Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1973           Prop. 1973: 56

Nr 56

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om arbetslöshetsförsäk­ring m. m.; given Stockholms slott den 9 mars 1973.

Kungl. Maj:t vill härraed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden, föreslå riksdagen alt bifalla de förslag ora vars avlåtande lill riksdagen föredragande departementsche­fen hemställt.

GUSTAF ADOLF

ERIC HOLMQVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås dels att den nuvarande frivilliga arbetslöshets­försäkringen reformeras i skilda hänseenden, dels att sora komplettering till arbetslöshetsförsäkringen införs ett kontant arbetsmarknadsstöd. Kommunalt kontantunderstöd och statligt omställningsbidrag avvecklas.

Möjlighet att få kontant arbetsmarknadsstöd kommer alt finnas för alla förvärvsarbetande, företagare såväl sora arbetstagare. Vidare kora­mer möjligheterna alt tUlhöra erkänd arbetslöshetskassa att bli större.

Ersättningstiden för de arbetslöshetsförsäkrade förlängs från 150 till 300 dagar. Uppnår den försäkrade 55 års ålder innan denna tid gått till ända utgår ersättning under längst 450 dagar. Den som har fyllt 67 år blir i fortsättningen inte ersätlningsberätligad. I princip behöver endast en karensperiod ora fera dagar fullgöras varje ersättningsperiod.

För rätt till ersättning krävs tolv månaders medleraskap i arbetslöshels-kassa. För företagare krävs 24 raånaders medlemskap. Vidare krävs att den försäkrade närmast före arbetslöshetens inträde har utfört förvärvs­arbete i fera raånader inora en ramtid av högst tolv månader. Med för­värvsarbete järaställs i viss utsträcknmg bl, a. tid då den försäkrade har genoragått arbetsraarknadsutbUdning, fullgjort värnplikt och uppburit föräldrapenning, I raratiden inräknas inte tid, då medlem har varit hind­rad att arbeta på grand av t, ex, styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller vuxenutbildning.

Ersättning från arbetslöshetskassa utgår i förra av skattepliktig dag­penning för högst fera dagar i veckan enligt tio klasser raellan 40 och 130 kr. Förslaget innebär att ersättningsbeloppen höjs i förhållande till

1    Riksdagen 1973.1 saml. Nr 56

 

Prop. 1973:56                                                                          2

vad som nu gäller. Dagpenning får inle utgå med högre belopp än som motsvarar 11/12 av den försäkrades tidigare inkorast.

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår till personer sora inte är arbetslös­hetsförsäkrade eller sora ännu inte uppfyller ersättningsvillkoren i ar­betslöshetsförsäkringen. I vissa fall kan arbelsraarknadsslöd utgå också till den vars rätt till ersättning från arbetslöshetskassa har upphört.

I allmänhet krävs för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd att den ar­betslöse har arbetat i rainst fera månader under den senaste tolvmåna­dersperioden. Med förvärvsarbete jämställs i vissa fall vård av åldring eller handikappad. Liksom i fråga om arbetslöshetsförsäkringen inräk­nas inte i tolvmånadersperioden tid då sökanden har varit förhindrad att arbeta på grund av t. ex. styrkt sjukdora, värnpliktstjänstgöring eller vuxenutbUdning, Den sora har genoragått utbildning av visst kvalificerat slag och omedelbart därefter har varit arbetslös under fem månader skall ha rätt till arbetsmarknadsstöd, I detta fall gäller alltså inget ar­betsvUlkor,

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar för den sora inte har uppnått 55 års ålder, under längst 300 dagar för den sora är raeUan 55 och 60 år, och under obegränsad tid för den som är mellan 60 och 67 år. Efter särskild dispens skall stöd kunna utgå under obe­gränsad tid även till den sora har fyllt 55 år, om hans arbetslöshet är en direkt följd av stmkturförändring inora näringslivet i orten eller, för företagare, i branschen. Ersättningsrätten upphör vid 67 års ålder eller när den arbetslöse dessförmnan börjar uppbära ålderspension, hel för­tidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen om allraän försäkring.

Arbetsmarknadsstödet, som blir skattepliktig inkomst, utgår normalt med 35 kr. per dag. Stödet reduceras raed hänsyn till bl, a. raakes in­komst samt förmögenhet.

Statsbidrag koraraer såvitt gäller arbetslöshetsförsäkringen all utgå i förra av progressivbidrag och förvaltningsbidrag,

I fråga ora finansieringen koramer det kontanta arbetsmarknadsstödet jämte grundbidrag till arbetslöshetskassorna, vilket bidrag motsvarar ar­betsmarknadsstödets normalbelopp, att täckas genora avgifter från ar­betsgivarna med två tredjedelar och av statsverket med en tredjedel. För detta ändaraål föreslås bildandet av en arbetslöshetsfond. Övriga bidrag finansieras av staten.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den I januari 1974.

Budgetåret 1973/74 belastar det reformerade arbetslöshetsunderstödet statsbudgeten med totalt ca 680 milj. kr.

De totala kostnadema beräknas för budgetåret 1974/75 till närmare 1 600 railj. kr. Därav beräknas 400 railj, kr, hänföra sig till arbetsgivar­avgifter, 250 milj. kr. till medlerasavgifler och fondavkastningar samt 950 milj, kr, lill statsmedel.

 

Prop. 1973: 56

1    Förslag till

Lag om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom förordnas som följer,

FÖRSTA AVDELNINGEN

Försäkringsbestämraelser Inledande bestämmelser

1    §    Arbetslöshetsförsäkringen handhas  av erkända  arbetslöshetskas­sor. Dessa står under tillsyn av arbetsmarknadsstyrelsen.

2    §    Förening med ändamål att bereda raedleraraama ersättning vid arbetslöshet kan vinna registrering sora erkänd arbetslöshetskassa.

Närmare bestämraelser om arbetslöshetskassor finns i andra avdel­ningen.

3 §    Försäkrad enligt denna lag är var och en som är medlera i erkänd
arbetslöshetskassa.

Allmänna vUlkor för rätt till ersättning

4 §    Ersättning vid arbetslöshet tillkommer försäkrad som

1,    är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete,

2,    är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete under tid för vUken han icke anraält hinder sora kan godtagas av arbetslöshetskassan,

3,    är anraäld sora arbetssökande hos den offentliga arbetsförraed­Ungen i den ordning sora arbetsraarknadsstyrelsen föreskriver,

4,    icke kan erhålla lärapligt arbete.

Företagare anses arbetslös, när hans personliga verksarahet i rörelsen har upphört annat än tillfäUigt, ora icke arbetsraarknadsstyrelsen av sär­skilda skäl föreskriver annat,

5 §    Erbjudet arbete skall anses lämpligt, om

1,   inom ramen för tillgången på arbetstillfällen skälig hänsyn tagits till den försäkrades yrkesvana och förutsättningar i övrigt för arbetet samt andra personliga förhållanden,

2,   anställningsförmånerna är förenhga med de förmåner som utgår till den som är anställd enligt kollektivavtal eller, ora sådant icke finnes, är skäliga i förhållande till de förraåner sora vid järaförliga företag ut­går till arbetstagare raed likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer,

3,   arbetet ej hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder till följd av stridsåtgärd som är lovlig enligt lag och kollektivavtal,

4,   förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad sora angives i för­fattning eller rayndighets föreskrifter rörande åtgärder till förebyggande av ohälsa eller olycksfall.

Medlems- och arbetsvillkor

6 §    Rätt tUl ersättning vid arbetslöshet föreligger, för försäkrad sora
efter senaste inträdet i arbetslöshetskassan

 

Prop. 1973: 56                                                                         4

1.    varit raedlera i kassan under rainst tolv månader, om han haft sin
huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning, eller
under minst 24 raånader, ora han haft sin huvudsakliga försörjning sora
självständig företagare (medlerasvillkor),

2,    under en raratid av tolv raånader oraedelbart före arbetslöshetens
inträde utfört förvärvsarbete i rainst fem månader (arbetsvillkor).

Arbetsmarknadsstyrelsen får raedge att tid då förvärvsarbete skall vara utfört beräknas i annan tidsenhet än raånad.

Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för uppfyllande av arbetsvillkoret,

7 § Med tid under vUken försäkrad enligt 6 § skall ha utfört förvärvs­
arbete järaställes tid då han

1,   genomgått arbetsmarknadsutbildning för vilken statiigt utbild­ningsbidrag utgått, fuUgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenning en­ligt 3 kap, 13 § lagen (1962: 381) om allmän försäkrmg, i samtUga fall dock tUlsararaans högst två månader,

2,   haft semester, eller

3,   eljest varit ledig av annan anledning än sjukdora, vämpliktstjänst-göring eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen lön.

 

8    § Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § inräknas icke tid då försäk­rad varit hindrad att arbeta på grand av styrkt sjukdora, värnplikts­tjänstgöring, vuxenutbUdning, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberö­vande på krirainalvårdens oraråde eller vård av eget bam eller adoptiv­barn under tid för vUken föräldrapenning enligt 3 kap, 13 § lagen (1962: 381) om allraän försäkring utgått, i den raån sådan tid ej enligt 7 § järaställes raed tid under vilken förvärvsarbete utförts,

9    § Erkänd arbetslöshetskassa får föreskriva att arbetsvillkoret skall vara uppfyllt endast genom arbete som arbetstagare, ora arbetsraark­nadsstyrelsen raedger det,

10 § Försäkrad som omedelbart före inträdet i erkänd arbetslöshets­
kassa varit medlera i annan sådan kassa får för uppfyllande av raed-
leras- och arbetsvillkoret tillgodoräkna sig tid i den kassan. Vad nu
har sagts gäller utan hinder av vad sora kan ha föreskrivits enligt 9 §.

Ersättningens form m. m.

11 § Ersättning utgår i förra av ett för dag beräknat belopp (dagpen­
ning).

Under en kalendervecka får suraman av antalet ersatta och arbetade dagar samt karensdagar uppgå till högst fera.

12 § Dagpenning får ej utges för söndag. För helgdag sora ej infaller
på söndag särat för påskafton, pingstafton, raidsoraraaraflon, julafton
och nyårsafton får dagpenning utges endast ora dagpenning utgår för
minst två ytterligare dagar under samraa kalendervecka och en arbetslös
dag infaller omedelbart före eller efter helgen.

Dagpenning får ej utges för dag då försäkrad uppbär föräldrapenning enligt 3 kap. 13 § lagen (1962: 381) om allraän försäkring.

 

Prop. 1973: 56                                                                         5

Karenstid och ersättningstidens längd

13 § Dagpennmg får icke utgå förrän den försäkrade under en sam­
manhängande tid av fera kalenderveckor varit arbetslös fem dagar (ka-
rensvUlkor). I karenstid inräknas endast dag för vilken dagpenning
skulle ha utgått, om karenstiden gått till ända.

I fråga om raedlera sora före arbetslöshetens inträde haft sin huvud­sakliga försörjning genom verksamhet sora självständig företagare får erkänd arbetslöshetskassa föreskriva en karenstid om högst två raåna­der. Därvid skall den tid inom vilken karenstiden beräknas förlängas I motsvarande omfattning.

14 § Ersättning utgår under längst 300 dagar från det karensvillkoret
uppfyllts (ersättningsperiod). Har försäkrad uppnått 55 års ålder innan
ersällningsperioden gått till ända är perioden i stället 450 dagar.

I ersällningsperioden inräknas i fall som avses i 10 § ersältningstid i den andra arbetslöshetskassan.

Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under vilken den försäkrade fyller 67 år.

15 § Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden gått till ända,
har den försäkrade, ora annat ej följer av 16 §, rätt till ersättning under
återstående antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet, även om han då
ej uppfyller arbets- och karensvUlkoret.

Har ersällningsperioden gått till ända raen har den försäkrade under perioden ånyo uppfyllt arbetsvillkoret, utgår ersättning under ytterligare ersättningsperiod. Därvid skall dock karensvUlkoret ånyo uppfyllas. Den nya perioden räknas från inträdet av den arbetslöshet då den försäkrade senast uppfyllde arbetsvillkoret.

16 § Har en sararaanhängande tid av tolv raånader, vari icke inräknas
lid som avses i 8 §, förflutit från det försäkrad senast uppbar ersättning,
föreligger rätt till ersättning endast ora den försäkrade ånyo uppfyller
arbets- och karensvillkoret.

Dagpenningens storlek

17    § Dagpenning får utges i dagpenningklasser ora 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 110, 120 och 130 kronor. Erkänd arbetslöshetskassa beslutar om försäkrads placering i dagpenningklass. Arbetsmarknadsstyrelsen kan föreskriva att gällande lägsta dagpenningklass ej längre skall tiUäm­pas.

18    § Övergår försäkrad tUl klass raed högre dagpenning, får, om ar­betsmarknadsstyrelsen ej föreskriver annat, den högre dagpenningen ej utges till honora, förrän han efler övergången uppfyllt en raånad av ar­betsvillkoret.

19    § Dagpenning får icke sättas lägre än att den uppfyller de krav som uppställes i internationella arbetsorganisationens konvention an­gående rainiraistandard för social trygghet.

Överförsäkringsavdrag

20 § Dagpenning får ej utgå med högre belopp I förhållande till den
försäkrades dagsförtjänst än som fraragår av en av Konungen fastställd
överförsäkringslabdl.

 

Prop. 1973: 56                                                                         6

Med dagsförtjänst avses en feratedel av den veckoinkomst eller, i fråga ora försäkrad raed raånadslön, en tjugotvåendel av den raånadsin-komst, som den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under arbetstid sora var norraal för honom. FöreUgger särskilda om­ständigheter, får arbetsraarknadsstyrelsen raedge att större andel av raedleras inkorast än sora sagts nu skall utgöra hans dagsförtjänst.

Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enUgt andra styc­ket, skall sora raedleraraens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga ar­betsförtjänsten per arbetsdag för arbetstagare inom sarama yrke och med samraa arbetsförraåga sora raedleraraen.

Åtnjuter raedlera raed anledning av arbetslöshet fortlöpande ersätt­ning från annan än erkänd arbetslöshetskassa, får dagpenning utges högst raed belopp sora motsvarar skillnaden raeUan det högsta belopp sora får utgå enligt första — Iredje styckena och ersättningen.

Pensionsavdrag

21 § Sedan försäkrad erhållit ålderspension skall han, när ansökan ora
ersättning därefter första gången göres under verksarahetsårel, inplace­
ras i avdragsklass enligt en av Konungen fastställd pensionsavdragsta-
bell. Dagpenning skall nedsättas rned det raot avdragsklassen svarande
avdragsbeloppet. Ersättning som understiger fyra kronor för dag utbe­
talas ej.

Ersättning vid arbetslöshet del av vecka m. m.

22 § Försäkrad sora söker deltidsarbete har rätt till ersättning endast
om arbetsutbudet är minst tre tiraraar varje arbetsdag och i genorasnitt
minst 17 timmar i veckan. Ersättning vid deltidsarbete ulgår med det
antal dagpenningbelopp per vecka sora svarar raot den arbetslöshet som
skall ersättas enligt en av Konungen fastställd omräkningstabell.

Arbetsmarknadsstyrelsen får utfärda föreskrifter för beräkning av er­sättning vid deltidsarbete för det fall alt arbetstiden ej är bestämd i visst antal timmar per dag eller vecka,

23 § Är någon arbetslös under del av vecka i annat fall än sora avses
i 22 §, utgår ersättning med det antal dagpenningbelopp per vecka som
svarar mot den arbetslöshet som skall ersättas enligt tabell sora avses i
22 § första stycket.

Vid beräkning av arbetslöshet enligt första stycket tages icke hänsyn till bisyssla sora försäkrad före arbetslöshetens inträde varaktigt utfört vid sidan av heltidsarbete, ora bisysslan ej utvidgas under arbetslösheten och ej hindrar den försäkrade från att antaga erbjudet lärapligt arbete samt ej heller orafallar raer än fera tiraraar under dag sora vanligen varit arbetsfri i den försäkrades ordinarie arbete före arbetslösheten,

24 § Ersättning lill försäkrad sora regelbundet utför deltidsarbete un­
der veckor då han i övrigt är arbetslös, utgår med högst 50 dagpenning­
belopp. Arbetslöshetskassan får dock för enskild raedlera raedge att an­
talet belopp ökas till 150, Ora arbetsraarknadsstyrelsen medger det, och
särskilda skäl föreligger, kan det antal dagpenningbelopp som skall utgå
till medleramen ökas ytterligare,

25 § Överstiger försäkrads arbetsutbud per vecka den veckotid, under
vilken han norraalt utfört arbete närraast före arbetslösheten, raedräknas

 

Prop. 1973: 56                                                                         7

ej överskjutande tid vid fastställande av ersättning. Arbetslöshetskassan får dock raedge undantag, ora den försäkrade har särskUda skäl för att utvidga arbetsutbudet.

Den sora närraast före arbetslösheten haft anställning raed arbetstid, som någon arbetsdag eller flera regelraässigl varit kortare än tre timmar, skall ha rätt att medräkna även sådan tid vid fastställande av ersättning enligt oraräkningslabell,

26    § Har försäkrad vid det företag, där han fortlöpande är anställd, på grund av arbetsinskränkning arbete mindre än fem dagar i veckan (korttidsarbete), får arbetsmarknadsstyrelsen, om särskilda skäl förelig­ger, föreskriva att antalet dagar under varje vecka för vilka han annars skulle haft rätt lill dagpenning minskas med en. Arbetsmarknadsstyrel­sen får lämna raotsvarande föreskrifter även i fråga ora sådan arbetsin­skränkning som ej innebär alt antalet arbetsdagar per vecka minskas,

27    § Om särskilda skäl föreligger, får erkänd arbetslöshetskassa före­skriva att försäkrad, sora under en kalendervecka i fyra dagar utför ar­bete i sådan utsträckning, att hel dagpenning ej kunnat utgå för någon av dagarna, ej heller skall ha rätt till dagpenning för den femte dagen samt att dagpenning ej får utges för dag för vilken försäkrad kan anses gottgjord genom seraesterersättning. Under sararaa föratsättning får arbetsmarknadsstyrelsen meddela motsvarande föreskrifter beträffande kassas medlemmar eller viss grupp av dem.

Begränsning vid säsongarbelslöshet

28 § Omfattar erkänd arbetslöshetskassas verksamhetsoraråde yrke,
inora vilket arbetslöshet förekoraraer varje år, eller föreligger i annat fall
särskilda oraständigheler, får kassan eller arbetsraarknadsstyrelsen be­
träffande saratliga raedlemraar eller viss grupp av dera begränsa rätten
lill dagpenning.

Avstängning från rätt till ersättning

29 § Försäkrad skall avstängas från rätt till ersättning under tid som
anges i 30 §, ora han

1.    läranat sill arbete frivilligt utan giltig anledning,

2.    skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande,

3.    avvisat erbjudet lärapligt arbete, eller

4.    utan alt uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genora sitt upp­trädande uppenbarligen vållat, att anställning ej korarait till stånd.

30 § Är det sannolikt alt arbete som avses i 29 § skulle ha varat högst
fera dagar eller raer än fera raen högst tio dagar, utgör avstängningsti-
den sju respektive 14 dagar. I annat fall är avstängningstiden 28 dagar.

Är del uppenbart att försäkrad ej vill antaga lämpligt arbete, såsom då han vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet sådant arbete, skall han vara avstängd till dess han utfört förvärvsarbete under 20 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 29 § inträffat eller från den senare dag arbetsmarknadsstyrelsen bestära-.

31 §    Besläraraelserna i 29 § 1—3 ora arbete får, ora det är skäligt, till-lämpas i fråga om arbetsraarknadsutbUdning. Avstängningstiden är i

 

Prop. 1973: 56                                                          8

sådana fall 28 dagar. Besläraraelsen i 30 § tredje stycket äger därvid motsvarande tillämpning.

Ansökan om ersättning m. m.

32 § Ansökan ora ersättning göres skriftligen hos arbetslöshetskassan.
Vid ansökningen skall fogas intyg av arbetsgivare ora den försäkrades
arbetsförhållanden samt de uppgifter i övrigt som behövs för bedö­
mande av den försäkrades ersättningsrätt.

Intyg och övriga uppgifter skall förvaras bland kassans handlingar. Arbetsgivare skall på begäran utfärda intyg som avses i första stycket enligt formulär sora fastställts av arbetsmarknadsstyrelsen.

Särskilda bestämmelser

33    § Har Konungen träffat överenskommelse med annan stat om andra villkor för rätt att erhålla ersättning än sora föreskrives i denna lag, skall erkänd arbetslöshetskassa tillärapa dessa villkor.

34    § Finner erkänd arbetslöshetskassa att försäkrad medlem, som medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig eller vilseledande upp­gift angående förhållande av betydelse för bedöraande av hans rätt tUl ersättning, icke bör uteslutas ur kassan enligt 51 § denna lag, kan kassan i stället frånkänna honora rätt till ersättning för en tid av högst ett år.

Förekoraraer sannolika skäl att försäkrad gjort sig skyldig till förfa­rande som avses i första stycket, kan ersättning sora lillkomraer honom innehållas i avvaktan på utredning i ärendet.

Beslut enligt första eller andra stycket skall av kassan ofördröjligen anraälas till arbetsraarknadsstyrelsen.

35    § Lagen (1969: 93) ora begränsning av sarahällsstöd vid arbetskon­flikt äger tillämpning på ersättning enligt denna lag,

36    § Har någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att fullgöra honora åvilande uppgifts- eller anraälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att ersättning utgått obehörigen eller raed för högt be­lopp eller har någon eljest obehörigen eller raed för högt belopp uppbu­rit ersättning och har han skäligen bort inse detta, skall det som betalats ut för mycket återbetalas, om ej i särskilt fall anledning föreligger att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldighet.

Föreligger återbetalningsskyldighet enligt första stycket, får vid senare utbetalning skäligt belopp innehållas i avräkning på vad som betalats ut för raycket.

37 § Beträffande rainskning i vissa fall av pension med utgiven dag­
penning gäller föreskrifterna i 17 kap. 4 § andra stycket lagen
(1962: 381) om allmän försäkring,

ANDRA AVDELNINGEN

Bestäraraelser om erkända arbetslöshetskassor

AUmänna bestämmelser

38 § Erkänd arbetslöshetskassa registreras hos arbetsmarknadsstyrel­
sen.

 

Prop. 1973: 56                                                          9

Med registreringen följer rätt till statsbidrag enligt de bestämraelser sora gäller därora.

Denna lag äger icke tUlämpning på facklig organisation eller annan liknande förening för vårdande av yrkesangelägenheter av den anled­ningen alt föreningen meddelar understöd vid arbetslöshet,

39 § Erkänd arbetslöshetskassa skall till raedleraraama utgiva ersätt­
ning vid arbetslöshet enligt denna lag.

Kassan får ej utöva annan verksamhet än sådan som avses i första stycket eller använda medel för ändaraål sora är fräraraande för sådan verksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsen får dock, ora särskilda skäl före­ligger, medge undantag från denna regel,

40    § För erkänd arbetslöshetskassas förbindelser svarar endast kas­sans tillgångar inbegripet förfallna men ej erlagda avgifter.

41    § Innan erkänd arbetslöshetskassa registrerats, kan den ej förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter eller vara part inför dorastol eller annan myndighet. Sedan styrelse utsetts, kan dock denna föra talan i raål rörande kassans bildande.

Handlar raedleraraar i kassan eller ledaraöter av dess styrelse eller andra på kassans vägnar, innan den registrerats, svarar de som deltagit i åtgärden eller beslutet därom solidariskt för uppkorana förbindelser,

42 § För att förening skall kunna registreras sora erkänd arbetslöshets­
kassa fordras att föreningen

1,    har minst 1 500 raedleraraar,

2,    antagit stadgar och utsett styrelse och revisorer enligt denna lag, Ora särskilda skäl föreligger kan arbetsmarknadsstyrelsen medge att

förening raed mindre antal raedleraraar än sora sägs i första stycket 1, får registreras,

43    § Sararaanfaller det avsedda verksarahetsorarådet för kassa som söker registrering helt eller till huvudsaklig del raed verksarahetsorarå­det för redan registrerad arbetslöshetskassa och kan på grand härav väntas uppkomma ölägenheter med hänsyn till försäkringsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande, får registrering vägras,

44    § För bildandet av erkänd arbetslöshetskassa för företagare fordras tillstånd av Konungen.

Stadgar och firma m. m.

45 §    Erkänd arbetslöshetskassas stadgar skall i lillämpliga delar och i enlighet med denna lag avfattas enligt norraalsladgar sora fastställs av arbetsmarknadsstyrelsen. Stadgarna skall ange

1,    kassans firraa,

2,    kassans verksarahetsoraråde raed uppgift huruvida kassan är av­sedd för anställda eller företagare eller för bådadera kategorierna,

3,    den ort inora riket där kassans styrelse skall ha sitt säte,

4,    de villkor som skall gälla för inträde i kassan och för uteslutning av medlera,

5,    vad som skall gälla beträffande medlemmarnas förraåner och skyl-

 

Prop. 1973:56                                                                         10

digheter i arbetslöshetsförsäkringen särat ordningen för utbetalning av ersättning,

6,    storleken av de fasta avgifter, sora skall erläggas till kassan, och ordningen för avgifternas erläggande,

7,    påföljden av försummelse att till kassan erlägga fast avgifi eller ut­taxerat belopp,

8,    grunderna för fondbildning,

9,    bestämraelser angående fondmedels placering och värdehandling­ars förvarande,

 

10,   antalet styrelseledamöter, revisorer och suppleanter för dem, sät­tet för deras lillsättande och tiden för deras uppdrag,

11,   bestämmelser om föreningsstämraa och hur dess befogenhet skall utövas,

12,   om föreningsstäraraans befogenhet skall utövas av därtill utsedda orabud, antalet orabud, hur de skall utses särat tiden för deras uppdrag,

13,   tid för ordinarie föreningsstärama,

14,   det sätt varpå kaUelse lill föreningssläraraa skall ske och andra meddelanden bringas tUl medlemraarnas eller orabudens kännedora samt den tid före stämraan då förslag, sora enskild raedlem önskar få behandlat, skall vara styrelsen tillhanda och den tid då föreskrivna kal­lelseåtgärder senast skall vara vidtagna,

15,   hur vid kassans upplösning skall förfaras raed kassans behållna tillgångar.

Stadgarna får ej utan raedgivande av arbetsmarknadsstyrelsen inne­hålla annat än sora angivits i andra stycket.

46 § Erkänd arbetslöshetskassas firraa skall innehålla orden "erkänd
arbetslöshetskassa".

Annan än erkänd arbetslöshetskassa får ej i sin firraa eller eljest vid beteckning av rörelsen använda ordet "arbetslöshetskassa" tillsammans med ordet "erkänd" eller på annat sätt i firman intaga något, sora kan ge sken av att firman innehas av erkänd arbetslöshetskassa,

47 § Ansökan om registrering av erkänd arbetslöshetskassa göres
skriftligen av kassans styrelse.

Vid ansökningshandlingen skall fogas

1,    två avskrifter av kassans stadgar,

2,    avskrift av protokoll som förts vid konstituerande sammanträde och som utvisar alt stadgarna antagils,

3,    avskrift av protokoll eller annan handling varav framgår att sty­relse och revisorer utsetts,

4,    skriftliga uppgifter rörande medleraraarnas antal och tillförsäkrade förraåner ävensora angående kassans tillgångar och skulder särat av samfund, inrättning eller annan gjord utfästelse om bidrag till kassan.

De uppgifter som avses i andra stycket 3. skall avfattas enligt formu­lär som fastställes av arbetsmarknadsstyrelsen och skall vara styrkta med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter,

48 § Ansökan ora registrering skall också innehålla uppgifter ora kas­
sans postadress, om styrelseledamöters, revisorers och eventuella supp­
leanters fullständiga naran, raedborgarskap och postadress särat förkla­
ring att dessa personer ej är omyndiga,

I ansökningshandlingen skall anges av vilka och hur kassans firraa

 

Prop. 1973: 56                                                                      11

skall tecknas, ora ej denna befogenhet skall utövas endast av styrelsen. Skall firraan tecknas av annan än styrelseledaraot eller styrelsesupp­leant, gäller första stycket även i fråga ora sådan firraatecknare.

Har ej den sora ensara eller geraensaral med annan får teckna kassans firma egenhändigt skrivit sin naranteckning på ansökningshandlingen, skall vid denna fogas särskild bUaga, på vilken naranleckningen finns. Namnteckning skall vara styrkt av vittnen.

Medlems förteckning

49 § Över erkänd arbetslöshetskassas raedlemraar skall finnas förteck­
ning. Denna skall för varje raedlera innehålla uppgift ora fullständigt
namn, personnummer, senast kända hemvist och tiden för inträdet i kas­
san.

Förteckningen skall förvaras på betryggande sätt.

Medlemskap

50 § Rätt att bli medlera i erkänd arbetslöshetskassa tillkoraraer var
och en sora uppfyller föreskrift i kassans stadgar ora arbete inora dess
verksamhetsoraråde.

Från rätt att bli medlera i kassa skall undantagas

1,    den sora är medlera i annan arbetslöshetskassa,

2,    den som icke fyllt 15 år,

3,    den sora fyllt 66 år,

4,    den sora förvärvsarbetar raindre än tre tiraraar per arbetsdag och i genomsnitt raindre än 17 timraar per vecka,

51 §    Från rätt alt kvarstå som medlera i kassa får undantagas

1,    den sora ej uppfyller och ej heller under rainst sex av de senaste tolv raånaderna uppfyllt föreskrift i kassans stadgar ora arbete inora visst verksarahetsoraråde,

2,    den sora raedvelet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vil­seledande uppgift angående förhållande av betydelse för hans rätt till medlemskap eller ersättning,

3,    den sora underlåter att ställa sig till efterrättelse kassans stadgar el­ler styrelsens behörigen utfärdade föreskrifter.

Från rätt att kvarstå sora raedlera i erkänd arbetslöshetskassa skall undantagas den som fyllt 67 år.

52 § Inträffar omständighet sora enligt 51 § kan föranleda alt raedlera
uteslutes ur erkänd arbetslöshetskassa, skall kassans styrelse genora re-
komraenderat brev under raedlemraens senast kända adress underrätta
honora därora särat utsätta skälig tid för förklaring. Vad sora sagts nu
gäller ej, ora rätten att kvarstå sora medlera upphör på grund av alt
raedleraraen uppnått 67 års ålder.

Meddelas beslut ora raedleras uteslutning av annan anledning än sora anges i 51 § första stycket 2. och andra stycket under tid då medlera­men har rätt till dagpenning, skall beslutet träda i kraft när hans rätt härtill upphör,

53 § Medleras rätt att utträda ur erkänd arbetslöshetskassa får icke
begränsas.

Medlem som icke vid utgången av andra månaden efter den tid, på

 

Prop. 1973: 56                                                                        12

vilken fast medierasavgift eller uttaxerat belopp belöper, till kassan an­tingen erlagt avgiften eller beloppet eller anraält förhållande, på vilket befrielse från betalningsskyldighet kan grundas, skall anses ha utträtt ur kassan vid nämnda tidpunkt, I kassa raed längre avgiflsperiod än kalen-derraånad skall raedlera sora icke inora tre raånader från periodens bör­jan erlagt avgiften anses ha utträtt ur kassan efter näranda tid, Ora sär­skilda skäl föreligger, får arbetsraarknadsstyrelsen raedge, att utträdet skall anses äga rara vid en senare tidpunkt, dock senast vid utgången av sjätte raånaden.

Kassans styrelse får raedge, att den sora underlåtit att inom föreskri­ven tid anmäla förhållande, på vilket befrielse från betalningsskyldighet kan grundas, ändå får bibehållas vid sitt raedleraskap, Ora särskilda skäl föreligger, får styrelsen även i annat fall besluta, alt raedlera sora un­derlåtit alt inora föreskriven tid erlägga fast avgift eller uttaxerat be­lopp skall få kvarstå i kassan.

Avgifter och uttaxering

54    § Erkänd arbetslöshetskassa skall till verksamhetens bedrivande ut­taga fasta medlerasavgifler. Dessa skall vara så bestämda att de i för­ening raed andra för verksaraheten avsedda inkoraster får antagas förslå till betalning av utfästa ersättningar, förvaltningskostnader och övriga kassan åliggande utgifter saml föreskriven fondbildning,

55    § Är erkänd arbetslöshetskassas tillgångar otiUräckliga för verk-sarahelens behöriga utövande, får kassan besluta ora särskUd uttaxering utan hinder av att stadgarna ej medger det. Beslutet skall godkännas av arbetsraarknadsstyrelsen. Särskild uttaxering får ej äga rum i annat fall än sora nu sagts.

Fondbildning

56 § Erkänd arbetslöshetskassa skall såsora fond avsätta tillgångar,
raotsvarande per medlera räknat minst summan av föi-valtningskostna-
der per medlem under det sistförflutna räkenskapsåret och det genom­
snittliga ersättningsbelopp kassan utgivit per ersättningsdag och medlera
under det sistförflutna räkenskapsåret, raultiplicerat raed det genom­
snittliga antalet ersättningsdagar per raedlera under de fera senaste åren.

Har arbetslöshetskassan raindre än 10 000 raedleraraar, får arbets­raarknadsstyrelsen föreskriva att såsora fond skall avsättas större till­gångar än sora följer av första stycket. Ora det genorasnittiiga antalet er­sätlningsdagar per raedlera för arbetslöshetskassa är högre än vad sora i allraänhet gäller för arbetslöshetskassorna, får arbetsraarknadsstyrelsen föreskriva att såsora fond skall avsällas mindre tUlgångar än som följer av första stycket.

Intill dess kassan varit i verksarahet under fera år, skall arbetsraark­nadsstyrelsen årligen, under beaktande av bestämraelserna i första och andra styckena, bestärama fondens miniraibelopp.

Utbetalning av ersättning får ej påbörjas, förrän arbetsmarknadssty­relsen raed hänsyn till kassans tillgångar särat kassans ekonoraiska ställ­ning i övrigt lämnat medgivande tUl det.

Överskott på verksaraheten skall tillföras fonden.

Fonden får tas i anspråk endast i den raån kassans inkomster ej för­slår till täckande av kassans löpande utgifter.

 

Prop. 1973: 56                                                                        13

Kapitalplacering

57 § Fondens tillgångar skall redovisas i en eller flera av följande for­
raer

1,    obligationer sora utfärdats av staten, koraraun, Sveriges allraänna hypoteksbank eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

2,    obligationer sora garanterats av staten eller koraraun,

3,    obligationer eller andra för den allraänna rörelsen avsedda för­skrivningar, sora offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag eller Sveriges investeringsbank aktiebolag, raed undantag av sådana förskriv­ningar, sora raedför rätt till betalning först efter ulfärdarens övriga ford­ringsägare (förlagsbevis),

4,    andra skuldförbindelser sora utfärdats eller garanterats av staten eller kommun eller sora utfärdats av riksbanken, postbanken, bankaktie­bolag, sparbank eller centralkassa för jordbrukskredit,

5,    intill högst en feratedel av fondens tillgångar i skuldförbindelser, för vilka kassan har säkerhet i förra av panträtt på grundval av inteck­ning i annan faslighet än industrifastighet eller i loralrält inora tre fjär­dedelar av senast fastställda taxeringsvärde, varvid i taxeringsvärdet på jordbruksfastighet icke får raedräknas taxeringsvärdet på växande skog; dock skall byggnad, för att inteckning i fastigheten skall godkännas, vara brandförsäkrad i svensk försäkringsanstalt eller i utländsk försäk­ringsanstalt raed rätt att driva försäkringsrörelse här i landet, eller

6,    med arbetsmarknadsstyrelsens raedgivande i fastighet, avsedd för kassans verksarahet, varvid i fråga ora brandförsäkring skall gälla vad sora anges i 5,

Utan hinder av första stycket får ett belopp, sora raotsvarar högst en tiondel av fonden, redovisas i andra värdehandlingar än sora avses i för­sta stycket 1—6, dock ej i aktier eller andelar i aktiefond.

Styrelse och firmaleckning

58 § Bestäraraelsema i 21—23 §§, 25—30 §§ och 32—37 §§ lagen
(1951: 308) ora ekonoraiska föreningar gäller i tillärapliga delar i fråga
ora erkänd arbetslöshetskassa raed följande avvikelser, näraligen

1,    att styrelseledaraot ej får utses för längre tid än fyra år, dock att arbetsraarknadsstyrelsen får raedge alt raandatliden omfattar längre lid,

2,    att anställd hos kassan ej får vara styrelseordförande,

3,    att arbetsmarknadsstyrelsen efter förslag av kassan skall utse en styrelseledamot jämte suppleant för honom,

4,    all sådan ledaraot och suppleant har rätt att för uppdragets fullgö­rande uppbära ersättning raed belopp som arbetsmarknadsstyrelsen be­stämmer.

Vid tillämpningen av 37 § näranda lag skall iakttagas att hänvisningen till 9 § skall avse 48 § denna lag,

59 §    Styrelsen skall särskilt tillse

att kassans verksamhet organiseras och drives på sätt som bäst tillgo­doser medlemraarnas och övriga förraånsberättigades intressen,

all kassans bokföring fullgöres i överenssläraraelse raed lag och givna föreskrifter samt

att raedelsförvaltningen är ordnad på ett betryggande sätt.

Styrelsen skall hålla sig fortlöpande underrättad ora de förhållanden sora kan ha betydelse för kassans verksarahet och ekonomiska ställning.

 

Prop. 1973: 56                                                                      14

Finnes anledning antaga att kassan ej kan fullgöra sina utfästelser eller att kassans ställning koramer att fortgående försäraras eller kan stadgarna av annan orsak ej längre anses svara raot de allraänna kraven enligt 45 §, åligger det styrelsen att tUl föreningsstäraraan så snart det kan ske föreslå stadgeändring eller annan läraplig åtgärd.

Räkenskaper och årsredovisning

60    § Bestäraraelsema i 38 § och 44 § första stycket lagen (1951: 308) ora ekonoraiska föreningar äger raotsvarande tillämpning på erkänd ar­betslöshetskassa,

61    § Arbetsmarknadsstyrelsen får i fråga om erkänd arbetslöshetskas­sas räkenskaper och styrelsens årsredovisning raeddela särskilda före­skrifter, sora skaU gälla järate bokföringslagen (1929: 117), Handlingar av betydelse för arbetslöshetskassans verksarahet skall förvaras under den i bokföringslagen angivna tiden, ora arbetsraarknadsstyrelsen ej raedger annat. Räkenskapsavslutning skall ske för kalenderår,

I balansräkningen skall sora skuld upptagas ett belopp, sora rainst motsvarar det för kassan föreskrivna lägsta fondbeloppet.

Revision

62 § Bestämmelserna i 45 § och 46 § 1 mora, särat 49—51 §§ lagen
(1951: 308) ora ekonoraiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga
om erkänd arbetslöshetskassa med följande avvikelser, nämligen

1,    att styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper skall granskas av rainst två revisorer,

2,    att revisor får utses för tid till och raed den ordinarie stäraraa sora skall äga rum under tredje räkenskapsåret efter det han utsetts.

Vid tUlämpningen av 49 § nämnda lag skall ikattagas att vad där sägs om länsstyrelsen i stället skall avse arbetsmarknadsstyrelsen,

63 § Är erkänd arbetslöshetskassas verksamhet av stor omfattning el­
ler föreligger annars särskilda skäl tUl det, kan arbetsmarknadsstyrelsen
föreskriva att rainst en av revisorema skall vara auktoriserad revisor
eller registrerad revisor.

När revisor eller revisorssuppleant utsetts skall anraälan därora oför­dröjligen göras till arbetsraarknadsstyrelsen genom kassastyrelsens för­sorg, om han valts på föreningssläraraa, Närraare föreskrifter i fråga ora sådan anmälan meddelas av arbetsraarknadsstyrelsen.

Föreningsstämma

64 § Vid handhavandet av erkänd arbetslöshetskassas angelägenheter kan raedleraraama företrädas av valda orabud.

Ombuden utövar sina befogenheter vid ombudsraöte. Detta skall an­ses som föreningsstämraa,

Orabud skall vara raedlem i kassan. När särskilda skäl föreligger lill det, får dock arbetsmarknadsstyrelsen raedge alt även annan än raedlem får vara ombud.

Bestämmelserna om föreningssläraraa i 53—60 §§ och 61 § första och

 

Prop. 1973: 56                                                                        15

andra styckena lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i till­lämpliga delar i fråga om erkänd arbetslöshetskassa. Arbetsmarknads­styrelsen får dock raedge att ordinarie föreningssläraraa skall hållas vid annan tidpunkt än före den 1 juli. Vid tillärapningen av besläraraelser­na i näranda lag skall iakttagas att vad där sägs ora länsstyrelsen i stället skall avse arbetsraarknadsstyrelsen.

Arbetsraarknadsstyrelsen kan raedge, att kassa håller ordinarie för­eningssläraraa endast vartannat eller vart tredje år, och raeddelar i så­dant fall de föreskrifter som behövs med anledning därav.

65 § Ärende, sora ej angivits i kallelse till stämma och sora ej särskilt
raeddelals raedleraraama enligt föreskrift i stadgarna, får avgöras på
stämman endast om ärendet enligt denna lag eller stadgarna skall före­
komma på stäraraan eller oraedelbart föranledes av ärende som skall av­
göras där. Annat ärende än som avses i 67, 71, 83 eller 88 § får dock
utan att ärendet angivils i kallelse avgöras på ordinarie stämma, om
tre fjärdedelar av de närvarande samtycker till det.

Utan hinder av första stycket kan på föreningsstämma beslutas atf extra stämma skall utlysas för behandling av visst ärende.

Talan mol styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberättigad

66 § Bestämmelserna i 63—66 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar äger motsvarande tillärapning på erkänd arbetslöshetskassa.

Ändring av stadgar m. m.

67 § Beslut ora ändring av erkänd arbetslöshetskassas stadgar är gil­
tigt endast om det vid föreningsstämma biträtts av minst tre fjärdedelar
av de röstande.

Innebär ändring av stadgarna alt dessas innehåll anpassas till tving­ande bestäraraelse i denna lag, får beslut om ändringen fattas av kassans styrelse.

För att beslut ora stadgeändring skall bli giltigt fordras utöver vad som anges i första och andra styckena att arbetsraarknadsstyrelsen god­känner beslutet.

Är för gUtighet av beslut ora stadgeändring något ytterligare vUlkor bestämt i stadgarna, skall det också iakttagas,

68    § Bestäraraelsema i 67 § äger raotsvarande tillämpning på beslut ora att erkänd arbetslöshetskassa skall träda i likvidation i annat fall än när förhållande inträffat sora medför att kassan enligt stadgarna skall upphöra med sin verksarahet eller när kassans raedlerasantal nedgått un­der föreskrivet antal. Detsararaa gäller beslut under likvidation, ora överlåtelse av kassans rörelse eller beslut av överlåtande kassa ora god­kännande av fusionsavtal enligt 88 §,

69    § Beslut om ändring av erkänd arbetslöshetskassas stadgar skall ofördröjligen anmälas för registrering och får ej gå i verkställighet innan registrering skett. Vid anmälningen skall fogas två avskrifter av proto­koll som förts i ärendet.

Beslut som avses i 67 eller 68 § första punkten får ej underställas ar­betsraarknadsstyrelsen för godkännande annat än genora beslutets an­raälan för registrering.

 

Prop. 1973: 56                                                         16

Beslut sora avses i 68 § andra punkten skall genast underställas ar­betsraarknadsstyrelsen för godkännande. Vid anraälningen skall fogas avskrift av protokoll, som förts i ärendet, och av de på föreningsstämma i ärendet fraralagda handlingarna.

Likvidation och upplösning

70 § Erkänd arbetslöshetskassa skall träda i likvidation, när förhål­
lande inträffar, på grand varav kassan enligt bestäraraelse i stadgarna
skall upphöra raed sin verksarahet.

Nedgår erkänd arbetslöshetskassas raedlerasantal under det minsta antal, som skall gälla för kassan, skall styrelsen omedelbart anraäla det till arbetsmarknadsstyrelsen, som prövar ora kassan skall få fortsätta sin verksarahet. Lämnas medgivande härtill föreskriver arbetsmarknadssty­relsen de villkor som skall gälla och bestäramer nytt minsta antal raed­leraraar för kassan. Beslutar arbetsraarknadsstyrelsen att ej raedge kas­san att fortsätta verksaraheten, skall kassan träda 1 likvidation.

71    § Har erkänd arbetslöshetskassa beslutat träda i likvidation eller skall likvidation ske av anledning sora anges i 70 eller 87 §, skall en eller flera likvidatorer väljas på föreningssläraraa för att verkställa likvida­tionen. I stadgarna kan vara bestärat att därutöver en eller flera likvida­torer skall tillsättas i annan ordning,

72    § Har sådant förhållande inträffat sora påkallar likvidation enligt 70 eller 87 § och har ej inom sex veckor därefter i registret införts upp­gift ora att kassan trätt i likvidation, skall rätten på ansökan av styrelse­ledamot eller medlera eller på anraälan av arbetsraarknadsstyrelsen och efter kassans hörande förklara alt kassan skall träda i likvidation. Rät­ten skaU därvid förelägga kassan att inora viss tid, ej understigande sex veckor, till rätten inge bevis ora registrering att kassan utsett en eller flera likvidatorer vid påföljd att annars en eller flera likvidatorer för­ordnas av rätten,

73    § Saknar erkänd arbetslöshetskassa till registret anraäld behörig styrelse, kan styrelseledamot, kassamedlem eller borgenär eller annan, vars rätt kan vara beroende av att det finns någon sora kan företräda kassan, ansöka hos rätten att kassan skall förklaras skyldig att träda i likvidation. Arbetsmarknadsstyrelsen kan hos rätten göra anmälan om sådant förhållande som nu sagts,

Bestäraraelsema i 72 § tredje och fjärde styckena lagen (1951:308) ora ekonoraiska föreningar äger raotsvarande tillärapning på ansökan el­ler anraälan enligt första stycket,

74    § Utser erkänd arbetslöshetskassa ej likvidatorer, fastän sådant för­hållande inträffat som enligt 70 eller 87 § påkallar likvidation, är de sora raed vetskap ora förhållandet deltager i beslut ora atf fortsätta kas­sans verksarahet eller handlar på dess vägnar solidariskt ansvariga för uppkommande förbindelser,

75    § Bestämmelserna i 76 och 77 §§ lagen (1951: 308) ora ekonoraiska föreningar äger raotsvarande tillämpning på erkänd arbetslöshetskassa. Vid tiUämpningen av 77 § näranda lag skall iakttagas att vad där sägs ora länsstyrelsen i stället skall avse arbetsmarknadsstyrelsen.

 

Prop. 1973: 56                                                         17

76    § Visar likvidator uppenbar motvilja eller försumraelse vid fullgö­rande av sitt uppdrag, kan rätten på anraälan av arbetsraarknadsstyrel­sen och efter likvidatorns hörande entlediga honora och förordna annan i hans ställe. Underrättelse ora sådant beslut skall ofördröjligen genora rättens försorg avsändas för registrering.

77    § Besläraraelserna i 78 och 79 §§ lagen (1951: 308) ora ekonomiska föreningar äger raotsvarande tiUärapning på erkänd arbetslöshetskassa. Vid tillärapningen av bestäraraelsema skall dock iakttagas att vad sora i

78    § näranda lag sägs om länsstyrelsen i stället skall avse arbetsraark­nadsstyrelsen och att hänvisningen i 79 § näranda lag till 9 § skall avse 48 § denna lag.

78 § Besläraraelserna i 80 § lagen (1951: 308) ora ekonomiska förening­
ar äger raotsvarande tiUärapning på erkänd arbetslöshetskassa med un­
dantag av hänvisningen till 47 §.

Bestämraelserna i 63 § denna lag om revisor äger raotsvarande till­lämpning på likvidationsrevisor.

79 § Bestäraraelsema i 81 § lagen (1951: 308) ora ekonoraiska förening­
ar äger raotsvarande tillärapning på erkänd arbetslöshetskassa med un­
dantag av hänvisningen till 39—43 §§ och 44 § andra stycket.

Bestämraelserna i 61 § denna lag om årsredovisning äger motsvarande tillämpning på slutredovisning.

80    § Bestämmelsema i 83 §, 84 § första stycket första och andra punkterna, andra och tredje styckena samt 85—87, 89 och 90 §§ lagen (1951: 308) ora ekonoraiska föreningar gäUer i tillärapliga delar i fråga ora erkänd arbetslöshetskassa. Vid tUlämpningen av bestämmelsema skall dock iakttagas att hänvisningen i 84 § andra stycket näranda lag till 73 § skall avse 95 § denna lag och att, i saraband raed anraälan en­ligt 90 § näranda lag, till arbetsraarknadsstyrelsen skall läranas avskrif­ter av förvaltningsberättelsen jämte redovisningshandlingarna och revi­sionsberättelsen.

81    § Under tid då erkänd arbetslöshetskassa är i likvidation får ej ny medlera antagas eller förskott på fraratida förraåner läranas. Rätt för raedlera att vid avgång ur kassan få ut del av dess tillgångar gäller en­dast ora raedleraraen avgått innan likvidationsbeslut fattats av kassan eller meddelats av domstol.

Under likvidationen får ej de fasta avgifter och uttaxerade belopp ut­krävas eller de försäkringsförmåner utges, sora förfallit till betalning se­dan beslutet ora likvidationen fattades av kassan eller raeddelades av dorastol.

Arbetsmarknadsstyrelsen kan medge att kassans verksamhet får fort­sättas under likvidationen, ora det kan antagas fräraja en ändamålsenlig avveckling av kassan. Sådant raedgivande får förenas raed föreskrifter.

82 § Vid erkänd arbetslöshetskassas likvidation får överlåtelse av kas­
sans tillgångar ej ske, förrän den i kallelsen på kassans okända borge­
närer utsatta inslällelsedagen är förbi och alla kända skulder betalats.
Till sådana skulder räknas försäkringsförraån, som förfallit till betal­
ning innan likvidationsbeslutet fattats av kassan eller meddelats av dom­
stol, samt sådan obetald andel i kassans tillgångar som enligt stadgarna
tillkoraraer raedlem, som avgått före beslutet, eller dennes rättsinneha-

2   Riksdagen 1973.1 saml Nr 56

 

Prop. 1973: 56                                                         18

vare. Är skuld till någon del tvistig eUer ej förfallen och kan betalning därför eller av annan orsak ej ske, skall medel som fordras för betal­ningen hållas inne.

83 § Om förslag till överlåtelse av kassans rörelse på annan erkänd ar­
betslöshetskassa kan åstadkommas, skall Ukvidatorerna utlysa förenings­
stämma för behandling av förslaget och på stämraan lägga fram anbud
sora lämnats på rörelsens övertagande.

Arbetsmarknadsstyrelsen skall ofördröjligen registrera beslut, varige­nora styrelsen godkänt beslut ora överlåtelse av kassas rörelse. När re­gistrering skett, skall kassa som övertager rörelsen anses ha inträtt i den likviderande kassans rättigheter och skyldigheter. Sistnäranda kassas återstående tiUgångar och handlingar skall överläranas tUl övertagande kassa.

Sker ej överlåtelse av kassans rörelse, skall stadgarnas bestäraraelser ora förfarandet raed kassans behållna tillgångar vid dess upplösning till-lärapas.

84 § Har vid erkänd arbetslöshetskassas likvidation tillgångarna för­
delats eller överlämnats till någon som enligt stadgarna är berättigad att
övertaga dem, utan att betalning för skuld erlagts eller innehållits, eller
förslår ej innehållna medel till att betala skuld, är den sora uppburit nå­
got till förfång för borgenär skyldig att ålerbära vad han sålunda fått,
ora kassan ej kan fullgöra sina förpliktelser. För brist sora kan upp-
koraraa när belopp skall återbäras är likvidatorerna ansvariga efter de
grunder för skadeståndsskyldighet som anges i 106, 108 och 109 §§ la­
gen (1951: 308) om ekonomiska föreningar.

Anser medlem eller annan förraånsberättigad att han vid fördelning av kassans tiUgångar ej fått vad sora belöper på honora, skall han väcka talan mot kassan inom tre raånader efter det slutredovisning fraralades på föreningsstämma vid påföljd att han annars förlorar sin talan. I fråga om återbäringsskyldighet och om likvidators ansvarighet äger förs­ta stycket motsvarande tillärapning.

Har raedlera eller annan förraånsberättigad ej inora fem år efter det slutredovisning lades fram på föreningsstämma anraält sig för alt lyfta vad han fått vid fördelningen, har han förlorat sin rätt.

85 § Kan det antagas att erkänd arbetslöshetskassa sora trätt i likvida­
tion saknar tillgångar eller att dessa ej förslår lill betalning av likvida­
tionskostnaderna, kan rätten på anraälan av likvidatorerna och efter ar-
betsraarknadsstyrelsens hörande förklara att likvidationen skall läggas
ned och kassan anses upplöst. När sådan förklaring raeddelals, gäller ej
78—84 §§. TUlgång som enligt vad nu sagts ej skall ingå i hkvidalion
skall efter rättens förordnande tillfalla allmännyttigt eller därraed j ära-
förligt ändaraål.

Meddelande ora förklaring enligt första stycket skall ofördröjligen ge­nora rättens försorg avsändas för registrering,

86    § Bestäraraelsema i 93 § och 94 § första stycket lagen (1951: 308) ora ekonomiska föreningar äger raotsvarande tUlärapning på erkänd ar­betslöshetskassa.

87    § Är erkänd arbetslöshetskassa ej i likvidation när dess egendora avträdes till konkurs, äger 81 § raotsvarande tillämpning tills konkursen

 

Prop. 1973: 56                                                         19

avslutats eller kassan trätt i likvidation enligt andra stycket. Vad där sägs ora likvidationsbeslut skall i stället gälla beslutet ora egendorasav­träde. Vidare skaU iakttagas att utbetalnmg av dagpenning ej får ske innan konkursen avslutats.

Finns överskott när kassas konkurs avslutas och var kassan ej i likvi­dation då dess egendom avträddes tUl konkurs, skall kassan träda 1 likvi­dation. Vad i 81 och 82 §§ sägs ora likvidationsbeslut skall därvid i stäl­let avse beslutet ora egendorasavträde.

Fusion

88 § Mellan erkända arbetslöshetskassor får avtal träffas om att den
ena kassan (överlåtande kassan) skall uppgå i den andra kassan (överta­
gande kassan) på så sätt att dels raedleraraama i den överlåtande kassan
enligt avtalets närraare bestäraraelser blir raedlemraar i den övertagande
kassan, dels den överlåtande kassan utan likvidation upplöses särat alla
dess tillgångar och skulder övertages av den övertagande kassan (fu­
sion). Fusionsavtal får ej verkställas förrän det godkänts av arbetsraark­
nadsstyrelsen. Sedan avtalet godkänts, skall det registreras. Fusionen an­
ses genoraförd, när registrering skett.

Registrering

89 § Hos arbetsraarknadsstyrelsen skall föras register över erkända ar­
betslöshetskassor för inskrivning av de uppgifter, vilka enligt denna lag
skall anraälas för registrering eller i övrigt tas in i registret.

Ansökan ora erkänd arbetslöshetskassas registrering och anraälan för registrering skall inges eller i betalt brev med posten insändas till arbets­raarknadsstyrelsen. Ansöknings- och anraälningsskriften raed därvid fo­gade handlingar skall för varje kassa förvaras sora bUagor till registret.

90    § Bestämmelsema i 100 § första och tredje styckena, 101 och 102 §§ samt 103 § 1 raom. lagen (1951: 308) ora ekonoraiska föreningar äger raotsvarande tillärapning på erkänd arbetslöshetskassa. Vid tUlämp­ningen av bestämmelserna skall iakttagas att vad där sägs om länsstyrel­sen i stället skaU avse arbetsmarknadsstyrelsen. Vidare gäller alt regist­rering skall vägras, förutora i fall som anges i 100 § första stycket nämnda lag, även när medgivande eller godkännande sora krävs enligt denna lag ej läranas och att bestämmelsema i 102 § nämnda lag äger motsvarande tillärapning betiäffande register över erkänd arbetslöshets­kassa.

91    § Vid registreringsanraälan sora avser beslut ora stadgeändring skall fogas två avskrifter av protokoll som förts i ärendet.

Vid registrering av erkänd arbetslöshetskassa förses det ena exempla­ret av stadgarna raed bevis om registreringen och återställes till kassan.

Registreras stadgeändring, förses det ena exemplaret av det protokoll som innehåller beslutet med bevis ora registreringen och återställes tUl kassan.

92 § Mot den sora inhäratat kännedom om vad registret beträffande
visst förhållande innehåller vid den tidpunkt varom är fråga, kan änd­
ring i samraa förhållande raed laga verkan åberopas endast ora han visas
ha ägt vetskap ora ändringen.

 

Prop. 1973: 56                                                         20

Tillsyn

93    § Arbetsmarknadsstyrelsen utövar tillsyn över de erkända arbets­löshetskassorna, vilka har att ställa sig arbetsmarknadsstyrelsens anvis­ningar tUl efterrättelse.

94    § Erkänd arbetslöshetskassa är skyldig att lämna arbetsmarknads­styrelsen eUer dess ombud tillträde till föreningsstärama och sararaan-träde raed kassans styrelse.

95    § Arbetsraarknadsstyrelsen kan raeddela de erinringar i fråga ora erkänd arbetslöshetskassas verksarahet som styrelsen finner påkallade.

Arbetsraarknadsstyrelsen skall förelägga erkänd arbetslöshetskassa att inora viss lid vidtaga de åtgärder som behövs för rättelse, om

1.    avvikelse skett från denna lag eller de för kassan gällande stad­garna eller de författningar eller föreskrifier i övrigt sora gäller för verk­samheten,

2.    stadgarna ej längre uppfyller de i 45 § angivna kraven,

3.    kassans tillgångar ej är tillräckliga, eller

4. annan allvarlig anraärkning kan riktas raot kassans verksarahet.
Har föreläggande enligt andra stycket ej efterkorarails inom bestämd

tid och har det anmärkta förhållandet ej heller på annat sätt undanröjts, kan arbetsmarknadsstyrelsen förklara kassan för viss tid förlustig rätten tUl statsbidrag helt eller delvis. Ora skäl därtill föreligger, kan arbets­marknadsstyrelsen också hos rätten ansöka om att kassan skall förklaras skyldig att träda i likvidation. Har sådan ansökan skett, äger beslärarael­serna i 72 § tredje stycket lagen (1951: 308) ora ekonoraiska föreningar raotsvarande tUlärapning.

Styrkes ej innan rätten avgör ärendet att meddelat föreläggande efter­kommits, skall rätten förklara, att kassan skall träda i likvidation, och förordna en eller flera likvidatorer.

96 § Har erkänd arbetslöshetskassa trätt i likvidation, kan arbets­
marknadsstyrelsen förordna likvidator att tillsammans med övriga likvi­
datorer verkställda likvidationen. Kassans firraa tecknas därvid av
denne likvidator i förening raed den eller dera sora annars är berättigade
att teckna firman.

Under kassas likvidation har arbetsmarknadsstyrelsen sararaa befo­genheter beträffande likvidatorerna sora i fråga ora kassans styrelse.

Arbetsraarknadsstyrelsen kan förordna likvidationsrevisor att jämte övriga likvidationsrevisorer granska likvidatorernas förvaltning och kas­sans räkenskaper under likvidationen.

Likvidator och likvidationsrevisor sora förordnats enligt denna para­graf kan utlysa föreningsstäihma. Sådan Ukvldator och likvidationsrevi­sor skall iakttaga de föreskrifter, som arbetsraarknadsstyrelsen med­delar. Arvode till Ukvidatom och likvidationsrevisom betalas av kassan med belopp som arbetsraarknadsstyrelsen bestäraraer. Arbetsraarknads­styrelsen kan när sora helst återkalla uppdraget.

Talan mot arbetslöshetskassas och arbetsmarknadsstyrelsens beslut

97    § Talan mot beslut av erkänd arbetslöshetskassa föres genora be­svär hos arbetsraarknadsstyrelsen.

98    § Talan raot arbetsraarknadsstyrelsens beslut i ärende angående medleras rätt till ersättning eller raedleraskap i erkänd arbetslöshetskassa

 

Prop. 1973: 56                                                        21

enligt denna lag föres genora besvär hos försäkringsdorastolen, ora ej annat följer av lagen (1969: 93) ora begränsning av sarahällsstöd vid ar­betskonflikt.

Beslut sora avses i första stycket och som ej innebär tillärapning av sistnämnda lag får av arbetsraarknadsstyrelsen underställas försäkrings-dorastolens prövning, ora det för enhetiig lagtolkning eller rätlstUlärap-ning är av synnerlig vikt att saken prövas av dorastolen eller annars sär­skilda skäl finns för sådan prövning.

Mot arbetsraarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag i annat fall än sora avses i första eller andra stycket föres talan hos Konungen genora besvär.

99 § Besvär skall mges tUl den myndighet eller det organ sora har
raeddelat beslutet. Den oraständigheten att besvären ingivils eller insänts
direkt till den myndighet sora har att pröva besvären utgör dock ej hin­
der för besvärens upptagande tiU prövning, om de inkorarait före be­
svärstidens utgång.

Beträffande tid för anförande av besvär gäller även i fråga ora erkänd arbetslöshetskassas beslut bestäraraelsema i 12 § andra stycket förvalt­ningslagen (1971: 290). Besvär över arbetsraarknadsstyrelsens beslut om vägrad registrering föres sist inom två månader från beslutets dag.

Kassas beslut och arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag länder till oraedelbar efterrättelse, ora ej annat angivits i beslutet eller bestäraraes av rayndighet sora har att pröva beslutet.

Skadestånd

100 § Bestäraraelsema i 106—109 §§ lagen (1951: 308) om ekono­
miska föreningar äger raotsvarande tUlärapning på erkänd arbetslöshets­
kassa.

Straffbestämmelser

101    § Driver arbetslöshetskassa utan att vara registrerad verksarahet sora avses i denna lag, döraes den sora på kassans vägnar deltar i åtgärd eller beslut som rör verksamheten till böter eller fängelse i högst sex må­nader.

102    §   TiU böter dömes

 

1.    styrelseledaraot, likvidator eller annan som i ansökan ora eller an­raälan för registrering eller i därvid fogade handlingar eller i annan en­ligt denna lag till arbetsraarknadsstyrelsen ingiven handling eller vid läranande av begärd upplysning till styrelsen uppsåtligen eller av grov vårdslöshet raeddelar oriktig eller vUseledande uppgift,

2.    styrelseledaraot eller llkvidator sora uppsåtligen eller av grov vårdslöshet raeddelar oriktig eller vilseledande uppgift i handling sora hålles tillgänglig för raedleraraar eller röstberättigade eller fraralägges på orabudsraöte,

3.    revisor eller likvidationsrevisor sora i revisionsberättelse eller an­nan handling, sora framlägges på orabudsraöte eller på annat sätt hålles tillgänglig för raedleraraar eller röstberättigade, uppsåtligen eller av grov vårdslöshet raeddelar oriktig eller vilseledande uppgift ora kassans ange­lägenheter eller uppsåtligen eller av grov vårdslöshet underlåter att göra anraärkning beträffande förvaltningen, fastän anledning därtill förelig­ger.

 

Prop. 1973: 56                                                         22

4.    revisor, likvidationsrevisor eller revisors eller llkvidationsrevisors raedhjälpare som, oaktat han insett eller bort inse att skada kunnat föl­ja därav, yppar något som kommit tUl hans kännedom vid verkställd granskning utan att det varit nödvändigt för att fullgöra hans uppdrag,

5.    styrelseledamot, revisor, likvidator eller annan som ej iakttager eller fullgör vad som åligger honom enligt 52 § första stycket, 58 § såvitt där­igenora hänvisas tUl 37 § lagen (1951: 308) ora ekonoraiska föreningar, 60 § såvitt därigenora hänvisas till 38 § andra stycket näranda lag, 62 § såvitt därigenom hänvisas till 50 § tredje stycket och 51 § första stycket sarama lag, 63 § andra stycket, 64 § såvitt därigenom hänvisas till 55 § tredje stycket samraa lag, 69 § första eller tredje stycket, 70 § andra stycket första punkten, 77 § såvitt därigenom hänvisas till 79 § första el­ler andra stycket sararaa lag, 78 § första stycket såvitt därigenora hänvi­sas tUl 80 § tredje stycket, jämfört raed 50 § tredje stycket sarama lag, 79 § första stycket såvitt därigenom hänvisas till 81 § andra stycket förs­ta punkten sararaa lag, 80 § såvitt därigenora hänvisas till 89 § första stycket och 90 § första stycket samma lag, 93 § eller 95 §.

103 § Är giiming som avses i 101 och 102 §§ belagd raed straff i
brottsbalken, döraes ej till ansvar enligt denna lag.

Särskilda bestämmelser

104     § Bestämraelserna i 114 och 115 §§ lagen (1951: 308) om ekono­raiska föreningar äger raotsvarande tillärapning på erkänd arbetslöshels-kassa.

105     § De närraare föreskrifter sora behövs för tUlärapningen av denna lag meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av arbetsraarknadsstyrelsen.

Övergångsbestämmelser

1.   Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974, då förordningen
(1956: 629) om erkända arbetslöshetskassor upphör att gälla.

Det försäkrmgsår som slutar den 31 augusti 1973 skall löpa till och med den 31 december 1973.

Har försäkrad uppburit ersättning under tiden den 1 septeraber—den 31 december 1973 enligt förordningen ora erkända arbetslöshetskassor, äger han rätt till ersättning under ytterligare det antal dagar sora följer av 14 § denna lag raed avdrag för det antal dagar för vUka ersättning uppburits under näranda tid.

Med beslut ora avstängning från rätt till ersättning enligt 29—31 §§ järaställes motsvarande beslut enligt förordningen om erkända arbetslös­hetskassor.

2.    Lagen äger icke tUlärapning i fråga om registrerad understödsför­ening vUken vid denna lags ikraftträdande raeddelar försäkring vid ar­betslöshet och ej antagits sora erkänd arbetslöshetskassa.

3.    Vid denna lags ikraftträdande upphör lagen (1938: 96) ora under­stödsföreningar samt kungörelsen (1912: 304) angående tillsyn å under­stödsföreningar ra. ra. och kungörelsen (1955: 576) om prövning av vissa ärenden rörande understödsföreningar att gälla i fråga om erkänd ar­betslöshetskassa.

4.    Registrerad understödsförening vUken vid lagens ikraftträdande är

 

Prop. 1973: 56                                                        23

antagen som erkänd arbetslöshetskassa skall genora arbetsraarknadssty­relsens försorg registreras hos styrelsen. I registret skall därvid införas vad sora vid lagens ikraftträdande är infört i understödsföreningsregist­ret. Anraälningsskrifter raed därvid fogade handlingar angående för­ening sora nu angivits skall förvaras sora bilagor lill registret för erkända arbetslöshetskassor.

5.    I fråga om beslut av erkänd arbetslöshetskassa som fattats före ikraftträdandet av denna lag och ora talan raot sådant beslut tillärapas äldre lag.

6.    Förekoraraer i lag eller annan författning hänvisning till bestära­raelse sora ersatts genora bestäraraelse i denna lag, skall i stället den be­släraraelsen tillärapas.

2    Förslag till

Lag om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenora förordnas sora följer.

Inledande bestämmelser

1 § Kontant arbelsraarknadsslöd utges enligt denna lag vid arbetslös­
het tUl

1.    den sora icke är försäkrad enligt lagen (1973: 000) ora arbetslös­hetsförsäkring,

2.    försäkrad enligt nämnda lag sora efter inträdet i erkänd arbetslös­hetskassa ännu ej uppfyllt raedlerasvillkoret enligt lagen,

3.    försäkrad enligt näranda lag sora ej har rätt lill ersättning enligt la­gen på grund av att ersätlningsperiod gått till ända sedan han uppnått 60 års ålder, eller

4.    försäkrad enligt nämnda lag sora ej har rätt tiU ersättning enligt la­gen på grund av att ersättningsperiod gått till ända sedan han uppnått 55 års ålder och blivit arbetslös av anledning sora anges i 14 § andra stycket.

 

2    § Det kontanta arbetsraarknadsstödet handhas av arbetsraarknads­styrelsen och länsarbetsnäranderna. Utbetalning av stödet orabesörjes av riksförsäkringsverket och de allraänna försäkringskassorna.

3    § Kontant arbelsraarknadsslöd utgår till den sora uppfyller före­skrivna ersättningsvillkor i Sverige.

Allmänna viUkor för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd

4 §    Kontant arbelsraarknadsslöd vid arbetslöshet tillkoraraer den som

1.    har fyllt 16 år,

2.    är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete för arbets­givares räkning minst tre timraar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 tiraraar i veckan,

3.    är beredd att antaga erbjudet lärapligt arbete under tid för vilken han icke anmält hinder som kan godtagas,

 

Prop. 1973: 56                                                         24

4.    är anraäld sora arbetssökande hos den offentliga arbetsförraed­Ungen i den ordning som arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver,

5.    icke kan erhålla lärapligt arbete.

Företagare anses arbetslös, när hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt, om icke arbetsraarknadsstyrelsen av sär­skilda skäl föreskriver annat.

5 §    Erbjudet arbete skall anses lämpligt, ora

1.    inora raraen för tUlgången på arbetstillfällen skälig hänsyn tagits till den arbetssökandes yrkesvana och föratsättningar i övrigt för arbetet särat andra personliga förhållanden,

2.    anställningsförraånerna är förenliga raed de förmåner som utgår till den som är anställd enligt kollektivavtal eller, ora sådant icke finnes, är skäliga i förhållande till de förraåner sora vid järaförliga företag ut­går till arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer,

3.    arbetet ej hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder till följd av stridsåtgärd som är lovlig enligt lag och kollektivavtal,

4.    förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som angives i för­fattning eller rayndighets föreskrifier rörande åtgärder till förebyg­gande av ohälsa eller olycksfall.

ArbetsviUkor m. m.

6 § Rätt till kontant arbelsraarknadsslöd föreligger, ora den arbetslöse
under en raratid av tolv raånader oraedelbart före arbetslöshetens in­
träde utfört förvärvsarbete i rainst fera raånader (arbetsvillkor). Härvid
tages hänsyn endast till raånad då förvärvsarbete utförts minst tio dagar
och minst 70 tiraraar.

Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas raer än en gång för uppfyllande av arbetsvillkoret.

7 § Med tid under vilken sökanden enligt 6 § skall ha utfört förvärvs­
arbete järaställes tid då han

1.    i enskUt hera vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträclcning att han varit förhindrad att stå till arbetsraarknadens förfogande,

2.    genoragått arbetsraarknadsutbUdning för vilken statligt utbild­ningsbidrag utgått, fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenning en­ligt 3 kap. 13 § lagen (1962: 381) ora allraän försäkring, i saratliga fall dock tUlsararaans högst två raånader,

3.    haft seraester, eller

4.    eljest varit ledig av annan anledning än sjukdom, värnpliktstjänst­göring eller barns födelse raed helt eller delvis bibehåUen lön.

Vård sora avses i första stycket första punkten skall anses förhindra sökanden att stå tiU arbetsraarknadens förfogande endast i fall då inva­liditetstillägg enligt 9 kap. 2 § första stycket eller vårdbidrag enligt 9 kap. 4 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring eher kommunalt vårdbidrag utgår.

8 § Vid bestäraraande av raralid enligt 6 § inräknas icke tid då sökan­
den varit hindrad att arbeta på grand av styrkt sjukdom, värnplikts­
tjänstgöring, vuxenutbildning, nykterhetsvård pä anstalt, frihetsberö­
vande på krirainalvårdens oraråde eller vård av eget barn eller adoptiv­
barn under tid för vUken föräldrapennmg enligt 3 kap. 13 § lagen (1962:
381) om allmän försäkring utgått, i den mån sådan tid ej enligt 7 §
jämställes raed tid under vilken förvärvsarbete ulförts.

 

Prop. 1973: 56                                                         25

9 § Den sora i rainst fem raånader i anslutning till alt han avslutat
ungdorasutbildning, sådan yrkesinriktad vuxenutbildning på heltid sora
orafallar minst ett läsår och sora berättigar tUl studiesocialt stöd eller
arbetsraarknadsutbUdning sora orafattar rainst tre raånader, stått till
arbetsmarknadens förfogande sora arbetssökande genora den offentliga
arbetsförraedUngen är berättigad till kontant arbelsraarknadsslöd, utan
att ha uppfyllt arbetsvillkoret. Sökanden skall dock ställa sig till arbets­
raarknadens förfogande inora fem raånader från utbildningens avslu­
tande, ora ej särskilda skäl föreligger.

Arbetslös sora avses i 1 § 3. och 4. skall vid tillärapning av första stycket anses ha fullgjort arbetsvillkoret.

10 § Vid tillärapning av 6, 7, 8 och 9 §§ tages ej hänsyn tUl tid innan
sökanden uppnått 15 års ålder.

Det kontanta arbetsmarknadsstödets form m. m.

11   § Kontant arbetsraarknadsstöd utgår i förra av ett för dag beräknat belopp. Under en kalendervecka får suraman av antalet ersatta och arbe­tade dagar samt karensdagar uppgå till högst fem.

12   § Kontant arbetsmarknadsstöd får ej utges för söndag. För helgdag som ej infaller på söndag samt för påskafton, pingstafton, raidsoraraar­aflon, julafton och nyårsafton får stöd utges endast ora stöd utgår för rainst två ytterligare dagar under sararaa kalendervecka och en arbetslös dag infaller oraedelbart före eller efter helgen.

Stöd får ej utges för dag då stödtagaren uppbär föräldrapenning en­ligt 3 kap. 13 § lagen (1962: 381) ora aUraän försäkring.

Karenstid och ersättningslidens längd

13 § Kontant arbetsraarknadsstöd får icke utgå förrän sökanden un­
der en sararaanhängande tid av fera kalenderveckor varit arbetslös fem
dagar (karensvUlkor). I karenstid inräknas endast dag för vilken stöd
skulle ha utgått, om karenstiden gått till ända.

I fråga ora den sora före arbetslöshetens inträde haft sin huvudsakliga försörjning genom verksamhet sora självständig företagare gäller en karenstid om två raånader. Den tid inom vilken karenstiden beräknas skall för sådan sökande utgöra sex raånader. Arbetsraarknadsstyrelsen får, ora särskUda skäl föreligger, föreskriva alt kortare karenstid skall gälla.

Sökande sora avses i 1 § 3. och 4. behöver ej uppfylla karensvillkoret. Detsararaa gäller den som är ersättningsberätligad enligt 9 §.

14   § Kontant arbetsraarknadsstöd utgår under längst 150 dagar från det karensvUlkoret uppfyllts (ersältningsperiod), ora ej annat följer av

15   § sista stycket. Har stödtagaren uppnått 55 års ålder innan ersätt­ningsperioden gått till ända, är perioden i stället 300 dagar. Sedan stöd­tagaren uppnått 60 års ålder, är ersättningsperioden icke begränsad. Detsamma gäller sökande som avses i 1 § 4.

Även i fråga ora den som fyllt rainst 55 är innan ersällningsperioden gått lill ända är ersättningsperioden obegränsad, ora han blivit arbetslös sora en omedelbar följd av nedläggning av eller bestående ändring i driften vid företag där han var anställd eller avveckling av hans verk-

 

Prop. 1973: 56                                                        26

sarahet sora självständig företagare på grand av orafattande eller genora­gripande förändring i ortens näringsliv eller i den näringsgren där han utövade verksaraheten särat om han i rainst 24 raånader under de tre åren närraast före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete.

Rätten till kontant arbetsraarknadsstöd upphör vid utgången av raå­naden före den under vilken den arbetslöse fyller 67 år eller när han dessförinnan börjar uppbära ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen (1962: 381) ora allraän försäkring.

15 § Ora arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden gått till ända,
har stödtagaren, ora annat ej följer av 16 §, rätt till kontant arbetsmark­
nadsstöd under återstående antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet,
även om han då ej uppfyUer arbetsvillkoret och karensvillkoret.

Har ersättningsperioden gått till ända raen har stödtagaren under pe­rioden ånyo uppfyllt arbetsvillkoret, utgår kontant arbetsraarknadsstöd under ytterligare ersättningsperiod. Därvid skall dock karensvillkoret ånyo uppfyllas. Den nya ersättningsperioden räknas från inträdet av den arbetslöshet, då stödtagaren senast uppfyllde arbetsvillkoret.

Till den sora haft heltidsarbete och söker sådant arbete raen regelbun­det utför deltidsarbete under tid då han i övrigt är arbetslös utgår er­sättning under högst 50 dagar. Om särskUda skäl föreligger, får dock er­sättningsliden förlängas till vad sora eljest gäller.

16    § Har en sararaanhängande tid av tolv månader, vari icke inräknas tid som avses i 8 §, förflutit från det stödtagaren senast uppbar kontant arbetsraarknadsstöd, föreligger rätt lill sådant stöd vid därefter inträffad arbetslöshet endast om stödtagaren då uppfyller arbetsvillkoret och ka­rensvillkoret.

17    § Stödtagare sora blivit ersättningsberättigad med stöd av 9 § kan icke erhålla kontant arbetsmarknadsstöd under ny ersätlningsperiod utan att uppfylla arbetsvillkoret enligt 6—8 §§, om ej särskilda skäl före­ligger.

Det kontanta arbetsmarknadsstödets storlek

18    § Helt kontant arbetsraarknadsstöd utgår raed 35 kronor för dag och halvt stöd med 18 kronor för dag.

19    § Helt kontant arbetsmarknadsstöd utgår tUl den som före arbets­löshetens inträde haft heltidsarbete och söker sådant arbete.

Halvt kontant arbetsraarknadsstöd utgår till den sora före arbetslöshe­tens inträde haft deltidsarbete orafattande ramst 17 timraar i veckan samt till den sora söker sådant deltidsarbete.

20    § Utför någon arbete under dag då han i övrigt är arbetslös utgår helt kontant arbetsraarknadsstöd endast ora den arbetslösa tiden uppgår till minst fem timraeir. Om den arbetslösa tiden uppgår till minst tre tira­raar raen inte fera tiraraar utgår halvt stöd.

21    § I fråga ora stödtagare sora är gift och sora sararaanbor raed raa-ken reduceras stödet med hänsyn tUl makens inkorast. Med gift stödta-

 

Prop. 1973: 56                                                        27

gare likställes stödtagare, sora stadigvarande sararaanbor raed annan, raed vUken stödtagaren varit gift eUer har eller har haft barn.

I fall sora avses i första stycket utgår stöd raed högst följande belopp.

 

Makes

Stödbeloppets

Makes

Stöbeloppets

bruttoinkomst

storlek

bruttoinkomst

storlek

för år

 

förär

 

-23 000

35

35 001-36 000

22

23 001-24 000

34

36 001-37 000

21

24 001-25 000

33

37 001-38 000

20

25 001-26 000

32

38 001-39 000

19

26 001-27 000

31

39 001-40 000

18

27 001-28 000

30

40 001 -41 000

17

28 001-29 000

29

41001-42 000

16

29 001-30 000

28

42 001-43 000

15

30 001-31000

27

43 001-44 000

14

31001-32 000

26

44 001-45 000

13

32 001-33 000

25

45 001-46 000

12

33 001-34 000

24

46 001-47 000

11

34 001-35 000

23

47 001-

10

22    § Kontant arbetsraarknadsstöd nedsättes för varje raånad raed be­lopp sora raotsvarar en procent av stödtagarens och hans raakes behållna förraögenhet över 150 000 kronor. Med gift stödtagare likställes stödta­gare, sora stadigvarande sararaanbor raed annan, med vilken stödtagaren varit gift eller har eller har haft bam.

23    § Uppbär stödtagare för viss dag halv sjukpenning enligt lagen (1962: 381) ora allraän försäkring eller lagen (1954: 243) om yrkesska­deförsäkring eller motsvarande ersättning sora utgår enligt annan för­fattning, nedsättes det kontanta arbetsraarknadsstödet för den dagen till hälften av vad sora annars skolat utgå. Stödtagare som söker endast deltidsarbete äger icke rätt till stöd för dag då han uppbär halv sjukpen­ning.

24    § Uppbär stödtagare änke- eller änklingspension eller annan ålders­pension än enligt lagen (1962: 381) om aUmän försäkring, nedsättes det kontanta arbetsraarknadsstödet raed pensionsbeloppet. Uppbär han raindre än hel förtidspension eller raindre än helt sjukbidrag enligt näranda lag, får arbetsmarknadsstödet icke översliga ett belopp som raotsvarar helt sådant stöd rainskat raed ersättningsbeloppet.

Uppbär stödtagare livränta från försäkringsinrättning på grund av yr­kesskada eller olycksfall, nedsättes stödet enligt grunderna i första styc­ket.

Ersättning understigande fyra kronor för dag utbetalas ej.

Begränsning vid säsongarbetslöshet

25 § I fråga ora arbetstagare som huvudsakligen är sysselsatta i yrke, inom vilket arbetslöshet årligen regelbundet förekoraraer, får arbets­raarknadsstyrelsen, ora särskilda skäl föreligger, begränsa rätten till kon­tant arbetsraarknadsstöd.

 

Prop. 1973: 56                                                                        28

Avstängning från rätten tid kontant arbetsmarknadsstöd

26 § Stödtagare skall avstängas från rätt tUl ersättning under tid som
anges i 27 §, om han

1.    läranat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning,

2.    skilts från arbetet på grand av otillbörligt uppförande,

3.    avvisat erbjudet lärapligt arbete, eller

4.    utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt upp­trädande uppenbarligen vållat, att anställning ej korarait tUl stånd.

27 § Är det sannolikt att arbete sora avses i 26 § skulle ha varat högst
fera dagar eller raer än fera raen högst tio dagar, utgör avstängningsti­
den sju respektive 14 dagar. I annat fall är avstängningstiden 28 dagar.

Är det uppenbart att stödtagaren ej vill antaga lärapligt arbete, såsora då han vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet sådant arbete, skall han vara avslängd till dess han ulfört förvärvsarbete under 20 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande sora anges i 26 § inträffat eller från den senare dag arbetsraarknadsstyrelsen be­stäraraer.

28    § Bestäraraelsema i 26 § 1—3 om arbete får, om det är skäligt, till-lärapas i fråga om arbetsraarknadsutbUdning. Avstängningstiden är i sådana fall 28 dagar. Besläraraelsen i 27 § tredje stycket äger därvid raot­svarande tUlärapning.

29    § Med beslut om avstängning enligt 26—28 §§ jämställes beslut ora avstängning från rätt till ersättning enligt 29, 30, 31 och 34 §§ lagen (1973: 000) om arbetslöshetsförsäkring.

Ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd m. m.

30 § Ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd göres skriftligen hos
länsarbetsnämnden i det län där sökanden är bosatt. Vid ansökningen
skall fogas intyg av arbetsgivaren ora sökandens arbetsförhållanden
särat de uppgifter i övrigt sora behövs för bedöraande av hans rätt till
stöd.

Arbetsgivare skall på begäran utfärda intyg sora avses i första styc­ket enligt forraulär sora fastställes av arbetsraarknadsstyrelsen.

Utbetalning av kontant arbetsraarknadsstöd göres av den allraänna försäkringskassa i vilken sökanden är inskriven.

Fråga ora kontant arbetsraarknadsstöd enligt 1 § 4. och 14 § andra stycket prövas av arbetsraarknadsstyrelsen.

Talan mot länsarbetsnämnds, allmän försäkringskassas, arbetsmarknads-slyrelsens och riksförsäkringsverkels beslut

31    § Talan mot beslut av länsarbetsnämnd och allmän försäkrings­kassa enligt denna lag föres genora besvär hos arbetsraarknadsstyrelsen respektive riksförsäkringsverket.

32    § Talan raot arbetsraarknadsstyrelsens och riksförsäkringsverkets beslut angående rätt till ersättning enligt denna lag föres genora besvär hos försäkringsdorastolen, ora ej annat följer av lagen (1969: 93) ora be­gränsning av sarahällsstöd vid arbetskonflikt.

 

Prop. 1973: 56                                                         29

Beslut sora avses i första stycket och sora ej innebär tillärapning av sistnäranda lag får av arbetsraarknadsstyrelsen och riksförsäkringsverket underställas försäkringsdorastolens prövning, om det för enhetiig lag­tolkning eller rättstillämpning är av synnerlig vikt att saken prövas av domstolen eller annars särskilda skäl finns för sådan prövning.

Mot arbetsmarknadsstyrelsens och riksförsäkringsverkets beslut enligt denna lag i annat fall än som avses 1 första eller andra stycket föres talan hos Konungen genom besvär.

33 § Besvär skall inges till den myndighet eller det organ sora har
raeddelat beslutet. Den oraständigheten att besvären ingivils eller insänts
direkt till den rayndighet sora har att pröva besvären utgör dock ej hin­
der för besvärens upptagande till prövning, ora de inkorarait före be­
svärstidens utgång.

Länsarbetsnärands, allraän försäkringskassas, arbetsraarknadsstyrel­sens och riksförsäkringsverkets beslut länder till oraedelbar efterrättelse, ora ej annat angivits i beslutet eller bestäras av myndighet som har att pröva beslutet.

Särskilda bestämmelser

34    § Har Konungen träffat överenskoraraelse raed annan stat om andra villkor för rätt att erhålla ersättning än som föreskrives i denna lag, skall dessa villkor tillärapas.

35    § Kontant arbetsraarknadsstöd får indragas eller skäligen nedsät­tas, ora stödtagaren raedvelet eller av grov vårdslöshet läranar oriktig el­ler vilseledande uppgift angående förhållande sora är av betydelse för rätten till stöd.

36    § Har någon genora oriktig uppgift eller genora underlåtenhet att fullgöra honora åvUande uppgifts- eller anraälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att kontant arbetsraarknadsstöd utgått obehörigen el­ler raed för högt belopp eller har någon eljest oberhörigen eller raed för högt belopp uppburit sådant stöd och har han skäligen bort inse detta, skall det som betalats ut för mycket återbetalas, om ej i särskilt fall an­ledning föreligger att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldighet.

Har återbetalningsskyldighet ålagts någon enligt första stycket, får vid senare utbetalning till honora skäligt belopp innehållas i avräkning på vad sora betalats ut för mycket.

37    § Lagen (1969: 93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskon­flikt äger tillärapning på ersättning enligt denna lag.

38    § Beträffande minskning i vissa fall av pension med utgiven ersätt­ning enligt denna lag gäller föreskrifterna i 17 kap. 4 § andra stycket la­gen (1962: 381) om allmän försäkring.

39    § De närmare föreskrifter sora finns erforderliga för tillärapningen av denna lag, raeddelas av Konungen eller, efter Konungens berayndi-gande, av arbetsraarknadsstyrelsen och riksförsäkringsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

 

Prop. 1973: 56                                                                     30

3    Förslag till

Lag om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet

Härigenom förordnas som följer.

1    § Arbetsgivaravgift för finansiering av arbetslöshetsersättning enligt lagen (1973: 000) ora arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973: 000) om kontant arbetsraarknadsstöd erlägges till staten enligt denna lag.

2    § Arbetsgivare erlägger årligen arbetsgivaravgift raed belopp sora motsvarar fyra tiondels procent av sumraan av vad arbetsgivaren under året utgivit sora lön tUl arbetstagare i pengar eller i naturaförraåner i form av kost eUer bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962: 381) ora allraän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagarens lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gäUande basbeloppet enligt lagen (1962: 381) ora allraän försäkring. Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön un­der året understigit ferahundra kronor. Vidare bortses vid denna beräk­ning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954: 243) ora yrkesskadeförsäkring, ora ej fall sora avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962: 381) ora allraän försäkring är för handen.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdora eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen raotsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, sora arbetsgivare äger uppbära enligt bestäraraelsema i 3 kap. 16 § lagen (1962: 381) ora allraän försäkring.

3    § Med arbetsgivare avses i denna lag den sora enligt 19 kap. 1 § la­gen (1962: 381) ora allraän försäkring skall erlägga avgift tUl sjukför­säkring.

4    § Avgifterna för fuiansiering av arbetslöshetsersättningen föres tUl en fond, benämnd arbetslöshetsfonden, som förvaltas enligt grunder som Konungen faststäUer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

 

Prop. 1973: 56

31

4    Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ förordningen (1959: 552) an­gående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allraän försäkring, m. m.i skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1 §2 Angående debitering och upp­börd av avgifter från arbetsgivare enligt lagen om allmän försäkring särat avgift för obligatorisk försäk­ring i riksförsäkringsverket enligt lagen ora yrkesskadeförsäkring ävensora avgifter enligt förord' ningen angående byggnadsforsk­ningsavgift, lagen ora lönegaran­tiavgift och lagen (1971: 282) om arbetarskyddsavgift skall gälla vad nedan stadgas.

Föreslagen lydelse

Angående debitering och upp­
börd av avgifter från arbetsgivare
enligt lagen (1962:381) ora all­
män försäkring samt avgift för
obligatorisk försäkring i riksför­
säkringsverket enligt lagen
{1954: 243) ora yrkesskadeförsäk­
ring ävensom avgifter enligt för­
ordningen (1960:77) angående
byggnadsforskningsavgift, lagen
(1970: 742) ora lönegarantiavgift,
lagen (1971:282) ora arbetar­
skyddsavgift     samt       lagen
(1973:000) om arbetsgivaravgift
till arbetslöshetsförsäkringen och
del kontanta arbetsmarknadsstö­
det skall gälla vad nedan stadgas.

Avgift för frivillig försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen ora yrkesskadeförsäkring uppbäres i den ordning verket bestäraraer.

2 §3 I denna förordning förstås raed

arbetsgivaravgift: summan av arbetsgivarens avgifter enligt 1 § första stycket;

avgiftsunderlag: belopp vara avgift, som avses i 1 § första stycket, skall beräknas för arbetsgivaren; utgiftsår: det kalenderår för vUket avgiftsunderlag skall bestämmas.

Såvitt gäller beräkning av av­giftsunderlag för avgift tUl sjuk­försäkringen och försäkringen för tilläggspension samt för lönega­rantiavgift skall med lön enligt denna förordning förstås järaväl sådan ersättning, sora enligt 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten el-

Såvitt gäller beräkning av av­giftsunderlag för avgift till sjuk­försäkringen och försäkringen för tilläggspension, för lönegarantiav­gift saml för arbetsgivaravgift lill arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall raed lön enligt denna förord-

1 Förordningen oratryckt 1962: 396. Senaste lydelse av mbriken 1962: 396, = Senaste lydelse 1971:287. » Senaste lydelse 1970: 744.

 

Prop. 1973: 56

32

 

Nuvarande lydelse

ler 11 kap. 2 § andra stycket lagen ora allraän försäkring anses såsom inkorast av anställning.

Föreslagen lydelse

ning förstås järaväl sådan ersätt­ning, sora enligt 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten eller 11 kap. 2 § andra stycket lagen (1962: 381) om allraän försäkrmg anses såsora inkorast av anställ­ning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Vid debitering enligt 20 § första stycket av arbetsgivares prelirainära avgift för år 1974 och 1975 skall hänsyn tagas även till avgiftsuttaget en­ligt lagen (1973: 000) ora arbetsgivaravgift tUl arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet.

 

Prop. 1973: 56                                                                        33

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i statsrådet pä Stockholms slott den 9 mars 1973.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTS­SON, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för inrikesdeparteraentet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter geraensara beredning raed statsrådets övriga ledaraöter fråga ora ny lagstiftning om kontant stöd vid arbetslöshet och anför.

1 Inledning

I prop. 1973: 1 (bU. 13 s. 28) redovisas riktiinjerna för en reforra av det ekonoraiska stödet vid arbetslöshet. I sararaa prop. (s. 121) föreslås att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition i äranet, för budgetåret 1973/74 lill Kontant stöd vid arbetslöshet beräknar ett förslagsanslag av 680 railj. kr. Jag avser att nu ta upp frågan om den närmare utform­ningen av arbetslöshetsskyddet.

År 1964 begärde riksdagen att bl. a. frågan ora en allraän arbetslös­hetsförsäkring skulle utredas (raot. 1964:1: 37, 596 och 739 särat II: 51, 724, 908 och 957, 2LU 1964: 48, rskr 1964: 310). Med anledning härav tillkallade dåvarande chefen för inrikesdepartementet den 3 juni 1966 sakkunniga att utreda frågor om kontant stöd vid arbetslöshet. I direk­tiven för de sakkunniga erinrades bl. a. ora alt utredningen borde vara förutsättningslös. Den borde undersöka och föreslå de forraer för kon­tant slöd vid arbetslöshet sora kunde befinnas lärapligast raed hänsyn till övriga arbelsraarknadspolitiska åtgärder och vissa gruppers särskilda förhållanden.

De sakkunniga, sora antog benäraningen utredningen ora kontant slöd vid arbetslöshet (KSA-utredningen), avläranade i september 1967 del­betänkandet (SOU 1967: 62) Stödformer för arbetslösa äldre arbetsta­gare. Förslaget låg tUl grund för vissa år 1968 vidtagna ändringar i för­ordningen (1956:629) om erkända arbetslöshetskassor (kassaförord­ningen; oratryckt 1964:495, ändrad senast 1971:900), förordningen (1956: 630) ora statsbidrag tUl erkända arbetslöshetskassor (statsbidrags-förordningen; oratryckt 1968: 141, ändrad senast 1971: 141) och arbets-raarknadskungörelsen (1966: 368) (SFS 1968: 140, 141 och 246).

3    Riksdagen 1973, 1 saml Nr 56

 

Prop. 1973: 56                                                                        34

KSA-utredningen har härefter i april 1971 avläranat slutbetänkandet (SOU 1971: 42—44) Försäkring och annat kontant slöd vid arbetslös-heii. Belänkandet innehåUer bl. a. förslag till lag ora arbetslöshetsför­säkring och lUl lag ora kontant arbelsraarknadsslöd. Förslagen torde få fogas tiU StalsrådsprotokoUel i detta ärende som bUaga.

Efler remiss har yttranden över KSA-utredningens betänkande av­gelts av socialstyrelsen, riksförsäkringsverket (RFV), statskontoret, sta­tistiska centralbyrån (SCB), bankinspektionen, försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket, riksskatteverket, statens avtalsverk, skolöverstyrelsen (SÖ), universitetskanslersärribetet (UKÄ), lantbruksslyrelsen, komraers­kollegiura, arbetsraarknadsstyrelsen (AMS), statens invandrarverk (SIV), statens handikappråd, sjukpenningulredningen, 1968 års utbUdnings-utredning, komraittén för studiestöd åt vuxna (SVUX), centrala studie-hjälpsnäranden (CSN), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Förening­en skogsbrukets arbetsgivare. Handelns arbetsgivarorganisation (HAO), Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, Handelsanställdas förbund. Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänsteraännens riksförbund (SR), Svenska transportarbetareförbundet, Sveriges akaderaikers cen­tralorganisation (SACO), Sveriges arbetares centralorganisation (SAC), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), De erkända arbetslöshels-kassornas saraorganisation (Saraorganisationen), Försäkringskasseför­bundet, Fredrika-Breraér-Förbundet, Handikapporganisationernas cen-tralkorarailté. Kooperativa förbundet (KF), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska taxiförbundet. Svenska åkeriförbundet, Sveriges hant­verks- och industriorganisation (SHIO), Svenska företagares riksför­bund, Sveriges köpmannaförbund. Svenska koraraunförbundet. Svenska landstingsförbundet, fullraäktige i riksbanken, fullraäklige i riksgälds-kontoret. Folkbildningsförbundet, Sveriges förenade studentkårer (SFS) och Uppsala studentkår.

Reraissinslansema har bifogat yttranden från ett stort antal rayndig­heter och sammanslutningar, bl. a. från lantbruksnämnder, länsarbets­nämnder, arbetstagarorganisationer och handelskamrar.

Med slöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1970 tillkalla­de chefen för socialdepartementet nuraera överdirektören Hans Järn­brink raed uppdrag att såsora sakkunnig utreda de tekniska förutsätl­ningarna för alt inordna bl. a. förraåner sora utgår vid arbetslöshet i beskatlningssysleraet. I direktiven för utredningen, som antog naranet

' Betänkandet har avgetts av riksdagsledamöterna Lars Larsson, ordförande Erik Filip Petersson, Hans Nordgren, Claes Elmstedt och Viola Sandell, numera avdelningschefen Annika Baude, kassaföreståndaren Karl-Axel Bäck, numera byrådirektören Algot Elf, borgarrådet Sören Carlson, kanslirådet Olof Peters­son samt direktörsassistenten Inge Svensson. 1 utredningsarbetet har som experter deltagit byråcheferna Bernt Erici, Ove Jönsson, Kurt Ljungholm och Sven F. Bengtson, byrådirektören Margit Strandberg, direktören Lars Tobis-son, numera rättschefen Hans-Olov Stark, numera försäkringsdomaren Ingemar Cosmo samt kanslirådet Slig Wernlund.

 

Prop. 1973: 56                                                        35

sjukpenningutredningen, erinrades ora att utredningsraannen borde sam­råda raed KSA-utredningen och beakta resultatet av dess arbete. Utred­ningen avlämnade i september 1972 betänkandet (SOU 1972: 60) Be­skattade förmåner vid sjukdom och arbetslöshet ra. ra. I betänkandet finns bl. a. vissa förslag tUl ändringar i KSA-utredningens förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring och till lag om kontant arbetsraarknads­stöd.

Efler remiss har yttranden över sjukpenningutredningens betänkande avgetts av karamarrätten i Göteborg, socialstyrelsen, RFV, statskontoret, försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket, riksskatteverket, statens av­talsverk, UKÄ, AMS, länsstyrelserna i Stockholms, Hallands, Skara­borgs, Västmanlands och Norrbottens län, yrkesskadeförsäkringskom­miltén, Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, SAF, LO, TCO, SACO, SR, SAC, Samorganisationen, Försäkringskasseför­bundet, Svenska Personal-Pensionskassan (SPP), Svenska försäkrings­bolagets riksförbund, Folksara, LRF, Svensk industriförening, SHIO, SFS, Fredrika-Bremer-Förbundet och Husmodersförbundet hem och sarahälle.

Riksdagen har i skrivelse i maj 1967 och raars 1972 till Kungl. Maj:t funnit dels att frågan om en inkomstgarantiförsäkring bör bli föremål för prövning, dels att det är lämpligt att vissa frågor om kassäersält-ning åt företagare tas upp i samband med prövningen av KSA-utred­ningens förslag (mot. 1967: II: 360, SU 1967:112, rskr 1967: 272 samt raot. 1972: 1378 och 1407, InU 1972: 3, rskr 1972: 63).

Genora skrivelse till raig den 23 oktober 1972 har AMS överläranat en inora styrelsen upprättad promeraoria raed förslag till ersättningsbe­räkning vid arbetslöshet del av vecka inom arbetslöshetsförsäkringen.

Jag tar även upp dessa frågor till behandling i förevarande sararaan­hang.

På föredragning av chefen för finansdeparteraentet har Kungl. Maj:t tidigare i dag beslutat föreslå riksdagen att bl. a. de utgående ersätt-ningama vid arbetslöshet blir inkorastbeskattade. Det är mot den bak­granden som jag här tar upp frågan ora utformningen av förmånema vid arbetslöshet.

Chefen för socialdepartementet har dessutom förat i dag anmält förslag till de ändringar i besläramelserna om tilläggspension sora be­hövs vid tillgodoräknande sora pensionsgrundande inkorast av bl. a. dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen och kontant arbetsraarknads­stöd. Han har vidare tagit upp dels vissa saraordningsfrågor vid sara-raanträffande av pensionsförmåner enligt lagen om allmän försäkring och arbetslöshetsersättning, dels frågor rörande förtidspension till äldre försäkrade som föranleds av de föreslagna ändringama beträffande för­månerna vid arbetslöshet.

 

Prop. 1973: 56                                                                     36

2 Nuvarande ordning

2.1 Arbetslöshetsförsäkringen

Den frivUliga statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen tillkom ge­nom beslut av 1934 års riksdag och trädde i verksamhet 1935. Försäk­ringen handhas av arbetslöshetskassor, organiserade av de försäkrade själva och erkända av en statlig tillsynsmyndighet. Kassorna är i för-eningsrättsligt hänseende organiserade sora understödsföreningar och lyder såsora sådana under lagen (1938: 96) ora understödsföreningar (UFL). Enligt 1 § kungörelsen (1912: 304) angående tUlsyn å under­stödsföreningar ra. m. i dess lydelse enligt kungörelsen (1957: 224) är AMS tiUsynsrayndighet för kassorna. Den 1 juli 1972 trädde en ny lag (1972: 262) om understödsföreningar i kraft. I övergångsbestäraraelser-na föreskrivs att garala UFL fortfarande skall gälla i fråga ora erkänd arbetslöshetskassa och sådan icke erkänd arbetslöshetskassa sora regi-sterats före den nya lagens ikraftträdande.

Gällande föreskrifter ora arbetslöshetsförsäkringen återfinns i övrigt i kassaförordningen, statsbidragsförordningen, kungörelsen (1957:481, ändrad senast 1968: 142) raed tillärapningsföreskrifter till arbetslöshets­kasseförordningen och kungörelsen (1957: 482) angående handläggning­en av frågor ora statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

De nuvarande kassorna är i allraänhet bildade av de fackliga organi­sationerna på olika yrkesoraråden raen är juridiskt sett fullt fristående i förhållande till dessa. Även icke fackligt organiserade arbetstagare inora en kassas verksarahetsoraråde äger rätt till raedleraskap.

För att en understödsförening skall kunna antas till erkänd arbets­löshetskassa fordras bl. a. att stadgarna slår i överensstämraelse raed arbelslöshetskasseförordningen. Den är utforraad så att den anger vad som skall intas i stadgarna. De skall sålunda innehålla föreskrifter om raedleraskap, avgifter, villkor för rätt till arbetslöshetsersättning, ersätt­ningens former och storlek, ersättningslidens längd och kassans fond­bUdning.

Arbetslöshetskassornas utgifter orafallar kostnaderna för försäkrings­ersättning (dagpenning jämte visst barniillägg), fondering och förvalt­ning.

Förvaltningskostnaderna varierar starkt meUan kassorna beroende på bl. a. raedlerasantal och verksarahetens orafattning. I allraänhet har kostnaderna kunnat nedbringas genora geraensara adrainistration raed vederbörande fackliga organisation, t. ex. geraensara personal, lokaler o. dyl.

Arbetslöshetskassornas inkoraster utgörs av raedlerasavgifler, stats­bidrag och räntor på fonderade raedel, Medleraraarna i kassa är i raånga fall indelade i klasser. Indelningen är beroende på raedleraraarnas ar-

 

Prop. 1973: 56                                                        37

betslöshetsrisk och inkorastförhållanden. Medlemsavgifterna fastställs av AMS. De varierar starict mellan såväl kassor som klasser. Någon ut­jämning kassoma emellan beträffande avgifterna förekommer inte. Där­emot är statsbidraget konstruerat så att en avgiftsutj ämnande effekt upp­nås.

Statsbidraget till dagpenningersättningen i arbetslöshetsförsäkringen omfattar en proportionell del, grundslatsbidraget, och en till antalet er­sättningsdagar per årsmedlem knuten progressiv del, dagpenningbidra­get. Statsbidraget tUl kassorna utbetalas årsvis i efterskott. När särskUda skäl föreligger, kan dock under verksarahelsåret förskott på statsbidraget utbetalas.

I kassaförordningen (41 §) finns bestämraelser ora fondbUdning. Av­gifterna i kassan skall vara så avvägda att de tillsararaans med övriga in­komster uppfyller kravet på föreskriven fondbildning. Med hänsyn tUl riskutjämningen är fondkravet större i en arbetslöshetskassa med litet medlemsantal än i kassa raed högre raedlerasantal. Fondens storlek bestäras dessutora av förvaltningskostnader, genorasnittligt ersättnings­belopp per ersättningsdag och raedlera senaste året särat genomsnittiigt antal ersättningsdagar per medlem under de senaste tio åren.

Även bestämraelser för fondraedlens placering finns intagna i förord­ningen (42 §). De följer i stort det regleraente sora enligt lagen ora allraän försäkring gäller för de allraänna försäkringskassorna i vad av­ser sjukförsäkringens fonder. För arbetslöshetskassornas del gäller dock att högst en feratedel av fonden — efter AMS' raedgivande — får placeras i skuldförbmdelser raed säkerhet i fastighetsinteckningar.

UFL:s bestämraelser gäller för arbetslöshetskassorna i den raån kas­sorna inte uttryckligen undantagits från bestämraelsernas tUläraplighet. Med hänsyn till de i kassaförordningen intagna bestämraelserna om miniraigräns för raedlemsantalet (3 §), försäkrmgsår (7 §), medleraskap (9—14 §§), avgifter och uttaxering (16—17 §§), fondbildning (41— 42 §§), styrelse m. m. (43—44 §§) och om återkallande av antagande (45—50 §§) är eraellertid UFL:s betydelse för arbetslöshetskassorna i praktiken endast knuten till en rad föreningsrättsliga bestämmelser av raera allmän natur. Hit hör regler ora styrelse, firmateckning, revision, föreningssammanträde, stadgeändring samt likvidation och upplösning.

Enligt UFL skall varje förening sora har till uppgift alt bereda un­derstöd vid arbetslöshet vara registrerad sora understödsförening. Ett viktigt undanlag finns dock i 90 § UFL. I denna paragraf anges, att "fackförening, fackförbund eller annan liknande förening för vårdande av yrkesangelägenheter" inte är underkastad reglerna i UFL av den anledningen att föreningen meddelar understöd vid arbetslöshet.

Med ett enda undantag är numera aUa registrerade understödsför­eningar sora bereder understöd vid arbetslöshet antagna som erkända

 

Prop. 1973: 56                                                         38

arbetslöshetskassor. Den enda förening sora inte är erkänd har enligt uppgift från AMS nuraera i huvudsak upphört att driva verksarahet. Formellt har raan eraellertid aUtjärat anledning att räkna raed tre olika slag av föreningar som bereder understöd vid arbetslöshet, näraligen (1) erkända arbetslöshetskassor, (2) understödsföreningar sora inte har ställningen av erkänd arbetslöshetskassa särat (3) fackliga organisationer som inte är underkastade bestämmelserna i UFL.

Det finns ett flertal grandläggande och betydelsefulla skillnader mel­lan de erkända arbetslöshetskassorna och övriga understödsföreningar. Verksarahetens ändaraål, organisation och finansiering utgör tydliga exempel på sådana olikheter. Medan pensionskassor och begravnings­kassor i princip baserar hela sin verksarahet på raedlerasavgifler utgår betydande statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna. AMS har ett sanktionsraedel raot de erkända arbetslöshetskassorna sora försäk­ringsinspektionen saknar. Den kan förklara att kassan inte skall ha nå­got statsbidrag. Slutligen föreligger även den principiella skillnaden, att de under försäkringsinspektionens tillsyn lydande föreningarna skall bi­draga tUl kostnaderna för tiUsynsverksamheten (67 § UFL), raedan AMS' raotsvarande utgifter betalas av statsraedel.

