Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1973 Prop. 1973:92

Nr 92

Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lagstiftning om straff för luftfartssabotage, m. m.; given Stockholms slott den 23 mars 1973.

Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdragav statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars aviåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås all en bestämmelse om straff för luftfartssabotage införs i brottsbalken. Enligt förslaget skall den som vidtar åtgärd som är ägnad all framkalla fara för luftfartygs säkerhet under flygning eller gör luftfartyg i trafik oanvändbart för flygning genom all förstöra eller skada det dömas till fängelse i högst fyra år. Om brottet är grovt, föreslås straffet utgöra fängelse på viss lid, lägst två och högst tio år, eller på livstid. Samma straff skala föreslås införd för kapning av luftfartyg, när sådant brott är all anse som grovt, I propositionen läggs också fram förslag till sädan ändringav brottsbalken att begränsningarna i svenskdomstols behörighetatldömaöver utomlands begagna brott inle skall gälla luftfarissabolage,

I propositionen föreslås vidare att riksdagen godkänner en i Montreal den 23 september 1971 dagtecknad konvention för bekämpande av brott mol den civila luftfartens säkerhet.

1 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 92

Prop. 1973:92 2

Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas, att 2 kap, 3 § och 13 kap, 5 a, 6, II och 12 §§ brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 3 S' För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i 2 § efler svensk lag och vid svensk domstol,

1. om brottet förövats å svenskt fartyg eller luftfartyg, sä ock eljesl om
del begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen
å sådant fartyg,

2. om brottet begåtts av krigsman å område där avdelning av krigsmakten befann sig eller om det begåtts av annan än krigsman å sådant område och avdelningen befann sig där för annat ändamål än övning,

3. om brottet förövats mol Sverige, svensk kommun eller annan menighet eller svensk allmän inrättning,

4. om brottet begåtts inom område som ej tillhör någon stat och förövats mol svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild inrättning eller mot utlänning med hemvist i Sverige,

5. om brottet är kapning av luft- 5, om brottet är kapning av lufl-farlygellerfolkrällsbroll, eller fartyg, luftfartssabotage eller folk-

rättsbroll eller försök till kapning av luftfartyg eller luftfartssabotage, eller

6. om del lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är
fängelse i fyra år eller däröver,

13 kap, 5 a §-Den som ombord pä luftfartyg medelst olaga tvång bemäktigar sig fartyget eller ingriper i dess manövrering, dömes för kapning av luftfar-l y g till fängelse i högst fyra år.

Är brottet grovt, dömes till fång- Vidtager någon eljest åtgärd som
else, lägst ett och högst tio år. Vid är ägnad att framkalla fara för
bedömande huruvida brottet är luftfartygs säkerhet under flygning
grovt skall särskiU beaktas, om eller gör någon luftfartyg i trafik
därigenom framkallats fara för flera oanvändbart för flygning genom att
människoliv eller om gärningen förstöra eller skada det, dömes
eljest varit av särskiU farlig art. för I uftfa rtssabotage tiU fäng-

else i högst fyra år.

Är brott som i första eller andra stycket sägs att anse som grovt.

Senaste lydelse 1972:812. Senaste lydelse 1971: 188.

Om någon, som ådragit sigansvar enligt 1, 2, 3, 6, 7, 8, 9 eller 10 §, frivilligt avvärjt fara som där sägs innan avsevärd olägenhet uppkommit, må dömas lill lindrigare straffan för gärningen är stadgat; dock må ej dömas till lindrigare straff än fängelse, om lägsta straffet för brottet eljest är fängelse i två år eller däröver. Var faran ringa och är för gärningen ej stadgat svårare straff än fängelse i ell år, skall ej dömas till ansvar.

Om någon, som ådragit sigansvar enligt 1, 2, 3, 6, 7, 8, 9 eller 10 § eller enligt 5 a §förluftfartssabotage, frivilligt avvärjt fara som där sägs innan avsevärdolägenheluppkommil, må dömas lill lindrigare straff än för gärningen är stadgat; dock må ej dömas lill lindrigare straff än fängelse, om lägsta straffet för brottet eljest är fängelse i lvå år eller däröver. Var faran ringa och är för gärningen ej stadgat svårare straff än fängelse i ell år, skall ej dömas lill ansvar.

Prop. 1973:92

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 9 mars 1973.

Närvarande: Slatsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON,

Chefen för justitiedeparlemenlel, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående lagstiftning om straff för sabotage mot luftfarten och anför.

1 Inledning

Den 23 september 1971 antogs på en internationell luflräiiskonferens i Montreal en konvention för bekämpande av brott mol den civila luftfartens säkerhet (i fortsättningen kallad Montrealkonvenlionen). Konferensen hade anordnats av den internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) som är ett av Förenta nationernas fackorgan. Sedan konventionen ratificerats av tio av de stater som dellog i konferensen, trädde den i kraft den 26 januari 1973,

Enligt Montrealkonvenlionen förbinder sig de fördragsslulande staterna att belägga sabotage och liknande brott mot den civila luftfarten med stränga straff. Konventionen medför också vissa förpliktelser i fråga om domsrält, åtal och utlämning med anledning av sådana brott,

Sverige har den 7 juli 1971 ratificerat den i Haag den 16 december 1970 antagna konventionen för bekämpande av olaga besittningslagande av luftfartyg (i fortsättningen kallad Haagkonventionen), I samband därmed genomfördes de lagändringar som föranleddes av tillträdet till denna konvention (prop, 1971:92, JuU 9, rskr 164, SFS 1971:188), 1 13 kap. 5 a § brottsbalken (BrB)infördes en ny bestämmelse om straff för kapning av luftfartyg och i 2 kap. 3 § en regel om oinskränkt domsrält för svensk domstol beträffande sådant brott. Lagändringarna trädde i kraft den 9 juni 1971.

Inom justitiedepartementet har i januari 1973 upprättats en promemoria (Ds Ju 1973:1) angående Sveriges tillträde till Montrealkonvenlionen. I promemorian föreslås all Sverige tillträder denna konvention och alt bestämmelsen i 13 kap, 4 § BrB om straff för sabotage kompletteras med en straffbestämmelse avseende luftfarissabolage. Därjämte föreslås ändringar i 2 kap, 3 § och 13 kap, 5 och 12 §§ BrB,

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian avgelts av riksåklagaren (RÅ), hovrätten för Övre Norrland, rikspolisstyrelsen,

Prop. 1973:92 6

luftfartsverket, Sveriges advokatsamfund, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation. Svensk pilotförening, Scandinavian Airlines System (SAS) och Linjeflyg aktiebolag.

Departementspromemorian lorde få fogas lill slatsrädsproiokollel i delta ärende som bihang A.

Montrealkonvenlionen i engelsk och fransk originalversion jämte översättning till svenska ingår i promemorian som bilaga I,

2 Departementspromemorian

Departementspromemorian innehåller bl,a, redogörelser för Monlrealkonvenlionens innehåll och gällande svenska bestämmelser på området saml för Danmarks, Finlands och Norges tillträde lill konventionen. Det i promemorian framlagda förslaget till ändrad lydelse av vissa lagrum i BrB finns i bilaga 2 lill promemorian.

3 Remissyttrandena

3.1 Tillträde till konventionen

Samtliga remissinstanser tillstyrker att Sverige tillträder Montrealkonventionen,

3.2 Lagstiftningsmetod

Departementspromemorians förslag all komplettera 13 kap, BrB med en bestämmelse om straff för sabolagehandlingar mot luftfarten och 2 kap, BrB med en regel om domsrält tillstyrks eller lämnas ulan erinran av samtliga remissinstanser utom Svensk pilot förening. Enligt föreningens uppfattning bör brott av denna art, hell väsensskilda från den brottstyp som BrB ursprungligen är avsedd att täcka, behandlas i en hell ny lag med straffbestämmelser speciellt avpassade för konventionens gärningsbeskrivningar, RA och hovrätten för Övre Norrland anser all de i promemorian föreslagna ändringarna i BrB är i sak ändamålsenliga och tillräckligt omfattande för att Sverige skall kunna tillträda konventionen,

3.3 Straffskala m.m.

Två remissinstanser har tagit upp dels frågan om hur den föreslagna straffbestämmelsen bör fogas in bland övriga bestämmelser i 13 kap. BrB och dels frågan om straffskalan för del nya brottet,

RÅ har ingen erinran mol att straffmaximum för grovt luftfarissabolage

Prop. 1973:92 7

i enlighet med promemorieförslaget bestäms lill fängelse på livstid men förordar att i samband därmed bestämmelsen i 13 kap. 5 a § andra stycket BrB om straff för kapning av luftfartyg ändras till fängelse på viss lid, lägst två år och högst tio är, elier på livslid. Som skäl härför anför RA: Straffbestämmelsen om luftfarissabolage i 13 kap. 4 § andra stycket brottsbalken föreslås tillämplig om gärningen ej utgör kapning av luftfartyg. Undanlaget måste anses ha motsvarande innebörd när del gäller grovt luftfarissabolage i förhållandel till del grova fallet av kapning av luftfartyg, för vilket enligt 13 kap, 5 a § andra stycket brottsbalken straff minimum är ett och siraffmaximum tio års fängelse. All på det föreslagna sättet från en slraffbesiämmelses lillämplighelsomräde göra undantag för det fall att gärningen ar hänförlig till en lindrigare straffbestämmelse är ovanligt och i del föreliggande fallet inte påkallat. Enligt RÅ :s mening talar starka sakliga skäl för alt straffsatserna även vid grovt brott i båda fallen bör vara desamma. Omständigheterna vid kapning av luftfartyg, grovt brott, kan otvivelaktigt vara sädana, att fängelse på livslid är väl motiverat.

Hovrätten för Övre Norrland föreslår, all bestämmelserna om straff för luftfarissabolage tas upp i en ny paragraf, 13 kap, 5 b §, alltså efter bestämmelsen i 5 a § om kapning av luftfartyg. Den nya straffbestämmelsen skulle i sak motsvara vad som föreslås i departementspromemorian, dock all grovt luftfarissabolage inle skulle utgöra särskilt brott. Straffskalan för luftfartssabotage skulle vara densamma som för kapning av luftfartyg. Till motivering av sill förslag anför hovrätten: Enligt den remitterade promemorian skall, när en gärning förskyller straff för kapning av luftfartyg enligt 13 kap, 5 a § BrB, gärningen inle tillika anses utgöra straffbart luftfarissabolage. När en kapning, som ofta torde bli fallet, bedöms såsom grovt brott, skall alltså den föreslagna bestämmelsen om grovt luftfarissabolage inle tillämpas ulan i stället den lindrigare straffskalan för kapning som är grovt brott. Detta synes, åtminstone formellt, vara någol oegentligl. Del skulle då måhända ligga nära lill hands alt föreslå, all straffskalan i 5 a § andra stycket skärptes, så att den omfattade även fängelse på livstid. Alternativt finge man avslå från all låta kapningsbrollet konsumera luftfartssabotage, något som dock ur saklig synpunkt inle synes vara någon fördel. Framför allt lorde man emellertid böra beakta, alt inle ens grovt luftfarissabolage i och för sig torde utgöra så grovt brott, att livslids fängelse bör ingå i straffskalan. Sambandet mellan luftfarissabolage och vanligt sabotage bör inle överbelonas. Man lorde inle kunna bortse från att straffbestämmelsen i 13 kap. 5 § BrB avser påföljd för brott, riktade främst mol rikets säkerhet eller mol, för medborgarna i allmänhet, eljest vitala intressen. Skäl saknas alltså enligt hovrättens mening all låta straffskalan för grovt luftfarissabolage avvika från straffskalan för kapning, när brottet är grovt.

Den av hovrätten föreslagna lösningen skulle medföra, att man i 13 kap.

Prop. 1973:92 8

12 § och 2 kap. 3 § BrB nämnde luftfarissabolage efler kapning av luftfartyg och uteslöt grovt luftfarissabolage. Som en annan följd av förslaget bör enligt hovrätten en jämkning företas i 13 kap. 6 § BrB, så all även den som av oaktsamhet vållar skada eller fara, som sägs i 5 b §, kan dömas för allmänfarlig vårdslöshet.

Hovrätten anser alt de i art. 2 i konventionen intagna definitionerna på begreppen 'under flygning' och "i trafik' begränsar konventionens tillämpningsområde på ett enligt hovrättens mening rimligt sätt. Hovrätten har inte någol att erinra mot att dessa definitioner utesluts ur den svenska lagtexten men finner det värdefullt att del i motiven tydligt uttalas att de skall vara vägledande vid tillämpning av de nya svenska bestämmelserna.

4 Departementschefen

4.1 Inledning

Den 16 december 1970 antogs i Haag en konvention för bekämpande av olaga besittningstagande av luftfartyg. Konventionen, här kallad Haagkonvenlionen, ålägger de fördragsslulande staterna all föreskriva stränga straff för flygplanskapning och all uppfylla vissa förpliktelser i fråga om domsrält, åtal och utlämning med anledning av kapningsbroll. Konventionen trädde i kraft den 14 oktober 1971 och har hittills ratificerats av ett femtiotal stater.

Sverige ratificerade Haagkonvenlionen den 7 juli 1971. Sedermera har också Danmark, Finland och Norge tillträtt denna konvention. För all Sverige skulle kunna ansluta sig lill konventionen genomfördes ändringar i 2 kap. och 13 kap. brottsbalken (BrB). Bl,a, infördes en särskild bestämmelse om straff för kapning av luftfartyg (prop 1971:92, JuU 9, rskr 164, SFS 1971:188), Straffskalan för sådant brott bestämdes till fängelse i högst fyra år eller, vid grovt brott, fängelse i lägst ett och högst tio år.

Den civila luftfartens säkerhet hotas inte bara av flygplanskapning. Under senare år har del också allt oftare förekommit all sabolagehandlingar i olika former har begåtts mol civila luftfartyg med förlust av människoliv och omfattande materiella skador som följd, 1 en del fall har sprängämnen förts ombord och bringats att explodera under färd, 1 andra fall har kapade luftfartyg efter landning förstörts genom sprängning. Del har också förekommit att pengar eller andra fördelar har utpressats under bombhol. Detta har skapat allvarliga säkerhetsproblem för den civila luftfarten och föranlett tidsödande och kostnadskrävande kontrollåtgärder. Krav har framförts på ingripanden mol sådana sabolagehandlingar, bl,a, från de

Prop. 1973:92 9

anställda inom den civila luftfarten och från flygbolagen.

Med anledning av det bot mol luftfarten som sådana sabotagehandlingar ulgör tillkom den 23 september 1971 i Montreal en konvention för bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet. Konventionen, som här kallas Montrealkonvenlionen, trädde i kraft den 26 januari 1973,

Montrealkonventionens bestämmelser innebär i huvudsak att siat som tillträtt konventionen ålar sig alt belägga vissa särskilt angivna former av sabolagehandlingar med stränga straff, all tillse att domsrält beträffande sådana brott finns i angiven utsträckning och att vidla åtgärder antingen för åtal mol eller för utlämning av den som har begått sabolagebroll och befinner sig inom statens område. Vidare innehåller konventionen regler om skyldighet för konvenlionsstal att göra brottsundersökningar, ta gärningsmän i förvar, vidla förebyggande åtgärder, lämna vissa underrättelser m.m, Montrealkonvenlionen är uppbyggd på samma sätl som Haagkonvenlionen och innehåller i stort sett samma reglering som denna av frågorom jurisdiktion, åtal, utlämning, förundersökning m,m.

Inom justitiedeparlemenlel har i januari 1973 upprättats en promemoria (Ds Ju 1973:1) angående Sveriges tillträde lill Montrealkonvenlionen den 23 september 1971 om brott mot den civila luftfartens säkerhet, Konventionstexien redovisas i bilaga till promemorian, I promemorian behandlas bl,a, frågan om ett svenskt tillträde till Montrealkonventionen och ändrad lagstiftning med anledning av ell sådant tillträde, I promemorian uttalas, all det gemensamma syfiet med Haag- och Montrealkonvenlionerna, nämligen all bekämpa brott som utgör en allvarlig fara för den civila luftfartens säkerhet, liksom intresset från svensk sida all delta i allt internationellt samarbete som kan medverka till all luftfartens säkerhet upprätthålls, talar för att Sverige bör tillträda också Montrealkonvenlionen, 1 promemorian föreslås därför all sådana ändringar vidtas i BrB alt Sverige kan ratificera konventionen. Förslaget innebär bl.a. alt bestämmelserna i 13 kap. 4 och 5 §§ BrB om straff för sabotage och grovt sabotage kompletteras med regler om straff för luftfarissabolage och grovt luftfarissabolage. För dessa brott föreslås samma slraffskalor som för sabolagebroll, dvs. för luftfarissabolage fängelse i högst fyra år saml för grovt luftfarissabolage fängelse på viss tid, lägst två och högst fyra år, eller på livslid.

Vid remissbehandlingen av promemorian har samtliga remissinstanser förordat alt Sverige tillträder Montrealkonvenlionen. Alla remissinstanser utom en har tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget all de lagstiftningsåtgärder som krävs för ett svenskt tillträde vidtas genom ändringar i 2 kap, och 13 kap, BrB, Inte heller den i promemorian föreslagna brottsbeskrivningen i den nya straffbestämmelsen har mött någon erinran. Däremot har en remissinstans uttalat avvikande mening i fråga om straffskalan i den nya bestämmelsen och dennas placering i 13 kap, BrB, En

Prop. 1973:92 10

annan remissinstans har föreslagit all en straffskärpning för grova fall av kapning av luftfartyg genomförs i samband med alt den nya bestämmelsen om straff för luftfarissabolage införs.

4.2 Tillträde till konventionen

De gärningar som Montrealkonvenlionen avser beskrivs i art, I, De flesta av de gärningstyper som anges där är i och för sig belagda med straff redan enligt gällande svensk rätt. Sålunda täcker exempelvis brollsbeskrivningarna i 13 kap, 3 § BrB angående allmänfarlig ödeläggelse och i 13 kap, 4 § BrB om sabotage större delen av de gärningar som beskrivs i art. I, Emellertid är BrB:s straffbestämmelser om sabotage inte avsedda all tillämpas på gärningar som begåtts mol samfärdsel eller anläggningar i utlandet. En nödvändig förutsättning för ett svenskt tillträde tUl konventionen är att också sådana gärningar kan bestraffas i Sverige, Bl,a, på grund härav måste lagändringar genomföras i samband med en ratifikation. Därvid måste också kravet i art, 2 pä stränga straff för sabolagebroll och jurisdiktionsbeslämmelserna i art, 5 tiUgodoses, Övriga artiklar har i stort sett samma innehåU som motsvarande bestämmelser i Haagkonventionen och lorde inte föranleda lagstifningsålgärder.

