Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Majits proposition nr 46 år 1973                          Prop. 1973:46

Nr 46

Kungl. Maj:ts proposition angående utformningen av beskattad sjukpen­ning, m. m.; given Stockholms slott den 9 mars 1973.

Kungl, Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, föreslå riksdagen all bifalla de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departements­chefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

SVEN ASPLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen läggs fram förslag till en omkonstruklion av sjukpen­ningförsäkringen. 1 samband därmed föreslås en höjning av ersättnings­nivån för sjukpenning från den allmänna försäkringen i anslutning till att sjukpenningförmånerna görs skattephkliga.

Nuvarande syslem med sjukpenningklasser ersätts av en sjukpenning­grundande inkomst som direkt knyter an till den inkomst som sjukpen­ningen skall ersätta. Sjukpenningen föreslås utgå " med belopp som motsvarar 90 % av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst upp till en årsinkomst som motsvarar 7,5 basbelopp, vilket f. n. betyder 54 700 kr. Sjukpenningen föreslås bli pensionsgrundande för ATP. Därmed blir sjukpenningen jämförbar med sjuklön från arbetsgivaren. Delsamma föreslås gälla bl. a. för sjukpenning från yrkesskadeförsäk­ringen. I propositionen läggs också fram förslag lill de lagändringar som behövs för tillgodoräknande som pensionsgrundande inkomst av vissa förmåner vid vård av barn och vid arbetslöshet varom förslag läggs fram i särskilda propositioner.

Sjukpenningen för hemmamakar höjs från 6 kr. till 8 kr. om dagen utan beskattning. De särskilda barntilläggen till sjukpenningen slopas. För försäkrade med förvärvsinkomst mellan 1 800 kr. och 4 500 kr. om året skall gälla särskilda övergångsregler. Möjligheterna all teckna frivillig sjukpenningförsäkring vidgas lill att gälla ell sammanlagt belopp på 20 kr, om dagen ulan beskattning mot f, n, 15 kr.

Den föreslagna höjningen av sjukpenningförmånerna medför all sjuk­försäkringens kostnader år 1974 ökar med ca 2 700 milj, kr, jämfört med i år.

Propositionen innehåller även förslag om nya finansieringsregler för sjukförsäkringen. Dessa finansieringsregler omfattar även kostnaderna för

1 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 46


 


Prop, 1973:46                                                                          2

de i särskilda propositioner framlagda förslagen om genomförande av en ahmän tandvårdsförsäkring och en föräldraförsäkring. Statsbidrag föreslås utgå med en tredjedel av samtliga kostnader inom sjukförsäkringen. Statens bidrag till sjukförsäkringen stiger därmed från ca 1 000 milj. kr. för innevarande år till drygt 3 450 milj. kr. för år 1974. Arbetsgivarna föreslås svara för ca 40 % av hela sjukförsäkringens kostnader. Arbetsgi­varnas sjukförsäkringsavgift föreslås därför höjd från nuvarande 3,2 % lill 3,8 % av löneunderlaget fr. o. m, den 1 januari 1974, Genom höjningen tillförs försäkringen 665 milj, kr, för helt år.

Som bidrag till finansieringen av tandvårdsförsäkringen, föräldraförsäk­ringen och de höjda sjukpenningförmånerna tillförs sjukförsäkringen vidare 250 milj, kr, genom ökade sjukförsäkringsavgifter från de försäkra­de motsvarande i genomsnitt 70 kr, per försäkrad och år. Denna egenavgift till sjukförsäkringen föreslås samtidigt få en ändrad utform­ning. Avgiften föreslås bestå av dels en fast del på 300 kr. för varje försäkrad med minst 4 500 kr. i årsinkomst och dels en rörlig del som skall utgöra en viss procentandel av den sjukpenninggrundande inkoms­ten. Den totala sjukförsäkringsavgiften får inte överstiga 10 % av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. Jämfört med de avgifter som skulle ha gällt år 1974 vid oförändrade förmåns- och finansieringsregler kommer den föreslagna avgiftskonstruktionen att inne­bära minskade eller oförändrade avgifter för försäkrade i inkomstlagen upp lill 20 000 kr, i årsinkomst av anställning. För den som har 30 000 kr, i årsinkomst ökar avgiften med ca 50 kr, per år, medan den som har 40 000 kr, i årsinkomst får betala ca 100 kr, mer än han skulle ha gjort år 1974 enligt nuvarande regler. För de högsta inkomsttagarna, som berörs av höjningen av övre inkomstgränsen för sjukpenningskalan till 54 700 kr,, ökar avgiften med mellan 200 och 300 kr, per år. För egna företagare kommer att gälla särskilda avgiftsregler.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1974.