Erkänd arbetslöshetskassa — i det följande kaUad arbetslöshetskassa — är öppen för alla löntagare inora kassans verksarahetsoraråde. Sarat­liga kassor är organiserade sora rikskassor och är i allmänhet avsedda för anställda inora vissa avgränsade yrkesoraråden. Undantagsvis kan även företagare tillhöra arbetslöshetsförsäkringen.

Kassaförordningen (9 §) tar upp vissa omständigheter som obligato­riskt skall utgöra hinder mot medleraskap. Dessutora kan kassa i vissa angivna fall (10 §) vägra medlemskap eller utesluta medlera ur kassan.

Ingen får saratidigt vara raedlera i raer än en arbetslöshetskassa. Detta regleras i förordningen genora bestäraraelse ora att sora villkor för inträde i kassa gäller att raan inte är raedlera i annan kassa. Den sora inte har uppnått viss i stadgarna angiven ålder är även utesluten från rätt att bli raedlem. Denna föreskrift hänger samraan med att un­derstöd från kassa endast kan utgå till den sora fyllt 16 år.

Bland de obligatoriska villkoren för rätt till medlemskap tas även upp kravet på att vederbörande skall vara löntagare. Den som icke mot avlönmg används till arbete för annan räkning har nämligen inte rätt att vinna inträde i kassa. En löntagare har eraellertid rätt att i viss utsträckning arbeta sora självständig företagare. Det fraragår raotsätt-ningsvis av föreskriften att den sora under de senaste tolv raånaderna under längre tid än fera månader har varit enbart företagare inte får kvarstå sora medlem i kassa.

Den sora arbetar uteslutande för sin raakes räkning får inte bli raed­lera i erkänd arbetslöshetskassa. Även i detta fall finns ett tidsmått an­givet så tUl vida att den som uteslutande utfört sådant arbete under

 

Prop. 1973: 56                                                        39

mer än fem månader under senast förflutna tolv raånaderna inte får kvarstå i kassan. Har arbete för raake utförts under kortare tid har vederbörande rätt att vinna inträde eller kvarstå som medlera. AMS får beträffande viss kassa raedge undanlag från dessa bestäraraelser.

Kassa har rätt att i stadgarna införa bestäraraelser enligt vilka inträde kan vägras eller medlera kan uteslutas. Ora kassans verksarahetsoraråde är begränsat, har kassan under vissa i kassaförordningen angivna förut­sättningar rätt alt vägra raedleraskap eller utesluta raedlem som inte tillhör verksarahetsorarådet. I fråga ora saratliga existerande kassor gäller alt kassans styrelse äger rätt att vägra inträde för person sora inte tillhör och inte heller under minst tre av de senast förflutna tolv månaderna har tillhört verksarahetsorarådet. Medlera som inle upp­fyller dessa villkor kan av kassan uteslutas.

Den som under de senaste tolv månaderna under längre tid än fera raånader har använts till arbete uteslutande av förälder eller adoptant, barn eller adoptivbarn får, ora föreskrifier härora tas in i stadgarna, vägras inträde i kassan eller uteslutas ur kassan.

I stadgarna kan också tas in bestäraraelser ora att kassan skall vägra person inträde eller utesluta medlera för vUken synnerlig risk för arbets­löshet är för handen på grund av varaktig nedsättning av arbetsförraå-gan, lättja, dryckenskap eUer annan sådan anledning. Vidare kan per­son sora svikligen läranat oriktig uppgift eller förtigit något sora är av betydelse för hans rätt till raedleraskap eller ersättning vägras inträde eller uteslutas. I dessa fall skall besluten anraälas tUl lillsynsrayndig-helen. Den som inte ställer sig kassans stadgar tUl efterrättelse kan ute­slutas. Från rätt att vinna inträde i kassa eller att där kvarstå som raed­lem kan kassan utesluta den vars ålder överstiger viss gräns.

Utiänning äger sararaa rätt till inträde i kassa sora svensk medborga­re. AMS får emellertid föreskriva begränsningar i denna rätt (11 § första stycket). Någon sådan begränsning har inte utfärdats.

Om Kungl. Maj:t träffar överenskoraraelse med främmande stat får kassa med stöd av sådan överenskoraraelse tillämpa andra villkor för utlännings rätt att vinna inträde eller kvarstå som medlera än sora stadgas i kassaförordningen (11 § andra stycket). Några särskilda villkor har inte införts i kassastadgar raed slöd härav.

Ora det inträffar orasländighet sora kan föranleda alt raedlera utesluts skall styrelsen underrätta honora härom. Han skall härvid få skälig lid alt avge förklaring (12 §).

Kassa får inte utesluta någon under lid, då han på grund av redan inträffad arbetslöshet är berättigad till dagpenning. Vid svikligt för­farande kan medlera dock uteslutas omedelbart (13 §).

Kassa får enligt kassaförordningen inte begränsa rätten för medlera att utträda ur kassan (14 §). Sora villkor för medleraskap i fackorga­nisation kan organisationen föreskriva skyldighet att tillhöra viss kassa.

 

Prop. 1973: 56                                                         40

Flertalet organisationer sora har bildat kassa har begagnat sig av detta, I dessa fall raedför utträde ur kassa i allraänhet också utträde ur orga­nisationen.

Den sora inte senast vid utgången av åttonde veckan efter den tid på vUken avgift till kassan belöper har erlagt förfallen avgift eller anraält förhållande sora medger betalningsbefrielse skall anses ha utträtt ur kassan. Beslut härom behöver således inte fattas av styrelsen i varje särskilt fall. I kassor raed raånadsavgifter har tiden inom vUken avgift skall vara eriagd satts till två raånader (17 § första stycket). Den sora har underlåtit att anraäla förhållande sora kan grunda betalningsbe­frielse eller på grund av särskilda skäl icke erlagt avgift kan emellertid efter beslut av kassans styrelse få kvarstå i kassan. När särskilda skäl åberopas skall AMS godkänna styrelsens beslut (17 § andra stycket). TUlsynsrayndigheten får också beträffande viss kassa raedge att respit-tiden besläras tUl tjugosjätte veckan resp. sjätte raånaden. Denna bestära­raelse har tillkorarait särskilt raed tanke på sjöfolket.

I fråga ora stadgeändring krävs enligt 42 § första stycket UFL för att beslut ora ändringen skall bli giltig att saratliga röstberättigade har förenat sig därora eller att beslut har fattats vid två på varandra följande föreningssaramanträden — varav rainst ett ordinarie — och av två tred­jedelar av de röstande på sista sararaanträdet. Ora beslutet avser sådan ändring av arbetslöshetskassas stadgad sora fordras för att statsbidrag skall utgå räcker det ora tre fjärdedelar av de röstande biträder beslutet. I paragrafens andra stycke föreskrivs alt ora ändringen gäller införande av ny grund för medlems uteslutning och bestämmelsen skall avse även dem som är raedleraraar när stadgeändringsfrågan avgörs, skall samt­liga raedleraraar saratycka för att ändringen skall bil giltig. I alla dessa fall fordras enligt tredje stycket att tUlsynsrayndigheten godkänner änd­ringen. Ora stadgarna innehåller ytterligare viUkor för giltighet av stad­geändring så skall de enligt fjärde stycket också gälla.

Understödsförening skall träda i likvidation när förenmgen enligt sina stadgar skall upphöra med sin verksarahet. Om understödsförening inte var i likvidation när dess egendora avträddes till konkurs skall föreningen träda i likvidation, om det finns överskott efter konkursens avslutande. Slutligen skall förening träda i likvidation om understödsförenings rö­relse i sin helhet skall överlåtas på annan understödsförening. Vid beslut om att understödsförening skall träda i likvidation i andra än de näranda fallen skall, enligt 43 § första stycket UFL, den allmänna bestämmelsen i 42 § första stycket och bestämmelserna i tredje och fjärde stycket tUlämpas, Detsamma gäUer vid överlåtelse av understödsförenings rö­relse eller del därav enligt 59 och 66 §§,

Enligt 44 § första stycket UFL skall beslut ora ändring av understöds­förenings stadgar anraälas för registrering av styrelsens ordförande. Det får inte gå i verkställighet innan registrering har skett. Vid anraälan

 

Prop. 1973: 56                                                        41

skall fogas två avskrifter av protokoll i ärendet. Dessa avskrifter skall vara bestyrkta av notarius publicus eller raed styrelseledamötemas egen­händiga, bevittnade namnunderskrifter. I andra stycket föreskrivs att andra beslut än överlåtelsebeslut inte får underställas tUlsynsrayndighe­ten för gUlande på annat sätt än genora anraälan ora registrering. Enligt tredje stycket skall beslut ora överlåtelse av förening anraälas hos tUl­synsrayndigheten för godkännande. Överlåtelse under likvidation skall anraälas av likvidatorerna och överlåtelse i andra fall av styrelsens ordförande. Vid anraälan skall fogas avskrift av protokoll, bestyrkt på sätt i första stycket föreskrivs, särat handlingar fraralagda på förenings­släraraa.

Såsora allraänt villkor för rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäk­ringen gäUer att ersättning endast får utgå till arbetslös raedlera över 16 år, som är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete (20 §). Försäkrad som önskar ersättning skall personligen söka arbete hos offentiig arbetsförmedlmg (22 §). Möjlighet finns dock att i sär­skilda fall efterge denna skyldighet. Den försäkrade skall dessutora vara beredd att ta erbjudet lärapligt arbete. Medlera skall för en tid av 28, i vissa fall 14, kalenderdagar avstängas från rätt till ersättning, ora han frivUligt utan gUtig anledning läranat sitt arbete eller ora han av­skedals på grund av otillbörligt uppförande. Sararaa påföljd inträder, ora raedleraraen avvisar lärapligt arbete eller utan alt uttryckligen ha avvisat sådant arbete likväl genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat, att an­ställning inte korarait till stånd (36 § första stycket). I vissa fall kan kassa besluta att ersättning inte skaU utges förrän medlera förvärvs­arbetat 20 dagar (36 § tredje stycket). Erbjudet arbete skall anses lämp­ligt, om det motsvarar medlemmens krafter och färdigheter, om det är förenat raed avlöning som prövas vara skälig i förhållande tiU lön sora utgår för sådant arbete enligt kollektivavtal eller, om kollektivavtal inte finns, i förhållande lUl i arbetsorten förekommande avlöning för sam­ma arbete, om det inte hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt rå­der, om förhållandena på arbetsplatsen väsentligen raotsvarar vad sora i lag finns föreskrivet ora åtgärder tUl förebyggande av ohälsa och olycksfaU och ora det inte heUer i övrigt föreligger särskilda omständig­heter med hänsyn tUl sökandens personliga förhållanden eller arbetets natur (36 § fjärde stycket).

Rätten till ersättning är vidare beroende av att raedleraraen har upp­fyllt visst arbets- och avgiftsvillkor.

I 23 och 24 §§ kassaförordningen har bl. a. uppställts ett 12-månaders-villkor sora föratsättning för rätt tUl ersättning, 12-raånadersvillkoret är avsett att bl, a. trygga raedleraskapets kontinuitet. Det innebär att med­lem — för att kunna få ersättning — måste antingen ha arbetat och er­lagt avgifter för rainst tolv månader eller först ha arbetat och erlagt av­gifter för minst tre månader samt därefter ha 1. genomgått av tillsyns-

 

Prop. 1973: 56                                                         42

rayndigheten godkänd yrkesutbUdning eller 2. fullgjort värnplikt eller 3. åtnjutit lilläggssjukpenning på grund av havandeskap samt på grund härav varit befriad från avgiftsskyldighet så länge att den sararaan­lagda tiden uppgår tUl minst tolv månader.

De tolv månaderna enligt detta villkor behöver inte ligga i följd utan kan vara spridda över flera år under förutsättning att raedleraska-pet är obrutet. När raedlera en gång uppfyllt 12-raånadersvlllkoret be­höver detta inle prövas på nytt vid senare arbetslöshetsperiod under samma medleraskap.

Vid prövning av 12-månadersvUlkoret får endast sådana avgifter till­godoräknas som erlagts för tid, då raedlera ulfört avlönat arbete för an­nans räkning utanför sitt hem i minst den orafattning sora anges i kas­sans stadgar (10—15 dagar per raånad) eller med bibehållen lön åt­njutit ledighet av annan anledning än sjukdom, vämpliktstjänstgöring och havandeskap (t. ex. seraester). I vissa fall får avgifter tUlgodoräknas även för tid, då medlera arbetat sora företagare eller sora heraarbetare.

En del kassor har infört besläraraelsen att raedlem skall erlägga av­gift för varje månad, oavsett om han ulfört avlönat arbete eller ej (kon­tinuerlig avgift). Detta innebär i sak ingen ändring i fråga om kravet att medlera skall ha utfört avlönat arbete för rätt att tillgodoräkna eriagd avgift.

Utöver 12-raånadersvillkoret uppställs I 23 och 24 §§ kassaförord­ningen ett 5-raånadersvillkor sora förutsättning för rätt till ersättning. 5-raånadersvillkorel innebär att raedlem — för att kunna få ersätt­ning — under de 12 månadema närraast före arbetslöshetens inträdande raåste saramanlagt rainst 5 raånader ha 1. arbetat och erlagt avgift eller 2. varit befriad från avgiftsplikt pä grand av yrkesutbildning (godkänd av tUlsynsrayndigheten) eller värnplikt eller 3. åtnjutit tUläggssjukpen­ning i anledning av barnsbörd.

I den näranda 12-månadersperioden inräknas inte tid, då raedlem avgiftsbefrials på grund av styrkt sjukdom (överhoppningsbar tid).

5-månadersvUlkoret skall uppfyllas innan raedleraraen första gången erhåller ersättning under försäkringsåret (1.9—31.8). TUlsynsrayndighe­ten får i vissa fall raedge att 5-månadersperioden ersätts raed en 4-raå-nadersperiod.

Vid prövningen av 5-månadersvillkoret får endast sådana avgifter tillgodoräknas sora erlagts för tid, då raedlera antingen utfört avlönat ar­bete för annans räkning utanför sitt hera i rarast den orafattning sora anges i kassans stadgar (10—15 dagar per raånad) eller raed bibehål­len lön åtnjutit ledighet av annan anledning än sjukdora, värnplikts­tjänstgöring och barnsbörd (t. ex. seraester). I vissa fall får avgifter till­godoräknas även för Ud då raedlera arbetat som företagare eller som heraarbetare.

Enligt 28 § kassaförordningen får ersättning inte utges tUl medlera

 

Prop. 1973: 56                                                        43

förrän han varit arbetslös fem dagar (karenstid). Dessa dagar behöver inte ligga i följd utan kan vara utspridda över en sararaanhängande tid av högst fera kalenderveckor. Ora karenstid har fullgjorts en gång under försäkringsåret gäller den för återstoden av detla år (28 § 3 mora. första stycket).

För att få räkna viss dag sora karensdag raåste medlera den dagen vara arbetslös, vara anraäld sora arbetssökande hos arbetsförraedUngen och även i övrigt uppfylla villkoren för ersättningsrätt. Arbetslös dag före första besöket på förmedlingen får således inte räknas sora karens­dag. Dag för vUken perraitteringslön ulgår får räknas sora karensdag.

Enligt 31 § 1 mom. kassaförordningen får medlera inte uppbära dag­penning för raer än 150 dagar (30 veckor) under varje försäkrings­år. TUlsynsrayndigheten äger dock för viss kassa eller viss klass medge att dagpenning får utgå för högst 200 dagar (40 veckor) under varje försäkringsår. Sådant medgivande har läranats till kassor med sara­raanlagt ca 600 000 medlemmar. Dessa kassor är verksamraa inom tjänsteramanområdet och har i allraänhet få raen relativt långvariga ersätlningsfall.

Försäkrad sora fyller minst 60 år det försäkringsår då näranda er­sättning enligt 31 § 1 mom. har börjat utgå kan erhålla extra ersättning i högst 300 dagar utöver angivna ersältningstid (31 § 2 mora. första stycket). AMS kan raedge sådan förlängning av ersättningstiden även för försäkrad sora fyllt minst 55 år, om han har blivit arbetslös på grund av förelagsnedläggning eller bestående driftsinskränkning eUer, om han är företagare, måst nedlägga rörelsen på grund av orafattande eller genoragripande förändring i ortens näringsliv eller inora ifråga­varande näringsgren (31 § 2 raora. tredje stycket).

Extra ersättning får utgå längst tiU och raed raånaden före den då raedleraraen fyller 67 år eller till dess ålderspension, hel förtids­pension eller helt sjukbidrag börjar utgå till honora enligt lagen ora allraän försäkring,

Medlera sora fyllt 67 år får i de kassor där ersättning utgår efler 67 års ålder ersättning för högst 75 dagar per försäkringsår.

Arbetslöshetsförsäkringen är så konstraerad, att ersättning utgår för högst fem dagar per kalendervecka (32 §).

Ersättningsforraerna är dagpenning enligt fjorton klasser, raellan 18 och 60 kr,, och barntUlägg, Detta utgör två kr. om dagen för varje bam under 16 år. Hel dagpenning får utges även för dag, då den sora i öv­rigt är arbetslös utför avlönat arbete i högst två tiraraar. Utför han av­lönat arbete under längre tid, dock högst fyra tiraraar, äger kassa med tillsynsmyndighetens medgivande utge dagpenning och barntillägg med hälfien av vad eljest skulle ha utgått (29 § 2 mora.).

Utgående ersättning är inte skattepliktig inkorast.

Enligt 32 § andra stycket kassaförordningen får ersättning inte ut-

 

Prop. 1973: 56                                                        44

ges för vissa allmänna vilodagar, nämligen söndag, helgdag särat påsk­afton, pingsafton, raidsoraraaraflon, julafton och nyårsafton, ora inle AMS har raedgivit att dagpenning får utgå för sådan dag.

Sådant raedgivande har AMS läranat för de fall då antalet ersätt-ningsförbjudna dagar uppgått till två eller flera i en kalendervecka, sön­dagarna oräknade. Dock gäller även vid dispens förbud mot ersättning för en helgdag eller helgdagsafton per kalendervecka.

I 30 § kassaförordningen behandlas de s. k. överförsäkringsbestäm-raelserna. De innebär att ersättning inte få utges raed högre belopp i förhållande tiU raedlemraens dagsförtjänst än som fraragår av en av Kungl. Maj:t fastställd överförsäkringstabeU. Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga ora raedlem med raå­nadslön, en tjugotvåondel av den raånadsinkorast sora raedleraraen före arbetslöshetens inträdande vanligen erhöll under arbetstid sora var normal för honom. I särskilda fall kan tUlsynsrayndigheten raedge att större andel skall anses utgöra dagsförtjänsten. Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten skall sora sådan räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetstagare inom samraa yrke och raed samma arbetsförmåga som raedleraraen. I allmänhet erhålls erforderliga upp­gifter för tillämpning av överförsäkringsbestämraelserna i det arbets-givarintyg sora raedleraraen skall lärana till arbetslöshetskassan vid ar­betslöshetens början.

Överförsäkringsbestämmelserna skall enligt 30 § 2 raora. tillämpas även i de fall då medlera på grund av arbetslöshet fortlöpande er­håller understöd från arbetsgivaren eller från annan sararaanslulning för raeddelande av arbetslöshetshjälp än erkänd arbetslöshetskassa. Ersättning från arbetslöshetskassan får utges med högst det belopp som raotsvarar skillnaden mellan det högsta belopp sora får utgå enhgt överförsäkringstabellen och understödet sedan detta rainskats raed skatt.

Enligt gällande tillärapningsföreskrifter skall i den inkomst sora läggs lill grund för prövningen av överförsäkringen inräknas norraalt förekoraraande ersättningar för obekvära arbetstid, skifttillägg, regel­bundet utgående drickspengar, naturaförraåner (exerapelvis bekläd-nadsersätlning) och ersättning för raera regelbundet förekoraraande övertidsarbete. Ersättning för tillfälligt övertidsarbete, gratifikationer eller andra ej regelraässigl utgående ersättningar skall däremot inte in­räknas i inkomsten.

Den nuvarande överförsäkringstabellen har varit gällande fr. o. ra. den 1 septeraber 1968. Den är beräknad efter en komraunal utdebitering — den vanligast förekomraande år 1967 — av 19 kr. per skattekrona och raed avdrag från nettoinkorasten efler skatt raed 8,3 %.

Föreskrifter ora pensionsavdrag behandlas i 30 § 3 raora. kassaför­ordningen. Besläraraelserna innebär att raedlem sora erhåller ålders­pension skall inplaceras i avdragsklass enligt en av Kungl. Maj:t fast-

 

Prop. 1973:56                                       '                 45

ställd avdragstabell. Detta sker då raedlem första gången under ett försäkringsår ansöker om ersättning från arbetslöshetskassa. Dagpen­ning och barntillägg skall nedsättas raed det för avdragsklassen angivna avdragsbeloppet. Ersättning understigande fem kr. för dag utbetalas ej.

Gällande bestämraelser innebär att dagersättningen i arbetslöshets­kassa rainskas raed 1/350 av årspensionens belopp. Endast raedleraraens egen ålderspension läggs till grund för avdraget från kassaersättningen. Däreraot inverkar inte farailjepension eller raakes ålderspension på avdraget. Pensionsavdraget beräknas av praktiska skäl på bruttopen­sionen, dvs. pensionen före avdrag av skatt, eftersora vid debiteringen av skatt även andra inkomster ofta påverkar debiteringens storlek.

Inplacering i avdragsklass sker i saraband raed ansökan ora ersättning första gången under ett försäkringsår. I allraänhet görs under en ettårs­period endast smärre mera indexbetonade justeringar av pensionsbelop­pen. Skulle mera väsentliga ändringar ske, tar kassan dock hänsyn här­tUl.

För raedlem som med hänsyn tiU lågt inkomstläge — t. ex. på grund av deltidsarbete — får ett överförsäkringsavdrag sora är större än pen­sionsavdraget skall överförsäkringsavdraget tillärapas och inte pensions­avdraget. Båda avdragen skall således ej göras saratidigt.

AMS har utfärdat tUlärapningsföreskrifler ora ersättningsrätten inora arbetslöshetsförsäkringen för raedleraraar sora uppbär förtidspension el­ler sjukbidrag enligt lagen ora allmän försäkring. Medlera sora uppbär hel förtidspension är inte ersättningsberättigad inora arbetslöshetsförsäk­ringen. Den sora uppbär två tredjedelar av hel förtidspension är ersätt­ningsberättigad ora han, sedan han börjat uppbära förtidspension, haft förvärvsarbete och erlagt avgifter i sådan orafattning alt 5-raånadersvill-koret uppfyllts. Den som uppbär halv förtidspension, slutligen, är i prin­cip ersältningsberälligad inora raraen för överförsäkringsreglerna.

De försäkrade som önskar erhålla förtidspension skall ansöka därora hos försäkringskassan. Förtidspensionen beviljas i regel fr. o. ra. den månad rätten till förraånen föreligger, dvs. nedsättningen i arbetsförraå-gan har konstaterats vara för handen. Förtidspension beviljas dock inte för längre tid tillbaka än tre raånader före ansökningsraånaden. På grund av att handläggningen av förtidspensionsärendena tar en viss tid, kan den första pensionsutbetalningen omfatta förmåner för fyra—fera raåna­der före beslulsdagen. Den raedlem i arbetslöshetskassa som uppburit dagpenning och senare på medicinska grunder tUlerkänns förtidspension sora utbetalas retroaktivt blir återbetalningsskyldig för det belopp han erhållit för lid under vilken han erhåUit förtidspension.

Kassaförordningen reglerar i besläraraelserna ora raedleraskap inle närraare deltidsarbetarens rätt till arbetslöshetsförsäkring. 8 § talar ora att varje kassa skall ha ett verksarahetsoraråde. I princip har alla sora arbetar inora kassans verksarahetsoraråde rätt att tillhöra kassan. I 9 §

 

Prop. 1973: 56                                                        46

anges vissa fall som skall eller kan undantas från rätten att tillhöra en erkänd arbetslöshetskassa. Här anges ingen miniraigräns för arbetet. In­direkt frarakoraraer emellertid en sådan gräns genom bestämmelserna om ersältningsrätt. Enligt dessa kan ersättning inte utgå för dag, för vU­ken raedleraraen sökt arbete för kortare tid än fyra tiraraar. Även arbets­villkorets miniraibestäramelse sätter en viss gräns för deltidsarbetarens praktiska möjligheter att få ersättning från arbetslöshetskassa. I princip är gränsen hälften av norraal arbetstid, även ora detta inte är direkt ut­sagt i gällande förordning. Det är således närraast ersättningsrätten som drar upp gränsen för deltidsarbetarens skydd i nuvarande arbetslöshets­försäkring.

Ersättningsvillkoren är desamma för heltidsarbetande och deltidsar­betande. Ersättningens storlek varierar däremot. Den bestäms för raed­leraraar raed deltidsutbud genora överförsäkringsbestäraraelserna och för raedleraraar med heltidsutbud, genom de s. k. två- och fyratimmars-reglerna och vissa oraräkningsregler sora bygger på bestäraraelsema i 29 § 2 raora. kassaförordningen. Vidare tUlämpas i några kassor dag­penningklasser sora är avsedda för bl. a. raedlemraar med deltidsutbud.

Beträffande kortlidsarbetare finns särskilda bestämraelser i 33 § kas­saförordningen sora raedger att lillsynsrayndigheten, när särskilda skäl föreUgger, kan föreskriva att antalet ersättningsdagar under varje vecka skall rainskas med en för medlera sora arbetar raindre än fem dagar i veckan vid det företag, där han är fortlöpande anställd. Besläraraelsen har tillärapats endast i undanlagsfall.

2.2 Statsbidragsförordningen

Enligt statsbidragsförordningen utgår statsbidrag till kassa såsora grundstatsbidrag, dagpenningbidrag, barntilläggsbidrag, förlängningsbi­drag och förvaltningsbidrag (1 §).

Grundstatsbidraget utgår med visst belopp för varje dag, för vilken dagpenning utgetts (2 §). Beloppet varierar med storleken av den dag­penning kassan har fastställt.

Dagpenningbidraget utgår med viss procentuell andel av kassans sam­manlagda kostnader för dagpenning med avdrag för grundstatsbidraget. Procenttalet bestäras för varje dagpenningklass i förhållande till antalet ersättningsdagar per medlem under försäkringsåret och uppgår till högst 75 % vid 22 eUer fler ersättningsdagar per raedlem (3 §).

Barntilläggsbidrag ulgår i regel med 75 % av utgifterna för detla bi­drag (6 §).

I fråga om raedlera, sora fyllt 67 år, utgår ovan angivna statsbidrag för högst 75 ersältningsdagar under försäkringsåret (7 §).

Förlängningsbidrag utgår raed 93 % av kassans sararaanlagda utgif-

 

Prop. 1973: 56                                                        47

ter för dagpenning och barntillägg under förlängd ersättningstid för äldre kassaraedleraraar (6 a §).

Förvaltningsbidrag utgår huvudsakligen raed belopp mellan fyra kr. och sex kr. per årsraedlera, beroende på kassans storlek.

2.3 Kommunalt kontantunderstöd

Arbetslöshetshjälp genora koraraunala kontantunderstöd raed statsbi­drag har i olika forraer förekoramit sedan år 1914. Nu gällande bestäm­melser är införda i arbelsmarknadskungörelsen (1966:368; oratryckt 1972: 300). Koraraunalt kontantunderstöd är en av de i denna kungö­relse angivna forraerna för arbetslöshetshjälp tillsararaans raed bered­skapsarbete, arkivarbele, rausikerhjälp och statiigt omställningsbidrag (71 §).

Som allmänna förutsättningar för sådan hjälp gäller (72 §) alt den får lämnas arbetslösa som a. är svensk medborgare eller tUlhör stat med vilken överenskoraraelse träffats om ömsesidighet beträffande hjälp-åtgärder vid arbetslöshet, b. fyllt 16 men ej 67 år, c. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete för annans räkning, d. söker arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen, e. inte kan anvisas lärapligt arbete på den öppna raarknaden och inte lärapligen kan hjälpas raed annan åtgärd för att underlätta placering i lämpligt arbete samt f. behöver sådan hjälp på grund av arbetslöshet sora varat rainst fera dagar efter det ansökan ora arbetslöshetshjälp har gjorts (karens­tid).

I särskilda fall kan bl. a. koraraunalt kontantunderstöd utgå till annan utlänning än som avses i punkt a. (72 § sista stycket).

Kontantunderstöd utgörs av dagunderstöd och barntillägg. Korarau­nen bestämmer understödsbeloppen. Dessa får dock inte överstiga, dag-understöd till ensamstående 24 kr. om dagen, dagunderslöd till makar 28 kr. ora dagen och barntillägg två kr, ora dagen för varje barn under 16 år.

Understödet utgår för högst fera arbetsdagar under en kalendervecka. Dagunderstöd får inte utges för tid då arbetslös uppbär dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller statligt omslällningsbidrag. Undantag kan dock i ömmande fall och under vissa villkor medges för dagunder­slöd till bostadkostnad (88—89 §§ och 91 § arbetsmarknadskungörelsen).

Sora allraän regel gäller att dagunderstöd inte får uppgå till eller över­stiga gängse lön i orten för icke kvaUficerad arbetskraft. Det får inle heller överstiga vad den arbetslöse med hänsyn lUl sin tidigare inkomst skulle ha kunnat få på grund av arbetslöshetsförsäkring (90 § arbels­marknadskungörelsen).

Kontantunderstöd raed statsbidrag är enligt 19 § komniunalskattelagen (1928: 370) inle skattepliktig inkomsl.

 

Prop. 1973: 56                                                                     48

2.4 Statligt omställningsbidrag

Arbetslöshetshjälp i form av statiigt oraställningsbidrag infördes år 1968. Bestäraraelsema härora är införda i arbetsraarknadskungörelsen.

Ärenden rörande statligt oraställningsbidrag skall prövas av AMS som dock äger uppdra prövningen åt länsarbetsnämnd. Det sistnämnda gäller dock inte ärende ora bidragsrätt för sökande i ålder under 60 år

(111 §).

Stödforraen är avsedd för äldre arbetslösa. Oraställningsbidrag utgår till raedlera i erkänd arbetslöshetskassa sora under försäkringsåret fyller minst 60 år (eller i vissa fall fyllt 55 år) och erhållit dagpenning under längsta för sådan medlera föreskriven förlängd ersättningstid (101 §). Annan arbetslös som fyller rainst 60 år (i vissa fall fyllt 55 år) under kalenderåret kan även erhålla oraställningsbidrag (102 §). VUlkor härför är att han I rainst 24 raånader under de senaste tre åren närraast före arbetslöshetsanraälan har haft sin huvudsakliga försörjning genom av­lönat arbete för annans räkning eller genom sedermera avvecklad verk­samhet som självständig företagare.

Samraa regler sora för annan arbetslöshetshjälp och för arbetslöshets­försäkring gäller i fråga om avstängning från ersättningsrätt vid frivillig och självförvållad arbetslöshet samt för bedömning av erbjudet arbetes lämplighet (74—75 §§). Den sora uppbär orastäUningsbidrag är skyldig att anraäla sig hos den offentiiga arbetsförraedUngen i den ordning AMS föreskriver (110 §).

För omställningsbidrag gäller även för övrigt i huvudsak sararaa all­männa förutsättningar sora för andra forraer av arbetslöshetshjälp (71—75 §§). I stället för besläramelserna i 72 § om (b) ålder särat (f) behovsprövning och karenstid gäller dock förenämnda och andra sär­skilda föreskrifier.

OrastäUningsbidrag enligt 102 § tiU den sora inte är arbetslöshelsför­säkrad börjar sålunda utgå först när arbetslösheten varat två raånader räknat fr. o. ra. den dag då anmälan gjorts om arbetslöshetens inträde (103 §).

Bidragsbeloppet är högst 800 kr. i raånaden (106 §). I vissa fall utgår halvt bidrag (107 och 109 §§). Bidragsbeloppet får inte överstiga elva tolftedelar av tidigare norraal raånadsinkorast. Denna bestämmelse får dock inte föranleda att helt omslällningsbidrag sätts lägre än 400 kr. eller halvt bidrag lägre än 200 kr. i månaden (108 § efter ändring SFS 1969: 100). Bidraget skall reduceras även på grund av sökandens för­mögenhet samt raed hänsyn tUl viss pension och livränta (108 §),

I motsats till ersättning från arbetslöshetsförsäkring och kommunalt kontantunderstöd utgör omsläUningsbidrag skattepliktig inkomst (an­visningarna till 19 § kommunalskattelagen).

 

Prop. 1973: 56                                                                     49

3 KSA-utredningens förslag 3.1 Allmänt

I de av statsraakterna år 1966 (prop. 1966: 52, SU 107, BaU 27, rskr 251) angivna riktiinjerna för den fraratida svenska arbetsmarknads­politiken framhölls principen, om företräde för åtgärder sora bereder de arbetslösa sysselsättning fraraför hjälp i förra av kontanlstöd. Ar­betslinjen skulle hävdas fraradeles liksora dittUls. Konlanthjälpen behövs eraellertid som ett raedel alt bereda den arbetslöse rådrura och ge ar­betsförraedUngen tid alt analysera hans situation sora underlag för arbetsplacering.

Dessa synpunkter på arbetslinjens betydelse i svensk arbetsmarknads­politik är enligt utredningens raening av största betydelse vid valet av lämpliga former för kontant stöd vid arbetslöshet liksora vid stödfor­mernas anpassning lill sarahällets trygghelssystera i övrigt, dvs. dels an­passningen tiU arbetsraarknadsåtgärderna i övrigt, dels saraordningen raed den allmänna försäkringens sjuk- och pensionsförmåner samt raed koraraunal socialhjälp.

Konlanlhjälpens betydelse sora korapleraent till sysselsättningsska­pande och sysselsättningsfrärajande sarahällsåtgärder är enligt utred­ningen särskilt framträdande i vissa arbetslöshetssituationer. Frärast gäller detta vid kortvarig arbetslöshet. En effektiv slödforra raåste då finnas. Den skall snabbt kunna lämna försörjningsskydd. Om vänte­tiden innan den arbetslöse kan finna nytt arbete beräknas bli endast några veckor, blir enligt utredningen andra speciella arbetsmarknadsåt­gärder, t. ex. utbildning och beredskapsarbete, ofta opåkallade, särskUt ora de skulle medföra betydande omställning utan större värde på läng­re sikt för den arbetslöse.

Utredningen lämnar vidare en redovisning av vilken det fraragår alt frekvensen kortvariga arbetslöshetsfall är relativt stor. Även ora ut­vecklingen av arbetsraarknadsåtgärderna raedfört en aUraänt god ora-ställningsberedskap för ohka sysselsättningslägen, anser utredningen alt kontanthjälp i åtskiUiga av dessa kortvariga fall blir en naturlig åtgärd för att skapa ekonoraisk trygghet under erforderligt rådrura.

Utredningen frarahåller dessutom de svårigheter som föreligger när det gäller att finna lärapUgt arbete för äldre arbetssökande. Dessa svå­righeter framträdde klart vid den försämring av sysselsättningsläget sora inträdde under hösten 1966 och fortsatte under år 1967.

I anslutning härtill genoraförde statsraakterna (prop. 1968: 29 och 30, SU 64, 2LU 27, rskr 171 och 172) särskilda stödformer för äldre arbetslösa, förlängd (extra) ersättning från arbetslöshetskassa och stat­ligt oraställningsbidrag. Dessa stödformer bygger enligt utredningen på ett framträdande behov av kontanthjälp även vid långvarig arbelslös-

4   Riksdagen 1973.1 saml Nr 56

 

Prop. 1973:56                                                          50

het för äldre personer som vill och kan förvärvsarbeta raen inte finner läraplig sysselsättning.

Dessa problera har, frarahåller utredningen, delvis kvarstått även i del allmänt förbättrade sysselsättningsläge som inträdde år 1968. Ar­betsmarknadssituationen här i landet kan därefter karaktäriseras som motsägelsefuU. Från april 1969 var antalet vid den offentiiga arbetsför­raedUngen anmälda lediga platser en tid större än det varit vid något tidigare tillfälle från det att statistiska uppgifter därora började lämnas år 1961. Trots att antalet lediga platser har varit så högt och fastän arbetsmarknadsåtgärderna sedan 1960-talets början har utvidgats och effektiverats, har registrerad arbetslöshet åren 1969—1970 varit betydligt högre än i tidigare jämförbara konjunkturlägen. Uppgången av antalet vid arbetsförmedling anraälda lediga platser har inte såsom tidigare med­fört en nedgång av arbetslöshetssiffrorna.

En förklaring härtUl kan, anför utredningen, vara att det i en tid av snabb strukturrationalisering blir oundvikligt med en s. k. oraställnings-arbetslöshel. En mycket stor del av de vid arbetsförmedling registrerade arbetslösa har varit 60 år och däröver. De regionala skillnaderna och de problem som uppstår vid försämringar i vissa bygders sysselsättnings-underlag har väsentligt bidragit lill en splittrad bild av arbetsraarknads-situationen. Knapphet på angelägna och för beredskapsarbete lärapade arbetsobjekt samt i vissa fall ofrånkoralig lokal bundenhet har inora dessa oraråden tidvis medfört att det för åtskUliga — och ej blott äldre — arbetslösa vid sidan av övriga arbetsmarknadsåtgärder uppstått be­hov av kontanthjälp sora kan sträcka sig över långvariga arbetslöshets­perioder. Svårigheterna att finna varaktig sysselsättning förvärras inle sällan i enskilda fall av personliga handikapp sora ytterUgare begrän­sar den arbetslöses arbetsutbud.

En samverkan mellan sådana försvårande faktorer kan enligt ut­redningen ibland skapa situationer då det raåste sällas i fråga om den arbetslöse verkligen är arbetslös och står till arbetsmarknadens förfo­gande, dvs. ora han kan och vill förvärvsarbeta och är oförhindrad där­till. I ett system med väsentiigt utvidgad kontanthjälp blir det, uppger utredningen, ännu angelägnare än tidigare att klargöra den allmängil­tiga avgränsningsregeln alt kontanthjälp i arbetslöshetssituationer endast kan ifrågakomraa när den arbetslöse — utöver alt han uppfyller vissa speciella kvalifikationskrav — verkligen står till arbetsmarknadens för­fogande.

Denna avgränsning blir, frarahåller utredningen, av betydelse vid saraordning raed sjuk- och pensionsförraåner enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Förtidspensioneringen med dess individuella prövning av pensionsbehovet har betydande avgränsningssvårigheler i förhållande till samhäUets arbetsmarknadspolitiska stöd.

För valfriheten mellan hjälpforraerna på arbetsraarknadssidan och

 

Prop. 1973: 56                                                        51

inom den allmänna pensioneringen är del, uppger utredningen, dess­utora betydelsefullt i vilken utsträckning dessa hjälpforraer kan anses likvärdiga. De arbelsraarknadspolitiska stödformerna bör enhgt utred­ningen utformas så att de inora sin del av det geraensamraa fältet kva­litativt svarar mot de förmåner sora i en valsituation kan koraraa i frå­ga när det gäller pension.

I fråga om ersättningstidens längd anser utredningen att det bör ske en orareglering sora raedger ersätlningsrätt under längre perioder och täcker stödbehovet på ell järanare och rättvisare sätt än hittUls.

Utredningen frarahåller att arbelslöshetstidernas längd ökat avsevärt. Andelen arbetslösa under längre tid än tre raånader steg således från 26,3 % år 1966 tiU 36,4 % år 1967 och tiU 40 % år 1968. Saratidigt hade antalet arbetslöshetsperioder under året blivit fler.

Utredningen anser att den arbetslöse järate stöd genora andra arbels-raarknadsåtgärder vanligen bör kunna påräkna kontanthjälp så länge han står lill arbetsraarknadens förfogande. Konlanthjälpen får därmed betydelse som korapleraent till arbetslinjen även vid fall av långvarig arbetslöshet. För äldre och handikappade personer sora i stället för att utnyttja raöjligheten till förtidspension, önskar tUlhöra arbetskraften och står till arbetsraarknadens förfogande bör kontant arbetslöshets­hjälp järate tUlgång till andra arbelsraarknadsåtgärder utgöra ett i fler­talet fall likvärdigt alternativ lUl pension.

3.2 Stödformer vid arbetslöshet

Utredningen anser att utgångspunkten för varje slag av arbetslöshets­försäkring och principiellt även för andra forraer av kontanlstöd vid arbetslöshet skall vara att de sora skall ersättas bör ha viss fast anknyt­ning till arbetsraarknaden. För närvarande garanteras denna anknyt­ning inora arbetslöshetsförsäkringen bl. a. genora krav på tolv månaders arbete och avgifter innan ersättning kan utgå. Därefter skall raedlera­raen varje försäkringsår i princip utföra arbete i rainst fera månader för att vidmakthålla ersätlningsrätten. För det statiiga omställnings-bidragets del garanteras anknytningen genora ett krav på 24 raånaders arbete under en treårsperiod.

Enligt utredningens raening raåste arbetslöshetsförsäkringen, vare sig den förblir frivUlig eller görs obligatorisk, även i fraratiden bygga på föratsättningen att den försäkrade har haft förvärvsarbete av viss ora­fattning före arbetslöshetens början.

Det är i första hand företagare särat ungdoraar och andra sora över­går från utbildning tUl förvärvsarbete sora saknar skydd genora den nu­varande arbetslöshetsförsäkringen, frarahåller utredningen. Därtill kora­raer olika kategorier arbetslösa av vUka raånga endast har tiUfällig eller lös anknytning till arbetsraarkanden. Arbetssökande i dessa situationer

 

Prop. 1973: 56                                                         52

behöver emellertid i första hand stöd genom arbetsmarknadsåtgärder som är inriktade på en planerad och målraedveten start i arbetslivet.

De svårigheter som möter ungdomarna när de söker sig ut på arbets­marknaden har enligt utredningen samband med deras utbildning och utgångsläge i övrigt vid övergången från studier till förvärvsarbete. För­medling av arbete, yrkesvägledning, arbetsvärd, arbetsmarknadsutbild­ning och andra samhäUsåtgärder för att underlätta arbetsplacering blir för dessa nykonma på arbetsraarknaden i utpräglat hög grad det prl­raärt betydelsefulla. Först sedan sådana åtgärder prövats en tid och ar-betsraarknadsorganen därvid fått en uppfattning om sökandens faktiska arbetsutbud, bör samhällshjälp genora enbart kontanlstöd kunna kora­raa i fråga.

Särskilda problem möter också den som söker sig ut i arbetslivet I hög ålder, anför utredninngen. Detta gäller exempelvis den sora längre tid har vårdat och hjälpt åldring eller handikappad. Detsararaa gäller personer sora blivit ensamstående och söker förvärvsarbete efter alt ti­digare ha ägnat sig åt gemensamt hushåll med raake eller annan person.

Kvinnomas ställning i sådana situationer har frarahållits som ett sam­hällsproblem som även berör arbetsraarknaden. Starka sociala skäl talar för en förstärkning av sarahällsinsatserna, anför utredningen. Viljan att genom eget förvärvsarbete medverka till att lösa de aktuella probleraen föreligger i raånga fall. Svårigheterna att finna lärapligt förvärvsarbete kan bero på bristande utbildning och yrkeserfarenhet. Ofta samman­hänger svårigheteraa även raed brist på arbetstillfällen i bostadsorten och inskränkta valraöjligheter på orter raed ensidigt näringsliv. Sådana svårigheter accentueras för kvinnorna inte sällan av att deras yrkesval är traditionellt begränsat till vissa yrkesoraråden. Om just dessa inte fö­rekoraraer kring bostadsorten blir arbetsraöjligheterna ytterligare be­gränsade.

Sarahällsinsatser för att lösa svårigheter av detta slag måste genom­föras inom olika oraråden. Det gäller alt få till stånd en fortsatt ut­byggnad av bamtiUsynen, en aktiv vuxenutbildning och arbelsraarknads­politiska åtgärder som är specieUt inriktade på att lösa sysselsättnings­problemen för de hemmavarande kvinnor sora önskar koraraa ut på ar­betsraarknaden, frarahåller utredningen. En geografisk utjäraning av arbetstillfällena liksora en raindre könsbunden rekrytering är för stora delar av landet en nödvändig föratsättning för att kvinnorna skall kun­na integreras i arbetskraften, något sora enligt utredningens mening måste ses sora angelägen uppgift för de arbelsraarknadspolitiska sara-hällsåtgärdema.

Ersättningsrätten vid arbetslöshet för dera sora första gången eller efter långvarigt uppehåll söker varaktigt förvärvsarbete bör, frarahåller utredningen, frärast knytas till situationer, då det generellt sett förelig­ger ett klart stödbehov. Risken för initialarbetslöshet i dessa situationer

 

Prop.1973: 56                                                         53

kan inte bedöraas i förväg raed någon säkerhet. Underlag för försäk-ringsraässig avgiftsberäkning kan inte heller påräknas i näranvärd ora­fattning, anför utredningen.

Försäkring, dvs. en stödform finansierad raed förhandsbestärada av­gifter från en bestämd personkrets, anser utredningen inte vara den na­turliga vägen att skapa ett ekonoraiskt skydd för olika kategorier ny-korana på arbetsmarknaden. Utredningen finner i stället att den lämp­ligaste kontanta stödformen för de nya arbetssökandena, liksom för dem som uppfyller fordringama enligt arbetsvillkor utan att vara arbets­löshetsförsäkrade, är ett grandläggande ekonomiskt skydd sora kan koraplettera övriga arbetsmarknadsåtgärder. Ett sådant ekonoraiskt grandskydd bör ha så allmän karaktär att det även för nykomna på ar­betsraarknaden blir ett stöd för effektivare utnyttjande av samhällets ar-betsraarknadsservice till den enskUde sökanden.

I fråga ora val av kontantform frarahåller utredningen att erfarenhe­terna visar att kommunalt kontantunderstöd inte kan komraa till ratio­nell användning utan att dess tillämpning görs tvingande för alla kom­rauner och utan att statsbidraget täcker den hell övervägande delen av kostnaderna.

Utredningen anser att det prunära ansvaret för bedöraning av arbets­lösa arbetssökandes ekonoraiska stödbehov i situationer, då de är ny-korana på arbetsmarknaden eller av annan anledning inte skyddas av arbetslöshetsförsäkring, i första hand bör åvila de statliga arbetsmark­nadsorganen.

Enligt utredningen bör därför det ekonomiska stödet till nytillträdan­de på arbetsraarknaden och andra som inle skyddas av arbetslöshets­försäkring utformas som ett kontant arbetsmarknadsstöd, helt finansie­rat av staten genora skattemedel och administrerat av de statiiga arbets-raarknadsorganen.

Stödforraen blir ett korapleraent till arbetslöshetsförsäkringen och får karaktären av ett ekonomiskt grandskydd vid arbetslöshet att gälla för dem sora har en sådan anknytning till arbetslivet att de kan sägas stå tUl arbetsmarknadens förfogande men som av en eller annan anledning inte tillhör försäkringen.

De försäkrades rättigheter och skyldigheter bör bestämraas så att för förvärvsarbetande skapas skydd mot inkomstbortfall vid arbetslöshet sora förorsakas av bristande tiUgång på arbetstiUfäUen, framhåller ut­redningen.

Möjlighet att bli arbetslöshelsförsäkrad bör finnas för alla förvärvs­arbetande och för företagare likaväl som för arbetstagare. Arbetslös-hetsriskerna för några kategorier företagare har under senare år tidvis varit fraraträdande. Enligt utredningens raening bör företagare utan särskilda forraaliteter, undantag eller inskränkningar kunna bygga upp

 

Prop. 1973: 56                                                         54

försäkringsskydd vid uppkoraraande arbetslöshet på sararaa sätt sora ar­betstagare.

Arbetslöshetskassornas verksarahet har utvecklats under saraverkan mellan staten och den fackliga rörelsen, anför utredningen. Statens medverkan har stimulerat till särat skapat organisatoriska och ekono­miska föratsättningar för en betydande utveckling av arbetslöshetskas­sornas verksamhet. Denna kan nuraera beräknas orafatta i det närraaste alla fackligt organiserade arbetstagare. Kassaraedleramarna och deras organisationer har — i många fall under decennier — anpassat sig till dessa förhållanden. Det fordras starka skäl för att upplösa detta trygg­hetssystem och ersätta det raed en för svenska förhållanden ny och på detta oraråde oprövad försäkringsforra.

Arbetslöshetskassornas kontakt med förhållandena på arbetsmarkna­den, med arbetsraarknadsmyndigheterna och med arbetslagarnas orga­nisationer är utomordentligt god, frarahåller utredningen. Det tar år­tionden att bygga upp de kontakter, de förbindelser och den känsla för dessa frågor som nu finns inom arbetslöshetskassorna och sora sara­raanhänger just raed deras anknytning till arbetstagarnas organisationer. Utredningen påpekar också att i AMS finns naturlig och daglig kontakt med förhållandena på arbetsraarknaden i alla dess forraer. Detta är en central punkt i allt sora gäller arbetslöshetsförsäkring.

Initiativ till arbelsraarknadspolitiska åtgärder för att koraraa till rätta med olika arbetslöshetssituationer har ofta korarait från arbeslöshets-kassomas medarbetare, uppger utredningen. Inte minst gäller detta lokalt. Sådana initiativ från arbetslöshetskassorna har betydelse bl. a. därför att de skärper upprnärksaraheten på föreliggande eller uppkora­raande särförhållanden inora olika yrken och näringsgrenar. Arbetslös­hetskassomas anknytning till sina verksarahelsoraräden raedger anpass­ning till de särskUda förhållandena på dessa oraråden. Kassorna kan anpassa sina åtgärder och sina stadgar till dessa förhållanden. Arbets­lösheten är olika både till karaktär och till orsaker inora olika verk-sarahetsoraråden. Arbetslöshetsförsäkringen är, påpekar utredningen, in­te en yrkesförsäkring, raen bedömningen av arbetslöshetssituationen i det enskilda fallet kräver ofta god kännedora ora de för ifrågavarande yrke, näringsgren eller verksarahetsoraråde speciella förhållandena.

Det finns enligt utredningens uppfattning anledning att förutsätta att en arbetslöshetsförsäkring bland företagarna, uppbyggd av deras organisationer, skall ge sararaa goda erfarenheter. I olika uppkoraraan­de försäkringsfall bland företagare i de olika näringsgrenarna torde det ofta komraa att krävas en branschinilierad bedömning av bl. a. tid­punkten för arbetslöshetens inträde, den arbetslöses tidigare arbetssitua­tion och den försäkrades arbetsutbud. En objektiv medverkan från medlemmarna i arbetslöshetskassor för företagare genom deras repre­sentanter och funktionärer medför goda garantier för att prövningen

 

Prop. 1973: 56                                                        55

av enskilda fall sker raed ett underlag av tUlräckliga kunskaper ora den försäkrade och dennes speciella situation. För arbetsförraedlingarna kan möjligheten tUl initierat sararåd raed förelagarnas arbetslöshets­kassor säkerligen visa sig lika värdefull sora deras hittUlsvarande sara­arbete med arbetstagarnas kassor.

Vid val av försäkringsform — frivUlig eller obligatorisk — är, enligt utrednmgens mening, det primärt betydelsefulla om den ena försäk­ringsformen tUl samraa kostnad kan lärana bättre skydd än den andra, och vidare ora den ena försäkringsforraen kan beräknas korama att fun­gera bättre än den andra. Den första frågeställningen gäller enligt utred­ningen försäkringsförraånernas kvalitet. Den andra gäller försäkringens administration.

I fråga om försäkringsförmånernas kvalitet påpekar utredningen att systemet för att beräkna inkomstbortfallet vid arbetslöshet och längden av ersättningstiden inte har något samband raed försäkringens karaktär av frivillig eller obligatorisk. Enligt utredningens uppfattning kan önske-raålen ora en både nyanserad och principenlig bedöraning av enskilda gränsfall bli bättre tillgodosedda genora att sökandens skäl för alt i en valsituation kvarstå på arbetsraarknaden blir prövade av hans arbetslös­hetskassa och inte av allraän försäkringskassa. Detta gäller, frarahåller utredningen, inte minst personer sora under längre eller kortare tid är svårplacerade på arbetsraarknaden, särskilt då handikappen är av social eller korabinerad social och psykisk karaktär.

I fråga ora arbetslöshetsförsäkringens adrainistration har utredningen undersökt i vad raån en saraordning med den allmänna försäkringen skulle mnebära administrativa fördelar. Utredningen har därvid funnit att en sådan ordning på några punkter möjligen kan ge vissa fördelar, t. ex. genom samordning av registreringsfunktioner och utnyttjande av de allraänna försäkiingskassomas resurser när det gäller personal, loka­ler och utrustning. Den allraänna försäkringen har ett över landet väl förgrenat kontorsnät som torde kunna tillgodose rimliga krav på en god betjäning av allmänheten.

Den uppföljnings- och kontrollverksamhet samt de mera arbetsraark-nadsbetonade uppgifter sora fullgörs av arbetslöshetskassorna kan antas raedföra begränsning av försäkringsutgifterna och raedverka tUl en ef­fektivare sysselsättning av arbetskraften som värdemässigt raånga gånger överstiger eventuella minskningar av adrainistrationskostnaderna, frara­håller utredningen.

Utredningen understryker dessutom att arbetslöshetsförsäkringen är ett arbetsmarknadsskydd i vilket grunderna och villkoren för rätt tUl er­sättning helt avviker från den allmänna försäkringens. Försäkringskas­sorna skulle därför vid ett övertagande av en obligatorisk arbetslöshets­försäkring ställas inför problem och frågeställningar, sora är för dera helt fräraraande i deras nuvarande verksamhet. Detla skulle i sin tur

 

Prop. 1973: 56                                                         56

aktualisera personal- och utbildningsfrågor sora, särskilt vid raindre och medelstora enheter, skulle förorsaka problera.

Vid bedömningen av möjlighetema för den allraänna försäkrmgen att administrera en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring bör enligt utred­ningen även beaktas, att försäkringskassorna i framtiden torde få nya och utökade uppgifter inom det nuvarande arbetsområdet. Detta för­svårar att till dera inora riralig tid överföra ett helt nytt verksarahets­oraråde.

Mot bakgrunden av bl. a. anförda synpunkter anser utredningen att grundförutsättningarna bortfaller för ett överförande av arbetslöshetsför­säkringens administration tUl de allmänna försäkringskassorna.

En obligatorisk arbetslöshetsförsäkring kan givetvis tänkas vara ad­ministrerad av andra organ än försäkringskassorna, anför utredningen.

Principiellt kan det vara skäl att överväga en sådan organisation av administrationen som innebär att arbetslöshetsförsäkringen blir raer integrerad raed arbetsraarknadsadministrationen. På den vägen har så­lunda den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen byggts upp i Norge, Där har denna försäkring, sedan den infördes år 1939, både central och lokalt handhafts av sararaa rayndigheter sora sköter arbetsförmed­lingen.

Även i en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring komraer det naturliga sarabandet raellan det kontanta arbetslöshetsstödet och sarahällets arbets­marknadspolitiska åtgärder i övrigt att föra till administrativa lösningar, där den offentliga arbetsförmedlingen genomgående får väsentliga upp­gifter, uppger utredningen. Till arbetsförraedUngen raåste den arbetslöse vända sig för att anraäla sin arbetslöshet och söka arbete. Det är den försäkrades priraära skyldighet om han skall utnyttja försäkringen. Ar­betsförmedlingen har sedan att lämna arbetsupplysningar och annan in­formation om lämpliga arbetsmarknadsåtgärder. Om den försäkrade under arbetslösheten avvisar arbetserbjudande som förmedlingen finner lärapligt, skall denna lärana meddelande till försäkringen. En arbetslös­helsförsäkrad måste således både i initialskedet och därefter fortlöpande ha nära kontakt raed arbetsförraedUngen.

Utredningen finner det naturUgt att de kontanta stödformema på den svenska arbetsraarknaden även i fortsättningen skall ingå sora ett led i arbetsmarknadspohtiken. Det nuvarande systeraet raed självständiga, lill fack- och branschorganisationer knutna arbetslöshetskassor, som arbetar i saraverkan med arbetsmarknadsorganen har skapat ett fruktbärande system av kontakter mellan arbetsmarknadsorganen och organisationer­na. Detta kontaktsystera har central betydelse för såväl arbetslöshetsför­säkringen som andra arbetsmarknadsåtgärder. Det är, enligt utredningens mening, av stor betydelse att det skydd sora arbetslöshetsförsäkringen lämnar även i fortsättningen får bygga på en sådan samverkan mellan

 

Prop. 1973: 56                                                        57

den statliga arbetsraarknadsadrainistrationen samt arbetstagarnas och företagarnas organisationer.

Arbetslöshetskassomas kontakt raed förhållandena på arbetsraarkna­den, arbetsraarknadsrayndigheterna och arbetstagarnas organisationer är, framhåller utredningen, utoraordentligt god. Utredningen anser där­för att helt övervägande skäl talar för att arbetslöshetsförsäkringen även i fortsättningen skall handhas av arbetslöshetskassor. Genora utiedning-ens förslag om kontant arbetsraarknadsstöd skapas ett grundskydd vid arbetslöshet för dera sora står till arbetsraarknadens förfogande utan att tillhöra försäkringen. Med hänsyn härtill och tUl övriga förut anförda skäl anser utredningen att försäkringen även i fortsättningen skall vara frivillig. Reforrastiävandena bör i stället inriktas på att utforma försäk­ringen på sådant sätt att den står öppen för praktiskt sett var och en som så önskar och har behov av försäkring. Den sora av en eller annan orsak själv väljer att stäUa sig utanför försäkringen bUr inte utan ekonoraiskt skydd vid arbetslöshet, eftersora det av uttedningen föreslagna kontanta arbetsmarknadsstödet komraer att gälla för alla sora har tillräcklig an­knytning tUl arbetsraarknaden raen inte tUlhör försäkringen.

De år 1968 införda temporära stödformerna för äldre arbetslösa, förlängd (extia) ersättning till raedleraraar i erkända arbetslöshetskassor och statligt oraställningsbidrag, bör enligt utredningens raening integre­ras raed arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsraarknadsstö­det. Detta kan ske genora en förlängnmg av ersättningsliden för dem sora har uppnått 55 års ålder och, i fråga ora det kontanta arbetsraark­nadsstödet, genora övergångsbesläraraelser.

Efter genoraförande av utredningens förslag anser utredningen att det inte finns skäl att bibehålla arbetslöshetshjälp i förra av komraunalt kontantunderstöd.

3.2.1 Reservation

Ledaraoten Inge Svensson biträder inle utredningens förslag att ar­betslöshetsförsäkringen skall vara frivillig. Han anser att utredningen ofullständigt analyserat de skäl sora talar för en allraän arbetslöshetsför­säkring och betraktar det som en brist att utredningen inte presenterar även ett förslag till en sådan försäkring,

3.3 Föreningsrättsliga bestämmelser om arbetslöshetskassor

Utredningen tar härefter upp frågan hur arbetslöshetskassorna skall behandlas i föreningsrättsligt hänseende. Arbetslöshetskassorna utgör nämligen en enhetlig och från övriga understödsföreningar klart avgrän­sad grapp av föreningar. Det för kassornas verksarahet betydelsefulla statsbidragssysteraet saknas motsvarighet i fråga ora övriga understöds­föreningar. Tillsynen över kassorna är anförtrodd en särskUd tUlsyns-

 

Prop. 1973: 56                                                         58

rayndighet och har en orafattning och inriktning av helt annat slag än för övriga föreningar. Det har visat sig att det för dessa senare för­eningar i betydande utsträckning krävs bestäraraelser och föreskrifier som hell saknar betydelse för arbetslöshetskassornas verksarahet och organisation.

Mot denna bakgrund föreslår utredningen att arbetslöshetskassorna inte längre skall orafattas av besläraraelserna i UFL. Registreringen av kassorna bör enligt utredningen ske i ett särskUt register som förs av AMS. Registret bör läggas upp och föras efler samraa principer sora gäller för understödsföreningarna.

Enligt utredningens raening har erfarenheten givit vid handen alt det i praktiken inte finns något behov av särskilda föreningar sora driver verksamhet för utgivande av ersättning vid arbetslöshet utanför arbets-löshetskasseförordningens rara. Saratliga de kassor som har nybUdats under senare år har valt att söka bli antagna som erkänd arbetslöshels-kassa. Mot bakgrand härav föreslår utredningen att det i fortsättningen inle skall få bildas föreningar av det slag som nyss nänmts.

Utredningen anser att de bestämraelser av föreningsrättslig natur som behövs i fråga om arbetslöshetskassorna bör samlas i en särskild del av lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Liksora f. n. bör facklig organisation inte vara underkastad vare sig besläraraelserna i UFL eUer reglerna för arbetslöshetskassor endast av den anledningen att organisationen sora ett led i den fackliga verksara­heten bereder sina raedleraraar understöd vid arbetslöshet.

I fråga ora kassornas verksamhetsområden framhåller utredningen att man har försökt hålla dessa skilda åt bl. a. genom att föreskriva att antagande till erkänd kassa får vägras ora kassans tilläranade verksam­hetsoraråde helt eller till huvudsaklig del sararaanfaller raed verksara­hetsoraråde för redan erkänd kassa. Utredningen anser inte att avsik­ten att öppna försäkringen för så raånga förvärvsarbetande sora raöj­ligt näranvärt motverkas av en sådan begränsning. Däreraot torde den ha stor betydelse för att ge försäkringen en rationell utformning. Utredningen anser det därför nödvändigt att bibehålla besläraraelsen. Trots den sålunda förordade besläraraelsen kan raan eraellertid inte undvika att raånga förvärvsarbetande har raöjUgheter att välja raellan flera kassor. Dubbelförsäkring hindras eraellertid genora bestäraraelse om att ingen samtidigt kan tUlhöra mer än en kassa. Utredningen anser alt raan även i fortsättningen bör ha en sådan föreskrift.

I kassor där det på grand av organisationsförhållanden och kollektiv­anslutning kan föreligga risk för alt raedlera forraellt är ansluten även tUl annan kassa måste särskilt bevakas att medlemmen inte utnyttjar detta förhållande.

Enligt de nuvarande besläraraelserna i kassaförordningen kan en kassas verksarahetsoraråde begränsas tih personer arbetande inom visst

 

Prop. 1973: 56                                                        59

yrkesområde eller viss verksamhetsgren, till personer bosatta inom ett visst oraråde eller tiU personer anstäUda vid visst företag. Det har, frara­håller utredningen, visat sig att raöjligheten att avgränsa en kassas verk­sarahetsoraråde till visst geografiskt oraråde eller till personer syssel­satta vid visst företag saknar praktisk betydelse. När nya kassor i frara­tiden bUdas är det med hänsyn till bl. a. den konkurrenssituation som kan uppkomma i förhållande lill andra kassor olärapligt att ha sådan begränsning. Även nybUdade kassor torde i regel huvudsakligen få ka­raktär av rikskassor. Däremot är det enligt utredningen önskvärt att kassa liksora hittills har raöjlighet att begränsa sin verksarahet till viss verksarahetsgren. Det har visat sig att initiativ till bildande av kassor tas av organisationer sora företräder medleraraarnas intressen på arbetsmarknaden. Det är naturligt ora det i dessa fall fraraförs önske­mål om att begränsa kassans verksarahetsoraråde på ett raot organisa­tionens utformning svarande sätt. Utredningen vill i detla sararaanhang påpeka att detta inte får medföra något organisationstvång. Kassorna bör givetvis stå öppna för alla inora verksarahetsorarådet.

Det är kassorna själva som uppehåller den begränsning i verksam­hetsorarådet sora förekoraraer. Kassa har f. n. ingen skyldighet att väg­ra inträde åt löntagare som lUlhör annat verksamhetsoraråde eller att utesluta medlera som övergått till annat oraråde. Kassoma har erael­lertid enligt kassaförordningen viss rätt att begränsa raedleraraama till sådana sora arbetar inom verksarahetsorarådet. Kassorna har begagnat sig av denna rätt. Det kan enligt utredningen inte gärna koraraa i fråga att ändra på dessa förhållanden och införa skyldighet för kassoma att begränsa raedlerasstocken till endast dem sora arbetar inora verksara­hetsorarådet.

Enligt utredningen skall arbetslöshetsförsäkringen stå öppen även för företagare. Kassa bör i sina stadgar kunna begränsa verksarahetsora­rådet till att avse förvärvsarbetande antingen som företagare eller sora löntagare. Dessutora bör det vara möjligt att i särskilda fall bUda kas­sor öppna för både företagare och löntagare.

Till följd av försäkringens nuvarande begränsning till att avse en­dast löntagare har kassorna f. n. skyldighet att vägra inträde åt person i företagarställning och att utesluta medlem som blir företagare. Sam­raa skyldighet föreligger i fråga ora den sora arbetar åt raake. Utred­ningen anser att dessa kategorier förvärvsarbetare skall kunna omfat­tas av försäkringen. På samma sätt som i fråga om dem sora i andra hänseenden inte tillhör kassas verksarahetsoraråde bör dock, enligt ut­redningens raening, kassa för anställda ha rätt men inte skyldighet att vägra medleraskap beträffande företagare. Däreraot bör i en sådan kassa det förhållandet att vederbörande arbetar åt raake inte vara nå­gon särskild grand att vägra medlemskap under förutsättning alt det föreligger ett klart anställningsförhållande.

 

Prop. 1973: 56                                                         60

Om någon tillsararaans raed make medarbetar i rörelse ulan alt vara anställd, anser utrednmgen att vederbörande skall kunna inträda sora medlem i kassa för företagare.

Kassornas möjligheter att begränsa sitt verksamhetsområde med hän­syn till försäkringstagarens ställning sora företagare resp. löntagare torde få till följd att kassa för enbart löntagare vägrar inträde och utesluter den sora är företagare, raedan kassa för enbart företagare vägrar inträde och utesluter löntagare enhgt de bestäramelser som las in i lagen, an­för utredningen.

De regler som f. n. bestämmer när en kassa skall ha rätt att vägra in­träde resp. utesluta medlera är enligt utredningen inte enhetliga. Gäller det en företagare skall han slå utanför kassa ora han under de senaste tolv raånadema under längre tid än fera månader haft denna ställning, ora han inte saratidigt utfört arbete raot lön. Beträffande en löntagare, sora inte arbetar inora kassans verksarahetsoraråde, inträder rätten att vägra inträde resp. utesluta då han inte uppfyller och inle heller under tre av de senaste tolv raånaderna har uppfyUt villkoret att tillhöra verk­sarahetsorarådet. Detta innebär, anför utredningen, att han, om han har anställning utanför verksarahetsorarådet, riskerar all vägras inträde eller att uteslutas efter nio raånaders sådan anstäUning.

Utredningen anser att en rent tillfällig sysselsättning utanför en kas­sas verksarahetsoraråde inte skall få några följder i här angivet avseen­de. En sådan regel skulle nämligen kunna raotverka arbetslösas villig­het att ta lediga arbetsanställningar. Enligt utredningens raening är det ett intresse för kassa alt dess raedleraraar inte i för stor utsträck­ning sysselsätts utanför kassans oraråde. Skulle raedleraraama ha en så­dan rätt skulle redogörarna få problem att lösa som ligger helt utanför kassans verksarahet. En kassa för löntagare skulle exerapelvis kunna koraraa att bedöraa ersättningsfrågor för företagare.

Den nioraånaderstid som raan valt för verksarahet utanför kassans verksarahetsoraråde är enligt utredningen alltför lång. Den hänger del­vis sararaan raed de allvarliga konsekvenser en uteslutning från kassa tidigare kunde raedföra för raedlera. Han förlorade nämligen rätten till försäkringsersättning och det kunde vara så att han först efter ett år i annan kassa byggt upp en ny rätt till ersättning. Kassorna har eraellertid nästan undantagslöst träffat överenskoraraelse enligt 25 § kassaförordningen om att medleraskap i en kassa skall tiUgodoräknas i den kassa lill vUken medlem går över. Enligt utredningens mening skall medlera sora byggt upp rätt till ersättning i en kassa efter inträde i ny kassa ha kvar den rätt han byggt upp. Någon överenskoraraelse kas­sorna eraellan bör enligt utredningens raening inte längre fordras. Dessutora anser utredningen att kassa liksora hittills bör ha raöjlighet alt ha kvar medlem som arbetar utanför kassans verksamhetsoraråde. Denna bestäraraelse föreslås utvidgad till att avse även företagare.

 

Prop. 1973: 56                                                        61

Mot denna bakgrand anser utredningen att sex raånaders arbete utanför verksarahetsorarådet bör vara tillräckligt för alt kassa skall ha rätt alt utesluta medlem. Utredningen föreslår alltså att kassa får rätt att utesluta medlem som inle uppfyUer och inte heller under minst sex av de tolv senaste raånaderna uppfyllt villkoret att tillhöra kassans verk­sarahetsoraråde. Sora föratsättning för rätt till inträde som raedlera bör i fortsättningen gälla att sökanden vid tiden för inträdet uppfyller vill­koret att tillhöra kassans verksamhetsoraråde.

Den sora arbetar åt förälder, adoptant, barn eller adoptivbarn bör enligt utredningen, liksom den som arbetar åt make, kunna orafattas av försäkringen ora det föreligger ett klart anställningsförhållande. Den raöjlighet sora f. n. finns för kassa att utesluta sådana personer bör där­för utgå.

I fråga om medlemraarnas ålder äger kassorna själva bestäraraa lägs­ta åldersgräns för rätt till inträde särat högsta åldersgräns för rätt till inträde och rätt att kvarstå. Beträffande den lägre åldersgränsen är kas­sornas frihet begränsad genora alt ersättning inte får utgå tiU personer under 16 år. Medlemskap kan emellertid erhållas före dennna ålder. Denna utväg har kassorna använt för att möjliggöra att medlem ome­delbart efter fyllda 16 år skall bli berättigad till ersättning. Detta med­för att den lägsta gränsen för medleraskap i realiteten vanligen blivit 15 år.

Någon nedre åldersgräns för rätten till ersättning har utredningen inle föreslagit. Det blir således den gräns som sätts för rätten tUl med­leraskap som blir avgörande för när ersättning tidigast kan koraraa att utgå. Det kan enligt utredningen inte koraraa i fråga att sätta denna gräns så att ersättning inte skulle kunna utgå vid uppnådda 16 års ål­der. Den gräns som nu oftast gäller för rätt till medlemskap, eller 15 år, synes däremot väl avvägd. Med en sådan gräns skulle ersättning med de bestäraraelser utredningen i övrigt föreslår kunna koraraa att utgå när medlera uppnått en ålder av 15 år och 5 månader. Det kan synas onödigt att ersättning skall kunna utgå före 16 års ålder då en­dast ett fåtal ungdoraar går ut i arbetslivet före denna ålder. Utred­ningen anser emellertid att skydd kan vara befogat för det fåtal sora koraraer ut i arbetslivet före näranda ålder och blir arbetslösa sedan de uppfyllt arbetsvUlkoret.

Regeln om lägsta åldersgräns för raedlerasinträde, 15 år, bör enligt utredningen gälla alla kassor.

Beträffande den högre åldersgränsen behandlas först frågan ora möj­ligheter att vägra inträde för den som uppnått viss ålder. Flera kassor saknar bestäraraelser i denna del. I dessa kassor kan sålunda ingen väg­ras inträde under hänvisning tUl ålder. I raånga kassor upphör rätlen alt vinna inträde vid 55—65 år. I några kassor har gränsen för rätt att vinna inträde satts vid 67 år.

 

Prop. 1973: 56                                                        62

Enligt utredningens raening är det inte lärapligt att kassoma aUtjämt har kvar sin rätt att bestäraraa vid vilken högsta ålder vederbörande skall vägras inträde i kassan. Det är enligt utredningen tiUräckligt att personer sora fyllt 66 år alltid skall vägras inträde.

Beträffande rätten att utesluta raedlera har endast några få kassor regler ora ovUlkorlig uteslutning vid viss ålder. Endast i en av dessa kassor är åldersgränsen under 67 år. Åtskilliga kassor har däreraot regler om villkorlig uteslutning. Den vanligaste gränsen är 67 år. Ett fåtal har dock satt åldersgränsen vid 60—65 år. Även 70 år förekom­mer som åldersgräns.

Det är inte lärapligt och synes inte heller föreligga behov av att nuvarande variationsraöjligheter kvarstår beträffande dera sora inte har uppnått 67 års ålder. Utredningen anser att ersättning endast i begrän­sad utsträckning och efter kassans bestäraraande skall kunna utgå tiU medlem i åldern 67—69 år. Det torde därför vara lärapligt att möjlighet för kassa att utesluta medlera i denna ålder blir beroende av vad kassa bestämraer. Vid 70 års ålder upphör de försäkrades ersättningsrätt en­ligt utredningens förslag. Det är enligt utredningen lämpligt att även medlemskapet upphör vid den åldern.

Utlänningar som är bosatta i vårt land har i praktiken samma rätt sora svenska raedborgare att vinna inträde i och kvarstå i försäkringen, anför utredningen, AMS kan emellertid föreskriva begränsningar i rätlen lill inträde. Bestäraraelse ora sådan begränsning heir eraellertid inte utfärdats. Utredningen anser att utlänningar sora är bosatta här skall vara jämställda med svenska medborgare i denna del och före­slår därför att möjUgheten att begränsa inträdesrätlen för dem utgår.

Kassas möjlighet att för utlänning ha andra villkor än förordningens för inträde och rätt att kvarstå i kassa, i den raån avvikelsen har stöd i överenskoraraelse sora Kungl. Maj:t träffar raed annan stat, saknar enligt utredningen praktisk betydelse och kan därför utgå.

I kassaförordningen finns bestämmelser för situationer då medlem kan anses ha förbrukat rätten lill medlemskap.

Sålunda får kassa själv avgöra om den skall vägra medleraskap åt den sora har synnerlig arbelslöshetsrisk på grund av nedsatt arbetsför­måga, lättja, dryckenskap eller liknande. Denna bestäraraelse tUlämpas mycket säUan. Ett behållande av den kan enligt utredningens raening inte ses enbart från försäkringens synpunkt. Det raåste näraligen vara av betydelse för denna fråga ora regeln skall införas även för det kontanta arbetsraarknadsstödet. Inför raan den för detta stöd innebär det alt de personer sora faller under besläraraelsen koramer att bli helt utan ersättning vid arbetslöshet. Samhället måste då ta hand om dem på annat sätt. Det är då att märka att dessa personer måste ha uppfyllt arbetsvillkoret för att bli berättigade till arbetslöshetsersättning. Utredningen anser det därför lärapligast att de kan bli ersältningsbe-

 

Prop. 1973: 56                                                        63

rätligade sora arbetslösa. Att ha kvar bestämmelsen enbart inom kas­sornas område och överlämna åt dessa att själva avgöra om de vill ha med besläraraelsen i sina stadgar är heller inte tillfredsställande. Ut­redningen pekar dessutom på de möjligheter sora finns alt avslänga från ersättning. Mot bakgrund av det anförda och då försäkringen bör omfatta så många som möjligt anser utredningen att besläraraelsen skall utgå.

Nuvarande bestäraraelser ora den som svikligen uppger eller förtiger något som är av betydelse för bedöraande av hans rätt till raedleraskap eller ersättning bör enligt utredningens raening i huvudsak kvarstå men utformas i överensstämraelse med 20 kap. 3 § d) lagen ora allraän för­säkring. Besläraraelsen skulle därraed avse den sora raedvelet eller av grov vårdslöshet har läranat oriktig eller vilseledande uppgift av bety­delse för bedöraande av hans rätt lill raedleraskap eller ersättning. Dessutora bör kassa enligt utredningens raening liksora hittills ha raöjUg-het att vägra medleraskap åt den sora inte följer kassans stadgar eller styrelsens föreskrifter.

Slutligen framhåller utredningen att rätten till inträde i arbetslöshets­kassa bör begränsas till den som norraalt utför arbete i sådan omfatt­ning att rätt tUl ersättning kan uppkomraa genora fullgörande av före­skrivet arbetsvUlkor. Får någon inträde i en försäkring, där han på grund av försäkringsbesläramelserna inte bar möjlighet att få ersättning, kan han lätt känna sig vUseledd. Spärren bör gäUa inträdet i för­säkringen. Däreraot skall den sora har blivit raedlera i arbetslöshets­kassa och därefter av olika skäl har korarait att begränsa sitt arbets­utbud inle av den anledningen uteslutas ur kassan. För rätt till ersätt­ning fordras för närvarande ett miniraiarbetsulbud av fyra tiraraar per dag. Utredningen föreslår att minimum av arbetstid för inträde i arbets­löshetskassa bestäras till tre tiraraar per arbetsdag och 17 tiraraar i genorasnitt per vecka.

Fondplaceringsreglerna för arbetslöshetskassorna överensstäraraer i huvudsak raed raotsvarande bestämmelser för försäkringskassorna inom sjukförsäkringen. Det har från kassornas saraorganisation frarahållits att de överfonder sora uppstod när kravet på fondbUdning sänktes borde kunna placeras fritt efter tUlstånd av AMS, uppger utredningen. Även i övrigt har önskemål framställts om möjlighet tUl fri placering av kassornas fondmedel.

Enligt utredningens mening är det ett medlemsintresse att de medel som förvaltas av kassorna är betryggande placerade. Detta gäller såväl de medel sora ingår i de obligatoriska fonderna sora de överfonder som vissa kassor har. En fri sektor för fondplacering innebär naturligtvis viss risk för föreningens soliditet. Å andra sidan har medlemraarna ett intresse av att fondmedlen ger god avkastning.

Efter en avvägning raellan dessa olika intressen har understödsför-

 

Prop. 1973: 56                                                         64

eningsutredningen föreslagit en fri sektor för placering av en tiondel av understödsföreningarnas försäkringsfonder. Placering i aktier är undantagen.

KSA-utredningen anser för sin del att raan bör raedge även arbets­löshetskassorna fri placeringsrätt inora samraa gräns. Sådan fri fondpla­cering, liksora kapitalplacering mot säkerhet i fastighetsinteckning o. d. enligt 42 § 5) kassaförordningen och raotsvarande föreskrift i utred­ningens lagförslag, bör enligt utredningen kunna ske utan förhandspröv­ning av AMS. Däremot bör raöjligheten till och orafattningen av fri fondplacering anges i kassans stadgar. I stadgarna bör enligt utredningen även kunna läranas föreskrifter ora särskUd röstpluralitet vid styrelsens beslut ora sådan kapitalplacering.

3.4 Allmänna förutsättningar för rätt till försäkringsersättning och kon­tant arbetsmarknadsstöd

3.4d Allmänt

KSA-utredningen anser att arbetsbrist skall vara den verkliga orsaken till alt ersättningssökande inle har något förvärvsarbete. För arbetstagare inträder arbetslöshet i norraalfallen när anställning upphör. Vanligen sker detta efter uppsägning. Uppsägningstiderna varierar raen uppgår i regel till rainst en vecka. Den första arbetslösa dagen blir i dessa fall den första dag, för vUken sökanden inle erhåUer inkorast från anställningen därför att den har upphört.

Under särskilda förhållanden kan det under pågående anställning fö-rekoraraa att lön regelbundet Inte ulgår under en enstaka dag i veckan eller att anställda perraitteras för tid sora kan vara i förväg bestärad eller obestärad. I dessa särfall uppstår enligt utredningens raening arbets­löshet varje dag, för vilken den anställde helt mister sin inkomst från anställningen på grund av arbetsgivarens beslut om korttidsarbete eller permittering.

I speciella fall kan frågan ora arbetslöshet har inträtt eller ej vara svårbedörad. Det har exerapelvis visat sig att extra ordinarie lärare, sora har förordnande för ett läsår i sänder, efter utgången av läsåret den 30 juni inle bestärat vet ora nytt förordnande koraraer att utfärdas. Blir så fallet utgår lön retroaktivt från det nya läsårets början den 1 juli. I annat fall har den förutvarande läraranställningen definitivt upphört den 30 juni.

Förutsättningarna för en sannolikhetsbedömning kan växla 1 sådana fall, anför utredningen. Det kan inte vara rimligt att den som i en sådan situation vill förvärvsarbeta och söker arbete vid offentlig arbetsförraed-ling inte skall anses vara berättigad till arbetslöshetsstöd förrän det har blivit definitivt klarlagt att förnyad anställning inle kommer att erbju­das. Detla kan i enstaka fall dröja åtskilliga veckor. Enligt utredningens

 

Prop. 1973: 56                                                        65

mening bör arbetslöshet anses ha inträtt vid den tidpunkt då den tidi­gare anstäUningen hade upphört. Skulle eii sådan bedöraning senare visa sig felaktig, t. ex. genora ett nytt anställningsavtal med bakåtver-kande kraft, får tidigare beslut ora ersättningsrätt oraprövas, I arbetslös­hetskassor, där osäkra fall av detta slag kan förekoraraa i någon bety­dande orafattning, bör enligt utredningen reservationer göras i stadgar och ersättningsbeslut för att säkerställa eventuella återbetalningskrav mot raedleraraar som felaktigt uppburit försäkringsersättning, I möjli­gaste mån bör dock sådana ålerkrav undvikas.

Erforderlig precisering av den lidpunkt då arbetslöshet inträder för förvärvsarbetande som dessförinnan har varit företagare raåslé ske efter andra bedöraningslinjer. Det förhållandel att inkorast av förvärvsarbete inte längre föreligger kan inte på sararaa sätt som för arbetstagare vara klar och entydig utgångspunkt för en huvudregel.

Den principiella och grundläggande huvudregeln skall enligt utred­ningen vara att en företagares arbetslöshet börjar den dag då hans per­sonliga verksamhet i rörelsen har upphört. Utredningen har eftersträ­vat att i raöjligaste mån få en fast utgångspunkt för bedömningen av frågan när en verksamhet sora företagare skall anses vara avvecklad.

Syftet raed den föreslagna huvudregeln är bl, a. alt skapa garanti raot att kontant stöd vid arbetslöshet blir en inkomstulfyllnad i mindre lön­samma företag, uppger utredningen.

Regeln att verksamheten skall ha upphört innebär att det inte skaU röra sig om ett tillfälligt eller tidsbegränsat avbrott ulan ora ett upphö­rande sora kan beräknas vara definitivt. I undantagsfall då företagare har varit tvungen alt för blott en tid avbryta sin verksarahet och detta avbrott är en ren engångsföreteelse, som inte till någon del har säsong­karaktär, bör emellertid enligt utredningen — raed AMS' medgivande — ersättning ändock kunna utges.

För yrkesfiskare gäller i nuvarande arbetslöshetsförsäkring en särskild definition av begreppet arbetslös. De betraktas sora arbetslösa under dag då fiske oraöjliggörs på grund av väderleksförhållanden, ishinder, raaskin- och båthaveri eller drivraedelsbrist till följd av iraportsvårig-heter. Detta bör enligt utredningen aUtjärat gälla.

Bedöraningen av frågan ora när sökandens personliga verksamhet i rörelsen har upphört måste i första hand grundas på en förklaring från honora själv anför utredningen. Den bör ske skriftligt och kan lärapligen ingå i en skriftlig ansökan ora försäkringsersättning eller kontant arbets­marknadsstöd.

Principiellt bör vidare gälla att företagare, liksora arbetstagare, skall ha läranat tidigare förvärvsverksarahet av giltig anledning. Arbetslöshe­ten skall inte vara självförvållad och det skall inte raed skäl kunna antas alt sökanden upphört raed den tidigare verksaraheten i det huvudsakliga syftet att erhålla ersättning. Företagare har en naturligt giltig anled-

5    Riksdagen 1973.1 saml. Nr 56

 

Prop. 1973: 56                                                         66

ning att upphöra raed en verksarahet som inte längre ger honom skälig försörjning. Reglerna om självförvållad arbetslöshet för arbetstagare bör enligt utredningen i tUlämpliga delar kunna användas som hållpunkter för bedömning av tveksamma fall. Även påföljderna av självförvållad arbetslöshet, dvs. avstängning från ersältningsrätt viss tid, bör enligt ut­redningens mening vara desamraa som för arbetstagare. Först ora det skulle visa sig att dessa påföljder inte är tillräckliga för att hindra före­tagare att raissbruka stödformerna, bör ett annat och strängare påföljds-system prövas. Förhindrandet av missbruk bör i första hand knytas till avgörandet ora arbetslöshet verkligen har inträtt.

Av praktiska skäl och raed hänsyn till risker för ekonoraisk skada, som kan försvåra lösningen av sökandens sysselsättningsproblem, anser utredningen inte att försäljning av fastighet, inventarier, redskap och andra rörelsetUlgångar, överlåtelse av rättigheter eller avregistrering av firma o. d. regelmässigt skall vara villkor för alt företagaren skall anses vara arbetslös och berättigad till ersättning. Däremot kan i vissa fall, t. ex. inora jordbruk och skogsbruk, fortsatt innehav av fastighet eller annan rörelsetillgång av betydande värde vara skäl alt ifrågasätta ora sökandens personliga verksamhet i tidigare rörelse verkligen har upp­hört. Tillsararaans raed andra oraständigheler kan sådan oförändrad rätt tiU rörelsetillgång enligt utredningen utgöra skäl för att avvisa ansökan om ersättning.

Sådana andra omständigheter kan exerapelvis vara att sökandens raake eller barn uppges fortsätta sökandens tidigare verksarahet, raen att raake eUer bam i realiteten, på grund av nedsatt arbetsförmåga eller annat arbete, har uppenbart begränsade möjligheter att faktiskt utöva verk­samheten. Då ett kontanlstöd i sådana fall egentligen skulle få karaktär av inkorastutfyllnad i fortsatt rörelse, bör ansökan efter bedömning av helhetsbUden kunna avslås.

Även om rörelse eller rörelsetillgångar överlåtits till annan frarahål­ler utredningen att det förekomraer fall då prövningsorganet bör under­söka ora överlåtelsen verkligen skett under förhållanden sora tyder på att sökandens personliga verksarahet i rörelsen har upphört i praktiken. Såsora departeraentschefen framhåUit i prop. 1968: 29 är det inom jordbruket vanligt att rörelse överlåts till släkting sora fortsätter verk­saraheten. Överlåtaren kan i sådana fall bo kvar på gården och aUtjärat delta i sysslorna där. Från fall lUl fall får då prövas dels ora sökandens personliga insats i den huvudsakliga produktionen här upphört, dels om hans deltagande i sysslorna på gården begränsar hans arbetsutbud. Om då visar sig att sökanden står lill arbetsraarknadens förfogande i raindre utsträckning än han eljest skuUe göra, föreUgger enligt utred­ningen i regel ingen rätt till ersättning.

Sora allmän regel bör vidare gälla ätt önskemål från sökanden att fortsätta en tidigare huvudsaklig förvärvsverksamhet sora bisyssla inte

 

Prop. 1973: 56                                                         67

kan godtas. Hans personliga verksarahet i rörelsen skall ha upphört utan reservationer.

Verksamhet kan ha bedrivits av flera personer som under olika former var och en varit delägare i företaget och där varit verksam genom en arbetsinsats i rörelsen utan att alla haft inkomst hänförlig tUl denna in­komstkälla. För varje sådan delägare får prövas när den personliga verk­samheten i rörelsen har upphört.

Utredningen framhåller att detta gäller även makar som båda utfört arbete i rörelsen. För ersättningsrätt i arbetslöshetsförsäkringen bör gälla att båda raakarna skall ha varit raedleraraar i arbetslöshetskassa och er­lagt föreskrivna avgifter samt uppfyllt arbetsvillkoret. När det gäller kontant arbetsmarknadsstöd kan det gemensamma arbetet i företaget ådagaläggas genom att båda makama deklarerat och taxerats för inkorast av rörelsen.

I åtskilliga faU, företrädesvis inora jordbruk och handel, förekoraraer eraellertid att endast ena raaken laxeras för inkorast, även ora andra raaken svarat för en betydande del av de geraensamraa arbetsinsatserna i verksamheten anför utredningen. I en sådan situation — då två raakar båda uppger sig ha blivit arbetslösa genora att jordbruk eller annan rörelse avvecklats och uppgifter från inkorasttaxering rörande orafatt­ningen av arbetsinsats i rörelsen helt saknas för endera raaken — raåste prövningsorganet fordra klarläggande utredning ora denna raakes faktiska arbete i rörelsen. Verksarahet sora raedhjälpare i rörelse bör godtas sora förvärvsarbete ora det utförts under större delen av ett år. Del bör inte ha någon betydelse ora arbetsinsatsen föranletts av till­fälliga förhållanden, exerapelvis raakes sjukdora, eller regelbunden ar­betsfördelning. Vidare bör klart fraragå att de båda sökandena faktiskt står till arbetsraarknadens förfogande.

Liksora hittills bör enligt utredningen gälla att sjukdom sora raedför rätt till hel sjukpenning från allraän försäkringskassa, utesluter ersätt­ning vid arbetslöshet.

Vid sjukdora sora nedsätter arbetsförraågan raed rainst hälften utgår halv sjukpenning. 1 sådana fall bör enligt utredningen den arbetslöse anses sora ej arbetsför halva dagen och sora arbetsför halva dagen. Ora raedleraraen inte får något arbete av det slag sora raotsvarar hans sålunda bedörada arbetsförhet, är han, under förutsättning att han före sjukdoraen haft heltidsarbete, berättigad lill halv ersättning från arbets­löshetskassan.

Förtidspensionärer raed rätt till hel förtidspension och personer raed helt sjukbidrag bör enligt utredningen i princip likställas med dem sora är helt sjukskrivna. Deras arbetsförraåga har i saraband med pensions­beslutet bedörats vara varaktigt resp. för avsevärd tid så nedsatt att "intet eller endast ringa del därav återstår". Så länge denna bedöraning kvarstår bör kravet på arbetsförhet inte anses uppfyllt.

 

Prop. 1973: 56                                                        68

Ora arbetsförmågan bedömts vara nedsatt i mindre grad och pension eUer sjukbidrag därför utgår raed två tredjedelar eller hälften, partiell förtidspension och partiellt sjukbidrag, kan riågra generella antaganden inte göras ora de aktuella verkningarna av sjukdora eller annan nedsätt­ning av den fysiska eller psykiska prestationsförraågan, sora i det enskilda fallet har legat till grand för pensionsbeslutet anför utred­ningen.

Har den arbetslöse själv styrkt sin arbetsförraåga, t. ex. genora att raed ifrågavarande invaliditet utföra förvärvsarbete i den utsträckning sora fordras för ersättningsrätt (uppfyllt arbetsvillkoret), behöver enligt utredningen hans arbetsförhet i regel inte närmare undersökas. Saknas helt annat underlag för bedöraning av den arbetslöses arbetsförhet än beslut ora förtidspension eller sjukbidrag, enligt vilket hans arbetsför­måga beräknas vara en tredjedel eller mindre av den normala, anser utredningen all den arbetslöse i regel ej kan anses vara arbetsför i sådan utsträckning att rätt till ersättning föreligger. I tveksararaa fall bör dock utredas, i vilken utsträckning denna arbetsinvaliditel beror på raedicinska faktorer. Ora det då visar sig alt bedöraningen av arbels-förraågans nedsättning lill avsevärd del grundats på andra faktorer än raedicinska, och dessa andra faktorer efler pensionsbeslutet blivit på­tagligt förändrade — t. ex, genora flyttning eller ändrade sysselsättnings-förhållanden eller bättre personliga anpassningsraöjligheler på ifråga­varande arbetsmarknad — bör bristande arbetsförhet enligt pensions-beslutet inte enbart vara skäl för all avvisa ersättningsrätt anför ut­redningen. Bedömning bör då ske av saratliga de oraständigheler sora i den föreliggande situationen skapar svårigheter för sökanden att finna lärapUgt förvärvsarbete.

Likaså bör enligt utredningen förändringar i den andra riktningen uppraärksararaas. Sökandens arbetsinvaliditet kan efler pensionsbeslutet ha förvärrats ulan att de rent raedicinska faktorerna förändrats, t, ex. genom flyttning eller ändrade allraänna sysselsättningsförhållanden inom sökandens naturliga arbetsområde. Förutsättningarna för ett tidigare beslut om partiell förtidspension kan därraed ha blivit betydligt för­ändrade. Dessa fall bör i regel handläggas i sararåd raed vederbörande allraänna försäkringskassa.

Yrkesskadeförsäkringens invaliditetsbegrepp och metoder för invalidi-telsbedömning skiljer sig avsevärt från den allraänna försäkringens, uppger utredningen. I sistnäranda försäkring inriktas bedöraningen av arbetsförraågans nedsättning i princip direkt på den försäkrade och dennes kvarvarande arbetsförraåga, medan reglerna i yrkesskadeförsäk­ringen bygger på genomsnittsbedömningar som utforraals i tabell-systera.

Bedöraningen av arbetsförheten sora allraänt villkor för ersältnings­rätt vid arbetslöshet bör enligt utredningen principiellt ske enligt samraa

 

Prop. 1973: 56                                                        69

invaliditelsbegrepp och med samraa raetoder, vare sig nedsättning av arbetsförraågan uppstått genora yrkesskada eller på annat sätt. Därvid bör bedöraningen inriktas direkt på sökanden och avse dennes aktuella arbetsförraåga. Endast i de fall en sådan bedöraning visar alt arbetsför­raågan ej uppgår till den gräns — en tredjedel av de normala — som generellt förordats för dera sora uppbär partiell förtidspension (sjuk­bidrag), bör ersättningsrätt avvisas på grund av bristande arbetsförhet. Sökandens raöjUgheter att själv genora förvärvsarbete före arbetslös­heten styrka sin arbetsförhet, liksora hänsynen till förändrade förhål­landen av annat slag än raedicinska, bör vara likartade i fråga ora yr­kesskada och andra fall av arbetsinvaliditet.

Enligt utredningen skall sora viUkor för ersättningsrätt gälla att den arbetslöse är oförhindrad att förvärvsarbeta. Detta Innebär att det inte får föreligga någon orasländighet sora hindrar den arbetslöse att över huvud taget utföra tillgängligt och lärapligt förvärvsarbete under tid för vilken han gör anspråk på kontant stöd under arbetslöshet. Villkoret innefattar saratidigt alla oraständigheler sora kan utgöra hinder för alt utföra tillgängligt förvärvsarbete. Det kan därraed sägas innebära att arbetssökande skall stå till arbetsraarknadens förfogande.

Utredningen behandlar härefter några speciella typer av fall, då det har uppstått särskilda svårigheter att bedöma huruvida arbetssökande kan anses stå lill arbetsmarknadens förfogande, dvs. vara generellt sett oförhindrad att åtaga sig förvärvsarbete.

Ett exempel på arbetshinder är lokal bundenhet. Denna innebär att det inte kan begäras att arbetssökande skall ta arbete på annan ort. Med annan ort avses därvid ort sora är belägen så långt från raedlera­raens bostad att han raåste bo på arbetsorten åtminstone under arbets­veckan.

Utredningen frarahåller alt flera fall av lokal bundenhet beror på farailjeskäl, så särskilt för kvinnliga arbetssökande. Flera saraverkande boende- och ansvarsförhållanden skapar i dessa fall en komplicerad bundenhet för både kvinnor och raän. Har de sraå barn och är sarahäl­lets service för tillsyn av dera inte utbyggd, uppstår särskilda svårigheter. Utredningen anser det inte erforderligt att föreslå någon ny lydelse av ifrågavarande allraänna villkor för ersättningsrätt. Prövning av hänsyn lill lokal bundenhet bör även i fortsättningen grundas på regeln att den arbetslöse skall vara arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbetet.

Problem liknande dem som uppstår vid lokal bundenhet kan enligt utredningen föreligga för den sora till väsentlig del har haft sin för­sörjning genora stadigvarande förvärvsarbete i hemmet. Den sora raister sådant arbete kan i vissa situationer ha stora svårigheter att ställa ora sig till förvärvsarbete utora heramet. I prop. 1964: 115 raed förslag tiU nu gällande arbetslöshetsförsäkring behandlades synpunkter från 1960

 

Prop. 1973: 56                                                         70

års arbetslöshetsförsäkringsutredning i detta avseende. Utredningen an­ser att de sora är bundna vid hemraet till följd av personligt handikapp, bör kunna få ersättning vid arbetslöshet, ora de tUl väsentlig del haft sin försörjning genom stadigvarande hemarbete och ora de är beredda att ulföra annat heraarbete eller annat arbete sora deras handikapp till­låter. Denna bedöraningsregel bör enligt utredningen gälla även person­liga handikapp av andra slag än fysiska, exerapelvis bundenhet vid vård i hemmet av handikappad eller åldrig anhörig, som utgör ett uppenbart hinder för att förvärvsarbeta utora heraraet.

Utredningen anser att den arbetslöse under tid då han genoragår ar­betsraarknadsutbUdning i regel raåste anses vara förhindrad att för­värvsarbeta. Dessutora framhåller utredningen att man bör undvika att konstraera stödsystemet så att kassaraedleraraar förleds att förbruka sitt försäkringsskydd under en tid då sarahället erbjuder en annan stöd­form.

Den som söker deltidsarbete skall av arbetsförmedlingen i första hand få förslag till sådant arbete. Ora det inte är raöjligt för förraedlingen att inom skälig tid länma förslag till deltidsarbete, bör enligt utred­ningen erbjudande om heltidsarbete, om sådant finns, diskuteras med sökanden. Avvisas sådant erbjudande och anser förraedlingen att sökan­dens motiv härför inte är godtagbara, bör ersätlningsrätten prövas. Vid prövningen bör sökandens berättigade önskeraål beaktas och hän­syn särskilt tas tUl tidigare arbetsförhåUanden, t. ex. att sökanden förut under längre tid har haft endast deltidsarbete. Är så inte fallet och finns det inte tUlgång på deltidsarbete inora sökandens naturliga arbetsoraråde, kan övervägas om ett föreUggande erbjudande ora hel­tidsarbete är att anse sora lärapligt. Bedöraningen härav får då ske en­ligt de principer och regler som gäller för prövningen av lärapligt arbete.

3.4.2 Lämpligt arbete

Bestämmelserna i 36 § kassaförordningen ger uttryck för några av de grundsatser på vUka arbetslöshetsförsäkringen vilar, anför utredning­en. Den innebörd som ges åt begreppet lämpligt arbete bestämmer i mångt och mycket försäkringssystemets karaktär. Mot bakgrunden härav tar utredningen upp bestämmelserna till granskning i hela deras vidd. Av särskild betydelse är att de synsätt och värderingar som präg­lar den moderna arbetsmarknadspolitiken blir beaktade inom arbets-hetsförsäkringen. Vid granskningen av besläraraelserna raåste vidare hela tiden hållas i minnet att bestämraelserna, enligt utredningens förslag, skall tUlämpas inte bara på kassamedlem utan även på arbets­lös som har rätt till enbart kontant arbetsraarknadsstöd. Detta inne­bär emellertid inte att bestämraelserna i alla delar kan tillämpas på samraa sätt på kassaraedleraraar och på andra ersättningstagare.

 

Prop. 1973: 56                                                                     71

Av såväl sarahällsekonoraiska sora rent arbelsraarknadspolitiska skäl har det ansetts oriktigt att utbetala försäkringsersättning saratidigt sora behov av arbetskraft förelegat, om det inte funnits något absolut hinder för den arbetssökande att åtaga sig arbetet i fråga. Nu nämnda förhållanden komraer bl. a. tUl uttryck i 36 § fjärde stycket kassaför­ordningen där det anges att erbjudet arbete skall anses lärapligt under föratsättning att det raotsvarar raedleraraens krafter och färdigheter.

Det kan konstateras att såväl författningsbestäraraelser sora tillärap­ningsföreskrifter möjliggjort en nyanserad bedöraning av ifrågasatta arbetserbjudanden under hänsynstagande till den arbetssökandes situa­tion och att dessa raöjUgheter i allraänhet blivit tillvaratagna, TUl denna utveckling har i hög grad bidragit att bedöraningen härvidlag korarait att påverkas av den raoderna aktiva arbetsraarknadspolilikens grund­värderingar. Enligt utredningens raening är det därför tvivel under­kastat ora det föreligger anledning att påyrka någon raera oravälvan-de förändring av den praktiska tillärapningen på detta oraråde. Det är dock angeläget att den raoderna arbetsraarknadspolitikens raålsätt-ningar får koraraa till klart ullryck i de författningsbestäraraelser och raotivuttalanden, på vilka tillärapningen skall vara vara grundad.

Vad som särskilt präglar nutida arbetsmarknadspoltik i järaförelse med gångna decenniers förhållanden är att det nu gäller att skaffa ar­betslösa en så produktiv sysselsättning som raöjligt och inte bara arbete av vilket slag sora helst. De arbelsraarknadspolitiska raedlen syftar till att underlätta för arbetskraften att inrikta sig på sådana arbets-oraråden där den bästa produktionsinsatsen kan göras. Detta innebär å ena sidan att stora krav nuraera ställs på arbetskraften när det gäller anpassning till den pågående strukturoravandlingsprocessen. Å andra sidan förutsätts att sarahället inora raraen för behovet av arbetskraft i raöjligaste raån skapar förutsättningar för den arbetssökande att få ett arbete sora han är lärapad för och som tillfredsställer honom själv eller koinmer hans önskemål så nära sora raöjligt. Arbetsraarknads­politikens syfte är att inom ramen för behovet av arbetskraft i sara­hället ge var och en sora kan och vill arbeta ett verksamt och fullgott stöd för att förverkliga ett fritt och övervägt val av arbete.

Det ligger i sakens natur att ersättningsreglerna i arbetslöshetsför­säkringen liksora för det kontanta arbetsraarknadsstödet raåste grundas på sararaa värderingar sora arbetsraarknadspolitiken i övrigt.

Regeln att erbjudet arbete skall anses lärapligt under förutsättning alt det raotsvarar sökandens krafter och färdigheter ger, enligt ut­redningens raening, i alltför hög grad uttryck åt att det huvudsakligen gäller att skaffa den arbetslöse avlönad sysselsättning oavsett arbetets karaktär, Däreraot koraraer inte till synes att sökanden i möjligaste mån bör sättas i stånd att förverkliga ett fritt och övervägt val av ar­bete — varvid all rimlig hänsyn tas inte bara till hans krafter av psy-

 

Prop. 1973: 56                                                        72

kisk och fysisk art, färdigheter, yrkesvana, utbildning och föratsätt­ningar i övrigt för arbetet utan även till hans önskemål i fråga ora arbetsval och hans personliga förhållanden i övrigt. Vid övervägandet av om ett arbete kan anses lämpligt för den aktuelle arbetssökanden bör i enlighet härmed eftersträvas att samraanväga de skilda förhål­landen sora bör tillraälas betydelse för arbetsvalet till en helhetsbild. Bedöraningen av arbetets läraplighet bör ske raed respekt för arbets­sökandens yrkeskunnande och personliga ambitioner.

Vid bedöraandet av ora hinder från raedicinsk synpunkt föreligger för alt antaga ett arbetserbjudande är det enligt utredningen angeläget att hänsyn tas inte bara tUl arbetshinder av rent kroppslig natur. Mo­derat arbetsUv ställer raången gång höga krav på den enskildes psykiska raolståndskrafl.

Utredningen anser att en förklaring av den enskilde att han inte orkar med den påfrestning som kan följa raed ackordsarbete och dess railjö ora raöjligt bör beaktas. Delsarama gäller önskemål ora syssel­sättning i annan inte alltför pressande arbetsmiljö. Vissa arbeten kan även eljest vara av den natur alt det ställer sådana krav på arbetstagarens psykiska balans att en arbetssökande sora inte anser sig uppfylla kraven bör ha rätt att utan påföljd avisä arbetet. Har den arbetssökande inte erfarenhet av det anvisade arbelet anser utredningen att del i allmän­het kan fordras att han prövar på det. Även i fall av nu behandlat slag kan det finnas anledning att anlita raedicinsk sakkunskap vid bedöm­ningen.

Den arbetssökandes anspråk på att få tillfälle alt orientera sig på arbetsraarknaden och närraare bedöraa de arbetsalternaliv som kan komraa i fråga bör enligt utredningen tillgodoses i riralig utsträck­ning. Arbetssökande sora genom omskolning eller annan utbildning, arbets- och yrkesvana eller på annat sätt innehar särskilda förutsätt­ningar för att fullgöra vissa arbetsuppgifter bör ges den tid som i det enskUda faUet kan anses skälig för att kunna få ett arbete sora svarar raot dessa förutsättningar. Arbetssökande skall dock inte kunna grunda arbetsavvisande endast på alt han genoragått viss utbildning.

När det gäller anvisning av arbete på annan ort än bostadsorten fär enligt utredningen den arbetssökandes personliga förhållanden särskild betydelse. Utredningen betonar betydelsen av hänsyn lill raöjlighelerna att erhålla bostad — i förekomraande fall familjebostad — av tillfreds­ställande beskaffenhet på den nya orten.

Till bedömningsbilden hör även förhållanden som i det enskilda fallet skapar ofrånkomlig lidsfrist för skäligt rådrura hos arbetsförraedUngen,

Det går enligt utredningen inte alt ge några genereUa regler för hur lång den tidsfrist bör vara som kan ställas till den arbetssökandes för­fogande. Hänsynstagande lUl den enskilde arbetssökandens förhållanden raåste vägas raot de faktiska förhållandena på arbetsraarknaden.

 

Prop. 1973: 56                                                        73

Sararaanfattningsvis föreslår utredningen att kassaförordningens nu­varande regel ora hänsynstagande till den arbetssökandes krafter och färdigheter ersätts raed en bestämmelse att erbjudet arbete skall anses lämpligt, om inom ramen för tUlgången på arbetstillfällen skälig hänsyn har tagits såväl till sökandens yrkesvana och föreliggande förutsättning­ar i övrigt för arbetet sora till hans önskemål i fråga ora arbetsval och andra personliga förhållanden,

I kassaförordningen anges alt erbjudet arbete är lärapligt ora "icke heller eljest särskilda oraständigheler föreligga med hänsyn till sökan­dens personliga förhållanden eller arbetets natur". Denna regel anser utredningen vara överflödig vid sidan av den föreslagna bestämmelsen,

F, n, gäller att erbjudet arbete skall anses lämpligt under förutsätt­ning att det är förenat raed avlöning, som prövas vara skälig i för­hållande lill lön som för sådant arbete ulgår enligt kollektivavtal eller, om dylikt avtal ej finns, lUl i arbetsorten förekommande lön för samraa arbete.

En grundläggande princip inora arbetslöshetsförsäkringen är att den erbjudna lönens skälighet prövas ulan hänsyn lill de inkomster kassa­medlemmen haft i tidigare anställning. Enligt utredningens mening kan det inte koraraa i fråga att frångå denna princip. Ora den arbetssökande erbjuds ett arbete sora är förenat raed lägre nettolön än den ersättning som han har rätt tUl från sin arbetslöshetskassa upplevs detta enligt ut­redningen sora en orättvisa av kassaraedleraraar.

