Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1973           Prop. 1973:97

Nr 97

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i reglemen­tet (1959: 293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning, m. m.; given Stockholms slott den 23 mars 1973.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars aviåtande tiU riksdagen föredragande departementsche­fen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 500 milj. kr. av AP-fondens medel skall kunna tillföras näringslivet i form av riskvilligt ägarkapilal. Enligt för­slaget skall inom AP-fonden inrättas en särskild fond med egen styrelse som får rätt att placera fondmedel i aktier i svenska aktiebolag utom bank- och försäkringsbolag. Dessutom skall medel få placeras i konver­tibla skuldebrev och i skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteck­ning av aktier. Den nya fondstyrelsen skall ha rätt att hos riksförsäk­ringsverket rekvirera de medel som behövs för placeringsverksamheten. Aktieutdelningar och arman avkastning samt realiserade kursvinster skall få användas för nya placeringar. Aktiefonden föreslås bli skatt­skyldig för all inkomst som härrör från kapitalförvaltningen.

Sedan erfarenheter vunnits av den föreslagna placeringsverksamheten skall Kungl. Maj:t efter framställning av styrelsen för den nya fonden kunna besluta om en ökning av det belopp som skall avdelas för aktie­köp.

Den nya fondstyrelsen föreslås bestå av elva ledamöter som alla för­ordnas av Kungl. Maj:t. Ordföranden och vice ordföranden utses av Kungl. Maj:t och av återstående ledamöter nomineras två av primär­kommunerna, två av rikssammanslutningar av arbetsgivare och fem av rikssammanslutningar av arbetstagare. Den nya fonden skaU ha egen ad­ministration och verkställande direktör. Styrelsens förvaltning skall bli föremål för revision på samma sätt som gäller för övriga tre fondstyrel­ser.

De föreslagna bestämmelserna avses träda i kraft den 1 januari 1974.

1    Riksdagen 1973.1 saml Nr 97


 


Prop. 1973: 97

Lagförslag

1    Förslag till

Lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensions­fondens förvaltning

Härigenom förordnas, att 1—4, 6, 11, 12 och 14 §§ reglementet (1959: 293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning skall ha ne­dan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


De penningmedel, som enligt 31 § lagen om försäkring för all­män tilläggspension skola ingå tUl allmänna pensionsfonden, skola på sätt nedan stadgas förvaltas av tre särskilda styrelser, benämnda första, andra och tredje fondsty­relserna.


De penningmedel, som enligt 19 kap. 5 § lagen (1962: 381) om allmän försäkrmg skola ingå tUl allmänna pensionsfonden, skola på sätt nedan stadgas förvaltas av fyra särskilda styrelser, benämnda första, andra, tredje och fjärde fondstyrelserna, därvid dock de medel som överföras till fjärde fondstyrelsens förvaltning får upp­gå till högst femhundra miljoner kronor eller det högre belopp som Konungen på förslag av fondsty­relsen bestämmer.


2 §


Den i 3 § lagen om försäkring för allmän tilläggspension omför­mälda pensionsmyndighelen ålig­ger att överföra

1.     tUl första fondstyrelsens för­
valtning avgifter, som enligt 33 §
nämnda lag erläggas av staten,
kommuner och därmed jämförliga
samfälligheter samt bolag, för­
eningar och stiftelser, i vilka sta­
ten, kommun eUer därmed jämför­
lig samfällighet äger ett bestäm­
mande inflytande;

2,     till andra fondstyrelsens för­
valtning jämlikt sistnämndalagrum
inflytande avgifter från andra ar­
betsgivare än under 1 sägs, som
i genomsnitt för det år, vara av­
gifterna belöpa, sysselsätta minst
tjugu arbetstagare; samt


Del åligger riksförsäkringsverket att i fråga om avgifter till försäk­ringen för tUläggspension överföra

1.     till första fondstyrelsens för­
valtning avgifter, som enligt 19
kap. 1 § lagen (1962: 381) om all­
män försäkring erläggas av staten,
kommuner och därmed jämförliga
samfälligheter samt bolag, för­
eningar och stiftelser, i vilka sta­
ten, kommun eller därmed jämför­
lig samfällighet äger ett bestäm­
mande inflytande;

2.     till andra fondstyrelsens för­
valtning jämlikt nämnda lagrum
infljtande avgifter från andra ar­
betsgivare än under 1 sägs, som
i genomsnitt för det år, vara av­
gifterna belöpa, sysselsätta minst
tjugu arbetstagare;


 


Prop. 1973: 97


Nuvarande lydelse

3. till tredje fondstyrelsens för­valtning övriga avgifter enUgt sam­ma lagmm samt avgifter, som er­läggas jämlikt 34 § lagen om för­säkring för aUmän tUläggspension.

Föreslagen lydelse

3.    till tredje fondstyrelsens för­valtning övriga avgifter enligt sam­ma lagrum samt avgifter, som er­läggas jämlikt 19 kap. 3 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring; samt

4.    till fjärde fondstyrelsens för­valtning medel, som av styrelsen rekvirerats hos riksförsäkringsver­ket och som avräknas på medel som belöpa på de övriga styrelser­na i förhållande tdl kapitalbehåll­ningarna enligt styrelsernas balans­räkningar avseende ställningen vid utgången av närmast föregående år.

Till varje fondstyrelses förvaltning skall jämväl hänföras avkastning av de av styrelsen förvaltade medlen.

3 §


Pensionsutbetalningar ävensom, där ej annat följer av vad i andra stycket stadgas, förvaltningskost­nader och andra utgifter avseen­de försäkringen för allmän till-läggspension skola, i den mån and­ra medel ej stå till förfogande, be­stridas genom tillskott, som pen­sionsmyndigheten äger erhålla från fondstyrelserna. De för ett kalen­derår erforderliga medlen skola tillskjutas av fondstyrelserna i för­håUande till kapitalbehållningama enligt styrelsernas balansräkningar avseende ställningen vid utgången av närmast föregående år.

Pensionsutbetalningar ävensom, där ej annat följer av vad i andra stycket stadgas, förvaltningskost­nader och andra utgifter avseende försäkringen för tiUäggspension skola, i den mån andra medel ej stå tUl förfogande, bestridas genom tiUskott, som riksförsäkringsverket äger erhålla från första, andra och Iredje fondstyrelserna. De för ett kalenderår erforderliga medlen skola tUlskjutas av dessa fondsty­relser i förhållande tUl kapitalbe­hållningarna enligt styrelsernas balansräknmgar avseende ställ­ningen vid utgången av närmast föregående år.

Varje fondstyrelse skall med de under styrelsens förvaltning stående medlen bestrida kostnaderna för styrelsens verksamhet och för revision av styrelsens förvaltning.

4 §


Varje fondstyrelse skall bestå av nio ledamöter, som förordnas av Konungen. Av ledamöterna utses

i första fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som företräda kommunerna och lands­tingskommunerna, och tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare;


Envar av första, andra och Ired­je fondstyrelserna skall bestå av nio och fjärde fondstyrelsen av elva ledamöter, vilka alla förord­nas av Konungen. Av* ledamöter­na utses

i första fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som företräda kommunerna och lands-


 


Prop. 1973: 97


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

tingskommunerna, och tre efler förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare;

i andra fondstyrelsen tre efler förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, en efler förslag av sammanslutning, som företräder konsumentkooperationen, och fyra efter förslag av rikssammanslut­ningar av arbetstagare; samt

i tredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, fyra efter förslag av rikssammanslulningar av arbets­tagare och två efter förslag av sammanslutningar, som företräda personer vilka erlägga avgifter en­ligt 34 § lagen om försäkring för allmän tiUäggspension.

i andra fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, en efter förslag av sammanslutning, som företräder konsumenlkooperationen, och fyra efter förslag av rikssammanslut­ningar av arbetstagare;

i Iredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslulningar av arbetsgivare, fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbets­tagare och två efter förslag av sammanslutningar, som företräda personer vUka erlägga avgifter en­ligt 79 kap. 3 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring; samt

i fjärde fondstyrelsen två efter förslag av sammanslutning, som fö­reträder priinärkommunerna, två efler förslag av rikssammanslul­ningar av arbetsgivare och fem efter förslag av rikssammanslut­ningar av arbetstagare.

Avgives icke förslag som i första stycket sägs, förordnar Konungen ändå ledamöter som skolat utses efter sådant förslag.

För varje ledamot utses i enahanda ordning en suppleant.

Ledamöter och suppleanter skola vara myndiga, här i riket bosatta svenska medborgare.

6 §


Av de utan förslag utsedda le­damöterna i första fondstyrelsen förordnar Konungen en tUl ord­förande. I andra och tredje fond­styrelserna skall den utan förslag utsedde ledamoten vara ordföran­de. Fondstyrelse väljer inom sig vice ordförande.


Av de utan förslag utsedda le­damöterna i första och fjärde fondstyrelserna förordnar Ko­nungen i vardera styrelsen en till ordförande och, såvitt gäller fjärde fondstyrelsen, en lill vice ordförande. I andra och tredje fondstyrelserna skall den utan för­slag utsedde ledamoten vara ord­förande. Envar av första, andra och tredje fondstyrelserna väljer inom sig vice ordförande.


 


11 §


Allmänna pensionsfonden skall av fondstyrelserna förvaltas på så­dant sätt att den blir tUl största möjliga gagn för försäkringen för


Allmänna pensionsfonden skaU av fondstyrelserna förvaltas på så­dant sätt att den blir till största möjliga gagn för försäkringen för


 


Prop. 1973: 97


Nuvarande lydelse

allmän tilläggspension. Därvid skall iakttagas, alt placeringen av fondmedlen tillgodoser kraven på betryggande säkerhet, god avkast­ning och tillfredsställande belal-ningsberedskap.


Föreslagen lydelse

tilläggspension. Därvid skall iakt­tagas, alt placeringen av fondmed­len tillgodoser kraven på betryg­gande säkerhet, god avkastning och tillfredsställande belalningsbe-redskap.


 


12 §1

Fondstyrelse må placera de un­der styrelsens förvaltning stående medlen

1.    i obligationer utfärdade av staten, kommun eller därmed jäm­förlig samfällighet, Sveriges all­männa hypoteksbank. Konungari­ket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska            bostadskreditkassan. Svenska skeppshypotekskassan el­ler Skeppsfartens sekundärlånekas­sa eller av kreditakliebolag, som enligt vad därom finnes stadgat står under tillsyn av bankinspek­tionen;

2.    i obligationer garanterade av staten, kommun eller därmed jäm­förlig samfällighet;

3.    i obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda för­skrivningar som offentligen utbju­dits av svenskt bankaktiebolag el­ler Sveriges investeringsbankaktie­bolag;

 

4.    i andra skuldförbindelser ut­färdade av staien, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, riksbanken, bankaktiebolag, post­banken, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit eller annan kredit­inrättning, som Konungen godkän­ner, eller av bolag, förening eller stiftelse som i 2 § första stycket 1 sägs, såvida staten, kommun el­ler därmed jämförlig samfällighet iklätt sig borgen för förbindelser­na;

5.    i skuldförbindelse utfärdad av annan fondstyrelse;

1 Senaste lydelse 1967:345.


Envar av första, andra och tred­je fondstyrelserna må placera de under styrelsens förvaltning ståen­de medlen

1.    i obligationer utfärdade av staten, kommun eller därmed jäm­förlig samfällighet, Sveriges all­männa hypoteksbank, Konungari­ket Sveriges stadshypotekskassa. Svenska            bostadskreditkassan. Svenska skeppshypotekskassan el­ler Skeppsfartens sekundärlånekas­sa eller av kreditaktiebolag, som enligt vad därom finnes stadgat står under lUlsyn av bankinspek­tionen;

2.    i obligationer garanterade av staten, kommun eller därmed jäm­förlig samfällighet;

3.    i obligationer och andra för den aUmänna rörelsen avsedda förskrivningar som offentligen ut­bjudits av svenskt bankaktiebolag eller Sveriges invesleringsbank aktiebolag med undantag av kon­vertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till ny­teckning;

4.    i andra skuldförbindelser ut­färdade av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, riksbanken, bankaktiebolag, post­banken, sparbank, cenlralkassa för jordbrukskredit eller annan kre­ditinrättning, som Konungen god­känner, eller av bolag, förening eller stiftelse som i 2 § första styc­ket 1 sägs, såvida staten, kommun eller därmed jämförlig samfällig­het iklätt sig borgen för förbindel­serna;

5.    i skuldförbindelse utfärdad
av annan fondstyrelse;


 


Prop. 1973: 97


Nuvarande lydelse

6.    efter hörande av pensions­myndighelen, i skuldförbindelse utfärdad av företag, som har till syfte att befordra folkhälsan eller att medverka tiU förhindrande av nedsättning av arbetsförmåga el­ler tUl förbättring av sådan förmå­ga och som enligt styrelsens pröv­ning anses erbjuda godtagbar sä­kerhet; samt

7.    i fordran hos kreditinrätt­ning i enlighet med vad nedan är stadgat om återlån.

Föreslagen lydelse

6.    efter hörande av riksförsäk­ringsverket, i skuldförbindelse ut­färdad av förelag, som har till syf­te alt befordra folkhälsan eller att medverka till förhindrande av nedsättning av arbetsförmåga eller till förbättring av sådan förmåga och som enligt styrelsens prövning anses erbjuda godtagbar säkerhet; samt

7.    i fordran hos kreditinrätt­ning i enlighet med vad nedan är stadgat om återlån.

Fjärde fondstyrelsen må place­ra de under styrelsens förvaltning slående medlen

1.    i akiier i svenskt aktiebolag med undanlag av aktiebolag, som driver bank- eder försäkringsrö­relse; samt

2.    i sådana konvertibla skulde­brev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som utfärdats av aktiebolag som avses i 1 i detta stycke.

I den mån så erfordras för en tillfredsställande betalningsberedskap eller eljest för tillgodoseende av kravet på ändamålsenlig förvaltning må fondmedel även innestå hos riksbanken, bankaktiebolag eller post­banken.

14 §2


Riksbanken, bankaktiebolag, postbanken, sparbank, cenlralkas­sa för jordbmkskredit, Sveriges allmänna hypoteksbank. Svenska skeppshypotekskassan eller annan kreditinrättning som Konungen godkänner äger mot bevis om full­gjord avgiftsbetalning bevilja den som erlagt avgift enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspen­sion under föregående år återlån med högst hälften av vad sålunda erlagts, Återlån må ej beviljas, om dess belopp enligt vad nu sagts icke skulle uppgå till femhundra kronor.


Riksbanken, bankaktiebolag, postbanken, sparbank, cenlralkas­sa för jordbrukskredit, Sveriges allmänna hypoteksbank. Svenska skeppshypotekskassan eller annan kreditinrättning som Konungen godkänner äger mot bevis om full­gjord avgiftsbetalning bevilja den som erlagt avgift tUl försäkringen för tilläggspension enligt lagen (7962; 381) om allmän försäkring under föregående år återlån med högst hälften av vad sålunda er­lagts. Återlån må ej bevUjas, om dess belopp enligt vad nu sagts icke skulle uppgå tUl femhundra kronor.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. " Senaste lydelse 1967: 345,


 


Prop. 1973: 97

2    Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, alt 53 § 1 mom, kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

53 § 1   m o m.i Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, medde­lade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs:

a) fysisk person:

för tid, under vilken han varit här i riket bo­satt:

för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort för­värvats; samt

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrån och förvärvals genom verksamhet här i riket;

för pension enhgt lagen om allmän försäkring eller på grund av an­ställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tUlbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt

för belopp vilket motsvarar restituerad, avkortad eller avskriven till-läggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift eller allmän arbetsgivaravgift och med vilket avdrag enligt 46 § 2 mom, åtnjutits vid tidigare års taxeringar;

b) staten:

för inkomst av jordbruksdomäner, skogar samt uthyrda eller med tomträtt eller vattenfaUsrätt upplåtna fastigheter; samt

för inkomst av rörelse, som ej härflutit av bank- eller försäkrings­rörelse eller av kommunikationsverk med tUlhörande byggnader och anläggningar eller av industriell verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose statens egna behov;

c)     landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållnings­
sällskap med stadgar som fastslällts av Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

' Senaste lydelse 1971:921. Momentet föreslaget ändrat även genom prop. 1973:41 och 1973:49.


 


Prop. 1973: 97


8


Föreslagen lydelse

d) akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond, så ock allmänna un­dervisningsverk, sådana samman­slutningar av studerande vid ri­kels universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gäUan­de stadgar äro skyldiga att vara medlemmar samt samarbelsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål alt fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankomma på sammanslutningarna, sjömans­hus, svenska skeppshypotekskas­san, skeppsfartens sekundärlåne­kassa, norrlandsfonden, malmfon­den för forsknings- och utveck­lingsarbete, järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kon­toret icke lämnar utdelning åt si­na delägare, aktiebolaget tips-tjänst, svenska penninglotteriet ak­tiebolag, allmänna sjukförsäkrings­fonden, pensionsstiftelser som av­ses i lagen om tryggande av pen­sionsutfästelse m. m., allmänna försäkringskassor, understödsför­eningar, som icke bedriva till liv­försäkring hänförlig verksamhet, personalstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfäs­telse m. ra. med ändamål uteslu­tande att lämna understöd vid ar­betslöshet, sjukdom eUer olycks­fall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av ar­betsgivare och arbetstagare med ändamål att utgiva avgångsersätt­ning lill friställd arbetstagare ävensom sådana ömsesidiga för­säkringsbolag, som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring:

Nuvarande lydelse

d)     akademier, Nobelstiftelsen
samt stiftelsen Dag Hammarskjölds
Minnesfond, så ock allmänna un­
dervisningsverk, sådana samman­
slutningar av studerande vid ri­
kets universitet och högskolor i
vilka de studerande enligt gällan­
de stadgar äro skyldiga att vara
medlemmar samt samarbelsorgan
för sådana sammanslutningar med
ändamål all fullgöra uppgifter som
enligt nämnda stadgar ankomma
på sammanslutningarna, sjömans­
hus, svenska skeppshypotekskas­
san, skeppsfartens sekundärlåne­
kassa, norrlandsfonden, malmfon­
den för forsknings- och utveck­
lingsarbete, järnkontoret, så länge
kontorels vinstmedel användas till
allmänt nyttiga ändamål och kon­
toret icke lämnar utdelning åt si­
na delägare, aktiebolaget tips-
tjänst, svenska penninglotteriet ak­
tiebolag, allmänna pensionsfon­
den, allmänna sjukförsäkringsfon­
den, pensionsstiftelser som avses
i lagen om tryggande av pensions­
utfästelse m. m., allmänna försäk­
ringskassor, understödsföreningar,
som icke bedriva till livförsäkring
hänförlig verksamhet, personalstif­
telser som avses i lagen om tryg­
gande av pensionsutfästelse m. m.
med ändamål uteslutande att läm­
na understöd vid arbetslöshet,
sjukdom eller olycksfall, stiftelser
som bildats enligt avtal mellan or­
ganisationer av arbetsgivare och
arbetstagare med ändamål alt ut­
giva avgångsersättning tUl fristäUd
arbetstagare ävensom sådana öm­
sesidiga försäkringsbolag, som av­
ses i lagen om yrkesskadeförsäk­
ring:

för inkomst av fastighet;             för inkomst av fastighet;

e)    kyrkor, andra trossamfund än svenska kyrkan därest de utöva
kyrklig verksamhet, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives
i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvud­
sakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndig­
het stärka rikels försvar eller att, ulan begränsning till viss famUj,
vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av


 


Prop. 1973: 97                                                                         9

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller utbild­ning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eUer främja veten­skaplig forskning, ävensom sådana föreningar vilka, ulan att i sin verk­samhet tUlgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen verka för ändamål av den i fråga om stiftelser här angivna art: för inkomst av fastighet och av rörelse;

f)     svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskUd författ­
ning äro skyldiga att avslå sin vinst, ekonomiska föreningar, samfund,
stiftelser, understödsföreningar, som bedriva tUl livförsäkring hänför­
lig verksamhet, verk, inrättningar och andra inländska juridiska per­
soner, därunder inbegripna ägare av för gemensamt behov avsatta så
kallade besparingsskogar, häradsallmänningar och andra Ukartade sam­
fälligheter, som förvallas självständigt för delägarnas gemensamma räk­
ning, samtliga i den mån de ej inbegripas under punkterna d) och e):

för all inkomst, som här i riket eUer å utiändsk ort för\'ärvats;

g) utiändska bolag:                     g) utiändska bolag:

för inkomst av här belägen fas-  för inkomst av här belägen fas-

tighet;                                         tighet;

för inkomst av rörelse, som här  för inkomst av rörelse, som här

bedrivits; samt                            bedrivits; saml

för vinsl å icke yrkesmässig av-  för vinst å icke yrkesmässig av-

yttring av fastighet eller rörelse yttring av fastighet eller rörelse
här i riket eUer tiUbehör till sådan här i riket eller tUlbehör till så-
faslighel eller rörelse.
                  dan fastighet eUer rörelse;

h) allmänna pensionsfonden: för all inkomst som härflyler av medel,   som   förvaltas   av   fjärde fondstyrelsen, samt i övrigt för in­komst av fastighet.

Riksskatieverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan för­klara, att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller för­ening, som ovan i första stycket vid e) angives. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.


 


Prop. 1973: 97                                                                     10

3    Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomst­skatt

Härigenom förordnas, att 7 § förordningen (1947: 576) om statiig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 §1 Från skattskyldighet frikaUas:

a) medlem av konungahuset:

för av staten anvisat anslag samt för inkomst av kapital;

b) i utlandet bosatt fysisk person och utländskt bolag:

för inkomst, som avses i 54 § första stycket c) kommunalskattelagen;

c) staten:

för all inkomst;

d)   juridisk person som avses i 53 § 1 mom. första stycket c) kom­
munalskatt el agen:

för all inkomst;

e)   understödsförening som enligt sina stadgar icke får meddela annan
kapilalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst
1 000 kronor för medlem och aiman juridisk person som avses i 53 §
1 mom. första stycket d) kommunalskattelagen än understödsförening:

för all inkomst;

f)    juridisk person som avses i 53 § 1 mom. första stycket e) kommu­
nalskatielagen:

för sådan inkomst som ej härflutit av rörelse;

g)   här ovan ej upptagen ägare av sådan fastighet, som omförmäles
i 5 § 1 mom. kommunalskattelagen:

för inkomst av fastigheten genom dess begagnande för de i samma mom. avsedda ändamål;

h) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar:

för utdelning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska för­eningar i den omfattning som i 54 § kommunalskattelagen sägs;

i) här i riket bosatt delägare i oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke var här i riket bosatt:

för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet skall utgöra statlig inkomstskatt;

j) understödsföreningar, vilka enligt sina stadgar äga meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd å högst 1 000 kronor för medlem och som bedriva jämväl annan verksamhet än liv­försäkringsverksamhet:

för all inkomst, som belöper på annan än till livförsäkring hänförlig verksamhet;

k) här i riket bosatt fysisk per-    k) här i riket bosalt fysisk per-

son, som under vistelse utomlands     son, som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning eller annan där-     åtnjutit avlöning eller annan där-

' Senaste lydelse 1970:916.


 


Prop. 1973:97                                                                         H

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

med jämförlig förmån på grund med jämförlig förmån på grund av
av anställning där annat än hos anställning där annat än hos
svenska staten, svensk kommun el- svenska staten, svensk kommun
ler ombord på svenskt fartyg eller eller ombord på svenskt fartyg el-
svenskt, danskt eller norskt luft- ler svenskt, danskt eller norskt
fartyg:
                                         luftfartyg:

för inkomst, som avses i 54 §      för inkomst, som avses i 54 §

första stycket h) kommunalskatte- första stycket h) kommunalskatte­
lagen,
                                          lagen;

/) allmänna pensionsfonden: för sådan inkomst som ej här­flutit av medel, som förvaltas av fjärde fondstyrelsen.

Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efler ansökan för­klara, att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna förordning skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som ovan i första stycket vid f) angives. Sådant beslut må, när omständighetema det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må kla­gan icke föras.

Att personer, om vilka i 18 § förmäles, äro frikallade från skatt­skyldighet för vissa inkomster, framgår av bestämmelserna i samma paragraf.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.

4    Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmö­genhetsskatt

Härigenom förordnas, alt 6 § 1 mom, förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

6 §

1 m o m,i Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet åligger, så­framt ej annat föreskrives i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:

a) fysiska personer, vilka voro här i riket bosatta vid beskattnings­årets utgång, och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet voro här i riket bosatta, med undantag av dödsbon som vid taxering lill statlig inkomstskatt skola behandlas såsom handelsbolag, ävensom i 10 § 1 mom, förordningen om statlig inkomstskatt omförmälda fa­miljestiftelser:

' Senaste lydelse 1969: 752.


 


Prop. 1973: 97                                                                        12

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

för all den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort;

b)     föreningar och samfund, vilkas medlemmar icke på grund av
medlemskapet äga del i föreningens eller samfundets förmögenhet, äga­
re av för gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar, hä­
radsallmänningar samt andra likartade samfälligheter, som förvaltas
självständigt för delägarnas gemensamma räkning, ävensom andra stif­
telser än familjestiftelser, samtliga dock endast om och i den mån de
äro skyldiga erlägga skatt för inkomst:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort;

c)     fysiska personer, vilka icke voro här i riket bosatta vid beskatt­
ningsårets utgång, oskifla dödsbon efler personer, som vid dödsfallet
icke voro här i riket bosatta, samt utländska bolag:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång haft här i riket nedlagd, lill den del den icke utgjorts av svenska akiier, dock att skatt­skyldighet föreligger för sådana aktier, som äro nedlagda i rörelse här i riket.

Medlem av konungahuset är frikallad från utgörande av skatt för för­mögenhet.

För skattskyldiga, om vilka i 18 § förmäles, bestämmes skyldigheten att erlägga skatt för förmögenhet efter de i samma paragraf meddelade föreskrifter.

Hypoteksföreningar och jordbrukets kreditkassor äro frikallade från skattskyldighet för förmögenhet.

Utländska livförsäkringsanstalter äro frikallade från skattskyldighet för förmögenhet, som hänför sig till här i riket bedriven försäkrings­rörelse.

Allmänna pensionsfonden är fri­kallad från skattskyldighet för för­mögenhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.


 


Prop. 1973: 97                                                                      13

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 23 mars 1973.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MO­BERG, BENGTSSON, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge­mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i reglerna för allmänna pensionsfondens förvaltning och anför.

1    Inledning

Allmänna pensionsfonden (AP-fonden) bildades i samband med att lagstiftningen om en allmän tUläggspension genomfördes år 1959. Fon­den har till uppgift alt förvalla de medel med vilka kostnaderna för för­säkringen för tilläggspension bestrids. Genom fondkapitalets storlek — vid 1972 års utgång uppgick fondkapitalet till 56,3 mUjarder kr. — intar fonden en dominerande ställning på kreditmarknaden. Fondens till­gångar får i huvudsak placeras endast i obligationer och förlagslån samt sådana andra skuldförbindelser som utfärdats av staten, kommun eller kreditinrättning. Vid fondens tillkomst förutsattes att en omprövning av reglerna om fonden borde ske när närmare erfarenheter förvärvals av fondens funktionssätt.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 september 1968 till­kallade jag den 26 september samma år sakkunniga med uppdrag alt göra en översyn av kapitalmarknadens struktur och funktionssätt. I di­rektiven angav jag alt en central fråga för utredningen att behandla gällde reglerna för AP-fonden. Jag framhöU bl. a. alt några av utred­ningens huvuduppgifter var att överväga inriktningen av fondens fram­lida utlåningsverksamhet samt formerna för kreditgivningen. Dessutom borde utredningen pröva de skäl som kan tala för ett mera direkt enga­gemang i näringslivet från fondens sida. I första hand avsåg jag därmed frågan om fonden skall få rätt att förvärva aktier. En annan viktig fråga för utredningen gällde den organisatoriska uppbyggnaden av AP-fonden och fondens förvaltningsformer. De sakkunniga antog namnet kapital­marknadsutredningen.