De lagändringar som krävs är inte mera omfattande än de som genomfördes i samband med att Sverige tillträdde Haagkonvenlionen och har inle heller större principiell räckvidd. Konventionen får sålunda anses stå i sådan överensstämmelse med den svenska rättsordningen att några betänkligheter frän sådan synpunkt inle finns mol en svensk ratifikation. Denna uppfattning har jag gett uttryck för i riksdagen i ett svar som jag den 16 november 1972 lämnade på en enkel fråga angående undertecknande av Montrealkonvenlionen, Jag har inte nu anledning alt frångå denna uppfattning. Jag vill tillägga att de skäl som talade för att Sverige tillträdde Haagkonvenlionen har giltighet ocksä i fråga om Montrealkonvenlionen, Det är sålunda angeläget all Sverige också i delta fall deltar i del internationella samarbetet för att skapa säkrare förhållanden för den civila luftfarten. Som ell värdefullt komplement till Haagkonvenlionen bör också Montrealkonventionen ratificeras av Sverige, som därigenom kan bidra till all också denna konvention blir ell effektivt medel all bekämpa brott mot luftfartens säkerhet.

På grund härav och under hänvisning till att samtliga remissinstanser har lillslyrkl ratifikation av Montrealkonvenlionen förordar jag att Sverige tillträder denna konvention,

4.3 Lagstiftningsåtgärder

Som framgår av vad jag förut anfört måste i likhet med vad som skedde

Prop. 1973:92 11

i samband med att Sverige ratificerade Haagkonventionen lagändringar vidtas för att nå överensstämmelse mellan den svenska lagstiftningen och konventionens bestämmelser. 1 departementspromemorian har diskuterats om detta bör ske genom införande av en särskild lag eller genom ändringar i BrB, Därvid har den senare metoden förordals, Alla remissinstanser utom en har understött en sådan lösning.

Även jag ansluter mig lill promemorians bedömning av denna fråga. Som har anförts i promemorian är det önskvärt att straffbestämmelser som har mera allmän räckvidd och avser grövre brott tas in i BrB, De gärningar Montrealkonvenlionen omfattar slår så nära flera av de i BrB beskrivna brotten all bestämmelser om straff för dem bör fogas in i balkens regelsystem. Det är därvid naturligt alt, såsom föreslås i promemorian, la upp sådana straffbestämmelser i 13 kap, om allmänfarliga brott, där bl,a, straffbestämmelserna om sabotage och kapning av luftfartyg har sin plats,

1 fråga om den nya straffbestämmelsens utformning och placering i 13 kap, föreslås i promemorian, all ansvar för de gärningar som beskrivs i art, 1,1 i konventionen föreskrivs i en ny straffbestämmelse om luftfarissabolage i anslutning till bestämmelsen om sabotage i 13 kap, 4 §, Broltsbeskrivningen är i förslaget uppdelad på två led, I det ena kriminaliseras skadegörelse som gör luftfartyg i trafik oanvändbart för flygning. Det andra ledet avser åtgärd som är ägnad att framkalla fara för luftfartygs säkerhet under flygning. Bestämmelserna sägs uttryckligen vara lillämpliga på gärningar som begåtts såväl inom som utom riket. Genom dessa broltsbeskrivningar täcks enligt promemorian de gärningar som las upp i art. 1.1. Uttrycken 'i trafik' och 'under flygning', som definieras i art. 2, används således i den föreslagna lagtexten men ges där inle någon närmare bestämning. I stället utvecklas i promemorian hur dessa ullryck i lagtexten bör förstås.

Vid remissbehandlingen har den i promemorian föreslagna brottsbeskrivningen tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Hovrätten för Övre Norrland har ingen erinran mot all uttrycken 'i trafik' och 'under flygning' inte har definierats i den föreslagna lagtexten men anser det värdefullt att det i motiven tydligt uttalas, att definitionerna i art. 2 skall vara vägledande vid tillämpning av de nya svenska bestämmelserna.

Även jag anser broltsbeskrivningen i promemorieförslaget på ell lämpligt och tillräckligt sätl fylla de krav som enligt art. 1.1 och 2 måste tillgodoses för att Sverige skall kunna tillträda konventionen. Jag godtar således den föreslagna broltsbeskrivningen. I fråga om ullrycken 'i trafik' och 'under flygning' ansluter jag mig till uttalandena i promemorian. Sålunda bör uttrycket 'under flygning' ges samma innebörd som i art. 2 (a). 1 fråga om 'i trafik' torde den tidsperiod som avses härmed kunna ges en någol mera vidsträckt innebörd än i art, 2 (b). Särskilt gäller delta i fråga om

Prop. 1973:92 12

tidsperiodens slut. Med hänsyn lill att ett av huvudsyftena med denna del av straffbestämmelsen är att skydda luftfarten från allvarliga irafikavbrolt bör, såsom anförs i promemorian, bestämmelsen i denna del i princip omfatta all skadegörelse på ett för trafik avsett luftfartyg vilken mera varaktigt hindrar att det används för flygning. Får en skadegörande handling sådan verkan, lorde bestämmelsen således kunna tillämpas även om skadan inte har inträffat under den lidsperiod som anges i art, 2 (b).

Som brollsbenämningar föreslås i promemorian luftfarissabolage och, för grovt brott, grovt luftfarissabolage. Straffet för luftfarissabolage ulgör enligt förslaget fängelse i högst fyra år. För grovt luftfarissabolage föreslås fängelse på viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livslid. Dessa slraffskalor överensstämmer med vad som enligt 13 kap, 4 och 5 §§ BrB gäller för sabotage resp, grovt sabotage. Sistnämnda paragraf föreslås i promemorian bli kompletterad så att den omfattar också grovt luftfarissabolage.

Jag vill erinra om alt också bestämmelserna i 13 kap, 5 a § om straff för kapning av luftfartyg föreskriver fängelse i högst fyra år, när brottet ej är att anse som grovt. Är brottet grovt, är straffskalan däremot fängelse i lägst ett och högst tio år. Straffskalan för grovt brott är således lindrigare i fråga om kapning av luftfartyg än beträffande grovt sabotage och, enligt förslaget, grovt luftfarissabolage,

I promemorian anförs i fråga om konkurrens mellan sabotage och luftfarissabolage att ansvar för luftfarissabolage får anses konsumera ansvar för sabotage. Kan således både bestämmelsen om sabotage och den föreslagna bestämmelsen om luftfarissabolage länkas vara tillämpliga på samma gärning, bör enligt promemorian företräde ges ål den senare bestämmelsen såsom varande en speciell form av sabotage som utskilts från den allmänna straffbestämmelsen om delta brott. Av samma skäl bör enligt promemorieförslaget i fråga om förhållandet mellan luftfartssabotage och bestämmelsen i 13 kap, 5 a § om kapning av luftfartyg gälla att straff för luftfarissabolage ådöms endast om gärningen ej ulgör kapning av luftfartyg,

I denna del har promemorieförslaget mött invändningar av två remissinstanser, RÄ finner del ovanligt och inle påkallat att på del föreslagna sättet göra undantag från en straffbestämmelses tUlämpningsområde för del fall all gärningen är hänförlig lill en lindrigare straffbestämmelse. Enligt hovrätten för Övre Norrland synes ett sådant undantag åtminstone formellt vara något oegentligl. Olika lösningar föreslås, RÅ förordar en skärpning av straffsatsen för kapning av luftfartyg, när grovt brott föreligger, lill fängelse på viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid. Hovrätten föreslår däremot en lindrigare straffskala för grovt luftfartssabotage, så att straffet för sådant brott sammanfaller med vad som gäller för kapning av luftfartyg, när brottet är grovt, dvs, fängelse i lägst ell och högst tio år, I samband därmed föreslår

Prop. 1973,92 13

hovrätten, att bestämmelsen om straff för luftfarissabolage las upp i en ny paragraf, 13 kap, 5 b §, omedelbart efter bestämmelsen om straff för kapning av luftfartyg.

Såväl enligt RÅ:s som hovrättens förslag kommer straff skalorna för grovt fall av luftfarissabolage och kapning av luftfartyg alt överensstämma. Jag instämmer i att del från lagleknisk synpunkt vore fördelaktigt med en sådan överensstämmelse mellan slrafflatituderna. Vad beträffar straffskalan för luftfarissabolage är det enligt min mening inle motiverat med lindrigare straff för sådant brott än som föreskrivs för sabolagebroll i övrigt. Sabotagehandlingar mot luftfartyg eller flygplatser sätter många människors liv i fara och kan leda lill skador för avsevärda belopp. Den civila luftfarten är av stor betydelse för den internationella samfärdseln och samtidigt känslig för störningar i form av sådana gärningar som avses i konventionen. Det bör därför enligt min mening inle komma i fråga all bereda luftfarten ett svagare straffrättsligt skydd än som enligt 13 kap, 4 och 5 §§ BrB gäller för samfärdsel inom Sverige,

Vad beträffar del av RÅ framförda förslaget all skärpa straffet för kapning av luftfartyg, när sådant brott är grovt, vill jag lill en början erinra om de överväganden i denna fråga som gjordes i propositionen angående Haagkonventionen, Som skäl för all inle införa fängelse på livslid i straffskalan för sådant brott anfördes framför allt att enligt gärningsbeskrivningarna för de brott, som har livslids fängelse i straffskalan, som regel krävs alt en viss allvarlig effekt har inträtt, t,ex, att någon har berövats livet. Motsvarande krav uppställs inle för fullbordat kapningsbroll. För slraffbarhel räcker del all gärningsmannen har bemäkligal sig ett luftfartyg eller ingripit i dess manövrering. Straffskalan bestämdes således till fängelse i lägst ell och högst tio år. Under de år som förflutit sedan straff för kapning av luftfartyg infördes har emellertid kapningsfallen blivit alltmera elakartade. Det förekommer allt oftare all civila luftfartyg kapas i ulpressningssyfte, l.ex, för all gärningsmännen skall komma över en större summa pengar eller förmå myndigheterna i ett land som berörs av kapningen all frige fångar eller vidla andra åtgärder som tillgodoser gärningsmännens särskilda syften med brottet. Ofta finns politiska motiv bakom dessa gärningar. Vanligen är aktionerna väl planlagda och utförda av flera personer i samarbete. Gärningsmännen är som regel val beväpnade. Del är uppenbart att de ombordvarande under sådana omständigheter är utsatta för utomordentligt allvarliga risker. Samtidigt har det visat sig bereda utomordentliga svårigheter all hell förhindra kapningsbroll,

Mol denna bakgrund finner jag mig kunna biträda del av RÅ framförda förslaget om en skärpning av straffet för kapning av luftfartyg, när brottet är all bedöma som grovt. Jag förordar således all straffet för kapning av luftfartyg i fall när sådant brott är all anse som grovt ändras till fängelse på

Prop.1973:92 14

viss lid, lägst två och högst tio år, eller på livslid. Med hänsyn till alt straff skalorna för luftfarissabolage och kapning av luftfartyg enligt vad jag förordat kommer all sammanfalla bör båda straffbestämmelserna las upp i samma paragraf. Om den nya bestämmelsen om straff för luftfarissabolage las in i ett nytt stycke av paragrafen om kapning av luftfartyg kan det inbördes förhållandel mellan dessa båda brott göras klarare. Vidare kan uttrycket 'inom eller utom riket' i promemorieförslagels lagtext utgå, eftersom bestämmelsen om kapning av luftfartyg i motsats till 13 kap, 4 § är tillämplig oavsett var gärningen begås. Jag förordar därför att den nya bestämmelsen om straff för luftfarissabolage las in i 13 kap, 5 a § BrB som ett nytt andra stycke, 1 ett iredje stycke i samma paragraf torde böra regleras det grova fallet av såväl kapning av luftfartyg som luftfarissabolage. Särskilda brollsbenämningar för fall som avses i Iredje stycket anser jag inte nödvändiga,

1 överensstämmelse med vad som uttalas i promemorian bör straff enligt 13 kap, 6 § BrB kunna ådömas för allmänfarlig vårdslöshet, när någon av oaktsamhet begår gärning som avses i den nya straffbestämmelsen, Efiersom 13 kap. 6 § BrB f.n. inle hänvisar till 13 kap. 5a§ bör förstnämnda paragraf kompletteras på säll hovrätten för Övre Norrland har föreslagit i sitt remissyttrande. Därigenom blir det möjligt all bestraffa den som genom vårdslöshet åstadkommer sådan fara eller skada som avses i bestämmelsen om luftfarissabolage. Delta krävs visserligen inle enligt konventionen, Ocksä i delta avseende bör det emellertid råda överensstämmelse mellan luftfarissabolage och vad som gäller i fråga om sabotage i andra fall,

I 13 kap, 11 § BrB föreskrivs, all den som har ådragit sig ansvar enligt 13 kap, 1,2,3,6,7,8,9 eller 10 § kan dömas till lindrigare straff eller under vissa omständigheter gå fri från ansvar, om han frivilligt avvärjt fara som där sägs innan avsevärd olägenhet har uppkommit. Denna regel om verkan av tillbakaträdande gäller alla brott i 13 kap, i vilkas brotlsbeskrivning ingår alt fara har uppkommit. Också i den nya bestämmelsen om luftfarissabolage ingår ett farerekvisil. Möjlighet till straffminskning eller frihet från ansvar bör finnas också för den som frivilligt avvärjer sådan fara innan mera kännbara skadeverkningar har hunnit inträda. Jag förordar därför all i 13 kap, II § las in en hänvisning också lill 5 a § såvitt angår luftfarissabolage.

Enligt art. 1.2 (a) i Montrealkonvenlionen skall också försök lill sabolagebroll utgöra straffbar gärning. I promemorieförslagel tillgodoses kravet på slraffbarhel för försök genom ändring i 13 kap. 12 § BrB. 1 denna paragraf föreskrivs, alt för försök, förberedelse och stämpling lill vissa i kapitlet angivna brott döms till ansvar enligt 23 kap, BrB, Delsamma gäller underlåtenhet all avslöja sådana brott. Enligt promemorian bör dessa bestämmelser gälla också luftfarissabolage, I likhet med remissinstanserna godtar jag förslaget i denna del,

Art, 1,2 (b) föreskriver all även medverkan lill sabolagebrott skall vara

Prop. 1973:92 15

straffbar. Detsamma gäller medverkan lill försök lill sådant brott. Dessa krav tillgodoses genom reglerna i 23 kap. BrB. Särskild föreskrift därom behöver därför inle införas,

1 promemorian konstateras vidare, att jurisdiklionsreglerna i art, 5 sammanställda med art, 4, särskilt iredje punkten i denna artikel, ställer krav på en viltgående domsrält. För att tillgodose dessa krav föreslås, all 2 kap, 3 § BrB ändras på samma säll som skedde vid införande av bestämmelsen om kapning av luftfartyg. Den föreslagna ändringen innebär att svensk domstol får behörighet att döma i mål om luftfartssabotage oavsett var och av vem handlingen har förövats. Samtliga remissinstanser har godtagit förslaget.

Även jag anser alt frågan om jurisdiktion för svensk domstol beträffande brott som omfattas av Montrealkonvenlionen bör lösas på samma sätt som i fråga om kapning av luftfartyg. Jag förordar således att luftfarissabolage omnämns i 2 kap. 3 § 5 BrB jämte kapning av luftfartyg och folkrällsbrolt såsom brott Över vilka svensk domstol alllid har domsrält.

1 likhet med vad som konstateras i promemorian finner jag all övriga artiklar inte påkallar några lagstiftningsåtgärder.

4.4 Ikraftträdande

Bland de föreslagna lagändringarna ingår ändring i 2 kap. 3 § BrB. Beslut om andra ändringar i denna paragraf har fallals av 1972 års riksdag (prop. 1972:98, JuU 26, rskr 285) och promulgerals den 28 december 1972 (SFS 1972:812). Lagändringen träder i kraft den 1 juli 1973. Också de nu föreslagna lagändringarna bör träda i kraft vid denna tidpunkt.

I enlighet med del anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag om ändring i brottsbalken. Förslaget torde få fogas lill statsrådsprotokollet i delta ärende som bihang B.

5 Hemställan

Jag hemställer

alt lagrådets yttrande över förslaget lill lag om ändring i brottsbalken inhämtas genom utdragav protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet: Gunnel Anderson

Prop. 1973:92 '

Innehåll

1 Inledning..................................................................... .... 21

2 Montrealkonvenlionen ................................................ .... 21

2.1 Bakgrunden lill konventionen .............................. .... 21

2.2 Konventionens innehåll ....................................... .... 22

3 Gällande svenska bestämmelser ................................ 27

3.1 Straffbestämmelser ............................................. .... 27

3.2 Svensk domstols straffrättsliga kompelens ......... .... 31

3.3 Utlämning för brott .............................................. 32

4.................................................................................. Danmarks, Finlands och Norges tillträde till konven
tionen ......................................................................... .... 33

4.1 Danmark .............................................................. .... 33

4.2 Finland ................................................................. .... 34

4.3 Norge .................................................................. .... 34

5 Överväganden och förslag ......................................... .... 35

5.1 Tillträde lill konventionen ..................................... .... 35

5.2 Lagstiftningsåtgärder .......................................... .... 36

5.3 Kommentar lill lagförslaget .................................. 39

Bilagor

1 Konventionstexien 44

2 Förslag lill lag om ändring i brottsbalken 64

Prop.1973:92 21

I INLEDNING

Den 16 december 1970 antogs på en internationell luflräiiskonferens i Haag en konvention för bekämpande av olaga besittningstagande av luftfartyg (i fortsättningen kallad Haagkonvenlionen), Konferensen anordnades av Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO), som är ell av Förenta Nationernas fackorgan. Enligt konventionen förbinder sig de fördragsslulande staterna all belägga flygplanskapning med stränga straff och att uppfylla vissa förpliktelser i fråga om domsrält, åtal och utlämning med anledning av kapningsbroll. Konventionen trädde i kraft den 14 oktober 1971,

Sverige ratificerade Haagkonvenlionen den 7 juli 1971, Av konventionen föranledda lagändringar vidtogs genom lag den 27 maj 1971 om ändring i brottsbalken (BrB), 113 kap, 5a§ BrB infördes en ny bestämmelse om straff för kapning av luftfartyg och i 2 kap, 3 § en regel om oinskränkt domsrält för svensk domstol beträffande sådant brott. Lagändringarna trädde i kraft den 9 juni 1971 (prop, 1971:92, JuU 9, rskr 164, SFS 1971:188),

I september 1971 anordnade ICAO i Montreal en internationell luflräiiskonferens med uppgift all utarbeta en konvention för bekämpande av vissa andra brott mot den civila luftfartens säkerhet än kapningsbroll. En sådan konvention (i fortsättningen kallad Montrealkonvenlionen) antogs av konferensen och öppnades för undertecknande den 23 september 1971. Sverige har inle undertecknat konventionen.

I denna promemoria lämnas en redogörelse för innehållet i Montrealkonvenlionen och behandlas frågan vilka lagstiftningsåtgärder som kan krävas för ett svenskt tillträde lill konventionen.

2 MONTREALKONVENTIONEN

2.1 Bakgrunden till konventionen

Den civila luftfartens säkerhet äventyras inle bara av flygplanskapningar. Under senare år har civila luftfartyg också utsatts för anfall på marken (ground attacks) och för sabotage, bestående i all sprängämnen har förts ombord och bringats alt explodera , Också utpressning av pengar under bombhol har förekommit. Krav på verksamma åtgärder mol sådana handlingar har framförts från olika håll, bl,a, av de anställda inom den civila luftfarten.

