svensson, Kjell R., departementssekreterare (fr.o.m. den 21 april 1972)
Swanson, Owe, arkitekt (fr.o.m. den 21 april 1972)
Lokal: Civildepartementet, Jakobsgatan 26, 6 tr., Fack, 103 20
Stockholm 16, tel. 763 10 00
Direktiv (anförande av statsrådet Lundkvist till statsrådsprotokollet den
18 februari 1972):
En etapp i arbetet på att utveckla en fortlöpande fysisk riksplanering har
nyligen avslutats med civildepartementets presentation av promemorian
(SOU 1971:75) Hushållning med mark och vatten. I promemorian redovisas
31 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
C .12 Riksdagsberättelsen år 1973
482
bl. a. förutsättningarna för och konsekvenserna av lokalisering av verksamheter
med särskilda krav på mark- och vattenresurser eller med
betydande miljöstörningar. Vidare redovisas de anspråk som under en
överblickbar framtid kan väntas från sådana verksamheter. Inventeringarna
avser anspråk från bl. a. friluftsliv, fritidsbebyggelse, vetenskaplig och
social naturvård, kulturminnesvård och viss industri. Mot bakgrund av
redovisade tillgångar och anspråk lämnas förslag till riktlinjer för hushållningen
i stort med i första hand landets kustområden. Vid utformningen
av dessa riktlinjer har en huvudmålsättning varit att från exploatering
skydda sammanhängande områden av stort intresse för rekreation och
naturvård. Industrier med särskilda resurskrav eller betydande miljöstörningar
föreslås mot bl. a. denna bakgrund samlade till ett mindre antal
platser.
Departementspromemorian är f. n. föremål för en omfattande remissbehandling.
Avsikten är att anmäla frågan om huvudlinjerna i en fysisk
riksplanering och dess fortsatta organisation för årets riksdag vid dess
höstsession.
De industrianläggningar som är av intresse för den fysiska riksplaneringen
är i huvudsak endast sådana som antingen har anspråk på speciella
naturresurser — t. ex. djuphamnsläge eller stora sötvattentillgångar — eller
kan medföra betydande miljöstörningar. 1 det hittills utförda arbetet har
studier och planöverväganden — såvitt gäller industri — framför allt avsett
kraftverk, oljeraffinaderier, tung kemisk industri, metallverk och
skogsindustri.
Utbyggnaden av denna typ av industri är, med hänsyn till de anläggningsstorlekar
och lokaliseringskrav som numera är aktuella, ett relativt
nytt inslag i landets industrialiseringsprocess. Lokaliseringen av sådana
anläggningar och utbyggnader av till dem anknutna samhällen ger upphov
till speciella problem. Till detta medverkar dels egenskaperna hos de
industrianläggningar det är fråga om, dels de speciella lokaliseringskrav
som ställs både av industrin själv och från samhällets sida. Anläggningarna
är ofta mycket stora enheter för tung industri med påtagliga risker för
miljöstörande inverkan på omgivningen. I vissa fall är de förenade med
säkerhetsrisker. Ofta krävs betydande insatser av arbetskraft under ett
uppbyggnadsskede, medan den kontinuerliga driften kan vara mindre
arbetskraftsintensiv.
De speciella lokaliseringskraven och samhällets önskemål att hänvisa
dessa industrier till de från allmän synpunkt mest lämpliga lägena medför
att de i motsats till de flesta andra industrier ofta måste förläggas utanför
befintliga industriområden i tätort. Tekniska och ekonomiska samband men
också miljövårdssynpunkter kan motivera en koncentration av flera
anläggningar av detta slag till samma plats. I promemorian betonas bl. a. att
önskan att begränsa spridningen av dessa industrianläggningar dock inte får
leda till oacceptabla förhållanden på de orter som öppnas för sådan industri.
De ekonomiska, sociala och miljömässiga problem som kan vara förknippade
med utbyggnad av tung industri i lägen utanför befintliga tätorter
har uppmärksammats i departementspromemorian. Material om lokalisering
av tung industri och om de kommunalekonomiska konsekvenserna av
att etablera industrikomplex har också redovisats av statens planverk inom
ramen för verkets studier av västkustregionen samt i uppsatser från olika
universitetsinstitutioner.1 Tidigare har ekonomiska och sociologiska studier
av liknande frågor utförts bl. a. i samband med etableringen av stålverket
i Oxelösund.
483
Kommittéer: Civildepartementet C.12
I departementspromemorian hänvisas bl. a. till att länsläkaren i Hallands
län uppmärksammat sociala missförhållanden under uppbyggnaden av
industrin i Värö och till att liknande problem redovisats från statens
vattenfallsverks anläggningar i Norrland. Problem på arbetsplatser av detta
slag har under arbetet med promemorian också påtalats från fackföreningsrörelsen,
bl. a. av Svenska Byggnadsarbetareförbundet och Svenska
Fabriksarbetareförbundet.
Det konstateras i promemorian att det inte finns något enhetligt utredningsmaterial
om de sociala problem som kan uppstå vid en samlad uppbyggnad
av stora industriområden, och att det inte finns någon väl
dokumenterad uppfattning om den totala arbetsmiljön när sådana områden
är utbyggda. Svenska och utländska studier och erfarenheter tyder på att
betydande svårigheter kan uppstå både för de anställda och för kommunen
vid lokaliseringen av stora industrikomplex. Tillgängligt material bedöms
emellertid inte kunna ge underlag för sådana slutsatser som direkt kan
omsättas i förslag till åtgärder för att minska riskerna för negativa konsekvenser
vid denna typ av lokaliseringar.
Det har inte varit möjligt att inom ramen för förarbetena för en fysisk
riksplanering gå närmare in på dessa frågor. I departementspromemorian
föreslås därför att de ägnas ytterligare uppmärksamhet genom en särskild
utredning. Det bedöms angeläget att den inre och yttre miljön i de stora
industrikomplex av förut angiven typ som nu är och kan bli aktuella i vårt
land blir föremål för ingående studier, för att samhället skall få möjlighet
att planera för en god totalmiljö. Enligt promemorian bör studierna avse
hela uppbyggnaden, inkl. eventuella följdindustrier, eftersom tillkommande
anläggningar kan skapa nya problem eller påverka förhållandena i
befintliga anläggningar.
Jag delar den i promemorian framförda uppfattningen om behovet att
närmare belysa de frågor som hänger samman med en samlad utbyggnad av
de anläggningar det här är fråga om. Med hänsyn till den industriella
utbyggnad av detta slag som pågår på flera platser är det angeläget att
utredningsarbetet kan inledas snarast. Utredningen bör ske genom särskilda
sakkunniga och utföras i nära kontakt med berörda fackliga organisationer
och branschorgan.
Som framgår av vad jag har sagt förut har vi ofullständiga kunskaper om
de sociala, miljömässiga och ekonomiska problem som kan vara förknippade
med denna typ av industri- och samhällsutbyggnad. Det blir därför
nödvändigt för de sakkunniga att inleda sitt arbete med en inventering av
förhållandena på de orter där sådan industriutbyggnad nyligen ägt rum eiler
pågår. De sakkunniga bör också ta del av de studier som utförts eller pågår
rörande sådana förhållanden. Värö, Lysekil och Forsmark representerar
olika etapper i utbyggnader av det slag jag här avser. Aven fall där
omfattande industriutbyggnad tidigare skett i en tätort, t. ex. Oxelösund,
Mönsterås och Stenungsund, ärav intresse. Erfarenheter kan också hämtas
från kraftverksutbyggnader i Norrland. Likaså bör internationella erfarenheter
beaktas. Dessa studier bör ge de sakkunniga underlag för ett urval
av de mest angelägna frågorna. Detta urval bör ske mot bakgrund av de
allmänna utgångspunkter som jag förut har angett och med beaktande av
1 Statens planverk rapport 5 del 4 och 7 1970, del 10 1971
Göteborgs universitet, sociologiska inst.
”Rapport från Stenungsund” Göteborgs universitet, sociologiska inst.
”Lysekil och raffinaderiet” Göteborgs universitet, nationalek. inst.
"OK-lokaliseringen”.
C .12 Riksdagsberättelsen år 1973
484
den inriktning på vissa huvudsakliga problemområden som jag anger i det
följande.
Riktpunkten för de sakkunnigas arbete bör vara att för de speciella fall
på vilka arbetet skall inriktas finna lösningar som leder till en — trots de
särskilda villkoren — fullgod miljö i olika avseenden. Ett väsentligt mål är
att samhället i framtiden ges ökade möjligheter att beakta de samlade
effekterna av all miljöpåverkan, dvs. såväl påverkan på arbets- som
naturmiljön under uppbyggnadens olika stadier och vid driften av verksamheten.
För att tillgodose miljökraven kan det även visa sig nödvändigt
att överväga en anpassning av tekniskt och företagsekonomiskt betingade
krav på anläggningarnas storlek, utseende och lokalisering inom orten samt
omgivningseffekter.
De frågor som de sakkunniga har att behandla är komplicerade och kan
ses ur många olika aspekter. Vissa begränsningar blir därför nödvändiga.
En utgångspunkt bör vara att endast de speciella problem skall behandlas
som hänger samman med utbyggnad av sådana industrier som enligt vad jag
tidigare har sagt är av särskilt intresse i en fysisk riksplanering. De sakkunniga
bör alltså inte gå in på arbetsmiljö och boendemiljöfrågor m. m. av
generell karaktär. Om frågor angående normer e. d. för t. ex. planstandard
eller säkerhetszoner skulle aktualiseras i de sakkunnigas arbete, bör
kontakt under utredningsarbetets gång tas med berörda myndigheter.
Delstudier torde med fördel kunna uppdras åt bl. a. högskolor och universitetsinstitutioner.
De sakkunniga bör pröva om det finns skäl för speciella regler för
fördelningen mellan stat, kommun och företag av ansvaret för olika
åtgärder i anläggnings- och samhällsbyggandet på orter av det slag som här
är i fråga. Statsmakternas blivande beslut angående befogenhetsfördelning
m. m. i anslutning till en fysisk riksplanering är därvid en självklar
utgångspunkt.
Genom studier av några aktuella utbyggnadsorter bör de sakkunniga
belysa hur hittills tillämpad rollfördelning mellan olika parter i
utbyggnadsprocessen gestaltat sig samt vilka problem som gjort sig gällande
i detta sammanhang. Mot bakgrund härav bör de sakkunniga lämna förslag
till lösning av sådana speciella finansierings- och insynsfrågor som uppkommer
i samband med samhällsutvecklingen i orter med stora industriutbyggnader.
Vissa aspekter förtjänar att särskilt nämnas som angelägna vid studiet av
ansvarsfördelningen. Det gäller frågor om planberedskap och markköp.
Lämpligheten av statliga åtaganden vad gäller anläggningar, t. ex. hamn,
bör studeras liksom kommunens insatser och kostnader för bostadsbyggande
och service. Vidare bör de sakkunniga ta ställning till ansvar och
finansiering när det gäller skyddsåtgärder, katastrofberedskap och särskilda
åtgärder för att hålla naturen intakt i anslutning till miljöstörande
industrier.
En rad konkreta problem kan komma att uppstå för de människor som
bor och arbetar i en ort av här avsett slag. Dessa problem kan hänföras till
dels den fysiska miljön, dels befolknings- och näringsstrukturen. Härutöver
bör speciellt beaktas de problem som kan uppstå under de mest intensiva
uppbyggnadsskedena.
Lokalisering av bostäder, arbetsplatser, service och rekreationsmöjligheter
påverkas i olika mån av de speciella problem som stora anläggningar
orsakar beträffande föroreningar, katastrofrisker och stora expansionsytor
samt av markreservationer för tillkommande anläggningar. Det framstår
485
Kommittéer: Civildepartementet C: 13
därför som angeläget att närmare studera avstånd och kommunikation
mellan de olika samhällsfunktionerna. Även möjligheter till och ansvar för
att tillräckliga grönområden blir avsatta och kan skyddas mot långsiktig
förstörelse genom miljöpåverkan bör ingå i studier av den fysiska miljön.
När stora industrianläggningar byggs ut i mindre orter finns risk för
ensidig befolkningssammansättning i kommunen som helhet beträffande
ålder, yrke, kön, inkomst osv. Med en ensidig arbetsmarknad kan speciella
problem uppstå för vissa grupper, t. ex. äldre arbetskraft, kvinnor och
ungdomar. Dessutom uppkommer risk för social segregation i bostadsområdena.
Vidare kan mötet mellan den ursprungliga befolkningen,
anläggningsarbetarna och den nya ortsbefolkningen innebära speciella
problem.
Åtgärder för att förebygga eller råda bot på här angivna förhållanden
ingår som ett normalt led i arbetsmarknads- och regionalpolitiken, eller
övervägs generellt inom boendeutredningen. De sakkunniga bör överväga
lämpliga åtgärder i syfte att förebygga särskilt uttalade problem av denna
art på orter som är aktuella i detta sammanhang. De sakkunnigas överväganden
i dessa avseenden bör ske i nära kontakt med vederbörande
myndigheter och boendeutredningen.
De sakkunniga bör i samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna studera
möjligheterna att ordna anläggningsarbetarnas bostads- och servicefrågor
på ett ändamålsenligt och värdigt sätt med beaktande av möjligheterna att
mer långsiktigt utnyttja gjorda investeringar. Belägenheten av anläggningsarbetarnas
bostäder i förhållande till samhället i övrigt är av stor
betydelse för samhällets sociala liv. Oavsett vilka samlade åtgärder som kan
komma att föreslås av de sakkunniga är det angeläget att de mest akuta
problemen i samband med anläggningsarbetarnas bostadsförhållanden kan
få tillfredsställande dellösningar.
De sakkunniga bör redovisa finansiella konsekvenser på kort och lång
sikt av sådana särskilda åtgärder som de sakkunniga föreslår.
De sakkunniga bör samråda med utredningar som behandlar angränsande
problem av generell karaktär. Som exempel på sådana utredningar kan
nämnas arbetsmiljöutredningen, boendeutredningen, servicekommittén
och bygglagutredningen.
De överväganden som kan göras beträffande problem under uppbyggnadsperioden
bör med tanke på pågående utbyggnader i olika delar av landet
redovisas så skyndsamt som möjligt. De sakkunniga bör därför kunna
behandla sådana frågor med förtur och lägga fram förslag successivt, vid
behov efter kontakt med berörda myndigheter.
Utredningen har under tiden mars—oktober 1972 hållit två
sammanträden.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
13. Utredningen (C 1972:02) rörande vattenkraftsutbyggnader i
södra Norrland och norra Svealand
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 september 1972 för
att utreda vattenkraftsutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand (se
Post- och Inrikes tidn. den 21 oktober 1972):
C .13 Riksdagsberättelsen år 1973
486
Utredningsman:
Sehlstedt, Ossian A., f.d. landshövding (fr.o.m. den 2 oktober 1972)
Experter:
Ericson, E. Gerhard H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 december
1972)
Bergström, Erik G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1972)
Oscarsson, Gösta H., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 december
1972)
Stene, Bengt G., direktör (fr.o.m. den 1 december 1972)
Sekreterare:
Ekström, E. Sören, redaktör (fr.o.m. den 15 november 1972)
Nordin, Erik, arkitekt (fr.o.m. den 15 november 1972)
Lokal: Civildepartementet, Jakobsgatan 26,5 tr., Fack, 103 20 Stockholm
16, tel. 763 10 00
Direktiv (anförande av statsrådet Lundkvist till statsrådsprotokollet den
29 september 1972):
I en inom civildepartementet utarbetad rapport (SOU 1971:75) Hushållning
med mark och vatten, redovisas förarbetena för en fysisk riksplanering.
Rapporten, som har remissbehandlats, innehåller vissa planöverväganden
som tar sikte på att tillgodose riksintressen av skilda slag när
det gäller den framtida mark- och vattenanvändningen. I rapporten föreslås
bl. a. att utbyggnadsplaner för vattenkraft i återstående fallsträckor i
huvudälvarna i södra Norrland och norra Svealand studeras i en särskild
utredning. Syftet skulle vara främst att ta fram ett fylligare underlag för
beslut om att bevara älvsträckor som är särskilt värdefulla för den
vetenskapliga naturvården, friluftslivet och kulturminnesvården. Mot förslaget
om utredningen har inte riktats några erinringar vid remissbehandlingen.
Vid de inventeringar som gjorts i samband med förarbetena för en fysisk
riksplanering har älvdalarna i Norrland av berörda myndigheter i stor
utsträckning angetts vara av stort intresse för såväl friluftsliv som vetenskaplig
naturvård och kulturminnesvård. Enligt kraftföretagens planer är
älvarna av stort intresse även för ytterligare vattenkraftsutbyggnader. Fram
till år 1990 beräknas enligt dessa planer huvuddelen av de återstående
ekonomiskt utvinningsbara vattenkraftstillgångarna bli utbyggda.
Särskilt starka skyddsintressen redovisas för älvar och källflöden som är
helt opåverkade av vattenkraftsutbyggnad. Av vattenkraftsutbyggnad helt
opåverkade huvudälvar återstår bara i norra Norrland. Tidigare ställningstaganden
av statsmakterna innebär att flertalet av dessa inte skall
byggas ut. Samtliga huvudvattendrag i södra Norrland och i norra Svealand
är däremot i varierande grad påverkade av vattenkraftsutbyggnader. Bara
ett litet antal outbyggda källflöden och älvsträckor finns kvar. Ett starkt
friluftslivsintresse riktas mot dessa områden, bl. a. på grund av deras närhet
till de stora befolkningskoncentrationerna i landets södra delar. Naturvårdsverket
och riksantikvarieämbetet har betecknat många av områdena
som viktiga från vetenskapliga och kulturhistoriska synpunkter.
487
Kommittéer: Civildepartementet C:13
Enligt min mening motiverar de starka skyddsintressena restriktivitet vid
bedömningen av ytterligare vattenkraftsutbyggnader i dessa områden.
Sådana utbyggnader kan visserligen vara motiverade från kraftekonomiska
synpunkter men motstående samhällsintressen, främst naturvårdsintresset,
måste också beaktas. Mot den bakgrunden anser jag det vara av stor
betydelse att ställningstaganden till utbyggnadsfrågorna inte grundas enbart
på bedömningar från fall till fall av enskilda projekt. Som underlag för såväl
samhällets som kraftföretagens planering bör ligga en samlad bedömning av
hur de aktuella vattendragen skall användas.
Jag delar den i rapporten Hushållning med mark och vatten framförda
uppfattningen om behovet av att i ett sammanhang pröva utbyggnadsplanerna
för vattenkraft i huvudälvarna i södra Norrland och i norra Svealand.
En särskild sakkunnig bör tillkallas för att svara för sammanställning och
analys av det underlagsmaterial som behövs för en sådan prövning.
I avsikt att ge underlag för ställningstaganden till vad som är ett rimligt
utnyttjande med hänsyn till skilda samhällsintressen bör den sakkunnige
göra en analys av förutsättningarna för och konsekvenserna av ytterligare
vattenkraftsutbyggnader i främst Klarälven, Dalälven, Ljusnan, Ljungan
och Indalsälven med biflöden. De berörda älvsträckorna bör beskrivas med
avseende på deras värde från såväl miljö- och naturvårdssynpunkter som
kraftekonomisk synpunkt. Den sakkunnige bör mot denna bakgrund lägga
fram förslag till avvägning mellan de olika intressena genom att göra en
prioritering av olika eventuella vattenkraftsutbyggnader.
Tillgången på ekonomiskt utbyggbara vattenkraftsresurser i landet är
begränsad och vissa undantag från utbyggnad har redan gjorts med hänsyn
till miljö- och naturvårdsintressen. I framtiden kommer elproduktionen i allt
större utsträckning att baseras på värmekraft, i första hand kärnkraft. Av
tekniska och ekonomiska skäl bör de stora kärnkraftaggregaten drivas med
full effekt under så lång tid av året som möjligt. Förbrukningen av elkraft
uppvisar emellertid stora variationer under året, veckan och dygnet. För att
kraftsystemet skall kunna svara mot belastningen måste baskraftsproduktionen
från värmekraftanläggningarna kompletteras med kraft från
anläggningar som lätt kan anpassas till dessa variationer. Vattenkraftens
goda reglerbarhet och driftsäkerhet gör den lämpad för detta ändamål och
som effektreserv vid bortfall av värmekraftaggregat. Mot bakgrund av vad
jag nyss anfört bör den sakkunnige vid avvägningen mellan bevarande- och
utbyggnadsintressen i berörda älvdalar belysa behovet av ytterligare vattenkraft
med hänsyn till dennas betydelse för den totala elproduktionen i
landet. För dessa bedömningar bör den sakkunnige så långt möjligt utnyttja
de prognoser och annat material beträffande elproduktionens betydelse för
vår totala energiförsörjning som tas fram av utredningen rörande utvecklingen
på energiområdet (1 1972:3).
De miljö- och naturvårdsintressen som är knutna till ifrågavarande
älvdalar är av mycket olika karaktär och älvdalarna är i olika grad känsliga
för de ingrepp som utbyggnader av vattenkraft skulle innebära. I vissa fall
kan kraftverksbyggande medföra för friluftslivet positiva effekter, bl. a.
genom bättre tillgänglighet till för friluftsliv värdefulla områden. Det är
därför angeläget att den sakkunnige studerar berörda älvdalars värde från
olika miljö- och naturvårdssynpunkter — bl. a. med hänsyn till olika former
av friluftsliv, fiske, kulturminnesvård, landskapsbild och forskning — och
söker bedöma hur resp. miljö- och naturvårdsintresse skulle påverkas av
tilltänkta vattenkraftsutbyggnader. Den sakkunnige bör i sin bedömning
beakta i vilken utsträckning skilda bevarandeintressen sammanfaller i olika
C .13 Riksdagsberättelsen år 1973
488
älvdalar. Det underlagsmaterial som tagits fram i samband med förarbetena
för en fysisk riksplanering bör vara en utgångspunkt för dessa studier. Detta
material är emellertid i allmänhet förhållandevis översiktligt och i vissa
avseenden ofullständigt. Den sakkunnige bör därför i samarbete med
ansvariga myndigheter komplettera och detaljera det tidigare framtagna
materialet.
Sysselsättningssynpunkter utgör ofta motiv för vattenkraftsutbyggnader.
Den betydelse som bör tillmätas tänkbara utbyggnaders sysselsättningseffekter
beror naturligtvis på sysselsättningsutvecklingen i övrigt i
aktuella regioner. Bedömningar av sysselsättningsfrågan måste därför
inordnas i ett större sysselsättnings- och regionalpolitisk! sammanhang än
vad som kan ske inom ramen för den sakkunniges uppdrag. Den sakkunnige
bör emellertid belysa olika tänkbara utbyggnaders sysselsättningseffekter
på kort och lång sikt.
Det kan förutses att anspråken på ytterligare vattenkraftsutbyggnader
blir stora under de närmaste åren. Det är därför angeläget att den sakkunnige
snarast kan inleda sitt arbete och om möjligt skyndsamt redovisa en
första översiktlig bedömning. Den sakkunnige bör fullgöra sitt uppdrag i
nära samarbete med berörda myndigheter och kraftföretag med biträde av
egna experter inom de för utredningen väsentliga ämnesområdena.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
489
Kommittéer: Industridepartementet 1:1
Industridepartementet
Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under
1972: 2, 4, 6, 11 och 16
1. Koncentrationsutredningen (Fi 1962:37)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 november 1961 för
utredning rörande ägandeförhållandena och maktkoncentrationen i det
privata näringslivet (se Post-och Inrikes tidn. den 18 december 1961):
Ordförande:
Arvidsson, Guy N. A., professor
Ledamöter:
Faxén, Karl-Olof, docent
Hagnell, Hans, Landshövding, led. av riksdagen
Lindberger, Lars, t.f. planeringschef
Olsson, K. Helmer, f.d. generaldirektör
Tidefelt, J. Sune, förbundssekreterare
Experter:
Carling, Alf G., docent
Lundgren, Nils, fil. lic. (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Pettersson, N. Lennart, fil. kand., led. av riksdagen
Ribrant, Gunnar C. H., kansliråd
Sekreterare:
Hagström, Tony G., statssekreterare (t.o.m. den 31 augusti 1972)
Hjorth, Lars E. A., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september
1972)
Lokal: Industridepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1962 års riksdagsberättelse I Fi 37.
Tilläggsdirektiv, se 1972 års riksdagsberättelse I 2.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit två
sammanträden.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
1:2 Riksdagsberättelsen år 1973
490
2.1968 års utredning (Fi 1969:49) om rörtransport av olja och gas
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 januari 1968 för
utredning rörande anläggande av pipelines för olja och naturgas (se Postoch
Inrikes tidn. den 9 februari 1968):
Ordförande:
Lalander, N. Sven O. A., driftdirektör
Ledamöter:
Carlsson, Arne R., direktör
Danielson, Nils-Gustaf F., byråchef
Eliasson, Lars M., landshövding, f.d. led. av II kamm.
Seger, S. Walter, direktör
Swarting, Sven E. V., direktör
Wååg, Nils Erik, byggnadsingenjör, led. av riksdagen
Experter:
Elmberger, Per G., direktör
Fahlin, Per G., byrådirektör
von Heidenstam, G. Olov, avdelningsdirektör
Lindgren, Claes B. L., direktör
Lundmark, Nils A. J., byrådirektör
Pehrzon, Lars E., direktör
Thyberg, P. Jan, departementssekreterare
Sekreterare:
Holmin, Nils E., överingenjör
Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse Fi 49.
Utredningen har under tiden november 1971—februari 1972 hållit fyra
sammanträden.
Utredningen har den 24 maj 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:25)
Naturgas i Sverige.
Uppdraget är därmed slutfört.
3. Kraftledningsintrångsutredningen (Fi 1969:52)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 april 1968 för att se
över normerna för bestämmande av ersättning vid intrång av kraftledning i
åkermark och jämförlig mark (se Post- och Inrikes tidn. den 22 maj 1968):
Utredningsman:
Fogelkvist, Karl Gustaf, rådman
Experter:
Fridell, G. Ingvar, universitetslektor
491
Kommittéer: Industridepartementet 1:4
Haraldson, L. Åke, professor
Åkerman, N. Håkan, överdirektör
Lokal: Falu tingsrätt, Box 102, 79101 Falun 1, tel. växel 023/19560
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit två
sammanträden. Inom lantmäteristyrelsen har för utredningens räkning
bearbetats de resultat som erhållits vid undersökningar av Skogs- och
Lantarbetsgivareföreningens arbetsstudieavdelning.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1973.
4. Havsresursutredningen (Fi 1969:57)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1968 för att
verkställa utredning rörande uppläggningen av en långsiktig inventering av
kontinentalsockelns naturtillgångar (se Post- och Inrikes tidn. den 25 juli
1968):
Utredningsman:
Swarting, Sven E. V., direktör
Experter:
Cassel, Bo G. H., kommendörkapten
Ehlin, Ulf R. U., avdelningsdirektör
Engström, Arne V., professor
Fehrm, E. Martin, tekn. dr
Fromm, Erik G., byråchef
Haegermark, C. Harald, laborator
Hawerman, K. Bertil, byråchef
Kullenberg, E. Börje, professor
Lindquist, Armin H., t.f. avdelningsföreståndare
Ljunggren, Sven E., överingenjör
Myrsten, J. Lennart, utrikesråd
Palmstierna, Hans A. K., docent
Thunberg, K. I. Anders, avdelningsdirektör
Sekreterare:
Moberg, Erik E:son, fil. lic.
Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse Fi 57.
Utredningen har under tiden november 1971—augusti 1972 hållit sex
sammanträden.
Utredningen har den 21 augusti 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:43)
Utnyttjande och skydd av havet.
Uppdraget är därmed slutfört.
1:5 Riksdagsberättelsen år 1973
492
5. Företagsdemokratidelegationen (Fi 1969:64)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 november 1968för
frågor rörande försöksverksamhet med fördjupad företagsdemokrati i de
statliga aktiebolagen:
Ordförande:
Gunnarsson, S. Olle G., överdirektör (t.o.m. den 31 december 1972)
Pettersson, Eric B., planeringschef (fr.o.m. den 1 januari 1973)
Ledamöter:
Janérus, Inge R., ombudsman (fr.o.m. den 1 januari 1973)
Linde, Bengt A., personalintendent
Modig, Karl-Erik V., ombudsman
Pettersson, Eric B., planeringschef (t.o.m. den 31 december 1972)
Ström, K. Fingal, kansliråd
Wehlin, Sven, andre förbundsordförande
Åhstrand, Lars A., direktör
Experter:
Andersson, Alf Å. H., fil. kand.
Hammarström, Olof M., civilekonom
Hodann, Jan O. M., fil. kand.
Karlsson, Lars Erik, civilekonom
Sekreterare:
Brodén, E. Bertil, byrådirektör
Lokal: Industridepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. 54 02 60
(ordföranden), 763 22 07 (sekreteraren)
Direktiven för delegationen, se 1969 års riksdagsberättelse Fi 64.
Delegationen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit elva
sammanträden samt anordnat två seminarier om företagsdemokrati. Vidare
har företrädare för delegationen medverkat i utbildningen vid Uddevallavarvet
AB samt vid konferenser och kurser som anordnats av Statsföretag
AB, Statsföretagens förhandlingsorganisation och LO.
Delegationen har slutfört förstudien vid Karlskronavarvet AB samt medverkat
vid införande av försöksverksamhet vid vissa företag inom Statsföretagskoncernen.
Följande rapporter har getts ut: Anställda i styrelsen — en
pilotstudie över erfarenheter av löntagarrepresentation i aktiebolagsstyrelser
(den 28 mars 1972). Rapport från plåt- och svetsverkstaden vid
Karlskronavarvet AB (den 29 juni 1972).
Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
493
Kommittéer: Industridepartementet 1:7
6. Delegationen (I 1970:15) för samordning av den statliga
läkemedelsproduktionen
Tillkallade enligt Kungl. Maj.ts bemyndigande den 19 december 1969
med uppgift att föreslå åtgärder som främjar samordning av den statliga
läkemedelsproduktionen:
Ordförande:
Persson, Carl J. G., rikspolischef
Ledamöter:
Hagström, Tony G., statssekreterare
Lundbäck, B. Holger, professor
Lönngren, D. Rune, apotekare
Schotte, J. Lennart H., docent
Wilund, Arnold O., farm. dr
Experter:
Fryklöf, Lars-EinarT., direktör
Hansen, Hans-Jörgen, professor
Isaksson, David, farm. dr
Juhlin, Rolf, överingenjör
Lindhagen, Sigvard I., direktör
Ström, Sven Å., docent
Åberg, G. Bertil, professor
Direktiven för delegationen, se 1971 års riksdagsberättelse I 12.
Delegationen har under tiden november 1971—juni 1972 hållit två
sammanträden.
Delegationen har den 18 januari 1972 överlämnat en skrivelse till chefen
för industridepartementet rörande samarbete m. m. mellan olika statliga
läkemedelsproducerande enheter.
Uppdraget är därmed slutfört.
7. Närförläggningsutredningen (11970:16)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 mars 1970 för att
utreda frågor rörande närförläggning av atomkraftverk (se Post- och Inrikes
tidn. den 2 maj 1970):
Ordförande:
Håkansson, Hans E. V., departementsråd
Ledamöter:
Carlbom, Lars E., överingenjör
1:7 Riksdagsberättelsen år 1973
494
Hedgran, Arne G., avdelningschef
Larsson, Yngve B., direktör
Ryman, Jan-Erik, direktör
Svensson, Kjell R., departementssekreterare
Wivstad, O. Ingvar, teknisk direktör
Experter:
Almqvist, Per E. A., tekn. lic.
Bringfeldt, Björn T., förste statsmeteorolog
Grimås, Ulf G. A., laborator
Kindahl, P. Jan, byrådirektör
Nilsson, E. Tore R., reaktorinspektör
Schultz, Göran O. H., civilingenjör
Thunell, Jörgen S., civilingenjör
Westerlund, S. Harald, fil. mag.
Sekreterare:
Bergström, Stig O. W., civilingenjör
Bitr. sekreterare:
Green, Nils A. R., ingenjör
Thyberg, P. Jan, departementssekreterare
Lokal: Närförläggningsutredningen, Fack, 61101 Nyköping 1, tel.
0155/800 00 (sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse I 16.
Tilläggsdirektiv, se 1972 års riksdagsberättelse I 8.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit sju
sammanträden. Därutöver har 21 sammanträden hållits inom utredningens
expertgrupp.
Utredningens arbete rörande möjligheterna att förlägga kärnkraftverk i
tätorter beräknas bli avslutat under första halvåret 1973.
Utredningens övriga arbete beräknas pågå under hela år 1973.
8. Delegationen (11970:17) för de mindre och medelstora företagen
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 mars 1970 och den
7 september 1971 med uppdrag att bereda frågor rörande de mindre och
medelstora företagens problem (se Post- och Inrikes tidn. den 30 maj 1970):
Ordförande:
Pettersson, Eric B., planeringschef
Ledamöter:
Heldt, Sten-Olof, ombudsman
495
Kommittéer: Industridepartementet 1:9
Nilsson, Gunnar E., andre ordförande i Landsorganisationen
Ramström, Dick O., professor
Resare, Bengt C. M., överdirektör
Stefanson, R. Stig S., optikermästare, f.d. led. av I kamm.
Wallin, Ingemar E. V., bankdirektör
Wollroth, Stig V., direktör
Wååg, Nils Erik, byggnadsingenjör, led. av riksdagen
Åström, C. Johan S., departementssekreterare
Experter:
Sillén, Bo S. A., direktör
Sjönell, P. Bengt G., direktör, led. av riksdagen
Tryse, Carl Eric, överingenjör
Törner, Pär I., civilingenjör
Sekreterare:
Söderberg, Bo K. G., departementssekreterare
Bitr. sekreterare:
Hallsten, Lars T., pol. mag.
Nyberg, Lars, U. O., pol. mag. (fr.o.m. den 1 februari 1972)
Rudebeck, Karin, kanslisekreterare (t.o.m. den 2 februari 1972)
Lokal: Industridepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00
Direktiven fördelegationen, se 1971 års riksdagsberättelse I 14.
Delegationen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit tio
sammanträden. Två av dessa sammanträden har förlagts till Skellefteå och
Värnamo och förenats med företagarträffar. Dessutom har arbetsgrupper
inom delegationen sammanträtt vid skilda tillfällen.
Delegationen har den 20 oktober 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:78)
Företagsservice för utveckling av mindre och medelstora företag samt i
oktober 1972 informationsskriften Finansieringsmöjligheter för mindre
företag. På delegationens uppdrag har vidare färdigställts en rapport Konkurs
och ackord — En studie av insolventa företag.
Delegationens arbetsuppgifter beräknas bli överförda till annan myndighet
den 1 juli 1973.
9. Grafiska kommittén (11970:18)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1970 för att
utföra vissa undersökningar av den grafiska industrin (se Post- och Inrikes
tidn. den 9 juli 1970):
1:9 Riksdagsberättelsen år 1973
496
Ordförande:
Jungenfelt, Karl G., professor
Ledamöter:
Alderin, Erik K., förbundsordförande
Gilmark, Per G., direktör
Lidén, Lars Y., disponent
Lundell, Lars-Erik V., ombudsman
Moreau, Jan-Erik, fil. kand.
Tomner, J. Sigvard A., överingenjör
Österberg, Rolf V., direktör
Experter:
Adstedt.G. Roland, direktör (fr.o.m. den 1 november 1972)
Kleist, Åke O., revisionsdirektör (fr.o.m. den 21 februari 1972)
Kulling, Ernst R., direktör
Ljung, C. H. T. Johan, direktör (fr.o.m. den 1 november 1972)
Sekreterare:
Kleist, Åke O., revisionsdirektör (t.o.m. den 20 februari 1972)
Vinell, Lars G., ekon. lic. (fr.o.m. den 21 februari 1972)
Lokal: Industridepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren)
Direktiven för kommittén, se 1971 års riksdagsberättelse I 15.
Kommittén har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit nio
sammanträden. En arbetsgrupp för frågor rörande den grafiska industrins
tekniska omvandling har sammanträtt vid ett flertal tillfällen.
Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
10. Metallmanufakturutredningen (11970:19)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 december 1970för
att undersöka nuläge och utvecklingstendenser i den svenska järn- och
metallmanufakturindustrin i vad avser den traditionella tillverkningen (se
Post- och Inrikes tidn. den 28 januari 1971):
Ordförande:
Lemne, Mats H., landshövding
Sakkunniga:
Gustavsson, Bengt T., ombudsman, led. av riksdagen
Idin, Kurt A. T., direktör
Lindquist, Sture B. L., förbundsordförande
497
Kommittéer; Industridepartementet 1:11
Sjöholm, Sten I. E., bruksdisponent
Westerberg, Lars G. I., ombudsman
Expert:
Ekström, John E., ekon. lic.
Sekreterare:
Davidsson, Sune I., departementssekreterare
Bitr. sekreterare:
Bergman, Rolf A. G., pol. mag. (t.o.m. den 31 januari 1972)
Nilsson, J. Christian N., pol. mag. (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Lokal: Industridepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. 763 2239
(sekreteraren), 763 22 30 (bitr. sekreteraren)
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse 111.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit sju
sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer
och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har sju
sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp inom utredningen.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1973.
11. Utredningen (11970:20) om möbelindustrin
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 december 1970 för
översyn av den svenska möbelindustrin (se Post- och Inrikes tidn. den 28
januari 1971):
Utredningsman:
Sundin, J. Arvid, direktör
Sekreterare:
Löfgren, Torsten, pol. mag.
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse I 12.
Utredningsmannen har under tiden november 1971—januari 1972 hållit
fyra sammanträden med en särskild referensgrupp för översyn av den
svenska möbelindustrin.
Utredningen har den 21 januari 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:2)
Svensk Möbelindustri — problem och möjligheter.
Uppdraget är därmed slutfört.
32 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
1:12 Riksdagsberättelsen år 1973
498
12. Installationsbranschutredningen (1 1970:21)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 december 1970 för
en kartläggning och analys av installationssektorn (se Post- och Inrikes tidn.
den 20 februari 1971):
Utredningsman:
Cederwall, Gustav F. E., landshövding
Experter:
Bergvall, K. Lennart, arkitekt
Bernhard, Harry B., överingenjör
Boysen, Arne A., civilingenjör
Hidemark, Bengt Å. H., arkitekt
Rengholt, Ulf N., tekn. lic.
Rydh, Olof G. G., pol. mag. (fr.o.m. den 16 oktober 1972)
Wallin, Allan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Welin, Einar, direktör (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Sekreterare:
Mildner, Erwin A., fil. lic.
Bitr. sekreterare:
Cederlund, Lars Johan O. B., civilekonom
Lokal: Industridepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 1000
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse I 13.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit sex
sammanträden.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
13. Elutredningen (11971:01)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1971 för att
utreda frågor rörande eldistributionens och elproduktionens organisation
(se Post- och Inrikes tidn. den 24 juni 1971):
Utredningsman:
Lemne, Mats H., landshövding
Experter:
Bergman, Rolf A. G., pol. mag. (fr.o.m. den 1 november 1972)
Håkansson, Hans E. V., departementsråd
Lindmark, Lars E., hovrättsassessor
499
Kommittéer: Industridepartementet 1:14
Sekreterare:
Bergman, Rolf A. G., pol. mag. (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 31
oktober 1972)
Lokal: Industridepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse I 14.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 15
sammanträden samt haft överläggningar med olika företag, organisationer
och andra som berörs av utredningens arbete. Utredningen har företagit
en studieresa till Storbritannien för att där studera förhållandena på
elproduktions- och eldistributionsområdet.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
14. Dataindustriutredningen (11971:02)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 juni 1971 och den
24 november 1972 för utredning rörande näringspolitiska åtgärder på det
datatekniska området (se Post- och Inrikes tidn. den 18 januari 1972):
Ordförande:
Brynielsson, Harry A. B., direktör
Sakkunniga:
Anér, Kerstin, fil. dr, led. av riksdagen
Hellberg, D. Kjell V., direktör
Larsson, Y. Allan G., utredningschef
Lidmalm, Tord N. G., direktör
Pernelid, V. Åke E., direktör (fr.o.m. den 27 november 1972)
Pettersson, N. Lennart, fil. kand., led. av riksdagen
Redvall, Knut L., sekreterare
Wedell, N. Gunnar, direktör (fr.o.m. den 27 november 1972)
Experter:
Almqvist, Bert, direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Brising, Lars H., direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Bubenko, Janis Jr., biträdande professor (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Dahlqvist, Germund G., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Dopping, S. P. Olle, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Fröberg, Carl-Erik T., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Goldberg, Walter H. G. K. M., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Gällmo, Bengt W., civilingenjör (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Hagström, Tony G., statssekreterare (t.o.m. den 26 november 1972)
Hambraeus, Gunnar A., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Jiewertz, Bengt K.-O., civilingenjör (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
1:14 Riksdagsberättelsen år 1973
500
Langefors, N. Börje, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Larsson, Torsten A., driftdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Lindberg, T. S. Lennart, organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober
1972)
Lindeborg, E. G. Lennart, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober
1972)
Lindström, B. E. Gunnar, direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Lubeck, S. A. Lennart, civilingenjör
Mellberg, Kjell, civilingenjör (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Norrby, Johannes T., direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Persson, Staffan, biträdande professor (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Pettersson, Karl-Henrik, departementsråd (fr.o.m. den 27 november
1972)
Rullgård, Åke, ingenjör (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Sem-Sandberg, Sverre G., direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Sigvardsson, Bejron K. G., överingenjör (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Stemme, N. G. Erik, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Svenonius, Per H., avdelningschef (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Wendel, Sven V., sektionschef (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Sekreterare:
Wetterholm, Bengt A. W., direktör
Bitr. sekreterare:
Eklund, Ulf R., fil.kand. (fr.o.m. den 11 december 1972)
Ohlin, Tomas, fil.lic. (fr.o.m. den 1 januari 1972)
Lokal: Industridepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00
Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse I 15.
Utredningen har under tiden november 1971—oktober 1972 hållit 13
sammanträden samt haft överläggningar med institutioner, företag och
organisationer som berörs av utredningens arbete. Vidare har inom
utredningen tillsatta referensgrupper hållit ett flertal sammanträden.
Utredningen har den 29 september 1972 till chefen för industridepartementet
överlämnat en skrivelse med förslag till vissa åtgärder inom utbildnings-
och standardiseringsområdena.
Utredningen har företagit studieresor till bl.a. Storbritannien, Förbundsrepubliken
Tyskland, Schweiz, Italien, Frankrike, Förenta staterna och
Canada.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
501 Kommittéer: Industridepartementet 1:16
15. Delegationen (11971.03) för samordning av utredningsverksamheten
rörande verkstadsindustrin
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1971 för
samordning av utredningsverksamheten rörande verkstadsindustrin (se
Post- och Inrikes tidn. den 18 januari 1972):
Ordförande:
Hagström, Tony G., statssekreterare (t.o.m. den 31 december 1972)
Österberg, Gunnar R., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 januari
1973)
Ledamöter:
Björck, Olle, direktör
Hellström, K. Birger, direktör
Olsson, Jan E. A., fil. kand.
Söderberg, Stig J. F., ombudsman
Sekreterare:
Franson, Thomas P., fil.kand. (fr.o.m. den 1 januari 1973)
Österberg, Gunnar R., departementssekreterare (t.o.m. den 31 december
1972)
Lokal: Industridepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00
Direktiven för delegationen, se 1972 års riksdagsberättelse I 16.
Delegationen har under perioden september 1971—oktober 1972 hållit sju
sammanträden.
Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
16. Organisationskommittén (I 1972:01) för rymdverksamhet
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 mars 1972 med
uppdrag att handlägga frågor som hänger samman med upprättande av
föreslagen organisation för rymdverksamheten i Sverige:
Ordförande:
Stiernstedt, K. Jan T., expeditionschef (fr.o.m. den 13 mars 1972)
Ledamöter:
Carlsson, Jan Olof, bergsingenjör (fr.o.m. den 13 mars 1972)
Håkansson, Hans E. V., departementsråd (fr.o.m. den 13 mars 1972)
Wallén, Axel O. A., hovrättsråd (fr.o.m. den 13 mars 1972)
Experter:
Brunberg, Ernst-Åke A., docent (fr.o.m. den 13 mars 1972)
1:16 Riksdagsberättelsen år 1973
502
Engström, Fredrik, fil. lic. (fr.o.m. den 13 mars 1972)
Fredga, Kerstin, docent (fr.o.m. den 13 mars 1972)
Hultqvist, Bengt K. G., professor (fr.o.m. den 13 mars 1972)
Rey, Lars H., civilingenjör (fr.o.m. den 13 mars 1972)
Sanmark, P. Arvid L., hovrättsassessor (fr.o.m. den 13 mars 1972)
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Kommittén har under tiden 10 mars—30 juni 1972 hållit elva
sammanträden.
Kommittén har i skrivelse till chefen för industridepartementet den 30
juni 1972 överlämnat en promemoria med förslag till riktlinjer för fördelning
av uppgifter och ansvar inom den nya rymdorganisationen.
Uppdraget är därmed slutfört.
17.1972 års FFV-utredning (11972.02)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 februari och den 14
april 1972 för att utreda den framtida verksamhetsinriktningen m.m. för
förenade fabriksverken (se Post- och Inrikes tidn. den 20 april 1972):
Ordförande:
Johansson, Knut B. M., förbundsordförande, led. av riksdagen (fr.o.m.
den 1 maj 1972)
Sakkunniga:
Granath, Sölve, förste ombudsman (fr.o.m. den 1 maj 1972)
Malmberg, Eric G., generaldirektör (fr.o.m. den 1 maj 1972)
Ottosson, C. E. Holge, direktör, f.d. led. av I kamm. (fr.o.m. den 1 maj
1972)
Sandberg, Lars G., andre förbundsordförande (fr.o.m. den 1 maj 1972)
Sundberg, L. Nore, civilekonom (fr.o.m. den 1 maj 1972)
Expert:
Hansson, N. Lennart, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Sekreterare:
Jensen, Birger H. L., organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1972)
Bitr. sekreterare:
Tegnér, Per A. A., civilekonom (fr.o.m. den 1 maj 1972)
Lokal: Industridepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00 (sekreterarna)
Direktiv (anförande av statsrådet Johansson till statsrådsprotokollet den
11 februari 1972):
Försvarets fabriksverk (FFV) bildades år 1943 då ett antal av försvarets
fabriker samt anläggningar för tvätt- och reparationsverksamhet för för
-
503
Kommittéer: Industridepartementet 1:17
svaret sammanfördes till ett affärsverk. År 1960 upptogs försäljning av
överskottsmateriel från försvaret. Verksamheten utökades betydligt åren
1967 och 1968, då de centrala underhållsverkstäderna, som tidigare tillhört
dåvarande flygförvaltningen överfördes till FFV. I samband med att verket
den 1 januari 1970 överfördes från försvarsdepartementet till industridepartementet
ändrades namnet till förenade fabriksverken.
FFV:s traditionella produkter och tjänster omfattar bl. a. utveckling och
tillverkning av vapen, såsom handeldvapen, pansarvärnsvapen, torpeder
och ammunition samt underhåll av militär materiel, tvättning av militära
persedlar och försäljning av överskottsmateriel från försvaret.
I fråga om civila produkter och tjänster utgörs de viktigaste verksamheterna
av tvätt av sjukhuspersedlar och försäljningav överskottsmateriel.
Den civila verksamheten omfattar dessutom tillverkning av bl. a. kylkompressorer,
jakt- och sportskyttevapen, uniforms- och sjukhuspersedlar
samt legotillverkning av olika verkstadsprodukter. FFV förvaltar vidare
statens andelar och aktier i ett antal bolag, såsom Telub AB, Industri AB
Gelfa, Viking Sport Arms Co. AB och KB United Stirling (Sweden) AB &
Co. m. fl.
Omsättningen vid FFV under verksamhetsåret 1970/71 uppgick till 557
milj. kr., varav 30 % avsåg civila produkter och tjänster. Omsättningen har
ökat under en följd av år främst beroende på att nya enheter tillförts verket.
De redovisade överskotten har t.o. m. verksamhetsåret 1969/70 varit tillräckliga
för att förränta statskapitalet på föreskrivet sätt. För det senaste
verksamhetsåret har emellertid efter extraordinära nedskrivningar på 39
milj. kr. redovisats en nettoförlust på 23 milj. kr.
Antalet årsanställda uppgick till ca 7 500 personer den 31 december 1971.
Verksamheten bedrivs på 31 platser i landet med huvudkontoret i
Eskilstuna.
De beslut riksdagen under våren 1972 kommer att fatta på grund av 1970
års försvarsutrednings betänkande (SOU 1972:4) Säkerhets- och försvarspolitiken
kan innebära en omstrukturering av försvarets framtida
efterfrågan med konsekvenser även för FFV. Som exempel kan nämnas
strävandena att minska omfattningen av underhåll av flygplan, vilket kan
komma att påverka verksamheten vid de centrala underhållsverkstäderna.
1 detta sammanhang bör även beaktas effekten av de nyligen beslutade
reglerna för krigsmaterielexport.
För att på bästa sätt utnyttja sin produktionskapacitet och uppnå viss
sysselsättningsutjämning har FFV efter hand tagit upp civila produkter på
sitt produktprogram. Lönsamheten för dessa produkter har dock hittills
varit mindre tillfredsställande. Orsaken till detta har endast delvis kunnat
härledas till svag efterfrågan på produkterna. Den främsta orsaken torde ha
varit att kostnaderna vid FFV:s produktion av olika skäl varit högre än
konkurrenternas, vilket minskat konkurrenskraften och dragit ner
lönsamheten.
Riksrevisionsverket (RRV) har — efter gjorda analyser av FFV:s verksamhet
— framlagt två revisionsrapporter under år 1971. I dessa framhålls
att det är nödvändigt för FFV att precisera sina mål, anpassa marknadsfunktionen,
målinrikta produktutvecklingen och förbättra styrsystemen för
att på sikt förbättra lönsamheten. RRV har vidare konstaterat att FFV i ett
flertal avseenden avvikit från gällande regler och instruktioner, bl.a. genom
att utan bemyndigande ha bildat eller förvärvat andelar i vissa bolag. RRV
anser att om de regler och villkor som gäller för affärsverken skulle vara till
hinder för FFV, när det gäller att på bästa möjliga sätt uppnå sina mål, bör
1:17 Riksdagsberättelsen år 1973
504
det ävervägas att ändra reglerna eller låta verksamheten drivas i annan
organisationsform.
Justitiekanslern har den 7 december 1971 fattat beslut med anledning av
att min företrädare bringat de åtgärder FFV vidtagit rörande vissa borgensoch
lånefrågor till justitiekanslerns kännedom för de åtgärder dessa kunde
medföra. Syftet härmed var bl. a. att få gränserna för FFV:s ekonomiska
handlingsfrihet klarlagda, mot bakgrund av att FFV:s verksamhet sker i
konkurrens med privata företag och med tillämpning av affärsmässiga
principer särskilt i fråga om prissättningen. Justitiekanslern har förklarat att
FFV handlat klart i strid mot gällande bestämmelser när verket utan
bemyndigande förvärvat aktier och andelar i företag samt utlämnat lån och
tecknat borgen. Med hänsyn bl. a. till att verksledningens handlingssätt
uppenbarligen förestavats av en stark strävan att uppfylla statsmakternas
intentioner har justitiekanslern ansett sig kunna låta bero vid hans gjorda
uttalanden i ärendet.
Det föreligger sålunda problem beträffande FFV såväl när det gäller
verksamhetens inriktning som ifråga om organisationen. Med hänsyn härtill
och då det är önskvärt att skapa förutsättningar för en konkurrenskraftig
och mer målinriktad verksamhet anser jag en närmare utredning vara
motiverad. Jag förordar att särskilt sakkunniga tillkallas för denna uppgift.
Huvuduppgiften för de sakkunniga bör vara att framlägga förslag om
framtida verksamhetsinriktning för FFV. Detta förutsätter en analys av den
framtida efterfrågan på materiel och tjänster från försvaret inom FFV:s
kompetensområde. FFV har alltsedan tillkomsten främst varit inriktat på
försvarets behov. Statsmakternas beslut rörande grunderna för den
svenska säkerhetspolitiken och den långsiktiga inriktningen av totalförsvarsansträngningarna
torde ge underlag för bedömning av vilka produkter
och tjänster försvaret i framtiden kan komma att efterfråga. Vid bedömningen
av efterfrågan på FFV:s varor och tjänster bör hänsyn tas även till
i vilken utsträckning statsmakterna är beredda att medverka till att
upprätthålla en viss produktionskapacitet av beredskapsskäl. Konsekvenser
och kostnader härför bör redovisas särskilt. De sakkunniga bör i detta
sammanhang samråda med överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Vid
analysen bör förutsättningarna prövas för FFV att göra produktbyten och
etablera samverkan med andra inhemska företag som producerar försvarsmateriel.
Vissa andra försvarsmaterielproducerande företag har problem
likartade FFV:s. Dessa problem kommer, enligt vad jag erfarit, att bli
föremål för överväganden i berörda departement.
De sakkunniga bör om möjligt översiktligt beräkna kostnaderna för och
intäkterna från den produktion av materiel och tjänster för inhemsk förbrukning
och export, som FFV kan avsätta i konkurrens med andra företag.
Detta gäller såväl militära som civila produkter. På grundval av en sådan
beräkning bör den framtida lönsamheten av produktionen bedömas. Ett
alternativ som de sakkunniga bör belysa konsekvenserna av är en på enbart
militära behov grundad verksamhet inom FFV.
Förutsättningen för produktionen inom FFV måste vara att den ger full
kostnadstäckning på lång sikt. Detta kan innebära att delar av den produktion
som i dag bedrivs inom FFV behöver avskiljas. Detta kan exempelvis
ske genom att tillverkning av vissa produktgrupper eller verksamheter
läggs ned, genom produktbyten med andra företag eller försäljning av
produktgrupper till andra företag. I detta sammanhang kan frågan om
eventuell expansion av verksamheten i den mån denna ligger inom ramen
för en ny målsättning komma upp. Självfallet skall kravet på full kostnads
-
505
Kommittéer: Industridepartementet 1:17
täckning gälla även i detta fall. De sakkunniga bör föreslå lämpliga åtgärder
för FFV:s olika produktområden. I detta sammanhang kan nämnas att
riksdagens revisorer i skrivelse till Kungl. Maj:t framhållit att det bör
övervägas om inte FFV:s organisation för överskottsförsäljning bör medverka
vid en eventuell samordning av försäljning av produkter från verkstäder
lydande under kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen.
Denna fråga bör övervägas av de sakkunniga.
I detta sammanhang bör de sakkunniga pröva förslagen i betänkandet
Verksamhetsinriktningen för förenade fabriksverken, Engagemang
avseende samhällsverkstäder och sjukvårdsområdet, som avlämnats av en
av affärsverksdelegationen tillsatt utredning om verksamhetsinriktningen
för FFV där dessa frågor behandlas.
Det kan också nämnas att den av inrikesdepartementet tillsatta utredningen
rörande den skyddade sysselsättningen väntas framlägga sitt slutbetänkande
under sommaren 1972. I detta kommer bl. a. vissa förslag att
presenteras om ökade centrala service- och samordningsinsatser beträffande
produktionen vid de i primär- och sekundärkommunal regi drivna
verkstäderna för skyddat arbete. De sakkunniga bör beakta de förslag som
framläggs i detta betänkande och statsmakternas ställningstagande därtill.
FFV och flera statliga institutioner föder upp försöksdjur. Frågan om
myndigheters och institutioners försörjning med sådana djur avses bli
föremål för särskild utredning.
FFV förvaltar som nämnts statens aktier och andelar i ett antal bolag. De
sakkunniga bör för vart och ett av dessa engagemang överväga om de är
förenliga med målet för FFV:s framtida verksamhet. De sakkunniga bör
därvid ta ställning till om vissa bolagsengagemang bör avvecklas och i så fall
föreslå formerna härför.
FFV har i anslagsframställningen för budgetåret 1972/73 tagit upp frågan
om verksamhetsformen. FFV har därvid framhållit att den nuvarande
formen som affärsdrivande verk har uppenbara nackdelar i förhållande till
aktiebolagsformen. Det gäller såväl möjligheter till resultatutjämning och
självfinansiering som möjligheter till snabbt beslutsfattande. FFV finner
det angeläget att frågan om en ny företagsform snarast prövas.
De sakkunniga bör överväga lämplig företagsform för FFV. Konsekvenserna
av att hela FFV eller delar av verket drivs som aktiebolag bör
jämföras med konsekvenserna av ett bibehållande av nuvarande verksamhetsform.
Om de sakkunniga förordar det senare alternativet, bör
förslag lämnas rörande de ändringar som kan behöva genomföras i fråga om
FFV:s ekonomiska och administrativa befogenheter.
Sedan de sakkunniga tagit ställning till FFV:s framtida verksamhetsinriktning
bör de upprätta förslag till mål för FFV.
Om de sakkunniga förordar att FFV även fortsättningsvis skall vara ett
affärsverk, bör förslag framläggas om erforderliga ändringar i FFV:s
instruktion. De sakkunniga bör därvid också lämna förslag rörande
huvuddragen i lämplig organisation för verket.
Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.
Utredningen har under tiden maj—oktober 1972 hållit två sammanträden.
Dessutom har ett arbetsutskott inom utredningen sammanträtt tre gånger.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under andra halvåret 1973.
1:18 Riksdagsberättelsen år 1973
506
18. Energiprognosutredningen (I 1972:03)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 mars 1972 för att
utreda och bedöma den framtida utvecklingen på energiområdet (se Postoch
Inrikes tidn. den 20 april 1972).