I skrivelse den 22 november 1971 till Kungl. Maj:t hemställde Lands­organisationen i Sverige om sådan ändring av AP-fondens placeringsreg­lemente alt det blev möjligt att i viss omfattning placera fondens medel


 


Prop. 1973: 97                                                                        14

i företag som riskvUUgt kapital. Landsorganisationen hemställde också att de nuvarande tre fondstyrelserna skulle slås samman till en styrelse med majoritet för representanter för löntagarna.

Skrivelsen överlämnades till kapitalmarknadsutredningen för att tagas i övervägande vid utredningsuppdragets fullgörande.

Kapitalmarknadsutredningen avgav den 14 september 1972 delbetän­kandet (SOU 1972: 63} Näringslivets försörjning med riskkapital från allmänna pensionsfonden. I betänkandet föreslås att inom AP-fonden inrättas en ny särskild delfond vid sidan av de tre befintliga med uppgift att kanalisera riskvilligt kapital till näringslivet genom förvärv av aktier. Till betänkandet är fogat en reservation av ledamoten Johansson.

Belänkandet innehåller förslag till lag om ändring i reglementet (1959: 293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning. Förslaget torde få fogas lill statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statskontoret (fondbyrån), bankinspektionen, försäkringsinspektionen, riksskattever­ket, kammarrätten i Stockholm, kommerskollegium, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens län, företagsskattebe­redningen, fondbörsutredningen, AP-fondens styrelser, Folksam, full­mäktige i riksgäldskontoret, fuUmäktige i Sveriges riksbank, Koopera­tiva förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukar­nas riksförbund, styrelsen för Stockholms fondbörs, Svensk industriför­ening, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen, Svenska fondhandlareföreningen. Svenska företagarkassan, Svenska för­säkringsbolags riksförbund, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges aka­demikers centralorganisation (SACO), Sveriges aktiesparares riksför­bund. Svenska företagares riksförbund, Sveriges grossistförbund, Sveri­ges hantverks- och industriorganisalion (SHIO), Sveriges industriför­bund, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges köpmannaförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Riksskatteverket och före­tagsskatteberedningen har begränsat sina yttranden till en vid betänkan­det fogad promemoria om den skatterätlsliga behandlingen av konver­tibla skuldebrev och vinstandelsbevis. Delegationen för de mindre och medelstora företagen. Företagareföreningarnas förbund och Statstjänste­männens riksförbund har avstått från att yttra sig över förslaget.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från handelskamrarna i Stockholm, Norrköping och Malmö. Handelskamrarna i Borås, Göte­borg, Jönköping, Karlstad och Visby har anslutit sig till det yttrande som   avgetts  av  handelskammaren   i  Stockholm.   Handelskarararna  i

' Betänkandet är undertecknat av riksbankschefen Per Åsbrink, ordförande, riksdagsledamoten Johannes Antonsson, försäkringsdirektören Seved Apelqvist, teknologie doktorn Tore Browaidh, planeringschefen i finansdepartementet Erik Höök, direktören Axel Iveroth, riksdagsledamoten Knut Johansson, bankdirek­tören Sven Lindblad, landshövdingen Hjalmar Mehr och förbundsdirektören Ame H. Nilstein.


 


Prop. 1973:97                                                          15

Gävle och Örebro har instämt i det yttrande som avgetts av handels­kammaren i Malmö.

Några länsstyrelser har bifogat inhämtade yttranden, nämligen läns­styrelsen i Stockholms län yttranden av Stockholms kommun och Stock­holms läns landsting, länsstyrelsen i Kalmar län yttranden av Kalmar läns företagarförening och näringslivskommittén i Kalmar län, länssty­relsen i Göteborgs och Bohus län yttranden av Göteborgs kommun samt länsstyrelsen i Norrbottens län yttranden av Luleå och Haparanda kom­muner.

LO har bifogat yttranden av Beklädnadsarbetarnas förbund, Handels­anställdas förbund. Statsanställdas förbund, Svenska byggnadsarbetare­förbundet. Svenska fabriksarbetareförbundet, Svenska kommunalarbeta­reförbundet, Svenska metallindustriarbetareförbundet och Svenska pap­persindustriarbetareförbundet.

2    Nuvarande ordning

Bestämmelser för AP-fondens förvaltning finns i reglementet (1959: 293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning. Reglemen­tet innehåller i huvudsak följande.

Fondmedlen förvaltas av tre styrelser, benämnda första, andra resp. tredje fondstyrelsen. Varje styrelse består av nio ledamöter med var sin suppleant. Ledamöterna förordnas av Kungl. Maj:t. I viss utsträckning sker förordnandena efter förslag av arbetsgivar- och arbetstagarorgani­sationer (4—6 §§). I kungörelsen (1959: 319) angående avgivande av förslag å ledamöter i styrelserna för allmänna pensionsfonden, m. m. ges närmare föreskrifter om vilka sammanslutningar som har rätt alt föreslå styrelseledamöter.

Första fondstyrelsen förvaltar pensionsavgifter som erlagts av staten, kommun och liknande samfällighet samt sådana bolag, föreningar och stiftelser i vilka staten, kommun eller liknande samfällighet har ett be­stämmande inflytande (2 § första stycket 1). I denna styrelse utses ord­föranden och två ledamöter av Kungl. Maj:t under det att övriga leda­möter förordnas två på förslag av Svenska kommunförbundet, en på förslag av Svenska landstingsförbundet, två på förslag av LO och en på förslag av TCO.

Andra fondstyrelsen förvaltar avgifter som erlagts av enskild arbetsgi­vare med i genomsnitt minst tjugo anställda under året (2 § första styc­ket 2). Kungl. Mai:t utser ordföranden och i övrigt föreslås tre ledamö­ter av Svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd, en av KF, tre av LO och en av TCO.

Tredje fondstyrelsen förvaltar avgifter som erlagts av enskilda arbets­givare med mindre än tjugo anställda samt egenavgifter från självstän­diga yrkesutövare (2 § första stycket 3). Ordföranden utses av KungL Maj:t, en ledamot föreslås av Svenska arbetsgivareföreningarnas för-


 


Prop. 1973: 97                                                         16

troenderåd, en av SHIO, en av Lantbrukarnas riksförbund, en av Sveri­ges köpmannaförbund, tre av LO och en av TCO.

Till varje styrelses förvaltning förs också avkastning av de medel som förvaltas av styrelsen (2 § andra stycket).

Pensionsutbetalningar och kostnader för såväl fondens som pensions­myndighetens, dvs. riksförsäkringsverkets, administration bestrids av de medel som förvaltas av de tre styrelserna. Tillskotten till riksförsäkrings­verket sker årligen i förhållande till kapitalbehållningarna enligt styrel­sernas balansräkningar vid utgången av närmast föregående år (3 §).

AP-fonden skall enligt reglementet förvaltas på sådant sätt att den blir till största möjliga gagn för försäkringen för allmän tilläggspension. Därvid skall iakttagas alt placeringen av fondmedlen tillgodoser kraven på betryggande säkerhet, god avkastning och tillfredsställande betal­ningsberedskap (11 §).

Enligt placeringsreglerna (12 §, ändrad senast 1967: 345) får fondme­del placeras i

1.    obligationer utfärdade av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska skeppshypo­tekskassan, Skeppsfartens sekundärlånekassa eller av kreditaktiebolag, som står under tillsyn av bankinspektionen,

2.    obligationer garanterade av staten, kommun eller därmed jämför­lig samfällighet,

3.    obligationer och andra för den aUmänna rörelsen avsedda förskriv­ningar som offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag eller Sveriges investeringsbank aktiebolag,

4.    andra skuldförbindelser utfärdade av staten, kommun eller därmed jämförlig samfäUighet, riksbanken, bankaktiebolag, postbanken, .spar­bank, centralkassa för jordbmkskredit eller annan kreditinrättning, som Kungl. Maj:l godkänner, eller av bolag, förening eUer stiftelse i vilken staien, kommun eller därmed jämförhg samfällighet äger ett bestäm­mande inflytande, såvida dess huvudman iklätt sig borgen för förbindel­serna,

5.    skuldförbindelse utfärdad av annan fondstyrelse,

6.    efter hörande av pensionsmyndigheten, skuldförbindelse utfärdad av förelag, som har till syfte att befordra folkhälsan eller att medverka till förhindrande av nedsättning av arbetsförmåga eller till förbättring av sådan förmåga och som enligt styrelsens prövning anses erbjuda godtag­bar säkerhet,

7.   fordran hos kreditinrättning i enlighet med vad som är stadgat om
återlån.

Fondmedel får även innestå hos riksbanken, bankaktiebolag eller postbanken.

Bestämmelser om återlån finns dels i reglementet (14—16 §§, 14 och


 


Prop. 1973: 97                                                        17

15 §§ ändrade 1967: 345) dels i kungörelsen (1960: 714) med föreskrif­ter rörande återlån enligt reglementet den 28 maj 1959 (nr 293) an­gående allmänna pensionsfondens förvaltning. Riksbanken, bankaktie­bolag, postbanken, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit, hypoteks-banken, skeppshypotekskassan eller annan kreditinrättning som Kungl. Maj:t godkänner får bevilja återlån till den som erlagt försäkringsavgif­ter. Återlån får ges upp tiU ett belopp motsvarande hälften av de avgif­ter som erlagts under näst föregående år. Kreditinrättningen har en oviUkorlig rätt att få låna motsvarande belopp från berörda fondsty­relse. Ränta för kreditinrättningens lån skall i princip utgå efter en rän­tesats som fastställs av Kungl. Maj;t så att den med en halv procent överstiger högsta allmänt förekommande inlåningsränta i bankinstitut. Om kreditinrättnings fordran blir nödlidande skall lånet till fonden ändå återbetalas. Detta innebär alltså att kreditinrättningen står hela risken vid långivningen.

Fondstyrelse har rätt att ta upp lån hos kreditinrättning eller hos an­nan fondstyrelse för att tillgodose tUlfälliga penningbehov (17 §).

Varje fondstyrelses förvaltning granskas av fyra revisorer som förord­nas av Kungl. Maj:t. Två av revisorerna utses efter samråd med de or­ganisationer som har rätt att föreslå ledamöter i styrelsen och en utses på förslag av bankinspektionen (19 §, ändrad 1967: 345). Som ordfö­rande att leda revisionen utses den av revisorema som enligt 19 § inte utsetts på förslag eller efter samråd (21 §).

Revisorerna skall för varje kalenderår avge en revisionsberättelse som skall överlämnas till fondstyrelsen inom en månad efter det att förvalt­ningsberättelse kommit revisorerna tUl banda. Revisorernas revisionsbe­rättelse skall bl. a. innehålla redogörelse för omfattningen och resultatet av den gjorda granskningen samt uttalande om anmärkning finns i fråga om fondstyrelsens förvaltningsberättelse, vinst- och förlust- samt balans­räkningarna, fondstyrelsens bokföring eller inventeringen av tillgång­arna eller i övrigt beträffande styrelsens förvaltning. Eventuell anmärk­ning skall anges i revisionsberättelsen. I denna kan också meddelas de erinringar som revisorerna anser påkallade (23 §).

Fondstyrelse skall överlämna revisionsberättelsen och förvaltningsbe­rättelsen med vinst- och förlust- samt balansräkningarna till Kungl. Maj:t som före den 1 maj samma år har att avgöra frågan om fastställelse av balansräkningen (24 §).

Fondstyrelserna har från verksamhetens början inrättat ett gemen­samt kansli under en verkställande direktörs ledning. Med hänsyn till placeringsreglernas utformning gäUer att fonden endast när det gäller större låntagare förmedlar krediter direkt till den slutiige låntagaren och då endast i former som gör en kreditprövning praktiskt taget obehövlig. Fondens egen administration har därför ringa storlek.

2   Riksdagen 1973.1 saml Nr 97


 


Prop. 1973: 97


18


3    Utredningen

3.1 AP-fondens placeringar

Utredningen redovisar i betänkandet AP-fondens utveckling i fråga om avgiftsuttag, influtna pensionsavgifter samt utbetalda pensioner och fondkapital. Avgiftsuttagen faststäUs av Kungl. Maj:t och riksdagen ge­mensamt för en femårsperiod i tagel efter förslag av riksförsäkringsver­ket. För år 1972 utgick en avgift på 10 1/2 % av lönesumman. De infly­tande avgifterna uppgår f. n. lill drygt 8 miljarder kr. per år. Utveck­lingen av avgiftsuttag ra. m. framgår av följande tabell.

 

 

Avgifts-

Influtna

Utbetalda

Fondkapital

 

uttag

avgifter

pensioner

lUt. dec.

 

%

Mkr

Mkr

Mkr

1960

3

468,4

 

478,3

1961

4

698,6

1 209,1

1962

5

1 346,2

2 643,3

1963

6

1 890,8

35,5

4 668,5

1964

7

2 441,7

101,8

7 296,6

1965

7 1/2

2 905,4

152,8

10 501,2

1966

8

3 484,0

285,7

14 362,3

1967

8 1/2

4160,7

433,2

19 027,8

1968

9

5 195,1

606,1

24 876,0

1969

9 1/2

5 643,1

833,0

31 343,4

1970

10

6 099,8

1 165,6

38 417,9

1971

10 1/4

7 263,6

1 659,6

46 725,2

1972

10 1/2

8 489,4

2 210,7

56 310,0

Utredningen redogör också för hur AP-fonden placerats på olika lån-tagargmpper i anskaffningsvärden vid utgången av resp. åren  1960,

 

Mkr

1960

1965

1970

1971

1972

Staten

135,1

979,3

3 320,3

4 255,9

6 135,3

Bostadssektorn

173,4

4 245,2

18 403,4

23 037,4

26 041,0

Kommunema

60,7

1 672,5

4 075,2

4 862,7

5 590,8

Näringslivet

101,4

3 480,5

12 324,8

15 270,3

18 020,0

Industriföretag m, fl.

86,6

2 566,3

9 030,3

;; 606,9

13 886,4

Jordbruk

14,8

349,6

855,9

947,2

1 065,0

Återlån

 

564,6

2 438,6

2 716,2

3 068,6

Utländska obligationer

64,0

135,7

132,4

131,1

Banktillgodohavanden

0,1

1,4

0,6

0,8

0,6

Summa

470,7

10 442,9

38 260,0

47 559,5

55 918,8

Procent

 

 

 

 

 

Staien

28,7

9,4

8,7

9,0

11,0

Bostadssektorn

36,9

40,7

48,0

48,4

46,6

Kommunerna

12,9

16,0

10,7

10,2

10,0

Näringslivet

21,5

33,3

32,2

32,1

32,2

Industriföretag m. fl.

18,4

24,6

23,6

24,4

24,8

Jordbmk

3,1

3,3

2,2

2,0

1,9

Återlån

5,4

6,4

5,7

5,5

Utländska obligationer

0,6

0,4

0,3

0,2

Banktillgodohavanden

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

Summa

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0


 


Prop. 1973:97                                                          IS

1965, 1970 och 1971. Fördelningen av AP-fondens placeringar på de olika låntagargrupperna framgår av närmast föregående tabell, vilken kompletterats med uppgifter avseende år 1972.

Fondmedlen är till övervägande del placerade i obligationer. Vid ut­gången av år 1972 avsåg sålunda 74,7 % av placeringarna sådana värde­papper. Återstoden fördelade sig med 0,3 % på partiallån, 2,4 % på för­lagsbevis, 7,6 % på kommunlån samt 15 % på andra fordringsbevis, varav 8 % gällde lån till näringslivet via kreditaktiebolag och 5,5 % av­såg återlån.

Utredningen tar härefter upp de s. k. mellanhandsinstitutens roll. Dessa institut har till huvudsaklig uppgift att låna upp medel på kapital­marknaden och fördela dessa i form av långfristiga krediter bland de slutliga låntagarna. Instituten är i regel antingen av föreningskaraktär, t. ex. stadshypoteks- och landshypoteksinstitutionerna, där verksamheten regleras av särskild lagstiftning, eller också aktiebolag. För de mellan­handsinstitut som är aktiebolag gäller, vid sidan av lagen (1944: 705) om aktiebolag, lagen (1963: 76) om kreditaktiebolag. Med kreditakliebo­lag avses aktiebolag som har till ändamål att driva lånerörelse och att genom utgivande av obligationer eller andra för den aUmänna rörelsen avsedda förskrivningar upplåna för verksamheten erforderliga medel men i vars verksamhet bankrörelse inte ingår.

Under 1960-talet bildades en rad nya meUanhandsinstitut inom nä­ringslivssektorn. Delta var en direkt följd av AP-fondens tillkomst och den utformning som fondens organisation fick. Koncentrationen av AP-fondens placeringar till obligationsmarknaden ansågs ge möjlighet att decentralisera utlåningsverksamheten så att fonden skulle undvika att ta ställning till den individuella kreditfördelningen mellan en mängd sraå projekt. Utredningen erinrar om att möjlighet till direkt obligationsupp­låning inte står öppen för andra än en begränsad grupp stora företag med förstklassiga inteckningsbara säkerheter och att mellanhandsinstitu­ten kora till som en lösning för att kanalisera krediter till andra före­tagskategorier så att även dessas kreditbehov kunde tillgodoses. AP-fon­den och mellanhandsinstituten kan således betraktas som delar av ett och samma system.

Utredningen framhåller att det f. n. finns nio mellanhandsinslitut som ger lån till näringslivet. Sex av instituten är kreditakliebolag medan tre är av föreningskaraklär. AB Induslrikredit och AB Företagskredit, vilka ägs till hälften av staten och till hälfien av affärsbankerna, ger lån till mindre och medelstora näringsföretag, AB Industrikredit primärlån och AB Förelagskredit sekundärlån.

AB Svensk exportkredit har till syfte alt lämna långfristiga exportkre­diter. Kreditaktiebolaget ägs lill hälften av staten och lill hälfien av tio affärsbanker.

Det av staten helägda bolaget Sveriges invesleringsbank AB (Investe-


 


Prop. 1973: 97                                                         20

ringsbanken) läranar krediter sora särskilt skall avse struktur- och branschrationaliserande projekt. Verksamheten skall också gmndas på samhällsekonomiska överväganden som inte bör eller kan krävas av privata och mindre kreditinstitut.

Lantbruksnäringarnas primärkredit AB och Lantbruksnäringarnas se­kundärkredit AB — ägda till hälften av staten och till hälften av jord­bruksorganisationer och KF — har tUl syfte att medverka vid finansie­ringen av företag, vilkas verksamhet avser förädling eller distribution av produkter från jordbruket eller skogsbruket.

De sex kreditaktiebolagen har alla utom AB Industrikredit bildats un­der åren 1962—1967. AB Induslrikredits verksamhet före en år 1962 ge­nomförd omorganisation var av blygsam omfattning.

De tre institut av föreningskaraktär sora läranar lån lill näringslivet är Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa, som lämnar lån åt rederinäringen, samt Sveriges allmänna hypoteksbank med tillhörande landshypoteksföreningar, vilka ger krediter åt enskilda företagare inom jordbruket. Dessa institut är organiserade som låntagar-associationer med statliga grundfonder som garanti för upplåningen.

Den utlåning som sker tUl näringslivet genom de nio meUanhandsin-stituten har under senare år expanderat kraftigt. För år 1971 uppgick nettoutlåningen tUl drygt 1 500 milj. kr. varav Invesleringsbanken och AB Industrikredit vardera svarade för mer än en fjärdedel. Vid 1971 års utgång uppgick mellanhandsinstitutens utestående lån sammanlagt till 8 454 milj. kr. Kreditaktiebolagens utlåning finansieras numera nästan helt genom reversupplåning i AP-fonden. Investeringsbanken har dock först under år 1972 lånat upp medel på kreditmarknaden. De övriga tre mellanhandsinstituten finansierar verksamheten genom obligationsemis­ sioner som till större delen förvärvas av AP-fonden.

Det kan här tilläggas att ett finansieringsinstitut av nytt slag för mindre och medelstora företag startat sin verksamhet i början av inne­varande år. Det nya institutet, ett kreditaktiebolag med namnet Före­tagskapital AB, ägs tiU hälften av staten och tiU hälften av affärsban­kerna, inklusive Sparbankernas bank aktiebolag och Jordbrukets bank. Det har till ändamål att medverka vid finansieringen av mindre och medelstora näringsföretag genom förvärv av minoritetsposter av aktier och andra företagsandelar. Bolagets upplåning avses till större delen ske i AP-fonden (se prop. 1972: 101, NU 44, rskr 265).

En närmare redogörelse för de nio mellanhandsinstitutens verksamhet finns intagen i betänkandet (s. 30 ff).

3.2 Den realekonomiska och finansiella utvecklingen

I betänkandet finns intagen en översiktlig framställning över den eko­nomiska och finansiella utvecklingen i Sverige från 1950-talet fram tiU


 


Prop. 1973: 97                                                                       21

år 1971. FramstäUningen redovisas här i vissa huvuddrag. I övrigt hän­visas till redogörelsen i betänkandet (s. 37-—64).

3.2.1 Ändringar i sparande- och investeringsmönsler

Utredningen framhåller att det under 1960-talet inträffade betydande förändringar i sparande- och investeringsmönstret liksom i den finan­siella strukturen. Markanta inslag i utvecklingen är de förskjutningar som skett i sparandels fördelning och på kreditmarknaden. Bl. a. har tUlkomsten av AP-fonden medfört genomgripande ändringar inom lop­pet av några få år.

Utvecklingen i stora drag framgår av följande tabeU.

Sparande och investering åren 1955—1971. Procent av BNP till mark­nadspris

 

 

1955-59

1960-65

1966-71

Bruttosparande

 

 

 

Staten

3,8

5,0

3,4

Kommuner

2,8

4,0

5,1

Bostäder

1,4

1,5

1,4

Allmänna pensionsfonden

-

1,9

4,0

Övriga finansiella institutioner!

2,8

1,9

2,2

Privata icke finansiella företag

7,8

7,0

6,2

Hushålli

2,7

2,6

1,1

Summa

21,3

23,9

23,4

Bruttoinvesteringar inkl lagerinvestering

 

 

 

Staten

3,5

3,5

3,0

Kommuner

3,2

3,7

5,1

Bostäder

4,7

4,9

5,1

Privata icke finansiella företag

10,1

11,7

10,3

Summa

21,5

23,8

23,5

Finansiellt sparande

 

 

 

Staten

0,3

1,5

0,4

Kommuner

-0,4

0,3

0,0

Bostäder

-3,3

-3,4

-3,7

Allmänna pensionsfonden

1,9

4,0

Övriga finansiella institutioner'

2,8

1,9

2,2

Privata icke tjnansiella företag

-2,3

-4,7

-4,1

Hushåll!

2,7

2,6

1,1

Summa2

-0,2

0,1

-0,1

'Hushållens   försäkringssparande   redovisas  under rubriken "övriga finansiella institutioner". Enskilda försäkringsbolag .svarar för huvuddelen av detta sparande. 2 Summan motsvarar saldot i bytcsbalan.sen.

Anm. För närmare redovisning av beräkning.smetoder hänvisas till "Finansiella till-va.\ta.spckter 1960-75", 1970 års långtidsutredning, Bilaga4, SOU 1971:7.

I tabeUen avses med bruttosparande den del av de disponibla inkoms­terna, dvs. inkomsterna efter skattebetalningar och andra transfere­ringar, inom varje sektor som inte används för offentlig eller privat kon­sumtion. Med bruttoinvesteringar avses de fasta reala investeringarna


 


Prop. 1973: 97                                                        22

samt lagerinvesteringarna. Det finansiella sparandet kommer frara som skUlnaden mellan bruttosparande och bruttoinvestering. Ett negativt sparande, som noteras för bl. a. privata icke finansiella förelag, betyder att sektorn har haft ett finansieringsunderskott. Under den avsedda pe­rioden har med andra ord lånats upp medel eller skaffats externt ägar­kapilal till ett belopp överstigande vad som svarar mol sektorns finan­siella placeringar, dvs. bankinsältningar, obligations- och aktieköp, han­delskrediter etc.

Det kollektiva sparandet, dvs. statens, kommunernas och AP-fondens bruttosparande, ökade kraftigt under 1960-lalet. Det kollektiva sparan­dets andel av det totala bruttosparandet steg sålunda från drygt 30,9 % under perioden 1955—59 till 53,4 % under perioden 1966—71. En pri­mär effekt som tillkomsten av ATP-systemet fick på sparandets fördel­ning är, framhåller utredningen, att offentiigt försäkringssparande, som praktiskt inte förekom tidigare, genom AP-fondens tillväxt steg så, att detta för perioden 1966—71 svarade för 17,1 % av det totala brutlospa­randet. Statens andel av det totala bruttosparandet har från närmast föregående period — då statsbudgeten kunde hållas i stort sett totalba-lanserad — minskat med drygt 6 % tiU 14,5 %. Komraunernas andel har efter hand ökat tiU 22 % för perioden 1966—71.

Utredningen har försökt bedöma de sekundära effekterna av ATP-systemets införande på annat sparande och konstaterar, att mycket talar för att en inte oväsentlig del av bruttosparandet i AP-fonden represen­terar en ökning av det kollektiva sparandet som inte skulle kommit till stånd på andra vägar.

Enligt utredningen finns det skäl anta att AP-fondens andel av det totala bruttosparandet ger en något överdriven bild av fondens bidrag till det kollektiva sparandet. Fondens andel av detla sparande kan näm­ligen i viss mån ha tillkommit på bekostnad av statens och kommunemas andel.

Den kraftiga tillväxten av det kollektiva sparandet torde enligt utred­ningen till övervägande del vara resultatet av en omfördelning av det to­tala sparandet. Ökningen har sålunda balanserats av en motsvarande mer dämpad ökningstakt för det privata sparandet. Indragningen av av­gifter till AP-fonden bör emellertid därutöver ha lett till någon ökning av den totala sparkvoten (bruttosparandet i procent av BNP). Denna kvot ökade från 21,3 % perioden 1955—59 till 23,9 % perioden 1960— 65 men sjönk sedan till 23,4 % perioden 1966—71.

Vad gäller det enskilda sparandet konstaterar utredningen att hus­hållssektorns försäkringssparande sjönk kraftigt från perioden 1955—59 tiU perioden 1960—65 (från 2,5 tiU 1,5 % av disponibel inkomst eller från 1 till 0,8 miljarder kr. i genomsnitt per år). Nedgången berodde på minskad premiebetalning till den privata tjänstepensionsförsäkringen och har direkt samband med införandet av ATP-systemet.