Redan innan Haagkonvenlionen antogs stod del klart alt den måste följas

Prop. 1973:92 22

av en konvention om sabotage och andra liknande handlingar riktade mot civilflygels säkerhet, lCAO:s församling uppdrog sålunda i juni 1970 ål organisationens juridiska kommitté, all utarbeta förslag lill en sådan konvention. Samtidigt instruerades ICAO:s råd all vidta alla åtgärder som krävdes för att den nya konventionen skulle kunna antas före utgången av september 1971,

ICAO:s juridiska kommitté sammanträdde i London den 29 september — den 22 oktober 1970, Till grund för kommitténs arbete låg ett kon-ventionsulkast, vilket såvitt angick frågor om jurisdiktion, åtal och utlämning överensstämde med det förslag till kapningskonvention som då förelåg och som skulle komma att behandlas vid konferensen i Haag i december samma år.

Kommitténs arbete kom lill största delen all gälla utformningen av den inledande artikeln i den blivande konventionen. Kommitténs förslag lill art. 1 fick en vidsträckt avfattning. Artikeln omfattade en rad specificerade handlingar som ansågs farliga för luftfartens säkerhet och upptog dessutom en allmän hänvisning lill 'any other act or ommission committed with the intention of endangering the safely of aircraft in flight', 1 övrigt följde förslaget i stort sell det föreliggande förslaget lill kapningskonvention. Utkastet blev i denna del grundligt omarbetat,

1 lufiräiiskonferensen i Montreal den 6 — 23 september 1971 dellog delegationer från 60 stater, bl, a, Danmark, Finland, Norge och Sverige, Vid konferensen utarbetades en konvenlionslexl som antogs med 50 röster för och ingen röst mol. Åtta stater avstod från all delta i omröstningen (Frankrike, Mexico och sex afrikanska stater) och två stater var frånvarande (Indien och Senegal),

Konventionen undertecknades den 23 september 1971 av 31 stater , Inget av de nordiska länderna undertecknade konventionen. Denna har ännu inle trätt i kraft (december 1972),

2.2 Konventionens innehåll

Konventionstexien i engelsk och fransk version och i översättning till svenska fogas vid denna promemoria som bilaga 1. Vissa kommentarer till konventionens artiklar skall lämnas i det följande.

Art. I och 2

Redan vid Londonmölel stod del klart alt den tilltänkta konventionen inte kunde behandla samtliga olagliga handlingar riktade mol den civila luftfarten. Del var nödvändigt att göra ett urval av särskilt farliga gärningar och överlämna åt den nationella kompetensen alt bestraffa mindre allvarliga handlingar, Londonförslagel omfattade visserligen ell begränsat urval av

Prop. 1973:92 ' 23

handlingar, uppräknade i art, 1, men innehöll dessutom den generella klausul som omnämnts i föregående avsnitt. Vid konferensen i Montreal slopades denna klausul såsom alltför obestämd. Däremot behölls enume-ralionsmeloden.

För all en handling skall anses som brottslig enligt art, I krävs till en början att den skall ha begåtts rättsstridigt och uppsåtligen. Dessa begrepp definieras inle i konventionen. Innebörden av kravet på uppsåt lorde få bestämmas enligt de allmänna regler som kan finnas i nationell lag eller som anses gälla enligt praxis i respektive land. Enligt 1 kap, 2 § BrB skall i balken beskriven gärning, om ej annat sägs, anses som brott endast då den begås uppsåtligen. Någon definition av begreppet uppsåt finns inle i BrB, Enligt det uppsåtsbegrepp som utbildats i doktrin och praxis skiljer man mellan tre former av uppsåt, nämligen direkt, indirekt och eventuellt uppsåt. Del lorde fä antas alt vilken som helst av dessa tre uppsålsformer är tillräcklig för att uppfylla konventionens krav i subjektivt avseende, 1 fråga om innebörden i sådant avseende av uttrycket alt en gärning är'ägnad all'('is likely to', 'est de nature a') framkalla viss fara, vilket förekommer i art, 1,1 (a) — (d), lorde dock gälla att uppsälskravel skall anses vara uppfyllt, när gärningsmannen ägt kännedom om de omständigheter som gör att gärningen, enligt en objektiv bedömning, är all beteckna som farlig i det avseende som närmare anges i varje särskild punkt av konventionstexien.

Punkt 1 (a) avser våldshandling som begås mot någon ombord pä luftfartyg under flygning. Begreppet våldshandling, som också förekommer i Haagkonventionen art, 4,1, definieras inte i någondera konventionen. Del engelska uttrycket 'violence' lorde avse endast fysiskt våld medan det franska 'violence' och del spanska 'violencia' omfattar varje form av integritelskränkning. Konferensens ordförande gav ullryck för uppfattningen att konventionen i denna del omfattar varje integritets-kränkning. Denna tolkning blev inle motsagd. Uttrycket kan därför antagas ha en vidsträckt innebörd.

Begreppet 'under flygning' definieras i art.2 (a). Ett luftfartyg skall anses vara under flygning från del ögonblick då alla ytterdörrar har stängts efler ombordgåendel till det ögonblick då någon av ytterdörrarna har öppnats för avstigning. Vid nödlandning skall flygningen anses fortsätta, lill dess behörig myndighet har övertagit ansvaret för luftfartyget och för personer och egendom ombord. Denna definition överensstämmer med den definition av uttrycket 'under flygning' som återfinns i art, 3.1 i Haagkonventionen. Med 'nödlandning' lorde försläs inle bara landning som företas på grund av bensinbrist, maskinhaveri eller annat liknande hinder mol fortsatt flygning ulan också landning som har framtvingats av någon som har kapat luftfartyget (prop. 1971:92 s. 24).

För all en våldshandling mol en person ombord på luftfartyg under

Prop. 1973:92 ' 24

flygning skall omfattas av konventionen krävs all gärningen är ägnad att sätta luftfartygets säkerhet i fara. Innebörden härav anges inle närmare i konventionen.

Punkt 1 (b) omfattar sabolagehandlingar riktade mot luftfartyg som är i trafik. Endast tillfogande av skada av mera aUvarlig art omfattas av bestämmelsen. Mindre skada, som snabbi kan avhjälpas, lorde inle falla in under konventionen, även om skadan har till följd att luftfartyget inte kan starta innan den skadade delen har bytts ul eller reparerats.

Uttrycket 'i trafik', som inte förekommer i Haagkonventionen, definieras i art. 2 (b). Ell luftfartyg skall anses vara i trafik frän del ögonblick då markpersonal eller besättningen börjar förbereda luftfartyget för en viss bestämd flygning till dess tjugofyra limmar har förflutit efter varje landning. Den tid luftfartyget äri trafik skall dock alllid omfatta hela den tid del enligt art. 2 (a) skall anses vara under flygning. Med den sålunda antagna definitionen lorde de flesta luftfartyg inom det reguljära trafikflyget alltid vara 'i trafik' med undanlag för tid då de undergår reparation eller övesyn eller av andra skäl inte kontinuerligt används i reguljär luftfart. Vad beträffar tidsperiodens början lorde användningen av uttrycket 'markpersonal' innebära att förberedande administrativt arbete som utförs av kontorspersonal inle enbari kan medföra att perioden 'i trafik' skall anses ha inträtt.

Punkt 1 (c) innehåller konventionens s.k. 'bomb provision". Bestämmelsen omfattar varje handling som innebär all ell farligt föremål eller ämne placeras i eller på ell luftfartyg. Dit räknas även alt någon t,ex, sänder ell farligt föremål eller ämne med ett flygplan som post eller som last eller bagage. Konventionen är dock tillämplig endast om luftfartyget är i trafik, när föremålet eller ämnet placeras ombord. Under konferensen hävdades från flera håll, att bestämmelsen var överflödig, eftersom den täcktes av punkt 1 (b) i kombination med försöksbestämmelserna i punkt 2, Med hänsyn lill bl.a. försöksreglernas olika utformning i skilda länder ansågs dock punkt 1 (c) inte kunna undvaras, I denna punkt kriminaliseras således själva placerandet ombord av farligt föremål eller ämne. Innebörden av denna regel är all man i det enskilda fallet inle skall behöva styrka vare sig all del skulle ha inträffat en explosion eller annan skada som följd av handlingen eller all en sådan händelse omfattats av gärningsmannens uppsåt. Det är, som har nämnls ovan i fråga om det subjektiva rekvisilet, tillräckligt all den som placerat eller låtit placera föremålet eller ämnet ombord känt lill att det var av sådan beskaffenhet alt del kunnat förstöra luftfartyget eller skada del på sätl som närmare anges i punkt I (c).

Punkt 1 (d) har som skyddsobjekt 'air navigation facilities' som inte närmare beskrivs i konventionen. Ullrycket förekommer i konventionen angående internationell luftfart, avslutad i Chicago den 7 december 1944 (SÖ 1946:2). Enligt art.28 i denna konvention åligger det fördragsslulande

Prop. 1973:92 25

stat bl.a. alt 'på sill territorium anlägga flygplatser, radio- och meteorologiska stationer saml annan markorganisation i överensstämmelse med de normer och tillämpningsförfaranden, som tid efler annan anbefallas eller fastställas i enlighet med denna konvention'. Del förutsattes vid Monlrealkonferensen att uttrycket 'air navigation facilities' skulle ha den innebörd som framgår av art, 28 och till den hörande annex.

Räckvidden av punkt 1 (d) begränsas av del krav på ell internationellt element som ställs upp i art, 4,5, Konventionen äger sålunda endast tillämpning om anläggningen utnyttjas i internationell luftfart.

Punkt I (e) tillkom på initiativ av Sovjetunionen med slöd av bl,a, Amerikas Förenta Stater, Bakgrunden angavs vara det ökande antalet fall av falska bombvarningar och i ulpressningssyfte framställda hotelser om sprängning av luftfartyg. Som förutsättning för tillämpning av punkt 1 (e) gäller all den falska uppgiften skall ha satt säkerheten i fara för luftfartyg som är under flygning. 1 motsats lill vad som gäller enligt punkt 1 (a) — (d) krävs alltså att del i del särskilda fallet har uppstått en konkret fara för flygsäkerheten.

Punkt 2 motsvarar Haagkonvenlionens bestämmelser om försök och medverkan. Såsom brott skall sålunda anses inte bara gärning som beskrivs i första punkten ulan också försök lill sådan gärning och medverkan därtill.

Art. 3

Denna artikel motsvarar art, 2 i Haagkonvenlionen, Den lorde inte medföra förpliktelse för konventionsslalerna all i den nationella lagstiftningen införa särskilda straffbestämmelser som direkt återger innehållet i art, I, Frågan om hur konventionens innehåll skall överföras lill nationell lag berördes inle under konferensen.

Art. 4

I punkt 2 — 5 föreskrivs all konventionen är tillämplig endast om ett inlernalionelll inslag av närmare angiven art föreligger. Punkt 2 —4 gäller brott som avses i art, 1,1 (a), (b), (c) och (e), medan punkt 5 uteslutande avser brott enligt art, 1,1 (d).

Bestämmelsen i punkt 3 medför bl,a, all konvenlionsstaterna är förpliktade alt, i de fall som anges i art, 5 , ha jurisdiklionsrätt beträffande brott som avses i art, 1,1 (a), (b), (c) och (e) för det fall alt en gärningsman eller misstänkt påträffas i annan stat än registreringsstaten.

Art. 5

Art, 5 i Montrealkonvenlionen skiljer sig i två avseenden från motsvarande bestämmelser i art, 4 i Haagkonvenlionen, Montrealkonvenlionen innehåller således ingen förpliktelse för konvenlionsstal all ha domsrält över våldshandling mot passagerare eller besättningsmän begången i samband med brott som avses i art, 1 i annat fall än när sådan

Prop. 1973:92 26

gärning direkt faller under bestämmelserna i punkten (a). Vidare saknar Haagkonventionen motsvarighet till jurisdiktionsregeln i art, 5 (a), beroende på all kapningsbrollet definieras såsom ett brott begånget ombord på luftfartyg under flygning , Art, 5 (b), (c) och (d) motsvarar art, 4 (a), (b) och (c) i Haagkonventionen.

Art. 5 är utformad efler mönster av art. 4.2 i Haagkonvenlionen. Jurisdiklionsförpliktelsen gäller här endast brott som avses i art. 1.1 (a), (b) och (c), inbegripet försök och medverkan till sådant brott.

Art. 6 — )6

Dessa artiklar har i huvudsak samma innehåll som närmast motsvarande artiklar i Haagkonvenlionen, De skiljakligheter som finns är lill stor del av redaktionell natur, I en del avseenden finns emellertid sakliga skillnader, varjämte några artiklar saknar motsvarighet i Haagkonvenlionen,

Art. 6 motsvarar art, 6 i Haagkonventionen, Den innehåller föreskrifter om vilka omedelbara åtgärder konvenlionsstal har all vidla, när det inom statens område finns någon som har begått eller misslänks för att ha begått brott som avses i konventionen. Regler finns om säkerhetsåtgärder, förundersökning, skyldighet att underrätta andra stater m,m.

Art. 7 innehåller, liksom den likalydande art, 7 i Haagkonvenlionen, regler om äialsprövning när en för brott misstänkt inle utlämnas lill annan konvenlionsstal.

Art. 8, som gäller utlämning, har samma lydelse som art, 8 i Haagkonvenlionen, bortsett från vissa redaktionella ändringar.

Art. 9 år likalydande med art, 5 i Haagkonvenlionen, Den avser luftfartyg som inte är registrerat i viss stal.

Art. 10. i innehåller en allmänt avfattad regel om skyldighet för konventionsslalerna att vidta brottsförebyggande åtgärder. Den har ingen motsvarighet i Haagkonvenlionen. Däremot är art. 10.2 grundad på samma princip som kommit lill uttryck i art. 9.2 i denna konvention. Enligt dessa bestämmelser skall konventionsstat efter brott som avses med konventionen underlätta den fortsatta resan för passagerare och besättning samt återställa luflarlygel och dess last till de rättmätiga ägarna.

Art. 11 innehåller, liksom art. 10 i Haagkonvenlionen, vissa bestämmelser om skyldighet för konventionsslalerna all lämna varandra rättshjälp,

1 art. 12, som saknar motsvarighet i Haagkonvenlionen, finns vissa regler om skyldighet all lämna underrättelser lill andra stater, när del kan befaras all brott som avses i art, I kommer all förövas.

Enligt art. 13 skall konvenlionsstal underrätta lCAO:s råd angående åtgärder som vidtagits när brott har begåtts. Denna artikel har samma lydelse som art, II i Haagkonvenlionen,

Art. 14—16 innehåller slutbestämmelser. Dessa skiljer sig inte i sak från motsvarande regler i art, 12—14 i Haagkonventionen, Sålunda krävs för alt

Prop. 1973:92 27

konventionen skall träda i kraft an den ratificeras av minst tio stater som undertecknat den och som har deltagit i Monlrealkonferensen,

3 GÄLLANDE SVENSKA BESTÄMMELSER

3.1 Straffbestämmelser

De svenska straffbestämmelser som kan tillämpas på begreppet 'våldshandling' i art, 1,1 (a) finns i 3 kap, och 4 kap, BrB, Den som berövar annan livet kan dömas enligt 3 kap, I § för mord lill fängelse i tio år eller pä livslid eller enligt 3 kap, 2 § för dråp lill fängelse i lägst sex och högst tio år, 13 kap, 5 och 6 §§ finns bestämmelser om misshandel resp. grov misshandel. Som misshandel anses enligt broltsbeskrivningen i 3 kap. 5 § alt tillfoga någon kroppsskada , sjukdom eller smärta eller försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd. Straffet är fängelse i högst två år eller, om misshandeln är ringa, böter. För grov misshandel är straffet enligt 3 kap. 6 § fängelse i lägst ell och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om misshandeln var livsfarlig eller om gärningsmannen tillfogat den angripne svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller eljesl visat synnerlig hänsynslöshet eller råhet,

1 4 kap. BrB finns bestämmelser om straff för sådana integritetskränkningar som riktar sig mol annans frihet och frid. Som människorov räknas enligt 4 kap, I § bl,a, gärning som innebär all någon bemäktigar sig och inspärrar annan med uppsåt all skada honom lill liv eller hälsa eller att öva utpressning. Straffet är fängelse i lägst fyra och högst tio år eller på livstid eller, om brottet är mindre grovt, fängelse i högst sex år. Den som i annat fall berövar någon friheten kan dömas enligt 4 kap, 2 § för olaga frihetsberövande till fängelse i lägst ett och högst tio år. Är sådant brott mindre grovt, är straffet böter eller fängelse i högst två år. Enligt 4 kap, 4 § kan straff ådömas för olaga tvång, om någon genom misshandel eller eljesl med våld eller genom hol om brottslig gärning tvingar annan all göra, tåla eller underlåta något. Straffet är böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i lägst sex månader och högst sex år,

1 konkurrens med nu nämnda bestämmelser i BrB skulle del vid brott som avses i art, 1,1 (a) i konventionen kunna bli aktuellt att tillämpa bestämmelsen om allmänfarlig vårdslöshet i 13 kap, 6 § BrB, som föreskriver straff för den som av oaktsamhet framkallar fara för bl,a, flygolycka eller vållar skada eller hinder som nämns i straffbestämmelsen för sabotage. Straffet enligt 13 kap, 6 § är böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt, fängelse i högst tvä är, Ocksä bestämmelsen i 3 kap, 9 § om straff för framkallande av fara för annan bör uppmärksammas i delta sammanhang. Enligt denna bestämmelse kan böter

Prop. 1973:92 28

eller fängelse i högst två år ådömas den som av grov oaktsamhet utsätter annan för livsfara eller fara för svår kroppsskada. Även uppsåtligt framkallande av fara omfattas av lagrummet (prop, 1962:10 s B 96 och 212),

För bestämmelserna i art, 1,1 (b) och (d) är närmast vissa bestämmelser i 12 kap, och 13 kap. BrB av intresse. För skadegörelse dömes enligt 12 kap, 1 § den som förstör eller skadar egendom, fast eller lös, lill men för annans rätt till egendomen. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, kan enligt 12 kap, 3 § för grov skadegörelse dömas till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om av gärningen kommit synnerlig fara för någons liv eller hälsa eller skadan drabbat sak av stor kulturell eller ekonomisk betydelse eller om skadan eljest är synnerligen kännbar. Av mera direkt intresse i förevarande sammanhang är emellertid bestämmelsen i 13 kap, 3 § om straff för allmänfarlig ödeläggelse. För sådant brott dömes den som bl,a, åstadkommer explosion eller flygolycka eller annan sådan ofärd och därigenom framkallar fara för annans liv eller för omfattande förstörelse av annans egendom. Straffet är fängelse, lägst två och högst åtta år. Är brottet grovt ulgör straffet fängelse i lägst två och högst åtta år eller fängelse på livstid. Av stor betydelse, särskilt beträffande art, 1,1 (b) och (d), är också bestämmelserna om sabotage i 13 kap, 4 och 5 §§, Sådant brott föreligger bl.a, om någon genom skadegörelse allvarligt stör eller hindrar den allmänna samfärdseln, Straffet är fängelse i högst fyra år. För grovt sabotage dömes lill fängelse i lägst två och högst tio är eller på livslid. Omständigheter som skall beaktas vid bedömande huruvida grovt brott föreligger är bl,a, om fara har framkallats för flera människoliv eller för egendom av särskild betydenhet.