Ordförande:
Lyberg, Bengt, landshövding (fr.o.m. den 1 maj 1972)
Sakkunniga:
Gradin, Rolf U., civilingenjör (fr.o.m. den I maj 1972)
Hambraeus, Gunnar A., professor (fr.o.m. den 1 maj 1972)
Håkansson, Hans E. V., departementsråd (fr.o.m. den 1 maj 1972)
Jungenfelt, Karl G., professor (fr.o.m. den I maj 1972)
Experter som företräder de politiska partierna:
Clarkson, Rolf A., direktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 september
1972)
Henningsson, H. Einar G. M., elektriker, led. av riksdagen (fr.o.m. den
15 september 1972)
Pettersson, Harald A. I., lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15
september 1972)
Sundelin, F. Bernhard, åkeriägare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15
september 1972)
Svensson, Jörn, planeringsdirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15
september 1972)
Angström, Rune T., direktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 september
1972)
Övriga experter:
Danielson, Nils-Gustaf F., byråchef (fr.o.m. den 25 september 1972)
Grimås, Ulf G. A., laborator (fr.o.m. den 25 september 1972)
Hagson, Carl A., direktör (fr.o.m. den 25 september 1972)
Hannervall, Lars H., överingenjör (fr.o.m. den 25 september 1972)
af Klintberg, Rolf H.F., direktör (fr.o.m. den 25 september 1972)
Lindgren, Claes B. L., direktör (fr.o.m. den 25 september 1972)
Sterne, Bengt G., direktör (fr.o.m. den 25 september 1972)
Waldenby, Torbjörn, direktör (fr.o.m. den 25 september 1972)
Huvudsekreterare:
ben Salem, S. Elias, civilingenjör (fr.o.m. den 1 oktober 1972)
Sekreterare:
Lundmark, Nils A. J., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Bitr. sekreterare:
Boman, O. Gunilla, fil. kand. (fr.o.m. den 15 maj 1972)
Sjöblom, S. Åke, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juli 1972)
507
Kommittéer: Industridepartementet 1:18
Lokal: Munkbron 11, 11128 Stockholm, tel. 112469 (ben Salem),
112174 (Lundmark), 11 1964 (Boman), 11 2361 (Sjöblom)
Direktiv (anförande av statsrådet Johansson till statsrådsprotokollet den
24 mars 1972):
En hög energiförbrukning både präglar och utgör en förutsättning för det
nutida industrisamhället. Beslut i energifrågor gäller ofta stora ekonomiska
insatser med verkningar långt in i framtiden. Sådana beslut kan också ha
avsevärd betydelse för bl. a. yttre miljö, naturresurshushållning, och försörjningsberedskap.
I Sverige — liksom i andra länder — har samhället
därför medel till sitt förfogande för att på önskvärt sätt kunna styra
produktion och konsumtion av energi. I fråga om produktion och distribution
av elkraft har stat och kommun engagerat sig direkt som ägare.
Frågan om ytterligare samhälleliga åtgärder på dessa områden behandlas
f. n. av utredningen rörande eldistributionens och elproduktionens organisation.
Vidare kan erinras om statliga insatser i olika former vad gäller
forskning och utveckling, miljöskydd, försörjningsberedskap samt
säkerhet.
I betänkandet (SOU 1970: 13) Sveriges energiförsörjning har energikommittén
efter en analys av den förväntade utvecklingen på energiområdet
föreslagit nya åtgärder för att tillgodose samhälleliga intressen på
detta område. Kommittén förordar sålunda att koncessionslagstiftningen
för energiproduktion och energidistribution kompletteras och utvidgas, att
krav införs på planer för värmeförsörjningen i tätbebyggda områden, s. k.
värmeplaner, att lagstiftningen till skydd för energikonsumenterna mot
eventuell monopolprissättning kompletteras samt att en fortlöpande prognos-
och utredningsverksamhet för energisektorn upprättas. Betänkandet
har remissbehandlats och fortsatt beredning av ärendet pågår inom industridepartementet.
Förslag om en fortlöpande prognos- och
utredningsverksamhet bör emellertid behandlas utan att prövningen av
övriga frågor avvaktas.
Den hittills mest genomarbetade framtidsbedömningen rörande den
svenska energisektorn i dess helhet har utförts av energikommittén och
redovisats i rapporten (Ds Fi 1967:8) Sveriges energiförsörjning
1955—1985. Denna rapport bygger på en analys av utvecklingen under
perioden 1955—1965 samt omfattar en prognos för tiden till år 1975 och en
energibehovsuppskattning till år 1985. Framförallt på grund av svårigheter
att förutse utvecklingen inom uppvärmningssektorn redovisas två alternativ,
som skiljer sig sinsemellan vad beträffar relationen mellan förbrukningen
av å ena sidan bränsle (olja) och å andra sidan elkraft.
När det gäller förbrukningen av elektrisk energi utför Centrala driftledningen
(CDL) prognoser med jämna mellanrum. Beträffande förbrukningen
av bränsle bedrivs även viss prognosverksamhet i begränsad omfattning.
Det är av stor vikt för en gynnsam utveckling på energiområdet att de
energipolitiska besluten kan grundas inte endast på god kännedom om det
aktuella läget inom området utan även på en kvalificerad framtidsbedömning.
Härigenom ökar även möjligheterna att i god tid vidtaga lämpliga
åtgärder mot otillfredsställande utvecklingstendenser.
Energikommittén ansåg, som jag nyss antytt, att prognosverksamheten
borde utvidgas till att bedrivas fortlöpande och omfatta hela energisektorn.
De remissinstanser, som yttrat sig i frågan, har genomgående anslutit sig till
denna uppfattning.
1:18 Riksdagsberättelsen år 1973
508
Enligt min mening bör — som jag framhållit i årets statsverkssproposition
(1972: 1 bil. 15 s. 14 och 46) — det av energikommittén inledda arbetet med
prognoser för hela energisektorn återupptas och i fortsättningen bedrivas
löpande. Jag förordar att särskilda sakkunniga tillkallas för denna uppgift.
De sakkunniga bör göra en analys av energikommitténs prognos för
utvecklingen till 1975 mot bakgrund av det faktiska utfallet hittills. Med
hänsyn till bl. a. att en uppföljning av 1970års långtidsutredning kommer att
pågå samtidigt bör detta arbete få förtur.
Huvuduppgiften för de sakkunniga blir sedan att utsträcka prognosen
fem å tio år, således till 1980—1985. Kommitténs uppskattning av energibehovet
för perioden 1975—1985 bör även räknas fram med fem å tio år. De
sakkunniga bör dock vara oförhindrade att ändra eller helt frångå uppdelningen
mellan prognos och uppskattning.
Som energikommittén har framhållit kan prognosmetoderna förbättras.
Bl. a. bör de sakkunniga i större utsträckning än energikommittén utarbeta
alternativa prognoser utifrån olika kombinationer av förutsättningar. Substituerbara
former för energiproduktion bör jämföras med varandra och
möjligheterna att inom olika områden begränsa energiförbrukningen, bl. a.
genom effektivare användning av den producerade energin bör studeras.
Man bör söka värdera sannolikheten för redovisade alternativ och analysera
deras samhällsekonomiska och miljömässiga konsekvenser.
En fråga som bör undersökas närmare är hur energimarknaden påverkas
av prisutvecklingen för energi jämfört med den allmänna prisnivån och av
förändringar i prisrelationerna mellan olika energiformer. De sakkunniga
förutsätts undersöka effekterna även av olika regleringar vidtagna i miljövårdssyfte.
Inverkan av eventuella särskilda avgifter — som komplement
till reglerande åtgärder — för sådan energianvändning som innebär särskilt
stor belastning på miljön bör studeras. De sakkunniga bör härvid samråda
med — förutom berörda myndigheter — utredningen rörande kostnaderna
för miljövården.
De sakkunnigas analyser av olika utvecklingsalternativ för energiförsörjningen
bör kunna tjäna som väsentligt underlag för nödvändiga
avvägningar vad gäller energisektorns resursutnyttjande i vid mening.
Vid prognosarbetet bör hänsyn tas till tänkbar teknisk utveckling inom
eller med anknytning till energiområdet. Härvid bör bl. a. styrelsen för
teknisk utveckling kunna lämna underlag. Även relevanta drag i den ekonomiska
utvecklingen måste beaktas liksom de internationella förhållanden
som är av vikt med hänsyn till vårt lands beroende av import av fossila
bränslen och eventualiteten av kännbara prisstegringar och knapphet på
dessa.
Som underlag för totalprognoserna bör kunna läggas tillgängliga delprognoser
upprättade av C DL och andra branschorgan. De sakkunniga
måste dock granska och självständigt bedöma detta material samt därvid
även beakta i vilken mån den belastning på den yttre miljön, som den
beräknade energianvändningen innebär, vid en helhetsbedömning kan
anses godtagbar ur samhällelig synpunkt. Vid behov bör de sakkunniga
utföra egna delprognoser eller andra specialundersökningar.
För att tillgodose behovet av samverkan med bl. a. annan prognosverksamhet
inom och utom energiområdet har energikommittén förordat att en
permanent samarbetskommitté av informell karaktär upprättas med företrädare
för avnämare, producenter m. fl. De sakkunniga bör ta initiativ till
ett samarbete av detta slag.
För prognosverksamheten fordras ett omfattande statistiskt underlag.
509
Kommittéer: Industridepartementet 1:18
Enligt energikommittén behöver den nuvarande energistatistiken förbättras
i vissa avseenden, särskilt beträffande bränsleförbrukningen för uppvärmning
och samfärdsel. De sakkunniga bör i samråd med statistiska
centralbyrån (SCB) och överstyrelsen för ekonomiskt försvar närmare
undersöka behovet av en utvidgad energistatistik. Om så erfordras bör de
sakkunniga även göra statistiska undersökningar i speciella frågor rörande
energiförbrukningen.
Samarbete i fråga om statistik för elförsörjningen äger f. n. rum genom en
samarbetsnämnd där SCB, CDL, Svenska kraftverksföreningen och
Svenska elverksföreningen är representerade. De sakkunniga bör överväga
möjligheten att bilda en motsvarande samarbetsnämnd för bränslestatistik
med företrädare för SCB, uppgiftslämnare och avnämare.
Som jag nämnt bör de sakkunnigas egentliga prognosarbete inriktas på
tiden fram till 1980—1985 varjämte en uppskattning av energibehoven bör
företas för tiden till 1990—1995. Av naturliga skäl kommer förutsägelserna
att vara osäkra i synnerhet för den senare perioden. Detta hindrar emellertid
inte att det bör vara meningsfullt att diskutera huvuddragen av utvecklingen
på energiområdet för ytterligare något decennium framåt. Det är nödvändigt
att så sker, bl. a. därför att ett stort antal av de energiproducerande och
energikonsumerande anläggningar som beslutas inom de närmaste åren
fortfarande kommer att vara i bruk vid sekelskiftet eller ännu senare.
Faktorer som bör beaktas är bl. a. sannolikheten för nya tekniska lösningar
på såväl produktionssidan som användningssidan, ändringar i konsumtionsmönstren
och den framtida tillgången på primärenergi. De sakkunniga
bör beakta dessa och andra faktorer av betydelse för den långsiktiga
utvecklingen på energiområdet även vid den kortsiktigare bedömningen. I
detta sammanhang bör även uppmärksammas hur de framtida energipolitiska
besluten binder handlingsfriheten på lång sikt.
Behovet av den verksamhet jag nu beskrivit är bestående. Verksamheten
låter sig emellertid inte redan nu organiseras i permanenta former eftersom
myndighetsorganisationen för de näringspolitiska och energipolitiska uppgifterna
f. n. prövas i anledning av kommerskollegieutredningens förslag i
betänkandet (SOU 1971:69) Näringspolitiken — ny verksorganisation.
Utredningen föreslår i betänkandet att nuvarande kommerskollegium
omorganiseras till en central myndighet för näringspolitiska uppgifter.
Enligt utredningen bör det nya verket omfatta bl. a. en sektor för energi-och
bergsfrågor till vilken prognos- och utredningsverksamheten förläggs.
Frågan är f. n. föremål för beredning. Att nu låta prognos- och utredningsverksamheten
börja i kommittéform ger en tidsvinst och torde inte
försvåra en mer varaktig lösning. De sakkunniga bör emellertid lägga upp
sitt arbete så att en övergång till en mer permanent organisationsform kan
ske smidigt. Det sekretariat de sakkunniga får till sitt förfogande bör
sedermera kunna införlivas i en nyorganisation. En första prognosrapport
bör föreligga den I juli 1973.
Riksdagen har i anledning av en motion (mot. 1971: 1088) hos Kungl.
Maj:t anhållit om tillsättande av en parlamentariskt sammansatt nämnd för
energiförsörjningsfrågor för att utvärdera prognosverksamheten och
föreslå avvägningar (NU 1971:42, rskr 1971:286). Näringsutskottet framhöll
med anledning av denna motion vikten av att de ekonomiska och
miljömässiga avvägningsproblem som uppstår vid en fortsatt utbyggnad av
energiproduktionen beaktas i högre grad än vad hittills varit fallet. Frågor
rörande bl. a. energibehov, möjligheterna att styra energikonsumtionen
samt den miljöförstöring, som är förenad med den framtida utbyggnaden av
1:18 Riksdagsberättelsen år 1973
510
landets energiproduktion, måste därför enligt utskottet tas upp till samlad
bedömning under medverkan av ett parlamentariskt sammansatt organ.
I avvaktan på beslut angående omorganisationen av kommerskollegium
synes önskemålet om medverkan av ett parlamentariskt sammansatt organ
bäst kunna tillgodoses genom att en grupp riksdagsledamöter knyts som
experter till den nu föreslagna sakkunnigutredningen. En sådan grupp kan
följa själva prognosarbetet redan från början. Härigenom bör det avsedda
syftet bli bättre tillgodosett än om de parlamentariska representanterna får
del av prognoserna först i färdigt skick.
Utredningen har fram t.o.m. oktober 1972 haft fyra sammanträden samt
haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som
berörs av utredningens arbete. Ett resultat av detta har blivit bildande av en
samarbetsnämnd för bränslestatistik.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
19. Petroindustriutredningen (11972:04)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 april och den 7 juni
1972 för att utreda frågan om transport, raffinering och förädling av olja och
naturgas (se Post- och Inrikes tidn. den 23 maj 1972):
Ordförande:
Grafström, Erik O. H., f.d. generaldirektör (fr.o.m. den 1 maj 1972)
Sakkunniga:
Carlsson, Arne R., direktör (fr.o.m. den 1 maj 1972)
Eidem, Ingemar, tekn. dr (fr.o.m. den 1 maj 1972)
Gustafson, Sven H., bankkamrer, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 maj
1972)
Häll, Karl-Erik, ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 maj 1972)
Nettelbrandt, Alfred, direktör (fr.o.m. den 1 maj 1972)
Paulsson, G. Valfrid V., generaldirektör (fr.o.m. den 1 maj 1972)
Tengroth, Bengt T., ordförande i Svenska hamnförbundet (fr.o.m. den 8
juni 1972)
Ågren, Enar, förbundsordförande (fr.o.m. den 1 maj 1972)
Experter:
Gustavsson, S. A. Göran, civilingenjör (fr.o.m. den 16 oktober 1972)
Thyberg, P. Jan, departementssekreterare (fr.o.m. den 16 oktober 1972)
Sekreterare:
Löfgren, Torsten Hj., pol. mag. (fr.o.m. den 1 november 1972)
Bitr. sekreterare:
Widell, Lennart G., civilekonom (fr.o.m. den 1 december 1972)
Lokal: Storkyrkobrinken 13,4 tr., 111 28 Stockholm, tel. växel 763 1000
511
Kommittéer: Industridepartementet 1:19
Direktiv (anförande av statsrådet Johansson till statsrådsprotokollet den
7 april 1972):
Sverige kommer för lång tid att vara beroende av petroleumprodukter för
sin energiförsörjning. Dessa dominerar helt transportsektorns energibehov
och utgör den viktigaste energikällan såväl för många industriella processer
som för lokaluppvärmning. Oljan förbrukas nästan uteslutande för energiändamål
och svarar nu för ca 70 % av den svenska energiförsörjningen.
Förbrukningen av raffinerade produkter för förädling inom den petrokemiska
industrin ökar, men uppgårf. n. endast till några procent av den totala
oljeförbrukningen.
Vårt beroende av olja för energiförsörjningen kommer att öka fram till
mitten av 1970-talet genom stagnation i vattenkraftproduktionen och
minskade andelar kol, koks och inhemska bränslen. Förbrukningen av
eldningsoljor förväntas därefter få minskad relativ betydelse på grund av
den snabba kärnkraftutbyggnaden men torde absolut sett komma att öka
fram till slutet av seklet. Denna bild kan ändras bl. a. genom introduktion av
naturgas på den svenska marknaden, ändrade prisrelationer mellan olika
energislag och hänsynen till miljövårdsaspekterna. Det kan vidare antas att
en allt större andel oljeprodukter kommer att vidareförädlas till kemiska
produkter såsom syntetfibrer, plaster, syntetgummi och gödselmedel.
Sverige är för sin oljeförsörjning helt beroende av tillförsel från andra
länder. Råolja importeras huvudsakligen från Mellersta Östern och Afrika
medan raffinerade produkter till största delen erhålls från Västeuropa.
Den svenska oljeförsörjningen domineras av svenska dotterföretag till
fem stora multinationella oljeföretag — AB Svenska Shell (Shell), Svenska
Esso AB (Esso), Svenska BP Oljeaktibolag (BP), Texaco Oil AB (Texaco)
och Svenska Gulf Oil AB (Gulf) — samt två svenskägda företag — Nynäs
Petroelum AB (Nynäs)ochOljekonsumenterna(OK). Varje oljeföretag har
egen oljeimport, bulktransport och detaljdistribution samt vanligen även
egna raffinaderier i eller utom landet. Distributionen av oljeprodukter till
konsumenten sker i regel i två steg dels genom bulktransporter från raffinaderier
till olika marknadsregioner med tankfartyg, järnväg eller stora
tankbilar, dels genom individuell distribution med tankbil från regiondepåer
till konsumenterna. Även om en viss samlokalisering har skett vad gäller
depålagring utgör gemensam distribution ett marginellt inslag i den svenska
oljeförsörjningen. Detta beror delvis på att det för de multinationella
företagen ställer sig naturligt att betrakta oljetillgångar, raffinering och
distribution som en integrerad verksamhet, vilket innebäratt verksamheten
torde utformas för att uppnå bästa möjliga företagsekonomiska resultat i
stort sett oberoende av nationella gränser.
Den inhemska raffinaderikapaciteten motsvarar endast ca 40 % av förbrukningen
av petroleumprodukter och uppgick år 1970 till drygt 13 milj. ton
råolja per år, med följande fördelning (milj. ton råolja per år).
BP, Göteborg 5,5
Shell, Göteborg 5,0
Nynäs, Nynäshamn 2,9
13.4
Den ringa raffineringskapaciteten på ostkusten får till följd att Stockholmsregionen
och Mälardalen till övervägande del försörjs med produkter
från raffinaderier i utlandet. Denna regionala snedfördelning kommer
1:19 Riksdagsberättelsen år 1973
512
sannolikt att bli ännu mera markant under 1970-talet, eftersom alla nu kända
raffinaderiprojekt avser utbyggnader på Västkusten. Av de olika projekten
är OK:s raffinaderi vid Brofjorden det längst framskridna. Enligt företagets
planer skall raffinaderiet ha en årskapacitet på 7 milj. ton råolja och tas i
drift år 1975. BP och Shell planerar också att expandera och har ansökt hos
koncessionsnämnden för miljöskydd om tillstånd att få bygga ut kapaciteten
vid sina raffinaderier i Göteborg med resp. 10 och 8 milj. ton råolja per
år.
Den petrokemiska industrin i Sverige har under 1960-talet expanderat
snabbare än genomsnittet för hela industrin. Inräknat basplasterna uppgick
år 1970 den petrokemiska produktionens saluvärde till ca 1 miljard kronor.
Det petrokemiska området uppvisar trots detta ett betydande
importöverskott.
Den svenska petrokemiska industrin har sitt centrum i Stenungsund på
Västkusten med Essos krackningsanläggning och närliggande följdindustrier.
Detta centrum etablerades under 1960-talets första hälft. Med
importerad nafta som råmaterial framställs här krackerprodukter som eten,
propen etc. Av dessa är det i stort sett endast eten som förädlas inom landet.
Den största etenförbrukaren är Unifos AB, som producerar basplasten
polyeten för användning i förpackningar, kabelisolering, rör, flaskor m. m.
KemaNord AB tillverkar vinylklorid, vilken polymeriseras till polyvinylklorid
(PVC) dels i Stenungsund, dels i Stockvik utanför Sundsvall. Bland
polyvinylkloridens skilda användningsområden kan nämnas förpackningar
och flaskor. Vid det tredje petrokemiska företaget MoDoKemi AB,
tillverkas etenoxid som förädlas till bl.a. etenglykol för användning som
kylarvätska i bilar.
Inom den petrokemiska branschen kan väntas en fortsatt stark expansion
och kanske också en breddning av produktsortimentet. Sveriges kemiska
industrikontor (Kemikontoret) har i samband med förarbetena för den
fysiska riksplaneringen angett att expansionen inom petrokemisk industri
fram till sekelskiftet kan beräknas komma att ske genom fortsatt utbyggnad
i Stenungsund och tillkomsten av 1—3 nya petrokemiska centra, vilka enligt
Kemikontoret torde förläggas i anslutning till raffinaderier på Västkusten.
Eventuellt kan enligt Kemikontoret även en lokalisering till Helsingborg/
Malmö-området bli aktuell.
Frågan om den framtida lokaliseringen av raffinaderier och petrokemisk
industri har nyligen behandlats av 1968 års utredning om rörtransport av olja
och gas (rörtransportutredningen) i delbetänkandet (SOU 1970:57) Olja i
rör. Bland de faktorer som utredningen hade att beakta i kartläggningen av
förutsättningarna för rörtransport av råolja och oljeprodukter ingick lokaliseringen
av raffinaderier och petrokemisk industri. Utredningen kom fram
till att inlandslokalisering från företagsekonomisk synpunkt är mindre
gynnsam än lokalisering vid kust. Man pekade bl. a. på att kapaciteten hos
ett inlandsraffinaderi skulle bli mindre än hos ett kustlokaliserat raffinaderi
och att ett kustraffinaderi får väsentligt större möjligheter att utjämna
tillfälliga överskott eller underskott på vissa oljeprodukter än ett inlandsraffinaderi.
Även för petrokemisk industri ansågs kustlokalisering vara
mest gynnsam.
Med utgångspunkt i bedömningen att raffinaderier torde komma att
lokaliseras vid kust och att en rörledning västkust—ostkust skulle kräva en
transportvolym av 10—12 milj. ton råolja per år vid en högsta tillåtna
tonnagestorlek i Östersjön på ca 100000 ton kom utredningen fram till att
det f. n. inte finns förutsättningar för rörtransport av råolja i Sverige.
513
Kommittéer: Industridepartementet 1:19
Däremot förordade man att rörledningstransport av tunna oljeprodukter
från Göteborg till Mälarområdet borde studeras närmare av berörda oljeföretag.
Detta arbete pågår f. n. liksom utredningens fortsatta arbete vad
gäller förutsättningarna för naturgasledningar i Sverige. Rörtransportutredningen
beräknas komma med sitt slutbetänkande under våren 1972.
I rapporten (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vatten som nyligen
lagts fram av civildepartementet som resultat av förarbetena för den fysiska
riksplaneringen behandlas frågor om utbyggnad av oljeraffinaderier och
petrokemisk industri från bl. a. miljö- och regionalpolitiska synpunkter. De
bedömningar som branschorganisationerna gjort i samband med förarbetena
pekar på en kraftig utbyggnad av raffinaderikapaciteten och den
petrokemiska industrin i Sverige under de närmaste decennierna. Branschorganisationerna
anser att denna utbyggnad i första hand bör lokaliseras
till Västkusten. Det framhålls i rapporten att vissa företagsekonomiska
motiv finns för en sådan lokalisering, men att ytterligare omfattande
utbyggnader av raffinaderier och petrokemisk industri på Västkusten kan
medföra allvarliga problem bl. a. med hänsyn till Västkustens stora värde
från rekreations- och naturvårdssynpunkter och till effekterna på naturmiljön
av utsläpp av föroreningar från sådana anläggningar. Det påpekas
vidare att omfattande utbyggnader av raffinaderi- och petrokemikapaciteten
på Västkusten innebär att möjligheterna att senare förlägga raffinaderier
och petrokemisk industri till andra delar av landet försvåras. Av bl. a.
dessa skäl förordas att närmare undersökningar görs beträffande den
framtida utbyggnaden och lokaliseringen av raffinaderier och petrokemisk
industri.
Vad jag hittills anfört pekar på att vi står inför en betydande expansion av
raffinering och förädling av olja inom landet. En sådan expansion kommer
att kräva stora investeringar från både företagens och samhällets sida för att
förverkligas och får om den realiseras långsiktiga och betydande verkningar
såväl för vårt lands energiförsörjning som för dess industristruktur, sysselsättning,
beredskap och miljö. De överväganden som hittills gjorts inom
ramen för förarbetena med den fysiska riksplaneringen bör kompletteras
med en mer detaljerad bedömning. Utbyggnaden av raffinaderier och
petrokemisk industri är dessutom starkt beroende av vårt transportsystem
för oljeprodukter och tillgången till naturgas på den svenska marknaden.
Exempelvis skulle införandet via rörledning av naturgas till Sverige få till
följd en minskad marknad för tunga oljeprodukter, samtidigt som det skulle
kunna ge en breddad råvarubas för vår petrokemiska industri. Det är därför
angeläget att en samlad bedömning av den framtida utvecklingen av
transport, raffinering och förädling av olja och naturgas i vårt land kommer
till stånd. En sådan bedömning bör kunna bidraga till beslutsunderlaget för
företagen och statsmakterna vid ställningstaganden till utbyggnader inom
dessa sektorer.
Sakkunniga bör därför tillkallas med uppgift att klarlägga utformningen
av från samhällssynpunkt bästa möjliga struktur och utbyggnad av transport,
raffinering och förädling av olja och naturgas. De sakkunnigas arbete
bör inriktas på en analys av de samhälleliga konsekvenserna av olika
utbyggnads-, kapacitets- och lokaliseringsalternativ. Härvid bör särskilt
uppmärksammas de miljö- och sysselsättningseffekter samt de krav på
samhällsinvesteringar, såsom vägar, hamnar, bostäder etc., som följer av
olika alternativ. De sakkunniga bör även analysera beredskapskonsekvenser
av olika strukturutformningar.
Analyser bör göras av alternativa lokaliseringar såväl vid kust som i
33 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
1:19 Riksdagsberättelsen år 1973
514
inlandet för raffinaderier och petrokemisk industri. De sakkunniga bör
härvid främst inrikta sig på följande fyra huvudalternativ: konventionellt
raffinaderi utan anknytning till petrokemisk industri, konventionellt raffinaderi
samlokaliserat med petrokemisk industri, petrokemiskt raffinaderi
med satellitindustrier och petrokemisk industri baserad på naturgas. Möjligheterna
till och konsekvenserna av samlokalisering med energiförbrukande
tung industri samt kraft- och värmeverk bör beaktas. I fråga om
transporter bör de sakkunnigas bedömningar avse såväl nuvarande transportsystem
som rörledningar.
De sakkunniga skall inte göra någon egen bedömning av den framtida
energiförbrukningen. Denna uppgift bör ankomma på de särskilda sakkunniga
som jag tillkallade med stöd av ett den 24 mars 1972 erhållet
bemyndigande, för att utreda och bedöma den framtida utvecklingen på
energiområdet. 1 transportfrågan bör i första hand det material utnyttjas,
som kan erhållas från 1968 års utredning om rörtransport av olja och gas.
Vad gäller produktions- och marknadsutvecklingen inom petrokemisk
industri bör främst användas befintligt material. Utbyggnadsplaner i de
övriga nordiska länderna bör beaktas. De sakkunniga bör samråda med den
nyligen tillsatta utredningen (C 1972: 1) rörande särskilda problem i samband
med utbyggnad av vissa stora industrianläggningar. De bör även
etablera nära kontakt med berörda företag och organisationer.
Genom den redan idag starka inriktningen mot en expansion på Västkusten
av både raffinaderier och petrokemisk industri är det väsentligt att
en analys av de samhälleliga konsekvenserna — inte minst de miljömässiga
— av en sådan utbyggnad tidsmässigt ges förtur i de sakkunnigas arbete.
Jämförande basundersökningar bör göras för vart och ett av områdena
Stenungsund, Göteborg och Lysekil med syfte att belysa förutsättningarna
för och konsekvenserna av en utbyggnad av raffinaderier och petrokemisk
industri. Det är angeläget att de sakkunniga härvid bedömer och värderar de
begränsningar som en expansion på Västkusten skapar för möjligheterna att
förlägga den fortsatta utbyggnaden av raffinaderier och petrokemisk
industri till andra delar av landet. På grundval av detta material bör de
sakkunniga utreda de samhälleliga för- och nackdelarna av alternativa
utbyggnadsprogram för den petrokemiska industrin och för raffinaderier
och ange hur en från dessa synpunkter önskvärd expansion bör utformas,
dvs. var och i vilken tidsföljd en utbyggnad bör ske.
Utredningen har t.o.m. oktober 1972 hållit ett sammanträde.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1973.
20. Utredningen (11972:05) angående tillämpad beteendevetenskaplig
arbetslivsforskning
Tillkallad enligt bemyndigande den 26 maj 1972 för utredning angående
den tillämpade beteendevetenskapliga arbetslivsforskningen (se Post- och
Inrikes tidn. den 3 juni 1972):
Utredningsman:
Westling, Otto J., generaldirektör (fr.o.m. den 27 maj 1972)
515
Kommittéer: Industridepartementet 1:20
Experter:
Glaas, Sten-Ove J., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Janérus, R. Inge, ombudsman (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Jonasson, Sven G. J., utredningschef (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Lahnhagen, Rolf, direktör (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Lennerlöf, N. O. Lennart, direktör (fr.o.m den 1 juli 1972)
Peterson, H. A. William, intendent (fr.o.m. den 1 september 1972)
Söderberg, Bo K. G., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Sekreterare:
Zetterblom, B. Göran O., avdelningsföreståndare (fr.o.m. den 1 juli 1972)
Lokal: Munkbron 17, n.b., 11128 Stockholm, tel. växel 763 1944
(sekreteraren)
Direktiv (anförande av statsrådet Johansson till statsrådsprotokollet den
26 maj 1972):
I skrivelse den 18 februari 1971 hemställde Landsorganisationen i Sverige
(LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) att Kungl. Maj:t måtte undersöka i vilka former ett
samhälleligt ekonomiskt stöd skulle kunna ges till forskning, utveckling och
därtill relaterade kontakt- och informationsaktiviteter vid Personaladministrativa
rådet (PA-rådet). I skrivelsen framhölls att ett ökat behov av
arbetslivsforskning föreligger. Vidare framhölls att PA-rådets nuvarande
ekonomiska resurser är otillräckliga för att en systematisk och tillräckligt
omfattande forsknings- och utvecklingsverksamhet inom arbetslivsområdet
skall kunna upprätthållas. Det basanslag, som utgick vid tidpunkten för
skrivelsen, utgjordes av ett årligt bidrag av 1,5 milj. kr. från SAF. Detta
basanslag borde dock, enligt gjorda beräkningar inom PA-rådet, höjas till 6
milj. kr. om PA-rådets potential tillfullo skulle kunna utnyttjas. SAF har
beslutat att höja sitt årliga bidrag till 2 milj. kr. fr. o. m. den I januari 1972.
Därutöver har SAF emellertid inte ansett sig kunna öka sitt bidrag. Mot
denna bakgrund bedömdes av organisationerna att det borde vara en
gemensam angelägenhet för samhälle och näringsliv att åstadkomma de
nödvändiga förutsättningarna för effektiva insatser när det gäller beteendevetenskaplig
forskning och utveckling inom arbetslivet.
Den 18 augusti 1971 överlämnade statskontoret till industridepartementet
en utredning i ärendet. Statskontoret konstaterade sammanfattningsvis
i denna utredning att ett slutgiltigt beslut om statligt stöd till PArådet
och formerna härför borde anstå tills en noggrannare översyn av den
personaladministrativa och arbetsvetenskapliga forsknings- och utvecklingsverksamheten
i landet hade genomförts.
I skrivelse den 14 december 1971 hemställde LO, SAF och TCO att
Kungl. maj:t måtte ta ställning till i vilka former staten i samverkan med
arbetsmarknadsparterna kan åstadkomma förutsättningar för en väsentlig
utökning av arbetslivsforskningen. Vidare anfördes att PA-rådet utgör den
centrala institutionen inom detta forskningsområde och snarast borde
erhålla en sådan utökad ekonomisk bas att dess särpräglade kompetens
kunde tillvaratas och vidareutvecklas.
Jag delar i stort den uppfattning som framförts av LO, SAF och TCO om
behovet av en utökning av arbetslivsforskningen. En sådan utökning bör
1:20 Riksdagsberättelsen år 1973
516
ske i former som gör det möjligt för arbetsmarknadens huvudorganisationer
att bidra till och ha medinflytande på inriktningen av ifrågavarande forskningsverksamhet.
Arbetslivsforskningen spänner över ett mycket brett verksamhetsområde
. Redan idag bedriver eller lämnar staten stöd till sådan forskning i olika
former. En rad organ och institutioner har vuxit fram inom arbetslivsforskningens
område. Vissa stora delar av området är eller har nyligen varit
föremål för utredningar och åtgärder, t. ex. de arbetsmedicinska, arbetsmarknadspolitiska
och socialpolitiska områdena.
Sålunda har beslut fattats om att arbetsmedicinska institutet skall
inordnas i arbetarskyddsstyrelsen. Institutet för arbetsmarknadsfrågor har
ombildats till institutet för social forskning. Inom inrikesdepartementet
arbetar expertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor
med uppläggning av utredningar rörande arbetsmarknadspolitikens verkningar.
Vidare har en arbetarskyddsfond inrättats för insatser om forskning,
information och utbildning inom arbetsmiljöområdet och som finansieras
genom generella arbetsgivareavgifter uppgående till 0,03 procent.
Personaladministrativt utvecklingsarbete bedrivs centralt inom statsförvaltningen
av såväl statskontoret som statens personalnämnd. Frågor
rörande förvaltnings- och företagsdemokrati behandlas f. n. inom delegationen
för förvaltningsdemokrati samt delegationen för försöksverksamhet
med företagsdemokrati i de statliga aktiebolagen.
Ett statligt engagemang i syfte att tillvarata och stimulera arbetsvetenskapliga
forskningsinsatser förankrade i arbetslivets praktiska problem är,
enligt min uppfattning, angeläget inte minst mot bakgrund av den mångfald
problem man möter och de ständigt pågående förändringarna inom
arbetslivet. Självfallet måste statsmakternas åtgärder för att trygga sysselsättning
och arbetsinkomst följas av strävanden att skapa gynnsamma
förutsättningar för individens trygghet och utveckling i sin arbetssituation.
Viktigt i detta sammanhang är att söka åstadkomma en förbättrad arbetsmiljö
samt ett ökat inflytande över arbetssituationen för de anställda. För
att sådana förbättringar skall kunna åstadkommas krävs en i de praktiska
problemen förankrad arbetslivsforskning. Statens ansvar för att en sådan
forskningsverksamhet får en lämplig organisation och inriktning motiveras
inte minst av dess ställning som landets största arbetsgivare.
När det gäller former för samt inriktning och omfattning av ett fortsatt
statligt engagemang inom arbetslivsforskningen i de delar denna inte berörts
av ovan nämnda utredningar och åtgärder krävs, enligt min mening, ett
samlat underlag för statsmakternas ställningstaganden.
Mot denna bakgrund förordar jag, efter samråd med statsrådet Löfberg,
att en sakkunnig tillkallas för att göra en översyn av den del av den
tilllämpade arbetslivsforskningen som har anknytning till det beteendevetenskapliga
området.
Den sakkunnige bör kartlägga pågående forskning och nuvarande statliga
engagemang på det aktuella området samt pröva frågan om vilken inriktning
och omfattning denna forskning i framtiden bör ha. Därvid bör beaktas
såväl samhällets ansvar i stort för utvecklingen inom arbetslivet som statens
ställning som landets största arbetsgivare. Vidare börden sakkunnige pröva
frågan om hur en utökad arbetslivsforskning bör finansieras. Den sakkunnige
bör även ta upp till prövning i vad mån förändringar i befintlig
forskningsorganisation är motiverade och om så bedöms vara fallet lägga
fram förslag härom. Därvid bör den sakkunnige i första hand pröva möjligheterna
att anknyta forskningen till något av de statliga organ som sysslar
517
Kommittéer: Industridepartementet 1:21
med näraliggande frågor. Med hänsyn till PA-rådets ställning inom den
beteendevetenskapliga arbetslivsforskningen förefaller det naturligt att
undersöka möjligheterna att i detta sammanhang tillvarata PA-rådets
kompetens och personella resurser.
Den sakkunnige bör dock vara oförhindrad att överväga även andra
alternativ för en organisatorisk lösning av frågan om samhällets insatser
inom den beteende vetenskapliga arbetslivsforskningen.
En direkt statlig satsning på exempelvis PA-rådet i enlighet med förslagen
i de refererade skrivelserna skulle ur statens synvinkel aktualisera vissa
principiella problem, vilkas lösning i så fall torde kräva ingående överväganden.
Ett problem gäller huvudmannaskapet för PA-rådet. Oavsett hur de
praktiska detaljerna skulle komma att utformas torde det förhållandet att
staten lämnar ett mera reguljärt bidrag till PA-rådets forskningsverksamhet
innebära att staten också fick ett visst ansvar för verksamheten. Konsekvenserna
av ett dylikt ansvar är med utgångspunkt i PA-rådets nuvarande
organisation, enligt min uppfattning, svåra att bedöma, eftersom PA-rådet
utom ren forskningsverksamhet bedriver kommersiellt inriktad konsultationsverksamhet.
Den sistnämnda verksamheten berörs inte av förslagen i
skrivelserna. Det är dock förenat med betydande svårigheter att behandla
forskningsverksamheten fristående från den mer kommersiella verksamhetsgrenen.
Den sakkunnige bör under utredningsarbetets gång hålla nära kontakt
med arbetsmarknadens huvudorganisationer samt med berörda
myndigheter.
Den sakkunnige bör vara oförhindrad att ta upp även andra frågor som
hänger samman med de nu nämnda.
Utredningen har under tiden juli—oktober 1972 hållit fyra
sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
21. 1972 års försöksdjursutredning (I 1972:06)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 juni 1972 för utredning
rörande försörjning med djur för vetenskapliga försök (se Post- och
Inrikes tidn. den 15 juli 1972):
Utredningsman:
Nilsson, E. Hjalmar, f.d. landshövding (fr.o.m. den 25 september 1972)
Experter:
Bierke, Pär N., konsulent (fr.o.m. den 25 september 1972)
Juhlin, Rolf, överingenjör (fr.o.m. den 25 september 1972)
Salenstedt, Carl-Rune, professor (fr.o.m. den 25 september 1972)
Sundberg, L. Nore, civilekonom (fr.o.m. den 25 september 1972)
Wass, Lars A., försöksdjurskonsulent (fr.o.m. den 25 september 1972)
Sekreterare:
Tidblad, Bengt G. V., länsveterinär (fr.o.m. den 25 september 1972)
1:21 Riksdagsberättelsen år 1973
518
Lokal: Länsveterinärexpeditionen, Länsstyrelsen i Västernorrlands län.
Postadress: Box 169,87101 Härnösand 1, tel. 0611/14096eller 0611/29000.
Direktiv (anförande av statsrådet Johansson till statsrådsprotokollet den
16 juni 1972):
Ett flertal myndigheter samt en rad institutioner vid universitet och
högskolor använder djur för vetenskapliga försök. Även läkemedelsindustrin
och den kemiska industrin använder sådana djur. Under år 1970 var
hela det svenska behovet av exempelvis möss 750 000 st. och marsvin 80 000
st. Vissa institutioner och myndigheter föder upp djur i egen regi medan
andra köper djur eller färdiga tester gjorda på försöksdjur från uppfödare
eller andra institutioner inom eller utom landet. I mindre utsträckning sker
sådana köp från icke kontrollerade uppfödare, som säljer djur av okänd
kvalitet.
Med anledning av de förslag som år 1963 framlagts av 1960 års försöksdjursutredning
uppdrog Kungl. Maj:t i regleringsbrev för budgetåret
1965/66 till universitetskanslersämbetet (UKÄ) att samordna och rationalisera
anskaffandet av djur för vetenskapliga försök. Härvid skulle ej enbart
unvisersitetens utan även övriga berörda myndigheters behov beaktas.
År 1968 tog UKÄ:s utredningsgrupp kontakt med förenade fabriksverken
(FFV) och förhörde sig om möjligheterna för verket att åta sig en försöksmässig
uppfödning av laboratoriedjur. FFV beslöt medverka och
produktion påbörjades vid Åkers Krutbruk vid årsskiftet 1968/69. Verksamheten
avser uppfödning av kanin, katt och marsvin samt en begränsad
testverksamhet baserad på den egna djurproduktionen.
FFV har i skrivelse den 23 mars 1972 till chefen för industridepartementet
hemställt att frågan om den framtida omfattningen och organisationen av
försöksdjursuppfödning inom landet blir föremål för utredning. Därvid bör
enligt verket den framtida omfattningen av den idag förlustbringande
försöksdjursuppfödningen vid Åkers Krutbruk prövas.
Behovet av försöksdjur har ökat och kan beräknas komma att stiga
ytterligare. Detta sammanhänger bl. a. med att skärpta krav för prövning av
läkemedel och strängare kontroll av livsmedel medför större efterfrågan på
tester och därmed på försöksdjur. Även den kemiska industrin har ett
ökande behov av kontrolltester.
Såväl behovet av försöksdjur som kraven på djurens kvalitet ökar.
Utvecklingen inom biologisk och medicinsk forskning, där försöksdjur
används, går snabbt. Kraven på att försöksdjuren skall vara av god och
jämn kvalitet har blivit allt starkare. Användningen av försöksdjur av okänd
kvalitet innebär många gånger otillfredsställande förhållanden ur forskningssynpunkt.
Varierande genetisk härkomst kan bl. a. ge upphov till
större spridning i försöksresultaten än som eljest skulle vara fallet. Det
kommer dock även i framtiden att finnas behov av lågkvalitativa djur. Det
är ur ekonomisk synvinkel betydelsefullt att kvaliteten och därmed priset
inte är högre än nödvändigt.
Den okontrollerade handel med försöksdjur som nu förekommer är
otillfredsställande även från andra synpunkter än ovan nämnda.
En ökad samordning av försörjningen med försöksdjur torde ge fördelar,
speciellt med hänsyn till de kvantitativa och kvalitativa krav på djur som
kommer att uppställas.
Vad jag nu har anfört gör det enligt min mening motiverat att förutsättningarna
för en mer ändamålsenlig organisation av försörjningen med
519
Kommittéer: Industridepartementet 1:21
försöksdjur utreds. Jag föreslår att en sakkunnig tillkallas med uppdrag att
verkställa en sådan utredning.
Den sakkunnige bör i första hand pröva olika alternativ och ta ställning till
i vilka former, som försörjningen av försöksdjur bör ske. Skulle den
sakkunnige stanna för en lösning, som innebär att ett centralt organ för
försöksdjursuppfödning bör komma till stånd, bör i så fall prövas vilken
storlek och inriktning, som är lämplig för ett sådant organ.
Som underlag för dessa överväganden bör den sakkunnige basera sina
ställningstaganden på bl. a. en kartläggning av problemområdet och inhämta
uppgifter som kan ligga till grund för en prognos över efterfrågan på
försöksdjur inom den statliga sektorn. Underlag för en sådan kartläggning
bör i huvudsak kunna erhållas från det material som UKÄ fortlöpande
samlar in för planeringsändamål. Det bör också klarläggas i vilken
utsträckning de myndigheter och institutioner, som idag har egen uppfödning
av försöksdjur, med fördel skulle kunna överlåta försörjningen till ett
centralt organ. Den sakkunnige bör också såvitt möjligt klarlägga i vilken
utsträckning andra än statliga myndigheter och institutioner kan vara
intresserade av att köpa försöksdjur från ett sådant organ och om intresse
finns att medverka i försöksdjursuppfödning. Den sakkunnige bör också
pröva möjligheterna för ett sådant organ att täcka behovet av försöksdjur
genom att administrera kontraktsuppfödning vid olika institutioner och hos
enskilda uppfödare.
Uppfödning av försöksdjur har nära samband med olika typer av tester
som utförs med dessa djur. Den sakkunnige bör undersöka om intresse
föreligger hos berörda institutioner och utomstående företag att lämna
testuppdrag till ett sådant organ.
Om den sakkunnige väljer att föreslå ett organ för uppfödning bör
klarläggas vilka behov av personal, utrustning, lokaler och mark som en
sådan verksamhet skulle medföra. Den sakkunnige bör vidare föreslå
lämplig lokaliseringsort och därvid särskilt granska förutsättningarna för
fortsatt drift vid nuvarande försöksanläggningar i Åker. En bedömning bör
göras avseende beräknade kostnader och intäkter för en samordnad försöksdjursuppfödning
i syfte att klarlägga lönsamheten för ett sådant projekt.
Ett engagemang på detta område måste förutsätta att avnämarna inom
ramen för sina resurser är beredda att efterfråga de kvantiteter och betala de
priser, som måste sättas för att verksamheten i sin helhet fullständigt skall
täcka sina kostnader.
Slutligen bör den sakkunnige föreslå lämplig verksamhetsform och
lämplig huvudman för verksamheten. Utgångspunkten bör därvid vara att
FFV inte skall delta i den fortsatta verksamheten.
Den sakkunnige bör i sitt arbete samråda med statens bakteriologiska
laboratorium, UKÄ, samarbetsnämnden för lokal- och utrustningsprogram,
kommittéerna vid universitet och högskolor (LUP-nämnden) och de
statliga forskningsråden, statens veterinärmedicinska anstalt, 1972 års
FFV-utredning och berörd privat industri.
Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.
Utredningen har t. o. m. oktober 1972 hållit tre sammanträden.
Den sakkunniges arbete beräknas pågå under hela år 1973.
1:22 Riksdagsberättelsen år 1973
520
22. Utredningen (I 1972:07) rörande vissa frågor inom järn- och
stålområdet
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 augusti 1972 för
utredning rörande vissa frågor inom järn- och stålområdet (se Post- och
Inrikes tidn. den 25 september 1972):
Ordförande:
Ekström, John E., ekon. lic. (fr.o.m. den 1 september 1972)
Sakkunniga:
Andersson, K. Börje, kommunalråd (fr.o.m. den 1 september 1972)
Larsson, Y. Allan G., utredningschef (fr.o.m. den 1 september 1972)
Lundqvist, Nils, direktör (fr.o.m. den 1 september 1972)
Sundén, O. Ragnar, direktör (fr.o.m. den 1 september 1972)
Söderberg, Johan, direktör (fr.o.m. den 1 september 1972)
Åberg, Gunnar, chefingenjör (fr.o.m. den 1 september 1972)
Expert:
Croneborg, K. O. Rutger, kommerseråd (fr.o.m. den 1 september 1972)
Sekreterare:
Rydh, Olof G. G., pol. mag. (fr.o.m. den 1 september 1972)
Lokal: Industridepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, tel. växel
763 10 00
Direktiv (anförande av t.f. chefen för industridepartementet statsrådet
Norling till regeringsprotokollet den 31 augusti 1972):
Stålindustrin är med sina närmare 50 000 anställda och ett förädlingsvärde
på drygt 3 miljarder kr. en av våra största industribranscher. Branschens
karaktär av basindustri och starka exportinriktning accentuerar dess
betydelse i samhällsekonomin.
Genom den höga kapital- och forskningsintensiteten tar stålindustrin i
anspråk en betydande del av samhällets resurser inom dessa områden. Som
exempel kan nämnas att realkapitalvärdet per sysselsatt är dubbelt så högt
inom stålindustrin som inom industrin i genomsnitt.
De enskilda produktionsenheternas storlek och branschens geografiska
koncentration till Bergslagen ökar stålindustrins sysselsättningsmässiga
och regionalekonomiska betydelse och ställer stora krav på långsiktig
planering och samverkan mellan företag, anställda och samhälle. Den för
flera företag i branschen otillfredsställande lönsamheten understryker
nödvändigheten härav.
Redan i dag föreligger således ett stort behov av samverkan mellan
företagen, de anställda och samhället beträffande stålindustrins utveckling.
Detta behov kommer att öka i framtiden. Härtill bidrar inte minst det starka
beroendet av förhållandena på den internationella stålmarknaden och de allt
högre krav som härigenom ställs på den svenska stålindustrins konkurrensförmåga.
Den svenska stålexporten uppgick år 1970 till drygt 2,8 miljarder kr. och
521
Kommittéer: Industridepartementet 1:22
utgjorde därmed drygt 40 % av stålproduktionens totala saluvärde. Även
importen är betydande och uppgick samma år till över 1,7 miljarder kr.
motsvarande drygt 30 % av värdet av den totala tillförseln av stålprodukter
till den svenska marknaden.
Beroendet av utvecklingen på den internationella stålmarknaden kommer
att bli än mer markant i framtiden. En starkt bidragande orsak härtill är det
avtal om frihandel för stålprodukter om vilket förhandlingar nyligen slutförts
mellan Sverige och länderna inom Kol- och stålgemenskapen. Genom
detta avtal kommer om några år Sveriges handel med världens största
‘■.lålmarknad att kunna ske utan hinder i form av tullar och administrativa
restriktioner. Avtalet innebär emellertid också i övrigt en närmare svensk
anknytning till en stålmarknad, där en industripolitik av såväl nationell som
överstatlig karaktär bedrivs sedan lång tid tillbaka.
Den nationella industripolitiken inom gemenskapen bedrivs dels genom
en planering innefattande den privata industrin, t. ex. de franska femårsplanerna,
vilka kompletteras med speciella program vad gäller stålsektorn,
dels via stora statliga företagsgrupper, t. ex. det italienska Italsider och det
brittiska British Steel Corporation.
Det för stålområdet särskilda avtalet inom den europeiska ekonomiska
gemenskapen, det s. k. Parisfördraget av år 1952 angående inrättandet av
Kol- och stålgemenskapen, syftar till en gemensam industripolitik inom
stålområdet. I samråd med berörda parter upprättar kommissionen såväl
kort- som långsiktiga prognoser för produktion och konsumtion samt
uppställer allmänna mål för produktionsinriktning, lokalisering, forskning,
företagssamarbete m. m.
För att finansiera sin verksamhet har kommissionen bl. a. rätt att dels ta
ut en avgift på produktionen av kol och stål uppgående till ca 0,3 procent av
produktionsvärdet, dels ta upp egna lån. Produktionsavgiften läggs på de
olika produkterna i förhållande till deras genomsnittliga värde. Avgifterna
används till att täcka utrednings- och administrationskostnader, omställningsbidrag
till inom kol- och stålindustrin friställd arbetskraft samt utgifter
för främjande av teknisk och ekonomisk forskning. Upplånade medel får
kommissionen använda uteslutande för lån till företag.
För att uppnå högsta möjliga effektivitet inom branschen tar kommissionen
del i bl. a. investeringsutvecklingen. Detta sker främst genom att
man regelbundet avger yttranden över stålverkens investeringsprogram
samt deltar i finansieringen av önskvärda projekt. Vidare bidrar kommissionen
till finansieringen av forskning såväl inom enskilda företag som vid
gemensamma forskningsinstitutioner.
Kommissionen har vidare egna befogenheter vad avser övervakningen av
karteller och koncentrationer, liksom rörande funktionen av det för stålhandeln
speciella prissättningssystemet.
För att kunna fullgöra sina uppgifter följer kommissionen utvecklingen
inom branschen. För detta ändamål insamlas och analyseras omfattande
statistik över produktion, råvaruförbrukning, investeringar, sysselsättning
m. m.
En närmare anknytning till den västeuropeiska stålmarknaden kommer,
som jag tidigare nämnt, att öka kraven på den svenska stålindustrins
effektivitet och förmåga att anpassa sig till förändrade marknadsförhållanden
såväl i Sverige som inom gemenskapen. På exportmarknaden måste
därvid tillvaratas och konsolideras den genom avvecklingen av tullarna i
Kol- och stålgemenskapens medlemsländer förbättrade konkurrenssituationen
för de svenska verken. Även om det gemensamma prissystemet för
1:22 Riksdagsberättelsen år 1973
522
stålhandeln kan förväntas få en stabiliserande inverkan på de svenska
stålpriserna kommer tullavvecklingen att på motsvarande sätt förbättra de
kontinentala verkens konkurrensmöjligheter på den svenska marknaden.
I flera länder inom gemenskapen pågår och planeras en betydande
kapacitetsutbyggnad, bl. a. i form av mycket stora kustlokaliserade verk
med stark exportinriktning. Detta förhållande liksom ansträngningarna i
många länder att effektivisera den egna stålindustrin — inte minst vad gäller
specialståltillverkningen — understryker de nyssnämnda kraven på den
svenska stålindustrin.
Av vad jag tidigare sagt framgår att möjligheterna till fortsatt rationalisering
av den svenska stålindustrin måste tas tillvara. Inom flera områden,
bl. a. produktion och forskning, bör betydande effektivitetsvinster kunna
göras genom ökat samarbete i olika former mellan de enskilda svenska
stålverken. Detta har framhållits inte minst från branschens sida. Under de
senaste decennierna har också mellan olika verk träffats överenskommelser
om bl. a. produktspecialisering, gemensam forskning och exportsamverkan.
Vad gäller stålverkens malmförsörjning har bl. a. 1967 års gruvutredning
i sitt betänkande (SOU 1970:51) Mellansvensk gruvindustri framhållit
önskvärdheten av en ökad samordning mellan verken. I en av kommerskollegium
år 1971 framlagd utredning angående Sveriges försörjning med
legeringsämnen för stålindustrin diskuteras olika åtgärder för att mildra
verkningarna för Sveriges del av framtida brist på legeringsämnen. Flera av
dessa åtgärder kan om de genomförs komma att kräva en ökad samverkan
såväl mellan de svenska stålproducenterna som mellan stålverken och
myndigheterna.
I betänkandet (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vatten föreslås
en undersökning av de råvarumässiga och företagsekonomiska förutsättningarna
för att förlägga den framtida utbyggnaden av specialstålproduktion
till Bergslagen. Både Jernkontoret och Svenska metallindustriarbetareförbundet
har i remissyttrande tillstyrkt detta förslag.
Ett annat område som kräver den största uppmärksamhet är arbetsmiljön,
där stålindustrin i likhet med många andra industribranscher har
problem. Att dessa problem löses är utan tvekan av stor betydelse för
branschens framtida utveckling inte minst med tanke på arbetskraftsrekryteringen.
Det måste enligt min mening anses vara en viktig industripolitisk uppgift
att främja utvecklingen av en livskraftig svensk stålindustri och därigenom
bl. a. skapa trygghet i sysselsättningen för de anställda inom branschen.
Härvid blir det väsentligt att systematiskt och kontinuerligt analysera den
sannolika långsiktiga utvecklingen inom stålindustrin och belysa dess
konsekvenser sysselsättningsmässigt och regionalt mot bakgrund av den
nuvarande strukturen. Av särskild vikt är även att stimulera undersökningar
om förutsättningarna för ett intensifierat samarbete mellan de svenska
stålverken och i övrigt åtgärder av gemensamt intresse för stålindustrin,
exempelvis vad gäller den långsiktiga råvaruförsörjningen. Det kan i sammanhanget
erinras om den starka oro för den framtida sysselsättningen i
Bergslagslänen som Svenska metallindustriarbetareförbundet gett uttryck
åt mot bakgrund av de bedömningar beträffande stålindustrins långsiktiga
utveckling som redovisats i förarbetena för den fysiska riksplaneringen.
Jernkontoret har å sin sida i remissyttrande över nämnda betänkande
Hushållning med mark och vatten hävdat att de nuvarande stålverkens
arbetskraftsefterfrågan kommer att öka och att det centrala problemet blir
brist på arbetskraft. Ett intensifierat och samordnat utredningsarbete är här
523
Kommittéer: Industridepartementet 1:22
av största vikt.
Utformningen av en aktiv industripolitik på stålområdet är en långsiktig
uppgift som innefattar många svåra avvägningsproblem. Dessa måste
konkretiseras och torde behöva lösas stegvis i olika former mot bakgrund av
stålindustrins utveckling såväl i Sverige som i konkurrentländerna. Det är
vidare angeläget att utformningen sker i samråd med berörda parter. Det är
av dessa skäl inte möjligt att för dagen ta ställning till den konkreta
utformningen av industripolitiken på stålområdet. Ett förbättrat informationsunderlag
utgör emellertid ett första steg och en viktig grund för detta
arbete.
Avsikten är att frågan om bildande av ett industripolitiskt verk under
industridepartementet skall anmälas i ett senare sammanhang. Det förut
berörda utrednings- och prognosarbetet kan härvid ges en lämplig organisatorisk
ram. I anslutning därtill kan lämpliga former för samråd också
skapas. För att det blivande industripolitiska verket snabbt skall kunna
inleda sitt arbete på stålområdet, vilket som tidigare nämnts är av vikt, är det
nödvändigt att redan nu starta ett förberedelsearbete rörande informationsinsamling
och därmed sammanhängande problem. Vidare bör snarast
behandlas vissa frågor av industripolitisk karaktär som har direkt samband
med avtalet om frihandel för stålprodukter mellan Sverige och länderna
inom Kol- och stålgemenskapen. För att inleda arbetet med sådana näraliggande
uppgifter bör tillkallas sakkunniga med företrädare för samhället,
stålproducenterna, stålgrosshandeln, de anställda och avnämarna.
De sakkunniga bör lägga fram förslag om hur kontinuerlig information till
ett blivande industriverk rörande i första hand förväntad investerings- och
sysselsättningsutveckling mot bakgrund av bl. a. branschens lönsamhet och
marknadsutveckling på lämpligaste sätt bör utformas och inhämtas. Härvid
bör de sakkunniga beakta den statistikinsamling och utredningsverksamhet
som bedrivs bl. a. av industrins och arbetsmarknadens organisationer.
Som jag tidigare har framhållit måste arbetsmiljöproblemen särskilt
uppmärksammas. De sakkunniga bör därför dels låta genomföra en på
befintligt material baserad inventering av stålindustrins arbetsmiljöproblem,
dels låta belysa behovet av miljöförbättrande åtgärder.
Som nämnts tas inom Kol- och stålgemenskapen ut en produktionsavgift
som är avsedd att täcka bl. a. kostnader för teknisk och ekonomisk forskning
av intresse för kol- och stålindustrin. Inom flera områden, bl. a. vad
avser den långsiktiga råvaruförsörjningen och den framtida lokaliseringen,
finns som jag redan påtalat ett stort behov av undersökningar och åtgärder
av gemensamt intresse för svenska stålverk. Starka skäl talar för att en
avgift bör läggas på den svenska stålproduktionen för att finansiera
undersökningar rörande möjligheterna till en utveckling och effekti visering
av svensk stålindustri. De sakkunniga bör dels föreslå inom vilka områden
dylika undersökningar är av särskilt intresse, dels lägga fram förslag om den
nämnda avgiftens storlek och utformning.