 


Prop. 1973: 97


23


Hushållens sparbenägenhet, uttryckt i procent av disponibel inkomst, minskade successivt under 1960-talet från 6,5 tiU 2,3 %. En ökning har

 

 

BNP (marknadspris)

10 5

Statliga inv.

30 20 10

-10 10


 

Kommunala inv.


 


-10 -


10


 


Privata Inv.


Industrlinv.


-10 -20

10


 


 


-10 20

10


Bostadsinv.


 


-10


Totala inv.


10


 


■MM


-10


---- 1-- 1-- 1--- T

1951            -55


-60


-65


-70


 


Prop. 1973: 97                                                                     24

därefter ägt rum tiU 3,3 % år 1970 och 6,2 % år 1971. Även för år 1972 hölls hushållens sparbenägenhet på en hög nivå.

Utvecklingen i fråga om de fasta bruttoinvesteringarna under liden 1950—1971, uttryckt i procentuell ändring från föregående år i fasta priser, belyses av ett diagram (se föreg. s.)

Diagrammet visar bl. a. hur de privata investeringarna hade ett ex­pansionsskede fram t. o. m. år 1961 varefter de efter en dämpning åter steg kraftigt åren 1965 och 1966. En avmattningsperiod har därefter följt. Det kan tilläggas att under år 1972 de totala fasta investeringarna beräknas ha ökat med närmare 6 %. För industriinvesteringarna var vo­lymökningen ca 4 %.

Utvecklingen på kreditmarknaden från senare delen av 1950-talet kännetecknas av enligt utredningen följande huvuddrag. Utbudet på den organiserade kreditmarknaden har växt i snabbare takt än BNP, spa­rande och investeringar. Upplåningen på kreditmarknaden ökade — räknat i genomsnitt per år — från 4 miljarder kr. perioden 1955—59 tiU 17,4 miljarder kr. perioden 1966—71, motsvarande en ökning räknad i procent av BNP från 6,9 tUl 11,7 %. Den långfristiga finansieringen har stigit mest. Kapitalmarknaden i vid mening — dvs. omfattande aktier, långfristiga obligationer och förlagslån samt reverslån i försäkringsin­rättningar och andra bankinslitut än affärsbanker — ökade sin andel av utbudet på kreditmarknaden från drygt 70 % perioden 1955—59 till knappt 80 % 1966—71. Andelsökningen har dock knappast varit så stor som funnits anledning att tro med hänsyn till AP-fondens bUdande och starka tillväxt. F, n, svarar fonden för ca en tredjedel av det totala kredit­utbudet. Detta beror på att AP-fondens utbud balanserats bl. a. av en mer dämpad utveckling av enskilda försäkringsinrättningars utveckling, vilket är en direkt följd av ATP-systemets införande. — Näringslivet har svarat för en aUt större del av upplåningen. Från perioden 1955—59 till perioden 1960—65 ökade näringslivets andel av det totala kreditut­budet från 22,9 tiU 41,8 %. Följande period, 1966—71, skedde en ned­gång lill 32,9 %. På kapitalmarknaden i vid bemärkelse svarade nä­ringslivets upplåning under de tre perioderna för 21,0, 27,3 resp. 29,6%. Omfördelningen av den långfristiga kreditgivningen har i hu­vudsak skett inom banksektorn och således inte nämnvärt berört de en­skilda försäkringsinrättningarnas eller allmänhetens placeringar.

3.2.2 Näringslivels finansieringsslruktur

Utredningen framhåller att tillväxten i de privata investeringarna ökade under första delen av 60-lalet till ca 6 % per år mot 5 % under 50-talet. Näringslivets sparande minskade däremot i relation tUl BNP och dess andel av det totala sparandet reducerades. Senare under 60-ta-let fortsatte minskningen av nämnda sparandeandelar, men denna ut­veckling motsvarades inte av en lika kraftig ökning av upplåningen pä


 


Prop. 1973: 97                                                        25

kreditmarknaden som tidigare. En markant dämpning av investerings-tillväxten — till under 2 % per år — ägde i stället mm.

Utvecklingen av vinstmarginalerna var under 1960-talet i stort sett likartad för företagssektorn i sin helhet och för industrin. Vinstmargina­lerna fluktuerade med konjunkturutvecklingen, men för flertalet in­dustrigrupper och för industrin sora helhet konstaterar utredningen en trendraässig försämring av bmltovinsten i förhållande till omsättningen. Förändringar i bruttovinstmarginaler inom industrin åren 1957—1970 belyses av följande tabell.

 

 

Bruttovinst

procent

 

av omsattnmgen

 

 

1957-

-59/

 

1960-65/

 

1960-

-65

 

1966-70

Metall- och verkstadsindustri

-0,6

 

 

-1,7

Jord- och stenindustri

-1,5

 

 

-2,0

Träindustri

-0,1

 

 

+ 1,2

Massa- och pappersindustri

-2,4

 

 

+ 1,6

Grafisk industri och pappcrsförädling

+0,1

 

 

+ 1,1

Livsmedelsindustri

0,0

 

 

+0,2

Textil- och sömnadsinduslri

+0,3

 

 

-1,0

Läder, här- och gummivaruindustri

-0,7

 

 

+ 0,7

Kemisk och kemisk-teknisk industri

-1,3

 

 

-1,2

Hela industrin

-0,3

 

 

-1,4

Anm. Bruttovinst beräknas inkl, lagernedskrivning. Gruvindustrin, varvsindustrin och kombinerade företag ingår inte i de redovisade industrigrupperna, men inklude­ras i summan. Kraftverk ingår inte.

Av tabellen framgår att marginalförsämringen under perioden 1960— 65 för industrin i dess helhet uppgick tUl mindre än 0,5 procentenhet i förhållande till perioden 1957—59 men att marginalen för tiden 1966— 70 minskade mer påtagligt eller med ca 1,5 procentenhet. Utredningen belyser också bmttovLnstmarginalutvecklingen åren 1957—1970 för in­dustrin totalt sett med följande diagram (bruttovinst justerad för lager­nedskrivning i procent av omsättningen).

Procent 12-

10

------ 1--------- 1--------- 1--------- 1---------- 1-------- 1--------- 1--------- 1--------- 1--------- 1--------- 1--------- 1--------- 1

1957    -58      -59      -60      -61       -62      -63      -64      -65      -66      -67      -68      -69      -70


 


Prop. 1973: 97                                                         26

Den angivna utvecklingen av brutlovinstmarginalerna indikerar en markant nedgång i självfinansieringsgraden, dvs. bruttosparandet i rela­tion lill de totala investeringama. För företagssektorn sora helhet sjönk självfinansieringsgraden från 77 % åren 1955—1959 tUl 60 % åren 1960—1965. För industrin var motsvarande värden 124 resp. 89 %. Denna ändring var delvis föranledd av ett i förhållande tiU BNP sjun­kande företagssparande. Nedgången var dock framför allt ett resultat av invesleringsexpansioner i den privata sektorn i början av 1960-talet. Självfinansieringsgraden för såväl industrin som hela näringslivet låg sedan kvar på ungefär oförändrad nivå meUan perioderna 1960—65 och 1966—71. En fortsatt nedgång i företagssparandels andel av BNP ba­lanserades därvid av en dämpning av investeringstakten från 6 % per år under perioden 1960—65 till ca 2 % under perioden 1965—70 för hela näringslivet och från drygt 5 tUl 3 % för industrin. Ändringarna inom industrins olika branscher framgår av följande tabell.

Eget sparande i procent av fasta in­vesteringar och lagerinvesteringar

1957-59      1960-65      1966-70


91

93

84

74

65

75

73

74

78

85

100

101

107

128

80

83

96

82

Metall- och verkstadsindustri                151

Jord-och stenindustri                           168

Träindustri                                          125

Massa- och pappersindustri                  108

Grafisk industri och pappcrsförädling    121

Livsmedelsindustri                               111

Tc.\til-och sömnadsinduslri                   165

Läder-, hår- och gummivaruindustri      130

Kemisk och kemisk-teknisk industri   .  126

Hela industrin                                      124           89            86

Anm.  Gruvindustrin, varvsindustrin och kombinerade företag ingär inte i de redo­visade industrigrupperna, men inkluderas i summan. Kraftverk ingår inte.


 


Prop. 1973: 97


27


Den successiva ändringen av självfinansieringsgraden inom industrin åren 1957—1970 belyses också av detta diagram (bmtlosparande i pro­cent av fasta investeringar och lagerinvesteringar).

Procent no-

ISO

130

110-

1957    -58

Utredningen frarahåller alt ora företagens självfinansieringsgrad är lägre än 100 %, investeringarna måste delvis finansieras med externa medel såvida det inte sker en neddragning av de finansiella tillgångarna. Hur denna externa finansiering komraer alt påverka företagens soliditet beror emellertid på i vilken form kapitaltillskottet sker. Soliditeten kom­mer enligt utredningen inte att falla, om tillskottet sker i form av riskka­pital från gamla eller nya delägare, men den kommer att avta om till­skottet sker i form av upplånat kapital. Följande tabell (se nästa s.) an­ger industriföretagens finansiella tillgångar och skulder åren 1961 resp, 1970 (i % av summa skulder och eget kapital).

Tabellen visar alt från början till slutet av 1960-talet relationen mel­lan eget kapital och de totala skulderna sjönk från 36 till 21 % för före­tag med 50—499 anställda. För förelag med över 500 anställda föränd­rades relationen från 45 till 32 %. De långfristiga skulderna ökade mar­kant i andel under perioden för båda storleksgrupperna. Även om för­siktighet är tillrådlig vid jämförelser av finansieringsstrukturen under


 


Prop. 1973: 97                                                        28

Företag med 50-499  Företag med minst 500

anställda                 anställda

1961       1970         1961         1970

Finansiella tillgångar

Kassa och bank   12            7            12             8

Handelskrediter   21           26            19            26

Koncernfordringar  6            8             7            19

Aktier, andelar m. m.           7             3            12      5

Summa 46           44            50            58

(3 800 mkr)    (6 500 mkr)      (14 300 mkr)    (30 100 mkr)

 

Skulder och eget

 

 

 

 

kapital

 

 

 

 

Handelskrediter

15

27

19

23

Övriga kortfristiga

 

 

 

 

skulder

15

11

7

7

Koncernskulder

6

12

3

5

Pensionsskulder

11

5

12

7

Övriga långfristiga

 

 

 

 

skulder

17

24

14

26

Eget kapital

36

21

45

32

Summa

100

100

100

100

 

(8 200 mkr)

(14 800 mkr)

(28 600 mkr)

(51 700 mkr)

Anm: Företagens avsättningar till investeringsfonder ingär i "övriga långfristiga skul­der". Övriga obeskattade reserver har utelämnats.

enskilda år då tillfälliga fluktuationer kan förrycka bilden, drar utred­ningen den allmänna slutsatsen att industrins soliditet sjunkit under 60-talet såväl vad gäller mindre och medelstora som större företag. Den hårda åtstramning som präglade kreditmarknaden år 1970 gör att data för detta år kanske inte ger en fullt rättvisande bild av företagens finan­sieringsstruktur. En förutsättning för att soliditeten för de båda åren skall kunna jämföras direkt är också att andelen dolda reserver inte för­ändrats markant. En justering av de poster som främst torde ha påver­kats av kreditmarknadsläget ger snarast vid handen att soliditeten bör ha sjunkit mer under perioden än vad redovisade data antyder. Under mer normala förhållanden borde sålunda företagens upplåning i ban­kerna och därmed de Ukvida tillgångarna ha varit större. Därvid skulle relationen mellan det egna kapitalet och de totala skulderna ha blivit än lägre. Utredningen framhåller också att företagens pensionsfonder, som kan betraktas som näraliggande det egna kapitalet, minskat i andel un­der perioden genom den upplösning av dessa fonder som skedde i sam­band med ATP-reformen.

De privata investeringarnas externa finansiering sker i huvudsak ge­nom upplåning och kapitalanskaffning på den inhemska kreditmarkna­den. I belänkandet anges, med vissa reservationer, att denna finansiering ökade från mindre än 20 % av investeringarna under åren 1955—1959 till drygt 30 % åren 1960—1965 för att därefter under perioden 1966—


 


Prop. 1973: 97                                                        29

71 stiga till nära 40 %. Under 1960-talet skedde en snabb ökning av upp­låningen på kapitalmarknaden, i synnerhet genom obligationsutgivning.

Även om införandet av den allmänna tilläggspesionen medförde att det kollektiva sparandet ökade på det privata sparandets bekostnad och därvid också otvivelaktigt bidrog tUl den sjunkande självfinansie­ringsgraden inom näringslivet, finner utredningen det klart att bUdandet av AP-fonden skapade de grundläggande förutsättningarna för en kraf­tig ökning av företagens långfristiga finansiering. Under 1950-talet upp­trädde kraftverken regelbundet som låntagare på denna marknad, under det att övriga industrier endast undantagsvis emitterade obligationslån. Under 60-talet tog ett växande antal industriföretag upp lån på markna­den. I genomsnitt emitterades under denna period årligen 30—35 lån mot 7 före år 1960. AP-fondens andel av obligationsemissionerna ökade successivt och fonden har under senare år tecknat 80—90 % av varje industrilån.

Utredningen anför att uppbyggnaden av AP-fonden förutsatte att ett system av mellanhandsinslitut skulle skapas för att förmedla långfristiga krediter tiU företag som inte kan tänkas själva emittera obligationslån på marknaden. De medel som kanaliseras över dessa institut från AP-fon­den var omfattande under perioden 1966—71 och uppgick till 650 milj. kr., vilket motsvarade mer än en tredjedel av näringslivets upplåning på obligationsmarknaden. Härtill skall läggas utlåningen från Investerings­banken som baserades på dess egna kapital och uppgick till ca 160 milj. kr. per år under nämnda period.

Den sjunkande självfinansieringsgraden under 1960-talet har, fram­håller utredningen, i endast ringa utsträckning kompenserats med till­skott av externt riskvilligt ägarkapilal. Följande tabell anger aklieemis-sionerna åren 1960—1971 i milj. kr.


 


Prop. 1973: 97


30


 

Ar

Aktieemissioner

Näringslivets

kapital-

Nyemissioner

 

 

 

tillförsel (netloj via

av börsnote-

 

Totalt

Varav ny-

aktiemarknaden

rade akiier

 

 

emissioner

 

 

 

 

 

(Totalt./,

 

 

 

 

 

fondemissioner)

 

 

 

1960

921

457

346

 

128

1961

1553

853

602

 

330

1962

1 199

801

427

 

106

1963

879

546

351

 

262

1964

868

509

454

 

363

1965

1 900

865

934

 

768

1966

1 325

857

651

 

327

1967

1 851

1 325

553

 

181

1968

I 062

743

476

 

83

1969

3 130

2111

846

 

406

1970

2 856

1 834

448

 

50

1971

1 651

1 030

687

 

107

Anm. Patent- och registreringsverket (PRV) .sammanställer statistik över aktie­kapitalförändringar i alla .svenska aktiebolag, Pä detta material bygger bl. a. Bank­föreningens kreditmarknadsstatistik (kolumn 1 och 2). Dessa uppgifter avser alla emissioner och nyemissioner i samtliga aktiebolag utom bank- och försäkringsbolag. Riksbankens statistik över näring.slivcts nettotillförsel av kapital via aktiemarknaden (kolumn 3) uppvisar lägre siffror. Även här bygger man på uppgifterna från PRV. Här medlas dock endast kontant inbetalda belopp (således ej likvider i form av l.ex, apporlegendom) och fråndras belopp som vid kapilalnedsällning återbetalts till aktieägarna. Vidare utesluts aktier som emitteras av statliga bolag och betalas över statsbudgeten.

Börsvärdet av de 104 företag som vid utgången av år 1971 var regist­rerade på Stockholms fondbörs utgjorde 29,6 mUjarder kr. Vid slutet av år 1972 var börsvärdet av de då vid börsen registrerade företagen 32,3 miljarder kr.

Vid utgången av år 1971 svarade industriföretagen för nära 80 % av totala börsvärdet av de börsregistrerade förelagen. Motsvarande pro­centtal var för vardera av de två grupperna banker/försäkringsbolag och investmentbolag inte fuUt 10 %>.

Omsättningen på Stockholms fondbörs och dess andel av den totala aktieomsättningen under vissa år framgår av följande tabell.


Ar


Samllig;i aktiebolag'


Via Fondbörsen


 


1954 1958 1962 1966 1969 1970 1971


513 568 731

1 589

2 809

 

1 848

2 692


 

mkr

%

240,5

47

261,0

46

277,5

38

656,0

41

1 194,4

43

708,0

38

1 061,5

39


1 Beräknad på grundval av influien stämpelskalt.


 


Prop. 1973: 97                                                        31

Under år 1972 var omsättningen på fondbörsen 1 602 milj, kr.

En stor del av börsaktierna ligger fast placerade hos olika institutio­ner. Vid utgången av år 1971 innehade investmentbolag, försäkringsbo­lag och aktiefonder/stiftelser aktier motsvarande 20,3 % av de börsnote­rade bolagens totala börsvärde. Läggs till de innehav som finns hos olika stiftelser och fonder lorde siffran komma i närheten av 25 %. Av det angivna procenttalet 20,3 föll 11,3 på investmentbolag, 8,5 på försäk­ringsbolag och 0,5 på aktiefonder/stiftelser.

3.3 Allmänna utgångspunkter för ändring 1 AP-fondens placeringsregler

Frågan om en kanalisering av riskvilligt ägarkapilal från AP-fonden kan enligt utredningens uppfattning behandlas oberoende av andra eventuella förändringar i kapitalmarknadens organisation sora utred­ningen enligt sina direktiv har alt överväga. Utredningen har i detta sammanhang inte tagit ställning till en eventuell förändring av AP-fon­dens organisatoriska uppbyggnad annat än i de avseenden detta visat sig nödvändigt för att anpassa fonden till dess nu föreslagna nya uppgifter. Det förslag ora rätt för fonden alt förvärva aktier som utredningen läg­ger fram i betänkandet utesluter inte att andra metoder alt öka företa­gens tillgång till riskvilligt kapital kan prövas. Genom sin dominerande ställning på kapitalmarknaden och sin potentiellt stora förmåga att bära de med aktieförvärv förenade riskerna utgör AP-fonden dock en källa som inte kan förbigås om någon mer betydande ökning av utbudet av riskvilligt kapital skall komma till stånd. Stor vikt har emellertid lagts vid att en tillförsel av kapital på denna väg kan medföra störningar på aktiemarknaden med icke önskvärda återverkningar som följd. Utred­ningen har därför ansett det väsentligt att utarbeta en metod för kanali­sering sora medger att verksamhetens omfattning avpassas för alt und­vika sådana effekter.

Utredningen påpekar att i LO:s skrivelse till Kungl. Maj:t och i den allmänna debatten kan urskiljas tre huvudarguraent för alt AP-fonden bör ges rätt alt placera raedel i aktier och andra företagsandelar. Det har hävdals dels att fonden skulle användas för att öka sarahällets och löntagarnas inflytande inora näringslivet, dels att fondmedlen på detta sätt i någon mån skulle kunna värdesäkras och dels att företagen skulle kunna få ett nödvändigt tillskott av riskvilligt ägarkapilal.

Utredningen har för sin del inte funnit anledning att frångå 1957 års pensionskommittés uttalande, att fonden inte borde åläggas att uppfylla ekonomisk-politiska eller socialpolitiska mål vid sina placeringsbeslut. Utredningen betraktar AP-fonden således som en kapitalförvaltande in­stitution med uppgift att bidra till en effektiv fördelning av kapitalresur­serna i samhället. Det i det följande fraralagda förslaget ora en vidgning av AP-fondens placeringar till att omfatta också aktier grundas på


 


Prop. 1973: 97                                                                        32

överväganden av näringslivets finansiella betingelser och de tänkbara ef­fekterna på aktiemarknaden av ett tillskott av riskvilligt kapital på denna väg. Utredningen har således inte sett som sin uppgift att ta ställ­ning till vägar alt uppnå ett ökat samhälls- och löntagarinflytande i nä­ringslivet. En implicit grundsyn är dock att AP-fonden, fastän den för­valtar allmänna medel, i sin egenskap av kapitalplacerande institution inte kan bära ett sådant politiskt ansvar som förbindes med ett ökat samhäUsinflytande i näringslivet.

Bakom argumentet att fonden i någon mån skulle kunna värdesäkras genom förvärv av aktier ligger att det reala värdet av dess tillgångar vid stigande prisnivå sjunker, medan låntagarna kan göra betydande infla-tionsvinsler genom att finansiera investeringar genom lån i fonden till bundna räntor. Frånsett de tvivel som utredningen känner inför de praktiska möjligheterna alt genora aktieplaceringar nämnvärt öka av­kastningen på det väldiga fondkapitalet pekar utredningen på den grundläggande skillnaden mellan ATP-systemet och konventionella för­säkringssystem. De konventionella försäkringarna är uppbyggda enligt ett premiereservsystem, vilket medför att en hög avkastning på fonde­rade medel tillgodogörs försäkringstagarna antingen i form av lägre pre­mier eller som återbäring. Härav följer en naturlig strävan att så långt som möjligt värdesäkra fonderna.

Allmänna tilläggspensionen är däremot uppbyggd som ett fördel­ningssystem, där pensionsutbetalningarna inte är relaterade till inbetalda avgifter vare sig kollektivt eller individuellt. Pensionen är en rätt som tillkommer på basis av tidigare intjänad inkomst och beräknad efter ett särskilt syslem. Denna rätt är garanterad i lag och oberoende av de av-giflsinbelalningar som gjorts och den avkastning som AP-fonden kan er­hålla på sina medel. I princip kan myndigheterna alltid fastställa ATP-avgiflernas nivå oberoende av pensionsutbetalningarna. Pensionssyste­mets utbetalningar kan i sista hand sägas vara garanterade av samhäUs-ekonomins förmåga att generera tillräckligt underlag för pensionsav­gifter. Utredningen har funnit att en värdesäkring av AP-fondens till­gångar inte kan användas som skydd för de försäkrades rättigheter och att en sådan strävan under alla omständigheter bör underordnas mål­sättningar som från samhällsekonomisk synpunkt framstår som väsent­liga. Det innebär inte alt fonden skulle ta ett eget sarahällsekonomiskt ansvar, raen väl att utformningen av dess placeringsregler primärt måste ske med beaktande av de effekter som placeringarna kan få på den all­männa ekonomiska utvecklingen, under det att avkastningsmöjlighe­terna är av sekundär betydelse. Det utesluter givelvis inte att fonden se­dan inom den givna ekonomisk-poUtiska ramen bör sträva efter att nå en så hög förräntning som möjligt på sina medel.


 


Prop. 1973: 97                                                                     33

3.4 Näringslivets försörjning med riskkapital

I debatten ora självfinansieringens betydelse för förelagens investe­ringsverksamhet sägs två olika uppfattningar vara företrädda. Den ena är att företagen uppfattar upplåning sora ett dåligt substitut för självfi­nansiering och att för djärvare investeringssatsningar krävs att finansie­ringen sker nästan helt med egna medel. Enligt den andra uppfattningen är skillnaden raellan olika finansieringsformer inte lika avgörande, om företaget väl har en god bas av eget kapital. Båda uppfattningarna inne­håller enligt utredningen sannolikt väsentliga element för förståelsen av företagens investeringspolitik. Det är möjligt att investeringsprojekt, som väntas ge hög lönsamhet men som är förenat med stor osäkerhet, förutsätter en relativt omfattande självfinansiering. Vissa nackdelar föl­jer emellertid av en alltför nära anknytning till självfinansieringsulrym-met. Marginellt kan sålunda projekt med lägre räntabilitet bli genom­förda på bekostnad av mer lönsamma investeringar inora andra företag som, i avsaknad av en marknadsmässig fördelning, inte kunnat konkur­rera om de finansiella resurserna. Vidare försämrar en hög självfinansie­ringsgrad möjligheterna att påverka investeringsefferfrågan med kredit­politiska åtgärder. En hög självfinansieringsgrad anses också på många håll inte acceptabel från inkomst- och förmögenhetsfördelningssyn-punkt.

Utredningen anför att det dock otvivelaktigt finns en gräns under vil­ken företagssparande och vinster inte kan sjunka utan att det uppstår svårigheter att upprätthålla den önskvärda investeringsvolymen och få till stånd en effektiv resursfördelning. Självfinansieringsgraden under 1950-talet var väsentligt lägre än under 1960-talet framför allt som en följd av sjunkande vinst- och sparandenivå inom företagssektorn. Utred­ningen anser att en fortsatt utveckling i denna riktning kan få ogynn­samraa följder för industrins investeringsaktivitet och för den allmänna ekonomiska utvecklingen. 1 utredningens uppdrag ingår eraeUertid inte att överväga åtgärder som direkt kan påverka företagens lönsamhet utom i den mån de har direkt beröring med förhållandena på kapital­marknaden. Företagsbeskattningsfrågor, ändrade avskrivningsregler etc. ankommer sålunda inte på utredningen att överväga. Dess uppgift i detta sammanhang är snarast att utröna i vad mån medel från kapital­marknaden kan tänkas utgöra lämpliga komplement till av företagen in­ternt genererat eget kapital och i vilka former utbudet kan ske.

Företagen kan antas i viss utsträckning öka sin benägenhet att lånefi­nansiera en expansion, om de får tUlgång till långfristiga krediter, sär­skilt om kredilgivningeii sker i mer riskvilliga former än f. n. Utred­ningen nämner i sammanhanget att en ökad tillförsel av långfristigt och riskvilligt kapital via Investeringsbanken kan bidra till att öka närings­livets investeringar. Utredningen pekar vidare på att aktiebolagsutred-

3    Riksdagen 1973.1 saml Nr 97


 


Prop. 1973: 97                                                                        34

ningen i sitt förslag till ny aktiebolagslag fört in regler om två kapi­talformer, vinstandelslån och konverteringslån, som är alt betrakta som meUanformer mellan eget kapital och lånekapilal.

Utredningen menar emellertid alt innovationer i fråga om låneinslru-menlen på kapitalraarknaden inle i någon betydande grad spontant kan framkalla ett ökat intresse för riskbetonade placeringar. Företagen anses vidare inte i någon högre grad betrakta lånekapital som lämpligt substi­tut för ägarkapilal. Det ifrågasätts också om finanspolitiska åtgärder — t. ex. av typ Annell-reglerna, vilka ger förelag som nyemitterat aktier rätt att i viss utsträckning göra avdrag för utdelning på dessa aktier — kan ge nämnvärd stimulans till en ökad tillförsel av riskkapital till nä­ringslivet.

Mot bakgrund av det sagda finns enligt utredningen anledning att pröva att tillföra företagen riskvilligt kapital genom tUlskott från AP-fonden. Tillskotten bör avse konventionellt ägarkapilal, dvs. aktier eller eventuellt andra företagsandelar. Skälen för detla är dels att ägarkapilal bara i begränsad orafattning kan ersättas av andra former av riskkapital, dels att det inte kan vara rimligt alt helt frånhända placeraren, dvs. AP-fonden själv eller något meUanhandsinstitut, möjligheterna alt åtmins­tone i vissa lägen utöva det inflytande risktagandet i och för sig motive­rar.