Beskrivningen av sabolagebrottel i BrB överensstämmer i sak med vad som gällde enligt strafflagen, I den proposition där förslag framlades om införande av dessa bestämmelser i strafflagen uttalade föredragande departementschefen, all slraffskyddel mol sabotage inte omfattar samfärdsel i utlandet (prop, 1948:80 s. 288), Departementschefen frångick därvid straffrättskommittén, som ansåg att sabolageobjeklen borde skyddas oavsett om de är belägna i Sverige eller ullandel och även om de inte är avsedda alt betjäna den svenska allmänheten utan allmänheten i annat land.

Om någon till följd av skadegörelse, allmänfarlig ödeläggelse eller sabotage har dödals eller kommit till skada, kan BrB:s bestämmelser om brott mot liv och hälsa bli tillämpliga i konkurrens med vissa bestämmelser i 12 eller 13 kap. Ansvar kan således komma all ådömas även för mord eller grov misshandel. Hade gärningsmannen inte uppsåt all döda eller tillfoga kroppsskada, kan det bli fråga om all i stället tillämpa 3 kap, 7 eller 8 § om vållande till annans död eller vållande till kroppsskada eller sjukdom. För del förstnämnda brottet är straffet fängelse i högst tvä år eller, om brottet är

Prop. 1973:92 29

ringa, böter saml, för grovt brott, fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. För det sistnämnda brottet kan ådömas böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt, fängelse i högst två år.

Grov skadegörelse, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage och grovt sabotage kan bestraffas på försöks- eller förberedelsestadiet, vilket är av intresse i de fall en sådan gärning som avses i art, 1,1 (c) utgör försök eller förberedelse lill något sådant brott.

Andra straffbestämmelser som kan bli aktuella all tillämpa på konventionens 'bomb provision' finns i luflfarlslagsiifiningen. Enligt 13 kap, 8 § andra stycket luftfartslagen (1957: 297) är del sålunda straff bart att med luftfartyg befordra krigsmateriel eller annat gods i strid mot bestämmelserna i 8 kap, 4 § första eller andra stycket samma lag eller föreskrift som meddelats med slöd därav. Straffet är böter eller fängelse i högst ett år. Endast fullbordat brott kan bestraffas, I 8 kap, 4 § första stycket föreskrivs all krigsmateriel inle får befordras med luftfartyg utan medgivande av Kungl, Maj:l eller den Kungl, Maj:l bemyndigar. Enligt paragrafens andra stycke har Kungl, Maj:t eller den Kungl, Maj:t bemyndigar möjlighet att av hänsyn till allmän ordning och säkerhet förbjuda befordran med luftfartyg av annat gods än krigsmateriel eller all meddela närmare bestämmelser om sådan befordran,

I kungörelsen (1961:567) med närmare bestämmelser om befordran av krigsmateriel med luftfartyg anges vad som skall förslås med krigsmateriel enligt luftfartslagen. Hit räknas bl,a, skjutvapen över viss kaliber, dock ej sedvanliga jakt- och tävlingsvapen, ammunition, handgranater, bomber, minor, sprängladdningar, rökfacklor och liknande materiel, spräng- och tändämnen saml krut och drivämnen, I den med stöd av luftfartslagen utfärdade luflfarlskungörelsen (1961:558) anges i 107 § (senaste lydelse 1970:545) att luftfartsverket får föreskriva särskilda villkor för befordran med luftfartyg av bl,a, gods som medför brandfara eller fara för explosion, påverkar fartygets instrument eller radioutruslning, avger gas, radioakliv strålning eller annat som kan påverka fartyget, dess besättning eller passagerare eller som av annan sådan grund är farligt för säkerheten eller störande för allmän ordning ombord. Verket äger också bestämma att godset får befordras endast med visst luftfartyg eller hell förbjuda dess befordran med luftfartyg. Annat skjulvapen än tjänslevapen får inte utan särskilt tillstånd medföras i luftfartygs passagerarutrymme om fartyget används för personbefordran i förvärvssyfte. Av 108 § luflfarlskungörelsen framgår, alt vid transport av bl,a, explosiva eller brandfarliga varor skall, utöver vad som gäller enligt 107 §, iakttagas vad som är särskilt föreskrivet om sådant gods. Överträdelse av dessa bestämmelser i luflfarlskungörelsen eller med slöd därav utfärdade föreskrifter kan bestraffas enligt den förut omnämnda bestämmelsen i 13 kap, 8 § andra stycket luftfartslagen,

Flygförelagens internationella organisation — International Air

Prop. 1973:92 30

Transport Association (lATA) — har utfärdat föreskrifier avseende transport av gods som medför brandfara eller fara för explosion eller sanitär olägenhet, påverkar luftfartygs instrument- eller radioutruslning, avger gas, radioakliv strålning eller annat som kan påverka luftfartyget, dess besättning eller passagerare, eller av annan sådan grund måste anses farligt för säkerheten. Föreskrifterna , som benämns 'lATA Restricted Artides Regulations', har godkänts såsom nationella bestämmelser av luftfartsmyndigheterna i ell stort antal stater.

Luftfartsverket har i 'Bestämmelser för civil luftfart (BCL)' föreskrivit, att IATA:s Restricted Artides Regulations med därtill hörande ändringar och tillägg skall gälla som villkor enligt 107 och 108 §§ luflfarlskungörelsen Och tillämpas vid transport av sådant gods med luftfartyg registrerade i Sverige var helst dessa befinner sig saml — då fråga är om andra än i Sverige registrerade luftfartyg — vid start från, landning på eller överflygning av svenskt territorium.

Åtgärd som avses i art. 1.1 (e)kan, om den allvariigl hindrar eller stör den allmänna samfärdseln, länkas vara straffbar som sabolagebroll enligt 13 kap. 4 eller 5 § BrB. Framkallas genom åtgärden fara för flygolycka kan bestämmelsen i 13 kap. 6 § om straff för allmänfarlig vårdslöshet bli tillämplig. Om åtgärden, l.ex. ell falskt bombhot, används som medel för penningutpressning, kan det bli aktuellt all tillämpa 9 kap. 4 § BrB, som handlar om utpressning. Sådant brott föreligger om någon medelst olaga tvång förmår någon lill handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvungne eller någon i vars ställe denne är. Straffet för utpressning är fängelse i högst två är eller, om brottet är ringa, böter. Är brottet grovt uppgår straffet till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

Av de i delta avsnitt redovisade brott som skulle kunna bli lillämpliga vid beivrande av gärningar som avses med konventionen är följande inle straffbara på försöksstadiet: misshandel som är ringa (3 kap. 5 §), olaga tvång som ej är grovt (4 kap. 4 § första stycket), allmänfarlig vårdslöshet (13 kap, 6§), framkallande av fara för annan (3 kap, 9§), skadegörelse (12 kap, I §), vållande till annans död (3 kap, 7 §), vållande till kroppsskada eller sjukdom (3 kap. 8 §) samtliga i BrB, samt brott mol 8 kap, 4§ luftfartslagen och med stöd därav meddelade föreskrifter (13 kap. 8 § andra stycket luftfartslagen).

I 23 kap. BrB finns regler om bl.a. medverkan lill brott. Enligt 4 § skall ansvar som BrB föreskriver för viss gärning ådömas inle bara den som har utfört gärningen — gärningsmannen — utan ocksä annan som med råd eller dåd har främjat gärningen. Sådan medverkande dömes antingen för anstiftan av brottet eller för medhjälp därtill. Medverkansreglerna är enligt sin lydelse lillämpliga endast beträffande brott som är upptagna i BrB. De tillämpas emellertid i mycket stor utsträckning även inom special-straffrätten.

Prop. 1973:92 31

3.2 Svensk domstols straffrättsliga kompetens

Reglerna om svensk strafflags tillämplighet i rummet finns intagna i 2 kap. BrB. Genom proposition (1972:98) har föreslagils vissa ändringar i kapitlet, nämligen ny lydelse av I, 2, 3 och 6 §§ och införande av en ny paragraf, 5 a §. Ändringarna antogs av riksdagen den 29 november 1972 (JuU 26, rskr 285) och promulgerades den 28 december 1972, De nya bestämmelserna träder i kraft den I juli 1973, Redogörelsen nedan avser bestämmelserna i deras sålunda ändrade lydelse.

1 överensstämmelse med terrilorialilelsprincipen omfattar svensk domstols kompelens enligt 2 kap. I § till en början alla i Sverige begångna brott. Svensk domstol är behörig också om del är ovisst var brotiet förövades men del finns skäl anta alt det begicks här,

1 fråga om brott som har begåtts utomlands är svensk domstol enligt 2 kap, 2 § första stycket första punkten alllid behörig, om brotiet har förövats av svensk medborgare eller av utlänning med hemvist i Sverige, Medborgarskap resp, hemvist skall föreligga vid tidpunkten för gärningen. Enligt andra punkten kan också utlänning utan hemvist i Sverige dömas här, om han efter brottet har blivit svensk medborgare eller tagit hemvist här eller om han är dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare och finns i Sverige, Slutligen kan enligt iredje punkten också annan utlänning dömas i Sverige om han finns här och på brottet enligt svensk lag kan följa fängelse i mer än sex månader,

1 2 § andra stycket anges undanlag från kompelensreglerna i första stycket. Sålunda föreligger inle domsrält för svensk domstol, om gärningen är fri från ansvar enligt lagen på gärningsorlen. Delsamma gäller om gärningen har begåtts inom område som inte tillhör någon stat och enligt svensk lag svårare straff än böter inte kan följa pä gärningen.

1 de fall domsrält föreligger enligt 2 § första och andra stycket får inle ådömas påföljd som är all anse som strängare än det svåraste straff som är stadgat för brottet enligt lagen på gärningsorlen. En regel härom finns i 2 § iredje stycket.

Reglerna i 2 kap. 3 § BrB utsträcker den svenska domsrätlen ytterligare i vissa specialfall, när brott har förövats utomlands. Sålunda är svensk domstol behörig att döma bl.a, den som utomlands har begått brott på svenskt fartyg eller luftfartyg, Svensk domstol har likaså alltid domsrält om brottet är folkrättsbrott, dvs, brott enligt 22 kap, 11 § BrB, eller kapning av luftfartyg, saml i fräga om brott för vilket enligt svensk lag det lindrigaste straffet är fängelse i fyra år eller däröver. Ytterligare några fall dä svensk domstol alllid har domsrält anges i paragrafen.

Enligt 2 kap, 5 § får åtal för brott, som har förövats inom riket, i vissa fall

Prop.1973,92 32

inle väckas annat än efter förordnande av Kungl, Maj:t eller den som Kungl, Maj:l har bemyndigat därtill. Sådant förordnande fordras, när brottet har begåtts på utländskt fartyg eller luftfartyg av utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen på fartyget eller eljesl medföljde fartyget, i de fall då brottet har begåtts mot sådan utlänning eller mol utländskt intresse. Vidare föreskrivs i 5 § all brott som har förövats utom rikeli regel inle får åtalas ulan förordnande av Kungl, Maj :l eller den Kungl, Maj:l har bemyndigat därlUl, Ulan särskilt åtalsförordnande får åtal dock väckas, om brottet har förövats I) pä svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhör besättningen på sådant fartyg, 2) av krigsman på område där avdelning av krigsmaklen befann sig, 3) i annat nordiskt land eller på fartyg eller luftfartyg i reguljär trafik mellan orter belägna i Sverige eller något av dessa länder eller av svensk, dansk,finsk, isländsk eller norsk medborgare mot svenskt intresse,

Kungl, Maj:l har i brev till riksåklagaren (RÅ) den 28 december 1972, vilket träder i kraft den 1 juli 1973, bemyndigat RÅ alt meddela åtalsförordnande för brott som har begåtts inom riket på utländskt fartyg eller luftfartyg av utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen på fartyget eller eljesl medföljde fartyget, i fall då brottet har begåtts mol sådan utlänning eller mol utländskt intresse. Bemyndigandet för RÅ avser också åtal för brott som har förövats utomlands av svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige, Slutligen omfattar bemyndigandet gärning som har begåtts av svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige i fall då frågan om ansvar för samma gärning har prövats genom dom meddelad i främmande stat.

3.3 Utlämning för brott

Bestämmelser om utlämning för brott från Sverige till nordiskt land finns i lagen (1959:254) om utlämning för brott lill Danmark, Finland, Island och Norge saml bestämmelser om utlämning till utomnordiskl land i lagen (1957:668) om utlämning för brott. Båda dessa lagar bygger på principen att fråga om utlämning skall prövas fritt på grundval av samtliga föreliggande omständigheter i varje enskilt fall. För beviljande av utlämning krävs inle att del föreligger ett utlämningsavtal mellan Sverige och den stal som begär utlämning. Beslut om utlämning fattas av Kungl, Maj:l eller — i vissa ärenden enligt 1959 års lag — av åklagare. För att utlämning skall kunna medges måste vissa i lagarna uppställda villkor vara uppfyllda. Sålunda får enligt 1957 års lag svensk medborgare inle utlämnas. Enligt samma lag skall den gärning för vilken utlämning begärs motsvara brott för vilket enligt svensk lag stadgas fängelse i mer än ell år. Vidare får utlämning inle beviljas för politiskt brott, Lagarna anger också vissa andra hinder för utlämning.

Prop. 1973:92 33

Enligt ullämningslagarna har Sverige sålunda inle skyldighet alt bevilja utlämning, även om samtliga de villkor som anges i den lillämpliga lagen är uppfyllda. Genom utlämningsavtal med annan stat kan Sverige dock ha åtagit sig att till den staten utlämna person som uppehåller sig här. Sådant avtal måste dock alltid som förutsättning för utlämning från Sverige innehålla bestämmelser som innebär att åtminstone de minimivUlkor för utlämning som uppställts i ullämningslagarna skall vara uppfyllda, F,n, har Sverige bilaterala utlämningsavtal endast med Belgien, Förenta Staterna och Storbritannien, Ell avtal med Australien, varom förhandlingar avslutals, lorde komma alt ratificeras under 1973, Därjämte har Sverige tillträtt den europeiska utlämningskonventionen.

4 DANMARKS, FINLANDS OCH NORGES TILLTRÄDE TILL KONVENTIONEN

4.1 Danmark

Danmark undertecknade Montrealkonvenlionen den 17 oktober 1972 och ratificerade samtidigt Haagkonvenlionen, Frågan om lagändringar med anledning av ell danskt tillträde till Montrealkonvenlionen behandlas i ell förslag till lag om ändring i strafflagen, vilket lagts fram för folketinget den 10 oktober 1972, Lagförslaget innehåller endast förslag lill ändrade jurisdiktionsregler och en bestämmelse om tillstånd lill åtal, 1 motiven lill förslaget uttalas bl,a. att Danmarks tillträde till Montrealkonvenlionen inte kräver all särskilda straffbestämmelser införs i den danska strafflagen. Del anges därvid att denna lag redan innehåller bestämmelser som möjliggör åtal och ådömande av stränga straff för de gärningar som konventionen omfattar. Särskilt nämns § 165 (anmälan till offentlig myndighet av straffbar handling som inte begåtts eller av falska klagomål), § 183 första och andra styckena (åstadkommande av bl,a, sprängning eller iransporlolycka), § 184 första stycket (störande av säkerheten för bl,a, järnvägars, fartygs, motorfordons eller liknande transportmedels drift), § 237 (mord, dråp), §§ 244 — 246 (misshandel m,m,), § 252 (framkallande av fara för någons liv eller hälsa) och § 291 andra stycket (skadegörelse av betydande omfattning). Vidare kan, enligt vad som anförs i motiven, efter omständigheterna också vissa bestämmelser i luftfartslagen komma lill användning. Enligt dessa kan böter eller fängelse i högst tvä år ådömas den som ulan tillstånd för ombord på luftfartyg explosiva ämnen, krigsmateriel m,m.

Efter en redogörelse för de danska jurisdiklionsreglerna konstaleras i lagförslaget att dessa nästan alllid gör del möjligt all beivra sabolagehandlingar mol luftfartens säkerhet men all del kan länkas fall när detla inle

3 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 92

Prop. 1973:92 34

gäller, t,ex, när den som utomlands har förövat sabotage mol ell utländskt luftfartyg senare påträffas i Danmark, Med tanke på sådana situationer föreslås en ny bestämmelse i strafflagen, enligt vilken straff kan ådömas i Danmark 'når handlingen er omfallel af konventionen til bekaempelse af ulovlige handlinger mod den civile luftfarts sikkerhed'. Vidare föreslås all avgörandet av frågan om åtal får väckas för sådan handling skall träffas av justitieministern. Reglerna om jurisdiktion och tillstånd lill åtal föreslås införda i strafflagen § 8 första resp, iredje stycket,

Folkelingel antog lagförslaget den 7 december 1972, Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1973, Del blir därmed möjligt för Danmark all ratificera konventionen,

4.2 Finland

Ett finskt tillträde till Montrealkonvenlionen anses kräva lagändringar, till vilka förslag lorde komma all läggas fram för riksdagsbehandling under våren 1973, Den laglekniska lösning som f,n, övervägs innebär all i strafflagens kapitel om allmänfarliga brott införs en bestämmelse om straff för luftfarissabolage, 1 denna upptas de gärningar som beskrivs i konventionen. Två slraffskalor övervägs, varav den ena avser sådana lindrigare fall då gärningen inle varit ägnad att äventyra annans liv eller hälsa eller all förorsaka allvarlig egendomsskada. Frågan om jurisdiklionskompetensen avses bli löst genom all i strafflagens kapitel om tillämpningsområdet för finsk straffrätt införs en regel om all brott som avses i den nya straffbestämmelsen alllid skall omfattas av finsk domsrält.

Om ell sådant lagförslag, vilket alltså ännu inle har lagts fram, blir anlaget kan ratifikation ske under första halvåret 1973, Finland torde inle dessförinnan komma att underteckna konventionen,

4.3 Norge

1 en promemoria om genomförande av Montrealkonvenlionen i norsk rätt föreslås ändringar i strafflagen vilka skall göra del möjligt för Norge all ratificera konventionen. Del förutsätts enligt promemorian all ratifikation skall kunna ske snarast möjligt efler del all de föreslagna lagändringarna har vidtagits. Promemorian har remitterats lill berörda myndigheter och enskilda sammanslutningar. Remisstiden utgick den 1 december 1972,

I promemorian konstateras, alt konventionens bestämmelser i art, I—4 täcks av gällande norsk rätt, Brollsbeskrivningarna i art, 1,1 anses i huvudsak vara täckta av strafflagen § 150 första stycket e). Enligt denna bestämmelse kan fängelse i högst sex år ådömas den som framkallar fara för bl,a, luftfartsolycka genom alt 'forslyrre den sikre drift af luftfartyg', 1 anslutning lill art, 1,1 (b) och (c) nämns också bestämmelsen i § 292 om grov

Prop. 1973:92 35

skadegörelse, som kan bestraffas med böter eller fängelse i högst fyra år. Kravet i art, 1,2 angående slraffbarhel för försök och medverkan anses också vara tillgodosett, dels av en generell bestämmelse i § 49 om straff för försök och dels genom att samtliga de särskilda straffbestämmelser som kan vara tillämpliga även straffbelägger medverkan. Däremot föreslås i promemorian all § 150 kompletteras med en regel om all försök kan bestraffas som fullbordat brott. En sädan regel finns för bl,a, flygplanskapning (§ 151 a tredje stycket).