 


Prop. 1973:46

1  Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1962:381) om allmän för­säkring,

dels att 3 kap, 9 § och 1 5 kap, 2 § skall upphöra att gälla, dels att 1 kap, 6 §, 3 kap, 1-6, 10, 11, 16-18 §§, 4 kap. 3 §, 7 kap. 1 §, Il kap, 2, 3 och 6 §§, 13 kap, 2 §, 17 kap, 1 och 4 §§, 18 kap, 5 §, 19 kap, 1-4, 6 och 7 §§, 20 kap, 3 och 4 §§ samt 21 kap, 1 § skah ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                         Föreslagen tydelse

1 kap. 6§'

Inom   folkpensioneringen   och Inom    den    aUmänna   försäk-

försäkringen    för   tilläggspension ringen skola de beräkningar, som

skola de beräkningar, som angivas angivas   i   denna   lag,   göras   på

i denna lag, göras på grundval av grundval av ett b a s b e 1 o p p.
ett b a s b e 1 o p p.

Basbeloppet fastsläUes av Konungen för varje månad och ulgör fyratusen kronor multiplicerat med det tal, vilket angiver förhållandet meUan det allmänna prisläget under andra månaden före den som basbeloppet avser och prisläget i september 1957. Ändring av nämnda lal må ej föranleda ändring av basbeloppet, med mindre talet stigit eller nedgått med minst tre procent sedan närmast föregående ändring av basbeloppet vidtogs. Det sålunda beräknade basbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor.

3 kap.

1 §

Försäkrad äger enligt vad nedan    Hos allmän försäkringskassa in-

sågs rätt till sjukpenning på grund-       skriven försäkrad äger enligt vad val av placering i sjukpenningklass.        nedan  sägs  rätt  till sjukpenning,

om hans sjukpenninggrundande inkomsl uppgår till minst fyratu­senfemhundra kronor.

Försäkrad, som är inskriven i allmän försäkringskassa men som icke har sjukpenninggrundande in-

1 Senaste lydelse 1967:206.


 


Prop, 1973.46

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


komst uppgående till fyra­tusenfemhundra kronor, skall än­då vara berättigad tiU sjukpenning enligt vad nedan sägs, förutsatt att han är gift och stadigvarande sam­manbor med sin make eller, i annat fall, stadigvarande samman­bor med barn under sexton år till honom eller hans make eller med någon, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn.

2r


Hos allmän försäkringskassa in­skriven försäkrad, vars inkomst av förvärvsarbete för år räknat upp­går till minst ettusenåtlahundra kronor, skall med hänsyn till sag­da inkomst vara placerad i sjuk­penningklass. Har den försäkrade inkomst såväl av anställning som av annat förvärvsarbete, skall pla­ceringen anses grundad på inkoms­ten av anställning såvitt avser den sjukpenningklass, i vilken den för­säkrade skulle hava placerats med hänsyn enbart till sagda inkomst, samt i övrigt på inkomsten av annat förvärvsarbete. För tid då undantagande från försäkringen för tilläggspension enhgt 11 kap. 7 § äger giltighet för den försäkra­de skall för placering i högre sjuk­penningklass enligt 4 § än klassen nr 2 hänsyn icke tagas till inkomst av annat förvärvsarbete än anställ­ning.

Med inkomst av förvärvsarbete avses den inkomst i penningar el­ler naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad kan antagas   komma   att   tills   vidare


Sjukpenninggrundan­de inkomst är den inkomst i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som för­säkrad kan antagas för år räknat komma att tills vidare åtnjuta av eget arbete, antingen såsom ar­betstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av an­ställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Sjukpen­ninggrundande inkomst fastställes av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skola därvid var för sig avrundas UU närmast lägre hundratal kronor. För lid då un­dantagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7§ gäller för den försäkrade skall inkomst av annat förvärvsarbete icke beaktas.

Vid beräkning av sjukpenning­grundande inkomst bortses från in­komst av anställning och annat för­värvsarbete i den mån summan där­av överstiger sju och en halv gånger


2 Senaste lydelse 1970:141.


 


Prop. 1973:46


Nuvarande lydelse åtnjuta av eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller ock eUest (inkomst av annat för­värvsarbete). Ersättning i penningar eller naturaförmåner som nyss sagts för arbete som försäkrad utför för annans räkning ulan att vara anställd i dennes tjänst anses säsom inkomst av an­ställning, såvida den försäkrade och den som utgivit ersättningen äro ense därom samt överenskom­melse tillika träffas enligt 11 kap. 2 § andra stycket; och skall i dy­likt fall den förre anses såsom arbetstagare och den senare såsom arbetsgivare.

Beräkning av inkomst av för­värvsarbete skall, där förhållande­na ej eljest äro kända för försäk­ringskassan, grundas på de upplys­ningar, som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbets­givare eller som må kunna framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomsl. Inkomsl av arbete för egen räkning må ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Utgöres inkomst helt el­ler delvis av naturaförmåner, skola dessa uppskattas efter de regler, som tillämpas vid taxering till kommunal inkomstskatt.

Försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa men vars inkomst av förvärvsarbete icke uppgår till ettusenåttahundra kro­nor för år, skall likväl vara place­rad i sjukpenningklass, såframt han är gift och stadigvarande sam­manbor med sin make eller, i an­nat fall, stadigvarande sammanbor


Föreslagen lydelse det vid årets ingång gällande bas­beloppet. Belopp, från vilket så­lunda skall bortses, avräknas i i första hand på inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i pen­ningar eller naturaförmåner som / första stycket sagts för arbete som försäkrad utför för annans räkning ulan att, vara anställd i dennes tjänst anses såsom inkomst av an­ställning, såvida den försäkrade och den som utgivit ersättningen äro ense därom samt överenskom­melse tillika träffas enligt 11 kap. 2 § andra stycket; och skall i dy­likt fall den förre anses såsom arbetstagare och den senare såsom arbetsgivare.

Beräkning av sjukpenninggrun­dande inkomst skall, där förhål­landena ej eljest äro kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar, som kassan kan in­hämta av den försäkrade eller den­nes arbetsgivare eller som må kun­na framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning må ej be­räknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Utgöres in­komst helt eller delvis av natura­förmåner, skola dessa uppskattas efter de regler, som tillämpas vid beräkning av preUminär skatt.


 


Prop. 1973:46


Nuvarande lydelse med barn under sexton år till ho­nom  eller hans  make eller med någon,  med vilken han varit gift eller har eller har haft barn.


Föreslagen lydelse


 


Försäkrad, som åtnjuter hel för­tidspension enligt denna lag eller under månaden närmast före den, varunder han uppnått sextiosju års ålder, åtnjutit sådan pension eller på grund av vad i 4 kap. 3 § stadgas icke vidare äger komma i åtnjutande av sjukpenning, må ej vara placerad i sjukpenningklass. Ej heller må försäkrad på grund av vad i 2 § sista stycket stadgas vara placerad i sjukpenningklass för tid efler den månad, varunder han fyller sextiosju år.


Försäkrad, som åtnjuter hel för­tidspension enligt denna lag eller under månaden närmast före den, varunder han uppnått sextiosju års ålder, åtnjutit sådan pension, har ej rätt till sjukpenning. För tid efter ingången av den månad, var­under försäkrad fyllt sextiosju år eller dessförinnan börjat åtnjuta ålderspension enligt denna lag, må sjukpenning utgå för högst ett­hundraåttio dagar.

Ej må försäkrad på grund av vad i 1 § andra stycket stadgas uppbära sjukpenning för lid efler den månad, varunder han fyller sextiosju år.


 


Försäkrad som avses i 2 § sista stycket skall tillhöra sjukpenning­klass nr 1. Hel sjukpenning i den­na klass utgör sex kronor för dag. Övriga sjukpenningklasser och be­loppet av hel sjukpenning för dag i varje klass framgår av följande ta­beU:


Hel sjukpenning utgör för dag nittio procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med trehundrasexliofem. Sjukpenningen avrundas till när­maste hela krontal. För försäkrad som avses i I § andra stycket ut­gör hel sjukpenning åtta kronor för dag.


3 Senaste lydelse 1970:141. " Senaste lydelse 1972:671.


 


Prop.

1973:46

 

 

Nuvarande lydelse

 

 

Sjuk-

Inkomsten av förvärvs

- Sjuk-

pen-

arbete uppgår för år

pen-

ni ng-klass nr

till kr

men ej till kr

ning kr.

2

1 800

2 600

6

3

2 600

3 400

7

4

3 400

4 200

8

5

4 200

5 000

9

6

5 000

5 800

10

7

5 800

6 800

12

8

6 800

8 400

14

9

8 400

10 200

16

10

10 200

12 000

19

11

12 000

14 000

22

12

14 000

16 000

25

13

16 000

18 000

28

14

18 000

21 000

31

15

21 000

24 000

34

16

24 000

27 000

37

17

27 000

30 000

40

18

30 000

33 000

43

19

33 000

36 000

46

20

36 000

39 000

49

21

39 000

-

52


Föreslagen lydelse


 


Av sjukpenningbeloppet i varje klass utgöra sex kronor grundsjuk­penning och återstoden tilläggs­sjukpenning.

För dag då försäkrad åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenning minskas med tio kronor, dock med högst hälften av sjukpenning­ens belopp. Minskningen skall in­till ett belopp av tre kronor anses belöpa på grundsjukpenning. I öv­rigt skall minskningen i första hand anses belöpa på sådan del av tilläggssjukpenning, som svarar mol inkomst ay anställning.