Utredningen föreslår bl, a, därför att erbjudet arbete skall anses lärapligt bara ora ansläUningsförraånerna är skäliga i förhållande lill den ersättning sora den arbetssökande har rätt till enligt försäkringen,

Anslällningsförraånema bör anses ej skäliga bara ora lönen raed av­drag för skatt klart understiger ersättning sora den arbetslöse inom raraen för slalsbidragsbestäraraelserna och raed tillärapning av över­försäkringsregeln är tiUförsäkrad,

Den nu föreslagna principen ora anknytning lill den försäkringser­sättning som den arbetssökande har rätt till torde i regel ge tiUräcklig ledning för avgörande ora ett erbjudet arbete är förenat raed skälig lön,

I särskilda fall kan det dock förekoraraa att en arbetslös kassaraed-leni erbjuds ett arbete där lönen, trots att den kan anses skälig i för­hållande till hans försäkringsersättning, ändock är väsentligt lägre än vad sora utgår till andra arbetstagare sora besitter järaförbara kvalifika­tioner och utför likvärdigt arbete. Detla kan bero på särskilda löneför­hållanden vid företag eller på ort där arbete erbjuds. Det kan även bero på den försäkrades egna yrkeskvalifikationer och personliga förhållan­den eller på bestäraraelser ora ersättningsbelopp i den arbetslöshetskassa där han är medlem.

Enligt utredningens mening kan det i sådana speciella fall saknas an­ledning att begära att den arbetssökande skall acceptera ett erbjudet

 

Prop. 1973: 56                                                                     74

arbete, ora lönen är väsentligt lägre än vad sora utgår till andra arbets­tagare sora besitter järaförbara kvalifikationer och utför likvärdigt arbete. Vid bedöraning av frågan om den erbjudna lönen är väsentligt lägre skall jämförelse göras med lön sora utgår vid andra företag raed anställda inora sarama yrkesområde och i sararaa orlsgrupp. I regel leder givetvis denna bedöraning till att lönen är skälig, ora den överensstära-mer raed lönesättningen vid det företag där arbete erbjuds. Endast i un­dantagsfall torde det bli så att lönen anses oskälig trots att den överens­stäraraer raed lönesättningen för övriga anställda 1 företaget.

Den nu föreslagna anknytningen till det allraänna löneläget i vissa fall förutsätter att arbetsförmedlingen har tillgång till lönestatistik eller därmed järaförlig utredning. I regel torde det vara raöjligt att genora den inforraation, som kan väntas ingå i arbetsförmedlingens allraänna service, få tillgång tUl den utredning som är behövlig för att bedöma den erbjudna lönens skälighet. I övriga fall är förmedlaren eller kassa-redogöraren hänvisad till att göra ett mera fritt bedömande raot bak­grunden av sin kännedora ora löneläget i den aktuella och likartade branscher.

När det gäller arbete som erbjuds på oraråden där lönesättningen helt eller delvis bygger på s. k. prislistor för ackord, t. ex. för byggnadsarbete och skogsarbete, blir hållpunktema för denna särskilda bedöraning av skälig lön för arbetet delvis av annat slag. Ora ackordslöner baseras på riksprislistor eller orarådesprislistor, varora överenskoraraelse träffats mellan arbetsmarknadsparterna på riksnivå, och det erbjudna arbetet skall ulföras enligt sådana listor, behöver i regel någon jämförelse med faktiskt utgående löner inom yrkesområdet inte göras.

Utredningens förslag att tUlförsäkrade ersättningsbelopp och, i vissa fall, det faktiska löneläget skall tillmätas betydelse innebär dock inte att man har att bortse från innehållet i tUlämpligt kollektivavtal. Sora första föratsättning bör gälla att den erbjudna lönen är förenlig raed kollek­tivavtal. Härvid är det enligt utredningens raening inte nödvändigt att avtalet är kollektivavtalsrättsligt sett gällande på den arbetsplats sora arbetserbjudandet avser. Ett kollektivavtal sora enligt sitt innehåll är till-lämpligt på orten bör i regel vara normerande oavsett om arbetsgivaren är bunden av avtalet eller ej. Om något norraerande kollektivavtal inte finns, får skälighetsprövningen grundas på enbart järaförelse raed det löneläge sora i allraänhet råder för sararaa arbete inora yrkesora-rådet.

Utredningen vUl betona att inte endast lönen har betydelse när det gäller att bedöraa ett erbjudet arbetes läraplighet från förevarande syn­punkt. Även andra anställningsförraåner •— såsora pension, sjuklön, se­raester, övertidsersättning, skift- och andra tUlägg, helglön, resekoslnads­ersällning, traktaraentsersättning särat tjänstegruppliv- och avgångsbi-dragsförsäkring — bör beaktas. Ett erbjudet arbete bör i regel anses

 

Prop. 1973:56                                                          75

lämpligt, om den arbetssökande tUlförsäkras de anställningsförmåner av detta slag som utgår enligt kollektivavtal.

Erbjudet arbete skall anses lärapligt bara under förutsättning att del inte hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder. Hänsyn får här­vid inle tas till konflikt sora strider raot kollektivavtal eller kollektiv­avtalslagen.

En förutsättning för att erbjudet arbete skall kunna avvisas utan på­följd är att stridsåtgärd, sora inte är olovlig enligt lag eller kollektivavtal, vidtagits vid företaget. Det kan inte anses tillräckligt att varsel ora strids­åtgärd utfärdats eller att företaget på annat sätt är konfliklhotat, anför utredningen,

Ora en arbetskonflikt strider raot lag eller kollektivavtal eller — i fråga ora arbetsplats där kollektivavtal inte gäller — är av okynneska-raktär, behöver arbetsförraedUngen enligt tillärapade anvisningar inte ta hänsyn till konflikten vid bedöraande av arbetets läraplighet. Det kan eraellertid enligt utredningens raening i sådana fall vara anledning att ta hänsyn tUl arbetssökandens personliga svårigheter att godta ett arbets­erbjudande, vid företag sora drabbats av sådan konflikt.

Förhållandena på arbetsplatsen skaU väsentligen raotsvara vad sora i lag och författning föreskrivs rörande åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall för att erbjudet arbete skall anses lärapligt.

Till den lagstiftning som avses hör frärast arbetarskyddslagen och de föreskrifter som meddelats raed stöd av denna lag. Ett slort antal be­stäraraelser inom arbetarskyddslagstiftningen har fått en relativt vag och obestärad utforraning med hänsyn till att besläraraelserna kan gälla för ett stort antal skUda verksarahetsgrenar och därför alt tillärapningen bör kunna anpassas efter de från lid tUl annan ändrade förhållandena varander arbetet bedrivs. En raarginal för bedöraning av vad sora är väsentligt på en viss arbetsplats finns sålunda inbyggd i arbetarskydds-lagstiftningen. Någon ytterligare marginal för bedömning inom arbets­löshetsförsäkringen synes inte erforderlig. Utredningen har därför inte tagit med ordet "väsentligen" i lagtexten.

3.4.3 Självförvållad arbetslöshet

En utgångspunkt för nuvarande regler om mistad kassaersättning vid självförvållad arbetslöshet har varit att inora ett försäkringssystera inte kan utgå försäkringsförraåner tUl försäkrad sora själv vållar försäk­ringsfall.

En raotsvarighet tiU sådana bestäramelser finns i regel inora all försäk­ring. Bestämmelser av detta slag motverkar raissbruk av försäkringen och syftar tUl att garantera att försäkringsersättning utgår endast i sådana fall då detta framstår som motiverat utifrån de grundsatser som bär upp försäkringssystemet. Inte heUer inom en raodern arbetslöshetsför-

 

Prop. 1973: 56                                                         76

säkring anser utredningen att påföljdsbestäramelser av nu berörd typ kan undvaras.

Utredningen anser inte att skäl föreligger att föreslå någon ändring i gällande bestäramelser ora självförvållad arbetslöshet. Utredningen an­för eraellertid följande synpunkter på tiUämpningen.

Vid prövningen av vad som utgör giltig anledning att lärana arbetet har tidigare hävdals att stränga krav bör uppställas och att spörsraålet väsentligen bör bedöraas raed ledning av civilrättens regler ora arbets­avtalet. I enlighet härraed skuUe den arbetstagare sora frivilligt läranat sitt arbete bedöraas strängare än den sora avvisat erbjudet arbete. Den­na tillärapning står enligt utredningens raening inle i överensstämmelse med nutida synsätt. Utredningen har i fråga ora vad sora skall anses sora lärapligt arbete förordat en raera nyanserad bedömning raed skäligt hänsynstagande tUl den arbetssökandes föratsättningar, önskeraål och personliga förhållanden i övrigt. Motsvarande betraktelsesätt bör anläg­gas när det gäller den sora själv läranat sitt arbete.

Den sora har ett arbete raen av någon i och för sig godtagbar anled­ning vill skaffa sig en lärapligare sysselsättning bör inte raotverkas i sitt yrkesval av ersättningsreglerna. Sora giltig anledning alt sluta en an­ställning bör godtas att vederbörande har en allvarlig önskan att söka sig till annat för honora lärapligare yrkesoraråde. Dock bör i regel krävas att han i god tid innan anställningen upphör anraält sig sora arbetssökande hos arbefsförmedhngen. Är arbetet uppenbariigen inte lämpligt enligt de regler sora gäller för bedöraande av erbjudet arbetes läraplighet, bör en arbetstagare likaledes kunna sluta sin anställning utan risk för att av­stängas från ersältningsrätt, Detsararaa bör gälla, om arbetet tagits på försök efter anvisning av arbetsförmedlingen raen arbetstagaren vill söka byta till ett lämpligare arbete,

I frågan huravida självförvållad arbetslöshet föreligger när arbetstaga­ren skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande, anser utred­ningen alt arbetsrättens regler är lärapliga sora grundval för bedöm­ningen. Onykterhet i arbetet, upprepad sen ankomst till arbelet, från­varo utan giltig anledning och vägran att efterkomma arbetsledningens anvisning synes alltjämt kunna tjäna sora exerapel. Det bör enligt utred­ningen inte ha någon avgörande betydelse om arbetstagaren skilts från anställningen genom oraedelbart avsked eUer raed iakttagande av avtalad uppsägningstid. Har förhandling raed arbetsgivaren påkallats av arbets­tagarorganisation raed anledning av uppsägning eller avsked, bör even­tuell avstängning inte versläUas förrän situationen klarlagts raeUan för­handlingsparterna,

I fråga ora det fallet alt den arbetssökande utan att uttryckligen ha avvisat lärapligt arbete likväl genora sitt uppträdande uppenbarligen har vållat att anställning inte korarait till stånd, betonar utredningen alt re­geln endast syftar på klart klandervärda beteenden från den arbetssökan-

 

Prop.1973: 56                                                         77

des sida. Det skall vara uppenbart för envar att det enbart är detta klan­dervärda beteende som utgör orsaken till att anstäUningen inte kommit till stånd. Som exempel nämner utredningen att kassaraedlera infunnit sig spritpåverkad på en arbetsplats för att söka arbete och att han läranat vilseledande uppgifter ora sin kompetens. Den arbetssökandes uppträ­dande på fritid bör i allraänhet inte tUlraälas någon betydelse, uppger utredningen. Inte heller bör den arbetssökande läggas något till last bara av det skälet att han under en anställningsintervju läranar sannings­enliga svar på frågor, som ställs till honom angående hans önskemål och personliga förhållanden. Annorlunda ligger saken till om den arbets­sökande genom olämpligt uppträdande provocerar frara ett negativt besked ora anställningen. Utredningen föreslår att bedömningen om arbetslöshet är självförvållad eller ej sker efter samraa regler när det gäller kontant arbetsmarknadsstöd.

Det erbjudna arbetets varaktighet är enligt utredningen inte den enda faktor som bör tUlmätas betydelse när det gäller att ta ställning till på­följden vid självförvållad arbetslöshet. Det kan vara lika berättigat att vid bestäraraandet av avslängningstidens längd ta hänsyn till exerapelvis det erbjudna arbetets större eller raindre läraplighet för den arbetssö­kande eller till den arbetssökandes personliga förhållanden i övrigt. Av­ser arbetsvägran ett arbete av endast ganska kort varaktighet finns det enligt utredningen i allraänhet starka skäl, sett såväl från försäkringens som den enskildes synpunkt, att tillgripa en påföljd vilken inte är alltför långtgående. Utredningen föreslår därför dels att, ora arbetet skulle ha varat under högst fera dagar, avstängningstiden skall utgöra sju kalender­dagar, dels att, om arbetet skulle ha varat under högst tio dagar, av­stängningstiden skall utgöra 14 kalenderdagar.

Förslaget innebär att den nuvarande lindrigare påföljden vid avvi­sande av arbete, som var avsett att omfatta högst två dagar, sträcks ut lill att avse tillfälliga arbeten som skulle ha varat högst fera resp, tio arbetsdagar. Ibland koraraer del självfallet att vara svårt att få frara tillförlitlig utredning om den avsedda längden hos ett erbjudet arbete. Enligt utredningens mening finns anledning att härvidlag iaktta en relativt generös tillämpning genteraot den arbetssökande. Det bör så­lunda vara lillräckligt att det är sannolikt alt arbetet endast skulle pågå angivna antal dagar för att de kortare avstängningstiderna skall tilläm­pas.

Vid övriga fall av självförvållad arbetslöshet föreslår utredningen alt avstängningstiden norraalt skall utgöra fyra veckor, vilket raotsvarar den tid sora hittUls gällt,

I fall av allvarlig självförvållad arbetslöshet bör krävas av den arbets­sökande att han genora att fullgöra förvärvsarbete under en inle alltför begränsad tid visar att han står tiU arbetsmarknadens förfogande, innan han kan få ersättning på nytt, F, n, krävs förvärvsarbete under 20 dagar

 

Prop. 1973:56                                                                      78

(fyra veckor). Utredningen föreslår ingen ändring härvidlag. Det kan finnas fall där det från försäkringens synpunkt i stället vore lämpligare med en längre avstängningslid än 28 dagar. Uttedningen syftar på situationer då den arbetssökande har möjlighet att fullgöra förvärvs­arbete under 20 dagar utan att likväl ha för avsikt alt i fortsättningen stå lill förfogande för varaktigt arbete. Utredningen har övervägt en sådan längre avstängningstid men funnit att påföljdssysleraet inte bör korapliceras raed någon regel om längre avstängningstid än 28 dagar vare sig som alternativ till kravet pä förvärvsarbete under 20 dagar eller sora fristående påföljd.

Arbetslöshetskassas beslut ora avstängning bör enligt utredningen bli gällande utan föregående godkännande av AMS. Föreskrift ora godkän­nande gäller nu i fråga ora avstängning under tid innan den försäkrade ulfört arbete under 20 dagar. Enligt vad utredningen erfarit från tillämp­ningen av den föreskriften föreligger inle anledning till betänkligheter mot att arbetslöshetskassorna fattar definitivt avstängningsbeslut också i dessa fall. Prövning av AMS i annan ordning än besvärsvägen anser ut­redningen inte erforderlig.

Utredningen föreslår att de för försäkringen föreslagna påföljderna av att arbetslöshet är att anse sora självförvållad skall gälla även den sora söker eller uppbär kontant arbetsmarknadsstöd.

Utrednmgen anser att bestäraraelsema ora självförvållad arbetslöshet skall i tillärapliga delar äga motsvarande tillämpning i fråga ora yrkes­utbildning, vid vUken utbildningsbidrag utgår enligt arbetsraarknadskun­görelsen. I fråga om avstängning från ersältningsrätt vid vägran att del­ta i yrkesutbildning erinrar utredningen om att föredragande departe­raentschefen i prop, 1964: 116 frarahöll att tvångsraoraentet inle kunde vara något avgörande skäl mot avstängning, under föratsättning att ut­bildningen inte medförde några kostnader för deltagaren och att utbild­ningen för just honom noga hade prövats. Utbildningens läraplighet borde enligt departementschefens mening prövas efter viss kortare tids deltagande i utbildningen. En sådan ordning vore ägnad att betydligt rainska en eventuell förekomraande känsla av tvång hos någon del­tagare.

En prövotid ingår nuraera generellt på åtskilliga områden av arbets­marknadsutbildningen, uppger utredningen. Eleven har därvid möjlighet alt pröva på och välja olika vägar för den fortsatta utbildningen. För­slag från arbetsförmedling tUl arbetslös sökande att genoragå arbets­marknadsutbUdning föregås i regel av en utredning i varje enskUt fall. Arbetsraarknadskungörelsen raedger även att utbUdningsbidrag utgår till den som undergår utredning ora föratsättningarna för yrkesutbildning (15 §). Utredningen anser därför att anledningarna att befara någon känsla av tvång från arbetssökandens sida nuraera bör ha rainskat. I de enstaka fall där sökande ändock uppger sig vara osäker och inte vill

 

Prop. 1973: 56                                                        79

binda sig för en föreslagen utbildning, kan det i varje faU fordras av honora att han ändock prövar på arbetsförraedlingens förslag genora att en tid delta i utbUdningen. En sådan prövotid får då närraast karaktär av förlängd utredning. Kvarstår även därefter elevens ovillighet att slut­föra utbildningen kan det vara lämpligast att arbetsförmedlingen fort­sätter sin utredning och söker finna annan väg att lösa sökandens syssel-sättnlngsproblera.

Utredningen anser att avstängning i regel bör ske endast när orastän-digheterna ger belägg för ovillighet från raedleraraens sida att själv bi­dra till att korama ur en svår arbetslöshetssituation.

3.5 Arbetslöshetsförsäkringen

3.5.1   12-månadersviUkoret

Det enda skäl av större betydelse som talar för ett bibehållande av nu­varande 12-raånadersvillkor är enligt utredningen att förebygga upp-korast av ersättningsrätt för medlem som inträtt i arbetslöshetskassa först då ökad arbetslöshet befaras. På grund av de långa uppsägningstider som nuraera förekoramer för vissa arbetstagargrapper kan det även tänkas fall då någon söker inträde i arbetslöshetskassa först sedan han blivit uppsagd från sin anställning och därefter skulle kunna upparbeta. er­sättningsrätt enligt 5-månadersvillkoret före uppsägningstidens utgång anför utredningen.

Arbetslöshetskassornas saraorganisation har föreslagit ett allraänt krav på tolv månaders raedleraskap för rätt tUl ersättning. Enligt utredningen skulle detta onekligen skapa en spärr för sådana fall. Utredningen ifråga­sätter emellertid ora dessa fall kan antagas bli så raånga att regelsysteraet i fraratiden bör tyngas raed den föreslagna regeln.

Utredningen framhåller även betydelsen av att försäkringsvillkoren blir så enkla och allmängiltiga sora raöjligt. De bör ulforraas så att raed-lemsrekryterlngen till arbetslöshetskassoma underlättas. Försäkrings­skyddet för ungdoraar och andra nykorana på kassans verksarahetsora­råde bör kunna inträda så snart sora raöjligt. AUraänt gällande försäk­ringsvillkor skall inle enligt utredningen behöva motiveras med särför­hållanden sora kan tänkas uppstå endast i raycket speciella fall. Dess­utora torde det kunna vara av värde att nya raedleraraar i kassan redan tidigt känner sig likaberättigade raed övriga kassaraedleraraar.

Mot bakgrund av det anförda föreslår utredningen att 12-raånaders­villkoret slopas som ersättningsvUlkor.

3.5.2   5-månadersvillkorel

Enligt utredningens raening bör arbetslöshetskassa ha raöjlighet att välja det för kassan lärapligaste avgiftssysteraet, det traditionella raed avgiftsbefrielse eller det kontinuerliga. I regel blir avgiftssysteraet i ar-

 

Prop. 1973: 56                                                                        80

betslöshetskassa beroende av utforraningen av avgiftssysteraet på den fackliga sidan.

Den bundenhet för avgiftssysteraet sora uppstår genom kombinatio­nen av kraven att arbete skall ha utförts viss tid och alt avgifi skall ha erlagts för samma tid bör därför upplösas, frarahåller utredningen. Därraed skapas större frihet åt arbetslöshetskassorna att utforraa av­giftssysteraet sora det är lärapligt för varje kassa. Avgiftsforraen bör dock godkännas av AMS. Fullgörande av den i kassans stadgar före­skrivna avgiftsbetalningen bör, i stället för att vara ett särskilt krav för att ersättning skall utgå, ingå i kassaraedleraraens sladgeenliga för­pliktelser och — liksora raedleraskapets bevarande genom fullgörande av andra medlerasförpliktelser — vara en given förutsättning för att er­sättningsrätt skall uppkoraraa och fortlöpa.

Av anförda skäl föreslår utredningen att 5-raånadersvUlkorel inte längre skall ha karaktären av avgiftsvillkor.

Utredningens förslag att 12-raånadersvillkoret skall utgå sora ersätt­ningsvillkor raedför alt den för ersättningsrätt i arbetslöshetsförsäkring­en erforderliga anknytningen till arbetsmarknaden måste byggas på en regel, raotsvarande det arbetsvUlkor sora ingår i nuvarande 5-månaders-villkor.

Beträffande längden av den erforderliga sararaanlagda tiden i arbete föreslår utredningen inte någon ändring.

Huvudregeln bör vara raånadsberäkning. Utredningen anser att varje arbetslöshetskassa bör ha viss frihet att själv bestäraraa detaljerade regler för beräkning av den arbetade tid sora fordras för att en månad skall kunna tillgodoräknas. För närvarande tillämpas vanligen tids­gränser på tio dagar och 80 tiraraar. Enligt utredningens raening finns anledning att överväga en sänkning av sistnäranda gräns. Skälet härtill är — förutom beslutad arbetstidsförkortning — att ersättningsmöjlig­heterna för deltidsarbetande därmed kan utsträckas i skälig omfattning. En riktpunkt bör enligt utredningen vara att arbetslös endast får till­godoräkna månad under vilken arbete har utförts minst tio dagar dock minst 70 tiraraar, Arbetslidsförhållandena kan eraellertid för­ändras så att det i försäkringen behövs jämkningar av angivna tider,

I den praktiska tillämpningen har framkorarait ett alternativ till denna raånadsräkning. För att slippa kontrollera hur arbetet fördelar sig på olika raånader och därigenora underlätta prövningen av arbetsvillkoret, har inora nuvarande arbetslöshetsförsäkring på försök prövats ett systera — kvantitetsraeloden — sora innebär att arbetsvillkoret ej uttrycks i arbete under ett visst antal raånader utan i arbete under ett visst antal dagar under hela 12-raånadersperioden. Härigenora undviks enligt ut­redningen en olägenhet sora vidlåder det traditionella systeraet raed raånadsberäkning och sora innebär att olika arbete av sararaa orafattning

 

Prop. 1973: 56                                                                        81

på grund av förläggningen till olika raånader kan ge skUda resultat vid prövningen av arbetsvillkoret.

På försök har kvantitetsregeln raedgivits för tUlärapning i byggnads­arbetarnas och skogsarbetarnas kassor och gett ett tillfredsställande resultat. I byggnadsarbetarnas kassa fick medlemraarna tidigare vid prövningen av arbetsvillkoret tUlgodoräkna raånad, under vilken av­lönat arbete utförts rainst tio dagar. Detla betydde en sararaanlagd minimitid "av 50 dagar i 5-raånadersvillkoret. Denna rainiraikvantitet arbete har vid kvantitetsregelns införande år 1966 ökats till 90 dagar.

Beträffande annan tillgodoräkningsbar tid än arbete (värnplikt, yrkes­utbildning och barnsbörd) har varje dag enligt kvanlitetsregeln ansetts motsvara 6/10 arbetsdag. Tillsynsmyndigheten har föreskrivit att endast dag då arbete utförts minst fyra tiraraar får tillgodoräknas.

Utredningen anser att det bör finnas raöjlighet för kassa sora så önskar att övergå till kvanlitetsregeln.

Kvantitetsraetoden bör enligt utredningens raening kunna tillärapas endast i arbetslöshetsförsäkringen. Under nuvarande förhållanden synes liden 90 dagar under raraliden vara i stort sett väl avvägd, Minirai-arbetstiden för dag sora kan tillgodoräknas enligt kvantitetsraetoden bör däreraot enligt utredningen kunna rainskas från fyra till tre tiraraar.

Tillärapningen av försäkringens kvanliletsregel liksom regler ora tidsraåtten vid raånadsberäkning och övriga föreskrifier raed hänsyn till speciella förhållanden i vissa kassor bör enligt utredningen bygga på dispensrätt för tUlsynsrayndigheten,

Utredningen har inte funnit anledning att föreslå någon ändring i fråga ora ramtidens längd. Den bör även i fortsättningen vara en period av tolv raånader närraast före arbetslöshetens början.

Utredningen föreslår i fråga ora arbetsvillkoret att i princip all tid med inkomst av förvärvsarbete skall raedräknas. Med inkorast av för­värvsarbete avser utredningen inkorast såväl i pengar som naluraför-förraåner i förra av kost eller bostad antingen såsom arbetstagare i allraän eller enskild tjänst (inkorast av anställning) eller eljest (inkorast av annat förvärvsarbete).

Som allmän regel för alla kassor skall enligt utredningen gälla att endast förvärvsarbete efler senaste inträde som raedlem i arbetslöshets­kassa kan tUlgodoräknas för att uppfylla arbetsvillkoret i försäkringen. SärskUda bestämraelser reglerar övergången raellan kassor. Kassa vars verksamhetsområde är begränsat tUl att omfatta endast arbetstagare skall enligt utredningen kunna bestärama arbetsvillkoret lUl att endast avse arbete som anställd.

Utredningen finner inte skäl att förorda ändring av gällande regel alt med tid i arbete likställs tid då medlem har haft semester eller eljest med helt eller delvis bibehåUen lön varit ledig av annan anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barnsbörd.

6    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 56

 

Prop. 1973: 56                                                         82

ArbetsmarknadsutbUdning är en utbildning som bevUjas på syssel-sältningspolitiska grunder, framhåller utredningen. Den sora undergår sådan utbildning uppfyller föratsättningarna för alt erhålla utbildnings­bidrag enligt arbetsraarknadskungörelsen. Själva utbildningen kan se­dan ges antingen i särskilt anordnade kurser eller inora det ordinarie utbildningsväsendet eller i företag. Enligt utredningens raening bör genoragång av en sådan arbetsraarknadsutbUdning i viss utsträckning kunna likställas med arbetad tid vid bedömning av arbetsviUkoret.

Utredningen anser att även värnpliktstjänstgöring i viss orafattning bör likställas raed förvärvsarbete. Med värnpliktstjänstgöring bör enligt utredningens mening likställas vapenfri tjänst. Utredningen har också funnit att även tid under havandeskap och barnsbörd i viss utsträck­ning bör vara tillgodoräkningsbar sora arbetad tid vid prövning av ar­betsvillkoret.

Beträffande arbetsraarknadsutbUdning, värnpliktstjänstgöring särat havandeskap och barnsbörd skall enligt utredningens raening gälla alt högst två raånader skall kunna järaställas raed arbetad tid. Minst tre raånader i arbetsvillkoret skall alltså vara tid då förvärvsarbete har utförts. Motsvarande förhållande raellan arbetad tid och annan därraed likställd tid skall gälla då kvantitetsregeln tillärapas.

I fråga om tid som inte inräknas i raratiden — överhoppningsbar tid — förordar utredningen att nuvarande bestämmelse om sjukdom kvarstår. Den innebär att den arbetslöshetsförsäkrade i fråga om er­sättningsrätt befinner sig i sararaa situation när sjukdomstiden slutar som när den började. Detta bör enligt utredningen gälla även tid då ar­betslös kassaraedlera har varit sjuk raed halv sjukpenning men inte utnyttjat arbetslöshetsförsäkringens ersättningsmöjligheter,

I viss utsträckning bör som tidigare anförts tid i arbetsmarknadsut­bildning likställas raed tid i förvärvsarbete, I den mån ifrågavarande lid inle kan utnyttjas som tUlgodoräkningsbar bör den vara överhoppnings­bar vid ramlidsberäkning.

All UtbUdning sora utöver tidigare studiegång av kortare eller längre varaktighet kan bygga på kunnighet, förvärvad genora arbete och på praktiska erfarenheter av arbetsrailjöer, bör i princip kunna vara över­hoppningsbar anför utredningen.

Utredningen har övervägt ora sålunda även tid i ungdomsutbildningen inom det ordinarie skolväsendet kan föreslås bli överhoppningsbar. På grund av de skiftande möjhgheterna lill arbete under ferier i olika ut­bildningsgrenar och raed hänsyn tUl feriearbetels skiftande karaktär i olika åldrar, har utredningen dock funnit sig böra förorda en begräns­ning av överhoppningsraöjligheien lill sådan utbUdning sora har föregåtts av minst fem månaders sararaanhängande förvärvsarbete med en för arbetet norraal heltidstjänslgöring. Sådan utbildning benärans i utred­ningens förslag vuxenutbildning.

 

Prop. 1973: 56                                                        83

Ett kvarstående försäkringsskydd skulle vid återinträde på arbets­raarknaden efter frihetsberövande på kriminalvårdens område raedföra oraedelbar och direkt kontakt raed arbetsmarknaden och dess organ. Del skulle frarahåller utredningen skapa ekonoraiska förutsättningar för övervägande och planering av rehabilitering och andra arbelsraark­nadsåtgärder under en tid då personliga störningar ofta skapar svårig­heter att återvinna fast anknytning till arbetsraarknaden. Utredningen förordar därför att tid då kassaraedlera varit hindrad alt förvärvsarbeta på grund av frihetsberövande på krirainalvårdens oraråde blir över­hoppningsbar vid raratidsberäkning. Detsararaa bör gälla tid då den försäkrade har varit hindrad alt arbeta på grund av nykterhetsvård på anstalt.

Slutligen har utredningen sökt finna lärapliga regler för den situatio­nen då försäkrad efter barnsbörd gör avbrott i förvärvsarbetet för att vårda barnet längre tid än sora enligt tidigare förslag skuUe vara till­godoräkningsbar såsora likställd raed arbetad lid. Barnels behov av för­äldrarnas vård är givetvis beroende av barnets hälsa och ålder, tillgången på andra vårdraöjligheter och en rad andra yttre oraständigheler. Där­till koraraer föräldrarnas skiftande förhållanden och önskemål. Även om aUa dessa omständigheter helst borde prövas individuellt, har utred­ningen inle funnit raöjligt att vid reglering av ramtidsberäkningen före­slå annat än en generell regel. Med hänsyn särskilt lill de individuella variationerna i barnens utveckling under de första levnadsåren föreslår utredningen att tiden bestäms till tre år. Den föreslagna regeln innebär alt lid, då försäkrad varit hindrad att förvärvsarbeta på grund av vård­nad av eget barn eller adoptivbarn som ej fyllt tre år, skall vara över­hoppningsbar i den raån den ej är tillgodoräkningsbar sora likställd raed arbetad lid.

3.5.3 Karens

En av anledningarna till att karensbestäraraelser infördes i den första kassaförordningen var att raan ansåg sig kunna utgå från att en arbetslös under den närraaste tiden efter anställningens upphörande hade till­gångar tUl förfogande för sitt eget och farailjens uppehälle, uppger ut­redningen. Behov av hjälp skulle därför i allraänhet inträda först sedan arbetslösheten varat någon tid. Med hänsyn till att avlöning då vanligen utbetalades veckovis, ansågs det lärapligt att bestärama rainiraikarens-tiden till sex dagar. En annan orsak till att karenstid infördes var att arbelslöshelsfall av endast kortare varaktighet skulle raedföra en alltför stark belastning av kassans ekonorai och dess adrainistraliva apparat. Dessa kortvariga arbetslöshetsfall järafördes raed de bagatellskador, för vilka inora sjukförsäkring och annan försäkring någon ersättning inte utgavs.

Principiellt sett har frågan ora ersättning vid kortvarigt inkoraslbort-

 

Prop. 1973: 56                                                         84

faU korarait i ett delvis nytt läge på socialförsäkringarnas område ge­nom nya regler fr. o. ra. år 1967 ora karensdagar i sjukpenningsförsäk­ringen framhåller utredningen. Sjukpenning skall numera enligt huvud­regeln utgå fr. o. m. dagen efter insjuknandedagen. För sjukperioder som inte varar mer än sex dagar utöver insjuknandedagen skall gälla en s. k. fridagsregel. Den innebär att sjukpenning utgår endast för dag då den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete i sin huvudsakliga sysselsättning. Under en sjukperiod skall dock fridagsregeln kunna till- lärapas på högst två fridagar.

Utredningens utgångspunkt är att skapa ett så bra försäkringsskydd raot inkorastbortfall vid arbetslöshet sora raöjligt. Enligt utredningens raening kan redan några dagars fullständigt inkorastbortfall innebära en avsevärd ekonoraisk påfrestning för den sora är helt beroende av ar-betsinkorast för sin försörjning.

Utredningen påpekar att SAF och LO i saraband raed den centrala uppgörelsen år 1964 träffade en överenskoraraelse ora perraitterings­lön. Sedermera har parterna tiUsatt en arbetsgrupp för revidering av 1964 års överenskommelse.

Utrednmgen har under sill arbete haft informativa överläggningar med arbetsgruppen. Prelirainär överenskoraraelse ora vederlag vid av­sked och perraittering har träffats raellan SAF och LO. Den har av parterna förklarats skola förbli preliminär tills statsmakterna tagit ställ­ning tUl utredningens förslag. Denna preliminära överenskoraraelse har avgörande betydelse för utredningens förslag att slopa karenstiden inom arbetslöshetsförsäkringen. Överenskommelsen innebär alt arbetare sora har avskedats eller periratterats under vissa närraare angivna förutsätt­ningar är berättigad till vederlag för högst tre dagar i oraedelbar an­slutning tUl den tidpunkt då avskedandet resp. permitteringen trä­der i kraft. För arbetslöshetsförsäkringen skulle enligt utredningens mening ett slopande av karensbestäraraelser ulan att andra preventiva åtgärder sattes in medföra en högst betydande kostnadsökning för för­säkringen. Det är mycket vanskligt att uppskatta den kostnadsmässiga betydelsen av ett sådant åtagande från företagarsidan, vars syfte är all premiera en god personalplanering i företagen. Utredningen hade inte varit beredd att föreslå ett slopande av karensbestäraraelserna i försäk­ringen ora inte den prelirainära överenskoraraelsen raellan SAF och LO hade ingåtts. Denna åtgärd för alt avlasta försäkringen kostnader sora eljest skulle åvila densarama är en omständighet som får beaktas vid be­stämmandet av hur försäkringen skall finansieras. Vidare har utred­ningen från tillgängligt statistiskt material sökt få en uppfattning ora den kollektivavtalsreglerade perraitteringslönens betydelse när det gäller förekorast och orafattning av perraittering och avsked för kortare lid, frärast s. k. helgperrailtering. Utredningen konstaterar därvid bl. a. alt

 

Prop. 1973: 56                                                        85

antalet helgperraitterade har sjunkit kraftigt sedan den centrala avtals­uppgörelsen ora permitteringslön mellan SAF och LO trädde i kraft.

Ora karensvUlkoret slopas koramer enligt utredningen ersättning att kunna utgå från försäkringen i fall då den f. n. inte kan utnyttjas, t, ex, vid kortare perioder av omställningsarbetslöshet.

Den stora kostnadsökningen koraraer enligt utredningen all uppslå i de reguljära och mera långvariga försäkringsfallen, då den försäkrade enligt nuvarande karensregler inte får ersättning för de fera första ar­betslöshetsdagarna.

Mot bakgrunden av det anförda anser utredningen att karensvillko­ret bör bortfalla i arbetslöshetsförsäkringen. Ersättning kan därraed utgå från första arbetslösa dagen, dock tidigast fr. o. ra, den dag den försäkrade gjort föreskriven anraälan till arbetsförraedUngen,

3.5.4 Ersätlningstid

Ersättningstiden är f, n, begränsad till 150 (200) dagar under ett för­säkringsår. Genora raetoden att nypröva arbetsviUkoret vid början av närraast följande försäkringsår finns dessutom möjlighet för den som då alltjämt är arbetslös att omedelbart få en ny ersätlningsperiod. Den sora närmast föregående försäkringsår har fått ersättning 150 dagar kan i sådant fall få ersättning ytterligare 150 dagar under det nya försäk­ringsåret. Därmed kan i dessa fall med nuvarande regler uppstå en sararaanlagd och även sararaanhängande ersättningstid av 300 dagar.

Det vanligast framhållna gynnsamraa typfallet är det då en person bUr arbetslös den 1 februari efter att då ha uppfyllt arbetsvillkoret ge­nora stadigvarande arbete under längre tid. Ora denne är arbetslös un­der resten av försäkringsåret har han rätt lill raaxiraal ersättning, van­ligen 150 dagar. Han uppfyller också arbetsvillkoret vid nyprövning av detsamma den 1 följande september genom förvärvsarbetet septera­ber—januari föregående försäkringsår. Det är således möjligt för denne kassamedlem att under två på varandra följande försäkringsår få er­sättning under sararaanlagt 300 dagar eller, i vissa kassor, drygt 350 dagar.

Det närraast jämförbara ogynnsamraa typfallet uppslår för den sora vid i övrigt liktartade förhållanden blir arbetslös den 1 januari. Vid en därefter fortiöpande arbetslöshet uppkoraraer inle någon ersättnings­rätt vid nyprövning av arbetsvillkoret den 1 följande septeraber. Endast fyra raånader av det tidigare förvärvsarbetet infaller under det då prövade arbetsvillkorets ramtid, tolv månader. Ersättningstiden under två på varandra följande försäkringsår kan i sådana fall bli endast 150 dagar eller, i vissa kassor, något längre.

Dessa bestäraraelser har raedfört individuella orättvisor som under senare år synes ha blivit alltmer fraraträdande och uppraärksararaade. I fråga om äldre arbetslösa har ojämnheterna i det faktiska utfallet av

 

Prop. 1973: 56                                                         86

nuvarande metod för beräkning av ersättningstid undanröjts. Den regel om dagpenning under förlängd ersättningstid sora trädde i kraft år 1968 är korabinerad raed en avräkningsregel. Denna skapar ett ut­jämnat utgångsläge för beräkning av den sararaanlagda ersättningstiden. De äldre långtidsarbelslösa kan i princip få kassaersätlning under lika lång tid oberoende av vid vilken tidpunkt under året de har blivit arbets­lösa. De kan i allraänhet räkna raed alt den lid under vilken kassaer­sättning längst kan utgå blir sararaanlagt 450 dagar.

Den utjäraning av variationerna i den ordinära ersättningslidens längd sora därraed genoraförts för de äldre långtidsarbetslösa bör en­hgt utredningens mening fullföljas genom likande regler för alla för­säkrade.

Det kan övervägas alt bestäraraa ersättningstiden till högst 300 dagar under två på varandra följande försäkringsår för den som enligt nu­varande regler inte är berättigad till förlängd ersättning. En sådan be­gränsning av ersättningsperioden till två försäkringsår skulle eraellertid medföra att hela den medgivna ersättningstiden i vissa fall inte kunde utnyttjas. Detta kan tänkas förekomma då den försäkrade under ifråga­varande försäkringsår har varit förhindrad att förvärvsarbeta på grund av sjukdora, värnplikt eller andra förhållanden, som enligt utredningens förslag till arbetsvillkor skulle skapa överhoppningsbara perioder vid beräkning av raratid, 1 speciella fall skulle en sådan till två år knuten beräkning av ersättnings tiden även kunna raedföra försäraring av er-sättningsmöjligheterna i förhållande till nu gällande regler,

Utrednmgen har därför funnit att den lägsta generella ersättnings­tiden väl bör besläraraas till 300 dagar raen att denna tid — sedan arbetslöshet en gång inträtt och arbetsvillkoret därvid visat sig vara uppfyllt — bör kunna nutnyttjas under en period sora inte begränsas i tiden.

Mot bakgrund av det anförda föreslår utredningen att ersättnings-tiden inora försäkringen skall utgöra 300 dagar räknade från den dag då den försäkrade första gången blir arbetslös och uppfyller arbets­villkoret. Detta vUlkor skall såsora utredningen tidigare har anfört i princip innefatta fera raånaders förvärvsarbete under de tolv raånader som har föregått arbetslösheten. Förvärvsarbete som har utförts innan ersättning började utgå första gången får inte medräknas ånyo för att medlem senare skall kunna uppfylla arbetsvillkoret.

Nyprövning av arbetsvillkor skall därefter inte behöva göras färrän ersättning utgått i sararaanlagt 300 dagar anför utredningen. Vid sådan nyprövning av arbetsvillkor och raöjlighet till fortsatt ersättning skall utgångspunkten vara början av den arbetslöshetsperiod då raedlera under den gångna 300-dagarsperioden senast uppfyllde arbetsvillkoret.

Den en gång upparbetade ersättningsperioden på 300 dagar bör enligt utredningen avbrytas ora den försäkrade inte begär ersättning

 

Prop. 1973: 56                                                                        87

under en sararaanhängande tid av tolv raånader. I denna lid inräknas inle överhoppningsbar tid.

Den del av äldrestödet sora, enligt de år 1968 införda besläramelserna ora förlängd ersätlningstid (extra ersättning), utgår till den sora fyller rainst 60 år det försäkringsår då arbetslöshet inträder och — under vissa förutsättningar — tUl den sora fyllt rainst 55 år kan utan försämring av nuvarande förraåner helt integreras raed försäkringens regelsyslera.

Utredningen förordar vidare att besläraraelsen ora 450 ersättnings­dagar skall gälla för alla sora vid arbetslöshetens inträde eller senare innan ersättningsperioden gått tUl ända uppnått 55 års ålder. Delta för­slag innebär att de sora befinner sig i åldern 55 lill 60 år inte behöver begära AMS' raedigvande till förlängning av ersättningstiden. Styrel­sens prövning av arbetslöshetens orsaker i sådana fall blir därmed onö­dig.

Utredningen anser att de föreslagna besläraraelserna skall gälla för alla kassor, vilket innebär alt de raöjUgheter sora nu finns för viss kassa att efter lUlsynsrayndighetens raedgivande höja ersättningslidens raaxiraigräns inte längre bör finnas,

Minirairegeln ora ersättningstid har hittills inte haft någon praktisk betydelse, uppger utredningen, Alla kassor tUlärapar f, n, raaxiraitid och det är knappast troligt att någon kassa i fraratiden skulle önska till-lärapa kortare ersätlningstid än 300 dagar. Någon bestäraraelse om mi­nimitid fordras därför inle enligt utredningen.

Utredningen anser att arbetslöshetskassorna även i fortsättningen bör ha raöjlighet att raed statsbidrag utbetala ersättning i viss ora­fattning lUl raedlera sora fyllt 67 år. Kassa skall lill sådan medlera under tiden intill dess han fyller 70 år kunna utge ersättning för sara­raanlagt högst 150 dagar under förutsättning alt för ersättning i övrigt föreskrivna villkor är uppfyllda,

AMS' dispensrätt i fråga ora helgdagar och helgdagsaflnar har till-lämpats så att styrelsen i cirkulär lill arbetslöshetskassorna den 20 no­vember 1967 medgivit dispens från ersättningsförbud för annan helgdag än söndag särat för påskafton, pingstafton, raidsoraraaraflon, julafton och nyårsafton i följande fall. Uppgår i en kalendervecka antalet ersäll-ningsförbjudna helgdagar (ej söndagar) och helgdagsaflnar till mer än en -får ersättning utges för överskjutande sådana dagar om a) den helgdag eller helgdagsafton, för vilken ersättning skulle utgå, antingen ligger i en arbetslöshetsperiod eller inleder eller avslutar densamma och b) i kalenderveckan kassaersättning utgår för rainst två dagar utöver ovan nämnda dispensdag eller dispensdagar.

Utredningen har funnit att AMS' dispensbeslul tillgodoser både oUka intressen och principiella krav. Då styrelsens dispens fått en generell gil­tighet och erfarenheterna av dess tUlärapning synes vara goda, föreslår utredningen att bestäraraelser sora i stort överensstäraraer med tillämp-

 

Prop. 1973: 56                                                         88

ningen införs i lagen. Ersättning bör emellertid enligt utredningen kunna utgå även ora antalet helgdagar i veckan inte är raer än en. De raest väsentliga förutsättningarna för ersätlningsrätt i dessa fall är enligt ut­redningens mening, att arbetslöshet under ifrågavarande kalendcrvecka medför alt kassaersättning utgår för minst två eljest ersättningsberätti­gade dagar och att en arbetslös dag infaller oraedelbart före eller efter ifrågavarande helgdag eller helgdagsafton.

3.5.5 Ersättningsbelopp

För alt bedöma var ersättning från arbetslöshetsförsäkringen bör ligga i förhåUande till arbetsinkomsten på arbetsraarknaden har valts den genomsnittliga dagsinkorasten för industriarbetare. Enligt statistiska centralbyråns statistik beträffande sysselsättning och löneutvecklingen för arbete inora industrin under augusti 1970 utgjorde den genomsnitt­liga tiraförljänsten för samthga industrigrupper inkl, statliga verk­städer tolv kr,, vilket vid en arbetsdag om åtta tiraraar ger en dagsin-korast av 96 kr. Enligt gällande överförsäkringstabeU skulle denna in­korast raedge en högsta ersättning av 63 kr.

Väljer man såsom högsta dagpenning 75 kr, ges en relativt god raar­ginal. Denna kan redan från början komma att erfordras för grupper raed högre inkorastiäge.

Inora den allraänna försäkringen ulgår till den sora har en arbelsin-korast av 39 000 kr. och däröver per år sjukpenning raed 52 kr. per dag under sju dagar i veckan, vilket raotsvarar 364 kr. per vecka, I arbets­löshetsförsäkringen skulle näranda sjukpenning raotsvara en dagpen­ning av kr. 72: 80 under fera dagar i veckan. För långl gående paral­leller bör eraellertid inte dras mellan sjukförsäkringens och arbetslös­hetsförsäkringen. Fördelningen av de försäkrade på olika ersättnings­belopp blir olika beroende på att sjukförsäkringen bygger på årsin­komsten, raedan arbetslöshetsförsäkringen har dagsinkorasten som grund. Härtill koraraer alt sjukförsäkringen arbetar med ell stort antal sjukpenningklasser, raedan arbetslöshetskassorna endast undanlagsvis har mer än två dagpenningklasser och i övrigt bygger differentieringen på överförsäkringsregler. Olikheter mellan de båda försäkringarna före­ligger även beträffande barntUlägg.

Antalet raedlemraar i arbetslöshetskassornas lägre klasser är relativt obetydligt. De tre lägsta klasserna, raed ersättningsbelopp 18, 20 och 22 kr. per dag, kan uppenbarligen utgå anför utredningen. Det gäller även om fall av deltidsarbete raed raycket kort daglig arbetstid beaktas. Den av utredningen förordade 17-tiramarsregeln, som innebär att arbetsutbud understigande 17 tiraraar per vecka inte orafattas av arbetslöshetsför­säkringen, utesluter I regel försäkringsfall där dagsinkomsten I genom­snitt blir så låg. Skulle ändock sådana fall uppkomma, anser utredningen

 

Prop. 1973: 56                                                        89

att ersättningens storlek kan regleras med tUlämpning av överförsäk­ringsregeln.

Det relativt obetydliga antalet kassaraedleraraar sora under senare lid registrerats i de närraast högre dagpenningklasserna med ersättningsbe­lopp ora 25 och 27 kr. per dag kan motivera att även dessa dagpenning­klasser får utgå. Utredningens förslag ora ersättning vid deltidsarbete och ora överförsäkring raöjliggör att ersättningens storlek kan regleras utan alt dessa dagpenningklasser behöver raedtagas i nya försäkrings-bestämmelser.

Den naturliga utvecklingen är enligt utredningen att dagpenningklas­serna i en ny arbetslöshetsförsäkring bildade en skala med 5-kronorsin-lervaller från 30 tiU 75 kr.

Även raed en ny klassindelning sora innebär att nuvarande maximi-ersättning höjs väsentligt, kan det enligt utredningen förekomna grup­per förvärvsarbetande för vUka en ersättning av 75 kr. per dag (375 kr. per vecka) anses vara otUlräckligt sora erforderligt skydd raot inkomst­bortfall vid arbetslöshet. För sådana fall bör arbetslöshetskassa få möj-liget att inora överförsäkringsreglernas rara införa en utan statsbidrag finansierad påbyggnad. För denna del av försäkringen bör sararaa regler gälla sora för den statsbidragsberättigade delen. Delta gäller exerapel­vis avgiftsberäkning och tiUsyn av AMS.

Ora allmänna förändringar av penningvärde och löner framdeles med­för att antalet försäkrade i den lägsta dagpenningklassen blir lika obe-tydUgt sora i de klasser raed ersättningsbelopp 18—27 kr. vilka enligt utredningens förslag skall bortfalla, är frågan ora klassens bortfall i skalan närmast av administrativ art. Det bör enligt utredningens me­ning anförtros åt tillsynsmyndigheten alt efter sararåd med arbetslös­hetskassorna göra den bedöraningen. Berayndigandet skall således gälla den dagpenningklass sora vid prövningstillfället är den lägsta.

Utredningen underslyrker att utvecklingen aUtraer stöder uppfatt­ningen att sarahället bör tillgodose bamfarailjernas behov i annan ord­ning än genora särskilda tUlägg tUl eljest utgående ersättning i sådana stödforraer sora arbetslöshetsförsäkring, Sarahällsstöd som är påkallat av hänsyn till barnfamiljernas försörjningsbörda har korarait att inriktas på allmänna barnbidrag, statliga och koraraunala bostadstillägg tUl barn-farailjer samt andra åtgärder inora faraUjepolitikens ram.

Väsentligt för bedöraningen av barnliHäggets värde är enligt utred­ningen även konsekvenserna av arbetslöshetsförsäkringens överförsäk-ringsbeslämmelser. Dessa koraraer givetvis att frärast få tillärapning på kassaraedleraraar raed relativt låga inkomster. Enligt nuvarande regler skall först barntiUägget nedsättas eller helt innehållas, om ersättningen till raedleraraen raåste rainskas på grand av överförsäkringsbestämmel­serna. För dessa raedleraraar i lägre inkomstlagen kan det därför vara

 

Prop. 1973: 56                                                                        90

av större värde att överförsäkringsavdragen generellt rainskas än att barntUlägget bibehåUs.

Utredningens förslag ora försäkringsersättningen inryramer även i övrigt möjligheter till betydligt höjd kompensation. Enligt utredningens raening skulle det för arbetslöshetsförsäkringens fraratida utveckling vara en fördel att alla tUlgängliga resurser koncentreras på en höjning av den allraänna korapensationsgraden. Utredningen förordar att beslut om bamtillägget fattas i saraband raed genoraförandet av de reforraer sora raedför ett avsevärt ökat korapensationsutryrame för alla arbetslös­hetsförsäkrade. Utredningen anser alt barntiUägget bör slopas.

Ersättning från arbetslöshetskassa får även utges sora hjälp till läckan­de av rese- och flyttningskostnader för tillträdande av arbete på annan ort,

Föreskriftema ora olika arbetsmarknadsåtgärder från arbetsförmed­lingens sida medger numera att statligt flyttningsbidrag lämnas i så­dan utsträckning, att besläraraelsen ora raöjligheten för arbetslöshets­kassoma att lärana sådant tillägg korarait att sakna praktisk betydelse. Utredningen anser därför att denna bestäraraelse bör utgå,

3.5.6 Överförsäkringsbeslämmelser

Kassorna har hittUls bestärat sina dagpenningklasser så alt överför­säkringsavdrag i regel inte har varit erforderliga. Utredningen föratsät­ter att denna praxis komraer att följas även i fraratiden. Även om över­försäkringsavdragen är av relativt liten omfattning finner utredningen det emellertid nödvändigt att bibehålla överförsäkringsbeslämraelser. Detta gäller oavsett ora försäkringsersättningen beskattas eller ej.

Den av utredningen föreslagna överförsäkringstabellen är i princip utforraad på sarama sätt sora nu gällande tabell.

Från dagsinkorasten görs ett generellt beräknat avdrag raotsvarande en prelirainärskatt sora täcker statlig inkorastskatt, koramunal inkomst­skatt, folkpensionsavgift ra, ra, enligt viss skattetabell, Detla avdrag beror på att ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen förutsätts vara ej skattepliktig inkorast. Från den sålunda erhållna nettoinkorasten görs sedan enligt gällande regel ytterligare ett avdrag, vilket skall vara en raarginal, huvudsakligen raotsvarande resekostnader och andra raed arbetsinkoraslens förvärvande förenade kostnader. Det belopp sora se­dan kvarstår utgör den gräns sora ersättningen från arbetslöshels-kassan inte får överstiga enligt överförsäkringsbestäraraelserna. Mar­ginalen raoliveras bl, a, av att det avdrag sora skall raotsvara inkorast­skatt på ersättningsbeloppet är generellt beräknat för hela riket, I vissa fall kan den koraraunala utdebiteringen vara högre än den sora tabellberäkningarna bygger på. Vidare kan de faktiska koraraunala utde­biteringama såsom under de senast gångna åren koraraa att genom­snittligt höjas utan att överförsäkringstabellen samtidigt förändras. En

 

Prop. 1973: 56                                                        91

viss marginal fordras därför ora tabellbeloppen under längre tid skall raotsvara överförsäkrlngsregelns syfte anför utredningen.

Någon exakt korapensationsgrad kan raed tillärapning av dessa regler generellt inte anges för ersättningsbeloppen i arbetslöshetsförsäkringen, I stort sett bör enligt utredningens raening ersättningsbeloppen, i de fall överförsäkringsregeln tUlärapas, korapensera raer än 90 % raen i regel ej raer än 95 % av den arbetslöses arbetsinkorast efter avdrag av den på inkorasten belöpande skatten.

Utredningen anser att raarginalen raellan nettolön och försäkrings­ersättning f, n. är för vid. Personer raed lägre inkorasler, sora redan när de är i arbete har svårigheter att klara sin försörjning, drabbas sora arbetslösa särskilt hårt genora avdragsraarginalen i överförsäkringsregeln.

Det kan enligt utredningen övervägas ora inte raarginalen bör slopas för vissa grupper eller ora de hänsyn sora i och för sig raotiverar en sådan raarginal kan beaktas tillräckligt vid beräkning av skalleav­draget utan tillärapning av ett fast raarginalavdrag. A andra sidan koraraer den höjning av dagpenningen sora kan väntas bli följden av föreslagen höjning av dagpenningens raaxiraibelopp all raedföra flera fall av ersättning för bortfall av inkoraster sora inte direkt kan hän­föras till de låga inkorasterna. Vidare anser utredningen att det av principiella skäl bör finnas en klart angiven raarginal sora allraänt gUtig grund för konstruktionen av överförsäkringsregeln. Även ora skäl kan anföras för att denna raarginal skall vara raindre i lägre inkorast-lägen, anser utredningen inte att behovet av en differentiering upp­väger de koraplikationer vid regelns konstruktion och tillärapning sora då skulle uppstå. En raarginal på raindre än 5 % är knappast tänkbar, ora den skall ha någon praktisk effekt.

Utredningen föreslår att raarginalavdraget sänks från nuvarande 8,3 till 5 %. Marginalavdraget koraraer att ange den undre gränsen för försäkringsersättningen. För de högre inkorasltagarna komraer korapen­sationsgraden liksora hittUls alt vara betydligt raer reducerad genom besläraraelsen ora dagpenningens raaxiraibelopp och den i arbetslöshets­försäkringen lUlärapade klassplaceringsraeloden.

Vid varierande arbetsinkorast har i princip genorasnittsinkorasten un­der den tid 5-raånadersvillkoret fullgjorts lagts till grund för pröv­ningen av överförsäkringsbestäramelserna. Utredningen anser alt detta aUtjärat skall gälla.

Utredningen finner det riraligt att — inora gränsen för vad sora är adrainistrativt raöjligt — hänsyn dessutora får las lill allmänna löne­förändringar sora har ägt rura inora raedleraraens yrkesoraråde och vilka låter sig klart fastställas till sin storlek.

Det kan t. ex, förekomma att en avtalsrörelse under själva arbets­lösheten medför höjningar av lönenivån, I dessa fall bör en kassa ha rätt att, i den mån så är möjligt,  ompröva överförsäkringsavdraget

 

Prop. 1973: 56                                                                        92

och sälta detta i relation till den arbetsinkomst raedleraraen kan an­tas ha haft om han varit i arbete.

För företagare raåste i allraänhet bedömningen av vad som är att anse sora norraal arbetsinkorast bil raer koraplicerad än för anställda. Ett nedläggande och raånga gånger även en försäljning av ett företag föregås ofta av att ägarens inkorast från företaget sjunker raot en nivå vid vUken rörelsen blir klart olönsara. Det torde i sådana fall inte vara riraligt att välja inkorasten från det sista verksarahelsåret sora bas för prövningen av överförsäkringsbestäraraelserna, ora inkorasten av rörelsen är raycket ringa eller underskott föreligger. Skulle det visa sig vara svårt alt fastställa den arbetsinkorast sora för företagaren skall läggas tUl grund för bedöraningen av överförsäkringen, bör raan såsora riktpunkt kunna välja den norraala arbetsinkorasten för anställda som arbetar inom den typ av företag sora det här är fråga ora och sora har raotsvarande färdigheter, arbetsförmåga och förutsättningar i övrigt. Härigenom erhålls enligt utredningens mening ett både fastare och mer lättillgängligt underlag, sora även ger ett i stort sett skäligt resultat.

I fråga ora överförsäkringsbestäraraelserna i övrigt anser utredningen att i slort sett sararaa principer sora gäller f. n. bör kunna tUlärapas. Enligt utredningens raening torde det kunna överlåtas åt AMS alt i en­lighet raed av statsraakterna godkända normer utfärda ny överförsäk­ringstabeU, när exempelvis ändrad beskattning ger anledning därtUl.

3.5.7 Pensionsavdrag

Utredningen föreslår bibehållande av det nuvarande systemet raed pensionsavdrag för ålderspensionärer. Ett sådant avdrag är principiellt raotiverat av att arbetslös kassaraedlera, sora uppbär ålderspension under sin ersättningstid, inte bör komraa i bättre ställning än annan arbetslös raedlera raed raotsvarande inkomst av förvärvsarbete. Det nu­varande systemet innebär att kassaersältningen lUl pensionärer be­gränsas på så sätt att den nedsätts i viss relation till pensionens stor­lek. Dagersättningen rainskas enligt en avdragstabell sora är konstruerad så att ersättningen rainskas raed ca 1/350 av årspensionen. Arbetslös­hetsförsäkringens konsekvent genomförda anpassning tUl femdagars­vecka raedför visserligen att ersättningen är beräknad efler totalt ca 260 arbetsdagar per år (seraesterdagar och vissa helgdagar inräknade). Hänsyn har eraellertid tagits till att pensionen i raotsats tiU kassaer­sältningen är skattepliktig inkorast.

Den under år 1970 beslutade skattereforraen raed lättnader i den direkta beskattningen på de inkomstnivåer, där ålderspensionärerna vanligen befinner sig, medför enligt utredningen att skattemotiveringen för all hålla pensionsavdragen på så låg nivå som 1/350 bortfaller. Utredningens förslag till pensionsavdragstabell bygger på raindre inter­valler,   motsvarande   en   kronas   skUlnad   mellan   varje   avdragsklass.

 

Prop. 1973: 56                                                        93

Ersättningen i de olika avdragsklasserna reduceras raed belopp sora raotsvarar orakring 1/300 av årspensionen. Ora denna understiger 1 050 kr. skall avdrag dock inte alls göras. Medför pensionsavdrag att dagersättningen understiger fera kr. skall ersättning, liksora enligt nu­varande regler, ej alls utbetalas. Tabellen slutar vid årspensioner på 22 351 kr. och däröver.

Inplacering i avdragsklass bör enligt utredningen även i fortsättningen ske i saraband raed ansökan ora ersättning första gången under kassans verksamhetsår och därefter gälla under återstående del av året. Skulle det under denna tid uppstå raer väsentliga ändringar av sökandens pensionsförhållanden än sraärre justeringar av pensionsbeloppet av indexkaraktär, skall kassan dock ta hänsyn därtill.

Överförsäkringsavdrag och pensionsavdrag skall inle kunna ske sanili-digt. Utredningen har inte funnit anledning alt föreslå någon ändring av nuvarande regel att endast det största avdraget tillärapas. Blir över­försäkringsavdraget större än pensionsavdraget är det överförsäkrings­avdraget sora skall tillärapas.

Utredningen anser att all egen ålderspension liksora hittills skall på­verka arbetslöshetsersättningen i förra av pensionsavdrag. Detta bör gälla även om pensionen såsom ibland förekomraer ges en annan be-näraning. Ora en förraån är knuten till innehavet av viss anställning särat är åldersbetingad och utgår raed visst belopp per år eller raånad och är oberoende av ora nytt arbete erhålls, skall den enligt utredningen påverka arbetslöshetsersättningens storlek genora pensionsavdrag. Upp­hör förraånen att utgå vid ny anställning är det däreraot fråga ora ar­betslöshetsunderstöd. I sådana fall skall härför gällande särskilda överförsäkringsbestäraraelser tillärapas.

Frivillig pensionering bör liksora enligt gällande regler inle påverka ersättningen om den inte utgår tUl följd av anställning. Pensioner lill vilka medlera privat har tagit initiativ för sin framtida försörjning skall inte påverka rätten till ersättning i arbetslöshetsförsäkringen. Hit räknas exempelvis frivillig pensionsförsäkring enligt lagen ora allmän försäk­ring samt pensioner sora utgår till följd av försäkringsavtal raed en­skilda försäkringsinrättningar eller raedleraskap i understödsföreningar, ora de inte utgår till följd av anställning,

I likhet raed vad sora redan gäller anser utredningen att endast raed-lemmens egen ålderspension skall i arbetslöshetsförsäkringen påverka ersättningsbeloppet, Däreraot påverkas det ej av efterlevandepension, t. ex. änkepension.

3.5.8 Samordning med förtidspension

Utredningen anser att de av AMS utfärdade samordningsföreskrif­terna kan användas även i fortsättningen. Försäkrad sora har rätt tUl och uppbär hel förtidspension, skall således inte ha rätt tUl ersättning

 

Prop. 1973: 56                                                         94

från arbetslöshetsförsäkringen. Det kan eraellertid uppkoraraa fall där den försäkrades rätt till förtidspension upphört till följd av att han för­mått förvärva en så hög arbetsinkomst att något inkorastbortfall inle alls kan påvisas. I detla fall skall raedleraraen ha sararaa rätt till ersätt­ning från arbetslöshetsförsäkringen sora andra raedleraraar raen endast under föratsättning att han vid arbetslöshetens början uppfyller försäk­ringens arbetsvillkor genom arbete sora har utförts efter det förtids­pensionen börjat utgå.

Medlera som uppbär två tredjedelar av hel förtidspension skall enligt utredningens raening kunna förvärva ersättningsrätt från arbetslöshets­kassan. Föratsättningen skall även här vara att arbetsvillkoret har full­gjorts efter det pension börjat utgå och att endast tid då den försäkrade har utfört förvärvsarbete skall tillgodoräknas.

För raedlera som har halv förtidspension, gäller att ersättning vid ar­betslöshet utges inom ramen för överförsäkringsreglema. Det allmänt gällande arbetsvillkoret skall vara uppfyllt. Hur och när detla skall ske behöver inte särskUt regleras, I den hittillsvarande behandlingen av des­sa ärenden har det i vissa fall varit svårt att fastställa den normala in­korast på vilken överförsäkringsreglerna skall tUlärapas, Detta gäller i de fall raedleraraen inte haft förvärvsarbete efter pensioneringstillfället. Med anledning därav föreslår utredningen följande regel. Man utgår från raedleraraens inkorast före pensioneringen. Av denna inkomst be­räknas hälften täckas av förtidspensionen. Den andra hälften av denna inkomst blir då den inkomst på vUken överförsäkringsregeln skall till-lärapas. Vad sora här föreslagils bör också kunna tUlärapas i de fall arbetsinkorasten före pensioneringstiUfället förvärvats genom deltids­arbete,

Besläraraelserna ora retroaktiv utbetalning av förtidspension särat återbelalningsskyldighet för dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen orsakar svårigheter både för de försäkrade och för arbetslöshetskassorna frarahåller utredningen.

Det kan gaUa så stora belopp sora 3 000—4 000 kr, sora arbetslös-helskassan har att återkräva anför utredningen. Frekvensen av fall där återkrav aktualiseras på grand av att medlemmen tillerkänts förtids­pension har ökal, sedan rätten lill förtidspension vidgats genora den lagändring sora trädde i kraft den 1 juli 1970 påpekar utredningen.

Utredningen finner att en saraordning bör utforraas så att den bereder den försäkrade så litet obehag sora raöjligt saratidigt sora den blir ad­rainistrativt enkel, I de fall där en försäkrad, sora uppbär dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, tillerkänns hel eller två tredjedelar av hel förtidspension skall den enligt utrednmgens raening inte utbetalas för retroaktiv tid. Försäkringskassa skall efter sararåd raed arbetslöshets­kassa besluta ora den tidpunkt från vUken pensionen skall utgå, Arbels-löshelsdagpenning upphör då att utgå. En sådan regel skulle elirainera

 

Prop. 1973: 56                                                        95

nästan alla de fall då återkrav kan förekoraraa på grand av att en för­säkrad tillerkänts förtidspension. En kompletleringsregel kan behöva utforraas för de undantagsfall där dagpenningen ger lägre förraån än förtidspensionen, frarahåller utredningen. I dessa fall bör den överskju­tande pensionen utbetalas tUl den försäkrade och beslutet alltså ha re­troaktiv verkan enligt huvudregeln inom förtidspensioneringen. Någon reglering mellan arbetslöshetskassa och pensionssystemet är enligt ut­redningen inte påkallad.

Utredningen anser att samordning mellan ersättning från arbetslös­hetsförsäkringen och livränta från yrkesskadeförsäkringen endast behö­ver behandlas i de fall då den yrkesskadade uppbär yrkesskadelivränta utan att saratidigt erhålla förtidspension. I sådana fall kan det förat­sättas alt den försäkrade före arbetslösheten har haft en inte obetydlig arbetsinkomst och att arbetslöshetsförsäkringens arbetsvUlkor därför vanligen är uppfyllt. Ora den försäkrade fullgjort detta och andra er­sättningsvillkor, skall livräntan från yrkesskadeförsäkringen inte påverka ersättningsrätten i arbetslöshetsförsäkringen.

Övriga fall — då således den som uppbär yrkesskadelivränla även uppbär förtidspension ■— bör i arbetslöshetsförsäkringen enligt utred­ningens mening behandlas sora fall av förtidspension.

3.5.9 Deltidsarbete

Utredningen har utgått från nedanstående definition och kategoriin­delning,

Dellidsarbetare är den sora antingen arbetar eller söker arbete endast under viss del av norraal arbetstid.

Deltidsarbete kan ha forraen antingen av en förkortning av den dag­liga arbetstiden eller av att arbete utförs endast vissa dagar i veckan. Arbete kortare lid än 36 tiraraar i veckan hänförs i regel tUI deltidsar­bete. Utredningen delar upp deltidsarbete i två kategorier:

a)    de vilkas arbetsutbud endast orafattar deltidsarbete,

b)   de sora tidigare har haft heltidsarbete och fortfarande önskar sådant arbete raen sora av arbetsraarknadsskäl endast kunnat finna sys­selsättning under deltid.

En variant av b) är kortlidsarbetare, dvs. de sora i saraband med driftsinskränkning arbetar kortare tid än norraal arbetstid hos den ordi­narie arbetsgivaren.

Den helt övervägande delen av deltidsarbelama tillhör enligt utred­ningen kategori a). Vid en undersökning år 1968 angav ca 10 % av de deltidsarbetande brist på heltidsarbete sora orsak till alt de deltidsar­betade.

För rätt till ersättning bör enligt utredningen finnas ett krav på ett miniraiarbetsulbud. Detla är f. n. fyra tiraraar per dag. För rätt lill in­träde sora raedlera i arbetslöshetskassa bör enligt utredningens raening

 

Prop. 1973: 56                                                                        96

krävas en rainiraiarbelslid av tre tiraraar per arbetsdag och i genorasnitt rainst 17 tiraraar i veckan. Arbetsutbud som avser kortare arbetstid kan inte anses syfta lill sådan fast anknytning tUl arbetsraarknaden sora arbetslöshetsförsäkringen förutsätter, bl. a. genora arbetsvillkoret, för ersältningsrätt. Utredningen föreslår att sararaa förutsättningar skall gälla för dellidsarbelares rätt till ersättning. Ersältningssökande skall vara beredd alt arbeta rainst 17 tiraraar i genorasnitt per vecka och rainst tre tiraraar varje dag arbete utförs. Den sora närraast före arbets­lösheten under någon eller några dagar i veckan vanligen har haft kor­tare arbetstid än tre tiraraar skall enligt utredningen ha rätt lill ersättning även för sådan arbetslöshet.

Svårigheter kan uppslå vid tillämpning av den här angivna gränsen för ramuniarbetsutbud liksora vid beräkning av ersättning enligt utredning­ens förslag till oraräkningslabell, när det gäller försäkrade, exerapelvis lärare, för vilka den norraala arbetstiden inte är direkt reglerad i antal arbetstiraraar. Utredningen anser att AMS bör berayndigas att utfärda föreskrifter ora särskilda beräkningsregler för sådana fall.

Efter övergången år 1964 tUl ersättning under högst fera dagar i vec­kan kan kalenderveckan användas sora en fast tidsrara för beräkning av denna ersättning, anför utredningen. Detla raöjhggör en beräkning av ersättning i nära anslutning tUl antalet arbetade tiraraar under kalen­derveckan. Det erfordars dock alt en omräkning sker av arbetstiramar-na lill hela och halva arbetsdagar. Härigenora kan raan slopa de nuva­rande mera scheraatiska två- och fyratiramarsreglerna. Dessa används enligt utredningen för att reglera ersättningen för tidigare heltidsanställ­da, vilka under arbetslöshet får arbete kortare tid än hel tid.

Veckoreglering av deltidsarbetandes ersättning skuUe innebära en ge­nerell tillärapning av det omräkningsförfarande som nu endast undan­tagsvis tillämpas. Sådan omräkning av arbetstiden till hela eller halva arbetsdagar under en kalendervecka medges f, n,, ora raedleraraen ar­betat kortare tid än fyra timmar per dag i fyra eller flera dagar under en kalendervecka eller arbetat med starkt varierande arbetstid dag från dag i minst fyra dagar under en kalendervecka. För en och sararaa med­lem får utan lUlsynsrayndighetens raedgivande omräkning inte pågå under längre tid än 15 veckor.

De nuvarande två- och fyratiraraarsreglerna kan ibland ge otillfreds-stäUande resultat frarahåUer utredningen. Dessa regler avser i likhet raed den gällande oraräkningsregeln endast den sora har heltidsutbud (grupp b). Ersättningen vid sararaa arbetstid under en vecka kan bli helt olika beroende på arbetstidens förläggning. Den som arbetar exerapelvis tre dagar raed 8,5 tiraraar per dag (veckoarbetstid 25,5 tiraraar) kan erhålla ersättning för två dagar, raedan den sora arbetar fera dagar raed fera tiraraar (veckoarbetstid 25 tiraraar) inte erhåUer någon ersättning, så­vida inte förslnäranda speciella oraräkningsregel tillärapas. Detta talar

 

Prop. 1973: 56                                                                       97

enligt utredningen för att göra omräkningsreglerna raera generellt gällande, Härigenora skulle raan få ett enhetligare resultat i de olika er-sätlningsfallen. Det betyder alt raan låter veckoarbetstiden avgöra er­sättningens storlek, dock med bibehållande av dagersättningen sora raått-enhet.

Med tUlärapning av samma metod anser utredningen att omräknings-förfarandet kan omfatta även deltidsarbetande med deltidsutbud (grupp a), Omräkningstabell skulle kunna användas för ifrågavarande kategori raedleraraar genora alt raan raed arbetad tid likställer den tid, varraed deltidsutbudet per vecka understiger 40 timmar. Utredningens vecko-beräkningssystera förutsätter en normalarbetsvecka av 40 timraar och bygger på generell tUlärapning av oraräkning enligt tabell till hela och halva ersältningsdagar per vecka. Utredningen föreslår att beräknings­metoden anges i lag och alt Kungl, Maj:t bemyndigas att fastställa tabell-utformningen.

Utredningen redovisar följande tabell:

Omräkniiigstabell för ersättning vid deltidsarbete

Arbetslöshet som skall ersättas omfattar ett

antal timmar under veckan upgående Antal ersättningsdagar under

till                         men ej lill              veckan

6                         O

6                          9                         1

9                        13                         1,5

13                        17                         2

17                        21                         2,5

21                        25                         3

25                        29                         3,5

29                        33                         4

33                        36                         4,5

Arbetslöshet som skall ersättas kan avse dels arbetslös sora tidigare har haft heltidsarbete och fortfarande söker sådant arbete raen under ifrågavarande vecka utför arbete någon begränsad tid, dels arbetslös sora söker endast deltidsarbete och sora under veckan är helt arbetslös eller utför arbete kortare tid än arbetsutbudet avser.

Arbetslös sora har haft heltidsarbete och fortfarande önskar sådant arbete ulan begränsning av den för ifrågakomraande arbete gällande arbetstiden skall erhålla ersättning enligt huvudregeln för heltidsarbete om han är helt arbetslös eller har arbetat högst fyra lira.raar under veckan frarahåller utredningen.

Vid bedömning av arbetslöshetens omfattning skall hänsyn inte tas tiil bisyssla, som den försäkrade före arbetslösheten har kunnat för­ena med varaktigt heltidsarbete och sora därefter inte har utvidgats.

Om den försäkrade regelbundet utför deltidsarbete under en period, då han i övrigt är arbetslös, anser utredningen all ersättning skall utgå

7    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 56

 

Prop. 1973: 56                                                                        98

för högst 50 dagar under en sararaanhängande ersätlningsperiod. Kassa skall dock kunna raedge alt ersällningsperioden förlängs till 150 dagar. Med AMS' tillstånd bör under särskilda förhållanden ytterligare för­längning kunna raedges. Motivet för dessa inskränkningar är att det bör undvikas, alt partiell arbetslöshet under deltidsarbete i korabinalion raed ersättning från arbetslöshetsförsäkringen norraaliseras genora att pågå längre tid. I sådana fall kan det vara så att varken den försäkrade eller hans arbetsgivare har något intresse av att den aktuella situatio­nen förändras anför utredningen.

För arbetslösa som söker endast deltidsarbete gäller vid tillämpning av oraräkningstabellen det förut angivna kravet på minimiarbelsulbud 17 tiraraar per vecka. Överstiger arbetsutbudet den tid per vecka sora en sådan kassaraedlera normalt har arbetat närmast före arbetslöshe­ten, skall överskjutande tid inle raedräknas vid beräkning av arbetslöshe­tens orafattning. Utredningen anser att kassa bör kunna raedge undan­lag från denna regel, om medlemmen har särskilt skäl för utvidgningen av arbetsutbudet.

Veckoberäkningssystemet skall enligt utredningens förslag kunna till-lämpas även under vecka då den arbetslöse är helt eller delvis arbets­oförmögen på grand av sjukdom och uppbär hel eller halv sjukpen­ning enligt lagen om allraän försäkring. För arbetslös som söker hel­tidsarbete medför då hel sjukpenning under en dag i veckan (även sön­dag) sex timmars minskning av arbelslöshetstiden under veckan. Utgår under dagen endast halv sjukpenning blir minskningen tre limmar.

Även vid arbetshinder av annat slag än sjukdora kan raetoden raed veckoberäkning enligt oraräkningstabellen tillärapas. Den arbetslöshet sora skall ersättas under veckan kan därvid beräknas motsvara en fem­tedel av den försäkrades normala arbetsutbud per vecka raultiplicerat raed antalet arbetsoförhindrade ersättningsberättigade dagar i veckan. Närmare föreskrifter om sådan beräkning liksom om tillämpning i detta sammanhang av bestämmelserna om ersätlningsförbjudna dagar kan lämpligen utfärdas av AMS,

Arbetar medlem vid företag, där han fortlöpande är anställd, mindre än fera dagar i veckan (driftsinskränkning), äger AMS f, n, föreskriva att antalet ersätlningsdagar per vecka skall rainskas med en. Bestäm­melsen skall äga motsvarande tillämpning även där arbetsinskränkning har annan form än rainskning av antalet arbetsdagar per vecka.

Dessa bestämmelser har tillämpats endast i mycket begränsad omfatt­ning. Delta beror i viss mån på alt korttidsarbete har förekommit en­dast i ringa omfattning under senare är, I de fall då besläraraelsen till-lämpats, dvs, då korttidsarbete befunnits vara av arbetsraarknadsskäl inte önskvärt, har i allraänhet avsedd effekt uppnåtts genom införandet av kortlidsavdrag. Korttidsarbetet har då upphört. Utredningen anser det  därför  önskvärt  att  bibehålla  besläraraelsen  ora  kortlidsavdrag.

 

Prop. 1973: 56                                                        99

vilken bör kunna tillärapas även ora oraräkningsförfarandet generellt införs.

Den normala veckoarbetsinkorasten raåste enligt utredningen för ar­betslösa dellidsarbetare oraräknas till dagsinkorast efter antalet ersätt­ningsdagar per vecka och inte genora att veckoinkorasten delas raed fem.

Den som norraalt arbetar 25 timmar i veckan är enligt oraräknings­tabellen berättigad tUl 3,5 dagars ersättnmg. Ora arbetsinkomsten är tio kr, per timrae och veckoarbetsinkorasten 250 kr,, erhålles dagsinkoras­ten genora att 250 kr, delas raed 3,5 vilket ger 71:43 kr, Ora överför-säkringsbesläraraelserna inte raedför nedsättning utgår hel dagpenning enligt gällande dagpenningklass för 3,5 dagar,

Oraräkningssystemet förutsätter att de försäkrades placering i dag­penningklass sker oberoende av deras arbetstid. Enligt utredningens mening bör klassplaceringen endast avse bestäraraande av dagpenning­ens belopp. Avgiftssystemet kan enligt utredningen vara fristående från klassindelningen. Arbetslöshetskassans val av dagpenningklass blir där­med i första hand beroende på raedleraraarnas arbetsförtjänst per tira-me. Klassplaceringen koraraer då inte alt påverkas av att raedleraraen arbetar eller söker arbete endast under viss del av norraal arbetstid. Det bör dock alltjämt finnas möjlighet för kassa som så önskar att till-lämpa särskild dagpenningklass för deltidsarbetande frarahåller utred­ningen.

Den avgiftsdifferentiering som erfordras bland kassans raedleraraar bör inte i första hand bestämmas av den dagpenningklass raedleraraen tillhör anför utredningen, I den raån avgiftsdifferentiering bygger på faktisk arbelsförtjänst kan denna lärapligen beräknas per vecka, raånad eller år, I särskUda fall bör det kunna medges att särskild avgiflsklass för vissa raedleraraar inrättas. Utredningen anser alt varje arbetslös-helskassa i sina stadgar skall ange hur frågor om avgifter lUl arbetslös­hetsförsäkring skall regleras.

Utredningen anser att ersättningsvecka, då raedlera vid deltidsarbete eller dellidsutbud har uppburit dagpenning, vid beräkning av ersätt­ningsperiod skall anses sora fem dagar, om antalet ersättningsdagar un­der veckan uppgått tUl minst 2,5, Har antalet ersättningsdagar under veckan endast uppgått till två eller mindre, utgör ersätlningsperiodens dagantal den veckan två gånger antalet ersättningsdagar.

En följd av det omräkningsförfarande sora utredningen föreslår är att det i slatsbidragshänseende inte kan göras någon skillnad raellan hel och halv ersättning. Halva ersätlningsdagar och dagar raed halv dagpenning bör därför oraräknas till hela dagar, sora medtas vid fast­ställande av det totala antal ersättningsdagar som skall bestäraraa det progressiva statsbidragets procentsats.

 

Prop. 1973: 56                                                                       100

3.5.10 Reservation och särskilt yttrande

Ledaraoten Svensson anför i reservation att han, raed hänsyn till att korapensationsnivåer över 90 % endast undantagsvis förekoraraer inom övriga grenar av socialförsäkringen, anser att det är omotiverat att överförsäkringsmarginalen sänks från 8,3  till 5 %,

Experten Beml Erici anför i ett särskilt yttrande att ersättningen från arbetslöshetskassorna bör upphöra vid 67 års ålder. Han anser att nå­gon förbättring av förraånerna i vart fall inte är påkallad. I fråga om ålderspensionärer som inle uppnått 67 år finner han det lämpligt att ersättning kan utges, dock att en pensionsavdragstabell bör tillärapas sora är så utforraad alt avdragen vid sraå pensionsbelopp blir relativt ringa och vid högre pensionsbelopp ökar efler en progressiv skala.

TUl Ericls yttrande i vad det avser ersättning till medlera som uppnått 67 år ansluter sig ledaraoten Hans Nordgren,

Även ledaraoten Svensson delar i sin reservation de av Erici frara­förda Synpunkterna i fråga ora ålderspensionärernas ställning inora ar-betslöshetsförsäkrmgen och anser att arbetslöshetskassorna inte bör få utge dagpenning till raedlera som fyllt 67 år,

3.6 Kontant arbetsmarknadsstöd

3.6.1 ArbetsviUkor

I likhet raed vad sora föreslås gäUa för arbetslöshetsförsäkringen bör enligt utredningen ett arbetsvUlkor uppställas sora grundläggande krav för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd. Detta viUkor bör baseras på sararaa regler sora arbetslöshetsförsäkringens arbetsvUlkor. För rätt till kontant stöd skall alltså gälla att sökanden har ulfört förvärvsarbete un­der rainst fera av de tolv månaderna närmast före arbetslöshetens bör­jan. Med tid i förvärvsarbete jämställs tid då sökanden har haft seraes­ter eller, raed helt eller delvis bibehållen lön, har varit ledig av annan anledning än sjukdora, värnpliktstjänstgöring eller barnsbörd. Även pe­rioder då sökanden genoragått arbetsraarknadsutbUdning eller väm­pliktstjänstgöring eller varit ledig från arbete och erhållit tilläggssjuk­penning enligt 3 kap, 13 § lagen ora allraän försäkring bör delvis — två av fem månader — likstäUas med tid i förvärvsarbete, I den mån denna tid inle är tillgodoräkningsbar sora likställd raed arbetad tid, skall den vara överhoppningsbar vid beräkning av raratid, Överhoppningsbar vid ramlidsberäkning skall också vara tid då sökanden har varit förhindrad att förvärvsarbeta på grund av vuxenutbildning, varmed i utredningens förslag avses utbildning sora föregåtts av rainst fera raånaders sararaan­hängande förvärvsarbete särat vidare vård av eget barn eller adoptivbarn sora inle fyllt tre år, frihetsberövande inora krirainalvårdens rara, nykler­hetsvård på anstalt och slutiigen på grand av styrkt sjukdora.

 

Prop. 1973: 56                                                       101

I fråga ora kontant arbelsraarknadsslöd har utredningen övervägt möjligheterna att jämställa oavlönat vårdarbete med förvärvsarbete. För åtskilliga sora under längre tid huvudsakligen ägnat sig åt vård av föräldrar, annan anhörig eller andra personer, för vilka de ansett sig ha ansvar, kan vårduppgiften ha haft så betydande orafattning att den utgjort ett väsentligt hinder för annat arbete.

Fullgörande av sådana vårduppgifter raåste oftast anses vara en ar­betsinsats av värde inte bara för den vårdade och dennes farailj. Vård­insatsen är en del av de orasorger, för vilka hela sarahället har ansvar frarahåller utredningen. Har vårdnaden pågått regelbundet under längre tid och har den haft så betydande orafattning att vårdaren varit för­hindrad att stå till arbetsraarknadens förfogande, finns det enligt utred­ningen goda skäl alt järaställa vårdinsatsen raed förvärvsarbete vid tUl-lärapning av arbetsvillkoret.

Utredningen frarahåller att en allt större del av dessa vårduppgifter torde koraraa all utföras under forraer sora kan likställas raed förvärvs­arbete, frärast sora social herahjälp lill åldringar och handikappade.

Därraed har de sora utför arbete raöjUgheter att uppfylla arbetsvill­koret och får därigenora rätt till försäkringsersättning eller — ora de inte är försäkrade — till kontant arbetsraarknadsstöd. SärskUda regler behövs eraellertid enligt utredningen för den sora inte har haft inkomst av sitt vårdarbete.

Mot denna bakgrund anser utredningen all sora tid i förvärvsarbete skall räknas tid under de tolv raånaderna närraast före anraälan till ar­betsförraedUngen, då sökanden har haft tUl uppgift att —■ ulan att någon inkorast uppburits — i enskUt hera vårda eller hjälpa åldring eller handikappad och därigenora varit förhindrad att stå till arbetsmarkna­dens förfogande.

Från fall till fall får enligt utredningen bedöraas hur vårduppgiften inverkat på vårdarens raöjUgheter att stå tUl arbetsraarknadens förfo­gande. Bedöraningen skall i regel grundas på skriftlig försäkran av sö­kanden. I de fall den vårdade har uppburit invaliditetstillägg enligt 9 kap. 2 § första stycket lagen ora allraän försäkring eller vårdbidrag enligt 9 kap, 3 § första stycket samma lag får vårdbehovet och vårdens omfaltning anses vara styrkta. Antalet timraar som gamla och handikap­pade får tillsyn är ofta mycket större än det antal arbetstiraraar för vU­ka t. ex. anhöriga får ersättning. Vårduppgiftens inverkan på raöjlighe­lerna att utföra annat arbete måste enligt utredningen bedömas raed hänsyn lill hela den tid sora skäligen kan anses ha åtgått för vården, oavsett ora vårdaren skulle ha kunnat få arvode för hela denna tid eller inte.

 

Prop. 1973: 56                                                        102

3.6.2 Karens

Genom utvidgningen av möjligheterna att vid prövning av arbetsvill­koret inräkna visst slag av oavlönat arbete — vård av åldring eller handikappad — uppstår en mer heterogen samraansättning av den ge­nom arbetsraarknadsstödet skyddade personkretsen frarahåller utred­ningen. Åtskilliga av dessa personer raed tidigare vårduppgifter kan ha haft obetydlig tidigare kontakt raed arbetsraarknaden, när de anmäler sig som arbetssökande vid offentlig arbetsförmedling. Både de själva och arbetsförmedlingen raåste då ha tid alt klarlägga situationen.

Även för raånga av dera sora förvärvsarbetat i en orafattning vilken är fullt tillräcklig för alt uppfylla arbetsvillkoret och sora gjort detta genora reguljärt inkorastgivande arbete kan det enligt utredningen upp­stå svårigheter alt omedelbart klarlägga arbetslöshetssituationen när de anraäler sig vid arbetsförmedlingen. De som tidigare varit verksamma sora företagare skall styrka att deras personliga verksarahet i förelaget upphört och att detla inte endast har skett tiUfälligt, ArbetsförraedUng­en skall pröva de därvid åberopade orasländighelerna. Vid bedöraning­en av dessa fall har arbetsförraedUngen inte raöjlighet, på sararaa sätt sora i fråga ora de försäkrade, att rådgöra raed representanter för or­ganisationer på berörda yrkesoraråden och få inforraation ora relevan­ta förhållanden i sökandens tidigare verksarahet frarahåller utredningen.

Mot derma bakgrund anser utredningen alt kontant arbetsmarknads­stöd skall utgå tUl den sora uppfyllt föreskrivet arbetsviUkor först sedan han har anraält sig sora arbetssökande vid offentiig arbetsförraedling och därefter varit arbetslös sararaanlagt fera dagar, anmälningsdagen inräknad. Dessa dagar behöver inte ligga i en följd utan kan vara ut­spridda över en sararaanhängande tid (raralid) av högst fera kalender­veckor. I karenstid skall enligt utredningen endast inräknas dag, för vil­ken kontant arbetsmarknadsstöd skulle ha utgått om karensvillkoret hade varit uppfyUt.

Med hänsyn tiU att karenstiden genereUt begränsas till fem dagar anser utredningen att föreskrifter om karensbefrielse inle behövs. Även ora öraraande skäl ibland skulle kunna åberopas för karensbefrielse, an­ser utredningen att den nya stödformens adrainistration inle bör belas­tas raed kontroll av andra förhållanden än dera sora direkt avser sökan­dens arbetsutbud och arbetslöshet.

Sökande av kontant arbetsmarknadsstöd skall enligt utredningen inte behöva genoragå karens raer än en gång varje ersätlningsperiod av 150 resp. 300 dagar.

3.6.3 Nytillträdande eller återinträdande på arbetsmarknaden

Kvalifikationsvillkoren bör för nytillträdande och återinträdande på arbetsraarknaden eiUigt uttedningen besläraraas raed hänsyn till natur­ligt föreliggande raöjUgheter för sökanden att under en kvalifikations-

 

Prop. 1973: 56                                                                      103

tid klarlägga sin vUja och förraåga att försvärvsarbeta, Bestärada krav bör i detta avseende ställas på den sora söker sig ut på arbetsmarknaden för att kontant slöd skall kunna koraraa i fråga. De största raöjlighelerna alt motsvara dessa krav har generellt sett de ungdoraar som är i den situationen att de skall övergå från utbildning lill förvärvsarbete anför utredningen. Utbildningen kan ha varit av växlande tidslängd och raer eller raindre inriktad på ett bestärat yrkesoraråde. Den kan ha avslutals eller avbrutits på olika stadier och i olika ålder. Avslutningen av stu­dierna kan ha haft karaktär av exaraen eller skett på mindre markerat sätt. Den genomgångna utbildningen kan traditionellt anses som ett led i fortgående teoretiska studier eller sora en period av sådana studier sora kan följas av en lids förvärvsarbete före avselt återupptagande av studierna. Har den arbetssökande valt att börja förvärvsarbeta bör det i dessa situationer vanligen kunna förutsättas att sökanden har all anled­ning att visa både intensitet i arbetsvilja och tillräcklig stadga i arbetsut­budet.

Från samhäUets sida är det i dessa situationer naturligt alt ge de nyut­bildade ungdomarna lärapligt stöd för att underlätta deras anpassning på arbetsraarknaden uppger utredningen. Skälen härför kan sägas vara av såväl ulbildningspolitisk och arbelsraarknadspolitisk sora allmänt so­cial karaktär. Från ren arbetsraarknadssynpunkt är det givelvis betydel­sefullt att kunna knyta arbetsraarknadsåtgärderna till en aktuell utbUd­ning, Ora denna inle är lillräckligt yrkesinriktad eller i övrigt inte helt lärapad för tUlgängliga arbeten, skapar dock utbildningens aktualitet goda förutsättningar för effektiva och individuellt anpassade åtgärder från arbetsinarknadsorganens sida anför utredningen.

Vad här anförts ora dera som genomgått ungdomsutbildning gäller enligt utredningens mening även vuxna personer sora på heltid har del­tagit i ungdomsutbildning eller studerar vid särskilda läroanstalter för vuxna, om det för denna utbUdning har förelegat rätt att uppbära studie­socialt slöd (studiehjälp eller studiemedel).

Utredningen har även övervägt om samma särskilda kvalifikations-möjligheter kan tänkas gälla även för dem som har genoragått arbets­marknadsutbildning. Det grundläggande syfiet raed denna utbildning är att ge arbetslösa och svårplacerade raöjlighet till en ny arbetsplacering. Målsättningen för arbetsmarknadsutbildningen är alt kunna ge den en­skilde en så väl anpassad utbUdning sora raöjUgt och därutöver tillgodo­se det behov av nya yrkesgrupper sora näringslivet koraraer att få sora en följd av den fortsatta tekniska och ekonoraiska utvecklingen. Vissa arbetstagargruppers speciella utbildningsbehov beaktas särskUt. Detta gäller i första hand handikappade, äldre och vissa inte yrkesverksararaa.

Under dessa förhållanden kan hävdas att det inle raedför någon raer betydande utvidgning av orarådet för det kontanta arbetsraarknadsstö­det, ora särskilda kvalifikationsmöjligheter utan fullgörande av arbets-

 

Prop. 1973:56                                                         104

villkor skulle öppnas även för den som har genoragått arbetsraarknads­utbUdning frarahåller utredningen. Häremot kan å andra sidan invändas att sådana kvalifikationsmöjligheter skulle kunna öka anspråken på ar­betsmarknadsutbildningen. Fara kan enligt utredningen även uppkoraraa för missbruk både av arbetsmarknadsutbildningen och den särskilda kvalifikationsraöjligheten för ersätlningsrätt.

Utredningen anser all arbetsraarknadsulbildningen nuraera har blivit så fast utforraad att erforderlig inforraation, utredning och precisering av utbildningsraål i fråga ora varje elev bör kunna väntas ske raed sara­raa orasorg sora nu, även ora antalet elever skulle stiga raed anledning av utredningens förslag. Under denna förutsättning bör arbelslöshelsris-kerna och därraed de relativa kostnaderna för kontant arbetsraarknads­stöd kunna överblickas och hållas på en inte alltför obestärad nivå, även ora den särskilda kvalifikationsraöjligheten för stödet öppnas ock­så för de elever i arbetsraarknadsutbUdning sora efter slutförd utbildning söker sig in på arbetsraarknaden,

DärtUl koramer att en sådan kvalifikationsraöjlighet skuUe få bety­delse för tidigare inte yrkesverksararaa sora söker sig till arbetsraarkna­den i situationer där sarahällets sociala ansvar är särskUt fraraträdande anför utredningen. Utredningen avser exempelvis ensarastående sora har fått försörjningsansvar för barn särat sökande sora nyligen har blivit ensarastående —• t, ex, genora raakes död, upplösning av äktenskap eller avbrytande av annat varaktigt saraboende •—• efler att dessförinnan un­der längre tid ha ägnat sig åt hushållsarbete i heraraet. Dessa grupper tillhör dera vilkas speciella utbildningsbehov särskilt skall beaktas i ar­betsmarknadsutbildningen frarahåUer utredningen, SärskUd kvalifika­tionsraöjlighet efter genoragång av arbetsraarknadsutbUdning skulle i många fall täcka deras behov av kontant stöd även i svårartade syssel­sättningssituationer,

1 vissa fall kan del dock tänkas att arbetsmarknadsutbildning uppen­bart inte är läraplig eller nödvändig raed hänsyn till att den arbetssö­kandes möjligheter att finna sysselsättning därigenom inle skulle för­bättras, Arbelsmarknadsorganen bör i sådana fall kunna efterge utbild­ningskravet sora kvalifikationsgrund, Inle heller i dessa undanlagsfall skall enligt utredningen kontant arbetsraarknadsstöd kunna börja utgå förrän arbetslösheten varat tre raånader efter det sökanden har anmält sig till arbetsförmedlingen.

Utredningen anser att den arbetslöse under en kvalifikationstid av tre månader efler utbildningens slut skall stå tUl arbetsmarknadens förfo­gande sora arbetssökande vid offentlig arbetsförmedling och i övrigt uppfylla de allraänna förutsättningarna för ersätlningsrätt, I kvalifika­tionsperioden inräknas även lid då sökanden förvärvsarbetat framhåller utredningen.

I saratUga fall då nya sökande på arbetsraarknaden kan kvalificera

 

Prop. 1973: 56                                                       105

sig för ersältningsrätt enligt de här föreslagna besläraraelserna bör en­ligt utredningen fordras att sökanden ställer sig till arbetsraarknadens förfogande inom inte alltför lång tid efler det att utbildning har avslu­tats. Någon bestärad tidsfrist sora kan tillärapas på alla fall torde inte böra uppställas. Sökandens situation kan vara olika i de enskilda fallen. I princip bör gälla att tidsfristen inte i något fall får bli längre än att raan aUtjärat kan säga, att orsaken till att vederbörande söker sig ut på arbetsraarknaden är att utbildningen har avslutats. Längre lid än fera raånader bör inte godtas, såvida inte speciell ulbUdningskorapleltering, värnplikt, sjukdora, havandeskap eller liknande personliga hinder har korarait eraellan frarahåller utredningen.

3.6.4 Växdarbetande jordbrukare

Inora jordbruket och bland dess arbetskraft har systeraet raed växel­arbete en betydande orafattning, anför utredningen. Det utvecklades under en period då nyetableringen inora jordbruket aUtjärat var avse­värd — frara lUl slutet av 1940-talet — och arbetstillgången för arbets­tagare inora skogsbruket var god och lidvis raycket god — frara lill slu­tet av 1950-talet, Många sora inträdde i arbetslivet fram till senare de­len av 1940-talet kora att bygga sin årsverksarahet på sådant växelar­bete.

Särskild hänsyn bör enligt utredningens raening tas till denna grupp växelarbetande jordbrukare, ora de i fortsättningen raöter svårigheter att finna lärapligt arbete under den tid av året då jordbruket inte ger dera sysselsättning. Även ora deras personliga verksarahet i jordbruket endast har upphört teraporärt och skall återupptas efter vinterperiodens slut anser utredningen att de sora sökande på arbetsraarknaden under uppehållet i jordbruksarbetet bör kunna påräkna visst ekonoraiskt skydd.

Enligt utredningen skall sökanden vara född år 1920 eller tidigare och sålunda tillhöra de åldersgrupper jordbrukare för vilka växelarbele vid inträdet i arbetslivet var naturligt.

Arbete i jordbruk skall under de senaste fera åren ha varit sökandens huvudsakliga sysselsättning. Sökanden skall årligen i genorasnitt rainst sex raånader ha förvärvsarbetat enbart inora jordbruk.

Varje beräkningsår, vilket föreslås börja den 1 oktober, skall sökan­den i förväg deklarera vilken tidsperiod han koraraer att stå till arbets­marknadens förfogande som arbetsför och eljest arbetsoförhindrad ar­betssökande. Han skall under den perioden vara anmäld sora arbetssö­kande hos den offentiiga arbetsförraedUngen ora han inte arbetar sora anstäUd, Av den tid — högst sex raånader per beräkningsår — sora jordbrukaren sålunda står till arbetsraarknadens förfogande skall två månader varje beräkningsår utgöra kvalifikationstid, dvs, tid för vilken kontant stöd inte utgår.

 

Prop. 1973: 56                                                                      106

Kvalifikationstiden utgör jordbrukarens självrisk och kan infalla un­der vilken del av den förhandsdeklarerade perioden sora helst, Ora den­na period börjar den 1 noveraber och arbete inte kan erhållas under november och december, kan kontant stöd utgå först i början av janua­ri. Får sökanden arbete oraedelbart raen pågår detta inle längre än till utgången av deceraber, börjar kvalifikationstiden löpa i januari. Fort­sätter arbetslösheten kan i det faUet kontant stöd utgå först i mars,

3.6.5 Ersätlningstid

Sökande av kontant arbetsmarknadsstöd koraraer lUl stor del att vara nyutbildade och andra nytillträdande på arbetsmarknaden, anför ut­redningen. För dera föreligger i regel inte sararaa behov av långvarigt ekonoraiskt skydd som man i arbetslöshetsförsäkringen raåste räkna med i svårberaästrade situationer. Utredningen anser därför att den utsträckning av ersättningsliden som föreslagits för arbetslöshetsför­säkringen inte kan koraraa i fråga för kontant arbetsmarknadsstöd.

Däremot anser utredningen alt den tekniska metoden för ersättnings­tidens reglering i största möjliga ulsträcloiing bör överensslämraa raed den sora föreslås gälla i arbetslöshetsförsäkringen.

Utredningen anser att 150 dagar är den längsta ersättningstid som generellt kan förordas vid införande av kontant arbetsmarknadsstöd. Tiden bör kunna förlängas lill 300 dagar när det gäller arbetslös som har fyllt rainst 55 år.

Förlängningen av ersättningstiden för den sora fyllt 55 år men inte 60 år är, enligt nuvarande regler för arbetslöshetsförsäkring och statligt omställningsbidrag, beroende av arbetslöshetens orsak. Sökanden skall ha blivit arbetslös sora en omedelbar följd av nedläggning eller beståen­ de ändring av driften vid företag där han varit anställd. Beträffande företagare gäller alt den tidigare verksaraheten skall ha avvecklats på grund av orafattande eller genomgripande förändring i ortens näringsliv eller i den näringsgren där sökanden har utövat sin verksamhet.

Dessa begränsningar av möjligheterna till ersättning för sökande i åldern 55—59 år har visat sig medföra tUlärapningssvårigheler och i vissa fall svårförklarliga konsekvenser framhåller utredningen, Eftersora det dessutora fraralrält påtagliga svårigheter inora flera områden för äldre arbetslösa även i åldern 55—59 är att finna lämpligt varaktigt ar­bete utan längre tidsfrist och omstälining, föreligger enligt utredningen starka skäl för alt sätta den generella gränsen för ersättningslidens för­längning i den nya slödfoimen kontant arbetsraarknadsstöd vid 55 år.

AUtjärat kvarstår eraellertid speciella förhållanden för arbetslösa i 60-årsåidem anför utredningen. Dessa förhållanden kan i enskUda fall sammanhänga med närheten till pensionsålder eller särskilda svårig­heter som medför övervägande av raöjligheten att söka förtidspension. Försämring eller förbättring av den personliga arbetsförmågan liksora

 

Prop. 1973: 56                                                                      107

förändringar av tillgången på arbetstillfällen kan från lid till annan av­sevärt förändra situationen. Utredningen anser att det inte kan vara lärapligt att i den åldern begränsa ersättningstidens längd för den sora i övrigt är berättigad tUl kontant arbetsraarknadsstöd. Denna stödraöj-lighet bör därför, liksom det nuvarande statliga omslällningsbidraget, vara öppen så länge den arbetslöse står lill arbetsmarknadens förfogan­de frara till dess han fyller 67 år eller dessförinnan börjar uppbära ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen ora allraän försäkring.

I fråga ora de arbetssökande sora föreslås få raöjlighel till kontant arbetsraarknadsstöd ulan att fullgöra arbetsvillkoret framhåller utred­ningen följande. Syftet med utredningens förslag ora särskilda kvali-fikalionsraöjligheter för dessa nya arbetssökande är att — under en pe­riod då de intensivt söker finna läraplig sysselsättning på arbetsraarkna­den och arbetsförraedUngen lika intensivt söker bistå dera raed effek­tivaste arbelsraarknadsåtgärder —■ skapa en viss ekonoraisk trygghet för de fall då stadigvarande arbetsplacering inle kan ordnas inora skälig tid. Det gäller således i aUa dessa fall alt söka koncentrera ansträngningar­na under en begränsad lid. Avsikten är inte att sådan särskUd kvalifice­ring för ersätlningsrätt skall kunna upprepas gång efter annan.

En arbetssökande sora har utnyttjat hela den ersällningslid, för vilken han en gång kvalificerat sig utan alt uppfylla arbetsvillkoret, bör enligt utredningen endast om särskUda skäl föreligger kunna återkomma för att på nytt söka kontant arbetsmarknadsstöd utan att arbetsviUkoret har uppfyllts.

Dagpenning i arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsraarknads­stöd skall enligt utredningen inte utgå samtidigt. Är raan försäkrad kan raan endast utnyttja sin ersätlningsrätt i arbetslöshetskassan. När er­sättningstiden i arbetslöshetsförsäkringen utlöper, har man för tid där­efter ingen rätt till kontant arbetsraarknadsstöd. Undantag från denna regel bör enligt utredningen gälla då arbetslös kassaraedlera i 60-års-åldern blir utförsäkrad trots förlängningen av ersältningstiden för äldre till 450 dagar i arbetslöshetsförsäkringen,

Ersättningsliden i arbetslöshetsförsäkringen skall enligt utredningen inte påverkas av att den försäkrade tidigare har uppburit kontant ar­betsraarknadsstöd. Inträde sora raedlera i arbetslöshetskassa bör raed­föra alt raedleraraen tillförsäkras förraåner sora enbart regleras av för­säkringsvillkoren och inte påverkas av tidigare förhållanden. SärskUt angeläget kan detta vara för nyinlrädande på arbetsraarknaden, som under den första tiden möter osäkra förhållanden raed tUlgång endast till deltidsarbete eller kortvarig sysselsättning. Det kontanta arbets­raarknadsstödet är i princip en från arbetslöshetsförsäkringen artskild slödforra. Utnyttjandet av det stödet bör därför inte påverka ersätt­ningsrätten för den sora sedermera finner fastare anknytning till arbets-

 

Prop. 1973:56                                                                       108

marknaden och blir raedlera i arbetslöshetskassa frarahåUer utredning­en.

Erforderlig kontroU av att arbetslöshelsförsäkrad inte genora felak­tiga uppgifter erhåller kontant arbetsraarknadsstöd samtidigt sora han uppbär försäkringsersättning eller eljest utan att vara berättigad till stödet underlättas genora att utbetalning av stödet sker centialt inora arbetsraarknadsverket, Arbetslöshetskassoma får därraed en central inforraationskälla för sin bevakning. Den bevakningen bör, föratom i misstänkta fall, ske genora stickprov raed viss regelbundenhet enligt anvisningar från AMS.

3.6.6 Ersättningsbelopp

Syfiet raed det kontanta arbetsraarknadsstödet är enligt utredningen att under vissa villkor bereda ett ekonomiskt grandskydd åt arbetslösa sora av olika orsaker inle är arbetslöshetsförsäkrade, Föratsättningen för bestäraraandet av ersättningsbeloppets storlek är således dels att det skall raotsvara de anspråk sora vanligen släUs på ett grundläggan­de försörjningsskydd, dels att det i flertalet fall snart koraraer att er­sättas raed ett kvalitativt bältte försäkringsskydd när sökanden funnit fastare anknytning till arbetsraarknaden.

Arbetslöshetsförsäkringens syfte är alt bereda de förvärvsarbetande trygghet och skydd raot inkomstbortfall vid arbetslöshet. Det kontanta arbetsmarknadsstödet har ett raer sararaansatt syfte frarahåller utred­ningen, Ersätlningsraöjligheter har öppnats i vissa situationer för ar­betssökande, sora kan beräknas ha särskUt behov av sådant skydd när de börjar söka förvärvsarbete eller återinträder på arbetsraarknaden efler längre tids bortovaro. Visserligen föreslår utredningen såsora hu­vudregel att ett visst arbetsvillkor skall ha uppfyllts. Undantagen från den regeln avser eraellertid betydande befolkningsgrupper. Stödet blir sålunda tillgängligt för åtskilliga sora tidigare inte har haft förvärvs-inkorast eller förvärvsarbetat endast tillfälligt under någon raindre del av året raen inte sökt eller funnit sådan stadigvarande anknytning till arbetsmarknaden att de blivit arbetslöshetsförsäkrade.