Konventionens jurisdiktionsregler anses kräva en lagändring. Del föreslås alt strafflagen § 12 fjärde punkten a, där de brott anges för vilka utlänning kan dömas i Norge även om gärningen begåtts utomlands, kompletteras med omnämnande av § 150, Regeln i § 12 omfattar redan de övriga straffbestämmelser, som kan bli tillämpliga, bl,a, § 148 om framkallande av luftfartsolycka och § 292 om grov skadegörelse.

5 ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

5.1 Tillträde till konventionen

I proposition (1971:92) med förslag lill bl,a, ratifikation av Haagkonventionen mol flygplanskapning uttalade chefen för jusitiedeparlementel, all del från flera synpunkter är angelägel all Sverige aktivt lar del i de ansträngningar som vidtas på del internationella planet i syfte all bekämpa de allt oftare förekommande kapningarna av civila luftfartyg, Haagkonvenlionen utgjorde, anförde departementschefen vidare, ett betydelsefullt steg i riktning mot en effektivisering och harmonisering av de olika ländernas rättsregler, varigenom bl,a, förutsättningar skapas för ell internationellt samarbete för att bekämpa kapningarna. Genom att ratificera konventionen ansågs Sverige kunna bidra lill alt dess bestämmelser blir ell effektivt medel i kampen mol flygplanskapningarna.

De nu återgivna synpunkterna rörande Sveriges tillträde till Haagkonvenlionen torde i allt väsentligt ha giltighet även när det gäller frågan om vårt tillträde till Montrealkonvenlionen, Även denna konvention har sålunda tillkommit i syfte att bekämpa brott som ulgör en allvarlig fara för den civila luftfartens säkerhet, Detla gemensamma syfte med konventionerna kommer bl,a, lill tydligt uttryck i del inledande avsnittet (preamblen) som är praktiskt tagel likalydande i båda konventionslexlerna. Konventionerna är vidare i formellt avseende uppbyggda på samma säll. Många artiklar i Montrealkonvenlionen har samma lydelse som motsvarande artiklar i Haagkonvenlionen, Montrealkonvenlionen kan med fog ses som ett komplement till Haagkonventionen, avseende brott av annan art än kapningsbroll.

Prop. 1973:92 36

Det gemensamma syftet med de bägge konventionerna liksom intresset från svensk sida alt delta i allt internationellt samarbete som kan medverka lill all den civila luftfartens säkerhet upprätthålls talar för all Sverige bör tillträda också Montrealkonventionen,

Med utgångspunkt i all Sverige således skall ratificera konventionen behandlas i det följande frågan vilka lagstiftningsåtgärder som krävs för en sådan åtgärd. Därvid förutsätts att en konvenlionsstal kan tillgodose konventionens krav i fråga om broltsbeskrivningar, stränga straff m,m, antingen genom bestämmelser som redan gällde vid konventionens tillkomst, eventuellt med någon komplettering, eller genom all införa nya bestämmelser som direkt bygger på konventionernas regler,

5.2 Lagstiftningsåtgärder

Som framgår av redogörelsen i avsnitt 3.1 kan åtskilliga svenska straffbestämmelser tänkas vara lillämpliga pade brott som beskrivs i art. I i konventionen. Dessa bestämmelser finns framför allt i BrB men också i viss specialslraffrätlslig lagstiftning. En del av de gärningar som omfattas av konventionen läcks dock inle av dessa straffbestämmelser. Del kan också sällas i fråga om kravet i art. 3 på stränga straff är uppfyllt beträffande några av de aktuella brotten. Vidare uppfyller straffskalan för vissa brott inle de krav som i sådant avseende gäller för alt utlämning skall kunna ske. Bland de straffbestämmelser som kan vara lillämpliga på art, I.l (a) är bl.a. olaga tvång, som inle är grovt. Detta brott är inte straffbart pä försöksstadiet. Delsamma gäller beträffande allmänfarlig vårdslöshet, även när sådant brott är all anse som grovt, Pä de gärningar som avses i konventionens art, 1,1 (b) och (d) kan straffbestämmelserna om sabotage tillämpas. Dessa bestämmelser gäller dock inle när gärningen avser samfärdsel eller anläggning utomlands. Gärning som beskrivs i art. 1.1 (c) kan länkas utgöra försök eller förberedelse lill sabotage, varvid samma inskränkning föreligger i fråga om möjligheten alt bestraffa sådant brott när del har begåtts utomlands. För handling som kan utgöra brott mol 13 kap,8§ andra stycket luftfartslagen gäller all endast fullbordat brott är straffbart. Konventionens krav enligt art, 1,2 (a) kan därför inte anses uppfyllt, såvitt gäller brott som anges i art, 1,1 (c). Maximistraffet enligt nämnda bestämmelse i luftfartslagen är fängelse i ett år, varför brottet inte är utlämningsbarl. Därtill kommer att bestämmelsen inte gäller befordran utomlands med luftfartyg som inle är registrerat i Sverige, 1 fråga om gärning som avses i art, 1,1 (e) gäller slutligen all bl,a, sabolagebeslämmelserna kan vara tillämpliga, med den förut nämnda inskränkningen alt ansvar dock inle kan ådömas när brottet riktar sig mol samfärdsel utomlands.

Bestämmelserna i art, 1 — 3 är således inle helt täckta av gällande

Prop.1973:92 37

straffbestämmelser. Lagändringar krävs därför i denna del för all Sverige skall kunna tillträda konventionen,

Jurisdiklionsreglerna i art, 5 sammanställda med art. 4, särskilt tredje punkten i denna artikel, ställer krav på en vittgående domsrält. Detta gäller i synnerhet art, 5,2, som för svenskt vidkommande innebär att svensk domstol måste ha domsrält när den som har begått brott som nämns i art, 1,1 (a), (b) eller (c) befinner sig i Sverige och inle utlämnas. Som framgår av redogörelsen i avsnitt 3,2 för svensk domstols straffrättsliga kompelens ger reglerna i 2 kap, BrB en vidsträckt domsrält. Bestämmelserna i 2 kap, 2 § andra stycket med krav på dubbel slraffbarhel kan dock medföra alt svensk domstol inle alllid kan döma över gärning som omfattas av konventionen, Detla kan tänkas gälla i,ex, gärningar som avses i art, 1,1 (c). I likhet med vad som skedde vid införande av bestämmelsen om straff för kapning av luftfartyg bör därför reglerna i 2 kap, BrB om svensk strafflags tillämplighet kompletteras så att konventionens krav i art, 5 kan tillgodoses.

Art, 6 — 8 överensstämmer med motsvarande artiklar i Haagkonventionen och medför inle i och för sig krav pä lagändringar, 1 fråga om art. 8,3 måste dock iakttas att straffskalorna i de bestämmelser som kan vara lillämpliga i samtliga fall måste uppfylla kravet i 4 § lagen om utlämning för brott, dvs, att fängelse i mer än ell år är stadgat för brottet.

Bestämmelsen i art, 10,1 får anses tillgodosedd framför allt genom reglerna i lagen (1970:926) om särskild kontroll på flygplats.

Övriga artiklar synes inle kräva några lagstiftningsåtgärder.

Om man vid utformningen av de lagändringar som krävs för ett konvenlionslilllräde skall använda gällande straffbestämmelser i så stor utsträckning som möjligt behöver vissa av dessa bestämmelser ändras eller kompletteras i skilda avseenden. Sålunda måste försöksbestämmelser och slraffskalor för vissa brott ändras. Vidare måste tillämpningsområdet för sabolagebeslämmelserna och 13 kap. 8 § luftfartslagen utvidgas. Därtill kommer att 2 kap. BrB måste medge domsrält för svensk domstol beträffande de skilda straffbestämmelser som kan tänkas bli tillämpliga vid ett straffrättsligt inskridande mot gärning som omfattas av konventionen. Den lösning som i detla avseende valls av Danmark, nämligen alt i jurisdiktionsbestammelsen i strafflagen § 8 hänvisa till gärningar som omfattas av Montrealkonvenlionen, torde vara mindre väl förenlig med svensk lagstiftningsteknik. En uppräkning i 2 kap. 3 § 5 BrB av benämningarna på alla de brott som Montrealkonventionen kan tänkas omfatta skulle å andra sidan utvidga den svenska kompetensen i väsentligt högre grad än som påkallas av konventionens tillämpning.

Den nu angivna metoden har således betydande svagheter och kan därtill medföra vissa besvärande komplikationer. En annan lösning är all införa nya straffbestämmelser, vilka hell täcker konventionens gärningsbeskrivningar. Därvid kan även frågorna om straff för försök, om

Prop.1973,92 38

utlämning och jurisdiktion lösas på ett avsevärt enklare sätl än som synes möjligt vid andra laglekniska lösningar. Sådana nya straffbestämmelser kan tas upp antingen i BrB, varvid del ligger närmast lill hands all föra in dem bland de allmänfarliga brotten i 13 kap,, eller i en särskild lag.

En komplettering av 13 kap. BrB kan ske genom införandet av en särskild straffbestämmelse för sabotagehandlingar mol luftfarten förövade säväl inom som utom riket. Kriminaliseringen bör emellertid i sådant fall avse inle bara skadegörelse och andra handlingar, som är ägnade all äventyra luftfartygs säkerhet under flygning. Den nya bestämmelsen måste sålunda även omfatta fall av skadegörande handlingar som inle innebär sådan fara, l.ex, förstörande av luftfartyg som har landat men alltjämt anses vara i trafik. Bestämmelsen bör vidare ges en så vidsträckt avfattning att den blir tillämplig så snart den brottsliga handlingen riktar sig mol luftfartyg sorri är 'under flygning' eller, i vissa fall, 'i trafik'. För brottet bör, i enlighet med den teknik som tillämpas i BrB, finnas en särskild benämning. Denna kan användas i 13 kap. 5 § och 12 §, vilka sistnämnda lagrum också måste kompletteras, och i 2 kap. 3 §, i likhet med vad som gäller beträffande del i anledning av tillträdet till Haagkonvenlionen införda brottet kapning av luftfartyg.

1 stället för en ny straffbestämmelse i BrB kan också tänkas en särskild lag om straff för sådana brott mol luftfartens säkerhet som konventionen omfattar. En sådan lag kan utformas så all kriminaliseringen mera exakt kommer att slå i överensstämmelse med gärningsbeskrivningarna i art. 1 och definitionerna i art, 2, Sålunda kan uttrycken 'under flygning' och 'i trafik' i lagtexten användas och definieras på samma säll som i konventionen. Frågan om jurisdiktion kan lösas genom en särskild bestämmelse efter mönster av t,ex, 5 § lagen (1966:78) om förbud i vissa fall mol rundradiosändning på öppna havet. Till en sådan särskild lag kunde också föras över bestämmelsen i 13 kap, 5 a § BrB om straff för kapning av luftfartyg.

Skäl kan dock anföras mol en sådan lagleknisk lösning. Från principiell synpunkt är det önskvärt all alla straffbestämmelser som är av mera allmän räckvidd och avser grövre brott las in i BrB, Särskilt gäller delta sådana brott som till sin natur nära ansluter sig lill gärningar som redan är kriminaliserade i balken. Sålunda fördes bestämmelsen om straff för kapningsbroll in i balkens kapitel om allmänfarliga brott, där den fick sin plats omedelbart efter bestämmelserna om sabotage. De gärningar Montrealkonvenlionen omfattar får givelvis anses slå ännu närmare saboiagebrotien än kapningsbrollet. Om möjligt bör därför brotten enligt konventionen fogas in i BrB:s regelsystem,

I enlighet med det föregående föreslås att behovet av lagändringar tillgodoses genom ändringar i BrB,

Förslag till ändring av 2 kap, och 13 kap, BrB har bifogats denna promemoria som bilaga 2.

Prop. 1973:92 39

5.3 Kommentar till lagförslaget

Brollsbeskrivningarna i art. 1,1 har i förslaget tagits in i ell nytt stycke till 13 kap. 4 § BrB, som handlar om sabolagebroll. Som broltsbenämning föreslås luftfarissabolage. Straffskalan är enligt förslaget densamma som för sabotage.

Den föreslagna straffbestämmelsen är avsedd att vara tillämplig utan den inskränkning som den gällande bestämmelsen om sabotage har lill allmän samfärdsel i Sverige, Delta kommer till ullryck genom att gärning anges vara straffbar oavsett om den har begåtts 'inom eller utom riket'.

Brottsbeskrivningen kan sägas vara uppdelad i två led. Det första avser skadegörelse som 'gör luftfartyg i trafik oanvändbart för flygning'. Del andra ledet omfattar 'åtgärd som är ägnad att framkalla fara för luftfartygs säkerhet under flygning'. I det första ledet kriminaliseras således skadegörelse av luftfartyg, medan det senare ledet kan avse vilken åtgärd som helst som är av sädan natur att fara framkallas för någol luftfartygs säkerhet under flygning.

Del senare ledet i straffbestämmelsen är avsett att motsvara dels art. 1.1 (a), (d) och (e), dels den del av art, 1,1 (b) som avser tillfogande av skada vilken är ägnad all äventyra luftfartygs säkerhet under flygning, dels den del av art, 1,1 (c) som avser anbringande av föremål eller ämne som är ägnat att förstöra luftfartyg medan del är under flygning eller alt förorsaka sådant luftfartyg skada som gör del oanvändbart för fortsall flygning eller all eljesl förorsaka luftfartyg skada som är ägnad all äventyra dess säkerhet under flygning.

Straffbestämmelsens första led avses motsvara övriga delar av art, 1,1, dvs, dels gärning enligt (b) som består i all förstöra luftfartyg i trafik eller tillfoga sådant luftfartyg skada som gör det oanvändbart för flygning, dels handling som avses i de delar av art. 1,1 (c) som inte läcks av bestämmelsens senare led; sådan handling lorde nämligen i den utsträckning som konventionen kräver kunna bestraffas som försök eller förberedelse till luftfarissabolage,

EnUgt art. 1,2 (a) skall försök till handling som anges i artikelns första punkt utgöra straffbar gärning. Detta krav tillgodoses i förslaget genom ändring i 13 kap, 12 § BrB, varigenom försök, förberedelse och stämpling till brott som anges i den nya bestämmelsen görs straffbara enligt reglerna i 23 kap, BrB,

Kravet i art, 1,2 (b) på slraffbarhel för medverkan till gärning som avses i art, 1,1 eller 2 (a) tillgodoses genom medverkansreglerna i 23 kap. BrB.

Den föreslagna bestämmelsen innehåller ingen motsvarighet lill definitionerna i art. 2. Uttrycket 'under flygning' förekommer också i Haagkonventionens brotlsbeskrivning och har där samma betydelse som i

Prop. 1973:92 40

Montrealkonvenlionen. Ulrycket används dock inte i brollsbalksbestämmelsen om straff för kapning av luftfartyg, I 13 kap, 5 a § anges i stället platsen för gärningen med orden 'ombord på luftfartyg'. Denna beskrivning går visserligen, enligt vad departementschefen uttalade i prop, 1971:92, utöver Haagkonventionens definition av flygningsbegreppel, varför liliämpningsområdel för straffbestämmelsen blev mera omfattande än vad som krävdes för ett tillträde lill konventionen. Departementschefen ansåg dock att denna omständighet knappast kunde leda till några olägenheter i praktiken.

Ell luftfartyg anses enligt art. 2 (a) vara under flygning från det ögonblick då alla ytterdörrar har stängts efter ombordgåendel till del ögonblick då någon av ytterdörrarna har öppnats för avstigning. Vid nödlandning, t.ex. landning som framtvingats av någon som kapat luftfartyget, skall perioden 'under flygning' anses fortsätta lill dess behörig myndighet har övertagit ansvaret för luftfartyget och för personer och egendom ombord.

Uttrycket 'under flygning' förekommer i den föreslagna straffbestämmelsens andra led. Lagtexten innehåller dock inle någon definition motsvarande art. 2 (a). Avsikten är emellertid att flygningsbegreppet inte skall tolkas så snävt all del avser endast den tid då ell luftfartyg befinner sig i luften. Åt delta begrepp bör i stället ges en mera vidsträckt innebörd. Del bör således omfatta hela den lid under vilken en flygresa får anses pågå, vilken tid lorde sammanfalla med definitionen av flygningsbegreppet i art. 2 (a). Under denna tid är personer och egendom ombord för sin trygghet regelmässigt beroende av att luftfartygels säkerhet inte blir utsatt för fara. Det får anses bäst överensstämma med straffbestämmelsens syfte, nämligen all bereda skydd åt besättning, passagerare och gods, att luftfartygets säkerhet inte får äventyras under den tid som avses i art, 2 (a), Flygningsbegreppel i straffbestämmelsen bör därför ges samma innebörd som i konventionen.

Art 1,1 (b) och (c) anger som skyddsobjekl luftfartyg 'i trafik'. Enligt art, 2 (b) anses luftfartyg vara i trafik från del ögonblick då markpersonal eller besättningen börjar förbereda luftfartyget för en viss bestämd flygning till dess24limmar har förflutit efter varje landning. Den lid luftfartyg enligt art. 2 (a) skall anses vara under flygning skall del också anses vara i trafik. Detta innebär bl,a, att ett luftfartyg som exempelvis nödlandat skall anses alltjämt vara i trafik när mer än 24 limmar har förflutit efler landningen och till dess behörig myndighet har övertagit ansvaret för luftfartyget och för personer och egendom ombord.