Utan hinder av vad i tredje stycket stadgas utgör sjukpenning­en vid sjukhusvård lägst sex kro­nor för försäkrad som stadigvaran­de sammanbor med barn under tio år till honom eller hans make eller till någon, med vilken han stadig­varande sammanbor och med vil­ken han varit gift eller har eller har haft barn.


För dag då försäkrad åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenning minskas med tio kronor, dock med högst en tredjedel av sjuk­penningens belopp. Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrundas till närmast lägre hela krontal. Sjukpenning vid sjukhus­vård skall dock alltid utgå med lägst åtta kronor.


 


Prop. 1973:46


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


Allmän försäkringskassa skall i samband med inskrivning av för­säkrad besluta angående den för­säkrades placering i sjukpenning­klass. Av beslutet skall framgå i vad mån placeringen grundas på inkomst av anställning eller på in­komst av annat förvärvsarbete. Den försäkrades placering i sjuk­penningklass skall omprövas

a)     när till kassans kännedom kommit all försäkrads inkomst­förhållanden undergått ändring av betydelse för placeringen i sjuk­penningklass,

b)     när undantagande som avses giltigt eller upphör att äga gUtighet,

c)    när förtidspensipn enligt den­
na lag beviljas den försäkrade eller
redan utgående sådan pension
ändras med hänsyn till ändring av
den försäkrades arbetsförmåga.

Ändring av försäkrads placering i sjukpenningklass i fall som avses under a), b) och c) här ovan må ej ske förrän vid det månadsskifte som inträffar närmast efter det beslutet härom fattats. Ändringar försäkrads placering i sjukpenning­klass i annat fall skall ske vid månadsskiftet närmast efter det anledning till ändringen uppkom­mit eller, i fall åa försäkrads place­ring i sjukpenningklass enligt 2 §


Allmän försäkringskassa skall i samband med inskrivning av för­säkrad besluta angående den för­säkrades tillhörighet till sjukpen­ningförsäkringen. I fråga om för­säkrad som avses i 1 § första stycket skall kassan samtidigt fast­ställa den försäkrades sjukpen­ninggrundande inkomst. Av be­slutet skall framgå i vad mån sjukpenninggrundande inkomst är att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete. Beslut om tillhörighet till sjukpenningförsäk­ringen skall omprövas

a) när lill kassans kännedom kommit alt försäkrads inkomst-förhållanden undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpen­ning eller för sjukpenningens stor­lek, i 2 § första stycket sista punkten blir samt

c) när förtidspension enligt den­na lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring ; den försäkrades förmåga eller möj­lighet att bereda sig inkomsl ge­nom arbete.

Ändring skall i fall som avses /' första stycket a) ej ske förrän trettio dagar efter det försäkrings­kassan fått kännedom om in­komständringen. Ändring skall i annat fall ske så snart anledning, till ändringen uppkommit eller, i fall då sjukpenningförsäkring en-ligt I § andra stycket skall upphö­ra på grund av att den försäkrades make eller någon med vilken den försäkrade varit gift eller har eller


5 Senaste lydelse 1970:141.


 


Prop. 1973:46


Nuvarande lydelse sista stycket skall upphöra på grund av att hans make eller nå­gon med vilken han varit gift eller har eller har haft barn avlider, vid fjärde månadsskiftet efler dödsfal­let.

Under tid då försäkrad lider av sjukdom som avses i 7 § må hans placering i sjukpenningklass icke ändras, med mindre sådant fall år för handen som avses under b) och ej här ovan eller rätt tiU sjuk­penning upphör tiU föUd av vad i 4 kap. 3 eller 5 § stadgas.

Under tid då försäkrad efler förmedling av arbetsmarknads­myndighet eller arbelsvårdsorgan hos kommun eller landstingskom­mun undergår arbetsprövning, yr­kesutbildning eller arbetsträning må han ej placeras i lägre sjukpen­ningklass än den han närmast dess­förinnan tillhörde, med mindre så­dant fall är för handen som avses under b) och c) här ovan eller, vad angår arbetsträning, denna pågått sex månader.


Föreslagen lydelse

har  haft barn avlider, vid fjärde

månadsskiftet efler dödsfallet.

Under tid då försäkrad efter förmedling av arbetsmarknads­myndighet eller arbelsvårdsorgan hos kommun eller landstingskom­mun undergår arbetsprövning, yr­kesutbildning eller arbetsträning skaU fastställd sjukpenninggrun­dande inkomst ej sänkas, med mindre sådant fall är för handen som avses (' första stycket b) eller c) eller, vad angår arbetsträning, denna pågått sex månader.



Försäkrad är skyldig all sä snart ske kan och senast inom två veckor till den allmänna försäk­ringskassan anmäla sådan stadigva­rande ändring i sina inkomstför­hällanden, som är av betydelse för placeringen i sjukpenningklass.