Stödels uppgift i dessa faU är alt ekonomiskt underlätta möjligheter­na för nykomna på arbetsraarknaden att under skäligt rådrura göra ett övervägt arbetsval anför utredningen. Stödforraen är avsedd att vara en del av det arbelsraarknadspolitiska stödsysteraet. I det avseendet skUjer den sig visserligen i princip inle från arbetslöshetsförsäkringen. Vid järaförelse raed utländska förhållanden och internationella konventio­ner bör dock för det kontanta arbetsraarknadsstödet karakteristiska drag särskilt beaktas.

När det gäller den nedre delen av ersätlningsskalan inora arbetslös-helsförsäkringen föreslår utredningen berayndigande för AMS alt efter

 

Prop. 1973: 56                                                       109

sararåd raed arbetslöshetskassorna föreskriva att lägsta gällande dagpen­ningklass skall bortfalla.

Med hänsyn lill den auloraatiska rörlighet sora fordras för den lägsta gällande dagpenningklassen i arbetslöshetsförsäkringen anser utredning­en att även det kontanta arbetsmarknadsstödets belopp i viss utsträck­ning bör kunna regleras efter förändringar i det aUraänna prisläget utan att Kungl. Maj:t och riksdag prövar och beslutar varje ändring av beloppet. I varje fall bör delta kunna gälla höjning av beloppet sora är raotiverad av sådant ändrat prisläge sora raedför höjning av basbelop­pet. Skulle situationen bli den att basbeloppet sänks, bör emellertid en­ligt utredningen den föreliggande situationen och dess konsekvenser för det kontanta arbetsraarknadsstödet bedöraas av statsraakterna.

Utredningen föreslår alt kontant arbetsraarknadsstöd skall utgå raed ett belopp sora slår i ett bestärat förhållande tUl det i allraän försäkring gällande basbeloppet. Det kan övervägas vUket detla förhållande skaU vara. Folkpensionen utgör 90 % av basbeloppet eller, för gift försäk­rad vars raake åtnjuter folkpension i förra av ålderspension eller för­tidspension, 70 % av basbeloppet. Därtill koramer pensionstillskott tUl pensionärer raed låg eller ingen tilläggspension. Vid slutet av 1970-talet skall detta tillskott uppnå en garanlinivå på 30 % av basbeloppet. En ogift pensionär får då 120 % av basbeloppet i folkpension. För en gift pensionär blir folkpenslonsbeloppet 100 % av basbeloppet.

Det kontanta arbetsraarknadsstödets belopp bör liksora ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen enligt utredningens raening vara oberoende av ålder, civUstånd och farailjesituation, BarntUlägg och andra farailje-tillägg skall sålunda inle förekomma, Liksora när det gäller arbetslös-helsförsäkringen anser utredningen att sarahället bör tillgodose bam­farailjernas behov i annan ordning än genora tillägg till eljest utgående kontant stöd vid arbetslöshet. Inriktningen av samhäUsstödet till barn-farailjerna har korarait att alltraer besläraraas av hänsyn lill att kost­naderna för barnen föreligger kontinuerligt och i stort sett oberoende av föräldrarnas arbetssituation, TUlgängliga resurser för kontant stöd vid arbetslöshet bör därför enligt utredningens raening koncentreras på att så långt som raöjligt tillgodose den arbetslöses behov inom ramen för den allraänna ersättningsnivån. Vidare föreslår utredningen att belop­pet blir enhetiigt för hela riket. Tillägg för särskUt höga bostads- och andra levnadskostnader i vissa trakter kan utredningen inte förorda. Utredningen förutsätter att stödbeloppet skall vara icke skattepliktig inkomst.

Utredningen anser att helt stödbelopp skall vara detsararaa sora bas­beloppet. Av adrainistraliva skäl synes lärapligt alt stödbeloppet fast­ställs för ett år i sänder på så sätt att den enligt lagen ora allraän för­säkring för en viss raånad, förslagsvis raaj, gällande basbeloppet avgör stödbeloppets storlek för nästkommande år. Föreskrifier om årsperio-

 

Prop. 1973:56                                                                       110

dens förläggning — kalenderår, det statUga budgetåret eller ett för ar­betslöshetsförsäkringen särskilt gällande verksamhetsår — bör enligt utredningen utfärdas av Kungl. Maj:t med hänsyn bl. a. till de budget­tekniska förhållandena vid genomförandet av utredningens förslag. Stöd­beloppet bör bestämraas lUl ett belopp i helt krontal att utgå under högst fera dagar i veckan Uksom dagpenningen i arbetslöshetsförsäk­ringen. Vid beräkning av dagbelopp kan antalet ersättningsdagar förut­sättas vara 264 per år (motsvarande i genorasnitt 22 dagar per raånad). Med utgångspunkt i ett basbelopp av 6 400 kr. (januari 1971) kan helt stödbelopp beräknas bli 6 400 : 264 = 24: 20. Utjäranat till närraaste högre antal kr. blir beloppet således i detta exerapel 25 kr. per ersält-ningsdag frarahåller utrednmgen.

3.6.7 Deltidsarbete

Utredningen har övervägt men inte funnit skäl till annan differentie­ring av stödet än helt och halvt belopp. Ersättningsrätt föreligger över huvud taget inte för dag då arbetsutbudet är mindre än tre tiraraar, Per vecka räknat skall utbudet avse rainst 17 tiraraars arbete. Avser sökan­dens utbud arbete med kortare arbetstid, är det sökta arbetet närraast alt järaföra raed bisyssla eller med andra sysslor av så liten orafattning och betydelse alt de i varje fall inte kan grunda någon fraratida ersätl­ningsrätt för sökanden enligt det reguljära arbetsvillkoret. Inte säUan komraer sysslor raed denna begränsade orafattning inte ens att påverka ersättningsrätten ora de utförs under pågående arbetslöshet. Delta frara­går av den omräkningstabell för deltidsarbetande som utredningen före­slagit i fråga om arbetslöshetsförsäkringen,

Ä andra sidan förordar utredningen alt arbetsutbud sora orafattar 36 arbetstiraraar eUer mer per vecka i regel skall godtas som heltids­utbud pch medföra rätt till helt stödbelopp. Förutsättningen härför är dock att prövningsorganet anser att det finns tillgång till arbetstillfällen med arbetstid sora motsvarar arbetsutbudet inora sökandens naturliga arbetsoraråde,

I fräga om sökande som tidigare har varit företagare eller medhjäl­pande familjemedlem i jordbruk eller annan rörelse kan särskilda be-döraningssvårigheler vid deltidsutbud uppslå frarahåller utredningen, Grundföralsättningen för all ersältningsrätt är i dessa liksora andra fall då företagare söker kontant slöd vid arbetslöshet att den föregående personliga verksaraheten i rörelsen har upphört. Detta innebär att skälet till arbetsutbudets begränsning inte till någon del får vara kvarstående göroraål i tidigare verksarahet eller arbetsuppgifter sora har samband därmed. Om företagarens eller raedhjälparens tidigare verksarahet har haft karaktär av deltidsarbete och de sora arbetssökande är helt fri­gjorda från de tidigare arbetsuppgifterna, raåste de däreraot anses ha upparbetat ersätlningsrätt sora deltidsarbetande. Delta gäller enligt ut-

 

Prop. 1973:56                                                        111

redningen under den allmänna förutsättningen att det finns tillgång på sådana arbetstillfällen inora sökandens naturliga arbetsoraråde.

Fall då sökande tidigare har arbetat på hellid raen under arbetslös­heten utan tvingande skäl (t, ex, sjukdora) begränsar sitt arbetsutbud till deltid bör enligt utredningen prövas raed särskilt beaktande av till­gången på arbetstillfällen raed raindre arbetstid än norraalt inora sö­kandens naturliga arbetsoraråde. Är denna tiUgång liten eUer ingen och är sökanden inte beredd att själv raedverka till att utvidga sitt arbets­oraråde genora utbildning, dagliga resor till och från arbetsplats, borta-vistelse under arbetsveckan, flyttning e, d,, kan sökanden ej anses vara oförhindrad att utföra det sökta förvärvsarbetet, Därraed brister en av de allraänna förutsättningarna för ersältningsrätt.

Deltidsarbetande sora tidigare har arbetat heltid och fortfarande sö­ker sådant arbete men endast har kunnat finna deltidsarbete är partiellt arbetslös. Om den arbetslösa tiden per dag uppgår till rainst tre timmar bör den arbetslöse bli berättigad lUl kontant arbetsmarknadsstöd raed halvt belopp för varje sådan dag. Innebär deltidsarbetet att vissa dagar blir helt arbetslösa, kan helt stödbelopp utgå för dessa dagar. Det bör undvikas att deltidsarbete i kombination raed kontant arbetslöshetsstöd pågår längre tid och därigenora mer eller mindre norraaliseras. Ibland kan det i dessa fall förekoraraa alt varken den deltidsarbetande eUer dennes arbetsgivare har något intresse av alt den rådande korabinatio-nen av deltidsarbete och ersältningsgrundande partiell arbetslöshet änd­ras.

För alt motverka sådana konsekvenser av huvudreglerna om ersätt­ningstidens längd föreslår utredningen att rätt lUl kontant arbetsmark­nadsstöd för partiellt arbetslös deltidsarbetande skaU upphöra, sedan stöd har utgått för 50 ersättningsdagar under fortlöpande deltidsarbete hos en och samma arbetsgivare, AMS bör dock bemyndigas alt medge undantag från denna regel, om den arbetslöses personliga förhållanden i särskilda fall motiverar detta,

3.6.8 Reduklionsregler

Det föreslagna kontanta arbetsmarknadsstödet är avselt att vara ett grundskydd för arbetssökandens försörjning under arbetslösheten. Ni­vån på föreslaget belopp — basbeloppet i allmän försäkring — framträ­der närmast sora ett genorasnittiigt rainiraum för en persons försörjning. På grund härav och raed hänsyn till den ökning av adrainistrativ belast­ning och kostnad sora tillärapning av reduklionsregler alltid raedför an­ser utredningen att det bör finnas sådana regler endast i begränsad ora­fattning,

Uttedningen anser att de föreslagna hela och halva stödbeloppen inte raotiverar att någon regel raotsvarande arbetslöshetsförsäkrmgens bestäraraelser ora överförsäkring införs för stödet. En sådan regel skulle

 

Prop. 1973:56                                                                        112

dessutom inte kunna tillämpas för dera sora kvalificerar sig för ersätt­ningsrätt utan att tidigare ha utfört arbete raed förvärvsinkorast,

Däreraot anser utredningen att pensionsavdrag bör göras dels i de fall sora i fråga ora statligt oraställningsbidrag föreskrivs i 108 § tredje och fjärde styckena arbetsraarknadskungörelsen, dels i de fall sökanden upp­bär pension efter avliden make grundad på dennes tjänsteförhållanden. Till de förstnämnda fallen hör de då sökanden uppbär annan ålders­pension än enligt lagen ora allraän försäkring särat raindre än hel för­tidspension eller raindre än helt sjukbidrag enligt näranda lag liksora de fall då sökanden uppbär livränta på grund av yrkesskada eller olycks­fall. Med ålderspension och pension efter raake avser utredningen alla forraer av pension raed undantag för sådana till vUka initiativ har tagits privat, utan saraband raed tjänst, för framtida försörjning. Till sistnämn­da privata pensioner skall enligt utredningen räknas exerapelvis frivUlig pensionsförsäkring enligt lagen om allmän försäkring särat pensioner sora utgår till följd av försäkringsavtal raed enskilda försäkringsinrätt­ningar eller raedleraskap i understödsföreningar utan saraband raed tjänst.

Pensionsavdrag bör enligt utredningen göras raed pensionsbeloppet efter avdrag för prelirainär skatt.

För de fall sökanden uppbär halv sjukpenning enligt lagen ora all­raän försäkring eller lagen ora yrkesskadeförsäkring eller sökandens arbetsutbud av annat skäl avser endast deltidsarbete föreslår utredningen att ersättningsrätten begränsas till halvt stödbelopp. Detta skulle i förut nämnda exempel utgöra 25: 2 = 12: 50, Om det vid denna beräkning uppstår delat krontal, bör stödbeloppet fastställas till närmaste högre antal kr, I näranda exerapel blir halvt stödbelopp därraed 13 kr, per er­sättningsdag.

3.6.9 Det statliga oinslällningsbidraget

Utrednmgens förslag rörande äldreslöd framlades år 1967 och avsåg äldre arbetstagare som hade träffats av särskilda oraställningssvårigheler på arbetsraarknaden, I de tilläggsdirektiv sora låg till grund för försla­get anfördes bl. a, att den allt snabbare strukluroravandlingen i förra av driftförändringar och företagsnedläggningar, särskUt inora industri och handel, hade medfört svåra påfrestningar för den därav berörda ar­betskraften.

Det nu gäUande kvalifikationsvUlkoret för sökande av omställningsbi­drag som inte tillhör arbetslöshetsförsäkringen — minst 24 månaders för­värvsarbete under de tre senaste åren — får ses mot denna bakgrund, Detsamraa gäller raånadsberäkningens anknytning lill sem.esterlagen, karenstidens längd och bidragsbeloppets storlek särat ersällningstidens längd, ErsättningsvUlkoren är järaförelsevis stränga, Å andra sidan kan bidragsbeloppet — oreducerat — anses vara relativt högt och ersätt-

 

Prop. 1973:56                                                                       113

ningstiden — i princip obegränsad frara till pensionsinlräde under förutsättning att sökanden fortlöpande står tUl arbetsraarknadens för­fogande — betydligt raer orafattande än den som hiltiUs vanligen har gällt för kontant arbetslöshetsskydd.

Denna avvägning mellan villkor och förmåner torde alltjämt kunna anses riktig om bedömningen i främsta ruraraet görs med hänsyn lill dera sora har blivit arbetslösa som en direkt följd av strukturförändring­ar i näringslivet. De har vanligen en lång period av fortiöpande förvärvs­arbete bakora sig och behöver ofta långt rådrum för övergång till ett nytt stadigvarande arbete. Kortvariga lillfäUiga arbeten bör för dera en­dast godtas sora en del av det rådrura som fordras för att finna nytt fast arbete. Vidare har förutsättningen för omställningsbidragets kon­struktion från utredningens sida varit att stödforraen huvudsakligen skall avse personer som före arbetslösheten vanligen förvärvsarbetat på hel­tid och gjort detta under i stort sett hela året.

Önskemål har framkorarait att denna särskilda förra av äldreslöd till arbetslösa, som inte lUlhör arbetslöshetsförsäkringen, skall kunna tillära­pas över hela fältet och sålunda vara konstruerad med hänsyn även till deltidsarbetande, tidvis sysselsatta samt personer som i enskilt hera skö­ter hushåll eller vårdar sjuk anhörig frarahåUer utredningen. Beträffan­de ersällningsvUlkoren innebär frarakorana förslag alt villkoren raUd-ras samt, exempelvis i fråga om överhoppningsbar tid vid sjukdora och metoden att bestämma tillgodoräkningsbar raånad vid prövning av ar­betsvillkor, förändras i riktning raot de regler som aUraänt gäller inora arbetslöshetsförsäkringen,

Upprajukning och differentiering av ersättningsvillkoren i syfte att raöjliggöra en vidsträcktare ersätlningsrätt kan åstadkoraraas raed till­lämpning av de regler som utredningen föreslagit i fråga om kontant ar­betsmarknadsstöd. Detta gäller både den allmänna bestämningen av skyddad personkrets samt de allmänna förutsättningarna och de särskil­da vUlkoren för ersättningsrätt, t. ex, arbetsvillkor, karensvillkor, särskilt kvalifikationsvillkor och regler for deltidsarbetande. Med tUlärapning av dessa regler för arbetslösa i alla åldrar skulle det endast i fråga ora er­sättningsbeloppets storlek vara förraånligare bestäraraelser för orasläll­ningsbidragel än det kontanta arbetsmarknadsstödet,

Oraställnmgsbidragets integrering i det kontanta arbetsraarknadsstödet skulle för fraratiden innebära stora fördelar. Den skuUe raedföra ett enklare och klarare regelsyslera sora avsevärt skulle "underlätta admi­nistrationen. När utredningens förslag genomförts anser utredningen att statligt oraställningsbidrag successivt skall avvecklas.

Efter ikraftträdandet av det föreslagna nya stödsysteraet skall statligt oraställningsbidrag utgå endast tUl den sora dessförinnan har beviljats sådant bidrag, Därjärate skall oraställningsbidrag utgå till den som inom ett år från de nya reglemas ikraftträdande har ansökt om bidraget. I

8    Riksdagen 1973.1 saml Nr 56

 

Prop. 1973:56                                                         114

samtliga fall skaU omställningsbidraget utgå längst t. o. ra. månaden före den då bidragstagaren fyller 67 år eller börjar uppbära ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen ora allraän försäk­ring.

Utredningen finner inte skäl att för denna övergångslid föreslå någon ändring av de för oraställningsbidrag i övrigt nu gäUande beslärarael­serna.

3.6.10 Administration

Slödsökandens kontakt raed arbetsförraedlingens expeditioner och för-raedlingens service tiU sökanden bör enligt utredningen genomgående överensslämraa raed vad sora gäller de arbetslöshetsförsäkrade, I de fall då sökande har raöjlighet att kvalificera sig för ersättningsrätt på annat sätt än genora att uppfylla det reguljära arbetsvillkoret raåste dock spe­ciella observations- och servicefunktioner byggas upp. Vidare raedför utredningens förslag, alt karensvUlkor skall tillämpas vid kontant arbets­marknadsstöd, vissa speciella uppgifter för arbelsmarknadsorganen. I slort sett koraraer eraellertid arbetsförraedlingsexpedilionernas service till arbetssökande sora söker kontant arbetsraarknadsstöd alt bli den­samraa som till försäkrade arbetslösa.

När det gäller ansökningar ora kontant arbetsraarknadsstöd anser ut­rednuigen alt förmedlingsexpeditionemas medverkan bör inskränkas till alt orafatta erforderlig inforraation ora villkoren för stödet och hjälp åt sökande, sora så önskar, att upprätta ansökan. Service av detta slag läranar förmedlingsexpeditionema sora regel redan nu när det gäller kontanta bidrag i samband med andra arbetsmarknadsåtgärder.

Prövningen av ansökningarna om kontant arbetsraarknadsstöd bör en­ligt utredningens raening inte ske på förraedlingsexpeditionerna utan på länsarbetsnärandens förraedlingsavdelning eller annan av nämndens kansliavdelningar. Frågan ora delegation av dessa ärendens prövning bör avgöras av AMS raed slöd av sådant berayndigande som nu gäller för statligt omställningsbidrag. Givetvis måste underlaget för denna prövning tUl stor del bestå av uppgifter från den förraedlingsexpedi-tion sora närraast har haft kontakt raed sökanden.

Utbetalningen av beviljat kontant arbetsraarknadsstöd bör ske cen­tralt från länsarbetsnämnden och saraordnas raed rutinerna för utbetal­ning av utbildningsbidrag. Detta innebär bl, a, alt utbetalning av stöd i regel komraer att ske endast en gång i ihånaden,

Arbetsförraedlingsexpedilionernas serviceuppgifter blir huvudsakligen desararaa sora för de försäkrade raen utökas i vissa fall raed speciella åt­gärder enligt särskilda anvisningar, anför utredningen, Länsarbetsnäran­dens kansli förutsätts få i stort sett sararaa uppgifter sora arbetslöshets­kassornas huvudkontor och styrelse i fråga ora prövning av ersätlnings­rätt och adrainislralionen i övrigt, Detsararaa gäller den fortlöpande

 

Prop. 1973:56                                                        115

kontrollen av ersättningsrätten och initiativ till undersökningar för att hindra raissbruk av stödet. Vissa konlrollmoment bör även ingå i de löpande ulbetalningsrutiner sora utredningen föreslår bli saraordnade raed länsarbetsnämndens utbetalning av utbildningsbidrag.

3.6.11 Reservation och särskilda yttranden

Ledaraoten Olof Petersson biträder inte utredningens förslag att ar­betsmarknadsutbildning utan föregående förvärvsarbete skall kvalificera till kontant arbetsraarknadsstöd. Han anser att liksora för raedlera i ar­betslöshetskassa endast två månaders tid i arbetsmarknadsutbildning bör kunna järastäUas raed tid i förvärvsarbete. Vidare påpekar han att utredningen inte har föreslagit någon rainiraitid för kurs sora skall kva­lificera till kontant arbetsraarknadsstöd. En kurs på endast några veckor kan alltså enligt förslaget vara tillräcklig sora kvalifikationsgrund. Även kurser sora inte är yrkesinriktade kan enligt förslaget kvaUficera tUl ar­betslöshetsersättning,

Ledaraöterna Claes Elrastedt, Erik Filip Petersson och Nordgren an­för i ett gemensamt särskilt yttrande att det måste uppfattas sora en brist i utredningens förslag att det finns raänniskor sora under flera år varit knutna till arbetsraarknaden raen då de efter några års uppehåll ånyo söker sig ut, slår utan det arbelslöshetsskydd sora utredningen föreslår, får såvitt de inte kan erhålla arbete i den orafattning alt vill­koret om fem raånaders arbete under den senaste tolvraånadersperioden kan uppfyllas. Det är enligt ledamöterna framför allt hemmafruar som koraraer in i bilden härvidlag. Ofta har dessa genom arbete i hemraet, raed allt vad detta innebär, fullgjort uppgifter sora ur arbetssynpunkt borde jämställas med annat arbete och sålunda vara kvalificerande när det gäller det kontanta arbetsmarknadsstödet. För raånga av dessa kan del av olika skäl vara ytterst angeläget att erhålla ett förvärvsarbete när förutsättningarna för dera att söka sådant finns. Ora denna grupp vore raed i den personkrets som berörs av det föreslagna arbetslöshets­skyddet skulle detta ge anledning till att det från sarahällets sida gjordes ytterligare ansträngningar att skapa förutsättningar för fler arbetstill­fällen, eftersora alternativet vore kontant ersättning. Ledaraöterna för­utsätter att vid tillärapningen av utredningens förslag största möjliga hänsyn tas till dessa sora inte direkt ryras inom ramen för de genereUa villkoren.

Experten Lars Tobisson anför i ett särskUt yttrande att kvalifikations­tiden för kontant arbetsmarknadsstöd när det gäller den som avslutat ungdomsutbildning bör sättas lill högst två månader.

 

Prop. 1973:56                                                        116

3.7 Kostnader

3.7.1 Huvudsakliga kostnadsfaklorer

Utredningen har inle funnit det ändaraålsenligt att göra fristående detaljberäkningar av den kostnadsförändring sora kan följa av varje förslag om ändring av nuvarande systera för kontant stöd som utred­ningen framlägger. Kostnadskonsekvenserna av de olika förslagen har ofta ett inbördes samraanhang. Förslaget ora större hänsyn till skäligt rådrura vid sökande av nytt arbete kan exerapelvis raedföra att antalet ersättningsdagar ökar i enskilda fall medan antalet arbetslöshetsfall minskar. De arbetslösa får större möjligheter att finna ett läraplig var­aktigt arbete, och frekvensen av återkoraraande arbetslöshetsperioder efler kortvariga anställningar rainskar för varje person. Vidare koraraer givetvis förslagen ora bortfall av karensvUlkor, 12-raånadersvillkor och förlängning av ersätlningstid att raedföra avsevärt ökade kostnader, Å andra sidan bör en bättre saraordning raed förtids- och ålderspensione­ringen kunna raedföra rationella kostnadsbegränsningar på arbetsraark­nadssidan.

Den huvudsakliga grunden för utredningens kostnadsberäkningar är följande antaganden.

För ersältningsrätt komraer att krävas minst den anknytning till ar­betsraarknaden och de vUlkor i övrigt sora utredningen föreslagit.

Antalet arbetslöshetsförsäkrade koraraer närraaste åren efter genora­förande av utredningens förslag att uppgå lill ca 2,3 railj.

Det genorasnittiiga antalet ersätlningsdagar per arbetslöshelsförsäkrad under ett år komraer att uppgå tUl rainst samma tal sora raotsvarande tal (4,5) under försäkringsåren 1967/68 och 1968/69. En sänkning av detla tal kan visserligen uppkoraraa — förutom genom förändringar i efterfrågan på arbetskraft — genom effeklivering av arbetsraarknadsåt­gärderna och förändringar av försäkringskollektivets sararaansättning. Åtrainstone i ett första skede koraraer eraellertid verkningarna av för­längda ersättningslider i svårartade arbetslöshetsfaU, särskilt för äldre och handikappade arbetssökande, särat av karensvillkorets bortfall i försäkringen sannolikt att öka antalet ersättningsdagar och därraed kostnaderna.

Antalet vid arbetsförraedUngen anmälda arbetslösa personer koramer att stiga avsevärt. Denna ökning koraraer delvis tiU uttryck i antalet er­sättningsdagar i arbetslöshetsförsäkringen. Till större del koraraer den dock att avse nykorana på arbetsraarknaden som ännu inle är arbets­löshetsförsäkrade .

Genorasnittligt ersättningsbelopp per dag koramer de närmaste åren efter genoraförande av utredningens förslag att uppgå till 60 kr, i ar­betslöshetsförsäkringen och 25 kr, för kontant arbetsmarknadsstöd.

Det nuvarande statiiga oraslällningsbidragel avvecklas successivt.

 

Prop. 1973:56                                                                       117

Utredningen har ansett sig böra bygga kostnadsberäkningar på års-genorasnittet under en längre period, lämpligen fem år. Den kan inne­hålla betydande växlingar. Redan förhållandena under våren 1971 vi­sar alt kontant arbetsraarknadsstöd, beräknat enligt utredningens för­slag, kommer att uppgå till 27 kr. per dag.

3.7.2 Arbetslöshetsförsäkringen

Antalet ersältningsdagar per år och försäkrad under en kommande femårsperiod påverkas givetvis mest av del allraänna sysselsättningslä­gets förändringar men därjärate av åtskUliga andra skiftande förhåUan­den, bl. a. av försäkringskollektivets utveckling och sammansättning frarahåller utredningen. De under senare år nybildade arbetslöshetskas­sorna har till betydande del raedleraraar med liten arbetslöshetsrisk, t, ex, stats- och koraraunalanställda. Saratidigt har eraellertid den år 1968 införda förlängningen av ersättningsliden för äldre kassamedlem­mar påtagligt ökat det genomsnittliga antalet ersättningsdagar per år och medlera, Genoraförande av utredningens förslag kan medföra alt inle bara äldre utan även andra kassamedlemraars längre ersättnings­tid än raer påverkar genomsnittsantalet ersätlningsdagar, Samraa effekt får förslaget att karensvillkoret skall bortfalla och att försäkringen blir öppen för alla förvärvsarbetande i ålder 15—66 år inora ramen för ett generellt krav på arbelsförhet.

Ökade ersätlningsraöjligheter i försäkringen kan därraed uppkoraraa för äldre och handikappade arbetslösa. Svårare att förutse blir konse­kvenserna av utredningens förslag i fråga ora företagare och dellids-arbetande.

För en period av fem år efter ikraftträdande av utredningens förslag kan i nuvarande läge följande räkneexempel vara vägledande.

Genomsnittlig dagpenning inom hela försäkringskollektivet: 60 kr.

Antal försäkrade: 2,3 milj.

Årskostnad för en ersätlningsdag per år och försäkrad: 60X2,3 milj, = 138, avjämnat lill 140 milj, kr.

Den totala årskostnaden för utbetald ersättning, om det genomsnitt­liga antalet ersältningsdagar per år och försäkrad är 4, blir 4X140 milj. kr. = 560 milj. kr.

Vid högre nivåer genorasnittligt antal ersättningsdagar per år och försäkrad stiger årskostnaden för utbetald ersättning enligt följande.

Genomsnittligt antal       Totalårskostnad        Totalantal

ersätlningsdagar     för utbetald             ersättningsdagar,

per år och försäkrad       ersättning, milj, kr,    milj, kr.

4,5                          630                          10,4

5,0                          700                          11,5

5,5                          770                          12,7

6,0                          840                          13,8

 

Prop. 1973:56                                                         118

De av utredningen föreslagna aUraänna förbättringar av försäkrings­förmånerna som inte sararaanhänger raed den tillförsäkrade dagpenning­ens belopp — dvs. bortfall av karensvUlkor, orareglering och förläng­ning av ersältningstid, utvidgning av ersätlningsrätt vid deltidsarbete och deltidsutbud ra. ra. — koramer enhgt utredningens bedömning all raedföra en ökning av antalet ersätlningsdagar per år och försäkrad raed orakring en dag.

Försäkringsåret 1968/69 var arbetslöshetskassornas bokförda admi­nistrationskostnader ca 21 milj. kr. Utredningen förutsätter en admi­nistrativ utveckling sora raedför vissa rationaliseringsvinster raen även kostnadsökningar för bättre raedlerasservice, registrering och kontroll av försäkringsfallen.

Frånsett kostnaden för nedskrivning av fondvärden o. d. beräknas kassornas årliga adrainistrationskostnader tUl ca 30 railj. kr.

Utgångspunkten för en beräkning av kostnadsökningen i anledning av den förlängda ersättningsliden blir enhgt utredningen antalet medlem­mar som med jfrågavarade regel under ett visst år komraer att erhålla större antal ersättningsdagar än enligt gällande bestäraraelser. Antalet utförsäkrade har tidigare fluktuerat raeUan olika år beroende främst på det allmänna sysselsättningsläget. Erfarenheterna från försäkringsåret 1969/70 — då antalet ersättningsdagar som en följd bl. a. av det för­bättrade sysselsättningsläget minskade lill 6,8 railj. från 7,8 railj. när­raast föregående försäkringsår — lyder på att antalet utförsäkrade i ål­der upp tUl 67 år rainskat från ca 7 000 närraast föregående försäk­ringsår tUl ca 5 000. TiU delta har medverkat att äldre långtidsarbetslösa under det senare försäkringsåret kunnat uppbära extra kassaersättning i stället för alt registreras sora utförsäkrade.

I antalet berörda personer räknar utredningen inte arbetslösa i åldern 55—66 år. En del av dera får redan raed nuvarande regler ersättnings­tiden förlängd. Andra orafattas av den föreslagna nya regeln ora alt er­sättningstiden i åldern 55—59 år skall vara 450 dagar.

En annan faktor sora har betydelse för storleken av den kostnadsök­ning sora uppkoraraer raed anledning av förslaget ora ersättningstidens längd är den genorasnittiiga årliga ökningen i antalet ersättningsdagar anför utredningen.

En faktor att ta raed i beräkningen av kostnaderna för den utökade ersättningsliden är enligt utredningen storleken av det per ersättnings­dag utbetalade dagpenningbeloppet. En höjning av den tillförsäkrade och därmed även utbetalade genomsnittliga dagpenningnivån i försäk­ringen koramer direkt alt medföra ökade kostnader även för i delta sararaanhang aktuella ersätlningsdagar.

Antalet personer i ålder under 55 år sora kan nödgas utnyttja ifråga­varande raöjlighet till längre ersätlningstid komraer sannolikt att uppgå tUl närmare 5 000 anför utredningen. Ett realistiskt värde på den ge-

 

Prop. 1973:56                                                                       119

nomsnittliga ökningen av antalet ersatta dagar per år är ca 75. Med en genomsnittlig dagpenning av 60 kr. skulle kostnadsökningen då ligga på en nivå av ca 22,5 railj. kr. per år uppger utredningen.

Utredningen försöker uppskatta dels antalet personer, som komraer att erhålla längre ersättningslid på grund av denna regel under ett år, dels den genorasnittiiga årliga ökningen i antalet ersättningsdagar, dels det i medeltal utbetalade dagpenningbeloppet.

Antalet personer som under ett år kommer att beröras av den ge­nerella regeln om ersättningsliden 450 dagar i åldern 55—59 år kan en­ligt utredningen uppskattas tUl orakring 2 000. Merkostnaden för för­längning av deras ersättningstid kan raed förut angivna raetod för san­nolikhetsberäkning och en genorasniltlig dagpenning av 60 kr. uppskat­tas lill ca 10 railj. kr. per år.

3.7.3 Kontant arbetsmarknadsstöd

De nykorana på arbetsmarknaden har i sin tidigare verksarahet inle tillhört dem sora vid statistiska undersökningar räknas lill arbetskraften uppger utredningen. Utgångsläget för deras utträde på arbetsmarknaden är ofta avgörande för raöjlighelerna att utan längre väntelid finna lärap­lig varaktig sysselsättning. På utredningens beställning ställdes i sam­band med den reguljära arbetskrafIsundersökningen i febi-uari 1968 till-läggsfrågor till personer utanför arbetskraften i ålder 20—65 år om or­saken till att de inte förvärvsarbetade.

Härvid framköra bl, a. följande.

Personer utanför arbetskraften fördelade efler uppgiven huvudanledning till att de inte förvärvsarbetar

 

Kvinnor

 

Män

 

Antal

%

Antal

%

Barntillsyn                                                          314 300

34,1

500

0,4

Värd av annan anhörig                                    21 200

2,3

500

0,4

Hushållsarbete                                                    109 000

11,8

—

—

Alltför betungande hushållsarbete                     12 000

J,3

—

—

Brist på lämpliga arbetstillfällen på bostads-

 

 

 

orlen                                                              67 900

7,4

7 300

5,6

Otillräcklig utbildning                                           7 600

0,8

—

—

Hälsoskäl                                                             163 200

17,7

29 100

22,3

Studier                                                                   57 800

6,3

79 000

60,4

Make/makes inställning                                       18 200

2,0

—

—

Ekonomiska skäl                                                  31 200

3,4

—,

—

Äldersskäl                                                             52 700

5,7

8 700

6,6

Vill inte                                                                 43 800

4,8

1 500

1,2

Annat skäl                                                            22 700

2,5

4 200

3,2

Summa     921 700

100,0

130 800

100,0

 

Prop. 1973: 56                                                       120

De nya arbetssökandenas bakgrund kan vara mycket skiftande fram­håller utredningen, Inle sällan sker det första inträdet på arbetsmark­naden genom tUlfälligt arbete av deltidskaraklär. När en sökandes er­sättningsrätt första gången skall bedömas, kan det därför föreligga kombinationer med både viss lid i förvärvsarbete och annan kvalifika­tionsgrund. Även en nykommen på arbetsmarknaden kan ofta raed till­fälligt arbete ha uppfyllt föreskrivet arbetsvillkor, när han första gången söker kontant arbetslöshetsstöd. Under sådana förhållanden anser ut­redningen att det inte finns skäl att vid kostnadsuppskattningarna söka göra någon särberäkning för just nya arbetssökande. Utredningen hål­ler för sannolikt att ineraot hälfien av dera som första gången söker kontant arbelsraarknadsslöd kommer att tillhöra denna kategori.

Under det första skedet efler genomförande av utredningens förslag kommer ett antal arbetslösa i åldrarna 55—66 år att kunna kvalificera sig för omstUllningsbidrag och finna den stödformen fördelaktigare frarahåller utredningen. Vidare kommer de utvidgade möjligheterna att få förtidspension sannolikt att nedbringa antalet arbetslösa inom grup­pen. Trots delta och även ora sysselsättningen för de äldre i verklighe­ten skulle stiga, är det enligt utredningen troligt alt antalet arbetslösa personer och det årliga antalet dagar raed kontant arbelsraarknadsslöd till äldre arbetslösa, sora fyllt 55 år eller mer, kommer att översliga det antal som nu uppbär oraställningsbidrag, Månadsgenomsnittet av antalet arbetslösa personer raed oraställningsbidrag har under liden juli—oktober 1970 börjat närraa sig 4 000 anför utredningen.

Kostnaderna för statligt omställningsbidrag tUl äldre arbetslösa har AMS för budgetåren 1970/71 och 1971/72 beräknat till ca 27 railj. kr, frarahåller utredningen. Under hela 1970-talet komraer orasläll­ningsbidragel att kvarstå för ett antal årsklasser i 55—66 års ålder. Ut­redningen håller för sannolikt alt kostnaderna för statligt omställnings­bidrag under de första åren efler genoraförande av utredningens förslag kommer att kvarstå på en nivå av ca 15 milj, kr.

Utredningen har utgått från nuvarande arbetslöshetsförhållanden hos olika grupper nytillträdande och andra med mer eller raindre fast an­knytning till arbetsraarknaden som framledes kan antas stå utanför ar­betslöshetsförsäkringen. Skulle antalet arbetslösheisdagar för dessa per­soner beräknas direkt efter nu föreliggande uppgifter från arbetskrafts-undersökningarna, kan det antas att årsgenomsnittet kommer att ligga mellan 4 och 8 milj. De av utredningen föreslagna ersättningsvillkoren torde emellertid — liksom i fråga ora arbetslöshetsförsäkringen — med­föra att antalet ersättningsdagar blir betydligt mindre. Utredningen an­ser sannolikt att antalet ersättningsdagar under den första femårsperio­den inte komraer att överstiga 4 milj, dagar per år. Detta skulle med en genomsnittUg ersättning av 25 kr. per dag raotsvara en genorasnilt­lig årskostnad av 100 railj, kr.

 

Prop. 1973:56                                                                       12i

3.7.4    Växelarbetande jordbi-ukare

Med utgångspunkt i tillgängliga uppgifter beträffande brukarnas och hustrurnas antal och åldersfördelning år 1966, en anlagen åriig minsk­ning av deras antal med 4 % särat en andel brukare med förvärvsar­bete utora gården av 34 % och en raotsvarande andel för hustrurna av 8 %, gör utredningen följande uppskattningar.

Antalet personer sora skulle orafattas av särregeln, om denna träder i kraft år 1972, kan uppskattas till 86 000 -|- 28 000 = 114 000, Varje därpå följande år t, o, ra, slutet av år 1987 koraraer den grupp av bru­kare som omfattas av särregeln att på grand av regelns konstruktion minska med den årskull som det aktuella året fyUer 67 år. För att åt­minstone få en grov uppfattning av den kraftiga reduktion sora grup­pen därmed komraer alt undergå, har den relativa rainskning, som total­befolkningen årligen får vidkännas i motsvarande ålderskategori, beräk­nats med hjälp av material från statistiska centralbyrån. Motsvarande re­duktion har gjorts beträfande antalet brukare — med resp, utan utoni-gårdsarbele — sora omfattas av särregeln.

Om den genomsnittliga arbetslöshetsperioden bland dera sora blir arbetslösa uppskattas till 88 dagar, koraraer den genorasnittiiga årliga ersättningstiden utöver kvalifikationstiden alt uppgå lill 44 dagar per år uppger utredningen.

Gör raan vidare det antagandet att arbetslöshetsproceiilen blir tio dvs. att 10 % av antalet personer som orafattas av det speciella skyddet för jordbrakare blir arbetslösa och ersättningsberättigade under året särat att stödbeloppet är 25 kr. per ersätlningsdag, kan följande räkne-exerapel per perioden 1972—1973 uppställas uppger utredningen,

11 400 (antal ersättningsberättigade personer) X 44 (genorasnittligt antal ersättningsdagar) X 25 kr, (stödbeloppet per ersätlningsdag) = 12,5 railj. kr,

3.7.5    Sammanfattande bedömning

Med hänvisning till föregående alternativa beräkningar och angivna underlag för uppskattningar finner utredningen sannolikt alt kostnads­nivåerna för de föreslagna forraerna för kontant stöd vid arbetslöshet under de första åren efter deras ikraftträdande koraraer att ligga om­kring de belopp sora anges i följande sararaanställning.

Kostnader enligt utredningens förslag                            Milj, kr.

Arbetslöshetsförsäkringen, kostnadsberäknad efter en arbetslöshet
motsvarande genomsnittligt 5 ersättningsdagar per år och försäkrad,
inkl. en beräknad administrationskostnad av 30 milj. kr,    730

Kontant arbetsmarknadsstöd                                                100

Kvarstående statligt omställningsbidrag                                 15

Summa milj. kr.     ca       850

 

Prop. 1973: 56                                                        122

3.8 Finansiering

3.8.1 PrincipieUa synpunkter

Genora utvecklingen under senare delen av 1950-lalel och under hela 1960-lalet har skälen för att staten ger ett starkt stöd åt arbets­löshetsförsäkringen alltmer framhävts framhåller utredningen. Arbels-marknadspolitiska åtgärder av olika slag har under denna period ut­vecklats till ett omfattande system. Principerna härför har fastställts i statsmakternas beslut år 1966 ora riktiinjer för arbelsraarknadspoUliken. På ett,oraråde har staten under senare år åtagit sig hela eller i det när­raaste hela kostnaden och ansvaret för det kontanta stödet vid arbets­löshet. Detta gäller stödformerna för äldre arbetslösa.

Statens allt större ansvar för konlantstödet vid arbetslöshet har även framträtt i förhållande till kommunerna uppger utredningen. Dessa sva­rade vid den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringens genoraförande på 1930-talet för en raycket betydande del av kostnaderna inte bara för kontant stöd utan även för andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Se­dan dess har utvecklingen helt överförts till staten och att det nuraera är de statliga arbelsmarknadsorganen — AMS, länsarbetsnämndema och den av dera adrainistrerade arbetsförraedUngen — som i första hand har att svara för sysselsättningsfrärajande och sysselsättningsska­pande åtgärder enligt av statsraakterna faslsläUda riktiinjer.

Då utredningen uttalar att staien har ett prlraärt ansvar för finansie­ringen av konlantstödet vid arbetslöshet utesluter inte detla att även ar-betsgivai-itas ansvar för arbetslöshetens förekomst och omfattning kora­mer tUl uttryck. Denna principiella syn kan också enligt utredningens raening sägas ligga till grand för de trygghetsåtgärder sora regleras av kollektivavtal eller lagstiftning.

De arbetslöshetsförsäkrades sysselsättningssituation kan på ett avgö­rande sätt påverkas av arbetsgivamas dispositioner. Det förekomraer i stor utsträckning att en arbetstagare efter en perraitteringsperiod åter-anställs hos sin tidigare arbetsgivare. För en kortare tid kan han räkna raed att få permitteringslön. Äldre arbetstagare skulle enligt ett nyligen fraralagt förslag fraraledes även kunna få viss lagfäst rätt till lön under perraittering och uppsägningstid. Men i övrigt får arbetslöshetskassan träda till. Delta är ett av de skäl som enligt utredningens raening talar för att arbetslöshetsförsäkringen, 1 varje fall delvis, bör finansieras raed en arbetsgivaravgift.

Arbetslöshetsförsäkringens orafattning kan inte längre vara något skäl mot en arbetsgivaravgift framhåller utredningen. Redan 1951 års utredning ansåg att försäkringens karaktär av frivillig med dåvarande orafattning inte var något avgörande hinder raot införande av arbetsgi­varavgift. Numera är antalet försäkrade omkring en railjon större. För­säkringen har nu en betydligt större täckning av arbetstagarna raed fast

 

Prop. 1973: 56                                                       123

anknytning till arbetsraarknaden. Efter den på senare år genoraförda anslutningen av stats- och koinmunalansläUda finns inte heUer skäl att undanta någon grapp arbetsgivare.

Utredningen anser det vara motiverat att i varje fall en del av de kostnader för arbetslöshetsförsäkringen, sora inte täcks av de försäkra­des egna avgifter och fondavkastning, direkt belastar produktionen. Oavsett storleken av den kostnadsdel sora finansieras på detta sätt bör arbetslöshetskassoma enligt utredningen få det ekonoraiska stödet från en enda källa, näraligen i förra av statsbidrag. Statens uppgift blir där­vid alt administrera uppbörd av en avgift från arbetsgivare till arbets­löshetsförsäkringen och svara för alt stalsbidragssysteraet täcker avsedd del av försäkringens kostnader. Med hänsyn till företagarnas behov av att kunna föralse storleken av denna kostnad, bör avgiften bestämmas för en period av förslagsvis fem år.

I fråga om del kontanta arbetsmarknadsstödet anser utredningen inte att det finns anledning att överväga annan finansieringsväg än den sora nu gäller för statligt oraställningsbidrag. Stödet bör således helt finan­sieras raed statliga skatteraedel.

Enligt utredningens förslag skall arbetslöshetsförsäkringen utformas så att den kan omfatta alla förvärvsarbetande men ändock organiseras som en friviUig försäkring, administrerad av erkända arbetslöshetskas­sor. Del är därför naturligt att en del av försäkringens kostnader skall täckas genom avgifter från de försäkrade. Sora likställd med avgifter bör räknas avkastningen från arbelslöshetskassomas fonder. Dessa har huvudsakligen uppbyggts med avgifter och anslag från kassaraedlera­marna och deras organisationer.

Medlerasavgiflerna lill arbetslöshetskassorna ar av adrainistraliva skäl relativt stela. De grundas enligt nuvarande beräkningsraetod på den genorasnittiiga arbetslösheten I kassan under ett antal gångna år. Man bör därför i ett nytt finansieringssystera utgå från raedlemsavgif-terna sora den fastare delen. Frånsett kostnadshöjningar på grund av att dagpenningbeloppen höjs bör de av utredningen föreslagna för­bättringarna av försäkringsförraånerna kunna genomföras utan någon genorasittlig höjning av nuvarande raedlerasavgifler. Med dessa ut­gångspunkter finner utredningen nödvändigt att utforraa statsbidraget på sådant sätt alt avgifisandelens relativa storlek koraraer att rainska.

Återstående del av arbetslöshetsförsäkringens kostnader bör täckas av statsbidrag till kassorna.

Av arbetslöshetskassornas sararaanlagda inkoraster under försäk­ringsåret 1970/71, beräknade till 360 railj. kr., utgör statsbidraget enligt 1971 års statsverksproposition (prop. 1971: 1 bU. 13 s. 82) 242 raUj. kr. anför utredningen. Beloppet raotsvarar orakring 67 % av arbets­löshetskassornas beräknade sararaanlagda inkoraster under det försäk­ringsåret.

 

Prop. 1973: 56                                                                     124

Utredningen anser alt statsbidraget, efter genomförande av utred­ningens förslag ora förbättringar av försäkringsförmånerna, skaU utfor­mas på sådant sätl att de försäkrades relativa avgiftsandel nedbringas. Därav följande höjning av statsbidragets andel kan raedföra en ökning av årsutgiflerna för statens del i genorasnitt under en flerårsperiod tUl ca 550—650 milj, kr.

Därtill kommer kostnaderna för den föreslagna nya stödforraen kon­tant arbetsmarknadsstöd att belasta statsbudgeten raed ca 100 railj, kr.

Utredningen finner övervägande skäl tala för alt debitering och upp­börd av en särskild arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen t. v. samordnas raed arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen och beräknas på underlaget för denna avgift. Avgiften får därmed en viss anknytning till de nu utgående arbetsgivaravgifterna på socialförsäkringens område. Den för avgiften erforderliga administrationen blir okomplicerad. Ett enkelt sätt for avräkning kan tiUämpas. Några fonder alt förvalla skulle inle uppstå.

På längre sikt — när resultaten av utredningen ora företagsbeskatt­ningen föreligger — kan del vara skäl att på nytt överväga valet mellan olika finansieringsvägar och utformningen av då ifrågakommande ar­betsgivaravgift.

Avgiftsunderlaget för sjukförsäkringen kan beräknas uppgå lill om­kring 100 000 mUj, kr, under år 1972, En särskild arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen beräknad på detta underlag skulle ge orakring följande belopp.

Total arbetsgivaravgift
Avgiftsprocent                     milj, kr,

0,1                                      100

0,2                                      200

0,3                                      300

0,4                                      400

0,5                                      500

0,6                                      600

Utredningen har ej ansett sig böra avge något preciserat förslag om avgiftens storlek. En riktpunkt bör dock vara en andel av arbetslöshets­försäkringens inkomster, sora beräknade efter hela tiondels procent i stort sett kan antas raotsvara de försäkrades avgifter järate avkast­ningen frän arbetslöshetskassornas fonder under ifrågavarande period.

Den hittills lUlärapade konstruktionen av statsbidragen till arbetslös­hetsförsäkringen har raedfört, att bidragen svarat för en relativt sett betydligt större del av försäkringens inkoraster under år då arbetslöshe­ten och antalet ersätlningsdagar per försäkrad har varit av större om­fattning än norraalt framhåller utredningen. Det i statsbidragssystemet

 

Prop. 1973:56                                                        125

ingående dagpenningbidraget har medfört denna effekt genom att det är progressivt vid stigande antal ersätlningsdagar.

Genomförande av utredningens förslag kommer i och för sig att med­föra ökning av antalet ersättningsdagar i arbetslöshetsförsäkringen.

Det nuvai"ande pi-ogressiva statsbidraget, dagpenningbidragel, möjlig­gör avgiflsutjämning inte bara under år raed större och år raed raindre arbetslöshet bland en arbetslöshetskassas raedleraraar utan också avgifls-utjäraning kassorna eraellan. Trots detla har avgiftsskUlnaderna rael­lan kassorna hittills varit betydande. Lägsta resp, högsta avgift per till­försäkrad dagpenningkrona var 0: 01 resp, 0: 30 under försäkringsåret 1968/69, Den högsta raånadsavgiften detta år var 15 kr. (två kassor). De lägsta avgiftema (ca en kr./raån.) finner raan i tjänsteraannakassor, där arbelslöshetsrisken var låg.

I en frivillig arbetslöshetsförsäkring kan relativt höga försäkringsav­gifter i vissa kassor vara ett hinder för försäkringens utveckling anför utredningen. Var och en sora så önskar och har behov av försäkringen skall enligt utredningens uppfattning i praktiken vara oförhindrad att ansluta sig till den. Utredningen har därför funnit att statsbidragssyste­raet för framtiden bör ges en utforraning sora, genora starkare progres­sion av statsbidraget vid större ersältningsutbetalningar i en kassa, ska­par ytterligare raöjligheter tiU avgiftsutjäraning mellan de olika kas­sorna.

Arbetslöshetskassorna skall enligt utredningens raening för varje dag ersättning utbetalas erhålla ett belopp raotsvarande vad raedleraraen skulle ha kunnat erhålla i kontant arbetsmarknadsstöd om han inte varit försäkrad. På grund av det kontanta arbetsraarknadsstödets stor­lek koraraer nivån av ett raotsvarande bidrag att genoragående ligga vä­sentligt högre än det nuvarande grundstatsbidraget, vUket varierar rael­lan 50 och 35 %. Ett nytt grundbidrag, innehållande en bas sora raot­svarar nämnda statliga kontanlstöd, komraer således att väsentligen höja statsbidragets generella nivå. Denna höjning koraraer alla arbetslöshels-kassor lill del.

För att sdraulera arbetslöshetskassoma att låta ersättningsbeloppen följa inkorastutvecklingen anser utredningen även att det finns skäl för alt från nuvarande systera bibehålla en konstruktion sora raedför att kassas övergång till högre dagpenningklass raedför högre statsbidrag, Detla får sin största betydelse för kassor, sora på grund av lågt antal ersätlningsdagar per raedlera inte får något eller endast obetydligt pro­gressivbidrag,

Därjärate bör enligt utredningens raening varje arbetslöshetskassa erhålla statligt bidrag tiU sin förvaltning. Beräkningen av detta förvalt-ningsbidi-ag grundas nu på antal årsmedleraraar. Den största administra­tiva belastningen för arbetslöshetskassorna uppkomraer i saraband med utbetalning av ersättning och därraed sararaanhängande prövning av

 

Prop. 1973: 56                                                        126

ersältningsrält. Utredningen anser därför att storleken av ett förvalt­ningsbidrag, beräknat per årsraedlera, bör variera efter det genorasnitt­iiga antalet ersältningsdagar per medlera under verksarahelsåret.

Något särskilt statsbidrag tUl utbetalning av ersättning till styrelsele­damot som utsetts av tillsynsmyndigheten synes inte längre vara erfor­derligt, anför utredningen.

I prop. 1959: 171 angav föredragande departementschefen de rikt­linjer sora borde gälla för särskilt slöd åt erkända arbetslöshetskassor. Bidrag borde enligt departeraentschefen i första hand beviljas för att raöjliggöra för kassor raed kortare ersältningstid än norraalt alt för­länga denna eller för att ge kassor med låga dagpenningbelopp möjlig­het alt höja dessa, i den raån inle sådana förbättringar kunde uppnås på annat sätt. Vidare skulle bidrag kunna koraraa i fråga vid stor arbets­löshet inom kassans område eller för alt förbättra rätten till ersättning eller säsongbegränsningstid. Mera genereUt angavs att bidrag borde kun­na tillerkännas kassor sora på grand av stor arbetslöshet, lågt löneläge bland raedleraraama etc. inte hade ekonoraiska raöjligheter att tiUförsäk-ra sina raedleraraar förraåner, sora vid en järaförelse raed andra kassor skulle frarastå som tillfredsställande. En oväntad ökning av arbetslöshe­ten kunde raedföra så stora kostnadsökningar för en viss kassa, att kassan tillfälligt eller för längre tid drabbades av ekonoraiska svårighe­ter.

Efter genoraförande av utredningens förslag finns det enligt utred­ningen inte längre behov av särskilt statligt kassastöd efter så allraänna riktlinjer sora de nu gällande. Utredningens förslag till förstärkning av det progressiva dagpenningbidraget vid svårartad arbetslöshet tUl­godoser bl, a, sådana behov. Utredningen anser dock lämpligt att för ett raer preciserat ändamål framdeles bibehålla möjlighet till ett tem­porärt särskilt kassastöd sora korapleraent till det föreslagna statsbidrags­systemet. Del gäller kassor sora i sin verksarahet raöts av en oväntad stegring av arbetslösheten bland raedleraraama, vilken raedför så stora kostnadsökningar att kassan drabbas av ekonoraiska svårigheter. Om AMS bedömer att dessa svårigheter inte tillräckligt snabbt kan övervin­nas genom höjning av avgifterna, bör särskilt stöd temporärt kunna läranas. Utredningen förordar därför att statligt anslag även fortsätt­ningsvis lämnas för särskilt stöd ål erkända arbetslöshetskassor.

3.8.2 Grundbidrag

Utredningen föreslår att det proportioneUa bidraget skall bestå av två delar, basdelen och procenldelen.

a) Basdelen skall utgöra sararaa belopp sora det kontanta arbetsraark­nadsstödet. Del är således ett belopp sora efter utjäraning till närraaste hela krontal motsvarar 1/264 av det för maj raånad närraast före början

 

Prop. 1973:56                                                        127

av kassans verksamhetsår gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring,

b) Procentdelen. För att stimulera arbetslöshetskassorna lill att be­träffande ersättningsbeloppen följa inkomslutvecklingen för de försäk­rade föreslås att grundbidragets basdel korapletteras med ett bidrag, ut­görande 10 % av den del av utbetald dagpenning sora överstiger lägsta gällande dagpenningbelopp, dvs. enligt utredningens beräkningar raed 50 öre för varje ferakronorsintervall över 30 kr. För att undvika tröskel-effekter, av vilka raan har dåliga erfarenheter då de gärna vUl brorasa en naturlig och önskvärd höjning av ersättningen i arbetslöshetskassor­na, bör detla procenlbidrag gå ända upp i den högsta dagpenningklas­sen, 75 kr.

I vissa fall, fraraför allt då pensionsavdrag tillärapas för den sora uppbär ålderspension, kan den ersättning sora utbetalas koraraa att un­derstiga grundbidragets belopp anför utredningen. Detta skulle för stats­bidragsberäkningen kräva en särredovisning av dessa dagar, vilket åt­minstone i vissa kassor skulle raedföra ett relativt betydande adrainistra­tivt raerarbete för beräkning av statsbidraget. Statsbidraget kan ju aldrig tillålas att överskrida det faktiskt utbetalade ersättningsbeloppet. Av denna anledning har basdelen och procenldelen sararaanslagits. Ett raotsvarande procenttal har frararäknats för varje dagpenningbelopp. Dessa procenttal bygger på basbeloppet 6 400 kr. Nya procenttal får frararäknas varje gång basdelen ändras eller en lägsta dagpenningklass har slopats.

Grundbidragstabell (byggd på basbeloppet 6 400 kr.)

 

Dagpenning

Grundbidrag

 

kr.

%

 

30

83,3

(41,8)

35

72,9

(38,4)

40

65,0

(35,0)

45

58,9

(35,0)

50

54,0

(35,0)

55

50,0

(35,0)

60

46,7

(35,0)

65

43,8

—

70

41,4

—

75

39,3

—

(inom parentes anges motsvarande procenttal för nuvarande grundstatsbidrag)

3.8.3 Progressivt bidrag

Detta bidrag skall ersätta det nuvarande dagpenningbidraget och är i princip konstruerat på sararaa sätt framhåller utredningen. Procenttalen vid olika antal ersättningsdagar per år och raedlera i kassan fraragår av följande progressivbidragslabeU.  Bidraget börjar utgå  när ersätt-

 

Prop. 1973: 56                                                                      128

ningsdagarnas antal överstiger två per medlera. Del är något tidigare än enligt nu gällande tabell, där dagpenningbidraget börjar utgå när antalet ersättningsdagar överstiger 2,5, Olika skalor för det progressiva bidraget har övervägts. Utredningen har emellertid stannat för en skala som börjar vid två ersätlningsdagar per årsmedlem och sedan stiger till 85 % vid 22 ersättningsdagar för att därefter kvarstå på denna nivå. Motsvarande högsta nivå för det progressiva statsbidraget är nu 75 %. Procenttalen avser kassans kostnader för utbetald ersättning efler avdrag för grundbidraget.

Förslag till progressivbidragslabeU

Antal ersättningsdagar per medlem Bidragets storlek i procent av hela bidrags-underlaget vid olika antal ersättningsdagar per medlem

0,00-2,00                                0,0

2,25                                7,4

2,50                              14,7

2,75                              21,4

3,00                              27,1

3,25                              32,0

3,50                              36,3

3,75                              40,0

4,00                              43,3

4,25                              46,3

4,50                              48,9

5,00                              53,4

5,50                              57,1

6,00                              60,3

7,00                              65,2

8,00                              69,0

9,00                              72,0

10,00                             74,3

11,00                             76,2

12,00                             77,9

13,00                             79,3

14,00                             80,5

15,00                             81,5

16,00                             82,4

17,00                             83,1

18,00                             83,7

19,00                             84,3

20,00                             84,7

21,00                             84,9

22,00 och däröver         85,0

Särskilda bestämmelser:

Vid annat antal ersättningsdagar per medlem, än sådant som direkt framgår av tabellen, interpoleras lineärt mellan de i tabellen angivna procenilalen, varvid det erhållna resultatet avrundas till närmaste tiondels procent. Vid lika avstånd sker avrundningen uppåt,

5,5,4 Förvaltningsbidrag

Även detla statsbidrag skall enligt utredningens förslag variera efter arbetslöshetens orafattning inom varje kassa under ett verksamhetsår anför utredningen. Bidraget beräknas efler ett grandbelopp sora är sex

 

Prop. 1973: 56                                                                      129

kr, per raedlera och år. Det utgår raed 50 % av grundbeloppet ora an­talet ersätlningsdagar per raedlera i kassan under verksamhetsåret har understigit 0,4, I kassor med större antal ersättningsdagar per medlem under verksamhetsåret stiger bidraget enligt följande skala för förvalt­ningsbidrag. Högsta förvaltningsbidrag är 300 % av grundbeloppet. Denna bidragsnivå uppnås om antalet ersättningsdagar per medlera i kassan har uppgått till 22 eller däröver under verksamhetsåret.

Skala för förvaltningsbidrag

Antal ersättningsdagar per     Förvaltningsbidragets storlek i  % av grund-

medlem                             beloppet sex kr, per medlem

0,00- 0,39                        50

0,40- 0,59                        65

0,60- 0,79                        80

0,80-  1,49                     100

1,50- 2,99                      115

3,00- 5,99                      130

6,00- 8,99                      150

9,00-11,99                     175

12,00-14,99                    200

15,00-17,49                    225

17,50-19,99                    250

20,00-21,99                     275

22,00-                              300

Effekten av föreslagna statsbidrag belyses raer allmänt i lotalkalkyl för hela arbetslöshetsförsäkringen, Beräkningama har gjorts under vissa antagna föratsättningar. Statens kostnader för de av utredningen före­slagna statsbidragen har jämförts med statens kostnader under sararaa förutsättningar enligt nu gällande bestämraelser. De antagna förutsätt­ningarna är följande:

Det genomsnittliga antalet ersältningsdagar per årsraedlera är del­samma som förelåg försäkringsåret 1968/69 ökal raed 1,5 dagar. Vid beräkning av det progressiva bidraget har dock antalet ersättningsdagar per år och försäkrad antagils vara det tal sora enligt statsbidragsbestäm­melserna motsvaras av det nu utgående faktiska dagpenningbidraget för näranda år ökat raed 1,5 dagar.

Antal försäkrade har antagits vara 2 300 000, :

Genomsnittlig utbetald ersättning per dag har beräknats lill 60 kr. Som kostnad har medräknats förvaltningskostnader (30 rakr) och er­forderlig årlig fondavsättning (30 rakr).

Med dessa förutsättningar för kalkylen belyser den närraast stats­bidragens sammanlagda beloppsnivå under perioder med relativt hög arbetslöshet samt förhållandel raellan statsbidrag och arbetslöshetsför­säkringens övriga inkorasler under sådana perioder. Ora utgångspunk­ten skulle vara ett arbetslöshetsläge raed en ersätlningsdag raindre per år och försäkrad, koraraer statsbidragets andel av totalkostnaderna alt minska från 79 % till 77 %.

9    Riksdagen 1973.1 saml Nr 56

 

Frop. 1973: 56

130

Totalkalkyl (avrundade belopp) i railj. kr.
Kostnader                  Intäkter

Dagersättning    815

Förvaltningskostna­
der                      30
Kostnader för
fonduppbyggnad        30

875

 

 

Enligt

 

 

gällande

Enligt

 

bestämmelser

förslaget

Statsbidrag

 

 

Grundbidrag

264

378

Extra grundstatsbidrag

66

—

Dagpenningbidrag

208

292

(progressivt

bidrag)

Förlängningsbidrag

63

—

Barntilläggsbidrag

8

—

Summa

609

670

Förvaltningsbidrag

10

18

Totalt

619

688

Avgifter, räntor m m

256

187

 

875

875

Några jämförelser kring totalkalkylen

Enligt gällande

bestämmelser        Enligt förslaget

Statsbidrag i procent av totala kostnader       70 %

Avgifter, ränior m m/medlem och år 110 kr,

månad     9 "

Statsbidrag/medlem och år            270 "

"                   "             "     månad    23 "

79 % 80 kr, 7" 300"

25 "

3.8.5 Statsbidf-agens utbetalning

Enligt nuvarande bestäramelser utbetalas statsbidrag i efterskott för varje försäkringsår. Under försäkringsåret får, när skäl därtill föreligger, efter tillsynsmyndighetens prövning tUl kassa utbetalas intill hela be­loppet av grundstatsbidrag och barntiUäggsbidrag, som belöper på liden från försäkringsårels början tUl utbetalningsdagen, samt intill 9/10 av medlemsbidrag och dagpenningbidrag, som skäligen kan antas belöpa på sararaa tid.

Frågan om tiden för statsbidragets utbetalning har delvis samband med kassornas behov av fondbildning och rörelsekapital.

Utredningen föreslår att statsbidraget liksora hittills utbetalas i efter­skott per verksarahelsår. En fast ordning för å konto-utbetalning av statsbidrag bör dock införas. En sådan utbetalning bör i den ordning AMS föreskriver kunna ske två gånger ora året, dels per den 31 decem­ber på grundval av kassornas tvåraånadersrapporler för september/ok­tober och november/december, dels per den 30 april på grundval av kassornas rapporter för januari/februari och raars/aprU, Per den 31

 

Prop. 1973: 56                                                                      131

augusti regleras det definitiva statsbidraget för det senast förflutna verksamhetsåret på grundval av rapporterna för hela året. Den före­slagna ordningen förutsätter att arbetslöshetskassornas verksamhetsår regelmässigt är 1,9—31,8.

För att underlätta administrationen bör vid avräkningen en förenklad metod för beräkningen av statsbidraget tUlämpas vid å konto-utbetal­ningar. Statsbidragets procentuella storlek under närmast föregående verksamhetsår bildar utgångspunkten. Sararaa procentsats används för att preliminärt beräkna det preliminära bidraget från staien under det aktuella verksarahelsåret. 90 % av det sålunda frararäknade bidrags­beloppet utbetalas lill kassan å konto. Saratidigt utbetalas 30 % av före­gående års förvallningsbidrag vid varje prelirainär avräkning.

Skulle någon enskild kassa före något av ovan angivna avräknings-tillfällen vara i behov av statsbidrag, bör AMS kunna raedge å konto-utbetalning av statsbidrag även vid annan tidpunkt.

3.8.6 Reservation och särskilt yttrande

Ledaraoten Svensson påpekar i sin reservation att det är principiellt felaktigt att till en frivillig arbetslöshetsförsäkring, sora alltså inte aulo-raatiskt orafattar alla arbetstagare, utta en specialdestinerad kollektiv arbetsgivaravgift. En grundläggande förutsättning för en sådan avgift raåste enligt hans raening vara att försäkringens förraåner koraraer alla anställda till godo.

Ledamoten Nordgren anför i ett särskUt yttrande att det är raed stor tveksamhet sora han ansluter sig lill utredningens förslag alt viss del av kostnaden skall finansieras raed arbetsgivaravgifter. Enligt hans raening är detta en fråga sora bör bedöraas tillsararaans raed företagsbeskatt­ningen i dess helhet. För att finna en snabb lösning av arbetslöshets­försäkringens finansiering accepterar han eraellertid den föreslagna finansieringsformen som en tillfällig utväg.

4 Sjiikpenningutredningens förslag

4.1 Allmänt

Enligt gällande bestämmelser är ersättning från arbetslöshetsförsäk­ringen och komraunalt kontantunderstöd undantagna från skatteplikt medan oraställningsbidrag enligt arbelsmarknadskungörelsen utgör skat­tepliktig inkomst. KSA-utredningen har, i avvaktan på resultatet av sjukpenningulredningen, förordat att skattefriheten t. v. bibehåUs för ar­betslöshetsförsäkringens dagpenning liksom för den av utredningen fö­reslagna nya stödformen kontant arbetsmarknadsstöd.

Sjukpenningutredningen, som finner att tekniska förutsättningar före­ligger att beskatta sjukpenning vid sjukdom och yrkesskada, kontant

 

Prop. 1973: 56                                                        132

stöd vid arbetslöshet saml utbildningsbidrag vid arbetsraarknadsutbUd­ning, redovisar en analys av den nuvarande skattefrihetens effekter be­träffande näranda förraåner.

Utredningen frarahåUer all ifrågavarande förraåner syftar lill alt eko­nomiskt stödja den som är sjuk, skadad eller arbetslös eller genomgår arbetsraarknadsutbildning. De är avsedda att lösa tiUfälliga ekonoraiska problera för den som eljest har sin utkomst genora förvärvsarbete. Det är korabinationen av beskattad arbetsinkorast och skattefri ersättning vid bortfall av denna inkorast sora vållar ett av de centrala probleraen i detta sararaanhang.

En bärande tanke vid utforraningen av här avsedda förraåner har varit att på något sätt anknyta förmånernas storlek tiU det beräknade individuella inkomstbortfallet. Den sora drabbas av sjukdora eller arbets­löshet har utgifter, som regelraässigl är anpassade efter arbetsinkoms­tens storlek. En hastig och drastisk omläggning av ekonorain genora nedskärning av utgifterna exerapelvis i saraband raed en sjukdoras-period är i flertalet fall knappast möjlig, Inkorastbortfallsprincipen har i olika hög grad dorainerat vid förraånernas utforraning. Vid utform­ningen av sjukpenningförsäkringen har den intagit en central plats på så sätt att ersättningen inora klassplaceringssysleraets rara individuellt anpassats till beräknat inkorastbortfall. När det gäller arbetslöshetsför­säkringen har den haft en raindre fraraträdande roll. Ersättningen från försäkringen har näraligen beslärats raed hänsyn till olika yrkesgruppers särskUda inkorastförhållanden. Vad angår övriga ersättningar vid arbets­löshet kan dessa ses som schablonmässigt anpassade till en viss. inkomst­nivå med raöjlighet lill individuell variation. Detsararaa gäller utbUd­ningsbidraget.

ErUigt utredningen påverkar den nuvarande skattefriheten i hög grad beskattningen av förraånslagarens övriga inkoraster. Anledningen härtill är att variationer i inkoraslerna under ett beskattningsår sora regel med­för avvikelse raellan preliminär och slutlig skatt. Avvikelsen beror på progressiviteten i beskattningen och på utformningen av källskatte-sysleraet. Progressiviteten gör att det vid en månadsinkomst som är högre än raedelinkorasten under året tas ut en prelirainär skatt sora är för hög i förhållande till den slutiiga skatten. Understiger inkorasten någon eller några raånader den genomsnittliga inkomsten övriga måna­der av året, kan den prelirainärskatt som tas ut dessa övriga månader på raotsvarande sätt bli för hög och leda till skatteåterbäring. Härvid är att raärka att en skattefri förraån över huvud taget inte koraraer i betraktande sora inkorast i skattehänseende. Ersätts den skattepliktiga arbetsinkorasten under en del av året raed en skattefri förraån, exempel­vis sjukpenning, blir följden alt den prelirainärskatt som betalats in un­der arbetsperioden blir för hög i förhållande till den slutliga skatten. Skattefriheten för förmånen raedför alltså, till följd av skallesysteraets

 

Prop. 1973: 56                                                                      133

konstruktion, att den förmånsberättigade i sinom tid får en återbäring som han eljest inte skulle ha fått på den preliminärskatt han betalat in på sin skattepliktiga inkomst. Det bör framhållas alt denna ytterligare ersättning i förra av skatleålerbäring i huvudsak tillkoraraer de korllids­sjuka. För dem sora är sjuka under längre tid uppkoraraer inte denna effekt. Utredningen erinrar dessutora ora alt någon betydande överkom­pensation liknande den som f. n. förekoraraer i vissa fall i sjukpenning­försäkringen genom överförsäkringsavdragets utformning knappast före­kommer i fråga om arbetslöshetsförsäkringen. Kompensationsgraden i procent av normal inkomsl är i stället ofta låg i de högre inkomst­lägena.

Utredningen framhåller vidare att, genom alt förmånerna vid sjuk­dom, arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning inle är skattepliktiga, den vid taxeringen fastställda inkomsten inte koraraer alt utvisa det verkliga inkorasUägel i dessa fall. Det leder bl. a. till att sociala för­raåner som anknutits till den beskattningsbara inkorasten kan utgå i fall där den faktiska inkorasten inte skulle raotivera det. Detta gäller fraraför allt bostadstillägget till barnfamiljer, vilket reduceras med hän­syn till storleken av den beskattningsbara inkomsten. Vid en beskatt­ning av förmånerna kan en raera rättvis järaförelse raellan olika perso­ners inkorastförhållanden härvidlag åstadkoraraas. Genora alt förraå­nerna är skattefria beaktas vidare dessa inte f. n. vid bestäraraande av pensionsgrundande inkorast inora tilläggspensioneringen. Den negativa effekten härav raUdras eraellertid av de s, k, 15- och 30-årsreglerna samt, för äldre försäkrade, de särskilda reglerna i 15 kap, 2 § lagen om allraän försäkring.

Sjukpenningutredningen bygger i fråga om ersättning vid arbetslös­het sina överväganden i huvudsak på de förslag som KSA-utredningen har lagt fram, Eftersora KSA-utredningen föreslår att det koraraunala kontantunderstödet avvecklas, lägger sjukpenningutredningen inte frara någol förslag om beskattning av denna ersättning.

Det statliga omställningsbidraget är f, n, skattepliktig inkomsl. När storleken av det skattepliktiga beloppet räknades frara, beräknades skat­ten på en kommunal utdebitering av 19 kr. Den statliga inkomstskatten var vid detla tillfälle konstruerad på ett annat sätt än den är i dag. Mot denna bakgrund ifrågasätter sjukpenningulredningen om inte bidraget borde räknas om lill belopp som närraare anknyter till nu gäUande skat­ter. Eftersom KSA-utredningen föreslår att bidraget endast skall gälla under en övergångstid, anser eraeUertid sjukpenningutredningen alt bi­draget under denna lid bör utgå raed oförändrat belopp.

Utredningen finner alt en övergång lill beskattning kan ske tidigast fr. o. m. år 1974.

 

Prop. 1973:56                                                                     134

4.2 Arbetslöshetsförsäkringen

Sjukpenningutredningen erinrar om att ersättningsforraerna enligt ar­belslöshetskasseförordningen är dagpenning enligt 14 klasser särat barntillägg. Det ankoraraer på arbetslöshetskassorna alt själva bestäraraa vilka klasser de skall tillärapa för sina raedleraraar. Flertalet kassor använder endast en eller två klasser, och ingen kassa använder raer än fyra klasser. Detta systera innebär att raedleraraama i en kassa ofta får sarama ersättningsbelopp vid arbetslöshet. Eftersom raedleraraarnas inkoraster kan variera högst betydligt raedför det nuvarande systeraet att medlemmarna i en kassa har varierande kompensation för inkomst­bortfall. De enda direkta bestämraelserna ora korapensalionsnivå sora finns inora arbetslöshetsförsäkringen är överförsäkringsreglerna. För pensionärer finns dessutora föreskrifier ora avdrag av viss del av ålders­pension från kassaersältningen.

KSA-utredningen har inte föreslagit någon förändring av principen att kassorna själva skall bestärama vilka ersättningsbelopp sora skall gälla för raedleraraama i kassan. Besläraraelserna ora ersättningsbelop­pen har ändrats så till vida, att lägsta ersätlningsklassen har föreslagits tUl 30 kr. och alt högsta stalsbidragsgrundande ersättningsklassen har föreslagits till 75 kr. KSA-utredningen har dessutom föreslagit att barn­tUlägget slopas.

KSA-ulredningens förslag alt den lägsta dagpenningklassen skaU be­släraraas till 30 kr, hänger delvis sararaan raed att det kontanta arbets­marknadsstödets dagersättning med det basbelopp sora utredningen hade sora utgångspunkt för sina beräkningar frararäknades till 25 kr. Den lägsta klassen inora försäkringen borde enligt utredningen vara högre än detla belopp. Dessutora borde enUgt KSA-utredningen basdelen i stats­bidraget till försäkringen motsvara det kontanta arbetsmarknadsstödet. Arbetslöshetskassorna skulle härigenora få statsbidrag raed 100 % för den del av utbetalda ersättningar sora raotsvarade det kontanta arbets­marknadsstödet.

Sjukpenningutredningen, som föreslår att del kontanta arbetsraark­nadsstödet, om det blir skattepliktigt, skall utgå med 36 kr. per dag vid ett basbelopp av 7 300 kr., föreslår mot bakgrund av det anförda att den lägsta dagpenningklassen inom arbetslöshetsförsäkringen skall be­släraraas till 40 kr. ora dagpenningen skaU utgöra skattepliktig inkorast.

Med hänsyn lill bl. a. de varierande inkomstbortfall som med nuva­rande system för faststäUande av dagpenningklasser komraer att täckas av del högsta stalsbidragsgrundande dagpenningbeloppel, anser sjuk­penningutredningen det nödvändigt att använda vissa schabloner vid bestäraraande av det skattepliktiga belopp sora skall raotsvara det av KSA-utredningen föreslagna skattefria beloppet på 75 kr. per dag. En­ligt utredningens raening bör preliminärskattetabellerna kunna använ-

 

Prop. 1973: 56                                                                      135

das, I många fall kommer under året fasta inkomster att under en period ersättas raed en inkomst från arbetslöshetsförsäkringen sora ut­gör ca 90 % av norraal inkomst. Den preliminära skallen avviker i dessa situationer inte mer från den slutliga skatten än att den uppräkning det här är fråga om bör kunna göras med preliminärskattetabeUen som grund. Därvid bör kolumn 1 i skattetabellerna användas, Detla innebär att beräkningen i princip görs med den förutsättningen att aUa som är försäkrade i 75-kronorsklassen skall få ut 75 kr, per dag efler skall, Sjukpenningulredningen anser även att den komraunala raedelutdebite­ringen i landet bör ligga till grund för beräkning av den prelirainära skatteeffekten varför tabell 24 bör användas. Med dessa förutsättningar kommer den högsta stalsbidragsgrundande dagpenningklassen på 75 kr, alt vid skallepliktig dagpenning motsvaras av en klass på 130 kr.

Med hänsyn till alt kassorna själva bestämmer vilken eller vilka klas­ser deras medleramar skall tillhöra, finns det enligt sjukpenningutred­ningens mening ingen anledning att göra några särskilda beräkningar för de klasser som skall ligga meUan lägsta och högsta klassen. Dessa klasser bör kunna besläraraas så att intervallen raellan dem är 10 kr, KSA-utredningens klasser på 30, 35, 40, 45, 50, 55, 60, 65, 70 och 75 kr, bör alltså, om dagpenningen skall vara skattepliktig inkomst, mot­svaras av klasser på 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 110, 120 och 130 kr,

I KSA-utredningens förslag lill ÖverförsäkringstabeU gjordes ett gene­rellt avdrag från dagsinkomslen motsvarande en prelirainärskatt sora täcker statlig inkomstskatt, koramunal inkomstskatt, folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift enligt skattetabell 22/1971, Detta avdrag mås-le göras, eftersom försäkringsersättningen föreslogs vara skattefri. På den sålunda erhållna nettoinkomsten beräknade KSA-utredningen den av utredningen föreslagna 95-procentiga kompensalionsnivån, Eftersora överförsäkringstabeilen föreslogs gälla generellt, kunde eraellertid kom­pensationsgraden komma att variera från fall till fall beroende på de skiftande förhållanden som förelåg i det enskilda fallet.

Enligt sjukpenningulredningens raening är det raöjligt att fastställa en överförsäkrragstabell som innebär betydligt mindre variationer i kompensalionsnivån i de enskilda fallen, om försäkringsersättningen blir skattepliktig inkomst, Eftersora två skattepliktiga belopp skall jära­föras kan som högsta ersättningsbelopp upptas 95 % av dagsinkomsten. Tabellen bör krona för krona ange vilken ersättning som högst kan utgå vid viss dagsinkomst. Belopp på 50 öre och däröver avrundas uppåt och belopp under 50 öre avrandas nedåt.

KSA-utredningens förslag till pensionsavdragstabell bygger på att ersättningen i de olika avdragsklasserna reduceras med belopp som motsvarar omkring 1/300 av årspensionen. Om pensionen understiger 1 050 kr. skall avdrag inte göras. Lägsta avdrag blir härigenora fyra kr. per dag.

 

Prop. 1973:56                                                                       136

Sjukpenningutredningen framhåller alt kassaersältningens belopp bygger på inkomstbortfall under fem dagar per vecka. Pensionsavdra-gel bör bygga på sararaa förutsättningar. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att pensionsavdragstabellen konstrueras så att ersättningen reduceras med belopp som raotsvarar ca 1/260 av årspensionen. För att lägsta avdrag I enlighet raed KSA-utredningens förslag skall bli fyra kr, bör enligt sjukpenningutredningen avdrag inte göras om pensionen understiger 910 kr, per år,

4.3 Kontant arbetsmarknadsstöd

Sjukpenningulredningen erinrar öra att KSA-utredningen har före­slagit att del kontanta arbetsraarknadsstödet skall utgå raed ett skatte­fritt belopp sora för år raotsvarar del för raaj föregående år fastställda basbeloppet enligt lagen ora allraän försäkring. Ora det kontanta arbets­marknadsstödet skall göras skattepliktigt måste stödets belopp räknas upp. Vid denna uppräkning finner utredningen del nödvändigt all an­vända sig av vissa schabloner raed hänsyn till att det är så olika perso­ner som kan koraraa i fråga för kontant arbetsraarknadsstöd.

Utredningen, sora vid sina beräkningar utgår från ett basbelopp av 7 100 kr., ställer upp sora förutsättning att den som får ersättning under hell år i princip skall ha kvar detta belopp sedan skatten är dragen. Utredningen ulgår därvid från de belopp på prelirainär skatt som är intagna i skattetabellens koluran 1, Skatten beräknas på en koraraunal utdebitering av 24 kr. och på ett riksgenorasnitt för sjukförsäkringsav­gift. Mot denna bakgrund motsvarar enligt utredningens beräkningar det av KSA-utredningen föreslagna kontanta arbetsmarknadsstödet ett årligt skattepliktigt belopp av 9 000 kr. Detta belopp bör, för att få den an­knytning lill förändringar i del allraänna prisläget sora KSA-utredningen har föreslagit, räknas ora till procent av basbeloppet. Beloppet blir 127 % av basbeloppet. Vid sjukpenningulredningens beräkningar av­rundas detla procenttal lill 130 %, För att få en så aktuell anknytning till prisnivån sora raöjligt på ersättningsbeloppen föreslår utredningen dessutom att det kontanta arbetsmarknadsstödet beräknas på det för noveraber föregående år faslsläUda basbeloppet.

Vid det fr. o. ra. juli raånad 1972 gällande basbeloppet, 7 300 kr., blir ersättningsbeloppet, ora antalet ersättningsdagar per år raed utgångs­punkt i all ersättning skall utgå fera dagar i veckan förutsätts vara 264, 36 kr. per ersättningsdag.

4.4 Pensionsgrundande inkomst för tilläggspension

Sjukpenningutredningen föreslår att dagpenningen i arbetslöshetsför­säkringen, raed hänsyn lUl att denna förraån ulgör ersättning för arbets­inkorast, skall hänföras lill pensionsgrundande inkorast för tilläggspen-

 

Prop. 1973: 56                                                                    137

sion. Eftersora det statliga oraslällningsbidragel och det kontanta ar­betsmarknadsstödet regelmässigt utgör kompensation för inkomstbort­fall föreslår utredningen alt även dessa förraåner anses som pensions­grundande inkomst.

Med hänsyn till att endast den del av förraånslagarens årsinkorast sora överstiger ett basbelopp grundar rätt till tilläggspension, kommer det sammanlagda beloppet av lillkoraraande pensionsgrundande inkoras­ter inte att överensstäraraa raed totalbeloppet av utbetalda förraåner. Ut­redningen uppskattar ökningen av pensionsgrundande inkorast sora här­rör från ersättning vid arbetslöshet lill rainst 1 233 railj, kr, per år.

4.5 Kostnader

Sjukpenningutredningens kostnadsberäkningar i fråga om ersättningar vid arbetslöshet har skett raed utgångspunkt från att KSA-utredningens förslag genomförs, att antalet arbetslöshetsförsäkrade det närraaste året efter genoraförandet av utredningens förslag koraraer att uppgå tUl 2,4 milj. och alt det genomsnittliga antalet ersättningsdagar per arbetslös­helsförsäkrad under året koraraer att uppgå till 5,5. Vid sistnäranda an­tagande har utredningen godtagit den av KSA-utredningen gjorda upp­skattningen att de av KSA-ulrednmgen föreslagna förbättringarna, sora inte sararaanhänger raed den tillförsäkrade dagpenningens belopp, raed­för en höjning av det genorasnittiiga antalet ersättningsdagar raed en dag. På grund av utvecklingen under senare år finner utredningen an­ledning utgå från något högre genorasniltlig arbetslöshet än KSA-utred­ningen har gjort.

Utredningen beräknar alt det genorasnillUga ersättningsbeloppet per dag det närmaste året efler genomförande av utredningens förslag kora­raer att uppgå till 100 kr. för arbetslöshetsförsäkringen och 32 kr, för det kontanta arbetsraarknadsstödet. Detta anlagande bygger utredningen såvitt angår försäkringen på att 100-kronorsklassen ungefärligen kora­raer alt raotsvara nuvarande 60-kronorsklass,

I fråga om administrationskostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen understryker utredningen att dessa torde öka avsevärt om dagpenningen görs skattepliktig. Kostnadsökningarna uppskattas lill 5 ä 10 milj, kr. Följande sararaanställning bygger enbart på de av KSA-utredningen beräknade adrainistrationskostnaderna, 30 railj. kr.

 

Prop. 1973: 56                                                                      138

Kostnader enligt sjukpenningutredningens förslag   Milj, kr.   Härav prel.

År 1974                                                                     skatt

Arbetslöshetsförsäkringen

kostnadsberäknad med 2,4 milj, försäkrade och efter
en arbetslöshet motsvarande genomsnittligt 5,5
ersättningsdagar per år och försäkrad samt en
genomsnittlig dagpenning av 100 kr, jämte en av
KSA-utredningen beräknad administrationskost­
nad av 30 milj, kr,                                     1 350        475

Kontant arbetsmarknadsstöd                     128          30

Kvarstående statligt oinställningsbidrag      15

Summa milj, kr, ca      1 493  505

4.6 Finansiering

Enligt sjukpenningulredningens raening bör de av KSA-utredningen föreslagna statsbidragen, om skatteplikt införs, för dagpenningen be­räknas på utbetalda ersättningsbelopp. Vid bestäraraande av förvalt­ningsbidraget framhåller utredningen att hänsyn bör tas till de ökade administrationskostnader som blir en följd ora skatteplikt införs för dagpenningen. De höjningar av försäkringens kostnader som komraer att bli en följd av alt dagpenningen beskattas bör enligt utredningen inte föranleda höjda raedlerasavgifler. Ell särskilt statsbidrag sora raot­svarar de belopp sora kassorna har betalt in i prelirainär skatt bör där­för införas.

Enligt sjukpenningutredningens beräkningar skulle de av KSA-utred­ningen föreslagna statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen, raed bort­seende från skattedelen, utgöra orakring 80 % av försäkringens totala kostnader eller ca 690 railj, kr, I detta belopp ingår det av KSA-utred­ningen föreslagna arbetsgivarbidragel sora kan beräknas till ca 200 railj, kr. Resterande kostnader enligt KSA-utredningens förslag, ca 185 railj. kr,, skulle täckas av de försäkrades avgifter och fondavkastning, Ora dagpenningen görs skattepliktig tillkoraraer skattedelen som utgör ca 475 milj, kr, och som bör finansieras genom statsbidrag. Det kontanta arbetsraarknadsstödet och kvarstående statligt oraställningsbidrag, till­saramans ca 143 railj, kr,, bör finansieras av statiiga raedel.

Om skatteplikt införs för dagpenningen inora arbetslöshetsförsäkring­en, bör enligt sjukpenningutredningen vissa ändringar övervägas i det s\'stera för utbetalning av statsbidrag sora KSA-utredningen föreslagit. De förutsättningar som KSA-utredningens förslag i fråga om statsbi­dragets utbetalning bygger på koraraer delvis alt förändras ora dagpen­ningen görs skattepliktig. För ersättningar sora betalas ut I januari och februari skall kassan betala in prelirainär skatt i raars raånad. För att kassan skaU ha möjlighet att verkstäUa denna inbetalning, sora koramer att vara nästan lika stor sora utbetalade ersättningsbelopp under de två

 

Prop. 1973: 56                                                                      139

föregående månaderna, är det enligt sjukpenningutredningens raening nödvändigt alt kassan får statsbidrag i förskott vid flera tillfällen än vad KSA-utredningen föreslagit. Inbetalningarna av prelirainär skatt skall verkställas varannan månad. Sjukpenningutredningen anser det därför lämpligt alt kassorna varannan raånad får statsbidrag för föregående tvåmånadersperiod beräknat enligt den schablonmetod som KSA-utred­ningen har föreslagit.

4.7 Särskilt yttrande

Inge Svensson framhåller, i egenskap av expert i utredningen, att de problera, sora sjukpenningutredningen har ställts inför i saraband raed övergång till skatteplikt i fråga om dagpenning från arbetslöshetsför­säkringen, ger ytterligare belägg för uppfattningen att arbetslöshetsför­säkringen bör vara allmän och administreras geraensaral raed den all­männa försäkrinsen.

5 Framställning från AMS

5.1 Ersättningsberäkning vid arbetslöshet del av vecka i arbetslöshets­försäkringen

Enligt AMS syftar förslaget till att åstadkomraa ett ersättningssystera där den av KS.-utredningen föreslagna oraräkningsraetoden bibehålls men utvecklas och förbättras i vissa avseenden. Den grundläggande beräkningsprincipen är alt ersättningens storlek genoragående bestäms av normal arbetstid och inkomst per vecka och alt detta sker i aUa fall då den försäkrade före arbetslösheten har haft deltidsarbete eller under en arbelslöshelsvecka inte står lill arbetsraarknadens förfogande sora arbetssökande vid arbetsförraedling eller i övrigt är ersättningsberätti­gad i full utsträckning,

Ora den försäkrade är arbetslös och eisällningsberättigad för hela veckan, är antalet ersättningsdagar alltid fera. Förkortas den ersättnings­berättigade veckotiden av arbetad lid, sjukdora eller annat arbets- eller ersältningshinder reduceras antalet ersältningsdagar till de i följande labellförslag angivna talen.

I förslaget läranas följande anvisningar för tabellens användning.

Nornialarbelslid per vecka före arbetslösheten (koluran 1) fastställs i hela draniar (del av lirarae bortfaller) genora företeende av arbetsgi-varinlyg, annat intyg eller efter särskUd utredning. Har den försäkrade före arbetslösheten haft oregelbunden deltid utan fastställt arbetstids-scheraa måste genomsnittsberäkningen utsträckas till en längre period. Den bör i regel avse de fera enligt arbetslöshetskassans arbetsvillkor

 

Prop. 1973: 56                                                                     140

tillgodoräkningsbara månaderna närraast före den aktuella arbetslös­heten.

Förvärvsarbetar den försäkrade under beräkningsveckan reduceras den ersättningsberättigade liden raed det antal hela tiraraar under vec­kan för vilken inkomst erhålls. Resterande tid blir arbetslösa timmar som skall ersättas (kolumn 2).

Uppbär den försäkrade under veckan sjukpenning bör i princip den arbetslösa tid som skaU ersättas rainskas raed en sjundedel av den för­säkrades norraalarbelslid för varje kalenderdag sjukpenning har utgått under veckan. Beräkningen kan dock förenklas genora användningen av följande avdragstabell.

Den försäkrades normalarbetstid Avdrag skall ske med följande antal timmar
per vecka före arbetslösheten för  varje  kalenderdag  under  veckan  den

uppgår till                             försäkrade är berättigad till

hel sjukpenning    halv sjukpenning

mer än 30 timmar                 6                           3

30 timmar eller mindre         4                           2

Under beräkningsveckan kan det förekomma dag raed annat arbets­hinder än sjukdora, t, ex, på grund av farailjeskäl. Det kan även före­ligga dag raed ersältningshinder av annat slag, t, ex. vid helger eller till följd av arbetslöshetskassans säsongbegränsningsregler. För varje sådan dag avdras från den ersättningsberättigade tiden en feratedel av norraal-arbetstiden och resterande lid blir de arbetslösa timraar sora skall er­sättas. Såvida den försäkrade inte sarama vecka uppbär sjukpenning för någon dag, skall dock sådan reduktion göras endast om antalet dagar med arbets- eller ersättningshinder under veckan överstiger en.

Inskränker den försäkrade sitt arbetsutbud avdras från den ersätt­ningsberättigade tiden det liraanlal varraed arbetsutbudet inskränks. Resterande timantal blir arbetslösa tiraraar sora skall ersättas.

Efler reduktion till det antal arbetslösa tiraraar sora skall ersättas följs tilläraplig intervall i koluran 2 till det antal ersätlningsdagar i ko­luran 3, sora i intervallen raotsvarar den försäkrades norraalarbelslid före arbetslösheten. Det där angivna dagantalet raultipUceras raed dag­penningbeloppet per ersättningsdag, sora alltid är en femtedel av den försäkrades norraalinkomst per vecka före arbetslösheten, sedan reduk­tion skett raed hänsyn till gällande dagpenningklass särat enligt pen­sionsavdrags- och överförsäkringsreglerna. Den försäkrades norraalin­komst per vecka före arbetslösheten skall 1 de fall inkomsten varit be­stämd per dag eller timme beräknas genom att dags- resp. tirainkomsten multipliceras med normalt antal arbetade dagar resp. timraar per vecka. Har den försäkrades inkorast varit bestärad per raånad, utgör vecko-

 

Prop. 1973: 56

141

_.   Antal ersättningsdagar under 3  beräkningsve:kan

 

 

 

 

Ti-       Tf


 

Tj- Tj-       Tj- r<)

 

1/                         VI in

Tt -t         -<* f         ti  t

—.

ca

ca j:

.v,

 

 

 

 

 

i-i

> 

=1

:n

61

h.

ca

:ca

•o -o

>  a

c«  C

O t

ca <

—

O

   O

c2£

u,   >

VI t—i

tu

-i£-

.a

>ia

S O

-ge

t- :« fl»   U5

ii " c: u

c g

O  

;-   o

•O  p

f _    «

O c

•-   tS

>-  ö i,

5   i-i       Q. 1)

"  .     -O

.  ™ c

S S>

o   -o   OJ

 

v          vn       >n        «/T

Tt     Tt r     f*Tm      < (N

in        tn in        "'      "I"'!

in                          in v-i

m              »n m                              m

fnm     (NrT     (S CS     cn -

in lo                                m      in m

rf CN      (N fS       CN        ■

in m      in

»rj »o      »n

„  r-H        T-H  O     OO           OO           OO

oo-oo     oo     oo     oo

OOO         (NtI-      voco        OCN           TfO        o

— (M        CNCN       cNcN            mr             tm       "t

11      II     II     II      II    I

.-"         n    oicN   o4r-i      mm    m

00

a

'C        13

« > —

wi   OJ w

,s.i:

£Ei2

ils

c -o :ca

cn u «

> C u ea > — M "• «

5 is" M

E-c-H t3 -g „

•o « fc

   (fl CN .

c M 2

:cd g (A C fe " «   C   u

u,   Cd

S tS t« - —, t-

 cd > O  > *-      CO

u 4> "-; C C

   V)   u

c o tu ca t- XI

 

Prop. 1973: 56                                                                     142

inkomsten det veckobelopp som enUgl överförsäkringstabellen motsva­rar raånadsinkomsten.

I sin helhet leder förslaget till att systeraet för beräkning av ersätt­ning i arbetslöshetsförsäkringen blir så administrativt förenklat och rätt­vist som möjligt. Förslaget medför alt en och sararaa regel täcker alla olikheter i längd och fördelning av arbetstider som understiger 40 tira­raar per vecka. Försäkringsersättningen blir raer differentierad och täc­ker aktuellt inkorastbortfall i varje situation då den försäkrade inte har haft heltidsarbete före arbetslösheten eller inte är ersättningsberättigad för fullt antal dagar under en i övrigt arbetslös vecka. Sararaa omräk-ningsraetod kan användas vare sig arbetslöshetskassan tUlärapar en eller flera dagpenningklasser och således även i kassor där särskUd klass för deltidsarbetande finns. TUlfredsstäUande rättvisa uppnås vid fastställan­de av ersättningsbelopp för olika medieraskategorier deltidsarbetande raen ulan att det nya systemet, sora i KSA-utredningens förslag, leder till att ersättningen i vissa ordinära fall blir lägre än enligt nu gällande regler.

6 Remissyttranden

6.1 Yttranden över KSA-utredningens förslag

6.1.1 AUmänt

Det övervägande antalet reraissinstanser tUlstyrker eller har ingen er­inran mot utredningens förslag att anslutningen till arbetslöshetsförsäk­ringen aUtjärat skall vara frivillig. Även de reraissinstanser sora uttalar sig för obligatorisk försäkring biträder i huvudsak utredningens förslag sora ett led i riktningen raot en obUgatorisk försäkring.

Bland de reraissinstanser sora är positiva tUl utredningens förslag kan nämnas LO, TCO, SACO, SR, SAC, Svenska transporlarbetareförbun­det. Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet, AMS, statskontoret. Samorganisationen, KF, de flesta länsarbetsnämnderna. Folkbildningsförbundet, SSU och Moderata samlingspartiets centrala tjänsteinannaråd.

Enligt LO och Svenska ii-ansportarbetareförbundet utgör de av utred­ningen framförda skälen för alt anslutningen tUl försäkringen bör vara frivillig en välmotiverad gmnd för alt så alltjämt bör vara fallet.

Samorganisalionen understryker att den frivilliga försäkringsforraen medger individuell behandling av varje försäkringsfall på ett sätt, som inte är möjligt i en obUgatorisk försäkring. Försäkringsfallen i arbets­löshetsförsäkringen är inle av sararaa art som i övrig socialförsäkring, framhåUer organisationen. I sjuk- och pensionsförsäkringarna kan be­dömningen av ersättningsrätten helt bygga på ett faktadokument om sjukdom, ålder etc. under del alt arbetslöshetens orsaker är mer mång-

 

Prop. 1973: 56                                                                      143

fasetterade. Adrainistratörerna inora arbetslöshetsförsäkringen behö­ver därför enligt Saraorgahisationen ha god kännedora ora arbetsraark­nad och arbetsraarknadspolilik. Behovet härav ökar ständigt på grund av förändringar i samhället. Ett exempel är det nyligen genomförda an­ställningsskyddet för äldre arbetstagare, Genora arbetslöshetskassornas fackliga anknytning och därav följande uppdelning på yrkesoraråden får kassafunktionären en yrkeskännedom, vilken borgar för en sådan handläggning av komplicerade arbelslöshelsfall, som inle är möjlig i ett annat försäkringssystem. Under sådana förhållanden talar enligt Sam­organisationen allt för att den nuvarande frivUliga försäkringen, upp­byggd på arbetslöshetskassor raed facklig anknytning, i enlighet raed utredningens förslag beslår. Om utredningens förslag tUl förbättringar i försäkringen i huvudsak genoraförs dröjer det inle heller länge förrän arbetslöshetsförsäkringen läcker det föreliggande försäkringsbehovel.

Även SR frarahåller all de nuvarande arbetslöshetskassorna har så­dan fast anknytning till arbetsraarknaden att det är fullt naturligt att bygga vidare på dera, Genora sin anknytning till bestämda yrkesområ­den innebär det en smidig anpassning till de olika förutsättningar, som finns på arbetsraarknaden och betydligt bättre arbelskontroll än om ar­betslöshetsförsäkringen skulle handhas av de allraänna försäkringskas­sorna raed all den tunga adrainistration och svåröverskådlighet detla skulle raedföra. Anknytningen till de fackliga organisationerna synes medföra alt ersätlningsfallen blir handlagda av personer, sora är väl förtrogna med olika yrkesområdens specieUa problera.

Enligt länsarbetsnämnden i Uppsala län bör inom arbetslöshetsför­säkringen även i fortsättningen ett nära saraarbete och samverkan ske mellan arbetsförmedlingarna och de fackliga organisationerna och i forlsältningen även med vissa organisationer bland egna företagare. Ar­betsförmedlingarnas samarbete med dessa organisationer i fråga om er­sättning och ersätlningsgrunder är från olika synpunkter värdefullt. En allmän obligatorisk försäkringsform skulle enligt länsarbetsnämnden bl, a, föra med sig ökade svårigheter att upprätthålla en adekvat arbets-marknadskontrollerande funktion.

Inte heller länsarbetsnämnden i Hallands län anser att försäkrings­kassorna har den kontakt med och erfarenhet av arbetsraarknaden, sora behövs för en rätt bedöraning av frågor ora arbetslöshetsersättning.

Även SAC frarahåller alt det är värdefullt att kassorna administreras i samarbete med de fackliga organisationerna. Det är enligt SAC be­tydelsefullt, att KSA-utredningen förstått de värden som ligger i möj­ligheten till samarbete mellan beslutande organ och medlemmar, vUka huvudsakligen gmndas på den fackliga anknytning arbetslöshetsförsäk­ringen har.

Enligt TCO kan det raed viss rätt hävdas att arbetslöshetsförsäkring­en lika väl sora andra försäkringar av socialförsäkringskaraktär, t. ex.

 

Prop. 1973: 56                                                       144

sjukförsäkringen och pensionsförsäkringen, bör vara obligatorisk. TCO delar eraellertid utredningens uppfattning alt en fortsatt utbyggnad av den frivUliga arbetslöshetsförsäkringen är alt föredra.

Statskontoret anser att frågan ora obligatorisk eller friviUig arbetslös-helsförsäkring har direkt saraband raed frågor rörande andra forraer för stöd vid inkorastbortfall. Så länge inte integreringsmöjligheterna i det större sammanhanget har belysts kan inle de långsiktiga rationaliserings­vinsterna med en obligatorisk försäkring bedöraas. De effektivitets­vinster som kan uppslå vid överföring av arbetslöshetsförsäkringen från kassorna till arbetsraarknadsverket är enligt statskontorets bedömning inte så stora att de raotiverar en radikal förändring av nuvarande sy­stem,

AMS vill inte f. n, yrka på att frågan om en allmän arbetslöshetsför­säkring görs till föremål för ytterligare utredning. Med hänsyn till dels de fördelar sora är förbundna raed en frivUUg försäkring dels förslaget om införande av ett kontant arbetsmarknadsstöd, som ehuru i raånga fall otillräckligt likväl koraraer alt fylla en angelägen uppgift, tillstyrker AMS en fortsalt frivillig arbetslöshetsförsäkring.

Några remissinstanser bl. a. RFV, SAF, Föreningen skogsbrukels ar­betsgivare. Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, HAO, kommerskolle­gium, några handelskamrar, Försäkringskasseförbundei, LRF, Handi-kapporgaiUsationernas centralkommitté och länsarbetsnämnden i Väst­manlands län har ställt sig negativa till att arbetslöshetsförsäkringen skall vara frivillig och handhas av arbetslöshetskassor.

SAF, Föreningen skogsbrukets arbetsgivare. Skogs- och lantarbets­givareföreningen, HAO och några handelskamrar beklagar, att utred­ningen inte har lagt frara förslag ora en allraän arbetslöshetsförsäkring. Förslaget om eit kontant arbetsmarknadsstöd sora inte är begränsat lill kassaraedleraraar kan dock ses sora ett steg raot ett allraänt skydd mot inkomsiborifall vid arbetslöshet och tillstyrks av organisationerna. De anser det emellertid angeläget att tanken på en allmän arbetslöshets­försäkring förs vidare och vill att riksdagen vid behandlingen av den proposition som kan bli en följd av KSA-utredningens förslag skall ut­tala att en sådan försäkring bör genomföras så snart sora möjUgt.

Eftersora utredningen inte närraare har undersökt en sådan ordning behövs ytterligare utredning. Organisationerna anser att huvuddelen av KSA-utredningens förslag till förbättringar av den frivilliga försäkring­en är ändamålsenliga och tUlstyrker därför att dessa förslag i huvudsak genomförs som en provisorisk lösning i avvaktan på att en aUmän ar­betslöshetsförsäkring kan genomföras,

RFV framhåller att den enskUde vid arbetslöshet kan stå utan sådant försäkringsmässigt eller liknande skydd för sin inkorast och sin levnads­standard sora han har i andra situationer och att skyddet — när det föreligger -— kan vara olika ora orsaken till inkorastborlfallet är arbets-

 

Prop. 1973: 56                                                       145

löshet eller sjukdora, skada eller annan orasländighet sora täcks genora den obUgatoriska socialförsäkringen. För den enskilde raåste sådana kastningar frarastå sora oförklarliga särskilt när socialförsäkringarna avlöser varandra sora t. ex. vid sjukdora under arbetslöshet. RFV anser att anspråken på ett av sarahället organiserat socialförsäkringssystera måste ställas högre. Mot denna bakgrund kan verket inte finna något rationellt motiv för att inte arbetslöshetsförsäkringen i princip bör vara obligatorisk.

De av utredningen anförda skälen för behållande av de erkända ar­betslöshetskassoma är enligt kommerskollegium vägande. Kollegiet ifrågasätter eraellertid ora dessa skäl kan anses avgörande för behål­lande även av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Utredningen sy­nes i ringa grad ha beaktat eller utrett behovet av en obligatorisk ar­betslöshetsförsäkring. Enligt koUegiets raening bör raöjlighelerna alt tillvarata arbetslöshetskassornas erfarenhet och sakkunskap i ett obliga­toriskt systera och de ekonoraiska konsekvenserna av ett sådant systera göras till föreraål för utredning. I anslutning härtill bör även undersö­kas vilka adrainistraliva fördelar och besparingar en saraordning av ar­betslöshetsförsäkringen raed den allraänna försäkringens eller raed ar-betsraarknadsrayndigheternas adrainistration kan koraraa att raedföra.

För att socialförsäkringen i fraratiden skall svara raot de krav sora medborgarna har rätt alt ställa på den och för att den skall kunna läcka de behov sora kan koraraa att uppstå genom den fortsalla sam­hällsutvecklingen är del, enligt Försäkringskasseförbundets raening, gi­vet alt försäkringen i sin helhet skaU vara allraän och obligatorisk. Den bör alltså orafatta alla och rättigheterna bör vara enhetliga för hela försäkringen. Dagpenningen bör ansluta till förlusten av arbetsinkorast och bör enligt förbundets uppfattning i princip vara en beskattningsbar och ATP-grundande rättighet,

LRF anser att del fraralagda förslaget är i vissa avseenden otUlräckT ligt. Önskvärt hade varit att utredningen förraått anlägga ett vidare perspektiv och att den funnit det raöjligt att skissera en allraän ar­betslöshetsförsäkring, inleraraad i den allraänna försäkringen, i det stora trygghelssystera sora en välvärdsstat bör hålla sig raed. En sådan ar­betslöshetsförsäkring skulle kunna tänkas vara upplagd så att den gav en för aUa lika grundersättning och en inkoraslgraderad tilläggser­sättning i likhet raed sjukförsäkringen. Utredningen nöjer sig eraellertid med alt föreslå vissa förbättringar i de erkända arbetslöshetskassornas sätt att fungera och bygger på raed en ny förra av kontant arbetsmark­nadsstöd, finansierat över statsbudgeten. LRF anser detla vara en för fraratiden olycklig splittring, sora dels raedför ökade adrainistrations­kostnader, dels kan bidra till en psykologiskt sett betänklig kalegoriklyv-ning på arbetsmarknaden.

För  Handikapporganisationens   centralkommitté   är   det   en   besvi-

10   Riksdagen 1973.1 saml Nr 56

 

Prop. 1973:56                                                        146

kelse att KSA-utredningen frångått sina direktiv genom alt inte göra någon ordentlig undersökning av ett alternativ raed allmän arbetslös-helsförsäkring omfattande hela arbetsmarknaden och avböjt delta al­ternativ efler några korta och föga övertygande allraänna arguraenl och raed hänvisning tUl en tidigare raycket garamal utredning.

Men inle heller tanken på en allraän arbetslöshetsförsäki-ing får hind­ra alt en reforra, i huvudsak grundad på nu föreliggande förslag, orae­delbart genomförs. Detta förslag innebär nämligen så avsevärda för­bättringar att det kan betraktas som ett första steg i en utveckling, där det andra steget representeras av en allraän arbetslöshetsförsäkring och först del tredje steget bygger på en allmän inkomstbortfaUsförsäkring.