Uttrycket 'i trafik' används i del första ledet av den föreslagna straffbestämmelsen. Inte heller delta begrepp definieras i lagtexten, 1 konventionen har den tidsperiod då luftfartyg anses vara 'i trafik' avgränsats på ett mera godtyckligt sätl än då det gäller perioden 'under flygning'. Åtminstone får så anses vara fallet i fråga om periodens

Prop. 1973:92 41

slutpunkt, 24 limmar efter landning. Under konferensen uttalades all skadegörande handlingar som begåtts utanför lidsperioden 'i trafik' skulle kunna bestraffas enligt den interna lagen på gärningsorlen eller i luftfartygets registreringsstat, Detla skulle enligt svensk rätt kunna ske med tillämpning av bestämmelserna i 12 kap, BrB om skadegörelse. Del förefaller dock knappast rimligt och befogat all pä skadegörande handlingar som del här är fråga om tillämpa olika straffbestämmelser beroende på om luftfartyg skadats före eller efler en på visst säll fixerad tidpunkt. Syftet med denna del av straffbestämmelsen i det föreslagna andra stycket av 13 kap, 4 § BrB är ju att straffbelägga skadegörelse som ulgör ell avsevärt hinder för den civila luftfarten. Skyddsobjekt är därför luftfartyg som är insatt i lufttrafik eller avselt alt användas för sådant ändamål, även om det tillfälligt har tagits ur bruk under uppehåll mellan två flygningar (slop-overs) eller för alt genomgå översyn eller reparation. Tidsperioden 'i trafik" bör därför inte ges en så snäv och skarpt avgränsad innebörd som i art. 2 (b). Den föreslagna straffbestämmelsen avses således i denna del i princip komma att omfatta all skadegörelse på ett för trafik avsett luftfartyg vilken mera varaktigt hindrar all del används för flygning. Självklart åsyftas inle sådan obetydlig skada som endast är övergående i den mening all den snabbi kan avhjälpas, t.ex, punktering av däcket på ell landningshjul innan luftfartyget har satts i rörelse. Man torde i sådana fall inle kunna anse att luftfartyget har skadats på sådant säll all del gjorts oanvändbart för flygning. Det lämnas i förevarande sammanhang därhän huruvida ett sådant handlingssätt däremot kan utgöra brott mot andra ledet i straffbestämmelsen.

Ansvar enligt 13 kap, 4 § BrB ådöms inte för åtgärd innefattande "allenast undanhållande av arbetskraft eller uppmaning därtill'. Blockader, strejker och lockouter är således inle straffbara enligt denna bestämmelse, även om en sädan åtgärd skulle innebära I,ex, all den allmänna samfärdseln allvarligt störs eller hindras. Ansvar för sabotage lorde inte ens inträda om l.ex, en sådan strejk är avlalsstridig. Någol häremot svarande undanlag har inle gjorts i den föreslagna bestämmelsen om straff för luflfartssabolage. Av intresse i detta sammanhang är i praktiken endast bestämmelsens andra led, dvs, vidtagande av åtgärd, som är ägnad att framkalla fara för luftfartygs säkerhet under flygning. En arbetsnedläggelse eller annan sådan åtgärd får således inte företas på sådant sätt och vid sådan tid all säkerheten för luftfartyg som befinner sig under flygning därigenom äventyras. Del lorde få antas att några berättigade arbeismarknadsintressen inte åsidosätts härigenom,

I subjektivt avseende krävs, i enlighet med den princip som kommer lill uttryck i 1 kap, 2 § första stycket BrB, uppsåt omfattande samtliga objektiva rekvisit, varvid del för slraffbarhel är tillräckligt med s,k, eventuellt uppsåt, I fråga om farerekvisitet i bestämmelsens andra led lorde gälla att del

Prop. 1973:92 42

subjektiva rekvisilet skall anses vara uppfyllt när gärningsmannen har ägt kännedom om de omständigheter som, enligt en objektiv bedömning, gör handlingen ägnad all framkalla fara för luftfartygets säkerhet. Om gärningsmannen på grund av bristande insikt om de omständigheter som kom handlingen att framstå som farlig verkligen var övertygad om att någon risk för flygsäkerheten inte förelåg, kan han således inle fällas lill ansvar enligt denna bestämmelse. Eljest är gärningsmannens bedömning av huruvida hans gärning var ägnad att framkalla fara i princip ulan betydelse. Avgörande är i stället domstolens bedömning av farligheten.

Straffskalan i den föreslagna bestämmelsen överensstämmer med vad som i första stycket av paragrafen föreskrivs för vanligt sabotage, dvs. fängelse i högst fyra år. Såsom en speciell form av sabotage, som utskilts från den allmänna straffbestämmelsen om detta brott, får ansvar för luftfarissabolage anses konsumera ansvar för sabotage i de fall då båda dessa straffbestämmelser kan tänkas vara tillämpliga. Samma princip bör gälla i fråga om förhållandel mellan den föreslagna bestämmelsen och bestämmelsen i 13 kap. 5 a § om straff för kapning av luftfartyg. En uttrycklig regel härom har lagils in i förslaget. Utgör brottet kapning av luftfartyg skall alltså endast tillämpas 13 kap, 5 a §, såvida gärningsmannen inte utöver den gärning som bedöms som kapning har vidtagit annan särskild åtgärd som är ägnad att framkalla fara för luftfartygets säkerhet under flygning, t,ex, förstört navigeringsinstrument, eller efler landning har gjort luftfartyget oanvändbart genom att förstöra eller skada det. Sådana fall av brollskonkurrens bör bedömas enligt vanliga regler,

Sabolagebeslämmelsen i 13 kap, 4 § BrB anses vara subsidiär i förhållande till de föregående paragraferna i kapitlet. Ansvar för mordbrand eller allmänfarlig ödeläggelse utesluter alltså en samtidig tillämpning av bestämmelsen om sabotage på samma gärning. Detsamma blir förhållandet med den föreslagna bestämmelsen om straff för luftfarissabolage. Detta förhållande lorde inle orsaka några problem i praktiken. När det gäller frågan om svensk domstols kompelens får det sålunda antas vara uteslutet att så allvarliga brott som avses i 13 kap, I —3 §§ skulle vara fria från ansvar i någol annat land och därigenom kunna bli undandragna svensk domsrält. Skulle så likväl vara fallet och svensk domstol alltså inle ha behörighet alt döma till ansvar enligt nämnda lagrum, möter givetvis inle hinder att i fall då gärningen innefattar såväl sådant brott som luftfarissabolage i trängre mening bestämmelsen om luftfarissabolage i stället tillämpas,

I konsekvens med vad som föreslås beträffande straff för luftfarissabolage innehåller förslaget en ändring i 13 kap. 5 § BrB med en särskild broltsbenämning för grovt luflfarssabolage och med samma straffskala som gäller för grovt sabotage.

Enligt 13 kap,6§ BrB kan straff ådömas för allmänfarlig vårdslöshet om någon av oaktsamhet, genom all umgås ovarsamt med eld eller sprängämne

Prop. 1973:92 43

eller annorledes, vållar brand eller ofärd som sägs i I, 2 eller 3 § eller framkallar fara därför, eller vållar skada eller hinder som sägs i 4 §, Bestämmelsen avser således att komplettera bestämmelserna angående mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse och sabotage i de fall uppsåt inte föreligger all framkalla effekt som nämns i dessa bestämmelser. Genom hänvisningen lill skada som sägs i 4 § kommer straff för allmänfarlig vårdslöshet alt kunna ådömas den som av oaktsamhet förstör eller skadar luftfartyg i trafik och därigenom gör det oanvändbart för flygning. Också ouppsålligl framkallande av fara som sägs i den föreslagna bestämmelsens andra led lorde i vissa fall kunna bestraffas som allmänfarlig vårdslöshet, nämligen när någon av oaktsamhet framkallat sådan fara för flygolycka som avses i 13 kap. 3 § BrB. Någon ändring av 13 kap. 6 § BrB har inle bedömts vara nödvändig.

Förslaget till ändring i BrB omfattar slutligen också ändring i 2 kap. 3 § BrB. 1 enlighet med vad som har anförts i avsnitt 5.2 innebär förslaget i denna del all luflfartssabolage och grovt luftfarissabolage jämsläjls med kapning av luftfartyg och folkrällsbrolt i fräga om svensk domstols kompelens. Den föreslagna ändringen har inarbetats i paragrafen i dess lydelse enligt Kungl, Maj:ls och riksdagens nyligen fattade beslut om ändring i bl,a, denna paragraf (prop. 1972:98, JuU 26, rskr 285), vilken ändring träder i kraft den 1 juli 1973,

The States Parties to this Convention

Considering that unlawful acts against the safety of civil aviation jeopardize the safely of persons and property, seriously affect the operation of air services, and under-mine the confidence of the peoples of the world in the safely of civil aviation;

Considering that the occurrence of such acts is a malier of grave concern;

Considering that, for the purpose of deterring such acts, there is an urgent need lo provide appropriate measures for punishment of of tenders;

Have agreed as follows;

Les etats parties å la présente convention, '

Considérant que les actes illicites dirigés contre la sécurité de l'a-viation civile compromellenl la sécurité des personnes el des biens, génent sérieusement rexploitalion des services aériens et minent la confiance des peuples du monde dans la sécurité de Faviation civile,

Considérant que de tels actes les préoccupent gravemeni,

Considérant que, dans le but de prévenir ces actes, il est urgent de prévoir des mesures appropriées en vue de la punition de leurs auleurs,

Sont convenus des dispositions suivantes:

Artide 1

1. Any person commits an offence if he unlawfully and inlen-tionally:

(a) performs an act of violence against a person on board an aircraft in flight if that act is likely lo endanger the safety of that aircraft; or

(b) destroys an aircraft in service or causes damage to such an aircraft which renders it incapable of flight or which is likely to endanger its safety in flight; or

(c) places or causes to be placed on an aircraft in service, by any means whatsoever, a device or substance which is likely to destroy that aircraft, or to cause damage lo it which renders it incapable of flight, or lo cause damage to it which is likely to endanger ils safety in flight; or

(d) destroys or damages air

Artide ler

I. Commel une infraction pénale toute personne qui Ulicitement et intenlionnellement:

(a) accomplit un acte de violence å renconlre d'une personne se irouvanl å bord d'unaéronef en vol, si cet acte est de nature å compromettre la sécurité de cet aéronef;

(b) détruil un aéronef en service ou cause ä un tel aéronef des dommages qui le rendent inapte au vol ou qui sont de nature ä compromettre sa sécurité en vol;

(c) place ou fait placer sur un aéronef en service, par quelque moyen que ce soit, un dispositif ou des subslances propres å délruire ledit aéronef ou ä lui causer des dommages qui le rendent inapte au vol ou qui sont de nature a compromettre sa sécurité en vol;

(d) détruil ou endommage des

Prop. 1973:92 45

(Översättning)

Konvention för bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet.

De till denna konvention anslutna staterna

vilka beaktar att brott mot den civila luftfartens säkerhet äventyrar säkerheten för personer och egendom, allvarligt drabbar luftfarten samt undergräver det förtroende Som världens folk hyser för den civila luftfartens säkerhet;

vilka beaktar att förekomsten av sådana handlingar väcker stor oro;

vilka beaktar att det för alt hindra sådana handlingar föreligger ett starkt behov av lämpliga åtgärder för bestraffning av personer som begått sådana handlingar;

har överenskommit om följande:

Artikel 1

1. En brottslig handling begår den som rättsstridigt och uppsåtligen

(a) förelager en våldshandling mot någon ombord på luftfartyg under flygning, om gärningen är ägnad alt äventyra luftfartygets säkerhet; eller

(b) förstör luftfartyg i trafik eller tillfogar sådant luftfartyg skada som gör del oanvändbart för flygning eller som är ägnad att äventyra dess säkerhet under flygning; eller

(c) på luftfartyg i trafik anbringar eller låter anbringa, oavsett på vilket sätt del sker, föremål eller ämne som är ägnat att förstöra luftfartyget eller att förorsaka det sådan skada, som gör det oanvändbart för flygning eller som är ägnad all äventyra dess säkerhet under flygning; eller

(d) förstör eller skadar anlägg-

navigation facilities or interferes with their operation, if any such act is likely lo endanger the safety of aircraft in flight; or

(e) communicales information which he knows lo be false, thereby endangering the safely of an aircraft in flight.

2. Any person also commits an offence if he:

(a) allempts to commit any of the offences mentioned in paragraph I of this Artide; or

(b) is an accomplice of a person who commits or allempts to commit any such offence.

installations ou services de navigation aérienne ou en perlurbe le fonctionnement, si l'un de ces actes est de nature å compromettre la sécurité d'aéronefs en vol;

(e) communique une information qu'elle sait étre fausse el, de ce fail, compromel la sécurité d'un aéronef en vol.

2. Commel également une infraction pénale toute personne qui:

(a) lente de commetlre Tune des infractions énumérées au paragraph ler du present artide;

(b) est le complice de la personne qui commel ou lente de commetlre Tune de ces infractions.

Artide 2

For the purposes of this Convention:

(a) an aircraft is considered lo be in flight al any lime from' the moment when all its external doors are closed following embarkalion until the moment when any such door is opened for disembarkalion; in the case of a forced landing, the flight shall be deemed to continue until the competent authorities lake över the responsibility for the aircraft and for persons and property on board;

(b) an aircraft is considered lo be in service from the beginning of the preflighi preparalion of the aircraft by ground personnel or by the crew for a specific flight until twenly-four hours after any landing; the period of service shall, in any event, extend for the entire period during which the aircraft is in flight as defined in paragraph (a) of this Artide.

Artide 3

Each Contracting State undertakes to make the offences mentioned in Artide 1 punishable by severe penalties.

Artide 2

Aux fins de la présente convention:

(a) un aéronef est considéré comme étant en vol depuis le moment oii, Tembarquement étant lerminé, toutes ses porles exlérieu-res ont été fermées jusqu'au moment ou l'une de ces porles est ouverte en vue du débarquemenl; en cas d'allerrissage forcé, le vol est censé se poursuivre jusqu'ä ce que Tautorité compétente prenne en charge Taéronef ainsi que les personnes el biens ä bord;

(b) un aéronef est considéré comme étant en service depuis le moment oii le personnel au sol ou réquipage commence ä le préparer en vue d'un vol determine jusqu'å Texpiration d'un délai de vingl-quatre heures suivant tout atterris-sage; la période de service s'élend en tout état de cause å la lotalilé du temps pendant lequel Taéronef se trouve en vol au sens de Talinéa a du present paragraphe.

Artide 3

Tout Etat contractant s'engage ä réprimer de peines sévéres les infractions énumérées ä Tarlide ler.

Prop.1973:92 47

ning för flygnavigering eller stör användningen av sådan anläggning, om gärningen är ägnad all äventyra säkerheten för luftfartyg under flygning; eller

(e) meddelar uppgift som han vet är falsk och därigenom äventyrar säkerheten för luftfartyg under flygning.

2. En brottslig handling begår också den som

(a) försöker att begå något av de brott som anges i första punkten av denna artikel; eller

(b) medverkar till att annan begår eller försöker ati begå sådant brott.

Artikel 2

Vid tillämpning av denna konvention

(a) anses ett luftfartyg vara under flygning från det ögonblick då alla ytterdörrar stängts efter ombordgåendel till del ögonblick då någon av ytterdörrarna öppnats för avstigning; vid nödlandning skall flygningen anses fortsätta, till dess behörig myndighet övertagit ansvaret för luftfartyget och för personer och egendom ombord;

(b) anses ett luftfartyg vara i trafik från det ögonblick då markpersonal eller besättningen börjar förbereda luftfartyget för en viss bestämd flygning lill dess ljugofyra limmar har förflutit efter varje landning; den tid luftfartyget är i trafik skall dock alltid omfatta hela den lid det enligt (a) skall anses vara under flygning.

Artikel 3

Fördragsslulande stat förbinder sig all belägga de brott som avses i artikel I med stränga straff.

Artide 4

1, This Convention shall not apply to aircraft used in military, customs or police services,

2, In the cases conlemplated in subparagraphs (a), (b), (c) and (e) of paragraph 1 of Artide 1, this Convention shall apply, irrespective of whether the aircraft is engaged in an international or domestic flight, only if:

(a) the place of lake-off or landing, actual or intended, of the aircraft is situated outside the territory of the State of registration of that aircraft; or

(b) the offence is committed in the territory of a State other than the State of registration of the aircraft,

3, Notwithstanding paragraph 2 of this Artide, in the cases com-lemplated in subparagraphs (a), (b), (c) and (e) of paragraph 1 of Artide 1, this Convention shall also apply if the offender or the alleged offender is found in the territory of a State other than the State of registration of the aircraft,

4, With respect to the States mentioned in Artide 9 and in the cases mentioned in subparagraphs (a), (b), (c) and (e) of paragraph 1 of Artide 1, this Convention shall not apply if the places referred lo in subparagraph (a) of paragraph 2 of this Artide are situated within the territory of the same State where that State is one of those referred lo in Artide 9, unless the offence is committed or the offender or aUe-ged offender is found in the territory of a State other than that State,

5, In the cases conlemplated in subparagraph (d) of paragraph 1 of Artide 1, this Convention shall apply only if the air navigation facilities are used in international air navigation.

Artide 4

1, La présente convention ne s'applique pas aux aéronefs utilisés ä des fins militaires, de douane ou de police,

2, Dans les cas vises aux alinéas a, b, c et e du paragraphe ler de 1'article ler, la présente convention, qu'il s'agisse d'un aéronef en vol international ou d'un aéronef en vol intérieur, ne s'applique que:

(a) si le lieu réel ou prévu du décollage ou de ratlerrissage de 1'aéronef est situé hors du territoire de l'Etal d'immalriculalion de cet aéronef; ou

(b) si rinfraction est commise sur le territoire d'un Etat autre que TElat d'immalriculalion de Taé-ronef,

3, Nonobstant les dispositions du paragraphe 2 du present artide, dans les cas vises aux alinéas a, b, c et e du paragraphe ler de rartide ler, la présente convention s'applique également si Fauteur ou Fauteur présumé de 1'infraction est décou-vert sur le territoire d'un Etat autre que FEtat d'immatriculation de Faéronef,

4, En ce qui concerné les Etats vises ä Fartide 9 et dans les cas prévus aux alinéas a, b, c el e du paragraphe ler de Fartide ler, la présente convention ne s'applique pas si les lieux mentionnés ä Falinéa a du paragraphe 2 du present artide sont situés sur le territoire d'un seul des Etats vises ä Fartide 9, å moins que Finfraction soit commise ou que Fauteur ou Fauteur présumé de Finfraction soit découverl sur le territoire d'un autre Etat,

5, Dans les cas vises ä Falinéa d du paragraphe ler de Fartide ler, la présente convention ne s'applique que si les installations et services de navigation aérienne sont utilisés pour la navigation aérienne internationale.

Prop. 1973:92 49

Artikel 4

1. Denna konvention skall ej äga
tillämpning på luftfartyg som
användes för militära ändamål eller
inom tull- eller polisväsendet,

2, I fall som avses i artikel 1 för
sta punkten (a), (b), (c) och (e) skall
denna konvention, oavsett om luft
fartyget användes i utrikes eller
inrikes fart, äga tillämpning endast

(a) luftfartygets faktiska eller avsedda start- eller landningsplats är belägen utanför den stat där det är registrerat; eller

(b) brottet begåtts i annan stat än den där luftfartyget är registrerat.

3, Ulan hinder av bestämmelserna i andra punkten av denna artikel skall denna konvention, ifall som avses i artikel 1 första punkten (a), (b), (c) och (e), också äga tilllämpning om den som begått brottet eller misstankes för detta påträffas i annan stat än den där luftfartyget är registrerat.

4, I fråga om de stater som avses i artikel 9 skall denna konvention, i fall som avses i artikel 1 första punkten (a), (b), (c) och (e), icke äga tillämpning om de platser som avses i andra punkten (a) i denna artikel är belägna inom en och samma stat och denna stat är sådan stat som avses i artikel 9, såvida ej brottet begåtts eller den som begått brottet eller misstankes för detta påträffas i annan stat.