6 Senaste lydelse 1971:631.


Försäkrad är skyldig att sä snart ske kan och senast inom två veckor till den allmänna försäk­ringskassan anmäla sådan ändring i sina inkomstförhållanden, som på­verkar rätten till sjukpenning eller sjukpenningens storlek.

Allmän försäkringskassa skall i den utsträckning det skäligen på­kallas genom förfrågningar hos de försäkrade eller på annat lämpligt sätt inhämta uppgifter om den försäkrades inkomstförhällanden och andra omständigheter som ha betydelse för sjukpenningförsäk­ringen.


 


Prop. 1973:46


10


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Till sjukpenning utgives b a r n -
tillägg för den försäkrades el­
ler hans makes barn under sexton
år, med vilket den försäkrade sta­
digvarande sammanbor. Detsam­
ma gäller där den försäkrade är
underhållsskyldig
     beträffande

barn under sexton år, med vilket han icke stadigvarande samman­bor, såframt han på sätt riksför­säkringsverket föreskriver styrker att underhållsskyldigheten fullgö­res.

Barntillägg till hel sjukpenning utgör en krona för ett eller tvä barn, tvä kronor för tre eller fyra barn samt tre kronor för fem eller flera barn, allt för dag. Till sjuk­penning, som tiUkommer försäk­rad vilken stadigvarande samman­bor med barn under tio år, utgör dock barntillägg lägst två kronor för dag.

Barntillägg till halv sjukpenning utgör hälften av belopp som i föregående stycke sägs.

Vid tillämpning av denna para­graf skall med make jämställas den, med vilken den försäkrade stadigvarande sammanbor och med vilken han varit gift eller har eller har haft barn.


För den dag då sjukdomsfallet inträffade utgår sjukpenning en­dast om den försäkrade på grund av sjukdomen gäll miste om dag­penning från erkänd arbetslöshets­kassa eller sjukperioden börjar inom tjugu dagar efler föregående


För den dag då sjukdomsfallet inträffade utgår ; annat fall än som avses i 9 § sjukpenning endast om den försäkrade på grund av sjukdomen gått miste om dagpen­ning från erkänd arbetslöshetskas­sa  eller kontant arbetsmarknads-


1 Senaste lydelse 1970:141.

*   Senaste lydelse 1970:141. Förslaget lill ny lydelse framläggs under förutsättning

av bifall tiU prop. 1973:47 och 1973:56.


 


Prop. 1973:46                                                                       11

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

sjukperiods slut.                        ■   stöd   enligt  lagen   (1973:00)  om

kontant arbetsmarknadsstöd eller sjukperioden börjar inom tjugu dagar efter föregående sjukperiods slut.

Varar sjukperioden högst sex dagar utöver den dag då sjukdomsfallet inträffade, utgår sjukpenning för dag, då den försäkrade icke skulle hava Utfört förvärvsarbete i sin huvudsakliga sysselsättning, endast i den mån antalet sådana dagar, den dag då sjukdomsfallet inträffade oräknad, överstiger två.

Utan hinder av andra stycket utgår

a) sjukpenning för semesterdag;


b) sjukpenning till försäkrad som vid sjukperiodens början äger uppbära dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa;

b) sjukpenning rill försäkrad
som vid sjukperiodens början äger
uppbära dagpenning från erkänd
arbetslöshetskassa eller kontant
arbetsmarknadsstöd enligt lagen
(1973:00) om kontant arbets­
marknadsstöd;
c) sjukpenning    tih   försäkrad
   c) sjukpenning   lill   försäkrad,

som är placerad i sjukpenningklass som avses i 1 § andra stycket, nr I eller är placerad i sjukpen­ningklass nr 2 och skulle hava varit placerad i sjukpenningklass nr 1 om hans inkomst av förvärvs­arbete icke uppgått till ettusen-åttahundra kronor för år.

Sjukpenning må ej utgivas för lid, innan anmälan om sjukdomsfallet gjorts hos den allmänna försäkringskassan, där ej hinder mölt för sådan anmälan eller eljesl särskilda skäl föranleda all sjukpenning bör utgå.

Såsom sjukperiod anses tid, varunder försäkrad i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i 7 §.