Länsarbetsnämnden i Västmanlands län ifrågasätter ora tiden inte är raogen alt ersätta den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen med någon form av obligatorisk försäkring anknuten lill övriga socialförsäkringar och administrerad av de allmänna försäkringskassorna. Enligt länsar­betsnärandens raening skuUe ett systera raed arbetslöshetsförsäkringen integrerad i socialförsäkringen ge ökade förutsättningar att få en kvali­tativt högtstående arbetslöshetsförsäkring. Det skulle näraligen ge raöj­lighet att saraordna alla vid försäkringsfallet föreliggande uppgifter i fråga ora inkorastförhållanden, sjukledighet, rehabilileringsåtgärder etc. Några svårigheter skulle inte heller föreUgga att inlemma exempelvis deltidsarbetande och egna företagare i systemet. Man skulle också kun­na få en saraordning i fråga om storleken på dagpenningen och sjukpen­ningen. Även sett på längre sikt raed en eventuell beskattning av dag­penning och sjukpenning skuUe en sådan integrering innebära klaia för­delar. Utredningens slutsats om fördelarna med en frivillig arbetslös­hetsförsäkring då det är fråga om svårplacerad arbetskraft är enligt näranden inle särskilt övertygande. Speciellt för dessa ärenden borde en handläggning hos försäkringskassan ge förutsättningar för en kvalita­tivt högtstående bedöraning. Försäkringskassan kan för detta ändaraål disponera bl, a. raedicinsk sakkunskap och har en möjlighet tUl helhets­bedömning i s. k. samarbetsleam med social- och arbetsraarknadsrayn-digheler.

Reraissinstanserna har i huvudsak inle någon erinran raot utredning­ens förslag att införa ett statligt kontant arbetsraark­nadsstöd. Även de reraissinstanser som är negativa till en bibehål­len frivillig försäkring framhåller att det kontanta arbetsmarknadsstö­det behövs även med en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. AMS ifrå­gasätter emellertid om det inte är lämpligare att bygga ul det kommu­nala kontantunderstödet. LO är positiv till att kontanlstöd införs för de som är nytillträdande på arbetsraarknaden. Enligt LO:s raening kan det däreraot ifrågasättas ora stödet bör tillgodose de grupper av för­värvsarbetande, sora i raånga fall av kortsiktiga ekonoraiska raotiv stäl­ler sig utanför försäkringen.

 

Prop. 1973: 56                                                                      147

Försäkringsinspektionen utgår ifrån alt utredningen inte har menat att lagförslaget innebär att arbetslöshetsförsäkring i fort­sättningen inle skall kunna raeddelas av försäkringsbolag. Inspektionen erinrar om den form av avgångsbidragsersällning s. k. AGB-försäkring som sedan år 1966 tecknas dels i Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag (AFA) dels i Folksara, örasesidig sakförsäkring, AGB-försäkringen är en viss förra av arbetslöshetsförsäkring,

AMS framhåller att, ora företagare får inträde i en arbetsta-garkassa, kassans stadgar blir tillärapliga på sådan raedlera. Då arbets-tagarkassas stadgar inte är avpassade med hänsyn till eventuella före-tagarraedleraraar, skulle utredningens förslag få till följd bl. a, att för sådan raedlera skall tillärapas sarama arbetslöshelsbegrepp sora gäller för arbetstagare, vUket är oriraligt. Detsararaa gäller givetvis förhåUan­det förelagarekassa-anställd. AMS anser, att raedleraskap i erkänd ar­betslöshetskassa skall kunna erhållas endast av person som tUlhör den kategori av förvärvsarbetande, för vilken kassan enligt sina stadgar är av­sedd.

Bankinspektionen och fullmäktige i riksbanken lar upp frågan ora placering   av   arbetslöshetskassas   fondraedel.

Bankinspektionen ifrågasätter nödvändigheten av att hålla en så låg belåningsgräns som två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde och anser att den kan höjas mera i nivå med vad sora i andra sararaan­hang anses uppfylla kravet på betryggande säkerhet. Sålunda föreskriver 274 § 6. lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse, med vilken förslaget liU lag om understödsföreningar överensstämmer: "inteckning i jord­bruks-, kontors- eller affärsfastighet inora fyra feraledelar eller i annan faslighet inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde". Inspektionen anser för sin del att tre fjärdedelar av taxeringsvärdet är en lämplig gräns för arbetslöshetskassornas placeringar i annan fast egendom än industrifastighet.

FuUmäktige i riksbanken erinrar ora alt det enligt direktiven för ka-pilalniarknadsulredningen ingår i utredningens uppdrag att företa en översyn av placeringsreglerna för arbetslöshetskassor, sjukförsäkrings­kassor och understödsföreningar. Enligt fullraäktiges mening bör frågan om införande av en fri sektor utan olägenheter kunna vila i avvaktan på utredningens ställningstagande.

6.1.2 Allmänna förutsättningar för rätt till ersättning

Remissinstanserna godtar i huvudsak utredningens förslag om vilka allraänna förutsättningar sora bör gälla för arbetstagares rätt till ersätt­ning vid arbetslöshet.

Utredningens förslag alt företagare skall anses arbetslös, när hans persorUiga verksarahet i rörelsen har upphört inte endast tUlfäl­ligt, om inte AMS av särskilda skäl föreskriver annat godtas av flertalet

 

Prop. 1973:56                                                         148

reraissinstanser. Bl. a. AMS' försäkringsddégation, AMS, Samörganisa-tionen, LO, SACO, SHIO, LRF och Sveriges köpmannaförbund anser eraellertid, att det av utredningen föreslagna arbetslöshetsbegreppet lör företagare är alltför inskränkt.

Mot bakgrund av de erfarenheter AMS' försäkringsdelegation har av företagarkassornas verksarahet föreslår delegationen en raera prin­cipiell utvidgning av arbetslöshetsbegreppet för företagare. Ersättning har redan nu raedgivits i undantagsfall, då raedlera inte definitivt har upphört raed verksamheten men där det på grund av omständigheterna synts skäligt att utge ersättning. Det har skett i saraband raed avbrott i en force raajeuresituation raen även då andra speciella förhållanden orsakat längre avbrott.

På grund av svårigheterna att kontrollera företagares arbete och ar­betslöshet kan inte samraa ersättningsvUlkor som gäller för arbetstagare tillärapas, ulan vUlkoren måste vara avsevärt raera restriktiva. Beträf­fande ersättning till företagare sora har upphört raed sin verksarahet, ehuru inte definitivt, bör enligt delegationen följande riktiinjer kunna tillärapas.

1.    Medleramen skall vara anraäld sora arbetssökande på arbetsför­raedUngen.

2.    Medleramen skall avge skriftiig försäkran till kassan, alt han upp­hör raed verksaraheten för rainst tre raånader fr, o, ra, den dag han anraält sig på arbetsförmedlingen samt att uppehållet inte är av säsong-karaktär. Kopia av försäkran skall överläranas till arbetsförmedlingen.

3.    Medlemraen skall i sin försäkran till kassan ange arbetsutbud, vil­ket skall avse den under 2. angivna tiden.

4.    Medleraraen är berättigad till ersättning först två raånader efler anraälan till arbetsförraedUngen.

5.    Medleraraen har rätt alt ta tiUfälUgt arbete för sitt företag högst två dagar under en vecka. Anraälan härom skall i förväg göras tUl kas­san och arbetsförraedUngen. Sådant arbete får dock inle hindra raed­leraraen från att ta erbjudet lärapligt lönearbete på dag, då arbete i det egna företaget skulle ha utförts.

6.    Medlemmen skall i så god tid som raöjligt tUl kassan och arbets­förmedlingen anraäla, vid vilken tidpunkt han avser att återuppta verk­saraheten sora företagare.

Den oraständigheten att raedleraskap i företagarkassorna inle är ob­ligatoriskt för raedleraraama i företagarnas branschorganisationer har raedfört att medierasantalet i dessa kassor är förhållandevis litet och att raedleraraama utgör ett från risksynpunkt ogynnsarat urval, uppger dele­gationen. Som en naturlig följd av förslaget att utvidga arbetslöshets­begreppet kommer arbelslöshetsriskerna bland raedleraraama alt öka. En kortare kvalifikationstid än två raånader skulle därför enligt dele-

 

Prop. 1973: 56                                                       149

gationen kunna leda till att den ekonoraiska belastningen på dessa kas­sor blir alltför stor.

Ora medlem avvisar erbjudet lämpligt arbete får detta anses inne­bära att hans arbetsutbud inte har varit realistiskt och hans ersättnings­rätt bör vara förverkad för viss tid.

Som en garanti mot raissbruk av ersättningsrätten vid säsongmässigt uppehåll i verksaraheten har enligt delegationen den ytterligare förut­sättningen för ersättning kunnat uppställas, att avbrott i verksamheten inte har förekommit under motsvarande tid närmast föregående år.

Majoriteten i AMS instämraer i försäkringsdelegalionens synpunkter medan en minoritet anser alt någon särskild karenstid ora-två raånader inle bör uppställas.

Om arbetslöshetsförsäkringens orafattning skall breddas måste raan enligt Samorganisationens raening se till alt de gmpper som försäkras verkligen får ett skydd. Efiersom kassor för enbart företagare har kom­rail till stånd bör besläraraelserna avpassas för de specieUa förhållan­den, sora råder inora orarådet, och raedverka tUl, alt de försäkrade före­tagarna verkligen upplever arbetslöshetsförsäkringen sora raeningsfull och effektiv.

Samtidigt som Samorganisationen tillstyrker KSA-utredningens för­slag, understryker organisationen att det är angeläget med viss genero­sitet vid bedöraningen av ora företagare personligen läranat sitt enga­gemang i ett förelag. Helt naturligt måste det föreligga garanti för att arbetslöshetsersättningen inle blir en inkorastutfyllnad i mindre lönsam­ma företag. Men det bör enligt Samorganisalionen inte vara oraöjligt all konstatera ora ett avbrott i verksaraheten är en ren engångsföreteelse och helt oavsiktligt eller ora det föreligger klar avsikt alt på inte för­utsett vis utnyttja arbetslöshetsförsäkringen,

LO frarahåller även angelägenheten av att tillärapningsföreskriflerna för försäkringen blir utforraade så att ersättningsrätten och övriga vUl­kor för arbetstagare och företagare blir utforraade på så likarlat sätt som möjligt. Det måste sålunda föreligga garantier för att arbetslös­hetsersättningen inte blir en inkorastutfyllnad i raindre lönsamraa före­tag.

SHIO erinrar ora att det inora vissa oraråden, exempelvis inom Norr­land, finns företag vars verksarahet är helt beroende av säsongmässiga variationer, SHIO näraner åkeriföretag och serviceföretag raed raotor-sågar raed arbete i anslutning till skogsbruket. Vid en säsongraässig ned­gång får de anställda dels inora skogsnäringen och dels inora dessa före- tag vid friställning oraedelbart arbetslöshetsersättning. Förelagaren sora, när det gäUer små företag, ofta arbetar på samraa betingelser som sina anställda kan enUgt utredningens förslag inte få arbetslöshetsersättning.

Enligt SHIO:s uppfattning är det i många fall svårt att här dra en skUjelinje. Erfarenhetema från den SHIO närstående erkända arbetslös-

 

Prop. 1973:56                                                         150

hetskassan för företagare inora hantverk, raindre och raedelstor industri och servicenäringar, visar att företagarna har svårt att förstå bakgrunden till varför den anställde, som kanske arbetar med samraa arbete sora fö­retagaren och vid sararaa maskin, får arbetslöshetsersättnmg medan fö­retagaren inte kan få någon ersättning, för så vitt företaget inte läggs ned. SHIO anser att företagare i denna typ av företag bör ha rätt till er­sättning på sararaa villkor sora arbetstagarna.

LRF anser att ett krav på att företagarens personliga verksarahet i rö­relsen skall ha upphört utan reservation, är orealistiskt. Effektema av ett dylikt krav kan t. ex. i raånga avseenden raotverka en från sarahällets sida uttalad och i bl. a. jordbmkspolitiska beslut fastlagd önskan ora överföring av arbetskraft från olönsamma tUl lönsamma företag.

Sveriges köpmannaförbund framhåller att säsongarbete inle är sär­skilt ofta förekommande inora detaljhandeln. Det kan eraeUertid före­koraraa att företagare på en seraesterort eller liknande har möjlighet att teraporärt bedriva detaljhandel och därigenora delvis erhåller sin för­sörjning. Reglerna fÖr när ett företag skall anses ha upphört raåste där­för vara så utforraade att den företagare som på olika sätt energiskt söker sin utkomst men ändå blir arbetslös skall få raöjligheter att tera­porärt erhålla kassaersättning liksora anställda sora blir utan syssel-sättnmg. Med hänsyn till den erfarenhet som finns angående tolkning­en av ora en företagare skall anses sora arbetslös finner förbundet det tillfredsställande att AMS då särskilda skäl föreligger skall kunna lära­ na erforderliga direktiv.

Flertalet remissinstanser instämraer i utredningens förslag ora när arbete sora erbjuds arbetslös skall anses lärapligt och alltså skyldighet skall föreligga för den arbetslöse att anta det erbjudna arbe­tet. En majoritet i AMS understryker sålunda utredningens slutsals, alt de grundläggande författningsbesläraraelserna bör ges en utformning, som står i bättre överensstämraelse raed den rådande arbetsmarknads­politikens mål. AMS framhåller särskilt att det bör koraraa tUl uttryck i grundreglerna, att raedleraraens egna önskeraål raåste beaktas i den saralade bedöraningen.

I detta sararaanhang påpekar AMS att sedan arbetslöshetsförsäkring­ens tillkomst har gällt att den inte skall vara en yrkesförsäkrlng. Den snabba strukturförändring sora i dag präglar näringsliv och arbetsraark­nad ger all anledning att hålla fast vid denna princip. Lagförslagets ut­forraning på denna punkt kan eraellertid ge intrycket att en upprajuk­ning skett. För att förebygga ett sådant raissförstånd föreslår AMS, att hänsynen till den försäkrades yrkesvana skall utgå ur besläraraelserna.

Reservanter i AMS menar att nuvarande regler beträffande hänsyns­tagande till den försäkrades kvalifikationer och önskemål vid bedöra­ningen av vad som skall anses som lärapligt arbete bör bibehållas och tillämpas på numera vedertaget sätt.

 

Prop. 1973: 56                                                                      151

Utredningen uttalar bl. a., alt om de inte är inöjligt att inora skälig tid bereda deltidsarbetare deltidsarbete bör heltidsarbete diskuteras raed den arbetslöse. Ora sådant arbete avvisas ulan att skä­len anses godtagbara kan avstängning från ersättningsrätt bli följden. Dessa uttalanden tas upp till behandling av Samorganisationen, LO och TCO.

Samorganisalionen framhåller att det föreligger ett samhälleligt in­tresse av att så raånga raedborgare sora raöjligt koraraer ut på arbets­marknaden. Den arbelskraftsresen' sora har korarait frara under senare tid har i det närraaste helt bestått av kvinnor. För dessa har deltidsar­bete raånga gånger utgjort enda raöjligheten, både på längre och kor­tare sikt, till sysselsättning utanför heraraet. I andra fall kan raedicinska skäl föreligga för att endast stå till förfogande för deltidsarbete. Det raåste enligt Saraorganisationens uppfattning föreligga starka skäl ora en person, sora en längre period endast haft dehidsarbete skaU — raed arbetslöshetsförsäkringen som pådrivare •— tvingas ut i heltidsarbete. När deltidsarbete anses sora ett legilirat sätt att bygga upp försäkrings­rätt och en försäkrad har kvalificerat sig till denna rätt enbart genora sådant arbete bör han ora raöjligt tillerkännas rätt att stå till förfogande för endast deltidsarbete. Detta får givetvis inte hindra arbetsförraed­Ungen alt, då orasländighelerna det föranleder, anvisa den försäkrade heltidsarbete. Liknande synpunkter fraraförs av LO och TCO.

Flertalet reraissinstanser har ingen erinran raot utredningens förslag att arbetserbjudande skall anses lärapligt endast ora anställningsförraåner­na är skäliga i förhållande till försäkringsersätt­ningen. Av de reraissinstanser sora tar upp detla förslag till be­handling är bl, a, Samorganisalionen, Svenska byggnadsarbetareförbun­det och Svenska metallindustriarbetareförbundet positiva, LO och Svens­ka skogsarbetareförbundet är tveksararaa raedan en majoritet i AMS, SAF, Svenska beklädnadsförbundel. Svenska träindiistriarbelareförbun-det, flera länsarbetsnämnder och Sveriges köpmannaförbund är direkt negativa till förslaget,

LO understryker angelägenheten av att saratliga grupper arbetssökan­de får en likabehandling hos arbetsförraedUngen, Tidigare lönesättning eller utgående kassaersättning skall sålunda i princip inte vara avgöran­de för de arbetsalternaliv sora erbjuds, vare sig i fråga ora anställnings­förraåner eller antal erbjudanden. Detta ställer stora krav på arbets­förraedlingens tjänsteraän raen raåste utgöra ett viktigt led i den nya syn sora skall koraraa till uttryck enligt raodern arbetsraarknadspolitik. Un­der dessa förhållanden bör sålunda situationer av järaförelse raellan lön och kassaersättnrag utgöra undantag och inte rubba på förraedlingsverk-sarahetens grundprinciper.

Under de anförda förutsättningama ansluter sig LO till den föreslagna

 

Prop. 1973:56                                                        152

regeln i fråga ora järafördser raellan lön i erbjudet arbete och utgående kassaersättning,

AMS, SAF och LO tar upp utredningens förslag att arbetserbjudande skall anses lärapligt endast ora anställningsförraånerna inte är oskäliga i förhållande till de förraåner sora ut­går vid järaförliga företag till arbetstagare raed likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer.

AMS invänder att besläraraelsen torde bli svår att tillärapa, inte minst för arbetsförmedlama. Den lönestatistik utredningen anser böra ingå i förmedlingens utmstning torde inle alltid ge tillräcklig gmnd för en be­dömning. En uppfattning ora individuell prestationsförraåga i exempel­vis ett ackordsarbete kan ofta inle bedöraas ulan alt raedleraraen har prövat arbetet. Styrelsen förordar därför möjlighet för medlera att efter viss tids prövning av ett arbete sluta anställningen raed rätt till ersätt­ning.

En bestäraraelse om att anslällningsförraånema skall vara förenliga raed gällande kollektivavtal anser SAF vara tillräcklig ef-som kollektivavtalsförhandlingama syftar till att fastställa vad sora är skälig lön för visst arbete. Utrednmgen synes inte ha uppmärksammat alt kollektivavtalens lönesatser i de senaste avtalsrörelsema har ökat i betydande mån i syfte att rainska skillnaden raellan avtalslöner och ut­gående löner, I de fall avtalslönema är avsedda sora rainirailöner och till-lägg förutsätts utgå till arbetstagare sora har erfarenhet och viss skick­lighet, inryraraes krav på sådana tillägg i en försäkringsbestäramelse av tidigare angivet slag, anför SAF,

För att avgöra ora lönesättning sora överensstäraraer raed kollektivav­talet, likväl skulle kunna anses oskälig erfordras synnerligen gmndlig kännedom ora företagets lönesystera, norraal löneutveckling och andra förmånsförbättringar i relation till anställningslid, erfarenhet, ökande skicklighet, arbetsuppgifter, löneform etc. Detta torde enligt SAF kräva insatser, vartUI förraedlingamas kvantitativa kapacitet är otillräcklig. Därtill komraer att de enskUda arbetsförraedlama endast undantagsvis torde ha tillräckliga kunskaper ora branschen och företaget och övrig korapetens för att göra en sådan närraare analys. Risk föreligger snarare för att raan raed utredningens skrivning nöjer sig raed att scheraatiskt konstalera, ora den erbjudna lönen ligger över eller under genorasnitlet i företaget och utdömer arbetserbjudandet i det senare fallet, utan hän­synstagande till gmndema för den intema lönedifferentieringen.

LO förutsätter att de föreslagna bestämraelserna i fråga om lön skall tolkas sora ett genomsnitt för branschen eUer yrkesområdet inora resp, ortsgrupp.

Utredningen förutsätter att en raedlera sora avvisar arbetsraark­nadsutbildning i en svår arbetslöshetssituation skall kunna av­slängas från rätt till ersättning, eftersora han inte kan anses slå tiU ar-

 

Prop. 1973: 56                                                                      153

betsraarknadens förfogande, Reraissinstanserna har inle någon erinran raot detta förslag, AMS frarahåller eraellertid att detsararaa bör gälla även de fall, där medleraraen försvårar sin återanpassning genora att vägra att acceptera förslag ora arbetsvärd eller läkarvård eller genom alt avbryta sådan vård eller arbetsraarknadsutbUdning,

I fråga ora när självförvållad arbetslöshet skall an­ses föreligga bör enligt utredningen sora gUtig anledning att sluta en anställning godtas alt vederbörande har en allvarlig önskan att söka sig tUl annat for honora lärapligare yrkesoraråde, AMS, länsarbetsnämnden i Skaraborgs län och SHIO är kritiska raot detta förslag. En majorUel i AMS uppger att denna tillärapning skulle bli generösare än vid avvisan­de av arbetserbjudande. Det kan inle anses riraUgt alt raedlera, som önskar byta yrke, ovillkorligt skaU kunna sluta sin anstäUning för alt i stället belasta arbetslöshetskassan. Han bör i regel stanna kvar i sin an­ställning i avvaktan på att han får arbete inom det önskade yrkesom­rådet.

Reservanterna i AMS anser att nuvarande praxis beträffande frivilligt läranande av beslående anställning bör bibehållas oförändrad.

Enligt länsarbetsnämnden i Skaraborgs län bör det vara tillräckligt, alt försäkringstagaren kan utnyttja arbetsförraedlingens service och i avvaktan på att kunna realisera sina önskeraål kvarstår i arbete och inle belastar försäkringen.

SHIO erinrar ora det priraära syfiet raed arbetslöshetsersättning, näraligen att ge ekonoraiskt bistånd såväl lUl arbetstagare sora till före­tagare, som oförvållat haranat i den nödsituation sora arbetslöshet ut­gör. Den sora frivilligt försätter sig i en arbetslöshetssituation kan enligt SH10:s uppfattning inte anses oraedelbart berättigad lill arbelslöshets-ersättning. Bedöraningen av huravida ofta täraligen vaga, personliga önskeraål skall anses böra raotivera rätten att lärana ett arbete synes organisationen vansklig. Med hänsyn till att arbetslöshetsförsäkring av hävd skall inträda vid oförvåUad arbetslöshet bör raan kunna kräva alt den som önskar byta anstäUning kvarstår i den anställning han har till dess han fått annat arbete. Intet hindrar enligt SHIO att arbetsför-medhngen med sararaa kraft sora när det gäller en arbetslös ägnar sig ål de problem sora en sökande som önskar byta anställning har.

6.1.3 Arbetslöshetsförsäkringen

Fierlalet remissinstanser tUlstyrker eUer har inte någon erinran raot utredningens förslag att slopa nuvarande 12-raånadersvillkor och endast bygga anknytningen tUl arbetsraarknaden på ett villkor om fera månaders arbete under de närmaste tolv raånaderna före arbetslös­heten.

Några remissinstanser, AMS, Samorganisalionen, LO, TCO, SR och Sveriges köpmannaförbund, anser emellertid, att det bör vara raöjligt

 

Prop. 1973: 56                                                                     154

för arbetslöshetskassa alt ha krav på tolv raånaders raedleraskap för rätt lill ersättning.

AMS frarahåUer, att ett slopande av 12-raånadersvillkoret raöjliggör för arbetstagare, sora har lång uppsägningstid, att söka inträde i en ar­betslöshetskassa först sedan han blivit uppsagd från sin anställning och därefter upparbeta ersätlningsrätt före uppsägningstidens utgång. Vissa avtal innehåller uppsägningslider på upp till sex månader. Antalet ar­betstagare med denna uppsägningtsid har vidare ökat väsentligt genom 1971 års lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare. Enligt den s, k. varselöverenskoramelsen raellan arbetsraarknadens parter och AMS skall driftsinskränkning sora berör raer än 50 arbetstagare varslas senast tre raånader före uppsägningarna. Nedläggning av driftsenhet raed mer än 100 anställda skall varslas senast fyra månader före avvecklingens början. Det förekoramer även, alt betydligt längre varsellider tillärapas. Med hänsyn till dessa oraständigheler anser AMS, att kassa bör kunna i stadgarna införa ett särskilt raedlerasvillkor, vilket skulle innebära att ersätlningsrätt förvärvas först efter raedleraskap under viss tid, förslags­vis högst tolv raånader,

Samorganisalionen förordar samraa lösning och framhåller dessutom, alt skälen för krav på medleraskap även gäller en egen företagare, sora i många fall lång tid i förväg kan föralse avveckling av sin rörelse.

Flertalet remissinstanser instämraer i utredningens förslag att en för­utsättning för rätt till ersättning skall vara, att den arbetslöse under en ramtid av högst tolv raånader oraedelbart före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete i fera raånader. Även utredningens förslag att två raånader av den lid raedlera genoragått arbetsmarknads­utbildning, fullgjort värnplikt eller åtnjutit lilläggssjukpenning skall jämställas raed lid i förvärvsarbete godtas i huvudsak av reraissinstan­serna.

Enligt AMS skulle det av adrainistraliva skäl vara lärapligt, ora ar­betsvillkoret blev ett renodlat arbetsvillkor och ora den tid raedlera ge­nomgått arbetsraarknadsutbildning, fullgjort värnplikt eller åtnjutit till-läggssjukpenning i sin helhet blev s,k, överhoppningsbar tid vid beräk­ning av ramiiden, AMS anser emellertid, att de skäl sora utredningen har anfört för alt raedlera skall kunna uppfylla arbetsvillkoret på an­givna grunder väger tyngre än de adrainistraliva skälen, varför AMS inle raolsälter sig utredningens förslag. Samorganisationen och TCO framför liknande synpunkter.

Flertalet remissinstanser insläraraer i utredningens förslag ora vUken tid sora inte skall inräknas i den av utredningen föreslagna ramtiden på tolv raånader (överhoppningsbar   tid).

Samorganisationen, statens handikappråd, LO och TCO anser, att medlera sora tvingas avhålla sig från förvärvsarbete till följd av att han i enskilt hera raåste vårda eller hjälpa åldring eller handikappad, inle

 

Prop. 1973:56                                                                       155

därigenom skaU förlora en upparbetad ersättnragsrätt. Med hänsyn härtill föreslås, att även sådan tid blir överhoppningsbar upp till en lid av tre år.

Även AMS framhåller att lid då medlera varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande på grund av vårdnad i enskilt hera av handikappad bör vara överhoppningsbar i förslagsvis högst tre år. Dess­utora bör kunna krävas alt vårdnaden har varit av viss varaktighet och orafattning. AMS föreslår vidare, att tid då raedlera genoragått arbets­prövning eller arbetsträning skall vara överhoppningsbar,

AMS framhåller att det inte framgår av lagtexten eller av belänkan­det i övrigt, ora utredningen raed vuxenutbUdning avser även arbets­raarknadsutbUdning.

Med undanlag för RFV och Riksförbundet för mental hälsa godtar reraissinstanserna utredningens förslag att kassaersättning skall utgå under en ersättningsperiod av 300 dagar tiU raedlera sora inte är 55 år och av 450 dagar till raedlera sora är raellan 55 och 67 år.

RFV anser alt ersättningstiden för arbelsraässigt stöd bör vara obe­gränsat. Bidragsbeloppet bör utgå tills vederbörande får antingen hel förtidspension eller ålderspension. Vid en obegränsad ersättningstid bör enligt verket en beloppsjustering företas sora en norraal nivåförändring efter en längre tids arbetslöshet.

Riksförbundet för mental hälsa anser, alt genereUa regler för be­gränsning av den tid under vilken ersättning utgår inte bör inskrivas i lagen med raindre än att någon annan typ av socialförsäkring inträder vid ersällningstidens utgång. Det är de på arbetsraarknaden svårplace­rade, sora allvarligt raissgynnas genom den föreslagna begränsningen av ersällningstidens längd, genora all raöjlighelerna tUl val av för indi­viden lärapligt arbete, liksora rådrura för undersökningar och övervä­ganden därigenora kraftigt begränsas.

Flertalet reraissinstanser godtar utredningens förslag att arbetslös­hetskassa skall ha rätt att bestäraraa alt kassaersätlning tUl raedlera sora är mellan 67—70 års ålder skall kunna utgå under högst 150 dagar. Många remissinstanser riktar eraellertid invändningar mot förslaget.

LO hävdar alt de grupper som har en hög pensionsålder inte bör koraraa i ett särare läge än de sora har en lägre pensionsålder och 1 raånga fall också bättre pension särat raöjligheter lUl arbetslöshetser­sättning under pensioneringslid. Dessutora frarahåller LO att ersält­ningsrätt från två socialförsäkringar saratidigt förekoraraer även i ett annat fall, näraligen i fråga ora sjukpenning järasides raed pension un­der ett visst antal dagar från 67-årsåldern.

Under denna raolivering ansluter sig LO i princip lUl utredningens förslag alt arbetslöshetskassa får rätt att raedge ersättning tUl raedlera sora har uppnått 67 års ålder. LO anser eraellertid alt ersällningsbe-slämraelserna inte bör förbättras i fråga om ersättningstidens längd i

 

Prop. 1973:56                                                                       156

förhållande till nuvarande bestäraraelser och föreslår att ersättningsti­den maximeras till 75 dagar för den som uppnått nämnda ålder.

AMS, flertalet länsarbetsnämnder. Svenska dektrikerförbundet. Svenska fabriksarbetareförbundet. Svenska kommunalarbetareförbun­det. Svenska lantarbetareförbundet, Svenska målareförbundet. Svenska träindustriarbelareförbundet. Svenska skogsarbetareförbundet, socialsty­relsen, RFV, riksrevisionsverket, SACO, SAF, Föreningen skogsbrukets arbetsgivare. Skogs- och lantarbetsgivareföreningen. Handelns arbets­givareorganisation, SHIO, Sveriges köpmannaförbund, TCO, SR, LRF, Sveriges företagares riksförbund, handelskamrarna i Stockholm, Malmö, Örebro och Visby samt Handelsanställdas förbund anser att kassaersätt­ning generellt skall upphöra att utgå vid 67 års ålder. Flertalet av dessa remissinstanser hänvisar lill experten Ericis särskUda yttrande i denna fråga,

Samtiiga remissinstanser godtar utredningens förslag att arbetslös­hetskassa själv skall besluta ora i vilken eller vilka dagpenning­klasser raedleraraama skall vara placerade. Nästan aUa reraissin­stanser accepterar även förslaget att dagpenningen f. n. bör kunna utgå raed stalsbidragsgrundande belopp raellan 30—75 kr,, i ferakronorsinter-valler, ora dagen. Utredningens förslag att AMS skall kunna föreskriva alt gällande lägsta dagpenningklass inle längre skall tiUärapas har även fått ett positivt raollagande bland reraissinstanserna,

Reraissinstanserna ställer sig i huvudsak positiva till utredningens förslag att dagpenningen inte får utgå raed högre belopp i förhållande till den försäkrades dagsförtjänst än sora fraragår av en överför­säkringstabell sora Kungl. Maj:t fastställer. Enligt utredningen bör skillnaden raellan dagsförtjänslen efter avdrag för skatt och dag­penningen vara minst 5 % av dagsförtjänslen efter skatteavdraget.

Några reraissinstanser, bl. a. SAF, reservanter i AMS, försäkringsin­spektionen och riksrevisionsverket, anser eraellertid att överförsäkrings­avdraget liksom hittills bör vara 8,3 % av dagsförtjänsten efter skatte­avdrag.

SAF framhåller att så liten marginal sora 5 % avviker från vad som gäller inom övriga grenar av socialförsäkringen och motverkar således en strävan till materiell saraordning av olika forraer för skydd raot in­korastbortfall. Skälet lill att en lägre korapensationsnivå genoragående har valls inora försäkringssysleraet är, alt en viss stiraulans till återgång i norraalt förvärvsarbete har ansetts nödvändig. SAF erinrar även ora den rekoramendalion, sora 1963 har utfärdals av försäkringsinspektio­nen och sora 1966 har godkänts av Kungl. Maj:t, Rekoraraendationen innebär, alt förraåner från frivillig sjuk- och olycksfallsförsäkring tiU­samraans med förmånerna från den allmänna försäkringen ra, ra. inle får översliga 93 % av den försäkrades inkorast efter skatt. SAF påpekar vidare att sjukpenningutredningen har i uppdrag att undersöka raöjlig-

 

Prop. 1973:56                                                                       157

heterna att göra sjukpenningen och kassaersättningen skattepliktig. Det förefaller uppenbart att. sjukpenningutredningens arbete skulle försvå­ras ora en helt ny och högre korapensationsnivå nu skulle väljas för arbetslöshetsförsäkringen.

Även försäkringsinspekiionen och riksrevisionsverket ifrågasätter rik­tigheten av att höja korapensationsgraden inora arbetslöshetsförsäkring­en saratidigt sora frågan ora skälig korapensationsgrad vid inkorastbort­fall är föreraål för utredning inora den s. k. sjukpenningutredningen, I avvaktan på resultatet av denna utredning bör korapensationsnivån inora arbetslöshetsförsäkringen inte höjas.

Det helt övervägande antalet reraissinstanser godtar utredningens för­slag att pensionsavdrag görs efter tabell som innebär att kassa-ersättningen minskas raed 1/300 av årspensionen.

Några reraissinstanser bl, a, LO, TCO, HAO och Samorganisalionen förordar eraellertid en avdragslabell så utforraad att avdragen vid sraå pensionsbelopp blir relativt ringa och vid högre pensionsbelopp ökar efter en progressiv skala.

Bl, a. Samorganisationen och LO tar upp frågan ora vilka pensioner sora bör ingå bland de sora skall dras av.

Enligt Samorganisationens uppfattning har utredningen inte beaktat att arbetslöshetsförsäkringen i fraratiden avses orafatta även företagare. Organisationen anser inte att av företagare tecknad frivillig pension helt kan jämföras med sådan pension tagen av arbetstagare. Den egna före­tagaren kan näraligen inte lösa sin pensionsfråga på annat sätt än genora alt teckna en frivUlig pensionsförsäkring, vUket i regel sker genora ian­språktagande av raedel från det egna företaget. Sådan utfallande pen­sion bör därför i pensionsavdragshänseende järaställas raed tjänstepen­sion, som uppbärs av pensionerad anställd.

Även LO frarahåller att frivillig pension sora tecknats av företagare inle kategoriskt kan undanlas från avdragsreglerna. Bestämmelserna bör enligt LO:s mening ulforraas så att alla pensioner som har saraband med förvärvsarbete skall orafattas av avdragsbestäraraelserna.

För de fall då dagpenning utgått och förtidspension därefter beviljas retroaktivt för samraa tid föreslår utredningen all förtidspension inle skall betalas ut för retroaktiv tid. För de undanlags­fall där dagpenningen är lägre än förtidspensionen anser utredningen alt överskjutande pension skall betalas ut retroaktivt. Endast RFV har erinringar mot utredningens förslag i denna del.

Enligt verkets mening leder utredningens förslag lill alt den från ATP-synpunkt viktiga frågan när pensionsfallet skall anses ha inträffat blir beroende av storleken av pensionen resp. dagpenningen. Om pen­sionen är lägre än dagpenningen skall pensionsfallet anses ha inträffat först vid den lidpunkt då pensionen avlöser dagpenningen. Är pensio­nen däremot högre än dagpenningen skall pensionsfallet anses ha inträf-

 

Prop. 1973: 56                                                                       158

fat när pensionen börjar utgå. På samraa sätt skall förhållandet mellan dagpenning och pension bli avgörande för pensionens begynnelsetid.

Tidpunkten från vUken pension börjar utgå är av betydelse i flera olika hänseenden, frarahåller RFV, Sålunda beräknas i fråga ora tiU-läggspension antagandeår fr, o, ra, det år då förtidspension börjar utgå. Ulgår pensionen inte retroaktivt kan den försäkrade under vissa förhål­landen gå raiste ora ett antagandeår. Föreligger rätt lill huslrulillägg går hustrun miste om tillägget för retroaktivtiden. Pensionens begynnel­setid är även av betydelse för frågan ora sjukförsäkrings- och pensions­avgifter skall erläggas för visst år särat för beräkningen av raedelpoäng och poängår enligt 15 kap. 2 § lagen ora allmän försäkring samt vid omdebilering av tilläggspensionsavgifler enligt samma lag. RFV kan med hänsyn till det anförda inte tillstyrka utredningens förslag om sam­ordning.

RFV förordar i stället att avdrag vid första utbetalningen skall kunna göras från retroaklivbeloppet för utgiven dagpenning resp. kontant ar­betsraarknadsstöd eller från det f. n, löpande oraställningsbidraget. Vad beträffar det särskilda avräkningsförfarandet sora då behövs bör raot­svarande regler sora nu tillärapas i fråga ora saraordning mellan sjuk­penning och pension kunna användas.

Utredningens förslag att ersättningsrätten för den som före arbetslös­heten har haft eUer därander får deltidsarbete bör regleras så fullständigt sora raöjligt godtas av saratiiga reraissinstanser. Nästan alla reraissinstanser insläraraer även i utredningens förslag att en aUraän förutsättnmg för ersätlningsrätt i dessa fall bör vara att arbetsutbudet omfattar i genorasnitt 17 tiraraar i veckan och minst tre timmar per arbetsdag. Utredningens huvudförslag som bygger på ett scheraatiskt veckoberäkningssyslera, dvs, oraräkning enligt tabell till hela och halva dagpenningbelopp per vecka, har också raoltagils positivt av reraissin­stanserna.

Samorganisalionen, TCO, LO och Svenska koinmunalarbetareförbun-dei lar eraellertid upp vissa problera som hänger samraan med utred­ningens förslag om dellidsarbetare.

Samorganisalionen anser alt det är tillfredsställande att bestäramelser för deltidsarbetande förs in i lagstiftningen. Genora att raedleraskap för deltidsarbetande inte har varit förutsett i tidigare lagstiftning har be­släraraelserna ora sådana arbetstagares ersätlningsrätt fått karaktär av improvisation, vilket många gånger har medfört svårigheter och osäker­het för försäkringens funktionärer och har ullöst missnöje bland berör­da raedleraraar. Den föreslagna arbetsutbudsbestäraraelsen anser orga­nisationen väl avvägd.

Utredningsförslaget utgår från en norraalarbetsvecka av 40 tiraraar. Den föreslagna oraräkningstabellen bygger på oraräkning till hela och halva ersätlningsdagar och sträcker sig upp till 36 tiraraar. Enligt ut-

 

Prop. 1973:56                                                        159

redningens förslag ulgår eraellertid ersättning först vid en arbetslöshet om sex tiraraar och därutöver. Efiersom tabellen även skall tiUämpas på deltidsarbetande anser Saraorganisalionen att en arbetslöshet, sora ligger mellan tre—sex timmar bör berättiga tUl halv ersättning. För de fall det inte är lärapligt att använda den föreslagna oraräkningstabellen anser Saraorganisalionen i likhet med utredningen all AMS skall ha rätt alt utfärda andra regler.

Vidare anser Saraorganisationen att utredningens förslag ora dubble­ring av ersättningstiden per vecka i fråga ora deltidsarbetande är alltför restriktivt. Denna restriktivitet frarastår sora onödig särskilt i förening raed förslaget om begränsning av ersältningstiden till 50 dagar, sora kan raedges förlängd tUl 150 dagar. Då den senaie regeln synes oraöj­Uggöra, alt raedleraraar, på vUka oraräkningsförfarandet tUlärapas, skall kunna utsträcka ersättningsliden utöver de föreslagna 300 dagarna, yr­kar Samorganisationen avslag på utredningens förslag ora dubblering av dagantalet. Detla är en förutsättning för alt oraräkningsförfarandet skall kunna tillämpas för alla raedleraraar. Begränsningsregeln ora 50 resp. 150 dagar tillstyrks.

Även TCO anser alt arbetslöshet sora omfattar tre—sex tiraraar bör berättiga tUl ersättning.

LO och Svenska kommunalarbetareförbundet påpekar att tabellkon-struklionen förutsätter att raedleraraama arbetar bestärat antal dagar och/eller tiraraar per vecka. I Komraunals kassa finns eraellertid ett stort antal raedleraraar sora arbetar oregelbundet antal dagar och tira­raar varje vecka eller varje raånad. För att kunna beräkna deras ersätt­ning raåste i besläramelserna införas regler ora genorasnitlsberäkning av antalet tiraraar per vecka eller raånad raotsvarande det kassan f. n. har.

Utredningens förslag ora en dubblering av ersättningstiden per vecka i fråga ora deltidsarbetande anser LO innebära en försäraring i järafö­relse raed nuvarande regler och i förhållande till andra medlerasgrap-per, LO föreslår därför att bestäraraelsema ora sådan dubblering utgår och alt antalet ersätlningsdagar beräknas på grandval av det dagantal som utgått efler omräkning enligt tabell.

Utredningens förslag att slopa möjligheterna att dra in ersätt­ningsrätten för vissa dagar kritiseras av AMS, LO, TCO och Sam­organisationen.

Enligt AMS bör nuvarande raöjligheter för kassa och AMS alt dra in ersättningen för en arbetslös dag i vecka, då raedlera i fyra dagar har utfört arbete i sådan utsträckning alt hel dagpenning inle har kunnat utgå för någon av dagarna, kvarstå.

Vidare bör det, framhåller AMS, vara möjligt för kassa ätt om sär­skilda skäl föreligger föreskriva alt dagpenning inte skall utgå för dag, för vilken medlera kan anses gottgjord genora seraesterersättning. Dess-

 

Prop. 1973: 56                                                                      160

utom visar erfarenheten att det finns behov av att AMS genereUt för kassorna kan införa begränsning av ersättningsrätten i samband raed seraesterersättning.

Även LO, TCO och Samorganisationen anser att det bör finnas möj­lighet för kassa att föreskriva, att dagpenrung inle får utges för dag för vilken medlera kan anses gottgjord genora seraesterersättning. Erfaren­heten visar enligt Saraorganisationen att det kan föreligga behov för ar­betslöshetskassa alt ha denna raöjlighet att inskränka ersättningsrätten.

6.1.4 Kontant ai-betsmarknadsstöd

Flertalet reraissinstanser har ingen erinran raot utredningens förslag att den som i anslutning lill avslutad utbildning står tre månader lill arbetsmarknadens förfogande skall vara ersättningsberättigad. Några remissinstanser, SACO, AMS, SR, kommerskollegium, CSN, UKÄ, SFS och Uppsala studentkår, lai: bl, a, upp frågan ora kvalifikationstidens längd. De flesta av dessa instanser föredrar att denna tid sätts till två månader.

Utredningens förslag att genomgången arbetsraarknadsut­bildning och därefter skyldighet att stå tre raånader till arbetsraark­nadens förfogande skall kvalificera lill ersättning godtas av flertalet re­missinstanser, AMS, statens handikappråd och LRF har vissa invänd­ningar raot förslaget,

AMS anser alt vissa villkor i fråga ora utbildningens orafattning bör kunna stäUas på sådan utbUdning, sora skaU vara kvalificerande för kon­tant arbelsraarknadsslöd. Studietid raed efterföljande lid tiU arbetsmark­nadens förfogande bör enligt styrelsen inte undersliga tiden för arbets­villkoret, dvs, fera raånader, AMS föreslår dessutom, att två månader av tid för arbetsprövning och arbetsträning skall jämställas med arbetad lid särat alt tid som inte kan utnyttjas bör vara överhoppningsbar vid beräkning av ramlid.

Även statens handikappråd tar upp arbelsprövningen och arbetsträ-ningen. Rådet framhåller alt samraa bidrag sora utgår vid arbetsraark­nadsutbildning, även utgår tUl dera sora genoragår arbetsprövning och arbetsträning. En stor del av dera sora har genoragått arbetsprövning resp. arbetsträning rekoraraenderas alt söka arbete. Andra går vidare till arbetsmarknadsutbildning. Arbetsträning och arbetsprövning företer sto­ra likheter med arbetsraarknadsutbildning. Statens handikappråd före­slår därför, att genoragången arbetsträning eller arbetsprövning sora re­sulterat i en rekoramendalion om arbetsplacering skall likställas raed ar­betsraarknadsutbildning sora kvalifikatidnsvUlkor för kontant arbets­marknadsstöd.

Tanken att arbetsmarknadsutbildning utan föregående förvärvsarbete skall kunna vara kvalificerande för stöd kan inle helt biträdas av LRF. Detta allrahelst sora utredningen inle har föreslagit något krav på rai-

 

Prop. 1973: 56                                                                      161

nimitid eller viss yrkesinriktning för dessa kurser. Den positiva vUja tUl anpassning efter arbetsmarknadens behov och till de aktuella raöjlig­helerna att finna stadigvarande arbete, sora utredningen finner befogat att kräva, kan inte alltid anses vara för handen. Det är befogat att iakt­ta försiktighet vid utsttäckandet av stödforraen tiU sådana nyss nämn­da arbetstagare, vilkas anknytning tUl arbetsmarknaden är osäker.

Utredningens förslag att ersätlningsrätt skall föreligga för växel­arbetande jordbrukare trots att han inte lämnar jordbraket får ett positivt raollagande hos reraissinstanserna. Även utredningens förslag att jordbrukaren skall vara född år 1920 eller tidigare, att jord­bruket skall ha varit hans huvudsakliga sysselsättning de senaste fem åren, att jordbrukaren skall lämna förhandsdeklaration ora vUken tid av året hans arbetsutbud avser, särat att stödet skall utgå efler en kva­lifikationstid av två raånader godtas i huvudsak av reraissinstanserna. Samorganisationen, LO, Svenska lantarbetareförbundei och Svenska skogsarbelareförbundel påpekar eraellertid betydelsen av att det blir klarlagt att den arbetslöse slår till arbetsmarknadens förfogande. Lant­bruksstyrelsen framhåller att förslaget kan försvåra och fördröja den för jordbruket angelägna strukturrationaUseringen. Liknande synpunkter fraraförs av flera lantbruksnärander.

Utredningens förslag att ersättningsperioden skall vara 150 dagar upp till 55 års ålder, 300 dagar raellan 55 och 60 års ålder och därefter tidsobegränsad godtas av flertalet reraissinstanser. AMS, LO, Svenska transporlarbetareförbundet och två länsarbetsnämnder ifrå­gasätter eraellertid ora inte ersättningstiden bör vara tidsobegränsad från 55 års ålder. LRF anser alt ersättningsperioden bör vara 300 dagar upp till 55 år och 450 dagar raellan 55 och 60 års ålder. Enligt SFS och länsarbetsnämnden i Älvsborgs län är 150 dagar alltför kort ersättnings­tid. Statens handikappråd anser alt de handikappades ersättningstid bör vara längre än utredningen har föreslagit.

Den förlängning av stödtiden till 300 dagar som föreslås för den sora fyUt 55 år koraraer enligt AMS i raånga fall att bli otUlräcklig. Förslaget innebär på denna punkt en uppenbar försämring i förhåUande till de regler som f. n. gäUer i fråga ora oraställningsbidrag till 55-åringar, sora blivit arbetslösa på grund av strukturella förändringar. AMS anser att stödtidens längd bör vara densararaa for kassaersättning och för kon­tant arbetsmarknadsstöd. Vidare ifrågasätter styrelsen ora inte ålders­gränsen för inle tidsbestämt stöd bör ändras från föreslagna 60 år tUl 55 år och möjlighet skapas för utförsäkrad kassaraedlera, sora fyllt 55 år, att bli berättigad lill kontant arbetsraarknadsstöd.

Utredningens förslag att helårsstöd skall motsvara basbeloppet enligt lagen ora allraän försäkring — raed ett basbelopp på 6 400 kr. blir det 25 kr. per dag med femdagarsvecka — godtas av flertalet re­missinstanser. Många remissinstanser bl. a. Svenska kommunförbundet,

11   Riksdagen 1973.1 saml Nr 56

 

Prop. 1973: 56                                                                       162

Svenska landstingsförbundet, AMS, flera länsarbetsnämnder, RFV, sta­tens handikappråd. Handikapporganisationernas centralkommitté. Riks­förbundet för utvecklingsstörda barn, socialstyrelsen och kommerskolle­gium anser eraellertid att stödet är alltför låst och flera av dessa instanser frarahåller att det kommer att leda lill att den arbetslöse raåste få stödet kompletterat med socialhjälp.

Enligt AMS bör k a r e n s t i d inte tillämpas i fråga om kontant ar­betsmarknadsstöd. Utredningen har enligt styrelsen inte berört frågan hur det skall förfaras raed dera sora uppbär oraställningsbidrag raen viU gå över tiU kontant arbetsraarknadsstöd. Styrelsen förutsätter dock alt övergång från oraställningsbidrag till kontant ar­betsraarknadsstöd skall kunna ske och i så fall utan någon ny prövning av arbetsvillkoret, vUket annars skulle kunna medföra att raånga ute­stängdes från denna raöjlighet.

6.1.5 Finansiering                                                        I

Utredningens förslag till statsbidragskonstruktion tiU­styrks eller läranas ulan erinran av så gott sora saratliga reraissinstanser,

LO understryker att statsbidragssysteraet raåste vara så utforraat, att en väsentlig ökning av ersättningsnivån kan ske för saratiiga kassor utan att avgifterna från de enskilda raedleraraama behöver höjas. Vid ofrånkoraliga höjningar bör tillskapas garantier för att stalsbidragssyste­raet raotverkar en ytterligare differentiering av avgiftsnivån.

Även utredningens förslag ora en särskild arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen tillstyrks eller lämnas utan erinran av fler­talet reraissinstanser,

SAF, Föreningen skogsbrukets arbetsgivare. Skogs- och lantarbets­givareföreningen, HAO, samtUga handelskamrar som har avgivit ytt­rande, LRF, SHIO och Sveriges köpmannaförbund är eraellertid kri­tiska till att ta ut en särskild arbetsgivaravgift till försäkringen,

SAF anser att det är principiellt felaktigt att ta ut en kollektiv arbets­givaravgift till en frivillig försäkring, vars förmåner inte autoraaliskt koraraer alla anställda tUl del. Föreningen frarahåller, att frågan ora arbetsgivarfinansiering skulle koraraa i ett annat läge ora den av för­eningen förordade allraänna arbetslöshetsförsäkringen genomförs. En specialdestinerad arbetsgivaravgift till en sådan försäkring skulle inle möta några principiella invändningar.

Det skulle enligt SAF framstå som särskilt stötande, ora de avtals­bundna arbetsgivarna genora en arbetsgivaravgift får vara raed och be­tala försäkringsersättningen till arbetstagare vid förelag, vilka inte skul­le ha avtalsenlig skyldighet alt utge ersättning för de första arbetslösa dagarna och därigenom sakna incitament att undvika raindre välmoti­verade friställningar. Föreningen uppger att det vilande förslaget om ersättning vid avsked och perraittering skulle kunna sättas i fara om

 

Prop. 1973:56                                                        163

en arbetsgivaravgift till den föreslagna försäkringen nu skulle beslutas. Även de övriga kritiska remissinstanserna anser det principiellt fel­aktigt att samtliga arbetsgivare skall betala avgift till en försäkring som är frivillig och inte orafattar raer än ett begränsat antal arbetstagare.

6.2 Yttranden över sjukpenningutredningens förslag

6.2.1 Arbetslöshetsförsäkringen

Det övervägande antalet remissinstanser tillstyrker eller har ingen er­inran i huvudsak raot utredningens förslag om beskattning av dagpen­ning från arbetslöshetsförsäkringen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län påpekar emellertid att utredningen vid uppräkningen av ersättningsbeloppen inte beaktat att beloppen på grund av skalteprogressionen i raånga fall inte koraraer att raedföra den avsedda nettoinkorasten. Detla problem bör enligt länsstyrelsens raening närraare övervägas i saraband raed att stödet vid arbetslöshet inordnas i beskatlningssysleraet.

SACO framhåller att beskattning av dagpenningen leder till lägre korapensalion ju större inkomst man går raiste ora.

På sikt är det enligt Svenska metallindustriarbetareförbundel nödvän­digt att överenssläraraelse föreligger mellan sjukpenning och arbetslös­hetsersättning både beträffande korapensationsgrad och den övre in-koraslnivå vid vilken ersättning upphör att utgå. Förbundet poängterar därför viklen av en utredning sora dels undersöker möjligheter för en arbetslöshetsersättning som kompenserar inkomster upp tUl 7,5 gånger basbeloppet och dels ger en kompensationsgrad som så nära raöjligt an­sluter sig tUl korapensationsgraden inora sjukpenningförsäkringen,

TCO anser det beklagligt att sjukpenningutredningen inte har haft möjlighet att lill behandUng ta upp frågan ora slopande av klassplace-ringssysteraet också inora arbetslöshetsförsäkringen. Korapensations­nivån bör enligt TCO:s uppfattning även vid inkorastbortfall på grand av arbetslöshet vara enhetlig. Högsta dagpenninggrandande inkorast bör besläraraas till 7,5 gånger basbeloppet.

Samorganisationen förordar en överarbetning i fråga ora vad sora för
fraratiden skall gälla sora högsta stalsbidragsberätligande dagpenning­
belopp.                                               I
Försäkringsinspektionen kan inte finna att tillräckliga skäl har anförts
för en högre maximal ersättningsnivå 1 arbetslöshetsförsäkringen än den
som har föreslagits för den allraänna sjukförsäkringen. Inspektionen
ställer sig därför negativ lill förslaget att höja överförsäkringsgränsen
inom arbetslöshetsförsäkringen från 91,7 % tUl 95 % av dagsinkomslen.

Begränsningen av högsta ersättningsbelopp vid arbetslöshet till 95 % av den tidigare dagsinkorasten finner SAC oraotiverad och föreslår en korapensationsgrad av 100 %.

 

Prop. 1973: 56                                                                      164

TCO påpekar att flertalet arbetslöshetskassor i ett inledningsskede koraraer att möta stora administrativa svårigheter om utredningens för­slag genomförs och arbetslöshetsersättningen införs i beskattningssyste­met. Många kassor saknar tekniska föratättningar att på ett tillfreds­ställande sätt klara skatteavdrag, redovisning och kontrolluppglfter. TCO föratsätter att hänsyn tas till arbetslöshetskassomas speciella svårigheter.

6.2.2    Kontant arbetsmarknadsstöd

Även utredningens förslag ora beskattning av det kontanta arbets­marknadsstödet raottas positivt av flertalet reraissinstanser.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser dock att ersättningarna vid ar­betslöshet har beräknats alltför schablonraässigt. Inkomslborlfallsprin-cipen har här i raindre grad fått göra sig gällande än i fråga ora sjuk­penningförsäkringen. Alldeles särskilt är detta förhållandet beträffande det kontanta arbetsraarknadsstödet, som av utredningen har uppräknats genorasnittligt efter ett förhöjt basbelopp så att efter skatteavdrag åter­står ett belopp sora ungefär motsvarar det av KSA-utredningen före­slagna skattefria beloppet. Hänsyn har enligt länsstyrelsens mening inte tagits till beskattningskonsekvenserna vid olika inkomstlägen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att utredningen inte be­aktat att ersättningsbeloppet på grand av skatteprogressionen i raånga fall inte komraer att raedföra den avsedda nettoinkorasten.

Även SACO påpekar att ersättningen i det kontanta arbetsraarknads­stödet efter skatt i flertalet fall blir lägre än de 25 kr. per dag sora KSA-utredningen föreslår.

6.2.3    Övriga frågor

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har ingen erinran mot utred­ningens förslag att ersättning vid arbetslöshet skall hänföras till pen­sionsgrundande inkorast för tiUäggspension,

Länsstyrelsen i Hallands län, sora i och för sig finner det riktigt och värdefullt alt tilläggspension beräknas även på de förmåner som utgår i stället för oförskyllt bortfall av arbetsinkorast, ifrågasätter eraellertid ora det är rationellt att raedelst ändring av beskattningssysteraet uppnå en mera liUfredsstäUande beräkning av den pensionsgrandande inkoras­ten. Länsstyrelsen frarahåller att den s,k, 15-års-regeln i aUmänhet ger den försäkrade ett visst skydd mot direkt inverkan på tilläggspensionen av tUlfälliga inkorastbortfall. Enligt länsstyrelsens raening hade det bort undersökas ora motsvarande trygghet kunnat beredas vederbörande ge­nom annan reforra.

Ingen remissinstans har någon erinran raot de av utredningen gjorda kostnadsberäkningarna. Riksrevisionsverket påpekar dock att variabelvärdena snabbt påverkas av förändringar i arbetsraarknads- siluationen.

 

Prop. 1973: 56                                                       165

Reraissinstanserna godtar i huvudsak utredningens förslag tUl stats­bidragskonstruktion.

TCO frarahåller emellertid att grandreglerna för dagpenningbidrag bör bli föreraål för översyn.

Några reraissinstanser, bl. a. AMS, LO, TCO och SAC, understryker vikten av att de ökade adrainistrationskostnaderna, sora en oraläggning till beskattning raedför för arbetslöshetskassorna, beaktas vid utforra­ningen av förvaltningsbidraget.

7 Departementschefen

7.1 Stödformer vid arbetslöshet

Målet för den svenska arbetsmarknadspolitiken är att i största raöjliga utsträckning bereda alla arbetssökande en tryggad försörjning genom produktivt arbete. Ett väsentiigt medel för att nå delta raål är en väl fun­gerande arbetsförraedling. Genora arbetsförraedUngen läranar samhället kostnadsfri service av informativ och konlaktskapande art. Förraedlings-organen skaffar och ger inforraation ora läget på arbetsraarknaden och väntade förändringar där särat förraedlar kontakt raellan arbetssökande och arbetsgivare. Den grundläggande platsförraedlande verksaraheten har efter hand kompletterats raed nya arbelsraarknadspolitiska raedel. Genora denna successiva utbyggnad och differentiering av arbetsmark­nadspolitiken finns numera en rik arsenal av raedel sora kan utnyttjas för att stödja den enskilde vid inträde på arbetsraarknaden eller vid nödvändiga byten av arbetsplats eller yrke. Flyttningsbidrag rainskar den ekonoraiska bördan för den sora av arbetsraarknadsskäl tvingas söka sin utkorast på annan ort. Staten raedverkar också vid inlösen av egna hera eller bostadsrättslägenheter när den arbetssökande inte kan beredas arbete på heraorlen. Genora arbetsraarknadsutbUdning kan ar­betsutbudet kunskapsraässigt bringas i bättre överensstämmelse ra.ed ef­terfrågan på arbetskraft och de arbetssökande få möjlighet att söka sig en tryggare och i övrigt bättre anställning än tidigare. UtbUdning i form av omskolning och fortbildning har fått en allt större betydelse som ar-betsmarknadspolitiskt medel på grund av den ökande takten i näringsli­vets strukturomvandling,

Sarahället vidtar också åtgärder för att skapa sysselsättning. Det sker i första hand för att raöta brist på sysselsättningstUlfäUen på grund av variationer i sysselsättningen av konjunkturskäl eller av säsongraässig art. Men sarahället ingriper för att skapa sysselsättning oavsett konjunk­tur- eller säsongvariationer. Orsaken till detta kan vara förändringar i sysselsättningen på en ort eller en strävan att bereda arbete för handi­kappade eller eljest svårplacerad arbetskraft. Till de selektiva åtgärder sora arbetsmarknadspolitiken arbetar raed i sådana situationer hör be-

 

Prop. 1973: 56                                                                       166

redskapsarbeten av skilda slag. Vidare har halvskyddad och skyddad sysselsättning för personer raed skilda handikapp blivit en alltraer ut­byggd och differentierad verksarahet.

Det priraära raålet för arbetsraarknadspolitiken är alltså att raed ut­nyttjande av dessa olika raedel bereda sysselsättning åt den som är utan arbete. Det tar emellertid oundvikligen i många fall viss lid innan ett nytt lärapligt arbete kan erbjudas den sora har raist sin anställning. Så­dana situationer inträffar givetvis särskUt i lägen raed allmän brist på arbetstillfällen men kan inträffa även när det lokalt sett råder stor efter­frågan på arbetskraft. För nytillträdande på arbetsraarknaden kan svå­righeter föreligga att trots yrkesutbildning oraedelbart få ett arbete. Blir väntetiden lång, är det en uppgift för arbetsraarknadspolitiken att med­verka till att lösa de ekonomiska svårigheter sora väntetiden raedför för den arbetssökande. Härvid är kontant stöd den åtgärd som står tUl buds,

F, n. finns tre former av kontant stöd vid arbetslöshet. Dessa är för­säkringsersättning, koraraunalt kontantunderstöd och statligt omställ­ningsbidrag.

Huvudformen är den statsunderstödda frivilliga arbetslöshetsförsäk­ringen. Den handhas av arbetslöshetskassor sora i allraänhet är organi­serade av de försäkrades fackliga organisationer på olika yrkesoraråden. Kassorna är erkända av AMS som är statlig tiUsynsrayndighet för dera. En förutsättning för erkännande och därraed även för statsbidrag är att kassan tUlärapar de bestäraraelser som finns i förordningen (1956: 629) ora erkända arbetslöshetskassor (kassaförordningen). Antalet raedlem­raar i de erkända arbetslöshetskassorna är f. n. orakring 2,4 railj.

I korthet gäller följande bestäraraelser för försäkringen. Ersättning från arbetslöshetskassa utgår raed ett för dag beräknat belopp, dagpen­ning. Den är avsedd att raed högst 11/12 eller 91,7 % korapensera in­korastbortfall och motsvarar en femtedels veckolön. Ersättning får utgå endast till arbetslös kassamedlem som fyllt 16 år och är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta sig arbete. Även ålderspensionärer får tillhöra försäkringen raen måste vidkännas visst avdrag från kassaersältningen. Den som vill ha ersättning skall vara anraäld sora arbetssökande hos den offentliga arbetsförraedUngen. Rätten till ersättning är vidare beroende av att medlera har betalat avgifter till arbetslöshetskassan under tolv raånader. Dessutora gäller beträffande den första arbetslöshetsperioden varje försäkringsår, vUket orafattar tiden den 1 septeraber—den 31 au­gusti påföljande år, att raedleraraen skall ha arbetat och betalt avgifter sararaanlagt minst fem raånader under en period av tolv raånader när­raast före arbetslöshetens inträde. Kassorna bestäramer själva dagpen­ningens storlek i ett system raed olika dagpenningklasser, den lägsta på 18 och den högsta på 60 kr. HärtUl koraraer barntillägg raed två kr, ora dagen för varje bam. Under ett försäkringsår får ersättning utgå för högst 150 dagar eUer, efter tiUsynsrayndighetens raedgivande, 200 dagar.

 

Prop. 1973: 56                                                       167

Vid arbetslöshet som fortsätter från ett försäkringsår lill nästa kan ersätt­ningstiden bli 300 resp. 350 dagar. Avgörande är vid vilken tidpunkt under det första året arbetslösheten har börjat. Medlem sora har fyllt 60 år — i vissa fall 55 år — kan få ersättning under sararaanlagt ca 450 dagar. Ersättning från erkänd arbetslöshetskassa räknas inte sora skattepliktig inkomst. Arbetslöshetsförsäkringen finansieras med raed-lemsavgifter, statsbidrag och fondavkastning. Statsbidragen betalas ut tUl kassorna i efterskott för försäkringsår. TUlsynsrayndigheten får dock raedge förskottsutbetalning under löpande försäkringsår.

Komraunalt kontantunderstöd är en förra av arbetslöshetshjälp sora i princip utgår till dera sora inte är försäkrade. Det är å ena sidan ett fri­villigt åtagande för koramun att utge denna form av arbetslöshetshjälp. Å andra sidan krävs raedgivande av arbetsraarknadsverket för att stats­bidrag skall utgå tUl koraraunen för utgivet kontantunderstöd.

Allraänna förutsättningar för kommunalt kontantunderstöd är bl. a. att den arbetslöse är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta sig arbete för annans räkning, alt han söker arbete genora den offentliga arbetsför­raedUngen samt att han inte kan anvisas lärapligt arbete på den öppna raarknaden eller inte lärapligen kan bli föreraål för annan åtgärd sora underlättar hans placering i sådant arbete. Kontantunderstöd utgörs av dagunderstöd och barntillägg. Koraraunen bestäraraer ora understöd skall lämnas och beloppens storlek. De får dock inte överstiga 24 kr. ora dagen till ensarastående, 28 kr. ora dagen till raakar geraensaral och två kr, om dagen i tillägg för varje barn. Understöd utgår för högst fera ar­betsdagar under en kalendervecka, Konlantunderstödsverksamheten handhas centralt av AMS och regionalt av länsarbetsnäranderna, sora fortlöpande skall hålla koraraunerna i länet underrättade ora beho­vet av kontantunderstöd åt arbetslösa. Statsbidrag utgår raed 20 % av kostnaderna för sådan kontantunderstödsverksamhet som kommun bedriver med tUlstånd av länsarbetsnämnden, I saraband raed tillstån­det bestäraraer näranden det största antal arbetslösa i koraraunen till vilket understöd raed statsbidrag får utgå vid varje tidpunkt. För tid då arbetslös uppbär dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa får korarau­nalt kontantunderstöd inte utges till honora. Kontantunderstöd får i princip inte heller utges till arbetslös sora i anledning av arbetslösheten åtnjuter socialhjälp för sig eller sin farailj, Komraunalt kontantunder­stöd sora utges med statsbidrag räknas inte till skattepliktig inkomst. Un­derstödet har en ganska begränsad orafattning och förekommer endast i ett mindre antal komrauner.

Arbetslöshetshjälp i form av statligt oraställningsbidrag infördes år 1968. Stödforraen är avsedd för äldre arbetslösa. OrastäUningsbidrag ut­går sålunda i princip till den sora under året fyller minst 60 år. En för­utsättning för slöd är att den arbetslöse antingen är utförsäkrad kas­saraedlera eller har utfört förvärvsarbete under 24 månader under de se-

 

Prop. 1973: 56                                                                       168

naste tre åren före arbetslöshetsanraälan. För rätt till oraställningsbidrag gäller i övrigt i huvudsak sararaa allmänna förutsättningar sora för an­nan ersättning vid arbetslöshet. Bidragsbeloppet är högst 800 kr. i måna­den. I motsats till ersättning från arbetslöshetsförsäkring och korarau­nalt kontantunderstöd utgör omslällningsbidraget skattepliktig inkomst.

I fråga om socialhjälp kan näranas att rätt till sådan hjälp tillkoraraer den sora på grund av ålderdora, sjukdora, lyte eller eljest bristande kropps- eUer själskrafter inte kan försörja sig genora arbete eller sora av hälsoskäl bör avhålla sig från arbete. Den sora är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta sig arbete har således inte rätt till socialhjälp vid ar­betslöshet. Minderåriga barn är däreraot berättigade till socialhjälp, vil­ken vanligtvis avvägs så att den täcker även kostnad för vård sora lära­nas av någon av föräldrarna. S. k. frivillig socialhjälp kan koraraun raeddela enligt grunder sora koraraunen själv bestäraraer. Hjälp kan alltså läranas friska arbetsföra personer sora är arbetslösa raen de har inte någon rätt till hjälp. Frivillig socialhjälp skall i princip återbetalas till koraraunen.

Den nuvarande ordningen i fråga ora de redovisade slödforraerna vid arbetslöshet har i stort sett fungerat tillfredsställande. På några punkter har dock slödforraerna ansetts otillräckliga. Trots arbetslöshetsförsäk­ringens betydande orafattning finns det aUtjärat grapper av förvärvsarbe­tande raed inte ringa arbetslöshetsrisk sora slår utanför försäkringen. Vi­dare har det ansetts finnas behov av ett generellt konlantstöd särskilt för de nytillträdande på arbetsraarknaden. För att utreda bl. a. frågor sora hänger sararaan raed dessa förhållanden tUlsattes KSA-utredningen, sora är 1971 lämnade sitt betänkande (SOU 1971: 42—44) Försäkring och an­nat kontant stöd vid arbetslöshet.

I fråga om arbetslöshetsförsäkringen föreslår utredningen att den även i fortsättningen skall administreras av arbetslöshetskassorna och att den skall vara frivillig. Skälen härför är enligt utredningen bl, a, föl­jande. Arbetslöshetskassorna, sora orafattar i det närraaste alla fackligt organiserade arbetstagare, har arbetat i nära samverkan med arbets-raarknadsorganen. Därvid har åsladkoraniits ett fruktbärande system av kontakter mellan arbetsmarknadsorganen och organisationerna i syfte att ge den arbetslöse den hjälp han behöver. Arbetslöshetskassornas an­knytning tiU sina verksarahetsområden medger också en anpassning till de särskUda förhållandena på dessa områden som är svår alt nå med ett annat syslera. En saraordning raed den allraänna försäkringen kan ge fördelar av endast begränsad räckvidd.

Det övervägande antalet reraissinstanser tillstyrker eller har ingen erinran raot utredningens förslag att anslutning till arbetslöshetsförsäk­ringen alltjämt skall vara frivillig och att försäkringen skall handhas av arbetslöshetskassor. Bland de lUlstyrkande instanserna kan nämnas LO, TCO, SAC, SR, Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbun-

 

Prop. 1973:56                                                                       169

det, AMS, Saraorganisationen, KF och de flesta länsarbetsnäranderna. Sora skäl för sina tUlstyrkanden åberopar reraissinstanserna i hu\Tjdsak vad utredningen anfört.

lag vill först frarahålla den stora betydelse arbetslöshetskassorna har spelat under flera decennier. Kassorna står i nära kontakt med arbets­raarknadsmyndigheterna och med arbetstagarnas organisationer. Kas­sornas anknytning till sina verksarahetsoraråden har vidare medgett an­passning tUl de särskUda förhållandena på varje oraråde. Detta är av stor betydelse eftersora arbetslösheten är olika både till karaktär och lill orsaker inora olika verksarahetsoraråden. Den nuvarande försäkrings­forraen har medgett en individuell behandling av varje försäkringsfall på ett sätt sora skulle vara svår att uppnå i en obligatorisk försäkring. Statens raedverkan har skapat de ekonoraiska förutsättningarna för en utveckling av verksaraheten. Denna kan numera beräknas omfatta i det närraaste alla fackligt organiserade arbetstagare. Medleraraarna har na­turliga och inarbetade kontakter raed kassoma.

Uppenbarligen raåste starka skäl föreligga för att gå ifrån en så väl fungerande försäkringsforra som den nuvarande.

Vissa remissinstanser har föreslagit att försäkringen skall göras obli­gatorisk och att den skall administreras av de allraänna försäkringskas­sorna. För min del har jag svårt att se sådana fördelar I ett sådant sy­slera att de skulle uppväga nackdelarna. Även om försäkringskassorna har nära kontakt raed allraänheten torde det vara obestridligt att de inte utan stora påfrestningar på arbetet i övrigt skulle kunna upparbeta ett systera sora raöjliggör en sådan kontakt raed de enskilda arbetslösa och arbetsraarknadens parter sora arbetslöshetskassorna kan åstadkoraraa. Det torde även vara en stiraulans för de berörda att få raedverka i beslu­ten ora hur kassan skall fungera, hur stora stödbeloppen skall vara m. m.

Det nu anförda ger enligt rain raening entydigt vid handen att för­säkringen bör sora f. n. handhas av arbetslöshetskassorna och vara fri­villig.

I fråga ora vUka sora skall orafattas av försäkringen vill jag redan här frarahålla att den 1 princip bör stå öppen för var och en sora önskar och har behov av försäkring. Härigenora koraraer försäkringen att kunna omfatta praktiskt taget alla förvärvsarbetande, företagare såväl sora arbetstagare. När det gäller bildandel av nya arbetslöshetskassor för företagare bör dock, som jag återkomraer till senare, liksora f, n. fordras tillstånd av Kungl. Maj:l. Sora utredningen framhåller finns det all anledning att förutsätta att en arbetslöshetsförsäkring bland före­tagarna, uppbyggd av deras organisationer, skall ge samma goda erfaren­heter sora man har från arbetstagarsidan. Hur förhållandena kommer att utvecklas för företagarna kan dock inte överblickas förrän försäk­ringsrätten för dem genomförts och verkat en lid. Förutsättningar sy-

 

Prop. 1973:56                                                        170

nes dock finnas för bUdande av allt fler företagarkassor eller utvidgning av befintliga arbetstagarkassor till att omfatta även företagare.

Försäkringen bör liksora f. n. ta sikte endast på dera sora har en fas­tare anknytning till arbetsraarknaden. Detta innebär att den stora grup­pen nytillträdande även i fortsättningen faller utanför försäkringen. Det är i första hand ungdoraar och andra som övergår från utbildning till förvärvsarbete, DärtiU koraraer bl, a, sådana arbetslösa sora har endast tillfällig eller lös anknytning tUl arbetsraarknaden. Arbetssökande i dessa situationer behöver i första hand stöd genora arbelsraarknadsåtgärder sora är inriktade på en planerad och raålmedveten start i arbetslivet.

De svårigheter som möter ungdomarna när de söker sig ut på arbets­raarknaden har som utredningen påpekar samband raed deras utbildning och utgångsläge i övrigt vid övergången från studier till förvärvsarbete. Förraedling av arbete, yrkesvägledning, arbetsraarknadsutbildning och andra sarahällsåtgärder för att underlätta arbetsplacering blir för dessa nykorana på arbetsraarknaden i utpräglad grad det primära. Först sedan sådana åtgärder prövats en tid och arbelsmarknadsorganen därvid fått en uppfattning ora sökandens faktiska arbetsutbud, bör samhällshjälp genora enbart kontanlstöd koraraa i fråga.

Särskilda problera raöter också den sora söker sig ut i arbetslivet i högre ålder. Sora utredningen anför gäller detta exerapelvis den som längre tid har vårdat åldring eller handikappad.

Utredningen anser att starka sociala skäl talar för en förstärkning av sarahällsinsatserna i sådana fall sora de nu redovisade. Svårigheterna att finna lärapUgt förvärvsarbete kan bero på bristande utbildning och yr­keserfarenhet. Ofta hänger de samraan även med brist på arbetstillfällen i bostadsorlen och inskränkta valmöjligheter på orter med ensidigt nä­ringsliv. Sådana svårigheter är särskilt påtagliga för kvinnorna, inte säl­lan på grund av alt deras yrkesval är traditionellt begränsat lill vissa yrkesområden. Om just dessa yrken inle förekoramer i eller kring bo­stadsorlen blir arbetsmöjligheterna ytterligare begränsade, Sarahälls­insatser för att lösa svårigheter av detta slag raåste genomföras inora olika områden.

Jag delar i likhet med flertalet remissinstanser utredningens uppfatt­ning att samhället bör lärana ersättning vid arbetslöshet till dera sora första gången eUer efter långvarigt uppehåll söker varaktigt förvärvsar­bete och att ersättningsrätten bör knytas frärast tUl situationer, då det generellt sett föreligger ett klart stödbehov, I likhet raed utredningen an­ser jag att försäkringsformen, sora utgör en slödforra finansierad raed förhandsbestärada avgifter från en beslärad personkrets, inte är den na­turliga vägen att skapa ett ekonomiskt skydd för olika kategorier ny­komna på arbetsmarknaden. I stället bör den lämpligaste kontanta stöd­formen för de nya arbetssökandena, liksora för dera sora uppfyller fordringarna enligt arbetsvillkoret utan att vara arbetslöshetsförsäkrade.

 

Prop. 1973: 56                                                       171

vara ett grundläggande ekonoraiskt skydd som kan koraplettera övriga arbelsraarknadsåtgärder. Ett sådant ekonoraiskt grundskydd bör ha så­dan karaktär att det även för nykorana på arbetsmarknaden blir ett stöd för effektivare utnyttjande av sarahällets arbetsraarknadsservice till den enskilde sökanden.

Som utredningen framhåUer bör det priraära ansvaret för bedöraning av arbetslösa arbetssökandes ekonoraiska stödbehov i situationer, då de är nykorana på arbetsraarknaden eller av annan anledning inte skyddas av arbetslöshetsförsäkring, i första hand åvila de statliga arbelsmarknads­organen. Det ekonoraiska stödet tiU nytillträdande på arbetsraarknaden och andra sora inte skyddas av arbetslöshetsförsäkring bör därför utfor­raas sora ett av staten finansierat kontanlstöd. Stödforraen, sora jag i likhet med utredningen vill ge benäraningen kontant arbetsraarknads­stöd, bör bli ett korapleraent till arbetslöshetsförsäkringen och få karak­tären av ett ekonoraiskt grundskydd vid arbetslöshet. Till frågan ora adrainislralionen av den nya ersättningsforraen återkomraer jag senare.

Jag delar utredningens uppfattning att de år 1968 införda temporära stödformerna för äldre arbetslösa, förlängd (extra) ersättning till raed­leraraar i erkända arbetslöshetskassor och statiigt oraställningsbidrag, bör integreras raed arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbets­raarknadsstödet. Detta kan ske genora en förlängning av ersältningsti­den för dera sora har uppnått 55 års ålder och, i fråga ora del kontanta arbetsraarknadsstödet, genora övergångsbesläraraelser för oraslällnings­bidragel. Med hänsyn till att besläraraelserna ora oraställningsbidrag under vissa förhållanden kan vara förraånligare för bidragstagaren än bestämmelserna ora kontant arbetsraarknadsstöd behövs övergångsbe­släraraelser sora raedger, att den sora nu uppbär oraställningsbidrag även i fortsättningen tillförsäkras raotsvarande förraåner. Den närmare regle­ringen av dessa förhållanden berör jag i ett följande avsnitt.

Efter införandet av det kontanta arbetsraarknadsstödet anser utred­ningen att det inte finns skäl att bibehåUa arbetslöshetshjälp i förra av kommunalt kontantunderstöd. Jag delar denna uppfattning.

Socialhjälp till arbetssökande torde däreraot även i fortsättningen få betydelse i fall då fysiska, psykiska eller sociala handikapp för en tid försvårar eller oraöjliggör arbetsplacering särat då de norraaliserade be­lopp sora utgår från arbetslöshetskassa eller sora kontant arbetsraark­nadsstöd visar sig vara olUlräckliga. Genom införandet av kontant arbets­marknadsstöd och de utvidgningar och förmånsförbältringar i arbetslös­hetsförsäkringen sora jag avser att föreslå i det följande bör emellertid i det närraaste aUa egentiiga arbetslöshetsrisker kunna bli täckta av statiiga och statsunderstödda stödforraer och inte belasta koramunerna. För det­ta hjälpområde får således socialhjälpen framdeles liksom hittills bety­delse endast sora korapleraent tUl de statliga och statsunderstödda kon­tanta slödforraerna på arbetsraarknaden.

 

Prop. 1973: 56                                                       172

7.2 Skattefrågor

Ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och koraraunalt kontantun­derstöd är enligt gällande bestäraraelser undantagna från skatteplikt. Statligt oraställningsbidrag utgör däreraot skattepliktig inkorast.

Sjukpenningutredningen, sora har undersökt ora tekniska förutsätt­ningar föreligger att beskatta en rad förraåner vid sjukdora och arbets­löshet, finner att sådana förutsättningar finns bl. a, i fråga ora ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och den av KSA-utredningen föreslagna nya stödforraen kontant arbetsraarknadsstöd,

Genora att ifrågavarande förraåner görs skattepliktiga kan raan åstad­koraraa en bättre anpassning till det inkorastbortfall sora skall ersättas. En skattefri förraån medför att den preliminärskatt sora har betalats in under arbetsperioden blir för hög i förhållande till den slutliga skatten, i synnerhet för de korttidsarbetslösa. Vid beskattning kan en raera rättvis järaförelse göras raellan olika personers inkorastförhållanden, vilket bl. a. har betydelse för de sociala förraåner sora har anknutits lUl den taxerade eller beskattningsbara inkorasten. Vidare kan vid beskattning de berörda förmånerna på ett enkelt sätt göras pensionsgrundande för tilläggspension.

På grandval av sjukpenningutredningens redovisning har Kungl. Maj:t på förslag av chefen för finansdeparteraentet tidigare denna dag beslutat föreslå riksdagen att bl. a. dagpenningen i arbetslöshetsförsäk­ringen och det kontanta arbetsraarknadsstödet görs skattepliktiga. Det är raot den bakgranden sora jag tar upp frågan ora den fraratida utforra­ningen av dessa förraåner.

På föredragning av chefen för socialdeparleraentet har Kungl. Maj:t tidigare i dag beslutat ora proposition till riksdagen raed förslag att er­sättning från arbetslöshetsförsäkringen och annat kontant stöd vid ar­betslöshet skall hänföras till pensionsgrundande inkorast för tilläggspen­sion.

Att arbetslöshetsstödet i fortsättningen blir skattepliktig inkorast raed­för att verkställandet av prelirainärt skatteavdrag och utfärdandet av kontrolluppgifter komraer att åligga arbetslöshetskassorna i fråga ora er­sättningen från arbetslöshetsförsäkringen.

Utbetalningen i arbetslöshetskassorna sker f. n. i regel manuellt. En­dast i ett fåtal kassor sker utbetalningarna eller planeras de ske med hjälp av ADB-teknik. Ett administrativt hanterligt system förutsätter därför att de preliminärskatteavdrag som skall göras av kassorna fast­stäUs efter vissa schabloner. Som närmare berörs av chefen för finansde­partementet skall preliminär A-skatt dras av raed tillärapning av en schablontabell. Tabellen avses raotsvara koluran 1 i källskattetabellerna och bygga på raedelutdebiteringen i riket. Avdrag för kvarskalt skall norraalt inte ske. Kassornas redovisning av innehållen preliminär skatt

 

Prop. 1973: 56                                                       173

föratsatts kunna ske genora s. k. summarisk redovisning eller genora annan förenklad raetod. När det gäller utfärdandet av kontrolluppgifter koraraer arbetslöshetskassorna, i enlighet raed sjukpenningutredningens förslag, att få raöjlighet att sända ut sådana uppgifter redan i deceraber raånad det år uppgiften avser. Det skall ankoraraa på riksskatieverket att efter sararåd med AMS utarbeta schablontabell för skatteavdrag och de anvisningar i övrigt som föranleds av att arbetslöshetsersättningen blir skattepliktig inkorast.

Det förhållandet att preliminärskatteavdraget koraraer att ske efter schabloner och utan hänsyn till den försäkrades övriga inkoraster kan i vissa fall — t. ex. då kassaersättningen till följd av pensionsavdrag är liten — raedföra risk för kvarstående skall.

Jag föratsätter att arbetslöshetskassoma på lärapligt sätt koramer att göra de försäkrade uppraärksararaa på sådana effekter och lärana upp­lysningar ora de raöjligheter till exerapelvis fyllnadsinbetalning av preli­rainär skatt sora finns.

Eftersora utbetalningen av det kontanta arbetsmarknadsstödet, som jag återkoraraer till senare, skall handhas av de allraänna försäkrings­kassorna, får i fråga ora denna slödforra verkställandet av prelirainär-skatteavdrag och utfärdande av kontrolluppgifter ske i sararaa ordning sora i fraratiden koraraer att gälla beträffande sjukpenning. Detla inne­bär, i avvaktan på att ADB-systeraet är fullt utbyggt inora sjukförsäk­ringen, att prelirainär A-skatt norraalt dras av enligt en schablontabell sora raotsvarar raedelutdebiteringen i landet och sora upptar en enda koluran. Vid utbetalningar under längre perioder skall raöjlighet finnas att göra avdrag enligt den vanliga källskattelabeUen. Avdrag för kvar­skalt skall i vissa fall kunna göras. Dessa frågor behandlas närraare av chefen för finansdeparteraentet.

7.3 Allmänna förutsättningar för rätt till försäkringsersättning och kon­tant arbetsmarknadsstöd

7.3.1 Allmänt

Jag har i det föregående förordat att endast två forraer av kontanl­stöd skall finnas vid arbetslöshet, försäkringsersättning och kontant ar­betsmarknadsstöd. För båda dessa stödforraer bör, sora KSA-utred­ningen föreslår, i stort sett sararaa grundläggande förutsättningar för rätt tUl ersättning gälla.

F. n. finns de allraänna viUkoren för rätt till kassaersättning angivna i 20 och 22 §§ kassaförordningen och för rätt till koraraunalt kontantun­derstöd i 72 § arbetsraarknadskungörelsen.

För att bli berättigad till ersättning mäste man enligt dessa bestäm­melser ha fyUt 16 år, vara arbetslös, vara arbetsför, i övrigt vara oför-

 

Prop. 1973:56                                                        174

hindrad att åta sig arbete, vara arbetssökande hos arbetsförraedUngen särat vara beredd all la erbjudet lärapligt arbete.

I 36 § kassaförordningen anges under vilka förutsättningar ett arbete skall anses lämpligt. Erbjudet arbete skall sålunda anses lämpligt under förutsättning att det motsvarar raedleraraens krafter och färdigheter, alt det är förenat raed avlöning sora prövas vara skälig i förhållande till lön sora för sådant arbete utgår enligt kollektivavtal eller, ora sådant av­tal inte finns, till i arbetsorten förekoraraande lön för sarama arbete, att det inte hänför sig till arbetsplats, där arbetskonflikt råder, att förhållan­dena på arbetsplatsen väsentligen motsvarar vad sora i lag eller annan författning kan finnas föreskrivet ora åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall samt att inte heller i övrigt särskilda omständighe­ter föreligger raed hänsyn till sökandens personliga förhållanden eller arbetets natur.

I fråga ora lägsta åldersgränsen föreslår KSA-utredningen en viss ora-konstruktion sora innebär att rätlen att bygga upp ersältningsrätt skaU inträda vid 15 års ålder. Grunden tUl detta förslag är alt en elev under sista skolåret kan bedriva skolarbetet så att han saratidigt utför ett ar­bete sora är att Ukställa raed förvärvsarbete. Jag instäramer i likhet med reraissinstanserna i förslaget. Denna åldersgräns bör gälla såväl arbets­löshetsförsäkringen sora det kontanta arbetsmarknadsstödet. Som jag återkommer till senare kan emellertid varken kassaersättning eller kon­tant arbetsraarknadsstöd utgå före 16 års ålder.

En grundläggande förutsällning för kontant stöd vid arbetslöshet bör liksom hittills vara att den arbetslöse verkligen är arbetslös och står till arbetsmarknadens förfogande, dvs. alt han kan och vill förvärvsarbeta och är oförhindrad därtill. Någon definition av begreppet arbetslös ges inte I nuvarande kassaförordning. Enligt praxis i den nuvarande försäk­ringen anses medlera arbetslös när han på grund av arbetsbrist inte kan utföra avlönat arbete för annans räkning och inte heller utför arbete för egen räkning i affärsraässigl, vinstgivande syfte. Jag anser alt arbets­brist även i fortsättningen bör vara den verkliga orsaken till att ersält­ningssökande inte har något förvärvsarbete. Ytterligare en förutsättning för att arbetslöshet skall anses föreligga är att sökanden inte har någon inkorast av förvärvsarbete. Detta krav får betydelse för den sora uppbär ferielön, permitteringslön eller annan ersättning från arbetsgivaren un­der perioder då arbete inte utförs. Den arbetslöses vilja och förraåga alt förvärvsarbeta dokumenteras naturligast genom att han före arbetslös­heten faktiskt har utfört förvärvsarbete i viss orafattning. Även i situa­tioner då någon inte alls eller för länge sedan har utfört förvärvsarbete kan dock viljan och förmågan alt förvärvsarbeta vara tillräckligt doku­menterad. I samtliga fall bör viljan att arbeta återspeglas i sökandens ar­betsutbud när han anraäler sig sora arbetssökande vid offentlig arbets­förraedling.

 

Prop. 1973: 56                                                                      175

Arbelslöshelsbegreppet kan för vissa grupper av förvärvsarbetande vara svårbedömbart. Det gäller bl. a. företagare och yrkesfiskare. Jag skall beröra dessa kategorier närraare i detta sararaanhang.

I fråga ora företagare kan, sora utredningen anför, det förhållandet att inkomst av förvärvsarbete inte längre föreligger på sararaa sätt sora för arbetstagare vara utgångspunkt för bedöraning av frågan ora arbets­löshet föreligger. Det är i stället nödvändigt att skapa en garanti raot att kontant stöd vid arbetslöshet blir en inkomstutfyllnad i mindre lön-sararaa företag. Därför bör den principiella och grundläggande huvud­regeln vara att en företagares arbetslöshet börjar den dag då hans per­sonliga verksarahet i rörelsen har upphört.

När det gäller att bedöma frågan om sökandens personliga verksara­het i rörelsen har upphört vill jag i likhet raed utredningen förorda att följande skall gälla. I första hand får frågan ora rörelsen lagts ned grundas på en förklaring från företagaren själv. Den bör ske skriftligen och kan lärapligen ingå i en ansökan ora försäkringsersättning eller kon­tant arbetsraarknadsstöd. Principiellt bör gälla att företagare, liksora ar­betstagare, skall ha läranat sin tidigare förvärvsverksarahet av giltig an­ledning. Arbetslösheten får inte vara självförvållad och det får inte med skäl kunna antas att den arbetslöse upphört med den tidigare verksara­heten i det huvudsakliga syftet att få arbetslöshetsersättning. Avveck­lingen av rörelsen raåste vara motiverad av att rörelsen inle ger riralig försörjning. Reglerna ora självförvållad arbetslöshet för arbetstagare bör i tillämpliga delar kunna användas också i fråga ora företagare. Även påföljderna av självförvållad arbetslöshet bör vara desararaa sora för ar­betstagare. Med hänsyn till den tveksarahet sora raånga gånger kan före­ligga vid bedömningen av dessa frågor och lill de praktiska svårighe­terna att i stödärendet utreda rörelsens ekonomiska utfall kan det, sora jag strax återkoraraer till, vara befogat raed en längre karenstid.

Kravet all företagare för alt anses som arbetslös skall ha lämnat sin rörelse innebär i allmänhet att han skall ha sålt fast egendom och rörel­setillgångar. Fortsatt innehav av fastighet eller annan rörelsetillgång av betydande värde kan vara skäl att ifrågasätta om sökandens personliga verksarahet i tidigare rörelse verkligen har upphört. Tillsararaans raed andra oraständigheler kan sådan oförändrad rätt till rörelsetillgång ut­göra skäl för att avvisa ansökan ora ersättning. Sådana andra orastän­digheler kan vara att sökandens raake eller barn uppges fortsätta sökan­dens tidigare verksamhet, raen att raake eller barn i realiteten, på grund av nedsatt arbetsförmåga eller annat arbete, har uppenbart begränsade möjligheter att faktiskt utöva verksaraheten. Även ora rörelse eller rörel­setillgångar överlåtits till annan, förekoraraer det fall då prövningsorga­net bör undersöka ora överlåtelsen verkligen skett under förhållanden sora tyder på alt sökandens personliga verksarahet i rörelsen har upp­hört i praktiken. Överlåtaren kan i fråga ora exerapelvis jordbruksdrift

 

Prop. 1973: 56                                                        176

bo kvar på gården och aUtjärat delta i sysslorna där. Från fall till fall får då prövas dels ora sökandens personliga insats i den huvudsakliga produktionen har upphört, dels ora hans deltagande i sysslorna på går­den begränsar hans arbetsutbud. Ora det då visar sig att sökanden står till arbetsraarknadens förfogande i raindre utsträckning än han eljest skulle göra, föreligger i regel ingen rätt tUl ersättning. Som allraän regel bör vidare gälla att önskeraål från sökanden att fortsätta en tidigare hu­vudsaklig förvärvsverksarahet sora bisyssla inte godtas. Hans personliga verksarahet i rörelsen skall ha upphört utan reservationer. Beträffande raakar sora båda ha utfört arbete i rörelsen bör det geraensarama arbetet i företaget kunna ådagaläggas genora att båda raakarna deklarerat och taxerats för inkorast av rörelsen. I åtskilliga fall, företrädesvis inora jord­bruk och handel, förekoraraer eraellertid att endast ena raaken taxeras för inkorast, även ora andra raaken svarat för en betydande del av de geraensararaa arbetsinsatserna i verksamheten. I en sådan situation raåste prövningsorganet fordra klarläggande utredning ora raakarnas faktiska arbete i rörelsen. Verksarahet sora raedhjälpare i rörelse bör godtas sora förvärvsarbete ora det utförts under större delen av ett år.

Avgörandet ora arbetslöshet verkligen har inträtt och ora arbetslöshe­ten är självförvåUad är när det gäller företagare raånga gånger svårt. Anledning kan därför finnas att i dessa fall ha en längre karenstid än vad sora annars föreslås gälla. Jag förordar därför alt det i fråga ora företagare skall finnas möjlighet att föreskriva en karenstid upp till två månader innan kassaersättning utgår. När det gäller det kontanta ar­betsraarknadsstödet bör karenstiden för företagare norraalt vara två må­nader. Ora särskUda skäl föreligger, skall karenstiden kunna sättas ned.

Den huvudregel sora jag har förordat i det föregående innebär att en företagare anses arbetslös först då hans personliga verksarahet i rörelsen har upphört. Det får inte röra sig ora ett tillfälligt eller tidsbegränsat av­brott i verksaraheten. I undantagsfall då företagare har varit tvungen att för en tid avbryta sin verksarahet och detta avbrott är en ren engångsfö­reteelse, sora inte till någon del har säsongkaraktär, bör eraellertid enligt utredningen på skälighetsgrunder ersättning ändock kunna utges. Exera­pel på fall då undantag bör raedges är då företagaren på grund av force raajeuresituation har varit tvungen att upphöra raed sin verksara­het. Den arbetslöse bör för att bli berättigad till ersättning avge skriftlig försäkran alt han upphört raed verksaraheten för rainst tre raånader och att uppehållet inte är av säsongkaraktär. Han bör förslagsvis två raånader efter det han ingett försäkran vara berättigad till stöd ora han i övrigt uppfyller de krav sora gäller för ersättningsrätt. I övrigt bör lik­sora hittills gälla att ersältningsrätt förutsätter att den arbetslöse är anraäld sora arbetssökande hos arbetsförraedUngen.

Några reraissinstanser, bl. a. AMS' försäkringsdelegalion och Sam­organisationen anser att det av utredningen föreslagna arbetslöshets-

 

Prop. 1973:56                                                        177

begreppet för företagare är alltför inskränkt. Jag vill framhålla att den avvägning raellan olika intressen sora här raåste göras är svår. Saratidigt sora det är angeläget att skapa realistiska raöjligheter för företagare att orafattas av försäkringen och koraraa i åtnjutande av kontant arbets­raarknadsstöd raåste riskerna för raissbruk eliraineras så långt sora raöj­ligt. Det måste vidare beaktas att det i dessa fall många gånger kan vara svårt att kontrollera de faktiska förhållandena. Jag anser därför att det finns anledning att gå frara försiktigt. Först mot bakgrand av vunna erfarenheter vid tUlämpningen av besläraraelserna kan bedöraas ora ar­betslöshetsbegreppet för företagare är lärapligt utforraat. Jag vill i detta sararaanhang även erinra om den möjlighet sora öppnas att medge un­danlag från den förordade huvudregeln.

Genom raedgivande av AMS har skapats vissa raöjligheter för yrkes­fiskare, sora på grund av storm eller andra omständigheter tvingas till uppehåll i fisket, att uppbära kassaersättning ora båten ligger i haran i Sverige eller annat nordiskt land. Detta utgör ett undantag från den an­nars inora arbetslöshetsförsäkringen gällande principen att den arbets­löse skall stå till arbetsraarknadens förfogande i Sverige. Undantaget får ses raot bakgrund av de speciella förhållanden sora råder för yrkesfis­karna. En utvidgning av denna särregel tUl att avse även haranar utan­för Norden anser jag inte vara befogad.

Beträffande kravet att den arbetslöse skaU vara anmäld på arbetsför­medlingen vill jag i likhet raed AMS understryka betydelsen av att den arbetslöse redan innan han blir arbetslös tar kontakt raed förraedlingen. Ett krav på att han anraäler sig till förraedlingen redan när han blir uppsagd bör visserligen inte uppställas sora vUlkor för ersättningsrätt. Jag anser det eraeUertid angeläget att sådan anraälan sker. Kassorna bör underrätta sina raedleraraar ora betydelsen av tidiga kontakter raed för­raedlingen när arbetslöshet hotar raedleraraen.

Ytterligare en förutsättning för rätt till ersättning är att den arbetssö­kande är arbetsför. Detta villkor innebär att sökanden skall kunna pres­tera ett norraalt arbetsresultat i ett för honora lämpligt arbete. Den som på grund av sjukdom, invaliditet eller hög ålder inte kan utföra arbete bör liksom f. n. inte vara berättigad till kontant stöd vid arbetslöshet. Sjukdom sora raedför rätt till hel sjukpenning bör således, sora utred­ningen föreslår, utesluta ersättning vid arbetslöshet. Den som uppbär hel förtidspension eller helt sjukbidrag likställs med den sora är helt sjuk­skriven. I fall då halv sjukpenning utgår skall den arbetslöse anses som ej arbetslös halva dagen och som arbetsför halva dagen. Då partiell för­tidspension och partiellt sjukbidrag utgår kan några generella antagan­den inte göras ora verkningarna av sjukdora eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförraågan, sora i det enskUda fallet har legat till grund för pensionsbeslutet. Bedöraningen får, sora utred­ningen anför, i dessa fall ske av saratliga de oraständigheler sora i den

12   Riksdagen 1973.1 saml Nr 56

 

Prop. 1973: 56                                                        178

föreliggande situationen skapar svårigheter för sökanden alt finna lärap­ligt förvärvsarbete. Bedöraningen av arbetsförheten sora allmänt villkor för ersältningsrätt vid arbetslöshet bör principiellt ske enligt sararaa in­validitetsbegrepp och raed sararaa raetoder, vare sig nedsättning av ar­betsförraågan uppstått genora yrkesskada eller på annat sätt. Därvid bör bedöraningen inriktas direkt på sökanden och avse dennes aktuella ar­betsförraåga.

I likhet med utredningen anser jag att sora villkor för ersättningsrätt skall gälla att den arbetslöse även i övrigt är oförhindrad alt förvärvsar­beta. Detta innebär att det inte får föreligga någon orasländighet sora hindrar den arbetslöse att över huvud taget utföra tillgängligt och lärap­ligt förvärvsarbete under tid för vilken han gör anspråk på kontant stöd under arbetslöshet. Villkoret innefattar saratidigt alla omständigheter som kan utgöra hinder för att utföra tillgängligt förvärvsarbete. Annor­lunda uttryckt innebär villkoret att arbetssökanden skall stå till arbets­marknadens förfogande.

Problem vid bedöraningen ora den arbetslöse står till arbetsraarkna­dens förfogande kan föreligga i fråga ora den sora till väsentlig del har haft sin försörjning genom stadigvarande förvärvsarbete i hemmet. Den som mister sådant arbete kan i vissa situationer ha stora svårigheter att ställa ora sig till förvärvsarbete utora heraraet. I likhet raed utredningen anser jag att de sora är bundna vid heraraet till följd av personligt han­dikapp bör kunna få ersättning vid arbetslöshet, ora de till väsentlig del haft sin försörjning genora stadigvarande heraarbete och ora de är be­redda att utföra annat heraarbete eller annat arbete sora deras handi­kapp tillåter. Denna bedömningsregel bör som utredningen förordar gälla även personliga handikapp av andra slag än fysiska, exempelvis bundenhet vid vård i hemmet av handikappad eller åldrig anhörig, som utgör ett uppenbart hinder för att förvärvsarbeta utom heraraet. Krav bör dock i dessa fall ställas på alt vårdbehovet styrks genom intyg från exerapelvis socialrayndighet.

Enligt arbetsraarknadskungörelsen föreligger raöjlighet för kassaraed­ lera att under yrkesutbildning välja ersättning från arbetslöshetskassa i stället för utbildningsbidrag. Möjligheten till kassaersätlning under ut­bildningstid uppköra innan utbildningsbidrag hade införts. Det ursprang­liga skälet för denna ersättningsraöjlighet var alt kassaraedlera skulle få ersättning från försäkringen under en kortvarig kurs, sora när arbets­erbjudande läranades omedelbart kunde avbrytas. När utbildningsbidra­get under arbetsraarknadsutbildning infördes och detta bidrag i vissa fall inte alltid motsvarade kassaersättningen ansågs det rimligt att val-raöjligheten fick kvarstå. Utredningen har föreslagit att denna val­möjlighet slopas och anför som skäl härför att det föreligger risk för att medlem under utbildningstiden förbrukar sitt försäkringsskydd. Med hänsyn till de förlängda ersättningstider sora jag i det följande koraraer

 

Prop. 1973: 56                                                       179

att förorda i fråga ora arbetslöshetsförsäkringen förefaller utredningens farhågor överdrivna. Jag förordar därför att nuvarande möjlighet att välja ersättning från arbetslöshetskassa i stället för utbildningsbidrag kvarstår.

Den sora söker deltidsarbete skall enligt utredningen i första hand få förslag till sådant arbete av arbetsförraedUngen. Ora det inte är raöjligt att inom skälig tid lärana förslag till deltidsarbete, bör erbjudande ora heltidsarbete, ora sådant finns, diskuteras raed sökanden. Avvisas sådant erbjudande och anser förraedlingen att sökandens raotiv härför inte är godtagbara/ bör ersättningsrätten omprövas. Utredningen anser att sö­kandens berättigade önskemål därvid bör beaktas. Hänsyn bör särskilt tas lill tidigare arbetsförhållanden, t, ex, att sökanden förat under längre tid har haft endast deltidsarbete. Är så inte fallet och finns det inte till­gång på deltidsarbete inom sökandens naturliga arbetsoraråde, kan enligt utredningens raening övervägas ora ett föreliggande erbjudande om hel­tidsarbete är att anse som lämpligt. Bedöraningen härav föreslås ske enligt de principer och regler som gäller för prövningen av lärapligt arbete.

1 likhet raed utredningen anser jag att den sora söker deltidsarbete skall av arbetsförraedUngen kunna erbjudas heltidsarbete i den raån del­tidsarbete inle finns att tillgå. Vid bedöraningen av ora det erbjudna ar­betet skall anses lärapligt eller inte, får, sora utredningen föreslår, de all­raänna principer sora gäller för prövningen av erbjudet arbetes läraplig­het och sora jag i det följande närmare kommer att redogöra för använ­das. Samtliga i det enskilda fallet föreliggande oraständigheler raåste beaktas vid denna bedöraning.

7.3.2 Lämpligt arbete

I fråga ora vad sora skall anses sora lärapligt arbete frarahåller KSA-utredningen alt den innebörd sora ges åt detta begrepp i raångt och raycket bestämmer försäkringssystemets karaktär. Mot bakgrunden härav tar utredningen upp besläramelserna till granskning i hela deras vidd. I denna del vill jag till en början anföra följande.

Av såväl sarahällsekonoraiska sora rent arbetsmarknadspolitiska skäl har det ansetts oriktigt att utbetala arbetslöshetsersättning saratidigt sora behov av arbetskraft förelegat, ora det inte funnits något absolut hinder för den arbetssökande att åta sig arbetet i fråga.

Den snabba strakturoravandlingen sora under längre tid har känne­tecknat arbetsraarknad och näringsliv har varit av avgörande betydelse för raöjlighelerna att upprätthåUa en hög frarastegstakt. En förutsätt­ning för att under denna oravandlingsprocess kunna upprätthålla full sysselsättning är en hög rörlighet på arbetsraarknaden. Den snabba ut­byggnaden av arbetsraarknadsutbUdningen och raöjlighelerna till slöd vid flyttning ar uttryck för den vikt statsraakterna lagt vid rörlighetsstirau-lerande åtgärder inora den moderna arbetsmarknadspolitiken.

 

Prop. 1973: 56                                                        180

Genom de regionalpolitiska insatserna understödjer samhället utveck­lingen av bärkraftiga regionala och komraunala centra. Därraed kan de oraflytlningar som är en nödvändig följd av förändringarna i näringsli­vets struktur i betydande utsträckning begränsas till den egna regionen eller landsdelen.

Jag finner det mot denna bakgrund angeläget att betona vikten av att de olika formerna av kontant stöd vid arbetslöshet utformas på sådant sätt att den nödvändiga yrkesraässiga och geografiska rörligheten inte hämmas och därraed ökar riskerna för arbetslöshet. Erfarenheterna från den senaste konjunkturnedgången ger vid handen att det i varje fall på vissa orter har funnits en tendens till rainskad villighet att anta tiUgäng­liga arbeten.

Vid övervägandet av om ett arbete kan anses lärapligt för den aktuelle arbetssökanden bör enligt rain raening eftersträvas att väga sararaan de skilda förhållanden som bör tUlmätas betydelse för arbetsvalet tUl en helhetsbild. Bedöraningen av arbetets läraplighet bör ske raed hänsyn till arbetssökandens yrkeskunnande och personliga förhållanden. Detta innebär dock inte att en arbetssökande kan avvisa erbjudet arbete endast på den grunden alt han exerapelvis har genomgått viss utbildning eller varit verksam i visst yrke.

När det gäller anvisning av arbete på annan ort än bostadsorten blir givetvis den arbetssökandes personliga förhållanden och arbetets art avgörande vid bedömningen av huruvida det erbjudna arbetet skall an­ses lämpligt. De riktlinjer sora f. n. tiUärapas och sora har fastställts av AMS innebär att skälig hänsyn tas till den arbetssökandes personliga förhållanden. Jag finner därför, i likhet raed utredningen, inte påkallat att förorda någon ändring i dessa riktlinjer. Prövningen bör även i fort­sättningen grundas på regeln att den arbetslöse skall vara arbetsför och i övrigt oförhindrad att förvärvsarbeta. Jag vill dock anföra följande syn­punkter. Många fall av lokal bundenhet beror på farailjeskäl. Den lokala bundenheten i en familj kan bero på raakens arbetsförhållanden eller hänsyn till saraboende föräldrar eller barn. Flera saraverkande boende-och ansvarsförhållanden skapar i dessa faU en koraplicerad bundenhet för både kvinnor och raän. Har de sraå barn och är sarahällets service för tillsyn av dem inte utbyggd, uppstår särskilda svårigheter. När bar­nen inte längre är i sådan ålder att de behöver kontinuerlig vård eUer tiUsyn får bundenheten vid hemraet bedöraas på ett annat sätt. Då kan förekorasten av barn inte längre anses utgöra ett hinder för att ta arbete på annan ort, men det är önskvärt att arbetsorten är belägen så att borta-varande förälder kan besöka hemmet varje vecka, om det inte är fråga ora en kortvarig anstäUning. Ora inte farailjebostad kan erbjudas i ifrå­gavarande arbetsort, skaU föräldrar raed heraraavarande icke vuxna barn kunna göra anspråk på att bara en av dera skall vara beredd att anta arbete på annan ort än den dittillsvarande bostadsorten. När lo-

 

Prop. 1973: 56                                                       181

kal bundenhet huvudsakligen beror på uppdrag, bisyssla eller annan lik­nande verksarahet bör tiden för rådrura anpassas efter skälig tid för avveckling av verksaraheten. Många gånger är de åtgärder som är nödvändiga för en anpassning tUl arbetsraarknaden beroende av den arbetssökandes vilja att själv raedverka. Jag vill i detta sararaanhang betona att sarahäUet inte kan ta ansvar för arbetslöshet i de fall den­na huvudsakligen beror på orealistiskt lokalt begränsat arbetsutbud, sora den arbetssökande själv, även efter skäligt rådrura, vägrar att utvidga eller anpassa till den faktiskt föreliggande tillgången på lärap­ligt förvärvsarbete. I saraband raed nytillträde på arbetsraarknaden är det en norraal företeelse att förhållandevis stora krav på yrkesraässig eller geografisk rörlighet raåste ställas. Delta gäller inte rainst ungdoraar för vUka anspråk på rörlighet bör kunna ställas väsentligt högre. Jag vill erinra ora att vidgade raöjligheter för ungdoraar sora nyss har avslutat gyranasieutbildning att få flyttningsbidrag har föreslagits i årets stats­verksproposition.