5, I fall som avses i artikel 1 första punkten (d) skall denna konvention äga tillämpning endast om anläggningen för flygnavigering utnyttjas för internalionell luftfart.

4 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 92

Artide 5

1, Each Contracting State shall
lake such measures as may be
necessary to establish its jurisdic
tion över the offences in the follo
wing cases:

(a) when the offence is committed in the territory of that State;

(b) when the offence is committed against or on board an aircraft registered in that State;

(c) when the aircraft on board which the offence is committed lands in its territory wilh the alleged offender still on board;

(d) when the offence is commit
ted against or on board an aircraft
leased without crew lo a lessee who
has his principal place of business
or, if the lessee has no such place of
business, his permanent residence,
in that State,

2, Each Contracting State shall
likewise lake such measures as may
be necessary to establish ils juris
diction över the offences mentioned
in Artide 1, paragraph 1 (a), (b) and
(c), and in Artide 1, paragraph 2, in
so far as that paragraph relätes to
those offences, in the case where
the alleged offender is present in its
territory and it does not extradite
him pursuant lo Artide 8 to any of
the States mentioned in paragraph 1
of this Artide.

3. This Convention does not exclude any criminal jurisdiction exercised in accordance with national law.

Artide 5

1, Tout Etat contractant prend
les mesures nécessaires pourétablir
sa competence aux fins de connaitre
des infractions dans les cas sui
vants:

(a) si Finfraction est commise sur le territoire de cet Etat;

(b) si Finfraction est commise ä Fenconire ou ä bord d'un aéronef immatriculé dans cet Etat;

(c) si Faéronef å bord duquel Finfraction est commise allerril sur son territoire avec Fauteur présumé de Finfraction se irouvanl encore å bord;

(d) si Finfraction est commise ä
Fencontre ou å bord d'un aéronef
donné en location sans équipage ä
une personne qui a le siége principal
de son exploitation ou, å défaut, sa
residence permanente dans ledit
Etat,

2, Tout Etat contractant prend également les mesures nécessaires pour établir sa competence aux fins de connaitre des infractions prévues aux alinéas a, b el c du paragraphe ler de Fartide ler, ainsi qu'au paragraphe 2 du méme artide, pour aulant que ce dernier paragraphe concerné lesdites infractions, dans le cas oil Fauteur présumé de Fune d'elles se trouve sur son territoire et ou ledit Etat ne Fexlrade pas conformément å Fartide 8 vers Fun des Etats vises au paragraphe ler du present artide,

3, La présente convention n'é-carle aucune competence pénale exercée conformément aux lois nationales.

Prop. 1973:92 51

6, Bestämmelserna i punkterna 2, 3, 4 och 5 av denna artikel skall äga tillämpning också i fall som avses i artikel I andra punkten.

Artikel 5

1. Det åligger fördragsslulande
stat att i följande fall vidtaga de
åtgärder som fordras för att den
skall kunna utöva jurisdiktion
beträffande brott som avses i artikel
1:

(a) när brottet förövats inom dess område;

(b) när brottet förövats mol eller ombord på luftfartyg som är registrerat i den staten;

(c) när del luftfartyg, ombord på vilket brotiet förövats, landar inom dess område och den misstänkte fortfarande finnes ombord;

(d) när brottet förövats mot eller
ombord på luftfartyg som utan
besättning uthyrts lill person, vilken
driver näringsverksamhet med
huvudkontor inom ifrågavarande
stats område eller, om verksamhe
ten saknar huvudkontor, är stadig
varande bosall där,

2, Fördragsslulande stat skall
vidare vidtaga de åtgärder som
fordras för alt staten skall kunna
utöva jurisdiktion beträffande brott
som avses i artikel 1 första punkten
(a), (b) och (c) samt, såvitt gäller
dessa brott, artikel 1 andra punkten,
när den misstänkte finnes inom dess
område och ej utlämnas enligt
bestämmelserna i artikel 8 lill någon
av de i första punkten av denna
artikel angivna staterna.

3, Denna konvention utesluter ej utövande av straffrättslig jurisdiktion enligt nationell lag.

Artide 6

1, Upon being satisfied that the
circumstances so warranl, any
Contracting State in the territory of
which the offender or the alleged
offender is present, shall take him
into custody or lake other measures
lo ensure his presence, The custody
and other measures shall be as pro
vided in the law of that State but
may only be continued for such lime
as is necessary lo enable any cri
minal or exlradilion proceedings to
be instituted,

2, Such State shall immediately make a preliminary enquiry into the facts,

3, Any person in custody pursuant lo paragraph I of this Artide shall be assisted in communicaling immediately with the nearest appropriate representative of the State of which he is a national,

4, When a State, pursuant to this Artide, has laken a person into custody, it shall immediately notify the States mentioned in Artide 5, paragraph 1, the State of nationality of the detained person and, if il considers it advisable, any other inlerested States of the fact that such person is in custody and of the circumstances which warranl his detention, The State which makes the preliminary enquiry conlemplated in paragraph 2 of this Artide shall promptly report its findings lo the said States and shall indicate whether it intends lo exercise jurisdiction.

Artide 6

1. S'il eslime que les circonstan
ces le justifienl, tout Etat contrac
tant sur le territoire duquel se trouve
Fauteur ou Fauteur présumé de
Finfraction assure la detention de
cette personne ou prend toutes
autres mesures nécessaires pour
assurer sa presence, Cette detention
el ces mesures doivent étre confor-
mes å la legislation dudit Etat; elles
ne peuvent étre maintenues que
pendant le délai nécessaire å Feng-
agement de poursuites pénales ou
d'une procedure d'extradition,

2, Ledit Etat procéde immédia
tement ä une enquéle préliminaire
en vue d'élablir les fails,

3. Toute personne détenue en
application du paragraphe ler du
present artide peut communiquer
immédiatement avec le plus proche
representant qualifié de FEtat dont
elle a la nationalilé; toutes facilités
lui sont accordées ä cette fin,

4, Lorsqu'un Etat a mis une
personne en detention conformé
ment aux dispositions du present
artide, il avise immédiatement de
cette detention, ainsi que des cir
constances qui la justifienl, les
Etats mentionnés au paragraphe ler
de Fartide 5, FEtat dont la personne
détenue a la nationalilé et, s'il le
juge opportun, tous autres Etats
intéressés, L'Etal qui procéde å
Fenquéte préliminaire visée an
paragraphe 2 du present artide en
communique rapidement les conc-
lusions auxdits Etats et leur indique
s'il entend exercer sa competence.

Prop. 1973:92 53

Artikel 6

1, Fördragsslutande stal inom
vars område den som begått brotiet
eller misstankes för detta befinner
sig skall, om den finner ådagalagt att
omständigheterna föranleder det,
taga honom i förvar eller vidtaga
andra åtgärder lill säkerställande av
hans närvaro. Åtgärd som nu sagts
skall vidtagas enligt lagen i nämnda
stal men får beslå endast under den
lid som fordras för alt möjliggöra att
straffrättsligt förfarande eller för
farande för utlämning inledes,

2, Ifrågavarande stal skall omedelbart verkställa en preliminär undersökning av omständigheterna,

3, Envar som tagits i förvar enligt första punkten a v denna artikel skall erhålla bistånd att omedelbart träda i förbindelse med närmaste behöriga representant för den stal vars medborgare han är,

4, Haren stal tagit någon i förvar i enlighet med denna artikel, skall underrättelse omedelbart lämnas lill de stater som avses i artikel 5 första punkten, den stat i vilken den omhändertagne är medborgare saml, om förstnämnda stat finner del lämpligt, till varje annan berörd stal rörande det förhållandel alt en person tagits i förvar och rörande de omständigheter som motiverar hans omhändertagande. Den stat som verkställer sådan preliminär undersökning som avses i andra punkten av denna artikel skall utan dröjsmål lämna nu nämnda stater meddelande om undersökningsresultatet saml ange huruvida den har för avsikt att utöva jurisdiktion.

Artikel 7

Fördragsslutande stat inom vars område den för brottet misstänkte påträffas skall, om denne inte utlämnas, utan någol som helst undanlag och oberoende av om brottet begåtts inom dess område.

Artide 8

1, The offences shall be deemed lo be induded as extraditable offences in any extradition treaty existing between Contracting States, Contracting States underlake lo include the offences as extraditable offences in every exlradilion treaty to be conduded between them,

2, If a Contracting State which makes exlradilion conditional on the existence of a treaty receives a repuesl for extradition from another Contracting State wilh which il has no extradition treaty, it may al ils option consider this Convention as the legal basis for exlradilion in respect of the offences, Extradition shall be subject lo the other conditions provided by the law of the requested State,

3, Contracting States which do not make extradition conditional on the existence of a treaty shall recognize the offences as extraditable offences between themselves subject to the conditions provided by the law of the requested State,

4, Each of the offences shall be treated, for the purpose of extradition between Contracting States, as if it had been committed not only in the place in which il occurred but also in the territories of the States required to establish their jurisdiction in accordance with Artide 5, paragraph 1 (b), (c) and (d).

Artide 9

The contracting States which establish joint air transport operating organizations or international

Artide 8

1. Les infractions sont de plein
droit comprises comme cas d'ex-
Iradilion dans tout irailé d'exlradi-
tion conclu entré Etats contrac
tants, Les Etats contractants
s'engagent ä comprendre les
infractions comme cas d 'exlradilion
dans tout Irailé d'exlradiiion å
conclure entré eux,

2, Si un Etat contractant qui subordonne Fextradition å Fexis-tence d'un irailé est saisi d'une demande d'exlradilion par un autre Etat contraclanl avec lequel il n'esi pas lié par un irailé d'exlradilion, il a la lalilude de considérer la présente convention comme consli-luant la base juridique de Fextradition en ce qui concerné les infractions, L'extradition est subordon-née aux autres conditions prévues par le droit de FEtat requis,

3, Les Etats contractants qui ne subordonnent pas Fextradition ä Fexislence d"un irailé reconnais-sent les infractions comme cas d'exlradition entré eux dans les conditions prévues par le droit de FEtat requis,

4. Entré Etats contractants, les
infractions sont considérées aux
fins d'exlradilion comme ayanl été
commises tant au lieu de leur per-
pélration que sur le territoire des
Etats tenus d'élablir leur compe
tence en vertu des alinéas b, c el d
du paragraphe ler de Fartide 5,

Artide 9

Les Etats contractants qui constituent pour le transport aérien des organisations d'exploitalion en

Prop.1973:92 55

överlämna ärendet lill behörig myndighet för beslut i åtalsfrågan. Myndigheten skall fatta beslut enligt samma regler som gäller i fråga om varje vanligt brott av allvarlig art enligt lagen i den staten.

Artikd 8

1, Brotten skaU anses vara utlämningsbara brott i varje utlämningsavtal som redan ingåtts mellan de fördragsslulande staterna. De fördragsslulande staterna förbinder sig all medtaga brotten som utlämningsbara brott i varje utlämningsavtal som kommer all slutas mellan dem,

2, Om fördragsslutande stal, som för utlämning ställer som villkor alt utlämningsavtal skall föreligga, från annan fördragsslutande stat med vilken den icke ingått sådant avtal mottager begäran om utlämning, får den efter fritt val betrakta denna konvention som laglig grund för utlämning med anledning av brotten. Utlämning skall vara underkastad de övriga villkor som gäller enligt den anmodade statens lag,

3, Fördragsslutande stater, som för utlämning icke ställer som villkor alt utlämningsavtal skall föreligga, skall sinsemellan anse brotten som utlämningsbara brott i enlighet med de villkor som uppställes i den anmodade statens lag,

4, För utlämning mellan fördragsslutande stater skall varje brott betraktas som om det begåtts icke endast på gärningsorlen ulan ocksä inom de stater som ålagts utöva jurisdiktion i enlighet med artikel 5 första punkten (b), (c) och (d).

Artikel 9

Fördragsslutande stater som för utförande av lufttransport inrättat gemensamma organisationer eller

operating agencies, which operate aircraft which are subject lo joint or international registration shall, by appropriate means, designale for each aircraft the State among them which shall exercise the jurisdiction and have the atiribules of the State of registration for the purpose of this Convention and shall give notice thereof to the International CivU Aviation Organization which shall communicate the notice lo all States Parlies to this convention.

commun ou des organismes internationaux d'exploilation qui exploitenl des aéronefs faisant Fobjet d'une immatriculation com-mune ou internationale désignent, pour chaque aéronef, suivant les modalités appropriées, FEtat qui exercé la competence et aura les attributions de FEtat d'immalricu-lalion aux fins de la présente convention. Ils aviseront de cette désignation FOrganisation de 1'Avia-lion civile internationale, qui en informera tous les Etats Parties å la présente convention.

Artide 10

1. Contracting States shall, in
accordance with international and
national law, endeavour to take all
practicable measures for the pur
pose of preventing the offences
mentioned in Artide 1,

2, When, due lo the commission
of one of the offences mentioned in
Artide I, a flight has been delayed
or interrupted, any Contracting
State in whose territory the aircraft
or passengers or crew are present
shall facilitate the conlinuation of
the journey of the passengers and
crew as soon as practicable, and
shaU without delay return the airc
raft and ils cargo to the persons
lawfully entitled to possession.

Artide II

1, Contracting States shall afford one anolher the greatest measure of assistance in connection wilh criminal proceedings brought in respect of the offences, The law of the State requested shall apply in all cases.

Artide 10

1. Les Etats contractants s'eng-
agenl, conformément au droit
international et national, ä s'effor-
cer de prendre les mesures raison-
nables en vue de prévenir les
infractions visées å Fartide ler.

2, Lorsque le vol d'un aéronef a
été relardé ou interrompu du fail de
la perpétralion de Fune des infrac
tions prévues å Fartide ler, tout
Etat contractant sur le territoire
duquel se trouvent Faéronef, les
passagers ou Féquipage facilite aux
passagers el ä Féquipage la pour-
suile de leur voyage aussitöt que
possible. 11 restiiue sans retard
Faéronef el sa cargaison å ceux qui
ont le droit de les détenir.

Artide 11

I, Les Etats contractants s'ac-cordenl Fentraide judiciaire la plus large possible dans toute procedure pénale relative aux infractions. Dans tous les cas, la loi applicable pour Fexécution d'une demande d'entraide est celle de FEtat requis.

Prop. 1973:92 57

internationella organ, vilka driver trafik med luftfartyg som är föremål för gemensam eller internationell registrering, skall på lämpligt sätl för varje luftfartyg utse en stal bland dem som skall utöva jurisdiktion och anses som registreringsstat vid tillämpning av denna konvention. Staterna skall härom underrätta Internationella civUa luftfartsorganisationen, som haralt delge samtliga fördragsslulande stater denna underrättelse.

Artikd 10

1. De fördragsslutande staterna
skall, i enlighet med internationell
och nationell rätt, bemöda sig om alt
vidtaga alla praktiskt möjliga åtgär
der i syfte att förekomma de brott
Som avses i artikel 1,

2, När en flygning fördröjts eller
avbrutits lill följd av brott som
avses i artikel I, skall den för
dragsslulande stat i vilken luftfar
tyget eller dess passagerare eller
besättning befinner sig underlätta
för passagerarna och besättningen
att fortsätta sin resa så snart som
möjligt saml utan dröjsmål åter
ställa luftfartyget och dess last till
de personer som är rättmätiga
innehavare därav,

Artikd 11

1, De fördragsslulande staterna skall lämna varandra största möjliga bistånd i samband med straffrättsligt förfarande som inletts med anledning av brott som avses i artikel 1, 1 samtliga fall skall den anmodade statens lag vara till-lämplig,

2, Bestämmelserna i första punkten av denna artikel skall icke inverka på åtaganden enligt annat bilateralt eller multilateralt avtal som hell eller delvis reglerar eller kommer att reglera ömsesidig rättshjälp i brottmål,

5 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 92

Artide 12

Any Contracting State having reason to believe that one of the offences mentioned in Artide 1 will be committed shall, in accordance with its national law, furnish any relevant information in ils possession 10 those States which it bdieves would be the States mentioned in Artide 5, paragraph I,

Artide 13

Each contracting State shall in accordance with ils national law report to the Council of the International Civil Aviation Organization as promptly as possible any relevant information in its possession concerning;

(a) the circumstances of the offence;

(b) the action laken pursuant to Artide 10, paragraph 2;

(c) the measures laken in relation to the offender or the alleged offender and, in particular, the results of any exlradilion proceedings or other legal proceedings.

Artide 14

1. Any dispute between two or
more Contracting States concerning
the interpretation or application of
this Convention which cannot be
setlled through negotiation, shall, at
the request of one of them, be sub
mitted to arbitration, If within six
months from the date of the request
for arbitration the Parlies are unable
to agree on the organization of the
arbitration, any one of those Parties
may refer the dispute to the Inter
national Court of Justice by request
in conf ormily wilh the Stalute of the
Court,

2, Each State may al the lime of
signature or ratification of this

Artide 12

Tout Etat contractant qui a lieu de croire que Fune des infractions prévues å Fartide ler sera commise fournil, en conformité avec les dispositions de sa legislation nationale, tous renseignements utiles en sa possession aux Etats qui ä son avis seraieni les Etats vises au paragraphe ler de Fartide 5,

Artide 13

Tout Etat contractant communique aussi rapidement que possible au Conseil de FOrganisation de FAvialion civile internationale, en conformité avec les dispositions de sa legislation nationale, tous renseignements utiles en sa possession rdatifs:

(a) aux circonstances de Finfraction;

(b) aux mesures prises en application du paragraphe 2 de Fartide 10;

(c) aux mesures prises å Fégard de Fauteur ou de Fauteur présumé de Finfraction el notamment au resultat de toute procedure d'extradition ou de toute autre procedure judiciaire.

Artide 14

1. Tout différend entré des Etats
contractants concernant Finterpré
tation ou Fapplicalion de la présente
convention qui ne peut pas étre
réglé par voie de négocialion est
soumis å Farbitrage, å la demande
de Fun d'entre eux. Si, dans les six
mois qui suivent la date de la
demande d'arbilrage, les Parlies ne
parviennent pas ä se mettre d'ac
cord sur FOrganisation de Farbit
rage, Fune quelconque d'enlre elles
peut soumettre le différend å la
Cour internationale de Justice, en
déposant une requéte conformé
ment au Statut de la Cour,

2, Chaque Etat pourra, au
moment oii il signera ou ratifiera la

Prop, 1973:92 59

Artikel 12

Fördragsslutande stat som har anledning tro alt brott som avses i artikel 1 kommer att förövas skall, i enlighet med sin nationella lag, lämna alla upplysningar av vikt som den innehar lill de stater som den förmodar skulle vara de stater som avses i artikel 5 första punkten.