Utredningen betonar två förhållanden som bör uppmärksammas i sammanhanget. För det första understryks den skillnad som finns mel­lan internt inom företaget genererat kapital och kapital anskaffat via nyemission. En ökning av det internt bildade kapitalet är i sig själv ut­tryck för en högre förräntning på redan insatt kapital, under det att ut­ifrån anskaffat eget kapital däremot ställer förräntningsanspråk, sora snarast är högre än för upplånade raedel, förutsatt alt placerarnas av­kastningskrav inte ändras.

För det andra framhålls att ökade placeringar i aktier inle utan vidare tillför näringslivet motsvarande belopp eget kapital. Anledningen till att företagen inte nyemitterat aktier i större omfaltning är alt kursnivån varit för låg och marknaden för "tunn" för att en lämplig emissionskurs skulle kunna uppnås. En press uppåt på kurserna är därför närmast oundgänglig för alt företagen skall vara benägna alt nyemittera aktier.

Utredningen understryker alt det är väsentligt att man vid placering av AP-fondmedel i aktier prövar sig fram på marknaden så att utbudet kommer företagen till godo och inte alltför mycket tar sig uttryck i en höjd kursnivå. Om, som närants i debatten, så mycket som 5 % av AP-fondens kapital skulle avdelas för aktieförvärv, innebärande en årlig placeringsvolym om 400 milj. kr., skulle detta leda till kraftiga kurssteg­ringar. Detta skulle förutsätta en väsentlig sänkning av avkastningskra­ven för placeringar i riskvilligt kapital samtidigt som tidigare aktieägare skulle göra betydande kapitalvinster. Med en aktieplacerande institution


 


Prop. 1973: 97                                                        35

av sådan potentiell kapacitet skulle också finnas risker för kraftiga åter­verkningar på kursbUdningen. Bl. a. skulle själva bildandet av en institu­tion av denna karaktär kunna utlösa en spekulation med överdriven kursuppgång med risk för påföljande kraftiga kursfall. Vidare skulle marknadsstörningar ofta uppstå genom förväntningar om att fondmedel skulle placeras än i det ena bolaget och än i det andra, effekter som skulle förslärkas om fonden gjorde ständiga omplaceringar av aktieport­följen. Häftiga kurseffekter skulle också uppkomma vid försäljning av en del av aktieinnehavet. I praktiken torde därför i portföljen innelig­gande aktier i stort sett få betraktas som "frusna".

Utredningen berör en i debatten framförd tanke att AP-fondens till­skott av ägarkapilal borde ske i samband med nyemissioner så att med­len direkt fördes till företag som var i behov av nytt ägarkapilal. Därige­nom skulle man också kunna nå uppgörelser som inte får en kurssteg-rande effekt på börsen. Utredningen påpekar alt en möjlighet till en så­dan riktad kapitalinsats förutsätter, att aktiebolagslagens nuvarande regler om aktieägares företrädesrätt att teckna aktier vid nyemission upphävs. Ett förslag i den riktningen har lagts fram av aktiebolagsutred­ningen i betänkandet (SOU 1971: 15) om en ny aktiebolagslag. Förslaget innebär att bolagsslärama med kvaUficerad majoritet skaU kunna besluta om avvikelse från principen om äldre aktieägares företrädesrätt. Det är enligt kapilalmarknadsutredningen möjligt att de vägar som härigenom skulle öppnas att träffa överenskommelse om övertagande av en del a\ en nyemission eller en hel nyemission i någon mån skulle dämpa den press uppåt på de registrerade kurserna som ett ökat utbud av riskvilligt kapital framkallar. Förutsättningarna för alt bolagsstämman skall ac­ceptera en nyemission som placeras utanför ägarkretsen måste emeller­tid vara att bolaget i fråga når en för sig gynnsara överenskoraraelse. Emissionskursen skulle sålunda kunna bli tämligen hög även i detta fall och det kan ifrågasättas om inte en tänkbar överenskommelse ur place­rarens synvinkel i vissa lägen t. o. ra. kunde innebära sämre villkor än vad som skulle kunna uppnås genom direkta köp på marknaden. Det kan gälla i de fall då företagen kanske är överdrivet optimistiska i sin bedömning av möjligheterna att placera en nyemission på marknaden eller över huvud tagel är föga intresserade av en uppgörelse.

Utredningen anser att möjligheten bör prövas att tillföra näringsli­vet riskvilligt kapital från AP-fonden, huvudsakligen i form av aktieka­pital, samtidigt som utredningen betonar att placeringsverksamheten måste ske med varsamhet och med stor hänsyn till riskerna för stör­ningar på aktieraarknaden.


 


Prop. 1973: 97                                                                     36

3.5 Former för kanalisering av riskvilligt kapital från AP-fonden till näringslivet

Utredningen diskuterar två olika huvudformer i fråga om metoderna för tillförsel av AP-fondmedel till näringslivet. Den ena huvudformen innebär att fonden själv eller via av fonden ägda mellanhandsinstitut kö­per aktier. Enligt den andra huvudformen tillför AP-fonden medel tiU mellanhandsinstitut, t. ex. aktiefonder eller förvaltningsbolag, som från ägandesynpunkt är fristående från fonden och som använder medlen för förvärv av aktier.

Utredningen stryker under att valet av kanaliseringsmetod är en myc­ket viktig fråga. Förslaget all placera medel från AP-fonden i aktier in­nebär en principiell ändring i fondens placeringspolitik som kan få vilt­gående konsekvenser för inflytandet inom näringslivet och för den eko­noraiska utvecklingen över huvud laget. Del är väsentligt att del positiva bidrag som en ökad tillförsel av riskkapital ger, kan bäras upp av största möjliga samling bland olika intressegrupper. Delta är av betydelse inte minst för att trygga en fortsatt uppbyggnad av fonden.

Två utgångspunkter har varit gmndläggande vid utredningens över­väganden beträffande olika kanaliseringsmeloder, nämligen dels att AP-fondens medel skall förvaltas på ett sätt som tryggar en fortsall tillförsel av resurser till fonden, dels att beslutsfunktionen på kapitalraarknaden vad gäller fördelningen av de finansiella resurserna på individuella pro­jekt eller företag inte koncentreras alltför mycket.

Utredningen erinrar om att avgifterna till allmänna tilläggspensionen i väsentliga avseenden kan jämställas med statliga skatter och folkpen­sionsavgifter. De fonderade medlen förvaltas av tre fondstyrelser enligt reglerna i reglementet. Det förhållandet, att vad som är att betrakta som "allmänna medel" på detta sätt förvaltas utan den kontroll som tilläm­pas för statsmedel, som anvisas över statsbudgeten, har präglat utform­ningen av placeringsreglerna. Utformningen karakteriseras av en strävan alt medlen skall användas så att de bidrar till en effektiv kapitalanvänd­ning och ger en god avkastning men utan att placeringarna görs kontro­versiella i en utsträckning som skulle kunna väcka motstånd mot fond­uppbyggnaden. Aktier var inte en placeringsform, som på allvar över­vägdes vid utformningen av AP-fondens placeringsbestämmelser. Även om utvecklingen nu motiverar en omprövning av frågan om placeringar i aktier, bör dessa förhåUanden beaktas vid valet av kanaliseringsmetod.

Strävan att göra AP-fondens placeringar okontroversiella har bl. a. manifesterats i att placeringsbestämmelserna utformats med hänsyn till kravet på betryggande säkerhet. Ett annat utslag av denna ambition är att man velat undvika att särskilt tillgodose vissa låntagare. Utveck­lingen av mellanhandsinstiluten på 1960-talet får bl. a. ses sora ett ut­tryck för denna princip.


 


Prop. 1973: 97                                                        37

Mellanhandsinstituten fyller också den funktionen att i någon mån dämpa de starka koncentrationslendenser i kredilförmedlingen som föl­jer av bildandet av en kreditinstilution av AP-fondens dimensioner. I en icke totalplanerad ekonomi av Sveriges typ bör varken kapitalmarkna­den eller kreditmarknaden i övrigt domineras av en enda långivare. Låntagare skall kunna underställas den allsidiga prövning som följer av ell system med flera potentiella långivare på marknaden.

Bakom uppdelningen av AP-fondens förvaltning på tre fondstyrelser låg kravet att fonden inte fick innebära en maktkoncentration. Lös­ningen med tre styrelser med representanter för olika parter har, i likhet med mellanhandsinstituten, verkat i riktning mol en önskvärd decentra­lisering av de individuella kreditbesluten. Genom att fondstyrelserna agerar som en enhet är koncenlrationstendenserna på olika områden ändå starka. På obligationsmarknaden har AP-fonden t. ex. under åren 1970 och 1971 tecknat 80—90 % av nästan varje induslrilån som emit­lerats.

Enligt utredningens uppfattning har AP-fondens placeringspolitik hit­tills karakteriserats av stor smidighet där möjligheter till högre avkast­ning genom dess dominerande stäUning fått ge vika för att förhindra störningar på kreditmarknaden. Genom sammanslagning av delfonder­nas administrativa förvaltningar har man emellertid uteslutit varje möj­lighet att på denna nivå nå en decentralisering. Utredningen har i detta samraanhang inle tagit stäUning till AP-fondens organisation i dess hel­het. Enligt utredningens mening bör dock en vidgning av användningen av AP-fondens medel till att omfatta även ägarkapilal inte få leda till att centraliseringsgraden ytterligare förstärks.

Hänsyn bör också tas till den för svensk kreditraarknadslagstiftning vägledande principen att beslutsfunktionerna för aklieplaceringar och för kredilbevillningar bör hållas åtskilda. Det finns inte bärande skäl att frångå nämnda princip för AP-fondens del. Mol bakgrund av att AP-fondens medel är att anse som allmänna medel och att placeringarna inte får leda lill vare sig ökad centralisering på kapitalmarknaden eller ökad maktkoncentration ställer utredningen upp följande krav för pla­cering av fondmedel i akiier. Balans- och resultatredovisning av aklie-placeringsverksaraheten skall ske separat. Förvaltning och administra­tion skall hållas skild från den övriga fondförvaltningen. En rimlig av­vägning bör göras mellan de risker som fonden får bära och det infly­tande den kan utöva på placeringarna. Insyn i och offentlig granskning av verksamheten skall göras mer omfattande än vad som gäller för fon­dens övriga placeringar.

Utredningen finner vissa fördelar med ett ■ system sora innebär att fondmedlen slussas lill näringslivet via aktieköp av meUanhandsinstitut som är fristående från fonden. Fonden skulle därigenora inle behöva slå för den individuella prövningen och mellanhandsinslitutel skulle utgöra


 


Prop. 1973: 97                                                                        38

en riskbuffert. Utredningen ställer sig emellertid tveksam till en sådan lösning med hänsyn till att det kan sällas i fråga om det är rimligt att belasta företagen med pensionsavgifter som sedan kanaliseras ut till olika institut och gör det möjligt för dessa all förvärva företagen. Utred­ningen avvisar vidare tanken på att låta aktieplaceringarna ske över In­vesteringsbanken.

Vad gäller det andra huvudalternativet — dvs. en kanaUseringsmetod som ger AP-fonden rätt att själv eUer via underordnat organ placera i aktier — finner utredningen det sagda tala mot en vidgning av de nuva­rande tre delfondernas placeringsrält tUl att omfatta också aktier. Ut­redningen föreslår i stäUet att kanaliseringen av riskvilligt kapital från AP-fonden till näringslivet skall ske genom att fondmedel förs över till en för ändamålet inrättad ny enhet inom AP-fonden — en fjärde del­fond — med exklusiv rätt att förvärva akiier. För denna delfond anges följande riktlinjer. Fjärde fonden får en ovillkorlig dragningsrätt i de tre övriga fonderna. Styrelse tiUsätls efler samma mönster som gäUer för övriga delfonder. Placeringsverksamheten underkastas en mer öppen granskning än vad som gäUer för övriga delfonder.

Utredningen påpekar att en lösning efter nämnda linjer liksora varje metod, där AP-fonden själv placerar i aktier, innebär att fonden får bära hela den risk som är förenad med tillförsel av ägarkapilal. Ett så­dant risktagande är knappast förenligt med hittiUs tUlämpade principer för fondförvaltningen. Det kan emellertid hävdas att AP-fonden mycket väl har potentiella resurser för att engagera sig i riskbärande projekt. Att denna möjUghet i stort sett uteslöts vid fondens bildande hängde samman med att man ville skapa enighet om fonduppbyggnaden och att detta ansågs bäst kunna tiUgodoses genom att placeringarna inle gjordes kontroversiella. När utredningen nu finner det motiverat att man prövar att tillföra näringslivet AP-fondens medel såsom riskvilligt ägarkapilal, är det enligt utredningens mening lämpligt att avvägningen mellan olika intresseinriktningar i största möjliga utsträckning sker inora AP-fonden. Till förmån för en lösning med en fjärde fond talar också att den är tek­niskt enklare än ett system med förvaltningsbolag som sköter placering­arna.

3.6 Uppbyggnaden av en fjärde delfond och dess funktion

Utredningen framhåller att det inte är möjligt att på förhand ange i vilken omfattning fondmedel kan placeras i förelagsandelar utan att all­varliga störningar uppstår på aktiemarknaden och i övrigt. Det är vidare inte möjligt alt i förväg slå fast hur stor tillgången på attraktiva place­ringsobjekt kan bli. Det är därför angelägel alt placeringstakten görs flexibel och att det bestäms en totalram för verksamheten, som senare kan prövas om. Utredningen föreslår att Kungl. Maj:t och riksdagen


 


Prop. 1973: 97                                                        39

faststäUer ramen lill 500 milj. kr. att användas av den fjärde fonden un­der en icke angiven tidsperiod. När detta belopp placerats förutsätts alt en fortsättning av den nya placeringsverksamheten får bestämmas i lju­set av de vunna erfarenheterna av verksamheten.

En vidgning av rambeloppet kan ske genom att styrelsen för fjärde fonden hemställer hos Kungl. Maj:t att förslag därom framläggs till riksdagen. Fondens framställning bör remissbehandlas i sedvanlig ordning därvid även övriga fondstyrelser bereds tillfälle all yttra sig.

Finansieringen av fjärde fondens verksamhet föreslås ordnas så att fjärde fonden ges en ovillkorlig rätt att intill det fastställda rambeloppet göra dragningar i de övriga tre fonderna. Därigenom markeras dess ställning som ett i förhållande tUl övriga fonderna självständigt organ. De medel som las i anspråk bör belasta de tre fonderna i proportion till kapitalbehållningen vid utgången av närmast föregående år.

Den fjärde fonden bör enligt utredningen inte bidra till pensionsutbe­talningarna eftersom den i motsats tiU övriga fonder inle får löpande tillskott av pensionsmedel utan avses förvalta ett vid varje tidpunkt fast­ställt rambelopp. I stället föreslås att uppburna utdelningar på fjärde fondens placeringar inlevereras till de övriga fonderna i proportion till dragningarna i dessa. Realiserade kursvinster bör däremot få återinves­teras av fjärde fonden. — Den beskattningsfrihet som nu gäller för AP-fonden bör avse också intäkter från den nya verksamheten.

Utredningen anser att den fjärde fonden inte skall engagera sig i före­tag med annan bolagsform än aktiebolag. Köp av andelar i ekonomiska föreningar kan inte komma i fråga eftersom sådana föreningar har till syfte att bereda medlemmarna fördelar som kommer till uttryck på an­nat sätt än som vinsl på tillskjutet kapital. Vad gäller den närmare in­riktningen av placeringsverksamheten beträffande den fjärde fonden föreslår utredningen att i reglementet uttryckligen undantas placeringar i penningförvaltande institut som försäkringsbolag och bankaktiebolag och investmentbolag men att fonden i övrigt inte bör vara bunden av föreskrifter i fråga ora placeringsobjekt även om det förutsätts all pla­ceringarna i första hand inriktas på industriföretag. Undanlaget för för­säkringsbolag och affärsbanker har samband med alt reformens syfte är alt tillföra näringslivet, främst industrin, riskvilligt kapital. Undantaget för investmentbolag motiveras med att sådant bolag har lill syfte alt genom ett välförddat värdepappersinnehav ge ägarna god risksprid­ning, något som fjärde fonden genom sin storlek ändå uppnår.

Utredningen har övervägt om aktiebolag bör vara kvalificerat i sär­skild ordning för att komma i fråga för engagemang från fjärde fondens sida. Genom att föreskriva att fonden endast bör förvärva börsnoterade förelags aktier borde krav på marknadsmässighet och säkerhet bäst upp­fyllas. Mot en sådan regel kan emellertid invändas att del finns åtskiUiga relativt stora förelag med god tillväxtpotential som inte är noterade på


 


Prop. 1973: 97                                                        40

vare sig börsens A-lista eller på den s. k. fondhandlarlistan. Det grund­läggande syftet med kanalisering av riskkapital från AP-fonden är att förbättra företagens finansieringssituation. Utredningen anser därför att en formeU bestämmelse som utesluter andra än börsnoterade företags aktier som placeringsobjekt för fjärde fonden inte bör införas. Fondsty­relsen bör således i detta avseende vara obunden vid valet av aktiebolag för engagemang. Utredningen finner det dock sannolikt alt fonden i do­minerande utsträckning kommer att engagera sig inom kretsen av börs­noterade företag. Mycket talar för att effekten av fondens insatser blir gynnsammast om den koncentrerar sig på kapitalinsatser för att främja exploateringen av större projekt i väletablerade företag. Det är inte hel­ler förenligt med fondsystemets uppbyggnad all fonden engagerar sig i en mängd mindre företag. De mindre och medelstora företagens behov av riskvilligt kapital tillgodoses bäst genom det nya finansieringsinstitut. Företagskapital AB, som avses börja sin verksamhet år 1973 och som av­ses i allt väsentligt repliera på AP-fondens medel.

Mot bakgrund av utredningens förutsättning att AP-fonden skall be­hålla sin nuvarande stäUning som väsentligen kapitalplacerande institu­tion och att den särskilda näringspolitiken således får drivas genom andra instrument, som handhas av politiskt ansvariga instanser, föreslår utredningen en särskUd begränsning i fråga om kapitaUnsatser i ett före­tag. Efter mönster av vad som gäller för försäkringsbolagen föreslås alt fonden inte får rätt att förvärva större andel aktier i ett aktiebolag än att röstetalet för aktierna utgör 5 % av röstetalet för bolagets samtliga ak­tier. Eftersom akties röstvärde får vara upp tiU tio gånger röstvärdet för annan aktie kan i undantagsfall köpas aktier som svarar mot mer än 5 % av aktiekapitalet. Frågan ora begränsningsregeln kan senare behöva tas upp till ny prövning. Detta kan bli nödvändigt redan av det skälet att regeln vid en eventuell ökning av det föreslagna rambeloppet på 500 milj. kr. kan medföra att tillgången på attraktiva placeringsobjekt efter hand minskar.

En särskild fråga är om den nya fonden skall få placera medel i mel­lanformer av riskkapital och lånekapital. Två huvudgrupper av sådana mellanformer finns, näraligen dels skuldebrev som på olika villkor kan utbytas mot aktier (konvertibla skuldebrev) eller ger rätt till teckning av aktier (s.k. warrants), dels skuldebrev vars avkastning varierar med det emitterande bolagets resultat (vinslanddslån). Dessa finansieringsfor­mer, som f. n. inle är reglerade i lag, har endast undantagsvis kommit till användning i Sverige. På senare år har två konverteringslån emitle­rats. Utredningen erinrar om alt i förslaget lill ny aktiebolagslag tagils upp regler om konvertibla skuldebrev och vinstandelsbevis. Införs reg­lema kan användningen av dessa finansieringsformer komma att öka. Enligt utredningen bör fjärde delfonden ha exklusiv rätt att placera fondmedel i konvertibla skuldebrev och, i den mån regler införs därom.


 


Prop. 1973: 97                                                                       41

i warrants. Övriga ddfonder bör inte ha rätt att förvärva sådana värde­papper, eftersom stömingar skulle kunna uppstå om de tvingades av­yttra skuldebreven på grund av att de inte kan placera i aktier.

Vad gäller vinstandelslån påpekar utredningen att två huvudformer kan urskiljas, nämUgen dels s. k. ddägardebentures som inte löses in till kurs som är bestämd vid emissionstillfället utan till marknadsvärdet viss tid före uppsägningsdagen, dels lånedebentures som inlöses till fastställd kurs. Enligt utredningen bör lånedebentures men inle ddägardebentures få förekomma på den svenska kapitalmarknaden. Lånedebentures bör kunna ingå även i de nuvarande tre delfondernas placeringar. Utred­ningen berör i sammanhanget också vissa skattefrågor som bör klarläg­gas för att användningen av vinslanddslån skall komma lill användning i någon större omfattning.

Utredningen föreslår att fjärde fondens styrelse skall utses i samma ordning som de nuvarande tre styrelserna och liksom dessa bestå av nio ledamöter jämte personliga suppleanter. Styrelsen skall således förord­nas av Kungl. Maj:t, delvis efler förslag av rikssammanslutningar av ar­betsgivare och arbetstagare. Lämpligen bör arbetsgivarsidan nominera tre ledamöter och arbetstagarsidan lika många. Styrelseledamöterna bör ha vana att bedöma ett företags utvecklingsmöjligheter och även allmänt vara förtrogna med förhållandena inom det svenska näringslivet. Mot bakgrund av de motiv som ligger till grund för förslaget att skilja ak­tieplaceringar från de nuvarande delfonderna anser utredningen det gi­vet att fjärde fonden också bör ha en från de övriga fonderna fristående administration. På den administrativa personalen bör ställas samma kompetenskrav sora angetts böra gälla för styrelseledamöterna.

Revision och siffergranskning av fjärde fondens förvaltning föreslås ske på samma säll som för övriga fonder. Efiersom AP-fondens medel används på ett nytt och oprövat fält och på grund av placeringarnas speciella karaktär, bör enligt utredningens mening den formella revisio­nen kompletteras med en årlig särskild sakgranskning inrymmande dels en bedömning av företagna dispositioner gjord av ekonomisk expertis, dels någon form av godkännande av den förda placeringspolitiken. TUl frågor som bör bli föremål för utlåtande av granskningsorgatiet hör om fondens grad av risktagande och riskspridning varit riraliga och om fon­dens agerande medfört störningar på aktiemarknaden. Fondernas for­meUt frislående stäUning medför att styrelserna inte kan beviljas an­svarsfrihet för förvaltningen i sedvanlig ordning. Styrelseledamöterna är i StäUet underkastade ämbelsmannaansvar. Placeringarnas natur och det förhållandet att Kungl. Maj:t och riksdagen tillsammans förutsätts fast­ställa rambeloppet, motiverar enligt utredningens mening att fjärde fon­dens verksamhet blir föremål för en årligen återkommande riksdagsbe­handling i fasta former efter inhämtande av granskningsorganets ytt­rande. Riksdagen kan därvid exempelvis anhålla hos Kungl. Maj:t om


 


Prop. 1973: 97                                                        42

en översyn av vissa delar av fondens verksamhet. Granskningsorganet föreslås få fem ledamöter varav två skall utses av vardera fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontorét. Ordföranden föreslås vara justitieråd eller hovrättspresident.

Mot utredningens förslag i fråga om fjärde fondens ställning och or­ganisation har i vissa hänseenden avgetis reservation av ledamoten Jo­hansson. Det förhållandet att fjärde fondens placeringsverksarahet skall vara en separat verksamhet inom ramen för AP-fondens totala engage­mang föranleder enligt Johansson alt de nuvarande tre fondstyrelserna skall ha ett ansvar också för aktieplaceringarna. Den nya fonden bör så­lunda inte betraktas på annat sätt än som en förvaltningsenhet under AP-fonden. De tre styrelserna bör därför medverka vid utseendet av sty­relse för fjärde fonden. Minst halva antalet styrelseledamöter bör så­lunda utses på förslag av de nuvarande tre fondstyrelserna. Vidare är majoritetsförslagel att en vidgning av fjärde fondens placeringsram skall ske på hemställan av fjärde fondstyrelsen hos Kungl. Maj:t ansvarsmäs­sigt ohåUbarl. Efiersom fjärde fonden bör ses som ett organ för de öv­riga fonderna, bör en vidgning av ramen i stället beslutas av de tre sty­relserna geraensamt. Eventuellt kan förfarandet kombineras med att Kungl. Maj:t prövar beslut om en vidgning av ramen. Även gransk­ningen av fjärde fondens verksamhet bör i första hand ankomma på de tre nuvarande fondstyrelserna. Granskningsunderlaget skall dock efter revision överlämnas till Kungl. Maj:t tillsammans med de revisions­handlingar som avser de övriga tre delfonderna. Johansson anser vidare alt bildandel av en fjärde fondstyrelse inte får innebära att ställning nu tas lill frågan om man längre fram skall slå samman de nuvarande tre fonderna till en fond eller till frågan om en löntagarmajorilet i en sam­manslagen styrelse.

4 Remissyttrandena

Det övervägande antalet remissinstanser är positiva till förslaget i fråga om principen att öppna möjlighet att till­föra näringslivet riskvilligt ägarkapilal från AP-fonden och tillstyrker eUer lämnar förslaget utan erinran. Bland remissinstanser med en positiv inställning är länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands och Kalmar län (majoriteterna), länsstyrelserna i Malmö­hus, Västernorrlands och Västmanlands län, AP-fondens första fond­styrelse (majoriteten), Folksam, riksgäldsfullmäktige (majoriteten), riks­banksfullmäktige (majoriteten), KF, LO, och de av LO hörda fackför­bunden. Svenska sparbanksföreningen, SACO och TCO. Även Stock­holms läns landsting (majoriteten i förvaltningsutskollel) och kommun­styrelserna i Stockholm och Ltdeå (majoriteterna) saml Haparanda till­styrker förslaget. En positiv inställning lill delta redovisas också av han-


 


Prop. 1973: 97                                                                     43

delskamrarna i Malmö, Örebro och Gävle och av Kalmar läns före­tagareförening.

Försäkringsinspektionen lämnar förslaget utan erinran från de syn­punkter inspektionen har att beakta.

Kommerskollegium har inget att invända mot alt AP-fondmedel som ell led i en långsiktig försöks- och utvecklingsverksamhet används för riskbärande placeringar enligt förslaget. Med de begränsningar som utredningen föreslagit kan AP-fondens aktieförvärv i och för sig inte innebära att den ansvarsfördelning som hittills tillämpats mellan samhälle och näringsliv rubbas. Med hänsyn tUl förslagets utvecklings­barhet kan dock den föreslagna lösningen ses som ett principiellt be­tydelsefullt genombrott för en ändrad syn på området. En ändring av gränserna för ansvarsfördelningen måste kunna göras när samhälls­utvecklingen kräver det. Skäl kan anföras för att man avvaktar resul­tatet av genomförd lagstiftning om styrelserepresentation för samhälle och löntagare i företag, innan man generellt ökar det allmännas och löntagamas ägarinflytande i näringslivet. Samhället har vidare skaffat sig goda instrument för att följa och styra utvecklingen. Principiella betänkligheter kan också anföras mot att ett organ av AP-fondens karaktär får möjligheter att spela en självständig roll i näringspolitiken. Eftersom det är angeläget att finna effektivast möjliga användning för det snabbt växande kollektiva sparandet finns dock enligt kommers­kollegiet knappast några större betänkligheter mot utredningsförslaget som ett led i en bred översyn av det kollektiva sparandets roU. Om den föreslagna tillförseln av riskkapital till näringslivet får en direkt inverkan på investeringsaktiviteten är svårt att bedöma. Med hänsyn till aktiebolagens emissionsregler kan ifrågasättas om fondens aktie­köp verkligen kommer alt leda till en ökning av företagens egna me­del. Någon markant ökad benägenhet att nyemUlera uppkommer knappast lill följd av alt kursnivån höjs. I placeringspolitiken finns svåra avvägningsproblem. Från utvecklingssynpunkt nås enhgt koUegiet positiva effekter främst om raedlen styrs till branscher och förelag som har goda framtidsutsikter men som hämmas av svårigheter alt upp­bringa riskvilligt kapital. Saratidigt är det tveksamt om pensionsmedel skall engageras i högt riskbelaslad verksarahet.