De sakkunniga bör behandla även vissa frågor av industripolitisk natur i
direkt anslutning till själva avtalet med länderna inom Kol- och stålgemenskapen.
Som en följd av detta avtal kommer de svenska stålverkens prissättningssystem
att behöva förändras. Det nuvarande systemet med leveranser
fritt köparen kommer därvid att ersättas med ett system där priserna noteras
vid speciella s. k. basorter varifrån fraktkostnaderna debiteras köparen. Ett
dylikt prissättningssystem kan om t. ex. uteslutande kustorter väljs som
basorter få sådana effekter på den regionala prisstrukturen att strävanden
1:22 Riksdagsberättelsen år 1973
524
mot en ökad regional industriell balans i landet motverkas. De sakkunniga
bör därför överlägga med verken om basorternas förläggning. Härvid bör
beaktas konsekvenserna av olika basortsval såväl för den regionala prisstrukturen
som för de enskilda verkens möjligheter att konkurrera på
svenska och internationella marknader. I detta sammanhang bör de sakkunniga
även samråda med verken om redovisningen av de fraktvillkor
dessa har att erbjuda sina kunder.
Genom avtalet med länderna inom Kol- och stålgemenskapen kommer de
för verken inom gemenskapen gällande prissättningsreglerna att utsträckas
till att omfatta även dessa producenters försäljning till Sverige. För vissa
stålprodukter kan detta medföra genomsnittligt högre priser än om Sverige
även i fortsättningen behandlats som tredje land vid export från gemenskapsländerna.
De sakkunniga bör i samråd med statens pris- och kartellnämnd
följa den svenska prisutvecklingen för stålprodukter och mot bakgrund
av nuvarande priser söka bedöma konsekvenserna av eventuella
prishöjningar för olika typer av avnämare. Detta arbete, som kräver kunskap
om de priser till vilka transaktionerna verkligen sker och inte endast
om de publicerade försäljningsvillkoren, bör ske i nära samarbete även med
kommerskollegium. Jag vill anmärka att chefen för handelsdepartementet
avser att senare anmäla förslag om att kollegiet får i uppdrag att övervaka
stålproducenternas efterlevnad av de nya prisreglerna.
De sakkunniga bör kunna behandla även andra i samband med avtalet
mellan Sverige och länderna inom Kol- och stålgemenskapen uppkommande
frågor av väsentligt industripolitiskt intresse.
De sakkunnigas arbete bör bedrivas med största möjliga skyndsamhet.
De sakkunniga förutsätts utföra sitt arbete i nära kontakt med den
utredningsverksamhet i övrigt som kan komma att igångsättas för olika
uppgifter i samband med förberedelserna för ikraftträdandet av avtalet
mellan Sverige och länderna inom Kol- och stålgemenskapen.
De sakkunniga har under tiden september—oktober 1972 hållit tre
sammanträden.
De sakkunniga beräknas slutföra sitt arbete under år 1973.
Stockholms slott den 3 januari 1973.
GUSTAF ADOLF
LENNART GEIJER
Riksdagsberättelsen år 1973
526
Bilaga
KOMMITTÉKOSTNADER
JUSTITIEDEPARTEMENTET
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
Kommitténs benämning |
Kom-mitténs |
Utgifter (i tusentals kronor) |
||
t. o. m. |
1.7.1971-30.6.1972 Lön Dagar-m. m.1 voden1 |
Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1972
Fångvårdens byggnadskommitté3 (Ju 1957:39) |
1973: 2 |
200,1 |
76,5 |
8,7 |
Sjölagskommitten (Ju 1959: 39) |
4 |
1 222,7 |
257,2 |
18,0 |
Utredningen (Ju 1961: 47) ang. fraktavtalet vid |
5 |
431,3 |
74,8 |
22,3 |
Domstolskommittén (Ju 1962: 45) |
7 |
1 695,1 |
85,1 |
49,9 |
Trafikmålskommittén (Ju 1962:46) |
8 |
1 848,6 |
236,3 |
54,9 |
Kommittén (Ju 1966: 66) för lagstiftningen om |
13 |
590,0 |
41,8 |
29,3 |
Grundlagberedningen (Ju 1967: 61) |
15 |
2 020,1 |
360,2 |
188,6 |
Utredningen (Ju 1969: 57) om ledningsrätt |
25 |
250,4 |
130,3 |
30,3 |
Grustäktskommittén (Ju 1970: 51) |
29 |
205,6 |
99,6 |
31,9 |
Utredningen (Ju 1970: 55) om regeringsrättens kansli-organisation m. m. |
33 |
245,4 |
141,4 |
32,7 |
Utredningen (Ju 1970: 56) rör. ersättning för |
34 |
198,3 |
175,5 |
5,2 |
Barnavårdsmannautredningen (Ju 1971: 03) |
40 |
4,3 |
148,1 |
18,9 |
1971 års partistödsutredning (Ju 1971: 04) |
41 |
— |
38,1 |
38,9 |
Arbetsgruppen (Ju 1971: 07) för framtidsforskning |
44 |
— |
42,1 |
10,2 |
46 |
— |
61,2 |
35,4 |
|
Kommission (Ju 1972: 11) för förebyggande av |
57 |
- |
- |
- |
Summa |
8 911,9 |
1 968,2 |
575,2 |
|
Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid Utredningen (Ju 1956: 42) rör. specialstraffrätten |
1973: 1 |
173,1 |
3,3 |
|
1956 års klientelundersökning (Ju 1957: 40) rör. ung-domsbrottslingar |
3 |
2 521,9 |
323,0 |
51,5 |
Svensk sakkunnig (Ju 1961: 51) i Nordiska |
6 |
|||
Köplagsutredningen (Ju 1963: 51) |
9 |
510,0 |
209,3 |
80,9 |
Sakkunnig (Ju 1965: 62) ang. lagstiftningen om |
10 |
|||
Samarbetsorganet (Ju 1966: 58) för åtgärder mot |
11 |
94,5 |
0,4 |
18,7 |
1965 års valtekniska utredning (Ju 1966: 61) |
12 |
624,1 |
35,6 |
60,4 |
Förpassningsutredningen (Ju 1966:68) |
14 |
238,3 |
71,1 |
20,2 |
Integritetsskyddskommittén (Ju 1967: 62) |
16 |
411,6 |
83,1 |
51,8 |
Ämbetsansvarskommittén (Ju 1967: 63) |
17 |
686,8 |
79,3 |
69,6 |
Svenska ledamöter (Ju 1967:67) i nordiska samarbets-utskottet för kriminalstatistik |
18 |
1,2 |
92,6 |
10,9 |
Skadeståndskommittén (Ju 1967: 68) |
19 |
372,9 |
97,4 |
31,8 |
527
Kommittékostnader: Justitiedepartementet
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 13 |
14 |
Beräknad to-talkostnad |
|||||||
1.7-31.12.1972 |
|||||||
Reseer- sättning |
Tryck- ning |
Konsul- tationer |
Övriga ad-ministrativa |
Bidrag till |
Summa2 |
Verkställda Beräknade |
0,2 |
— |
_ |
- |
_ |
85,4 |
_ |
285,5 |
|
13,8 |
33,2 |
- |
2,9 |
- |
325,1 |
50,4 |
- |
1 598,2 |
2,6 |
_ |
_ |
0,0 |
. |
99,7 |
24,2 |
_ |
555,2 |
9,2 |
— |
— |
0,4 |
— |
144,6 |
0,1 |
— |
1 839,8 |
23,3 |
— |
1,2 |
2,9 |
- |
318,6 |
95,6 |
40,0 |
2 302,8 |
0,8 |
_ |
_ |
0,5 |
72,4 |
6,6 |
7,0 |
676,0 |
|
62,2 |
157,9 |
2,8 |
6,3 |
— |
778,0 |
12,5 |
— |
2 810,6 |
0,3 |
— |
— |
1,0 |
— |
161,9 |
16,2 |
_ |
428,5 |
3,0 |
— |
- |
0,7 |
- |
135,2 |
47,1 |
- |
387,9 |
5,8 |
- |
- |
- |
- |
179,9 |
43,2 |
- |
468,5 |
— |
_ |
_ |
0,4 |
_ |
181,1 |
54,9 |
|
434,3 |
19,1 |
1,2 |
— |
3,0 |
— |
190,3 |
79,7 |
_ |
274,3 |
0,2 |
— |
2,7 |
1,2 |
- |
81,1 |
36,4 |
2,1 |
119,6 |
12,6 |
— |
0,2 |
1,0 |
— |
66,1 |
44,6 |
4,0 |
114,7 |
23,1 |
— |
1,7 |
0,3 |
- |
121,7 |
151,5 |
14,5 |
287,7 |
- |
- |
- |
- |
- |
- |
0,9 |
1,2 |
2,1 |
176,2 |
192,3 |
8,6 |
20,6 |
- |
2 941,1 |
663,9 |
68,8 |
12 585,7 |
- |
- |
- |
0,1 |
- |
3,4 |
13,6 |
2,7 |
192,8 |
0,5 |
1,0 |
16,4 |
4,6 |
- |
397,0 |
116,5 |
64,4 |
3 099,8 |
5,7 |
- |
0,2 |
3,2 |
- |
299,3 |
76,5 |
12,8 |
898,6 |
3,4 |
0,1 |
0,1 |
22,7 |
6,4 |
7,0 |
130,6 |
||
8,4 |
52,3 |
5,0 |
— |
— |
161,7 |
3,5 |
12,0 |
801,3 |
— |
— |
— |
2,2 |
— |
93,5 |
32,2 |
17,5 |
381,5 |
6,6 |
— |
0,3 |
0,5 |
— |
142,3 |
58,1 |
22,0 |
634,0 |
1,6 |
33,4 |
- |
0,2 |
- |
184,1 |
43,2 |
20,0 |
934,1 |
0,2 |
_ |
_ |
0,1 |
|
103,8 |
35,6 |
16,0 |
156,6 |
- |
28,7 |
- |
0,2 |
- |
158,1 |
50,8 |
21,1 |
602,9 |
Riksdagsberättelsen år 1973
528
1
Tillsynsutredningen (Ju 1967: 69)
Samarbetsorganet (Ju 1968: 59) för ADB inom
rättsväsendet
Utredningen (Ju 1968: 63) om författningspublicering
m. m.
Nämnden (Ju 1968: 67) för Europarådets kriminologiska
forskningsstipendier
1968 års brottmålsutredning (Ju 1969: 54)
Vattenlagsutredningen (Ju 1969: 58)
Offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén
(Ju 1970:49) (OSK)
Kreditupplysningsutredningen (Ju 1970: 50)
Familjelagssakkunniga (Ju 1970: 52)
Förvandlingsstraffutredningen (Ju 1970: 53)
Kommittén (Ju 1970: 54) för kriminologisk behandlingsforskning
Generalklausulutredningen (Ju 1970: 58)
Massmedieutredningen (Ju 1970: 59)
Nordiska upphovsrättskommittén (Ju 1970: 62)
Åtalsrättskommittén (Ju 1970: 63)
1971 års utredning (Ju 1971: 02) om bokföringslagstiftningen
Kreditköpkommittén (Ju 1971:05)
Konkurslagskommittén (Ju 1971: 06)
1971 års utredning (Ju 1971: 08) om behandling av
psykiskt avvikande
Sexualbrottsutredningen (Ju 1972: 01)
Domkretsutredningen (Ju 1972: 02) för Stockholms län
Utredningen (Ju 1972: 03) ang. polisen i Stockholm
(UPS)
Utredningen (Ju 1972: 04) ang. ny lagstiftning om
befordran med järnväg
Utredningen (Ju 1972: 05) ang. inskrivning av rätt
till luftfartyg m. m.
Sakkunnig (Ju 1972: 06) för översyn av namnlagen
Konsumenttjänstutredningen (Ju 1972: 07)
1972 års domarutredning (Ju 1972: 08)
Utredningen (Ju 1972: 09) om överinstans till
fastighetsdomstol
Sakkunnig (Ju 1972: 10) med uppdrag att se över
delgivningsbestämmelsema m. m.
Utredningen (Ju 1972: 12) ang. företagsinteckning
Summa
Kommittéer som avslutat sin verksamhet före
ingången av 1972
Bostadsrättskommittén (Ju 1963:46)
Aktiebolagsutredningen (Ju 1961: 39)
Kommittén (Ju 1967:57) för lagstiftningen ang.
trafiknykterhetsbrott
Sakkunniga (Ju 1969: 55) äng. frågan om rätt för
köpare att i visst fall frånträda avtal
Departementsutredningen (Ju 1964: 58)
1965 års abortkommitté (Ju 1966: 62)
Kommittén (Ju 1968:60) för anstaltsbehandling inom
kriminalvården
Informationsutredningen (Ju 1968:61)
1967 års polisutredning (Ju 1968: 65)
Utredningen (Ju 1969: 56) om rättshjälp i förvaltningsärenden
Domstolsverksutredningen (Ju 1970: 57)
Kammarrättsorganisationskommittén (Ju 1970: 60)
Moratoriekommittén (Ju 1970: 61)
2 3 4 5
1973: 20 |
646,9 |
246,2 |
36,1 |
21 |
2 459,8 |
121,5 |
27,2 |
22 |
411,1 |
135,8 |
32,1 |
23 |
|
|
2,7 |
24 |
448,6 |
124,7 |
13,3 |
26 |
579,8 |
245,1 |
48,1 |
27 |
246,6 |
212,2 |
63,1 |
28 |
296,8 |
158,4 |
53,3 |
30 |
307,2 |
311,6 |
79,1 |
31 |
124,2 |
87,6 |
36,9 |
32 |
113,8 |
85,7 |
40,2 |
35 |
0,3 |
0,3 |
— |
36 |
41,4 |
141,7 |
50,7 |
37 |
34,9 |
83,3 |
28,6 |
38 |
33,4 |
101,0 |
37,5 |
39 |
0,3 |
98,8 |
35,9 |
42 |
— |
63,0 |
27,4 |
43 |
- |
143,4 |
25,2 |
45 |
60,5 |
17,8 |
|
47 |
- |
22,7 |
4,0 |
48 |
- |
- |
|
49 |
- |
11,3 |
2,7 |
50 |
- |
5,6 |
0,6 |
51 |
|
_ |
_ |
52 |
_ |
_ |
_ |
53 |
_ |
_ |
_ |
54 |
- |
- |
- |
55 |
- |
- |
- |
56 |
_ |
_ |
_ |
58 |
11 379,5 |
3 455,5 |
1 058,3 |
1969: 3 |
797,0 |
— |
_ |
1971: 1 |
1 535,5 |
- |
0,7 |
8 |
877,0 |
- |
- |
11 |
27,4 |
0,4 |
|
1972: 1 |
1 636,3 |
0,3 |
1,0 |
2 |
1 206,5 |
78,7 |
22,4 |
3 |
747,1 |
76,2 |
41,4 |
4 |
857,8 |
3,5 |
- |
5 |
541,1 |
49,9 |
47,1 |
6 |
451,0 |
32,3 |
17,2 |
7 |
475,0 |
1,2 |
4,7 |
8 |
64,9 |
0,7 |
6,8 |
9 |
85,1 |
26,5 |
28,9 |
529
Kommittékostnader: Justitiedepartementet
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
12,9 |
- |
- |
7,4 |
- |
302,6 |
96,8 |
38,0 |
1 084,3 |
2,9 |
0,7 |
1 166,7 |
0,0 |
- |
1 319,0 |
448,5 |
75,0 |
4 302,3 |
2,8 |
- |
- |
1,0 |
- |
171,7 |
69,7 |
32,5 |
685,0 |
— |
— |
— |
_ |
_ |
2,7 |
_ |
|
2,7 |
15,8 |
0,1 |
— |
0,8 |
— |
154,7 |
65,0 |
20,0 |
688,3 |
7,0 |
26,6 |
|
0,9 |
- |
327,7 |
78,7 |
52,6 |
1 038,8 |
18,1 |
3,6 |
18,6 |
8,1 |
_ |
323,7 |
58,3 |
14,1 |
642,7 |
28,3 |
- |
- |
0,4 |
— |
240,4 |
92,3 |
55,0 |
684,5 |
8,6 |
— |
5,6 |
2,6 |
— |
407,5 |
92,2 |
26,9 |
833,8 |
2,9 |
— |
1,0 |
— |
- |
128,4 |
44,1 |
17,9 |
314,6 |
0,6 |
— |
— |
0,9 |
_ |
127,4 |
35,2 |
10,1 |
286,5 |
— |
— |
— |
— |
— |
0,3 |
14,3 |
12,8 |
27,7 |
9,7 |
— |
— |
1,3 |
— |
203,4 |
98,1 |
32,8 |
375,7 |
3,2 |
— |
— |
1,0 |
— |
116,1 |
47,9 |
13,3 |
212,2 |
16,4 |
— |
- |
0,2 |
- |
155,1 |
47,1 |
25,2 |
260,8 |
13,9 |
_ |
_ |
0,2 |
|
148,8 |
45,4 |
53,4 |
247,9 |
4,9 |
— |
— |
0,3 |
— |
95,6 |
43,6 |
28,1 |
167,3 |
5,3 |
— |
- |
0,3 |
- |
174,2 |
78,6 |
43,7 |
296,5 |
3,6 |
_ |
_ |
0,1 |
|
82,0 |
61,7 |
19,5 |
163,2 |
2,5 |
— |
— |
0,1 |
— |
29,3 |
37,3 |
15,0 |
81,6 |
— |
— |
— |
— |
- |
- |
22,6 |
15,5 |
38,1 |
- |
- |
- |
- |
- |
14,0 |
37,7 |
5,2 |
56,9 |
- |
- |
- |
- |
- |
6,2 |
37,0 |
16,0 |
59,2 |
- |
- |
- |
- |
- |
- |
72,0 |
30,0 |
102,0 |
— |
- |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
15,0 |
15,0 |
- |
— |
— |
— |
— |
— |
7,9 |
30,0 |
37,9 |
- |
- |
- |
- |
- |
- |
3,5 |
6,0 |
9,5 |
— |
— |
— |
— |
_ |
0,9 |
23,0 |
23,9 |
|
— |
— |
— |
— |
- |
— |
0,1 |
4,0 |
4,1 |
185,8 |
146,4 |
1 213,9 |
36,8 |
- |
6 0%,7 |
2 172,9 |
926,1 |
20 575,2 |
— |
- |
— |
0,7 |
— |
0,7 |
— |
_ |
797,7 |
— |
0,5 |
- |
- |
- |
1.2 |
- |
- |
1 536,7 |
0,2 |
0,5 |
- |
- |
- |
0,7 |
- |
- |
877,7 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
0,4 |
_ |
_ |
27,8 |
— |
— |
— |
0,0 |
— |
1.3 |
~ |
— |
1 637,6 |
3,3 |
103,5 |
0,2 |
- |
208,1 |
- |
- |
1 414,6 |
|
3,5 |
71,7 |
_ |
2,7 |
_ |
195,5 |
0,0 |
|
942,6 |
— |
— |
— |
— |
— |
3,5 |
— |
— |
861,3 |
11,6 |
- |
0,1 |
- |
- |
108,7 |
- |
- |
649,8 |
0,1 |
23,5 |
_ |
0,5 |
|
73,6 |
0,0 |
|
524,6 |
0,4 |
13,2 |
— |
0,7 |
— |
20,2 |
— |
_ |
495,2 |
0,3 |
— |
— |
_ |
7,8 |
— |
_ |
72,7 |
|
1,9 - - 10,1 |
67,4 |
0,3 |
152,8 |
Riksdagsberättelsen år 1973
530
1 2 |
3 |
4 |
5 |
|
Sakkunniga (Ju 1970:64) för översyn av organisa- |
||||
tionen vid åklagarmyndigheten i Göteborgs |
||||
åklagardistrikt m. m. 1972: 10 |
4,3 |
2,3 |
20,0 |
|
Sakkunniga (Ju 1971: 01) med uppdrag att utreda frågan |
||||
om högsta domstolens kansli- och föredragande- |
||||
organisation m. m. |
11 |
17,4 |
8,4 |
14,6 |
Summa |
9 323,4 |
280,4 |
204,8 |
|
Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret |
||||
1971/72 för sakkunniga biträden inom departe- |
||||
mentet m. m. |
||||
Diverse myndigheter |
- |
- |
||
Diverse firmor |
— |
— |
||
Diverse personer |
52,4 |
6,6 |
||
Gemensamma kostnader |
56,5 |
8,2 |
||
Summa |
108,9 |
14,8 |
I beloppet ingår lönekostnadspålägg
Hyreskostnaderna för kommittéer samt vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader, såsom
städning, telefon m.m. (överslagsmässigt ca 2 milj. kr för samtliga departement) bestrids från anslaget
Gemensamma ändamål för statsdepartementen
3 Kostnaderna i övrigt har bestridits med andra medel än kommittéanslaget
531
Kommittékostnader: Justitiedepartementet
6 7 8 9 10 11 12 13 14
5,8 |
- |
- |
— |
28,1 |
4,4 |
7,3 |
- |
0,7 |
35,4 |
31,5 |
220,2 |
0,1 |
15,6 |
752,6 |
0,6 |
_ |
— |
— |
SI,2 |
57,8 |
— |
0,7 |
— |
7,4 |
— |
8,1 |
-1.1 |
— |
— |
— |
— |
57,9 |
- |
22,5 |
70,9 |
223,7 |
28,6 |
410,4 |
-0,5 |
23,2 |
70,9 |
231,1 |
85,8 |
534,2 |
Riksdagsberättelsen år 1973
532
UTRIKESDEPARTEMENTET
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
Kommitténs benämning |
Kom-mitténs |
Utgifter (i tusentals kronor) t. o. m. 1.7.1971-30.6.1972 30.6.1971 Lön Dagar-m. m.1 voden1 |
||
Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1972 |
||||
Ledningsgruppen (UD 1970: 04) för översynen av |
1973: 1 2 3 |
29,3 |
130,1 74,2 |
21,6 6,1 |
Summa |
29,3 |
204,3 |
27,7 |
|
Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid |
||||
Nationalkommittén (UD 1972: 01) för Förenta Natio-nernas befolkningskonferens |
1973: 4 |
- |
14,3 |
2,6 |
Summa |
- |
14,3 |
2,6 |
|
Kommittéer som avslutat sin verksamhet före |
||||
Utredningen (UD 1970: 06) rörande åtgärder till stöd |
1972: 1 |
27,9 |
— |
21,1 |
Summa |
27,9 |
- |
21,1 |
|
Kostnader för kommittéanslaget under budgetåret |
||||
Svenska UNICEF-kommittén |
5,3 52,8 |
|||
Summa |
- |
58,1 |
1 beloppet ingår lönekostnadspålägg
Hyreskostnaderna för kommittéer samt vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader, såsom
städning, telefon m. m. (överslagsmässigt ca 2 milj. kr för samtliga departement) bestrids från anslaget
Gemensamma ändamål för statsdepartementen
3 Kostnaderna i övrigt har bestridits med andra medel än kommittéanslaget
533
Kommittékostnader: Utrikesdepartementet
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
T |
Beräknad to-talkostnad |
|||||||
1.7-31.12.1972 |
||||||||
Reseer- sättning |
Tryck- ning |
Konsul- tationer |
Övriga ad-ministrativa |
Bidrag till |
Summa3 |
Verkställda |
Beräknade utgifter 1.11-31.12 |
3,9 |
— |
— |
— |
— |
3,9 |
— |
- |
33,2 |
6,0 |
- |
- |
1,6 |
- |
159,3 |
102,0 |
40,0 |
301,3 |
- |
- |
- |
0,2 |
- |
80,5 |
48,7 |
10,0 |
139,2 |
9,9 |
- |
- |
1,8 |
- |
243,7 |
150,7 |
50,0 |
473,7 |
1,1 |
- |
- |
- |
18,0 |
35,4 |
15,0 |
68,4 |
|
- |
- |
- |
- |
- |
- |
- |
10,0 |
10,0 |
1,1 |
» ■ |
— |
— |
— |
18,0 |
35,4 |
25,0 |
78,4 |
- |
- |
- |
0,4 |
- |
21,5 |
- |
- |
49,4 |
- |
- |
- |
0,4 |
- |
21,5 |
- |
- |
49,4 |
— |
— |
— |
— |
— |
5,3 |
0,4 |
- |
- |
- |
- |
53,2 |
0,4 |
- |
- |
- |
- |
58,5 |
Riksdagsberättelsen år 1973
534
FÖRSVARSDEPARTEMENTET
1 |
2 |
3 |
4 5 |
Kommitténs benämning |
Kom-mitténs |
Utgifter (i tusentals kronor) |
|
t. o. m. |
1.7.1971-30.6.1972 Lön Dagar-m.m.1 voden* |
Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1972
Utredningen (Fö 1967: 24) om handräckningsvämpliktiga
1969
års försvarsforskningsutredning (Fö 1970: 17)
1969 års Skeppsholmsutredning (Fö 1970:18)
1969 års skyddsrumsutredning (Fö 1970: 19)
1970 års försvarsutredning (Fö 1970: 22)
Summa
Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid
ingången av 1973
Militära tjänstgöringsåldersutredningen
(Fö 1965: 22)
Marinens befälsutredning (Fö 1965: 23)
1966 års värnpliktskommitté (Fö 1967: 23)
1967 års rekvisitions- och förfogandeutredning
(Fö 1968: 19)
Försvarets fredsorganisationsutredning
(Fö 1968: 20)
1968 års personalkategoriutredning (Fö 1969:16)
Utredningen (Fö 1970:16) om befordringsförfarandet
m. m. inom krigsmakten
Organisationskommittén (Fö 1970: 21) för regionmusiken’
Utredningen
(Fö 1970: 23) rörande systemet för
förmåner åt värnpliktiga m. fl.
Krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning
(Fö 1971: 01)
Ledningsgruppen (Fö 1971: 03) för fortsatt utveckling
av försvarets planerings- och programbudgetsystem
Militära pensionsåldersdelegationen (Fö 1971:04)
1972 års vämpliktsutredning (Fö 1972:01)
Summa
Kommittéer som avslutat sin verksamhet före
ingången av 1972
Försvarets materielanskaffningsutredning (Fö 1969: 17)
Delegationen (Fö 1970: 20) för införande av nytt
system för planering och budgetering inom
försvaret
Delegationen (Fö 1970: 24) för ledning av införandet av
bistånds- och katastrofutbildning för värnpliktiga
m. fl.
1973: 4 |
932 331 |
123 911 |
38 623 |
9 |
247 986 |
85 918 |
32 300 |
10 |
12632 |
— |
16 125 |
11 |
64 735 |
137 537 |
31 680 |
13 |
195 332 |
86 964 |
184 574 |
1 453 016 |
434 330 |
303 302 |
1973: 1 |
1 959 906 |
315 798 |
76 410 |
2 |
1 005 6 28 |
163 902 |
28 565 |
3 |
2 061 861 |
190 012 |
35 385 |
5 |
66 129 |
21 433 |
7 170 |
6 |
629 952 |
192 279 |
59 839 |
7 |
473 955 |
187 706 |
72 850 |
8 |
70 315 |
21 400 |
15 915 |
12 |
167 799 |
252 463 |
70 266 |
14 |
42 917 |
152 224 |
26 530 |
15 |
8 180 |
45 901 |
33 700 |
16 |
57 795 |
|
|
17 |
— |
42 605 |
20 210 |
18 |
- |
14 195 |
1 400 |
6 486 642 |
1 657 713 |
448 240 |
1972: 1 |
410 |
692 |
15 250 |
25 |
955 |
2 |
47 |
799 |
82 |
2 |
820 |
3 |
21 |
271 |
_ |
3 |
255 |
535
Kommittékostnader: Försvarsdepartementet
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
Beräknad to-talkostnad |
||||||||
1.7-31.12.1972 |
||||||||
Reseer- sättning |
Tryck- ning |
Konsul- tationer |
övriga ad-ministrativa |
Bidrag till |
Summa2 |
Verkställda |
Beräknade utgifter 1.11-31.12 |
3 323 |
24 625 |
2 885 |
2 663 |
— |
196 030 |
23 621 |
_ |
1 151 982 |
10 094 |
— |
— |
1 473 |
64 210 |
193 995 |
61 552 |
_ |
503 533 |
- |
44 306 |
— |
5 |
— |
60 436 |
200 |
_ |
73 268 |
19 387 |
— |
76 583 |
1 143 |
— |
266 330 |
35 952 |
. |
367 017 |
62 620 |
42 986 |
2 476 |
17 214 |
— |
396 834 |
10 150 |
- |
602 316 |
95 424 |
lil 917 |
81 944 |
22 498 |
64 210 |
1 113 625 |
131475 |
_ |
2 698 116 |
38 648 |
— |
871 |
65 591 |
_ |
497 318 |
196 736 |
67 000 |
2 720 960 |
18 571 |
— |
— |
5 509 |
— |
216 547 |
114 121 |
65 500 |
1 401 796 |
41 258 |
- |
12 784 |
37 328 |
- |
316 767 |
7 351 |
2 000 |
2 387 979 |
- |
- |
- |
- |
- |
28 603 |
13 940 |
2 000 |
110672 |
21 251 |
350 |
866 |
7 109 |
_ |
281 694 |
157 837 |
67 000 |
1 136 483 |
48 384 |
30 916 |
310 |
57 061 |
- |
397 227 |
127 480 |
59 700 |
1 058 362 |
733 |
- |
- |
150 |
- |
38 198 |
19 700 |
3 500 |
131 713 |
48 323 |
487 |
5 844 |
60 070 |
- |
437 453 |
191 717 |
70 000 |
866 969 |
8 890 |
- |
758 |
1 994 |
40 450 |
230 846 |
105 148 |
30 000 |
408 911 |
27 407 |
- |
480 |
828 |
- |
108 316 |
70 315 |
32 000 |
218 811 |
10 260 |
_ |
3 887 |
730 |
_ |
72 672 |
47 384 |
92 000 |
212 056 |
45 |
— |
722 |
988 |
— |
64 570 |
30 917 |
15 000 |
110 487 |
1 481 |
— |
- |
- |
- |
17 076 |
114 126 |
42 000 |
173 202 |
265 251 |
31 753 |
26 5 22 |
237 358 |
40 450 |
2 707 287 |
1 1% 772 |
547 700 |
10 938 401 |
2 767 |
765 |
- |
— |
- |
44 737 |
150 |
- |
455 579 |
- |
- |
- |
- |
- |
2 902 |
200 |
- |
50 901 |
643 |
|
_ |
|
|
3 898 |
__ |
|
25 169 |
Riksdagsberättelsen år 1973
536
1 |
2 3 |
4 |
5 |
|
Delegationen (Fö 1971: 02) för vissa frågor i sam-band med inrättande av försvarets hundskola |
1972: 4 |
_ |
_ |
3 385 |
Summa |
479 762 |
15 332 |
35 415 |
|
Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret Vissa utredningsuppdrag |
49 246 |
|||
Summa |
~ |
— |
49 246 |
_ |
I beloppet ingår lönekostnadspålägg
Hyreskostnaderna för kommittéer samt vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader, såsom
städning, telefon m.m. (överslagsmässigt ca 2 milj. kr för samtliga departement) bestrids från anslaget
Gemensamma ändamål för statsdepartementen
s Kostnaderna har bestridits med 40 % från IV huvudtitelns och med 60 % från VIII huvudtitelns kommittéanslag
537
Kommittékostnader: Försvarsdepartementet
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
a |
12 |
13 |
14 |
4 766 |
|
_ |
_ |
_ |
8 151 |
|
|
8 151 |
8 176 |
765 |
— |
— |
59 688 |
350 |
539 800 |
||
49 246 |
35 044 |
84 290 |
||||||
— |
“ |
— |
- |
— |
49 246 |
35 044 |
~ |
84 290 |
Riksdagsberättelsen år 1973
538
SOCIALDEPARTEMENTET
1 |
2 |
3 |
4 5 |
Kommitténs benämning |
Kom-mitténs |
Utgifter (i tusentals kronor) |
|
t. o. m. |
1.7.1971-30.6.1972 Lön Dagar-m. m.1 voden1 |
Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1972 Nordisk utredning (S 1964: 40) om samarbetet be-träffande lagstiftning och kontroll på livsmedels-området 1973: |
: 2 |
|||
Utredningen (S 1965: 21) rörande driftbokföring vid |
3 |
713,7 |
147,6 |
41,9 |
Familjepolitiska kommittén (S 1966: 36) |
4 |
1 033,3 |
294,5 |
177,2 |
Fluorkommittén (S 1968: 35) |
8 |
— |
— |
_ |
Utredningen (S 1969: 30) om vissa sjukhusfonder m. m. |
10 |
3,7 |
— |
14,1 |
Sjukpenningutredningen (S 1970: 39) Utredningen (S 1970:41) om förbättrad samordning av |
21 |
18,7 |
— |
93,8 |
sjukvården vid Karolinska sjukhuset med viss annan |
23 |
7,8 |
||
Utredningen (S 1971: 2) om frågor av betydelse för |
27 |
54,7 |
33,3 |
|
Utredningen (S 1971: 3) angående forskningsverksamhet |
28 |
- |
5,7 |
12,7 |
Summa |
1 769,4 |
502,5 |
380,8 |
|
Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid in-gången av 1973 Kommittén (In 1954: 32) för akademiska sjukhusets i |
: 1 |
|||
Handikapputredningen (S 1966: 38) |
5 |
1413,6 |
16,8 |
78,0 |
Socialdepartementets sjukvårdsdelegation (S 1966: 39) |
6 |
158,9 |
189,5 |
98,2 |
Nordisk medicinalstatistikkommitte (S 1967: 36) |
7 |
|||
Socialutredningen (S 1969: 29) |
9 |
1 118,5 |
654,7 |
121,2 |
1968 års barnstugeutredning (S 1969: 31) |
11 |
863,3 |
623,6 |
101,7 |
Samarbetsorganet (S 1970: 29) för bekämpande av narko-tikamissbruk |
12 |
183,8 |
5,5 |
|
Fosterbarnsutredningen (S 1970: 30) |
13 |
292,7 |
60,0 |
40,4 |
Samarbetskommittén (S 1970: 31) för social forskning |
14 |
148,2 |
142,9 |
40,6 |
Sjukvårdskostnadsutredningen (S 1970: 32) |
15 |
134,1 |
101,4 |
11,3 |
Hjälpmedelsgruppen (S 1970: 33) |
16 |
66,1 |
18,0 |
49,1 |
Hälsovårdsinspektörsutbildningsutredningen (S 1970: 34) |
17 |
19,6 |
55,4 |
|
Arbetsmiljöutredningen (S 1970: 35) |
18 |
166,5 |
233,5 |
110,4 |
Arbetsgruppen (S 1970: 36) rörande försöksverk-samhet inom bama- och ungdomsvården (AFBU) |
19 |
16,0 |
41,9 |
|
1970 års utredning (S 1970: 38) om tandvårdsförsäkring |
20 |
210,3 |
91,0 |
75,5 |
Pensionsålderskommittén (S 1970:40) |
22 |
118,1 |
161,1 |
81,1 |
Arbetsgruppen (S 1970: 42) för översyn av reglerna |
24 |
7,0 |
7,9 |
|
Nykterhetsvårdens anstaltsutredning (S 1970:43) |
25 |
39,7 |
76,0 |
29,3 |
Yrkesskadeförsäkringskommittén (S 1971: 01) |
26 |
- |
87,7 |
19,6 |
539
Kommittékostnader: Socialdepartementet
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 13 |
14 |
Beräknad to-talkostnad |
|||||||
1.7-31.12.1972 |
|||||||
Reseer- sättning |
Tryck- ning |
Konsul- tationer |
Övriga ad-ministrativa |
Bidrag till |
Summa2 |
Verkställda Beräknade |
2,7 |
- |
- |
0,0 |
_ |
192,2 |
69,1 |
_ |
975,0 |
65,1 |
— |
31,2 |
2,4 |
- |
570,4 |
140,8 |
- |
1 744,5 |
_ |
- |
_ |
_ |
_ |
14,1 |
-5,7 |
|
12,1 |
18,4 |
— |
— |
0,6 |
— |
112,8 |
37,9 |
— |
169,4 |
- |
- |
- |
0,1 |
- |
7,9 |
- |
- |
7,9 |
12,3 |
- |
5,5 |
- |
- |
105,8 |
65,6 |
- |
171,4 |
2,2 |
- |
- |
1,2 |
- |
21,8 |
10,6 |
- |
32,4 |
100,7 |
- |
36,7 |
4,4 |
- |
1 025,0 |
318,3 |
- |
3 112,7 |
7,7 |
_ |
|
3,5 |
106,0 |
17,8 |
8,0 |
1 545,4 |
|
0,8 |
— |
— |
500,0 |
788,5 |
97,8 |
41,5 |
1 086,7 |
|
83,2 |
— |
0,0 |
9,5 |
— |
868,6 |
332,1 |
115,0 |
2 434,2 |
61,4 |
86,6 |
43,0 |
19,9 |
- |
936,2 |
456,1 |
120,0 |
2 375,6 |
_ |
1,6 |
|
|
_ |
7,1 |
8,1 |
6,0 |
205,0 |
16,3 |
— |
— |
1,4 |
— |
118,1 |
66,6 |
20,0 |
497,4 |
4,5 |
— |
0,0 |
0,5 |
— |
188,5 |
36,7 |
27,0 |
400,4 |
1,3 |
- |
2,8 |
— |
116,8 |
26,5 |
15,0 |
292,4 |
|
3,5 |
0,2 |
1,6 |
2,4 |
— |
74,8 |
35,2 |
25,0 |
201,1 |
16,6 |
_ |
_ |
0,2 |
_ |
72,2 |
14,7 |
9,0 |
115,5 |
50,2 |
0,0 |
1,6 |
1,9 |
- |
397,6 |
140,0 |
95,5 |
799,6 |
1,0 |
_ |
|
|
|
42,9 |
10,6 |
5,5 |
75,0 |
66,3 |
2,7 |
28,1 |
2,5 |
70,0 |
336,1 |
138,7 |
35,0 |
720,1 |
31,8 |
- |
- |
0,5 |
- |
274,5 |
84,0 |
25,0 |
501,6 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
7,9 |
_ |
3,0 |
17,9 |
24,8 |
- |
- |
0,7 |
- |
130,8 |
50,9 |
15,0 |
236,4 |
10,1 |
- |
- |
0,0 |
- |
117,4 |
101,9 |
28,0 |
247,3 |
Riksdagsberättelsen år 1973
540
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
Fokusutredningen (S 1972: 01) |
1973:29 |
|||
Socialpolitiska bidragsutredningen (S 1972: 02) |
30 |
— |
- |
- |
Summa |
4 956,4 |
2 456,2 |
967,1 |
|
Kommittéer som avslutat sin verksamhet före in- |
||||
gången av 1972 |
||||
Socialstyrelsens narkomanvårdskommitté (S 1967: 34) |
1970: 6 |
1 835,0 |
8,9 |
-3,6 |
1961 års sjukförsäkringsutredning (S 1963:17) |
1971: 1 |
1 358,6 |
- |
_ |
Arbetsgruppen (S 1970: 27) för social informations- |
||||
broschyr |
5 |
50,8 |
1,2 |
0,0 |
Utredningen (S 1970: 28) rörande yrkesskadeförsäk- |
||||
ringens administration |
6 |
54,2 |
1,0 |
_ |
Pensionsförsäkringskommittén (S 1964: 38) |
1972: 1 |
886,3 |
- |
_ |
1967 års folktandvårdsutredning (S 1968: 33) |
2 |
368,2 |
0,9 |
0,0 |
Utredningen (S 1968: 36) angående yrkesskadeförsäk- |
||||
ringens finansiering m. m. |
3 |
334,0 |
15,9 |
20,5 |
Utredningen (S 1968: 37) angående sjukhusorganisa- |
||||
tionen m. m. |
4 |
164,3 |
8,4 |
4,1 |
Utredningen (S 1970: 37) om sjukpenning vid arbets- |
||||
värd m. m. |
5 |
15,6 |
1,2 |
17,9 |
Summa |
5 067,0 |
37,5 |
38,9 |
|
Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret |
||||
1971/72 för sakkunniga biträden inom departemen- |
||||
tet m. m. |
||||
Diverse myndigheter m. m. |
208,9 |
26,7 |
||
Diverse firmor |
— |
_ |
||
Diverse personer |
491,4 |
109,5 |
||
Utestående reseförskott |
_ |
_ |
||
Gemensamma kostnader |
-1,1 |
- |
||
Summa |
699,2 |
136,2 |
1 beloppet ingår lönekostnadspålägg
Hyreskostnaderna för kommittéer samt vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader, såsom
städning, telefon m.m. (överslagsmässigt ca 2 milj. kr för samtliga departement) bestrids från anslaget
Gemensamma ändamål för statsdepartementen
3 Kostnaderna har bestridits med andra medel än kommittéanslaget
541
Kommittékostnader: Socialdepartementet
8
10
11
12
13
14
- - - 0,0 20,0 20,0
379,5 91,1 77,1 43,0 570,0 4 584,0 1 617,7 613,5 11 771,6
0,7
4,5
2,0
4,4
3,2
0,3
0,6
0,0
0,0
5,2 6,4 3,2 0,9
7,6
0,6
4,5
1,0
6,1
36,4
17.0
19.1
92,3
1,9
0,4
0,4
0,0
2,7
1 842,6
1 359,2
55,3
57,1
886.7
374.7
370,4
181,3
34,7
5 162,0
7,6
2,0 114,3
24,2
18,8
0,9
0,1 261,9
39,1
0,4
23,9
34,5
1,8
72,4
870,1
1 399,2
189.9
626.9
18,8
72,6
53,5 114,4 301,4 132,6
870,1
2 307,4
Riksdagsberättelsen år 1973
542
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET
1 |
2 |
3 |
4 5 |
Kommitténs benämning |
Kom-mitténs |
Utgifter (i tusentals kronor) |
|
t. o. m. |
1.7.1971-30.6.1972 Lön Dagar-m. m.1 voden1 |
Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1972
Utredningen (K 1965: 43) angående befordran av farligt
gods på väg
Svävarfartsutredningen (K 1967: 35)
Utredningen (K 1967:40) om oljeledningar
Flygarbetstidsutredningen (K 1968: 49)
Körkortsutredningen (K 1968: 54)
Bussbidragsutredningen (K 1969: 59)
Arbetsgruppen (K 1969:60) för översyn av bestämmelserna
angående typ- och registreringsbesiktning
av fordon
Utredningen (K 1970: 31) rörande företagsstrukturen
inom den yrkesmässiga vägtrafiken
Arbetsgruppen (K 1970: 32) för undersökning av behovet
av väderleksinformation
Arbetsgruppen (K 1970: 39) för översyn av utbildningsplaner
för ny flygtrafikledarskola
Simulatorgruppen (K 1970:40)
Ledningsgruppen (K 1971: 03) för planering av den nya
flygtrafikledarskolan i Sturup
Sakkunniga (K 1972: 01) för att leda visst utredningsoch
utvecklingsarbete i fråga om metoder för märkning
av olja i fartyg
Sakkunniga (K 1972: 02) för granskning av 1972 års
separatredovisning vid SJ
Summa
Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången
av 1973
Trafikpolitiska delegationen (K 1965: 38)
Hamnutredningen (K 1966:40)
Vägkostnadsutredningen (K 1966:41)3
Utredningen (K 1967: 36) om beredskapslagstiftning på
luftfartens område
Svenska sakkunniga (K 1967: 37) inom Nordisk kommitté
för trafiksäkerhetsforskning (NKT)
Nordisk kommitté (K 1967: 38) för transportekonomisk
forskning (NKTF)
Flygtrafikledningskommittén (K 1967:44)
Motorredskapsutredningen (K 1968: 53)
Utredningen (K 1969: 51) om stängselskyldighet vid
järnväg
1968 års svenska öresundsdelegation (K 1969: 54)
Befälsbemanningsutredningen (K 1970: 29)
Trafikolycksstatistikkommittén (K 1970: 30)3
1973: 2 |
184,3 |
1,5 |
67,6 |
5 |
369,1 |
39,3 |
17,8 |
9 |
77,1 |
31,0 |
32,4 |
11 |
333,1 |
4,3 |
22,7 |
13 |
240,2 |
5,1 |
25,1 |
16 |
37,2 |
58,6 |
39,2 |
17 |
473,3 |
- |
26,0 |
20 |
145,6 |
2,2 |
36,2 |
21 |
41,4 |
- |
20,0 |
-25 |
9,3 |
|
20,6 |
26 |
15,8 |
48,1 |
27,9 |
34 |
- |
0,7 |
84,6 |
38 |
- |
- |
- |
39 |
1 926,4 |
190,8 |
2,0 422,1 |
1973: 1 |
109,6 |
63,9 |
43,2 |
3 |
958,6 |
28,5 |
50,0 |
4 |
447,8 |
— |
460,0 |
6 |
- |
- |
- |
7 |
38,2 |
1.7 |
12,1 |
8 |
172,1 |
10,0 |
17,1 |
10 |
1 098,3 |
69,9 |
26,0 |
12 |
331,2 |
35,7 |
33,6 |
14 |
|
|
|
15 |
197,4 |
13,0 |
4,9 |
18 |
27,6 |
73,8 |
43,8 |
19 |
383,6 |
184,3 |
67,3 |
543
Kommittékostnader: Kommunikationsdepartementet
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
Beräknad to-talkostnad |
||||||||
1.7-31.12.1972 |
||||||||
Reseer- sättning |
Tryck- ning |
Konsul- tationer |
övriga ad-ministrativa |
Bidrag till |
Summa2 |
Verkställda utgifter 1.7-31.102 |
Beräknade utgifter 1.11-31.12 |
0,9 |
97,2 |
_ |
0,1 |
_ |
167,3 |
20,9 |
_ |
372,5 |
2,0 |
_ |
_ |
— |
— |
59,1 |
0,6 |
— |
428,8 |
0,9 |
_ |
_ |
— |
— |
64,3 |
33,5 |
— |
174,9 |
20,0 |
— |
11,6 |
— |
— |
58,6 |
34,6 |
48,4 |
474,7 |
4,7 |
_ |
_ |
_ |
_ |
34,9 |
17,8 |
— |
292,9 |
5,3 |
— |
20,9 |
— |
— |
124,1 |
61,9 |
— |
223,2 |
- |
- |
- |
- |
50,0 |
76,0 |
- |
5,0 |
554,3 |
3,5 |
5,5 |
- |
- |
- |
47,4 |
3,4 |
- |
196,4 |
0,4 |
- |
- |
- |
- |
20,4 |
19,0 |
9,5 |
90,3 |
0,5 |
|
|
|
_ |
21,2 |
13,6 |
_ |
44,1 |
0,1 |
- |
42,2 |
4,0 |
- |
122,3 |
4,4 |
- |
142,5 |
8,1 |
- |
23,5 |
2,4 |
- |
119,3 |
90,2 |
- |
209,5 |
- |
- |
- |
- |
- |
- |
- |
105,6 |
105,0 |
- |
- |
- |
- |
- |
2,0 |
26,8 |
10,0 |
38,8 |
46,4 |
102,7 |
98,2 |
6,5 |
50,0 |
916,9 |
326,7 |
177,9 |
3 347,9 |
0,5 |
— |
— |
0,3 |
— |
108,0 |
36,4 |
25,0 |
279,0 |
1,7 |
27,9 |
4,0 |
0,5 |
— |
112,6 |
23,6 |
8,0 |
1 102,8 |
9,5 |
— |
30,1 |
— |
499,6 |
217,4 |
108,0 |
1 272,8 |
|
6,6 |
- |
— |
- |
- |
20,4 |
6,1 |
5,0 |
69,7 |
8,7 |
-5,7 |
|
2,1 |
10,4 |
42,7 |
29,5 |
20,0 |
264,3 |
3,2 |
20,6 |
39,0 |
0,5 |
— |
159,2 |
28,9 |
40,0 |
1 326,4 |
2,7 |
— |
17,5 |
0,9 |
— |
90,4 |
26,4 |
10,2 |
458,2 |
7,7 |
— |
0,1 |
— |
— |
25,8 |
98,2 |
80,0 |
401,4 |
9,7 |
— |
2,4 |
5,0 |
— |
130,1 |
41,9 |
20,9 |
220,5 |
9,8 |
- |
58,7 |
108,7 |
- |
428,8 |
89,9 |
66,0 |
968,3 |
Riksdagsberättelsen år 1973
544
1
Trafikbullerutredningen (K 1970: 33)
Arbetsgruppen (K 1970: 34) för upprättande av dispositionsplan
för viss del av Nedre Normalm i
Stockholm
1969 års vägutredning (K 1970: 35)
Trafikplaneringsutredningen (K 1970: 41)
Sjöräddningsutredningen (K 1970:42)
Utredningen (K 1970: 43) angående åtgärder mot övergivna
fartyg m. m.
Utredningen (K 1970: 44) om mönstring av sjömän
Utredningen (K 1970:45) om samordning av lotsningen
i Göteborgsområdet m. m.
Kommittén (K 1971: 01) för utredning om kollektivtrafiken
i tätorter3
Nordiskt trafiksäkerhetsråd (K 1971:02) (NTR)
Nordisk ämbetsmannakommitté (K 1971: 04) för transportfrågor
Svenska
sakkunniga (K 1971: 05) inom Nordisk kommitté
för vägtrafiklagstiftning (NKV)
Särskilt uppdrag (K 1971: 06) åt departementsrådet
Karl Otto L. Wennerhom
Sakkunniga (K 1972: 03) med uppdrag att utreda vissa
frågor beträffande Göta kanal
Utredningen (K 1972: 04) om vissa frågor i anslutning
till den långsiktiga vägplaneringen m. m.3
Utredningen (K 1972: 05) om den fortsatta lokaliseringen
av flygverksamheten på Bromma flygplats
Leasingutredningen (K 1972:06)
Utredning av vissa trafikpolitiska frågor (K 1972:07)
Utredningen K (1972: 08) för översyn av lagstiftningen
om arbets- och vilotid i vägtrafik
Summa
Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången
av 1972
Svenska ledamöterna av nordisk vägtrafikkommitté
(K 1961:24)
Bilregisterutredningen (K 1965: 36)
1964 års sjömanslagskommitté (K 1965:44)
Sjömanspensionskommittén (K 1969:52)
Transportstödsberedningen (K 1970: 38)
Summa
Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret
1971/72 för sakkunniga biträden inom departementen
m. m.
Statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten
(K 1966:38)
Diverse myndigheter m. m.