Utredningen föreslår att den nuvarande regeln ora hänsynstagande till den arbetssökandes krafter och färdigheter ersätts raed en bestäraraelse att erbjudet arbete skall anses lärapligt, om inom raraen för tillgången på arbetstUlfäUen skälig hänsyn har tagits såväl till sökandens yrkesvana och föreliggande förutsättningar i övrigt för arbetet sora till hans önske­mål i fråga ora arbetsval och andra personliga förhållanden.

Mot bakgrand av vad jag nyss har anfört är jag inte beredd att för­orda en upprajukning av gällande regler för vad sora skall anses sora lärapligt arbete. Med hänsyn till att nya grupper koraraer att kunna få kontant stöd vid arbetslöshet är det tvärtora angeläget att nuvarande praxis inte utvecklas så att rörlighetshämraande effekter på arbetsraark­naden uppkoramer. För att uppnå närraare anpassning härtill förordar jag att det införs en bestäraraelse av innebörd att erbjudet arbete skall anses lärapligt, ora inora raraen för tillgången på arbetstillfällen skälig hänsyn tagits till den arbetssökandes yrkesvana och förutsättningar i öv­rigt för arbetet samt andra personliga förhållanden. Jag vill i likhet med AMS frarahålla att lagförslaget inte innebär ett avsteg från principen att arbetslöshetsförsäkringen inte är en yrkesförsäkring,

I fråga ora vilken lön som skall anses skälig gäller f, n. att erbjudet arbete skall anses lärapligt under förutsättning att det är förenat raed avlöning, sora prövas vara skähg i förhållande till lön sora för sådant ar­bete utgår enligt kollektivavtal eller, ora avtal inte finns, till i arbetsor­ten förekoraraande lön för sararaa arbete.

En grundläggande princip inora arbetslöshetsförsäkringen är alt den erbjudna lönens skälighet prövas utan hänsyn tUl de inkoraster den ar­betssökande har haft i tidigare anställning. Enligt utredningens raening kan det inte koraraa i fråga att gå ifrån denna princip. Ora den arbetssö­kande däreraot erbjuds ett arbete sora är förenat med lägre nettolön än

 

Prop. 1973: 56                                                       182

den ersättning som han har rätt till från sin arbetslöshetskassa upplevs det enligt utredningen sora en orättvisa av kassaraedleraraar. Utredning­en föreslår därför alt erbjudet arbete skall anses lämpligt bara om an­ställningsförraånerna är skäliga i förhållande till den ersättning som den arbetssökande har rätt till enligt försäkringen.

Utredningens förslag i denna del har kritiserats av bl. a. ett flertal ar­betstagarorganisationer, SAF samt flera länsarbetsnärander.

Jag vill i likhet raed bl. a. LO understryka angelägenheten av att saratliga grupper arbetssökande behandlas lika hos arbetsförraedUngen. Tidigare lönesättning eller utgående kassaersättning bör, sora de kri­tiska reraissinstanserna anför, i princip inte vara avgörande för vare sig ora de arbeten sora erbjuds den arbetslöse skall anses lärapliga eller ora han skall kunna vägra anta arbetet utan påföljd för ersättningsrät­ten. Mot denna bakgrund anser jag att kassaersättningens storlek inte får vara avgörande för ora arbetserbjudande skall anses lärapligt eller ej. Fluvudregeln i fråga ora skälig lön bör därför liksora hittills vara att an­ställningsförraånerna är förenliga raed vad sora utgår till kollektlvav-talsanslällda inora sararaa yrkesoraråde. Ora något norraerande avtal inte finns, får skälighetsprövningen grundas på järafördser raed det löneläge sora i allraänhet råder för sararaa arbete inora yrkesorarådet. Endast ora den erbjudna lönen väsentligt understiger arbetslöshetser­sättningen bör undantag från den angivna huvudregeln raedges.

Med hänsyn till att de i koUeklivavlal angivna lönerna ofta inte ger uttryck för det reella löneläget inora avtalets giltighetsoraråde koraraer i regel den faktiskt tillärapade lönesättningen på en arbetsplats att utgöra järaförelsegrund. Den förordade huvudregeln innebär därför att en inora vederbörande yrke kvalificerad arbetssökande utan risk för av­stängning från ersättning kan vägra att ta arbete enligt kollektivavtalets minimUön, ora den på arbetsplatsen lUlärapade lönesättningen ligger över koUektivavtalets lönevUlkor.

I likhet med utredningen vill jag framhålla att inte endast lönen har betydelse när det gäller att bedöraa ett erbjudet arbetes läraplighet från förevarande synpunkt. Även andra anställningsförraåner bör beaktas. Sora exerapel kan näranas pension, sjuklön, seraester, övertidsersättning, skift- och andra tUlägg, helglön, resekostnadsersättning, traktaraentser­sättning särat tjänstegruppUv- och avgångsbidragsförsäkring. Ett erbju­det arbete bör i regel anses lärapligt, ora den arbetssökande tillförsäkras de anställningsförmåner av detta slag sora utgår enligt kollektivavtal.

I detta saramanhang vill jag beröra den av riksdagen år 1967 (SU 1967: 112, rskr 1967: 272) behandlade frågan om införande av en in­komstgarantiförsäkring. Utskottsutlåtandet, vars innehåll i denna dd gavs Kungl. Maj:t tUl känna, grandade sig på ett raolionsförslag. Enligt detta skall garantin stå i förhållande till den tidigare arbetsinkorasten och försvinna efter hand sora ersättningen i den nya anställningen når

 

Prop. 1973: 56                                                       183

upp till eller överstiger den gamla arbetsinkomsten. Sora fraragått av rain redogörelse för reglerna ora vilken lön sora skall anses skälig för att ett erbjudet arbete skall anses lärapligt, sker denna prövning ulan hän­syn till de inkoraster den arbetssökande har haft i tidigare arbete. Det skydd raot alltför lågt avlönat arbete sora ligger i de regler sora jag därvid har förordat får anses tillräckligt. Jag är därför inte beredd att förorda en annan ordning.

I likhet raed vad sora f. n. gäller skall vid bedöraandet av arbetets läraplighet hänsyn inle behöva tas till att arbetet hänför sig till arbets­plats där arbetskonflikt, sora strider raot lag eller kollektivavtal, råder eller, i fråga ora arbetsplats där kollektivavtal inte gäller, är av okynnes-karaktär. En förutsättning för att erbjudet arbete av detta skäl skall kunna avvisas utan påföljd för ersättningsrätten är att stridsåtgärd, sora inte är olovlig, har vidtagits vid förelaget. Det är inte tillräckligt att var­sel ora slridsåtgärd har utfärdats eller att förelaget på annat sätt är kon­fliklhotat. Enligt utredningen kan det vid tillärapningen av förevarande regel finnas anledning alt ta hänsyn till arbetssökandens personliga svå­righeter att godta ett arbetserbjudande vid företag sora drabbats av konflikt. Jag vUl betona att sådana hänsyn skall las endast då speciella skäl föreligger.

Enligt gällande ordning skall förhållandena på arbetsplatsen väsentli­gen raotsvara vad sora i lag eller annan författning föreskrivs rörande åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall. Utredningen har inte funnit anledning till annan ändring av ifrågavarande bestäraraelse än att ordet väsentligen har tagits bort. Jag har sarama uppfattning sora utredningen. Erbjudet arbete skall alltså anses lärapligt endast om för­hållanden på arbetsplatsen raotsvarar vad sora föreskrivs i författning eller rayndighets föreskrifier rörande åtgärder till förebyggande av ohäl­sa eller olycksfall. Sora utredningen påpekar är det frärast arbetarskydds­lagen och de föreskrifter och raedgivanden sora raeddelas raed stöd av denna som får ligga till grund för bedömningen ora ett arbete är lärap­ligt från arbetarskyddssynpunkt.

7.3.3 Självförvållad arbetslöshet

Enligt gällande ordning anses självförvållad arbetslöshet föreligga, ora arbetssökanden frivilligt utan gUtig anlednmg har läranat sitt arbete, på grund av otillbörligt uppförande har skilts från arbetet, har avvisat er­bjudet lärapligt arbete eller utan att uttryckligen ha avvisat sådant ar­bete likväl genora sitt uppträdande uppenbarligen har vållat att anställ­ning inte korarait till stånd. Vad som sålunda föreskrivs i fråga om ar­bete gäller även i tillämpliga delar sådan yrkesutbildning sora av AMS förklaras vara av beskaffenhet att kunna medföra befrielse från kravet på karenslid.

I likhet med KSA-utredningen anser jag att det inte finns skäl att

 

Prop. 1973: 56                                                        184

föreslå någon ändring i gällande bestäraraelser ora självförvållad arbets­löshet.

Utrednmgen anför emellertid följande synpunkter på tUlämpningen av besläraraelserna. Den sora har ett arbete raen av någon i och för sig godtagbar anledning vUl skaffa sig en lärapligare sysselsättning bör inte raotverkas i sitt yrkesval på grund av ersältningsreglema. Sora giltig an­ledning att sluta en anställning bör godtas att vederbörande har en all­varlig önskan att söka sig till annat för honora lärapligare yrkesoraråde. Dock bör i regel krävas att han i god tid innan anställningen upphör an­raält sig sora arbetssökande hos arbetsförraedUngen. Är arbelet uppen­barligen inte lärapUgt enligt de regler sora gäller för bedöraande av er­bjudet arbetes läraplighet, bör en arbetstagare likaledes kunna sluta sin anställning utan risk för att avstängas från ersättningsrätt. Detsamraa bör enligt utredningen gälla ora arbetet tagits på försök efter anvisning av arbetsförraedUngen men arbetstagaren vUl söka byta till ett lärap­ligare arbete.

Bl. a. AMS är kritisk mot utredningens förslag i denna del. I likhet raed en majoritet i AMS anser jag att det inle är rimligt att medlera, sora vill byta yrke, generellt skall kunna sluta sin anställning för att i stället belasta arbetslöshetskassan. Han bör i regel stanna kvar i sin an­ställning i avvaktan på att han får arbete inora det önskade yrkesorarå­det. För att giltig anledning att sluta en anställning skall föreligga raåste liksom hittills krävas starka skäl.

Beträffande frågan huruvida självförvållad arbetslöshet föreligger när arbetstagaren skilts från arbetet på grand av otUlbörligt uppförande an­ser jag i likhet med utredningen att onykterhet i arbetet, upprepad sen ankomst till arbetet, frånvaro utan giltig anledning och vägran alt efter-koraraa arbetsledningens anvisning även i fortsättningen kan tjäna sora exempel på faktorer som kan föranleda att arbetslösheten anses själv­förvållad.

När det gäller att bedöma om den arbetssökande utan att uttryckligen ha avvisat lämpligt arbete likväl genom sitt uppträdande uppenbarligen har vållat att anställning inte korarait till stånd, vill jag liksora utred­ningen understryka att regeln syftar endast på klart klandervärda be­teenden från den arbetssökandes sida.

Utredningen föreslår att påföljden vid självförvållad arbetslöshet skall vara avstängning från rätt tUl ersättning i sju dagar ora arbetet skulle ha varat högst fem dagar, 14 dagar ora arbetet skulle ha varat raer än fera raen högst tio dagar och i annat fall 28 dagar. Genora en sådan ordning uppnås ett raer differentierat påföljdssyslera än f, n. Jag tillstyrker därför utredningens förslag. Som utredningen föreslår bör raöjlighet dessutora liksom hittills finnas att, i de fall då det är uppenbart att den arbetslöse inte vill anta erbjudet lämpligt arbete, kräva 20 dagars arbete innan er­sättning utgår. Ett exerapel på sådant fall är alt den arbetslöse vid upp-

 

Prop. 1973: 56                                                       185

repade tUlfällen avvisat erbjudet lämpligt arbete. Jag vill i detta sara­raanhang frarahålla att den arbetslöse kan ha läranat sin anställning un­der sådana förhållanden, att det är uppenbart att han inte står till ar­betsraarknadens förfogande. I sådana fall kan finnas anledning att kräva 20 dagars arbete utan att den arbetslöse dessförinnan behöver erbjudas nytt arbete.

I likhet raed utredningen anser jag att bestäraraelsema ora självförvål­lad arbetslöshet även i fortsättningen bör i tillärapliga delar gälla i fråga ora arbetslös sora avvisar arbetsraarknadsutbildning, dvs. yrkesutbild­ning vid vilken utbildningsbidrag utgår enligt arbetsraarknadskungörel­sen. Sora utredningen anför bör, i enlighet raed vad sora nu gäller, i re­gel avstängning ske endast när oraständigheterna ger belägg för ovillig­het från den arbetssökandes sida att själv bidra till att koraraa ur en svår arbetslöshetssituation. I likhet raed vad AMS frarahåller i sitt reraissytt­rande anser jag att detsararaa bör gälla även de fall då den arbetslöse försvårar sin återanpassning genom att vägra att acceptera förslag om arbetsvärd eller läkarvård eller genom att avbryta sådan vård eller ar­betsmarknadsutbildning.

7.4 Arbetslöshetsförsäkringen

7.4.1 Föreningsrältsliga bestämmelser om arbetslöshetskassor

Arbetslöshetskassoma är i föreningsrättsligt hänseende organiserade sora understödsföreningar och lyder sora sådana under lagen (1938: 96) ora understödsföreningar (UFL). Både erkända och icke erkända arbets­löshetskassor är således underkastade reglerna i UFL. I praktiken är det eraellertid endast UFL:s föreningsrättsliga bestäraradser av raera allmän natur sora har betydelse för de erkända arbetslöshetskassorna.

En inom finansdepartementet tillkallad sakkunnig raed uppdrag att se över UFL anför i sitt betänkande (SOU 1970: 23) Understödsföreningar att genora översynen av UFL de grundläggande olikheterna raellan de erkända arbetslöshetskassorna och övriga understödsföreningar kommer att ytterligare markeras. Den sakkunnige utgår från att den nya under­stödsföreningslagen inte bör göras direkt tillämplig på de erkända ar­betslöshetskassorna.

KSA-utredningen ansluter sig till den principiella uppfattningen att de erkända arbetslöshetskassorna inte längre bör falla in under giltighets­området för UFL. De bestäraraelser av föreningsrättslig natur sora fordras för de erkända arbetslöshetskassorna, saralar utredningen i en särskild del av den föreslagna lagen ora arbetslöshetsförsäkring. Denna lagdel bör enhgt utredningen innehålla i princip en fristående, fullstän­dig reglering för kassorna. I syfte alt nedbringa författningsraaterialets orafång finner utredningen dock raotiverat alt i fråga ora vissa bestära-

 

Prop. 1973: 56                                                        186

raelser av allraänt föreningsrättslig natur i sitt lagförslag hänvisa till UFL. Hänvisningarna görs av praktiska skäl till den sakkunniges förslag till ny understödsföreningslag.

Den nya lagen (1972: 262) ora understödsföreningar har trätt i kraft den 1 juli 1972. Lagen gäller inle i fråga ora erkända arbetslöshets­kassor. I enlighet raed departeraentschefens förslag föreskrivs i över-gångsbesläraraelserna att den garala lagen fortfarande gäller 1 fråga om erkänd arbetslöshetskassa och sådan icke erkänd arbetslöshetskassa sora registreras före den nya lagens ikraftträdande. I de avsnitt i den nya understödsföreningslagen sora är av allraän föreningsrätlslig natur görs i stor utsträckning hänvisningar tUl lagen (1951: 308) om ekonoraiska föreningar (ändrad senast 1972: 263) (EFL).

Även jag anser att den föreslagna lagen ora arbetslöshetsförsäkring i princip fullständigt bör reglera de erkända arbetslöshetskassornas för­hållanden. Med hänsyn till att den nya lagen ora understödsföreningar i fråga ora föreningsrättsliga regler av allraän natur i stor utsträckning hänvisar till raotsvarande bestäraraelser i EFL och till att i annat fall bestäraraelser med samraa sakliga innebörd skulle få en olikartad utformning förordar jag att sarama lagtekniska lösning väljs i fråga om de allraänt föreningsrältsliga reglerna i lagen ora arbetslöshets­försäkring. Även i övrigt behövs en viss oraarbelning av KSA-utred­ningens lagförslag i denna del för att raan skall uppnå överenssläraraelse med motsvarande regler i den nya understödsföreningslagen. Dessa regler koramer jag att beröra närmare i specialraotiveringen.

F. n. finns endast en icke erkänd arbetslöshetskassa. Denna kassas verksarahet har ringa orafattning, I fråga ora den bör även i fortsätt­ningen reglerna i garala UFL äga tillärapning.

I detta sararaanhang vill jag understryka att KSA-utredningens för­slag, att det vid sidan av de kassor som är verksararaa inom arbetslös­hetsförsäkringen inte skall få finnas registrerade föreningar raed ända­mål att bereda sina raedleraraar stöd vid arbetslöshet, inte innebär att arbetslöshetsförsäkring i förra av avgångsbidragsersällning i fortsätt­ningen inte skall kunna meddelas av försäkringsbolag.

KSA-utredningen föreslår att arbetslöshetskassa liksora hittills skall ha raöjlighet att begränsa sin verksarahet till visst verksamhetsområde. Kassa skall stå öppen för var och en sora uppfyller föreskrift i kassans stadgar om arbete inom dess verksarahetsoraråde. En förutsättning är dock att sökanden vid tiden för inträdet uppfyller vUlkoret att tillhöra kassans verksamhetsoraråde. I stadgama skall kassa kunna begränsa verksamhetsorarådet till att avse förvärvsarbetande antingen sora företa­gare eller som löntagare. Utredningen föreslår vidare att den sora arbe­tar åt make inte på grund av detta förhållande skall kunna vägras in­träde i arbetslöshetskassa. Detsamraa skall gälla den sora arbetar åt för­älder, adoptant, barn eller adoptivbarn. Föratsättning för rätt till raed-

 

Prop. 1973: 56                                                       187

leraskap i dessa fall är eraellertid att ett klart anställningsförhållande föreligger. Liksom hittills får ingen samtidigt tillhöra raer än en kassa.

Flertalet av de regler sora enligt gällande förordning begränsar en­skilda personers rätt att inträda eller kvarstå i kassa föreslås av utred­ningen antingen bortfalla eller — i fråga ora rätt att kvarstå — bero på kassans beslut. Kassa skall liksora hittills ha raöjlighet att ha kvar raed­lem som arbetar utanför kassans verksarahetsoraråde. Denna bestärarael­se föreslås utvidgad till att avse även företagare. Har raedlera arbetat sex av de senaste tolv raånadema utanför kassans verksarahetsoraråde skall kassan ha rätt att utesluta raedleraraen. Från rätt till raedleraskap skall undantas den sora inte fyllt 15 år och den sora fyllt 66 år. Från rätt att kvarstå sora raedlera i kassa skall undanlas den som fyllt 70 år.

Utredningens förslag i fråga om arbetslöshetskassornas verksarahets­områden och rätten till raedleraskap i kassa har i huvudsak läranats utan erinran vid reraissbehandlingen. Även jag biträder utredningens förslag i denna del raed undantag för ett par punkter sora jag återkora­raer till i det följande.

AMS frarahåller att ora företagare får inträde i en arbetslöshetskassa för arbetstagare, kassans stadgar blir tUlämpliga på sådan medlera. Då arbetstagarkassas stadgar inte är avpassade raed hänsyn till eventuella företagarmedleraraar, skulle utredningens förslag få till följd bl. a, alt för sådan raedlera skall tillämpas samraa arbetslöshetsbegrepp sora gäl­ler för arbetstagare, vilket enligt styrdsens raening är oriraligt. Det­sararaa skulle gälla förhållandet företagarkassa-anställd.

Jag kan inte instäraraa i de betänkligheter sora AMS fraraför. Sora ut­redningen frarahåller lär kassomas raöjligheter att begränsa sitt verk­sarahetsoraråde raed hänsyn till försäkringstagarens ställning sora före­tagare resp. löntagare få till följd att kassa för enbart löntagare vägrar inträde för eller utesluter den sora är företagare, raedan kassa för enbart företagare vägrar inträde för eller utesluter löntagare. Kassa för lönta­gare resp. företagare torde ofta ha intresse av att dess raedleraraar inte i för stor utsträckning sysselsätts sora företagare resp. löntagare. Dess­utora föreskrivs uttryckligen i lagförslaget att företagare anses arbetslös, när hans personliga verksarahet i rörelsen har upphört. Detta skall givet­vis gälla vare sig företagaren är raedlera i arbetslöshetskassa för företa­gare eller för arbetstagare. Jag förordar således att kassorna även i fort­sättningen själva får avgöra hur begränsningen av verksarahetsorarådet skall ske.

Utredningens förslag öppnar i flera avseenden vidgade raöjligheter att tillhöra arbetslöshetsförsäkringen. Alla förvärvsarbetande skall kunna tUlhöra försäkringen. Jag vUl i det sararaanhanget understryka vikten av att det klart fraragår att ett anställningsförhållande föreligger i de fall då sökanden arbetar åt raake, förälder, adoptant, barn eller adoptivbarn. Det är i dessa fall även av vikt att det klarläggs att den försäkrade tidi-

 

Prop. 1973: 56                                                        188

gare verkligen har haft inkorast från anställningen, sora tyder på att ett ordinärt anställningsförhållande har förelegat. En omständighet att be­akta i detta sararaanhang kan även vara att arbetsgivaren har betalt avgifter till sjukförsäkringen, ATP ra. ra.

Arbetslöshetskassa för företagare kan enligt gällande bestäraraelser bildas endast efter tillstånd av Kungl. Maj:t. F. n. finns fyra sådana kas­sor. I likhet raed utredningen anser jag att det finns anledning att förut­sätta alt en arbetslöshetsförsäkring bland företagarna, uppbyggd av de­ras organisationer, skall ge sararaa goda erfarenheter sora raan har från arbetstagarsidan. Jag ser således positivt på en utveckling sora innebär att företagare i ökad utsträckning orafattas av arbetslöshetsförsäkringen. Förutsättningar för bildandet av fler företagarkassor synes också finnas. Liksora hittills bör dock fordras tillstånd av Kungl. Maj:t för bUdandet av sådana kassor. I likhet raed utredningen tillstyrker jag att arbetsta­garkassor skall kunna orafatta även företagare.

Jag vill i detta samraanhang även beröra det problera sora de allt van­ligare förekoraraande s. k. enraansbolagen kan raedföra. Jag syftar då på sådana bolag där den anställde eller hans farailj äger huvudparten av aktierna. I praktiken är en sådan anställd oftast att järaställa med en egen företagare fastän han formellt står i ett arbetstagarförhållande genteraot bolaget. De regler, sora jag förordar skall gälla i fråga ora företagare, bör därför norraalt tillärapas även när det gäller innehavare av enmansbolag. Dessutora bör arbetslöshetskassa för arbetstagare kun­na vägra sådan anställd medleraskap i kassan.

Sora jag i det följande kommer att närmare beröra föreslår jag att rät­ten till ersättning skall upphöra när den försäkrade har uppnått 67 års ålder. I enlighet härmed bör från rätt att kvarstå sora raedlera i erkänd arbetslöshetskassa undantas den sora fyllt 67 år.

Jag har tidigare förordat att den nedre åldersgränsen för rätt att bli raedlera i arbetslöshetskassa sätts till 15 år. Med det av utredningen föreslagna arbetsvUlkoret skulle ersättning kunna koraraa att utgå när raedleraraen har uppnått en ålder av 15 år och 5 raånader. Som jag åter­kommer till i ett senare avsnitt förordar jag att, vid sidan av arbetsvill­koret, för rätt till ersättning uppställs krav på tolv månaders raedlera­skap i kassan. Detta raedför att ersättning kan utgå tidigast då med­leraraen fyUer 16 år. Detta förhåUande aktualiserar frågan ora en sänk­ning av åldersgränsen för rätt till raedleraskap i arbetslöshetskassa. Med hänsyn till att endast ett fåtal ungdoraar koraraer ut i arbetslivet före denna ålder anser jag eraellertid att det inle finns anledning att föreslå en sådan sänkning. Jag förordar således att den nedre åldersgränsen för alt bli raedlera 1 erkänd arbetslöshetskassa bestäras till 15 år.

Fondplaceringsreglerna för arbetslöshetskassorna överensstäraraer i huvudsak raed raotsvarande bestäraraelser för de allraänna försäkrings­kassoma  inora  sjukförsäkringen.   KSA-utredningens  förslag  innebär.

 

Prop. 1973: 56                                                       189

raed undantag för att en fri sektor för fondplacering föreslås, i sak ingen ändring i nu gällande bestäraraelser. Detta innebär bl. a. att placering mot säkerhet i inteckning i annan fastighet än industrifastighet eller i tomträtt inora två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde får ske. Vid remissbehandlingen har bankinspektionen ifrågasatt nödvändig­heten av att hålla en så låg belåningsgräns som två tredjedelar. Inspek­tionen anser alt gränsen kan höjas i nivå med vad som i andra sararaan­hang anses uppfylla kravet på betryggande säkerhet och föreslår tre fjärdedelar av taxeringsvärdet sora en läraplig gräns. Även jag anser att den av bankinspektionen föreslagna belåningsgränsen innebär betryg­gande säkerhet. Jag förordar därför att placering mot säkerhet i inteck­ning i annan fastighet än industrifastighet eller i tomträtt skall kunna ske inora tre fjärdedelar av senast fastställda taxeringsvärde.

En viktig nyhet i KSA-utredningens förslag är att de erkända arbets­löshetskassorna föreslås få fri placeringsrätt inora en sektor sora svarar mot en tiondel av fonden, dock med undantag i fråga ora placering i ak­tier och andelar i aktiefond. Endast riksbanksfullraaktige har vid reraiss­behandlingen berört denna fråga. Fullraäktige erinrar om att kapilal-raarknadsulredningen enligt sina direktiv har att företa en översyn av placeringsreglema för arbetslöshetskassor, sjukförsäkringskassor och un­derstödsföreningar. Enligt fuUraäktiges mening bör frågan ora införande av en fri sektor utan olägenheter kunna vUa i avvaktan på sistnämnda utrednings ställningstagande.

Det är enligt rain åsikt angeläget att arbetslöshetskassorna snarast raöjligt tillåts att placera viss del av fonden fritt. En sådan raöjlighet finns redan för livförsäkringsbolagen enligt 274 § lagen (1948: 433) ora försäkringsrörelse (274 § ändrad senast 1967: 343) och för understöds­föreningarna enligt 24 § nya understödsföreningslagen. Sora utredningen anför är det självfallet angeläget att placeringsbestämmelserna är utfor­made raed hänsyn till kravet på placering i säkra objekt. Saratidigt finns det ett intresse att fondraedlen ger en god avkastning. Det ligger natur­ligtvis alltid ett riskraoraent i alt kassoma tillåts fri placering. Jag vUl dock erinra ora att raöjligheten till och orafattningen av fri fondplace­ring skall anges i kassans stadgar. Vid prövningen av stadgarna ankora­raer det på AMS att kontroUera att soUditetssynpunkter beaktas även när det gäller placering inora den fria sektorn. Med hänsyn till det an­förda anser jag det riraligt att även arbetslöshetskassorna får rätt lill fri placering av en tiondel av fonden. Jag biträder därför utredningens för­slag på denna punkt. Som utredningen påpekar bör från den fria pla-cerlngsrätten undantas placering i aktier och andelar i aktiefond.

7.4.2 Medlemsvillkor

KSA-utredningen föreslår att det nuvarande 12-månadersvillkoret, sora innebär att raedleraraen för att kunna få ersättning i princip skall

 

Prop. 1973:56                                                                     190

ha arbetat och erlagt avgifter för rainst tolv raånader, slopas sora ersätt­ningsvillkor. Flertalet reraissinstanser tillstyrker eller har inte någon erinran raot förslaget. Bl, a, AMS, Saraorganisationen, LO och TCO an­ser eraellertid, att det bör vara raöjligt för arbetslöshetskassa alt ha krav på tolv raånaders raedleraskap för rätt till ersättning.

Slopandet av 12-raånadersvillkoret raedför att den som har lång upp­sägningstid kan söka inträde i en arbetslöshetskassa först sedan han bli­vit uppsagd från sin anställning och därefter upparbeta ersältningsrätt före uppsägningstidens utgång. När det gäller företagare har han i all­raänhet raöjlighet att i god tid förutse en förestående nedläggning av rö­relsen, Dessutora kan inte bortses från den betydelse ett raedlerasvillkor har för arbetslöshetskassornas ekonorai. Jag förordar därför alt krav på tolv månaders medlemskap i arbetslöshetskassa uppstäUs som ett all­raänt ersättnlngsviUkor för den som är arbetstagare. För den som har haft sin huvudsakliga försörjning genora verksarahet sora självständig företagare bör krävas att raedleraskapet har varat rainst 24 raånader. Försäkrad, sora oraedelbart före inträdet i erkänd arbetslöshetskassa har varit medlera i annan sådan kassa, bör få tillgodoräkna sig tid i den tidigare kassan för uppfyllandet av 12-raånadersvUlkoret.

7.4.3 Arbetsvillkor

För att garantera att den försäkrade har en aktuell anknytning till ar­betsraarknaden måste vid sidan av 12-månadetsviUkoret uppställas ett villkor ora viss tids arbete oraedelbart före arbetslöshetens början. F. n. gäller ett sådant villkor på fera raånader. Jag föreslår att detta villkor skall gälla också fraradeles.

Nuvarande 5-raånadersvillkor utgör en korabinalion av arbets- och avgiftsvUlkor. För att undvika den bundenhet för avgiftssysteraet sora härigenora uppstår, föreslår KSA-utredningen att 5-raånadersvillkoret inte längre skall ha karaktären av avgiftsvillkor. Fullgörande av avgifts­betalningen skall i stället ingå i kassaraedleraraens sladgeenliga förplik­telser och vara en förutsättning för att ersättningsrätt skall uppkomma och fortiöpa. Jag ddar denna uppfattning.

I fråga om den närmare utforraningen av 5-raånadersvUlkoret innebär utredningens förslag att sora huvudregel skall gälla att försäkrad, innan rätt till ersättning uppkoraraer, efler senaste inträdet i arbetslöshetskas­san under en raratid av högst tolv raånader oraedelbart före arbetslöshe­tens inträde skall ha utfört förvärvsarbete i fera raånader. Varje kassa skall ha viss frUiet att själv bestämma detaljerade regler för beräkning av den arbetade tid som fordras för att en raånad skall kunna tillgodo­räknas. Sora riktpunkt bör därvid enligt utredningen gälla att arbetslös får tillgodoräkna endast månad under vilken han arbetat minst tio da­gar och minst 70 timmar.

Utredningen föreslår vidare att kassa efter tillstånd av AMS skall få

 

Prop. 1973: 56                                                       191

tillärapa den s. k. kvantitetsregeln, sora innebär att arbetsvillkoret inte uttrycks i arbete under ett visst antal månader utan i arbete under ett visst antal dagar under hela 12-raånadersperioden. Härigenora undviks en olägenhet sora vidlåder det traditionella systeraet raed månadsberäk­ning och som innebär att olika arbete av samraa orafattning på grund av förläggningen till olika raånader kan ge skilda resultat vid prövningen av arbetsvillkoret.

Liksora hittills skall enligt utredningens raening raed tid i förvärvsar­bete jämställas tid då medlem har haft seraester eller eljest raed helt el­ler delvis bibehållen lön varit ledig av annan anledning än sjukdora, värnpliktstjänstgöring eller barnsbörd. Däratöver skall raed arbetad tid vid bedöraningen av arbetsvUlkoret i viss utsträckning likställas tid då den försäkrade genoragått arbetsraarknadsutbildning, fullgjort värn­pliktstjänstgöring eller åtnjutit tilläggssjukpenning i saraband raed ha­vandeskap och barnsbörd. Med arbetsmarknadsutbildning förstår utred­ningen sådan utbUdning som berättigar till utbildningsbidrag enligt ar­betsmarknadskungörelsen. Beträffande arbetsraarknadsutbildning, värn­pliktstjänstgöring samt havandeskap och barnsbörd skall tillsararaans högst två raånader kunna järaställas raed arbetad tid.

I fråga ora tid som inte inräknas i raratiden — s. k. överhoppnings­bar tid — förordar utredningen att sjukdora liksom f. n. skall anses som sådan tid. Dessutom bör enligt utredningens mening sora överhopp­ningsbar tid räknas tid då försäkrad varit hindrad att arbeta på grund av värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på krirainalvårdens oraråde eller vårdnad av barn eller adoptivbarn som ej fyUt tre år. Tiden skall vara överhoppningsbar en­dast i den mån den inte järaställs raed tid under vilken förvärvsarbete utförts. Vuxenutbildning definieras av utredningen sora sådan utbild­ning som har föregåtts av minst fem månaders sammanhängande för­värvsarbete med en för arbetet normal heltidstjänstgöring. Hit räknas sålunda normalt exempelvis arbetsmarknadsutbildning, i den raån den inte kan likstäUas raed tid i förvärvsarbete.

Flertalet reraissinstanser tillstyrker eller läranar utan erinran utred­ningens förslag tUl 5-månadersvUlkor. Även jag tillstyrker i huvudsak förslaget i denna del. Beträffande vuxenutbildning vill jag göra den preciseringen att det skall vara fråga ora antingen sådan utbUdning sora berättigar till statligt studiestöd eller sådan annan heltidsutbildning sora AMS kan godta. På en punkt har jag vidare en genteraot utredningen avvikande uppfattning. Dessutora vill jag behandla ett par frågor sora utredningen inte berört raen som tagits upp vid remissbehandlingen. Vi­dare föranleder ett av statsrådet Odhnoff tidigare denna dag anraält för­slag beträffande bl. a. förraånerna vid barns födelse vissa ändringar i utredningens förslag.

Den nuvarande moderskapsförsäkringen, sora innefattar raoderskaps-

 

Prop. 1973: 56                                                       192

penning och tUläggssjukpenning i anledning av barnsbörd, avses i frara­tiden bli ersatt raed en föräldrapenning. Den av barnets föräldrar sora under tiden efter bamets födelse orabesörjer den huvudsakliga vården av barnet skall bli berättigad till föräldrapenning. Dessa förhållanden föranleder den ändringen i utredningens förslag alt tid under vUken den försäkrade har åtnjutit föräldrapenning i saraband raed barns födelse får järaställas raed tid i förvärvsarbete i stället för sora utredningen föreslår tid då den försäkrade har åtnjutit tilläggssjukpenning. I enlighet raed ut­redningens förslag bör dock högst två raånader av sådan tid järaställas raed förvärvsarbete. Vidare bör dagpenning inte utges för dag då föräld­rapenning utgår.

Beträffande tid då försäkrad varit hindrad att förvärvsarbeta på grund av vårdnad av eget barn eller adoptivbarn föreslår utredningen att sådan lid skall vara överhoppningsbar i den raån barnet inle fyllt tre år. Detta innebär en avvikelse från de tidsgränser som gäUer i andra samraanhang i saraband raed bamsbörd. Sålunda avses föräldrapenning i saraband raed barns födelse utgå under längst 180 dagar. I vissa fall kan tiden förlängas så att föräldrapenning utgår till dess barnet är åtta raånader. Likaså avses arbetstagare få rätt att avhålla sig från arbetet under norraalt högst sex raånader i saraband med havandeskap eller barns födelse utan att riskera alt bli uppsagd från anställningen. En an­passning till näranda regler bör ske även i förevarande sararaanhang. Jag förordar därför att sora överhoppningsbar tid vid vårdnad av eget barn eller adoptivbarn skall räknas tid under vilken föräldrapenning i samband med barns födelse utgått, i den mån sådan tid inte tUlgodoräk­nas den arbetslöse som förvärvsarbete vid prövning av arbetsvillkoret.

AMS har vid remissbehandlingen föreslagit att även tid då raedlera genoragår arbetsprövning eller arbetsträning skall vara överhoppnings­bar.

Jag har nyss förordat att såväl sjukdora sora vuxenutbildning skall räknas sora överhoppningsbar tid vid beräkningen av raratid i arbetsvill­koret. Av den därvid läranade redovisningen framgår att arbetsmark­nadsutbUdning norraalt raåste räknas som vuxenutbildning. Arbetspröv­ning och arbetsträning torde i allraänhet utgöra ett övergångsstadiura mellan sjukdom och arbetsraarknadsutbildning. Det frarastår sora natur­ligt att även arbetsprövning och arbetsträning räknas som överhopp­ningsbar tid. Jag förordar därför att arbetsprövning och arbetsträning, som berättigar till utbUdningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen, skall järaställas med arbetsmarknadsutbildning vid beräkning av över­hoppningsbar tid.

Några remissinstanser anser att medlera i arbetslöshetskassa som tvingas avhålla sig från förvärvsarbete till följd av att han i enskUt hem vårdar eller hjälper åldring eller handikappad inte därigenom bör för­lora en upparbetad ersättningsrätt. Med hänsyn härtill föreslår dessa re-

 

Prop. 1973: 56                                                                      193

missinstanser att även sådan tid blir överhoppningsbar upp lill en tid av tre år.

I ett senare avsnitt koraraer jag att behandla frågan i vad mån den som i enskilt hera har vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträck­ning alt han varit förhindrad att stå till arbetsraarknadens förfogande, skall få järaställa sådan tid raed tid i förvärvsarbete vid prövningen av arbetsvillkoret i det kontanta arbetsraarknadsstödet. Jag förordar därvid att så skall ske i de fall då det är fråga ora viss kvalificerad vård. Dessa personer kommer således i stor utsträckning att, sedan vården har upp­hört, vara berättigade till kontant arbetsmarknadsstöd. Behovet av att vårdtid skall räknas sora överhoppningsbar tid i arbetslöshetsförsäk­ringen torde således i praktiken inte vara särskilt stort. Jag förordar därför inte en sådan ordning.

7.4.4 Karens

F, n, gäller att dagperming inte får utgå förrän medlera i arbetslös­hetskassa under en sararaanhängande tid av högst fera veckor varit ar­betslös fera dagar. Ora karensvillkoret har uppfyllts en gång under för­säkringsåret gäller den för återstoden av detta år.

KSA-utredningen föreslår att karensvillkoret slopas i arbetslöshetsför­säkringen. Sora skäl härför anför utredningen alt frågan ora ersättning vid kortvarigt inkorastbortfall korarait i ett delvis nytt läge genora nya regler ora karensdagar i sjukförsäkringen. Vidare kan enligt utredning­ens raening redan några dagars fullständigt inkorastbortfall innebära en avsevärd ekonoraisk påfrestning för den som är helt beroende av arbets­inkomst för sin försörjning. Av avgörande betydelse för utredningens förslag att slopa karensliden har dessutora varit en prelirainär över­enskoraraelse ora vederlag vid avsked och perraittering sora träffats rael­lan SAF och LO. Sedan överenskommelsen trädde i kraft år 1964 har antalet helgperraitterade sjunkit kraftigt.

Jag vill anföra följande i denna fråga. Även raed beaktande av den mellan SAF och LO ingångna preliminära överenskommelsen kan ett slopande av karenstiden antas koraraa att raedföra en stor belastning på arbetslöshetskassornas ekonomi och adrainistration. Vidare anser jag att en järaförelse raed förhållandena inora sjukförsäkringen inte bör göras raed hänsyn till de skUda förhållanden sora råder inora de båda försäkringarna. Vid inträffad arbetslöshet behövs på ett helt annat sätt än vid sjukdorasfall tid för att pröva den arbetslöses situation och över­väga vilka åtgärder sora lärapligen bör vidtas. Jag anser därför att en viss karenstid liksora hittills är nödvändig inora arbetslöshetsförsäk­ringen och föreslår att en karenstid av fera dagar skall gälla även i fortsättningen. Dessa dagar skall sora f. n. inte behöva ligga i en följd utan kunna vara utspridda över en sararaanhängande lid av fera veckor. Försäkrad skall inte behöva genoragå karens raer än en gång varje er-

13    Riksdagen 1973.1 saml Nr 56

 

Prop. 1973: 56                                                       194

sättningsperiod, I likhet raed vad som föreslås i fråga om arbetsvillko­ret skall dock karensvillkoret uppfyllas på nytt, ora en sararaanhäng­ande tid av tolv raånader, vari inte inräknas överhoppningsbar tid, har förflutit sedan den försäkrade senast uppbar ersättning. Med hänsyn till att karensvillkoret i princip behöver uppfyllas endast en gång varje ersättningsperiod och för att underlätta adrainislralionen anser jag att föreskrifter ora karensbefrielse, sora nu gäller vid bl. a. sjukdora, inte behövs i fortsättningen. Motsvarande regler koraraer jag i det följande att föreslå i fråga ora det kontanta arbetsmarknadsstödet.

Sora jag tidigare har berört bör, när det gäller företagare, möjUghet finnas att föreskriva en karenstid på upp lill två månader innan dagpen­ning får utgå.

7.4.5 Ersättningslid

KSA-utredningen föreslår att ersättning skall utgå längst under 300 dagar från arbetslöshetens början. Uppnår den försäkrade 55 års ålder innan denna ersättningsperiod går tiU ända skall ersältningstiden i stället vara 450 dagar. Om arbetslösheten upphör innan ersättningsperioden har gått till ända har den försäkrade vid ny arbetslöshet rätt lill ersätt­ning under återstående antal dagar av perioden även om han då inte uppfyller arbetsvUlkoret, Går ersällningsperioden till ända raen har den försäkrade dessförinnan ånyo uppfyllt arbetsvillkoret, utgår ersättning under ytterligare en hel period. Denna räknas från inträdel av den ar­betslöshet då den försäkrade senast uppfyllde arbetsvUlkoret, När en sararaanhängande tid av tolv raånader, vari inle inräknas överhopp­ningsbar tid, förflutit sedan ersättning senast uppbars av den försäkrade, bör eraellertid enligt utredningen rätt tUl ersättning föreligga endast så­vida arbetsvillkoret ånyo har uppfyllts.

Ersättningstiden är f, n, begränsad till 150 dagar under varje försäk­ringsår, AMS kan dock för viss kassa eller för viss dagpenningklass raedge att dagpenning får utgå för högst 200 dagar, Genora att arbets­villkoret omprövas vid början av närraast följande försäkringsår finns dessutora möjlighet för den sora då alltjämt är arbetslös att omedelbart få en ny ersätlningsperiod. Den sora närmast föregående försäkringsår har fått ersättning 150 dagar kan i sådant fall få ersättning ytterligare 150 dagar under det nya försäkringsåret, beroende på när arbetslösheten inträdde. Nuvarande bestäramelser medför individuella orättvisor som under senare år har blivit aUtmer fraraträdande. Att ersättningsliden generellt höjs till 300 dagar raedför alt dessa orättvisor och ojämnheter försvinner, Genora att ersätlningsdden för dera sora har uppnått 55 års ålder generellt höjs till 450 dagar undviks dessutom den prövning av ar­betslöshetens orsaker som f. n, görs av AMS beträffande den som befin­ner sig i åldern 55 till 60 år och sora blivit arbetslös på grund av struk­turförändringar i näringslivet. Oavsett orsaken till arbetslösheten blir

 

Prop. 1973: 56                                                                      195

dessa åldersgrupper berättigade tUl ersättning under 450 dagar. Med hänsyn till de anförda rättviseskälen och till behovet av ell förbättrat skydd för långtidsarbelslösa biträder jag i likhet med flertalet remissin­stanser utredningens förslag om ersättningslidens längd.

Utredningens förslag innebär vidare att arbetslöshetskassorna skall ha raöjlighet att utge ersättning under 150 dagar tUl medlera sora är raeUan 67 och 70 år. Mot utredningens förslag i denna del har invändningar rests av bl, a, vissa ledaraöter i utredningen sora anser att ersättningsrät­ten bör upphöra vid 67 års ålder. Även många remissinstanser anser att raöjligheten att få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen bör upphöra vid 67 års ålder.

Enligt rain raening bör av principiella, adrainistraliva och ekonoraiska skäl ålderspensionärerna inte tUlhöra arbetslöshetsförsäkringen när de­ras försörjning är tillfredsstäUande ordnad genora olika forraer av pen­sion. Tillkomsten av tilläggspensioneringen inom den allmänna försäk­ringen har raedfört att pensionsförraånerna förbättrats i sådan omfalt­ning alt det nuraera inte finns någon anledning att ha kvar möjligheten alt få ersättning från tvä socialförsäkringsgrenar samtidigt. Därtill kom­raer att arbetsförraedUngen endast i undantagsfall lär ha raöjlighet att erbjuda pensionärer lärapliga arbeten. Någon verklig prövning av om de i försäkringens mening står lill arbetsraarknadens förfogande kan därför sällan göras. Detta gäller fraraför allt personer sora har uppnått 67 års ålder. Jag förordar därför i likhet med reservanterna och åtsldlliga re­raissinstanser att den sora fyllt 67 år i fortsättningen inte skall vara er­sättningsberättigad.

7.4.6 Ersättningsbelopp

F, n, utgår ersättning från arbetslöshetsförsäkringen i förra av dels dagpenning enligt 14 klasser raellan 18 och 60 kr., dels barntillägg om två kr, per dag för varje barn under 16 år, dels hjälp till rese- och flytt­ningskostnader vid tUlträdande av arbete på annan ort,

KSA-utredningen föreslår att barntUlägg samt hjälp till rese- och flyttningskostnader slopas sora ersättningsforraer i arbetslöshetsförsäk­ringen. Dagpenning föreslås bli den enda ersättningsforraen. Denna skall även i fortsättningen utgå för högst fera dagar i veckan. Arbets­löshetskassan beslutar om medlemmarnas placering i dagpenningsklas­ser. Dagpenning skall kunna utgå med 30—75 kr. i skattefria belopp raed ferakronorsintervaller. Med AMS' raedgivande skall kassa ha möj­lighet att höja dagpenningen ytterligare raed icke slatsbidragsgrundan-de belopp. Enligt utredningens raening bör det vidare anförtros åt AMS alt, när omständigheterna så påkallar, besluta att gällande lägsta dag­penningklass inte längre skall tillärapas.

Sjukpenningutredningen har, raed utgångspunkt i KSA-utredningens förslag, räknat ora ersättningsbeloppen till skattepliktiga belopp. Utred-

 

Prop. 1973: 56                                                                       196

ningen, sora anser att vissa schabloner därvid raåste användas, företar oraräkningen raed hjälp av prelirainärskattetabellernas koluran 1, Med hänsyn till den koraraunala raedelutdebiteringen i landet använder ut­redningen tabell 24. Med denna beräkningsraetod finner utredningen alt den av KSA-utredningen föreslagna högsta statsbidragsgrundande dag­penningklassen på 75 kr, vid skattepUktig dagpenning bör motsvaras av en klass på 130 kr. Som lägsta dagpenningklass föreslår utredningen 40 kr. Mellan högsta och lägsta klassen bör enligt utredningens raening klasser besläraraas så att intervallen raellan dera är tio kr.

Sora KSA-utredningen anför koraraer arbetslöshetsförsäkringen i fraratiden att ge ökat korapensationsutryrarae och raöjligheter lill höjd korapensalion. Under sådana förhållanden saknas anledning alt behålla barntUlägget, Härför talar även den oraständigheten att sarahället i an­nan ordning tillgodoser bamfarailjernas behov. Även behovet av hjälp tiU täckande av rese- och flyttningskostnader tillgodoses numera i sådan omfattning i annan ordning, att denna slödforra bör utgå ur arbetslös­hetsförsäkringen. Jag tillstyrker därför utredningens förslag alt enda er­sättningsform i arbetslöshetsförsäkringen i fortsättningen blir dagpen­ning.

Införandet av skatteplikt för arbetslöshetsersättningen kräver att er­sättningsbeloppen räknas upp. Som sjukpenningulredningen anför måste uppräkningen göras schablonartad. Den av utredningen använda meto­den förefaller läraplig. Jag förordar sålunda att lägsta och högsta dag­penningklass blir 40 resp, 130 kr, och att intervallen raellan klasserna bestäras till tio kr. Dagpenningklasserna koraraer alltså fortsättningsvis att vara 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 110, 120 och 130 kr.

Jag förordar vidare att AMS skall kunna besluta att gällande lägsta dagpenningklass inle längre skall tillärapas. Som KSA-utredningen framhåller är denna fråga närmast av administrativ art, AMS bör ha möjlighet att efter samråd med arbetslöshetskassorna bedöraa när den lägsta dagpenningklassen har blivit överflödig,

KSA-utredningen har vidare föreslagit att arbetslöshetskassa, som så önskar, bör få raöjlighet att inora överförsäkringsreglernas rara bygga på högsta dagpenningen raed ett icke stalsbidragsgrundande belopp. Ut­redningens förslag i denna del måste ses mot bakgrund av att ersätt­ningen från arbetslöshetskassa avsågs vara skattefri inkorast. Del förhål­landet att dagpenningen nu föreslås bli skattepliktig torde raedföra att intresset från kassornas sida alt bygga på dagpenningen på föreslaget sätt inte blir särskilt slort. Anledning saknas därför att införa en sådan ordning,

7.4.7 Överförsäkringsbestämmelser

KSA-utredningens förslag till överförsäkringstabell är i princip utfor­mat på samraa sätt sora nu gäUande tabell. Från dagsinkorasten görs ett

 

Prop. 1973: 56                                                       197

generellt beräknat avdrag raotsvarande en prelirainärskatt sora täcker statlig inkorastskatt, koramunal inkomstskatt, folkpensionsavgift ra, ra. enligt viss skalletabell. Delta avdrag beror på att ersättningen från ar­betslöshetsförsäkringen f. n. är skattefri inkorast. Från den sålunda er­hållna nettoinkorasten görs sedan ytterligare ett s, k, raarginalavdrag. Det belopp sora sedan kvarstår utgör den gräns som ersättningen från arbetslöshetskassan inte får översliga enligt överförsäkringsbestäramel­serna. Utredningen anser att raarginalen mellan nettolön och försäk­ringsersättning f, n. är för vid och föreslår därför att marginalavdraget sänks från nuvarande 8,3 tUl 5 %.

KSA-utredningens förslag innebär vidare att genorasnittsinkorasten under den tid 5-raånadersvillkoret fullgjorts läggs till grund för pröv­ningen av överförsäkringsbestäramelserna. Inom gränsen för vad sora är adrainistrativt raöjligt bör dessutora enligt utredningens raening hänsyn tas till allraänna löneförändringar sora har ägt rura inora raedleraraens yrkesoraråde och vilkas storlek låter sig klart faslstäUas. För företagare blir i allraänhet bedömningen av vad sora är alt anse sora norraal arbets­inkorast raer koraplicerad än för anställda, Ora det skulle visa sig vara svårt att fastställa den arbetsinkorast som för företagaren skall läggas tiU grund för bedöraningen av överförsäkruigen, föreslår utredningen att raan sora riktpunkt väljer den norraala arbetsinkorasten för anställda sora arbetar inom den typ av företag som det är fråga ora och sora har raotsvarande färdigheter, arbetsförraåga och förutsättningar i övrigt,

I fråga om överförsäkringsbestämraelserna i övrigt anser utredningen att i stort sett sarama principer som gäller f, n, bör kunna tUlämpas, En­ligt utredningens mening torde det vidare kunna överlåtas åt AMS att i enlighet med av statsraakterna godkända norraer utfärda ny överförsäk­ringstabell, när exempelvis ändrad beskattning ger anledning därtill.

Enligt sjukpenningutredningen är det möjligt att fastställa en över­försäkringstabell som innebär betydligt raindre variationer i korapensa­tionsnivån i de enskUda fallen, om försäkringsersättningen blir skatte­pliktig inkomst. Efiersom två skattepliktiga belopp skall jämföras kan sora högsta ersättningsbelopp upptas 95 % av dagsinkorasten. Tabellen bör enligt sjukpenningutredningen krona för krona ange vilken ersätt­ning sora högst kan utgå vid viss inkorast. Belopp på 50 öre och däröver avrandas uppåt och belopp under 50 öre avrundas nedåt.

Remissinstanserna har i huvudsak slällt sig positiva tUl KSA-utred­ningens förslag tUl överförsäkringsbestäraraelser. Några reraissinstanser anser eraellertid alt marginalavdraget liksora hittills bör vara 8,3 % av dagsförtjänslen efter skatteavdrag.

I fråga ora raarginalavdragets storlek vill jag anföra följande. Ersätt­ning från arbetslöshetsförsäkringen kan f, n,, raed hänsyn till överför­säkringstabellens konstruktion, utgå raed högst 91,7 % av den tidigare inkorasten. Vid bestäraraandet av den högsta korapensationsnivån inom

 

Prop. 1973: 56                                                                      198

arbetslöshetsförsäkringen bör en anpassning liU vad som gäller inom andra socialförsäkringar eftersträvas. Det bör således beaktas att ersätt­ningsnivån inom den allraänna sjukJörsäkringen i framtiden avses bli 90 % av inkomstbortfallet. Från sarahällsekonoraiska synpunkter är rao­tiverat raed en viss självrisk även vid arbetslöshet och det är nödvändigt raed en stimulans till återgång i normalt förvärvsarbete. Effekterna i dessa avseenden torde dock inte bli nämnvärt olika antingen raarginal­avdraget faststäUs till 8,3 eller 10 %. Ä andra sidan anser jag alt det är angeläget att någon försäraring i förhållande till vad sora f. n. gäller inle sker. Efter övervägande av dessa omständigheter förordar jag att raargi­nalavdragets storlek vid fastställandet av överförsäkringstabell i arbets­löshetsförsäkringen liksora hittills bestäras till 8,3 %. Eftersora ersätt­ningen föreslås bli skattepliktig inkorast, förordar jag vidare att tabellen konstraeras i enlighet raed sjukpenningutredningens förslag. Sora högs­ta ersättningsbelopp upptas 91,7 % av dagsinkomslen.

Eftersom skatteavdrag inte längre behöver göras vid tabellens fast­ställande torde behov av ändring av tabellen fortsättningsvis inle kora­raa att föreligga lika ofta som hittills. Jag anser därför inte att det är nödvändigt att AMS berayndigas att vid behov utfärda ny överförsäk­ringstabeU.

När det gäller fastställandet av den järafördseinkorast sora skall läg­gas till grund för prövningen enligt överförsäkringsbesläraraelserna vill jag anföra följande synpunkter. Järafördsen bör grundas på den in­korast sora den arbetslöse vanligen åtnjöt under arbetstid sora var nor­raal för honom. Saknas underlag för beräkningen, bör sora inkomst räk­nas den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetstagare i sararaa yrke och raed sarama arbetsförraåga sora bidragstagaren. I regel synes dock den till koraraunal inkorastskatt i hemortskommunen taxerade inkoms­ten under kvalifikationstiden vara bäst ägnad att läggas lUl grund för bedöraningen av den arbetslöses inkoraster. När det gäller företagares inkoraster torde denna raetod vara den enda användbara. Den är också lärapUg därigenora alt den raedger att naturaförraåner beaktas. Hänsyn bör i särskilda fall kunna tas till att inkoraslen under kvalifikationstiden väsentligt avviker från den arbetslöses norraala inkorast under tiden dessförinnan,

7.4.8 Pensionsavdrag

KSA-utredningen föreslår att liksora hittills inte endast ålderspension i förra av folkpension och tilläggspension enligt lagen ora allraän för­säkring skaU medföra pensionsavdrag, utan alt pensionsavdrag skall gö­ras vid all ålderspension sora ulgår till följd av anställning och är obe­roende av ora nytt arbete erhålls. Frivillig pensionering föreslås inte heller i fortsättningen påverka ersättningen, ora pensionen inte ulgår till följd av anställning. Överförsäkringsavdrag och pensionsavdrag skall inte

 

Prop. 1973: 56                                                       199

ske saratidigt. Blir överförsäkringsavdraget större än pensionsavdraget skall överförsäkringsavdraget tillärapas. Även i fortsättningen skall en­dast raedleraraens egen ålderspension påverka ersättningsbeloppet. Där­emot påverkas det inte av efterlevandepension, t. ex, änkepension. Med hänsyn till den under år 1970 beslutade skattereformen med lättnader i den direkta beskattningen på de inkomstnivåer, där ålderspensionärer vanligen befinner sig, bör enligt utredningen ersättningen i de olika av­dragsklasserna reduceras raed ett belopp som motsvarar orakring 1/300 av årspensionen i stället för sora f. n. 1/350. Ora årspensionen understi­ger 1 050 kr. skall avdrag inte göras. Lägsta avdrag blir härigenora fyra kr.

Sjukpenningutredningen framhåller att kassaersättningens storlek byg­ger på inkomstbortfall under fem dagar per vecka. Pensionsavdragel bör enligt utredningen bygga på sararaa förutsättning. Mot denna bakgrund föreslår utredningen alt pensionsavdragstabellen konstrueras så alt er­sättningen reduceras med belopp sora raotsvarar ca 1/260 av årspensio­nen. För att lägsta avdrag i enUghet raed KSA-ulredningens förslag skall bli fyra kr. bör avdrag inte göras ora pensionen understiger 910 kr. per år.

Det helt övervägande antalet reraissinstanser godtar KSA-utredning­ens förslag alt pensionsavdrag görs efler en tabell sora innebär att kas­saersättningen rainskar raed 1/300 av årspensionen. Några reraissinstan­ser förordar eraellertid en avdragstabell så utformad att avdragen vid små pensionsbelopp blir relativt ringa och vid högre pensionsbelopp ökar efter en progressiv skala, Sararaa ståndpunkt redovisar en expert i utredningen i ett särskUt yttrande. LO och Saraorganisationen har dess­utom tagit upp frågan om vilka pensioner sora bör ingå bland dera sora skall dras av, LO framhåller att frivillig pension sora har tecknats av företagare inte kategoriskt kan undantas från avdragsreglerna, Beslära­raelserna bör enligt LO:s raening utformas så att alla pensioner som har samband raed förvärvsarbete skall omfattas av avdragsregeln. Saraorga­nisationen fraraför liknande synpunkter.

I denna fråga vUl jag anföra följande, Bestämmelsema om pensions­avdrag infördes år 1964 på förslag av 1960 års arbetslöshetsförsäkrings-utredning (SOU 1963: 40), Avdragsbestäraraelserna ansågs vara en pro­visorisk lösning av ålderspensionärernas ställning inora arbetslöshetsför­säkringen. Utredningen ansåg att det från såväl principiell som ekono­raisk synpunkt var rikligt att pensionärerna inte tillhörde arbetslöshets­försäkringen, Sora jag i del föregående har berört, förordar jag att er­sättningsrätten skall upphöra för den sora har fyllt 67 år. Delta raedför att besläramelserna ora pensionsavdrag inte koraraer att behöva tilläm­pas i samraa utsträckning sora tidigare, Avdragsbestäramdser fordras eraellertid även i fortsättningen för dera sora före fyllda 67 år utnyttjar raöjligheten till förtida uttag av ålderspension enligt lagen ora allraän

 

Prop. 1973: 56                                                       200

försäkring eller sora före näranda ålder eljest koraraer i åtnjutande av avdragsgrundande pension, I fråga ora pensionsavdragets storlek anser jag i likhet raed sjukpenningulredningen att storleken bör bygga på sararaa fömtsättning sora kassaersältningens belopp, näraligen inkorast­bortfall under fem dagar per vecka. Jag förordar därför att pensions­avdragstabellen konstraeras så att ersättningen reduceras med belopp sora raotsvarar ca 1/260 av årspensionen. Lägsta avdrag bör vara fyra kr. Med hänsyn till att försäkringen i fortsättningen inle avses orafatta dera sora har fyllt 67 år, koraraer sora jag nyss har frarahållit, de fall då pensionsavdragstabellen används att rainska väsentligt. Avdrag kora­raer dessutora inte att ske vid sraå pensionsbelopp. Vidare raåste be­aktas att sraå pensionsbelopp raedför lättnader i den direkta beskatt­ningen. Med hänsyn till dessa omständigheter anser jag inle att det fö­religger tillräckligt starka skäl att utforraa pensionsavdragstabellen efter en progressiv skala.

Jag anser det principiellt riktigt, vid bedöraande av vilka pensionsför­raåner sora skall orafattas av avdragsregeln, att ta hänsyn lill hur pen­sionsrätten har byggts upp. Sålunda bör ålderspension enligt lagen ora allraän försäkring liksora ålderspension sora utgår lill följd av anställ­ning grunda pensionsavdrag, medan frivillig pensionsförsäkring inte bör beaktas i detta saramanhang. Avdrag bör ske även om pensionen, som ibland förekomraer, ges en annan benäraning. Detta gäller exerapelvis s. k. årlig ersättning sora i vissa fall kan utgå till statstjänsteraän. Det avgörande bör vara huravida förraånen är knuten till innehavet av viss anställning samt utgår raed visst belopp per år eller raånad och är obe­roende av ora nytt arbete erhålls. Sora LO och Saraorganisalionen frarahåller bör alla pensioner som har samband raed förvärvsarbete fal­la in under avdragsbestämradsen och detta bör gälla vare sig den pen­sionsberättigade är företagare eller anställd. Många gånger torde det vara svårt att avgöra ora en pensionsförsäkring har tecknats frivilligt eUer ora pensionen skaU anses utgå tiU följd av arbete. Delta gäller sär­skilt i fråga ora försäkringar sora tecknas av företagare. Jag vill i detta sararaanhang betona att pensionsavdrag skall ske, om del inte frarastår sora klart alt pensionsförsäkring har tecknats under sådana forraer att den är att betrakta sora friviUig och utan anknytning till förvärvsarbete.

7.4.9 Samordning med förtidspension

Enligt nu gällande av AMS utfärdade föreskrifter angående sam­ordning meUan ersättning från arbetslöshetskassa och förtidspension en­ligt lagen ora allmän försäkring har försäkrad, sora har rätt till och upp­bär hel förtidspension, inte rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäk­ringen. Den sora uppbär två tredjedelar av hel förtidspension kan för­värva ersätlningsrätt från arbetslöshetskassan under förutsättning att ar­betsvillkoret har fullgjorts efter det pension börjat utgå och alt endast

 

Prop. 1973: 56                                                       201

lid då den försäkrade har ulfört förvärvsarbete tillgodoräknas. För den sora uppbär halv förtidspension gäller att ersättning utges inora raraen för överförsäkringsreglema. En förutsättning är även här att arbetsvill­koret är uppfyllt,

KSA-utredningen föreslår att de av AMS utfärdade föreskrifterna an­vänds även i fortsättningen. Då det gäller att fastställa den inkorast på vilken överförsäkringsreglerna skall tillärapas, uppstår enligt utred­ningen svårigheter i de fall då raedleraraen uppbär halv förtidspension och inte har haft förvärvsarbete efter pensioneringstiUfället, Utred­ningen föreslår därför att raan utgår från raedleraraens inkorast före pensioneringen. Av denna inkomst beräknas hälften läckas av förlids-pensionen, raedan den andra hälften blir den inkomst på vUken över­försäkringsregeln skall tillärapas.

I de fall yrkesskadelivränta utgår, utan att den försäkrade saratidigt uppbär förtidspension, bör enligt utredningen livräntan inte påverka er­sättningsrätten i arbetslöshetsförsäkringen, ora den försäkrade har full­gjort arbets- och andra ersättningsvillkor, I de fall då den sora uppbär yrkesskadelivränla uppbär även förtidspension skall de i fråga ora för­tidspension föreslagna reglerna gälla.

Utredningens förslag i denna del har vid reraissbehandlingen läranats ulan erinran. Även jag biträder förslaget. Jag vill endast erinra ora att vad sora sagts ora förtidspension skall äga raotsvarande tillärapning i fråga ora sjukbidrag.

Utredningen behandlar därefter frågan ora retroaktiv utbetalning av förtidspension och återbetalningsskyldighet för dagpenning från arbets­löshetsförsäkringen. Utredningen finner att en saraordning bör ulforraas så att — i de fall där en försäkrad, som uppbär dagpennmg från erkänd arbetslöshetskassa, tillerkänns hel eller två tredjedelar av hel förtidspen­sion — pensionen inte utbetalas retroaktivt. Försäkringskassan skall ef­ter samråd med arbetslöshetskassan besluta ora den tidpunkt från vilken pensionen skall utgå. Dagpenningen från arbetslöshetskassan upphör då att utgå. För de fall då dagpenningen ger lägre förraån än förtidspen­sionen, föreslår utredningen att den överskjutande pensionen utbetalas till den försäkrade och att pensionsbeslutet får retroaktiv verkan enligt huvudregeln inom förtidspensioneringen. Någon reglering mellan arbets­löshetskassa och pensionssysteraet är enligt utredningen inte påkallad.

Endast RFV har fraraförl erinringar raot utredningens förslag i denna del. Enligt verkels raening leder förslaget lill att den från ATP-synpunkt viktiga frågan, när pensionsfallet skall anses ha inträffat, blir beroende av storleken av pensionen resp. dagpenningen, Detla kan leda till bl, a, att den försäkrade kan gå raiste ora ett antagandeår och om hustrutill-lägg för retroaktivliden. Vidare är pensionens begynndsetid bl, a, av be­tydelse för frågan, ora sjukförsäkrings- och pensionsavgifter skall erläg­gas för visst år, RFV förordar i stället att vid första utbetalningen av

 

Prop. 1973: 56                                                                      202

pensionen avdrag görs från retroaklivbeloppet för utgiven dagpenning. Vid avräkningsförfarandet bör raotsvarande regler sora nu tillärapas i fråga ora saraordning raellan sjukpenning och pension kunna användas.

Efter sararåd raed chefen för socialdepartementet vUl jag anföra föl­jande i denna fråga. Nuvarande ordning innebär, i avsaknad av särskU­da saraordningsregler, alt raan i de faU, där en arbetslös raedlera i ar­betslöshetskassa har beviljats retroaktiv pension enligt lagen ora allraän försäkring, i princip måste använda sig av reglerna om återkrav av obehörigt uppburen ersättning för att undvika överkompensationseffek­ter. Provisoriskt har raan sökt koraraa till rätta raed detla genora att ar­betslöshetskassan utverkar fullraakt från kassaraedleraraen enligt vilken försäkringskassan berättigas göra avdrag från pensionen för arbetslös­hetskassans räkning. Klara saraordningsregler raåste eraellertid anses önskvärda. Sora RFV påpekar raedför utredningens förslag i fråga ora saraordning av dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen och förtids­pension, sora utbetalas för förfluten tid, sådana inte önskvärda effekter alt förslaget inte kan accepteras. En lösning efter de av RFV föreslagna riktlinjerna synes i stäUet vara att föredra. Föreskriften ora avräkning mellan bl. a. socialhjälp och pension finns f, n, intagna i 17 kap, lagen ora allraän försäkring. Chefen för socialdeparleraentet har tidigare i dag anmält förslag alt i nämnda kapitel införs bestämmelser om avräkning mellan förtidspension och dagpenning från arbetslöshetskassa. Eftersom även ålderspension enligt lagen ora allmän försäkring kan beviljas för förfluten tid omfattar förslaget även sådan pension. Beträffande ålders­pension blir dock avräkning aktuell enbart i fråga om förtida uttag av ålderspension eftersom rätten till ersättning upphör då den försäkrade fyller 67 år,

7.4.10 ErsiUtning vid arbetslöshet del av vecka

KS.A-utredningen föreslår alt sararaa förutsättningar skall gälla för dellidsarbetares rätt tUl ersättning sora för rätt till inträde som raedlera i arbetslöshetskassa. Ersättningssökande skall således vara beredd att ar­beta rainst 17 timmar i genomsnitt per vecka och rainst tre tiraraar varje dag arbete utförs. För de fall då den norraala arbetstiden inte är direkt reglerad i antal arbetstimmar, föreslår utredningen att AMS bemyndigas att utfärda föreskrifter ora särskilda beräkningsregler. Utredningens för­slag i fråga ora dellidsarbetares rätt lill ersättning från arbetslöshetsför­säkringen innebär i övrigt följande,

Sora fast lidsrara för beräkning av ersättning vid deltidsarbete skall användas kalenderveckan, Detla raöjliggör en beräkning av ersättning i nära anslutning till antalet arbetade timmar under veckan. Utredningens förslag till veckoberäkningssystem förutsätter en normalarbetsvecka av 40 tiraraar och bygger på generell tillärapning av omräkning enligt tabell till hela och halva ersättningsdagar per vecka, Beräkningssysleraet skall

 

Prop. 1973: 56                                                       203

orafatta dels arbetslös sora tidigare har haft heltidsarbete och fortfaran­de söker sådant arbete men under ifrågavarande vecka utför arbete någon begränsad tid, dels arbetslös som söker endast deltidsarbete och sora under veckan är helt arbetslös eller utför arbete kortare tid än ar­betsutbudet avser. Arbetslös sora har haft heltidsarbete och fortfarande önskar sådant arbete utan begränsning av den för ifrågakora.raande ar­bete gällande arbetstiden skaU få ersättning enUgt huvudregeln för hel­tidsarbete ora han är helt arbetslös eller har arbetat högst fyra tiraraar under veckan. Vid bedöraning av arbetslöshetens orafattning skall hän­syn inte tas till bisyssla, som den försäkrade före arbetslösheten har kun­nat förena raed varaktigt hehidsarbele och sora därefter inte har utvid­gats. Överstiger arbetsutbudet den tid per vecka sora en deltidsarbetande kassaraedlera norraall har arbetat närraast före arbetslösheten, skall överskjutande tid inte medräknas vid beräkning av arbetslöshetens ora­fattning. Kassa bör eraellertid kunna raedge undantag från denna regel, ora raedleraraen har särskilt skäl för utvidgningen av arbetsutbudet, Ora den försäkrade regelbundet utför deltidsarbete under en period, då han i övrigt är arbetslös, skall ersättning utgå för högst 50 dagar under en sararaanhängande ersättningsperiod. Kassa skall dock kunna medge att ersättningsperioden förlängs tUl 150 dagar. Med AMS' tillstånd skall dessutora under särskUda förhåUanden ytterligare förlängning kunna raedges, Sora raotiv för dessa inskränkningar i ersättningsrätten anför utredningen att det bör undvikas att partiell arbetslöshet under deltids­arbete i korabinalion raed ersättning från arbetslöshetsförsäkringen nor­maliseras genom att pågå längre tid, I sådana fall kan det bli så att var­ken den försäkrade eller hans arbetsgivare har något intresse av att den aktuella situationen förändras, Veckoberäkningssyslemet skall kunna tillämpas även under vecka då den arbetslöse är helt eller delvis arbets­oförmögen på grund av sjukdora och uppbär hel eller halv sjukpenning. För arbetslös sora söker heltidsarbete raedför hel sjukpenning under en dag i veckan (även söndag) sex tiraraars rainskning av arbetslöshetstiden under veckan. Utgår under dagen endast halv sjukpenning blir minsk­ningen tre timraar. Även vid arbetshinder av annat slag än sjukdora kan raetoden raed veckoberäkning enligt oraräkningstabellen tillämpas. Den arbetslöshet sora skall ersättas under veckan kan därvid beräknas raot­svara en feratedel av den försäkrades norraala arbetsutbud per vecka raultiplicerat raed antalet arbetsoförhindrade ersättningsberättigade da­gar i veckan. Närmare föreskrifter ora sådan beräkning liksora om till­lämpning i delta sararaanhang av bestäraraelsema ora ersätlningsför­bjudna dagar skall utfärdas av AMS, Den norraala veckoarbetsinkoras­ten raåste för arbetslösa deltidsarbetare oraräknas till dagsinkomst efter antalet ersättningsdagar per vecka och inte genom att veckoinkorasten delas raed fem, Omräkningssysleraet förutsätter vidare alt de försäkra­des  placering  i  dagpcnningklass  sker  oberoende  av  deras  arbetstid.

 

Prop. 1973: 56                                                                      204

Klassplaceringen bör endast avse bestäraraande av dagpenningens be­lopp. Avgiftssysteraet bör vara frislående från klassindelningen. Möjlig­het bör dock aUtjärat finnas för kassa sora så önskar att tillärapa sär­skild dagpcnningklass för deltidsarbetande. Ersältningsvecka, då raed­lera vid deltidsarbete eller deltidsutbud har uppburit dagpenning, skall vid beräkning av ersätlningsperiod anses som fem dagar, om antalet er­sättningsdagar under veckan uppgått till minst två och en halv. Har an­talet ersättningsdagar under veckan endast uppgått till två eller mindre, utgör ersättningsperiodens dagantal den veckan två gånger antalet er­sättningsdagar. Den nuvarande raöjligheten för AMS att, ora särskUda skäl föreligger, föreskriva att, för försäkrad sora arbetar vid företag, där han fortlöpande är anställd raindre än fera dagar i veckan, antalet er­sättningsdagar per vecka rainskas raed en (kortlidsavdrag) behålls, Be­släraraelsen skall äga motsvarande tillärapning då arbetsinskränkningen har annan förra än rainskning av antalet dagar per vecka,

I kassaförordningen regleras inte närraare deltidsarbetares rätt till er­sättning från arbetslöshetsförsäkringen. Reglerna ora ersätlningsrätt lik­sora arbetsvUlkorets rainiraibestäraradse sätter eraellertid vissa gränser för den deltidsarbetandes raöjligheter att få ersättning från arbetslös­hetskassa. Utredningens förslag att ersättnmgsrätten för den sora före arbetslösheten har haft eller därunder får deltidsarbete bör regleras så fullständigt sora möjligt godtas av samtliga reraissinstanser. Utredning­ens huvudförslag om ett scheraatiskt veckoberäkningssyslera har raolta­gils positivt av reraissinstanserna. Även jag anser det nödvändigt att del­tidsarbetandes ersättningsrätt från arbetslöshetsförsäkringen regleras närmare. Delta påkallas inte minst av att antalet deltidsarbetande under de senaste åren ökat kraftigt. I likhet med flertalet reraissinstanser anser jag alt besläraraelserna ora deltidsarbetandes ersältningsrätt i huvudsak bör bygga på de principer sora ligger lill grund för utredningens förslag. Jag vill dock i detta samraanhang anmäla ett förslag från AMS ora reg­lering av dessa frågor.

AMS' förslag till beräkning av ersättning vid arbetslöshet del av vecka syftar enligt styrelsen lUl att åstadkoraraa ett ersättningssystem där den av KSA-utredningen föreslagna oraräkningsraetoden behålls raen utvecklas och förbättras i vissa avseenden. Den grundläggande be­räkningsprincipen är att ersättningens storlek genoragående besläras av normal arbetstid och inkomsl per vecka och att detta sker i alla fall då den försäkrade före arbetslösheten har haft deltidsarbete eller under en arbetslöshetsvecka inte står till arbetsraarknadens förfogande sora ar­betssökande vid arbetsförraedling eller i övrigt är ersättningsberättigad i full utsträckning. Antalet ersättningsdagar är alltid fera, ora den försäk­rade är arbetslös och ersättningsberättigad för hela veckan. Förkortas den ersättningsberättigade veckotiden av arbetad tid, sjukdora eller an­nat arbets- eller ersältningshinder reduceras antalet ersätlningsdagar en-

 

Prop. 1973: 56                                                                      205

ligt en omräkningstabell. Tabellen bygger på att järaförelse görs raellan den försäkrades normalarbetstid i timraar per vecka före arbetslösheten och antal arbetslösa tiraraar under den ifrågavarande veckan efler av­drag av eventuellt ersältningshinder. För resp, intervall av norraalar-hetslid beräknas två tiondelar av raedeltalet inom intervallet vara ar­betslös tid för att en dag skall ersättas, tre tiondelar för att en och en halv dag skall ersättas osv. Normalarbetstid per vecka före arbetslöshe­ten fastställs i hela tiraraar. Har den försäkrade före arbetslösheten haft oregelbunden deltid raåste genorasnitlsberäkningen utsträckas till en längre period, Sora utgångspunkt kan därvid de fem enligt arbetsvUlko­ret tillgodoräkningsbara månadema närraast före den aktuella arbetslös­heten användas.

AMS' förslag innebär vidare att, ora den försäkrade förvärvsarbetar under beräkningsveckan, reduktion skall ske av antalet arbetslösa tira­raar sora skall ersättas raed det antal hela tiraraar under veckan för vil­ken inkorast erhålls. Uppbär den försäkrade under veckan sjukpenning bör i princip den arbetslösa tid sora skall ersättas rainskas raed en sjun­dedel av den försäkrades normalarbetstid för varje kalenderdag sjukpen­ning ulgår under veckan. Beräkningen föreslås ske med användande av följande avdragstabell.

Den försäkrades normalarbetstid        Avdrag skall ske med följande antal lim-

per  vecka   före   arbetslösheten       mar för varje kalenderdag under veckan

uppgår tiU                              den försäkrade är berättigad till

hel sjukpenning   halv sjukpenning

mer än 30 limmar                    6                          3

30 timmar eller mindre            4                          2

För varje dag raed ersättningshinder av annat slag än sjukdora avdras från den ersättningsberättigade tiden en femtedel av normalarbetstiden och resterande tid blir de arbetslösa timraar sora skall ersättas under förutsättning att dagar raed arbetshinder överstiger en per vecka.

Antalet arbetslösa tiraraar förvandlas raed hjälp av oraräkningstabel­len i likhet raed KSA-ulredningens förslag till hela eller halva arbetsda­gar. Det erhållna dagantalet raullipliceras med dagpenningbeloppel per ersättningsdag. Detta belopp är en feratedel av den försäkrades norraal-inkorast per vecka före arbetslösheten sedan reduktion skett med hän­syn tUl gällande dagpenningklass samt enligt pensionsavdrags- och överförsäkringsreglerna,

Sora AMS framhåller medför förslaget alt systeraet för ersätlningsbe-räkning blir adrainistrativt enklare och rättvisare, Beräkningsraeloden raedför alt en och samma regel läcker alla olikheter i längd och fördel­ning av arbetstider som understiger 40 timraar per vecka. Försäkringser­sättningen blir raer differentierad och sararaa oraräkningsmetod kan an­vändas vare sig arbetslöshetskassan tUlärapar en eller flera dagpenning-

 

Prop. 1973: 56                                                       206

klasser. På grund av det anförda biträder jag AMS' förslag, Genora att förslaget innebär att arbetslöshet sora omfattar 3—6 timraar i vissa fall ersätts, att fördubblhig av antalet ersättningsdagar vid beräkning av er­sättningsperioden inte behöver ske och att beräkningen av norm.alarbets-tiden i fall då den försäkrade före arbetslösheten har haft oregelbunden arbetstid kan göras under en längre period tillgodoses vissa önskemål sora har fraraförts vid reraissbehandlingen,

I övrigt förordar jag att vissa av de av KSA-utredningen föreslagna reglerna tillärapas. För rätt till ersättning förutsätts således att arbetsut­budet är rainst tre tiraraar varje arbetsdag och i genorasnitt rainst 17 tiraraar i veckan. Vid bedöraning av arbetslöshetens omfattning bör hän­syn inte tas lill bisyssla, sora den försäkrade före arbetslösheten har kun­nat förena raed varaktigt heltidsarbete och sora därefter inte har utvid­gats. Likaså bör ersättningsrätten inskränkas då den försäkrade regel­bundet utför deltidsarbete under en arbetslöshetsperiod. Vidare bör AMS utfärda närraare föreskrifter ora beräkning av antalet ersättnings­berättigade dagar då ersättningshinder av annat slag än sjukdora förelig­ger liksora ora tillärapning i detta samraanhang av bestäraradserna ora ersätlningsförbjudna dagar. Även bestämmelserna om korttidsavdrag kvarstår. Jag vill i sararaanhanget påpeka att undanlag från huvudregeln att överskjutande tid inte raedräknas vid beräkning av arbetslöshetens omfattning, om arbetsutbudet överstiger den lid per vecka sora den för­säkrade norraalt har arbetat närraast före arbetslösheten, lär kunna raedges endast i speciella fall, såsora då den försäkrade på grund av sjukdora varit tvungen alt inskränka sin normala arbetstid.

Med hänsyn till det förordade beräkningssystemet kan, som utred­ningen frarahåller, någon skillnad i statsbidragshänseende inte göras raellan hel och halv ersättning. Halva ersättningsdagar bör oraräknas till hela dagar, sora tas raed vid fastställande av det totala antalet ersätt­ningsdagar sora bestäramer de progressiva statsbidragets procentsats,

I detta sammanhang vill jag dessutom ta upp ett par frågor sora har berörts vid reraissbehandlingen.

Enligt AMS bör nuvarande raöjligheter för kassa och AMS att dra in ersättnmgen för en arbetslös dag i vecka, då raedlera i fyra dagar har utfört arbete i sådan utsträckning att hel dagpenning inte har kunnat utgå för någon av dagama, kvarstå. Vidare anser styrelsen att det bör vara raöjligt för kassa att, ora särskilda skäl föreligger, föreskriva att dagpenning inte skall utgå för dag, för vilken raedlera kan anses gott­gjord genora seraesterersättning, Dessutora visar erfarenheten att det finns behov av att AMS generellt för kassorna kan införa begränsning av ersättningsrätten i samband raed seraesterersättning,

32 § Iredje stycket kassaförordningen reglerar de av AMS berörda frågorna. Praktiska synpunkter talar för att en raotsvarande bestäm­melse införs i den nya lagen. Härigenom erhålls dessutora ett behövligt

 

Prop. 1973: 56                                                       207

korapleraent till den förordade besläramdsen ora inskränkning av ersätt­ningsrätten vid regelbundet deltidsarbete. Jag tillstyrker därför förslaget,

7.5 Kontant arbetsmarluiadsstöd

7.5.1 Arbetsvillkor

En grundläggande förutsättning för alla former av kontant stöd vid arbetslöshet bör vara att de som skall ersättas har en viss anknytning till arbetsraarknaden. Sora utredningen föreslår raed instäramande av remiss­instanserna bör därför även i fråga ora det kontanta arbetsraarknads­stödet i princip krävas att sökanden före arbetslöshetens början har haft förvärvsarbete av viss orafattning, Liksora i arbetslöshetsförsäkringen bör för rätt tUl ersättning uppställas ett arbetsvillkor, som i huvudsak ut­forraas i överenssläraraelse raed raotsvarande villkor i försäkringen.

För att rätt till kontant arbelsraarknadsslöd skall föreligga förordar jag, i likhet raed utredningen, att det i allraänhet bör krävas att sökan­den har utfört förvärvsarbete under rainsl fera månader av de tolv må­naderna närraast före arbetslöshetens början. Vid prövningen av huru­vida arbetsvillkoret är uppfyllt las hänsyn endast till raånad då sökan­den utfört förvärvsarbete minst tio dagar och minst 70 timraar. Detta motsvarar vad sora i arbetslöshetsförsäkringen föreslås gälla sora rikt­punkt,

I övrigt bör sora utredningen har föreslagit raed lid i förvärvsarbete vid prövningen av arbetsvillkoret i begränsad orafattning få järaställas tid då sökanden av arbetsraarknadsskäl eller andra hänsyn har varit tvungen att avhålla sig från förvärvsarbete. Delta gäller arbetsraark­nadsutbildning, värnpliktstjänstgöring samt seraester eUer annan ledig­het då lön ulgår. I enlighet raed vad jag förordar i fråga ora arbetslös­hetsförsäkringen bör detsamma gälla tid då sökanden har åtnjutit för­äldrapenning. Beträffande arbetsmarknadsutbildning, dvs. sådan utbild­ning under vilken utbildningsbidrag enligt arbetsraarknadskungörelsen utgår, värnpliktstjänstgöring och tid då sökanden har åtnjutit föräldra­penning bör dock högst två månader få jämställas med tid i förvärvsar­bete. Med sådan tid bör dessutora järaställas tid då sökanden i enskilt hera vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att han varit förhindrad att stå tiU arbetsmarknadens förfogande. Jag vill dock beto­na att vårdbehovet skall ha varit av sådan omfattning att den arbetslöse verkligen har varit förhindrad att förvärvsarbeta. Har invaliditelstillägg enligt 9 kap. 2 § första stycket lagen ora allraän försäkring eller vård­bidrag enligt 9 kap, 4 § sararaa lag (i lydelse enligt prop, 1973: 47) eller koraraunalt vårdbidrag utgått, får vårdbehovet och vårdens omfattning anses styrkt,

I enUghet raed vad jag förordar beträffande arbetslöshetsförsäkringen bör, vid bestäraraande av raratid i arbetsvillkoret, sora överhoppnings-

 

Prop. 1973: 56                                                       208

bar tid räknas lid då sökanden har varit förhindrad att förvärvsarbeta på grund av styrkt sjukdora, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens område och vård av bam under tid för vilken föräldrapenning i saraband raed barns födelse utgått, i den raån tiden inte järaställs med tid under vilken förvärvsarbete har utförts. Dessutom bör även tid i arbetsprövning eller arbetsträning, som berättigar till utbUdningsbidrag enligt arbetsraark­nadskungörelsen, järaställas raed tid i arbetsraarknadsutbildning i fråga ora att räknas sora överhoppningsbar tid,

7.5.2 Karens

I fråga ora dera som uppfyller det reguljära arbetsvillkoret, sora upp­ställs i det kontanta arbetsraarknadsstödet, föreslår KSA-utredningen att ett karensvillkor skall gälla. Även ora förhållandena för åtskilliga av dera sora söker kontant arbetsraarknadsstöd koraraer att vara lika dera sora förutsatts för de försäkrade, koraraer det enligt utredningens rae­ning alt i många fall uppstå svårigheter att omedelbart klarlägga arbets­löshetssituationen när de sora söker kontant arbetsraarknadsstöd anraä­ler sig vid arbetsförraedUngen, Mot bakgrund härav föreslår utredningen att kontant arbetsraarknadsstöd skall utgå till den sora har uppfyllt före­skrivet arbetsvillkor först sedan han har anraält sig sora arbetssökande vid offentlig arbetsförraedling och därefter varit arbetslös sararaanlagt fera dagar, anmälningsdagen inräknad. Dessa dagar behöver inte ligga i en följd utan kan vara utspridda över en sararaanhängande tid av högst fera kalenderveckor. I karenstid skall enligt utredningen inräknas endast dag, för vUken kontant arbetsraarknadsstöd skulle ha utgått ora karens-viUkoret hade varit uppfyllt. Sökande skall inte behöva genomgå karens mer än en gång varje ersättningsperiod av 150 resp. 300 dagar. Den tek­niska raetoden för reglering av karenstid föreslås skola överensstäraraa med reglerna för beräkning av ersättningstid. Detta medför bl, a, att, om ersättningsperiod har gått till ända raen sökanden under perioden på nytt har uppfyllt arbetsvUlkoret, ersättning ulgår under ytterligare en er­sättningsperiod utan att karensvillkoret behöver uppfyllas igen. Utred­ningens förslag 1 denna del har berörts endast av AMS, sora anser att karenstid inte bör tillärapas i fråga ora kontant arbetsraarknadsstöd.

För rain del insläraraer jag i utredningens bedömning att en viss ka­renstid behövs vid kontant arbetsraarknadsstöd. Till slöd för denna upp­fattning kan åberopas i huvudsak sararaa oraständigheler sora talar för att ett karensvillkor är nödvändigt i arbetslöshetsförsäkringen. Jag vill särskilt frarahålla att del är angeläget alt arbetsförraedUngen får lid att pröva den arbetslöses situation och överväga vilka åtgärder sora lärap­ligen bör vidtas, VUlkoret bör utforraas i enlighet med utredningens för­slag med det undantaget att sökanden bör genoragå ny karens efter varje avslutad ersättningsperiod. Denna konstruktion överensstäraraer raed vad jag förordar i fråga ora karensvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen.

 

Prop. 1973: 56                                                                      209

Sora jag tidigare har berört skall i fråga ora företagare gälla en ka­renstid ora två raånader,

7.5.3 Nytillträdande eller återinträdande på arbetsmarknaden

KSA-utredningen frarahåller att den sora är ny på arbetsraarknaden kan vara utsatt för väsentligt större arbetslöshetsrisk än den sora där re­dan funnit en fastare anknytning. Ofta föreligger avsaknad av yrkesvana och erfarenhet av tidigare förvärvsarbete särat brister i utbildningen. En­ligt utredningens raening är det befogat att utforraa det kontanta arbets­raarknadsstödet så att det ger ekonoraiskt skydd också för denna kate­gori av arbetstagare. Även från arbelsraarknadspolitisk synpunkt kan det vara raotiverat all ge konlantstödet en sådan inriktning att det utgör en stimulans för arbetssökande att ta kontakt med arbetsförmedlingen. Vad sora härvid kan koraraa i fråga är enligt utredningen att i större el­ler raindre grad efterge arbetsvillkorets krav på ulfört förvärvsarbete sora förutsättning för rätt till kontanlstöd.

Det kan, sora utredningen betonar, inte koraraa i fråga att utan någon sora helst begränsning göra arbetsraarknadsstödet tUlämpligt på en ny­tillträdande arbetssökande. Det bör fordras att den sökande har visat en positiv vilja alt utnyttja de aktuella möjlighetema att finna stadig­varande arbete. Först sedan arbetsförraedUngen har fått tillfälle att under en tid lärana anvisningar ora tUlgängligt arbete eller alt söka genoraföra andra lärapliga arbelsraarknadsåtgärder, har raan fått ett prov på intensiteten i sökandens arbetsvilja och varaktigheten i hans arbetsutbud. För att få en läraplig avgränsning av tillärapningsorarådet för en särregel ora den nytillträdande arbetskraften raåste den situation sora förelåg innan den nytillträdande ställde sig lill arbetsraarknadens förfogande närraare preciseras. En särregel raåste bygga på vissa situa­tioner då starka skal att söka förvärvsarbete föreligger och sökanden därför vanligen har klart uttalat behov av den ekonoraiska trygghet som kontant arbetsraarknadsstöd kan lämna. Sådant behov är utpräglat och allmänt förekomraande fraraför allt hos den sora efler utbildning vill övergå till förvärvsarbete.

Mot denna bakgrund föreslår utredningen en regel ora särskilda kvali-fikalionsraöjligheter för dera sora söker sig in på arbetsmarknaden utan alt dessförinnan ha uppfyllt arbetsviUkoret, Regeln avser dels dem sora övergår till förvärvsarbete från ungdorasutbildning eller därraed i fråga ora studiesocialt slöd likställd vuxenutbildning på heUid, dels dera sora enligt arbetsförraedlings beslut raed klar raålsättning att efter utbild­ningen kunna få varaktigt förvärvsarbete söker sådant arbete efter att ha slutfört arbetsraarknadsutbildning. Under en kvalifikationslid av tre raånader skall sökanden efter utbildningens slut slå liU arbetsraarkna­dens förfogande som arbetssökande vid offentlig arbetsförraedling och

14    Riksdagen 1973.1 saml Nr 56

 

Prop. 1973: 56                                                       210

i övrigt uppfylla de aUraänna förutsätlningarna för ersältningsrält, I kvalifikationstiden inräknas även tid då sökanden förvärvsarbetat.

Flertalet reraissinstanser har ingen erinran raot utredningens förslag i denna del. Några reraissinstanser anser emellertid att kvalifikationstiden bör sällas till två månader. AMS och LRF anser i fråga ora arbetsraark­nadsutbUdning att krav bör ställas på att utbildningen avser viss rainirai­tid.

Jag delar utredningens uppfattning att det kontanta arbetsraarknads­stödet bör utforraas så att del ger ett ekonoraiskt skydd även för vissa grupper av arbetssökande som ännu inte har hunnit uppfylla arbetsvill­koret. Jag insläraraer även i utredningens bedöraning att behovet av skydd är fraraträdande för dera sora efter avslutad utbildning vill övergå till förvärvsarbete. Sora utredningen frarahåller är risken för arbetslös­het vanligen större för den sora är ny på arbetsraarknaden än för den sora redan har en fastare anknytning där. Det är vidare angeläget att den sora har en bristiällig utbildning eller sora en längre tid har varit borta från arbetsraarknaden efler korapletterande utbildning har raöjlig­het att korama i åtnjutande av kontanlstöd. Jag biträder därför utred­ningens förslag att den sora efler avslutad ungdorasutbildning, arbets­marknadsutbildning eller viss annan vuxenutbildning under vissa förhål­landen skall vara berättigad lill kontant arbetsraarknadsstöd ulan alt dessförinnan ha uppfyllt arbetsvillkoret.

Beträffande ungdorasutbildning anför utredningen all den kan ha varit av växlande lidslängd och raer eller raindre inriktad på ett bestärat yrkesoraråde. Den kan ha avslutats eller avbrutits på olika stadier och i olika ålder. Avslutningen av studierna kan ha haft karaktär av examen eller skett på mindre markerat sätt. Vad sora anförs angående ungdoras­utbildning bör enligt utredningens raening gälla även vuxna personer sora på hellid har deltagit i ungdorasutbildning eUer studerat på särskUd läroanstalt för vuxna, ora det för utbUdningen har förelegat rätt alt upp­bära studiesocialt stöd (studiehjälp eller sludieraedd),

I denna fråga anser jag alt inriktningen på den ungdoras- och vuxen­utbildning sora ulan föregående förvärvsarbete skall berättiga lill kon­tant arbetsraarknadsstöd närraare raåste preciseras och att kvalifika­tionstiden bör förlängas.

Syftet raed det föreslagna stödet är att ge skydd ål dem som önskar inträda på arbetsmarknaden. Det framstår under sådana förhållanden sora naturligt att kräva att den genoragångna utbildningen skall vara äg­nad alt underlätta raöjlighelerna för sökanden att träda ut i förvärvsli­vet. Krav bör därför uppställas på att utbildningen är yrkesinriktad. Be­träffande ungdoraar sora efter att ha genoragått endast grundskola och inte kan få arbete finns det därför anledning kräva att de försöker vida­reutbilda sig, antingen genora att genoragå gyranasieskola eller genora annan yrkesinriktad utbildning. Jag förordar därför att raed ungdorasul-

 

Prop. 1973:56                                                        211

bildning skall förstås rainst genoragången grundskola järate fullföljd gyranasial utbildning. Med gyranasial utbildning bör järastäUas annan fullföljd yrkesinriktad utbildning. Efter individuell prövning bör dock undantag från kravet på att den yrkesinriktade utbildningen skall vara fuUföljd kunna göras. Vid bedöraning ora utbildningsvillkoret skall kun­na efterges, skall sararåd ske raed lokal skolmyndighet. Även den som efter genoragången grundskola sökt erhålla yrkesutbildning men inte kunnat koraraa i åtnjutande av för vederbörande läraplig sådan, bör kunna anses kvalificerad för kontant arbetsraarknadsstöd. Att sökanden, efler dispens, i förtid har slutat grundskolan bör i dessa fall i och för sig inte utgöra något hinder för arbetsraarknadsstöd. Även i fråga ora vuxenutbildning bör krävas att utbUdningen, förutora alt den bedrivs på heltid och berättigar till studiesocialt slöd, är yrkesinriktad och all den orafattar minst ett läsår eller däreraot svarande tid. Utbildning under kortare tid lär i allraänhet inte vara ägnad att underlätta för sökanden att erhålla arbete.

De sora efter ungdorasutbildning eller vuxenutbildning kan korama i åtnjutande av kontant arbetsraarknadsstöd har ofta tidigare inle för­värvsarbetat eller har under en längre tid varit borta från arbetsraarkna­den. Det är därför angeläget att arbetsraarknadsorganen under en inte alltför kort tid får raöjligheter att lärana anvisningar om tUlgängligt ar­bete eller att genoraföra andra erforderliga arbetsraarknadsålgärder. Under kvalifikationstiden prövas även sökandens arbetsvUja och va­raktigheten i hans arbetsutbud. Jag förordar därför att sökanden i dessa fall skall vara berättigad till kontant arbetsraarknadsstöd sedan han efter utbildningens slut i fera raånader har stått till arbetsraarknadens förfo­gande, Sararaa krav bör uppställas beträffande sökande sora har genora­gått arbetsraarknadsutbildning.

Utredningens förslag i fråga ora arbetsraarknadsutbildning sora sär­skild kvalifikatlonsgrand för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd inne­bär att sådan utbildning oavsett ulbUdningstidens längd skall kvalificera till arbetsmarknadsstöd. AMS och LRF har vid reraissbehandlingen frarahållit att krav bör ställas på att utbildningen avser viss rainiraitid. En ledaraot i utredningen anför i en reservation liknande synpunkter.

Även jag anser att det bör krävas att arbetsraarknadsutbildning har pågått viss rainiraitid för att kvalificera till kontant arbetsraarknadsstöd ulan alt sökanden uppfyller arbetsvillkoret. För denna uppfattning talar sararaa oraständigheler sora jag har anfört i fråga ora minsta tid beträf­fande vuxenutbUdning, näraligen att utbildningstiden skall vara så lång att sökandens raöjligheter att efler utbildningen få arbete verkligen un­derlättas. I fråga ora arbetsraarknadsutbildning anser jag dock inte att det är nödvändigt att uppställa sararaa tidsgräns sora beträffande vuxen­utbildning. Planeringen av arbetsraarknadsutbildning sker under raed­verkan av arbetsraarknadsorganen och raed sikte på utbildning som

 

Prop. 1973: 56                                                       212

skall leda till direkt arbetsplacering. De som genoragår arbetsraarknads­utbUdning skall dessutora innan de börjar utbildningen ha varit arbets­sökande och även under utbildningstiden stå till arbetsraarknadens förfo­gande. Arbetsraarknadsulbildningen är sålunda ett led i arbetsraarknads-organens strävan att arbetsplacera de sora söker arbete. På grund av det anförda förordar jag att arbetsraarknadsutbildning, för att berättiga till kontant arbetsraarknadsstöd utan att arbetsvillkoret dessförinnan är uppfyllt, skall omfatta minst tre månader.

Utredningen har vidare övervägt huruvida arbelsmarknadsorganen, i fall då arbetsmarknadsutbildning uppenbart inte är läraplig eller nöd­vändig raed hänsyn till att den arbetssökandes raöjligheter att finna sys­selsättning därigenora inte skulle förbättras, skall kunna efterge ulbild-ningskravet sora kvalifikationsgrand. I de fall då sökanden bedöras inte vara i behov av arbetsraarknadsutbUdning lär hans raöjligheter, raed hänsyn till tidigare utbildning och anknytning till arbetsraarknaden, alt genom förvärvsarbete uppfylla det reguljära arbetsvillkoret i allmänhet vara betydligt större järafört raed den sora befinns vara i behov av så­dan utbildning. Jag kan därför inte biträda en sådan undantagsregel.

Sora utredningen frarahåller bör det fordras att sökanden ställer sig till arbetsraarknadens förfogande genora att anraäla sig sora sökande till offentlig arbetsförraedling inora en inte alltför lång tid efter det att ut­bildningen har avslutats. Tidsfristen bör inte vara längre än att det frarastår sora uppenbart, att orsaken till att vederbörande söker sig ut på arbetsraarknaden är att utbildningen har avslutats. Längre tid än fera månader bör inte godtas, såvida inle speciella förhållanden föreligger.

7.5.4 Växelarbetande jordbrukare

KSA-utredningen föreslår en särregel även beträffande växelarbe­tande jordbrukares rätt till kontant arbetsmarknadsstöd. Enligt utred­ningen har systemet med växelarbete betydande omfattning inom jord­bruket. Det utvecklades under en period då nyetableringen inora jord­braket aUtjärat var avsevärd. Särskild hänsyn bör enligt utredningens raening tas till gruppen växelarbetande jordbrukare. Även ora deras personliga verksarahet i jordbruket har upphört endast tillfälligt och senare skall återupptas anser utredningen att de, i raotsats till vad som föreslås i fråga ora andra företagare, sora sökande på arbetsraarknaden under uppehållet i jordbruksarbetet bör kunna påräkna visst ekonoraiskt skydd.

Utredningens förslag innebär att krav ställs på att sökanden är född år 1920 eller tidigare och alt han under de senaste fera åren har varit huvudsakligen sysselsatt inom jordbruket. Varje beräknings/tr, vilket föreslås börja den 1 oktober, skall sökanden i förväg ange en sararaan­hängande tid av högst sex raånader under vilken han koraraer att stå till arbetsraarknadens förfogande sora arbetsför och eljest arbetsoförhind-

 

Prop. 1973: 56                                                       213

rad arbetssökande. Under denna period skall sökanden vara anraäld på den offentliga arbetsförraedUngen, ora han inte har förvärvsarbete. Stöd utgår inte förrän sökanden har varit arbetslös två raånader av den de­klarerade perioden.

Frågan ora växelarbetande jordbruksarbetares kontanlstöd har bety­dande räckvidd och ett nära saraband raed den större frågan ora den för jordbruket angelägna strukturrationaliseringen. Jag är därför inte beredd att ta upp frågan i detta begränsade sammanhang. Det synes lämpligast att frågan överläranas till 1972 års jordbruksutredning (Jo 1972: 04) för att beaktas i dess fortsatta arbete.

7.5.5 Ersättningslid

KSA-utredningen föreslår att ersättningstiden för kontant arbetsraark­nadsstöd generellt skall utgöra 150 dagar. Ora stödtagaren har uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden gått till ända, skall ersättningsti­den i stället vara 300 dagar. Har stödtagaren uppnått 60 års ålder, skall ersättningsperioden inte vara begränsad. Kontant arbetsraarknads­stöd kan utgå till dess stödtagaren fyller 67 år eller dessförinnan börjar uppbära ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt la­gen ora allraän försäkring. I likhet med flertalet reraissinstanser godtar jag utredningens förslag i denna del. Jag anser dock att det är nödvän­digt att föreslå vissa korapletterande regler. Jag återkoraraer till denna fråga senare.

Sora utredningen föreslår bör den tekniska raetoden för ersättningsti­dens reglering i största raöjliga utsträckning överensstäraraa raed den sora föreslås gälla i arbetslöshetsförsäkringen. Ora arbetslösheten upp­hör innan ersättningsperioden har gått till ända, har stödtagaren vid ny arbetslöshet rätt till ersättning under återstående antal dagar av perio­den även ora han då inte uppfyller arbets- och karensvUlkoret. Går ersättningsperioden till ända men har stödtagaren dessförinnan ånyo uppfyllt arbetsvillkoret, utgår ersättning under ytterligare en hel period, sedan karensvUlkoret har uppfyllts på nytt. Den nya ersättningsperioden räknas från inträdet av den arbetslöshet då stödtagaren senast uppfyllde arbetsvillkoret.

När en sararaanhängande tid av tolv raånader, vari inte inräknas överhoppningsbar tid, har förflutit sedan ersättning senast uppbars av stödtagaren, föreligger dock rätt till ersättning endast ora arbets- och karensvillkoret ånyo har uppfyllts. Den sora har kvalificerat sig för kon­tant arbetsraarknadsstöd utan att fullgöra arbetsvillkoret, dvs. efler ung­domsutbildning, vuxenutbildning eller arbetsraarknadsutbUdning, skall ha rätt tUl ersättning under endast en ersätlningsperiod. Sådan särskild kvalificering för ersätlningsrätt skall inte kunna upprepas gång efter an­nan, ora inte särskilda skäl föreUgger.

Dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen och kontant arbetsraark-

 

Prop. 1973: 56                                                       214

nadsstöd skaU sora utredningen föreslår inte kunna utgå samtidigt. Är raan försäkrad kan raan utnyttja endast sin ersätlningsrätt i arbetslös­hetskassan. När ersältningstiden i arbetslöshetsförsäkringen löper ut föreUgger för tid därefter ingen rätt till kontant arbetsmarknadsstöd. Undantag från denna regel föreslås endast för arbetslös kassaraedlera sora blir utförsäkrad sedan han fyllt 60 år eller, sora jag återkoraraer tiU senare, sedan han fyllt 55 år, om han blivit arbetslös på grund av strukturförändringar I näringslivet. Ersältningstiden i arbetslöshetsför-säkrmgen skall däremot som utredningen föreslår inte påverkas av att den försäkrade tidigare har uppburit kontant arbetsmarknadsstöd. In­träde som raedlera i arbetslöshetskassa bör raedföra att raedleraraen tUlförsäkras förmåner som regleras endast av försäkringsvillkoren och inte påverkas av tidigare förhållanden.

Järafört raed det statliga oraställningsbidraget, sora orafattar endast äldre arbetslösa, koramer det kontanta arbetsraarknadsstödet att, vid si­dan av arbetslöshetsförsäkringen, utgöra ett ekonoraiskt grundskydd vid arbetslöshet. Det kontanta arbetsraarknadsstödet koraraer att orafatta en varierande personkrets. Stödet koraraer således att vara tillgängligt för både nykomna på arbetsraarknaden och sådana sora redan har en fas­tare anknytning där utan att vara arbetslöshetsförsäkrade. Dessa förhål­landen raåste beaktas vid utforraningen av det kontanta arbetsraark­nadsstödet. De som komraer i åtnjutande av kontant arbetsraarknads­stöd lär till stor del bestå av nyutbUdade och andra nytillträdande på ar­betsraarknaden. Sarama behov av långvarigt ekonoraiskt skydd sora i många fall krävs i arbetslöshetsförsäkringen koraraer inte att föreligga för dessa nya arbetssökande. Med hänsyn till dessa förhållanden delar jag utredningens uppfattning att ersättningstiden norraalt bör vara 150 dagar. Erfarenheterna visar eraellertid att svårigheterna, att finna lämp­ligt varaktigt arbete utan längre tidsfrist och omställning, ökar påtagligt med stigande ålder. Dessa svårigheter är, som utredningen påpekar, sär­skilt framträdande för arbetslösa i 60-årsåldern. Den av utredningen föreslagna generella förlängningen av ersättningstiden för dem som be-firmer sig i åldem 55—59 år tiU 300 dagar och för dem sora har fyllt 60 år till att vara i princip obegränsad, framstår därför som välmotiverad.

De regler sora jag har förordat i fråga ora arbetslöshetsförsäkringen medför att dagpenning kan utgå tidigast vid 16 års ålder. Med hänsyn tUl att behovet av arbetslöshetsstöd inte torde vara särskilt uttalat före denna ålder anser jag att sarama åldersgräns bör gälla i fråga ora kon­tant arbetsmarknadsstöd. Jag förordar således att arbetsmarknadsstöd inte skaU utgå förrän sökanden har fyllt 16 år. I likhet med vad jag för­ordar skall gälla i försäkringen bör dock sökande av kontant arbets­marknadsstöd ha möjlighet att tillgodoräkna sig lid i förvärvsarbete eller annan tid efter det att han har fyllt 15 år vid prövning av kvalifikations­villkoren.