Länsstyrelsen i Stockholms län betonar angelägenheten av alt kom­munernas låneutrymme i AP-fonden också fortsättningsvis tryggas. Länsstyrelsen i Kalmar län ser det som utomordentligt angeläget med nya instrument på kapitalmarknaden som ger möjligheter till ökade insatser under mer flexibla former än vad nuvarande finansierings­institut kan medge. Enligt länsstyrelsen bör aktieplaceringama inte i dominerande utsträckning ske i börsnoterade förelag. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att möjligheterna att tillföra näringslivet ett verk­ligt tiUskolt av riskvilligt kapital blir beroende av emissionsreglernas


 


Prop. 1973: 97                                                        44

utformning i den kommande nya aktiebolagslagen. Enligt länsstyrelsen är det angeläget att fondens nya verksamhet kommer alt Ugga i linje med länsstyrelsernas regionalpolitiska verksamhet. Länsstyrelsen i Västmanlands län finner det med hänsyn till AP-fondens storlek na­turligt all någon del av fondens medel tillförs aktiemarknaden. Läns­styrelsen i Västernorrlands län anser det önskvärt att medel från AP-fonden kanaliseras tUl näringslivet som riskvilligt kapital. Det är enligt länsstyrelsen tveksamt om detta nås genom att fonden köper aktier, åtminstone om köpen sker över fondbörsen. Den föreslagna metoden bör dock prövas om man finner sådana former för aktieköp, alt fondens kapitalinsatser verkligen når företagen. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser alt ett tUlskott av riskvUligt ägarkapilal via AP-fonden kan medverka till en ökad investeringsaktivitet inom landels industri. Länsstyrelsen, som granskat utredningsförslaget huvudsakligen från regionalpoliliska utgångspunkter, finner del emellertid tveksamt om förslaget med den angivna placeringsinriktningen får någon betydelse för länets del. Används fondmedlen i regionalpolitiskt syfte kan där­emot positiva effekter nås på de norrländska förelagens investeringsvilja och expansionstakt. Länsstyrelsen föreslår därför att aktieköp med AP-fondmedel används också som ett regionalpolitiskt instrument.

Fondbörsutredningen, som inte tar ställning till frågan ora AP-fonden bör åläggas att uppfylla ekonomisk-politiska mål i sin placeringsverk­samhet, anser förslaget väl ägnat alt ligga till grund för lagstiftning.

Riksbanksfullmäktige framhåller alt den särställning som AP-fonden i olika hänseenden har i det svenska kreditväsendet gör alt fonden inte kan betraktas från samma utgångspunkter som övriga institutioner på den svenska kreditmarknaden. Fondens tUlkorasl och uppbyggnad är grundade på samhällsekonomiska överväganden och dess ändamål är att främja kapital- och produktionstillväxt varigenom realt utrymme skapas för gjorda pensionsåtaganden. En förutsällning för att fonden skall kunna tjäna detta syfte är att dess placeringsaklivitet anpassas lill strukturella förändringar i finansieringsbehoven i samhället. En åter­kommande omprövning av AP-fondens placeringsreglemente är därför naturlig, även om detta så långl möjligt bör besitta en inneboende flexibilitet. Fullmäktige understryker vidare all det är en central fråga för kapilalmarknadsutredningen i dess fortsatta arbete att pröva olika möjligheter att komma till rätta med de problem som har samband med fondens dominans och särskUda ställning på kreditmarknaden. 1 frågan om näringslivets behov av riskkapital anför fullmäktige all det, med hänsyn lill målet alt upprätthåUa en hög investeringstakt och med före­liggande tendenser till sviktande investeringsvilja, kan bli nödvändigt alt mer perraanent utnyttja investeringsstimulerande medel. En ökad till­försel av externt riskkapital ter sig då angelägen. Detta utgör visserligen inte någon fullvärdig ersättning för internt genererat eget kapital. Å


 


Prop. 1973: 97                                                        45

andra sidan förbättras soliditeten i ett förelag av ett tillskott av eget ka­pital genom nyemission av aktier. Den nu under en längre tid bestående låga självfinansieringsgraden har lett till att det egna kapitalets andel av den totala balansomslutningen successivt har sjunkit. Till en viss del har försvagningen av företagens finansieringsstruktur uppvägts av att upp­låningen fått en mer långsiktig inriktning, vUket främst möjliggjorts ge­nom AP-fondens långfristiga utlåning. Försvagningen av förelagens soli­ditet kan dock ha negativa effekter på investeringsviljan. Mot bakgrund av rådande utveckling finner fullmäktige det därför motiverat att pröva möjligheten alt öka tillförseln av riskkapital genom att en del av AP-fondens medel placeras i aktier.

KF framhåller att ju lägre andel eget kapital ett företag arbetar med desto mindre benägen är man alt ytterligare försämra detta förhållande genom ökad extern upplåning för att finansiera ett investeringsprojekt. En ytterligare tillförsel av riskvilligt kapital till näringslivet är därför i hög grad önskvärd. Det är naturligt att det kollekliva sparandet i AP-fonden tar ansvar för en sådan kapitallillförsel, särskilt som detta kol­lektiva sparande successivt kommer att öka i omfattning. Förbundet de­lar utredningens gmndinställning att fondens aktieförvärv skall ske som kapitalplacering och alt för näringspolitiska insatser får användas andra medel. Det är således angeläget att skilja mellan vad främst löntagarna har tillgång till, dvs. kollektivt samlade pensionsmedel, och vad staten har tillgång till, dvs. statsägda företag och direkta styrraedel för närings­politik. I praktiken är det emellertid omöjligt att helt skUja placering av AP-medel från drivande av näringspolitik. I synnerhet gäller detla om man utgår från att AP-medlen skall användas i syfte att främja samhäl­lets ekonomiska tillväxt och därmed den framtida sysselsättningen. Då blir det i hög grad angelägel att den riskvUliga placeringen sker på ny­skapande områden i befintliga förelag eller i nya enheter. Förbundet finner del inte troligt att rena marknadsförvärv via fondbörsen eller på annat sätt kan resultera i något betydelsefullt tUlskott av riskvilligt ägarkapilal. Även Folksam delar uppfattningen att AP-fonden skall vara huvudsakligen kapitalplacerande och att för näringspolitiken får använ­das andra instrument.

LO erinrar om att syftet med förslaget i organisationens skrivelse år 1971 till Kungl. Maj:t var att stärka investeringsvUjan i företagen genom alt dessa fick ökad tillgång till riskbärande kapital samtidigt som samhället och löntagarna skulle få ett ökat inflytande i närings­livet. Detta inflytande skulle användas för en utbyggd näringspolitisk planering och samordning. Ett vidgat samhälls- och löntagarinflytande är också ett led i utbyggnaden av den ekonomiska demokratin. LO framhåller att utredningen har begränsat sina bedöraningar till frågor som rör näringslivets finansiella betingelser. Med den betydelse AP-fonden har och än mer kommer att få för kapitalmarknaden och nä-


 


Prop. 1973: 97                                                        46

ringslivet kan förvaltningens perspektiv emellertid inte begränsas till placeringarnas   säkerhet   och   avkastning.   Pensionssystemets   utbetal­ningar kan i sista hand sägas vara garanterade av samhällsekonomins förmåga att generera tillräckligt underlag för pensionsavgifter. Förut­sättningen för alt avsättningarna tUl fonden skall ha ett reellt värde är full sysselsättning och ett starkt och konkurrenskraftigt näringsliv ock­så i framliden, när de avgifter skall tas upp, som skall fördelas liU pensioner, och de tidigare avsättningarna eventuellt behöver tas i an­språk. LO kan i och för sig håUa med utredningen om alt fondstyrel­serna, fastän de förvaltar allmänna medel, i sin egenskap av kapital­placerande institution inte kan bära ett sådant politiskt ansvar, som förbinds med ett ökat samhällsinflytande i näringslivet. Å andra sidan har styrelserna ett klart intresse av att medverka som en länk i en aktiv näringspolitik, som syftar till ökad samordning, effektivitet och kon­kurrenskraft i det framtida svenska näringslivet och således också s::k-rar pensionsutbelalningarnas  reella underlag.  Även  om  kapitalmark­nadsutredningen ansett att denna bedömning legat utanför dess man­dat, måste den enUgl LO:s mening las raed i den helhetsbild som skall presenteras riksdagen när frågan slutligt skall avgöras. Det måste så klart ligga i fondstyrelsemas eget intresse att allmänt medverka i sam­hällets  näringspolitik att  en  formalisering  av  denna  samverkan inte synes nödvändig. För alt inte driva centraliseringen av kapitalmarkna­den för långt bör ett sådant samråd kunna göras informellt i nära an­slutning till den samhälleliga näringspolitiken och dess kommande in-dikaliva  planering.  LO  finner med  tillfredsställelse  att  kaphalmark-nadsutredningen  accepterat huvudprincipen  i  organisationens förslag, nämligen att en del av allraänna pensionsfondens medel skall kunna placeras som riskvilligt kapital i näringslivet. Samtidigt omgärdar emel­lertid utredningen sitt förslag med så många begränsningsregler att det näringspolitiska syfiet svårligen kan  uppnås.  Enligt LO  är det  inte möjligt att bedöma förslaget enbart med utgångspunkt i näringslivets finansieUa betingelser. Det är släUt utom allt tvivel  att soliditeten i företagen vid varje särskild tidpunkt spelar en stor roll för investe­ringsviljan och att denna soliditet f. n. av många bedöms vara för låg. Så länge näringslivet domineras av privata företag och statsmaktema har full sysselsättning som primärt mål för den ekonomiska politiken, ligger del i företagarnas makt att avgöra vad som skaU menas med tillräcklig  soliditet och  tillfredsställande lönsamhet.  Det traditionella sättet att höja soliditeten är att öka självfinansieringen genom förbätt­rad lönsamhet. Nyemissioner av aktier på marknaden har vid sidan härav hittills spelat en relativt liten roll. De är emellertid både från fördelnings- och effektivitetssynpunkt ett väsentligt bättre alternativ, särskilt om kapitalet koramer från kollektivt samlade medel. Att detta också gäller från effektivitetssynpunkt beror på att investeringsprojek-


 


Prop. 1973: 97                                                        47

ten prövas noggrannare när de skall genomföras med utifrån komman­de medel — även när dessa medel tUlförs genom en aktieteckning i förelaget -— än när de genomförs med vinstmedel som tillförts före­tagen genom en allmänt förbättrad lönsamhet. Betydelsen av en tUl-försel av riskkapital som ger ökad soliditet ligger också i att det i sin tur kan utgöra bas för upplåning av främmande kapital.

Flera av de av LO hörda fackförbunden berör förslagets betydelse från inflylandesynpunkt. Beklädnadsarbelarnas förbund anser att det hade varit önskvärt att utredningen särskilt påtalat angelägenheten av att man under prövotiden observerar de styrningseffekter som kan komma av olika engagemang. Svenska byggnadsarbetareförbundet fram­håller att näringslivets beroende av det kollektiva sparandet gör det rimligt att löntagarna kollektivt tillsammans med samhället tillförsäk­ras ett betydande inflytande över näringslivets utveckling. Denna de­mokratisering kan dock inte genomföras i en handvändning varför det enligt förbundet är klokt med en försiktig inledning och en på prak­tiska erfarenheter grundad successiv utbyggnad. StatsanstäUdas för­bund betonar att AP-fondens medel skall användas också i syfte att öka samhällets och löntagarnas inflytande i näringslivet.

Svenska sparbanksföreningen tillstyrker i princip förslaget men för­utsätter att del blir fråga om en försöksverksamhet och att den slutliga bedöraningen av frågan får göras på grundval av erfarenhetema från försöksverksamheten och kapitalraarknadsutredningens kommande för­slag om AP-fondens totala verksamhet och organisation.

SACO tillstyrker en försöksverksamhet av den föreslagna omfatt­ningen. Vad angår möjligheten att öka det riskvilliga kapitalet i före­tagen genom att sänka uttaget av pensionsavgifter anmärker SACO alt detta kan medföra en irrationell fördelning mellan kapital- resp. per­sonalintensiva företag av samma slag som gäller för återlån. TCO ser utredningsförslaget som ett första steg mol ett ökat deltagande från arbetstagarnas sida i kapitalbildningsprocessen under hänsynslagande till näringslivets finansieUa behov. Organisationen påpekar att utred­ningen borde ha undersökt möjligheterna att förebygga alt gjorda kapilaltillskotl till näringslivet leder till ökad etablering och investe­ringsaktivitet utomlands.

Sveriges jordbrukskasseförbund anmärker bl. a. alt invesleringsbe-nägenhelen inte torde ökas genom att AP-fonden förvärvar aktier men ställer sig ändå inte avvisande lill att AP-fonden i begränsad utsträck­ning engagerar sig i näringslivet med riskkapital. Förbundet framhåller att en eventuell avtappning från kapitalmarknaden som följd av fon­dens aktieköp inte får drabba lantbrukssektorn med dess stora låne­behov.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län (majoriteten) anser att med


 


Prop. 1973: 97                                                                      48

förslaget kan nås vissa positiva effekter men ställer sig med hänsyn till risken för statlig styrning av företagen ändå tveksam till förslaget. Placeringarna bör i princip vara neutrala från närings-, industri- och regionalpolitiska synpunkter.

En negativ inställning till förslaget i huvudfrågan redovisas av de flesta näringslivsorganisalionerna. Till remissinstanser som avstyrker förslaget hör sålunda Lantbrukarnas riksförbund. Svensk industriför­ening, SAF, Svenska företagarkassan. Svenska företagares riksförbund, Sveriges grossistförbund, SHIO, Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund. Även Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svens­ka bankföreningen samt handelskammaren i Stockholm och fem andra handelskammare avstyrker förslaget. Styrelsen för Stockholms fond­börs (majoriteten), Sveriges fondhandlareförening och Sveriges aktie­sparares riksförbund är också negativa till förslaget.

Sveriges industriförbund finner det olämpligt all utredningen på sätt som skett ryckt ut en delfråga ur sitt sammanhang och inte fått tillfälle att åstadkomma en totallösning av sitt uppdrag innan frågan om AP-fondens aktieförvärv behandlas. I utredningens fortsatta arbete aktua­liseras sålunda en mängd frågor som i viss mån föregripits genom del­betänkandet. Förbundet förenar därför sitt avstyrkande raed en re­kommendation att utredningen tar upp altemativa lösningar till be­handling och presenterar dessa i samband med den totala analys av kapitalmarknaden som huvudbetänkandet enligt direktiven skall inne­hålla.

En genomgående synpunkt hos de negativt inställda instanserna är att den vikande investeringstakten främst beror på företagens försäm­rade lönsamhet och att en ökning av investeringstakten därför kan nås endast om lönsamhetsutsiktema förbättras. Sveriges industriförbund framhåller att ackumulerade vinstmedel utgör företagens viktigaste finansieringskälla genom att de kan bära en hög risk. Försämras före­tagens soliditet minskar företagens möjligheter att motstå kortsiktiga resultatändringar och att planera verksamheten. En tUlfredsstäUande soliditet krävs vidare för alt ell företag skall accepteras som låntagare. En insats av AP-medel direkt i företagen kan på kort sikt lösa ett be­svärande likviditetsläge. På längre sikt krävs dock en ökad lönsamhet. Inte ens ett avsevärt ökat utbud av riskvilligt kapital över aktiemarkna­den kan få mer betydande effekter på företagens investeringsvilja om inte samtidigt lönsamhetsutsiktema förbättras. För att påverka dessa behövs helt andra åtgärder än vad utredningen föreslagit. Sora exempel nämner förbundet en sänkning av avgiftsuttaget för den allraänna till-läggspensioneringen. Enligt Svenska bankföreningen är nytt aktiekapital — även om det inte är lika investeringsbefrämjande som sparade vinst­medel — en viktig komplementär finansieringsform. Den viktigaste orsaken till alt företagens efterfrågan på nytt aktiekapital varit låg är


 


Prop. 1973: 97                                                        49

att tUlgängliga investeringsprojekt inte bedömts som tillräckligt räntabla med tanke på de höga kostnaderna för denna kapilalanskaffningsform. Del s. k. Annellavdraget i saraband med nyemissioner borde därför höjas och ges obegränsad giltighetstid. En sådan åtgärd skulle i likhet med en generell förbättring av lönsamhetsutsiktema öka företagens efterfrågan på nytt aktiekapital.

Flera av de avstyrkande remissinstanserna invänder att förslaget inle påverkar sparandet i samhället och att det innebär endast en omfördel­ning av en del av AP-fondens medel från obligationsmarknaden till aktiemarknaden. Det påpekas därvid att minskningen på obligations­sidan medför all företagens möjligheter att få långfristiga krediter den­na väg ytterligare reduceras. En annan invändning mot förslaget är att placeringarna avses gälla större bolag under det att det främst är de mindre och medelstora förelagen som behöver ökade möjligheter att få kapilaltillskotl. Bl. a. SAF kritiserar förslaget också från den synpunkten att alla företag bidrar till att bygga upp fonden men att endast vissa förelag med förslaget skulle få lättare att öka sitt rörelsekapital.

Flera av de avstyrkande remissinstanserna vänder sig mot den fara för maktkoncentration och risk för central styming av näringslivet som enligt deras mening följer av den föreslagna lösningen. Sådana syn­punkter anförs bl. a. av Sveriges industriförbund, som menar att hu­vudmotivet för LO:s begäran att medel från AP-fonden skall få an­vändas till förvärv av aktier är att öka löntagarnas och samhällets in­flytande över näringslivet. Genom att utredningen grundar sitt förslag främst på överväganden i fråga om näringslivets finansieringsbehov har förslaget i huvudsak hamnat vid sidan av såväl den allraänna de­batten om motiven för placering av fondmedel i näringslivet som ut­redningens egen analys. Placeringar i aktier med medel från AP-fon­den rör mest frågor sådana som maktfördelningen i samhället, företags­demokrati, styrelserepresentation för samhälle och löntagare etc. Ge­noragripande ändringar av ägarstruktur och inflytande inom närings­livet kan inte uppfattas som enbart en fråga om näringslivets finansie­ringsbehov. Förslaget innebär att AP-fonden får en dominerande ställ­ning på aktiemarknaden. Den centralisering av näringslivets kapital­försörjning som följer av den starka koncentrationen av ägarinflytandet över företagen till en enda instans får huvudsakligen negativa effekter på den ekonomiska utvecklingen.

Några remissinstanser tar inte ställning till själva principfrågan om AP-fondens medel skall få placeras i aktier. Bankinspektionen anför att om förslaget genomförs detta bör ske utan ändring i princip av fondens nuvarande ställning som kapitalplacerande institution. Placeringama bör vidare bli av marginell karaktär och tillgodose högt ställda krav på sä­kerhet. Inspektionen, som inte tar ställning tUl bedömningar av politisk och samhällsekonomisk natur, delar uppfattningen att metoden att tUl-

4    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 97


 


Prop. 1973: 97                                                                       50

föra näringslivet ägarkapilal från AP-fonden kan mildra konsekvenserna av företagens minskade självfinansieringsgrad och soliditet. I den mån insatserna går väsentligt utöver den nu föreslagna placeringsvolymen krävs dock beslut om ändrad målsättning för fonden eller en kanalise­ring i andra former än vad nu föreslagits. Vad gäller fondens inflytande i företag i vilka aktier förvärvals anser inspektionen att det till stöd för fondförvallarna och revisorerna behövs någol mera vägledande utta­landen än vad utredningen angett. Förslagets huvudsyfte alt med beva­rande av tryggheten av AP-fondens medel tillföra näringslivet ägarka­pilal från fonden gör del enligt inspektionen naturligt, att fondförvalt­ningen så noggrant som möjligt kontrollerar och bevakar lönsamheten av planerade och gjorda investeringar. AP-fonden måste därför utnyttja alla fondens på aktierätten grundade befogenheter, inklusive sådana som avser deltagande i förvaltningsålgärder. Kammarrätten i Stockholm anser alt utredningen borde närmare ha belyst i vad mån de föreslagna ändringarna kan förenas med bestämraelsen att placeringen av fond­medlen skall tillgodose kraven på betryggande säkerhet, god avkastning och tiUfredsställande betalningsberedskap. Är avsikten alt hänsyn skall tas till annat än god säkerhet och god förräntning bör detta komma tUl uttryck i förvaltningsbestämradserna.

AP-fondens andra och tredje fondstyrelser samt en minoritet i första fondstyrelsen tar inle ställning i själva aklieförvärvsfrågan under hän­visning till att styrelseledamöterna hade att yttra sig i frågan via sina intresseorganisationer.

Delegationen för de mindre och medelstora företagen delar i princip uppfattningen att de mindre företagens kapitalbehov tillgodoses genom mellanhandsinstiluten och betonar viklen av att AP-fondmedel i ökad omfattning kanaliseras till dessa företag.

I fråga om kanaliseringsformen stöds utredningens förslag att aktieplaceringarna skaU handhas av en fjärde, självständig fondsty­relse av kammarrätten i Stockholm, AP-fondens första fondstyrelse (ma­joriteten), länsstyrelserna i Stockholms län (majoriteten) och i Malmö­hus län och riksbanksfullmäktige. I flera andra yttranden tillstyrks för­slaget eller lämnas ulan erinran utan något särskilt uttalande i frågan. Svenska fabriksarbetareförbundel tillstyrker förslaget under förutsättning att löntagarsidan får majoritet i styrelsen.

Kammarrätten i Stockholm anser all del är en välmotiverad åtgärd att inrätta en helt självständig, fjärde fondstyrelse för den nya verksam­heten och anför. En decentralisering av beslutsfunktionerna på kapital­marknaden är eftersträvansvärd och särskUt gör sig detla krav gällande i fråga om AP-fonden med dess dominerande ställning. En uppdelning av verksamheterna är i detta fall dessutom naturlig med hänsyn till att aklieplacering skiljer sig väsentiigt från kreditgivning i aUmänhet. In­vestering i aktier kräver speciella insikter och erfarenheter vUka bäst kan


 


Prop. 1973: 97                                                        51

utnyttjas och komma till sin rätt i en särskild fondstyrelse. Genom att verksamheterna hålls klart isär ges också större möjlighet att avläsa re­sultatet av fondens insatser på aktiemarknaden. En fortsatt utvidgning av denna verksamhet avses nämligen bli beroende av utfallet av den nu föreslagna verksamheten.

Tre ledamöter i AP-fondens första fondstyrelse uttalar förståelse för utredningens motiv bakom inrättandet av en fjärde, självständig fond­styrelse och tillstyrker därför förslaget. De förutsätter dock alt en ny prövning av organisationsformen skall ske senare. En ledamot i samma fondstyi-else betonar att alla beslut om aktieköp bör fattas av samma gmpp personer. Han förordar därför förslaget om en fjärde fond, dock som en temporär företeelse i väntan på utredningens slutbetänkande. I det saramanhanget förutsätts att tanken på en enda fondstyrelse ak­tualiseras.

Riksbanksfullmäktige betonar att det är väsentiigt att institutionella förutsättningar skapas för att koncentrationstendenserna på kapitalmark­naden i varje fall inte förstärks genom att AP-fonden får rätt att placera i aktier. I debatten har anförts att en möjlighet till aktieplacering för var och en av de tre nuvarande fondstyrelserna skulle innebära en högre grad av decentralisering än om aktieplaceringama koncentrerades till en sär­skild styrelse med i stort enbart denna funktion. Denna invändning mot utredningens förslag faller emellertid omedelbart på att fondstyrelserna har en gemensam administration och fungerar sora en enhet i sitt age­rande på marknaden. AP-fondens inflytande skulle självklart förstärkas om den med ett samlat agerande kunde inrikta sig på såväl obligations­marknaden som aktiemarknaden. Den förhållandevis snäva utformning som placeringsreglementet för fondstyrelserna har givits, får bl. a. ses just mot bakgmnden av att man velat så långt möjligt undvika en stark maktkoncentration. Enligt fullmäktiges mening medför möjligheten för AP-fonden att förvärva aktier en sådan ökad koncentration av inflytan­det på kapitalmarknaden, att en lösning innebärande enbart en vidgning av de nuvarande fondstyrelsernas placeringsrätt inte bör komma i fråga. En utvidgning av de nuvarande fondstyrelsernas placeringsrätt till att omfatta också akiier kan inte motiveras raed en enkel järaförelse raellan det rambelopp om 500 milj. kr. utredningen föreslår och värdet av t. ex. försäkringsbolagens aktieinnehav. AP-fonden är och kommer att vara den helt dominerande långivaren på kapitalraarknaden till de företag, den kan väntas bli delägare i. Den princip som varit vägledande i svensk kreditmarknadslagstiftning, nämligen att inte förena kreditbevillning med aklieplacering, får härigenom helt annan betydelse än för mindre kre­ditinstitutioner. Valet av organisationsform måste ske så att den kan bli bestående även vid en utvidgning av ramen utöver nu föreslaget be­lopp. I anslutning till den mening som framförts av reservanten i ut­redningen stryker fullmäktige under, att genom att statsmakterna be­slutar ora storleken av rambeloppet upphävs de nuvarande styrelsernas


 


Prop. 1973: 97                                                        52

ansvar för de medel som förs över till fjärde fonden. Den fjärde fonden blir således inte i något avseende underordnad de övriga fonderna. Fjärde fondens dragningar i övriga delfonder kan knappast vålla några problem från likviditetssynpunkt, eftersom de kan väntas bli av ringa storlek jämfört med inflytande avgifter, amorteringar och ränteinkoms­ter. Varje delfond har dessutora möjlighet att ta upp kredit för att möta kortfristiga likviditetspåfrestningar. Det skulle kunna hävdas alt en upp­delning av AP-fonden i en sektor för placeringar i aktier och i en annan för övriga placeringar medför en mindre effektiv fördelning av kapital­resurserna än en enkel vidgning av de nuvarande delfondernas place­ringsrätt till alt omfatta också aktier. Enligt fullmäktiges mening måste dock det förhållandet att medel avdelas för aklieplaceringar ses som en manifestation av statsmakternas målsättning att underlätta företagens anskaffning av riskvilligt kapital för att därigenom främja en gynnsam utveckling av den svenska ekonomin. Avsikten är således inte att aktie­placeringar skall konkurrera med andra dispositioner. Med hänsyn till den nya verksamhetens speciella karaktär och nära anknytning till nä­ringspolitiken finner fullmäktige det naturligt med en statlig representa­tion i den nya styrelsen enligt förslaget, dvs. av samma omfattning som i första fondstyrelsen. Två ledamöter i AP-fondens första fondstyrelse framför i ett särskUt yttrande i huvudsak samma synpunkter som riks­banksfullmäktige.