Diverse firmor
Diverse personer
Gemensamma kostnader
Summa
22 |
628,2 |
194,7 |
126,3 |
23 |
57,5 |
59,4 |
17,1 |
24 |
20,3 |
0,7 |
30,8 |
27 |
115,3 |
144,8 |
100,7 |
28 |
20,5 |
99,3 |
11,1 |
29 |
48,9 |
|
24,4 |
30 |
- |
51,1 |
26,8 |
31 |
- |
0,2 |
9,7 |
32 |
9,9 |
_ |
239,1 |
33 |
- |
- |
4,2 |
35 |
- |
- |
2,8 |
36 |
- |
0,9 |
8,1 |
37 |
- |
52,7 |
5,2 |
40 |
- |
- |
— |
41 |
- |
- |
- |
42 |
_ |
||
43 |
|
_ |
|
44 |
- |
- |
- |
45 |
- |
- |
- |
4 665,0 |
1 084,6 |
1 364,3 |
|
892,4 |
4,2 |
25,4 |
|
1 397,0 |
— |
1,1 |
|
696,2 |
_ |
0,6 |
|
282,2 |
2,7 |
_ |
|
138,1 |
- |
- |
|
3 405,9 |
6,9 |
27,1 |
|
71,4 |
- |
— |
|
__ |
5,5 |
— |
|
— |
0,6 |
1,5 |
|
71,4 |
6,1 |
1,5 |
* I beloppet ingår lönekostnadspålägg
Hyreskostnaderna för kommittéer samt vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader, såsom
städning, telefon m.m. (överslagsmässigt ca 2 milj. kr för samtliga departement) bestrids från anslaget
Gemensamma ändamål för statsdepartementen
3 Kostnaderna har bestridits av andra medel än kommittéanslaget
545
Kommittckostnader: Kommunikationsdepartementet
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
53,1 |
- |
157,3 |
5,4 |
- |
536,7 |
163,1 |
60,0 |
1 388,0 |
76,5 |
5,1 |
3,0 |
142,1 |
|||||
7,9 |
— |
— |
— |
39,4 |
17,9 |
27,0 |
104,6 |
|
29,9 |
9,0 |
9,7 |
18,1 |
26,1 |
338,3 |
197,8 |
70,0 |
721,4 |
0,7 |
- |
- |
- |
111,2 |
24,0 |
11,5 |
167,2 |
|
0,7 |
_ |
0,1 |
_ |
25,2 |
3,8 |
25,0 |
102,9 |
|
0,2 |
- |
- |
0,7 |
- |
78,7 |
43,7 |
33,3 |
155,7 |
2,0 |
- |
- |
- |
- |
12,0 |
8,4 |
3,7 |
24,1 |
16,9 |
_ |
|
14,5 |
270,5 |
131,8 |
134,0 |
546,2 |
|
2,3 |
- |
- |
- |
- |
6,5 |
3,1 |
10,0 |
19,6 |
- |
. - |
- |
- |
- |
2,8 |
0,1 |
3,5 |
6,4 |
5,1 |
- |
- |
- |
- |
14,1 |
20,0 |
5,0 |
39,1 |
- |
- |
- |
- |
- |
57,9 |
39,9 |
20,0 |
117,8 |
- |
- |
- |
- |
- |
- |
2,0 |
20,0 |
22,0 |
- |
- |
- |
- |
- |
- |
- |
1,0 |
1,0 |
_ |
_ |
|
|
|
13,5 |
48,0 |
61,5 |
|
- |
- |
= |
- |
- |
- |
- |
1,0 |
1,0 |
178,9 |
51,8 |
288,7 |
186,9 |
36,5 |
3 187,4 |
1 272,5 |
899,1 |
9 984,0 |
10,2 |
1,0 |
- |
- |
— |
40,8 |
1,8 |
_ |
935,0 |
— |
8,6 |
— |
— |
— |
9,7 |
— |
_ |
1 406,7 |
— |
— |
— |
— |
— |
0,6 |
— |
_ |
696,8 |
— |
— |
— |
— |
- |
2,7 |
— |
— |
284,9 |
— |
— |
64,0 |
— |
- |
64,0 |
4,6 |
- |
206,7 |
10,2 |
9,6 |
64,0 |
- |
- |
117,8 |
6,4 |
- |
3 530,1 |
0,2 |
- |
- |
- |
- |
0,2 |
— |
_ |
71,6 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
100,0 |
— |
100,0 |
— |
— |
4,0 |
0,1 |
— |
4,1 |
57,7 |
— |
61,8 |
— |
— |
— |
— |
— |
5,5 |
2,3 |
— |
7,8 |
— |
— |
8,1 |
17,1 |
29,1 |
56,4 |
5,7 |
- |
62,1 |
0,2 |
- |
12,1 |
17,2 |
29,1 |
66,2 |
165,7 |
- |
303,3 |
35 Riksdagen 1973. 2 sami Nr 1. Riksdagsberättelsen
Riksdagsberättelsen år 1973
546
FINANSDEPARTEMENTET
1
Kommitténs benämning
Kommitténs
nr i be- t.o. m.
rättelsen 30.6.1971
Utgifter (i tusentals kronor)
1.7.1971-30.6.1972
Lön
m. m.‘
Dagar voden1 -
Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1972
Bilskatteutredningen (Fi 1966: 29)
Tullagstiftningskommittén (Fi 1966: 32)
Utredningen (C 1967:11) om städningen vid statliga
myndigheter3
Utredningen (Fi 1967: 33) om det skatterättsliga
fastighetsbegreppet
1969 års översyn (Fi 1970: 59) av klassificeringsgrunder
för fast maskinanläggning
Utredningen (Fi 1970: 60) om medverkan vid statlig
personalutbildning
Delegationen (Fi 1970: 63) för lokalisering av statlig
verksamhet
Skatteutjämningsrevisionen (Fi 1970: 74)
Hundskatteutredningen (Fi 1970: 80)
1971 års fastighetstaxeringsutredning (Fi 1970: 81)
Summa
Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid in -
gången av 1973 |
||||
Markdelegationen (K 1957: 30)4 1973: |
: 1 |
1 214,6 |
108,7 |
91,3 |
Utredningen (Fi 1959: 37) om universitetens egen- |
||||
domsförvaltning |
2 |
60,1 |
5,0 |
— |
Utredningen (Fi 1965: 26) om redovisning i skuldför- |
||||
bindelser mot säkerhet i fartygsinteckning av vissa |
||||
fondmedel |
3 |
— |
— |
- |
Alkoholpolitiska utredningen (Fi 1966: 33) |
6 |
1 397,0 |
388,3 |
85,7 |
Fondbörsutredningen (Fi 1967: 32) |
8 |
619,6 |
99,2 |
32,7 |
Förhandlingsutredningen (C 1968: 16)3 |
10 |
119,0 |
61,3 |
17,5 |
11 |
262,4 |
37,6 |
26,8 |
|
Byggnadsindexkommittén (Fi 1968: 43) |
12 |
489,0 |
74,9 |
42,0 |
Traktamentsbeskattningsutredningen (Fi 1969: 53) |
13 |
179,9 |
129,2 |
15,9 |
Utredningen (Fi 1969: 54) för utveckling av system |
||||
med differentierade lönekostnadspålägg |
14 |
55,3 |
— |
— |
1968 års kapitalmarknadsutredning (Fi 1969: 59) |
15 |
101,9 |
57,1 |
51,1 |
1969 års punktskatteutredning (Fi 1970: 57) |
16 |
663 |
9,2 |
47,5 |
frågor rörande tullpackhuskarlslagen |
17 |
7,2 |
— |
3,4 |
Skatteutredningen (Fi 1970: 61) om periodiskt understöd |
20 |
112,9 |
49,7 |
40,3 |
Utredningen (Fi 1970: 62) om meritvärdet av anställ- |
||||
ning inom biståndsverksamheten i u-länder, m. m. |
21 |
27,2 |
— |
41,0 |
Budgetutredningen (Fi 1970: 64) |
23 |
245,0 |
162,0 |
106,4 |
Delegationen (Fi 1970: 67) för förvaltningsdemokrati |
24 |
200,0 |
129,8 |
39,8 |
Utredningen (Fi 1970: 69) om företagens uppgiftsplikt |
25 |
78,9 |
91,7 |
45,7 |
Utredningen (Fi 1970: 70) om förhållandet mellan |
||||
bankgiro och postgiro |
26 |
- |
- |
4,0 |
Hemvistsakkunniga (Fi 1970:71) |
27 |
83,8 |
119,7 |
15,9 |
1973: 4 |
1 655,0 |
162,1 |
108,2 |
5 |
682,3 |
22,7 |
13,7 |
7 |
650,2 |
127,7 |
28,8 |
9 |
122,4 |
16,1 |
19,4 |
18 |
47,1 |
3,0 |
44,8 |
19 |
169,6 |
66,4 |
25,2 |
22 |
1233 |
127,2 |
91,4 |
28 |
120,6 |
81,0 |
101,8 |
32 |
8,0 |
0,4 |
30,2 |
33 |
95,3 |
248,2 |
47,1 |
3 674,0 |
854,8 |
510,6 |
547
Kommittékostnader: Finansdepartementet
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
Beräknad to-talkostnad |
||||||||
1.7-31.12.1972 |
||||||||
Reseer- sättning |
Tryck- ning |
Konsul- tationer |
övriga ad-ministrativa |
Bidrag till |
Summa1 |
Verkställda utgifter 1.7-31.10* |
Beräknade utgifter 1.11-31.12 |
|
58,0 |
- |
17,1 |
2,3 |
- |
347,7 36,4 |
39,6 6,5 |
0,8 |
2 043,1 |
2,1 |
- |
6,9 |
1,8 |
- |
167,3 |
15,8 |
- |
833,3 |
12,7 |
- |
- |
- |
- |
48,2 |
28,9 |
7,7 |
207,2 |
0,9 |
- |
6,7 |
0,4 |
- |
55,8 |
0,9 |
5,0 |
108,8 |
0,1 |
0,1 |
- |
0,7 |
- |
92,5 |
- |
- |
262,1 |
36,3 24,8 0,2 3,5 |
0,2 |
51,2 |
3,9 0,5 3,1 |
12,0 |
271.0 208.1 353,1 |
138,2 30,7 9,9 204,8 |
421,0 |
532,7 |
138,6 |
0,3 |
81,9 |
12,7 |
12,0 |
1610,9 |
475,3 |
434,5 |
6 194,7 |
0,5 |
- |
- |
7,2 |
- |
207,7 |
72,9 |
29,0 |
1 524,2 |
- |
- |
- |
0,5 |
- |
5,5 |
- |
4,0 |
69,6 |
38,1 |
82,2 |
0,2 |
1,1 |
- |
595,6 |
173,2 |
144,2 |
2 310,0 |
6,1 |
- |
— |
— |
_ |
138,0 |
75,3 |
28,0 |
860,9 |
0,3 |
— |
— |
— |
_ |
79,1 |
49,0 |
12,3 |
259,4 |
— |
— |
— |
— |
— |
64,4 |
11,7 |
30,0 |
368,5 |
— |
60,5 |
0,8 |
0,6 |
— |
178,8 |
39,1 |
15,0 |
721,9 |
8,0 |
- |
- |
- |
- |
153,1 |
47,1 |
29,8 |
409,9 |
|
|
_ |
_ |
|
|
|
_ |
55,3 |
- |
— |
- |
0,6 |
— |
108,8 |
70,4 |
15,7 |
296,8 |
0,2 |
- |
- |
- |
56,9 |
9,7 |
6,8 |
139,9 |
|
|
|
|
_■ |
_ |
3,4 |
3,4 |
|
14,0 |
0,2 |
- |
- |
0,2 |
- |
90,4 |
0,2 |
14,0 |
217,5 |
_ |
|
_ |
0,5 |
_ |
41,5 |
10,1 |
15,0 |
93,8 |
11,3 |
53,0 |
13,8 |
6,6 |
— |
353,1 |
76,6 |
20,5 |
695,2 |
12,2 |
6,9 |
— |
4,1 |
— |
192,8 |
64,6 |
69,9 |
527,3 |
- |
- |
16,7 |
- |
- |
154,1 |
51,3 |
29,0 |
313,3 |
|
|
|
_ |
__ |
4,0 |
|
1,0 |
5,0 |
0,3 |
- |
- |
0,2 |
- |
136,1 |
46,6 |
36,2 |
302,7 |
RiksdagsberätteLsen år 1973
548
1
Utredningen (Fi 1970: 76) om insyn i utländskt bankföretag
Företagsskatteberedningen
(Fi 1970: 77)
Realisationsvinstkommittén (Fi 1970: 79)
Utredningen (Fi 1971: 01) om beskattning av utländska
artister
Datasamordningskommittén (Fi 1971: 03)
Sakkunniga (Fi 1971: 04) med uppdrag att verkställa
översyn av den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen
Mervärdeskatteutredningen (Fi 1971: 05)
Föreningsskatteutredningen (Fi 1971: 06)
Livförsäkringsskattekommittén (Fi 1971: 07)
Kommunalekonomiska utredningen (Fi 1971:08)
Pensionsadministrationsutredningen (Fi 1972:01)
1972 års skatteutredning (Fi 1972: 02)
Utredningen (Fi 1972: 03) om bankanställdas styrelserepresentation
Styrelserepresentationsutredningen (Fi 1972: 04)
1972 års tullagstiftningssakkunniga (Fi 1972:05)
Utredningen (Fi 1972: 06) angående vilka frågor om
arbets- och anställningsvillkor för tjänstemän
som skall underställas Kungl. Maj: t och vilka som
därutöver skall underställas riksdagens lönedelegation
1972
års pressutredning (Fi 1972: 07)
Bostadsskattekommittén (Fi 1972:08)
Summa
Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången
av 1972
Skattestrafflagutredningen (Fi 1966: 34)
Fastighet staxeringskommittéerna (Fi 1967: 35)
Byggnadsupphandlingsutredningen (Fi 1968: 44)
1967 års kommunalskattekommitté (Fi 1968:51)
Utredningen (C 1969:17) rörande fullföljdsordningen
i vissa mål om avlöning m. m.3
Fondbyråutredningen (Fi 1965: 25)
Utredningen (Fi 1966: 28) om definitiv källskatt
Betalningsbalansutredningen (Fi 1968:46)
Kapitalskatteberedningen (Fi 1968: 47)
Testutredningen (C 1969:16)3
Beredningen (Fi 1969: 48) för regional planering
Checklöneutredningen (Fi 1969: 51)
Upphandlingskommittén (Fi 1969: 60)
Jordbruksbeskattningskommittén (Fi 1969: 63)
Valutakommissionen (Fi 1970: 65)
Bostadsbeskattningsutredningen (Fi 1970:68)
Sakkunnig (Fi 1970: 75) med uppdrag att se över kammarkollegiets
uppgifter och organisation
Organisationskommittén (Fi 1971: 02) för statens
personalnämnd
Summa
2 3 4 5
1973:29 |
7,1 |
— |
11,9 |
30 |
33,9 |
140,6 |
46,4 |
31 |
48,6 |
87,4 |
25,9 |
34 |
|
|
_ |
35 |
— |
50,1 |
5,4 |
36 |
|||
37 |
— |
— |
13,0 |
38 |
— |
_ |
— |
39 |
- |
25,1 |
2,6 |
40 |
— |
25,1 |
|
41 |
— |
— |
|
42 |
- |
- |
- |
43 |
|
|
_ |
44 |
— |
— |
— |
45 |
- |
- |
- |
46 |
_ |
_ |
47 |
— |
— |
48 |
- |
- |
5 409,9 |
1 851,7 |
812,2 |
1971: 5 |
1 045,7 |
— |
_ |
6 |
1 500,2 |
2,1 |
0,5 |
8 |
336,2 |
||
9 |
183,4 |
- |
- |
10 |
42,8 |
|
2,7 |
1972: 2 |
60,2 |
1,5 |
44,8 |
3 |
504,5 |
10,4 |
47,8 |
4 |
650,1 |
0,8 |
5,3 |
5 |
644,6 |
1,3 |
0,3 |
6 |
258,4 |
- |
13,5 |
7 |
— |
— |
— |
8 |
— |
— |
7,3 |
9 |
201,2 |
2,6 |
87,1 |
10 |
193,8 |
31,9 |
39,2 |
11 |
130,2 |
12,2 |
17,9 |
12 |
46,6 |
14,6 |
4,4 |
14 |
103,0 |
46,7 |
7,5 |
15 |
9,8 |
124,1 |
9,5 287,8 |
549
Kommittékostnader: Finansdepartementet
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
11,9 |
5,0 |
24,0 |
||||||
1,7 |
— |
10,0 |
1,8 |
— |
200,5 |
109,9 |
43,0 |
387,3 |
0,2 |
- |
- |
0,4 |
- |
113,9 |
39,9 |
31,0 |
233,4 |
_ |
_ |
|
_ |
|
|
3,2 |
4,2 |
7,4 |
2,1 |
— |
— |
0,5 |
— |
58,1 |
164,9 |
109,0 |
332,0 |
3,0 |
3,0 |
|||||||
— |
— |
— |
— |
— |
13,0 |
— |
10,7 |
23,7 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
22,8 |
22,8 |
— |
— |
— |
— |
— |
27,7 |
42,3 |
26,0 |
96,0 |
0,2 |
— |
— |
0,1 |
— |
25,4 |
43,7 |
25,5 |
94,6 |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
10,0 |
16,0 |
26,0 |
- |
- |
- |
- |
- |
- |
26,3 |
22,6 |
48,9 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
5,1 |
7,0 |
12,1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1,6 |
4,5 |
6,1 |
- |
- |
- |
- |
- |
- |
25,4 |
33,7 |
59,1 |
_ _ _ |
— |
— |
— |
- |
6,3 |
6,3 |
— _ _ |
_ |
— |
— |
8,4 |
23,0 |
31,4 |
- - - |
- |
- |
- |
- |
21,5 |
21,5 |
81,2 202,8 41,5 |
24,4 |
- |
3 013,8 |
1 281,9 |
915,2 |
10 620,8 |
- |
- |
- |
0,2 |
- |
0,2 |
0,2 |
_ |
1 046,1 |
0,6 |
— |
0,1 |
0,4 |
— |
3,7 |
— |
— |
1 503,9 |
— |
— |
— |
0,3 |
— |
0,3 |
— |
_ |
336,5 |
— |
0,1 |
— |
- |
- |
0,1 |
- |
- |
183,5 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
2,7 |
_ |
|
45,5 |
— |
14,6 |
— |
— |
_ |
60,9 |
_ |
_ |
121,1 |
1,4 |
— |
— |
27,6 |
— |
87,2 |
_ |
_ |
591,7 |
- |
60,7 |
1,9 |
0,3 |
— |
69,0 |
_ |
_ |
719,1 |
0,7 |
34,0 |
— |
— |
36,3 |
_ |
— |
680,9 |
|
0,3 |
25,3 |
— |
- |
- |
39,1 |
- |
— |
297,5 |
— |
- |
0,1 |
— |
— |
0,1 |
— |
— |
0,1 |
— |
— |
— |
— |
— |
7,3 |
— |
— |
7,3 |
2,3 |
— |
1,3 |
— |
— |
93,3 |
-0,6 |
_ |
293,9 |
4,7 |
26,8 |
13,8 |
0,8 |
- |
117,2 |
_ |
— |
311,0 |
— |
— |
— |
— |
— |
30,1 |
— |
— |
160,3 |
0,5 |
- |
- |
- |
- |
19,5 |
- |
- |
66,1 |
- |
- |
- |
0,1 |
- |
54,3 |
- |
- |
157,3 |
- |
- |
- |
- |
- |
9,5 |
- |
- |
19,3 |
10,5 |
161,5 |
17,2 |
29,7 |
- |
630,8 |
“0,4 |
- |
6 541,1 |
/
Riksdagsberättelsen år 1973
550
1 2 |
3 |
4 |
5 |
Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret Diverse myndigheter |
|||
Diverse firmor |
— |
— |
|
Diverse personer |
240,3 |
13,0 |
|
Utestående reseförskott |
— |
— |
|
Gemensamma kostnader |
73,9 |
6,9 |
|
Summa |
314,2 |
19,9 |
1 I beloppet ingår lönekostnadspålägg
3 Hyreskostnaderna för kommittéer samt vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader, såsom
städning, telefon m. m. (överslagsmässigt ca 2 milj. kr för samtliga departement) bestrids från anslaget
Gemensamma ändamål för statsdepartementen
3 Kommittén överflyttad från civildepartementet fr. o. m. 1.7.1969
4 Kommittén överflyttad från kommunikationsdepartementet fr. o. m. 1.7.1967
551
Kommittékostnader: Finansdepartementet
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
36,0 |
0,3 |
36,3 |
||||||
- |
159,5 |
- |
- |
- |
159,5 |
|||
1,4 |
10,8 |
— |
0,2 |
— |
265,7 |
|||
6,3 |
— |
- |
— |
6,3 |
||||
— |
- |
— |
18,3 |
- |
99,1 |
|||
7,7 |
170,3 |
36,0 |
18,8 |
- |
566,9 |
Riksdagsberättelsen år 1973
552
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
Kommitténs benämning |
Kom-mitténs |
Utgifter (i tusentals kronor) |
||
t. o. m. |
1.7.1971-30.6.1972 Lön Dagar-m. m.1 voden1 |
Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1972
Utredningen (E 1962: 41) rörande sjukgymnastutbildningen
1973:
Läromedelsutredningen (E 1967: 50)
1968 års beredning (U 1969: 50) om stat och kyrka
Svenska ESRO-kommittén (U 1970: 20)
Sakkunnig (U 1970: 50) för utredning om de
praktisk-teologiska övningsinstitutens framtida
ställning m. m.
Utredningen (U 1970: 61) om musikaliska akademien
Praktikcentrumkommittén (U 1970: 65)
Organisationskommittén (U 1971: 04) för bibliotekarieutbildning
i Borås
1971 års sakkunniga (U 1971: 06) för översättning av
Nya testamentet5
Utredningen (U 1971:12) rörande Vetenskapsakademiens
institutioner
Summa
Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången
av 1973
Tekniska högskolans i Stockholm byggnadskommitté
(E 1945: 30)4 1973:
Lokal- och utrustningsprogramkommittéema (E 1965: 54)
för universitet och högskolor
Utredningen (E 1965:55) rörande sexual- och samlevnadsfrågor
i undervisnings- och upplysningsarbetet
1965 års musei- och utställningssakkunniga (E 1966:52)
Reklamutredningen (K 1967: 43)
Kommittén (U 1968: 44) för television och radio i utbildningen
Dataarkiveringskommittén (U 1968: 48)
Sakkunniga (U 1968: 49) för förhandling om avtalsreglering
av upphovsrättsliga frågor på undervisningsområdet
Konstnärsutbildningssakkunniga (U 1968: 52)
1968 års kyrkohandbokskommitté (U 1969:44)’
1968 års utbildningsutredning (U 1969: 47)
1968 års studiemedelsutredning (U 1969: 48)
1968 års litteraturutredning (U 1969: 49)
Kommittén (U 1969: 51) för studiestöd åt vuxna
Filmutredningen (U 1969: 52)
Lärarutbildningskommittén (U 1970: 44)
Universitetsrestaurangkommittén (U 1970:46)
1969 års psalmkommitté (U 1970: 47)’
Kommittén (U 1970: 48) för medicinsk teknik i Linköping
1969 års radioutredning (U 1970: 49)
2 |
15,0 |
1,5 |
_ |
7 |
1 229,3 |
113,4 |
41,0 |
16 |
841,7 |
444,3 |
102,6 |
19 |
764,4 |
131,7 |
32,7 |
25 |
19,6 |
8,3 |
16,6 |
31 |
5,1 |
0,6 |
4,1 |
35 |
57,7 |
33,3 |
61,0 |
41 |
1,4 |
238,8 |
85,5 |
43 |
1,0 |
222,6 |
- |
47 |
2 935,2 |
1 1943 |
4,8 348,3 |
1 |
|||
3 |
4 167,9 |
595,4 |
199,4 |
4 |
1 682,2 |
96,2 |
16,2 |
5 |
970,0 |
221,7 |
113,4 |
6 |
1 643,6 |
525,9 |
203,3 |
8 |
776,4 |
89,6 |
49,1 |
9 |
373,4 |
116,1 |
33,1 |
10 |
40,3 |
19,0 |
|
11 |
661,8 |
169,4 |
21,4 |
12 |
280,4 |
49,2’ |
— |
13 |
2 714,7 |
934,0 |
269,1 |
14 |
247,7 |
1363 |
48,7 |
15 |
917,5 |
267,8 |
49,5 |
17 |
264,5 |
204,0 |
37,8 |
18 |
485,6 |
166,6 |
96,4 |
20 |
1 029,0 |
437,7 |
254,1 |
21 |
249,9 |
128,8 |
-0,1 |
22 |
117,0 |
26,8 |
_ |
23 |
123 |
— |
5,3 |
24 |
264,7 |
205,2 |
37,4 |
553
Kommittékostnader: Utbildningsdepartementet
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 13 |
14 |
Beräknad to-talkostnad |
|||||||
1.7-31.12.1972 |
|||||||
Reseer- sättning |
Tryck- ning |
Konsul- tationer |
Övriga ad-ministrativa |
Bidrag till |
Summa2 |
Verkställda Beräknade |
- |
- |
- |
0,2 |
1,7 |
- |
16,7 |
9,6 |
89,1 |
0,4 |
3,1 |
256,6 |
5,9 |
1 491,8 |
86,7 |
65,2 |
15,4 |
66,2 |
780,4 |
122,7 |
1 744,8 |
8,5 |
0,4 |
— |
10,2 |
183,5 |
40,0 |
987,9 |
3,5 |
13,6 |
42,1 |
61,7 |
|||
— |
- |
— |
— |
4,7 |
1,6 |
11,4 |
35,6 |
0,4 |
- |
1,7 |
131,7 |
0,2 |
189,6 |
56,2 |
- |
0,1 |
38,8 |
419,2 |
199,9 |
620,5 |
16,5 |
- |
- |
12,2 |
251,3 |
74,4 |
326,7 |
3,8 |
- |
- |
8,6 |
20,9 |
29,5 |
|
220,4 |
168,7 |
15,9 |
132,4 |
2 079,8 |
465,6 |
5 480,6 |
136,9 |
- |
- |
55,5 |
161,7 |
1 148,9 |
346,0 |
- |
5 662,8 |
13,5 |
_ |
1,5 |
5,1 |
|
132,6 |
37,0 |
15,8 |
1 867,6 |
14,8 |
— |
— |
17,9 |
— |
367,8 |
148,1 |
52,0 |
1 537,9 |
30,4 |
- |
185,6 |
20,9 |
- |
966,0 |
373,7 |
88,0 |
3 071,3 |
15,5 |
34,5 |
0,1 |
37,0 |
_ |
225,7 |
83,2 |
40,0 |
1 125,3 |
3,6 |
— |
94,3 |
1,1 |
— |
248,3 |
66,4 |
30,0 |
718,1 |
0,5 |
|
6,4 |
_ |
25,9 |
1,0 |
2,0 |
69,2 |
|
6,6 |
-- |
2,5 |
— |
199,9 |
62,3 |
17,0 |
941,0 |
|
16,5 |
— |
— |
4,8 |
— |
70,5 |
37,1 |
39,0 |
427,0 |
107,7 |
309,2 |
42,7 |
39,2 |
— |
1 701,8 |
510,1 |
195,5 |
5 122,1 |
17,7 |
32,7 |
8,5 |
7,5 |
210,0 |
461,5 |
89,3 |
45,0 |
843,5 |
40,3 |
193,7 |
18,0 |
20,8 |
— |
590,1 |
210,1 |
40,0 |
1 757,7 |
2,6 |
29,9 |
3,0 |
5,3 |
— |
282,6 |
77,3 |
50,0 |
674,4 |
12,6 |
19,7 |
6,8 |
6,4 |
— |
308,4 |
113,4 |
— |
907,4 |
107,7 |
6,9 |
6,0 |
46,7 |
— |
859,6 |
204,1 |
150,0 |
2 242,7 |
22,9 |
- |
9,6 |
53,2 |
214,4 |
162,7 |
62,5 |
689,5 |
|
25,9 |
— |
— |
27,3 |
_ |
80,0 |
32,0 |
35,0 |
264,0 |
0,2 |
— |
— |
— |
— |
5,4 |
_ |
6,4 |
24,3 |
19,0 |
- |
1,6 |
21,0 |
- |
284,2 |
131,9 |
47,0 |
727,8 |
Riksdagsberättelsen år 1973
554
1 2 3 4 5
Sakkunnig (U 1970: 54) för utredning av förfarandet vid |
||||
professorstillsättning m. m. 1973: |
26 |
46,2 |
22,0 |
27,7 |
Särskilt uppdrag (U 1970: 55) åt förutvarande stats- |
||||
ministern T Erlander |
27 |
48,4 |
47,4 |
1,4 |
Kommittén (U 1970: 56) för försöksverksamhet med |
||||
vuxenutbildning |
28 |
626,0 |
75,7 |
25,9 |
Organisationskommittén (U 1970: 59) för riksinternat- |
||||
skolor |
29 |
22,0 |
7,8 |
11,1 |
Organisationskommittén (U 1970: 60) för högre musik- |
||||
utbildning |
30 |
232,1 |
250,5 |
76,2 |
Organisationskommittén (U 1970: 62) för högre teknisk |
||||
utbildning och forskning i övre Norrland |
32 |
256,7 |
37,0 |
48,8 |
Utredningen (U 1970: 63) om skolans inre arbete |
33 |
175,2 |
1 129,3 |
158,8 |
Kårobligatorieutredningen (U 1970: 64) |
34 36 |
87.4 34.5 |
96,3 161,4 |
21,2 30,5 |
Utredningen (U 1970: 67) rörande demokratisering av |
||||
utbildningsväsendet |
37 |
24,5 |
131,2 |
18,5 |
Sameutredningen (U 1970: 68) |
38 |
10,0 |
39,6 |
11,8 |
Kommittén (U 1971: 01) för fortbildning av journa- |
||||
lister |
39 |
— |
5,3 |
29,9 |
U-landsforskningsutredningen (U 1971: 03) |
40 |
— |
111,3 |
45,4 |
1971 års bibelkommitté (U 1971: 05) för Gamla |
||||
testamentet3 |
42 |
_ |
34,85 |
|
Uppsala domkyrkas restaureringskommitté |
||||
(U 1971: 09)4 |
44 |
— |
_ |
_ |
Kartläggningsgruppen (U 1971: 10) |
45 |
_ |
_ |
— |
Sakkunnig (U 1971: 11) för att utarbeta förslag till |
||||
restaurering av Vadstena klosterkyrka |
46 |
— |
_ |
_ |
Utredningen (U 1971: 13) angående den fortsatta verksam- |
||||
heten med radio och television inom utbildningsväsendet |
48 |
— |
22,7 |
_ |
Ämbetsmannakommittén (U 1971: 14) för nordiskt kulturellt |
||||
samarbete |
49 |
4,0 |
2,1 |
|
Operautredningen (U 1972: 01) |
50 |
— |
||
Forskningsrådsutredningen (U 1972: 02) |
51 |
- |
- |
- |
Studiereseutredningen (U 1972: 03) |
52 |
— |
— |
— |
Kompetenskommittén (U 1972: 04) |
53 |
_ |
_ |
|
Sakkunnig (U 1972: 05) för utredning rörande |
||||
studerandehälsovården |
54 |
_ |
|
|
Utredningen (U 1972: 06) om skolan, staten och |
||||
kommunerna |
55 |
— |
- |
_ |
Summa |
18 462,1 |
6 547,2 |
1 962,4 |
|
Kommittéer som avslutat sin verksamhet före in-gången av 1972 Konsertby råutredningen (E 1963: 45) |
1972: 1 |
451,3 |
0,5 |
6,8 |
Yrkesutbildningsberedningen (E 1964: 57) |
1971: 1 |
2 663,3 |
1,1 |
— |
Utredningen (E 1965: 51) rörande lärarnas arbetsför-hållanden |
1972: 2 |
9 199,5 |
34,0 |
38,6 |
Filmcensurutredningen (E 1965: 56) |
1970: 6 |
494,6 |
0,6 |
— |
Kompetensutredningen (E 1966: 56) |
1971: 2 |
2 816,0 |
12,4 |
2,0 |
Sakkunniga (E 1967: 53) för beredning av frågor |
1972: 3 |
3,1 |
5,9 |
|
Sakkunniga (E 1967: 55) med uppdrag att följa frågan |
1971: 3 |
|||
1967 års kommitté (U 1968: 46) för internationell |
1970: 11 |
171,6 |
||
Pedagogikutredningen (U 1968: 47) |
1972: 4 |
504,8 |
0,1 |
1,1 |
Skolledarutredningen (U 1968: 51) |
1971: 4 |
503,4 |
_ |
|
Organisationskommittén (U 1968: 54) för behandling |
1972: 5 |
274,2 |
4,3 |
5,6 |
Sakkunniga (U 1970: 51) för översyn av samordningen |
6 |
33,6 |
24,0 |
|
1970 års socionomutbildningsberedning (U 1970: 57) |
8 |
139,7 |
0,5 |
0,5 |
555
Kommittékostnader: Utbildningsdepartementet
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
14,7 |
18,6 |
_ |
1,8 |
|
84,9 |
33,3 |
_ |
164,4 |
- |
0,7 |
- |
0,3 |
- |
49,8 |
23,7 |
7,0 |
128,9 |
14,0 |
- |
n,s |
2,5 |
225,0 |
420,7 |
882,9 |
20,0 |
1 949,6 |
3,7 |
- |
10,0 |
- |
- |
32,7 |
15,7 |
- |
70,4 |
68,2 |
- |
0,3 |
54,1 |
- |
449,4 |
192,2 |
85,0 |
958,7 |
37,8 |
7,8 |
|
1,1 |
747,0 |
879,6 |
|
1 136,3 |
|
197,1 |
12,0 |
12,9 |
73,5 |
0,9 |
1 584,4 |
684,2 |
.i Od.O |
2 743,8 |
9,8 |
_ |
103,7 |
0,8 |
— |
231,7 |
50,9 |
34,2 |
404,2 |
23,2 |
- |
- |
2,2 |
- |
217,1 |
71,8 |
44,1 |
367,5 |
51,6 |
_ |
0,1 |
6,8 |
_ |
208,2 |
123,4 |
76,9 |
433,0 |
21,9 |
- |
2,1 |
- |
75,5 |
256,9 |
- |
342,4 |
|
15,2 |
|
|
|
|
50,4 |
17,2 |
_ |
67,6 |
7,0 |
1,7 |
0,9 |
1,0 |
13,3 |
180,7 |
96,4 |
- |
277,1 |
15,7 |
- |
- |
4,0 |
- |
54,5 |
8,0 |
5,5 |
68,0 |
0,2 |
_ |
_ |
_ |
|
0,2 |
3,7 |
3,9 |
|
- |
- |
- |
- |
- |
22,7 |
68,1 |
- |
90,8 |
6,5 |
_ |
_ |
_ |
_ |
12,6 |
9,8 |
_ |
22,4 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
44,6 |
19,0 |
63,6 |
— |
— |
— |
— |
— |
- |
32,6 |
20,0 |
52,6 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
33,1 |
11,6 |
44,7 |
_ |
_ |
_ |
_ |
|
1,9 |
1,9 |
||
1 081,5 |
667,4 |
579,9 |
478,8 |
1 411,1 |
12 728,7 |
5 336,1 |
1 538,5 |
38 065,4 |
0,1 |
19,2 |
- |
- |
26,6 |
- |
477,9 |
- |
- |
0,5 |
1,6 |
- |
2 644,9 |
|
2,1 |
72,0 |
9,2 |
39,6 |
195,6 |
_ |
9 395,1 |
_ |
— |
0,1 |
0,7 |
0,9 |
496,2 |
|
0.2 |
- |
- |
- |
14,6 |
2,7 |
2 833,3 |
- |
- |
- |
- |
9,0 |
- |
9,0 |
0,1 |
- |
- |
5,0 |
5,1 |
- |
5,1 |
14,9 |
_ |
|
14,9 |
- |
186,5 |
|
10,3 |
— |
— |
11,5 |
0,4 |
516,7 |
|
0,4 |
— |
— |
_ |
0,4 |
— |
503,8 |
45,4 |
- |
- |
1,6 |
57,0 |
- |
331,2 |
0,8 |
9,2 |
|
0,7 |
34,7 |
_ |
68,3 |
1,7 |
- |
- |
- |
2,7 |
- |
142,4 |
Riksdagsberättelsen år 1973
556
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
Organisationskommittén (U |
1970: 58) för dialekt- och |
|||
ortsnamnsarkiven m. m. |
1971: 8 |
8,7 |
— |
0,2 |
Organisationskommittén (U |
1971: 02) för social forskning 1972: 9 |
- |
43,5 |
39,5 |
Organisationskommittén (U |
1971: 07) för Nordiskt kultu- |
|||
rellt samarbete |
10 |
1,2 |
— |
7,9 |
Organisationskommittén (U |
1971: 08) för socialhögskolan |
|||
i Östersund |
11 |
0,3 |
2,7 |
13,3 |
Summa |
17 262,2 |
102,8 |
145,4 |
Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret
1971/72 för sakkunniga biträden inom departementet
m. m.
Forskningsberedningen Svenska ledamöter i nordisk kommitté för utredning av |
123,2 |
27,9 |
|
studiesocialt stöd |
13,0 |
0,7 |
|
Diverse myndigheter m. m. |
242,5 |
— |
|
Diverse firmor |
2,1 |
— |
|
Diverse personer |
596,1 |
301,4 |
|
Gemensamma kostnader |
18,8 |
5,5 |
|
Utestående reseförskott |
— |
— |
|
Summa |
995,7 |
335,5 |
I beloppet ingår lönekostnadspålägg
Hyreskostnaderna för kommittéer samt vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader, såsom
städning, telefon m.m. (överslagsmässigt ca 2 milj. kr för samtliga departement) bestrids från anslaget
Gemensamma ändamål för statsdepartementen
3 Kostnaderna har bestridits med förskott ur kyrkofonden
4 Kostnaderna har bestridits av andra medel än kommittéanslaget
5 I beloppet ingår även dagarvoden
557
Kommittékostnader: Utbildningsdepartementet
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
0,1 |
0,3 |
0,2 |
9,2 |
|||||
9,8 |
- |
9,9 |
102,8 |
0,4 |
103,2 |
|||
18,6 |
- |
- |
2,4 |
28,8 |
1,8 |
31,8 |
||
11,2 |
- |
- |
2,6 |
29,8 |
- |
30,1 |
||
90,4 |
125,6 |
19,1 |
526,6 |
536,1 |
6,4 |
17 804,7 |
||
8,5 |
. |
0,9 |
160,4 |
|||||
5,8 |
— |
0,3 |
0,5 |
- |
20,3 |
|||
1,0 |
0,5 |
5,6 |
1,9 |
1 308,2 |
1 559,6 |
|||
— |
4,2 |
23,0 |
37,5 |
— |
66,9 |
|||
59,7 |
4,3 |
12,0 |
11,0 |
984,7 |
||||
5,9 |
29,7 |
— |
350,8 |
11,0 |
421,8 |
|||
30,0 |
- |
- |
- |
- |
30,0 |
|||
110,9 |
34,4 |
33,2 |
403,6 |
1 330,2 |
3 243,7 |
Riksdagsberättelsen år 1973
558
JORDBRUKSDEPARTEMENTET
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
Kommitténs benämning |
Kom-mitténs |
Utgifter (i tusentals kronor) |
||
t. o. m. |
1.7.1971-30.6.1972 Lön Dagar-m. m.1 voden1 |
Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1972 |
2 |
763,8 |
76,4 |
51,2 |
Nationalkommittén (Jo 1970: 27) för 1972 års FN-kon-ferens om den mänskliga miljön |
11 |
399,2 |
1 596,9 |
46,7 |
Utredningen (Jo 1970: 31) om inrättande av en |
14 |
48,4 |
63,8 |
|
1971 års Svalövsutredning (Jo 1971: 02) |
17 |
— |
2,7 |
69,5 |
Utredningen (Jo 1971: 03) rörande trav- och galopp-sporten |
18 |
_ |
35,3 |
|
Organisationskommittén (Jo 1971: 04) för beredning |
19 |
3,2 |
114,2 |
|
Utredningen (Jo 1971: 07) i anledning av förslag till ny kon-vention mellan Sverige och Norge om renbetning m. m. |
21 |
8,9 |
1,0 |
|
Sakkunniga (Jo 1971: 09) för förhandlingar om stöd till |
23 |
- |
0,8 |
15,0 |
Summa |
1 211,4 |
1 688,9 |
3%,7 |
|
Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid in-gången av 1973 Trädgårdsnäringsutredningen (Jo 1959: 29) 1973: |
: 1 |
3,7 |
10,2 |
|
Skogspolitiska utredningen (Jo 1966: 28) |
3 |
344,3 |
9,6 |
144,1 |
Lokal- och utrustningsprogramkommittén (Jo 1966: 31) |
4 |
208,5 |
_ |
34,1 |
Jaktmarksutredningen (Jo 1968: 31) |
5 |
527,0 |
115,0 |
32,3 |
Fiskerinäringsutredningen (Jo 1968: 32) |
6 |
193,4 |
— |
79,8 |
Miljökontrollutredningen (Jo 1970: 20) |
7 |
397,1 |
158,6 |
149,2 |
Kommittén (Jo 1970: 22) för planering av turistanlägg-ningar och friluftsområden |
8 |
1 050,4 |
161,7 |
71,7 |
Sambruksutredningen (1970: 24) |
9 |
119,6 |
0,2 |
44,3 |
Fiskeadministrativa utredningen (Jo 1970: 25) |
10 |
60,8 |
- |
74,3 |
Naturvårdskommittén (Jo 1970: 28) |
12 |
118,0 |
104,3 |
20,6 |
Organisationskommittén (Jo 1970: 30) i anledning av |
13 |
176,7 |
151,0 |
99,7 |
Utredningen (Jo 1970: 33) rörande fritidsbåttrafiken |
15 |
78,9 |
116,5 |
53,9 |
Utredningen (Jo 1971: 01) rörande omhändertagande |
16 |
11,2 |
101,6 |
48,8 |
Utredningen (Jo 1971: 06) om kontrollanstalterna |
20 |
50,3 |
||
Utredningen (Jo 1971: 08) rörande kostnaderna |
22 |
51,0 |
10,8 |
|
Utredningen (Jo 1972: 01) om spridning av kemiska |
24 |
13,2 |
||
Utredningen (Jo 1972: 02) om samordning av miljö-vår dsforskningen |
25 |
_ |
_ |
_ |
559
Kommittékostnader: Jordbruksdepartementet
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
Beräknad to-talkostnad |
||||||||
1.7-31.12.1972 |
||||||||
Reseer- sättning |
Tryck- ning |
Konsul- tationer |
Övriga ad-ministrativa |
Bidrag till |
Summa2 |
Verkställda utgifter 1.7—31.10* |
Beräknade utgifter 1.11-31.12 |
|
5,7 |
3,2 |
0,5 |
136,9 |
2,9 |
903,6 |
|||
104,4 |
194,4 |
84,3 |
655,9 |
590,0 |
3 276,1 |
3 768,2 |
2 100,0 |
9 543,5 |
5,5 18,4 |
— |
_ |
— |
- |
69,4 90,6 |
22,6 40,2 |
18,8 |
140,4 149,6 |
25,4 |
- |
- |
- |
- |
60,7 |
6,1 |
16,0 |
82,8 |
1,3 |
- |
3,3 |
42,0 |
- |
164,1 |
- |
- |
164,1 |
4,4 |
- |
0,5 |
0,8 |
- |
15,6 |
- |
- |
15,6 |
3,2 |
- |
- |
- |
- |
19,0 |
- |
- |
19,0 |
168,3 |
194,4 |
91,3 |
699,2 |
590,0 |
3 832,4 |
3 840,0 |
2 134,8 |
10 018,6 |
_ |
|
_ |
_ |
_ |
10,2 |
-1,1 |
10,5 |
23,3 |
7,7 |
- |
15,1 |
0,6 |
- |
177,0 |
4,5 |
75,0 |
600,8 |
1,7 |
|
6,8 |
_ |
_ |
42,5 |
8,0 |
7,5 |
266,5 |
7,0 |
_ |
- |
0,4 |
— |
154,5 |
33,2 |
22,7 |
737,4 |
6,5 |
— |
- |
_ |
— |
86,3 |
39,1 |
18,0 |
336,8 |
4,7 |
- |
0,9 |
0,3 |
300,0 |
613,7 |
153,3 |
34,4 |
1 198,5 |
22,6 |
27,3 |
211,7 |
53,9 |
549,1 |
309,1 |
58,2 |
1 996,8 |
|
12,8 |
_ |
_ |
0,3 |
25,0 |
82,5 |
6,1 |
18,0 |
226,2 |
8,3 |
_ |
— |
— |
— |
82,6 |
26,5 |
13,3 |
183,2 |
4,7 |
- |
— |
1,1 |
— |
130,6 |
61,6 |
21,2 |
331,4 |
10,6 |
0,1 |
13,9 |
5,9 |
281,2 |
58,9 |
38,0 |
554,8 |
|
5,3 |
0,2 |
2,9 |
2,1 |
2,9 |
183,8 |
71,5 |
27,8 |
362,0 |
3,4 |
- |
1 750,0 |
0,7 |
- |
1 904,6 |
36,5 |
21,2 |
1 973,5 |
7,4 |
- |
- |
- |
- |
57,7 |
29,5 |
19,1 |
106,3 |
2,1 |
- |
- |
6,4 |
- |
69,7 |
44,3 |
48,0 |
162,0 |
12,3 |
- |
- |
0,2 |
- |
25,7 |
25,8 |
22,4 |
73,9 |
_ |
_ |
_ |
— |
— |
— |
20,7 |
22,4 |
43,1 |
Riksdagsberättelsen år 1973
560
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|
Sakkunnig (Jo 1972: 03) för vissa överläggningar |
|||||
rörande Hjälmarens reglering |
1973: |
26 |
— |
— |
— |
1972 års jordbruksutredning (Jo 1972: 04) |
27 |
- |
- |
- |
|
Summa |
3 289,6 |
969,5 |
937,3 |
||
Kommittéer som avslutat sin verksamhet före in- |
|||||
gången av 1972 |
|||||
1964 års rennäringssakkunniga (Jo 1965: 29) |
1970 |
2 |
469,8 |
7,3 |
_ |
Veterinärväsendeutredningen (Jo 1966: 30) |
1972 |
1 |
1 025,7 |
0,6 |
2,6 |
1966 års Flyingedelegation (Jo 1967: 31) |
1971 |
1 |
21,9 |
— |
2,4 |
Utredningen (Jo 1968: 27) rörande grunderna för taxe- |
|||||
sättningen vid vissa anstalter på jordbrukets |
|||||
område |
1972: |
2 |
6,5 |
— |
— |
Laboratorieberedningen (Jo 1970: 08) |
3 |
53,9 |
1.2 |
6,4 |
|
1969 års skogstekniska FoU-utredning (Jo 1970: 26) |
4 |
78,2 |
0,2 |
3,2 |
|
Publika arrendeutredningen (Jo 1970: 32) |
5 |
82,5 |
0,6 |
1,1 |
|
Sakkunniga (Jo 1971: 05) för forskning rörande skogs- |
|||||
trädsförädUng och skogsgödsling |
6 |
- |
- |
19,8 |
|
Summa |
1 738,5 |
9,9 |
35,5 |
||
Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret |
|||||
1971/72 för sakkunnig? biträden inom |
|||||
departementet m. m. |
|||||
Milj övårdsberedningen |
- |
207,7 |
11,1 |
||
Diverse myndigheter m. m. |
— |
— |
|||
Diverse firmor |
— |
— |
— |
||
Diverse personer |
- |
16,7 |
4,9 |
||
Gemensamma kostnader |
— |
— |
|||
Utestående reseförskott |
- |
- |
- |
||
Summa |
224,4 |
16,0 |
I beloppet ingår lönekostnadspålägg
Hyreskostnaderna för kommittéer samt vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader, såsom
städning, telefon m.m. (överslagsmässigt ca 2 milj. kr för samtliga departement) bestrids från anslaget
Gemensamma ändamål för statsdepartementen
561
Kommittékostnader: Jordbruksdepartementet
6 7 |
8 9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
- |
- |
- |
- |
1,7 36,9 |
3,6 45,0 |
5,3 81,9 |
117,1 27,6 |
2 001,3 71,9 |
327,9 |
4 451,7 |
966,1 |
526,3 |
9 263,7 |
1,4 |
— |
— |
— |
— |
8,8 |
— |
_ |
478,6 |
- |
— |
— |
0,5 |
— |
3,8 |
- |
— |
1 029,5 |
— |
— |
— |
— |
2,4 |
— |
— |
24,3 |
|
|
_ |
2,0 |
|
_ |
2,0 |
_ |
85 |
|
— |
— |
— |
02 |
— |
7,8 |
— |
— |
61,7 |
2,8 |
0,6 |
0,5 |
1,2 |
— |
8,5 |
— |
— |
86,7 |
0,3 |
- |
- |
0,5 |
- |
2,4 |
- |
- |
84,9 |
- |
- |
- |
- |
- |
19,8 |
- |
- |
19,8 |
4,5 |
0,6 |
2,5 |
2,4 |
- |
55,5 |
- |
- |
2 764,2 |
7,6 |
- |
1,6 |
6,9 |
- |
234,9 |
76,5 |
_ |
311,4 |
— |
— |
74,0 |
— |
163,8 |
237,8 |
— |
_ |
237,8 |
— |
— |
- |
— |
— |
- |
58,6 |
_ |
58,6 |
1,0 |
— |
— |
— |
— |
22,6 |
8,8 |
— |
31,4 |
— |
1,7 |
— |
3,3 |
— |
5,0 |
-0,4 |
— |
4,6 |
8,0 |
- |
- |
- |
8,0 |
- |
8,0 |
||
16,6 |
1,7 |
75,6 |
10,2 |
163,8 |
508,3 |
1435 |
- |
651,8 |
36 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
Riksdagsberättelsen år 1973
562
HANDELSDEPARTEMENTET
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
Kommitténs benämning |
Kom-mitténs |
Utgifter (i tusentals kronor) |
||
t. o. m. |
1.7.1971-30.6 Lön |
.1972 Dagar-voden1 |
||
Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1972 |
||||
Exportfrämjandeutredningen (H 1970: 12) 1973: 3 |
99,8 |
54,3 46,5 |
22,0 41,1 |
|
Summa |
99,8 |
100,8 |
63,1 |
|
Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid in-gången av 1973 |
||||
Butiksetableringsutredningen (H 1968: 07) 1972 års lotteriutredning (H 1972: 03) |
1973: 1 4 5 7 8 |
272,2 56,5 76,9 |
100,3 166,9 139,5 1,3 14,6 |
513 17,9 47,3 48,5 15,0 2,1 |
Summa |
405,6 |
422,6 |
182,3 |
|
Kommittéer som avslutat sin verksamhet före in-gången av 1972 |
||||
Konsumentutredningen (H 1968: 09) |
1972: 2 3 4 5 |
1 240,8 |
117,8 42,0 78,7 |
33,8 18,3 0,4 4,3 |
Summa |
1 889,5 |
238,5 |
56,8 |
|
Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret |
||||
Diverse myndigheter m. m. |
43.6 17.6 |
0,3 4,4 |
||
Summa |
61,2 |
4,7 |
* I beloppet ingår lönekostnadspålägg
Hyreskostnaderna för kommittéer samt vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader, såsom
städning, telefon m. m. (överslagsmässigt ca 2 milj. kr för samtliga departement) bestrids från anslaget
Gemensamma ändamål för statsdepartementen
563
Kommittékostnader: Handelsdepartementet
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 13 |
14 |
Beräknad to-talkostnad |
|||||||
1.7-31.12.1972 |
|||||||
Reseer- sättning |
Tryck- ning |
Konsul- tationer |
övriga ad-ministrativa |
Bidrag till |
Summa3 |
Verkställda Beräknade |
|
U> |
- |
12,5 |
13,9 2,6 |
4,2 |
145,3 97,9 |
4,9 52,5 55,0 |
250,0 97,9 107,5 |
45,9 |
- |
12,5 |
16,5 |
4,2 |
243,2 |
57,4 55,0 |
455,4 |
0,9 |
_ |
7,0 |
0.3 |
_ |
160,0 |
27,5 |
20,0 |
479,7 |
9,8 |
_ |
_ |
0,5 |
— |
28,2 |
27,7 |
1,8 |
114,2 |
15,1 |
— |
133,5 |
13,8 |
- |
376,5 |
178,5 |
73,0 |
704,9 |
19,5 |
_ |
_ |
3,6 |
— |
211,0 |
92,1 |
20,0 |
323,1 |
2,8 |
_ |
55,0 |
0,2 |
— |
74,3 |
133,7 |
56,0 |
264,0 |
3,8 |
_ |
- |
- |
20,5 |
37,5 |
46,0 |
104,0 |
|
- |
- |
- |
- |
- |
- |
46,2 |
24,2 |
70,4 |
51,9 |
- |
195,5 |
18,4 |
- |
870,5 |
543,2 |
241,0 |
2 060,3 |
3,1 |
61,4 |
0,3 |
3,8 |
_ |
220,1 |
16,4 |
- |
1 477,3 |
0,9 |
32,7 |
— |
0,6 |
— |
94,6 |
— |
— |
456,0 |
— |
70,0 |
— |
— |
70,4 |
— |
— |
276,2 |
|
0,1 |
- |
- |
2,0 |
- |
85,2 |
- |
- |
166,7 |
4,1 |
94,1 |
70,3 |
6,4 |
- |
470,3 |
16,4 |
- |
2 376,2 |
_ |
_ |
_ |
_ |
402,3 |
402,3 |
_ |
_ |
— |
1,0 |
- |
1,0 |
_ |
_ |
4,2 |
0,8 |
— |
48,9 |
_ |
_ |
— |
3,6 |
— |
25,6 |
1,6 |
- |
- |
- |
- |
1,6 |
1,6 |
- |
4,2 |
5,4 |
402,3 |
479,4 |
Riksdagsberättelsen år 1973
564
INRIKESDEPARTEMENTET
1 |
2 |
3 |
4 5 |
Kommitténs benämning |
Kom- mitténs |
Utgifter (i tusentals kronor) |
|
nr i be-rättelsen |
t. o. m. |
1.7.1971-30.6.1972 Lön Dagar-m. m.1 voden1 |
Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1972
Utlänningsutredningen (In 1963: 37)
Byggarbetskraftsutredningen (In 1968:19)
Utredningen (In 1969: 19) om förhandlingsrätt för
arbetstagarorganisation beträffande pensionerade
medlemmar
Utredningen (In 1969: 24) rörande den skyddade sysselsättningen
Sakkunnig
(In 1969: 25) för utredning rörande statens
ekonomiska stöd till allmänna samlingslokaler
Glesbygdsutredningen (In 1970: 27)
Utredningen (In 1970: 29) rörande arbetsförmedlingen
inom vissa yrkesområden m. m.
Byggkonkurrensutredningen (In 1970: 31)
Paritetslineutredningen (ln 1970: 32)
Sakkunnig (In 1971: 02) för inventering av forskningsresultat,
statistik m. m. rörande välfärdsutvecklingen
i Sverige
Summa
Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången
av 1973
Låneunderlagsgruppen (In 1966: 27)
Expertgruppen (In 1967: 24) för regional utredningsverksamhet
Delegationen
(In 1967: 30) för bostadsfinansiering
Expertgruppen (In 1968: 14) för utredningsverksamhet
i arbetsmarknadsfrågor
Servicekommittén (In 1968:16)
1968 års lokaliseringsutredning (In 1969: 20)
Invandrarutredningen (In 1969: 22)
Saneringsutredningen (In 1970: 26)
Expertgruppen (In 1970: 28) för vissa zigenarfrågor
Utredningen (ln 1970: 30) rörande ökad anställningstrygghet
och vidgad behörighet för arbetsdomstolen
Industricentrautredningen (In 1970: 33)
Sveriges internationella byggnadskommitté (In 1970: 34)
Boendeutredningen (In 1970: 36)
Svenska sakkunniga (In 1971: 01) i nordiskt samarbetsorgan
för Nordkalottfrågor
Arbetsrättskommittén (In 1971: 03)
Utredningen (In 1972:01) om arbetstillstånd för sjömän
Utredningen (In 1972: 02) om regionalpolitiska styrmedel
Utredningen
(In 1972: 03) rörande bostadsfinansieringen -
1973:
1973:
1 |
827,5 |
98,8 |
46,0 |
7 |
361,2 |
27,3 |
19,0 |
8 |
133,3 |
3,6 |
45,5 |
11 |
528,7 |
242,1 |
63,6 |
12 |
18,5 |
22,4 |
11,7 |
14 |
553,5 |
205,5 |
84,3 |
16 |
138,4 |
63,8 |
49,9 |
18 |
150,9 |
181,3 |
37,3 |
19 |
66,6 |
90,3 |
83,0 |
24 |
- |
74,5 |
- |
2 778,6 |
1 009,6 |
440,3 |
|
: 2 |
724,9 |
36,8 |
25,2 |
3 |
2 756,9 |
391,1 |
92,4 |
4 |
472,5 |
20,5 |
37,8 |
5 |
313,7 |
0,8 |
21,0 |
6 |
545,2 |
114,7 |
42,5 |
9 |
356,0 |
19,4 |
25,7 |
10 |
605,7 |
277,2 |
86,7 |
13 |
427,4 |
249,7 |
85,0 |
15 |
327,8 |
159,8 |
34,6 |
17 |
141,0 |
299,9 |
73,6 |
20 |
47,7 |
93,5 |
15,7 |
21 |
5,0 |
0,6 |
16,8 |
22 |
35,7 |
234,7 |
50,4 |
23 |
_ |
1.0 |
5,2 |
25 |
— |
27,9 |
|
26 |
- |
- |
- |
27 |
- |
- |
- |
28 |
_ |
_ |
565
Kommittékostnader: Inrikesdepartementet
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
Beräknad to-talkostnad |
||||||||
1.7-31.12.1972 |
||||||||
Reseer- sättning |
Tryck- ning |
Konsul- tationer |
Övriga ad-ministrativa |
Bidrag till |
Summa’ |
Verkställda utgifter 1.7-31.10’ |
Beräknade utgifter 1.11—31.12 |
|
5,1 6,0 |
17,4 0,4 |
15,2 |
0,7 2,1 |
- |
168,0 70,0 |
36,5 33,0 |
20,0 |
1 052,0 |
- |
- |
- |
0,5 |
- |
49,6 |
14,3 |
- |
197,2 |
15,9 |
- |
10,0 |
3,1 |
- |
334,7 |
42,3 |
- |
905,7 |
1,2 72,4 |
19,5 70,1 |
6,3 |
0,6 46,7 |
- |
55,4 485,3 |
9,5 109,9 |
5,0 |
83,4 |
5,1 4,0 11,8 |
22,5 5,4 |
7,3 0,1 |
3,7 2,3 |
- |
141,3 233,6 192,9 |
2,2 92,4 21,2 |
281.9 476.9 |
|
1,5 |
- |
- |
- |
76,0 |
2,1 |
- |
78,1 |
|
123,0 |
135,3 |
38,9 |
59,7 |
- |
1806,8 |
363,4 |
25,0 |
4 973,8 |
0,9 |
0,2 |
212,6 |
- |
- |
275,7 |
55,9 |
10,0 |
1 066,5 |
48,7 |
8,4 |
141,7 |
27,1 |
265,0 |
974,4 |
373,2 |
84,0 |
4 188,5 |
- |
0,1 |
- |
- |
- |
58,4 |
26,1 |
6,9 |
563,9 |
6,1 |
|
20,7 |
0,4 |
_ |
49,0 |
45,3 |
16,4 |
424,4 |
27,7 |
133,1 |
12,0 |
5,1 |
— |
335,1 |
68,3 |
20,0 |
968,6 |
0,6 |
2,4 |
1,1 |
— |
49,2 |
12,6 |
7,5 |
425,3 |
|
22,5 |
25,4 |
0,3 |
5,0 |
— |
417,1 |
113,7 |
51,4 |
1 187,9 |
13,6 |
92,0 |
1.2 |
0,3 |
— |
441,8 |
87,0 |
48,4 |
1 004,6 |
26,7 |
24,2 |
6,4 |
- |
251,7 |
75,5 |
30,0 |
685,0 |
|
45,5 |
|
0,6 |
5,4 |
_ |
425,0 |
148,6 |
74,0 |
788,6 |
10,1 |
— |
12,2 |
1,5 |
— |
133,0 |
68,0 |
21,8 |
270,5 |
16,2 |
— |
— |
0,1 |
— |
33,7 |
27,6 |
26,5 |
92,8 |
10,6 |
- |
51,4 |
8,8 |
- |
355,9 |
146,2 |
87,0 |
624,8 |
2,1 |
|
|
0,2 |
|
8,5 |
8,2 |
2,0 |
18,7 |
1,6 |
_ |
_ |
0,1 |
— |
29,6 |
53,3 |
16,1 |
99,0 |
- |
- |
- |
- |
- |
- |
1,2 |
3,0 |
4,2 |
- |
- |
- |
- |
- |
- |
10,4 |
26,0 |
36,4 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
10,0 |
10,0 |
Riksdagsberättelsen år 1973
566
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
Kommittén (In 1972: 04) för översyn av arbetsmark- |
||||
nadsutbildningen |
1973:29 |
— |
— |
— |
Byggarbetsgruppen (In 1972: 05) |
30 |
— |
- |
— |
Summa |
6 759,5 |
1 927,6 |
612,6 |
|
Kommittéer som avslutat sin verksamhet före |
||||
ingången av 1972 |
||||
Byggindustrialiseringsutredningen (In 1965: 30) |
1972: 1 |
1 350,9 |
1.1 |
6,6 |
Låginkomstutredningen (In 1967: 27) |
2 |
3 677,1 |
115,4 |
13,0 |
KSA-utredningen (In 1967: 28) |
3 |
1 078,0 |
21,6 |
27,3 |
Sakkunnig (In 1970: 35) för översyn av bidragsbe- |
||||
stämmelser m. m. inom arbetsmarknadsutbildningen |
4 |
21,5 |
1,6 |
9,9 |
Summa |
6 127,5 |
139,7 |
56,8 |
|
Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret |
||||
1971/72 för sakkunniga biträden inom departe- |
||||
mentet m. m. |
||||
Diverse myndigheter m. m. |
- |
- |
||
Diverse firmor |
— |
— |
||
Diverse personer |
54,7 |
3,7 |
||
Utestående reseförskott |
— |
— |
||
Gemensamma kostnader |
4,8 |
0,5 |
||
Summa |
59,5 |
4,2 |
* I beloppet ingår lönekostnadspålägg
Hyreskostnaderna för kommittéer samt vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader, såsom
städning, telefon m. m. (överslagsmässigt ca 2 milj. kr för samtliga departement) bestrids från anslaget
Gemensamma ändamål för statsdepartementen
567
Kommittékostnader: Inrikesdepartementet
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
6,0 |
6,0 |
|||||||
- |
- |
- |
- |
- |
- |
- |
10,6 |
10,6 |
232,9 |
283,4 |
455,1 |
61,5 |
265,0 |
3 838,1 |
1 321,1 |
557,6 |
12 476,3 |
— |
19,5 |
— |
— |
— |
27,2 |
— |
— |
1 378,1 |
3,3 |
249,1 |
253,0 |
3,5 |
— |
637,3 |
— |
- |
4 314,4 |
0,3 |
75,4 |
- |
0,8 |
- |
125,4 |
- |
- |
1 203,4 |
1,4 |
- |
- |
0,1 |
- |
13,0 |
- |
- |
34,5 |
5,0 |
344,0 |
253,0 |
4,4 |
- |
802,9 |
- |
- |
6 930,4 |
— |
0,2 |
204,8 |
- |
- |
205,0 |
— |
- |
— |
0,7 |
— |
0,7 |
2,1 |
— |
— |
— |
60,5 |
|
25,7 |
— |
— |
— |
— |
25,7 |
- |
- |
3,0 |
68,1 |
- |
76,4 |
27,8 |
0,2 |
207,8 |
68,8 |
- |
368,3 |
Riksdagsberättelsen år 1973
568
CIVILDEPARTEMENTET
1 |
2 |
3 |
4 5 |
Kommitténs benämning |
Kom- mitténs |
Utgifter (i tusentals kronor) |
|
nr i be-rättelsen |
t. o. m. |
1.7.1971-30.6.1972 Lön Dagar-m. m.1 voden1 |
Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1972
Utredningen (C 1970: 25) angående säkerhetsföreskrifter
rörande hissar och rulltrappor
Summa
Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången
av 1973
Göteborgsutredningen (In 1963: 49)
Landstingens arkivutredning (In 1964: 26)
Exekutionsväsendets organisationsnämnd
(In 1965: 29) (EON)3
Riksnämnden (K 1968: 57) för kommunal beredskap
Bygglagutredningen (K 1969:55)
Rådgivande expertgruppen (C 1970: 24) för fysisk
riksplanering
Nordiska kommunalrättskommittén (C 1970: 27)
Länsberedningen (C 1970: 28)
Utredningen (C 1970: 29) om den kommunala
demokratin
Utredningen (C 1970: 30) rörande lagteknisk översyn
av kommunallagarna m. m.