11


Därest försäkrad gör anmälan därom till den allmänna försäk­ringskassan, skall i fråga om sjuk­period, som börjar efter nästa må­nadsskifte, tilläggssjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete icke utgå för de första tre, trettiotre eller nitliolre


Därest försäkrad gör anmälan därom till den allmänna försäk­ringskassan, skall i fråga om sjuk­period, som börjar efter nästa må­nadsskifte, sjukpenning som svarar mol inkomst av annat förvärvsar­bete icke utgå för de första tre, trettiotre eller nittiotre dagarna av


9 Senaste lydelse 1966:350,


 


Prop, 1973:46


12


 


Nuvarande lydelse dagarna av varje sjukperiod, den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad (k a r e n s t i d). Därvid äga 10 § första—Iredje styckena, icke tillämpning i fråga om sådan sjukpenning. Vid beräkning av karenstid skola, därest sjukperiod börjar inom tjugu dagar efler före­gående sjukperiods slut, de båda perioderna anses såsom en sjuk­period.


Föreslagen lydelse varje sjukperiod, den dag då sjuk­domsfallet inträffade inräknad (k a r e n s t i d). Därvid äga 10 § första-lredje styckena icke tillämpning i fråga om sådan sjuk­penning. Vid beräkning av karens­tid skola, därest sjukperiod börjar inom tjugu dagar efler föregående sjukperiods slut, de båda perioder­na anses såsom en sjukperiod.


Försäkrad, som gjort anmälan enligt första stycket, må övergå till försäkring med kortare karenstid eller ulan karenslid, om han ej fyllt femtiofem år saml har god hälsa. Sådan ändring skall gälla från och med månaden närmast efler den, då framställning härom gjordes hos kassan, men må ej äga tillämpning vid sjukdom, som inträffat innan ändringen blivit gällande.

/ fråga om försäkring med ka­renstid skall vid tUlämpning av 5 § andra stycket första punkten den i sagda punkt angivna tiden trettio dagar ökas med det antal dagar som svarar mot den valda karens­tiden.

Upphör undantagande som av­ses i 2 § första stycket sista punk­ten att äga giltighet, skall beträf­fande tilläggssjukpenning, som svarar mot inkomst av annat för­värvsarbete, gälla en karenslid av nitliolre dagar. Den försäkrade må dock under de förutsättningar som angivas i andra stycket välja försäkring med kortare karenslid eller ulan karenstid; och skall där­vid jämväl i övrigt tillämpas vad i andra stycket är stadgat.

Ej må i någol fall sjukpenning som avses i denna paragraf utgivas vid sjukdom, som inträffat medan undantagande ägde giltighet.

Upphör undanlagande som av­ses i 2 § första stycket sista punk­ten att äga giltighet, skall beträf­fande sjukpenning, som svarar mot inkomst av annat förvärvsar­bete, gälla en karenslid av nittio­tre dagar. Den försäkrade må dock under de förutsättningar som angi­vas i andra stycket välja försäkring med kortare karenstid eller ulan karenstid; och skall därvid jämväl i övrigt tillämpas vad i andra stycket är stadgal.


Beträffande   arbetstagare,   som enligt statliga föreskrifier eller på


Beträffande   arbetstagare,   som enligt statliga föreskrifier eller på


' o   Senaste lydelse 1964:156. Förslaget till ny lydelse framläggs under förutsättning av bifah tiU prop. 1973:47.


 


Prop, 1973:46


13


 


Nuvarande lydelse grund av bestämmelse, som beslu­tals av kommun eller landstings­kommun, är berättigad all uppbä­ra lön vid sjukdom eller barns­börd, äger Konungen föreskriva undanlag helt eller delvis från vad som är stadgat om placering i sjuk­penningklass.

Har undanlag som i första stycket sägs icke föreskrivits eller gäller det endast delvis, äger ar­betsgivaren i den ordning Konung­en bestämmer frän allmän försäk­ringskassa- erhålla arbetstagaren tillkommande sjukpenning jämte barntillägg, i den mån nämnda för­måner icke överstiga den utbetal­da lönen.

Överenskommelse all arbetsgi­vare, som vid arbetstagares sjuk­dom eller barnsbörd utgivit lön till arbetstagaren, skall hos allmän försäkringskassa äga uppbära ar­betslagaren tillkommande sjuk­penning jämte barntillägg är bin­dande för kassan, endast såframt överenskommelsen har form av kollektivavtal och å arbetstagarsi­dan slutits eller godkänts av orga­nisation, som enligt lagen om för­enings- och förhandlingsrätt är att anse såsom huvudorganisation. Föreligger dylikt kollektivavtal, må det av arbetsgivare, som är bunden av avtalet, efter överens­kommelse åberopas jämväl beträf­fande arbetstagare, vilken icke omfattas av avtalet men sysselsat­tes i sådant arbete för vilket avta­let gäller.

Har försäkrad, som drabbats av sjukdom utom riket, därvid erhål­lit underhåll genom utrikesförvalt-


Föreslagen lydelse grund av bestämmelse, som beslu­tats av kommun eller landstings­kommun, är berättigad all uppbä­ra lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med an­ledning av barns födelse, äger Ko­nungen föreskriva undanlag hell eller delvis frän vad som är stadgat om rätt till sjukpenning och för­äldrapenning.