En grupp remissinstanser förordar att de nuvarande tre fondstyrel­serna får handha också placeringama i akiier. Bl. a. bankinspektionen har denna uppfattning. Inspektionen framhåller att behovet av organi­satoriska former som är ägnade att minska koncentrationstendensen blir med de föreslagna aktieplaceringarna en mera central fråga än hit­tUls. När fonden inrättades, fick den tre styrelser representerande de olika sektorer av samhället, varifrån medel inflyter till fonden. Att det slutgiltiga ansvaret för fondens dispositioner på detta sätt fördelats på tre fondstyrelser har stor praktisk betydelse, sora inte i alltför hög grad förringas av att den löpande verksamheten hittills handhafts av ett ge­mensamt verkställande organ. Med utredningsförslaget uppnås en de­centralisering, såtillvida som beslutsfattandet vad gäller aktieplace­ringar läggs utanför de tre nuvarande fondstyrelserna. Därmed sker en decentralisering efter placeringsformens art, men beslutsfunktionen koncentreras i fråga om just aktier. Man avviker också från den nämn­da gmndläggande principen, att inflytande och ansvar utan avseende på placeringsformen bör fördelas med hänsyn till de sektorer av sam­hället från vilka medel inflyter till fonden. Vidare gäller i fråga om ett institut av kapitalmarknadskaraklär att — i motsats lill vad som gäller för bankinstitulen — köp av akiier i ett bolag och av obligationer som utfärdats av samma bolag har ett naturligt samband med varandra. Mycket talar för att sådana frågor bör kunna prövas av ett organ som


 


Prop. 1973: 97                                                        53

har möjlighet till finansieringsinsatser av olika slag. Inspektionen för­ordar därför att aktieplaceringsverksamheten inordnas i den nuvarande organisationen. Rambeloppet på 500 milj. kr. bör fördelas på de tre fonderna efter deras storlek. Beslutanderätten bör i princip inte kunna delegeras. Behovet av särskild sakkunskap bör i första hand tillgodoses genom ett särskilt rådgivande organ. En organisation enligt de linjer som mspektionen förordar finns inora t. ex. försäkringsbolagen.

AP-fondens andra och tredje fondstyrelser samt tre ledamöter i första fondstyrelsen, vilka alla avgett likalydande yttranden, har samma inställning som bankinspektionen. I huvudsak anförs följande. Farhå-goma för en icke önskvärd maktkoncentration vid en vidgning av de nuvarande delfondemas placeringsreglemente lill att omfatta även ak­tier synes starkt överdrivna. En sådan vidgning innebär snarare att fondens dominans på obligationsmarknaden reduceras, vilket från all­män synpunkt måste te sig positivt. I själva verket innebär tre fond­styrelser, som kan besluta var för sig, en större decentralisering än ut­redningens förslag om en självständig aktiefond. Såväl SPP, Skandia som Hansa förvaltar aktier till ett dagsvärde, som är väsentligt större än den ram sora utredningen föreslagit till en början skall gälla för den fjärde fonden. De speciella regler som utredningen föreslagit att styra denna fonds verksamhet i samband med aktieköp synes därför obehöv­liga. Den av utredningen åberopade kapitalmarknadsprincipen är helt felaktig, vilket framgår av att försäkringsbolagens, statskontorels m. fl. institutioners placeringsregler tillåter såväl aktie- och obligalionsför-värv som direkt långivning, vilket veterligen aldrig uppfattats som nega­tivt. Skapandet av ett fristående aktieinstitut skulle ge upphov till en artificiell uppdelning av fondens placeringar. Om hänsyn tas till aktier­nas värdestegring, skulle de avkaslningsskUlnader, som uppstår mellan aktie- och obligationsplaceringar, ofta ge utslag lill aktiernas favör. En på förhand gjord uppdelning av kapitalet skulle emellertid leda tiU en avkaslningsmässigt ineffektiv fördelning. Awägningen bör i stället kunna göras i varje konkret situation. Självfallet koramer de tre fond­styrelserna att redovisa aktieplaceringarna på sådant sätt att denna verksamhets resultat kan avläsas fortlöpande och ge underlag för en riklig bedömning. Med utredningsförslaget i nu berörda hänseende följer vidare en rad negativa effekter. Eftersom den fjärde fonden före­slås få en ovillkorlig dragningsrätt i de övriga fonderna för att finan­siera sina aktieförvärv, kan detta innebära, att planerade dispositioner vid sådana dragningstillfällen inte kan fullföljas. Än viktigare är att en självständig fond genom sin brist på alternativa placeringsmöjligheter kan ge upphov till allvarliga störningar på aktiemarknaden. Konsekven­serna blir irrationella förmögenhelsförddningar och dåliga avkastnings­möjligheter på investerat kapital. Dessa effekter kommer framför allt att göra sig gällande under initialskedet. Från principiella synpunkter


 


Prop. 1973: 97                                                         54

måste del te sig märkligt med en konstruktion som ger fondstyrelserna ansvar för förvaltningen av ett totalbelopp, varav en del ovillkorligt skall överföras till en självständig fond, vars dispositioner inte kan på­verkas av styrelserna.

Andra remissinstanser som delar uppfattningen att den nya verksam­heten bör överlåtas åt de nuvarande tre styrelserna är länsstyrelserna i Östergödands, Kalmar och Norrbottens län (majoriteten), Folksam, KF, Lantbrukarnas riksförbund. Svenska sparbanksföreningen och SACO.

LO och de flesta av de av LO hörda fackförbunden stöder den re­servation som avgetts av en ledamot i utredningen, därvid LO och några av fackförbunden dock hävdar att de tre fondstyrelserna skall slås samman till en styrelse med en majoritet av representanter för lön­tagarna. Den särskilda fond som bör ha hand om aktieförvärven skall alltså ha ställning av förvaltningsenhet under den sammanslagna fond­styrelsen. LO delar reservantens uppfattning att denna styrelse bör utse minst halva antalet av ledamöterna i styrelsen för den underställda aktiefonden.

Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund anser att ut­redningen hade kunnat undvika förslagets nackdelar i form av ökad maktkoncentration och centralisering av inflytandet över näringslivet, om kanaUseringen till näringsUvet fått ske genom ett antal från fonden fristående mellanhandsinstitut. Förbundet vänder sig starkt mot all de tre nuvarande fondstyrelserna får handha också aktieplaceringarna. Genom den gemensamma administrationen skulle en sådan lösning in­nebära en starkare koncentration än inrättandet av en fjärde delfond,

i flera remissyttranden diskuteras de effekter på aktie­marknaden som kan uppkomma, om AP-fonden får rätt alt köpa aktier. Bankinspektionen påpekar att kursstegringar med anledning av AP-fondens aktieköp i och för sig kan bli till nytta bl. a. genom att möjligheterna ökas till ytterligare kapitaltillskott från en normal ny­emission. Kursstegringarna orsakas antingen av fondens direkta efter­frågan eller av aktiemarknadens förväntningar om ökad framtida ränta­bilitet i de företag, där fonden engagerar sig. På längre sikt kan dock de kursuppdrivande verkningama av fondens inträde på aktiemarkna­den försvagas, om den faktiska räntabiliteten inte visar sig kunna höjas resp. motsvara förväntningarna. Det har nämUgen i ett flertal under­sökningar visat sig alt den faktiska vinstutvecklingen är en av de fak­torer som har störst inflytande på aktiekursutvecklingen. I anslutning till utredningens uttalande att AP-fondens placeringar bör vara sta­tionära och engagemangen inte disponeras om, eftersom sådana för­ändringar direkt eller indirekt genom sin storlek skulle få avsevärd betydelse för kursbildningen på aktierna i fråga, erinrar inspektionen


 


Prop. 1973: 97                                                         55

om all det redan nu förekommer att aktieposter av den storlek som det här kan bli fråga om byter ägare vid sidan om handeln på fond­börsen. Det kan dock inte uteslutas att ofta förekommande transak­tioner med stora poster får de oförmånliga kurseffekter som utredningen nämner. Om AP-fondens innehav skulle utgöra en betydande del av samtliga aktieinnehav, kan en låsning av portföljen medföra andra inskränkningar i aktiemarknadens funktionsduglighet. Den totala om­sättningen kan minska och därmed möjlighetema för allmänheten att snabbt och utan transaktionsförluster realisera eller placera om aktie­poster. Inspektionen ifrågasätter därför — med understrykande av ut­redningens uttalanden om varsamhet och hänsyn till riskerna för stör­ningar på marknaden — om särskUda inskränkningar bör gälla för fonden i fråga om försäljningar och omplaceringar av aktier. Redan ett skäligt beaktande av det primära intresset att bevara och förkovra fondens tillgångar till pensionstagarnas fromma talar för alt fonden härvidlag bör föra ungefär samma politik som investmentbolagen och försäkringsbolagen.

Styrelsen för Stockholms fondbörs anser att tillkomsten av en så stor och dominerande aktieägare som AP-fonden skulle kunna förrycka kursbildningen på aktiemarknaden och medföra risker för en styrning av aktiekurserna på ett från marknadssynpunkt inte önskvärt sätt. Efter­som dessa effekter inte tUlfredsstäUande utretts och analyserats kan styrelsen inte förorda alt förslaget nu läggs lill grund för lagstiftning. Styrelsen pekar på bl. a. att ett engagemang från fondens sida som innebär att en del av aktiestocken ligger låst i fondens aktieportfölj kan få till följd alt marknaden i vissa aktier tynar bort och alt därmed en av grunderna för börsnoteringen koraraer att svikta. Även Svenska fondhandlareföreningen och Sveriges aktiesparares riksförbund stryker under den häramande effekt på aktiehandeln som kan följa av alt stora aktieposter genom AP-fondens förvärv dras undan från normal handel.

Även Svenska bankföreningen berör tänkbara effekter på aktiemark­naden. Enligt bankföreningen leder förslaget till alt AP-fonden succes­sivt tränger undan ett stort antal självständiga placerare, vars bedöm­ningar och placeringsbeslut utgör grunden för en stor och livlig aktie­marknad med förmåga att fördela kapitalet efter företagens avkastnings-möjligheter. De kapitalbehövande företagen bhr i stället allt mer be­roende av en dominerande placerares bedömningar och beslut. Bank­föreningen anför att denna risk för en försämrad resursfördelning v.a aktiemarknaden är en av de allvarligaste nackdelarna med utrednings­förslaget. Vidare uppkommer större risk för kraftiga kursfluktualioner vilket skrämmer bort en del traditionella aktieplacerare och motverkar en angelägen breddning av marknaden till nya kategorier av sparare.

Fondbörsutredningen påpekar att man får en annan bild av aktie-omsättningen vid fondbörsen än den som redovisas i betänkandet om


 


Prop. 1973: 97                                                         56

man får beloppet av aktieomsättnirigen vid fondbörsen relaterat till medelvärdet av börsbolagsakliernas totala marknadsvärde för en viss period. För åren 1965—1971 utgjorde sålunda aktieomsältningen vid fondbörsen följande andel av medelvärdet av börsbolagsakliernas totala marknadsvärde: 2,83 % för år 1965, 2,66 % för år 1966, 2,32 % för år 1967, 3,58 % för år 1968, 3,82 % för år 1969, 2,75 % för år 1970 och 4,02 % för år 1971. Motsvarande andel för år 1972 beräknas bli högre än för år 1971. Vidare omfattar börsstatistiken inte all den akliehandd som i verkligheten äger mm på fondbörsen, bl. a. affärer i udda­poster samt i teckningsrätter och delbevis. Aktiemarknaden på Stock­holms fondbörs omspänner så stor del av marknaden i de börsnoterade aktierna att börsen får anses vara ett effektivt kursbildningsorgan. Fondbörsutredningen påpekar vidare att eftersora redan nu en väsentlig del av börsaktierna ligger fast placerade, en alltför passiv placerings­politik från fjärde fondstyrelsens sida skulle kunna på lång sikt med­föra olägenheter för aktiemarknadens funktionsduglighet. Fondsty­relsen bör vara oförhindrad att anpassa sin portfölj efter olika omstän­digheter, särskilt den successivt skiftande bedömningen av företagens framtidsutsikter och intresset av en lämpUg riskspridning. Man bör där­för beträffande riktlinjerna för fjärde fondstyrelsens placeringspoUtik nöja sig med det allmänna uttalandet, att styrelsen får förutsättas agera på aktiemarknaden med sådan varsamhet att överdrivna kurseffekter i görligaste mån undviks.

De remissinstanser som är positiva till förslaget i den principiella frågan tillstyrker i allmänhet också den föreslagna begränsningen av placeringsvolymen till 500 milj. kr. eUer lämnar den utan erinran. Några remissinstanser är dock kritiska mot en sådan begränsning. LO raenar att ramen bör bestämmas till 5 % av fondkapi­talet eller f. n. 3 miljarder kr. med en ökning om ca 500 milj. kr. per år. Det tar visserligen lång tid att bygga upp en verksamhet av föreslagen art varför det inte kan bli fråga om att inom de närmaste åren utnyttja en så stor ram som 5 % av fondkapitalet. Fondstyrelsen är emellertid kompetent att själv bedöma placeringstakten inom den större ram som LO föreslår. Svenska fabriksarbetareförbundel och Svenska kommunal­arbetareförbundet delar LO:s mening om placeringsramens storlek. Folksam, KF och Statsanställdas förbund anser alt någon ram för aktie­placeringarna inle behövs.

Förslaget om begränsning av insatserna i ett före­tag tUl högst så stor andel av aktierna som svarar mot 5 % av rösteta­let för samtliga aktier tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet av de remissinstanser som är positiva till utredningsförslaget i slort. Förslaget kritiseras av några remissinstanser, som anser att någon sådan begräns­ning inte bör finnas. Hit hör LO och flertalet av de av LO hörda fack-


 


Prop. 1973: 97                                                                        57

förbunden. LO anför bl. a. följande. Begränsningsregeln kommer att försvåra för fonden att direkt överta nyemissioner. Utredningen anser att fondens insatser får de gynnsammaste effekterna om de avser främ­jandet av större projekt i väletablerade företag. I allmänhet torde emel­lertid företagen inte vara villiga att genom nyemission göra en så liten ökning av det egna kapitalet som motsvarar 5 % av röstvärdet. En så blygsam förbättring av soliditeten i det enskUda fallet kan inte heller verksamt bidra till en ökad investeringsbenägenhet. Den föreslagna be­gränsningsregeln kan också hindra fonden att göra aktieförvärv i syfte att i stället för utländska intressenter överta svenska företag när det bedöms önskvärt att de stannar i svenska händer. Regeln kan vidare vara till hinder när del gäller att motverka utflyttning av svenska företag till utiandet, när en sådan utflyttning från sysselsättnings- och närings­politiska synpunkter bedöms angelägen. Den av utredningen åberopade begränsningsregdn för försäkringsbolagen är motiverad av önskan alt uppnå en riskspridning för att skydda försäkringstagarna. LO hävdar att i fråga om AP-fonden måste man ha en annan syn på riskproblemet. Lönlagarna kan gardera sig mot smärre förluster genom en riskspridning, men de verkligt stora förlusterna både under sin verksamma tid och som pensionärer kan de skydda sig mol endast genom all fonden med­verkar i en aktiv näringspolitik i syfte att få ett expansivt konkurrens­kraftigt näringsliv och full sysselsättning av samhällets produktiva resur­ser. LO betonar all det inte är fråga om att bygga upp en industri som helt ägs och styrs av fonden eller samhället. Den fackliga rörelsens mål är i stället ett samråd och ett delägarskap som i det moderna samhället är den bästa formen för en utbyggnad av näringslivet. I sammanhanget påpekar LO att fonden kan komma alt utsättas för starka påtryckningar från olika håll för alt engagera sig i lokaliseringspolitiken och i företag och branscher som råkat i speciella svårigheter men att härvidlag får hänvisas till stödorgan raed särskilda näringspolitiska uppgifter.

Även Folksam, KF och länsstyrelsen i Norrbottens län (raajoritelen) avstyrker den föreslagna 5 %-regeln. Svenska byggnadsarbelarförbundel anser att regeln inte bör gälla vid s. k. riktade eraissioner och länsstyrel­sen i Östergötlands län menar alt i särskilda fall bör avsteg från regeln få göras.

Styrelsen för Stockholms fondbörs erinrar om att fem större bolag med slöd av aktiebolagslagens övergångsbestämmelser har A-aktier med en röst per aktie och B-aktier med endast en tusendels röst per aktie, vUket innebär all begränsningsregeln skulle tillåta all AP-fonden kan köpa upp hela B-serien i dessa företag så att handeln i sådana aktier helt upphör. Detla kan undvikas om även den spärregeln införs att fondens aktieinnehav inte får överstiga viss andel av ett bolags aktiekapital.


 


Prop. 1973: 97                                                                        58

I flera remissyttranden behandlas frågan om riktade nyemis­sioner. Från flera håll bl. a. LO, Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska metallarbetareförbundet och Svenska sparbanksföreningen, an­ges del vara angeläget att det — i överensstämmelse med det förslag som i frågan lagts fram i aktiebolagsutredningens förslag lill ny aktiebolags­lag — öppnas möjlighet för bolagsstämma att besluta om avvikelse från den nuvarande företrädesrätten för äldre aktieägare att teckna akiier vid nyemission. Härigenom ges AP-fonden möjlighet att direkt helt eller del­vis överta en nyemission. Som skäl härför anförs i huvudsak att risken för stora kurshöjningar och andra risker för störningseffekter på fond­börsen blir mindre och att fondmedlen kan slussas direkt till kapitalbe­hövande företag.

Folksam anför alt från AP-fondens synpunkt borde äldre aktieägares företrädesrätt vid nyteckning helt slopas, eftersom beslut av bolags-stäraraa om överlåtande av emission på fonden troligen förutsätter högre kurs än vad som annars skulle blivit fallet.

Riksbanksfullmäktige delar i allt väsentligt utredningens synpunkter i fråga om de begränsade möjligheterna för fonden alt tillföra bolagen kapital direkt vid nyemissioner. Det är möjligt att fonden genora att köpa teckningsrätter skulle kunna verka kursstödjande genom alt utfästa sig att inträda som köpare på marknaden om kurserna skulle tendera alt falla i samband med nyemission. I den mån nyeraissionsverksamheten hämmas av risker för kursfall vid emissionstillfället borde ett sådant slöd leda till ökade nyemissioner. Den kursslegrande verkan av alt AP-fonden placerar på marknaden kan då i viss mån balanseras av den däm­pande effekt som följer av en ökad tUlgång på aktier. Blir riktade ny­emissioner möjliga är det ändå fråga om en förhandlingssituation för vilken gäller att överenskommelsen raåste vara gynnsara för företaget för att bolagsstämman skulle acceptera att en nyemission placeras utanför ägarkretsen. Den innebär att eraissionskursen torde bli tämligen hög, vilket motsvarar en press uppåt på kursnivån. Tanken att genom en ovUlkorlig bestämmelse begränsa aktieägarnas företrädesrätt strider mot rådande rättsuppfattning och skulle f. ö. ge begränsade effekter, eftersom man aldrig kan tvinga ett bolag att företa nyemissioner. Även bankin­spektionen är kritisk mot en lagändring som innebär att riktade emissio­ ner skulle kunna ske ulan beslut av bolagsstämma. Svenska bankför­eningen påpekar att en förutsättning för att aktieägarna skall avstå från sin rätt tUl företräde vid nyteckning är alt AP-fonden accepterar sämre villkor än aktieägarna. Härigenom skulle vissa företag få tiUgång liU nytt aktiekapital till ett lägre pris än andra företag. Detta kan ses som att AP-fonden subventionerade företagens kapitalkostnader. En sådan ut­veckling kan enligt bankföreningen medföra risker för en inoptimal kapitalfördelning och en felaktig inriktning av investeringsverksamheten från samhällsekonomiska synpunkter.


 


Prop. 1973: 97                                                                        59

Bankinspektionen anser att utredningen inte anfört några egentiiga skäl för alt aktier i investmentbolag inte skall få förvär­vas av AP-fonden. Enligt inspektionen kan det många gånger vara lämpligt alt tillgodose ett företags behov av kapital genom att tillskjuta ägarkapilal via investmentbolag som äger företagel. Ibland kan förvärv av akiier i investmentbolag också från säkerhetssynpunkt vara att föredra. Godtas utredningens förslag på denna punkt måste begreppet investmentbolag närmare klargöras. Fondbörsutredningen anser att det föreslagna förbudet för fonden att förvärva aktier i investmentbolag är alltför kategoriskt. Fonden bör få rätt alt förvärva aktier i andra investmentbolag än sådana som nästan helt ägnar sig åt förvaltning av börsnoterade aktier. LO anser alt investmentbolag inte får uteslutas från fondens placeringsområde, efiersom sådana bolag kan vara de organ där de viktigaste företagspolitiska besluten i verkligheten fattas.

Bankinspektionen anser det önskvärt att AP-fonden ges möjlighet att förvärva konvertibla skuldbrev och warrants, eftersom förvärv av sådana skuldbrev sannolikt inte får samma genom­slagskraft på aktiekursutvecklingen sora direkta aktieförvärv. Flera remissinstanser, — bl.a, SAF, Svenska bankföreningen och Svenska fondhaitdlareföreningen — hemställer om lagstiftningsåtgärder som underlättar för företagen att skaffa kapital genom såväl konverterings­lån som  vinstandelslån.

Utredningens förslag om en särskild sakgranskning av den nya placeringsverksamhelen vid sidan av den vanliga revisionen tillstyrks uttryckligen av riksbanksfullmäktige, riksgäldsfullmäklige samt några länsstyrelser och handelskammare. Riksbanksfullmäktige anser alt del mol bakgrund av hur raraen för fjärde fondens verksam­het skall bestämmas är naturligt, att riksdagen i fasta former får till­fälle alt följa upp resultatet av fondens verksamhet, 1 fråga om det föreslagna granskningsorganet frarahåller fullmäktige viklen av alt organet i sin översyn av fondens verksamhet beaktar att en alltför försiktig placeringspolitik kan motverka syftet att bidra till utvecklingen av ett expansivt näringsliv, I riksgäldsfullmäkliges och länsstyrelsernas yttranden framhålls värdet av den föreslagna riksdagsbehandlingen.

I ett tiotal remissyttranden kritiseras den särskilda sakgranskningen av fjärde fondens verksamhet. Bankinspektionen anmärker att någon verklig ansvarsfrihet för styrelsen inle nås genom det föreslagna för­farandet. Inspektionen påpekar vidare att i revisorernas uppgift ingår att också sakgranska förvaltningen inbegripet placeringspolitiken. Ut­redningsförslaget innebär i verkligheten en särskUd revision över den vanliga revisionen och en parlamentarisk kontroll med en svårtillämp-bar inskränkning i rätten att yttra sig över vad som är föremål för


 


Prop. 1973: 97                                                                        60

granskning. Inspektionen kan sålunda inte ansluta sig till förslaget om ett särskilt granskningsorgan och en särskild parlamentarisk kontroll. Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter om det finns skäl att inrätta ett speciellt granskningsorgan och anser att en från konstitutionell syn­punkt mer tilltalande linje är att regering och riksdag vid införande av nya regler fÖr fondförvaltning så klart som möjligt uttalar sig om syf­tet med dessa och anger de ramar inom vilka styrelsen har att förvalta medlen. Styrelsens verksamhet, som bör bringas till allmänhetens känne­dom på sådant sätt att den kan bli föremål för allmän debatt, bör sedan underkastas sedvanlig revision. I den mån behov anses föreligga av ändrade regler bör frågan härom på vanligt sätt behandlas och beslutas av riksdagen och Kungl. Maj:t. Skulle behov av en kontinuerlig över­syn av fondens verksamhet föreligga bör detta ske genom ett av Kungl. Maj:t tUlsatt organ som i vanlig ordning avger rapport över sitt arbete tUl Kungl. Maj:t. Även LO anser — mot bakgrund av LO:s förslag att de nuvarande styrelserna, sammanslagna till en styrelse, bör ha fulla ansvaret för fondens aktieplaceringar — att den nya verksam­heten skall revideras och redovisas tUl Kungl. Maj:t i samma ordning som sker beträffande övrig verksamhet. LO framhåller att riksdagens granskning av aktieplaceringarna inte bör göras tUl en särskild fråga, ryckt ur sina väsentliga sammanhang, ulan ingå i riksdagens gransk­ning av den allmänna näringspolitiken. Bland andra remissinstanser som ställer sig avvisande till den föreslagna särskUda granskningen och riks­dagsbehandlingen kan nämnas länsstyrelsen i Kalmar län, AP-fondens andra och tredje fondstyrelser samt en minorUei inom första fondsty­relsen, Folksam, statskontorets fondbyrå och några av de av LO hörda fackförbunden.

I några av yttrandena frarahålls att om granskningsorganet inrättas även annan än justitieråd eller hovrättspresident bör kunna utses tiU ordförande i organet.

5 Departementschefen

I samband med genomförandet år 1959 av lagstiftningen om en all­män tiUäggspension bildades AP-fonden för att förvalla de avgifter som erläggs för finansieringen av tiUäggspensioneringen. Fonden har fraraför allt lill syfte att trygga en hög kapitalbUdningstakt i samhällsekonomin. Dessutom gör fondbUdningen det möjligt all utjämna utgiftema för till-läggspensioneringen så alt avgifterna för utgående pensioner inte behö­ver bli så stora i framtiden som de måste bli om medel inle avsätts till någon fond. Genora sin storlek intar fonden en dominerande ställning på den svenska kreditmarknaden och kapitalmarknaden. Vid utgången av år 1972 uppgick AP-fondens kapitalbehållning lill drygt 56 miljarder kr. och man kan förutse att fonden också fortsättningsvis kommer att


 


Prop. 1973: 97                                                                        61

växa i snabb takt. AP-fondens tillväxt bestäms, förutom av förränt-ningar av fondens medel och av utgående pensioner, av avgiftsuttaget inom den allmänna tilläggspensioneringen. En snabb tUlväxt stäUer stora krav på en god medelsplacering samtidigt sora en breddning av denna till nya områden bör kunna övervägas.

Enligt de regler som gäUer för fondens förvaltning skall fondmedlen placeras så alt kraven på betryggande säkerhet, god avkastning och till­fredsställande betalningsberedskap tillgodoses. Bestämmelserna om pla­cering av fondmedlen har i huvudsak varit oförändrade sedan fondens tillkorast. De innebär att medlen får placeras huvudsakligen i obligatio­ner och förlagsbevis, i andra skuldförbindelser som utfärdas av staien, kommun eller kreditinrättning och i s. k. återlån. Reglema fömtsätter i princip alt fonden förmedlar krediter direkt till den slutiige låntagaren endast när det är fråga om större låntagare och då i former som gör en kreditprövning praktiskt taget obehövlig. I övrigt slussas medlen ut tUl låntagarna via s. k. meUanhandsinstitut, dvs. kreditinstitutioner sora stadshypotekskassan, hypoteksbanken, Investeringsbanken, AB Industri-kredit, AB Företagskredit och andra kreditinstitut sora ger lån tUl nä­ringslivet.