Utredning (C 1972: 01) angående miljöproblem m. m.
i vissa industriområden
Summa
Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången
av 1972
Kommunalrättskommittén (In 1960: 43)
Utredningen (In 1965: 25) angående Malmö stads återinträde
i Malmöhus läns landsting
1964 års civilbefälhavarutredning (In 1965: 28)
Räddningstjänstutredningen (In 1966: 29)
Utredningen (C 1970: 26) rörande centralorgan inom
exekutionsväsendet
Kommittén (C 1970: 31) för den partiella omorganisationen
av den statliga länsförvaltningen
Utredningen (C 1970: 32) om södra Sveriges
skogsindustri
Kommunalvalskommittén (K 1968: 58)
Kommittén (K 1968:59) för barns utemiljö
Summa
1973: 7 |
4.6 |
12,8 |
|
4,6 |
— |
12,8 |
|
1973: 1 |
50,8 |
33,8 |
|
2 |
202,7 |
3,4 |
3,9 |
3 |
5 116,4 |
1 210,6 |
73,7 |
4 |
226,0 |
0,5 |
16,7 |
5 |
703,9 |
495,6 |
46,2 |
6 |
23,6 |
|
12,4 |
8 |
6,4 |
41,8 |
6,9 |
9 |
267,7 |
296,2 |
42,4 |
10 |
153,2 |
195,4 |
17,4 |
11 |
31,0 |
46,5 |
30,2 |
12 |
- |
1,8 |
- |
6 781,7 |
2 291,8 |
283,6 |
|
1972: 1 |
1 446,3 |
60,8 |
55,2 |
2 |
34,0 |
5,8 |
30,3 |
3 |
277,9 |
9,5 |
13,2 |
4 |
389,4 |
1,7 |
17,4 |
5 |
156,6 |
21,5 |
3,9 |
6 |
55,2 |
14,6 |
0,0 |
7 |
43,5 |
43,5 |
18,0 |
1971: 3 |
296,9 |
0,7 |
0,9 |
4 |
288,8 |
- |
- |
2 988,6 |
158,1 |
138,9 |
569
Kommittékostnader: Civildepartementet
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
Beräknad to-talkostnad |
||||||||
1.7-31.12.1972 |
||||||||
Reseer- sättning |
Tryck-’ |
Konsul- tationer |
Övriga ad-ministrativa |
Bidrag till |
Summa2 |
Verkställda |
Beräknade utgifter 1.11-31.12 |
— |
— |
— |
— |
- |
12,8 |
3,9 |
10,1 |
31,4 |
- |
- |
- |
- |
- |
12,8 |
3,9 |
10,1 |
31,4 |
3,0 |
- |
- |
- |
- |
36,8 |
9,5 |
5,0 |
102,1 |
7,0 |
— |
— |
0,2 |
— |
14,5 |
166,5 |
3,3 |
387,0 |
29,7 |
0,1 |
- |
365,3 |
_ |
1 679,4 |
431,2 |
265,0 |
7 492,0 |
6,1 |
— |
— |
- |
23,3 |
11,1 |
9,0 |
269,4 |
|
27,5 |
0,1 |
6.9 |
11,5 |
18,0 |
605,8 |
145,7 |
120,0 |
1 575,4 |
3,3 |
487,1 |
6,7 |
1,6 |
_ |
511,1 |
0,2 |
3,5 |
538,4 |
3,5 |
- |
— |
— |
— |
52,2 |
49,1 |
23,7 |
131,4 |
27,9 |
0,5 |
— |
3,0 |
- |
370,0 |
136,4 |
66,6 |
840,7 |
11,5 |
- |
3,3 |
4,6 |
- |
232,2 |
128,9 |
30,3 |
544,6 |
- |
- |
- |
0,0 |
- |
76,7 |
26,7 |
15,0 |
149,4 |
0,0 |
- |
- |
0,1 |
- |
1,9 |
38,9 |
24,0 |
64,8 |
119,5 |
487,8 |
16,9 |
386,3 |
18,0 |
3 603,9 |
1 144,2 |
565,4 |
12 095,2 |
7,6 |
- |
- |
43,7 |
- |
167,4 |
- |
- |
1 613,7 |
4,0 |
- |
— |
20,4 |
_ |
60,5 |
_ |
94,5 |
|
3,2 |
15,0 |
— |
0,3 |
— |
41,1 |
— |
_ |
319,0 |
0,2 |
27,7 |
— |
- |
- |
47,0 |
- |
- |
436,4 |
0,1 |
1,5 |
- |
0,6 |
- |
27,8 |
- |
- |
184,4 |
- |
- |
- |
- |
- |
14,6 |
- |
- |
69,8 |
4,3 |
20,0 |
29,9 |
0,2 |
— |
115,8 |
1,6 |
|
160,9 |
— |
— |
— |
— |
— |
1,7 |
— |
_ |
298,6 |
— |
42,8 |
— |
— |
- |
42,8 |
- |
- |
331,6 |
19,4 |
107,0 |
29,9 |
65,2 |
- |
518,7 |
1,6 |
- |
3 508,9 |
Riksdagsberättelsen år 1973
570
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret |
||||
1971/72 för sakkunniga biträden inom departe- |
||||
mentet m. m. |
||||
Länsstyrelsernas tillsättningsnämnd |
31,2 |
16,8 |
||
Diverse myndigheter m. m. |
0*5 |
_ |
||
Diverse firmor |
_ |
_ |
||
Diverse personer |
105,2 |
36,9 |
||
Utestående reseförskott |
||||
Gemensamma kostnader |
2,7 |
_ |
||
Summa |
139,6 |
53,7 |
I beloppet ingår lönekostnadspålägg
Hyreskostnaderna för kommittéer samt vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader, såsom
städning, telefon m.m. (överslagsmässigt ca 2 mUj. kr för samtliga departement) bestrids från anslaget
Gemensamma ändamål för statsdepartementen
3 EON inordnas i riksskatteverket fr. o. m. den 1 juli 1973.
571
Kommittékostnader: Civildepartementet
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 14 |
21,0 |
28,5 |
97,6 |
-0,1 |
||||
— |
— |
— |
1,4 |
— |
1,9 |
200,2 |
|
— |
1,1 |
0,1 |
26,4 |
_ |
27,7 |
57,8 |
|
19,2 |
— |
0,5 |
1,8 |
— |
167,1 |
2,1 |
|
3,2 |
— |
— |
— |
— |
3,2 |
_ |
|
0,4 |
1,9 |
- |
5,1 |
- |
5,5 |
-0,9 |
|
40,6 |
3,0 |
0,6 |
63,2 |
299,8 |
259,1 |
Riksdagsberättelsen år 1973
572
INDUSTRIDEPARTEMENTET
Kommitténs benämning |
Kom-mitténs |
Utgifter (i tusentals kronor) |
||
t. o. m. |
1.7.1971-30.6.1972 |
|||
Lön |
Dagar-voden'' |
|||
Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1972 1968 års utredning (Fi 1969: 49)* om rörtransport av |
1973: 2 |
401,0 |
0.3 |
54,0 |
Havsresursutredningen (Fi 1969: 57)* |
4 |
115,9 |
80,1 |
49,7 |
Delegationen (I 1970: 15) för samordning av den |
6 |
10,4 |
12,4 |
4,4 |
Utredningen (I 1970: 20) om möbelindustrin |
11 |
42,3 |
92,2 |
0,7 |
Organisationskommittén (1 1972: 01) för rymdverk-samhet |
16 |
- |
- |
|
Summa |
569,6 |
185,0 |
108,8 |
|
Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid in-gången av 1973 Koncentrationsutredningen (Fi 1962: 37)3 |
1973: 1 |
3 033,7 |
93,8 |
11,4 |
Kraftledningsintrångsutredningen (Fi 1969: 52)* |
3 |
69,1 |
— |
0,9 |
Företagsdemokratidelegationen (Fi 1969: 64)4 |
5 |
544,2 |
418,8 |
51,1 |
Närförläggningsutredningen (I 1970: 16) |
7 |
707,4 |
— |
695 |
Delegationen (I 1970:17) för de mindre och medel-stora företagen |
8 |
112,9 |
124,2 |
35,3 |
Grafiska kommittén (I 1970: 18) |
9 |
96,7 |
34,7 |
215 |
Metallmanufakturutredningen (1 1970: 19) |
10 |
57,7 |
122,6 |
19,0 |
Installationsbranschutredningen (1 1970: 21) |
12 |
51,6 |
214,0 |
18,3 |
Elutredningen (I 1971: 01) |
13 |
— |
195 |
4,0 |
Dataindustriutredningen (I 1971: 02) |
14 |
— |
151,3 |
19,6 |
Delegationen (1 1971: 03) för samordning av utrednings-verksamheten rörande verkstadsindustrin |
15 |
|||
1972 års FFV-utredning (I 1972: 02) |
17 |
— |
5,7 |
_ |
Energiprognosutredningen (1 1972: 03) |
18 |
— |
7,9 |
— |
Petroindustriutredningen (I 1972:04) |
19 |
— |
— |
— |
Utredningen (I 1972: 05) angående tillämpad bete-endevetenskaplig arbetslivsforskning |
20 |
|||
1972 års försöksdjursutredning (1 1972: 06) |
21 |
— |
— |
_ |
Utredningen (I 1972: 07) rörande vissa frågor inom |
22 |
- |
- |
- |
Summa |
4 673,3 |
1 1925 |
250,6 |
|
Kommittéer som avslutat sin verksamhet före in-gången av 1972 1964 års geologiutredning (H 1965: 15)* |
1972: 1 |
757,9 |
0,1 |
1,4 |
TEKO-u tred ningen (Fi 1969: 55)* |
1971: 4 |
972,1 |
||
Samarbetsutredningen (Fi 1969: 58)4 |
5 |
7185 |
— |
_ |
1969 års utredning (I 1970: 14) för samordnad |
6 |
207,8 |
- |
- |
Summa |
2 656,3 |
0,1 |
1,4 |
573
Kommittékostnader: Industridepartementet
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
Beräknad to-talkostnad |
||||||||
1.7-31.12.1972 |
||||||||
Reseer- sättning |
Tryck- ning |
Konsul- tationer |
Övriga ad-ministrativa |
Bidrag till |
Summa’ |
Verkställda utgifter 1.7-31.10’ |
Beräknade utgifter 1.11-31.12 |
4,3 |
— |
46,2 |
0,3 |
— |
105,1 |
0,3 |
29,2 |
535,6 |
2,9 |
- |
- |
- |
- |
132,7 |
21,1 |
53,0 |
322,7 |
0,1 |
|
11,0 |
|
_ |
27,9 |
0,0 |
_ |
38,3 |
1,3 |
23,4 |
60,7 |
1,8 |
- |
180,1 |
10,6 |
- |
233,0 |
0,6 |
- |
- |
4,3 |
- |
5,0 |
20,3 |
- |
25,3 |
9,2 |
23,4 |
117,9 |
6,4 |
- |
450,8 |
52,3 |
82,2 |
1 154,9 |
_ |
17,6 |
0,0 |
0,7 |
— |
123,6 |
61,7 |
35,6 |
3 254,6 |
0,2 |
— |
19,1 |
_ |
— |
20,2 |
10,1 |
12,0 |
111,4 |
52,5 |
35,2 |
76,4 |
12,8 |
— |
646,8 |
177,9 |
89,0 |
1 457,9 |
4,5 |
- |
279,5 |
- |
- |
353,5 |
142,8 |
146,1 |
1 349,8 |
34,8 |
0,5 |
76,4 |
12,4 |
|
283,5 |
143,3 |
169,8 |
709,5 |
0,6 |
— |
2,8 |
1,0 |
80,3 |
140,8 |
86,9 |
68,4 |
392,8 |
7,9 |
— |
22,6 |
6,1 |
_ |
178,1 |
88,6 |
102,6 |
427,0 |
6,4 |
0,0 |
25,6 |
6,7 |
2,6 |
273,6 |
164,7 |
55,6 |
545,5 |
0,3 |
— |
_ |
1,0 |
— |
24,8 |
31,5 |
12,4 |
68,7 |
27,1 |
- |
2,3 |
6,5 |
- |
206,8 |
238,1 |
93,3 |
538,2 |
_ |
_ |
5,7 |
29,8 |
35,5 |
48,4 |
1,8 |
85,7 |
|
— |
— |
_ |
— |
— |
5,7 |
52,9 |
279,1 |
337,7 |
— |
— |
— |
8,2 |
— |
16,1 |
100,1 |
66,8 |
183,0 |
- |
- |
- |
- |
- |
4,2 |
29,4 |
33,6 |
|
__ |
|
|
|
|
|
17,2 |
19,1 |
36,3 |
- |
- |
- |
- |
- |
- |
5,5 |
23,4 |
28,9 |
- |
- |
- |
- |
- |
- |
04 |
15,0 |
15,5 |
134,3 |
53,3 |
504,7 |
61,1 |
112,7 |
2 309,0 |
1 374,4 |
1 219,4 |
9 576,1 |
— |
— |
— |
_ |
— |
14 |
— |
— |
759,4 |
— |
— |
— |
0,1 |
— |
0,1 |
— |
— |
972,2 |
-0,2 |
- |
2,6 |
- |
2,4 |
0,3 |
- |
721,2 |
|
- |
- |
- |
0,0 |
- |
0,0 |
- |
- |
207,8 |
-0,2 |
- |
2,6 |
0,1 |
— |
4,0 |
0,3 |
- |
2 660,6 |
Riksdagsberättelsen år 1973
574
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret |
||||
Diverse myndigheter m. m. |
68.4 45.4 |
19,4 |
||
Summa |
115,2 |
19,4 |
'' I beloppet ingår lönekostnadspålägg
Hyreskostnaderna för kommittéer samt vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader, såsom
städning, telefon m.m. (överslagsmässigt ca 2 milj. kr för samtliga departement) bestrids från anslaget
Gemensamma ändamål för statsdepartementen
3 Kommittén överflyttad från finansdepartementet fr. o. m. den 1 april 1971
4 Kommittén överflyttad från finansdepartementet fr. o. m. den 1 juli 1969
575
Kommittékostnader: Industridepartementet
6 7 8 9 10 11 12 13 14
- - 68,4 70,0
-6,8 - - -6,8 43,1
0,7 - - - 65,5 21,9
19,6 19,6
- - 3.1 - 4,4 1,0
20,3 - -6,8 3,1 - 151,1 136,0
Riksdagsberättelsen år 1973
576
Betänkanden utkomna från trycket under år 1972
Statens offentliga utredningar 1972
Kronologisk förteckning
1. Ämbetsansvaret II. Ju.
2. Svensk möbelindustri. I.
3. Personal för tyg- och intendenturförvaltning.
Fö.
4. Säkerhets- och försvarspolitiken. Fö.
5. CKR. (Centrala körkortsregistret)
K.
6. Reklam I. Beskattning av reklamen.
U.
7. Reklam II. Beskrivning och analys.
U.
8. Forskning inom försvaret. Fö.
9. Samhället och filmen. Del 2. U.
10. Godsbefordran till sjöss. Ju.
11. Förenklad löntagarbeskattning. Fi.
12. Skadestånd IV. Ju.
13. Kommersiell service i glesbygder.
In.
14. |Revision av vattenlagen. Del 2.
Ju.
15. Ny regeringsform • Ny riksdagsordning.
Ju.
16. Ny regeringsform ■ Ny riksdagsordning.
(Följdförfattningar) Ju.
17. Nomineringsförfarandet vid riksdagsval
• Riksdagen i pressen. Ju.
18. Norge och den norska exilregeringen
under andra världskriget. Ju.
19. Uppsökande verksamhet för cirkelstudier
inom vuxenutbildningen. U.
20. Läs- och bokvanor i fem svenska
samhällen. Litteraturutredningens
läsvanestudier. U.
21. Svävarfartslag. K.
22. Domstolsväsendet IV. Skiljedomstol.
Ju.
23. Högre utbildning — regional rekrytering
och samhällsekonomiska kalkyler.
U.
24. Vägfraktavtalet II. Ju.
25. Naturgas i Sverige. I.
26. Förskolan 1. S.
27. Förskolan 2. S.
28. Konsumentköplag. Ju.
29. Konsumentupplysning om försäkringar.
H.
30. Bostadsanpassningsbidrag. In.
31. Lag om hälso- och miljöfarliga varor.
Jo.
32. Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre?
C.
33. Förhandlingsrätt för pensionärer. In.
34. Familjestöd. S.
35. Skogsbrukets frö- och plantförsörjning.
Jo.
36. Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande.
U.
37. Samhälle och trossamfund. Bilaga
1—19. U.
38. Samhälle och trossamfund. Bilaga
20. Andra trossamfunds ekonomi.
U.
39. Abortfrågan. Remissyttranden. Ju.
40. Konkurrens i bostadsbyggandet. In.
41. Familj och äktenskap I. Ju.
42. Vägtrafikbeskattningen. Fi.
43. Utnyttjande och skydd av havet. I.
44. Reformerad skatteutjämning. Fi.
45. Kulturminnesvård. U.
46. Landskapsvård genom täktsamverkan.
Ju.
47. Data och integritet. Ju.
48. Riksdagen och försvarsplaneringen.
Fö.
49. Tryckfriheten och reklamen. Ju.
50. Skyddsrum. Fö.
51. Sjölagens befraktningskapitel. Ju.
52. Rapport angående kommunal information
m. m. C.
53. Handräckningstjänst i försvaret. Fö.
54. Skyddat arbete. In.
55. Decentralisering av statlig verksamhet
— ett led i regionalpolitiken.
Del 2. Slutrapport. Fi.
56. Glesbygder och glesbygdspolitik. In.
57. Ledningsrättslag. Ju.
58. Koncession för pipelines. K.
59. Att välja framtid. Ju.
60. Beskattade förmåner vid sjukdom
och arbetslöshet m. m. S.
61. Försök med bibliotek. Litteraturutredningens
biblioteksstudier. U.
62. Offentligt stöd till de politiska partierna.
Ju.
63. Näringslivets försörjning med riskkapital
från allmänna pensionsfonden.
Fi.
64. Kriminalvård. Ju.
65. Barnavårdsmannafrågan. Ju.
66. Ny kulturpolitik. Del 1. Nuläge och
förslag. U.
67. Ny kulturpolitik. Del. 2. Sammanfattning.
U.
68. Värnpliktsförmåner. Fö.
69. Värnpliktigas ekonomiska och sociala
situation. Bilaga 5 till UFV betänkande
Värnpliktsförmåner Fö.
70. Rätten till ratten. Förslag till körkortsreform.
Del 1. Allmän motivering.
Ju.
71. Rätten till ratten. Förslag till körkortsreform.
Del 2. Lagtext och
specialmotivering. Ju.
72. Rätten till ratten. Förslag till körkortsreform.
Del. 3. Expertutredningar.
Ju.
73. Ersättning för vissa obefogade frihetsinskränkningar.
Ju.
577
Riksdagsberättelsen år 1973
74. Arbetskraften inom byggnadsverksamheten.
In.
75. Skyddat arbete. Bilagor. In.
76. Unga lagöverträdare. Ju.
77. Låginkomstproblemet. In.
78. Företagsservice för utveckling av
mindre och medelstora företag. I.
79. Kreditupplysning och integritet. Ju.
80. En bok om böcker. Litteraturutredningens
branschstudier. U.
81. Allmän tandvärdsförsäkring. S.
82. Flygarbetstid. K.
83. Invandrarutredningen 2. In.
84. Flyktingskap. In.
85. Asyl. Svensk praxis i ärenden om
politiskt flyktingskap. In.
86. Bättre arbetsmiljö. S.
87. Periodiskt understöd m. m. vid beskattningen.
Fi.
88. Ärekränkning. Ju.
89. Hundavgift. Fi.
90. Industriutveckling och utvecklingssamarbete.
UD.
91. Efterfrågan på rusdrycker i Sverige.
Fi.
92. Fortsatt reformering av lärarutbildningen.
U.
93. Förslag till studieplaner. U.
37 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
Riksdagsberättelsen år 1973
578
Statens offentliga utredningar 1972
Systematisk förteckning
Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska
förteckningen.
Justitiedepartementet
Ämbetsansvaret II. [1]
Godsbefordran till sjöss. [10]
Skadestånd IV. [12]
Revision av vattenlagen. Del 2. [14]
Grundlagberedningen. 1. Ny regeringsform
• Ny riksdagsordning. [15] 2. Ny
regeringsform ■ Ny riksdagsordning
(Följdförfattningar) [16] 3. Nomineringsförfarande
vid riksdagsval • Riksdagen
i pressen. [17] 4. Norge och
den norska exilregeringen under andra
världskriget. [18]
Domstolsväsendet IV. Skiljedomstol. [22]
Vägfraktavtalet II. [24]
Konsumentköplag. [28]
Abortfrågan. Remissyttranden. [39]
Familj och äktenskap I. [41]
Landskapsvård genom täktsamverkan.
[46]
Data och integritet. [47]
Tryckfriheten och reklamen. [49]
Sjölagens befraktningskapitel. [51]
Ledningsrättslag. [57]
Att välja framtid. [59]
Offentligt stöd till de politiska partierna.
[62]
Kriminalvård. [64]
Barnavårdsmannafrågan. [65]
Trafikmålskommittén. 1. Rätten till ratten.
Förslag till körkortsreform. Del
1. Allmän motivering. [70] 2. Rätten
till ratten. Förslag till körkortsreform.
Del 2. Lagtext och specialmotivering.
[71] 3. Rätten till ratten. Förslag till
körkortsreform. Del 3. Expertutredningar.
[72]
Ersättning för vissa obefogade frihetsinskränkningar.
[73]
Unga lagöverträdare. [76]
Kreditupplysning och integritet. [79]
Ärekränkning. [88]
Utrikesdepartementet
Industriutveckling och utvecklingssamarbete.
[90]
Försvarsdepartementet
Personal för tyg- och intendenturförvaltning.
[3]
1970 års försvarsutredning. 1. Säkerhetsoch
försvarspolitiken. [4] 2. Riksdagen
och försvarsplaneringen. [48]
Forskningen inom försvaret. [8]
Skyddsrum. [50]
Handräckningstjänst i försvaret. [53]
Utredning rörande systemet för förmå
-
ner åt värnpliktiga m. fl. (UFV) 1.
Värnpliktsförmåner. [68] 2. Värnpliktigas
ekonomiska och sociala situation.
Bilaga 5 till UFV betänkande Värnpliktsförmåner.
[69]
Socialdepartementet
1968 års barnstugeutredning. 1. Förskolan
1. [26] 2. Förskolan 2. [27]
Familjestöd. [34]
Beskattade förmåner vid sjukdom och
arbetslöshet m. m. [60]
Allmän tandvårdsförsäkring. [81]
Bättre arbetsmiljö. [86]
Kommunikationsdepartementet
CKR. (Centrala körkortsregistret) [5]
Svävarfartslag. [21]
Koncession för pipelines. [58]
Flygarbetstid. [82]
Finansdepartementet
Förenklad löntagarbeskattning. [11]
Vägtrafikbeskattningen. [42]
Reformerad skatteutjämning. [44]
Decentralisering i statlig verksamhet —
ett led i regionalpolitiken. Del 2. Slutrapport.
[55]
Näringslivets försörjning med riskkapital
från allmänna pensionsfonden. [63]
Periodiskt understöd m. m. vid beskattningen.
[87]
Hundavgift. [89]
Efterfrågan på rusdrycker i Sverige. [91]
Utbildningsdepartementet
Reklamutredningen. 1. Reklam I. Beskattning
av reklamen. [6] 2. Reklam
II. Beskrivning och analys. [7]
Samhället och filmen. [9]
Uppsökande verksamhet för cirkelstudier
inom vuxenutbildningen. [19]
1968 års litteraturutredning. 1. Läs- och
bokvanor i fem svenska samhällen.
Litteraturutredningens läsvanestudier.
[20] 2. Försök med bibliotek. Litteraturutredningens
biblioteksstudier. [61]
3. En bok om böcker. Litteraturutredningens
branschstudier. [80]
Högre utbildning — regional rekrytering
och samhällsekonomiska kalkyler. [23]
1968 års beredning om stat och kyrka.
1. Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande.
[36] 2. Samhälle och trossamfund.
Bilaga 1—19. [37] 3. Samhälle
och trossamfund. Bilaga 20.
Andra trossamfunds ekonomi. [38]
579
Riksdagsberättelsen år 1973
Kulturminnesvård. [45]
Kulturrådet. 1. Ny kulturpolitik. Del. 1.
Nuläge och förslag. [66] 2. Ny kulturpolitik.
Del 2. Sammanfattning. [67]
Lärarutbildningskommittén. 1. Fortsatt
reformering av lärarutbildningen. Del
I. [92] 2. Förslag till studieplaner. Del
II. [93]
Jordbruksdepartementet
Lag om hälso- och miljöfarliga varor.
[31]
Skogsbrukets frö- och plantförsörjning.
[35]
Handelsdepartementet
Konsumentupplysning om försäkringar.
[29]
Inrikesdepartementet
Kommersiell service i glesbygder. [13]
Bostadsanpassningsbidrag. [30]
Förhandlingsrätt för pensionärer. [33]
Konkurrens i bostadsbyggandet. [40]
Utredning rörande den skyddade sysselsättningen.
1. Skyddat arbete. [54] 2.
Skyddat arbete. Bilagor. [75]
Glesbygder och glesbygdspolitik. [56]
Arbetskraften inom byggnadsverksamheten.
[74]
Låginkomstproblemet. [77]
Invandrarutredningen 2. [83]
Utlänningsutredningen. 1. Flyktingskap.
[84] 2. Asyl. Svensk praxis i ärenden
om politiskt flyktingskap. [85]
Civildepartementet
Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre?
[32]
Rapport angående kommunal information
m. m. [52]
Industridepartementet
Svensk möbelindustri. [2]
Naturgas i Sverige. [25]
Utnyttjande och skydd av havet. [43]
Företagsservice för utveckling av mindre
och medelstora företag. [78]
Riksdagsberättelscn år 1973
580
Betänkanden avgivna av kommittéer, som redovisas i riksdagsberättelsen,
elier upprättade inom departement (Ds-serie) under år 1972
(Inom klammer anges det nummer i riksdagsberättelsen, under vilket vederbörande
kommitté redovisas)
Justitiedepartementet
1. PM ang. vissa ändringar i rättegångsbalken
m. m.
2. PM ang. fördelningen av militära
rättegångsmål mellan olika myndigheter
i Stor-Stockholms-området
3. PM om avveckling av godmanskap
för bortovarande delägare i myrslogar
i Ore socken
4. PM ang. lagstiftning om verkställighet
av utländsk brottmålsdom m. m.
5. PM med förslag till ändringar i hyreslagstiftningen
m. m.
6. PM ang. rättegången i mindre tvistemål
7.
PM ang. översättning av internationellla
överenskommelser och andra
internationella instrument [22]
8. Utkast till konvention om internationella
kombinerade transporter av
gods (TMC-konventionen)
9. PM med förslag till följdlagstiftning
till rättshjälpslagen m. m.
10. Betänkande om vissa åtgärder betr.
domarrekrytering och domarutbildning
för de allmänna förvaltningsdomstolarna
m. m. [33]
11. PM ang. Haagkonventionen den 18
mars 1970 och bevisupptagning i utlandet
i mål eller ärenden av civil
eller kommersiell natur (bevisupptagningskonventionen)
12.
PM ang. den statliga publiceringen
av rättsfall från de allmänna förvaltningsdomstolarna
och Kungl.
Maj:t
13. Den statliga skaderegleringen efter
skadeståndslagens ikraftträdande
14. PM med förslag om rätt för lokalhyresgäst
att med bibehållet besittningsskydd
säga upp hyresavtal för
villkorsändring, m. m.
15. PM ang. nordisk samverkan i rättegång
m. m.
16. PM ang. skydd för kommunala vapen
mot obehörig användning i näringsverksamhet
17.
Fångvårdens byggnadskommitté:
Slutrapport [2]
18. —
19. PM ang. åtgärder för att förbättra
polisens arbetsförhållanden i Stockholm,
m. m. [49]
20. PM ang. summarisk betalningsprocess
21.
PM om straff för djurplågeri
22. Rapport ang. brottsutvecklingen
1972—1977
23. PM med förslag till lag om inskrivningsregister
m. m.
24. Synpunkter på forskning om människan
i framtidens samhälle [44]
25. Om en konsistent, individorienterad
samhällsbeskrivning för framtidsstudiebruk
[44]
26. Planeringens grundproblem [44]
27. Planering, värdestruktur och demokratisk
participation [44]
28. Ekonomisk långsiktsplanering och
framtidsforskning [44]
29. PM med förslag till vissa ändringar
i lagstiftningen om skiljedom
30. PM ang. indelningsändringar på polisväsendets
område i Jämtlands län
31. Kriminalitet och trafikbrott [8]
32. PM ang. indelningsändringar på polisväsendets
område i Västernorrlands
län
33. Betänkandet Polisen i Stockholm
[49]
34. PM om ersättning enligt naturvårdslagen
(1964: 822) vid vägrat tillstånd
till täktvcrksamhet
35. Rapport om åtgärder mot vissa våldsdåd
med internationell bakgrund
[57]
Utrikesdepartementet
1. Sveriges Radios utlandsprogram,
översyn av verksamhet, finansiering
och samordningsfrågor
2. Avgångsregler inom utrikesförvaltningen
[3]
Försvarsdepartementet
1. Betänkande om Skeppsholmens och
Kastellholmens framtida användning
[10]
2. 1969 års försvarsforskningsutredning:
Slutbetänkande ang. forskningen inom
försvaret [9]
3. Rapport ang. stödfunktioner i en ny
försvarsforskning (upprättad av försvarets
rationaliseringsinstitut på
uppdrag av 1969 års försvarsforskningsutredning)
[9]
4. Betänkandet Förslag till ändringar
av fredsorganisationen ifråga om arméförband:
1 [6]
Socialdepartementet
1. Läkartjänster vid undervisningssjukhus.
Konstruktion, tillsättning m. m.
581
Riksdagsberättelsen år 1973
2. Betänkandet Forskningsverksamheten
inom arbetsmiljöområdet. Förslag
till riktlinjer för arbetarskyddsfonden
[28]
3. Delbetänkandet Decentraliseringsåtgärder
rörande yrkesskadeförsäkringen
m. m. [26]
4. Rätt till tilläggspension för utländska
sjömän vid anställning på svenska
handelsfartyg
5. Betänkandet Förskolpedagogikens
historia [11]
6. Betänkandet System för ekonomisk
planering och redovisning [3]
7. Delbetänkandet Bidrag till starrglasögon
[16]
8. Betänkandet Utredning om karolinska
sjukhusets fonder m. m. [10]
9. Betänkandet Platsbehovet vid allmänna
vårdanstalter m. m. [25]
10. Betänkandet Förbättrad samordning
av sjukvården vid karolinska sjukhuset
med viss annan sjukvård [23]
11. Betänkandet Viss utredning av frågor
av betydelse för samarbetet mellan
stat och kommun beträffande de
kommunala undervisningssjukhusen
[27]
Kommunikationsdepartementet
1. Regional trafikplanering (Del I)
Anvisningar till länsstyrelserna [27]
2. Betänkandet Typ- och registreringsbesiktning
[17]
3. Busstrafiken i Sverige [16 och 20]
4. Regional trafikplanering (Del II)
[27] (Transportarbete — Transportströmmar
— Trafikanläggningar)
5. Slutbetänkandet Transport av farligt
gods på väg — lagstiftning och organisation
[2]
6. Betänkandet översyn av utbildningsplaner
för flygtrafikledningspersonal.
[25]
7. Betänkandet Bussbidrag [16]
8. 1972 års separatredovisning av Statens
Järnvägars trafiksvaga bannät.
[39]
9. Sjömanslagens tillämplighet på person
m. m
Finansdepartementet
1. Betänkandet Arvodes- och tjänstgöringsförhållanden
för tjänstemän
som medverkar vid statlig personalutbildning
[19]
2. Betänkandet Skatt på spel [16]
3. Betänkandet Klassificering av fast
maskinanläggning [18]
4. PM Förslag till tullag m. m.
5. PM Ordnar och medaljer
6. PM Arbetstidsbestämmelser m. m.
för personal i statsdepartementen
och statsrådsberedningen
7. PM Kapitaltäckningskravet för bankinstituts
engagemang i bostadsfinansierade
kreditaktiebolag
8. PM ang. vissa frågor vid beskattning
av rederi- och luftfartsrörelse m. m.
[30]
9. Betänkandet EEC och tullagstiftningen
[45]
10. PM om vissa beskattningsfrågor angående
frivillig pensionsförsäkring
[39]
11. PM ang. beskattning av vissa gemensamhetsanläggningar
[9]
Utbildningsdepartementet
1. Beskattning av reklamen [6]
2. Om beskattning av reklamtrycksaker
[6]
3. Praktikcentra [35]
4. Valda texter ur Nya testamentet [43]
5—8. Samhälle och trossamfund bilaga
21 [16]
9. Smalfilmsdistribution
10. Inför en ny bibelöversättning [43]
11. Befattningsanalyser [20]
12. Sammanfattning av Samhälle och
trossamfund översättning till engelska
och tyska [16]
13. Vetenskapsakademiens institutioner
[47]
Jordbruksdepartementet
1. Rapport: Semester och längre ledighet.
Attityder och vanor 1970 [8]
2. Program för forsknings- och utvecklingsverksamhet
rörande behandling
av avfall från hushåll, industriell
verksamhet m. m. [16]
3. PM angående stöd till kollektiv
skogsteknisk forskning, m. m. [23]
4. Vindelälvsområdet. Förslag till utvecklingsprogram
för rekreationslivet
[8]
5. Hovslagarutbildningens framtida utformning
och lokalisering m. m. [13]
6. Fältstation i Skara [14]
7. Rapport avseende utbyggnad i Åreregionen
för turism och rekreation
[8]
8. Trav- och galoppsport i Sverige [18]
9. Marknadsförings- och organisationsfrågor
rörande Sveriges utsädesförening
[17]
Handelsdepartementet
1. Ny resegarantilag [6]
2. Exportfrämjande verksamhet [3]
3. Kläder och skor — försörjningen
i en kristid [5]
4. Prisreglering som stabiliseringspolitiskt
instrument
Inrikesdepartementet
1. Utbildning i glesbygder [14]
2. PM ang. statligt stöd för tidsbegränsat
fortsatt drift vid nedläggningshotade
företag
3. PM ang. arbetstillstånd för anställning
i enskilt hushåll
4. PM ang. pantvärde (låneunderlag)
och produktionskostnader för flerfamiljshus
åren 1969 och 1970 [2]
5. Arbetsförmedling inom kulturområdet
[16]
Riksdagsberättelsen år 1973
582
6. Hälso- och sjukvård i glesbygder
[14]
7. Kommunal social service i glesbygder
[14]
8. Sysselsättning i glesbygder [14]
9. Kommunikationer i glesbygder [14]
10. Glesbygder och glesbygdspolitik.
(Förhandsremiss till SOU 1972:56)
[14]
11. PM ang. pantvärde (låneunderlag)
och produktionskostnader för flerfamiljshus
år 1971 [2]
12. PM ang. pantvärde (låneunderlag)
och produktionskostnader för gruppbyggda
småhus år 1971 [2]
13. Industricentra [20]
14. Lägesrapport: Regionalpolitisk forskning
och stödverksamhet 1965—1971
[3]
15. Regionalpolitiska medel i vissa andra
länder
16. PM ang. ändring av kungörelsen
(1967:558) om tillämpningen av
svensk standard inom viss byggnadsverksamhet
17.
Forskning om välfärden och dess
fördelning i Sverige [24]
18. Arbetskraften inom byggnadsverksamheten
[7]
19. Rapport, med utvärdering av låginkomstutredningens
material
20. Frihetsberövande enligt utlänningslagen
[1]
21. Ungdom och arbete I
22. Förslag till åtgärder i fråga om hushåll
som har de sämsta boendeförhållandena
-
Civildepartementet
1. Lagstiftning om fysisk riksplanering
2. Statlig kartverksamhet
3. Betäkandet Säkerhetsbestämmelser
för hissar, rulltrappor m. m. [7]
Industridepartementet
1. PM ang. organisation och finansiering
av rymdverksamhet
2. PM ang. livsmedelsindustrin i Sverige
3.
PM ang. styrelserepresentation för
de anställda
4. Rapport från statens och skogsnäringarnas
samarbetsgrupp
5. PM ang. Stekenjokk
6. PM ang. principer för den framtida
verksamheten vid statens institut för
företagsutveckling
7. PM ang. specialdestinerat kreditstöd
583
Riksdagsberättelsen år 1973
Nordisk udredningsserie (Nu) 1972
Kronologisk förteckning
1. Nordic Cooperation in a European
perspektive
2. Forsprgerbcgrebets rolle i dagens
samfund. Konference 1972
3. Pressjuridiska lagar i Norden
4. Pressen och de finska invandrarna
5. Nordiska institutioner
6. Könsroller och utbildning
7. Nordiskt TV-samarbete
8. Planer för kultursamarbetet åren
1973—1975
9. Nordel-rapport om planeringssamarbete
och kraftutbyggnadsplaner
10. Seminarium för riksdagsjournalister
11.
Nordisk statutsamling
12. Yearbook of Nordic Statistics 1972
(Nordisk statistisk årsbok)
Riksdagsberättelsen år 1973
584
Personregister till kommittéer
A
Abel, Enno, U 3
Abelin, Hans Henrik G., Fi 4 5 32
Abrahamsson, Ulf G., K 15
Acking, Carl-Axel, U 11
Adamsson, Erik S. J., Ju 27
Adler-Karlsson, Gunnar, UD 4
Adolfsson, Bo, K 12
Adstedt, G. Roland, I 9
Ag, LarsE., U 8 24 48, H 9 11
Agell, Anders, U 13
Aggeryd, M. Thorsten, S 20
Aglert, Per Arne, U 16
Agnestig, Carl-Bertil, U 30
Agvald, Sten R., Ju 8
Ahl, Gunnar A., U 9
Ahlander, Uno, U 35.
Ahlberg, Carl-Fredrik J., C 6
Ahlberg, Inga B., Jo 11
Ahlberg, Jan Erik, S 20
Ahlgren, Bert S., Ju 19, S 18 26,
Jo 7
Ahlgren, Nils U., Jo 22
Ahlgren, Sven H. J., Jo 11
Ahlin, Rolf, Fö 2
Ahlmark, Per A., Ju 41, U 15
Ahlqvist, Barbro S. M., U 30
Ahlqvist, G. Börje, S 18
Ahlstrand, N. Ingemar, K 4
Ahlström, Bengt, U 8 10
Ahlström, Karl-Georg J., U 8
Ahnsjö, Sven O. R., Ju 3
Ahrbom, Nils O., U 1 46
Ahrenstedt, Bengt-Arne, K 10
Ahreson, Holger, K 12
Ahrén, Per-Olov A., U 12
Ahrén, S. Lennart, Fö 8
Åhrfelt, Bengt, Fi 19
Ahrland, Sten, U 26
Albertsson, Bertil, C 10
Albinsson, N. Gillis, S 9
Albinsson, N. Göran, U 6
Albrektson, Bertil, U 42
Albrektson, Hans B., Fö 16
Alderin, Erik K., 19
Aldestam, N. Arne, Fi 10, In 25
Aldén, Lars O. T., U 12
Aldén, Margareta, Fö 15
Alemyr, Stig R., U 20
Alexanderson, K. Erik, U 1
Alexandersson, Egon, U 13
Alexandersson, Rune J., Fi 40
Alfredsson, Karl-Erik N., U 33 36
Algernon, Carl-Fredrik R., Fö 2
Algott, Stig A., Fi 8 31
Allander, Claes G., U 3 46
Allard, Henry K. Å., Jo 11
Alldahl, Per-Gunnar, U 30
Allström, B. Greger B:son, Fi 37
Alm, Jan, U 8
Almberger, Per, Jo 3
Almefelt, Paul V., U 3 8 13 21
Almerud, Bengt, U 3
Almgren, Hans G., S 4, Fi 36 48,
In 2 4
Almgren, Rickard, Jo 22
Almqvist, Bert, I 14
Almqvist, Gert, U 8
Almqvist, Per E. A., 17
Almqvist, Sven A. T., In 2
Alpsten, A. Börje, Ju 21, K 13,
Fi 35
Alsén, Hans O., K 32
Alsén, Sven, S 6
Altvall, Hans-Erik, Fi 27
Amilon, Clas O., Ju 2
Amnéus, J. Gunnar, K 9
Amylong, Tora, U 20
Andow, Per R., Fi 28 32 48
Anderfors, Sten-Erik S., Ju 54
Anderson, Iwar, U 46
Anderson, Lennart O., U 3
Andersson, A. G. Birger, Ju 2 7
Andersson, A. Owen, U 3
Andersson, A. Yngve, Ju 37
Andersson, Alf Å. H., 1 5
Andersson, Anders H., In 14
Andersson, Ann-Marie, U 36
Andersson, Bengt E., S 30
Andersson, Bengt-Erik, U 3
Andersson, Bengt Hj., U 33
Andersson, Bengt Joel, U 8
Andersson, Bernt E. L., In 9
Andersson, E. Lennart, U 13
Andersson, Fritz A. R., Fi 16, H 8
Andersson, G. Ingemar, S 9 29,
In 15
Andersson, Georg L., Jo 25
Andersson, Gert A., U 13
Andersson, Hans, U 18
Andersson, Hans E., Ju 2
Andersson, Hans G., Ju 15
585
Personregister
Andersson, Ingvar L., |
Jo 25 |
Arrhenius, N. Erik A., |
U 3 |
Andersson, J. Gunnar D. |
, In 4 30 |
Artbäck, K. Erland, |
S 20 |
Andersson, J. 0. Erling, |
C 1 |
Arvidson, Stellan, |
U 15 |
Andersson, J. Sven G., |
Ju 21 46, |
Arvidsson, Guy N. A., |
I 1 |
Fi 35 47 |
Arvidsson, Marianne E., |
U 24 |
|
Andersson, Johnny L., |
U 13 |
Askling, Margit, |
Jo 13 |
Andersson, K. A. Stig, |
U 14 |
Askmark, K. F. Ragnar, |
U 12 |
Andersson, K. Börje, |
I 22 |
Ju 43 |
|
Andersson, K. 0. Martin, Fi 39 |
Aspelin, L. B. Erland, |
Ju 11 24 |
|
Andersson, K. Sigvard V., H 4 |
Aspling, Sven G., |
S 14 |
|
Andersson, Karin, UD 4, U 6, H 4 |
Asplund, C. Christer, |
Fi 24 |
|
Andersson, Karl-Gustav, |
Jo 24 |
Assarson, Birgit, |
U 30 |
Andersson, Lars Erik E., |
S 17 |
Assarsson, Per A., |
U 24 |
Andersson, Leif G., Ju 15, Fi 28, |
Attehag, Gösta, |
U 13 |
|
U 4 648 |
Atterwall, Göran L., |
Fi 15 30 |
|
Andersson, Lennart F. H |
., Ju 45, |
Augustsson, J. A. Gillis, |
Jo 15 |
U 55, Jo 25 |
Axelsson, Alf W., |
U 33 |
|
Andersson, M. Alvar, |
S 22 26, |
Axelsson, Hans, |
U 39 |
Fi 30 42, In 13 22 |
Axelsson, Karl-Axel, |
U 13 37 |
|
Andersson, N. G. Bertil, S24, U29 |
Axrup, Stig, |
U 32 |
|
Andersson, N. Rune, |
U 32 |
||
Andersson, Roland, |
K 4 |
||
Andersson, Rolf G., |
In 5 |
B |
|
Andersson, Rut I., |
U 13 |
Baagöe, N. Peder H., |
Ju 25 26 |
Andersson, Sivert, |
•S 18 |
Back, K. Gunnar, |
Fö 2 |
Andersson, Sten S., |
Ju 41 |
Back, Pär-Erik, |
U 13 |
Andersson, Sven G., K 22, H 10 |
Backer, Nils, |
U 3 |
|
Andersson, Sven G. V., |
Ju 26 |
Backman, Gösta B., |
K 7 17 |
Andersson, Sven Åke V., |
Fi 12, |
Backman, Jan I., |
U 13 |
In 2 |
Bäckmann, Sven B., |
U 7 |
|
Andersson, Thure G., |
S 9 |
Badersten, Lennart, |
U 15 |
Andersson, Torsten C., |
Ju 5 |
von Bahr, Stig V., |
Fi 38 |
Andersson, Torsten N., |
U 12 |
Balsvik, Karin, |
U 45 |
Andersson, Åke E., |
In 3 |
Bartley, Osborne, |
S 18 |
Andrae, Håkan, |
Fö 3 |
Baude, Annika M. C., |
S 11 |
André, C. Bertil, |
Ju 25 |
Beck-Friis, Jörgen Å. E., |
Ju 42 |
Andrén, Carl-Gustaf, |
U 25 |
Beckius, Carin E., |
U 33 |
Andrén, Nils B. E., |
Fö 16 |
Beckius, Sven-Erik, |
UD 2 |
Andrén, Åke, |
U 12 |
Beckman, K. Birger, |
U 7 |
Anell, Lars E. R., |
UD 2 |
Beckman, Rune G., |
In 7 |
Anér, Kerstin, Jo 7 11,1 14 |
Beckne, Rolf A. P., |
U 13 33 |
|
Annevall, Sture, |
Ju 25 26 |
Bekeris, Ilmar J., |
U 49 |
Antby, Sven 0., |
Jo 3 |
Belfrage, H. Esbjörn G., |
U 22 |
Anto, Margareta A. E., |
H 7 |
Belfrage, Kurt-Allan, |
H 3 |
Antonsson, Johannes M., |
S 5, |
Bendz, C. Mårten E:son, |
Jo 4 |
Fi 15, Jo 11 |
Bengtson, C. Ola, |
Fi 11 |
|
Anveden, Per Olov, |
U 33 |
Bengtson, Sture C., |
U 7 |
Apelqvist, K. A. Seved, |
Fi 15 |
Bengtson, Sven F., |
S 30 |
Appelgren, E. Harry H., |
Ju 21 |
Bengtson, Torsten S., |
U 18 |
Appelgren, L. S. Göran, |
U 13 |
Bengtsson, Bo, |
U 40 |
Arenius, C. S. Folke, |
U 30 |
Bengtsson, Erik G., |
Fö 16 |
Arfwedson, Anders J., U 13 17 53 |
Bengtsson, Folke L., |
Ju 2 |
|
Arkwall, Sven A., |
Fi 43 |
Bengtsson, Gunnar, |
C 4 |
Annelius, Nina T., |
Jo 25 |
Bengtsson, H. Jörgen Y., |
Ju 37 |
Arnér, E. Å. Gotthard, |
U 30 |
Bengtsson, Hugo V., |
In 10 |
Aronson, S. Albert, |
Fi 8 |
Bengtsson, Jarl, |
U 13 |
Aronsson, Harry, |
U 4 |
Bengtsson, Karl F., |
H 5 |
Aronsson, Margen H., |
Fö 15 |
Bengtsson, L. Ingmar 0., |
U 30 |
Arrhenius, Karl G. H., |
Fi 1 |
Bengtsson, 0. Lennart, |
K 10 |
Riksdagsberättelsen år 1973
586
Bengtsson, Per, U 30
Bengtsson, R. Ove, U 37
Bengtsson, Rune, U 20
Bengtsson, S. B. Ingemund, Jo 11
Bengtsson, T. Bertil, Ju 19
Benno, Carl E., In 17
Benskiöld, Torsten E. A., Fö 3
Bentzel, Ragnar H., U 13
Berg, Arne G. H., In 7
Berg, Bengt Åke, S 6
Berg, C. G. Håkan, U 13 45
Berg, G. Christer, U 13
Berg, Hans E., K 17 27 39
Bergdahl, Sven-Gunnar, U 32
Bergegren, Astrid, Ju 46, Fi 6, C 5
Bergelin, Peter, Fö 16
Bergendahl, Göran H., K 4 22, In 3
Bergendahl, Ingela, U 30
Bergendal, Gunnar S., U 13
Bergengren, Bengt Göran, U 5
Berger, Bo R., Ju 37
Bergérus, K. Holger E., H 10
Bergfelt, Ingemar, U 30
Berggren, G. Rune, S 6, In 4 23 30
Berggren, Göte B., In 9
Bergh, Carl Herman, Ju 15, Fi 23
Bergh, E. Albert, Ju 11
Bergh, K. Ragnar, Ju 7
Bergh, Sten, S 21
Bergkvist, Nils L., S 23
Bergkwist, H. Ulla E., Ju 45
Bergling, Nils B. V., H 2
Berglund, Bernt, In 3
Berglund, Carl-Bertil, U 32
Berglund, Erik, Ju 17
Berglund, Fredrik, Jo 19
Berglund, Frida J., In 14
Berglund, K. Gustaf, U 9
Berglund, Lars E. G., H 5
Berglund, Olov, K 3
Berglöf, J. Sigvard C., Fi 39
Bergman, Arne D., Ju 20
Bergman, Folke, U 33
Bergman, Hans R., Ull
Bergman, Per R., In 22 28, C 9
Bergman, Rolf A. G., I 10 13
Bergman, S. Christer, Ju 9, H 9
Bergman-Larsson, I. Kerstin, U 13
Bergqvist, G. Holger, C 1
Bergqvist, Hans A., Ju 28 53
Bergqvist, Jan G., UD 4, Jo 22
Bergqvist, Olof, In 25
Bergqvist, Sven-Runo, C 10
Bergstedt, Tord L. H., S 23
Bergsten, E. Rune, Fi 40, U 16
Bergsten, Karin E., U 13
Bergsten, Per G., Ju 3
Bergstrand, Sten-Erik, Fi 5
Bergström, Erik G., Ju 29, C 13
Bergström, K. Sune D., U 3 40
Bergström, Olof, Jo 3
Bergström, Stig O. W., I 7
Bergström, Svante B., U 10
Bergström, Willy, U 8
Bergström-Walan, Maj-Briht, U 4
Bergvall, Bengt H., U 44
Bergvall, K. Lennart, In 21, I 12
Berkenstam, G. Lennart, K 25 34
Berndtsson, Berndt-Erik, Ju 8
Bernhard, Harry B., In 2 21, I 12
Bernhardsson, K. Göte E., U 13,
In 29
Bernitz, Ulf, Ju 53, U 13
Berntsen, Jan H. G., Ju 8
Bernunger, Sten E., H 5
Bertman, Harry, Fi 11
Bexelius, Ernst G. B., In 8
Bexelius, T. Alfred, Ju 45
Bexell, Göran, U 22
Bierke, Pär N., I 21
Bildt, G. Henric, Fö 9
Bildt, Nils, U 37
Billner, Börje F., UD 4
Billström, P. O. Frithiof, In 2
Birgersson, Torsten B. A., Jo 13
14 19
Birke, (Dunér) I. Barbro, Fö 12
Birkenstedt, F. Harry, Fi 13
Bishop, Norman, Ju 32
Biörnstad, Margareta, U 5
Bjelfman, Lars, U 53
Bjerrek, Bertil, C 1
Bjärverud, Arvid B., U 13
Björck, Anders P.-A., K 22
Björck, Olle, I 15
Björck, Staffan, U 15 43
Björhammar, Carl A., S 4
Björk, Bertil E., S 3
Björk, John G. T., U 33
Björk, Kaj Å., Ju 16, U 15
Björk, Villiam E., Jo 17
Björklund, Jan O., In 14
Björklund, O. Percy, In 20
Björklund, Rolf S 19
Björklund, Sven, C 4
Björkman, A. Fredrik M., K 2 16
20
Björkman, Gunnar-Arne C., U 49
Björkman, Jerker A., U 34
Björkman, K. Eugen, Fi 10, In 17
Björkman, K. Gösta, Jo 13 19
Björkman, N. G. Folke, Ju 15,
K 1, Fi 4
Björkman, Ulf L., U 22
Björling, Gotthard, U 32
Björnberg, Bengt I. A., Jo 12
Björne, B. Gunnar, S 4 13 21,
Fi 42
587
Personregister
Björnström, Björn, K 42
Blidfors, T. E. Johannes, Fi 4, U 6
Blix, Hans M., Ju 15, UD 5
Blixt, Ewa H., U 20
Block, A. Eskil, U 8 13
Block, Per H. L., U 16
Blom, Harald, U 21
Blom, K. A. Birgitta, Ju 50
Blom, O. Torsten, S 2
Blom, S. T. Lennart, Fi 5
Blomberg, Richard (Dick) A.,
Ju 3 32
Blomdahl, Bengt O., C 10
Blommé, S. Erling, Ju 25
Blommé, Sven F., In 16
Blomquist, Bo G., K 13
Blomquist, Per A. B., U 16
Blomqvist, Gösta N., In 21
Blomqvist, O. Rune, Ju 15, Fö 13
Blomqvist, Svante C., H 3
Blucher, Gösta E. O., K 22
Boberg, L. Håkan, Jo 18
Boberg, S. Lennart M., Fö 14
Bodén, Anna-Brita, U 22
Bodin, K. Berndt, Fö 17
Bodström, T. Lennart, In 16
Boéthius, Carl Gustaf, U 4
Boéthius, Gunilla, U 28
Bogefeldt, Christer G. B., U 41
Boheman, Erik C:son, Jo 11
Boheman, H. C. Fredrik, K 22
Bohlin, Erland, U 8
Bohlin, Folke, U 12
Bohman, Jan A., Ull
Bohrn, Erik A., U 44
Bolding, Per Olof, Ju 24, U 13
Bolin, Bert R. J., Jo 7 11
Bolin, Lars A., Ju 3, U 35
Bolin, Per Eric V., Ju 28
Bolinder, S. Erik G., S 18
Boman, Monica, In 6
Boman, O. Gunilla, I 18
Bondeman, Anders, U 30
Bondestam, Anitha I., H 8
Boo, Fritiof I., U 41, Jo 5
Boo, Karl G. H., Ju 41, Fi 6, C 10
Borg, L. Göran, Fö 9, U 13 8
Borg, Per O., H 9
Borg, Sten O., In 7
Borggård, Göran R., K 18 30, H 2
Borglund, Erik A., Ju 39
Borgquist, Frithiof, Fö 1 2 3 18
Borgström, E. Bengt G., U 3
Borgström, Ove, K 24
Bose, Curt E., Fi 5
Bosson-Nordbö, Maj, U 37
Boström, Ann-Marie M. I., U 24
Boström, Hans, Ju 25
Boström, John E., Ju 12
Boström, Tage R., Fi 27
Bouvin, J. Åke, Ju 26 57, C 5
Bovallius, Lars K. R., Fö 16
Boysen, Arne A., I 12
Brandberg, C. Arvid, Ju 42
Brandberg, Gustav T. E., Fö 12
Brandgård, Evert, U 28
Brandt, C. Erik, Jo 24
Brandt, Erik R., Fi 42
Brandt, H. Birger D., Ju 7
Brandt, Krister, U 42
Brandt-Humble, Kristina, Ju 3
Brangmo, K. Walter, Jo 27
Brantberger, Per-Gunnar, Fö 7 15
Bratt, Lennart, In 25
Bratt, T. Elisabeth (Lisa), U 13
Bratt, Lars O., Fö 7
Bratt, Ulf G., Fi 4
Brattgård, Sven-Olof, S 5 16
Bratthall, Kenneth, S 22
Brattström, Inger, U 15
Bredin, Lars A. G., Fi 45
Breitholtz, Axel, U 8
Breitholtz, Claés J. E., In 13
Brinck, Per S. V., Jo 11
Brindner, Per E., Fi 5
Bringfeldt, Björn T., 17
Brising, Lars H., 114
Brissman, Per-Gunnar, Fö 3
Broberg, K. Bertram, U 3 8
Brodd, Tore G., Fi 38
Brodén, E. Bertil, 1 5
Brodén, Sven E., Fi 30
Brody, Sam, U 8
Brohult, Sven F. A., Jo 11
Brommesson, Per-Axel, U 21
Bromsjö, Birger, U 4
Broomé, N. G. Bo, Ju 15
Broström, Ulf T. F., Fö 16
Browaldh, Tore, Fi 15
Brown, Carl O., S 8
Brunberg, Ernst-Åke A., I 16
Brundell, Nils-Erik, U 21
Brundin, Gerdt G., Ju 19
Brunius, F. Edvard, Jo 19
Brunnberg, Hans A., U 11
Brunnberg, R. K. Charlotte, U 9
Bruno, Gösta F., K 21, Fi 35,
U 13
Brunzell, Frans-Olof, U 8
Brynielsson, Harry A. B., I 14
Brytting, O. Evert, Ju 14 20
Brändström, Carl-Edvard P., Jo 15
Brännström, Roland J., Fö 18
Bubenko, Janis Jr., I 14
Bunner, Tor Å. G., Ju 2, S 1
Burendahl, Åke L., H 5
Burenstam Linder, H. M. Jo 11 22
Burman, G. Bertil, Jo 8
Riksdagsberättelsen år 1973
588
Burman, Olof, Fi 6
Burstedt, I. Åke, H 5
Bylund, B. Erik M.. U 8 32. In 3
Bååw, Hjalmar H. W., Ju 4
Bäck, Lars, Fi 24
Bäcklin, Lars R., Fö 17
Bäcklund, Lars, U 13
Bäcklund, Nils J., Fi 41
Bäcklund, Siv L, Fö 9
Bäckstrand, Göran K. M., Jo 11
Bäckström, A. Ingemar, K 15 27
32
Bäckström, Bo, K 12
Bäckström, N. Birger, Fi 11
Bäckström, Sixten, Jo 3
Bökmark, Jan, K 40
Börjeson, Bengt O., S 14, U 13
Börjeson, Finn G., Jo 11
Börjesson, Fritz, K 44, H 7
Börjesson, Mats, Ju 54
Börjesson, Paul D., Fö 4
Böttiger, Lars-Erik, U 8
Canarp, Curt S. T., Fi 22, In 3 5
Carbell, Leif E., Ju 9
Careborg, Lars-Olof, U 3
Carlberg, Erik C., Jo 8
Carlbom, Lars E., K 38, I 7
Carlegrim, N. Erik A., Fi 33
Carleson, Sven A., Fö 1
Carling, Alf G., K 4, U 6, 1 1
Carlshanjre, Nils O. G., Ju 36, S 4,
Fi 40
Carlson, Filip, Jo 13
Carlson, Jan O., U 3
Carlson, K. Sören, S 9 14
Carlson, Å. Lennart, Fi 45
Carlsson, A. G. A., S 1
Carlsson, A. Janne, U 8
Carlsson, Arne R., I 2 19
Carlsson, Arthur G., Ju 20
Carlsson, G. Arne V., Fi 12,
In 2 4 5 19
Carlsson, G. Rune, K 23
Carlsson, Gunnel E., S 11
Carlsson, Gösta, Ju 32
Carlsson, Göte A. B., U 13
Carlsson, Hans L., U 13
Carlsson, Ingvar, U 45
Carlsson, Jan Olof, Jo 23, I 16
Carlsson, N. Gösta, Ju 3, In 3
Carlsson, Sune B., Ju 39
Carlsson, Sven-Gunnar, Fi 6
Carlsson, Ulf V., Ju 12 21
Carlsson, W. Bernt, Jo 8
Carlstedt, Arne R., K 23, Fi 1
Carlstein, Rune A., Fi 28 48, H 5
Carlsund, H. Bo H., K 1 4 8
Carnhagen, Göran, K 41
Cason, Sven Åke, Ju 42
Cassel, A. Margareta, U 20
Cassel, Bo G. H., I 4
Cederberg, Ingvar, Fö 12, U 30
Cederberg, Thomas O., Jo 27
Cedercrantz, Bror O. C., Ju 9
Cedergren, Ebba L. C., U 8
Cederlund, Lars Johan O., I 12
Cedermark, K. Marianne, U 16
Cederstrand, Jan Erik, C 3
Cedervall, Ulf, Fö 1
Cederwall, Gustav F. E., In 21.