 

Prop. 1973: 56                                                       215

7.5.6 Eisättningsbelopp

Det kontanta arbetsmarknadsstödets storlek bör enligt KSA-ulred­ningens raening, liksom ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen, vara oberoende av ålder, civilstånd och farailjesituation. Barntillägg och andra farailjetillägg skall sålunda inte förekoraraa, Liksora när det gäller arbetslöshetsförsäkringen anser utredningen att sarahället bör tUlgodose bamfarailjernas behov i annan ordning än genora tillägg lill utgående kontant slöd vid arbetslöshet. Enligt utredningen bör det kontanta ar­betsraarknadsstödets storlek kunna regleras efler förändringar i det all­männa prisläget utan att Kungl, Maj:t och riksdag prövar och beslutar varje ändring av beloppet. Utredningen föreslår därför alt kontant ar­betsmarknadsstöd skall utgå raed ett belopp sora slår i ett bestämt för­hållande lill det i den allmänna försäkringen gällande basbeloppet. Vid bestäraraande av ersättningsnivån finner utredningen att helt stödbelopp bör vara detsarama som basbeloppet. Av administrativa skäl anser ut­redningen lärapligt alt stödbeloppet fastställs för ett år i sänder i förhål­lande till det för maj raånad föregående år gällande basbeloppet. Stöd­beloppet bestäms till ett belopp i helt krontal att utgå under högst fem dagar i veckan. Vid beräkning av dagbeloppet föraisätts antalet ersält­ningsdagar vara i genomsnitt 22 dagar per månad.

Med utgångspunkt i KSA-ulredningens förslag har sjukpenningutred­ningen räknat ora stödbeloppet vid kontant arbetsraarknadsstöd lUl skat­tepliktigt belopp. Med hänsyn lill att det är så olika personer som kan komraa i fråga för kontant arbetsraarknadsstöd finner utredningen det nödvändigt alt vid uppräkningen använda vissa schabloner. Utred­ningen, sora vid sina beräkningar utgår från ett basbelopp av 7 100 kr,, ställer upp sora förutsättning alt den sora får ersättning under helt år i princip skall ha kvar detta belopp sedan skatten är dragen. Enligt utred­ningens beräkningar raotsvarar det av KSA-utredningen föreslagna kon­tanta arbetsraarknadsstödet ett årligt skattepliktigt belopp av 9 000 kr. För att få den anknytning till basbeloppet sora KSA-utredningen före­slår räknar sjukpenningutredningen om beloppet tUl procent av basbe­loppet. Beloppet blir 127 % av basbeloppet. Vid sjukpenningutredning­ens beräkningar avrundas detta procenttal tUl 130 %. Enligt det vid tiden för utredningens beräkningar gällande basbeloppet, 7 300 kr., blir ersättningsbeloppet 36 kr, per dag,

KSA-utredningens förslag att helårsslöd skall motsvara basbeloppet enligt lagen ora allraän försäkring godtas av flertalet reraissinstanser. Många reraissinstanser anser eraellertid att stödet är alltför lågt, Sjuk­penningulredningens förslag till uppräkning av stödbeloppet berörs av bl, a. vissa länsstyrelser särat SACO, Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att utredningen inle tagit hänsyn liU beskattningskonsekven­serna vid olika inkomstlägen. Länsstyrelsen i Västraanlands län anser att

 

Prop. 1973: 56                                                       216

utredningen inte beaktat att ersättningsbeloppet på grund av skattepro­gressionen i raånga fall inte kommer att medföra den avsedda nettoin­korasten, SACO fraraför liknande synpunkter.

Vid bestäraraande av stödbeloppets storlek i det kontanta arbetsraark­nadsstödet måste förhåUandet mellan ersättning från arbetslöshetskassa och kontant arbetsraarknadsstöd beaktas. Arbetsmarknadsstödet bör ut­formas så att det inte kan bli förraånligare än ersättning från arbetslös­hetsförsäkringen. I annat fall skulle intresset för den frivilliga försäk­ringen kunna påverkas raenligt. Arbetslöshetsförsäkringen är av så stort värde för de anställdas trygghet alt sådana konsekvenser av det kon­tanta arbetsraarknadsstödet inte kan godtas. Med hänsyn till att lägsta dagpenningklass i försäkringen föreslås bli 40 kr, förefaller raig den nivå sora KSA-utredningen har föreslagit på det kontanta arbetsmark­nadsstödet lämplig. Däremot anser jag inle att det är nödvändigt att storleken av stödbeloppet besläras genora anknytning till basbeloppet. Stödet bör i stället fastställas tiU ett bestämt belopp i likhet med vad som gäller inom arbetslöshetsförsäkringen raed de fasta dagpenning­klasserna och arbetsraarknadsulbildningen raed dess fasta grundbelopp. Slödels storlek får i fraratiden prövas i det årliga budgetarbetet. Mot bakgrund av dessa överväganden anser jag att helt kontant arbetsmark­nadsstöd f, n, bör utgöra 35 kr, per dag. Halvt stödbelopp bör utgå med 18 kr, per dag, I övrigt tillstyrker jag KSA-utredningens förslag att stö­det skall utgå under högst fera dagar 1 veckan särat att barn- och andra farailjetUlägg liksora i arbetslöshetsförsäkringen inte bör förekomma,

7.5.7 Deltidsarbete

För att rätt till kontant arbetsmarknadsstöd över huvud tagel skall föreligga föreslår KSA-utredningen att krav uppställs på alt sökandens arbetsutbud orafattar minst tre tiraraar per dag och rainst 17 tiraraar per vecka, Ora arbetsutbudet orafattar kortare tid, är det sökta arbelet enligt utredningens raening närraast att järaföra raed bisyssla sora inte bör grunda någon ersättningsrätt. Den som före arbetslöshetens inträde har haft deltidsarbete, som orafattar rainst 17 timraar i veckan, och som söker deltidsarbete av sådan orafattning skall vara berättigad till halvt kontant arbetsraarknadsstöd. Ett arbetsutbud sora orafattar 36 tiraraar eller raer per vecka skall enligt utredningen i regel godtas sora heltidsut­bud och raedföra rätt till hell stödbelopp. Endast dag då den arbetslösa tiden uppgår tUl rainst fera tiraraar skaU berättiga till helt kontant ar­betsraarknadsstöd. Om den arbetslösa tiden uppgår tiU minst tre timmar utgår halvt stöd. Dessutom föreslår utredningen, liksora i fråga ora ar­betslöshetsförsäkringen, att rätt till kontant arbetsraarknadsstöd för par­tiellt arbetslös deltidsarbetande skall upphöra, sedan stöd har utgått för 50 ersätlningsdagar under fortlöpande deltidsarbete hos en och sararaa

 

Prop. 1973: 56                                                       217

arbetsgivare, AMS bör dock kunna raedge undantag från denna regel, ora den arbetslöses personliga förhållanden i särskilda fall motiverar detta. Utredningens förslag i denna del har vid remissbehandlingen lära­nats utan erinran.

I likhet med vad jag föreslår skall gälla i arbetslöshetsförsäkringen bör, för att rätt till kontant arbetsmarknadsstöd skall föreligga, krävas att den arbetslöse söker arbete av viss orafattning. Jag delar utredning­ens uppfattning att ett arbetsutbud sora orafattar kortare tid än 17 tira­raar per vecka närraast är att jämställa med bisyssla sora inte bör grunda någon ersättningsrätt. För rätt till halvt kontant arbetsraarknads­stöd bör därför krävas att den arbetslöse söker arbete, sora orafattar rainst 17 tiraraar i veckan. Härigenora uppnås Överenssläraraelse med det i arbetsvillkoret uppställda kravet, att sökanden skall ha arbetat rainst 70 tiraraar under en raånad för att den skall tUlgodoräknas sora kvalificerande för kontant arbetsraarknadsstöd. Rätt till helt kontant ar­betsraarknadsstöd bör tillkoraraa endast den sora före arbetslösheten har haft heltidsarbete och sora söker sådant arbete. Den sora före arbetslös­heten har arbetat på heltid raen sora inskränker sitt arbetsutbud har så­ledes rätt till endast halvt arbetsraarknadsstöd, ora utbudet orafattar rainst 17 tiraraar i veckan. Sora heltidsutbud bör, sora utredningen före­slår, 1 regel kunna godtas ett arbetsutbud ora rainst 36 arbetstiraraar i veckan, under förutsättning att det finns tillgång på arbetstillfällen raed sådan begränsning av arbetstiden inora sökandens naturliga arbetsora­råde. Även den sora är partiellt arbetslös bör, som utredningen föreslår, ha möjlighet att få kontant arbetsmarknadsstöd. Ora den arbetslösa ti­den per dag uppgår till rainst tre tiraraar, blir den arbetslöse berättigad till halvt stödbelopp. För att rätt till helt stödbelopp skall föreligga krävs att den arbetslösa tiden per dag uppgår till rainst fera tiraraar, I fråga ora arbetslöshetsförsäkringen föreslås begränsning av ersättningstiden i de fall då den arbetslöse regelbundet utför deltidsarbete saratidigt som han uppbär dagpenning frän arbetslöshetskassa. Denna inskränkning motiveras av att deltidsarbete i kombination raed arbetslöshetsunderstöd inte bör pågå under längre tid och därigenora raer eller raindre norraali­seras. Jag förordar därför, i likhet raed utredningen, att ersättningsrät­ten för den som under tid då han i övrigt är arbetslös fortlöpande utför deltidsarbete hos en och sararaa arbetsgivare begränsas till 50 ersätt­ningsdagar även i det kontanta arbetsmarknadsstödet. Som utredningen föreslår bör AMS kunna medge undantag från denna regel.

De förordade besläramelserna om tid som skall jämställas med för­värvsarbete vid prövningen av arbetsvillkoret innebär att sökande av kontant arbetsmarknadsstöd kan bygga upp ersätlningsrätt utan att dess­förinnan ha utfört förvärvsarbete. Detsamraa gäller dem sora blir berät­tigade till arbetsmarknadsstöd efter avslutad utbildning. Ersättningsni­vån får i dessa fall bestämmas av sökandens arbetsutbud. Den som söker

 

Prop. 1973: 56                                                       218

heltidsarbete bör vara berättigad till helt stöd, raedan den sora söker del­tidsarbete, sora orafattar minst 17 tiraraar i veckan, bör vara berättigad till halvt stöd,

7.5.8 Reduktionsregler

Utredningens förslag innebär vidare att reduktion av det kontanta ar­betsraarknadsstödet skall ske dels i förhållande till vissa forraer av pen­sion, dels i de fall sökanden uppbär, halv sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring eller lagen om yrkesskadeförsäkring, Dessutora skaU reduktion av stödbeloppet ske raed livränta sora sökanden uppbär på grund av yrkesskada eller olycksfall. Pensionsavdrag skall ske dels i de fall sökanden uppbär pension efter avliden make grundad på dennes tjänsteförhållanden, dels i de fall sökanden uppbär annan ålderspension än enligt lagen om allmän försäkring samt raindre än hel förtidspension eller raindre än helt sjukbidrag enligt näranda lag. Med ålderspension och pension efler raake avser utredningen alla forraer av pension raed undantag för sådana till vilka initiativ har tagits privat, utan samband med tjänst. Då sökanden uppbär halv sjukpenning nedsätts stödbelop­pet med hälften, Stödtagare som söker endast deltidsarbete äger inte rätt lill slöd för dag då han uppbär halv sjukpenning.

Vid reraissbehandlingen har utredningens förslag i denna del läranats utan erinran. Även jag anser att reduktion av stödbeloppet bör ske i en­lighet med utredningens förslag. Jag vill endast påpeka alt med pension efter raake skall avses såväl änkepension enligt lagen om allraän för­säkring som annan efterlevandepension, som grundas på den avlidnes tjänsteförhåUanden,

Sora jag tidigare har berört föreslås att det kontanta arbetsraarknads­stödet rainskas för den sora åtnjuter vissa former av pension, sjukpen­ning och livränta. Enligt min raening bör övervägas att reducera stödet även med hänsyn liU raakes inkorast. En sådan ordning tiUärapas f, n, i fråga ora bl, a, utbildningsbidrag vid arbetsraarknadsutbildning. Ett sy,stera sora innebär att stödbeloppet rainskas i förhåUande tUl raakes inkorast kan visserligen raedföra att benägenheten hos andra raaken att söka sig ut på arbetsmarknaden minskas, Sora har betonats i prop, 1972: 111 angående regionalpolitiskt handlingsprograra ra, ra, koraraer eraellertid även fraradeles krav att ställas på arbetskraftens geografiska rörlighet. En sådan rörlighet frärajas ora hänsyn vid bestäraraande av kontant arbetsraarknadsstöd tas tUl den saralade ekonoraiska situation som slödsökanden befinner sig i, dvs, om stödet bestäms även raed hän­syn till andra raakens inkorast. Även om ett system med reduktion så­ledes har vissa nackdelar förordar jag raed hänsyn tUl sistnäranda syn­punkter att en sådan ordning införs, Erfarenhetema får utvisa ora en omprövning av denna ståndpunkt i framtiden blir erforderlig. Reduk­tion bör ske endast om raakarna sammanbor. Med gifta bör i detla

 

Prop. 1973:56                                                        219

sararaanhang järaställas ogifta saramanboende sora tidigare har varit gifta eller har eller har haft geraensaral barn. Nedsättning av stödbe­loppet bör ske raed en kr. per 1 000 kr. av makens aktuella årsinkomst mellan 23 000 och 48 000 kr. Uppgår makens inkorast tiU högst 23 000 kr. per år bör ingen reduktion ske. Har raaken en årsinkorast sora över­stiger 47 000 kr. reduceras det kontanta arbetsraarknadsstödet till tio kr. Utgår endast halvt kontant arbetsraarknadsstöd bör reduktionen in­träda, ora raakens årsinkorast överstiger 40 000 kr.

Härutöver synes det raig riraligt att ta hänsyn till sökandens och hans makes förmögenhet. En viss del av förmögenheten och avkastningen bör skäligen kunna användas till försörjning. Liksom när det gäUer reduk­tion i förhållande till raakes inkorast bör raed gifta i detta sararaanhang järaställas ogifta sararaanboende sora tidigare har varit gifta eller har el­ler har haft bam. Reduktionsregeln bör konstrueras så att innehavet av förraögenhet i förra av eget hera, eller förraögenhet till raotsvarande värde, inte föranleder nedsättning av det kontanta arbetsraarknadsstö­det. Jag anser därför en läraplig gräns vara en netloförraögenhet ora 150 000 kr. Jag förordar att stödbeloppet, räknat per månad, sätts ned med en procent av den förmögenhet sora överstiger detta belopp,

Ora stödbeloppet, sedan rainskning i förhållande till raakes inkorast och andra avdrag har skett, understiger fyra kr. per dag, bör, i likhet med vad jag förordar i fråga ora kassaersätlning, stödbeloppet inte utbe­talas.

I enlighet med vad jag förordar i fråga om arbetslöshetsförsäkringen bör avräkning ske även mellan pension enligt lagen ora aUraän försäk­ring, sora utbetalas retroaktivt, och kontant arbetsraarknadsstöd, i den mån förraånerna belöper på sararaa tid. Den tidigare berörda av chefen för socialdeparleraentet föreslagna besläraraelsen ora sådan avräkning orafattar därför även kontant arbetsraarknadsstöd. Dessutora innebär förslaget alt raotsvarande avdrag skall ske raed hänsyn till oraställnings­bidrag, i den raån sådant bidrag utgår efter införandel av det kontanta arbetsraarknadsstödet.

7.5.9 Det statliga omslällningsbidraget

Det år 1968 införda stödet åt äldre arbetslösa i förra av statligt ora­ställningsbidrag avsågs vara en teraporär åtgärd i avvaktan på resultatet av KSA-utredningens pågående arbete. Enligt utredningens raening bör oraställningsbidraget integreras raed det kontanta arbetsraarknadsstödet. Detta raedför fördelar i förra av ett enklare och klarare regelsyslera sora avsevärt underlättar administrationen. När förslaget har genoraförts an-, ser utredningen att statligt omställningsbidrag successivt skall avvecklas. Utredningen föreslår att omställningsbidrag, efter införande av de nya reglerna om kontant arbetsmarknadsstöd, skall utgå endast till den sora dessförinnan har beviljats sådant  bidrag.  Därjämte föreslås  omställ-

 

Prop. 1973: 56                                                       220

ningsbidrag utgå till den sora mora ett år från de nya reglernas ikraftträ­dande ansöker ora bidrag.

Jag vill i detta sararaanhang beröra några problera sora uppstår vid en avveckling av oraställningsbidraget.

Bl. a, AMS och LO har vid reraissbehandlingen ifrågasatt ora mte er­sältningstiden i det kontanta arbetsraarknadsstödet bör vara tidsobe­gränsad från 55 års ålder. AMS har dessutora frarahållit att utredning­ens förslag, att ersättningstiden för den sora fyllt 55 år skall vara be­gränsad till 300 dagar, innebär en försäraring i förhållande till de regler sora f. n. gäller i fråga ora oraställningsbidrag.

För egen del vUl jag anföra följande i denna fråga.

Enligt gällande bestäraraelser utgår oraställningsbidrag tUl den sora har fyllt 55 raen ej 60 år, ora han har blivit arbetslös sora en omedelbar följd av nedläggning av eller bestående ändring i driften vid förelag där han var anställd. I fråga ora företagare gäller att den tidigare verksam­heten skall ha avvecklats på grund av omfattande eller genoragripande förändring i ortens näringsliv eller i den näringsgren där han har utövat verksamheten. Rätt tUl oraställningsbidrag föreligger även för utförsäk­rad kassaraedlera 1 denna åldersgrupp som har blivit arbetslös av sådan anledning. Oraställningsbidrag utgår längst t, o, ra, raånaden före den då bidragstagaren fyller 67 år eller börjar uppbära ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen ora allraän försäkring,

Utrednmgens förslag, att kontant arbetsmarknadsstöd skall kunna utgå under 300 dagar tUl den sora fyllt 55 år, innebär, sora AMS påpe­kar, i vissa fall en försämring för den sora är raellan 55 och 60 år jära­fört raed nuvarande förhållanden. Dessutom raedför utredningens för­slag att rätt för utförsäkrad kassaraedlera att uppbära kontant arbets­raarknadsstöd, utan att uppfylla arbetsvillkoret, föreligger först sedan raedlemraen uppnått 60 års ålder. Även ora förslaget att alla sora har uppnått 55 års ålder, oavsett orsaken till arbetslösheten, skall ha möjlig­het att få ersättning under 300 dagar innebär en väsentlig förbättring av arbetslöshetsskyddet för det stora flertalet arbetslösa i denna ålders­grupp anser jag det befogat att den som har fyllt 55 år och blir arbetslös på grand av strukturförändringar i näringslivet även i fortsättningen får ett förstärkt skydd. Jag förordar därför alt det kontanta arbetsraark­nadsstödet kompletteras raed de bestäraraelser sora f, n. gäller i fråga ora oraställningsbidrag i detta avseende. För den sora har fyllt 55 år och sora har blivit arbetslös sora en oraedelbar följd av företagsnedläggning eller bestående driftsförändring bör således ersättningsperioden inte vara begränsad, Detsamraa bör gälla i fråga ora företagare sora har nödgals avveckla sin rörelse sora en oraedelbar följd av orafattande eller genora­gripande förändring av näruigslivet i hans bransch eller i orten. För att uppnå överenssläraraelse raed vad sora f. n. gäller i fråga ora oraställ­ningsbidrag bör dock i dessa fall krävas att den arbetslöse har utfört för-

 

Prop. 1973: 56                                                       221

värvsarbete i rainst 24 raånader under de tre åren närraast före arbets­löshetens inträde. Dessutora bör, sora jag tidigare näranl, den sora blir utförsäkrad från arbetslöshetskassa sedan han har uppnått 55 års ålder och har blivit arbetslös av någon av nyssnäranda anledningar bli berät­tigad lill kontant arbetsraarknadsstöd under en obegränsad ersättnings­period.

Efter införande av kontant arbetsraarknadsstöd i enlighet med vad jag nu har anfört saknas anledning att behålla det statliga oraställnings­bidraget. Detsarama gäller det komraunala kontantunderstödet. Den sora vid de nya reglernas ikraftträdande uppbär oraställningsbidrag bör dock även i fortsättnmgen ha möjlighet härtUl så länge han uppfyller ersättningsvillkoren enligt de nu gällande reglema. Dessutora förordar jag alt den som uppbär oraställningsbidrag skall kunna övergå till kon­tant arbetsraarknadsstöd utan ny prövning av arbetsvillkoret.

Jag vill i detta sararaanhang även erinra ora att införandet av kontant arbetsraarknadsstöd påkallar vissa ändringar av reglerna I 7 kap. lagen ora allraän försäkring ora rätt till förtidspension på arbetsraarknads-raässiga grander för vissa äldre arbetslösa. Denna fråga behandlas när­raare i ett tidigare i dag av chefen för socialdeparleraentet anraält för­slag lill ändring i lagen om allmän försäkring.

7.5.10 Administration

Stödsökandens kontakt raed arbetsförraedlingens expeditioner och förraedlingens service till sökande av kontant arbetsraarknadsstöd bör enligt KSA-utredningen i huvudsak överensstäraraa raed vad som gäller de arbetslöshetsförsäkrade. Prövningen av ansökningarna om kontant arbetsmarknadsstöd skall enligt utredningens förslag ske på länsarbets­nämndens kansli. Utbetalning skall hkaså ske från länsarbetsnämnden. Länsarbetsnämndens kansli förutsätts få i stort sett samraa uppgifter sora arbetslöshetskassornas huvudkontor och styrelse 1 fråga ora pröv­ning av ersättningsrätt och administrationen i övrigt. Delsamma gäller den fortlöpande kontrollen av ersättningsrätten.

Jag delar utredningens uppfattning så till vida sora även jag anser att den huvudsakliga prövnmgen av fönjtsättningarna för rätt till kontant arbetsraarknadsstöd bör falla på arbetsraarknadsorganen. Vid hotande eller inträffad arbetslöshet är det angeläget alt den arbetslöse så snart sora raöjligt tar kontakt med arbetsförmedlingen. Alt så sker är även en förutsättning för rätt till ersättning, i fråga ora såväl arbetslöshetsförsäk­ringen sora det kontanta arbetsraarknadsstödet. Även under en fortgå­ende arbetslöshet föratsatts att den arbetslöse håller regelbunden kon­takt raed arbetsförraedUngen. Förraedlingen har att lärana upplys­ningar ora arbetstillfällen och annan inforraation ora lärapliga arbels­raarknadsåtgärder. Den arbetslöse raåste således både i initialskedet och därefter forlöpande ha nära kontakt raed arbetsförraedUngen. Det raås-

 

Prop. 1973: 56                                                       222

te även beaktas att det fordras särskild kunskap och erfarenhet för att kunna bedöraa de specieUa problera och frågeställningar som många gånger uppkomraer vid prövningen av dessa ärenden. Under dessa för­hållanden frarastår det sora naturligt att den grandläggande bedöra­ningen, ora sökanden är arbetslös, står tUl arbetsmarknadens förfogande och i övrigt uppfyller ersättningsvillkoren, ankomraer på arbetsmark­nadsorganen. Jag biträder därför utredningens förslag alt denna pröv­ning skall faUa på länsarbetsnäranden.

När det gäller ansökan ora kontant arbetsraarknadsstöd bör sora ut­redningen föreslår förraedlingsexpedilionernas raedverkan inskränkas till att orafatta erforderlig inforraation ora villkoren för stödet och hjälp åt sökande, sora så önskar, att upprätta ansökan. Underlaget för länsar­betsnärandens prövning koraraer eraellertid till stor del att bestå av upp­gifter från den förraedlingsexpedition sora närraast har kontakt raed sö­kanden. Även ora således den huvudsakliga prövningen av ersättnings­rätten ankoraraer på länsarbetsnäranden förutsätter jag att arbetsför­raedUngen, liksora i fråga ora arbetslöshetsförsäkringen, raedverkar vid bevakningen av att de allraänna villkoren för rätt till ersättning fortlö­pande är uppfyllda. Förraedlingens raedverkan i detta avseende är vär­defull frärast genom de möjligheter som förraedUngen har att i sin kon­takt raed de arbetssökande observera ora sådana arbetshinder föreligger, att det kan antas att sökanden inte står till arbetsraarknadens förfo­gande. Arbetsförraedlingens uppgift är att klarlägga och undanröja så­dana hinder.

Ansökan ora kontant arbelsraarknadsslöd skall göras hos länsarbets­nämnden och innehålla alla uppgifter som behövs för ärendets pröv­ning. Vid ansökningen skall även fogas eventuellt intyg från arbetsgivare ora sökandens arbetsförhållanden särat de övriga uppgifter sora kan vara av betydelse för bedöraande av hans rätt tUl stöd och för stödbe­loppels storlek. Även de uppgifter som fortlöpande behövs för kontroll av ersättningsrätten bör tillställas länsarbetsnämnden via arbetsförraed­Ungen, På grundval av de uppgifter länsarbetsnäranden får från sökan­den och arbetsförraedUngen och efter eventuell korapletlering av dessa uppgifter får nämnden fatta beslut ora, huruvida sökanden är berättigad till kontant arbetsraarknadsstöd och fastställa stödbeloppets storlek utan skatteavdrag. Även under en fortlöpande ersätlningsperiod bör det an­korama på länsarbetsnämnden att pröva eventuell indragning eller ned­sättning av stödet.

I fråga om utbetalningen av det kontanta arbetsmarknadsstödet bör dock övervägas ora inte denna uppgift kan handhas av de allraänna för­säkringskassorna. Ett utnyttjande av försäkringskassornas resurser när det gäller personal, lokaler och utrustning kan i delta sararaanhang raed­föra avsevärda fördelar. För en sådan ordning talar även det förhållan­det alt det kontanta arbetsraarknadsstödet föreslås bli skallepliktig in-

 

Prop. 1973: 56                                                       223

komst, vilket medför ökade adrainistraliva uppgifter. Försäkringskas­sorna har redan väl utvecklade ulbetalningsrutiner. Dessa koraraer att förbättras ytterligare genora den pågående uppbyggnaden av ett ADB-systera hos försäkringskassorna. Efter sararåd raed chefen för social­deparleraentet finner jag att övervägande skäl talar för att de allraänna försäkringskassorna bör handha utbetalningen av det kontanta arbets­marknadsstödet. Härvid får preliminärskatleavdrag och utfärdande av kontrolluppgifter ske på liknande sätl sora i fråga ora utbetald sjukpen­ning. De uppgifter sora skall ligga till grund för utbetalningen erhåUer försäkringskassan fortlöpande från länsarbetsnäranden. Därutöver skall försäkringskassan endast verkställa prdirainärskatleavdrag, Dessutora bör kassan underrätta nämnden då under bidragstiden sökanden uppbär sjukpenning och då försäkringskassan i annat fall får kännedora ora för­hållande sora kan påverka sökandens rätt tUl kontant arbetsraarknads­stöd. Kassan bör även i övrigt tillhandagå länsarbetsnäranden raed de uppgifter sora kan visa sig erforderliga. Erfarenheterna får utvisa ora det i fraratiden finns skäl att göra en annan updelning av uppgifterna raellan försäkringskassa och länsarbetsnämnd. Närmare föreskrifter beträffande arbetets uppläggning bör meddelas av AMS och RFV i sarhråd, AMS bör även berayndigas att meddela föreskrifter beträffande fördelningen av uppgiftema mdlan arbetsförraedling och länsarbetsnärand.

Jag förordar vidare att besvär över beslut av länsarbetsnärand och all­raän försäkringskassa i ärende angående kontant arbetsraarknadsstöd skall föras hos AMS resp. RFV. I fråga om arbetslöshetsförsäkringen är försäkringsdorastolen slutinstans. Med hänsyn till att bestäraraelsema ora kontant arbetsraarknadsstöd i stora delar stäramer överens raed reg­lerna i arbetslöshetsförsäkringen och till att stödet får karaktären av en lagfäst rätt lill allraänt grundskydd vid arbetslöshet anser jag att för­säkringsdomstolen bör vara sista instans även i ärenden som angår rätt till kontant arbetsmarknadsstöd. Jag förordar därför att besvär över styrelsens resp. verkels beslut i sådant ärende förs hos försäkrings­dorastolen.

Arbetet raed behandlingen av ansökningar ora. kontant arbetsraark­nadsstöd koraraer att raedföra en ökad belastning på arbetsförraedling­arna, länsarbetsnämndema och arbetsmarknadsstyrelsen. Det är erael­lertid enligt min mening inte raöjligt att nu bedöraa orafattningen och fördelningen på de olika instanserna av denna raerbdaslning. En sådan bedöraning kan göras först sedan det nya systeraet varit i kraft någon tid. Jag vill i delta sararaanhang erinra ora att arbetsförmedlingarna i årets statsverksproposilion har föreslagits få en personalförstärkning un­der nästa budgetår med 210 nya tjänster.

 

Prop. 1973: 56                                                                   224

7.6 Finansierings- och kostnadsfrågor

7.6.1 Arbetslöshetsförsäkringen

Arbelslöshelsförsälcringens successiva utbyggnad har sedan lång lid aktivt frärajals genora ett omfattande ekonoraiskt stöd från staten. Mo­tiven för detla stöd har, sora KSA-utredningen anfört, stärkts inte rainst under 1960-talet. Att staten idag har ett prlraärt ansvar utesluter dock inte att även arbetsgivamas ansvar för arbetslöshetens förekorast och omfaltning kommer till uttryck. Särskilt betonas att de försäkrades sys-sdsältningssiluation på ett avgörande sätt påverkas av arbetsgivarnas dispositioner. Utredningen finner därför vägande skäl tala för uppbörd av en särskild arbetsgivaravgift sora anknyts till raotsvarande avgifter inora den obligatoriska socialförsäkringens ram. Några särskUda fonder för försäkringens förvaltning anses däreraot inle nödvändiga. Utred­ningen finner det också naturligt att kostnaderna för den frivilliga för­säkringen lill en del täcks genom avgifter från de försäkrade. Medlems­avgifterna bör i ett reforraerat finansieringssystera utgöra den fastare delen av detta men utformas så att dess relativa storlek minskas trots de reforraer sora utredningen föreslår. Återstående del bör täckas av höjda statsbidrag.

Jag kan i huvudsak ansluta raig lill de principiella synpunkter sora ut­redningen anfört i fråga ora grunderna för finansiering av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen och sora tillstyrkts eller läranats utan erinran av så gott sora saratUga reraissinstanser. Med hänsyn till att arbetslös­hetsförsäkringen under senare år breddats väsentligt och i dag kan be­räknas omfatta ca 70 % av de försäkringsbara arbetstagarna på den svenska arbetsmarknaden, finns dock starka skäl sora talar för att finan­sieringssystemet för den frivilliga försäkringen får en raer definitiv prä­gel än vad utredningen föreslagit och att detta saraordnas raed finansie­ringen av det kontanta arbetsraarknadsstödet. För detta ändaraål anser jag det nödvändigt att en särskild arbetslöshetsfond bildas. Till fondens uppbyggnad och finansiering återkoraraer jag senare. Genora införandet av ett gemensamt grandstöd för i princip alla arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden vare sig de är arbetslöshetsförsäkrade eller inte bortfaller de invändningar som några arbetsgivarorganisationer rik­lat raot en kollekliv arbetsgivaravgift för finansiering av en frivillig för­säkring vars förraåner inte autoraaliskt komraer alla anställda till del.

Den hittillsvarande konstruktionen innebär att statsbidragen svarat för en relativt sett större andel av kostnaderna när antalet dagersätt­ningar varit större än norraalt. Utredningen har föreslagit att ett nytt grundbidrag införs sora motsvarar det kontanta arbetsmarknadsstödet. Ett sådant system innebär en höjning av statsbidragets generella nivå, Därjärate har föreslagits att från nuvarande systera behålla ordningen raed ell särskilt bidrag som är konstraerat så att höjning av dageisätt-

 

Prop. 1973: 56                                                       225

ningarnas storlek medför förhöjt bidrag, Härigenora stirauleras kassor­na alt höja ersättningsbeloppen. Det nuvarande dagpenningbidraget fö­reslås ersatt av ett s. k. progressivbidrag i princip konstruerat på sarama sätt dock med den skillnaden att bidraget föreslås utgå vid två ersätt­ningsdagar per raedlera raot 2,5 ersättningsdagar enligt nuvarande ord­ning. Högsta procentuella belopp föreslås bli 85 % vid 22 ersältnings­dagar per raånad. När det gäller förvaltningsbidraget sora f. n. beräknas per årsraedlera föreslås att detta raed hänsyn till den ökade adrainistra­liva belastningen vid hög arbetslöshet ändras så att storleken varierar efter det genorasnittiiga antalet ersättningsdagar.

De av utredningen föreslagna grunderna för finansieringen av den fri­villiga arbetslöshetsförsäkringen synes väl avvägda. Jag kan därför i hu­vudsak ansluta raig lill utredningens förslag. Den konstruktion sora jag i del föregående förordat för det individuella stödets utforraning nödvän­diggör dock att finansieringsforraerna anpassas härtill. Grundbidraget bör således i sin helhet täckas via den förutnäranda arbetslöshelsfonden, Eftersora det av raig förordade kontanta arbetsraarknadsstödet utgår raed fast belopp per dag bör grundbidraget till kassorna utgå raed sararaa belopp för varje dag som ersättning utbetalats till försäkrad. Jag kan därför inte biträda utredningens förslag om delning av grundbidra­get i en fast och en procenlueU andel. De skäl som utredningen anfört för en sådan tuddning bl. a. i fråga ora stiraulans lill en naturlig och önskvärd höjning av dagersättningarnas storlek anser jag till en bety­dande del ha tUlgodosetts genora att det grundbidrag sora jag förordat ligger på en högre nivå än raotsvarande grundstalsbidrag f, n, gör i ge­norasnitt, Medlerasavgiflerna och fondavkastning kan f, n, beräknas svara för ca 34 % av arbetslöshetskassornas utgifter, KSA-utredningens förslag ora progressivt bidrag innebär att denna kostnadsdd rainskas saratidigt sora dagersätlningamas belopp höjs väsentligt. Som jag tidi­gare har frarahållit anser jag att detla innebär en positiv utveckling. Dock anser jag att övre gränsen pä 85 % för det föreslagna progressiv­bidraget är alltför hög I förhållande lill medierasavgifternas och fondav­kastningens nuvarande täckningsgrad. Jag förordar därför att progres­sivtabellens övre gräns fastställs till 80 % och att den föreslagna tabellen justeras raed hänsyn härtiU, Beräkningen av progressivbidraget kora­pliceras något av att dagpenningen görs skattepliktig. Kassans sararaan­lagda kostnader för dagpenning rainskat med grundbidraget kan inte ut­göra basen för bidragsberäkningen vilket är fallet i utredningens kon­struktion. Bidraget får i stället ulforraas sora suraraan av ett fast belopp, (ett belopp för varje dagpenningklass) och ett belopp beräknat sora en procentuell andel av dagpenningen rainskad raed grundbidraget och det förutnäranda fasta beloppet. Procenttalet bestäras i förhållande till anta­let ersättningsdagar per raedlera i överenssläraraelse raed den förut­näranda progressivtabellen. Det på delta sätt beräknade progressivbidra-

15   Riksdagen 1973.1 saml Nr 56

 

Prop. 1973:56                                                        226

get ger tillsararaans raed grundbidraget kassorna sararaa korapensalion för kostnaderna sora skulle ha utgått i ell obeskattat system. I delta sam­raanhang bör erinras ora nödvändigheten av alt kassorna under perioder raed låg arbetslöshet bland de försäkrade bygger upp en god ekonoraisk beredskap genom fondering. Höjningen av grundbidragel samt de för­bättrade statsbidrag sora jag här föreslår skulle eventuellt kunna raedge en teraporär sänkning av de försäkrades avgifter. En sådan kortsiktig förraån för de försäkrade synes dock raindre läraplig raed hänsyn till de erfarenheter sora vunnits under de senaste två åren, bl. a. i form av det växande behovet av särskilda statsbidrag tUl hårt belastade kassor. Med hänsyn till de fraratida kostnaderna för de nu föreslagna förbättrade förraånema inora arbetslöshetsförsäkringen torde i stället en viss höj­ning av egenavgifterna vara raotiverad för att raöta fraratida kostnads­ökningar i en del kassor sora under senare år haft hög belastning på fondema. Kassorna bör därför pröva i vilken raån avgiftshöjningar kan anses nödvändiga vid övergången till det nya statsbidragssysteraet. Ut­slaget på saratliga arbetslöshetskassor torde en god fraratida handlings­beredskap nödvändiggöra avgiftshöjningar på i genorasnitt ca 10 %.

Den föreslagna konstraktionen av förvaltningsbidraget innebär en inte obetydlig höjning av detta bidrag järafört raed vad sora nu gäller. En så­dan höjning är enligt rain raening raotiverad bl, a, raed hänsyn till det ökade arbete sora kassorna åsamkas genora skatleredovisningen.

Arbetslöshetskassorna bör raedges undantag från bestäraradserna i uppbördsförordningen. Kassorna skall till ersättningsberättigade raed­leraraar utbetala dagpenning raed avdrag för preluninär skatt. Som che­fen för finansdepartementet tidigare har frarahållit bör — i syfte alt för­enkla arbetet i kassorna — sådant avdrag göras enligt en för hela riket gemensara skattetabell. Kassornas inbetalning av preliminärskatt ersätts raed en redovisning tUl skatterayndigheten av bokförda prelirainärskat-teavdrag. Vid utbetalning av statsbidrag till kassorna sker sedan en av­räkning mellan utgående statsbidrag och debiterad preliminärskatt. Det ankomraer på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga föreskrifier för avräkningen av prdirainärskatteavdragen raot utgående statsbidrag särat de bestämmelser I övrigt som behövs i fråga om statsbidrag till arbets­löshetskassorna.

Enligt de nuvarande bestämmelserna utbetalas statsbidrag i efterskott för varje försäkringsår. Utredningen föreslår alt statsbidraget i fortsätt­ningen skall utbetalas i efterskott per verksamhetsår samt alt en fast ordning för förenklad å-konloutbetalning av förskottsbidrag införs. Jag har för rain dd ingen erinran raot utredningens principiella förslag. En­ligt rain raening bör förskottsbidraget betalas ut för perioder ora två må­nader. Förskottsbidragets storlek bör liksora hittUls fastställas raed led­ning av tidigare utbetalda belopp. Med hänsyn tUl skattebeläggningen av bidragen bör dock arbetslöshetskassomas bokföringsår överensstära-

 

Prop. 1973: 56                                                                   227

ma med taxeringsår. Arbetslöshetskassomas verksamhetsår bör därför ändras till att avse kalenderår. Denna övergång synes lämpligen kunna ske genora att försäkringsåret 1 septeraber 1972—31 augusti 1973 för­längs att gälla t. o. ra. den 31 deceraber 1973. Utöver vad som nu gäl­ler får de variationer i kassornas utbetalningar som blir följden av att arbetslöshetsunderstödet är skattebelagt beaktas vid slutreglering av statsbidraget till kassoma per år i efterskott.

7.6.2  Kontant arbetsmarknadsstöd

Det kontanta arbetsraarknadsstödet föreslogs av KSA-utredningen helt bli finansierat raed statliga skatteraedel. Liksora grundbidraget inom arbetslöshetsförsälcringen bör eraellertid enligt rain mening det kontanta arbetsmarknadsstödet delvis finansieras genora arbetsgivaravgifter. Av­giftsunderlaget för arbetsgivaravgiften bör vara sararaa sora inora den allraänna sjukförsäkringen. Arbetsgivaravgiften bör finansiera 2/3 av de beräknade sararaanlagda kostnadema för kontant slöd och grand­bidrag inora arbetslöshetsförsäkringen. Staien bör via anslag över drift­budgeten svara för återstående tredjedel. För att anpassa arbetsgivar­avgiftens andel till de faktiska utgifterna bör, sora jag tidigare närant, en särskild arbetslöshetsfond inrättas.

Arbetslöshetsfonden bör utformas enligt i huvudsak samma principer som sedan länge gäller för sjukförsäkringsfonden inom den aUmänna försäkringen. Fonden bör således redovisas över inkonistskattetitdn och finansieras av arbetsgivaravgifter och statsbidrag.

7.6.3  Kostnader

På förslagsanslaget Kontant stöd vid arbetslöshet anvisades i rikssta­ten för budgetåret 1972/73 371 milj. kr.

KSA-utredningen uppskattade att kostnaden för det reformerade kon­tantunderstödet enligt utredningens förslag skulle ha uppgått tUl totalt 850 railj. kr. för budgetåret 1971/72. Detta belopp bör järaföras raed den likaså av utredningen beräknade kostnaden av 430 railj. kr. för budgetåret 1971/72 med nuvarande bestämraelser. Med hänsyn tUl bl. a. den fortsatta ökningen av antalet försäkrade sora därefter ägt rura och den föreslagna höjningen av bidragen samt att bidragen blir skatteplik­tiga kan de totala kostnaderna för de reformerade kontantstödsforraerna beräknas till närraare 1 600 railj. kr. för budgetåret 1974/75. Härav ut­gör arbetslöshetskassornas kostnader 1 360 raUj. kr. och det kontanta arbetsraarknadsstödet 140 railj. kr. Till detta koraraer kostnader för ora­ställningsbidrag, särskUt stöd till arbetslöshetskassorna särat arbetsraark-nadsverkels adrainistrationskostnader. Det bör understrykas att de här re­dovisade kostnaderna för reformen är ytterst vanskliga alt beräkna bl. a. raot bakgrand av svårigheterna att bedöraa arbetslöshetens orafattning och fördelning på olika förvärvsarbetande.

 

Prop. 1973: 56                                                       228

Av totalkostnaden beräknas arbetslöshelsfonden svara för drygt 600 railj. kl'. Härav hänför sig drygt 400 railj. kr. till arbetsgivaravgifter och ca 200 railj. kr. till kostnader för staten. Progressivbidragen och föfvalt-ningsbidragen, sora helt finansieras av statsbidrag, kan beräknas kosta drygt 750 railj. kr. Statens totala utgifter blir härigenora ca 950 railj. kr.

Budgetåret 1973/74 belastas statsbudgeten med totalt ca 680 milj. kr;, vilket innefattar 280 railj, kr. för slutreglering av arbetslöshetskassornas verksarahet under försäkringsåret septeraber 1972—deceraber 1973 särat raed 330 raUj. kr. som förskottsraedd till de erkända arbetslöshets­kassorna för tiden 1 januari-—30 juni 1974. Vidare tiUkoraraer kostna­derna för oraställningsbidrag, statsbidrag för komraunalt kontantunder­stöd, särskilt stöd och kontant arbetsraarknadsstöd särat vissa adraini­strationskostnader som för budgetåret sararaanlagt beräknas till 70 railj. kr. Av sistnänmda belopp kan 23 railj. kr. beräknas avse statens utgifter för det kontanta arbetsraarknadsstödet.

Kostnadema för grundbidraget inora det reforraerade statsbidragssy­steraet till arbetslöshetskassorna och det kontanta arbetsraarknadsstödet kan sora jag tidigare närant för budgetåret 1974/75 beräknas till drygt 600 railj, kr. Härav täcks genora den föreslagna arbetsgivaravgiften drygt 400 railj, kr. Detta nödvändiggör ett uttag av arbetsgivaravgift raed 0,4 % fr, o, ra, den 1 januari 1974,

Med hänvisning tUl de redovisningar av statens kostnader för arbets­löshetsförsäkring och kontant arbetsraarknadsstöd sora jag gjort i det föregående beräknar jag i likhet raed vad jag anraält i årets statsverks­proposition anslaget B 5 Kontant stöd vid arbetslöshet till 680 milj. kr. för budgetåret 1973/74.

8 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inora inrikesdeparteraentet upprättats förslag till

1) lag ora arbetslöshetsförsäkring,

2)    lag ora kontant arbetsraarknadsstöd,

3)    lag om arbetsgivaravgift tUl arbetslöshetsförsäkringen och det kon­tanta arbetsraarknadsstödet,

4)    lag ora ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen ora allraän försäkring, ra. ra.

 

Prop. 1973: 56                                                       229

9 Specialmotivering

9.1 Förslaget till lag om arbetslöshetsförsäkring

Försäkringsbestäraradser Inledande bestämmelser 1—3 §§

Paragraferna, sora raotsvarar 1—3 §§ KSA-ulredningens förslag, in­nehåller några allraänna huvudbesläraraelser ora adrainislralionen av ar­betslöshetsförsäkringen. Som jag har berört i den allraänna raotiveringen skall de erkända arbetslöshetskassoma inte längre betraktas sora under-stödsförenmgar. De bestämmelser av föreningsrättslig natur som fordras angående de erkända arbetslöshetskassoma har därför tagits in sora en andra avdelning av lagen.

I 1 § anges att arbetslöshetsförsäkringen handhas av erkända arbets­löshetskassor och att dessa står under tillsyn av AMS.

I 2 § ges en grundläggande bestäraning av begreppet arbetslöshels-kassa. En förutsättning för registrering är att kassan har till ändamål att bereda medleraraarna ersättning vid arbetslöshet. De närraare förutsätt­ningarna för att en arbetslöshetskassa skall vinna registrering finns in­tagna i den andra avdelningen av lagen.

I 3 § föreskrivs att försäkrad enligt denna lag är var och en sora är raedlera i erkänd arbetslöshetskassa.

Jag vill i detta samraanhang erinra ora att vissa bestäraraelser i kun­görelsen (1950: 473) angående understöd till sjömän vid arbetslöshet i utländsk haran bör anpassas tUl de regler sora jag nu förordar i fråga ora arbetslöshetsförsäkringen. Denna fråga koraraer att anraälas i an­nat sararaanhang.

Allmänna villkor för rätt till ersättning

4 §

Paragrafen har utforraals i överenssläraraelse raed 4 § utredningens förslag och raotsvarar i huvudsak 20 och 22 §§ kassaförordningen. I pa­ragrafen uppställs vissa allraänna villkor, som skall vara uppfyllda för att ersättning skall kunna utgå. Bestämraelserna har behandlats i avsnitt 7.3.1.

I första stycket anges sålunda att för rätt till ersättning krävs, att den försäkrade är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta sig arbete, är beredd att ta erbjudet lärapligt arbete under tid för vilken han inte an­mält hinder som kan godtas av arbetslöshetskassan, är anraäld sora ar­betssökande hos den offentliga arbetsförraedUngen i den ordning sora AMS föreskriver och inte kan erhålla lärapligt arbete.

Den grundläggande förutsättningen för rätt till ersättning är att den försäkrade är arbetslös. Härraed förstås att han på grund av arbetsbrist

 

Prop. 1973: 56                                                       230

inte kan utföra avlönat arbete för annans räkning och inte heller utför arbete för egen räkning i affärsmässigt, vinstgivande syfte. För arbetsta­gare inträder arbetslöshet i norraalfallen när anställning upphör. Kravet på att arbetssökanden skall vara arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta sig arbete tar sikte på såväl raedicinska faktorer sora övriga ora­ständigheler som utgör hinder för den arbetssökande att finna lämpligt arbete. Sora exerapel på sådana oraständigheler kan näranas lokal bun­denhet, hinder på grund av utbildning eller annan begränsning av ar­betsutbudet. Ytterligare en förutsättning för ersättningsrätt är att den arbetslöse söker arbete genora att anraäla sig hos offentlig arbetsförraed­ling. Ersättningsrätt kan inte i något fall uppkoraraa före den dag då sö­kanden i föreskriven ordning gör sådan anraälan. Även under en fortlö­pande arbetslöshet förutsätts att den arbetslöse är anmäld sora arbetssö­kande hos arbetsförmedlingen. Innebörden av begreppet lämpligt arbete i punkt 4 fraragår av 5 §.

I andra stycket anges att företagare anses arbetslös, när hans person­liga verksarahet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt, om inte AMS av särskilda skäl föreskriver annat.

5 §

Paragrafen, sora raotsvarar 36 § fjärde och ferate styckena kassaför­ordningen och 5 § utredningens förslag, innehåller bestäraraelser om när erbjudet arbete skall anses lärapligt.

Som jag närraare har berört i den allraänna raotiveringen förordar jag att kassaersättningens storlek i regel inte skall vara avgörande för ora arbetserbjudande skall anses lärapligt eller ej. I enlighet härraed har punkt 2 i utredningens förslag utgått i deparleraenlsförslaget.

Enligt gällande regler har AMS raöjligheter alt förklara att viss kon­flikt — utan att den befunnits strida raot kollektivavtal eller lagen ora kollektivavtal — är av den särskilda beskaffenhet att skälig anledning tUl arbetsvägran inte förelegat. Besläraraelsen har aldrig tillärapats. Nå­gon raotsvarighet härtill har därför inte föreslagils. I övrigt har beslära­melserna koraraenterats i avsnitt 7.3.2.

Medlems- och arbetsvillkor

6 §

Paragrafen, sora raotsvarar 23 § I raora. och 2 raora. första stycket kassaförordningen och 6 § utredningens förslag, innehåller raedleras-och arbetsvillkor.

Enligt första stycket uppställs sora krav för rätt till ersättning att den försäkrade efter senaste inträdet i arbetslöshetskassan dels under rainst tolv eller i fråga ora företagare 24 niånader varit raedlera i kassan, dels under en raratid av tolv raånader oraedelbart före arbetslöshetens in­träde utfört förvärvsarbete i fem månader. Kravet på tolv resp. 24 raå­naders medleraskap innebär en nyhet i förhållande till utredningens

 

Prop. 1973: 56                                                       231

förslag. Syftet raed villkoret är närraast alt förebygga uppkorast av er­sättningsrätt för raedlera sora inträtt i arbetslöshetskassa först då ökad arbetslöshet befaras (se närraare avsnitt 7.4.2). När raedlera en gång har uppfyllt raedlerasvUlkoret behöver detla inte prövas på nytt vid senare arbetslöshetsperiod under samraa raedleraskap. Det vid sidan av raed­lerasvillkoret uppställda 5-raånadersvUlkoret har konstruerats sora ett renodlat arbetsvillkor. Enligt nuvarande ordning ulgör motsvarande vill­kor en kombination av arbets- och avgiftsviUkor. Fullgörande av den i kassas stadgar föreskrivna avgiftsbetalningen skall i forlsältningen ingå i kassaraedleraraens sladgeenliga förpliktelser och som en given förutsätt­ning för alt ersättningsrätt skall uppkoraraa och fortlöpa, Sora riktpunkt vid bedöraningen av huruvida 5-raånadersvillkorel är uppfyUt skaU gälla att den försäkrade får tillgodoräkna endast raånad under vilken för­värvsarbete har utförts rainst tio dagar och rainst 70 tiraraar. Vid pröv­ningen av arbetsvUlkoret skall i princip all tid raed inkorast av förvärvs­arbete medräknas. Med inkorast av förvärvsarbete avses inkorast, såväl i' pengar sora naturaförraåner i förra av kost eller bostad, antingen sora arbetstagare i aUraän eller enskUd tjänst (inkorast av anställning) eller eljest (inkorast av annat förvärvsarbete),

I andra stycket föreskrivs att AMS får raedge att tid då förvärvsar­bete skall vara ulfört beräknas i annan tidsenhet än raånad. Sådant raed­givande har i den hittUlsvarande tillärapningen försöksvis raedgells för ett par kassor och därvid gett ett tillfredsställande resultat.

I tredje stycket erinras om att tid då förvärvsarbete har utförts inte får räknas mer än en gång för uppfyUande av arbetsvillkoret.

7  §

Paragrafen, sora raotsvarar 23 § 2 raora. första stycket och 24 § första stycket kassaförordningen särat 7 § utredningens förslag, innehåller reg­ler ora annan tillgodoräkningsbar tid än förvärvsarbete. Med tid under vilken den försäkrade enligt arbetsvUlkoret skall ha ulfört förvärvsarbete järaställs tid då han har genoragått arbetsraarknadsutbildning, fullgjort värnplikt, åtnjutit föräldrapenning i saraband raed barns födelse, haft seraester eller eljest raed helt eller delvis bibehållen lön varit ledig av an­nan anledning än sjukdora, värnpUklsljänstgöring eller barns födelse. Beträffande arbetsmarknadsutbildning, värnpliktstjänstgöring särat tid då sökanden åtnjutit föräldrapenning skall tillsararaans högst två raåna­der kunna tillgodoräknas sora arbetad tid i arbetsvillkoret. Med arbets­raarknadsutbildning förstås sådan utbildning sora berättigar till utbild­ningsbidrag enligt arbetsraarknadskungörelsen. Med värnpliktstjänstgö­ring likställs vapenfri tjänst särat bistånds- och katastrofutbUdning,

8  §

Paragrafen, sora motsvarar 23 § 2 mora, andra stycket kassaförord­ningen och 8 § utredningens förslag, innehåller bestäramelser ora tid

 

Prop. 1973:56                                                        232

sora inte skall inräknas i ramtiden vid prövningen av arbetsvillkoret, s. k. överhoppningsbar tid. Förutora att sjukdora liksom hittills inte skall inräknas i ramtiden, skaU i denna tid inle heller inräknas lid då den för­säkrade har varit hindrad alt arbeta på grund av värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på krimi­nalvårdens oraråde eller vårdnad av eget barn eller adoptivbarn under tid för vilken föräldrapenning i samband med bams födelse utgått, i den raån tiden inle skall järaställas raed tid under vilken förvärvsarbete har ut­förts vid prövningen av arbetsvillkoret. Även tid då arbetslös kassaraed­lera har varit sjuk och uppburit halv sjukpenning men inte utnyttjat arbetslöshetsförsäkringens ersättningsmöjligheter skall räknas sora över­hoppningsbar tid. I hkhet med vad som har angetts vid 7 § likställs va­penfri tjänst samt bistånds- och katastrofutbUdning raed vämplikts­tjänstgöring. Med vuxenutbildning förstås i detta samraanhang antingen utbildning sora berättigar till statiigt studiestöd eller sådan annan hel­tidsutbildning sora AMS kan godta. Med arbetsraarknadsutbildning, som innefattas i begreppet vuxenutbUdning, jämställs i detta sararaan­hang arbetsprövning och arbetsträning, sora berättigar lill utbildnings­bidrag enligt arbetsraarknadskungörelsen.

9 §

Denna paragraf, sora motsvarar 9 § utredningens förslag, innehåller en regel ora att erkänd arbetslöshetskassa, raed AMS' raedgivande, får föreskriva att arbetsvillkoret skall vara uppfyllt endast genora arbete sora arbetstagare. Bestämmelsen hänger samraan med reglema i andra avdelningen att kassas stadgar skall ange kassans verksamhetsområde med uppgift huruvida kassan är avsedd enbart för anställda eller företa­gare.

10 §

Paragrafen, sora motsvarar 25 § kassaförordningen och 10 § utred­ningens förslag, innehåUer bestäraraelser ora den sora övergår från en arbetslöshetskassa till en annan.

F. n. gäller att arbetslöshetskassor kan träffa överenskoraraelse ora att medlera vid övergång från en kassa till en annan får tillgodoräkna sig tid i förvärvsarbete och därmed jämställd tid i den kassa från vilken han komraer.

På förslag av utredningen har en bestäraraelse införts sora innebär alt sådan rätt inte längre blir beroende av överenskoraraelse raellan de be­rörda kassorna. Detsararaa skall gälla i fråga ora uppfyllande av raed­lerasvillkoret. Försäkrad, sora oraedelbart före inträdet i erkänd arbets­löshetskassa har varit medlera i annan sådan kassa, får således tillgodo­räkna sig tid i den tidigare kassan även för uppfyllande av detta viUkor.

 

Prop. 1973: 56                                                       233

Ersättningens form

11 §

Paragrafen svarar mot 18—19 §§ och 32 § första stycket kassaförord­ningen särat 11 § utredningens förslag. Paragrafens första stycke inne­håller regler ora dagpenning. Bestämraelserna har behandlats i avsnitt 7.4.6.

Andra stycket innehåller bestäraraelser sora anknyter ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen till feradagarsvecka. Summan av antalet er­satta och arbetade dagar samt karensdagar under en kalendervecka får således uppgå tiU högst fera. Detta innebär att ersättning beräknas för fera dagar i veckan även för den som arbetar sex dagar.

12 §

Paragrafen, som svarar raot 32 § andra stycket kassaförordningen och 12 § utredningens förslag, innehåller bestäraraelser ora ersätlningsför­bjudna dagar.

Första stycket överensstäraraer i huvudsak raed nuvarande praxis, dock med den utvidgningen av ersätlningsrätten att regeln gäller även om antalet helgdagar i veckan inte är raer än en. Ersättning skall utges för helgdag och helgdagsafton, ora dagpenning utgår för rainst två var­dagar under sararaa kalendervecka och en arbetslös dag infaller oraedel­bart före eller efter ifrågavarande helg. I fråga ora söndagar innebär förslaget ingen ändring av nuvarande bestäraraelser.

I andra stycket anges att dagpenning inte får utges för dag då försäk­rad uppbär föräldrapenning enligt 3 kap. 13 § lagen om allmän försäk­ring. Besläraraelsen får ses mot bakgrand av att rätt till föräldrapen­ning enligt näranda lagrura föreligger även ora nedsättning av arbetsför­raågan med minst hälften inte är för handen.

Karenstid och ersättningstidens längd

13 §

Paragrafen, som saknar motsvarighet i utredningens förslag, innehål­ler bestämraelser om karensviUkor. Besläramdsen, sora har utforraals i överenssläraraelse med karensvillkoret i det kontanta arbetsraarknads­stödet, har koraraenterats i avsnitt 7.4.4. Beräkning av karensdagar skall ske efler samraa regler sora föreslås gälla i fråga ora beräkning av er­sättningstid och raed användande av sarama oraräkningslabell.

I andra stycket har införts en bestämmelse som ger arbetslöshetskassa möjlighet att i fråga om raedlera som före arbetslöshetens inträde varit självständig företagare föreskriva, att en karenslid upp till två raånader skall gälla. Bakgrunden till besläramdsen har berörts i avsnitt 7.3.1,

 

Prop. 1973: 56                                                                      234

14—16 §§

Dessa paragrafer, som svarar mot 31 § kassaförordningen och 13— 15 §§ utredningens förslag, innehåller bestämraelser ora ersältningstid och beräkning därav, Besläraraelserna har behandlats 1 avsnitt 7,4,5.

Paragraferna har i huvudsak utforraals i överenssläraraelse raed ut­redningens förslag. Vissa ändringar har dock vidtagits raed hänsyn till att viss karenslid, i raotsats till vad utredningen föreslår, skall gälla även i fortsättningen.

Dagpenningens storlek

17 §

Paragrafen, sora kan järaföras raed 29 § 1 raora. kassaförordningen och sora raotsvarar 16 § utredningens förslag, innehåller bestäraraelser ora dagpenningklasser. Klasserna har justerats raed hänsyn lill att dag­penningen föreslås bli skattepliktig inkorast. Besläraraelserna har be­handlats i avsnitt 7.4.6.

18 §

Paragrafen raotsvarar 27 § kassaförordningen och överensstäraraer raed 17 § utredningens förslag.

F. n. uppställs krav på erläggande av rainst en avgift efter övergång till högre dagpenningklass för att den högre dagpenningen skall utgå. Eftersora det nuvarande kombinerade avgifts- och arbetsvillkoret, ersätts med ett renodlat arbetsvillkor, har i förevarande paragraf föreskrivits att den högre dagpenningen inte får utges, förrän medleramen efter övergången har uppfyllt en månad av arbetsvillkoret. Denna regel skall även gälla ora övergång till högre dagpenningklass sker i saraband raed övergång raellan olika kassor. AMS skall kunna föreskriva undantag från den angivna regeln för fall, då särskilda förhållanden raotiverar förkortning eller förlängning av den angivna tiden.

19 §

Paragrafen överensstämmer med 29 § 1 mora, Iredje stycket kassaför­ordningen och 18 § utredningens förslag.

Ö verförsäkringsavdrag

20 §

Paragrafen, sora innehåller överförsäkringsbestäramdser, raotsvarar 19 § utredningens förslag. Bestäraradserna, sora i sak överensstäraraer raed 30 § 1 och 2 raora. kassaförordningen, har behandlats i avsnitt 7.4.7.

 

Prop. 1973: 56                                                       235

I den inkorast sora skall läggas lill grund för prövningen av överför­säkringen skall inräknas norraalt förekoraraande ersättningar för obe­kvära arbetstid, skifltiUägg, regelbundet utgående drickspengar, natura­förraåner och ersättning för raera regelbundet förekoraraande övertids­arbete. Ersättning för tUlfälligt övertidsarbete, gratifikationer eller andra ej regelraässigl utgående ersättningar skall däremot inte inräknas i in­korasten. Vid varierande arbetsinkomst får i princip genorasnittsinkoras­ten under den tid 5-raånadersvUlkoret fullgjorts läggas till grund för prövningen av överförsäkringsbestäraraelserna.

Pensionsavdrag

21  §

Paragrafen, sora innehåller bestämraelser ora pensionsavdrag, över­ensstäraraer i sak raed 30 § 3 raora. kassaförordningen och 20 § KSA-utredningens förslag. I enlighet raed sjukpenningulredningens förslag har eraellertid besläraraelsen, alt ersättning understigande fem kr. per dag inte skall utbetalas, ändrats lill fyra kr. Detta har skett för att an­passning skall ske till att pensionsavdragets storlek i fortsättningen skall utgöra ca 1/260 i stället för, sora KSA-utredningen föreslår, ca 1/300 av årspensionen.

El-sättning vid arbetslöshet del av vecka m. m. 22—26 §§

Dessa paragrafer, som svarar mot 21—25 §§ utredningens förslag, in­nehåller bestäraraelser ora rätten till ersättning vid deltidsarbete och ar­betslöshet del av vecka. Besläraraelserna har koraraenterats i avsnitt 7.4.10.

27 §

Paragrafen innehåller bestäraraelser som ger arbetslöshetskassorna och AMS möjligheter att dels dra in ersättning för en arbetslös dag i vecka, då den försäkrade har utfört arbete i sådan utsträckning att hel dagpenning inte har kunnat utgå för någon av dagarna, dels föreskriva att dagpenning inle skall utgå för dag för vilken den försäkrade kan an­ses gottgjord genora seraesterersättning.

Paragrafen, sora saknar raotsvarighet i utredningens förslag, över­ensstämraer raed 32 § tredje stycket kassaförordningen.

Begränsning vid säsongarbelslöshet

28 §

Paragrafen, sora raotsvarar 34 § kassaförordningen och 26 § utred­ningens förslag, ger arbetslöshetskassa och AMS möjligheter alt be- . gränsa rätten till ersättning i kassa med åriig säsongarbetslöshet.

 

Prop. 1973: 56                                                                      236

Gällande bestäraraelser anvisar tre raöjligheter tiU begränsning i er­sättningsrätten. De tre raöjlighelerna är att karenstiden och dess raratid förlängs, att det generellt bestäms att ersättning inte skall utges för viss tid av året eller att den tid för vilken ersättning längst får utgå under försäkringsåret uppdelas i perioder, av vilka någon eller några skall om-falla tid varunder arbetslöshet förekoramer regelbundet.

I enlighet med utredningens förslag har dessa former för begränsning av ersättningsrätten förts sararaan till en regel raed det innehållet att ar­betslöshetskassa eller AMS, för medlem eller grapp av raedlemraar sora regelbundet förvärvsarbetar under endast viss del av året, får besluta ora föreskrift att ersättningsrätten skall begränsas. Denna regel skall enligt utredningen innefatta näranda raöjligheter till begränsning i ersättnings­rätten, raed undantag av raöjligheten till förlängning av karenstiden. Med hänsyn till att jag, i raotsats till utredningen, har förordat att viss karenstid liksom hittills skall gälla i arbetslöshetsförsäkringen, bör enligt min niening även denna raöjlighet tUl begränsning i ersättningsrätten kvarstå. Möjligheten till förlängning av karenstid och dess raratid får därför också anses innefattad i nyssnäranda regel.

A vstängning från rätt lill ersättning

29—31 §§

Dessa paragrafer, som motsvarar 36 § första, andra och tredje styc­kena kassaförordningen särat 27—29 §§ utredningens förslag, innehåller bestäraraelser ora självförvållad arbetslöshet och avstängning från rätt till ersättning. Besläraraelserna har behandlats i avsnitt 7.3.3.

Ansökan om ersättning m. m.

32 §

I paragrafen ges föreskrifter ora ansökan ora ersättning hos arbetslös-helskassa. Besläraraelserna innebär bl. a. att vid ansökningen skall fogas intyg av arbetsgivare ora den försäkrades arbetsförhållanden och de uppgifter i Övrigt sora behövs för bedöraande av den försäkrades ersätt-ningsrält. Genora besläraraelsen i tredje stycket införs skyldighet för ar­betsgivare att utfärda sådant intyg.

Paragrafen svarar raot 21 och 40 §§ kassaförordningen och 30 § ut­redningens förslag.

Särskilda bestämmelser

33 §

Paragrafen motsvarar 11 § andra stycket kassaförordningen och 31 § utredningens förslag.

 

Prop. 1973: 56                                                       237

F. n. får kassa tiUämpa andra viUkör för rätt att vinna inträde éllér kvarstå i arbetslöshetskassa än soni föreskrivs i kassaförordningen, i den raån avvikelsen har stöd i överenskoraraelse, sora Konungen har träffat raed fräraraande makt.

På utredningens förslag införs en bestäraraelse ora att kassa skall vara skyldig att tUlärapa de regler för ersätlningsrätt sora gäller enligt över­enskoraraelse sora Konungen träffar raed annari stat,

34 §

Paragrafen stäraraer i sak överens med 38 § kassaförordningen och raotsvarar 32 § utredningens förslag.

Genom besläraraelsen i första stycket erbjuds kassorna, sora alternativ till regeln ora uteslutning i 51 §, möjlighet att i stället avstänga raedlera, sora medvetet eller av grov vårdslöshet har läranat oriktig eller vilsele­dande uppgift angående förhållande av betydelse för bedömande av hans rätt lill ersättning, från rätt till ersättning under högst ett år.

35 §

I paragrafen, sora överensstäraraer raed 37 § kassaförordningen och 33 § utredningens förslag, anges att lagen (1969: 93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt äger tiUämpning på ersättning enligt denna lag.

36 §

Paragrafen, som inte har någon direkt motsvarighet i kassaförord­ningen, svarar mot 34 § utredningens förslag.

F. n. anges i de av AMS fastställda norraalslädgarna för erkänd ar­betslöshetskassa att raedlera, ora han felaktigt erhållit ersättning från kassan, är skyldig att återbetala ersättningen.

På utredningens förslag har införts en regel ora återbetalningsskyldig­het efter raönster av 20 kap. 4 § lagen ora allraän försäkring.

37 §

Paragrafen, som saknar raotsvarighet i utredningens förslag, har in­förts på grund av att chefen för socialdeparleraentet denna dag har före­slagit att en bestäraraelse införs i 17 kap. 4 § andra stycket lagen ora all­raän försäkring i fråga ora avräkning mellan vissa former åv pension och arbetslöshetsersättning i saraband raed att beslut ora pension raed­delas. Enligt nämnda förslag skall det pensionsbelopp, som först förfal­ler tiU betalning efler beslut ora pension eller om ökning av pension, minskas raed så stor del av dagpenningen sora överstiger den dagpen­ning sora skulle ha utgått, ora pensionsbeslutet förelegat vid utbetal­ningen av dagpenningen. Vilket belopp sora skall aVräknäs från pensio­nen blir alltså beroende på de regler sora gäller inora arbetslöshetsför-

 

Prop. 1973: 56                                                       238

säkringen. I de fall då hel eller två tredjedelar av hel förtidspension ut­ges sker i enlighet raed detta rainskning raed hela den utgivna dagpen­ningen. I fråga om halv förtidspension får avdraget beräknas med hjälp av överförsäkringstabellen. När det gäller ålderspension får raotsva­rande beräkning göras raed användande av pensionsavdragstabellen. Be­stäraraandet av avdragsbeloppet kan i vissa fall fordra ingående känne­dora ora den försäkrades arbets- och inkomstförhållanden. Försäkrings­kassan föreslås därför få möjlighet att från arbetslöshetskassan inhärata de uppgifter sora behövs för att beräkna det belopp sora skall avdras. Det föreslagna avräkningssysleraet raedför att det innehållna beloppet får överföras från försäkringskassan till arbetslöshetskassan.

Bestämmelser om erkända arbetslöshetskassor

Allmänna bestämmelser

38 §

Paragrafen överensstäraraer raed 35 § utredningens förslag. Första stycket innehåller det allraänna kravet att erkänd arbetslös­hetskassa skall vara registrerad hos AMS, I andra stycket erinras ora den rätt till statsbidrag sora följer raed registreringen. Enligt Iredje styc­ket, sora raotsvarar 90 § första stycket 2, lagen (1938: 96) ora under­stödsföreningar (UFL), undantas fackliga organisationer från lagens till-lärapningsoraråde.

39 §

Paragrafen, sora raotsvarar 6 § kassaförordningen och 36 § utredning­ens förslag, innehåller bestäraraelser ora arbetslöshetskassas verksarahet.

I första stycket anges att erkänd arbetslöshetskassa skall utge ersätt­ning till raedleraraama vid arbetslöshet.

Andra stycket anger att kassa inte får utöva annan verksarahet än att utge sådan ersättning eller använda medel sora är fräraraande för sådan verksarahet. Dessutora anges att AMS, om särskilda skäl föreligger, får medge undantag från denna regel. Delta innebär en nyhet i förhållande till gällande bestämraelser och utredningens förslag. Motivet för inför­andet av denna dispensraöjlighet för AMS är att det i särskilda faU har visat sig föreligga ett behov av alt kunna utnyttja arbetslöshetskassas ad­ministrativa apparat i fråga om utbetalning av speciella forraer av er­sättning vid arbetslöshet.

40 och 41 §§

Dessa paragrafer motsvarar 4 och 5 §§ UFL, 37 och 38 §§ utredning­ens förslag samt 8 och 9 §§ lagen (1972: 262) om understödsföreningar (nya understödsföreningslagen).

 

Prop. 1973: 56                                                       239

42 §

Paragrafen, sora motsvarar 39 § utredningens förslag, innehåller i lik­het raed 3 § kassaförordningen bestäramelser om det minsta antal raed­leraraar sora skall finnas i en erkänd arbetslöshetskassa som förutsätt­ning för registrering. Vidare anges att kassan skall ha antagit stadgar samt utsett styrelse och revisorer.

43 §

Paragrafen, som raotsvarar 4 § andra stycket kassaförordningen och 40 § utredningens förslag, anger att registrering får vägras, ora det av­sedda verksarahetsorarådet för kassa sora söker registrering helt eller till huvudsaklig del sararaanfaller raed verksarahetsorarådet för redan re­gistrerad arbetslöshetskassa och det på grand härav kan befaras upp­koraraa olägenheter raed hänsyn till försäkringsverksarahelens ändaraåls­enliga bedrivande.

44 §

I denna paragraf, sora saknar raotsvarighet i utredningens förslag erinras ora att arbetslöshetskassa för företagare får bildas endast efter tiUstånd av Kungl. Maj:t. Paragrafen har viss motsvarighet i 24 § tredje stycket kassaförordningen.

Stadgar och firma m. m.

45 §

Paragrafens första stycke, som raotsvarar 41 § första stycket utred­ningens förslag, innehåller en bestäraraelse ora alt erkänd arbetslöshets­kassas stadgar i tUlämpliga delar skall avfattas enligt norraalsladgar sora har faststäUts av AMS.

Andra stycket innehåller en uppräkning i 15 punkter av de upp­gifter och föreskrifter sora skall tas in i erkänd arbetslöshetskassas stad­gar för att kassan skall kunna registreras. Punkterna stäramer i sak över­ens med 41 § andra stycket 1—10 och 12—16 utredningens förslag.

Punkterna 1—3 stäraraer i sak överens raed 8 § 1—3 UFL och 11 § andra stycket 1—3 nya understödsföreningslagen och innehåller före­skrifter ora att i stadgarna skall anges kassans firma och verksamhets­område samt den ort där styrelsen skall ha sitt säte. Därutöver anges i punkt 2 att stadgarna skall innehålla uppgift, om huruvida kassa är av­sedd för anställda eller företagare eller för bådadera kategorierna.

Enligt punkt 4, sora har sin raotsvarighet i 8 § 4 UFL och 11 § andra stycket 4 nya understödsföreningslagen, skall stadgarna ange de villkor sora skall gälla för inträde i kassan och för uteslutning av raedlem,

I punkterna 5—7, som har sin raotsvarighet i 8 § 5, 6 och 8 UFL särat

 

Prop. 1973: 56                                                                      240

11 § andra stycket 5, 6 och 8 nya understödsföreningslagen, anges alt i
stadgarna skall tas in regler ora raedleraraamas förraåner och skyldighe­
ter samt påföljden av försumraelse alt erlägga avgift elleir uttaxerat be­
lopp.                                                                       I

Punkterna 8 och 9 stäraraer i sak överens raed 8 § 9 och' 10 UFL särat 11 § andra stycket 12 och 13 nya understödsföreningslagen. De anger att i stadgarna skall tas in de grunder sora skall gälla i fråga ora fondbild­ning särat regler ora hur raedel sora inte behövs för löpande utgifter skall placeras och ora hur kassas värdehandlingar skall förvaras.

Punkt 10, sora har viss raotsvarighet i 11 § andra stycket 15 nya un­derstödsföreningslagen, innehåller föreskrifier ora styrelse och revisorer. Här kan näranas att utredningens förslag (punkt II) tar upp krav på att i stadgarna skall anges grunderna för styrelsens beslutsförhet och före­skrifter om hur revision skall ske. I enlighet med vad sora gäller i nya underslödsföreningslagen har denna bestäraraelse utgått ur förevarande förslag. Eftersom i lagen finns regler om vad som skall gälla i berörda hänseenden, saknas anledning att kräva att stadgarna obligatoriskt skaU innehålla bestämmelser härora.

Punkt 11 anger att stadgarna skall innehålla bestäraraelser ora för-eningsstäraraa och hur dess befogenhet skall utövas.

Ora föreningssläraraas befogenheter skall utövas av därtill utsedda ombud, skall enligt punkt 12, sora svarar raot 11 § andra stycket 16.nya underslödsföreningslagen, föreskrifier härora finnas i stadgarna.

Enligt punkt 13, sora raotsvarar 11 § andra stycket 17 nya underslöds­föreningslagen, skall uppgift ora liden för ordinarie föreningssläraraa tas in i stadgarna.

Punkterna 14 och 15 stäraraer i sak överens raed 8 § 15 och 16 UFL särat 11 § andra stycket 18 och 19 nya understödsföreningslagen. De in­nehåller föreskrifter ora kaUdser och raeddelanden samt om förfarandet raed kassas tUlgångar vid dess upplösning.

I paragrafens tredje stycke, sora raotsvarar 41 § tredje stycket utred­ningens förslag, föreskrivs att stadgarna inte, utan raedgivande av AMS, får innehålla annat än sora angivits i andra stycket.

46 §

Paragrafen, sora raotsvarar 42 § utredningens förslag, innehåller be­stäraraelser ora erkänd arbetslöshetskassas firraa. Första stycket över­ensstäraraer raed 1 § tredje stycket kassaförordningen.

47       och 48 §§

Dessa paragrafer innehåller bestäraraelser rörande ansökan om regi­strering av erkänd arbetslöshetskassa. De raotsvarar 43 och 44 §§ utred­ningens förslag. 43 § har viss raotsvarighet i 2 § kassaförordningen.

 

Prop. 1973: 56                                                                      241

Medlemsförteckning

49 §

Paragrafen, sora raotsvarar 10 § UFL och 45 § utredningens förslag, innehåller bestäraraelser om medlemsförleckning. Paragrafen innebär den nyheten att medierasförteckning skall innehålla uppgift ora raedleras personnuraraer och senast kända hemvist. Föreskriften om raedlerasför-teckning kan vara uppfylld genom att kassa har register geraensaral med ett eller flera fackförbund, vilkas raedleraraar även är raedleraraar i kas­san. Ansvaret för registrets förande åligger i sista hand kassans styrelse.

Medlemskap

50 §

Första stycket i paragrafen, som överensstämmer med 46 § första stycket utredningens förslag, reglerar rätten till medleraskap i erkänd ar­betslöshetskassa. Sådan rätt tillkoraraer var och en sora uppfyller före­skrift i kassas stadgar ora arbete inora dess verksamhetsområde. Beslära­raelsen har behandlats i avsnitt 7.4.1.

I andra stycket, sora har viss motsvarighet i 9 § 1 raom. kassaförord­ningen och som svarar mot 46 § andra stycket utredningens förslag, an­ges vilka sora i kassastadgarna obligatoriskt skall undantas från rätt att bil medlem i kassan. Liksom hittills skall detta gälla den som är medlem i annan arbetslöshetskassa.

Enligt kassaförordningen äger kassa själv bestämma lägsta och högsta åldersgräns för rätt till inträde i kassan och rätt att kvarstå sora raedlera. Beträffande den lägre åldersgränsen är kassornas frihet begränsad ge­nora att ersättning inte får utgå tUl personer under 16 år.

För att få enhetliga regler på detta område har bestäramelser införts om att kassa, från rätt att bli medlera, skall undanta den sora inle fyllt

15       år och den som fyllt 66 år. Dessutora föreskrivs alt den sora förvärvs­
arbetar raindre än tre tiraraar per arbetsdag och i genorasnitt raindre än
17 tiraraar per vecka skall vägras inträde i kassan. Denna spärr gäller
inträdet i försäkringen. Däremot skall den som har blivit medlera i ar­
betslöshetskassa och därefter av olika skäl har korarait att begränsa sitt
arbetsutbud inte av den anledningen uteslutas ur kassan. De föreslagna
tidsgränserna anknyter till de riktlinjer sora jag har förordat för att
raånad skall bli tillgodoräkningsbar i arbetsvillkoret,

51 §

Första stycket, sora svarar raot 10 § kassaförordningen och 47 § förs­ta stycket utredningens förslag, anger vUka kassan i sina stadgar får un­danta från rätt att kvarstå sora medlera.

De regler som f. n. bestämraer när en kassa skaU ha rätt att vägra in­träde resp. utesluta raedlera är inte enhetliga. Gäller det en företagare,

16 Riksdagen 1973.1 saml Nr 56

 

Prop. 1973: 56                                                                       242

skall han slå utanför kassa om han under de senaste tolv raånaderna un­der längre lid än fera raånader har haft denna ställning, om han inte samtidigt utfört arbete mot lön. Beträffande en löntagare, sora inte arbe­tar inora kassans verksarahetsoraråde, inträder kassans rätt all vägra in­träde resp, utesluta då raedleraraen inte uppfyller och inle heller tre av de senaste tolv månadema har uppfyllt villkoret att tillhöra verksamhets­orarådet. På förslag av utredningen har därför i punkt 1 införts en be­stäraraelse ora att den sora inte uppfyller och inle heller under rainst sex av de senaste tolv raånaderna har uppfyllt föreskrift i kassans stadgar om arbete inora dess verksarahetsoraråde får undantas från rätt alt kvar­stå som raedlera, Bestäraradserna i punkterna 2 och 3 överensstämmer i huvudsak raed vad sora f, n, gäller. Punkt 2 har eraellertid utforraals i överensstämmelse raed 20 kap, 3 § d) lagen om allmän försäkring,

I enlighet med mitt förslag att den som fyllt 67 år inte skall vara er­sättningsberättigad i arbetslöshetsförsäkringen (se närraare avsnitt 7,4,5), har i paragrafens andra stycke införts en bestäraraelse ora alt den sora uppnått denna ålder skaU undantas från rätt alt kvarstå sora raedlera i kassan.

52 §

Paragrafen innehåller bestäramelser ora förfarandet vid uteslutning av medlem ur erkänd arbetslöshetskassa. Paragrafen motsvarar 12 och 13 §§ kassaförordningen samt 48 § utredningens förslag. I första stycket har upptagits en regel om att underrätlelseförfarande i saraband raed ifrågasatt uteslutning av raedlera inte skall behöva äga rura, ora rätten att kvarstå som raedlera upphör på grund av att raedleraraen uppnått 67 års ålder, Besläraraelsen i andra stycket innebär att beslut enligt 51 § första stycket första och tredje punktema skall träda i kraft vid ut­gången av den första period då medlemraen inte längre är arbetslös. Del ankomraer på AMS alt närraare bestämraa längden av denna period.

53 §

Paragrafen, sora i huvudsak överensstäraraer raed 14 och 17 §§ kas­saförordningen särat svarar raot 49 § utredningens förslag, innehåller bestämmelser om rätten att utträda ur erkänd arbetslöshetskassa och ora påföljd vid underlåtenhet att erlägga raedlerasavgift eller uttaxerat be­lopp. Med hänsyn till all arbetslöshetskassorna kan väntas i allt större utsträckning övergå till avgiftssyslera sora innebär att avgiften anges för längre tid än raånad har i andra stycket införts bestäraraelser som även reglerar underlåtenhet att betala sådan avgift.

Avgifter och uttaxering

54 §

Denna paragraf innehåUer regler om avgifter. Paragrafen ersätter 16 § första stycket kassaförordningen och 13 § första stycket UFL samt

 

Prop. 1973: 56                                                       243

svarar mot 50 § utredningens förslag. Vissa bestämraelser i 13 § första stycket UFL ora alt avgifternas upptagande inte får göras beroende av inträffade försäkringsfall och ora avgiftsreglernas tillärapning när före­nings verksarahet är uppdelad på flera verksarahetsgrenar äger inte till-läraplighet på arbetslöshetskassorna. Någon motsvarighet till dessa be­stämraelser har därför inte upptagits i paragrafen. I 13 § första stycket UFL finns vidare en bestäraraelse om differentiering av avgifterna mel­lan skUda medierasgrupper raed hänsyn till försäkringsrisk och under­stödsrätt. En sådan bestäraraelse har inte någon allraän funktion all fylla i fråga ora arbetslöshetskassorna och har därför inle tagits upp i para­grafen. I undantagsfall bör emeUertid AMS kunna medge att kassa in­rättar särskild avgiftsklass för viss raedlerasgrupp, ora speciella förhål­landen motiverar detta,

55 §

Paragrafen, som motsvarar 16 § andra stycket kassaförordningen och 51 § utredningens förslag, innehåller bestäraraelser ora särskUd uttaxe­ring,

F, n, gäller att erkänd arbetslöshetskassa i sina stadgar skall ange un­der vilka förutsättningar uttaxering av raedleraraama skall äga rura, i vilken ordning beslut ora uttaxering skaU fattas och efter vilka grunder beslutad uttaxering skall verkställas, I enlighet raed dessa regler innehål­ler kassornas stadgar mycket utförliga bestäraraelser i angivna hänseen­den.

På utredningens förslag har i denna paragraf intagits den bestämmel­sen att kassa, ora tillgångarna är otillräckliga för verksarahetens behö­riga utövande, ulan stöd i stadgarna får besluta ora särskild uttaxering. För beslutets giltighet krävs godkännande av AMS.

Fondbildning

56 §

Paragrafen, sora motsvarar 53 § utredningens förslag, överensstäm­raer i huvudsak med 41 § kassaförordningen och innehåller bestämmel­ser ora fondbUdning.

Gällande bestäramelser beträffande kassa som har minst 10 000 med­lemmar införs nu sora huvudregel. I fråga ora kassa sora har raindre än 10 000 raedleraraar får AMS raöjlighet att föreskriva att kassan skall göra större fondavsättning än enligt huvudregeln. Därvid kan de beräk-ningsraetoder sora nu tiUämpas för sådana kassor vanligen användas. Vidare innebär förslaget att beräkning av genomsnittlig årskostnad skall ske för de fera och inte sora nu för de tio senaste åren och alt AMS i vissa fall skall kunna föreskriva raindre fondavsättning än enligt huvud­regeln. Med ersättningsbelopp enligt första stycket avses nettobelopp, dvs. utgiven ersättning efter avdrag av prelirainär skatt.

 

Prop. 1973: 56                                                                      244

Kapitalplacering

57 §

Denna paragraf innehåller placeringsregler i fråga ora de raedel sora skaU avsättas till fondbildning.

Första stycket stäraraer i slort sett överens raed 42 § kassaförord­ningen och 54 § första stycket utredningens förslag. Departeraentsförsla-get innebär dock att placering raot säkerhet i inteckning i annan fastig­het än industrifastighet eller i loraträtt skall kunna ske inora tre fjärde­delar av senast fastställda taxeringsvärde (se närraare avsnitt 7.4.1).

Genora andra stycket, sora i sak överensstämmer med 54 § andra stycket utredningens förslag, får erkänd arbetslöshetskassa rätt till fri placering inora en sektor sora svarar mot en tiondel av fonden. Place­ring i akiier och andelar i aktiefond är dock undantagen. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 7,4,1.

Styrelse och firmaleckning

58 §

I denna paragraf anges att bestämmelserna i 21—23 §§, 25—30 §§ och 32—37 §§ EFL ora styrelse och firraateckning i tillämpliga delar och med vissa järakningar gäller i fråga ora erkänd arbetslöshetskassa. Paragrafen raotsvarar 55 § utredningens förslag, 20—26 §§ särat 28 och 29 §§ UFL samt 27 § nya underslödsföreningslagen. Första stycket punkterna 3 och 4 överensstämraer raed 43 § kassaförordningen.

Besläraraelserna innebär nyheter i förhållande till nu gällande ordning i fråga om minsta antal styrelseledamöter, dessas mandattid och förbud raot att utse anställd hos kassan till styrelseordförande. I föreliggande förslag har, jämfört med utredningens förslag, den regeln införts att sty­relseledamot skall vara medlem i kassan.

59 §

Denna paragraf innehåller föreskrifter om styrelsens åligganden. Pa­ragrafen, som raotsvarar 55 § utredningens förslag, överensstämmer med 28 § nya understödsföreningslagen.

Räkenskaper och årsredovisning

60 §

I paragrafen anges alt besläraraelserna i 38 § och 44 § första stycket EFL skall äga raotsvarande tiUämpning på erkänd arbetslöshetskassa. Paragrafen, sora överensstämmer raed 29 § nya understödsföreningsla­gen, raotsvarar, i fråga ora bestämmelserna i 38 § EFL, delvis 56 § ut­redningens förslag. Genom hänvisningen till 44 § första stycket EFL,

 

Prop. 1973: 56                                                                      245

som saknar raotsvarighet i UFL och utredningens förslag, blir styrelsen skyldig alt viss tid efter räkenskapsårels utgång hålla redovisningshand­lingarna tillgängliga för var och en sora vill granska dera.

61 §

Paragrafen, sora raotsvarar 46 § kassaförordningen och 52 § utred­ningens förslag, innehåller bestäraraelser i fråga ora erkänd arbetslös­hetskassas bokföring. I förhållande till nu gällande bestäraraelser och ut­redningens förslag innebär besläraraelserna den nyheten alt räkenskaps­avslutning skall ske för kalenderår. För tydlighetens skull har dessutora angivits, att AMS' rätt att meddela föreskrifter avser såväl den löpande räkenskapsföreningen sora styrelsens årsredovisning.

Revision

62 §

Denna paragraf innehåller en bestäraraelse ora att reglema i 45 § och 46 § 1 mom, samt 49—51 §§ EFL om revision i tiUämpliga delar och raed vissa järakningar skall gälla i fråga ora erkänd arbetslöshetskassa. Paragrafen raotsvarar delvis 56 § utredningens förslag och överensstära­raer i huvudsak raed 31 § nya understödsföreningslagen. Hänvisningen till 49 § EFL innebär i förhållande till utredningens förslag den nyheten att revisor får rätt att anlita raedhjälpare.

63 §

Paragrafen, sora svarar raot 32 § nya understödsföreningslagen och 56 § utredningens förslag, anger dels att AMS kan föreskriva att rainst en av revisorerna skall vara auktoriserad revisor eller registrerad revisor, om kassans verksamhet har stor omfattning eller det annars finns synner­liga skäl lill sådan åtgärd, dels att skyldighet föreligger att till AMS göra anmälan om ny revisor eller revisorssuppleant. När det gäller be-näraningarna av revisorerna har förutsatts att riksdagen godkänner prop, 1973: 26 angående ny ordning för auktorisation av revisorer ra, ra.

Föreningsstämma

64 §

Paragrafen upptar bestäraraelser ora föreningssläraraa. Paragrafen motsvarar 57 § utredningens förslag och 33 § nya understödsföreningsla­gen.

Bestämmelserna innebär att föreningsstämmans befogenheter helt kan utövas av valda orabud vid orabudsraöte.

I fjärde stycket anges att bestäramdserna i 53—60 §§ och 61 § första och andra styckena EFL om föreningssläraraa i tillärapliga delar gäller i fråga om erkänd arbetslöshetskassa. Genora hänvisningen till 53 och

 

Prop. 1973: 56                                                                      246

55 §§ införs regler ora slyrelseledaraöter och revisorers närvaro vid stämnia, ora ordförande vid stäraraa och upprättande av röstlängd och ora justering av protokoll sora förts vid stämma. Dessa bestämraelser saknar raotsvarighet i utredningens förslag.

Utredningen har föreslagit att endast raedlera som fyllt 16 år skall ha rösträtt vid stäraraa, ora inte annat beslärats i stadgarna. Föreliggande förslag medför, genom hänvisningen till 56 § EFL, att varje raedlera får en röst oberoende av raedleraraens ålder, dock raed raöjlighet för kassa att föreskriva annat i stadgama.

65 §

Denna paragraf, sora raotsvarar 57 § utredningens förslag och 34 § nya underslödsföreningslagen, innehåller bestäraraelser ora avgörande av ärende sora inle tagits upp i kallelse till stäraraa och inle heller med­delats medleraraarna enligt föreskrifier sora kan finnas i stadgarna. Be­stäraradserna som i sak i allt väsentligt stäraraer överens raed gällande ordning innebär att sådant ärende i princip får avgöras endast ora ären­det enligt lag eller stadgarna skall förekoraraa på stämman eller omedel­bart föranleds av ärende som skall avgöras där. Annat ärende än sådant sora avser stadgeändring, frivillig likvidation eller överlåtelse får dock avgöras om tre fjärdedelar av de närvarande samtycker till det. Efter mönster av vad sora gäller enligt EFL och nya underslödsföreningslagen har i föreliggande förslag denna raöjlighet att avgöra ärende begränsats till ordinarie stäraraa. Vidare har i paragrafens andra stycke införts en bestäraraelse om rätt för stämma att alltid kunna besluta om utlysande av extra stämnia.

Talan mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberättigad

66 §

I denna paragraf anges alt bestäraradserna i 63—66 §§ EFL ora talan raot styrelseledaraot, revisor, föreningsmedlem eUer röstberättigad skaU äga motsvarande tillämpning i fråga ora erkänd arbetslöshetskassa. Pa­ragrafen raotsvarar 58 § utredningens förslag och överensstäraraer raed 36 § nya understödsföreningslagen. Genora hänvisningen tUl 64 § EFL införs den nyheten i förhållande till utredningens förslag att en minori­tet inora kassan kan, ora ansvarsfrihet har vägrats styrelseledaraot, på kassans vägnar föra talan raot slyrdseledaraolen i fråga ora förvalt­ningen av kassans angelägenheter.

Ändring av stadgar 67—69 §§

Paragraferna, sora svarar raot 42—44 §§ UFL och överensstäraraer raed 59—61 §§ utredningens förslag, innehåller bestäraraelser ora beslut

 

Prop. 1973: 56                                                                      247

ora stadgeändring, ora frivillig likvidation och ora överlåtelse av kassas rörelse.

Enligt gällande bestäraraelser krävs för att beslut ora stadgeändring skall bli giltigt, antingen att saratUga röstberättigade har samtyckt därtill eller att beslutet har fattats vid två på varandra följande föreningssam­manträden och därvid på det sista sararaanträdet biträtts av rainst tre fjärdedelar av de röstande. Dessutora krävs att AMS godkänt beslutet. Motsvarande regler gäller i fråga ora beslut ora likvidation och överlå­telse av kassas rörelse. Beslut ora stadgeändring skall anmälas av styrel­sens ordförande för registrering.

Vid utformningen av ifrågavarande regler måste de speciella förhål­landen sora råder beträffande de erkända arbetslöshetskassorna beaktas. Till stor del är sålunda genora lagstiftning bestämt vad kassas stadgar skall innehålla. AMS har därför utarbetat s. k. normalstadgar för kas­sorna, varigenom kassornas stadgar korarait att avvika från varandra endast på ett raindre antal punkter. När sådan ändring i lagstiftningen sker, sora påfordrar ändring i kassornas stadgar, utarbetar och tillställer AMS kassorna förslag till ändring av stadgarna. Enda alternativet för kassan till genoraförande av sådan stadgeändring är att avstå från er­kännandet. I fråga ora andra stadgeändringar än sådana som påkallas av ändring i lagstiftningen rådfrågas som regel AMS. Därvid diskuteras så­väl lärapligheten och nödvändigheten av den planerade stadgeändringen sora den nya bestäraraelsens utforraning. AMS tar sålunda i allraänhet aktiv del i förberedelserna av ärende ora stadgeändring, liksora i ärende ora likvidation av kassa raed anledning av överlåtelse av rörelsen, och vid föreningssanimanträde där ärendet behandlas är en representant för AMS närvarande.

Mot bakgrund av det anförda har i 67 § införts bestämmelser om alt beslut ora stadgeändring är gUtigt ora det på en föreningssläraraa har biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstberättigade. Innebär stad­geändring alt anpassning sker till bestäraraelse i denna lag kan beslutet fattas av kassans styrelse. Liksora hittills fordras dessutom AMS' god­kännande av beslut om stadgeändring. I kassans stadgar kan uppstäUas ytterligare villkor för alt sådant beslut skall bli giltigt. Skulle kassastyrel­sen vara tveksam ora ändring av stadgarna påkallas av lagändring, är styrelsen oförhindrad alt hänskjuta frågan till föreningssläraraa för av­görande. Innan stadgeändring koraraer till stånd bör kassorna liksora hittills rådfråga AMS ora dess inställning. Vid prövningen av fråga ora godkännande av stadgeändring bör AMS givetvis tillse alt ändringen inte får till följd att vissa raedleraraar otillbörligt gynnas på andras be­kostnad,

I 68 § anges att bestäraradserna i 67 § äger raotsvarande tiUärapning i fråga om beslut att erkänd arbetslöshetskassa frivUligt skall träda i likvi­dation eller överlåta rörelsen, Detsararaa skall gälla beslut under likvi-

 

Prop. 1973: 56                                                       248

dation ora överlåtelse av kassans rörelse eller beslut av överlåtande kassa om godkännande av fusionsavtal enligt 88 §,

69 § innehåUer bestämraelser om registrering av beslut om stadgeänd­ring, likvidation och överlåtelse av kassas rörelse. Anmälan för regist­rering av sådant beslut skall kunna göras av kassans föreståndare. An­svaret för alt anraälan sker åvilar dock styrelsen.

Likvidation och upplösning

70 §

Paragrafen motsvarar 47 § UFL och 41 § nya understödsföreningsla­gen och innehåller bestäraraelser ora tvångslikvidation på grund av stad­geföreskrift eller nedgång av raedlerasantalet.

I första stycket anges att erkänd arbetslöshetskassa är skyldig att träda i likvidation, när sådant förhållande inträffar sora enligt stadgarna skall raedföra att kassan skall upphöra raed sin verksarahet.

Andra stycket behandlar tvångslikvidation raed anledning av alt kas­sas raedlerasantal gått ned under det rainsta antal medleramar som kas­san enhgt 42 § eher beslut av AMS skall bestå av.

71 §

I denna paragraf, som raotsvarar 48 § första stycket UFL och 43 § nya understödsföreningslagen, finns regler ora utseende av likvidatorer, när föreningen beslutat ora friviUig likvidation och när tvångslikvida-lionsfall enligt 70 eller 87 § föreligger.

72 §

Denna paragraf innehåller bestäraraelser om raöjlighet för styrelsele­damot, kassaraedlera och AMS att hos dorastol utverka förklaring att kassan skall träda i likvidation, ora föreskriven anteckning i registret ora likvidation enligt 70 eller 87 § inte gjorts inora viss tid efter det att likvi­dationsanledningen uppkom. Besläraraelserna raotsvarar 50 § UFL och 44 § nya understödsföreningslagen.

73 §

Paragrafen motsvarar 46 § UFL och 45 § nya understödsföreningsla­gen.

EnUgt första stycket kan styrelseledaraot och vissa andra personer hos dorastol ansöka ora att erkänd'arbetslöshetskassa skall förklaras skyldig att träda i likvidation, ora kassan saknar till registret anraäld behörig styrelse. Initiativ till sådan förklaring kan också tas genom anmälan av AMS. Genom andra stycket görs reglerna i 72 § Iredje och fjärde styc­kena EFL om förfarandet hos dorastol raed anledning av sådan ansökan eller anraälan tillärapliga för erkänd arbetslöshetskassa.

 

Prop. 1973: 56                                                       249

74 §

Paragrafen raotsvarar 49 § UFL och 46 § nya understödsföreningsla­gen.

75 §

I denna paragraf anges att bestäraraelsema i 76 och 77 §§ EFL om likvidator och om raöjlighet i visst fall alt få likvidator utsedd av dora­stol skall äga raotsvarande tUlärapning för erkänd arbetslöshetskassa. Bestäramelser raed raotsvarande innehåll finns i 52 resp. 51 § UFL, Pa­ragrafen raotsvarar 47 § nya understödsföreningslagen,

76 §

Denna paragraf raotsvarar 55 § 3 raora. UFL och 48 § nya under­stödsföreningslagen ,

77 §

I denna paragraf anges att besläramelserna i 78 och 79 §§ EFL om skyldighet dels för dorastol att avsända vissa raeddelanden för regist­rering, dels för likvidatorer att låta registrera att kassan trätt i likvida­tion ra. ra. skall äga raotsvarande tiUärapning för erkänd arbetslöshets­kassa. Besläramelserna i 78 § EFL har viss raotsvarighet i 46 § andra stycket UFL och besläraraelserna sora svarar raot 79 § EFL finns i 53 § UFL. Paragrafen raotsvarar 49 § nya underslödsföreningslagen.

78 §

Genora denna paragraf, sora raotsvarar 50 § nya understödsförenings­lagen, görs bestäramdserna i 80 § EFL om likvidationsrevisorer tillärap­liga på erkänd arbetslöshetskassa. I UFL saknas bestäraraelser ora så­dana revisorer.

79 §

I paragrafen anges alt bestämraelserna i 81 § EFL ora skyldighet för styrelsen att avge slutredovisning skall äga raotsvarande tiUärapning för erkänd arbetslöshetskassa. Paragrafen svarar raot 54 § UFL och 51 § nya underslödsföreningslagen.

80 §

I denna paragraf anges att åtskilliga bestämmelser i EFL ora likvida­torernas förvaltning och redovisningsplikt i tillärapliga delar gäUer för erkänd arbetslöshetskassa. Motsvarande bestäraraelser finns i UFL i 55 § 1 och 2 raora, 56, 57, 60 och 61 §§, Paragrafen raotsvarar 53 § nya understödsföreningslagen.

 

Prop. 1973: 56                                                                      250

81 §

Paragrafen, sora motsvarar 58 § UFL och 54 § nya understödsföre­ningslagen, innehåller bestäraradser om erkänd arbetslöshetskassas verk­sarahet under likvidation.

Bestämmelserna innebär att kassas verksamhet i allt väsentligt skall upphöra under likvidationen. Bestämmelsen i paragrafens tredje stycke innebär i förhållande till nuvarande bestäraradser den nyheten, att AMS kan raedge att verksamheten får fortsätta i större omfattning än vad sora följer av reglerna i första och andra styckena,

82 §

Paragrafen raotsvarar 59 § första stycket UFL och 55 § nya under­stödsföreningslagen,

83 §

Paragrafen, sora motsvarar 59 § UFL och 56 § nya understödsföre­ningslagen, innehåller bestämraelser om överlåtelse av erkänd arbetslös­hetskassas rörelse under likvidation,

84 §

Paragrafen, som svarar mot 62 och 65 §§ UFL och 57 § nya under­slödsföreningslagen, innehåller bestäraraelser ora ålerbäringsskyldighet i vissa fall beträffande raedel sora uppburils vid fördelning av kassas tUl­gångar, ora talan raot slutredovisning och ora preskriptionstid efter det slutredovisning lagts frara. De nuvarande reglerna har ändrats och byggts ul efter mönster från bestäraradserna i EFL.

85 §

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i UFL, raotsvarar 58 § nya understödsföreningslagen och innehåller bestämmelser om ett förenklat likvidationsförfarande, när det kan antas att kassans tillgångar inte räcker till att täcka likvidationskoslnaderna,

86 §

Genom denna paragraf görs vissa bestämmelser i EFL om konkurs och ackordsförhandling ulan konkurs tillämpliga på erkänd arbetslös-helskassa. Paragrafen överensstämraer raed 60 § nya understödsföre­ningslagen. 93 § EFL svarar raot 63 § första och andra styckena UFL och 94 § första stycket EFL motsvarar 64 § första stycket första punk­ten UFL,

87 §

Denna paragraf motsvarar 63 § tredje stycket och 64 § andra stycket UFL särat 61 § nya understödsföreningslagen.

 

Prop. 1973: 56                                                                      251

Fusion 88 §

Paragrafen, sora överensstäraraer raed 63 § utredningens förslag, in­nehåller bestäraraelser ora fusion raellan erkända arbetslöshetskassor.

Enligt besläraraelserna i UFL kan erkänd arbetslöshetskassa inte uppgå i annan sådan kassa på annat sätt än genora att den förra kassans rörelse överlåts och kassan därefter träder i likvidation.

På utredningens förslag har, efter raönster av 96 § EFL, införts be­stämmelser om att erkänd arbetslöshetskassa kan uppgå i annan arbets­löshetskassa genom fusionsavtal. Fusionen innebär att den överlåtande kassans medlemmar blir raedleraraar i den övertagande kassan särat att den överlåtande kassan upplöses utan likvidation och dess tillgångar och skulder övertas av den övertagande kassan. Fusionen raåste godkännas av föreningsstämraa i den överlåtande kassan. Av 68 § följer att för släniraobeslutets giltighet krävs att tre fjärdedelar av de röstande är överens om beslutet. Dessutora skall fusionsavtalet godkännas av AMS.

Registrering 89—92 §§

Särskilt register för erkända arbetslöshetskassor skall föras hos AMS, Paragraferna innehåller bestäraraelser ora förfarandet vid registrering och registrets förande,

89 och 91 §§ svarar raot 64 § utredningens förslag och har viss raot­svarighet i 3—5 §§ kungörelsen (1972: 291) ora understödsföreningsre­gister.

I 90 § anges att flera bestäraraelser i EFL ora registrering skall, raed vissa tiUägg, gälla också för erkänd arbetslöshetskassa. Besläraraelserna i 100§ första och tredje styckena EFL, som motsvarar regler i 70 och 79 §§ UFL, anger när registrering skall vägras och all sökande skah få besked om vägrad registrering. Bestäraradserna i 101 § EFL raotsvarar 71 § och 72 § första stycket UFL och behandlar de uppgifter sora skall föras in i registret när kassa registreras. I 102 § EFL, sora raotsvarar 74 § UFL, finns regler oni talan under viss förutsättning med anledning av all kassas firma har likhet med annan registrerad sararaanslutnings firraa. Reglerna i 103 § 1 mom, EFL om anteckning i registret av dom­stols avgörande i vissa fall svarar mot 75 § UFL,

Bestämmelserna i 92 § motsvarar de regler sora finns i 76 § UFL,

Tillsyn 93—96 §§

Paragraferna innehåller bestäraraelser om liUsyn över de erkända ar­betslöshetskassorna och stäraraer i sak i stort sett överens raed gällande bestäramelser i UFL särat 47 och 49 §§ kassaförordningen.

 

Prop. 1973: 56                                                                      252

I 93 §, sora överensstäraraer raed 65 § utredningens förslag, anges att AMS utövar tillsyn över de erkända arbetslöshetskassorna och alt dessa skall ställa sig styrelsens anvisningar till efterrättelse.

94   § sora stäraraer överens med 66 § utredningens förslag, anger att kassa har skyldighet att lämna AMS eller styrelsens ombud tillträde till föreningssläraraa och saramanlräde raed kassans styrelse,

95   § innehåller bestämmelser som ger AMS raöjlighet att ingripa raot erkänd arbetslöshetskassa, när anraärkning har riklats raot kassans sätt att driva verksaraheten. Besläraraelserna svarar raot 78 § tredje och ferate styckena UFL, 67 § utredningens förslag särat 71 § nya under­stödsföreningslagen.

96   §, sora svarar raot 67 § utredningens förslag och 72 § nya under­slödsföreningslagen, innehåller bestäraraelser ora rätt för AMS att för­ordna likvidator och likvidationsrevisor och ora styrelsens befogenheter beträffande likvidatorerna.

Talan rnot arbetslöshetskassas och AMS' beslut

97 §

Enligt 50 § 1 raora. första stycket kassaförordningen skall talan mot beslut av erkänd arbetslöshetskassa enligt förordningen föras genora be­svär hos AMS. I fråga ora annat beslut av arbetslöshetskassa kan i vissa fall talan föras genora släraning till allraän domstol eller genora skilje­mannaförfarande, om kassans stadgar innehåller förbehåll därom (45 § andra stycket och 84 § UFL).

Anledning finns att ompröva frågan om rätten alt föra talan mot ar­betslöshetskassas beslut och det därraed sararaanhängande spörsmålet ora ordningen för prövning av sådan talan, när det gäller andra frågor än direkta försäkringsfrågor. De erkända arbetslöshetskassorna har nu­mera en sådan ställning och sådana uppgifter att starka skäl talar för alt varje beslut av en kassa, även ora det inte direkt angår försäkringsfråga, alltid bör kunna underkastas prövning av AMS. Härigenora får kas­saraedleraraen del rättsskydd sora är nödvändigt inom ett socialförsäk-ringssyslem, I den raån del överklagade beslutet är förenligt med givna lagbestämmelser, AMS' anvisningar och kassaiis egna stadgar bör över­prövningen av beslutet normalt begränsas till frågan ora beslutet till­korarait i behörig ordning och inte avse lämpligheten av beslutet.

Mot denna bakgrund har i denna paragraf införts en bestäraraelse ora att talan mot erkänd arbetslöshetskassas beslut skall föras genom besvär hos AMS, Paragrafen överensstämmer med 68 § utredningens förslag,

98 §

Paragrafen, som svarar mot 69 § utredningens förslag, innehåller be­stäraraelser ora fullföljd av talan raot beslut av AMS enligt denna lag.