Har undantag som i första stycket sägs icke föreskrivits eller gäller det endast delvis, äger ar­betsgivaren i den ordning Konung­en bestämmer från allmän försäk­ringskassa erhåha arbetstagaren tillkommande sjukpenning eller föräldrapenning, i den mån nämn­da förmåner icke överstiga den ut­betalda lönen.

Överenskommelse att arbetsgi­vare, som vid arbetstagares sjuk­dom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse utgivit lön till ar­betstagaren, skall hos allmän för­säkringskassa äga uppbära arbets­tagaren tillkommande sjukpenning eller föräldrapenning är bindande för kassan endast såframt överens­kommelsen har form av kollektiv­avtal och å arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation, som enligt lagen om förenings-och förhandlingsrätt är att anse säsom huvudorganisation. Förelig­ger dylikt kollektivavtal, må det av arbetsgivare, som är bunden av avtalet, efter överenskommelse åberopas jämväl beträffande ar­betstagare, vilken icke omfattas av avtalet men sysselsattes i sådant' arbete för vilket avtalet gäller.

Har försäkrad, som drabbats av sjukdom utom riket, därvid erhål­lit underhåll genom utrikesförvalt-


 


Prop. 1973:46


14


 


Nuvarande lydelse ningens försorg, äger förvaltningen i den ordning Konungen bestämr mer från allmän försäkringskassa erhålla den försäkrade tillkom­mande sjukpenning jämte barn­tillägg, i den mån nämnda förmå­ner icke överstiga utgivet under­håll.


Föreslagen lydelse ningens försorg, äger förvaltningen i den ordning Konungen bestäm­mer från allmän försäkringskassa erhålla den försäkrade tillkom­mande sjukpenning, i den mån sjukpenningen icke överstiger utgi­vet underhåll.


 


17 §


11


 


Sjukpenning jämte barntillägg må indragas eller skäligen nedsät­tas, om försäkrad


Sjukpenning  må indragas eller skäligen  nedsättas, om försäkrad


a)  vägrar all mottaga besök av person, som av den allmänna försäk­ringskassan erhållit uppdrag att verkställa sjukkontroll;

b)  under sjukdom ändrar vistelseort ulan alt underrätta den allmänna försäkringskassan därom eller avreser till utlandet, där ej kassan medgivit alt sjukpenning må utgå under vistelse därstädes;


c) utan giltigt skäl underlåter att på sätl stadgas i 6 § första stycket anmäla sådan ändring i sina inkomstförhällanden, som är av betydelse för placeringen i sjuk­penningklass.

Angående nedsättning eller in­dragning av sjukpenning i andra fall stadgas i 20 kap. 3 §.


c) utan giltigt skäl underlåter att på sätl stadgas i 6 § första stycket, anmäla sådan ändring i sina inkomstförhällanden, som är av betydelse för rätten HU sjuk­penning eller för sjukpenningens storlek.

Vad i första stycket sägs äger motsvarande tillämpning i fråga om föräldrapenning.

Angående nedsättning eller in­dragning av ersättning som här avses stadgas i 20 kap. 3 §.


18 §12


På framställning av nykterhets-nämnd äger allmän försäkringskas­sa besluta, all sjukpenning jämte barniillägg samt moderskapspen-ning tillkommande försäkrad, som är hemfallen ål alkoholmissbruk och beträffande vilken föreligger omständighet i övrigt som i 15 §

' 'Förslaget till ny lydelse framläggs under 'Senaste lydelse 1969:161. Förslaget till av bifall till prop. 1973:47.


På framställning av nykterhets­nämnd äger allmän försäkringskas­sa besluta, att sjukpenning eller föräldrapenning tillkommande försäkrad, som är hemfallen ål alkoholmissbruk och beträffande vilken föreligger omständighet i övrigt som i   15 §  första stycket

förutsättning av bifall lill prop. 1973:47. ny lydelse framläggs under förutsättning


 


Prop, 1973.46


15


 


Nuvarande lydelse första stycket lagen om nykler­hetsvård sägs, helt eller delvis skall utbetalas till kommunal myndig­het eller den försäkrades make eller annan person att användas till den försäkrades samt, vad an­går sjukpenning jämte barntillägg, hans familjs och, i fråga om mo­der skapspenning, barnets nytta.

Beträffande moderskapspen-ning, som tillkommer kvinna vil­ken ej uppnått tjugu års ålder, må försäkringskassan på framställning av barnavårdsnämnd besluta om utbetalning lill annan enligt vad i första stycket sägs.

Är kvinna vid tiden för ned-komsten intagen i barnhem, ung­domsvårdsskola, fångvårds- eller tvdngsarbe tsanstalt eller allmän vårdanstalt för alkoholmissbruka­re, må försäkringskassan på fram­ställning av föreståndare för in­rättningen besluta, all moder­skapspenningen skall utbetalas till honom att användas till kvinnans och barnets nytta.