I 12
Christensson, C. Gustav H., U 33
Claesson, C. Olof, U 40, Jo 13
Clarholm, Sixten, C 9
Clarkson, Rolf A., I 18
Claus, L. Gillis L, K 21
Cnattingius, Claes M., U 9
Cohn, H. Olof (Olle), S 21
Colding, Bertil, U 8
Colldahl, Gunnar, K 18
Collett, John P. E., Fi 6
Colvér, Mats T., Fi 30
Conradi, Erland G. F., Ju 19
Cosmo, Carl-Johan O., Ju 8 11 24
Cosmo, O. Ingemar, S 21, In 26
Crabo, Sven, Fi 37
Creutzer, Bertil R., Fö 14 18
Croneborg, K. O. Rutger, Fi 5,
I 22
Cronholm, L. Börje, Ju 45
Cronqvist, Sven-Olof H., U 13
Curtman, Curt W., Fö 7
D
Dahl, Harry K. E.,
Dahl, R. Birgitta,
Dahl, Sonja E. S.,
Dahlander, Gunnar,
Dahlberg, A. Bertil,
Dahlberg, K. Thure,
Dahlberg, L. Åke,
Dahlberg, Märtha,
Dahlbom, Bengt S.,
Dahlbom, J. Rickard,
Dahlborg, T. Lennart,
Dahlbom, Nils G.,
Dahlén, P. Olle R.,
Dahlgren, Margareta B
Dahlgren, P. Anders B
Dahlgren, Rolf B.,
Dahlin, N. Åke S.,
Fi 48
Ju 38, U 13,
In 28
C 3
U 13
K 15
Ju 12 16
In 5
U 8
7 8 10
U 3
Fö 16
Ju 33
U 16
., U 17 28 53
Jo 15, C 9
Fi 33
U 3
U
589
Personregister
Dahlman, S. Roland G., Fi 9 Eckerdal, Lars H., U 12
Dahlquist, Lars, U 33 Eckersten, Ivan E., Jo 6 11 19
Dahlqvist, Germund G., 114 Edam, Carl Tomas H:son, U 20
Dahlsten, Ulf L., Ju 41 Edberg, Rolf F., Jo ll
Dahlström, Gunnar, SI Edebäck, Allan A. S., Fö 7
Dahlström, Gunnar A. H., U 13 Edelstam, Axel, UD 5
Dahlström, Gösta E., Fi 8 31 39, Edenman, Ragnar H. L„ Fi 47,
H 3, In 5 U 8 44, Jo 13
Dahlström, Kerstin, U 30 Edgardh, Claes H. H., Ju 17
Dahlström, Lars E., S 30 26 Edgren, Claes A. W., Fö 16
Dahlström, Rolf E., K 19 Edgren, Gösta A., UD 2
Dahlström, Åke, K 33 Edlund, C. Bertil, S 4,
Dahmén, Erik V. H., Jo 11, In 3 Ei 28 39 42 48, In 19
Dalén, Ingrid K., S 4, In 6 22 Edlund, Sten E., In 8 25
Dalgård, P. J. Ingemar, in 3 Edman, Barbro, U 41
Damgren, H. G. Fredrik, Edman, Kurt E., Fö 16
Jo 15 23 25 Edmark, Birger, U 33
Danelius, Hans C. Y., Ju 1 37, H 2 Edmén, Lars H., Föll
Danell, Claes A., ’jo2 Edqvist, K. Inger E., U 3
Danell, N. Erik V., Fö 7 15 Edqvist, Sven-Gustaf, U 15 18
Danemar, Anton, U 33 Edsjö, Tor A., K 32
Danielson, Gunnar H., S 18 22 Edström, J. Lennart, U 24, C 10
Danielson, K. Harry, in 2 Edström, John, U 32
Danielson, Nils-Gustaf F., I 2 18 Edström, Kjell S., Fi 27 34
Danielsson, Anna-Sophie, U 13 Edvardsson, P. Einar, S 21
Danielsson, G. Gunnar, S 1629,C2 Edwall, Pehr A. R., U 12
Danielsson, G. Åke D., k 9 Edwinson, Vanja A. M., Jo 16 22
Danielsson, Jan P. T., K 11 34 Eek, Hilding, Jo 11
Danvind, Eva-Maria, u 28 Egedal, Nils Hj., K 20
Davidsson, G. Ingvar, K 2 Egerstad, Torbjörn, Fö 2
Davidsson, Sune I., I 10 Ehlin, Ulf R. U., I 4
Deak, Chaba, U 30 Ehne, Jan-Erik, U 39
Dedering, Stig I., In 4 Ehrenfreid, Monica, U 33
Delin, Inga-Lill, U 53 Ehrengren, K. Lennart, Jo 13
Delin, Lars A., Jo 12, C 5 Ehrling, G. O. Ingvar, Fö 16
Dennis, Bengt, H9 Eidem, Ingmar, Jo 11, I 19
Dérans, Douglas, Fö 16 Eilitz, Sven-Gustaf, Jo 2
Diamant, Herman, S 27 Ekberg, Hans G., K 3 9 27
Diesen, Ingrid E., In 10 Ekberg, K. Gustav, K 2 12
Dinell, Jan A. C., Fö 15 Ekberg, Karl-Henrik, Ju 37
Dittmer, Ulf, U 41 Ekberg, Leif, S 26
Djurberg, L. G. Håkan, C 3 Ekblad, Carl-Rickard E., U 3
Dockered, G. Robert, Ju 13 54 Ekblad, S. Gunnar, U 5 31 34
Domar, Torgny, U 32 Ekebjär, N. Göran, Fö 13 16
Dominique, Kåge, U 30 Ekelund, Sigvard F. A., Jo 20
Dopping, S. P. Olle, I 14 Ekelöf, Per Olof, Ju 7
Drakenberg, S. Örjan, In 18 Ekesbo, A. G. Ingvar, Jo 13
Du Rietz, Lars B., U 4 33 Ekholm, Lars V., U 13
Duke, Karl-Erik Å., S 3 Ekinge, Bernt A., In 25
Duregård, Assar, U 36 Eklund, Bo L., U 18
Dureman, E. Ingmar, Ju 8 Eklund, E. Per G., Fi 28, Jo 3
Dyhre, A. Gunnar, Jo 5 Eklund, Erik G., Fi 13 25
Dyrssen, Gösta P. T., Ju 26 Eklund, Eva, U 30
Dyrssen, Tove, U 13 Eklund, K. Ronnie, U3
Eklund, Lennart B., Jo 7
Eklund, P. Gösta, Ju 17
E Eklund, Svea I., U 13
Eberstein, Christian H., Ju 37 Eklund, Ulf, I 14
Eckerberg, Per A., In 27 Eklundh, Claes G. B., Ju 15
Riksdagsberättelsen år 1973
590
Eklöf, Kurt G. A., Fi 8 36, In 4
Ekman, Gunnar O. S., U 18
Ekman, Lena B., Ju 30
Ekman, S. Gösta, Fi 39
Ekman, Stig-Rune, U 3
Ekstam, Gunnar E., Ju 12, H 2
Ekström, E. Sören, C 13
Ekström, Harald V., K 15
Ekström, John E., I 10 22
Ekström, Sven E. A., Fi 40, U 28,
Jo 7, In 13
Elam, Lars, U 33
Elfvén, Jan, S 25
Elfving, Folke R. A., Fi 13
Elfving, O. Gösta C., U 38
Elg, Gösta R., Fö 7
Elghufvud, E. Gösta, Fi 1
Eliasson, Anders H., Cl
Eliasson, Bengt E., Ju 55
Eliasson, Gunnar, Fi 23
Eliasson, H. Torsten Y., U 8
Eliasson, Lars M., 12
Eliasson, Per-Erik, Jo 4 13 14
Eliasson, Rolf A. E., Jo 27
Elison, Allan, U 18
Elison, Magnus I., In 4 30
Ellefors E., Arne, Jo 8
Elliot, Ian, U 33
Elm, Torsten J. W., Jo 27
Elmberger, Per G., I 2
Elmbrant, Arne, U 39
Elmér, Dag J. B., Fö 8
Elmgren, Bo A., Fi 38
Elmhammer, Nils E. I., Ju 11 18
21,S 7
Elmhorn, Kerstin, Ju 3 32, U 33
Elmstedt, Claes Y., Jo 6, C 10
Elofsson, Axel F., Fil
Elwing, Carl Magnus, Ju 8
Enander, Bengt N., U 8
Enberg, L. Rune, K 23, Fi 1
Eneström, Tord O. C., Ju 43
Engberg, Peter O., U 17 28
Engdahl, Gunnar V., Fö 7
Engdahl, O. Roland, Ju 21, K 38
Engkvist, J. Gunnar V., Fi 39
Englund, Anders, Fi 6
Englund, David, U 7
Englund, Georg, U 20
Englund, K. G. Åke, H 7
Englund, K. Svante I., Fi 22 23
Englund, Lars-Erik, Fö 16
Englund, S. Anders J., K 19
Engman, Jan G., Fi 22
Engman, O. Ingemar, Fö 13 18
Engqvist, Carl Olof, Ju 7
Engström, Arne V., Ju 44, Fö 9,
S 14, U 19, Jo 11, I 4
Engström, Eric, Ju 39
Engström, Fredrik, I 16
Engström, Lars-Göran, Ju 30 47
Engström, Odd E. L., Fi 40,
In 2, C 9
Engwall, Rolf B., Jo 26
Enlund, Eric P., Jo 27
Enquist, Daniel, U 32
Enquist, Jan F., Fö 13 16
Enquist, N. Daniel, U 47
Enskog, Carl-Gustav B., Fö 18
Erbacke, K. Gunnar, Fi 6
Erdmann, Bengt, U 30
Erichson, Bo-Lennart, Fi 18
Erickson, Karl-Eric, S 27
Ericson, Bo-Ingvar, Ju 17
Ericson, E. Gerhard H., Jo 8, C 13
Ericson, Eric, U 30
Ericson, Gösta, Fi 12 In 18
Ericson, Hans E., K 1 2 44 45,
Fi 17
Ericsson, Axel K. G., Kl
Ericsson, Bengt G., S 20, Fi 40
Ericsson, Brit-Marie L., Ju 22
Ericsson, Britta M., U 13 41 53
Ericsson, Carl Henrik, Ju 2 21
Ericsson, Erling, U 18
Ericsson, Inger-Britt, K 3
Ericsson, K. Georg V., Ju 22,
Fi 10, U 16
Ericsson, Kjell U., S 15, Fi 40
Ericsson, Lars Eric, Fi 40, C 10
Ericsson, Roland G. A., In 11
Ericsson, S. Yngve, S 8
Ericsson, Tord, U 33
Erikson, M. Birgitta, U 11
Eriksson, B. Allan, Ju 27
Eriksson, B. Sune, U 36, C 12
Eriksson, Bo G., Fi 20
Eriksson, E. Olof, U 3
Eriksson, Ejnar K. G., U 8
Eriksson, G. Lennart, S 12
Eriksson, Gunnar, U 30
Eriksson, Gunnar S. I., U 3
Eriksson, Gunvor, U 41
Eriksson, Hans G., U 13
Eriksson, Harald, Jo 4
Eriksson, I. Seved, S 5, In 6
Eriksson, Karl Axel, Ju 12
Eriksson, Karl Erik, In 27
Eriksson, Kurt L. F., Fö 16
Eriksson, L. Tore, S 17
Eriksson, Nils-Erik, U 30
Eriksson, Olof E., In 21
Eriksson, Per, Jo 16
Eriksson, Per-Inge, K 13
Eriksson, Sune, Jo 7
Eriksson, Sune B., U 13
Eriksson, Tor U., K 32
Eriksson, Åke Mauritz, Fö 3
591
Personregister
Erixon, Ragnar W., Fi 5 45
Erlander, E. Lillemor E., Ju 9
Erlander, Sven B., K 19
Erlander, Tage F., U 27, Jo 11
Erlandson, Sten, Fi 18
Erlandsson, S. Göran F., Fi 18
Erneberg, Ingvar, U 39
Erneholm, Berndt I., U 22
Erngren, Birgit, Jo 25
Ernulf, T. Gudmund, Ju 13 15 45
Erséus, L. G. Torgny, U 22
Ershammar, Mats O. T., Fö 14
Erstam, Sven-Erik, U 19
Esaieson, Erik R. A., Fi 40
Esbo, Harald V. O., Jo 20
Eskilsson, Per H., U 3 21
Esping, F. Lars-Erik, C 6
Esping, Ulla, U 35
Espling, Bengt O., Fö 12
Essén, Ingemar, Fi 25
Essunger, N. Gunnar R., In 21
Evaeus, B. Per H., C 7
Everljung, Claes-Göran, S 13
Evers, G. Tage, Ju 2
Fager, Jan L., Jo 8
Fagerberg, Gösta, U 36
Fagerholm, Per Anders L., U 3
Fagerlund, Bengt O. H., In 10 27
Fahlander, Vidar M. J., Fi 5
Fahlin, Per G., K 38, I 2
Fahlkrantz, Astrid M. V., U 13
Falk, Gösta, K 42
Falk, Johan, U 30
Falkehed, Sven A. L., C 4
Falkemo, Curt C. H., K 5
Falkenborg, Bo E., H 8 9
Falkenmark, Malin, Jo 11
Falkman, Kaj, UD 5
Fallenius, Bertil A., Ju 25, K 9
Farman, J. Hugo, Fi 9
Fastbom, E. Lennart, Fi 12 35
Faugert, Sven J. E., Fö 16
Faxén, Karl-Olof, I 1
Faxén, Nils-Bertil, U 30
Fehrm, E. Martin, Ju 44, Jo 11, I 4
von Feilitzen, Styrbjörn O.,
Ju 7 17, In 17 25
Feldert, F. Arne, Jo 18
Felin, Dag G. V., Ju 14
Felländer, Ingela, In 3
Fernander, Per-Gunnar, Fö 2
Fernström, Ingrid M., U 6
Fhölenhag, Thomas, S 17
Finnveden, Bengt A., C 9
Fischier, Sven G. O. M..
Ju 11 21 23
Fiskesjö, Bertil A. N., Ju 15, U 13
Fitinghoff, Georg O., Ju 38
Fjellström, Carl Gustaf F., Fi 24
Fladvad, J. Arne, Jo 8, C 6
Fleischer, B. Lennart, U 13
Flemström, Carin, S 14
Flemström, Lars Gunnar, Ju 42
Flink, A.-B. Christina, U 13
Flodin, Carl-Erik T., S 11
Florin, Claes B., C 3
Fog, Hans B., In 21, C 9
Fogelkvist, Karl Gustaf, I 3
Folke, U. Ingemar, Fö 16
Folkmarson, James A., U 29
Fornander, J. Nils-Uno, Ju 2
Fornstad, Bengt F., Jo 3
Fornstedt, Ulf H., U 13
Fors, Sixten, S 1, U 3 21 32
Fors, Åke Hj., S 5 16 24 29, In 14
Forsberg, Bo R., U 44
Forsberg, Eric R., H 4
Forsberg, S. Tore, Ju 41
Forsell, Harry A., U 13
Forsell, L. O. Torbjörn, Fö 10
Forshell, Per Olof, U 19
Forslund, E. Birger, Ju 32, S 9 14
Forssberg, E. Olof, Fö 5
Forssblad, N. Douglas, K 18, In 26
Forsse, Anders P., U 40, Jo 11
Forssman, Sven P. M., S 18 28
Forssman, Åke V., Jo 4
Forstadius, Erik L. W., Ju 17 19,
In 8
Forthuber, Béla T., Ju 21, S 3, C 3
Foyer, Lars O., Fi 46
Fraenkel, Ingegärd C. E., Ju 42
Frank, S. Torsten, U 9
Frankenhaeuser, V. Marianne,
Ju 44
Fransson, Arne A. E., In 25
Fransson, Bill G., Fi 47
Fransson, Bo-Gunnar, U 32
Franzén, L. Göran, Fö 16
Franzén, Nils P., Fö 4 6
Franzén, S. Anders, U 13
Fredberg, Birgit A. M., U 9
Fredenmark, Gunnar, K 2
Fredén, Erland, Jo 8
Fredga, Kerstin, U 19, I 16
Fredgardh, Sonja, U 39
Fredin, Curt, U 33
Fredlundh, Lars, S 23
Fredriksson, Bernt A., In 11
Fredriksson, Ella, U 33
Fredriksson, Georg N., Fi 12
Fredriksson, H. Einar, S 6
Fredriksson, K. Torsten, S 26
Fredriksson, Knut A. G., S 17
Freese, Jan P. G., Ju 27 48
Riksdagsberättelsen år 1973
592
Freivalds, Laila L., U 13
Fremlin, Rune N. G., UD 5, Fö 13
Friberg, K. Göte, Ju 24 38
Friberg, Karl-Erik B., U 6
Frid, Sven Rune, Jo 8, In 27
Fridell, G. Ingvar, I 3
Fridén, Gunvor A. B., U 20
Fridén-Abelson, Ingrid A. S., U 20
Fridh, K. Göte, S 4 6 9 14
Fridolin, Hans R., Fi 16 37, U 6
Fries, Ingmar F., Fi 20 31 48
Fris, Ann-Margret, U 8
Frisk, Jan, C 2
Frisk, Ragnar, U 18
Frithiofson, KarlF., Jo 15, H 5
Fritzell, Kerstin M., Jo 11
Fromm, Erik G., 14
Fronaeus, Sture A., U 3
Frostenson, Anders, U 22
Fry, Agneta M., U 20
Frykhammar, Bo H. U., U 29
Frykholm, Nils O., C 3
Fryklöf, Lars-Einar T., 16
Fröberg, Carl-ErikT., 114
Fröjd, S. Arne, S 6, C 9
Funkquist-Thorson, Kim K. M.,
U 13
Furestedt, Karl E., U 7
Furubo, Jan-Eric, U 7
Furuland, Lars, U 15
Furumark, Ann-Marie, U 13
Fälldin, N. O. Thorbjörn, In 9
Fälthammar, Carl-Gunne, U 19
Färm, Hilding, U 36
Färm, Ingemar O., U 13
Gabrielson, Lars,
Gabrielsson, A. Edmund
Gabrielsson, Arne,
Gabrielsson, Ingemar H.,
Gabrielsson, K. Tore F.,
Gadd, Anne-Sophie H.,
Gadd, P. E. Arne,
Gamstedt, Eric V.,
Ganneby, Georg L. V.,
Gärdeström, Linnéa,
Gardmo, Gunnar,
Garke, Hans B.,
Gehlin, Jan H. M.,
Geijer, K. Arne,
af Geijerstam, Sven O.,
Gellstedt, Björn,
Genetay, Claude M.,
Gerentz, Sven T.,
B.,
Gerhardsson, Birger,
Gerle, Bo O.,
Gertz, Jan A.,
Gesser, Bengt A.,
Gestrelius, Kurt E. G.,
Gillberg, Karl-Erik,
Gillström, Åke,
Gillwik, Linnéa,
Gisslén, Axel,
Glaas, Sten-Ove J.,
Godlund, Sven A. I.,
K 3
Ju 43
UD 2
U 30
Fi 45
U 13
Ju 15 46,
Fi 23 42
Ju 7
Jo 8
S 5
K 15
U 16
Ju 37
Jo 11
U 47
K 41
U 30
U 6
U 12
Ju 3
S 27
U 13
U 20
H 4
U 33
In 22
S 9
I 20
K 4 15 27,
U 33, In 3
Goldberg, Walter H.G. K. M., 114
Gordan, Kurt, Ju 14, S 19
Gornitzka, Gunnar W., K 4
Gothefors, Per L., Fi 24
Grabo, Paul E., K 32
Gradin, Rolf U., I 18
Grafström, Erik O. H., K 1 4,
Jo 22, I 19
Grage, Elsa-Britta, U 9
Grahn, F. Ture, K 4, Fi 4
Grahn, T. Roland, Fö 16
Gralén, Nils G. J., U 3 13
Granath, Karl-Erik, Ju 11, S 11
Granath, Nils O., Fi 9
Granath, Sölve, I 17
Granebeck, Karl Sigurd, K 16
Granlund, Börje, U 33
Granmar, Jan G., Fö 12
Granqvist, Liss M., S 22
Granstrand, Rolf, U 4
Granström, Folke, U 19
Grant, N. Gunnar, U 8
Grape, S. Lennart, Fö 9 13 16 19
Grebäck, Erik H., K 1, Jo 12
Grede, Kjell, U 18
Green, Nils A. R., I 7
Grenander, Nils, Ju 4
Grenestedt, E. Lennart N., In 21
Grenfors, Gunnar E. H., In 16
Grimås, Ulf G. A., I 7 18
Groll, Lennart E. O., Fi 10
Gruda-Skard, Åse, S 11
Grundström, Hans, H 3
Grunewald, Karl, Ju 11, U 33
Griiting, Britt M., U 8 10
Grönberg, Arvid R. A., Ju 14
Grönfors, Kurt G. W., Ju 4, K 5,
U 3
Grönquist, Bengt J., Fi 8
Grönvall, S. Gunnar, Ju 21
Grönwall, Anders J. T., SI
Grönwall, Lars O., S 4
Gullberg, Hans E., S 18
Gullnäs, S. Ingvar, Ju 21 49
Gunnarson, E. J. Ingvar, Ju 51
Gunnarsson, S. Olle G., C 12
Gunnarsson, Sven, Fi 28
593
Personregister
Gunne, Stig E., |
C 1 |
H |
||
Gunneriusson, Axel 0., |
Jo 8 |
Hådding, Carl Fredrik, |
Fi 27 |
|
Gurmund, Lars, |
U 30 |
Hade nius, Stig G., |
Fi 47 |
|
Gustafson, Birgitta S. S., |
U 13 |
Hadrup, Knut E. H., |
K 18 |
|
Gustafson, K. G. Jan, |
U 33 |
Haegermark, C. Harald, |
I 4 |
|
Gustafson, Sven H., Ju 36, K 32, |
Haga, Ingegerd, |
U 33 |
||
I 19 |
Hagander, Sten I., |
U 8 |
||
Gustafsson, Bengt E., |
Fö 9, |
Hagberg, Erik A., |
Jo 4 |
|
U 51 |
Hagberg, Lennart P. M. |
» |
Ju 4 |
|
Gustafsson, Berndt G. E. |
, U 12 16 |
Hagbergh, C. Erik, |
Ju 4 |
|
Gustafsson, Berndt L., |
U 13 |
Hagbergh, Göran G. E., |
U 21 |
|
Gustafsson, C. E. Torsten, Ju 30, |
Hagelstam, Stig L., |
C 5 |
||
Fö 13 18 |
Haglind, Per, |
U 3 13 |
||
Gustafsson, Carl-Erik, |
K 15 |
Haglund, F. Anders, |
Fi 35 |
|
Gustafsson, F. Agne S., |
C 10 |
Hagman, Knut A. O., |
Jo 5 |
|
Gustafsson, G. Åke, |
Fi 29 |
Hagnell, Hans, |
I 1 |
|
Gustafsson, Gunnar B., |
K 3 |
Hagson, Carl A., |
I 18 |
|
Gustafsson, Hans I., Fö 12, Fi 35 |
Hagström, Tony G., |
Fi 35, |
||
Gustafsson, Hans L., |
In 14 |
I 1 |
6 14 15 |
|
Gustafsson, Inga L., |
In 15 |
Hagström, Bo, |
U 37 |
|
Gustafsson, K. Börje, |
K 23 |
Hagård, A. Birger, |
U 3 |
|
Gustafsson, Karl-Erik, |
U 6 |
Hahr, Anders L. H., |
Fi 12 |
|
Gustafsson, Kerstin, |
S 18 |
Haldén, J. O. Folke, |
U 13 |
|
Gustafsson, Lars I., U 13 20 53 |
Hall, A. Bertil, |
Fi 33, C 6 |
||
Gustafsson, M. Gunnar, |
Fö 6, |
Hall, Lennart, |
U 30 |
|
Fi 10, U 16, C 1 |
Hall, Paul F. L., |
S 7, C 2 |
||
Gustafsson, Nils-Eric, |
Ju 2 46, |
Hall-Mikaelsson, Barbro M |
Ju 2 |
|
Fi 4 28 |
Hallberg, Lars, |
U 33 |
||
Gustafsson, Olof, |
S 26 |
Halldin, H. Enar, |
U 16 |
|
Gustafsson, S. Bengt G., |
Fö 16 |
Hallendorff, C. J. Herman, |
U 8 |
|
Gustafsson, Stig G., |
Ju 17, |
Hallendorff, Jan G., |
S 11 |
|
In 8 17 25 |
Hallerdt, Hans B., |
Fö 2 |
||
Gustafsson, Sune O., |
C 9 |
Hallhagen, Gunnar, |
U 30 |
|
Gustafsson, Åke C. T., |
Jo 11 |
Hallin, G. Erik, |
Fi 18 |
|
Gustafsson, Åke G., S 5, |
Fi 10 11 |
Hallin, L. Bertil, |
U 22 |
|
Gustavil, S. I. Birgitta, |
Ju 47 |
Halling, Nils Olof, |
U 30 |
|
Gustavsson, Bengt T., |
Ju 41, |
Hallman, Eric R., |
Fi 25, C 3 |
|
Fö 3 13 18, U 33, I 10 |
Hallman, I. Christina, |
In 16 |
||
Gustavsson, K. Rune, |
U 24, |
Hallman, L. Åke B., |
H 4 7 |
|
In 29 |
Hallmo, Gunnar, |
U 50 |
||
Gustavsson, S. A. Göran, |
I 19 |
Hallqvist, Britt G., |
U 12 |
|
Gustavsson, Åke E. G., |
Fö 18, |
Hallqvist, Per Olof, |
Fö 6 |
|
Fi 47 |
Hallsten, Lars T., |
I 8 |
||
Guteland, Gösta A., |
In 3 |
Hallström, Björn H., |
U 11 |
|
Gyllensvärd, Kerstin, |
U 41 |
Hallvig, P. Ivar V., |
Fi 47 |
|
Gyrulf, C. Håkan, |
U 3 |
Hambraeus, Gunnar A., |
U 40, |
|
Gilmark, Per G., |
I 9 |
1 14 18 |
||
Gårdstedt, H. Birger, S 6, U 13 |
Härndahl, Bengt, |
K 45 |
||
Gårmark, Thore O., |
U 13 |
Hammar, Carl-Filip, |
U 8 |
|
Gällmo, Bengt W., |
I 14 |
Hammar, K. Tomas G., |
U 37 |
|
Göransson, Bengt, Fi 38, U 18 |
Hammar, Karl-Gustav, |
U 25 |
||
Göransson, Bertil, |
S 19 |
Hammar, Stig, |
U 18 |
|
Göransson, C. Göran N., |
U 16 |
Hammar, Stig H., |
U 3 |
|
Göransson, Harald, U |
12 22 30 |
Hammar, Thomas, |
U 8 |
|
Göransson, J. Olle, |
Fö 13 |
Hammarberg, J. Cecil, |
K 19 |
|
Göransson, Lars O., |
U 13 17 |
Hammarberg, Peter, |
U 8 |
|
Göransson, N. Joel, |
Fi 18 |
Hammarbäck, Sven Arne G |
U 50 |
|
Göransson, Stig, |
Jo 15 |
Hammarfors, Per A. U., |
S 17 |
|
Görs, L. Folke, |
K 10 34 |
Hammarsten, Erik M., |
Fi 28 |
38 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
Riksdagsberättelsen år 1973
594
Hammarström, Bertil, U 36
Hammarström, Olof M., I 5
Hammarström, P. Rickard, Fö 1
Hamrin, Mac T. P., Ju 29, In 9,
C9
Hanner, Per V. A., Fi 8
Hannervall, Lars H., I 18
Hannerz, D. G. Lennart, Jo 7 11 25
Hanno, Stig Å., K 32
Hansen, Hans-Jörgen, Jo 13, I 6
Hansson, Bengt, U 33
Hansson, Bertil E. A., Ju 47
Hansson, Göte, U 28
Hansson, H. Gunnar, Jo 9
Hansson, Hans O. G., K 7
Hansson, Hans-Olof, Ju 27
Hansson, K. Gunnar, Ju 37
Hansson, Lars, Fö 16
Hansson, Lars R., Fi 15
Hansson, Lilly E., In 25
Hansson, N. Lennart, I 17
Hansson, N. Olle R., U 45,
Jo 16 20
Hansson, Nils G., Jo 1
Hansson, Nils H., U 33
Hansson, Nils O., Fö 6
Hansson, S. Kristina, U 16
Hansson, Torsten B. G., K 22
Haraldson, L. Åke, I 3
Harling, E. Bo, In 26
Hartelius, Kaj S., Jo 15
Hartler, Hans M. S., Fi 5
Hartman, C. Olov, U 22
Hasselquist, C. G. Lennart, U 13
Hasselquist, Ulla, U 33
Hasslev, Nils-Olov F., K 1 15 27
33 35 44, U 6
Haverling, Sven G. I., U 9
Hawerman, K. Bertil, I 4
Heckscher, Sten, U 13
Hedberg, Ä. Axel R., H 3
Hedberg, A. Gösta H., U 16
Hedberg, Björn A. A:son, Fö 1
Hedborg, Anna M., Ju 42
Hedborg, Per Erik, Ju 4, K 29
Hedelius, K. Margareta, K 18
Hedengren, Sven-Olof G., Jo 7
Hedén, Carl-Göran, Jo 11
Hedén, Carl-Olof, Fö 2
Hedgran, Arne G., 17
Hedin, Bernt L., S 16
Hedin, Carl Eric, Fö 18, In 1
Hedkvist, K. G. Charles, S 16
Hedlén, Bengt., S 9 14
Hedlin, John W. A., S 20
Hedlund, A. Rune, Ju 45
Hedlund, Bengt N. R., S 9, C 1
Hedman, Bengt, Fö 11, C 5
Hedqvist, Eric H., U 5
Hedqvist, Sven A., Ju 51
Hedström, Anders, Ju 29
Hedström, Bo S., Jo 6 13 14 19 20
Hedtjärn, Åke G., K 23
Hedvall, Hans L., C 5
van der Heeg, Nils H., Fö 14
Heeger, Birgitte, U 4
Hegrelius, A. Olov R., Jo 13
von Heidenstam, G. Olov, Jo 16,
I 2
Heimburger, H. Peter E., Ju 26
von Heland, Björn E:son, U 13
Heldt, Sten-Olof, I 8
Hellberg, D. Kjell V., I 14
Hellberg, Olle A. 0:son, Ju 3
Helleberg, Jan B., U 3
Hellers, P. A. Hans, U 33
Hellgren, Bertil G., U 3
Hellman, Britt-Marie, U 41
Hellman, Sven R., Fö 13 16
Hellmér, Åke, Fö 14
Hellner, Eskil M., Ju 30,
K 331, In 1
Hellner, Jan E., Ju 9 35 53, U 13
Hellners, E. Tryggve, U 48, Ju 9,
In 10
Hellstedt, Ernst, Fi 48
Hellström, E. Emil, In 29, U 17 8
Hellström, Gunnar J., U 13
Hellström, Håkan A., H 6
Hellström, K. Birger, I 15
Hellström, Kajsa, U 41
Hellström, Mats J., UD 5, S 11
Helmers, Dag, Fi 30 31 37
Heimerson, Bo I. H., Ju 26, K 2,
Jo 7 11 22
Hemdal, Rolf B., Fi 45
Henebäck, Lars H., C 3
Henningsson, H. Einar G.,
Jo 7 16 24, In 28, I 18
Henningsson, Lars-Åke, U 32
Henricson, Sven-Eric, Ju 11, U 33
Henricsson, Bengt H., Jo 13
Henrikson, Claes H., Fi 6
Henrikson, Lars G., S 9
Henrikson, Ulf T. A., U 13
Henriksson, Barbro K., U 13
Henriksson, Christer, U 26
Henriksson, Claes, U 30
Henriksson, E. Sture F., S 11
Henriksson, Gunnar A., U 1
Henriksson, J. Lars G., U 3
Henriksson, Rune I., Jo 14
Henrysson, Sten, U 7 8 38
Herlitz, Claes A., In 3
Hermanson, E. Waldemar, Ju 33
Hermanson, K. Gunnar, U 50, H 1
Hermansson, Carl-Henrik, Fi 42,
Jo 11
595
Personregister
Hermansson, Hartwig V., U 8 13
Hermansson, Rune, Ju 27, K 13,
Fi 6 35
Hernelius, J. Allan, Ju 15, Fö 13
Hernlund, Carl Hugo H., Ju 37
Herrlin, Klas G. E., Fi 48
Herrlin, S. G. Sigvard, Ju 21
Hertzman, A. Olov, Ju 42 53
Hesser, S. C. E. Torwald,
Ju 37, U 10
Hessleborn, Olle K-A., Fi 24
Hessler, S. Henrik, Fi 8, U 13
Heuman, Jan G. M., Ju 51 58
Heurgren, Sven C. O., H 8
Heurling, Bo, U 18
Heyman, Ove F., UD 4
Hidemark, Bengt Å. H., I 12
Hildeberg, Lars, U 33 37
Hildebrand, Per K., Jo 5
Hildeland, K. I. Erling, S 24
Hilding, Ingrid, S 4
Hilding, Mats H., U 13
Hilding, Sven-Harry, Fi 22
Hillbo, Arne O., Ju 21, Fi 6
Hillbom, Lars H., Ju 53, Jo 27
Hillerdal, Olle, S 1
Hillerstam, Stig H., K 16
Himmelstrand, Gunnar G. F.,
K 13
Himmelstrand, Ulf J. L, Jo 11
Hinnfors, S. Ivar, U 36, C 9
Hinno, Rein, Fi 12 40
Hjalmarson, Harry H., Jo 11
Hjalmarsson, Jarl, K 40
Hjalmarsson, S. Ingemar, Ju 20
Hjalmarsson, S. Åke, Jo 8, U 45
Hjelm, K. G. Lennart, U 13 40,
Jo 4 11 13 20
Hjelm, Orvar, In 15
Hjelm-Wallén, Lena B., Ju30, U16
Hjelmér, Gustav, Ju 21
Hjelmqvist, Bengt, U 15
Hjelmqvist, Ingvar K. R., U 24
Hjelmqwist, Karl Gustaf H., Ju 8
Hjelmskog, Sven, In 10
Hjern, Bengt K. L., Kli
Hjerne, Gunnar, K 42
Hjorth, Jan L. S., U 5
Hjorth, Lars E. A., S 15
U 6, Jo 16 22, I 1
Hjorth, Nils T., Ju 29, Jo 12
Hjorth, Ragnar, Jo 3
Hodann, Jan O. M., 1 5
van der Hoeven, Willem, Fi 15
Holdar, Allan E. S., Fi 33
Holecek, Josef, U 30
Holgersson, Leif H., In 6
Holm, A. O. Per, In 3 21
Holm, Ernst Olaf A., Ju 53
Holm, J. Lennart, U 5 32,
Jo 11 12, In 3, C 5 6
Holm, Tryggve O. A., Jo 11
Holmbeck, Kai A., H 5
Holmberg, Bengt R., U 8
Holmberg, Bo, U 19
Holmberg, Carl, U 8
Holmberg, Erik G., Ju 15,
Fi 44, U 9
Holmberg, Gunnar, U 52
Holmberg, Gunnar E., Fö 16
Holmberg, K. Göran, Jo 8 11
Holmberg, K. Gösta I., U 13
Holmberg, Per H. A., In 24
Holmberg, Sten E., S 9
Holmgren, Anders, Jo 24
Holmgren, E. Ivar, Ju 20
Holmgren, Herman, U 17
Holmgren, Stig E. H., U 13
Holmin, Nils E., I 2
Holming, Klas J. L., Ju 37, In 16
Holmquist, Bengt M., U 5
Holmquist, Bo, K 12
Holmquist, Åke, Fö 12
Holmqvist, A. Mary S., S 9, Fi 40
Holmqvist, Bertil G., Ju 8, K 36
Holmqvist, Åke H., Jo 16
Holmstedt, Yngve D., Ju 47
Holmström, Ingmar, U 46
Holmström, Lars-Gunnar, U 7
Holte, K. Ragnar, U 12
Holtsberg, Christer, Fi 10, U 45
Hornwall, Gert H. D., U 3, Jo 13
Hovhammar, L. Erik E., In 27
Hovstadius, O. Sigvard., U 44
Hubendick, Bengt L., U 5
Hugosson, Kurt I., Ju 27 28
Huldén, K. O. Tomas, Ju 22
Huldt, Jan P., U 6
Hult, Bengt V., Ju 7
Hult, Jan A. H., U 13
Hult, N. E. Jöran, Ju 26
Hultan, Ivan, Fö 14
Hulterström, Sven Å., H 4
Hultén, Karl Gunnar, U 5
Hultin, Monica, U 33
Hultin, Måns K. E., U 3
Hultin, S. Erland V., U 3
Hulting, K. R. Georg, Jo 27
Hultqvist, Bengt K. G., U 19, I 16
Huovinen, Sulo P., In 10
Husén, Torsten, Ju 3
Huss, P. Magnus I., Fi 21
Hybbinette, Anna-Greta, H 12
Hylla, Kristian W. W., U 16
Hyrenius, Hannes, UD 4
Håkansson, E. Runo, Ju 28
Håkansson, Erik F., U 13
Håkansson, Greta, U 30
Riksdagsberättelsen år 1973
596
U 7,
Håkansson, Hans, U 19,
I 7 13 16 18
Håkansson, Håkan E.,
U 13, In 17 29
Håkansson, Jan, K 34
Håkansson, Sven-Olof H., Ju 48
Hållsten, E. Bertil, Ju 26
Hårdefelt, S. Börje, Fi 10 11, In 17
Hägerstrand, S. Torsten E., Ju 44,
In 3, C 6
Hägg, Ingemund,
Hägglund, John E.,
Häggmark, Sten,
Hälinen, Erkki I.,
Häll, Karl-Erik,
Hällbrink, Yngve,
Hänninger, Ulf N. O.,
Härdin, K. Uno,
Härnqvist, Kjell,
Hävermark, K. Gunnar J:son,
K 28 30 31
Högberg, C. Johan H.,
Högberg, J. Paul,
Högberg, K. Gunnar,
Högberg, Lars G.,
Högberg, Mats J. G.,
Högdahl, Lars,
Höglind, Lars O.,
Höglund, E. Olov,
Höglund, K. Thure,
Höglund, Olof A.,
Högström, Bertha,
Högström, Ivar,
Höijer, Björn,
Höijer, Gunnar,
Hökerberg, Annika S
Hökfelt, Bernt M.,
Hölne, Karl-Vilhelm,
Hörberg, Nils,
Hörberg, Olof Hj.,
Hörjel, Nils J.,
Hörlén, S. Ingemar (Inge), C 5
Hörnlund, Gördis K., S 4 13 19,
Fi 42, C 10
Hörnquist, K. Ivan E., Fö 18
Höök, Erik S. V., S 6 15,
Fi 15, Jo II 22, In 3
Höök, S. Rune, Fi 7
I
Idin, Kurt A. T., I 10
Igelstam^ Rutger M., Fö 8
Ihrfelt, Åke N. A., Ju 57
Imre, M. Erdem, K 19
Ingelf, Sten, U 30
Ingelmark, Bo E., U 3 41
Ingelstam, Erik P. G., U 8
U 8
C 1
U 13
U 33
K 32, I 19
Fö 7
Jo 11
In 16
U 7 13
Fö 14
U 20
In 5
Fö 9
K 1
C 10
U 36
Jo 13
S 6
Ju 10 52
U 36
Ju 57, In 20, C 9
U 28
O.
Ingelstam, Lars E., Ju 44, U 8 51,
Jo 25
Ingemansson, N. Stig P., K 22
Inghe, P. Gunnar, S 9
Irwing, Dorothy, U 30
Isacsson, Bert E., In 23
Isacsson, Dan S., U 20
Isacsson, Karin, In 15
Isaksson, Britt, U 8
Isaksson, David, I 6
Isberg, Birger O., Fi 45
Isling, B. Åke J., S 11
Israelsson, K. Ragnar E., In 10 15
Israelsson, Per J., Jo 27
Israelsson, Ragnar, U 38
Ivarsson, Holger I., In 2
Ivarsson, Sven-Ivar, K 41, U 21
Iveroth, C. Axel, Fi 15
Iversen, Stig G. L., Ju 8, U 34
Fö 6
U 13
U 13
U 7
C 10
K 10
Fi 2, U 6
ackert, Clas S:son,
acobaeus, Christian,
acobson, Bengt A.,
acobson, Måns,
acobsson, A. Torvald,
acobsson, Eva B.,
acobsson, K. Erling,
acobsson, L. Ebbe,
acobsson, Per,
aensson, Sverker,
akobsson, Harriet,
akobsson, Kent O.,
akobsson, Tage,
alling, Hans G. T.,
anérus, R. Inge,
anson, Arne A. V.,
anson, Carl-Gunnar,
anson, Sven,
ansson, Bertil G.,
ansson, Björn S.,
ansson, Eric K.,
ansson. Helmer G.,
ansson, Henrik D. J.,
ansson, I. A. Gunnar,
ansson, Ingvar,
ansson, Jan Owen,
ansson, K. Erik,
ansson, N. Ewald,
ansson, N. Lennart,
ansson, Olov,
ansson. Paul G.,
ansson, Sture E.,
ansson, Sven I.,
ansson, Tore,
anson, Åke G.,
argin, Ingvar,
UD 1
U 19
U 13 53
H 2
Fi 2
U 17
U 45,In 30
Fi 9
Ju 2
K 24
U 35
U 17
Fi 16,Jo 18
U 3
I 5 20
In 19
Ju 32
U 20
Fö 12
U 11
Fö 3
In 11
U 22
U 33
U 13
Fi 4
Fö 18
Jo 9 27
Fi 5 17
K 45
K 22, Fi 31
S 27
Fi 48
U 13
Fi 43
In 2
597
Personregister
Javette, Bo, |
U 13 33 |
Johansson, S. Olof H., |
Jo 25 |
Jeansson, Nils Ragnar, |
Jo 8 |
Johansson, Solveig B., |
U 28 |
Jenning, Wolfgang C. E., |
S 2 |
Johansson, Stig E., |
Jo 9 |
Jensen, Birger H. L., K 2, Fi 22, |
Johansson, Sune K., |
Ju 15 |
|
I 17 |
Johansson, Sven, |
K 42 |
|
Jensen, Povl, |
K 11 |
Johansson, Sven G., |
U 52 |
Jeppsson, 0. Gunnar, |
Jo 20 |
Johansson, Sven-Erik H. |
Ju 9, |
Jerdenius, K. Elof, |
U 5 |
Fi 31 |
|
Jiewertz, Bengt K. 0., U 32, I 14 |
Johansson, Sven-Äke S., |
U 33 |
|
Johannesson, Erik, |
Jo 27 |
Johansson, Tage N., |
Fi 30 |
Johannesson, Erik R., In 13, C 1 |
Johansson, Viktor J., |
U 3 |
|
Johannesson, Ewald G. V |
., Joll |
Johnson, Bo& |
U 42 |
Johannesson, Ingvar, |
U 33 |
Fö 6 |
|
Johannesson, Jan G., |
In 5 |
Johnson, Lars G., |
U 6 |
Johanson, Alf Å., |
U 13 |
Johnsson, Jan G., K 4 36, Fi 2 4 |
|
Johanson, Eric W., |
Jo 10 |
Johnsson, John E., |
K 32 |
Johansson, Arne G., |
Fi 24 |
Johnsson, N. Olle, |
Ju 2 |
Johansson, Bengt A. W., I |
Fö 13 16, |
Johnsson, Roland G., |
U 3 |
Jo 22 |
Johnsson, Sten B., |
In 2 |
|
Johansson, Berndt, |
U 28 |
Jonasson, Holger L., |
In 27 |
Johansson, Bertil C. A., |
U 3 |
Jonasson, J. E. Bertil, |
In 14 |
Johansson, Bo E., |
S 21 |
Jonasson, Sven G. J., |
I 20 |
Johansson, Cai-Aage, K 10 15 26 |
Jonés, Klas G., |
Fi 21 |
|
34 |
Jonnergård, Gustaf, |
Ju 36 |
|
Johansson, E. Allan, Jo 7 11 16 22 |
Jonson, Lars, |
H 2 |
|
23 25 |
Jonsson, A. Ingemar G., |
K 22 |
|
Johansson, E. Gunnel L., |
S 11 |
Jonsson, Anders E., |
Fi 28 |
Johansson, Eric G. E., |
Fi 10 |
Jonsson, Ann, |
U 35 |
Johansson, Erik V., |
K 16 |
Jonsson, Arvid, |
U 36 |
Johansson, Eva A. M., |
Ju 45 |
Jonsson, Bo A., |
U 24 |
Johansson, G. Arne, |
Fi 44 |
Jonsson, Bo E., |
U 13 |
Johansson, Gun, |
U 33 |
Jonsson, Elver A. D., |
S 5 |
Johansson, Hans I., |
Fi 35 |
Jonsson, Folke, |
In 14 |
Johansson, Henning, |
U 38 |
Jonsson, Gustav A., Ju 3, S 19 |
|
Johansson, Inge K., |
U 28 |
Jonsson, Inga H. L., |
U 13 |
lohansson, J. Henry, |
Fi 1 |
Jonsson, J. Gunnar E., |
C 3 |
Johansson, Jan A., |
Fö 16 |
Jonsson, K. Erland, |
Fi 6 |
Johansson, K. Alf W., |
U 13 |
Jonsson, Lars-Eric, |
U 33 |
Johansson, K. Gunnar E., |
Ju 8, |
Jonsson, Lars O., |
UD 4 |
U 8 |
Jonsson, Lena B., |
S 4 |
|
Johansson, K. Hilding, Ju |
15, U 7, |
Jonsson, S.A. Rune, |
K 42 |
C 10 |
Jonsson, Stig G. T., |
U 29 |
|
Johansson, K. Inge, |
U 8 13 |
Jonsson, Sverker Å., |
U 13 |
Johansson, Karl-Erik, |
Fi 40 |
Jonzon, Karin E., |
In 11 |
Johansson, Karl-Erik V., |
C 3 |
Jonzon, Sven-Gösta B., |
Jo 12 |
Johansson, Kjell I., |
U 14 |
Josefson, Stig A., |
Fi 40 |
Johansson, Kjell V., |
U 17 |
Josefsson, Göran, |
U 30 |
Johansson, Kjell Å. M., |
Fi 7 17 |
Josephsson, Leif E., |
Ju 9 |
Johansson, Knut B. M., 1 |
Fi 15 40, |
Juhlin, Rolf, |
I 6 21 |
I 17 |
Junback, Carl Gunnar, |
Jo 14 |
|
Johansson, Lennart, |
U 18 |
Junel, K. Bertil, |
U 20 |
Johansson, N. Filip, |
Jo 20 |
Jungefors, Stig L. S., |
Fi 6 |
Johansson, Nils J. 0., |
U 11 |
Jungen, Rune, |
In 3 |
Johansson, 0. Mauritz, |
Fi 39 |
Jungenfelt, Karl G., Jo 3, I 9 18 |
|
Johansson, P. Bertil, |
S 16 |
Junger, Tage G., |
Fö 1 |
Johansson, R. A. Dicken, |
Jo 24 |
Junhall, Sven-Olof, |
K 33 |
Johansson, Ralph I., S 4, In 22 |
Jussil, Sune K., |
In 4 6 |
|
Johansson, S. K. Lennart, |
K 4 8 |
Juthagen. Leif B., |
U 3 21 |
10 23 27 41 |
Jägerstedt, J. E. Rune, |
Fö 1 |
Riksdagsberättelsen år 1973
598
Järdler, Sven A., S 12, Fi 40, U 24
Järleby, O. Harry, Ju 14 20
Järnbrink, Hans G., S 21, Fi 25 27
Järnklev, Erik, Fi 34
Järvholm, J. Bertil, U 20
Jödahl, Ole E., Ju 57, UD 5, Jo 11
Jönsson, Allan, K 2
Jönsson, Carl-Arne, K 17
Jönsson, Claes-Göran, U 33
Jönsson, E. Gustav, S 4 6 11 18,
Fi 42
Jönsson, Elias I., Jo 24
Jönsson, Eric L., K 22
Jönsson, J. Ove, Fi 17, In 10 26
Jönsson, N. Börje, In 7 30, C 12
Jönsson, O. Per, U 16
Jönsson, Rolf, Fi 6
Jönsson, Sture, K 34
Jönsson, Sune O., Ju 28
K
Kahlin, Tage H. G., In 9, C 12
Kaijser, Fritz J., C 11
Kajland, Anders R., K 22
Kalderén, Lars G., UD 1 2
Kalén, Ingemar, U 41
Kalén, Olof H., U 47, Fi 14, In 8
Kallioniemi, Henry, u 32
Kangert, Håkan, Fö 16
Kappelin, Carl-Erik, K 19
Karlberg, Björn A., in 22
Karlén, F. Ingvar G., In 21
Karlén, Göran H., S 23
Karlgren, G. Hjalmar T., Ju 9
Karlson, Tore E., U 13 17
Karlsson, Anders, S 14
Karlsson, B. E. Gert, Jo 8
Karlsson, Bror, UD 5
Karlsson, Christer, U 21 32
Karlsson, E. Thore A., Fö 4
Karlsson, Einar J., u 13
Karlsson, Erik L., in 18
Karlsson, F. Göran, ju 26, S 22,
K 24,Jo 12
Karlsson, Fritz, U 30
Karlsson, G. Åke, U 13
Karlsson, Gunnar B. S., K 18,
In 26
Karlsson, H. K. Göran, In 16
Karlsson, Helge G., Jo 5
Karlsson, Henry, S 26
Karlsson, Jan O., S 12
Karlsson, Jan-Sture, U 13
Karlsson, Kurt, U 35
Karlsson, Lars Erik, I 5
Karlsson, N. Sune, Fö 1
Karlsson, Nils Allan, K 27
Karlsson, Ulf G., Fö 14 18
Karlsson, Urban, Fi 47
Karlström, Hans Åke, U 13 49
Karlström, Vilhelm H., Ju 2 46
Kask, Handö, U 46
Kellberg, Love G.-A., Ju 57
Kesselmark, Leif Å., Fö 3
Kierkegaard, C. Peder J., U 3
Kihlbom, J. Magnus, S 12
Kihlbom, J. O. Niklas, Ju 19
Kihlman, Tor S. D., K 22
Kilander, Kjell, Jo 3
Kim, Lillemor A. B., U 13
Kindahl, P. Jan, I 7
Kindlund, A. Sören, S 4
Kinell, Erik A. T., Ju 3
Kjellberg, Gunvor, U 13
Kjellén, Bengt I., U 3
Kjellgren, Ove I„ Fi 25, In 8
Kjellin, Björn T. M., Ju 30 47
Kjellstrand, Leif, S 18
Kjessel, Bo, Fi 12
Klackenberg, Dag G., U 13
Klackenberg, S. Lennart, UD 1
Klangby, Lars-Erik, Fi 36
Kleen, E. W. Erland, UD 3, U 29
Kleist, Åke O., H 5, I 9
Kleman, Bengt, Ju 16
Klingberg, Karl-Erik, U 37
af Klintberg, Lennart, Jo 11
af Klintberg, Rolf H. F., K 9, I 18
Knudsen, Finn, Jo 2 3
Knutsson, Karl-Eric, U 40
Knutsson-Hall, Torsten K., Fö 4 6
Knöös, Erik O., Fö 15
Koch, Göran E. M., Fi 13
von Koch, Michael, U 21
Kolare, Gustav C. K., K 1
Kolk, Raimond, Jo 16 19
Kollind, Hans O., Fö 7
Konnander, Benkt A. V., U 3 35
Korpi, Sture H., S 30
Kourtzman, Per E., Fö 4
Kragh, Börje R. V., C 6
Krantz, Gösta, U 33 37
Krantz, P. Gunnar, Ju 38, S 9
Krantz, Paul Olof, U 8 13
Kristenson, Arne E., H 5
Kristenson, E. Valter, Fi 40 42
Kristensson, A. Yngve S., Ju 8 24
Kristensson, Astrid M., Ju 7 45 57
Kristensson, Bengt A., Fi 5
Kristersson, Helge E., Jo 27
Kristiansson, N. Axel, Jo 27
Kritz, Lars-Bruno, K 7 19
Kritz, Lars O.,o K 1
Kromnow, E. Åke, U 9
Krona, Kurt, C 4
Kronvall, R. G. Stellan, Jo 11
599
Personregister
Kronmark, Eric A., Fi 42, Jo 7
Kullenberg, E. Börje, I 4
Kulling, Ernst R., 19
Kuylenstierna, H. Carl-Erik, K 18
Kuylenstjerna, K. Göran J., Jo 20
Kvarnsmyr, Lars F. H., Ju 31
Kåhre, M. Lillemor, Jo 10, H 9
Kåräng, Gösta, U 33
Källberg, K. N. Ingemar, Ju 21,
In 26
Källenius, Sten I. R., In 13 21 22
Källner, Claes-Göran G., C 8
Källstad, Thorvald E„ U 17
Kärne, Sigvard,
Kärnek, Ruth I. C.,
Köhl, Olof F. E.,
Köhler, Nils G.,
Köhlmark, Bo R.,
Körlof, Voldmar,
Körner, F. Lennart,
Körner, Sten G.,
C 4
U 7
U 38, Jo 11
Ju 9
K 22 32
K 24
H 2
U 35
Laag, Ann-Mari, U 29
Lager, Carl-Gustav, K 11
Lager, Ingemar, U 32
Lagerblad, J. Peter, Fi 23
Lagerbäck, Björn G. B., U 33 37
Lagercrantz, Bo U., U 5
Lagerkvist, A. Claes G., Fi 25
Lagerkvist, Magnus, Fö 12
Lagerlöv, Elisabet, S 28
Lagerqvist, Åke, U 9
Lagerwall, Hans E., K 5
Lagerwall, S. Y. Torbjörn, U 8
Lahnhagen, Rolf, I 20
Lahrman, A. Ebbe, Fö 16
Laine, Christian, Fö 10
Lalander, N. Sven O., I 2
Lalin, Per Olof, Fö 16
Land, Johan, Ju 19
Landahl, E. Tore, K 14
Landahl, O. Sixten H., Jo 2
Landberg, Hans W., U 51
Landergren, Nils G. G., Fö 13 18
Landfors, Curt, U 30
Landgren, Per C. D., Fi 48
Landin, Palle J., In 11, C 12
Landquist, Eddie L., Ju 37
Landström, Sten-Sture H., Ju 11,
K 32, U 10 55
Långbom, Nils E., Fi 30
Langdahl, Henry, Jo 1
Langefors, Börje, I 14
Lange, N. Gunnar, Fö 13
Langenskiöld, Carl G. L., Fi 8
Lannegren, Göran, U 15
Lannek, Nils G. V.,
Lanner, B. O. Vilgot,
Larfeldt, Nils J.,
Larfors, E. V. Tage,
Larnstedt, A. Ossian G.,
Larson, Knut-Inge L.,
Larson, Leif E.,
Larson, Rune,
Larsson, A. Lennart,
Larsson, Carl-Johan,
Larsson, Erik,
Larsson, Ewert S.,
Larsson, Gunnar,
Larsson, Gunnar K. V.,
Jo 13
H 5
H 2
Ju 17
19 25,
In 10
K 3
U 18
Fi 24 44
U 13, In 29
U 13
S 9
U 16
S 18
Ju 16,
U 16
U 8 18
U 8
Ju 11,
Larsson, Gösta,
Larsson, Hans,
Larsson, K. Einar A.,
S 13 14 19, Fi 6
Larsson, K. S. Sigvard, S 4, K 22,
Jo 7
Larsson, Karl-Anders, Fi 40 48
Larsson, Karl G., H 6
Larsson, Kjell, Jo 4
Larsson, L. Birger, U 13
Larsson, L. Thorsten, U 33, Jo 24
Larsson, Lennart, U 17
Larsson, Matts Bergom, In 29
Larsson, Mårten J., Ull
Larsson, Nils, Fö 16
Larsson, Nils-Olof G., K 15
Larsson, R. Per-Ola, Ju 12
Larsson, Roland, U 18
Larsson, S. Gunnar M., Ju 2
Larsson, Sixten, Fi 1, U 29
Larsson, Stig K., Fö 12
Larsson, Sven A. A., C 3
Larsson, Sven E., Fö 6, Fi 22
Larsson, Sven-Erik, Ju 27
Larsson, Torsten A., I 14, Fi 35
Larsson, Ulf O., S 4, U 17 55
Larsson, Ulla S., Ju 11 23 32
Larsson, Y. Allan G., I 14 22
Larsson, Yngve B., 17
Lassinantti, I. Ragnar, U 32, In 23
Laurin, Lars E., Jo 11
Lauritz, L. Yngve, C 5
Leander, Lars U. E:son, U 40
Leander, Sven, U 30
Leche, Johan H., Ju 23 32 46
Ledstedt, K. Gösta I., In 2
Lehman, Erik, U 13
Lehmann, F. Margareta, K 19
Lekberg, E. E. Olov K 32
Lemne, Mats H., K 28, In 9,
I 10 13
Lemne-Bergman, Marja, U 40
Lennerlöf, N. O. Lennart, I 20
Riksdagsberättelsen år 1973
600
Leo, Håkan, U 32
Leo. P. Gunnar. Fi 48, In 21 22
Letzén, Sven-Roland, U 6
Leuchovius, Karl G. W., Jo 24
Leuf, Nils Börje, Fi 45
Levin, Karl-Axel, Fi 4
Levin, Tage P., In 9
Lewenhaupt, Gösta K:son, Jo 18
Lewén-Eliasson, Anna-Lisa, H 4 7,
C 10
Lewin, Saul, U 19, H 2
Lidbom, Carl G., Ju 57, UD 5,
S 12
Lidén, B. Carl Johan, Jo 20
Lidén, Gunnar K. O., K 22
Lidén, Lars Y., I 9
Lidgård, H. Bertil I„ C 5
Lidin, Karl-Olof, Ju 27, U 16
Lidmalm, Tord N. G., I 14
Liedberg, Anders J. B., Fö 17
Ligner, Anders V., K 5
Liljebjörn, C. Gunnar, Jo 23
Liljeborg, Detlow, Jo 26
Liljedahl, Svante B., K 25
Liljefors, B. Anders, In 21
Liljeqvist, Rolf A., Ju 4 51 58,
K 29
Lind, C. Ingemar B., U 13
Lind, Gösta A., Ju 34
Lind, Johan A. L., Ju 30, Fi 20
Lind, Per E., U 29
Lind af Hageby, Gösta, K 32
Lindahl, Carl Erik T., Ju 19 24
Lindahl, Carl-Fredrik H., Fö 1 17
Lindahl, Essen H. G., U 24, In 1
Lindahl, K. Olof R., Fi 7 11
Lindahl, Lars, U 37
Lindahl, N. Göran, In 13
Lindahl, Sven-Åke, U 41
Lindahl, Ulf V. A:son, Fö 7
Lindahl-Kiessling, Kerstin M.,
U 13 51
Lindal, Kurt G., U 24
Lindbeck, C. Assar E., U 13
Lindberg, Bert H., Ju 54
Lindberg, Carl-Otto A., C 1
Lindberg, E. Rupert, Jo 9
Lindberg, Erik G., Ju 2
Lindberg, Joel, U 13
Lindberg, Leif, U 8
Lindberg, Lennart, I 14
Lindberg, Marta S., Jo 27
Lindberg, R. Greger, Fö 15
Lindberg, S. Ingemar, S 4
Lindberg, S. Lennart, Fi 35
Lindberg, Sven J., K 1, In 25
Lindberger, Lars, Jo 27, I 1
Lindblad, Rune, U 30
Lindblad, Sven J. H., Fi 2 15
Lindblom, Paul, Fö 12, S 9 14,
U 11
Lindborg, Märta, H 4
Linde, Bengt A., I 5
Linde, Per Gunnar A., Fi 25
Linde, Torsten, In 12
Linde, Ulf H., U 11
Lindeberg, Bengt, C 4
Lindeborg, E. G. Lennart, I 14
Lindeborg, Sven H., In 16
Lindegård, Sven, U 16
Lindelius, K. Rolf K., Ju 45
Lindell, Bo G., Joll
Lindell, Mats G., U 3
Linden, Ingalill, U 30
Lindén, Hans G., Jo 17
Lindén, Lars G., U 20
Lindén, Sven, Fö 3
Lindén, Yngve T., Fi 12, In 2
Lindencrona, Alvar, Fi 8
Lindencrona, Gustaf, Ju 4, K 3 29
Lindencrona, Tomas, In 6
Linder, N. Helge H., K 3, Fi 5
Linder, Sven G., UD 3
Linderoth, Karl Axel, U 13
Lindfors, Kurt O. I., H 4
Lindfors, Leif V., U 3
Lindgren, Alf T., Ju 16
Lindgren, B. Jonas, Fö 16
Lindgren, Bo, Jo 19
Lindgren, Carl-Ivar, Fö 18
Lindgren, Claes B. L., I 18
Lindgren, Göran, U 18 50
Lindgren, Göte, U 33
Lindgren, I. Lennart, Jo 8 24
Lindgren, Kurt, U 30
Lindgren, S. Åke, S 6 15
Lindgren, Stig, K 19
Lindgren, Stig T., U 19
Lindgren, Ulf, U 37
Lindgren-Fridell, A. Marita G.,
U 11
Lindh, Tore B. E., S 6
Lindh, Åke H., Fi 48
Lindhagen, C. Gösta, K 4
Lindhagen, Sigvard I., I 6
Lindhoff, B. Håkan, U 6
Lindholm, E. Harald, H 7
Lindholm, Kerstin, U 13
Lindholm, P. Sigurd, Fi 6
Lindkvist, Gunnar, U 33
Lindmark, A. Lars G., Fi 23
Lindmark, Lars E., I 13
Lindow, M.-W. Styrbjörn R.,
Fö 13
Lindquist, Armin H., 14
Lindquist, B. Rune L., U 3 30 41,
Jo 4 13
601
Personregister
Lindquist, C. Bertil J., |
U 8 |
Lorichs, Ludvig, Ju 26, C 3 |
|
Lindquist, Sture B. L., |
I 10 |
Lothigius, Carl-Wilhelm, |
K 44, |
Lindquist, Ulf W. E., |
C 8 |
Jo 12, In 14 |
|
Lindqvist, E. Lena B., |
Fö 12 |
Ludvigsson, Ingrid M.; |
Jo 12 |
Lindqvist, F. Ingvar, |
U 13 |
Lugn, P. E. Robert, Fö 3 6 18 |
|
Lindqvist, N. Inge A., |
Ju 9 35 |
Lukkari, Bror, |
U 8 55 |
Lindqvist, Olle 0. G., |
Ju 16 |
Lundahl, Ingrid L., |
In 6 |
Lindqvist, S. Olof K., |
K 13 |
Lundahl, R. Rune G., |
Ju 20 |
Lindqvist, Sven 0., |
U 6 |
Lundberg, Arne, |
U 33 |
Lindroth, Annica M., |
U 14 17 |
Lundberg, Bengt T., |
Fi 35 |
Lindroth, Kurt J. H., |
Ju 8 |
Lundberg, Bo C. O., |
Jo 11 |
Lindskog, Carl P. F., |
Jo 6 |
Lundberg, C. Åke, In 29, C 3 |
|
Lindskog, J. Lennart, |
Jo 2 12 |
Lundberg, Gunnar E. B., |
In 8 |
Lindskog, Nils-Petter, |
U 6 |
Lundberg, Hans E. V., |
Jo 24 |
Lindstam, Leif E., Fi 37 42, U 6 |
Lundberg, K. F. Valdemar, |
In 17 |
|
Lindstedt, Anders, K 2 9, Fi 3 |
Lundberg, K. Max, |
U 13 |
|
Lindstedt, Arne V., |
Fö 7 |
Lundberg, Lars-Olof, |
S 21 |
Lindstedt, Hans G., |
Ju 19 |
Lundberg, N. Ragnar W., |
Fö 5 8 |
Lindstrand, E. Lennart, |
Ju 8 |
Lundberg, P. J. Thorsten, |
U 20 |
Lindström, Alice M. F., |
U 13 |
Lundberg, Sten G. J., |
C 4 |
Lindström, B. E. Gunnar, |
Fö 9, |
Lundblad, Björn O., |
Jo 6 19 |