 

Prop. 1973: 56                                                                      253

Besläraraelserna överensstämraer i sak raed 50 § 1 raora. andra och tredje styckena särat 3 raora. kassaförordningen.

Enligt 50 § 1 mora. andra stycket kassaförordningen skall talan raot beslut av tillsynsmyndigheten i ärende angående försäkring enligt för­ordningen föras genom besvär hos försäkringsdorastolen. För tydlighe­tens skull har i paragrafens första stycke föreskrivits alt talan raot AMS' beslut skall föras genora besvär hos försäkringsdorastolen i alla ärenden, sora rör enskild kassaraedleras rätt till ersättning eller medlemskap i er­känd arbetslöshetskassa enligt denna lag. Någon saklig ändring åsyftas inte härmed.

Andra och tredje styckena raotsvarar nuvarande bestäraraelser 50 § 1 raom. Iredje stycket resp. 3 mora. kassaförordningen.

99 §

Paragrafen, sora motsvarar 70 § utredningens förslag, innehåller be­stäraraelser ora bl. a. ingivande av besvär och besvärstid.

Skadestånd

100     §

I denna paragraf, sora svarar raot 28, 32, 56 och 82 §§ UFL och 71 § utredningens förslag, anges att bestäraradserna i EFL ora skadestånd äger motsvarande tiUämpning i fråga ora erkänd arbetslöshetskassa. Pa­ragrafen överensstäraraer raed 76 § nya understödsföreningslagen.

Straff bestänunelser

101     §

Paragrafen svarar raot 85 § första stycket UFL, 72 § utredningens förslag och 77 § nya understödsföreningslagen. Bestämmelsen innebär att det är förenat med straffansvar att delta i drivandet av arbetslös-hetskasseverksarahet utan att kassan är registrerad sora erkänd arbets­löshetskassa,

102     §

Paragrafen raotsvarar 73 § utredningens förslag.

103     §

Bestämradsen, sora överensstäraraer raed 80 § nya understödsföre­ningslagen har viss raotsvarighet i 86 § andra stycket UFL.

Särskilda bestämmelser

104     §

I paragrafen upptas bestäraradser ora avskrifters bestyrkande och ora forura för kassa. Paragrafen raotsvarar delvis 74 § utredningens förslag och 81 § nya understödsföreningslagen.

 

Prop. 1973: 56                                                                      254

105 §

Paragrafen, sora raotsvarar 75 § utredningens förslag, har utformats efter raönster av 20 kap. 16 § lagen ora allmän försäkring.

Övergångsbestämmelser

Lagen om arbetslöshetsförsäkring föreslås träda i kraft den 1 januari 1974. Bestäraraelse härora och ora upphävande av gällande förordning om erkända arbetslöshetskassor har tagits in i punkt 1 av övergångsbe­stämmelserna. För att arbetslöshetskassorna inte skall behöva företa slut­reglering två gånger inora loppet av fyra raånader förlängs försäkrings­året till den 31 deceraber 1973. Dessutora anges i denna punkt alt för­säkrad sora uppburit ersättning under liden den 1 september—den 31 december 1973 har rätt liU ersättning under det ytteriigare antal da­gar som raedges enligt den nya lagen raed avdrag för antalet ersättnings­dagar under nämnda tid. Därutöver skaU gälla att den sora blir arbetslös efter lagens ikraftträdande har rätt att för uppfyllandet av ersättnings­villkor åberopa förhåUanden före ikraftträdandet.

Enligt andra punkten blir lagen inte tilläraplig i fråga om sådan vid ikraftträdandet befintlig arbetslöshetskassa sora inte antagits sora erkänd arbetslöshetskassa.

Bestämmelse om upphävande i fråga om erkänd arbetslöshetskassa av UFL och därtill hörande kungörelser finns i Iredje punkten. Alt UFL alltjämt gäller i fråga ora icke erkänd arbetslöshetskassa följer av över-gångsbestäraraelse till nya underslödsföreningslagen.

I fjärde punkten ges vissa föreskrifier angående upptagande i det re­gister över arbetslöshetskassor sora skall föras hos AMS av de vid ikraft­trädandet befintliga kassorna.

9.2 Förslaget till lag om kontant arbetsmarknadsstöd

Inledande bestämmelser

1   §

I paragrafen, sora raotsvarar 1 § utredningens förslag, anges den av stödforraen skyddade personkretsen. Utgångspunkten vid bestäraraande av denna personkrets har varit att det kontanta arbetsmarknadsstödet skall vara ett korapleraent till arbetslöshetsförsäkringen.

I punkterna 1 och 2 anges alt kontant arbetsmarknadsstöd kan utgå dels till den som inte orafattas av arbetslöshetsförsäkringen, dels lill för­säkrad sora efter inträdet i erkänd arbetslöshetskassa ännu inte har upp­fyllt raedlerasvillkoret. De sora koraraer i åtnjutande av kontant arbets­raarknadsstöd kan indelas i två huvudgrupper. Den ena grappen utgörs av arbetssökande sora, i likhet raed dera sora tillhör arbetslöshetsför­säkringen, har anknytning till arbetsraarknaden raen av någon anled-

 

Prop. 1973: 56                                                       255

ning inte orafattas av försäkringen eller sora ännu inte uppfyller ersätt­ningsvillkoren i försäkringen. För denna grupp kan ersättningsvillkor, liknande dem sora gäller i försäkringen uppställas. Den andra grup­pen utgörs av personer sora söker sig ut på arbetsmarknaden för första gången eller som återgår lill förvärvsarbete efter längre tids bortovaro. Arbetslöshetsförsäkringens regelsyslera kan inte utan vidare tillämpas på dera, Genora brislen på fast anknytning lUl arbetsraarknaden skulle ersättningsrätten i alltför hög grad begränsas för vissa av dera. Särskilda kvalifikationsraöjligheter föreslås därför för denna grupp,

I tredje och fjärde punkterna anges att den sora blir utförsäkrad från arbetslöshetskassa sedan han har uppnått 60 års ålder eller sedan han uppnått 55 års ålder och blivit arbetslös på grund av sådana strukturför­ändringar sora anges i 14 § andra stycket skall ha rätt liU kontant ar­betsmarknadsstöd, Besläraraelserna, sora i fråga ora dera sora fyllt 55 år innebär en nyhet i förhållande till utredningens förslag, raotsvarar nuva­rande bestämmelser i lOl § första punkten arbetsmarknadskungörelsen,

2  §

Paragrafen innehåller en allraän huvudbesläraraelse ora alt adraini­slralionen av det kontanta arbetsraarknadsstödet skall handhas av AMS och länsarbetsnäranderna särat RFV och de allmänna försäkringskas­sorna, Sora jag har berört i den allraänna raotiveringen (avsnitt 7,5,10) skall den grundläggande bedöraningen av sökandens rätt till ersättning ankoraraa på länsarbetsnäranden, raedan utbetalningen av stödet skall handhas av försäkringskassorna. Paragrafen raotsvarar 2 § utredningens förslag.

3  §

Paragrafen, som överensstämmer med 3 § utredningens förslag, inne­håller en bestämmelse om att kontant arbetsmarknadsstöd ulgår till den som uppfyller föreskrivna ersättningsvillkor i Sverige. Regeln får ses mot bakgrund av att bestämraelserna om kontant arbetsmarknadsstöd har utforraals sora generella föreskrifter för svenska och utländska raed­borgare, dock raed bemyndigande för Kungl, Maj:t att utfärda särbe-siäraraelser på grund av internationella överenskoraraelser (34 §),

Besläraraelsen innebär att endast den sora står till den svenska arbets­marknadens förfogande och har uppfyllt föreskrivna ersättningsvillkor i Sverige är berättigad till kontant arbetsmarknadsstöd. Bestämmelsen gäller både svenska raedborgare och andra sökande. ViUkoret att den arbetslöse skall stå liU den svenska arbetsraarknadens förfogande inne­bär att han skall vara lätt anträffbar och snabbt kunna inställa sig på svensk arbetsförraedling eller arbetsplats.

 

Prop. 1973: 56                                                       256

Allmänna villkor för rätt UU kontant arbetsmarknadsstöd

4  §

Paragrafen motsvarar 4 § utredningens förslag och överensstämraer i stort sett raed 4 § förslaget till lag ora arbetslöshetsförsäkring (LAF).

I enlighet med vad jag förordat i den allraänna raotiveringen (avsnitt 7.5.4) har i första punkten intagits en bestäraraelse ora att kontant ar­betsmarknadsstöd utgår först sedan sökanden fyllt 16 år. Föreliggande förslag avviker dessutom så till vida från 4 § LAF sora i andra punkten föreskrivs alt sökanden skall vara oförhindrad att för arbetsgivares räk­ning åla sig arbete rainst tre tiraraar varje arbetsdag och i genorasnitt rainst 17 tiraraar i veckan. Motsvarande bestäraraelse finns i LAF in­lagen i 22 och 50 §§. I övrigt överensstäraraer paragrafen raed 4 § LAF. Bestäraraelsema har behandlats i avsnitt 7.3.1.

5 §

Paragrafen, sora raotsvarar 5 § utredningens förslag, överensstäraraer raed 5 § LAF. Bestäraradserna har behandlats i avsnitt 7.3.2.

Arbetsvillkor in. in.

6 §

I paragrafen, som överensstämraer med 6 § utredningens förslag och sora raotsvarar 6 § LAF, uppställs ett arbetsvillkor sora grundläggande krav för rätt till kontant arbetsraarknadsstöd. Villkoret baseras på sararaa regler sora arbetslöshetsförsäkringens arbetsvillkor. Till skillnad från raotsvarande bestäraraelse i försäkringen anges i förevarande para­graf uttryckligen att sökanden vid prövning av arbetsvillkoret får till­godoräkna sig endast månad då förvärvsarbete har utförts rainst tio da­gar och rainst 70 limmar. Regeln motsvarar vad som skall gälla sora riktpunkt i försäkringen.

7  §

Paragrafen, sora raotsvarar 7 § LAF och utredningens förslag, inne­håller bestäraraelser ora annan tillgodoräkningsbar tid än förvärvsar­bete.

Till skillnad från vad sora föreslås gälla i fråga ora arbetslöshetsför­säkringen jämställs i det kontanta arbetsraarknadsstödet raed förvärvsar­bete tid då sökanden i enskilt hem har vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att han har varit förhindrad att stå till arbetsmark­nadens förfogande. För att betona att ett verkligt vårdbehov skall ha förelegat har i föreliggande förslag ordet "hjälpt" utgått. Dessutora har i ett andra stycke intagits en bestämmelse, vari anges vissa fall av vård som får anses utgöra hinder för vårdaren att slå lill arbetsmarknadens

 

Prop. 1973: 56                                                                      257

förfogande. Hänvisningen tUl 9 kap, 4 § lagen ora allmän försäkring avser lagens lydelse enligt ett av statsrådet Odhnoff tidigare denna dag anmält förslag (prop, 1973: 47),

I övrigt stäraraer paragrafen överens med 7 § LAF. Besläraraelserna har behandlats i avsnitt 7.5.1.

8  §

Paragrafen, sora raotsvarar 8 § utredningens förslag, överensstäraraer raed 8 § LAF och innehåller bestämraelser om s. k. överhoppningsbar tid. Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 7.5.1.

9  §

Paragrafen, sora motsvarar 9 § utredningens förslag, innehåller be­stäraraelser ora ersätlningsrätt i vissa situationer för den sora är nytill­trädande eller återinträdande på arbetsraarknaden och inte uppfyller ar­betsvUlkoret. Besläraraelserna har kommenterats i avsnitt 7.5.3.

Bestämmelsen i första stycket sista punkten innebär att sökanden skall ställa sig till arbetsraarknadens förfogande, dvs. anraäla sig sora arbetssökande vid offentlig arbetsförraedling, inora fera raånader efter det alt utbildningen har avslutats, ora inte särskilda skäl föreligger. Skäl alt godta längre tid än fera raånader kan föreligga, ora hinder i förra av exerapelvis komplettering av utbildning, vämplikt, sjukdora, havandeskap eller liknande personliga hinder har korarait eraellan,

I andra stycket erinras ora att den sora blir utförsäkrad från arbetslös­hetskassa och sora är berättigad till kontant arbetsraarknadsstöd enhgt bestäramdserna i 1 § tredje och fjärde punkterna skall anses ha fullgjort arbetsvillkoret.

10 §

I paragrafen, sora överensstäraraer med 10 § utredningens förslag, an­ges alt vid prövning av arbetsvillkoret och de särskilda kvalifikations­villkoren enligt 6—9 §§ hänsyn inte skall tas till tid innan sökanden har uppnått 15 års ålder. Bestämradsen skall ses i saraband raed 4 § första punkten. Reglerna raotsvarar närraast besläraraelsen i 50 § LAF ora rainiraiålder för rätt att bli raedlera i erkänd arbetslöshetskassa jära-förd med regeln i 6 § LAF att endast förvärvsarbete efter inträde i ar­betslöshetskassan tillgodoräknas vid prövning av arbetsvUlkoret,

Del kontanta arbetsmarknadsstödets form m. m.

11 §

Paragrafen överensstämraer raed 11 § utredningens förslag. I första punkten anges alt det kontanta arbetsmarknadsstödet innehåller endast en ersättningsform, ett per dag beräknat belopp. Andra punkten, sora

17    Riksdagen 1973.1 saml Nr 56

 

Prop. 1973: 56                                                                       258

överensstäraraer raed 11 § andra stycket LAF, innehåller bestämmelser sora anknyter ersättningen till feradagarsvecka. Sumraan av antalet er­satta och arbetade dagar samt karensdagar under en kalendervecka får, liksora i arbetslöshetsförsäkringen, uppgå till högst fem.

12 §

Paragrafen, sora överensstäraraer med 12 § LAF och utredningens förslag, innehåller bestämmelser ora ersätlningsförbjudna dagar.

Karenstid och ersättningslidens längd

13 §

. Paragrafen, sora innehåller bestämmelser ora karenstid, motsvarar 13 § utredningens förslag.

I första stycket, som stämmer överens med 13 § LAF, föreskrivs en karenstid om fem dagar. Dessa dagar behöver inle ligga i en följd utan kan vara utspridda över en sararaanhängande tid av högst fera kalender­veckor. Av 15 § följer alt sökande inte skall behöva genoragå karens raer än en gång varje ersätlningsperiod ora 150 resp. 300 dagar. Enhgt 16 § skall eraellertid karenslid fullgöras på nytt, ora en sararaanhäng­ande lid av tolv raånader vari inte inräknas överhoppningsbar tid, har förflutit från det stödtagaren senast uppbar ersättning. I karensliden in­räknas endast dag, för vilken kontant arbetsraarknadsstöd skulle ha ut­gått ora karensvillkoret hade varit uppfyllt. Detta innebär att endast dag då den arbetslöse är anraäld sora arbetssökande vid offentlig arbetsför­medling inräknas i karensliden. Även anmälningsdagen på förraedlingen tUlgodoräknas, I enlighet raed besläramelserna i 20 § innebär denna föreskrift vidare att som hel karensdag får räknas dag då den arbetslösa tiden uppgår till minst fem timmar och att som halv karensdag får räk­nas dag då den arbetslösa liden uppgår lill minst tre tiraraar. För den vars arbetsutbud motsvarar rätt lill endast halvt stödbelopp skall dock fem dagar räknas som fullgjord karens,

1 andra stycket, som saknar raotsvarighet i utredningens förslag, an­ges att en karenstid ora två månader skall gälla i fråga om den som före arbetslösheten haft sin huvudsakliga försörjning som självständig företagare. Bakgrunden till bestämmelsen har behandlats i den allraän­na raotiveringen (se avsnitt 7,3,1), Med hänsyn lUl att det i särskilda fall inle behöver vara raotiverat med en längre karenstid än vad som gäller för arbetstagare, skall AMS kunna bestäraraa att en kortare ka­renstid än två raånader skall gälla,

I tredje stycket anges att ifrågavarande karensvUlkor inte behöver uppfyllas av dels kassaraedlera sora blir berättigad till kontant arbets­raarknadsstöd enligt I § tredje och fjärde punkterna på grund av att han utförsäkras från arbetslöshetskassa, dels den sora kvalificerar sig för kontant arbetsraarknadsstöd enligt 9 §,

 

Prop. 1973: 56                                                       259

14—16 §§

Paragraferna, sora svarar raot 14—16 §§ LAF och 14—16 §§ utred­ningens förslag, reglerar ersättningslidens längd i det kontanta arbets­marknadsstödet. Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 7,5,5,

Ersättningsperioden har utformats på huvudsakligen sararaa sätl som i arbetslöshetsförsäkringen. Ersättningstiderna är dock kortare. Enligt huvudregeln i 14 § första stycket ulgår kontant arbetsraarknadsstöd un­der längst 150 dagar, Ora stödtagaren har uppnått 55 års ålder innan er­sällningsperioden har gått till ända, är perioden i stäUet 300 dagar. Se­dan stödtagaren har fyllt 60 år, är ersällningsperioden inle begränsad. Obegränsad ersättningstid skall även gälla i fråga ora den sora har blivit utförsäkrad från arbetslöshetskassa sedan han fyllt 55 år och sora har blivit arbetslös på grund av strukturförändringar i näringslivet.

Även besläraraelsen i 14 § andra stycket, sora har utforraals efter raönster av 102 § första stycket andra punkten och andra stycket arbets­marknadskungörelsen och sora saknar raotsvarighet i utredningens för­slag, innehåller bestäraraelser ora ersättningslidens längd i fråga ora äld­re arbetskraft som blir arbetslös på grund av strukturförändringar i nä­ringslivet. Till skillnad från den sora har fyllt 55 år och sora kvalificerar sig för kontant arbetsraarknadsstöd genora att uppfylla arbetsvillkoret enligt 6 § skall den sora har uppnått denna ålder och har blivit straktur-arbelslös direkt kunna få arbetsraarknadsstöd under obegränsad tid, Sora förutsättning härför gäller dock att den arbetslöse har utfört för­värvsarbete i minst 24 raånader under de tre åren närraast före arbets­löshetens inträde. Vid prövningen av delta villkor skall i likhet med vad som gäller i fråga ora del vanliga arbetsvillkoret enligt 6 § hänsyn las endast till raånad då förvärvsarbete har utförts rainst tio dagar och rainst 70 timmar.

I 14§ tredje stycket, som raotsvarar 105 § första stycket arbetsraark­nadskungörelsen, föreskrivs att rätten lill kontant arbetsmarknadsstöd upphör vid utgången av raånaden före den under vilken stödtagaren uppnår 67 års ålder eller när han dessförinnan börjar uppbära ålders­pension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring.

15  § första och andra styckena överensstäraraer raed 15 § LAF, I 15 § tredje stycket, sora närraast raotsvarar 24 § LAF, anges alt den sora nor­raalt är heltidsarbetande har rätt till kontant arbetsraarknadsstöd endast under högst 50 dagar, om han regelbundet utför deltidsarbete under tid då han i övrigt är arbetslös. Med AMS' medgivande skall dock ersätt­ningsliden kunna förlängas, ora särskilda skäl föreligger.

16  § överensstämraer raed 16 § LAF.

 

Prop. 1973: 56                                                       260

17 §

Paragrafen, sora överensstäraraer med 17 § utredningens förslag, in­nehåller en bestäraraelse ora att den sora har blivit berättigad till kon­tant arbetsraarknadsstöd på grand av de särskilda kvalifikationsraöjlig-heterna i 9 § inte skall kunna få sådant stöd under ytterligare en ersätt­ningsperiod utan att först uppfyUa arbetsvillkoret enligt 6—8 §§. Endast ora särskilda skäl föreligger skall detta kunna ske. Norraalt skaU således krävas att sökanden har förvärvsarbetat sedan han uppbar kontant ar­betsraarknadsstöd. Endast ora synnerliga skäl föreligger och avsevärd tid har förflutit kan detla krav efierges.

Del kontanta arbetsmarknadsstödets storlek

18 §

I paragrafen, sora svarar raot 18 § utredningens förslag, regleras stor­leken av det kontanta arbetsraarknadsstödet. Helt stöd utgår raed 35 kr, per dag och halvt stöd med 18 kr, per dag,

19 §

Paragrafen, sora svarar raot 21 § utredningens förslag, innehåller be­stäraraelser sora begränsar rätten till kontant arbetsmarknadsstöd med hänsyn till sökandens arbetsutbud. Bestäraradserna har behandlats i av­snitt 7.5.7.

20 §

Paragrafen, sora överensstämmer raed 22 § utredningens förslag, in­nehåller bestäraraelser för det fall någon utför arbete under dag då han i övrigt är arbetslös. Uppgår den arbetslösa tiden till rainst fera tiraraar utgår helt arbetsraarknadsstöd. Ora tiden uppgår till minst tre tiraraar utgår halvt stöd. Innebär deltidsarbetet att vissa dagar blir helt arbets­lösa, kan helt stödbelopp utgå för dessa dagar. Av 15 § sista stycket föl­jer alt ersättningsliden begränsas i vissa fall av deltidsarbete.

21 §

Paragrafen, sora saknar raotsvarighet i utredningens förslag, innehål­ler bestäraraelser ora nedsättning av det kontanta arbetsraarknadsstödet i förhållande till sararaanboende raakes inkorast. Stödbeloppet skall ned­sättas raed en kr. per 1 000 kr. av raakens årsinkorast raellan 23 000 och 48 000 kr. För den sora uppbär hell stöd inträder reduktion, ora raakens bruttoinkorast överstiger 23 000 kr. per år. För den som uppbär halvt stöd sker reduktion av stödbeloppet först när raakens årsinkorast över­stiger 40 000 kr. Nedsättning av stödbeloppet under tio kr. per dag skall inle kunna ske på grund av raakes inkorast. Med årsinkorast förstås raa-

 

Prop. 1973:56                                                        261

kens aktuella inkorast under bidragstiden. Reduktion skall ske endast om raakarna sararaanbor.

Med gift stödtagare skall likställas den som stadigvarande sammanbor med annan, med vilken han varit gift eller har eUer har haft barn. Be­släraraelsen har utforraals efter raönster av 10 kap. I § andra stycket la­gen ora allraän försäkring och 65 § sista stycket komraunalskattelagen (1928: 370).

I denna paragraf, sora saknar raotsvarighet i utredningens förslag, upptas föreskrifter ora nedsättning av stödbeloppet i förhållande tUl stödtagarens och hans raakes förraögenhet. Bestämmelserna sora har ut­forraals efter raönster av 108 § andra stycket arbetsraarknadskungörel­sen har behandlats i avsnitt 7.5.8. I likhet med vad som skall gälla i fråga ora nedsättning av stödbeloppet raed hänsyn till raakes inkorast järaställs även i detta sammanhang med gift stödtagare den sora stadig­varande sararaanbor med annan, raed vilken han varit gift eller har eller har haft barn.

23 §

1 denna paragraf, sora svarar raot 19 § utredningens förslag, föreskrivs att eljest utgående kontant arbetsraarknadsstöd skall nedsättas till hälf­ten av vad som annars skulle ha utgått för dag då stödtagaren uppbär halv sjukpenning enligt lagen om allraän försäkring eller lagen ora yr­kesskadeförsäkring eller raotsvarande ersättning sora utgår enligt annan författning, Stödtagare sora är berättigad till endast halvt slöd på grund av att han söker deltidsarbete har inte rätt till stöd för dag då han upp­bär halv sjukpenning. Förutom sjukpenning skall ersättning sora kan ut­gå exerapelvis till smittbärare eller till följd av skada under militärtjänst raedföra nedsättning av stödbeloppet,

24 §

Paragrafen, sora raotsvarar 20 § utredningens förslag och sora kan jämföras raed 21 § LAF, innehåller bestäraraelser ora nedsättning av det kontanta arbetsraarknadsstödet raed hänsyn till uppburen pension och livränta.

Av 14 § andra stycket följer att rällen till kontant arbetsraarknadsstöd upphör då stödtagaren fyller 67 år eller dessförinnan börjar uppbära ål­derspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen ora all­raän försäkring. Bestämraelser ora pensionsavdrag behövs därför inte i dessa fall. I första och andra styckena upptas däremot bestäramelser ora avdrag för annan ålderspension än enligt lagen ora allraän försäkring och för änke- eller änklingspension. Med änke- eUer änklingspension av­ses såväl sådan pension enligt lagen ora allraän försäkring som annan så-

 

Prop. 1973: 56                                                                      262

dan pension sora grandas på den avlidne makens tjänsteförhållanden, Dessutora föreskrivs alt avdrag skall ske i fall då stödtagaren uppbär raindre än hel förtidspension eller raindre än helt sjukbidrag enligt näranda lag liksora i fall då stödtagaren uppbär livränta på grund av yr­kesskada eUer olycksfall, Besläraraelserna raotsvarar, raed undanlag för änke- eller änklingspension, vad sora f, n, gäUer i fråga om statligt om­slällningsbidrag enligt 108 § tredje och fjärde styckena arbelsmarknads­kungörelsen, Besläraraelserna har behandlats i avsnitt 7,5,8,

Tredje stycket, sora saknar raotsvarighet i utredningens förslag, över­ensstäraraer raed 21 § första stycket sista punkten LAF. Besläraraelsen innebär att stödbelopp, sora efter det att reduktion i förhållande till ma­kes inkorast och andra avdrag har skett, understiger fyra kr. per dag inle skall utbetalas.

Begränsning vid säsongarbelslöshet 25 §

Genora besläraraelserna i denna paragraf, sora överensstäraraer raed 24 § utredningens förslag och 28 § LAF, får AMS raöjlighet att be­gränsa rätlen till ersättning i fråga ora arbetstagare raed årlig säsongar­betslöshet.

A vstängning från rätt till kontant arbetsmarknadsstöd 26—28 §§

Paragraferna, sora raotsvarar 25—27 §§ utredningens förslag, inne­håller bestäramelser om självförvållad arbetslöshet och avstängning från rätt till ersättning. Bestämraelserna, sora överensstämraer med 29— 31 §§ LAF, har behandlats i avsnitt 7.3.3.

29 §

Denna paragraf, som överensstämraer med 28 § utredningens förslag, innehåUer bestäramelser, sora innebär att beslut av erkänd arbetslöshets­kassa ora avstängning av raedlem från ersättningsrätt gäller under den i kassans beslut angivna tiden även beträffande kontant arbetsmarknads­stöd, för den händelse medleraraen skulle utträda ur kassan och söka så­dant slöd.

Ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd in. in.

30 §

I paragrafen, som motsvarar 29 § utredningens förslag och 32 § LAF, ges föreskrifier ora ansökan ora kontant arbetsraarknadsstöd. Bestäm­raelserna innebär bl. a. att vid ansökningen i förekoraraande fall skall fogas intyg av arbetsgivare ora sökandens arbetsförhållanden och de

 

Prop. 1973: 56                                                       263

uppgifter i övrigt sora behövs för bedöraande av sökandens rätt till er­sättning. Arbetsgivaren är skyldig att på begäran utfärda sådant intyg.

I enlighet med mitt förslag att utbetalningen av det kontanta arbets­raarknadsstödet skaU handhas av de aUraänna försäkringskassorna har en bestäraraelse härom tagits in i denna paragraf. Dessutom har, efter mönster av 111 § arbetsraarknadskungörelsen, en föreskrift införts om alt prövning av rätt till kontant arbetsraarknadsstöd enligt 14 § andra stycket ankoraraer på AMS. Detta gäUer även raotsvarande prövning sora kan bli aktuell i fall sora anges i 1 § fjärde punkten.

Talan mol länsarbetsnämnds, allmän försäkringskassas, arbetsmarknads­styrelsens och riksförsäkringsverkets beslut

31—33 §§

Paragraferna, sora saknar raotsvarighet i utredningens förslag, inne­håller besvärsregler.

Enligt 31 § skall talan raot beslut av länsarbetsnärand och allmän för­säkringskassa enligt denna lag föras genora besvär hos AMS resp. RFV. I 32 § första stycket anges alt talan raot AMS' och RFV:s beslut angå­ende rätt till ersättning enligt denna lag föres hos försäkringsdorastolen. Mot styrelsens och verkets beslut enligt denna lag i andra fall skall ta­lan föras hos Kungl. Maj:l,

33 § innehåller bl, a. bestäramelser ora ingivande av besvär och ora alt beslut enligt denna lag oraedelbart länder lill efterrättelse.

Särskilda bestämmelser

34 §

Paragrafen överensstäraraer raed 30 § utredningens förslag och 33 § LAF.

35      §

Paragrafen, sora överensstäraraer raed 31 § utredningens förslag, raot­svarar 34 och 51 §§ LAF.

Genora denna bestäraraelse öppnas särskilda raöjligheter att dra in el­ler sätta ned kontant arbetsmarknadsstöd, om stödtagaren medvetet eller av grov vårdslöshet läranar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande sora är av betydelse för rätten till stöd.

Denna paragraf, sora överensstäraraer raed 32 § utredningens förslag och 36 § LAF, innehåller en regel ora återbetalningsskyldighel. Bestäm­melsen har utforraals efter mönster av 20 kap. 4 § första stycket lagen ora allmän försäkring.

 

Prop. 1973: 56                                                       264

37 §

Föreslagna allmänna villkor och andra regler för ersättningsrätt i det kontanta arbetsmarknadsstödet överensstämmer i stora delar raed regler­na i arbetslöshetsförsäkringen. Frånsett stödets storlek överensstäraraer det i fråga ora syfte och ersättningsvillkor så väsentiigt raed arbetslös­hetsförsäkringen, att dess ställning när fråga uppkoraraer ora samhälls-neutraliteten bör liksom f. n. omställningsbidragets vara densamma som ersättningens enligt arbetslöshetsförsäkringen.

Mot den bakgrunden har i denna paragraf intagits en bestäraraelse, sora anger att lagen om begränsning av sarahällsstöd vid arbetskonflikt äger tillärapning på ersättning enligt denna lag. Paragrafen överensstära­raer raed 33 § utredningens förslag och 35 § LAF.

38 §

Paragrafen, som saknar motsvarighet i utredningens förslag, över­ensstäraraer raed 37 § LAF. Besläraraelsen har införts på grund av att chefen för socialdeparteraentet denna dag har föreslagit att en bestära­raelse införs i 17 kap. 4 § andra stycket lagen ora aUraän försäkring be­träffande avräkning mellan vissa forraer av pension och kontant arbets­marknadsstöd. Denna fråga har kommenterats i avsnitt 7.5.8.

39 §

Enligt denna paragraf, sora raotsvarar 34 § utredningens förslag, skall tillärapningsföreskrifter utfärdas av Kungl. Maj:t, eller efter Kungl. Maj:ls berayndigande, av AMS och RFV.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1974.

9.3 Förslaget till lag om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet

1  §

Enligt denna paragraf skall för varje år erläggas arbetsgivaravgift till staien för finansiering av grundbidraget i arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsraarknadsstödet.

Paragrafen innehåller bestäraraelser ora avgiftsunderlaget och avgif­tens storlek. Avgiftsunderlaget har beslärats så, alt det stäraraer överens raed underlaget för sjukförsäkringsavgiften. Det innebär bl. a. att hän­syn vid avgiftsberäkningen inle las till arbetstagares lön eller annan av­giftsgrundande ersättning i vad den överstiger 7 1/2 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen ora allraän försäkring. Sora jag närraare har redovisat i den allraänna raotiveringen (avsnitt 7.6.3) blir

 

Prop. 1973:56                                                                       265

ett avgiftsuttag på 0,4 % av avgiftsunderlaget för sjukförsäkringen nöd­vändigt för det närmaste budgetåret. Jag föreslår därför att arbetsgivar­avgiften för finansiering av arbetslöshetsersättningen bestäms till delta procenttal.

3  §

Genom denna paragraf bestäras kretsen avgiflsskyldiga på sådant sätt att överenssläraraelse nås raed vad sora gäller för sjukförsäkringen.

4  §

Enligt denna paragraf skall avgifterna föras till en fond, benämnd ar­betslöshelsfonden, som förvaltas enligt grunder sora Kungl. Maj:t fast­ställer.

9.4 Förslaget till lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

1 och 2 §§

Ändringsförslaget innebär att arbetsgivaravgiften till arbetslöshetsför­säkringen och del kontanta arbetsraarknadsstödet förs in bland de avgif­ter för vilka förordningens bestäraraelser gäller. Detta medför att beräk­ning, debitering och uppbörd av arbetsgivaravgiften lill arbetslöshetser­sättningen kan saraordnas raed beräkning, debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter till sjukförsäkring ra. ra.

Besläraraelserna i 1959 års förordning har inte tiUämpning på arbets­givaravgift som staten har att erlägga i sin egenskap av arbetsgivare. I 37 § förordningen föreskrivs alt sådan avgift beräknas och redovisas en­ligt föreskrifter som Kungl. Maj:t raeddelar. Sådana föreskrifter har meddelats i kungörelsen (1969: 412) om uppbörd av vissa arbetsgivarav­gifter från staten. Vad där sägs om uppbörd ra. m. av avgift till sjukför­säkringen bör ha raotsvarande tiUärapning i fråga om arbetsgivaravgif­ten till arbetslöshetsersättningen. Det ankoraraer på Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser därora.

Lagen ora arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kon­tanta arbetsraarknadsstödet samt lagen om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring ra. ra. föreslås liksora lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen oni kontant arbetsmarknadsstöd träda i kraft den I januari 1974. Det innebär att preliminär arbetsgivaravgift till arbetslöshetsersättningen kan tas ut redan under år 1974.

 

Prop. 1973: 56                                                                      266

10 Hemställan

Under åberopande av det anförda herasläller jag att Kungl. Maj:t dels föreslår riksdagen att antaga förslagen till

1)    lag ora arbetslöshetsförsäkring,

2)    lag ora kontant arbelsraarknadsslöd,

3)    lag   ora   arbetsgivaravgift  till   arbetslöshetsförsäkringen   och   det kontanta arbetsraarknadsstödet,

4)    lag ora ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen ora allraän försäkring, ra. m.,

dels föreslår riksdagen alt

5)    godkänna de allraänna rikdinjer för finansiering av det kontanta slödel vid arbetslöshet sora jag har angett i del föregående,

6)    tiU Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1973/74 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 680 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda raed instämraande av statsrådets övriga ledaraöter heraställl förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåias proposition av den lydelse bilaga lill detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Gunnel Anderson

 

Prop. 1973: 56                                                                      267

BILAGA

1    Förslag till

Lag om arbetslöshetsförsäkring

FÖRSTA AVDELNINGEN Försäkringsbcstämmelser

Inledande bestämmelser

1    §    Arbetslöshetsförsäkringen  handhas av  erkända  arbetslöshetskas­sor. Dessa står under tillsyn av arbetsraarknadsstyrelsen.

2    §   Förening raed ändaraål att bereda raedleraraama ersättning vid arbetslöshet kan vinna registrering sora erkänd arbetslöshetskassa.

Närraare bestäraraelser ora arbetslöshetskassor finns i andra avdel­ningen.

3  §    Försäkrad enligt denna lag är var och en sora är medlera i erkänd
arbetslöshetskassa.

Allmänna villkor för rätt lill ersättning

4  §    Ersättning vid arbetslöshet tillkommer försäkrad sora

1,    är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete,

2,    är beredd att ta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken han icke anraält hinder sora kan godtagas av arbetslöshetskassan,

 

3,  är anraäld sora arbetssökande hos den offentliga arbetsförraed­Ungen i den ordning sora arbetsraarknadsstyrelsen föreskriver, och

4,  icke kan erhålla lärapligt arbete.

Företagare anses arbetslös, när hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört ej endast tillfälligt, ora icke arbetsraarknadsstyrelsen av särskilda skäl föreskriver annat,

5  §    Erbjudet arbete skall anses lärapligt, ora

1,    inom ramen för tillgången på arbetstillfällen skälig hänsyn tagits såväl till den försäkrades yrkesvana och förutsättningar i övrigt för ar­betet som till hans önskeraål i fråga ora arbetsval och andra personliga förhållanden,

2,    ansläUningsförraånerna är skäliga i förhållande till den ersättning sora den försäkrade har rätt lill enligt denna lag,

3,    anställningsförraånerna är förenliga raed koUeklivavlal, ora sådant finns, och ej är oskäliga i förhållande till de förraåner sora vid järaför­liga förelag ulgår till arbetstagare raed likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer,

4,    arbelet ej hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder till följd av stridsåtgärd sora är lovlig enligt lag och kollektivavtal,

5,    förhållandena på arbetsplatsen raotsvarar vad sora föreskrives i lag eller författning rörande åtgärder till förebyggande av ohälsa eller olycksfall.

 

Prop. 1973: 56                                                                      268

Arbetsvillkor

6 § Rätt till ersättnuig vid arbetslöshet föreligger, ora försäkrad efter
senaste inträdet i arbetslöshetskassan under en ramtid av högst tolv må­
nader oraedelbart före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete i
fera månader (arbetsviUkor).

Arbetsmarknadsstyrelsen får raedge att tid då förvärvsarbete skall vara utfört beräknas i annan tidsenhet än månad.

Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för uppfyllande av arbetsvUlkoret.

7 § Med tid varunder försäkrad enligt 6 § skall ha utfört förvärvsar­
bete jämställes tid då han

1.    genoragått arbetsraarknadsutbildning, fullgjort värnplikt eller åt­njutit tiUäggssjukpenning enligt 3 kap 13 § lagen (1962: 381) om allraän försäkring, dock tUlsararaans högst två raånader,

2.    haft seraester, eller

3.    eljest med helt eller delvis bibehållen lön varit ledig av annan an­ledning än sjukdom, vämpliktstjänstgöring eller barnsbörd.

 

8    § Vid bestämmande av ramlid enligt 6 § inräknas icke tid då försäk­rad varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdora, vämplikts­tjänstgöring, vuxenutbildning, nyklerhetsvård på anstalt, frihetsberö­vande på krirainalvårdens oraråde eller vårdnad av eget bam eller adop­tivbarn sora ej fyllt tre år, i den raån liden ej raed tillärapning av 7 § järaställes raed tid under vilken förvärvsarbete utförts.

9    § Erkänd arbetslöshetskassa får föreskriva att arbetsvillkoret skall vara uppfyllt endast genora arbete sora arbetstagare, ora arbetsmark­nadsstyrelsen raedger det.

10 § Försäkrad sora oraedelbart före inträdet i erkänd arbetslöshets­
kassa varit raedlem i annan sådan kassa får för uppfyllande av arbets­
vUlkoret tillgodoräkna sig tid i den tidigare kassan. Vad nu har sagts
gäller ulan hinder av vad sora kan ha föreskrivits enligt 9 §,

Ersättningens form m. m.

11 § Ersättning ulgår i form av ett för dag beräknat belopp, benämnt
dagpenning,

Suraraan av antalet ersatta och arbetade dagar under en kalender­vecka får uppgå till högst fera.

Antal ersättningsdagar under en kalendervecka, då ersättning vid del­tidsarbete beräknas enligt omräkningstabell som anges i 21 §, följer av 23 §.

12 § Dagpenning får ej utges för söndag. För helgdag sora ej infaller
på söndag särat för påskafton, pingstafton, raidsoraraaraflon, julafton
och nyårsafton får dagpenning utges endast ora dagpenning utgår för
rainst två ytterligare dagar under samma kalendervecka och en arbetslös
dag infaller oraedelbart före eller efter helgen.

Dagpenning får ej utges för dag då försäkrad uppbär lilläggssjukpen­ning enligt 3 kap 13 § lagen (1962: 381) ora allraän försäkring.

 

Prop. 1973: 56                                                                      269

Ersättningstidens längd

13 § Ersättnmg ulgår längst under 300 dagar från arbetslöshetens in­
träde (ersältningsperiod). Har försäkrad uppnått 55 års ålder innan er-
sältningsperioden gått till ända är perioden i stället 450 dagar.

I ersätmingsperioden inräknas i faU som avses i 10 § ersättningslid i den tidigare arbetslöshetskassan.

Ersättningsrätten upphör när försäkrad uppnår 67 års ålder eller, ora arbetslöshetskassan bestäraraer det, 70 års ålder. Ersättning får dock ej i något fall utges under raer än 150 dagar efter det att försäkrad uppnått 67 års ålder.

14 § Ora arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden gått till ända,
har den försäkrade, ora ej annat följer av 15 §, rätt till ersättning under
återstående antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet även ora han då
ej uppfyller arbetsvillkoret.

Har ersättningsperioden gått tUl ända men har den försäkrade under perioden ånyo uppfyllt arbetsvillkoret, utgår ersättning under ytterligare ersätlningsperiod. Den nya perioden räknas från inträdet av den arbets­löshet då den försäkrade senast uppfyllde arbetsvillkoret.

15 § Har en sararaanhängande tid av tolv raånader, vari icke inräknas
tid sora anges i 8 §, förflutit från det försäkrad senast uppbar ersättning,
föreligger rätt till ersättning endast ora den försäkrade ånyo uppfyller
arbetsvUlkoret.

Dagpenningens storlek

16 § Dagpenning får utges i dagpenningklasser ora 30, 35, 40, 45, 50,
55, 60, 65, 70 och 75 kronor. Erkänd arbetslöshetskassa beslutar ora för­
säkrads placering i dagpenningklass. Arbetsraarknadsstyrelsen kan före­
skriva att gällande lägsta dagpenningklass ej längre skall tillärapas.

Med arbetsraarknadsstyrelsens godkännande får kassa höja högsta dagpenning enligt första stycket raed icke statsbidragsgrandande dag­penningbelopp.

17    § Övergår försäkrad till klass raed högre dagpenning, får, ora ar­betsraarknadsstyrelsen ej föreskriver annat, den högre dagpenningen ej utges till honora, förrän han efter övergången uppfyllt en raånad av ar­betsvUlkoret.

18    § Dagpenning får icke sättas lägre än alt den uppfyller de krav sora uppställes i internationella arbetsorganisationens konvention an­gående rainiraistandard för social trygghet.

Ö verförsäkringsa vdrag

19 § Dagpenning får ej utgå raed högre belopp i förhållande tUl den
försäkrades dagsförtjänst än sora fraragår av en av Konungen fastställd
ÖverförsäkringstabeU.

Med dagsförljänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga ora försäkrad raed raånadslön, en tjugotvåendel av den raånadsin­korast, sora den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under arbetstid som var norraal för honora. Där särskilda oraständighe­ler föreligger, får arbetsraarknadsstyrelsen medge att större andel av raedleras inkorast än som sagts nu skall utgöra hans dagsförtjänst.

 

Prop. 1973: 56                                                                      270

Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra styc­ket, skall såsom raedleraraens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten per arbetsdag för arbetstagare inora sararaa yrke och raed sararaa arbetsförmåga sora raedleraraen.

Åtnjuter raedlera raed anledning av arbetslöshet fortlöpande ersätt­ning från annan än erkänd arbetslöshetskassa, får dagpenning utges högst raed belopp som motsvarar skillnaden raellan det högsta belopp som får utgå enligt första—tredje stycket och ersällningen, sedan denna minskats raed prelirainär skatt.

Pensionsavdrag

20 § Sedan försäkrad erhållit ålderspension skall han, då ansökan ora
ersättning därefter första gången göres under verksarahelsåret, inplace­
ras i avdragsklass enligt en av Konungen fastställd pensionsavdragsta-
beU. Dagpenning skall nedsättas raed del mot avdragsklassen svarande
avdragsbeloppet. Ersättning understigande fera kronor för dag utbetalas
ej.

Ersättning vid deltidsarbete m. m.

21 § Försäkrad sora söker deltidsarbete har rätt lill ersättning endast
ora arbetsutbudet är rainst tre tiraraar varje arbetsdag och i genorasnitt
rainst sjutton tiraraar i veckan. Ersättning vid deltidsarbete utgår, om
särskild dagpenningklass för deltidsarbetande ej tillämpas, raed det anta!
dagpenningbelopp per vecka sora svarar mot den arbetslöshet som skall
ersättas enligt en av Konungen fastställd omräkningstabell.

Arbetsraarknadsstyrelsen får utfärda föreskrifter för beräkning av er­sättning vid deltidsarbete för det fall alt arbetstiden ej är beslärad i visst antal limmar per dag eller vecka,

22 § Är någon arbetslös under del av vecka i annat fall än som sägs i
21 §, utgår ersättning raed det antal dagpenningbelopp per vecka som
svarar raot den arbetslöshet sora skall ersättas enligt tabell sora avses i
21 § första stycket.

Vid beräkning av sådan arbetslöshet tages icke hänsyn lill bisyssla sora försäkrad före arbetslöshetens inträde varaktigt utfört vid sidan av heltidsarbete, ora bisysslan ej utvidgas under arbetslösheten, ej hindrar den försäkrade från alt antaga erbjudet lärapligt arbete och ej heller orafallar raer än fem limmar under dag som vanligen varit arbetsfri i den försäkrades ordinarie arbete före arbetslösheten,

23 § Har ersättning beslärats enligt oraräkningslabell sora anges i 21
eller 22 §, utgör antalet dagar vid bestäraraande av ersättningsliden två
gånger det antal dagpenningbelopp sora utgått, dock högst fera dagar
under en vecka. Vid tillämpning av besläraraelserna ora överförsäk­
ringsavdrag ulgör därvid dagsförtjänsten arbetsinkorasler per vecka
delad raed det antal dagpenningbelopp sora skall utgå under sararaa tid.

Ersättning till försäkrad sora regelbundet utför deltidsarbete under veckor då han i övrigt är arbetslös ulgår raed högst 50 dagpenningbe­lopp. Arbetslöshetskassan får dock för enskild raedlera medge all antalet belopp ökas lill 150. Med arbetsmarknadsstyrelsens tillstånd kan i dessa fall under särskUda förhållanden antalet belopp ökas ytterligare.

 

Prop. 1973: 56                                                                      271

24 § Överstiger försäkrads arbetsutbud per vecka den veckotid, under
vilken han norraalt ulfört arbete närraast före arbetslösheten, raedräknas
ej överskjutande tid vid fastställande av ersättning. Arbetslöshetskassan
får dock raedge undantag, ora den försäkrade har särskUda skäl för ut­
vidgning av arbetsutbudet.

Den sora närraast före arbetslösheten haft anställning raed arbetstid, sora någon arbetsdag eller flera regelraässigl varit kortare än tre tiraraar, skall ha rätt att raedräkna även sådan tid vid fastställande av ersättning enligt oraräkningslabell,

25 § Har försäkrad vid del företag där han fortlöpande är anställd på
grund av arbetsinskränkning arbete raindre än fera dagar i veckan (kort­
tidsarbete), får arbetsraarknadsstyrelsen, ora särskilda skäl föreligger,
föreskriva att antalet dagar under varje vecka för vilka han annars
skulle haft rätt liU dagpenning minskas med en. Arbetsmarknadsstyrel­
sen får lärana raotsvarande föreskrifter även i fråga ora sådan arbetsin­
skränkning som ej innebär att antalet arbetsdagar per vecka rainskas.

Begränsning vid säsongarbelslöshet

26 § Orafattar erkänd arbetslöshetskassas verksarahetsoraråde yrke inora vilket arbetslöshet årligen regelbundet förekoraraer eller föreligger eljest särskUda oraständigheler, får kassan eller arbetsraarknadsstyrelsen beträffande saratliga raedleraraar eller viss grupp av dera begränsa rät­ten lill dagpenning.

Avstängning från rätt lill ersättning

27 § Försäkrad skall avstängas från rätt lill ersättning under tid sora
anges i 28 §, ora han

1,    frivUligt utan giltig anledning läranat sitt arbete,

2,    på grund av otillbörligt uppförande skUts från arbetet,

3,    avvisat erbjudet lärapligt arbete, eller

4,    utan alt uttryckligen ha avvisat sådant arbete likväl genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat, att anställning ej komrait tiU stånd,

28 § Är det sannolikt att arbete sora avses i 27 § skulle ha varat högst
fera dagar eller mer än fem raen högst tio dagar, utgör avstängningsti­
den sju respektive fjorton dagar. I annat fall är avstängningstiden tju­
goåtta dagar.

Är det uppenbart att försäkrad ej vill antaga lärapligt arbete såsora då han vid upprepade tillfäUen har avvisat erbjudet sådant arbete, skall han vara avstängd till dess han ulfört förvärvsarbete under tjugo dagar,

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande sora anges i 27 § inträffat eller från den senare dag arbetsraarknadsstyrelsen raed­ger,

29 § Besläraraelserna i 27 § 1—3 ora arbete får, ora det är skäligt, till-
lärapas i fråga ora arbetsraarknadsutbildning, Avstängningstiden är i
dessa fall tjugoåtta dagar. Bestämradsen i 28 § tredje stycket äger mot­
svarande tUlärapning.

 

Prop. 1973: 56                                                                      272

Ansökan om ersättning m. m.

30 § Ansökan ora ersättning göres skriftligen hos arbetslöshetskassan.
Vid ansökningen skall fogas intyg av arbetsgivare ora den försäkrades
arbetsförhållanden särat de uppgifter i övrigt som behövs för bedö­
mande av den försäkrades ersättningsrätt.

Intyg och övriga uppgifter skall förvaras bland kassans handlingar. Arbetsgivaren skall på begäran utfärda intyg som avses i första styc­ket enligt formulär som fastställts av arbetsmarknadsstyrelsen.

Särskilda bestämmelser

31    § Har Konungen träffat överenskoraraelse med annan stat om andra vUlkor för rätt att erhålla ersättning än som föreskrives i denna lag, skall erkänd arbetslöshetskassa tillärapa dessa vUlkor.

32    § Finner erkänd arbetslöshetskassa att försäkrad raedlera, sora medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig eller vUseledande upp­gift angående förhållande av betydelse för bedöraande av hans rätt till ersättning, icke bör uteslutas ur kassan enligt 47 § denna lag, kan kassan frånkänna honora rätt lill ersättning för en tid av högst ett år.

Förekoramer sannolika skäl att försäkrad gjort sig skyldig till förfa­rande sora avses i första stycket, kan ersättning som tillkoraraer honora innehållas i avbidan på utredning i ärendet.

Beslut enligt första eller andra stycket skall av kassan ofördröjligen anraälas till arbetsraarknadsstyrelsen,

33    § Lagen (1969: 93) ora begränsning av sarahällsstöd vid arbetskon­flikt äger tUlärapning på ersättning enhgt denna lag,

34    § Har någon genom oriktig uppgift eller genom underlätenhet att fullgöra honom åvilande uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller an­norledes orsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt be­lopp eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppbu­rit ersättning och har han skäligen bort inse detta, skall det som betalats ut för mycket återbetalas, ora ej i särskilt fall anledning föreligger att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldighet,

Fördiggei återbelalningsskyldighet enligt första stycket, får vid senare utbetalning skäligt belopp innehållas i avräkning på vad sora betalats ut för mycket.

ANDRA AVDELNINGEN

Bestämmelser om erkända arbetslöshetskassor

Allmänna bestämmelser

35 § Erkänd arbetslöshetskassa registreras hos arbetsmarknadsstyrel­sen.

Med registreringen följer rätt till statsbidrag enligt de bestäraraelser sora gäller därora.

Denna lag äger icke tillärapning på facklig organisation eller annan liknande förening för vårdande av yrkesangdägenheler av den anled­ningen att föreningen meddelar understöd vid arbetslöshet.

 

Prop. 1973: 56                                                                      273

36 § Erkänd arbetslöshetskassa skall lUl raedleraraama utgiva ersätt­
ning vid arbetslöshet i enlighet raed bestäraradserna i denna lag.

Kassan får ej utöva annan verksarahet än sådan sora avses i första stycket eller använda raedel för ändaraål sora är fräraraande för sådan verksarahet,

37    § För erkänd arbetslöshetskassas förbindelser svarar endast kassans tillgångar, förfallna men ej erlagda avgifter inräknade,

38    § Innan erkänd arbetslöshetskassa blivit registrerad kan den ej för­värva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter eller vara part inför dom­stol eller annan myndighet.

Handlar medleramar i kassan eller ledaraöter av dess styrelse eller andra på kassans vägnar, innan den registrerats, svarar de sora deltagit i åtgärden solidariskt för uppkorana förbindelser såsora för egen skuld,

39    § För att vinna registrering som erkänd arbetslöshetskassa skall förening bestå av minst 1 500 medlemmar, om ej arbetsmarknadsstyrel­sen av särskilda skäl medger att kassan får ha mindre medlemsantal, samt i enlighet med denna lag ha antagit stadgar samt utsett styrelse och revisorer,

40    § Sammanfaller det avsedda verksarahetsorarådet för kassa sora söker registrering helt eller lill huvudsaklig del raed verksarahetsorarå­det för redan registrerad arbetslöshetskassa, och kan på grund härav förväntas uppkomma olägenheter med hänsyn till försäkringsverksam­hetens ändamålsenliga bedrivande, får registrering vägras.

Stadgar och firma m.m.

41 § Erkänd arbetslöshetskassas stadgar skall i lillämpliga delar och i
enlighet raed denna lag avfattas enligt norraalsladgar sora är fastställda
av arbetsmarknadsstyrelsen.

Stadgarna skall ange

1,    kassans firma,

2,    kassans verksamhetsoraråde raed uppgift huruvida kassan är av­sedd för anställda eller företagare eller för bådadera kategorierna,

3,    den ort inora riket, där kassans styrelse skall ha sitt säte,

4,    de villkor som skall gälla för inträde i kassan och för uteslutning av medlera,

5,    vad sora skall gälla beträffande medlemmarnas förmåner och skyl­digheter i arbetslöshetsförsäkringen samt ordningen för utbetalning av ersättning,

6,    storleken av de fasta avgifter, som skall erläggas till kassan och ordningen för avgiftemas erläggande,

7,    påföljden av försuraradse att tUl kassan erlägga fast avgift eller ut­taxerat belopp,

8,    grundema för fondbildning,

9,    bestäraradser angående fondmedels placering och värdehandling­ars förvarande,

 

10,    antalet styrelseledamöter, revisorer och suppleanter för dem, sät­tet för deras tillsättande och tiden för deras uppdrag,

11,    grunderna för styrelsens beslutförhet samt hur revision av styrel­sens förvaltning skall ske,

18   Riksdagen 1973.1 saml Nr 56

 

Prop. 1973: 56                                                       274

12.    bestämmelser om föreningssamraanträde och hur dess befogenhet skall utövas,

13.    därest föreningssararaanträdets befogenhet skall utövas av därtill utsedda orabud, antalet ombud, hur de skall utses samt tiden för deras uppdrag,

14.    tid för ordinarie föreningssararaanträde,

15.    det sätt varpå kallelse till föreningssararaanträde skall ske och andra raeddelanden bringas till medlemraarnas eller ombudens känne­dom, ävensom den tid före sammanträde, då förslag, som enskild med­lera önskar få behandlat, skall vara styrelsen tiUhanda och den tid då kallelse senast skall vara utsänd,

16.    vad som skall ske med behållna tillgångar i händelse av kassas upplösning.

Stadgarna får ej utan raedgivande av arbetsraarknadsstyrelsen inne­hålla annat än sora angivits i andra stycket.

42 § Erkänd arbetslöshetskassas firraa skall innehålla orden "erkänd
arbetslöshetskassa".

Annan än erkänd arbetslöshetskassa får ej i sin firraa eller eljest vid beteckning av rörelsen använda ordet "arbetslöshetskassa" tUlsararaans med ordet "erkänd" eUer eljest i firraan intaga något, varigenom kan ges sken av att firraan innehas av erkänd arbetslöshetskassa.

43 § Ansökan ora registrering av erkänd arbetslöshetskassa göres
skriftiigen av kassans styrelse.

Vid ansökningshandlingen skall fogas

1.    två exemplar av kassans stadgar,

2.    avskrift av protokoll vid konstituerande sararaanlräde, ulvisande att stadgarna blivit antagna, liksora av sådant protokoll eller annan handling, varav framgår att styrelse och revisorer utsetts,

3.    skriftliga uppgifter rörande medleraraarnas antal och tillförsäkrade förraåner ävensora angående föreningens tillgångar och skulder särat av sarafund, inrättning eller annan gjord utfästelse ora bidrag till kassan.

De uppgifter sora avses i andra stycket 3. skall avfattas enligt forrau­lär som fastställes av arbetsraarknadsstyrelsen och skall vara styrkta med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter,

44 § Ansökningen om erkänd arbetslöshetskassas registrering skall vi­
dare innehålla uppgifter om kassans postadress, om styrelseledamöters,
revisorers och eventuella suppleanters fullständiga naran, raedborgar­
skap och hemvist samt förklaring alt dessa personer ej är orayndiga.

I ansökningshandlingen skall anges av vilka och hur kassans firraa skall tecknas, om ej denna befogenhet skall utövas endast av styrelsen. Skall firman tecknas av annan än styrelseledaraot eller styrelsesup­pleant, gäller vad som säges i första stycket även i fråga ora sådan firraa­tecknare.

Har ej envar sora ensara eller geraensaral raed annan är bem5radigad att teckna föreningens firraa på ansökningshandlingen egenhändigt skri­vit sin av vittnen styrkta nanmteckning, skall tUl ansökningshandlingen fogas särsldld bUaga, på vUken namnteckningen finns och bUvit styrkt av vittnen.

 

Prop. 1973: 56                                                       275

Medlemsförleckning

45 § Över erkänd arbetslöshetskassas raedleraraar skall fmnas förteck­
ning. Denna skall för varje medlem innehålla uppgift om fullständigt
naran, folkbokföringsnummer, senast kända hemvist samt tiden för in­
trädet i kassan.

Förteckningen skall förvaras på betryggande sätt.

Medlemskap

46 § Rätt att bli medlem i erkänd arbetslöshetskassa tUlkommer var
och en som uppfyller föreskrift i kassans stadgar om arbete inom dess
verksamhetsoraråde.

Från rätt att bli raedlera i kassa skall undantagas

1.    den sora är raedlera i annan arbetslöshetskassa,

2.    den sora icke fyllt 15 år,

3.    den som fyllt 66 år,

4.    den som Inte är beredd att utföra förvärvsarbete minst tre timmar per arbetsdag och i genomsnitt minst sjutton tiraraar per vecka.

47 §    Från rätt att kvarstå som medlem i kassa får undantagas

1,    den som ej uppfyller och ej heller under rainst sex av de senaste tolv raånaderna uppfyllt föreskrift i kassans stadgar ora arbete inora visst verksamhetsområde,

2,    den som raedvelet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vU­seledande uppgift angående förhållande av betydelse för hans rätt tUl medlemskap eller ersättning,

3,    den som underlåter att ställa sig tUl efterrättelse kassans stadgar el­ler styrdsens behörigen utfärdade föreskrifter,

4,    den sora fyUt 67 år.

Från rätt alt kvarstå sora medlem i erkänd arbetslöshetskassa skall undantagas den som fyllt 70 år.

48 § Inträffar omständighet som enligt 47 § kan föranleda att medlera
uteslutes ur erkänd arbetslöshetskassa, skall kassans styrelse genora re-
koraraenderal brev under raedleraraens senast kända adress underrätta
honom därom särat utsätta skälig tid för förklaring. Vad som sagts nu
gäller ej, om rätten att kvarstå som medlera upphör på grund av att
medleraraen uppnått viss i stadgarna angiven ålder.

Meddelas beslut ora raedleras uteslutning av annan anledning än sora anges i 47 § första stycket 2. under tid då raedleraraen har rätt till dag­penning, skall beslutet träda i kraft när hans rätt härtill upphör.

49 § I rätten att utträda ur erkänd arbetslöshetskassa får icke föreskri­
vas någon begränsning.

Medlera som icke vid utgången av andra månaden efter den tid, på vilken fast medlemsavgift eUer uttaxerat belopp belöper, till kassan an­tingen erlagt avgiften eller beloppet eller anraält förhållande, på vilket befrielse från betalningsskyldighet kan grundas, skall anses ha utträtt ur kassan vid nämnda tidpunkt. Om särskilda skäl föreligger, får arbets­marknadsstyrelsen raedge, att utträdet skall anses äga rura vid en senare tidpunkt, dock senast vid utgången av sjätte månaden.

Kassans styrelse får medge, att den som underlåtit att inom föreskri­ven tid anmäla förhåUande, på vUket befrielse från betalningsskyldighet

 

Prop. 1973:56                                                        276

kan grrmdas, ändå får bibehåUas vid sitt raedleraskap. Ora särskUda skäl föreligger, får styrelsen även eljesl besluta, att raedlera sora underlåtit att inom föreskriven tid erlägga fast avgift eller uttaxerat belopp skall få kvarstå i kassan.

Avgifter och uttaxering

50    § Erkänd arbetslöshetskassa skall till verksamhetens bedrivande upptaga fasta raedlerasavgifler. Dessa skall vara så avvägda att de i för­ening med andra för verksamheten avsedda inkoraster får antagas förslå till betalning av utfästa ersättningar, förvaltningskostnader och övriga kassan åliggande utgifter ävensora föreskriven fondbildning.

51    § Är erkänd arbetslöshetskassas tUlgångar otillräckliga för verk­samhetens behöriga utövande, får kassan besluta ora särskUd uttaxering utan hinder av att stadgarna ej raedger det. Beslutet är gUtigt endast ora det godkänts av arbetsraarknadsstyrelsen. Särskild uttaxering får ej äga rum i annat fall än som sagts nu.

Räkenskapers förande

52 § Arbetsraarknadsstyrelsen får raeddela särskilda föreskrifter ora
hur erkänd arbetslöshetskassas räkenskaper skall föras att gälla vid si­
dan av dera som kassan är skyldig att iakttaga enligt bokföringslagen
(1929: 117). Handlingar av betydelse för arbetslöshetskassans verksara­
het skall förvaras under den i bokföringslagen angivna liden, om arbets­
marknadsstyrelsen ej medger annat.

I balansräkningen skall såsom skuld upptagas ett belopp, minst raot­svarande det för kassan föreskrivna lägsta fondbeloppet.

Fondbildning

53 § Erkänd arbetslöshetskassa skall såsora fond avsätta tillgångar,
raotsvarande per raedlera räknat rainst suraraan av förvaltningskostna­
der per raedlera under det sistförflutna räkenskapsåret och det genora­
snittiiga ersättningsbelopp kassan utgivit per ersättningsdag och raedlera
under det sistförflutna räkenskapsåret, multiplicerat med det genora­
snittiiga antalet ersättningsdagar per raedlera under de fera senaste åren.

Har arbetslöshetskassan raindre än 10 000 raedleraraar, får arbets­marknadsstyrelsen föreskriva att såsom fond skall avsällas större till­gångar än som följer av första stycket. Ora det genorasnittiiga antalet er­sättningsdagar per medlem för arbetslöshetskassa är högre än vad sora i allmänhet gäller för arbetslöshetskassorna, får arbetsraarknadsstyrelsen föreskriva att såsom fond skall avsättas mindre tillgångar än sora följer av första stycket.

IntUl dess kassan varit i verksamhet under fem år skall arbetsmark­nadsstyrelsen åriigen, raed hänsynstagande till vad ovan sägs, bestäraraa fondens minimibelopp.

Utbetalning av ersättning får ej påbörjas, förrän arbetsmarknadssty­relsen med hänsyn tUl kassans tUlgångar samt kassans ekonoraiska ställ­ning i övrigt lämnat raedgivande till det.

Överskott på verksaraheten skall tUlföras fonden.

Fonden får tas i anspråk endast i den mån kassans inkomster ej för­slår till täckande av kassans löpande utgifter.

 

Prop. 1973: 56                                                                    277

Kapitalplacering

54 § Fondens tillgångar skall redovisas i en eller flera av följande for­
raer.

1.    Obligationer utfärdade av staten, koramun, Sveriges allmänna hy­
poteksbank eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

2, Obligationer garanterade av staten eller komiraun,

3.    Obligationer och andra för den allraänna rörelsen avsedda för­skrivningar, sora offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag eller Sveriges investeringsbank aktiebolag, raed undantag av sådana förskriv­ningar, sora medför rätt lill betalning först efler utfärdarens övriga ford­ringsägare (förlagsbevis).

4.    Andra skuldförbindelser utfärdade eller garanterade av staten eller komraun eller utfärdade av riksbanken, postbanken, bankaktiebolag, sparbank eller cenlralkassa för jordbrukskredit,

 

5,    IntUl högst en femtedel av fondens tillgångar i skuldförbindelser, för vilka kassan äger säkerhet genora inteckning i annan faslighet än in­dustrifastighet eller i tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, varvid i taxeringsvärdet å jordbruksfastighet icke får medräknas taxeringsvärdet å växande skog; dock skall byggnad, för att inteckning i fastigheten skall godkännas, vara brandförsäkrad I försäk­ringsbolag, som avses i lagen ora försäkringsrörelse, eller i utländsk försäkringsanstalt raed rätt att driva försäkringsrörelse här i landet,

6,    Med arbetsmarknadsstyrelsens raedgivande i fastighet, avsedd för kassans verksarahet, varvid i fråga ora brandförsäkring skall gälla vad sora anges 15,

Utan hinder av första stycket får ett belopp raotsvarande högst en tiondel av fonden redovisas i andra former än sora avses i första stycket 1—6, dock ej i akiier eller andelar i aktiefonder.

Styrelse och firmateckriing

55 § Styrelseledaraot får ej utses för längre tid än fyra år. När sär­
skilda skäl föreligger, får dock lillsynsrayndigheten raedge all raandatli­
den orafattar längre tid,

I övrigt äger bestäraraelsema i 20—28 §§ lagen ora understödsför­eningar raotsvarande tUlärapning i fråga ora erkänd arbetslöshetskassa. Arbetsmarknadsstyrelsen skall dock efler förslag av kassan utse en sty­relseledaraot järate suppleant för honora. Sådan ledamot och suppleant har rätt att för uppdragets fullgörande uppbära ersättning raed belopp sora arbetsraarknadsstyrelsen bestämraer.

Årsredovisning och revision

56 § Bestäraradserna i 29—32 §§ lagen ora understödsföreningar äger
raotsvarande tillärapning i fråga ora erkänd arbetslöshetskassa.

Föreningssammanträde

57 § Vid handhavandet av erkänd arbetslöshetskassas angelägenheter
kan raedleraraama företrädas av valda orabud.

Örabuden utövar sina befogenheter vid orabudsraöte, Detla skall an­ses som föreningssararaanträde,

Orabud skall vara medlem i kassan. När särskilda skäl föreligger lill

19    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 56

 

Prop. 1973: 56                                                                      278

det, får dock arbetsmarknadsstyrelsen medge att även annan än raedlera kan vara orabud,

Bestäraraelsema ora föreningssararaanträde i 33 § andra och tredje styckena särat 34—38 §§ lagen ora understödsföreningar äger raotsva­rande tillärapning i fråga om föreningssararaanträde eller sararaanlräde för val av orabud, Arbetsraarknadsstyrelsen skall dock kunna raedge att ordinarie föreningssammanträde skall hållas vid annan tidpunkt än före den 1 juli.

Talan mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberättigad

58 § Styrelseledamot skall anses ha fått ansvarsfrihet när förenings­
sararaanträde fallat beslut därora och ej mer än en fjärdedel av samtliga
röstberättigade röstat mot detla beslut.

Har talan ej väckts raot slyrelseledaraots förvaltning inora sex raåna­der från det redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen frarala­des på föreningssararaanträde, skall slyrelsdedaraoten anses ha fått an­svarsfrihet för det räkenskapsår redovisningen avser.

Utan hinder av att ansvarsfrihet sålunda erhållits kan talan väckas raot styrelseledaraot på grund av åtgärd ora vars vidtagande eller bety­delse för kassan styrelsen eller styrelseledaraot uppsåtligen eller av vårdslöshet läranat föreningssamraanträde eller revisorer i väsentligt hänseende oriktiga eller ofullständiga upplysningar.

Talan raot revisorer ora skadestånd skall vid äventyr av talans förlust väckas senast inora två år från del revisionsberättelse fraralades på för­eningssararaanträde. Mot föreningsraedlera eller röstberättigad, sora ej är raedlera, får sådan talan ej väckas sedan två år förflutit efter beslut eller åtgärd på vilken talan grundas.

Talan som grundas på att styrelseledamot, revisor, raedlera eller röst­berättigad sora ej är raedlera begått brottslig handling får väckas utan hinder av vad i denna paragraf tidigare sägs, dock ej i fråga om styrel-sddaraot när honora beviljad ansvarsfrihet uppenbarligen avsett även den handlingen.

Ändring av stadgar

59 § Beslut ora ändring av erkänd arbetslöshetskassas stadgar är gil­
tigt endast om det vid föreningssamraanträde bilrätts av minst tre fjär­
dedelar av de röstande.

Innebär ändring av stadgama alt dessas innehåll anpassas lill tving­ande bestäraraelse i denna lag får beslut ora ändringen fattas av kassans styrelse.

För att beslut ora stadgeändring skall bli giltigt fodras utöver vad sora anges i första och andra styckena alt arbetsraarknadsstyrelsen godkän­ner beslutet.

Är för gUtighet av beslut ora stadgeändring något ytterligare villkor bestärat i stadgama, skall det också iakttagas.

60 § Besläraraelserna i 59 § äger raotsvarande tillärapning på beslut
om att erkänd arbetslöshetskassa skall träda i likvidation i annat fall än
när förhållande inträffat som raedför att kassan enligt stadgarna skall
upphöra raed sin verksarahet eller när kassans raedlerasantal nedgått un­
der föreskrivet antal. Detsararaa gäller beslut under likvidation ora
överlåtelse av kassans rörelse eller beslut av överlåtande kassa oni god­
kännande av fusionsavtal enligt 63 §.

 

Prop. 1973:56                                                        279

61 § Beslut om ändring av erkänd arbetslöshetskassas stadgar skall ofördröjligen anmälas för registrering och får ej gå i verkställighet innan registrering skett. Vid anraälningen skall fogas två avskrifter av proto­koll som förts i ärendet.

Beslut som avses i 59 § eller 60 § första punkten får ej underställas ar­betsmarknadsstyrelsen för godkännande annat än genora beslutels an­raälan för registrering.

Beslut som avses i 60 § andra punkten skall ofördröjligen anmälas hos arbetsmarknadsstyrelsen för godkännande. Vid anmälningen skall fogas avskrift av protokoll, sora förts i ärendet, och av de på föreningssara-raanträdet i ärendet fraralagda handlingarna.

Likvidation och upplösning

62 § Bestäraradserna i 46—68 §§ lagen ora understödsföreningar äger
raotsvarande tillärapning i fråga om erkänd arbetslöshetskassa.

Fusion

63 § Mellan erkända arbetslöshetskassor får avtal träffas om att den
ena kassan (överlåtande kassan) skall uppgå i den andra kassan (överta­
gande kassan) på så sätt att dels medleraraarna i den överlåtande kassan
enligt avtalets närraare bestäraraelser blir raedleraraar i den övertagande
kassan, dels den överlåtande kassan utan likvidation upplöses särat aUa
dess tillgångar och skulder överlages av den övertagande kassan (fu­
sion). Fusionsavtal får ej verkställas förrän det godkänts av arbetsmark­
nadsstyrelsen. Sedan avtalet godkänts, skall det registreras. Fusionen an­
ses genomförd, när registrering skett.

Registrering

64 § Bestämraelserna i 70—79 §§ lagen ora understödsföreningar äger
raotsvarande tiUärapning i fråga om erkänd arbetslöshetskassa.

Tillsyn

65    § Arbetsmarknadsstyrelsen utöver tillsyn över de erkända arbets­löshetskassorna, vilka har att ställa sig arbetsmarknadsstyrelsens anvis­ningar till efterrättelse,

66    § Erkänd arbetslöshetskassa är skyldig alt lärana arbetsraarknads­styrelsen eller dess ombud tillträde till föreningssararaanträde och sara­raanlräde raed kassans styrelse.

67    § Arbetsraarknadsstyrelsen får raeddela de erinringar i fråga ora er­känd arbetslöshetskassas verksarahet som styrelsen finner påkallade.

Finner arbetsraarknadsstyrelsen

att avvikelse skett från lag eller författning eller raed stöd därav raed­delade bestäraraelser eller från kassas stadgar,

att kassans stadgar ej längre raotsvarar de i 41 § angivna kraven,

alt kassans tillgångar ej är tillräckliga, eller

att annars allvarlig anraärkning kan riktas raot kassans verksarahet,

skall arbetsraarknadsstyrelsen anvisa kassan att inora viss tid vidtaga behövliga åtgärder.

 

Prop. 1973: 56                                                                      280

Har anvisning enligt andra stycket ej efterkorarails inora bestärad tid och har det anraärkta förhållandet ej heller på annat sätt undanröjts, får arbetsraarknadsstyrelsen förklara kassan för viss lid förlustig rätlen till statsbidrag helt eller delvis, Ora skäl därtill föreligger, får styrelsen också göra ansökan hos rätten alt kassan skall förklaras skyldig att träda i likvidation. Har sådan ansökan skett, äger 87 § 3 raora andra och tredje styckena särat 88 § lagen ora understödsföreningar raotsvarande tillärapning.

Talan mol arbetslöshetskassas och arbetsmarknadsstyrelsens beslut

68    § Talan raot beslut av arbetslöshetskassa föres genora besvär hos arbetsraarknadsstyrelsen,

69    § Talan raot arbetsraarknadsstyrelsens beslut i ärende angående raedleras rätt till ersättning eller raedleraskap i erkänd arbetslöshetskassa enligt denna lag föres genom besvär hos försäkringsdorastolen, ora ej annat följer av lagen (1969: 93) ora begränsning av sarahällsstöd vid ar­betskonflikt.

Beslut sora avses i första stycket och ej innebär tillärapning av sist näranda lag får av arbetsraarknadsstyrelsen underställas försäkrings­dorastolens prövning, ora det för enhetiig lagtolkning eller rällstillärap-ning är av synnerlig vikt att saken prövas av dorastolen eller annars sär­skilda skäl finns för sådan prövning.

Mot arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag i annat fall än sora avses i första och andra stycket föres talan genora besvär hos Ko­nungen,

70 § Besvär skall inges till den rayndighet eller det organ som har
meddelat beslutet. Den omständigheten att besvären ingivils eller insänts
direkt till den myndighet sora har att pröva besvären ulgör dock ej hin­
der för besvärens upptagande till prövning, ora de inkorarait före be­
svärstidens utgång.

Beträffande tid för anförande av besvär gäller även i fråga ora erkänd arbetslöshetskassas beslut besläraraelserna i lagen (1954: 355) ora be­svärstid vid talan raot förvallande rayndighets beslut. Besvär över ar­betsraarknadsstyrelsens beslut ora vägrad registrering föres sist inora två månader från beslutets dag.

Kassas beslut och arbetsraarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag länder till oraedelbar efterrättelse, ora ej annat angivits i beslutet eller bestäraraes av rayndighet som har att pröva beslutet.

Skadestånd

71 § Bestämraelserna i 92—95 §§ lagen ora understödsföreningar äger
raotsvarande tillärapning i fråga ora arbetslöshetskassa.

Straffbestämmelser

72    § Drivs verksamhet av oregistrerad arbetslöshetskassa, döraes den sora deltar i åtgärd på kassans vägnar eller i beslut därora lill böter.

73    §   TiU böter dömes

1. styrelseledamot, likvidator eller annan som i ansökan ora eller an­raälan för registrering eller i därvid fogade handlingar eller i annan en-

 

Prop. 1973: 56                                                                      281

lighet denna lag till arbetsmarknadsstyrelsen ingiven handling eller vid läranande av begärd upplysning till styrelsen uppsåtligen eller av grov vårdslöshet raeddelar oriklig eller vilseledande uppgift,

2,    styrelseledaraot eller likvidator sora uppsåtiigen eller av grov vårdslöshet raeddelar oriklig eller vilseledande uppgift i handling sora hålles tillgänglig för raedleraraar eller röstberättigade eller fraralägges på orabudsraöte,

3,    revisor eller likvidationsrevisor sora i revisionsberättelse eller an­nan handling, sora fraralägges på orabudsraöte eller annorledes håUes tillgänglig för raedleraraar eller röstberättigade, uppsåtligen eller av grov vårdslöshet raeddelar oriktig eller vilseledande uppgift ora kassans ange­lägenheter eller uppsåtligen eller av grov vårdslöshet underlåter att göra anraärkning beträffande förvaltningen, fastän anlednmg därtill förelig­ger,

4,    revisor, likvidationsrevisor eller revisors eller likvidationsrevisors raedhjälpare sora, oaktat han insett eller bort inse att skada kunnat följa därav, yppar något sora korarait till hans kännedora vid verkställd granskning, utan att det varit nödvändigt för alt fullgöra hans uppdrag,

5,    styrelseledaraot, revisor, likvidator eller annan sora ej iakttar eller fullgör vad sora åUgger honora enligt 48 § första stycket, 55 § såvitt där­igenom hänvisas till 28 § lagen om understödsföreningar, 56 § såvitt därigenom hänvisas lill 29 § andra stycket, 30 § nionde stycket, 31 § tredje stycket och 32 § första stycket näranda lag, 57 § såvitt därigenora hänvisas lill 35 § andra stycket sararaa lag, 61 § första eller tredje styc­ket, 62 § såvitt därigenora hänvisas till 47 § andra stycket första punk­ten, 53 § första eller andra stycket, 54 § Iredje stycket, järafört raed 31 § tredje stycket, 55 § andra stycket första punkten, 62 § första stycket, 63 § första stycket och 66 § första stycket sararaa lag, 65 § eller 67 §,

Särskilda bestämmelser

74    § Bestäraradserna i 99 § första stycket, 100 § och 101 § lagen ora understödsföreningar äger motsvarande tUlärapning i fråga ora erkänd arbetslöshetskassa,

75    § De närraare föreskrifter som finns erforderliga för tiUämpningen av denna lag, raeddelas av Konungen eller, efter Konungens berayndi­gande, av arbetsraarknadsstyrelsen.

Övergångsbestämmelser

1.    Denna lag träder i kraft den 1 septeraber 1972, då förordningen
(1956: 629) om erkända arbetslöshetskassor upphör att gälla.

Har försäkrad uppburit ersättning under försäkringsåret 1971/72 en­ligt förordningen om erkända arbetslöshetskassor, äger han rätt lill er­sättning under ytterligare det antal dagar sora följer av 13 § denna lag raed avdrag för det antal dagar för vilka ersättning uppburits under näranda försäkringsår.

Med beslut ora avstängning från rätt till ersättning enligt 27—29 §§ järaställes raotsvarande beslut enligt förordningen ora erkända arbetslös­hetskassor,

2,    Lagen äger icke tillärapning i fråga ora registrerad understödsföre­
ning vilken vid denna lags ikraftträdande raeddelar försäkring vid ar­
betslöshet och ej antagits som erkänd arbetslöshetskassa.

 

Prop. 1973:56                                                        282

3.    Registrerad understödsförening vilken vid lagens ikraftträdande är antagen sora erkänd arbetslöshetskassa skall genora arbetsraarknadssty­relsens försorg registreras hos styrelsen. I registret skall därvid införas vad sora vid lagens ikraftträdande är infört i understödsföreningsregist­ret. Anraälningsskrifter raed därvid fogade handlingar angående fören­ing sora nu angivits skall förvaras sora bilagor till registret för erkända arbetslöshetskassor.

4.    I fråga om beslut av erkänd arbetslöshetskassa sora fattats före ikraftträdandet av denna lag och ora talan raot sådant beslut tillärapas äldre lag.

5.    Förekoraraer i lag eller annan författning hänvisning till bestära-melse som ersatts genom bestäraraelse i denna lag, skall I stället den be­ stämradsen tillämpas.

2    Förslag till

Lag om kontant arbetsmarknadsstöd

Inledande bestämmelser

1 §    Kontant arbetsmarknadsstöd utges enligt denna lag vid arbetslös­
het till

1.    den som icke är försäkrad enligt lagen (1972: 00) ora arbetslöshets­försäkring,

2.    försäkrad enligt näranda lag sora efter inträdet i erkänd arbetslös­hetskassa ännu ej uppfyllt arbetsvUlkoret enligt lagen, eller

3.    försäkrad enhgt näranda lag sora ej har rätt till ersättning enligt la­gen på grund av alt ersättningsperiod gått till ända sedan han uppnått 60 års ålder.

 

2    §    Det kontanta arbetsraarknadsstödet handhas av arbetsraarknads­styrelsen och länsarbetsnäranderna.

3    §    Kontant arbetsraarknadsstöd utgår till den sora uppfyller före­ skrivna ersättningsvillkor i Sverige.

Allmänna villkor för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd

4 §   Kontant arbetsraarknadsstöd vid arbetslöshet tillkoraraer den sora

1.    är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete för arbets­givares räkning minst tre timraar varje arbetsdag och i genorasnitt rainst 17 timraar i veckan,

2.    är beredd att taga erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken han icke anmält hinder som kan godtagas,

3.    är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförraed­Ungen i den ordning som arbetsraarknadsstyrelsen föreskriver, och

4.    icke kan erhålla lärapligt arbete.

Företagare anses arbetslös när hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört ej endast tUlfälligt, om icke arbetsraarknadsstyrelsen av sär­skilda skäl föreskriver annat.

 

Prop. 1973: 56                                                       283

5 §    Erbjudet arbete skall anses lämpligt, ora

1.    inom ramen för tillgången på arbetstillfällen skälig hänsyn tagils såväl till den arbetssökandes yrkesvana och förutsättningar i övrigt för arbetet som till hans önskeraål i fråga ora arbetsval och andra person­liga förhållanden,

2.    ansläUningsförraånerna är skäliga i förhållande till den ersättning som sökanden har rätt tUl enligt denna lag,

3.    anställningsförmånerna är förenliga raed kollektivavtal, ora sådant finns, och ej är oskäliga i förhållande till de förraåner sora vid järaför­liga företag utgår tUl arbetstagare raed likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer,

4.    arbetet ej hänför sig lill arbetsplats där arbetskonflikt råder till följd av slridsåtgärd sora är lovlig enligt lag och kollektivavtal,

5.    förhållandena på arbetsplatsen raotsvarar vad sora föreskrives i lag eller författning rörande åtgärder till förebyggande av ohälsa eller olycksfall.

Arbetsvillkor m. m.

6 § Rätt till kontant arbelsraarknadsslöd föreligger, ora den arbetslöse
under en ramtid av högst tolv raånader oraedelbart före arbetslöshetens
inträde utfört förvärvsarbete i fera raånader (arbetsvillkor). Härvid tages
hänsyn endast tUl raånad då förvärvsarbete utförts rainst 10 dagar och
rainst 70 tiraraar.

Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för uppfyllande av arbetsvUlkoret.

7 § Med tid varunder sökanden enligt 6 § skall ha utfört förvärvsar­
bete jämsläUes lid då han

1.    i enskilt hera vårdat eller hjälpt åldring eller handikappad i sådan utsträckning att han varit förhindrad alt slå lill arbetsraarknadens förfo­gande,

2.    genomgått arbetsraarknadsutbildning, fullgjort värnplikt eUer åt­njutit tilläggssjukpenning enligt 3 kap 13 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring, dock tillsammans högst två månader,

3.    haft semester, eller

4.    eljest raed helt eller delvis bibehållen lön varit ledig av annan an­ledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barnsbörd,

 

8    § Vid bestäraraande av ramtid enligt 6 § inräknas icke tid då sökan­den varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdora, värnplikts­tjänstgöring, vuxenutbildning, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberö­vande på krirainalvårdens oraråde eller vårdnad av eget barn eller adop­tivbarn sora ej fyllt tre år, i den raån tiden ej raed tillärapning av 7 § jämställes med tid under vilken förvärvsarbete utförts,

9    § Den som i rainst tre raånader i anslutning till alt han avslutat ung­domsutbildning, vuxenutbildning på heltid sora berättigar till studieso­cialt stöd eller arbetsraarknadsutbildning, ulfört förvärvsarbete eller stått lill arbetsraarknadens förfogande sora arbetssökande genora den of­fentliga arbetsförraedUngen är berättigad till kontant arbetsraarknads­stöd utan att ha uppfyllt arbetsvillkoret.

Den tid under vilken sökanden skall ha stått till arbetsraarknadens

 

Prop. 1973: 56                                                                      284

förfogande skall ligga inora åtta raånader från utbUdningens avslutande, ora ej särskUda skäl föreligger.

Arbetslös sora avses i 1 § 3, skall anses ha fullgjort arbetsvillkoret,

10 § Vid tillärapning av 6, 7, 8 och 9 §§ tages ej hänsyn lill lid innan
sökanden uppnått feralon års ålder.

Del kontanta arbetsmarknadsstödets form m. in.

11    § Kontant arbelsraarknadsslöd ulgår i form av ett för dag beräknat belopp. Summan av antalet ersatta och arbetade dagar samt karensdagar under en kalendervecka får uppgå till högst fem,

12    § Kontant arbetsmarknadsstöd får ej utges för söndag. För helgdag sora ej infaller på söndag särat för påskafton, pingstafton, raidsoraraar­aflon, julafton och nyårsafton får slöd utges endast ora stöd utgår för rainst två ytterligare dagar under sararaa kalendervecka och en arbetslös dag infaller oraedelbart före eller efler helgen.

Stöd får ej utges för dag då stödtagaren uppbär tilläggssjukpenning enligt 3 kap 13 § lagen (1962: 381) ora allraän försäkring.

Karenslid

13 § Kontant arbetsmarknadsstöd får icke utgå förrän sökanden un­
der en sararaanhängande tid av fera kalenderveckor varit arbetslös fera
dagar (karenstid), I karenstid inräknas endast dag för vilken stöd skulle
ha utgått, ora karensliden gått lill ända.

Sökande som avses i 1 § 3, behöver ej fullgöra karenstid. Delsamma gäller den som är ersätlningsberätligad enligt 9 §,

Ersättningstidens längd

14 § Kontant arbetsmarknadsstöd ulgår längst under 150 dagar från
det karensliden fullgjorts (ersältningsperiod), om ej annat följer av 15 §
sista stycket. Har stödtagaren uppnått 55 års ålder innan ersällningspe­
rioden gått lill ända, är perioden i stället 300 dagar. Sedan stödtagaren
uppnått 60 års ålder, är ersättningsperioden icke begränsad.

Rätten till kontant arbetsraarknadsstöd upphör raed utgången av må­naden före den under vilken den arbetslöse uppnår 67 års ålder eller när han dessförmnan börjar uppbära ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen (1962: 381) ora allraän försäkring,

15 § Ora arbetslöshet upphör innan ersätlningsperioden gått till ända,
har stödtagaren, ora ej annat följer av 16 §, rätt till kontant arbetsmark­
nadsstöd under återstående antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet
även ora han då ej uppfyller arbetsvillkoret och utan att ånyo fullgöra
karenstid.

Har ersättningsperioden gått till ända raen har stödtagaren under pe­rioden ånyo uppfyllt arbetsvillkoret, ulgår kontant arbetsmarknadsstöd under ytterligare ersättningsperiod utan att karenstid ånyo behöver full­göras. Den nya ersätlningsperioden räknas från inträdet av den arbets­löshet, då stödtagaren senast uppfyllde arbetsvillkoret.

Till den sora haft heltidsarbete och söker sådant arbete men regelbun­det utför deltidsarbete under tid då han i övrigt är arbetslös utgår ersätt­ning med högst 50 dagar. Om särskilda skäl föreligger, får dock ersätt­ningstiden förlängas till vad sora eljest gäller.

 

Prop. 1973: 56                                                                      285

16    § Har en sararaanhängande tid av tolv raånader, vari icke inräknas tid sora anges i 8 §, förflutit från del stödtagaren senast uppbar kontant arbetsraarknadsstöd, föreligger rätt till sådant slöd vid därefter inträffad arbetslöshet endast om stödtagaren då uppfyller arbetsvillkoret och full­gjort karenslid,

17    § Stödtagare sora blivit ersätlningsberätligad raed stöd av 9 § kan icke erhålla kontant arbetsmarknadsstöd under ny ersätlningsperiod ulan att uppfylla arbetsvillkoret enligt 6—8 §§, ora ej särskilda skäl föreligger.

Det kontanta arbetsmarknadsstödets storlek

18    § Kontant arbetsmarknadsstöd utgår för dag med en Ivåhundrasex-tiofjärdedel av det för raaj föregående år fastställda basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Brutet krontal utjäranas till närmast högre krontal,

19    § Uppbär stödtagare för viss dag halv sjukpenning enligt lagen (1962: 381) ora allraän försäkring eller lagen (1954: 243) om yrkesskade­försäkring nedsättes det kontanta arbetsraarknadsstödet för den dagen till hälfien av vad som annars skolat utgå, Stödtagare som endast söker deltidsarbete äger icke rätt till stöd för dag då han uppbär halv sjukpen­ning.

Pensionsavdrag m. m.

20 § Uppbär stödtagare änke- eller änklingspension eller annan ål­
derspension än enligt lagen (1962: 381) ora allraän försäkring, nedsättes
det kontanta arbetsmarknadsstödet raed pensionsbeloppet efler avdrag
för prelirainär skatt. Uppbär han mindre än hel förtidspension eller
mindre än helt sjukbidrag enligt näranda lag, får arbetsraarknadsstödet
icke översliga ett belopp sora raotsvarar helt sådant stöd rainskat med
ersättningsbeloppet efter avdrag för prelirainär skatt.

Uppbär stödtagare livränta från försäkringsinrältning på grund av yr­kesskada eUer olycksfall, nedsättes slödel enligt grunderna i första styc­ket.

Kontant arbetsmarknadsstöd till deltidsarbetande m. m.

21    § Halvt kontant arbetsraarknadsstöd utgår lill den sora före arbets­löshetens inträde haft deltidsarbete omfattande minst 17 limmar i vec­kan samt till den sora söker sådant deltidsarbete,

22    § Utför någon arbete under dag då han i övrigt är arbetslös ulgår helt kontant arbetsraarknadsstöd endast ora den arbetslösa tiden uppgår till rainst fera tiraraar. Om den arbetslösa tiden uppgår till minst tre lim­mar ulgår halvt stöd.

Kontant arbetsmarknadsstöd i vissa fall på jordbrukets område

23 § Den sora är född år 1920 eller tidigare och sora sedan fem är är
huvudsakligen sysselsatt inom jordbruket har, utan hinder av beslära­
raelsen i 4 § andra stycket, rätt till kontant arbetsmarknadsstöd under

 

Prop. 1973: 56                                                                      286

tid som anges i andra stycket. Stödet får dock icke utgå förrän sökanden har varit arbetslös i två raånader av angiven tid.

Sökanden skall före den 1 oktober ange viss sararaanhängande tid av högst sex månader under tiden fr. o. ra. den 1 oktober t. o, ra. den 30 septeraber påföljande år då jordbruksarbete icke kan antagas koraraa att hindra honora från alt laga annat arbete.

Begränsning vid säsongarbetslöshet

24 § I fråga ora arbetstagare sora huvudsakligen är sysselsatta i yrke,
inora vilket arbetslöshet årligen regelbundet förekoraraer, får arbets­
marknadsstyrelsen, om särskilda skäl föreligger, begränsa rätlen tUl kon­
tant arbetsraarknadsstöd.

Avstängning från rätten till kontant arbetsmarknadsstöd

25 § Stödtagare skall avstängas från rätt lill ersättning under lid sora
anges i 26 §, ora han

1.    frivilligt utan gUtig anlednmg lämnat sitt arbete,

2.    på grand av otillbörligt uppförande skilts från arbetet,

3.    avvisat erbjudet lärapUgt arbete eller

4.    utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete likväl genora sitt uppträdande uppenbarligen vållat, att anställning ej komrait lill stånd.

26 § Är det sannolikt alt arbete sora avses i 25 § skulle ha varat högst
fera dagar eller raer än fera raen högst tio dagar, utgör avstängningsti­
den sju respektive fjorton dagar. I annat fall är avstängningstiden tju­
goåtta dagar.

Är det uppenbart att stödtagaren ej vill antaga lärapligt arbete, såsom då han vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet sådant arbete, skall han vara avstängd till dess han utfört förvärvsarbete under tjugo dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande sora anges i 25 § inträffat eller från den senare dag arbetsraarknadsstyrelsen raed­ger.

27    § Besläraraelserna i 25 § 1—3 ora arbete får, ora det är skäligt, till-lärapas i fråga ora arbetsraarknadsutbildning, Avstängningstiden är i dessa fall tjugoåtta dagar, Besläraraelsen i 26 § tredje stycket äger mot­svarande tillärapning,

28    § Med beslut ora avstängning enligt 25—27 §§ jämställes beslut ora avstängning från rätt till ersättning enligt 27, 28, 29 och 32 §§ lagen (1972: 00) ora arbetslöshetsförsäkring.

Ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd m. m.

29 § Ansökan ora kontant arbetsraarknadsstöd göres skriftligen hos
länsarbetsnäranden i del län där sökanden är bosatt. Vid ansökningen
skall fogas intyg av arbetsgivaren ora sökandens arbetsförhållanden
särat de uppgifter i övrigt sora behövs för bedöraande av hans rätt liil
stöd.

Arbetsgivaren skall på begäran utfärda intyg sora avses i första styc­ket enligt forraulär sora fastställts av arbetsmarknadsstyrelsen.

 

Prop. 1973: 56                                                       287

Särskilda bestämmelser

30    § Har Konungen träffat överenskoraraelse raed annan stat ora andra vUlkor för rätt att erhålla ersättning än sora föreskrives i denna lag, skaU dessa villkor tUlärapas,

31    § Kontant arbelsraarknadsslöd får indragas eller skäligen nedsät­tas, om stödtagaren medvetet eller av grov vårdslöshet läranar oriktig el­ler vilseledande uppgift angående förhållande sora är av betydelse för rätten till stöd.

32    § Har någon genora oriktig uppgift eller genora underlåtenhet alt fullgöra honora åvilande uppgifts- eller anraälningsskyldighet eller an­norledes orsakat att kontant arbetsmarknadsstöd utgått obehörigen eller med för högt belopp eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit sådant stöd och har han skäligen bort inse detta, skall det sora betalats ut för raycket återbetalas, ora ej i särskilt fall anledning föreligger att helt eller delvis efterge återbelalningsskyldighet.

Har återbetalningsskyldighet ålagts någon enligt första stycket, får vid senare utbetalning till honom skäligt belopp Innehållas i avräkning på vad sora betalats ut för raycket,

33    § Lagen (1969: 93) ora begränsning av sarahällsstöd vid arbetskon­flikt äger tiUärapning på ersättning enligt denna lag,

34    § De närmare föreskrifier som finns erforderliga för tillämpningen av denna lag, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndi­gande, av arbetsraarknadsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 septeraber 1972,

3    Förslag till

Lag om särskild arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen

Härigenom förordnas sora följer,

1    § Arbetsgivaravgift för finansiering av arbetslöshetsförsäkring enligt lagen (1972: 000) om arbetslöshetsförsäkring erlägges till staten enligt denna lag,

2    § Arbetsgivare erlägger årligen arbetsgivaravgift med belopp sora motsvarar procent av sumraan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller i naturaförraåner i förra av kost eller bostad eller, i fall sora avses i 3 kap, 2 § andra stycket sista punk­ten lagen (1962: 381) ora allraän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagarens lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962: 381)-ora allraän försäkring. Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön un-

 

Prop. 1973: 56

288

der året understigit trehundra kronor, såvida fråga ej är ora arbetstagare sora avses i 1 § första stycket förordningen (1958: 295) ora sjöraansskatt. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, sora icke är obli­gatoriskt försäkrad enligt lagen (1954: 243) ora yrkesskadeförsäkring, ora ej fall sora avses i 3 kap, 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962: 381) ora allraän försäkring är för handen,

3 § Med arbetsgivare avses i denna lag den sora enligt 19 kap, 1 § la­gen (1962: 381) ora allmän försäkring skall erlägga avgift till sjukförsä­kring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973,

4    Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenora förordnas, alt 1 och 2 §§ förordningen (1959: 552) an­gående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen ora allraän försäkring, ra. ra.i skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1

Angående debitering och upp­börd av avgifter från arbetsgivare enhgt lagen ora allraän försäkring samt avgift för obligatorisk försäk­ring i riksförsäkringsverket enligt lagen ora yrkesskadeförsäkring jämte tilläggsavgift enligt 39 § sist­nämnda lag och avgiftstillägg jäm­likt 14 § lagen angående oraregle­ring av vissa ersättningar enligt la­gen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete ra, ra, ävensora avgifter enligt för­ordningen angående byggnads­forskningsavgifl och lagen ora lö­negarantiavgifl skall gälla vad nedan stadgas.

Föreslagen lydelse

5-

Angående debitering och upp­börd av avgifter från arbetsgivare enligt lagen (1962:381) ora all­män försäkring samt avgift för obligatorisk försäkring i riksför­säkringsverket enligt lagen (1954: 243) ora yrkesskadeförsäkring jära­te tilläggsavgift enligt 39 § sist­näranda lag och avgiftstillägg jäm­likt 14 § lagen (1955: 469) angåen­de omreglering av vissa ersättning­ar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) ora försäkring för olycks­fall i arbete ra. m. ävensora avgif­ter enligt förordningen (1960: 77) angående byggnadsforskningsav­gift, lagen (1970: 742) om lönega­rantiavgift och lagen (1972: 000) om särskild arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen skall gäl­la vad nedan stadgas.

Avgift jämte tilläggsavgift för frivillig försäkring i riksförsäkringsver­ket enligt lagen ora yrkesskadeförsäkring uppbäres i den ordning verket bestämraer,

1 Förordningen omtryckt 1962: 396, Senaste lydelse av rubriken 1962: 396, = Senaste lydelse 1970: 744,

 

Prop. 1973: 56

289

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §3

I denna förordning förstås raed

arbetsgivaravgift: suraraan av arbetsgivarens avgifter enligt 1 § första stycket:

avgiftsunderlag: belopp vara avgift, sora avses i 1 § första stycket, skall beräknas för arbetsgivaren;

utgiftsår: del kalenderår för vUket avgiftsunderlag skall besläraraas.

Såvitt gäller beräkning av av­giftsunderlag för avgift till sjuk­försäkringen och försäkringen för tUläggspension särat för lönega­rantiavgifl skall raed lön enligt denna förordning förslås järaväl sådan ersättning, sora enligt 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten el­ler 11 kap, 2 § andra stycket lagen ora allraän försäkring anses såsora inkorast av anställning.

Såvitt gäller beräkning av av­giftsunderlag för avgifi lill sjuk­försäkringen och försäkringen för tilläggspension särat för lönega­rantiavgifl och arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen skall raed lön enligt denna förordning förslås järaväl sådan ersättning, sora enligt 3 kap, 2 § andra styc­ket sista punkten eller 11 kap, 2 § andra stycket lagen ora allraän försäkring anses såsora inkorast av anställning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973,

Vid debitering enligt 20 § första stycket av arbetsgivares prelirainära avgift för år 1973 skall hänsyn tagas även till avgiftsuttaget enligt lagen (1972: 000) ora särskild arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen.

» Senaste lydelse 1970: 744.

 

Prop. 1973: 56                                                       290

Innehåll

Sid.

Propositionen..................................................... ..... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll....................... ..... 1

Förslag till

lag ora arbetslöshetsförsäkring........................... ..... 3

lag ora kontant arbetsraarknadsstöd....................     23

lag ora arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det

kontanta  arbetsraarknadsstödet   ...................     30

lag ora ändring i förordningen angående uppbörd av vissa avgif­
ter enligt lagen om allraän försäkring, m. ra........     31

Utdrag av statsrådsprotokollet den 9 raars 1973 ...... ... 33

1       Inledning     ................................................. ... 33

2       Nuvarande ordning   ...................................... ... 36

 

2.1    Arbetslöshetsförsäkringen   ........................ ... 36

2.2    Statsbidragsförordningen    ........................ ... 46

2.3    Kommunalt kontantunderstöd ..................... ... 47

2.4    Statligt omställningsbidrag.......................... ... 48

3  KSA-ulredningens förslag.................................     49

3.1    Allmänt    ............................................... ... 49

3.2    Stödforraer vid arbetslöshet .......................     51

3,2,1    Reservation ..................................     57

3.3    Föreningsrättsliga bestäramelser  om  arbetslöshetskassor         57

3.4    Allmänna förutsättningar för rätt till försäkringsersättning

och kontant arbetsraarknadsstöd ................     64

3.4.1       Alhnänt    ........................................     64

3.4.2       Lärapligt arbete  ...............................     70

3.4.3       Självförvållad arbetslöshet...................     75

3.5                                                              Arbetslöshetsförsäkringen                   79

3.5.1       12-raånadersvUlkoret   ...................... ... 79

3.5.2       5-raånadersvillkoret    ....................... ... 79

3.5.3       Karens............................................ ... 83

3.5.4       Ersättningstid  ................................. ... 85

3.5.5       Ersättningsbelopp    .......................... ... 88

3.5.6       Överförsäkringsbestäraraelser     .........     90

3.5.7       Pensionsavdrag    .............................     92

3.5.8       Saraordning raed förtidspension  ......... ... 93

3.5.9       Deltidsarbete   .................................     95

3.5.10    Reservation och särskilt yttrande..........   100

3.6                                                               Kontant arbetsmarknadsstöd               100

3.6.1       ArbetsvUlkor    .................................   100

3.6.2       Karens............................................. . 102

3.6.3       NytUlträdande eller återinträdande på arbetsraark­naden                102

3.6.4       Växelarbetande jordbrukare ................ . 105

3.6.5       Ersältningstid   ................................. . 106

3.6.6       Ersättningsbelopp    ..........................   108

3.6.7       Deltidsarbete    ................................   110

 

Prop. 1973: 56                                                       291

Sid.

3.6.8        Reduktionsregler................................ .. 111

3.6.9        Det statiiga omställningsbidraget..................        112

3.6.10     Administration    ............................... .. 114

3.6.11     Reservation och särskUda yttranden..... .. 115

3.7 Kostnader................................................ .. 116

3.7.1       Huvudsakhga kostnadsfaklorer............. .. 116

3.7.2       Arbetslöshetsförsäkringen ..................    117

3.7.3       Kontant   arbetsmarknadsstöd   .......... .. 119

3.7.4       Växelarbetande jordbrukare................. .. 121

3.7.5       Sararaanfattande bedöraning............... .. 121

3.8 Finansiering     ......................................... .. 122

3.8.1       Principiella synpunkter ....................... .. 122

3.8.2       Grandbidrag    ..................................    126

3.8.3       Progressivt bidrag   ........................... .. 127

3.8.4       Förvaltningsbidrag ............................ .. 128

3.8.5       Statsbidragens utbetalning.................. .. 130

3.8.6       Reservation och särskilt yttrande......... .. 131

4  Sjukpenningutredningens förslag....................... .. 131

4.1    Allraänt    ...............................................    131

4.2    Arbetslöshetsförsäkringen   ........................ .. 134

4.3    Kontant arbetsraarknadsstöd....................... .. 136

4.4    Pensionsgrundande inkorast för tilläggspension .. 136

4.5    Kostnader    ............................................ .. 137

4.6    Finansiering..............................................    138

4.7    Särskilt yttrande....................................... .. 139

5  Fraraställning från AMS .................................. .. 139

5,1 Ersättningsberäkning vid arbetslöshet dd av vecka i ar­
betslöshetsförsäkringen   ...........................    139

6  Reraissyttranden     ......................................    142

6.1 Yttranden över KSA-utredningens förslag......    142

6.1.1       Allraänt    ....................................... .. 142

6.1.2       AUraänna förutsättningar för rätt tiU ersättning ..   147

6.1.3       Arbetslöshetsförsäkringen  ..................    153

6.1.4       Kontant   arbetsmarknadsstöd   ...........    160

6.1.5       Finansiering......................................    162

6.2 Yttranden över sjukpenningutredningens förslag             163

6.2.1       Arbetslöshetsförsäkringen  ...... ;......... .. 163

6.2.2       Kontant arbetsmarknadsstöd............... .. 164

6.2.3       Övriga frågor....................................   164

7  Departeraentschefen  ....................................    165

7.1    Stödforraer vid arbetslöshet........................ .. 165

7.2    Skattefrågor............................................    172

7.3    Allraänna förutsättningar för rätt till försäkringsersättning

och kontant arbetsraarknadsstöd ................ .. 173

7.3.1       Allmänt    ........................................   173

7.3.2       LämpUgt arbete  .............................. .. 179

7.3.3       Självförvållad arbetslöshet..................   183

7.4                                                              Arbetslöshetsförsäkringen                   185

7.4.1       Föreningsrättsliga bestämraelser om arbetslöshets­kassor               185

7.4.2       MedlemsviUkor    ..............................   189

7.4.3       Arbetsvillkor    .................................   190

 

Prop. 1973: 56                                                      292

Sid,

7.4.4       Karens      ....................................... . 193

7.4.5       Ersätlningstid   .................................   194

7.4.6       Ersättningsbelopp    .......................... . 195

7.4.7       Överförsäkringsbestäraraelser     .........   196

7.4.8       Pensionsavdrag    .............................   198

7.4.9       Saraordning raed förtidspension  ..........   200

7.4.10    Ersättning vid arbetslöshet del av vecka   202

7.5 Kontant arbetsraarknadsstöd.......................   207

7.5.1        ArbetsvUlkor    ................................. . 207

7.5.2        Karens............................................ . 208

7.5.3        Nytillträdande eller återinträdande på arbetsraark­naden                 209

7.5.4        Växelarbetande jordbrukare.................   212

7.5.5        Ersättningstid  .................................   213

7.5.6        Ersättningsbelopp.............................. . 215

7.5.7        Deltidsarbete   ................................. . 216

7.5.8        Reduktionsregler................................ . 218

7.5.9        Det statliga omslällningsbidraget........... . 219

7.5.10     Adrainistration.................................. . 221

7.6 Finansierings- och kostnadsfrågor   ............. . 224

7.6.1       Arbetslöshetsförsäkringen   ................ . 224

7.6.2       Kontant arbetsraarknadsstöd............... . 227

7.6.3       Kostnader........................................ . 227

 

8       Upprättade lagförslag   .................................. . 228

9       Specialraotivering   ....................................... . 22Q

 

9.1    Förslaget till lag ora arbetslöshetsförsäkring... . 229

9.2    Förslaget till lag ora kontant arbetsraarknadsstöd ,,,,,,    254

9.3    Förslaget till lag ora arbetsgivaravgift till arbetslöshetsför­säkringen och det kontanta arbetsraarknadsstödet ,,,,,,                           264

9.4    Förslaget till lag ora ändring i förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allraän försäk­ring, ra, ra,......................................   265

10    Heraställan.................................................   266

Bilaga

KSA-utredningens förslag till

1.    lag ora arbetslöshetsförsäkring   ........................   267

2.    lag om kontant arbetsraarknadsstöd ,.,,...............   282

 

3,    lag ora särskild arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen 287

4,    lag ora ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd

av vissa avgifter enligt lagen ora allraän försäkring, ra, ra, .,,, 288

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1973     730102