År 1968 tUlsattes en utredning, kapilalmarknadsutredningen, med uppdrag att utreda frågor rörande kapitalmarknadens struktur och funktionssätt. Utredningen skulle också föreslå åtgärder som främjar ka­pitalmarknadens effektivitet när det gäller en fördelning av kapitalresur­serna i samhället på ett rationellt sätt. Med hänsyn till AP-fondens do­minerande ställning på kapitalmarknaden utgör frågan om vUka regler som i framtiden bör gälla för fondens förvaltning en fråga av central be­tydelse. I utredningsdirektiven angav jag därför alt en av utredningens huvuduppgifter var att överväga vilken inriktning som bör ges fondens framtida utlåningsverksamhet. En annan huvudfråga sora jag pekade på var forraema för fondens kreditgivning. Utredningen borde bl. a. pröva om nuvarande placeringsformer kan anses tillräckliga för att kanalisera fondens raedel till näringslivet. Jag anförde därutöver att en prövning också borde ske av de skäl som kan tala för ett mera direkt engagemang i näringslivet från fondens sida. I första hand syftade jag därvid på frå­gan om fonden skall få rätt att förvärva aktier.

Mot bakgmnden av önskemålet att upprätthålla en hög investerings­takt inom näringslivet föreslår utredningen i sitt nu framlagda delbetän­kande att möjligheten prövas att tillföra näringslivet riskviUigt kapital från AP-fonden genom alt vid sidan av nuvarande tre delfonder inrättas en ny, frislående fjärde delfond med rätt att placera medel i akiier. Pla­ceringarna skaU ske inom en viss ram, som till en början bestäms till 500 milj. kr. När detta belopp placerats förutsätts en omprövning ske av ra­men mot bakgrund av vunna erfarenheter av placeringsverksamheten. Placeringar skall få ske i svenska aktiebolag utom bankaktiebolag, för-


 


Prop. 1973: 97                                                         62

säkringsbolag och investmentbolag. Det förutsätts alt placeringama i första hand skall avse industriförelag. Utredningen föratsätter vidare att AP-fondens ställning som väsentiigen kapitalplacerande institution be­hålls och att den särskUda näringspolitiken liksom tidigare skall ske via andra instrument som handhas av politiskt ansvariga instanser.

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar ulan erinran förslaget att öppna möjlighet att placera AP-fondmedel i aktier för att därmed ge näringslivet ett tiUskott av riskvilligt ägarkapilal. De slora lönlagar-organisationerna önskar sålunda att AP-fondmedel skall kunna placeras i akiier. LO framhåller med tillfredsställelse att utredningsförslaget innebär alt kapitalmarknadsutredningen accepterat huvudprinciperna i organisationens förslag från år 1971. Även TCO tillstyrker huvudprin­cipen i förslaget. Möjligheten att placera AP-fondmedel i aktier ser löntagarorganisationerna som ett sätt alt stärka investeringsviljan i företagen samtidigt sora därigenom löntagarna ges ett ökal inflytande i näringslivet. Delta är, framhåller LO, ett led i utbyggnaden av den ekonomiska demokratin. TCO ser för sin del utredningsförslaget som ett första steg mot ell ökat deltagande från arbetslagarnas sida i kapital-bildningsprocessen. Negativa lill förslaget är flertalet av de hörda nä-ringslivsorganisalionema. Bl, a. hävdas att den vikande investeringsviljan beror främst på förelagens avtagande lönsamhet och att ett ökat utbud av riskvilligt kaphal därför är utan verkan om inte lönsamheten samtidigt förbättras. Vidare anförs att några nya medel inle tillförs marknaden genom den föreslagna lösningen och att det i stället endast är fråga om en omfördelning från obligationsmarknaden lill aktiemarknaden. En an­nan invändning är att förslaget tar sikte främst på börsnoterade industri­förelag trots alt del största kapitalbehovet finns hos de mindre och me­delstora förelagen. Del framhålls också att förslaget raedför fara för maktkoncentration och central styming av näringslivet. Förslaget anses även innefatta risker för negativa verkningar av olika slag på aktie­marknaden.

För egen del vill jag i den principiella frågan om AP-fondens medel över huvud taget skall få användas för insatser i näringslivet som risk­villigt ägarkapilal anföra följande. Investeringar inom näringslivet, sär­skilt industrin, är av avgörande betydelse för hela vår ekonomiska ut­veckling. En stegrad produktionskapacitet är en förutsättning för ett be­varande och en fortsatt utbyggnad av vårt välstånd. Den är samtidigt av vital betydelse för främjande av vår export och utgör också en grund för ökad sysselsättning i samhäUet. Investeringar av olika slag utgör vi­dare ett viktigt inslag när det gäller förbättringar i arbetsmiljön. Den ekonoraiska politiken har därför under senare år i betydande grad varit inriktad på att stärka näringslivets investeringsbenägenhet och ge priori­tet åt industrins investeringar. Efler den avraaltning i näringslivels in­vesteringsaktivitet som följde på de båda högkonjunkturåren 1965 och


 


Prop. 1973: 97                                                                        63

1966 har industriinvesteringarna nu visat en obruten stegring sedan år 1968. Olika åtgärder har medverkat till denna utveckling. Summan av utgivna industriobUgationer steg från drygt 700 milj. kr. år 1970 till in­emot 1,8 miljarder kr. år 1971 och den höga emissionsnivån låg kvar under år 1972. Investeringsfonderna har släppts fria i ökad omfaltning. Vidare har industrins investeringar främjats bl. a. genom extra skatteav­drag. Jag vill dock understryka att tillväxttakten i näringslivets investe­ringar under den senaste femårsperioden som helhet och raed hänsyn till det framtida behovet inte varit tillfredsställande. Det är därför ange­läget all man får till stånd en ännu kraftigare ökning av investeringama.

Grunden för förelagens finansiering av investeringsverksamheten ut­görs av det egna kapitalet och de i förelagen kvarhållna vinstmedlen. Under 1960-talel minskade vinstmarginalerna för flertalet industrigrup­per och för industrin sora helhet. Denna utveckling har bidragit lill en nedgång av företagens självfinansieringsgrad, dvs. förelagens bmtlospa­rande i relation till investeringarna. Med företagens minskade möjlighe­ter att finansiera investeringar med anlitande av vinstmedel har behovet av extern finansiering ökat. Investeringarna har således i ökad omfalt­ning kommit att finansieras med upplånadc medel. Den långfristiga ut­låning som sker från AP-fonden har här haft sin givna positiva bety­delse. Näringslivets och industrins sjunkande självfinansieringsgrad har däremot endast i ringa grad kompenserats med tillskott av externt risk­viUigt ägarkapilal, dvs. genom tillskott av aktiekapital.

Företagens investeringsvilja kan sannolikt påverkas i viss omfattning genom att långfristiga krediter ställs till näringslivets förfogande i ökad utsträckning. Även olika finanspolitiska åtgärder kan ha betydelse som stimulans för investeringsbenägenheten. Det kan emellertid inte bortses från att en minskning av företagens självfinansieringsgrad och soliditet kan ha medverkat till en därapning av investeringsviljan. Mot denna bakgrund ter del sig enligt min mening naturligt att pröva möjligheten alt stimulera investeringsaktiviteten genom att tillföra företagen riskvU­ligt kapital i ökad omfattning.

Ett tillskott av riskvilligt ägarkapilal till näringslivet måste, om det skall ha någon effekt i vidare mening, ske i större omfaltning. Någon annan acceptabel lösning står härvid inle lill buds än att tillskjuta kapi­tal genom raedel från AP-fonden. Innan jag går närmare in på frågan om formerna för kapitaltillskottet vill jag något erinra om grunden för fondens verksamhet. Bakom bildandet av fonden låg primärt samhälls­ekonomiska överväganden. Ett huvudsyfte var att motverka den ned­gång av det enskilda försäkringssparandet som kunde antas följa av in­förandet av en allmän tilläggspensionering och ge samhällsekonomin ökade kapitalresurser. Det fördelningssystem som tUläggspensioneringen bygger på kan sägas innebära att utbetalningarna av pensionerna i sista hand tryggas av en gynnsam ekonomisk utveckling i landet. För att


 


Prop. 1973: 97                                                        64

fonden skall kunna tjäna syftet att bidra till en sådan utveckling måste självfallet fortlöpande ske en anpassning av fondens placeringsverksam­het tUl ändringar i de olika finansieringsbehoven i samhället. När de gällande placeringsreglerna för fonden fastställdes, skedde detta raot bakgrund av en önskan all inskränka placeringsområdet till riskfria och i stort sett okontroversiella placeringar för att därigenom största möj­Uga enhet om fondens verksamhet skuUe kunna nås. Redan vid fondens tillkomst förutsattes emellertid att en omprövning av fondförvaltningen borde ske sedan erfarenheter vunnits av verksamheten.

Kapitalmarknadsutredningens förslag gmndas på drygt tio års erfaren­heter rörande fondens verksamhet och på överväganden i fråga om nä­ringslivets finansiella behov. Förslaget gmndas också på överväganden om tänkbara effekter på aktiemarknaden om AP-fonden skulle ges rätt att förvärva aktier. Enligt utredningens uppfattning kan AP-fonden som i huvudsak kapitalplacerande institution inte själv bära ett sådant po­litiskt ansvar som förbinds raed ell ökat samhällsinflytande i näringslivet. Från två olika utgångspunkter har invändningar också riktats mot ut­redningsförslaget i vad avser fondens möjligheter till inflytande över näringslivet. Från näringslivshåll har sålunda anförts att AP-fondens aktieförvärv medför fara för maktkoncentration och central styrning av näringslivet. Å andra sidan har av såväl LO som TCO betonats att användningen av fondmedel för insatser av ägarkapilal är motiverad inte bara for att stärka investeringsviljan utan också för att ge samhället och löntagarna större inflytande i företagen. Enligt LO:s mening måste ut­redningsförslaget således sättas in i ett vidare näringspolitiskt perspektiv med riktlinjer för hur AP-fondens ägarengagemang i näringslivet skall användas för en utbyggd näringspolitisk planering och samordning.

Olika uppfattningar kan sålunda anföras i frågan om grunden för AP-fondens nya verksamhet. Använder AP-fonden medel för tillskott av riskvUligt ägarkapilal till förelagen följer därav att fonden genom aktie­förvärven blir delägare i förelagen. Genom sina representanter i fon­dens ledning får samhället och löntagama på detta sätt del av ägarin­flytandet över företagen. En sådan breddning av inflytandet inom nä­ringslivet anser jag mot bakgrund av den allmänna utvecklingen vara rimlig. En användning av medel från AP-fonden för tillskott till nä­ringslivet i form av riskvUligt kapital kan också ses som ett uttryck för lönlagarnas vilja alt ta ökat ansvar för den ekonomiska och industriella utvecklingen. AP-fondens medel som riskkapital i den industriella ex­pansionen strider inte mot utan snarare kompletterar AP-fondens ur­sprungliga uppgift som huvudsakligen kapitalplacerande institution. I båda fallen avses fondmedlen medverka till näringslivets förkovran och utbyggnad samt till att trygga sysselsättningen.

Av det anförda framgår att jag anser att möjlighet nu bör öppnas att med anlitande av medel från AP-fonden tillföra näringslivet riskvilligt


 


Prop. 1973: 97                                                        65

kapital i huvudsakligt syfte all bidra lill en ökad investeringsaktivitet. Från näringslivets sida har under senare år med allt större kraft kraven framförts på samhällets medverkan i denna riktning. Reglerna för AP-fondens förvaltning bör därför ändras så att fondmedel får användas för placering i aktier. Som jag tidigare framhållit är syfiet med den nya an­vändningen av medel från AP-fonden i första hand all tillföra företagen mera eget kapital till gagn för industriell expansion och ökad sysselsätt­ning. Placeringarna bör därför ske så att förelagens benägenhet att företa nyemissioner främjas. Som jag tidigare antytt har de börsnoterade förelagens nyemissioner under senare år haft ringa omfattning, vUket berott på att kursnivån varit för låg och aktiemarknaden för liten för att förelagen skulle kunna räkna med en tillräckligt gynnsam emissions­kurs. Omsättningen på Stockholms fondbörs under perioden 1966—71 uppgick i genomsnitt till ca 800 milj. kr. och nyemissionema för börs­noterade företag till några hundra milj. kr. per år. Omsättningen under år 1972 uppgick dock lill 1.6 miljarder kr, I och för sig behöver AP-fondens aktieköp inte begränsas till enbart börsbolag. Som utredningen anfört bör placeringarna i huvudsak inriktas på större industriföretag. Det ligger därför i sakens natur att det i allmänhet blir de börsnoterade förelagen sora kan komma i fråga för AP-fondsplaceringar. Ett be­tydande utbud av riskvUUgt kapital från AP-fonden kan emellertid vara förenat med risker för kraftiga stegringar av aktiekurserna. Jag anser det med hänsyn härtill angeläget att, som utredningen också under­strukit, fondens aktieköp sker med försiktighet och på sådant sätl att det ökade utbudet av riskkapital kommer förelagen tillgodo ulan över­drivna kurshöjningar som följd. Över huvud taget måste placeringarna ske så att störningar på aktiemarknaden undviks och möjligheter att göra spekulalionsvinster inte skapas.

Flera remissinstanser har gjort gällande att det skulle vara en fördel, om fondens tillskott skedde i samband med nyemissioner så att medlen direkt tillfördes de emitterande bolagen. Kurshöjande effekter på fond­börsen skulle därigenom undvikas. Jag anser det önskvärt att företagen på denna väg utnyttjar möjligheten alt skaffa sig ett välmotiverat och ofta efterlyst kapitaltillskott. I den mån beslut träffas om att fonden erbjuds förvärva nyemitterade akiier i ett företag är det möjligt all i huvudsak undvika den kurspress uppåt som kan antas följa av AP-fondens inträde på den allmänna aktiemarknaden. Gentemot detta kan, som utredningen och riksbanksfullmäktige påpekat, invändas att en överenskommelse om överlåtelse av nyemission utanför ägarkretsen knappast kan komma till stånd om inte överenskommelsen är gynnsam för bolaget. Emissionskursen skulle alltså kunna antas bli tämligen hög och därmed i realiteten motsvara en viss press uppåt på kursnivån. Utvecklingen får visa om möjligheten till riktade emissioner kan bli av större betydelse för fondens placeringar i aktier varför denna väg för

5   Riksdagen 1973.1 saml Nr 97


 


Prop. 1973: 97                                                                        66

tillförande av aktiekapital bör stå öppen för företagen. För sådana rik­tade insatser krävs emellertid ändring av de nuvarande reglerna i aktie­bolagslagen om företrädesrätt för äldre aktieägare att teckna aktier vid nyemission som sker mot betalning i pengar. I en proposition till riks­dagen har nyligen lagts fram förslag om ändring i den gällande aktie­bolagslagen så att s. k. riktade emissioner mot betalning i pengar blir möjliga efter beslut med enkel majoritet vid bolagsstämman (prop. 1973: 93).

Det går inle att på förhand uttala sig om i vilken mån AP-fondmedel kan placeras i aktier utan att störningar uppkommer på aktiemarkna­den. Det är också oraöjligt att i förväg bedöma omfattningen av de objekt som kan anses lämpliga för den för fonden nya placeringsformen. Mot denna bakgrund har utredningen föreslagit att den nya placerings­verksamheten tills vidare skall ske inom en ram på 500 milj. kr. alt an­vändas under en inte angiven tidsperiod. Med hänsyn till att AP-fon­dens engagemang i aktieköp kommer att ske på ett hittills oprövat om­råde anser även jag det lämpligt att en ram fastställs för den nya verk­samheten. Också andra skäl motiverar att en gräns sätts för möjligheten att använda fondmedel tiU aktieförvärv. Jag syftar på det förhållandet att AP-fonden liksom hittills måste kunna tillgodose det lånebehov som från olika håU riktas mot fonden. Jag vill här erinra om att av fondens medel är f. n. ca 11 % placerade i lån till staten, ca 46 % utnyttjade för finansiering av bostadsbyggandet genora köp av bosladsobligationer, ca 10 % i lån till kommunerna och drygt 32 % utiånade till näringslivet, främst genom köp av industriobligationer. De nu berörda, för samhälls­utvecklingen angelägna lånebehoven, som också fortsättningsvis kan förväntas föreligga, måste AP-fonden med dess dominerande ställning på kapitalmarknaden vara i stånd att så långt som möjligt tUlgodose. Mot bakgmnd av vad jag nu anfört godtar jag utredningens förslag att ramen för den nya placeringsverksamheten till en början begränsas tUl 500 milj. kr. Delta bör korama till klart uttryck i lagtexten. På grundval av vunna erfarenheter bör rambeloppet kunna ökas. Enligt min raening bör inle riksdagsbeslut krävas för en sådan ökning. Del bör i stället ankomma på Kungl. Maj:t all på förslag av den för ändamålet konsti­tuerade akliefondsslyrdsen la ställning till i vad mån rambeloppet bör ökas.

En grundtanke bakom AP-fondens nuvarande verksamhetsformer är att fondens medel skall kanaliseras lill olika låntagare ulan att man från fondens sida behöver ta ställning till den slutiige låntagarens kreditvär­dighet. Mot den bakgmnden har ett antal kreditaktiebolag och andra från fonden frislående mellanhandsinstitut bildats med ändamål att för­dela medel från AP-fonden mellan bl. a. olika låntagare inom näringsli­vet. En annan utgångspunkt för den nuvarande utforrriningen av förvalt­ningsorganisationen har varit strävan att fördda de befogenheter som


 


Prop. 1973: 97                                                        67

följer med beslutsfunktionerna när det gäller fördelningen av fondmed­len. Ett uttryck för denna strävan utgör uppdelningen av förvaltningen på tre fondstyrelser med företrädare för närmast berörda parter utan majoritet för någon intressegrupp.

Två huvudformer för kanalisering av riskkapital från AP-fonden har närmare övervägts av utredningen. Den första avser placeringsverksam-hel inom ramen för fondens organisation och den andra tar sikte på pla­ceringsverksamhet via mellanhandsinslitut som från ägarsynpunkt är fristående från AP-fonden. Utredningen finner vissa fördelar förenade med en lösning som innebär att riskvUligt ägarkapilal kanaliseras till nä­ringslivet via sådana meUanhandsinstitut, dvs. enligt den metod som nu i stor utsträckning tillämpas i fråga om fondens utlåning. Med hänsyn till aktieplaceringarnas särskilda karaktär och de ägarfunktioner sora följer raed aktieinnehav — varav följer alt spörsmålet om vilka som skall äga mellanhandsinstituten skulle bli en central fråga — avvisar utredningen dock en lösning enligt detla alternativ. I stället föreslår utredningen att vid sidan av AP-fondens nuvarande tre delfonder skall inrättas en fjärde delfond med exklusiv rätt att förvärva akiier. Utredningen anser att denna lösning är bäst ägnad att särskilja denna speciella och oprövade verksamhet från AP-fondens vedertagna beslutsfunktioner. För att mar­kera fjärde fondens ställning som ett i förhållande till övriga delfonder självständigt organ med egen styrelse och adrainistration föreslår utred­ningen att fonden ges en ovillkorlig rätt att göra dragningar i de övriga fonderna inom den ram som fastställs av statsmakterna. De ianspräk­tagna medlen föreslås därvid belasta de övriga fonderna i proportion till deras kapitalbehållning vid utgången av närmast föregående år. EnUgt utredningsförslaget skall styrelsen för den nya fonden i likhet med de övriga styrelserna beslå av nio ledamöter som förordnas av Kungl. Maj:t. Av ledamöterna skall tre nomineras av rikssammanslutningar av arbets­givare och tre av sådana sammanslutningar av arbetstagare.

Remissinstanserna delar i aUmänhet utredningens mening att tillför­seln till näringslivet av riskvUligt ägarkapilal från AP-fonden bör ordnas inora raraen för fondens egen organisation och inte ske via från fonden fristående raeUanhandsinslitut. Delade meningar råder emellertid om hur frågan närmare bör lösas. Majoriteten i AP-fondens första fondsty­relse och riksbanksfullmäktige tillhör de remissinstanser som stöder ut­redningens förslag om inrättande av en ny självständig ddfond vid sidan av de nuvarande tre fonderna. Flera remissinstanser kritiserar eraellertid utredningsförslaget och menar att den lämpligaste lösningen är att låta de nuvarande tre fondstyrelserna ha hand om den nya placeringsverk­samheten. En sådan uppfattning redovisas av bl. a. minoriteten i AP-fondens första fondstyrelse, andra och tredje fondstyrelserna och bank­inspektionen. De argument som åberopas är i huvudsak följande. Ge­nom en ordning där de tre styrelserna fattar placeringsbeslut var för sig


 


Prop. 1973: 97                                                                        68

nås en större decentralisering än om placeringarna sker genom en ny fond. Det är vidare en fördel om möjlighet finns tUl avvägning mellan obligations- och aktieplaceringar vid varje placeringstillfälle. Genom den föreslagna fondens brist på alternativa placeringsmöjligheter finns också risk för att aktiemarknaden allvarligt störs. Förslaget innebär en avvikelse från principen att inflytande och ansvar, oavsett placeringsfor­men, bör fördelas på de olika sektorer av samhället varifrån pensionsav­gifterna kommer. En ovUlkorlig dragningsrätt för fjärde fonden i övriga fonder skuUe försvåra för dessa att planera sin verksamhet. Från princi­piella utgångspunkter riktas kritik mot förslaget eftersom detta innebär att tre fonder ges ansvar för förvaltningen av ett totalbelopp varav dock en del flyttas över på en fjärde självständig fond. LO och flera fackför­bund stöder den lösning som förespråkas av reservanten i utredningen, dvs. att de tre nuvarande fondstyrelserna bör ha ett ansvar för AP-fon­dens aUa medel, oberoende av hur de placeras. LO hävdar dock att de tre nuvarande styrelserna nu bör slås samman till en styrelse där re­presentanter för löntagarsidan har majoritet.

För egen del vUl jag anföra följande. Jag delar uppfattningen att pla­ceringarna av fondmedel i akiier skall handhas av fonden själv och såle­des inte förmedlas av mellanhandsinstitut utanför fondens organisation. När det sedan gäller frågan, om aktieförvärven skall göras av de tre nu­ varande styrelserna, eventuellt sammanslagna till en styrelse, eUer av en fjärde från övriga styrelser självständig fondstyrelse eller om någon an­nan lösning bör väljas, vill jag erinra om att i utredningens uppdrag in­går att pröva den organisatoriska uppbyggnaden av AP-fonden och fon­dens förvaltningsforraer. Jag framhöll i direktiven att frågan om en för­ändring i dessa avseenden bör bedömas bl. a. mot bakgmnd av de ställ­ningstaganden som utredningen gör beträffande fondens kreditgivning och övrig verksamhet. I fråga ora den nu aktuella placeringsverksamhe­ten kan givetvis skäl anföras tiU slöd för de olika uppfattningar som förts fram i frågan om hur den nya verksamheten skall organiseras. Med hänsyn till att utredningen i sitt fortsatta arbete har att göra en översyn av AP-fondens organisation i dess helhet anser jag emellertid att de slut­liga övervägandena beträffande aktieplaceringsverksamhetens inpass­ning i fondens organisation får göras i saraband med ett ställningsta­gande till utredningens kommande förslag i organisationsfrågan. I av­vaktan på detta förslag bör en kanaliseringsform väljas som f. n. bäst kan antas tillgodose önskemålen om en rationell resursfördelning. I an­slutning till de principer som ligger till grund för den nuvarande förvalt­ningsorganisationen anser jag övervägande skäl tala för den av utred­ningen föreslagna lösningen. Jag förordar således att en fjärde, från öv­riga tre delfonder frislående delfond inrättas för att genom en för denna inrättad styrelse handha placeringama av fondmedel i aktier. Ddfonden bör ha sin egen förvaltning och administration och utse sm egen verk-


 


Prop. 1973: 97                                                                        69

ställande direktör. Placeringarna av fondmedel bör således göras helt oberoende av de övriga fondstyrelsernas förvaltning. Medel till dessa placeringar bör därför kunna rekvireras direkt från riksförsäkringsver­ket till den fjärde delfonden och inte genom dragningar i övriga tre fon­der. Verket skall alltså på fjärde fondstyrelsens begäran föra över pen­sionsmedel till fjärde fonden och därvid belasta de avgiftsmedel som hänför sig till de tre nuvarande fonderna i förhållande till vardera fon­dens kapitalbehållning vid utgången av närmast föregående år. Vidare anser jag att styrelsen för fjärde fonden bör ha en annan sammansätt­ning än den utredningen förordat. EnUgt min mening bör styrelsen bestå av elva ledamöter, sora alla förordnas av Kungl. Maj:t. Fem ledamöter bör förordnas på förslag av rikssammanslulningar av arbetstagare, två på förslag av sådana sammanslutningar av arbetsgivare och två på för­slag av sammanslutning som företräder primärkoraraunerna. Av de utan förslag förordnade ledamöterna utser Kungl. Maj:t ordförande och vice ordförande.

Mot bakgrund av den speciella verksamhet det här är fråga ora bi­träder jag utredningens förslag att fjärde fonden inte bör åläggas alt bidra till utbetalning av pensioner. I motsats till utredningen, sora före­slagit alt avkastningen på medlen i fjärde fonden skall överföras tUl övriga delfonder för att därigenom indirekt bidra tiU pensioneringen, förordar jag alt inle bara realiserade kursvinster utan också utdelning på akiier och annan avkastning på fjärde fondens placeringar skall få återinvesteras inom fondens verksamhetsområde. Denna ordning ute­sluter inle att avkastningen från fjärde fonden, om mot all förmodan behov därav skulle föreligga, kan bidra också till pensionsutbetalningar. Enligt min mening bör frågan om skattskyldighet för avkastningen av de medel sora fjärde fondstyrelsen förvaltar lösas i enlighet raed vad som i aUmänhet gäller för kapitalplacering i aktier. Jag föreslår därför att fon­den blir skattskyldig för all inkomst som härrör från fjärde fondstyrel­sens kapitalförvaltning. Däremot bör förmögenhetsskatt inte utgå.

Vad gäller den närmare inriktningen av fjärde fondens placerings­verksamhet innebär utredningsförslaget alt engagemangen skall avse svenska aktiebolag med undantag av bankaktiebolag, försäkringsbolag och investmentbolag. Några jterligare formella regler för placeringarna föreslås inte. Under remissbehandlingen har riktats kritik mot att place­ringar inte skall få göras i investmentbolag. Jag anser kritiken befogad och föreslår därför, bl. a. med hänsyn till investmentbolagens direkta in­flytande i näringslivet, alt enbart bank- och försäkringsbolag skall vara uttryckligen undantagna från den nya fondens verksamhetsoraråde.

I fråga om den placeringspolitik som i praktiken bör föras av fjärde fonden bör, som jag förut angett, placeringama i första hand inriktas på industriförelag. Engagemangen kommer med hänsyn härtUl att i huvud­sak avse börsnoterade företag och insatserna koncentreras på främjande

6   Riksdagen 1973.1 saml Nr 97


 


Prop.1973: 97                                                         70

av produktion och investeringar i väletablerade företag. Det torde vara förenat med svårigheter alt i detta sammanhang ytterligare ange riktlinjerna för den placeringspolitik som bör föras. Erfarenheter av den av mig förordade verksamheten får utvisa i vad mån behov före­ligger av en närmare bestämning av inriktningen av placeringarna. I sammanhanget vill jag, i likhet med utredningen, särskUt understryka att mindre och medelstora förelags behov av riskvilligt kapital i första hand bör tUlgodoses genom del nya halvstatiiga finansieringsinstitutet Företagskapital AB.