I 14 |
Lundblad, Grethe, S 4, Fi 39 |
||
Lindström, Berndt E., |
S 23 |
Lundbäck, B. Holger, |
16 |
Lindström, Gunnar, S 18, In 17 25 |
Lundeberg, Christer N. S., |
U 13 |
|
Lindström, Hans-Gunnar, |
Ju 28 |
Lundell, Arne N. G., |
Fö 16 |
Lindström, Harry I., |
Fi 32 |
Lundell, Lars-Erik V., |
I 9 |
Lindström, Ingvar A., |
Jo 27 |
Lundell, Sture V., |
Fi 31 |
Lindström, Jöns A., |
S 18 |
Lundevall, Owe N. A., |
In 6 |
Lindström, K. E. Ingemar, K 24 |
Lundgren, Carl-Ulrik, |
Fö 1 |
|
Lindström, S. Olle, |
In 22 |
Lundgren, Georg E. H., |
Fi 35, |
Lindvall, K. Erik, |
In 11 |
U 3 13 |
|
Lindvall, S. Thomas I., |
S 17 |
Lundgren, Lennart, |
Ju 42 |
Lindwall, Lars E., |
Fi 39 |
Lundgren, Nils, |
I 1 |
Linell, Stig J. Y., |
Jo 19 |
Lundgren, Rolf A., |
U 8 |
Ling, Jan H., |
U 30 |
Lundgren, Stig H. E., Ju |
12 15, |
Linghag, Nils, |
K 40 |
U 8 |
|
Linn, Björn G., |
U 5 |
Lundh, Brita G., |
U 49 |
Lirén, Gösta, |
U 33 |
Lundh, Jan-Henrik, |
U 8 |
Littorin, Anne-Britt M., |
U 20 |
Lundh, K. Gunnar, |
Fi 17 |
Littorin, Rolf, |
Ju 29 |
Lundholm, Bengt G., |
Jo 11 |
Litzén, Anders G., |
Ju 16 33 |
Lundin, Bengt G., |
In 12 |
Litzner, K. Ragnar, |
S 1 |
Lundin, Birger E. V:son, |
U 3 |
Ljung, C. H. T. Johan |
I 9 |
Lundin, Christer K. O., K |
15 41 |
Ljung, Lars U., |
In 3 9 |
Lundin, N. Tore H., |
S 21 |
Ljungar, Jan A. B., Ju 17, In 17 25 |
Lundmark, Nils A. J., |
I 2 18 |
|
Ljungberg, Blenda M., |
Ju 2 13, |
Lundquist, Nils Henrik, |
Fö 9 |
S 11, U 42 |
Lundquist, Olof F., |
U 14 |
|
Ljungberg, Göran L. D., |
Ju 16 |
Lundquist, Ulla-Britt, |
Fi 36 |
Ljungberg, Åke C. W., |
H 6 |
Lundqvist, Bo Christer, |
U 32 |
Ljungberger, A. Torsten, |
K 9 |
Lundqvist, Nils, |
I 22 |
Ljungdahl, Olle, |
U 12 |
Lundqvist, Roland, |
Fö 16 |
Ljunggren, Lars R., |
Fö 7 |
Lundqvist, Åke G., |
U 13 |
Ljunggren, Sven E., |
I 4 |
Lundstedt, Barbro E., |
S 20 |
Ljungholm, Anders, |
U 32 |
Lundström, Hans O., |
UD 2 |
Ljungholm, S. Elof, |
S 8 |
Lundström, Herbert, |
Jo 13 |
Ljungqvist, J. Lennart, |
K 34 |
Lundström, Karin E., |
S 5 |
Ljungström, Claes G., |
K 6 22 |
Lundström, N. Birger, |
Ju 15 |
Lloyd, Bengt E., |
H 4 |
Lundström, N. Olof (Olle), |
Ju 57 |
Loheman, Arne, |
Fi 8 |
Lundström, Stig H. V., |
In 10 |
Riksdagsberättelsen år 1973
602
Lundström, Sven A., Jo 11
Lundvall, Leif K. G., ju 53, h 9
Lunning, Lars G. H., u 16, in 17
Lustig, Gunnar, y 3
Luukkonen, Veija, y 18
Lubeck, S. A. Lennart, \ 14
Lyberg, Bengt, I 18
Lyckeberg, Nils, Fö 6
Lyth, K. Erik, fö 2 18
Lännergren, E. Bengt, ju 16, In 1
Löfberg, Karl Axel, ju 5g
Löfdahl, Göran, ju 37 y 15
Löfgren, Torsten, I 11 19
Löfqvist, Bo, y 40
Löfqvist, Gert, U 33
Löfqvist, Ivar, UD 1
Löfqvist, Thyra C., j0 1
Löfstad, Einar O. F., Fö 8
Löfström, C. M. Gunnar, p; 43
Löfström, U. Inge, u 22
Lönnbom, Bengt A. V., fö 16
Lönngren, D. Rune, s 18, Jo 7 11,
I 6
Lönnqvist, Eva M., Fö 15
Lönnqvist, Olov, K 21, U 19
Lönnqvist, Ulf R., Jo 8 11 12 22
Lövegren, Marianne, Ju 3
Löwbeer, Hans, S 12, U 3 13,
Jo 11
Löwbeer, Torsten, y 50
M
Madsen, Magnus E., K 21
Magnander, Ebbe E. A., Ju 21 48,
K 21
Magneberg, Stig E., Fö 3 18
Magnusson, A. Tage, Fi 30 39
Magnusson, Erik O. B., S 5
Magnusson, Erik Å., H 7
Magnusson, Gunnar K. O., U 16
Magnusson, Ingela A., U 7
Magnusson, John, K 44
Magnusson, K. G. (Karl-Gustav),
Fö 12
Magnusson, Leif, U 21
Magnusson, Leif R., K 4, U 13
Magnusson, Lennart C. O., Fö 15
Magnusson, N. Åke, Ju 11
Magnusson, Nils B., Jo 6
Magnusson, S. E. Gunnar, Fö 7
Magnusson, Stig, U 30
Majberg, Karl G. V., C 3
Malm, B. Svante, S 16
Malm, Stig N. Å., U 13
Malmberg, C. Lars E., Fi 33
Malmberg, Eric G., 117
Malmberg, Åke, In 13
Malmfors, S. E. Torbjörn, S 28
Malmgren, Kurt K-G., Ju 28,
Fi 26 29 36
Malmgren, Nils, U 32
Malmgren, S. Sture L., U 20
Malmquist, Sten G., Ju 3
Malmqvist, Lars, Jo 1
Malmqvist, Stig G., S 11
Malmsköld, A. J. Bertil, S 18
Malmström, Bengt G. V.,
Ju 7 14 17
Malmström, C. Gösta, Ju 42
Malmström, Sten, U 42
Malmås, Bengt H., Jo 7
Mangård, Nils, S 9, K 2
Manhem, B. T. Seth, Fi 33
Mannegard, Eli, In 12
Mannerfelt, Nils O. G., Ju 31 38
Marcus, Lars Edvard Placi, U 48
Marcus, Stig, Fö 9
Marcusson, Sten G., U 26, In 16
Marén, Lars Å., U 4
Maritz, Arvo A., S 26
Mark, K. Ebbe, C 3
Markesjö, A. Gunnar, U 8
Markén, Karl-Erik, U 3
Marklund, O. Sixten A., U 8
Marknäs, N. Sigurd V., Ju 2
Marnell, K. Gunnar, Ju 2
Marnfeldt, Lars A. H., H 6
Martenius, Åke B. A., H 1 6
Martinson, Björn M., U 30
Martinsson, Bo N. O., Ju 2 11 13
23 32 46, S 12
Masreliez, Nils G., S 18
Matsson, Sven-Arne, C 6
Matthiessen, Lars, Fi 23
Mattson, Ingemar, U 33
Mattson, Lisa, Ju 13 30 36
Mattson, N. Morgan, Fi 24
Mattsson, B. G. Stig, U 14
Mattsson, Bengt-Olof T., S 5 12
24 29
Mattsson, Ingvar E., Jo 8
Mattsson, Jan-Olof, K 34
Mattsson, Kjell A., Ju 57, In 28
Mattsson, Lennart, U 53
Mattsson, Marly, U 33
Mattsson, S. M. Lennart, In 10
Mattsson, Sten F. I., Ju 3
Medin, Knut H., Jo 7
Mehr, Hjalmar L., Ju 41, Fi 15
Mehr, Katrin G., Jo 15
Meidner, Rudolf A., Fi 42, In 11
Mejegård, O. Sigvard W., Jo 7
Melander, Göran E., In 1
Melin, Cai T. O., Joll
Mellberg, Kjell, I 14
Mellbin, B. Lennart, Fi 37
603
Personregister
Mellqvist, Sven A., Fö 14, K 1 44 Möller, Lennart, K 22
Meurling, Karl, U 4 Möller, Yngve A., Ju 36, In 10
Meyerson, Anita E., Ju 45 Mörth, K. Gunnar, U 20 30
Meyerson, K. Åke W., U 5 11
Michanek, Ernst N., UD 1 4,
U 40, Jo 11
Mildner, Erwin A., Fi 12, N
In 2, I 12 Narfström, A. J. Petter, Ju 17,
Millgärd, E. Olof (Olle), C 5 UD 1
Milstam, K. Östen, K 4, Fi 4 Nasenius, B. Jan V., Ju 38, S 9 30
Moberg, C. E. Ragnar, Jo 1 Nauckhoff, Per, U 8
Moberg, Erik E:son, I 4 Neergaard, Erik A., K 3, C 1
Moberg, Harald A:son, Jo 20 Nelander, Eric M., Ju 7
Modig, Karl-Erik V., I 5 Nelander, Olle M. V., S6 14,
Modig, Stig, In 14 20 K 34 44
Modigh, Pontus, Fi 9 43 Nelson, Alvar F. A., S 9
Mogård, Britt E. T., U 33 Nemes, Endre, U 11
Molde, Bertil, U 12 Nettelbrandt, Å. Cecilia, Fi 30 42
Molin, Folke P. O., H 6 Nettelbrandt, Alfred, I 19
Molin, N. Rune, Fi 30 Netzén, K. Gösta, K 10, C 5
Moll, Olof, U 3 13 32 Neumiiller, Jan F. C., Ju 17
Mollstedt, S. R. Bo, U 47 Neymark, Marit H. E., H 9
Mongård, Erik E., In 2 Nihlfors, Folke U., Fö 4 15
Monie, G. Yngve, Ju 20 Niklasson, Ö. O. Harald, In 5
Montan, Karl J. X., S 16 Nilsonne, Ulf T., Ju 19
Montelius, Jan-Christian O. A., Nilsson, Albert E. J., U 13
Fi 10 Nilsson, Alf G., Fi 28 40 42
Montgomery, J. Henry A., Ju 21 Nilsson, Anna-Lisa, U 33
43 48 54 Nilsson, Axel, U 30
Morales, H. Christofer, K 10 Nilsson, B. Ingemar, Jo 24
Morath, B. Axel, Ju 24 Nilsson, B. R. Edvard, In 17
Moreau, Jan-Erik, Jo 22, I 9 Nilsson, Bengt G., Ju 51
Moritz, Ulrich E., U 13 Nilsson, Bernt I., K 22
Morling, Bertil J. A., Fö 10 Nilsson, E. Bertil V., Fi 47
Mossberg, Elin K. E., S 11 Nilsson, E. Birger, In 27
Mossberger, Eric G. V., Jo 20 Nilsson, E. Hjalmar, I 21
Muld, Andres, Fö 16 Nilsson, E. Sören, Fö 16
Munck, Johan, K 14 Nilsson, E. Tore R., I 7
Mundebo, K. A. Ingemar, S 4 22 Nilsson, Edgar O. M., S 25
Miihlenbock, Kjell I. O., Jo 10 Nilsson, Folke N., Jo 9
Muller, Jytte M., U 20 Nilsson, G. Ingemar, U 20
Myhlback, J. Lennart, Fi 40, C 9 Nilsson, Gunnar E., I 8
Myrdal, Alva, Ju 44, UD 5, U 16 Nilsson, Göte, S 19
Myrdal, Gunnar K., Jo 11 Nilsson, Herbert, U 42 43
Myrenberg, Bo K. M., U 11 Nilsson, I. Pål-Nils, U 11
Myrenberg, Lars E. T., Ull Nilsson, J. Christian N., I 10
Myresten, Sven-Olof, Jo 17, In 14 Nilsson, Jan, U 8
Myrén, K. G. Lennart, H 4 Nilsson, Jan H., K 10
Myrlöv, Åke E., In 21 Nilsson, Jan-Ivan N., Inl,C5
Myrsten, J. Lennart, Ju 22, Nilsson, Jöns O., Jo 1
Fi 5 29, U 19, I 4 Nilsson, K. Börje, S 5, U 14,
Månsson, E. O. Sigvard, Fö 6 H 10, In 15
Mårtenson, Jan P. G., Jo 11 Nilsson, K. F. Lennart, Ju 42
Mårtensson, Alvar G. G., U 33 Nilsson, K. Valter, K 35, Fi 4
Mårtensson, Skotte, U 3 Nilsson, Kaj J., U 34
Mårtén, Hans W., In 14 Nilsson, Karl-Erik, S 22, C 12
Möhlenbrock, Sigurd, U 41 Nilsson, Kari-Johan, Fi 33
Möller, Arne P., S 17 Nilsson, Lars E., K 22
von Möller, C. G. Peter,Ju 26 Jo26 Nilsson, Lars G., U 53
Riksdagsberättelsen år 1973
604
Nilsson, Lars-Göran, U 13
Nilsson, Matts, U 13
Nilsson, N. Axel, U 31, 34
Nilsson, N. Olov, Fö 7
Nilsson, N. Per-Erik, Ju 12
Nilsson, N. Yngve, Ju 12, Fi 20 31
Nilsson, Nils-Erik, Fi 33
Nilsson, Nils Gunnar, U 22
Nilsson, Olle, U 30
Nilsson, Olof, Jo 22
Nilsson, Per Olof V., Fö 16
Nilsson, S. Clarence, U 44
Nilsson, S. Ingvar, S 10
Nilsson, Staffan, U 14
Nilsson, Stig Å., Fö 16
Nilsson, Sven, U 53
Nilsson, Sven R., S 17
Nilsson, Thaly, U 41
Nilsson, Thora I. L., U 13
Nilsson, Tom E., Fi 6
Nilsson, Torsten, U 12
Nilsson, Ulf A., U 3
Nilsson, yilhelm, S 8
Nilsson, Åke, In 17 25
Nilstein, Arne H., Fi 15 42
Nisser, Carl Wilhelm B. G., Ju 36
Nisser, Per Olof, U 22
Norberg, Dag L., U 3
Norén, S. Gunnar, Fö 7
Norberg, Erik, In 6
Nordbeck, Lennart V., Fö 11
Nordbeck, S. E. Gunnar, Fö 6 13
16
Nordberg, S. Ivar, H 10, In 22 27
28
Nordblom, Bengt S. J., Jo 13
Nordell, Jan Olof Ch., K 24
Nordenberg, Torsten K. W., U 3
Nordenhäll, Bruno, S 6
Nordenskiöld, E. Otto E., Jo 11
Nordensköld, Mats, U 37
Nordenson, Jonas W., H 3
Nordenson, Ulf K., Ju 22 57,UD 5
Nordén, Bengt, U 7
Nordén, Joar, Ju 58
Nordén, N. Åke H., C 9
Nordgren, Kurt H., In 25
Nordgren, S. Lennart, Fö 7
Nordh, N. H. Inge, Fö 7
Nordin, Anna-Greta, U 20
Nordin, Erik, C 13
Nordin, Inga, U 33, S 11
Nordin, Sven Eric, U 36
Nordlander, Carl-Oscar, Kil
Nordlander, Jan A., U 45
Nordlander, N. Arne, U 3
Nordlander, Nils-Brage W., S 1 6
Nordling, Carl-Einar, Ju 41
Nordling, O. V. Tore, Fö 9
Nordlund, E. Anders, Jo 8
Nordlund, Stig F., C 11
Nordmark, Dag, U 18
Nordquist, Gunilla E., U 20
Nordstrandh, Ove IL, U 13
Nordström, Clas G., K 29
Nordström, Gert Z., U 20
Nordström, L. Gösta, S 25
Nordström, Lars, U 32
Nordström, Lars E., K 27, In 3
Nordström, Lars-Erik, K 10 26
Nordström, Olle, K 17
Nordström, Sven-Bertil, K 10
Noreen, Sven E., U 5
Norell, Thomas, U 3
Norén, S. Gunnar Fö 7
Norlin, Sven, U 18
Norling, Barbro M., U 20
Norling, S. Åke, K 32
Norman, L. Åke, K 25 26 39
Norman, N. Eric, K 11
Norman, Roland, In 14, H 4
Normark, Georg R., In 17
Normark, Hagar, K 44
Norrbom, N. Claes-Eric, K 1 27,
Jo 3, In 14
Norrby, J. Sören, Jo 22
Norrby, Johannes T., 114
Norrby, Karl-Eric, H 10
Norrgren, Ulf, Jo 1
Norrman, Lars-Olof, U 1
Norrmo, Sten E., Fö 4
Norrsell, H. Göran, Ju 39
Nyberg, J. Olaus, Ju 7 12, Fi 6
Nyberg, Lars, I 8
Nyberg, Stig K., Fö 15
Nybom, P. Arne A., U 13
Nycop, Carl-Adam, Jo 11
Nygren, Alf L., U 23
Nygren, G. Ingemar, S 6 7
Nygren, Jan B., U 3
Nygård, Bengt A. V., Jo 20
Nyhlén, Lars-Olof, U 37
Nylander, Lars, U 16
Nylander, Sven H., Jo 15
Nyqvist, N. Tore., Ju 48, C 4
Nyreröd, K. Svein G., Fi 1
Nyrén, A. Per-Elof, Fill
Nyrén, Bengt, Fi 5
Nystedt, Stig H., Fö 3 18
Nyström, Bror-Oskar, Fö 4
Nyström, Holger R. B., Fi 5,
Jo 1
Näsholm, Birger, Fi 13 19 24
Näslund, Nils-Erik, U 52
Näslund, Stig, U 33
Näswall, Björn K., U 13
Näverfelt, Arne S., In 28
Nöteberg, Rolf M., U 13 26
605
Personregister
O
0’Konor, Bengt G. W., Fö 3 6
Odencrants, Carl J. E., S 26
Odén, A. Birgitta, Ju 44, U 13
Odén, C. Åke, K 12, Fi 4
Odhammar, J. E. Ivan, K 11
Odhnoff, E. Camilla, In 6
Ogner, Stig V., Fö 8 12
Ohlin, Gösta, U 30
Ohlin, Tomas, I 14
Ohlsson, Bengt M., Fi 13
Ohlsson, P. T. Ingvar, Ju 21,
UD 4, S 14, In 3
Olderin, Gunnar O., U 13
Oldertz, Carl M., Ju 19
Olerud, Eric B., K 22, Jo 16 22
Olhede, Sven-Göran, K 42
Olhede, Torleif E., Fö 16
Olofgörs, H. Gunnar H., In 30
Olofson, Erik G., Fö 14
Olofsson, Birgitta K., Ju 3
Olofsson, K. Oscar, U 30
Olofsson, Klas T., U 16
Olofsson, Sten, K 34
Olofsson, Sören, U 39
Olson, O. Lennart, Fi 7
Olsson, A. E. Osborn, U 13
Olsson, Alf E., Fi 27
Olsson, Artur, U 37
Olsson, Bengt K., S 6 12, Fi 40
Olsson, Bengt M., Jo 27
Olsson, Bertil E., In 19
Olsson, Birger, U 42 43
Olsson, Björn E., U 3
Olsson, Bo Armand, U 30
Olsson, Carl Olov, K 10
Olsson, Curt I., Ju 2
Olsson, Elisabeth, U 33
Olsson, Ernst W., U 20
Olsson, Esbjörn O., In 21 22
Olsson, H. O., In 14
Olsson, H. S. Artur, U 17, In 29
Olsson, Hans G., Fi 8
Olsson, Holger S., In 16
Olsson, Inger M.-A., Jo 22
Olsson, J. Malte, Jo 4
Olsson, Jan E. A., I 15
Olsson, Jan O., Fö 8
Olsson, Jan-Olof, U 20
Olsson, K. Helmer, Jo 1, I 1
Olsson, K. R. Bertil, S 30
Olsson, Karl, U 36
Olsson, N. Bertil, Fi 5
Olsson, R. Lennart, U 3
Olsson, Rune I., K 27, In 3, C 12
Olsson, S. O. Bertil, Ju 11, S 6,
U 13, In 7 10 23
Olsson, Susanne, U 33
Ölving, Sven, U 13 32
Omma, Per Henrik, Jo 8
Orava, Olavi A., U 26 35
Ording, Jan, S 12
Orehag, N. Lennart H., S 11, U36
Orlando, A. N. Henning, In 21
Orring, Jonas A., Ju 11, S 6 12,
U 13 33 55
Orrsten, Henning, K 3
Orrö, Sven-Erik O., H 5
Oscarsson, Bo S. I., Fö 9, S 14
Oscarsson, Gösta H., C 13
Oscarsson, Sigvard (Sigge), Jo 11
Oskarsson, Elsa V., U 41
Oskarsson, K. F. Gunnar, In 25
Ossung, B. Göran, S 21
Osvald, Olof K., S 8
Oterdahl, Jan A., K 34
Ottander, Chris, U 3
Otteblad, S. I. Arne, U 8
Otterberg, L. Håkan, Fö 17
Ottersen, J. Ottar, U 4
Ottervik, Gösta, U 41
Ottoson, Ivan, S 9
Ottosson, C. E. Holge, I 17
Ottosson, N. Sigurd, U 3
Ovegård, Lars O., Jo 16 18 24
Ozolins, Berit, U 30
Palm, Böret, K 33 43, Fi 4
Palm, Johan (Jan) A., Jo 8
Palm, Jonas, U 43
Palm, N. Sture, U 18, H 9
Palmgren, Leif, Jo 11
Palmstierna, Hans A. K., Jo 7 11,
I 4
Pal vali, Berne E., Fi 24
Paul, Karl-Gustav, U 3 32
Paulsson, G. Valfrid V.,
Jo 3 II 12 22 24, C 5, I 19
Paulsson, Ian E., Fi 29
Paulsson, K. Yngve, K 26
Paulsson, Solveig, U 33
Pavliska, Petr, U 21
Pedersson, T. Svante, Fi 24
Pehrson, Gösta H., S 1
Pehrsson, Tage S., Fi 32
Pehrzon, Lars E., 12
Pellijeff, F. H. Alexej, K 16 17 39
Perback, Björn C. L., K 11
Pernelid, V. Åke E., I 14
Pernow, Bengt B., U 13
Personne, Jon M., Fi 3
Persson, Arne A., Fö 1
Persson, Boris, U 37
Persson, Carl J. G., Ju 11 21 57,
S 12, I 6
Riksdagsberättelsen år 1973
606
Persson, E. Yngve, S 22, Jo 3
Persson, Einar, U 30
Persson, Ernst G., Jo 3
Persson, Fritz, K 24
Persson, G. Bertil, Fi 26
Persson, Gert I. E., Ju 21, U 16
Persson, Gustav B., S 22
Persson, Göran A., Jo 11
Persson, Harry, U 18
Persson, Henry A., U 8 20 28
Persson, J. Lennart, Ju 55, Jo 21
Persson, Lars H., H 4
Persson, N. Arne, K 1
Persson, Per-Ebbe R., U 28
Persson, Per Gustav, Ju 9
Persson, Ragnar, Fö 16
Persson, S. Anders V., K 10
Persson, Sigurd F., Ull
Persson, Staffan, Fi 25, I 14
Persson, Sven G. F., Jo 2 9 17 27
Persson, Sven O., Jo 18
Persson, Östen, U 36
Perstedt, Ulf E., U 48
Peterson, H. A. William I 20
Peterson, Lars E., K 15
Peterson, Thage E. G., S 6, In 12
Petersson, Bo E., In 3
Petersson, Carl-Gustaf, Ju 39
Petersson, G. Å. Bertil, In 13
Petersson, Gunnar A. B., In 15
Petersson, Lars Allan, Jo 6
Petersson, Olof H. E., S 6, Fi 22,
In 11 14
Petrén, G. Otto E., Ju 25, K 9
Petri, Carl Axel H., Ju 19, S 22
Petri, Gunnar, U 19 45
Petri, Ingemar, U 8
Petrini, K. H. (Hasse), C 2
Pettersson, A. Georg, Ju 15
Pettersson, Björn G., In 7 29
Pettersson, Eric B., 15 8
Pettersson, Harald A. I., I 18
Pettersson, Karl, K 24
Pettersson, Karl-Henrik, UD 2,
I 14
Pettersson, M. V. Rune, Fö 16
Pettersson, N. Allan I., Fi 47
Pettersson, N. Lennart, Ju 28,
I 1 14
Pettersson, N. Ove, U 32
Pettersson, S. Arne, Fi 38, Jo 8
Pettersson, Sten-Åke E., U 48
Peyron, Ulf C. C., Fi 34
Philipson, Lars H. G., U 3 21
Pineus, Kaj L. A., Ju 4
von Platen, H. Fredrik Ph., In 13
Plenander, Helena, U 41
Plevin, Eddie, Jo 2
Polstam, K. Åke S., Ju 27
Poppius, Hans D., S 14, U 13 32
Poppius, Ulla, U 8
Porne, G. Åke, U 44
Prawitz, Jan, UD 5
Pålsson, E. Roland, Fö 10
Quennerstedt, K. Ella-Brita, U 20
Qvarnström, Björn O., Fi 24
Qwist, Lars S. E., Ju 42
R
Ragnemalm, Hans O., U 13
Ragnå, Nils E. A., Fi 11
Rahm, A. Håkan B., S 2 23
Rainer, A. Ove, Ju 32 46
Ramström, Dick O., U 32, I 8
Rangne, Bo, Fö 16
Rangnitt, F. Harald O., Ju 16
Ranhem, Lars H., Kl
Rapaport, Edmund, Ju 27 28
Rask, Karl A., Jo 27
Rasmusson, Rasmus G., U 40
Raud,Jaan, K 13
Redvall, Knut L., I 14
Regen, J. Gunnar, UD 3 4
Regnéll, Carl Göran, S 22, Fi 23
Regolo, Margit, U 8
Rehnberg, K. Bertil, S 6, U 13,
In 4 16 29
Reinans, Sven A., In 10
Rembe, Rolf D., Ju 37
Remens, Eva F., Jo 11
Renberg, Holger V., Fö 4
Renborg, Ulf B:son, Jo 9
René, Sven, U 36
Rengby, Sven F. N., Ju 18
Rengholt, Ulf N., S 17, I 12
Renius, Erling, U 32
Renlund, R. Gösta, Fi 1
Resare, Alf C. R., Fö 1
Resare, Bengt C. M., Fi 2, U 23,
Jo 18, I 8
Resele-Tidén, C. O. Åke, Fi 5
Reuterswärd, Anders P.E., In 29
Reuterswärd, Erik A. P., Fi 20
Rexed, Bror A., Ju 11, UD 4,
S 6 12 14, Jo 11
Rey, Lars H., U 19, 1 16
Rheborg, Rolf S., Fö 18
Ribbing, E. Manfred, U 40
Riben, Staffan J. O., U 13
Riberdahl, Curt S., C 11
Ribrant, Gunnar C. H., Jo 11, H 3,
I 1
607
Personregister
Richardson, N. Gunnar E., u 33 |
Rullgård, Åke, |
I 14 |
|
51 |
Rundblad, Bengt G., |
In 3 |
|
Riedel, Georg M. L., |
U 30 |
Rundqvist, Karl-Ingvar, |
S 18 |
Riesenfeld, Harald, |
U 43 |
Rune, Christer L., |
Ju 4 51 58 |
Rigbäck, Berndt, Ju 20, S 9 25 |
Rydbeck, Olof J., |
Jo 11 |
|
Rimås, K. Sigvard E., |
Jo 1 5 |
Rydberg, Karl-Evert H. |
H 5 |
Rinder, Lennart K., |
U 3 |
Ryberg, Marianne, |
U 21 |
Ringaby, Per-Eric, |
Jo 5 |
Rydberg, Olle, |
Ju 19 |
Ringberg, Karin M., |
S 12 |
Rydberg, Ulf, |
Fi 6 |
Ringborg, S. Erland, |
Rydbo, Folke, |
Jo 24 |
|
S 14. U 7 13 26 41 |
Rydegran, Gunnar A., |
U 13 |
|
Ringborg-Walldeck, A. Elise, H 4 |
Rydén, Jan E., UD 1, Fi 24 41, |
||
Ringh, Per Arne, |
Fö 16 |
U 3, In 5 |
|
Ringholm, Bosse I. K., |
In 29 |
Rydén, Sven-Erik A., |
Ju 42 |
Ringius, Gösta, |
Ju 2 |
Rydh, Olof G. G., U 13, I 12 22 |
|
Ringmar, R. Torgil, Fi 21, U 30 |
Rydholm, Björn, |
In 9 |
|
Ringstedt, Nils A. E., |
Ju 53, H 8 |
Rydin, Bengt C. K., |
Ju 43 |
Ringström, Björn M., |
Ju 21 |
Rylander, C. Ragnar, |
S 17, U 3 |
Ringström, Carin W., |
Fö 15 |
Ryman, Jan-Erik, |
I 7 |
Ritzén, E. Hilding, |
Jo 21 |
Ryman, Sven-Hugo G., |
Fi 19, |
Robertsson, J. R. Sören, Ju 21 |
U 13 |
||
Rodhe, Gösta, |
U 4 |
Rynell, Sven E. L., |
H 3 |
Roempke, Sten 0., |
S 1 |
Ryiien, Jan E., |
Jo 4 |
Rohdin, B. Arne, |
U 24 |
Råby, K. Gösta, |
U 23 |
Rollén, Berit, |
Jo 11 |
Rånby, Bengt, |
U 32 |
Romander, Holger A. G., Ju 6 11 |
Räf, Lars E., |
K 19 |
|
21, S 12 |
Röhl, Wilhelm, |
Jo 11 |
|
Romanus, L. Gabriel, |
Ju 30, H 7 |
Röing, Nils G. G., |
Fö 7 |
Romanus, Sture, |
U 45 |
Rönnberg, Mats O. F., |
In 19 |
Romanus, Sven E., |
Ju 13 36 |
Rönnelid, Kjell, |
U 33 |
Romberg, N. Wilhelm A |
S 6 |
Rönström, B. Thomas, |
U 38 |
Romson, Rolf, Ju 17 25, C 11 |
|||
Ronne, Bengterik, |
U 3 13 |
||
Roos, Birger, |
S 16 |
||
Rosberg, K. Gustav A., |
In 2 |
S |
|
Rosell, E. Egon, |
Fö 7 |
Sahle, Thomas, |
Fö 7 |
Rosen, Erik, |
U 8 |
Sahlén, Anders F., |
Fi 15 |
Rosén, Göta, |
S 19 |
Sahlin, John E., |
Fi 19 |
Rosén, Nils Arne, Fö 10, U 3 32 |
Sahlin, Martin, |
K 13 |
|
Rosén, Nils Gustav K., |
U 40 51 |
Sahlström, Sven C., H 4 9, In 14 |
|
Rosén, S. Åke, |
H 10 |
ben Salem, S. Elias, |
I 18 21 |
Rosenblad, Esbjörn, |
UD 5 |
Sallin, Karin M., |
U 35 |
Rosenblad, Urban S., Fö 12, Fi 24 |
Salomon, Willy, |
Fi 23 |
|
Rosengren, Arne, |
Ju 42 |
Salomonson, C. Stig R., |
Fi 11 |
Rosengren, Bodil, |
S 11 |
Samuelson, Karl G., |
S 27 |
Rosenlund, Stig U., |
U 24 |
Samuelson, Stig J. E., |
K 8 |
Rosenqvist, Sven-Olov, |
C 3 |
Samuelsson, G. Yngve, |
S 26 |
Rosqvist, G. Birger, K 39, Jo 22 |
Samuelsson, Kurt O., |
U 24, In 3 |
|
Rosvall, Anna-Lisa, |
U 33 |
Sandahl, Christina, |
U 33 |
Roth, Lindberg, |
U 18 |
Sandberg, A. Birger, |
U 10 45 |
Royen, Sverre N. H., |
S 6 7 |
Sandberg, Hans A. S., |
S 27 |
Rudberg, Per Y., |
Fö 2 |
Sandberg, K. G. Arnold, |
C 3 |
Rudebeck, Karin, |
I 8 |
Sandberg, K. G. Ulf, |
Fö 17 |
Rudén, Allan N., |
Fi 11 |
Sandberg, Lars, |
K 44, I 17 |
Rudhe, Rolf S., |
U 26 |
Sandberg, A. Palle G., |
Fö 16 |
Rudholm, Sten J. G., |
Ju 17 21 |
Sandberg, Per G., |
K 13 |
Rudstedt, K. Gunnar, |
Ju 2 |
Sandberg, Sture A., |
Fi 22 |
Rufelt, L. Henry B., |
U 3 |
Sandblad, Carl-Erik V., |
S 11 |
Ruin, Olof K., |
U 37 |
Sande, Jens, |
K 19 |
Riksdagsberättelsen år 1973
608
Sandell, Bo V., Fi 21 41
Sandestedt, Birger, U 5
Sandgren, C. Lennart, S 6 14,
U 13 49
Sandin, Kenneth, U 46
Sandin, Lisbeth, U 13
Sandler, Olof E., Jo 19
Sandlund, Maj-Britt L., In 22
Sandquist-Örnberg,
Berit M.-L., U 26
Sandqvist, B. Eje G., Jo 7
Sandström, Carl-Eric D., S 24
Sandström, Carl Olof, Fi 31
Sandström, Per T. M., Ju 13 36
Sanell, Åke P., U 28
Sangberg, Bengt E., K 2
Sanmark, P. Arvid L., U 19, I 16
Sanner, Lars-Erik, Jo 13
Sarman, Arthur H., U 6
von Schantz, K. Philip G., Ull
Schedvin, Sven-Olof, U 8
Schein, Harry, U 18
Schele, Märta, U 30
Schelin, Bengt A. E., Jo 15
Schelin, C.-J. Åke, S 17
Scheutz, Claes-Herman, K 2
Schillander-Lundgren,
E. Barbro E., Ju 46
Schiöld, K. Gösta A., Ju 2
Schmiterlöw, Carl G., U 26,
Jo 4 13
Schotte, J. Lennart H., 16
Schultz, Göran O. H., 17
Schultz, J. Allan S., Fi 16
Schwarz, Brita E., Fö 11 16
Schyl-Bjurman, Gertrud S., S 11,
U 8
Schärman, S. Olof, Fi 13
Schönmeyr, C. Richard A., Fi 39
Sedin, Kjell, U 13
Seger, S. Walter, K 45,1 2
Segerstedt, Torgny, S 14,
U 51, Jo 13
Segerstedt Wiberg, Ingrid, Jo 11,
In 1
Sehlstedt, Ossian A., C 13
Selin, Nils-Arne, Fö 15
Selin, Sven, Ju 2
Selinder, Inge, U 33
Sellergren, Lars, U 30
Sellgren, Rolf O. M., K 1 44
Sellvall, L. Göran, S 16 24 29,
U 35
Sem-Sandberg, Sverre G., 114
Senning, Claes O., Jo 10
Serdén, Hugo, U 37
Sernklef, Harry T. W., Fö 12
Setterberg, Anders, U 37
Setterberg, Gustaf G., Fi 43
Settergren, Erik H., Ju 8
Settergren-Carlsson, Gitte, Ju 3
Severin, Erik J., K 3 16 20
Sidenbladh, Karl J.E., Ju 5
Sidenvall, J. Gunnar, K 8
Sigvardsson, Bejron K. G., 114
Sigurdsen, Gertrud C., Ju 42,
S 11, In 6
Sigurdson, Sven G. S., In 19
Silenstam, Erik, U 33
Silenstam, N. Per A., U 13, In 5
Silén, Per Olof, S 1
Silén, Ulla-Britta, U 38
Siljeström, Sten G. L., Ju 9
Sillén, Bo S. A., I 8
Sillerström, N. Erik. Jo 2
Simon, Dorothee, U 37
Simonsson, Peter M. O., Jo 15
Simonsson, Tord L. W., U 12
Siven, Claes-Henric, In 3
Siöalth, G. Birger, Jo 9 10
Sjöbeck, J. Christian, In 7
Sjöberg, Bengt O. H., Fö 4 16
Sjöberg, E. Arne, K 1
Sjöberg, K. Fredrik V., Fö 7
Sjöberg, M. Ingrid K., U 14
Sjöberg, N. Björn V., S 21
Sjöberg, Svante, Fö 10
Sjöberg, Tage B., S 19 13
Sjöblom, Claes S., Fi 22
Sjöblom, S. Åke, I 18
Sjödahl, Lars I., U 13
Sjögren, Britt U 53
Sjögren, G. Inge G., K 19
Sjögren, Henrik A. S., U 50
Sjögren, Kerstin, U 33
Sjögren, Lars, U 18
Sjögren, M. Örjan G., Ju 11
Sjögren, Per Olof, U 30
Sjöholm, Sten G., Ju 46
Sjöholm, Sten I. E., I 10
Sjökvist, Gustaf, U 30
Sjökvist, Stig A. R., K 1
Sjölander, J. Bertil, Ju 26
Sjölin, Stig, S 2
Sjölund, P. Torsten, U 13
Sjönander, Bo Jonas, UD 1, K 15,
Fi 23, In 4
Sjönell, L. Marianne, Fi 17
Sjönell, P. Bengt G., I 8
Sjöqvist, Eric G., U 17
Sjöqvist, Gunnar A. H., U 30
Sjöstedt, K. Lennart T., K 18
Sjöstedt, Karl-Gösta, U 33
Sjöstrand, Arne F. A., Fö 1
Sjöstrand, O. Torgny, S 10, U 2
Sjöstrand, Per, U 13
Sjöström, Lars-Erik, Ju 17
Sjöström, N. Gunnar, U 30
609
Personregister
Sjöström, S. Birger, U 13
Sjöström, Åke B., S 6 7
Sjövall, Thorsten, U 4
Skala, Björn, UD 5
Skalin, E. Douglas, S 27, Fi 40
Skantz, Anna-Greta, S 5, In 6
Skarstedt, Carl-Ivar S., UD 5,
Fö 3 5 18
Skeppare, Åke I. A., U 29
Skeppstedt, Sven H., Fö 2
Skjönberg^ Guldbrand, K 22
Skog, L. Åke, Fi 45
Skoglund, B. E. Folke, Fö 7
Skoglund, Olof A., U 44
Skoglund, Owe, U 53
Skogsberg, P. Gösta, S 15
Skoog, Karl L., Jo 9
Skybäck, Sigurd Å. N., K 19
Sköld, Carl G., U 37
Sköld, Lars G., Ju 15, U 13 24
Sköld, Nils G., Fö 9
Sköld, Per I., Jo 2 5
Sköldvall, Johnny G., S 5
Smedler, Jan-Eric G., Fö 3
Smith, A. Åke, Fi 1 22, U 1
Sohlman, Ragnar W. A., U 8
Solberg, Jarl C. R., Fi 6
Sonesson, Bertil H., U 13
Spak, Carl-Anton, Ju 54
Spendrup, K. Aksel, In 7
Spångberg, Lennart, U 30
Staaf, G. Henning, K 30
Stadling, J. Otto V., Fi 20 30
Stagg, A. Ivan E., Fi 1
Stagh, Marina L., U 17
Stahl, Ivar, Fi 30 32
Stangenberg, Eric G., Ju 7
Stangenberg, Harriet S. T., Ju 7
33 56
Stangvik, Gunnar, U 33
Stare, K. J. Peter, Fi 7
Stargård, E. Hugo, Ju 20, In 15
Stark, Hans-Olov, Ju 27
Stark, K. Birger, S 9, U 13 35
Starkerud, Lars I., Jo 18
Starland, Hilding, S 18
Steen, Bengt A. B., Ju 11
Steen, Göran A., K 25 38
Stefanson, R. Stig S., C 9, I 8
Stefenson, Bror P. H., Fö 16
Steffner, Bengt G., Ju 31, C 3
Stemme, N. G. Erik, I 14
Stenbom, Åke, S 1
Stenborg, Sven Gunnar, Fö 7
Stenbäck, Manne, U 8
Stencrantz, Annika B., U 7
Stendahl, Anders L:son, Fi 6
Stenefeldt, Ulf J., U 9
Stenfors, Bo I. L., S 15
Stenholm, I. Britta, U 20
Stening, F. Birger, U 18, In 19
Stenlund, Francis, U 33
Stenman, Bo M., K 32
Stenram, Håkan, Jo 11
Stenström, Robert, Jo 11
Stern, Torkel E., Fi 8
Sterne, Bengt G., Ju 26, C 13,
I 18
Sterte, Rudolf H., Fi 25
Sterzel, Fredrik A. G., Ju 15
Sterzel, Georg F., Ju 34 35
Stiernstedt, K. Jan T., U 19 49,
I 16
Stiernstedt, Lars J. T., In 16
Stighäll, L. B. Christer, In 3
Stigstedt, Björn, U 29
Stime, Pär-Eric W., Fi 7
Stjernquist, Nils, Ju 15, U 16
Stjernquist, Per Nilsson, U 13
Stjernström, Nils E., U 13
Stocksén, Nils B., S 1
Stoltz, A. Wilhelm, K 36
Stoltz, Ingmar E. M., U 16
Stoye, Peter C. J., U 8
Strahl, Ivar, Ju 17
Strand, Karl-Erik, Fö 16
Strandberg, A. Valter, H 5
Strandberg, Lars-Olof, Fö 13
Strandberg, Margit I., In 3
Strandberg, Sten Erik, S 22
Strandsjö, Göte, U 30
Strangert, Per O., Fö 16
Stridsman, Torsten, K 24, In 27
Stripple, Lennart, U 30
Ströhm, Bertil A., U 39
Ström, A. Lennart, C 1
Ström, Evert R., U 33
Ström, Gunnar O. F., Fö 9, S 1
U 8
Ström, H. Bertil, K 15 32
Ström, Ivan S., Fi 34
Ström, K. Fingal, Fi 24 44,
U 13, I 5
Ström, Sven Ä., S 16, I 6
Strömberg, Hjalmar M., Fi 22
Strömberg, Karl-Erik J., In 6
Strömberg-Lind, Karin E., S 11
Strömbäck, Erland H. D. D:son,
Ju 19, K 12
Strömdahl, Ingvar F., C 7
Strömholm, Stig F., U 13
Sturkell, Carl-Edvard, S 9 12
Ståhl, Ingemar O. L., Ju 44, U 13
Ståhlberg, Harald, Fi 33
Stålhandske, O. Lennart, Fö 17
Sundberg, Hans E., S 20
Sundberg, Ingrid E., Ju 30, UD 4,
U 14
39 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 1. Riksdagsberättelsen
Riksdagsberättelsen år 1973
610
Sundberg, Johan, U 30
Sundberg, Kjell, U 33
Sundberg, Kjell M., K 22
Sundberg, L. Nore, U 8, I 17 21
Sundberg, T. Harry, In 13
Sundblad, Lars G., K 1
Sundbäck, Ulrik, U 32
Sundelin, F. Bernhard, I 18
Sundelin, Åke, C 4
Sundén, O. Ragnar, I 22
Sundgren, E. Roland, U 51
Sundgren, Lars J., Fi 6
Sundgren, Magnus, U 13
Sundh, Erik, U 18
Sundin, J. Arvid, I 11
Sundkvist, Leif G., U 15
Sundman, Per-Olof, U 15
Sundmark, Bo V., S 5
Sundquist, A. Åke, H 4
Sundqvist, Allan, U 8
Sundqvist, Anders O., U 24
Sundqvist, Rolf L., Fö 3
Sundström, Björn G., U 14
Sundström, John, U 32
Sundström, M. Gudrun, Jo 24
Sundström, Olof G., In 5
Sundström, S. Åke A., U 6
Sundström, Torsten, K 42
Sundvik, K. Ivar, U 29
Sunner, Stig A., U 3
Svahn, Bertil, Joll
Svahn, Iba, Ju 3
Svahn, Olov E., U 8
Svanberg, Sven-Erik, K 23
Svanberg, U. Ingvar, Jo 11, In 9
Svanfeldt, Göran H., U 13 28
Svanström, K. Ivan H., Ju 12
Svantesson, B. Nils-Olof, Ju 40
Svedberg, Å. Lage, Jo 1
Svedberg, Erik D., Ju 7 27
Svedberg, Jan, In 10
Svedberg, Sten, U 13
Svegelius, Lennart, U 30
Svenningsson, S. Levi H., U 33
Svenonius, Per H., Ju 27 28,
U 16, I 14
Svenonius, Rolf H., S 15
Svenson, S. Göte, In 18,
C 1 3 9
Svenson, Sven G.. Ju 28
Svensson, Bengt Å. G., C 9
Svensson, C. Gösta, Fö 15
Svensson, Ella, U 33
Svensson, Erik O., K 24
Svensson, Gustaf L., Ju 7
Svensson, Inge G., S 21 22 26
Svensson, Ingvar K. F., S 9
Svensson, J. Erik O., U 13
Svensson,Jörn, I 18
Svensson, Kjell R., Jo 22, C12, 17
Svensson, L. G. Roland, U 13
Svensson, Lars, U 34
Svensson, Nils-Eric, U 7 8 13
Svensson, Nils Å., U 13
Svensson, Olle F. S., Ju 36, Fi 47
Svensson, Roger G. I., U 26
Svensson, S. Börje F., Jo 24
Svensson, S. I. R. Erik, In 13 22 28
Svensson, Sten R., S 3
Svensson, Stig R., Fi 42
Svensson, Sven, U 4
Svensson, Sven-Rune, Ju 29
Svensson, T. Erland, In 13
Svensson, Thorsten A. I., U 3
Svensson, Åke E. F., Ju 19
Svenungsson, Arne A. D., C 1
Sveri, Knut O., Ju 2 8 11 23 24
32 47
Sverne, Tor E., Ju 40, S 9
Svidén, Ulf, UD 2
Swanson, Owe, C 12
Swanstein, Stig N. S., Fö 11
Swarén, Ulla M., K 2, Jo 7
Swarting, Sven E. V., 12 4
Swartling, Anders J. A., Fi 42
Swartz, Carl P. E:son, Jo 11, H 3
Swedner, H. H. R. Harald,
U 15, In 10
Swenne, Åke M. H., U 13 20
Swenson, Dag C. W., S 7
von Sydow, Björn, U 27
von Sydow, Christian F. C. Hj.,
Jo 3
von Sydow, Gunnar, H 3
Sylvén, G. Christer, Jo 11
Sylvén, N. Edvard H., Jo 20
Säfström, Stig O., Fi 23, U 19
Säkk, Karl, Jo 1 6
Sälde, K. A. Henry, Ju 2 45
Sännås, Bertil R., In 13
Sääf, K. Å. Henry, In 14
Söder, Karin A.-M., U 17
Söderberg, Bo K. G., U 32, I 8 20
Söderberg, E. Bo, U 18 20
Söderberg, Ewert, U 39
Söderberg, Jan, Jo 22
Söderberg, Johan, I 22
Söderberg, N. Olof, U 16
Söderberg, Sten T. B., Ju 17
Söderberg, Stig J. F., I 15
Söderberg, Åke M., Fi 25
Söderholm, Valdemar, U 30
Söderlindh-Wiberg, Barbro, U 16
Söderlund, A. Göran, Ju 21
Söderlund, Carl Gustaf, H 3
Söderman, S. Olof, Jo 4
Söderqvist, Bengt O. A., S 6
Söderström, Göran, U 8
611
Personregister
Sölve, Torkel W:son, Fö 7
Sönnerhed, N. Gunnar, Ju 54
Sönnerlind, Arne S., U 36
Sörensen, S. Ingemar K., Jo 10
Sörenson, Torsten N., U 22 30
Sörlin, Thore, In 14
T
Tagg, Philip, U 30
Tallroth, N. Börje, In 3
Tamfeldt, Bengt G., Fö 6 17
Tammelin, Lars, UD 5
Tammelin, Paul A. V., Ju 2 7,
UD 3
Tegman, Lars-Olof, U 13
Tegnér, Per A. A., I 17
Telestam, Gösta L., Fi 43
Tell, Anna Greta, Fi 19
Tell, Björn V., U 19
Tengelin, Sten E., u 6
Tengroth, Bengt T., I 19
Tengroth, Karl-Erik, Jo 11, C 4
Tengstam, P. Anders, S 6
Tengvall, Sven-Erik G., Ju 21,
S 16 20
Tennberg, Klas, U 32
Ternemar, J. Tommy, Fö 14
Ternryd, Carl-Olof, K 27 41
Terstad, I. Gösta A., Fö 11
Terstedt, Ulla, U 8
Teveborg, Lennart, U 30 55
Thalén, Bo D:son, K 12
Tham, Carl C. W., U 13
Thelin, Stig G. T., In 14
Theorell, Hugo A. T., Jo 11
Theorin, K. Maj Britt, In 6
Thiberg, Sven, In 6
Thomaeus, Bertil E. R., Fi 31
Thomasson, Björn E., U 49
Thomasson, Lars M., U 38
Thorell, Elisabet, U 41
Thorell, K. Arne B., Ju 5,
K 1 2 45
Thornell, Anders B., Fi 30
Thorngren, S. Bertil, ju 26
Thornstedt, Hans G., Ju 1 18 23
Thorsell, Inga-Lill, U 53
Thorsell, Siv M., S11.U818
Thorsson, Inga M., UD 4,
Jo 11 22
Thorstenson, R. Billy, S 13, In 4
Thoursie, Kerstin, U 53
Thoursie, Ragnar D. A., In 16
Thufvesson, Bengt E., Fö 6,
K 27, In 3, C 9
Thulin, Einar Erson, Fi 4 16
Thun, K. Ragnar, U 3
Thunberg, K. 1. Anders, I 4
Thunborg, Anders I., UD 5
Thunell, Jörgen S., I 7
Thunved, Anders E., Ju 40, S 9
Thurén, Gunnar C. O., Ju 2
Thuresson, Arne V. U. W., K 14
Thuresson, Erik O., H 10
Thyberg, P. Erik, Fö 13
Thyberg, P. Jan, I 2 7 19
Thyblad, Tom F. F. Trson, S 19
Thyrenius, Ingegerd, U 30
Thärnström, Kenny U. H., Ju 12
Thörnberg, Ove V., U 13
Tiberg, Lennart F., Jo 27
Tiby, K. Ivar, Fö 1, U 49
Tidblad, Bengt G. V., I 21
Tidefelt, J. Sune, Fi 30, I 1
Tillius, Carl, U 30
Tillman, Sture V., U 13
Tingdahl, Lennart J. T., Fö 3
Tjernberg, K. V. Harry, In 1
Tjällgren, Per Olof L., K 15 24 27
Tobé, Erikl., C 5
Tobisson, Lars F., Fi 42, U 13
Tollemar, Carl-Gustav W., Joll
Tomner, J. Sigvard A., I 9
Torgils, A. Gunnar, Ju 50,
K 15 29
Tornberg, E. A. Gunnar, K 36
Tottie, Lars W., Ju 30
Trana, Folke K. E., Jo 5
Tranell, E. Olof B., H 1, In 18
Trankell, Arne, In 10
Trapp, A. A. Lennart, S 1
Traung, Brita, Ju 2
Troedsson,Ingegärd, S 9
Troedsson, Sten, Fi 18
Trost, Jan L. E., Ju 30
Trotzig, C. Fredrik J., Ju 21,
K 13, Jo 7, C 3
Tryggvesson, G. Rune, In 3
Tryse, Carl Eric, I 8
Tufvasson, Knut E., In 26
Tufvesson, Bengt E., Fi 22
Tunér, Hans G., Fö 4
Turesson, Bo, Ju 26, Jo 2,
In 9 22 28
Tynelius, Erik G. A., S 1
Tysk, Gunnar I., Ju 49
Tågmark, Sven G., Jo 9 24
Törnbom, Olle Z., Fö 12
Törnebohm, Yngve K. V., C 3
Törnell, Inga-Britt, Ju 58
Törneman, J. Algot G., Ju 37
Törner, Pär I., I 8
Törnquist, Harry E., U 3, Jo 4 13
Törnqvist, Gunnar E., U 8 13,
In 3
Törnqvist, Karl-Erik, Ju 32
Törnroth, N. Lennart, H 2
Törnström, Kjell, U 33
Riksdagsberättelsen år 1973
612
u |
Wahlström, Ulf E., |
Fi 33 |
|
Udd, S. Robert, |
Fi 45 |
Wahlund, Sten G. W., |
Ju 15 |
Uggla, Claes A., |
H 2 |
Wahrby, Hans O., |
U 11 |
Uggla, G. Inga-Lill, |
S 14 |
Wahren, Carl E. T., |
UD 4 |
Uggla, Hans G. O. C:son, |
K 5 |
Walander, Håkan I., |
In 14 |
Uggla, Karl-Lennart, |
Fi 11 44 |
Walberg, Sten S., ■ |
Fi 28 48 |
Uggla, Madeleine, |
U 30 |
Waldenby, Torbjörn, |
I 18 |
Uhlin, Karl-Erik, S 10, Fi 2 |
Walin, Gösta A., |
Jo 11 |
|
Uhlin, Åke, |
U 41 |
Wallberg, Ursula, |
Ju 42, U 6, |
Uhnbom, C. Bengt I:son, |
K 20 |
H 6, In 6 |
|
Ullberger, Kurt, |
U 5 |
Wallén, Axel O. A., |
I 16 |
Ullsten, Ola S. K. 0., |
UD 4 5, |
Wallén, Per-Edwin M., |
Ju 24 47 |
In 22 28 |
Wallén, Åke, |
Fi 7 |
|
Ulne, John, |
U 18 20 |
Wallenberg, Jarl-Erik, |
S 26 |
Ulveson, H. N. Ingemar, |
U 26 |
Wallenius, Lennart, |
U 32 |
Ulvhammar, E. E. Birgitta, S 6 |
Waller, Tage E., |
U 3 |
|
Unnerbäck, Axel R., |
U 16 |
Wallerius, Olof, |
H 2 |
Unnerbäck, K. E. Eyvind, |
U 5 |
Wallgren, K. Åke, |
U 20 |
Utberg, Rolf F., |
In 11 |
Wallin, A. E. Göte, |
U 16 |
Utsi, Lars, |
U 38 |
Wallin, Alf G., Fi 22, Jo 13 16 23 |
|
Wallin, Allan, |
I 12 |
||
Wallin, Björn A., |
Fö 9 |
||
Wallin, Erik C., |
U 7 |
||
V |
Wallin, Ingemar E. V., |
I 8 |
|
Vahlberg, Gustav E., K 32, Fi 24 |
Wallin, M. Margareta (Greta), |
||
Valentin, Gosta L. F., |
JO 18 |
Ju 40, S 13 |
|
Vallerö, Rolf A. T., |
Ju 21 |
Wallin, Per J., |
Ju 53 |
Vennberg, Karl, |
U 43 |
Wallin, Ryno, |
U 50 |
Vernerson, Sven-Georg V |
„ Fi 29 |
Wallin, Sten-Erik J., |
Ju 26, Jo 26 |
Verständig, Sigmund, |
Jo 6 |
Wallner, Helmer, |
Ju 25 |
Vestin, F. E. Margareta, |
Ju 11 |
Walter, T. Viking, |
U 23 |
Vestlund, A. Gustaf, S 19, U 8 28 |
Waltersson, Bert, |
U 33 |
|
Viberg, Stig-Olov, |
H 7 |
Wändén, Stig A., |
Fi 23 |
Vieweg, Lars, |
K 41 2 |
Wannegård, Nils I., |
Fö 7 |
Villner, Sven V., |
Fi 9 |
Ward, Kurt K. B., |
S 6, C 9 |
Vinde, Pierre L. V., UD 1, Fi 22 |
Wass, Lars A., |
I 21 |
|
Vinell, Lars G., |
I 9 |
Wassén, Brita E., |
Fö 14 |
Vinge, Per-Gunnar, |
Fi 35 |
Wedel, Karsten, |
U 18 |
Vingedal, S. Gunnar, |
In 13 |
Wedell, N. Gunnar, |
I 14 |
Virdesten, Sten G., |
Fö 14 |
Wedén, Sven M., |
Ju 57, Fö 13 |
Virgin, G. Ivar, Ju 41, Fi 35 |
Wedin, Nils A., |
C 3 |
|
Vogel, Lorentz W., |
Ju 34 |
Wedin, R. Folke, |
Fö 7 |
Voss, Bertil G. P., |
U 6 19 |
Wedmalm, Per O. R., |
S 16 |
Vrethammar, K. Harald, |
U 20 |
Wehlin, Sven, |
1 5 |
Wehtje, H. Urban, |
In 21 |
||
Weiberg, Allan H., |
Fö 12 |
||
W |
Weidstam. Åke, |
Ju 5 50 |
|
Wachtmeister, |
Weimar, Åke J. H. K. |
K 5 |
|
Wilhelm H. F„ |
Fö 13 |
Weinz, Erik, |
U 13 |
Wadell, Ulla G. S., |
Fi 33 |
Welin, Einar, |
I 12 |
Wadensjö, Eskil W., |
In 5 |
Welin, N. Gustaf A., |
Fö 16 |
Wagner, C. F. Wilhelm, |
Fö 18, |
Welinder, P. E. Carsten, Fi 2 |
|
K 10 42 |
Wemmmger, Lars V., |
U 3 |
|
Wahlgren, E. Göran, |
Fi 8 |
Wendel, Sven V., |
I 14 |
Wahlgren, Ivan, |
U 8 |
Wenker, Stig-Eric, |
Jo 17 |
Wahlström, J. Klas E., |
Fö 9 16 |
Wennerberg, Sigfrid B |
Fö 9, |
Wahlström, Karl-Erik A., |
K 13 |
S 16 |
|
Wahlström, Stina M., |
In 10 |
Wennerfors, Alf A:son, Fi 6 |
|
Wahlström, Tommy, |
U 33 |
Wennergren, C. Bertil O., Fi 5 |
613
Personregister
Wennerholm, Peter H. B., Fi 27
Wennerhorn, Karl Otto L., Fö 6,
K 15 22 32 42
Wennström, K. Gunnar, S 6 27,
U 8 13 54
Wentz, Nils O., Ju 12 19 28
Werbell, Bror I., Fi 28 40
Werding, Jan A., Fi 30
Werin, Lars H. V., Fi 23
Werkö, Lars A., U 13
Werner, Gösta, U 18
Werner, J. Bertil H., Ju 38 56
Werner, Odd, U 30
Werner, Ulf C. L., Fö 8, Fi 44
Wernlund, Stig A., U 16
Wessberg, Göran, Fö 16
Wessel, Jan, K 23
Wessén, Vilhelm, Jo 3
Wessman, Lennart, S 24
Wessman, Yvonne, U 13
Wesström, Eric A., Fö 6
Westberg, Sven, U 3 41
Westberg, Swen E. G. A., Jo 10
Westerberg, Bengt Y., In 19
Westerberg, Lars G. I., I 10
Westerberg, Sten B. B., K 3, Fi 23
Westerlind, Erik A., Ju 28, K 19
Westerlind, N. Peter, Ju 42
Westerlund, Rut, U 36
Westerlund, S. Harald, I 7
Westerståhl, H. Jörgen, In 3
Westin, Gunnar A. E., U 5
Westin, Gunnar P., U 34
Westin, J. Olle, Fö 11, In 18
Westlin, E. Arne, S 8, Jo 24
Westling, Otto J., S 18, I 20
Westrup, C. Richard, U 33
Wetterblad, R. Ingmar T., Fö 17,
U 30
Wettergren, Thomas N., U4
Wetterhall, Sven C. E., Ju 26,
Jo 26
Wetterholm, Bengt A. W., I 14
Wiberg, G. Lennart E:son, Ju 9
Wiberg, N. Ola R., Fö 17
Wiberg, Ragne, K 20
Wickberg, Arne W., K 23
Wickberg, J. Algot, Ju 11
Wickbom, Torsten A., U 4
Wickström, Bo G., U 40
Wictorsson, Karl-Eric A., S 6
Wictorsson, Åke V., S 1, Jo 27
Widding, N. Åke W., Ju 19
Widegren, Björn G., Ju 12
Widell, C. Gösta, Jo 1
Widell, Lennart G., 119
Widerberg, Bertil R., Jo 10
Widén, K. A. Ingvar, Jo 13 20 27
Widgren, Greger G., U 45 47
Widgren, Jonas O., In 10
Widgren, Lillemor, U 41
Widmark, P. Sverker V., Fi 25 34,
U 6
Wiebe, Stig W. O., K 18
Wiechel, Lennart C. G., U 20
Wiege, Lars B., U 6
Wieslander, K. H. Bengt, Fi 21
Wigardt, Hans G. T., Fö 6
Wiggen, Knut, U 30
Wihlborg, Hans H., Ju 14 20, S 17
Wijkman, Anders I. S., Ju 46
Wijkman, E. Gunnar B., SI,
U 3, Jo 13
Wik, Karl Erik, Fö 16
Wik, Lars, U 45
Wikberg, J. Axel, Jo 3 5
Wiking, Barbro, U 33
Wiklund, Bengt O., Ju 54, U 17,
In 29
Wiklund, Holger D. E., Ju 7
Wiklund, Oscar E., U 3
Wiklund, S. A. Daniel, Ju 17 38,
S 9
Wikman, C. Gunnar, S 6 20
Wikman-Lindqvist, Monika, S 4
Wikrén, R. O. Gerhard, Ju 54
Wikstrand, Rolf A. I., U 13
Wikström, C. Arne, Ju 31 38
Wikström, Hans F., U 32
Wikström, Harry J., Jo 2
Wikström, Jan-Erik, Fi 47, U 55
Wilborg, Nils A., Ju 48, Fö 10
Wilhelmson, Lars E., Ju 54
Wilhelmsson, A. Börje, S 22
Wilhelmsson, Arne E., Ju 31 43
Wilhelmsson, Bengt S., S 25
Wilkens, O. Gösta P., K 5
Willart, N. Bo, Fi 5 16
Wilow, Kay Gunnar A., U 54
Wilson, Sven T., Ju 37
Wilund, Arnold O., I 6
Winberg, Henrik, K 42
Winberg, S. Håkan, Fi 47, C 9
Winblad, Harry W., Fö 13 16
Winéus, Bengt G., Fö 12 17
Winqwist, Carl-Henrik, U 6
Winroth, Charles E. E., Jo 2
Winther, Otto W. G., Fö 1
Wirén, Erik T., H 1, In 3
Wirmark, O. Fridolf J., Fi 20
Wirtén, Rolf G. S., Jo 12, In 10
Wisén, Thore G. I., Ju 17
Wivstad, O. Ingvar, I 7
Wohrne, Vulf O., U 13
Wolffram, Bengt O., K 15
Wollarz, F. Einar L., S 17
Wollroth, Stig V., I 8
Wolrath, E. Birgitta, U 3
Riksdagsberättelsen år 1973
614
de Woul, Bert T., |
Ju 21 |
Woxén, Ragnar, |
U 1 |
Wraghe, R. Åke, |
U 40 |
Wretborn, Christer C. W., |
U 13 |
Wretlind, K. Arvid J., |
S 2 |
Wretmark, Gerdt, |
U 8 |
Wulff, Kurt E., |
Fi 8 43 |
Wulff, Torgil H., |
UD 5 |
Wååg, Nils Erik, |
I 2 8 |
Wächter, Rut, |
S 9 |
Wängberg, Hans-Åke, |
K 9 22 |
Wänkkö, Per G., |
In 18 |
Wänstrand, Carl A., |
U 41 |
Wärnberg, Erik G., |
Fi 30 |
Wärneryd, Bo, |
U 4 |
Wärneryd, Karl-Erik, |
U 6 |
Wärneryd, Olof I., |
In 3 |
Wästberg, Per, |
U 15 |
Y |
|
Yngström, Louise, |
U 41 |
Ågren, Lars O. T.