Artikd 13

Fördragsslutande stal skall i enlighet med sin nationella lag så snabbt som möjligt lämna Internationella civila luftfartsorganisationens råd alla tillgängliga uppgifter av vikt rörande

(a) omständigheterna kring brottet;

(b) åtgärd som vidtagits enligt artikel 10 andra punkten;

(c) åtgärder som vidtagits gentemot den som begått brottet eller misstankes för delta samt, i synnerhet, utgången av utlämningsför-farande eller annat rättsligt förfarande,

Artikd 14

1, Varje tvist mellan tvä eller flera av de fördragsslulande staterna angående tolkningen eller till-lämpningen av denna konvention, som icke kan biläggas genom förhandlingar, skall på begäran av en av dem hänskjutas till skiljedom. Om parterna inom sex månader efler det begäran om skiljedom framställts ej kan enas om utformningen av skiljedomsförfarandet, äger envar av dem hänskjuta tvisten till internationella domstolen genom begäran enligt reglerna i domstolens stadga.

2, Varje stat äger i samband med undertecknande eller ratifikation av

Convention or accession thereto, declare that it does not consider itself bound by the preceding paragraph, The other Contracting States shall not be bound by the preceding paragraph with respect to any Contracting State having made such a reservation,

3, Any Contracting State having made a reservation in accordance with the preceding paragraph may al any time withdraw this reservation by notification to the Depositary Governments,

présente convention ou y adhérera, déclarer qu'il ne se considéré pas lié par les dispositions du paragraphe précédent, Les autres Etats contractants ne seront pas lies par lesdites dispositions envers tout Etat contractant qui aura formule une telle réserve.

3, Tout Etat contractant qui aura formule une réserve conformément aux dispositions du paragraphe précédent pourra ä tout moment lever cette réserve par une notification adressée aux gouvernements dépositaires.

Artide 15

1, This convention shall be open for signature at Montreal on 23 September 1971, by States participating in the International Conference on Air Law held al Montreal from 8 to 23 September 1971 (hereinafter referred lo as the Montreal Conference). After 10 October 1971, the convention shall be open to all States for signature in Moscow, London and Washington, Any State which does not sign this Convention before its entry into force in accordance wilh paragraph 3 of this Artide may accede lo it al any lime,

2, This convention shall be subject lo ratification by the signatory States, Instruments of ratification and instruments of accession shaU be deposited with the Governments of the Union of Soviet Socialist Republics, the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland, and the United States of America, which are hereby designaled the Depositary Governments,

3, This Convention shall enter into force thirty days following the date of the deposit of instruments of ratification by ten States signatory to this Convention which participaled in the Montreal Conference,

Artide 15

1, La présente convention sera ouverte le 23 seplembre 1971 ä Montreal å la signature des Etats participant ä la Conference internationale de droit aérien tenue ä Montreal du 8 au 23 septembre 1971 (ci-aprés dénommée "la Conference de Montreal",) Apres le 10 octobre 1971, elle sera ouverte å la signature de tous les Etats ä Washington, ä Londres et å Moscou, Tout Etat qui n'aura pas signé la convention avant qu'elle soit entrée en vigueur conformément au paragraphe 3 du present artide pourra y adhérer ä tout moment,

2, La présente convention est soumise å la ratification des Etats signataires, Les instruments de ratification ainsi que les instruments d'adhésion seront déposés auprés des gouvernements des Elals-Unis d'Amérique, du Royaume-Uni de Grande Bretagne et d'Irlande du Nord et de FUnion des Républiques socialistes soviétiques, qui sont désignés par les présenles comme gouvernements dépositaires.

3, La présente convention entrera en vigueur trente jours apres la date du dépot des instruments de ratification de dix Etats signataires qui ont participé a la Conference de Montreal,

Prop. 1973:92 61

denna konvention eller vid anslutning till den förklara att den icke anser sig vara bunden av bestämmelserna i föregående punkt. Övriga fördragsslulande stater blir ej bundna av nämnda bestämmelser gentemot fördragsslutande stat som gjort sådant förbehåll,

3. Fördragsslutande stat som gjort förbehåll enligt bestämmelserna i föregående punkt äger när som helst återtaga förbehållet genom underrättelse lill deposila-rieregeringarna.

Artikd 15

1, Denna konvention skall stå öppen för undertecknande i Montreal den 23 september 1971 av stater som deltagit i den internationella lufiräiiskonferensen i Montreal den 8—23 september 1971 (i fortsättningen kallad Montreal-konferensen), Efler den lOoktober 1971 skall konventionen stå öppen för undertecknande av alla stater i Moskva, London och Washington, Stat som ej undertecknar denna konvention före dess ikraftträdande enligt tredje punkten av denna artikel kan när som helst ansluta sig till konventionen,

2, Denna konvention skall ratificeras av de stater som undertecknat den. Ratifikations- och anslutningsinstrument skall deponeras hos Amerikas Förenta Staters regering. Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands regering och De Socialistiska Rådsrepublikernas Unions regering, vilka härigenom utses till depositarieregeringar,

3, Denna konvention träder i kraft trettio dagar efler den dag då ratifikationsinstrument deponerats av tio stater som undertecknat den och som deltagit i Monlrealkonfe-

4, For other States, this convention shall enter into force on the date of entry into force of this Convention in accordance with paragraph 3 of this Artide, or thirty days following the date of deposit of their instruments of ratification or accession, whichever is låter,

5, The Depositary Governments shall promptly inform all signatory and acceding States of the date of each signature, the date of deposit of each instrument of ratification or accession, the date of entry into force of this Convention, and other notices.

6, As soon as this Convention comes into force, il shall be registered by the Depositary Governments pursuant lo Artide 102 of the Charter of the United Nations and pursuant lo Artide 83 of the Convention on International Civil Aviation (Chicago, 1944).

4. Pour les autres Etats, la présente convention entrera en vigueur å la date de son entrée en vigueur conformément au paragraphe 3 du present artide ou trente jours apres la date du dépot de leurs instruments de ratification ou d'adhésion, si cette seconde date est poslérieure ä la premiére.

5. Les gouvernements dépositaires informeronl rapidement tous les Etats qui signeronl la présente convention ou y adhéreronl de la date de chaque signature, de la date du dépot de chaque instrument de ratification ou d'adhésion, de la date d'entrée en vigueur de la présente convention ainsi que de toutes autres Communications.

6. Des son entrée en vigueur, la présente convention sera enregi-slrée par les gouvernements dépositaires conformément aux dispositions de Fartide 102 de la Charte des Nations Unies et conformément aux dispositions de Fartide 83 de la Convention relative å FAvialion civile internationale (Chicago, 1944).

Artide 16

1. Any contracting State may denounce this Convention by written notification lo the Depositary Governments.

2. Denuncialion shall take effect six months following the date on which notification is received by the Depositary governments.

In wUness whereof the undersigned Plenipoienliaries, being duly authorized thereto by their Governments, have signed this Convention,

Done at Montreal, this iwenly-third day of September, one thousand nine hundred and sevenly-one, in three originals, each being drawn up in four authentic texts in the English, French, Russian and Spanish languages.

Artide 16

1. Tout Etat contractant peut
dénoncer la présente convention
par voie de notification écrite
adressée aux gouvernements dépo
sitaires,

2, La dénoncialion prendra effet
six mois apres la date ä laqudle la
notification aura été rejue par les
gouvernements dépositaires.

En foi de quoi les Plénipolentiai-res soussignés, döment autorisés, ont signé la présente convention.

Fait a Montreal, le vingi-iroi-siéme jour du mois de septembre de Fan mil neuf cent soixanle el onze, en trois exemplaires originaux comprenant chacun qualre lexies aulhenliques rediges dans les langues fran5aise,anglaise,espagnole el russe.

Prop.1973:92 63

4, För övriga stater träder denna konvention i kraft den av följande dagar som infaller senast, nämligen antingen dagen för konventionens ikraftträdande enligt tredje punkten av denna artikel eller trettio dagar efler dagen för deposition av vederbörande stats ratifikations-eller anslutningsinstrument,

5, Deposilarieregeringarna skall ulan dröjsmål underrätta alla stater som undertecknat och anslutit sig lill konventionen om dagen för varje undertecknande, dagen för deposition av varje ratifikations- eller anslutningsinstrument, dagen för denna konventions ikraftträdande och om andra meddelanden,

6, Så snart denna konvention träder i kraft skall den registreras av deposiliarieregeringarna enligt artikel 102 i Förenta Nationernas stadga saml artikel 83 i konventionen angående internalionell lufttrafik (Chicago, 1944),

Artikel 16

1. Fördragsslulande stat äger
uppsäga denna konvention genom
skriftlig underrättelse lill deposila
rieregeringarna,

2, Uppsägning träder i kraft sex
månader efler den dag då deposila
rieregeringarna mottagit underrät
telsen,

TiU bekräftelse härav har under
tecknade, därtill vederbörligen
befullmäktigade, undertecknat

denna konvention.

Som skedde i Montreal den 23 september 1971 i tre exemplar, vart och ett avfattat på engelska, franska, ryska och spanska, vilka fyra texter äger lika vitsord.

Prop. 1973:92 64

Bilaga 2

Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas, att 2 kap. 3 § samt 13 kap. 4, 5 och 12 §§ brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 KAP. 3 §' För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i 2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,

1, om brottet förövats å svenskt fartyg eller luftfartyg, så ock eljest om
det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen
å sådant fartyg,

2, om brotiet begåtts av krigsman å område där avdelning av krigsmakten befann sig eller om det begåtts av annan än krigsman å sådant område och avdelningen befann sig där för annat ändamål än övning,

3, om brottet förövats mol Sverige, svensk kommun eller annan menighet eller svensk allmän inrättning,

4, om brottet begåtts inom område som ej tillhör någon stat och förövats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild inrättning eller mol utlänning med hemvist i Sverige,

5, om brottet är kapning av luft- 5, om brottet är luftfartssabo-
fartyg eller folkrällsbrolt, eller tage, grovt luftfartssabotage, kap
ning av luftfartyg eller folkrätts-
brott, eller

6, om del lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är
fängelse i fyra år eller däröver,

13 KAP, 4 § Om någon förstör eller skadar egendom, som har avsevärd betydelse för rikets försvar, folkförsörjning, rättsskipning eller förvaltning eller för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet i riket, eller genom annan åtgärd, som ej innefattar allenast undanhållande av arbetskraft eller uppmaning därtill, allvarligt stör eller hindrar användningen av sådan egendom, dömes f ör s a b o t a g e till fängelse i högst fyra år. Delsamma skall gälla, om någon eljesl, genom skadegörelse eller annan åtgärd som nyss sagts, allvarligt stör eller hindrar den allmänna samfärdseln eller användningen av telegraf, telefon, radio eller dylikt allmänt hjälpmedel eller av anläggning för allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

Den som, inom eller utom riket, gör luftfartyg i trafik oanvändbart för flygning genom att förstöra eller

' Paragrafen återges här i den lydelse som skall gälla från och med den 1 juli 1973 (SFS 1972:812).

Prop. 1973:92 66

Bihang B

Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas, all 2 kap, 3 § och 13 kap, 5 a, 6, II och 12 §§ brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap, 3 S' För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i 2 S efler svensk lag och vid svensk domstol,

1, om brottet förövats å svenskt fartyg eller luftfartyg, så ock eljest om
del begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen
åsådantfartyg,

2, om brottet begåtts av krigsman å område där avdelning av krigsmakten befann sig eller om del begåtts av annan än krigsman å sådant område och avdelningen befann sig där för annat ändamål än övning,

3, om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menighet eller svensk allmän inrättning,

4, om brotiet begåtts inom område som ej tillhör någon stat och förövats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild inrättning eller mot utlänning med hemvist i Sverige,

5, om brottet är kapning av luft- 5, om brottet är kapning av lufl-
farlygellerfolkrältsbrotl,eller fartyg, luftfartssabotage eller folk
rällsbrolt, eller

6, om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgal för brottet är
fängelse i fyra år eller däröver.

13 kap, 5 a §-Den som ombord på luftfartyg medelst olaga tvång bemäktigar sig fartyget eller ingriper i dess manövrering, dömes för kapning av luftfartyg tiW fängelse i högst fyra år.

Är brottet grovt, dömes tiU fång- Vidtager någon eljest åtgärd som
else. lägst ett och högst tio år. Vid är ägnad att framkalla fara för
bedömande huruvida brottet är luftfartygs säkerhet under flygning
grovt skall särskiU beaktas, om eller gör någon luftfartyg i trafik
därigenom framkallats fara för flera oanvändbart för flygning genom att
människoliv eller om gärningen förstöra eller skada det. dömes
eljest vant av särskiU farlig art. för luftfa rtssabotage tiU fäng-

else i högst fyra år.

Är brott som i första eller andra stycket sägs att anse som grovt.

' Senaste lydelse 1972:812. - Senaste lydelse 1971: 188.

Den som av oaktsamhet, genom all umgås ovarsamt med eld eller sprängämne eller annorledes, vållar brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 § sägs eller framkallar fara därför, eller vållar skada eller hinder som i 4 § sägs, dömes för aUmänfarlig vårdslöshet lill böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som av oaktsamhet, genom alt umgås ovarsamt med eld eller sprängämne eller annorledes, vållar brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 S sägs eller framkallar fara därför, eller vållar skada eller hinder som i

4 S sägs eller fara eller skada som i

5 a a andra stycket sägs, dömes för allmänfarlig vårdslöshet till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om någon, som ådragit sigansvar enligt I, 2. 3, 6, 7, 8, 9 eller 10 §, frivilligt avvärjt fara som där sägs innan avsevärd olägenhet uppkommit, må dömas lill lindrigare straff än för gärningen är stadgal; dock måej dömas lill lindrigare straff än fängelse, om lägsta straffet för brottet eljest är fängelse i två år eller däröver. Var faran ringa och är för gärningen ej stadgat svårare straff än fängelse i ett år, skall ej dömas till ansvar.

Om någon, som ådragit sigansvar enligt I, 2. 3, 6, 7, 8, 9eller 10 >i eller enligt 5 a §förluftfartssabotage. friviUigt avvärjt fara som där sägs innan avsevärd olägenhet uppkommit, må dömas lill lindrigare straff än för gärningen är stadgat; dock må ej dömas till lindrigare straff än fängelse, om lägsta straffet för brotiet eljesl är fängelse i två år eller däröver. Var faran ringa och är för gärningen ej stadgat svårare straffan fängelse i ett år, skall ej dömas lill ansvar.

Prop. 1973:92 69

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 22 mars 1973.

Närvarande: justitierådet ALEXANDERSON, regeringsrådet KLACKENBERG, f, d, regeringsrådet ÖHMAN, justitierådet WALBERG,

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:l Konungen i statsrådet den 9 mars 1973, hade Kungl, Maj:t förordnal, att lagrådels yttrande skulle inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring i brottsbalken.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, hade den 16—19 mars 1973 inför lagrådet föredragits av rådmannen Bengt Karle,

Lagrådet yttrade:

Vad angår den föreslagna utvidgningen av regeln om domsrätt i 2 kap, 3 § punkt 5 BrB skall enligt ordalydelsen obegränsad domsrätt föreligga i det faUetatl "brottet är luftfartssabotage". Det torde vara avsett att detta skall gälla även försök (jfr artikel 1 punkt 2 a) och artikel 5 punkterna 1 och 2 i Montrealkonventionen), Emellertid torde enligt brottsbalkens språkbruk en broltsbenämning som luftfarissabolage beteckna endast det fullbordade brottet och alltså inle därjämte försök till brotiet (se exempelvis BrB 3:11 och 6:11), Domsräitsregeln synes därför böra avfattas så, att den uttryckligen nämner, förutom luftfartssabotage, även försök till sådant brott. Eftersom medverkan endast är ett sätt bland andra alt begå ett brott, vare sig detta är försöksbrott eUer fullbordat brott, kommer domsräitsregeln utan särskild föreskrift all gälla även medverkan. Utformas domsräitsregeln i nu förevarande del på sätt här förordats, torde en motsvarande komplettering böra ske i vad regeln gäUer kapning av luftfartyg. Det kan anmärkas, att folkrättsbrott är straffbart endast som fullbordat brott.

Vad beträffar straffbestämmelsen om luftfartssabotage har begreppet "luftfartyg i trafik" inle definierats i lagtexten. Det synes emellertid vara avsett att den bestämning som i artikel 2 b) i Montrealkonventionen givils detla begrepp skaU vara vägledande. Detta betyder å andra sidan, att någon absolut bundenhet av artikeltexten inte skall föreligga vid rättstiUämpningen, En domstol kan alltså i något fall med hänsyn till särskilda omständigheter länkas finna det påkallat att ge begreppet "luftfartyg i trafik" en något trängre eller en något vidare innebörd än vad som skulle följa av en ordagrann tUlämpning av konventionstexten. Detta föranleder ingen erinran från lagrådets sida.

Det remitterade förslaget upptar jämväl en utvidgning av bestämmelserna om allmänfarlig vårdslöshet i 13 kap, 6 § brottsbalken. Denna utvidgning

Prop. 1973:92 70

påkallas inte av Montrealkonvenlionen, Tanken är att paragrafen i denna del skall anknyta till bestämmelsen om straff för luftfartssabotage i 5 a § andra stycket, I enlighet härmed föreslås att i 13 kap, 6 § skall upptas ocksä det fallet all någon av oaktsamhet vållar fara eller skada som i 5 a § andra stycket sägs. Bestämmelsen i 13 kap. 6 § synes emellertid redan i nuvarande utformning i aUt väsentligt täcka vållande av sådan fara som avses i 5 a § andra stycket, dvs. fara för luftfartygs säkerhet under flygning. Enligt paragrafens nuvarande lydelse straffas nämligen den som av ovarsamhel framkallar fara för sådan ofärd som sägs i 3 § , bl, a, flygolycka, innefattande fara för annans liv eller hälsa. Under hänvisning härtiU föreslår lagrådet att bestämmelsen i nu förevarande del begränsas till att gälla vållande av "skada som i 5 a § andra stycket sägs", I övrigt föranleder förslaget ingen erinran från lagrådet.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

Prop. 1973:92 71

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungeni statsrådet på Stockholms slott den 23 mars 1973.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådels övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i brottsbalken.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Som lagrådet anfört är avsikten att den föreslagna regeln om domsrätt i 2 kap, 3 § 5 brottsbalken skall gälla luftfarissabolage inte bara när fullbordat sådant brott föreligger utan också vid försök lill sådant brott. Detta följer av att det för ett svenskt tillträde till Montrealkonventionen krävs att den utvidgade domsräitsregeln omfattar inte bara fullbordat brott ulan också försöksbrott. Motsvarande gäller i fråga om kapning av luftfartyg i förevarande lagrum, som i denna del bygger på Haagkonventionen, Jag har inget all erinra mot att lagrummet förtydligas så alt där uttryckligen anges att också försök tiU kapning av luftfartyg eller luflfartssabolage omfattas av den utvidgade domsrälten.

Inte heller har jag någon erinran mot den av lagrådet föreslagna jämkningen av 13 kap, 6 §,

Jag hemstäUer, att Kungl, Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

dels antaga förslaget till lag om ändring i brottsbalken med vidtagna ändringar,

dels godkänna konventionen den 23 september 1971 för bekämpande av brott mot den civUa luftfartens säkerhet.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga liU detta protokoU ulvisar.

Ur protokoUet: Britta Gyllensten