Utredningen föreslår att fjärde fondens möjligheter alt göra insatser i ett och samma aktiebolag skall begränsas till att avse högst så stor andel aktier i bolaget som svarar mot 5 % av röstetalet för saratliga akiier i bolaget. Begränsningsregeln motiveras med att en sådan regel gäller för försäkringsbolagens del och att, eftersom utredningen förutsätter att AP-fonden skall behålla sin ställning som väsentiigen kapitalplacerande institution, för fonden bör tillämpas regler som är likartade med dem som gäller för försäkringsbolagen. Utredningen utgår dock från att det kan finnas anledning att senare ta upp frågan om 5 %-regeln till ny prövning, t. ex. av det skälet att tillgången på attraktiva placeringsobjekt för fonden efter hand kan komraa att minska. Några remissinstanser kritiserar begränsningsregeln och menar att ingen begränsning för in­satser i ett företag bör gälla. Bl. a. anförs att begränsningsregeln omöj­liggör önskvärda större kapilaltillskotl vid s. k. riktade emissioner. För egen del anser jag alt de skäl som ligger till grund för den för försäk­ringsbolagen gällande inskränkningen i möjligheterna alt förvärva aktier i ett företag inte kan anses giltiga för AP-fondens del. Införandet av en spärregel för försäkringsbolagens investeringar motiverades med att fondförvaltningens säkerhet var del primära och alt det kapital som förvaltas av försäkringsbolagen inle borde få utnyttjas för ekonoraiska spekulationer. Förslaget att ge AP-fonden möjlighet att placera fond­medel i aktier skall ses mol bakgrund av syftet att främja en för sam­hällsekonomin önskvärd ökning av investeringsaktivileten inom närings­livet speciellt genom insatsen av riskkapital. Säkerhetsfrågor och pla­ceringspolitik får här bedömas från andra synpunkter än när det gäUer försäkringsbolagens placeringsrält. Jag vill också erinra om att det av mig förordade rambeloppet för fjärde fonden, 500 milj. kr., i och för sig inte kan anses vara av sådan storleksordning att den motive­rar någon begränsning av placeringsmöjligheterna. Med hänsyn till det anförda anser jag alt tillräckUg anledning saknas all begränsa fondens handlingsfrihet när del gäller alt tillgodose ett visst bolags behov av risk­vUligt ägarkapilal. Jag föreslår således alt någon sådan begränsning inte införs för fjärde fondens placeringsverksamhet.

Vid remissbehandlingen har från några håll framhållits önskvärdhe­ten av åtgärder som underlättar för företagen att skaffa kapital genom


 


Prop. 1973: 97                                                        71

konvertibla lån och vinstandelslån. I finansplanen till årets statsverks­proposition angav jag att sådana ändringar i aktiebolagslagen förbered­des att det skulle bli möjligt att för kapitalanskaffning använda konver­tibla skuldebrev, dvs. skuldebrev som kan utbytas mot aktier, och skul­debrev sora är förenade raed optionsrätt till nyteckning av aktier, s. k. warrants. Förslag i dessa hänseenden har nyligen förelagts riksdagen (prop. 1973: 93). Kapitalraarknadsutredningen föreslår att fjärde fonden men inte övriga tre delfonder skall ha rätt att förvärva sådana skulde­brev. Jag biträder detta förslag.

Vad avser vinstandelslån, dvs. lån där det utfärdade skuldebrevets av­kastning står i relation till det låntagande företagets resultat, vill jag i sammanhanget nämna att jag senare i år avser att föreslå Kungl. Maj:t att i proposition lill riksdagen lägga fram förslag om sådana ändringar i skattelagstiftningen att användningen av denna kapitalanskaffningsform underlättas. Utformningen av gällande placeringsregler för AP-fonden innebär alt de nuvarande tre fonderna har möjlighet att förvärva vinst­andelsbevis. I likhet med utredningen anser jag det däremot naturligt att fjärde fonden inte skaU ha rätt att förvärva sådana skuldebrev.

Envar av de nuvarande tre fondstyrelsemas förvaltning granskas av fyra revisorer som förordnas av Kungl. Maj:t. En av revisorerna utses på förslag av bankinspektionen och två utses efter samråd med de sam­manslutningar som äger föreslå ledamöter i styrelsen. De revisorer som utses utan samråd skall vara gemensamma för samtliga styrelser, om det inle finns skäl däremot. Den revisionsberättelse som avges av revisorerna skall innehålla bl. a. uttalande om det finns anledning till anmärkning i fråga om styrelsens förvaltningsberättelse, vinst- och för­lust- samt balansräkningarna, bokföringen eller inventeringen av till­gångarna eller annars beträffande styrelsens förvaltning. Styrelsens för­valtningsberättelse skall jämte revisionsberättelsen överlämnas till Kungl. Maj:t som har att avgöra frågan om fastställelse av balansräkningen. Utredningen föreslår för fjärde fondens del att vid sidan av revision som nu nämnts också skall ske en årlig sakgranskning av en grupp ekonoraiska experter. Denna granskning skaU avse frärast frågor huru­vida fondens grad av risktagande och riskspridning varit rimliga och om fondens agerande medfört störningar på aktiemarknaden. Fondens för­valtning föreslås vidare bli föremål för riksdagens granskning genom alt till denna överlämnas förvaltnings- och revisionsberättelse samt den av expertorganet avgivna granskningsrapporten.

Flera remissinstanser har ställt sig positiva till förslaget ora en sär­skild granskning av fjärde fondens verksamhet. Bl. a. riksgäldsfullmäk­tige och riksbanksfullmäktige betonar värdet av den föreslagna riksdags­behandlingen av verksamheten. I åtskilliga remissyttranden riktas dock kritik mot förslaget. Bl. a. LO, andra och tredje fondstyrelserna och hankinspektionen menar sålunda att behov inte finns av en särskild sak-


 


Prop. 1973: 97                                                        72

granskning utöver den sora görs av de i vanlig ordning utsedda reviso­rerna.

Jag delar i och för sig utredningens uppfattning alt det raed hänsyn till den nya placeringsverksamhelens speciella natur finns anledning för statsmakterna att särskilt uppmärksamma den användning av fondmedel som kommer att ske genom fjärde fonden. Jag anser dock inte tillräck­liga skäl finnas att anordna en granskning av verksamheten i sådana sär­skilda former som här föreslagits. Fjärde fondens verksamhet under varje år bör, på motsvarande sätt som gäller för de övriga delfonderna, redovisas i fjärde fondstyrelsens förvaltningsberättelse. Denna får där­efter i sedvanlig ordning bli föremål för revision varefter revisionsberät­telsen och förvaltningsberättelsen med vinst- och förlust- samt balans­räkningar inges till Kungl. Maj:t och i samband härmed ges offentlig­het. Med hänsyn till att ett särskilt intresse givetvis föreligger i fråga om hur den nya verksamheten drivs bör de tUl Kungl. Maj:t ingivna be­rättelserna ha en sådan utforraning att gjorda dispositioner klart redovi­sas. Jag delar utredningens uppfattning att fjärde fondens speciella karaktär bör föranleda att ingen av revisorerna för denna fond skall vara revisor också for övriga delfonder.

De av mig förordade ändrade reglema för AP-fondens förvaltning bör träda i kraft den 1 januari 1974.

6 Specialmotivering

Förslaget till ändring i reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning

Förutom de ändringar som kommenteras i det följande har i regle­mentet gjorts vissa redaktionella ändringar med anledning av att reg­lerna om försäkringen för tilläggspension numera ingår i lagen (1962: 381) ora allmän försäkring.

1 §

Enligt paragrafens nya lydelse skall AP-fondens förvaltning i över­enssläraraelse raed vad jag anfört i det föregående i fortsättningen vara uppdelad på fyra styrelser i stället for som f. n. tre styrelser. I fråga om den nya styrelsen, dvs. fjärde fondstyrelsen, anges vidare att ramen för verksamheten tUl en början skaU vara 500 milj. kr. och att Kungl. Maj:t efter förslag av styrelsen skall kunna besluta om högre rarabelopp. Jag har i den allmänna motiveringen närmare behandlat frågan om en ram för fjärde fondstyrelsens verksamhet.

2 §

EnUgt första styckets nuvarande lydelse skall pensionsmyndighelen, dvs. riksförsäkringsverket, överföra inbetalda avgifter tUl de tre styrel-


 


Prop. 1973: 97                                                         73

serna i enlighet med den fördelning som anges i lagrummet. Som jag an­fört i det föregående skall fjärde fondens placeringsverksamhet finansie­ras genom att riksförsäkringsverket på fjärde fondstyrelsens begäran för över medel tiU styrelsen. Del innebär alt viss del av de avgifter som annars skulle ha överförts till övriga tre styrelser i stället ställs till fjär­de fondstyrelsens förfogande. Avräkningen på de övriga fondemas av­giftsmedel bör ske i förhållande till kapitalbehållningen enligt de tre sty­relsernas balansräkningar avseende ställningen vid utgången av närmast föregående år. Avsikten är alt raedel efter rekvisition av fjärde fond­styrelsen skall tillföras denna förvaltning efler hand och i takt med alt styrelsen finner lämpliga investeringsobjekt. I avvaktan på alt överförda medel skall utbetalas för aktieköp får medlen med tillärapning av 12 § andra stycket sällas in på räkning hos riksbanken, affärsbank eller postbanken. Reglerna om tillförseln av medel tUl fjärde fonden har ta­gits in under en ny punkt (punkt 4).

Av andra stycket framgår att den avkastning i form av utdelning på aktier och ränteintäkter som fjärde fondstyrelsen uppbär skall vara kvar under styrelsens förvaltning. I den mån medlen inte behövs för att täcka administrations- och revisionskostnader (se 3 § andra stycket) får även de i avvaktan på placeringsbeslut sällas in på bankräkning.

3 §

I första stycket har gjorts vissa redaktionella ändringar med anledning av att de nuvarande tre fondstyrelserna men inte den nya styrelsen skall tillskjuta medel för pensionsutbetalningar och vissa andra utgifter.

4 §

Paragrafens första stycke har byggts ut med regler om fjärde fondsty­relsens storlek och sammansättning. I fråga om de nio ledamöter som skall förordnas på förslag av sararaanslutningar får kompletterande föreskrifter utfärdas i administrativ ordning. De två ledamöter som skall nomineras av sammanslutning sora företräder primärkommunerna bör självfallet föreslås av Svenska kommunförbundet. Arbetsgivarsidans två representanter i styrelsen bör lämpligen utses på förslag av SAF resp. Sveriges industriförbund. Av de fem arbetstagarledamöterna bör tre utses av LO och två av TCO.

Av tredje stycket följer att för varje ledamot i den nya styrelsen skall utses också en suppleant i samma ordning som ledamoten. Därvid bör på arbetsgivarsidan de två suppleanterna utses på förslag av KF resp. SHIO och på arbetstagarsidan en suppleant utses på förslag av SACO.

6 §

Ändringarna är föranledda av all för fjärde fondstyrelsen föreslås den ordningen, att av de två styrelseledamöter, som förordnas utan förslag, utser Kungl. Maj:t både ordförande och vice ordförande.


 


Prop. 1973: 97                                                                     74

12 §

I denna paragraf har gjorts de ändringar och tillägg som föranleds av att fjärde fondstyrelsen men inte övriga fondstyrelser skall få placera fondmedel i dels aktier och dels konvertibla skuldebrev och skuldebrev som är förenade med optionsrätt till nyteckning av aktier (s. k. war­rants). Rätten för fjärde fondstyrelsen att förvärva aktier avser aktier i svenska aktiebolag med undantag av bankaktiebolag och försäkringsbo­lag. Att bankaktiebolag och försäkringsbolag uttryckligen undantagils har samband med att reformens syfte är att kanalisera riskvilligt kapital lill näringslivet och främst industrin. Det bör inte heller komma i fråga alt kanalisera fondmedel till andra penningförvaltande institutioner så­som t. ex. kreditaktiebolag. Däremot får styrelsen, som jag angett i det föregående och i motsats till vad utredningen föreslagit, placera medel i aktier i investmentbolag. Det får således överlåtas åt styrelsen att mot bakgrund av nämnda syfte själv avgöra gränserna för sina engagemang i aktier.

Fjärde fondstyrelsens rätt att förvärva konvertibla skuldebrev och warrants har begränsats på motsvarande sätt som avses gälla aktieför­värven. För alt möjliggöra riktade emissioner också vad avser sådana skuldebrev bör krav på alt de utbjudits offentiigen av svensk affärs­bank eller av Sveriges invesleringsbank inle gälla. Det i första stycket 3 införda förbudet för de nuvarande styrelserna alt förvärva konvertibla skuldebrev gäller för framliden och berör således inte placeringar som gjorts före ikraftträdandet av de nya reglerna. Det bör härvid framhållas alt första—tredje fondstyrelserna självfallet inle under liden fram tiU ikraftträdandet av de nya bestämmelserna bör göra nya placeringar i sådana skuldebrev, oavsett om det är fråga om skuldebrev i de två äldre konverteringslån som skett utan stöd av lagregler eller i lån som utges med stöd av den nya lagstiftningen (se prop. 1973: 93).

Jag vill i detta sammanhang ta upp en fråga som rör tillgångarnas värdering i årsredovisningen. I 18 § tredje stycket anges att tillgångarna skall tas upp lill anskaffningsvärdet vid redovisningen i balansräk­ningen. Dessutom finns särskilda regler i fråga om osäker fordran och om värdelös fordran. I prop. 1959: 100 (s. 187) uttalades att den om­ständigheten att värderingen i balansräkningen enligt huvudregeln skall avse anskaffningskostnaden inte hindrade att även tillgångarnas verkliga värde angavs i förvaltningsberättelsen. Det förutsattes att föreskrifter därom fick ske i särskilda tiUämpningsföreskrifter. lag har i det före­gående framhållit att det är angeläget att fjärde fondstyrelsens förvalt­ningsberättelse utformas på sådant sätt att en bedömning av verksamhe­ten underlättas. Enligt min mening är det naturligt att i styrelsens för­valtningsberättelse anges också de inköpta aktiernas eller skuldebrevens marknadsvärde. Jag anser alt särskUda tillämpningsföreskrifter härom inle behövs.


 


Prop. 1973: 97                                                                     75

7 Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga inom fi­nansdepartementet upprättade förslag till

1.    lag oni ändring i reglementet (1959: 293) angående allmänna pen­sionsfondens förvaltning,

2.    lag orn ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3.    förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig in­komstskatt,

4.    förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statiig för­mögenhetsskatt.

Med bifaU tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till delta protokoll utvisar.

Ur protokoUet: Britta Gyllensten


 


Prop. 1973: 97                                                         76

BUaga Utredningens förslag

Förslag till

Lag om ändring i reglementet (1959: 293) angående allmänna pensions­fondens förvaltning

Härigenom förordnas i fråga om reglementet (1959: 293) angående

allmänna pensionsfondens förvaltning,

dels alt nuvarande 25 och 26 §§ skall betecknas 28 respektive 29 §,

dels att 1—4, 6 och 12 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels all i reglementet skall införas tre nya paragrafer, 25—27 §§, av

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 §

De   penningmedel,   som   enligt De   penningmedel,   som   enligt

31 § lagen om försäkring för all- 31 § lagen om försäkring för all­män tilläggspension skola ingå till män tilläggspension skola ingå till allmänna pensionsfonden, skola allmänna pensionsfonden, skola på sätt nedan stadgas förvallas av på sätt nedan stadgas förvaltas av tre särskilda styrelser, benämnda tre styrelser, benämnda första, första, andra och tredje fondsty- andra och tredje fondstyrelserna, relserna.

En särskUd fondstyrelse, be­nämnd fjärde fondstyrelsen, för­valtar på sätt nedan föreskrives medel, som lillskjutits från de övriga fondstyrelserna tdl del be­lopp som Konungen med riksda­gen bestämmer.

2 §

Den i 3 § lagen om försäkring för allraän tilläggspension omförmäl­da pensionsmyndigheten åligger att överföra

1.    till första fondstyrelsens förvaltning avgifter, som enUgt 33 § nämnda lag erläggas av staien, kommuner och därmed jämförliga sam­fälligheter samt bolag, föreningar och stiftelser, i vilka staten, kommun eller därmed jämförhg samfällighet äger ett bestämmande inflytande;

2.    lill andra fondstyrelsens förvaltning jämlikt sistnämnda lagmm in­flytande avgifter från andra arbetsgivare än under 1 sägs, som i genora­snitt för det år, vara avgifterna belöpa, sysselsätta minst tjugu arbets­tagare; saml

3.    till tredje fondstyrelsens förvaltning övriga avgifter enligt samma lagrum samt avgifter, som erläggas jämlikt 34 § lagen om försäkring för allmän tUläggspension.


 


Prop. 1973: 97


77


 


Nuvarande lydelse

Till varje fondstyrelses förvalt­ning skall jämväl hänföras avkast­ning av de av styrelsen förvaltade medlen.


Föreslagen lydelse

Till fjärde fondstyrelsens för­valtning överföres efter rekvisition de för ett kalenderår erforderliga medlen från de övriga fondstyrel­serna i förhållande till kapital­behållningarna enligt styrelsernas balansräkningar avseende ställ­ningen vid utgången av närmast föregående år.

Till varje fondstyrelses förvalt­ning skall jämväl hänföras avkast­ning av de av styrelsen förvallade medlen, dock att avkastningen av de av fjärde fondstyrelsen förval­tade medlen, där ej annat följer av vad i 3 § andra stycket stadgas, skall överföras tid de övriga fond­styrelserna i förhåUande till av varfe fondstyrelse tillskjutna me­del


3 §


Pensionsutbetaliungar ävensom, där ej annat följer av vad i andra stycket stadgas, förvaltningskost­nader och andra utgifter avseende försäkringen för allmän tilläggs­pension skola, i den mån andra medel ej stå till förfogande, bestri­das genom tillskott, som pensions-myndigheten äger erhålla från fondstyrelserna. De för ett kalen­derår erforderliga medlen skola tillskjutas av fondstyrelserna i för­hållande lUl kapitalbehållningarna enligt styrelsemas balansräkningar avseende ställningen vid utgången av närmast föregående år.

Pensionsutbetalningar ävensom, där ej annat följer av vad i andra stycket stadgas, förvaltningskost­nader och andra utgifter avseende försäkringen för allmän tilläggs­pension skola, i den mån andra medel ej stå tUl förfogande, bestri­das genom tUlskott, som pensions­myndigheten äger erhålla från första, andra och tredje fondsty­relserna. De för ett kalenderår er­forderliga medlen skola tillskjutas av fondstyrelserna i förhållande till kapitalbehållningarna enligt styrelsernas balansräkningar avse­ende släUningen vid utgången av närraast föregående år.

Varje fondstyrelse skall med de under styrelsens förvaltning stående medlen bestrida kostnadema för styrelsens verksamhet och för revision av styrelsens förvaltning.

4 §


Varje fondstyrelse skall bestå av nio ledamöter, som förordnas av Konungen. Av ledamöterna utses

i första fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som företräda kommunerna och lands-


Varje fondstyrelse skall bestå av nio ledamöter, som förordnas av Konungen. Av ledamöterna utses

i första fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som företräda kommunerna och lands-


 


Prop. 1973: 97


78


Nuvarande lydelse

tingskommunema, och tre efter förslag av rikssammanslulningar av arbetstagare;

i andra fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslulningar av arbetsgivare, en efter förslag av sammanslutning, som företrä­der konsumentkooperationen, och fyra efter förslag av rikssamman­slutningar   av   arbetstagare;   saml

i tredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslulningar av arbetsgivare, fyra efler förslag av rikssammanslutningar av ar­betstagare och två efler förslag av sammanslutningar, som företräda personer vilka erlägga avgifter en­ligt 34 § lagen om försäkring för allmän tilläggspension.

Föreslagen lydelse

tingskommunerna, och tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare;

i andra fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, en efter förslag av sammanslutning, som företräder konsumentkooperationen, och fyra efter förslag av rikssaramanslut-ningar av arbetstagare;

i tredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, fyra efter förslag av rikssammanslutningar av ar­betstagare och två efter förslag av sammanslutningar, som företräda personer vilka erlägga avgifter en­ligt 34 § lagen om försäkring för allmän tilläggspension; samt

i fjärde fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslulningar av arbetsgivare och tre efter för­slag av rikssammanslutningar av arbetstagare.

Avgives icke förslag som i första stycket sägs, förordnar Konungen ändå ledamöter som skolat utses efter sådant förslag.

För varje ledamot utses i enahanda ordning en suppleant.

Ledamöter och suppleanter skola vara myndiga, här i riket bosatta svenska medborgare.

6 §


Av de utan förslag utsedda le­damöterna i första fondstyrelsen förordnar Konungen en till ord­förande. I andra och tredje fond­styrelserna skall den utan förslag utsedde ledamoten vara ordföran­de. Fondstyrelse väljer inom sig vice ordförande.


Av de utan förslag utsedda ledamöterna i första och ffär­de fondstyrelserna förordnar Konungen en till ordförande. I andra och tredje fondstyrelserna skall den utan förslag utsedde ledamoten vara ordförande. Fond­styrelse väljer inom sig vice ord­förande.


 


12 Fondstyrelse må placera de un­der styrelsens förvaltning stående medlen

1.  i  obligationer utfärdade  av staten, kommun eller därmed jäm-

' Senaste lydelse 1967: 345.


Första, andra eller tredje fond­styrelsen må placera de under sty­relsens förvaltning stående med­len

1. i obligationer utfärdade av staten, kommun eller därmed jäm-


 


Prop. 1973: 97


79


 


Nuvarande lydelse

förlig samfällighet, Sveriges all­
männa hypoteksbank, Konunga­
riket Sveriges stadshypotekskassa.
Svenska
       bostadskreditkassan.

Svenska skeppshypotekskassan el­ler Skeppsfartens sekundärlåne­kassa eller av kreditaktiebolag, som enligt vad därom finnes stad­gat står under tUlsyn av bank­inspektionen;

2.   i obligationer garanterade av staien, kommun eller därmed jäm­förlig samfällighet;

3.   i obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar som offentligen ut­bjudits av svenskt bankaktiebolag eller Sveriges investeringsbank ak­tiebolag;

 

4.   i andra skuldförbindelser ut­färdade av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, riksbanken, bankaktiebolag, post­banken, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit eller annan kredit­inrättning, som Konungen god­känner, eller av bolag, förening eller stiftelse som i 2 § första stycket 1 sägs, såvida staien, kom­mun eller därmed jämförlig sam­fällighet iklätt sig borgen för för­bindelserna;

5.   i skuldförbindelse utfärdad av annan fondstyrelse;

6.     efler hörande av pensions­
myndigheten, i skuldförbindelse
utfärdad av förelag, som har till
syfte att befordra folkhälsan eller
alt medverka till förhindrande av
nedsättning av arbetsförmåga eller
till förbättring av sådan förmåga
och som enligt styrelsens prövning
anses erbjuda godtagbar säkerhet;
samt

7.    i fordran hos kreditinrättning
i enlighet med vad nedan är stad­
gat om återlån.


Föreslagen lydelse

förlig samfällighet, Sveriges all­
männa hypoteksbank, Konunga­
riket Sveriges stadshypotekskassa,
Svenska
       bostadskreditkassan.

Svenska skeppshypotekskassan el­ler Skeppsfartens sekundärlåne­kassa eller av kreditakliebolag, som enligt vad därom finnes stad­gat står under tillsyn av bank­inspektionen;

2.    i obligationer garanterade av staten, kommun eller därmed jäm­förlig samfällighet;

3.    i obUgalioner och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar som offentligen ut­bjudits av svenskt bankaktiebolag eller Sveriges investeringsbank ak­tiebolag med undantag för av aktiebolag utfärdade obligationer eller andra skuldebrev med rätt för långivaren att helt eller delvis utbyta dem mot akiier i bolagel (konvertibla skuldebrev);

4.    i andra skuldförbindelser ut­färdade av staten, koraraun eller därmed jämförlig samfällighet, riksbanken, bankaktiebolag, post­banken, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit eller aiman kredit­inrättning, som Konungen god­känner, eller av bolag, förening eller stiftelse som i 2 § första stycket 1 sägs, såvida staien, kom­mun eller därmed jämförlig sam­fällighet iklätt sig borgen för för­bindelserna;

 

5.     i skuldförbindelse utfärdad av annan fondstyrelse;

6.     efter hörande av pensions­myndigheten, i skuldförbindelse utfärdad av företag, som har till syfte att befordra folkhälsan eller alt medverka till förhindrande av nedsättning av arbetsförmåga eller till förbättring av sådan förmåga och som enligt styrelsens prövning anses erbjuda godtagbar säkerhet; samt

7.    i fordran hos kreditinrättning
i enlighet med vad nedan är stad­
gat om återlån.


 


Prop. 1973: 97                                                                        80

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Fjärde fondstyrelsen får placera de under styrelsens förvaltning stå­ende medlen

1.   i aktier i svenskt aktiebolag ined undantag för aktiebolag, som driver bank- eller annan penning­rörelse eller försäkringsrörelse, och investmentbolag, dock att styrelsen icke får inneha mer än en ijugondel av aktierna i bolaget, eller om akiier med olika röstvär­de finns, större antal än att röste­talet för aktierna utgör högst en Ijugondel av röstetalet för samt­liga aktier;

2.   i av svenskt aktiebolag utfär­dade obligationer eller andra skul­debrev med rätt för långivaren att helt eller delvis utbyta dem mot aktier i bolaget (konvertibla skul­debrev), som offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag eller Sveriges invesleringsbank aktie­bolag.

I den mån så erfordras för en tillfredsställande betalningsberedskap eller eljest för tUlgodoseende av kravet på ändamålsenUg förvaltning raå fondmedel även innestå hos riksbanken, bankaktiebolag eller postbanken.

25 §

Särskild granskning av fjärde fondstyrelsens förvaltning skall ske för varje kalenderår.

Granskningen skall avse place­ringarna av de under styrelsens förvaltning stående medlen och särskilt inriktas på placeringarna ur riskfördelningssynpunkt och den inverkan placeringarna haft på kursutvecklingen och marknads­förhållandena.

26 §

För granskningen utses fem granskare, av vilka en utses av Konungen och två vardera av fullmäktige i riksbanken och riks­gäldskontorét. Granskarna förord­nas för tiden intill dess riksdagen behandlat över granskningen en­ligt 27 § avgivet yttrande.


 


Prop. 1973: 97                                                                        81

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lyddse

Den av Konungen utsedde granskaren skall vara justitieråd eller hovrättspresident och såsom ordförande leda granskningen. Den som utsett granskare kan entlediga honom, även om den tid för vilken han blivit utsedd ej gått till ända.

I övrigt gäller vad som i 20— 22 §§ sägs om revisor i tillämpliga delar om granskare.

27 §

Granskarna skall avge yttrande över granskningen, som skall över­lämnas till riksdagen inom två månader efler det alt förvaltnings­berättelse som i 18 § sägs kommit granskarna lill hända.

Denna lag träder i kraft den

KUNGL. BOKTR. STOCKHOLM 1973      7301S6