Zachrisson, Bertil J., Ju 30, Fi 38, |
|
U 16 22 |
|
Zackrisson, Uno, |
U 8 |
Zeime, Claes A., |
Ju 38 |
Zethraeus, Sten Å., |
In 17 |
Zetterblad, Ulf, |
S 6 |
Zetterblom, B. Göran O. |
I 20 |
Zetterlund, Sven, |
U 33 |
Zetterman, J. Lorenz, |
Ju 4 |
Zetterquist, Urban G., |
U 21 |
Zetterström, Rolf O. F., |
U 13 |
Zetterström, Sven N., |
Fi 27 |
Å
Åberg, Carl-Johan,
Åberg, Ch. Georg,
Åberg, G. Bertil,
Åberg, Georg,
Åberg, Gertrud,
Åberg, Gunnar,
Åberg, Lars-Gunnar,
Åberg, Lennart,
Åberg, Ulf A. G.,
Ågren, Bengt O.,
Ågren, Carl-Henrik,
Ågren, Enar,
Ågren, G. Ingvar,
Ågren, K. Gunnar,
S 29, In 11 14,
C 6
U 13
U 36
In 6
1 5
Fi 8
Jo 17
Ju 43
Jo 22
U 8
Jo 8, In 14
Ju 16
Ysander, Bengt Christer A., Fö 4,
Fi 23, U 13
Åhgren-Lange, Ulla H. A.,
Åhnsén, Lars-Olof,
Åhrén, Per,
Åhstrand, Lars A.,
Åhström, N. Åke A:son,
Åkerberg, P. Erik Hj.,
Åkerdahl, Magnus F.,
Åkerfeldt, Sven Eric,
Åkerlind, Lars E. K.,
Åkerlund, Hans E.,
Åkerlund, Henrik,
Åkerlund, K. A. Lars, Fi 5
Åkerman, N. Håkan, I 3
Åkerrén, Bo Y., K 22
Åkerstedt, Jonas V., U 13
Åkerström, E. Göran, U 20
Åkerström, Hans E. A., U 41
Åkesson, Hans O., Ju 30
Åkne, L. Roland, Ju 37
Ålander, Olof G., Fö 7
Åman, O. Valter, Ju 15, In 17
Åmark, Sven O. F., K 23
Ångström, Rune T., I 18
Åqvist, N. Erik M., U 18, In 19
Årlin-Jussil, Ingrid S., Jo 12, C 5 9
Åryd, I. Birgitta,
Åsander, Sven,
Åsberg, Christer,
Åsbring, Lars-Göran G.,
Åsbrink, Per V.,
Åsgård, Bo H.,
Åshuvud, A. Olof L.,
Åstrand, Göran,
Åstrand, Sven-Gustav,
Åström, C. Johan S.,
Åström, C. O. Bengt,
Åström, C. Sverker,
Åström, Karl Johan,
Åström, Lars-Åke E.,
Åvall, Sven K.,
K 41 44,
Fi 40, U 6
Jo 6
I 6
Jo 10
U 4
I 22
Jo 2
S 1
Jo 17
U 20
Jo 27
I 19
Ju 11
U 40
U 20
K 33
U 43
Ju 58
Fi 15
Fö 7 15
U 13
C 10
S 20
I 8
U 20
Ju 57, UD 5,
Jo 11
U 8
UD 4,
S 4 14 20
Ju 28 43
O
Öberg, Alf,
Öberg, N. P. Kjell,
Öberg, N. Sture,
Öberg, Per-Erik,
Öbrink, Karl Johan,
Ödeen-Stenbeck, Ingrid,
Öhlin, Göran B. G.,
Öhman, Anders R.,
Öhrn, J. Bruno,
Öhrwall, Tomas,
Öhvall, Bertil,
K 24
Ju 57, In 10
In 3
S 3
U 3
U 18
K 13
Ju 43
K 1 4 20, Fi 4
Fö 16
In 14
615
Personregister
Öjborn, Lars E., |
Jo 3 |
Önnesjö, Karl Erik A., |
Jo 3 |
Örtegren, Inger M. K., |
U 35 |
Östby, Nils E., |
S 12 |
Öster, Karl Olov, |
Jo 7 8 |
Österberg, David V., |
U 1 |
Österberg, Gunnar R., U |
13, H 5, |
I 15 |
|
Österberg, Rolf V., |
I 9 |
Österdahl, Lars-Erik O., |
Fö 16 |
Österlund, Tord H:son, |
Ju 21 |
Östling, Sven, |
K 44 |
Östlund, Hans-Erik, |
U 13 39 |
Östlund, Harry, |
U 33 |
Östlund, Zolo, |
U 32 |
Riksdagsberättelsen år 1973
616
Sakregister till kommittéer
ADB se Databehandling
Affärstidsnämnden H 7
Affärsverk I 17
Akademiska sjukhuset S 1
Aktiemarknad Fi 8
Alkoholmissbrukare S 25
Alkoholpolitiska utredningen Fi 6
Allmän försäkring se Försäkring,
A Ilmän
Allmänna handlingar Ju 27
Anstaltspersonal Ju 20
Anstaltsvärd S 25
Anställningstrygghet U 45, In 17
Arbetare Fi 10
Arbetarskydd S 18, 28
Arbetsdomstolen In 17
Arbetsförmedling In 16
Arbetslivsforskning I 20
A rbetsmarknad
Anställningstrygghet m. m. In 17
Arbetsmarknadsutbildning In 29
Byggarbetskraft In 7, 30
Universitetslärare U 45
Utredningsverksamhet In 5
A rbetsmiljöforskning S 28
Arbetsmiljöutredningen S 18
Arbetsrättskommittén In 25
Arbetstid K 11, H 7
Arbetstillstånd In 26
Arbetsvärd In 11
Arkiv U 9, C 2
Artistbeskattning Fi 38
Artistförmedling In 16
Arv Ju 10, 30
Assistenter U 45
A tomenergi I 7
A uktorisation H 11
Avbetalningsköp Ju 42
Avfallshantering Jo 16
A vgängsregler UD 3
Avlöning se Lön
A v talsgodkännande Fi 46
A vtalsrätt Ju 35
B
Bankstyrelser Fi 43
Bankväsen Fi 15, 26, 29
Se även Kreditväsen
Barna- och ungdomsvård
Barnavårdsmannautredningen
Ju 40
Familjelagssakkunniga Ju 30
Fosterbamsutredningen S 13
Försöksverksamhet S 19
Skolans inre arbete U 33
Socialutredningen S 9
Ungdomsbrottslighet Ju 3, 11
Barnfamiljer S 4
Barnskötarutbildning S 11
Barnstugeutredning, 1968 års S 11
Befordringsförfarande Fö 8
Befäl Fö 2, 3, 18
Behandlingsforskning Ju 32
Behörighet K 18, U 53
Bekämpningsmedel Jo 24
Beredskapslagstiftning K 6, Fi 36
Besiktning K 17
Betalningssystem Fi 26
Beteendevetenskap I 20
Bibelöversättning U 42, 43
Bibliotekarieutbildning U 41
Biblioteksersättning U 15
Bidragssystem S 29
Bilskatteutredningen Fi 4
Biluthyrning K 43
Biocider Jo 24
Boendeservice In 6
Boendeutredningen In 22
Bokföringslagstiftning Ju 39
Bostadstillägg S 4
Bostäder
Boendeutredningen In 22
Bostadsbeskattning Fi 48
Bostadsfinansiering In 4, 28
Byggkonkurrens In 18
Låneunderlagsgruppen In 2
Paritetslåneutredningen In 19
Samlingslokaler In 12
Saneringsutredningen In 13
Servicekommittén In 6
Se även Byggnadsväsen
Bosättningslån S 4
Brandförsvar C 3
Bromma flygplats K 42
Brottmål Ju 24, 38
Brottsbalken Ju 13, 47
Brottslighet Ju 3, 11
Brottspåföljder Ju 45
Budgetering Fö 16, Fi 23
Buller K 22
Bussbidragsutredningen K 16
Butiksetableringsutredningen H 1
Butikskoncentration H 4
Bygglagutredningen C 5
Byggnadsväsen
Byggarbetskraft In 7, 30
Byggkonkurrensutredningen In 18
Byggnadsindexkommittén Fi 12
Hissar och rulltrappor C 7
Installationsbranschen I 12
Internationella byggnadskommittén
In 21
Båtsport Jo 15
Börslagstiftning Fi 8
Böter Ju 31
C
Civilförsvar
Fö 11, C 4
617
Sakregister
D |
Fondmedel |
Fi |
3 |
|
Dalälven |
C 13 |
Fordon K |
17, Fi |
4 |
Dataarkiveringskommittén |
U 9 |
Fordonsuthy rning |
K |
43 |
Databehandling |
Ju 21 |
Forskning |
||
Dataindustriutredningen |
I 14 |
Arbetslivsforskning |
I |
20 |
Datasamordningskommittén |
Fi 35 |
Arbetsmiljö |
S |
28 |
Delgivning |
Ju 56 |
Framtidsforskning |
Ju |
44 |
Demokrati U 37. C 10 |
Försvarsforskning |
Fö |
9 |
|
Detaljhandel |
H 4 |
Havs resursutredningen |
I |
4 |
Distributionsutredningen |
H 4 |
Kriminologi |
Ju |
32 |
Djuruppfödning |
I 21 |
Medicinsk teknik |
U |
23 |
Dokumentation |
U 51 |
Miljöforskning |
Jo |
25 |
Domare |
Ju 54 |
Nordisk trafikforskning |
K 7, |
8 |
Domkretsar |
Ju 48 |
Regional utrednings- |
||
Domstolar |
verksamhet |
In |
3 |
|
Arbetsdomstolen |
In 17 |
Rymdforskning U |
19, I |
16 |
Domstolskommittén |
Ju 7 |
Skogsteknisk forskning |
Jo 23 |
|
Hovrätterna Ju 54. 55 |
Social forskning |
S |
14 |
|
Regeringsrätten |
Ju 33 |
Teknisk forskning |
U |
32 |
Driftunderskott |
K 39 |
U-landsforskning |
U |
40 |
Dödsbo |
Ju 10 |
Forskn ingsh u vudmän |
u |
47 |
Forskningsregister |
u |
51 |
||
Forskningsrådsutredningen |
u |
51 |
||
E |
Forskningsstipendier |
Ju |
23 |
|
Eftergymnasiala studier |
U 13 |
Fortbildning |
u |
39 |
Egendomsförvaltning |
Fi 2 |
Fosterbarnsutredningen |
s |
13 |
Ekonomisk politik |
Fi 40 |
Frakträtt Ju |
4, 5, |
50 |
Ekonomiskt försvar |
H 5 |
Framtidsforskning |
Ju |
44 |
Elektriska anläggningar Ju 25, I 3 |
Fredsorganisationsutredningen Fö |
6 |
||
Elevvård |
U 33 |
Frihetsberövanden |
Ju |
34 |
Elutredningen |
I 13 |
Fritidspedagogutbildning |
S |
11 |
Energiförsörjning K 9, I 7, |
13, 18 |
Fritidsverksamhet Jo |
5, 8, |
15 |
Enskilda vägar |
K 24 |
Fysisk riksplanering |
C |
6 |
Erlander, T. |
U 27 |
Fångvårdens byggnads- |
||
ERU |
In 3 |
kommitté |
Ju |
2 |
ESRO-kommittén |
U 19 |
Fältstation |
Jo |
14 |
Europarådsstipendier |
Ju 23 |
Förband |
Fö |
6 |
Europeisk rymdforskning |
U 19 |
Fördelningspolitik |
In |
24 |
Exekutionsväsen |
C 3 |
Förenade fabriksverken |
I |
17 |
Export |
H 3 |
Förenings- och förhandlings- |
||
rätt |
In |
25 |
||
r |
Föreningsskatteutredningen |
Fi |
38 |
|
r |
Företagens uppgiftsskyldig- |
|||
Factoring |
Ju 58 |
heter |
Fi |
25 |
Familjelagssakkunniga |
Ju 30 |
Företagsbok färing |
Ju |
39 |
Familjepolitik S |
4, 11 |
Företagsdemokrati Fi 24, 43, 44, |
||
Farligt gods |
K 2 |
In 25, C |
10, I |
5 |
Fartyg K 29, Fi 3 |
Företagshälsovård |
S |
18 |
|
Fastighetsbildning |
Ju 25 |
Företagsinteckning |
Ju |
58 |
Fastighetsdomstol |
Ju 55 |
Företagsskatteberedningen |
Fi |
30 |
Fastighetstaxering Fi |
9, 33 |
Företagsstruktur |
||
Ferieresor |
U 52 |
Byggnadsbranschen |
In |
18 |
Film Ju 36, U 18 |
Detaljhandel |
H |
4 |
|
Fiskerinäringen Jo |
6, 10 |
Enskilt näringsliv |
I |
1 |
Fluorkommittén |
S 8 |
Filmbranschen |
U |
18 |
Fly garbetstidsut redningen |
K 11 |
Grafisk industri |
I |
9 |
Flygplatser |
K 42 |
Installationsbranschen |
I |
12 |
Flygtrafikledarskola K 25, 26, 34 |
Metallmanufaktur |
I |
10 |
|
Flygtrafikledningskommittén |
K 12 |
Möbelindustri |
I |
11 |
FN-konferens |
Jo 11 |
Småföretag |
I |
8 |
Fokusutredningen |
S 29 |
Stålindustri |
I |
22 |
Folkbokföring K 30, Fi 27 |
Yrkestrafik |
K |
20 |
|
Folkpension |
S 22 |
Författarstöd |
U |
15 |
Folkrätt UD 5 |
Författnings frågan |
Ju |
15 |
|
Folktandvård |
S 20 |
Författningspublicering |
Ju : |
22 |
Fondbörsutredningen |
Fi 8 |
Förfogandelagstiftning |
Fö |
5 |
Riksdagsberättelsen år 1973
618
Förhandlingsverksamhet
Fi
Förmögenhetsrätt
Förpassningsutredningen
Försko! lärarutbildning
Förskolor
Försvarets materielverk
Försvarsväsen (allmänt)
Beredskap inom luftfarten
Fredsorganisationsutredningen
Försvarsforskning
Försvarsutredning,
1970 års
Humanitet i krig
Kommunal beredskap
Planering och budgetering
Rekvisition och förfogande
Totalförsvarsplanering
Försvarsväsen (personal)
Befordringsförfarande
Förvaltningsutbildning
Handräckningsvärnpliktiga
Marinens befälsutredning
Pensionsålder
Personalkategoriutredningen
Tjänstgöringsåldersutred
ningen
Värnpliktigas
förmåner
Värnpliktskommitté,
1966 års
Värnpliktsutredning,
1972 års
Försäkring
Försäkring, Allmän
Försöksdjur
Försörjningsberedskapsutredningen
Förvaltningsdemokrati
Förvaltningsrättskipning
Förvaltningsutbildning
Förvandlingsstrafjutredningen
10, In 8
Ju 35
Ju 14
S 11
S 11
Fö 7
K 6
6
9
13
5
4
Fö
Fö
Fö
UD
C
Fö 16
Fö 5
Fö 19
Fö 8
Fö 15
Fö 4
Fö 2
Fö 17
Fö 7
Fö 1
Fö 14
Fö 3
Fö 18
Fi 3, 39
S 20
1 21
H 5
Fi 24, 44
Ju 33
Fö 15
Ju 31
Handikappade S 5, 16, 29, In 11
Handräckningsvärnpliktiga Fö 4
Havsresursutredningen I 4
Hemvistsakkunniga Fi 27
Hissar C 7
Hjälmaren Jo 26
Hjälpmedelsgruppen S 16
Hovrätter Ju 54, 55
Humanitet UD 5
Hundskatt Fi 32
Hälsovård
Arbetsmiljöutredningen S 18
Fluorkommittén S 8
Livsmedelslagstiftning S 2
Medicinalstatistik S 7
Studerandehälsovård U 54
Hälsovårdsinspektörsutbildning S 17
Hästsport Jo 18
Högre utbildning U 53
I
Ideella föreningar Fi 38
Industri I 9, 10, 11, 14, 15, 19
Se även Näringspolitik
Industrialisering UD 2
Industricentrautredningen In 20
Industrilokalisering C 12
Information se Upplysningsverksamhet
Inskrivningsväsen Ju 51, 58
Installationsbranschutredningen 1 12
Insyn Fi 29
Inteckning Ju 58
Integritetsskydd Ju 16, 27, 28
Internationell rätt UD 5
Internationella byggnadskommittén
In 21
Internationella överenskommelser
Ju 22, 50
Internationellt
bistånd UD 1, 2, Fi 21, U 40
Internatskolor U 29
Intrång I 3
Invandrarfrågor In 1, 10, 15
Isotopmärkning K 38
Galoppsportutredningen |
Jo |
18 |
|||||
Gamla testamentet |
U |
42 |
J |
||||
Generalklausulutredningen |
Ju |
35 |
Jakt marksutredningen |
Jo |
5 |
||
Girosystem |
Fi |
26 |
Jordbruk |
||||
G lesbygdsfrågor |
K |
16, In |
14 |
Jordbrukspolitiken |
Jo |
27 |
|
Godstransport Ju |
5, |
50, K |
2 |
Kemiska medel |
Jo |
24 |
|
Grafiska kommittén |
I |
9 |
Kontrollanstalter |
Jo |
20 |
||
Grundlagsfrågor Ju |
13, |
15, |
36 |
Sambruksutredningen |
Jo |
9 |
|
Grustäkt skommittén |
Ju |
29 |
Växtförädling |
Jo |
17 |
||
G ränskommuner |
C |
8 |
Jordbruk shögskolor |
Jo |
4 |
||
Gymnasieskolan |
u |
53 |
Journalistutbildning |
U |
39 |
||
Göta kanal |
K |
40 |
Juridisk utbildning |
Ju |
54 |
||
Göteborgs hamn |
K |
31 |
Jämlikhet |
Fi |
10 |
||
Göteborgsutredningen |
C |
1 |
Järn- och stålindustri |
I |
22 |
||
Järnvägar |
K 14, |
39 |
|||||
H |
Järnvägsbe fordran |
Ju |
50 |
||||
Hamnutredningen |
K |
3 |
|||||
Handel Ju 9, |
41, H |
1, |
4 |
K |
|||
Se även Utrikeshandel |
Kanaltrafik |
K |
40 |
||||
Handelsgödsel |
Jo |
24 |
Kapitalförsäkring |
Fi |
39 |
619
Sakregister
Kapitalmarknadsutredning, |
Regionmusiken |
Fö |
12 |
|||
1968 års |
Fi |
15 |
Sameutredningen |
U |
38 |
|
Karolinska sjukhuset S |
3, 10, 23 |
Upphovsrätt |
Ju |
37 |
||
Kemiskt avfall |
Jo |
16 |
Kulturellt samarbete |
U |
49 |
|
Klientelundersökning |
Ju |
3 |
Kulturminnesvård U |
46, C |
5 |
|
Kollektivavtal Fi 46, In 25 |
Kyrkoväsen |
|||||
Kollektivtrafik |
K |
32 |
Bibelöversättning |
U 42, 43 |
||
Kommunal beredskap |
C |
4 |
Kyrkohandbok |
U |
12 |
|
Kommunal demokrati |
C |
10 |
Psalmkommittén |
U |
22 |
|
Kommunala nämnder |
c |
10 |
Stat och kyrka |
U |
16 |
|
Kommunala undervisnings- |
Uppsala domkyrka |
U |
44 |
|||
sjukhus |
s |
27 |
Kårobligatorieutredningen |
U |
34 |
|
Kommunalekonomiska utred- |
Köplagsutredningen |
Ju |
9 |
|||
ningen |
Fi |
40 |
Körkortsutredningen |
K |
3 |
|
Kommunalförvalt- |
||||||
ning Ju 17, Fi 28, K 3, C |
1 |
|||||
Kommunallagarna |
C |
11 |
L |
|||
Kommunalrättskommittén, |
Landskapsvård Ju 29, Jo |
12 |
||||
Nordiska |
c |
8 |
Landsting S 27, C |
: 1, 2, |
9 |
|
Kommunalval |
c |
10 |
Lantbrukshögskolan |
Jo |
4 |
|
Kommunindelning |
Ju |
58 |
Leasingutredningen |
K |
43 |
|
Kompetenskommittén |
U |
53 |
Ledningar Ju 25, K 9, |
I 2, |
3 |
|
Koncentrationsutredningen |
I |
1 |
Likviditets- och kassakvots- |
|||
Koncession |
Ju |
25 |
lagen |
Fi |
36 |
|
Konkurrens |
In |
18 |
Linko pings filialen |
U |
23 |
|
Konkurslagskommittén |
Ju |
43 |
Litteraturutredning, 1968 års |
U |
15 |
|
Konstgödsel |
Jo |
24 |
Livförsäkringsbeskattning |
Fi |
39 |
|
Konstnärsutbildnings- |
Livräntor |
Ju |
19 |
|||
sakkunniga |
U |
11 |
Liv smed elslagstiftn ing |
S |
2 |
|
Konsumentfrågor Ju 35, H 4, |
11 |
Livsmedelsverket |
Jo |
19 |
||
Konsumenttjänstutredningen |
Ju |
53 |
Ljudupptagningar |
U |
9 |
|
Konsumentupplysning |
H |
8 |
Ljusnan |
C |
13 |
|
Konsumentverket |
H |
9 |
Lokalisering |
|||
Konsumtionskredit |
Ju |
42 |
Industricentra |
In |
20 |
|
Kontinentalsockeln |
I |
4 |
Lokaliseringsutredning, |
|||
Kontrollanstalter |
Jo |
20 |
1968 års |
In |
9 |
|
Kraftledningar Ju 25, I |
3 |
Miljöstörande industri |
C |
12 |
||
Kraftverk |
I |
7 |
Statlig verksamhet |
Fi |
22 |
|
Kreditköpskommittén |
Ju |
41 |
T uristanläggningar |
Jo |
8 |
|
Kreditväsen |
Se även Regionalpolitik |
|||||
Beredskapslagstiftning |
Fi |
36 |
Lokalprogram U 3, |
Jo |
4 |
|
Bostadskredit In 2, • |
4, 19, 28 |
Lokaltrafik |
K |
32 |
||
Kapitalmarknaden |
Fi |
15 |
Lokalvård |
Fi |
7 |
|
Kreditupplysning |
Ju |
28 |
Lotsning |
K |
31 |
|
Krigslagar |
UD |
5 |
Lotteriutredning, 1972 års |
H |
10 |
|
Krigsmaktens förvaltnings- |
Luftfart |
|||||
utbildningsutredning |
Fö |
15 |
Beredskapslagstiftning |
K |
6 |
|
Kriminalstatistik |
Ju |
18 |
Bromma flygplats |
K |
42 |
|
Kriminalvård |
Buller |
K |
22 |
|||
Behandlingsforskning |
Ju |
32 |
Flygarbetstid |
K |
11 |
|
Fångvårdens byggnads- |
Flygtrafikledning K 10, 25, |
26, |
34 |
|||
kommitté |
Ju |
2 |
Öresundsdelegationen |
K |
15 |
|
Förpassningsutredningen |
Ju |
14 |
Luftfartyg |
Ju |
51 |
|
Kriminalvårdsbe redningen |
Ju |
46 |
Luftkudde farkoster |
K |
5 |
|
Tillsynsutredningen |
Ju |
20 |
Luftvård |
K |
5 |
|
Ungdomsbrottslighet |
Ju 3, |
11 |
LUP-kommittéer U |
3, |
Jo |
4 |
Kriminologiska forsknings- |
Låginkomstgrupper |
In |
24 |
|||
stipendier |
Ju |
23 |
Låneunderlagsgruppen |
In |
2 |
|
K ronofogdemyndigheter |
C |
3 |
Långtidsuthyrning |
K |
43 |
|
Kronojord Fö 10, |
Fi 1, |
2 |
Låsinstallationer |
H |
11 |
|
Kulturell verksamhet |
Läkemedel |
I |
1, |
6 |
||
Filmbranschen |
U |
18 |
Länsförvaltning |
< |
: i, 9 |
|
Konstnärsutbildning |
U |
11 |
Länsskolnämnder |
u |
36 |
|
Litteraturutredningen |
U |
15 |
Lärare U 33, 45 |
|||
Musei- och utställnings- |
Lärarutbildning |
u : |
20 |
|||
sakkunniga |
U |
5 |
Läromedel |
U |
7, |
10 |
Riksdagsberättelscn år 1973
620
Lön |
||
Avtalsgodkännande |
Fi |
46 |
Förhandlingsutredningen |
Fi |
10 |
Lönekostnadspål ägg |
Fi |
14 |
Lönesystem |
Fi |
11 |
Maskintjänst |
Fi |
18 |
Personalutbildare |
Fi |
19 |
Lös egendom |
Ju |
9 |
M |
||
Manufaktur |
I |
10 |
Marinens befälsutredning |
Fö |
2 |
Markdelegationen |
Fi |
1 |
Marklagstiftning |
Jo |
5 |
Markägare |
Jo |
12 |
Maskinanläggningar |
Fi |
18 |
Massmedier Ju 36, |
Fi |
47 |
Materielverk, Försvarets |
Fö |
7 |
Medicinalstatistik |
S |
7 |
Medicinsk forskning |
I |
21 |
Medicinsk teknik |
U |
23 |
Meritvärdering |
Fi |
21 |
Mervärdeskatteutredningen |
Fi |
37 |
Metallmanufakturutredningen |
I |
10 |
Meteorologisk information |
K |
21 |
Militära pensionsålders- |
||
delegationen |
Fö |
17 |
Militära tjänstgöringsålders- |
||
utredningen |
Fö |
1 |
Militärmusiken |
Fö |
12 |
Miljöforskningsutredningen |
Jo |
25 |
Miljökontrollutredningen |
Jo |
7 |
Miljöstörande industri |
C |
12 |
Miljövård se Naturvård |
||
Miljövårdskonferensen |
Jo |
11 |
Minoriteter |
U |
38 |
Motorredskapsutredningen |
K |
12 |
Musei- och utställnings- |
||
sakkunniga |
U |
5 |
Musik |
Fö |
12 |
Musikaliska akademien |
U |
31 |
Musikutbildning U |
30, |
31 |
Möbelindustri |
I |
11 |
Mönstring |
K |
30 |
N |
||
Namnlagen |
Ju |
52 |
Narkotika |
S |
12 |
Nationalfonoteket |
U |
9 |
Naturkatastrofer |
K |
21 |
Naturtillgångar |
I |
4 |
Naturvetenskaplig forskning |
Jo |
25 |
Naturvård |
||
Atomkraftverk |
I |
7 |
Bilavgaser |
K |
4 |
FN:s miljövårdskonferens |
Jo |
11 |
Fritidsbåtutredningen |
Jo |
15 |
Grustäktskommittén |
Ju |
29 |
Kemiska medel |
Jo |
24 |
Kemiskt avfall |
Jo |
16 |
Miljökontrollutredningen |
Jo |
7 |
Miljöforskning |
Jo |
25 |
Miljöstörande industri |
C |
12 |
Miljövård skostnader |
Jo |
22 |
N aturvårdskommittén |
Jo |
12 |
Vattenlagsutredningen |
Ju |
26 |
|
Nordiskt samarbete |
|||
Bokföringslagstiftning |
Ju |
39 |
|
Flygarbetstid |
K |
11 |
|
Generalklausulutredningen |
Ju |
35 |
|
Gränskommuner |
C |
8 |
|
Konsumenttjänstutredningen |
Ju |
53 |
|
Kreditköp |
Ju |
42 |
|
Kriminalstatistik |
Ju |
18 |
|
Kulturellt samarbete |
U |
49 |
|
Köplagsutredningen |
Ju |
9 |
|
Livsmedelslagstiftning |
S |
2 |
|
Medicinalstatistik |
s |
7 |
|
Nordkalottfrågor |
In |
23 |
|
Påföljder |
Ju |
45 |
|
Skadeståndskommittén |
Ju |
19 |
|
Skifte av dödsbo |
Ju |
10 |
|
Straffrätt |
Ju |
6 |
|
Trafiksäkerhet |
K |
7, |
33 |
Transportfrågor |
K 8, 35 |
||
Upphovsrätt |
Ju |
37 |
|
Utländska banker |
Fi 29 |
||
Vägtrafik |
K |
36 |
|
öresundsfrågor |
K |
15, 37 |
|
N ordkalottkommittén |
In |
23 |
|
Norge |
Jo 21 |
||
Norrland U |
32, In 20 |
||
Norrmalm K |
23, Fi |
1 |
|
Nya testamentet |
U |
43 |
|
Nykterhetsvård S 9, |
25, Fi |
6 |
|
Näringspolitik |
|||
Dataindustri |
I |
14 |
|
Förenade fabriksverken |
I |
17 |
|
Grafisk industri |
I |
9 |
|
Industricentra |
In |
20 |
|
Industrilokalisering |
C |
12 |
|
Installationsbranschen |
I |
12 |
|
Koncentrationsutredningen |
I |
1 |
|
Metallmanufaktur |
I |
10 |
|
Mindre och medelstora |
|||
företag |
I |
8 |
|
Möbelindustri |
I |
11 |
|
Petroindustri |
I |
19 |
|
Stålindustri |
I |
22 |
|
Verkstadsindustri |
I |
15 |
|
Näringsrätt Ju |
53, H |
2 |
O
Obligationsmarknad
Offentlig tjänst
Offentlighet
Oljeindustri
Oljeledningar
Oljeskydd
Omskolning
Operautredningen
Oriktiga frihetsberövanden
Fi 8
UD 3, Fi 17
Ju 27
I 19
K 9, I 2
K 38, Jo 16
In 29
U 50
Ju 34
Paritetslåneutredningen In 19
Partistödsutredning, 1971 års Ju 41
Patentpolicykommittén H 2
Pedagogik S 11, U 33
Pensionsadministration Fi 41
Pensionsförsäkring Fi 39
621
Sakregister
Pensionsålder Fö 17, S 22 |
||
Pensionärer |
In |
8 |
Periodiskt understöd |
Fi |
5 |
Personaladministration |
I |
20 |
Personalkategoriutredning, |
||
1968 års |
Fö |
<7 |
Personalrepresentation |
Fi 43, 44 |
|
Personalutbildning |
Fi |
19 |
Persontransporter |
Ju |
50 |
Petroindustriutredningen |
I |
19 |
Pipelines ) |
K 9, I |
2 |
Plane ringsmetodik |
K |
41 |
Planeringssystem |
Fö |
16 |
Polisväsen Ju 49, S 12 |
||
Politiska våldsdåd |
Ju |
57 |
Postgiro |
Fi |
26 |
Praktikcentrumkommittén |
U |
35 |
Pressutredning, 1972 års |
Fi |
47 |
Prisindex |
Fi |
12 |
Prisreglering |
Jo 6, |
27 |
Privatliv Ju 16, 27, |
28, U |
9 |
Professorstillsättning |
U |
26 |
Programbudgetering |
Fö |
16 |
Prospektering |
I |
4 |
Prästutbildning |
U |
25 |
Psalmkommitté, 1969 års |
u |
22 |
Psykiskt avvikande |
Ju |
45 |
Publicering |
Ju |
22 |
Punktskatteutredning, 1969 |
års Fi |
16 |
Pyroteknik |
H |
12 |
Påföljder |
Ju |
45 |
R
Radio
Radioutredning, 1969 års |
U |
24 |
Reklam i TV |
U |
6 |
Utbildningsradio U 8, 48 |
||
Yttrandefrihet |
Ju |
36 |
Rationalisering |
Jo 27 |
|
Realisationsvinst |
Fi |
31 |
Redovisning K 39, Fi |
3 |
|
Regeringsrätten |
Ju |
33 |
Regional fiskeriadministration |
Jo |
10 |
Regionalpolitik Glesbygdsutredningen |
In |
14 |
Industricentra |
In |
20 |
Lokaliseringsutredningen |
In |
9 |
Styrmedel |
In |
27 |
Turistanläggningar |
Jo |
8 |
U trednings verksamhet |
In |
3 |
Regionmusiken |
Fö |
12 |
Reklamutredningen |
U |
6 |
Rekvisitions- och förfogande-utredning, 1967 års |
Fö |
5 |
Religionsvetenskap |
U |
25 |
Renbeteskonvention |
Jo |
21 |
Resegarantiutredningen |
H |
6 |
Restauranger |
U |
21 |
Riksdagens lönedelegation |
Fi |
46 |
Riksinternatskolor |
U |
29 |
Riksplanering |
C |
6 |
Rik sstat en |
Fi |
23 |
Riksutställningar |
U |
5 |
Rivning |
In |
13 |
Rulltrappor |
C |
7 |
Rymdverksamhet U 19, I |
16 |
Räddningstjänst |
K |
28 |
Räkenskaper |
Ju |
39 |
Rättegång |
||
Brottmål |
Ju |
24 |
Delgivning |
Ju |
56 |
Domstolskommittén |
Ju |
7 |
Frihets berövanden |
Ju |
34 |
Trafikmål |
Ju |
8 |
Åtalsrättskommittén |
Ju |
38 |
Rättsväsendets informations- |
||
system |
Ju |
21 |
Rörelsehindrade |
S |
29 |
Rörtransport |
I |
2 |
Röstning |
Ju |
12 |
S Sambruksutredningen |
Jo |
9 |
Samer U 38, Jo 21 |
||
Samhällsforskning Ju 44, I 20 |
||
Samhällsinformation |
Ju |
22 |
Samhällsplane- |
||
ring K 27, Jo 8, In 3, C |
5, |
6 |
Samlevnadsundervisning |
U |
4 |
Samlingslokaler |
In |
12 |
San eringsu tredn ingen |
In |
13 |
Sedlighetsbrott |
Ju |
47 |
Sekretess |
Ju |
27 |
Service Ju 53, In |
6 |
|
Sexualbrott |
Ju |
47 |
Sexualundervisning |
U |
4 |
SIDA UD |
1 |
|
Simulatorgruppen |
K |
26 |
Sjukförsäkring |
S |
21 |
Sjukgymnastutbildning |
U |
2 |
Sjukhus S 1, 3, |
10, 23 |
|
Sjukpenningutredningen |
S |
21 |
Sjukvård S 6, |
7, |
15 |
Sjöfart |
||
Befälsbemanning |
K |
18 |
Fritidsbåtar |
Jo |
15 |
Göta kanal |
K |
40 |
Hamnutredningen |
K |
3 |
Lotsning K 31
Sjölagskommittén Ju 4
Sjöräddning K 28
övergivna fartyg K 29
Sjöfolk K 30, In 26
Sjöreglering Jo 26
Sjöräddning K 28
Skadestånd Ju 19, 34, 50
Skara Jo 14
Skatteutjämning Fi 28, 40
Skatteväsen (allmänt)
Bilskatt Fi 4
Hundskatt Fi 32
Ideella föreningar Fi 38
Mervärdeskatt Fi 37
Punktskatter Fi 16
Skatteutredning, 1972 års Fi 42
Skatteväsen (företag) Fi 30
Skatteväsen (inkomstskatt)
Artistbeskattning Fi 34
Bostadsbeskattning Fi 48
Livförsäkringar Fi 39
Periodiskt understöd Fi 20
Riksdagsberättelsen år 1973
622
Realisationsvinst |
Fi |
31 |
Storlandsting |
C |
1 |
Sjukpenning |
S |
21 |
Strafflagstift- |
||
Traktamente |
Fi |
13 |
ning Ju 1, 6, 13, 31, 45, 47 |
||
Skatteväsen (taxering) Fi |
9, |
33 |
Studentkårer |
U |
34 |
Skatteväsen (uppbörd) |
Fi |
25 |
Studerandehälsovård |
u |
54 |
Skeppsholmen |
Fö |
10 |
Studiecirklar |
u |
28 |
Skifte av dödsbo |
Ju |
10 |
Studie rese utreda ingen |
u |
52 |
Skodon |
H |
5 |
Studiesocialt stöd U |
14, |
17 |
Skogsbruk Jo 2, |
3, |
23 |
Styrelserepresentation Fi 43, 44 |
||
Skogshögskolan |
Jo |
4 |
Stålindustri |
I |
22 |
Skolungdomsresor |
U |
52 |
Städning |
Fi |
7 |
Skolväsen |
Stämningsmän |
Ju |
56 |
||
Ansvarsfördelning stat— |
Stängselskyldighet |
K |
14 |
||
—kommun |
U |
55 |
Svalövsutredning, 1971 års |
Jo |
17 |
Länsskolnämnder |
U |
36 |
Svävarfartsutredningen |
K |
5 |
Läromedel |
U 7 |
Säkerhetsföreskrifter K 2, C |
7 |
||
Radio och TV i utbild- |
Sällskapsresor |
H |
6 |
||
ningen |
U |
8 |
Särskolverksamhet |
S |
24 |
Riksintematskolor |
u |
29 |
|||
Sexualundervisning |
u |
4 |
T |
||
Skolans inre arbete |
u |
33 |
Tand vårdsförsäkring |
S |
20 |
Skrivbyråer |
In |
16 |
Teater |
U |
50 |
Skyddad sysselsättning |
In |
11 |
Teknisk utbildning |
u |
32 |
Skyddsrum |
Fö |
11 |
Tekniska hjälpmedel |
s |
16 |
Småföretag |
I |
8 |
Tekniska högskolan |
u |
1 |
Småpartier |
C |
10 |
TEKO-varor |
H |
5 |
Snöfordon |
K |
12 |
Television Ju 36, U 6, |
, 8, 48 |
|
Social forskning |
S |
14 |
Teologiska övningsinstitut |
U |
25 |
Sociala bidrag |
S |
29 |
Terrorism |
Ju |
57 |
Sociala förmåner |
Fö |
14 |
Textilvaror |
H |
5 |
Socialdepartementets sjukvårds |
Tidningsstöd |
Fi |
47 |
||
delegation |
S |
6 |
T illsynsutredn ingen |
Ju |
20 |
Socialutredningen |
S |
9 |
Tilläggspension |
S |
22 |
Socionomutbildning |
u |
35 |
Tjänstemän |
Fi |
10 |
Specialstraffrätt |
Ju |
1 |
Tjänster |
Ju |
53 |
Specialundervisn ing |
U |
33 |
Tjänstesystem |
Fi |
11 |
Spel |
H |
10 |
Tjänstetillsättningar |
U |
26 |
Stadsplanering |
C |
5 |
Tjänstgöringsålder |
Fö |
1 |
Stat och kommun Fi 28, 40, U |
55 |
Total försvarsplanering |
Fö |
19 |
|
Statistik |
K |
19 |
T otalisatorverksamhet |
Jo |
18 |
Statlig egendom Fö 10, Fi 1, |
2 |
T rafikbullerutredningen |
K |
22 |
|
Statliga företag I |
5, |
6 |
Trafikmålskommittén |
Ju |
8 |
Statsbudget |
Fi |
23 |
T rafikolycksstatistik-kommittén |
||
Statsdepartementen |
Ju |
33 |
K |
19 |
|
Statsförvaltning |
Trafikpolitik |
||||
Budgetutredningen |
Fi |
23 |
Bilskatteutredningen |
Fi |
4 |
Exekutionsväsendet |
C |
3 |
Bussbidragsutredningen |
K |
16 |
Förvaltningsdemokrati Fi 24, |
44 |
Kollektivtrafik |
K |
32 |
|
Konsumentverket |
H |
9 |
Luftkuddefarkoster |
K |
5 |
Livsmedelsverket |
Jo |
19 |
Nordiskt samarbete K 8, 35 |
||
Lokalisering |
Fi |
22 |
Trafikplanering |
K |
27 |
Lokalvård |
Fi |
7 |
Trafikpolitiska delegationen |
K |
1 |
Lönekostnadspålägg |
Fi |
14 |
Vägkos tnadsutredningen |
K |
4 |
Lönesystem |
Fi |
14 |
Yrkestrafik |
K |
20 |
Nedre Norrmalm K 23, Fi |
1 |
öresundsfrågor K 15, 37 |
|||
Offentlighet och sekretess |
Ju |
27 |
Trafiksäkerhet K 7, 12, 17, 33, 36 |
||
Pensionsadministration |
Fi |
41 |
T raktamentsbeskattnings- |
||
Personalutbildare |
Fi |
19 |
utredningen |
Fi |
13 |
SIDA UD |
1 |
T ransportforskning |
K |
8 |
|
Ämbetsansvarskommittén |
Ju |
17 |
Transportfrågor, Nordiska |
K |
35 |
Statskyrkan |
U |
16 |
Trav- och galoppsport- |
||
Statstjänstemän |
Fi |
46 |
utredningen |
Jo |
18 |
Stiftelser |
Fi |
30 |
T RU-kommittén |
U |
8 |
Stockholm K 23, Fi |
1 |
T ryckerier |
I |
9 |
|
Stockholms län |
Ju |
48 |
Tryckfrihet |
Ju |
13 |
Stockholmspolisen |
Ju |
49 |
T rädgårdsnciringsut reda ingen |
Jo |
1 |
623
Sakregister
Tullagstiftning |
Fi 5, |
45 |
Tullpackhuskarlslagen |
Fi |
17 |
Tung trafik |
K |
17 |
Turistan läggn ingar |
Jo |
8 |
T äktsamfälligheter |
Ju |
29 |
Tätortsmiljö |
C |
5 |
U
U-landsförskningsutredningen U 40
U-landstjänst Fi 21
U-ländernas industrialisering UD 2
Undervisningssjukhus S 1, 3, 10, 27
Ungdomsbrottslighet Ju 3, 11, 38
Ungdomsvårdsskolor S 19
Universitet
Anställningstrygghet U 45
Egendomsförvaltning Fi 2
Kårobligatoriet U 34
Lokal- och utrustningsprogram
U 3
Läromedel U 7
Medicinsk teknik U 23
Professorstillsättning U 26
Restauranger U 21
Teknisk utbildning i
Norrland U 32
Teologiska övningsinstitut U 25
TV och radio i utbildningen U 8
Utbildningsutredning,
1968 års U 13
Universitetssjukhus S 1, 3, 10, 27
Uppbörd Fi 25, 45
Uppfinningar H 2
Uppgiftsskyldighet Fi 25
Upphovsrätt Ju 37, U 10
U pplysningsverksamliet
Författningspublicering Ju 22
Information i radio U 24
Miljövårdsupplysning Jo 7
Sexual- och samlevnadsfrågor
U 4
Utlandsinformation H 3
Upprustning av bostäder In 13
Uppsala domkyrka U 44
U ppsägningsskydd In 17
Utbildningsbidrag S 21
Utbildningsdemokrati U 37
Utbildningsradio U 8, 24, 48
Utbildningsutredning, 1968 års U 13
Uthyrning av arbetskraft In 16
Utlandsinformation H 3
U tlandsresor H 6
Utlandssvenskar Ju 12
Utländska artister Fi 34
Utländskt bankföretag Fi 29
Utlänningar In 1, 10, 26
Utrikesförvaltning UD 3
Utrikeshandel H 3
Utrikespolitik UD 5
Utställningar U 5
Utsädesförening, Sveriges Jo 17
Varudeklarationsutredningen H 8
V arudistribution H 4
Vattenkraftsutbyggnad C 13
Vattenlagen Ju 26, Jo 12
Vattenvägar K 40
Verkstadsindustri I 15
Vetenskapsakademien U 47
Veterinärhögskolan Jo 4, 13
Veterinärväsen Jo 14
Vindelådalen Jo 8
Vuxenutbildning U 17, 28
Våldsdåd Ju 57
Vårdanstalter S 25
Värdlagstiftning S 9
Vårdpersonal Ju 20
Vårdutbildning S 11
Väderleksinformation K 21
Väghållning K 4, 24
Vägplanering K 41
Vägtrafik
Bilskatt Fi 4
Buller K 22
Farligt gods K 2
Fordonsbesiktning K 17
Fraktavtal Ju 5
Körkort K 13
Motorredskap K 12
Nordisk forskning K 7
Nordisk lagstiftning K 36
Nordiskt trafiksäkerhetsråd K 33
Trafikmål Ju 8
Trafikolycksstatistik K 19
Vägkostnader K 4
Välfärdsutveckling In 24
Värdepapper Fi 8
Värmeverk I 7
Värnpliktiga se Försvarsväsen
(personal)
Växtförädling Jo 17
Yrkesinspektionen S 18
Yrkesskadeförsäkring S 26
Yrkestrafik K 20, Fi 4
Yttrandefrihet Ju 13, 36
Vadstena klosterkyrka
Val
U 46
Ju 12, C 10
Z
Zigenare
A
Å talsrättskommittén
Ägandeförhållanden
Äktenskapsrätt
Ämbetsansvarskommittén
ö
Öresundsfrågor
Övergivna fartyg
Överinstans
Övningsämneslärare
In 15
Ju 38
I 1
Ju 30
Ju 17
K 15, 37
K 29
Ju 55
U 20
Innehållsförteckning
Allmän berättelse
Överenskommelser med främmande makter m. m. under tiden
november 1971—oktober 1972
Redogörelse för de garantier för exportkrediter som exportkreditnämnden
har meddelat på statens vägnar
Under år 1972 beviljade bidrag ur behållningen av de särskilda
lotterier som anordnats till förmån för konst, teater och andra
kulturella ändamål
Under budgetåret 1971/72 gjorda anvisningar ur jaktvårdsfonden
Under
budgetåret 1971/72 beviljade understöd ur allmänna arvsfonden
Utbetalningar
för skilda ändamål från handels- och sjöfartsfonden
under budgetåret 1971/72
Kommittéer:
Justitiedepartementet (Ju)
Utrikesdepartementet (UD)
Försvarsdepartementet (Fö)
Socialdepartementet (S)
Kommunikationsdepartementet (K)
Finansdepartementet (Fi)
Utbildningsdepartementet (U)
Jordbruksdepartementet (Jo)
Handelsdepartementet (H)
Inrikesdepartementet (In)
Civildepartementet (C)
Industridepartementet (I)
Uppgift på kostnader för kommittéer
Betänkanden utkomna från trycket under år 1972
Betänkanden avgivna av kommittéer, som redovisas i riksdagsberättelsen,
eller upprättade inom departement (Ds-serie) under
år 1972
Nordisk udredningsserie
Personregister till kommittéer
Sakregister till kommittéer
1
7
15
17
21
21
22
23
100
108
132
159
210
275
357
392
410
458
489
526
576
580
583
584
616
Data-Fotosättning: Svenska Reproduktions AB, Stockholm 1973
Tryckning: Rotobeckman