Föreslagen lydelse lagen om nykterhetsvård sägs, helt eller delvis skall utbetalas till kom­munal myndighet eller den försäk­rades make eller annan person att användas lill den försäkrades samt, vad angår sjukpenning, hans familjs och, i fråga om föräldra­penning, barnels nytta.

Beträffande föräldrapenning, som tillkommer försäkrad vilken ej uppnått tjugu års ålder, må föfSäitfiftgskassan pä framställning av barnavårdsnämnd besluta om utbetalning till annan enligt vad i första stycket sägs.

Är kvinna vid liden för barnets födelse intagen i barnhem, ung­domsvårdsskola, fångvårdsanslalt eller allmän vårdanstalt för alko­holmissbrukare, må försäkrings­kassan på framställning av före­ståndare för inrättningen besluta, att kvinnan tUlkommande föräld­rapenning skall utbetalas till ho­nom att användas till kvinnans och barnets nytta.


 


4

3

För tid efter ingången av den månad, varunder försäkrad fyllt sextiosju år eller dessförinnan bör­jat åtnjuta ålderspension enligt denna lag, må ersättning för sjuk­husvård utgå för högst trehundra­sexliofem dagar och sjukpenning för högst etlhundraåttio dagar. För tid, varunder den försäkrade åtnjuter hel förtidspension, må ersättning för sjukhusvård utgå för högst trehundrasextiofem dagar; och skall med sädan lid jämställas


kap.

81 3

För tid efter ingången av den månad, varunder försäkrad fyllt sextiosju år eller dessförinnan bör­jat åtnjuta ålderspension enligt denna lag, må ersättning för sjuk­husvård utgå för högst trehundra­sexliofem dagar. Vad nu sagts äger motsvarande tUlämpning för lid, varunder den försäkrade åtnjuter hel förtidspension och skall med sådan tid jämställas efterföljande tid, därest förtidspensionen upp­hört att utgå med månaden näst


I 3 Senaste lydelse 1969:650.


 


Prop, 1973:46


16


 


Nuvarande lydelse efterföljande   lid,   därest   förtids­pensionen upphört all  utgå med månaden näst före den, varunder den försäkrade fyller sextiosju år.


Föreslagen lydelse

före den, varunder den försäkrade

fyller sextiosju år.


7 kap. 1 §'"

Rätt lill folkpension i form av förtidspension tillkommer försäkrad, som fyllt sexton år och som ej åtnjuter ålderspension enligt denna lag, för tid före den månad, då han fyller sextiosju år, därest hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälfien och nedsättningen kan anses varaktig.

Rätt till förtidspension tillkom-     Rätt till förtidspension tillkom-

mer även äldre försäkrad, som är        mer även försäkrad, som fyllt sex-

arbetslös och som i egenskap av medlem i erkänd arbetslöshets­kassa uppburit ersättning från så­dan kassa under den längsta tid ersättning kan utgå eller som un­der 21 månader uppburit omställ-ningsbidrag enligt 102 § arbets­marknadskungörelsen (1 966:368), därest hans möjlighet att bereda sig fortsalt inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört el­ler genom annat för honom till­gängligt lämpligt arbete är nedsatt med minst hälften och nedsätt­ningen kan anses varaktig.

tio år och som till följd av arbets­löshet uppburit ersättning från er­känd arbetslöshetskassa under den längsta tiå sådan ersättning kan ut­gå eller uppburit kontant arbets­marknadsstöd enligt lagen (1973:000) om kontant arbets­marknadsstöd under fyrahundra­femtio dagar, därest hans möjlig­het alt bereda sig fortsalt inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämphgt ar­bete är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varak­tig. Rätt till förtidspension enligt vad nu sagts tiUkommer försäkrad som uppburit kontant arbetsmark­nadsstöd utan hinder av att stödet ej utgått under fyra hundrafemtio dagar, såvida han dessförinnan ut­tömt sin rätt till stöd. Kan nedsättning av arbetsförmågan icke anses varaktig men kan den antagas bliva bestående avsevärd tid, ägi" den försäkrade rätt till folkpension i form av s j u k b i d r a g. Sådant bidrag skall vara begränsat till viss tid; och skall i övrigt vad som är stadgat om förtidspension gälla beträffande sjukbidrag.

i'' Senaste lydel.se 1972:166. Pör.slaget till ny lydelse framläggs under förutsättning av bifall till prop. 1973:56.


 


Prop, 1973:46


17


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


1  I kap.

2 §''


Med inkomst av an­ställning avses den lön i pen­ningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäk­rad åtnjutit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomsl hänföres dock icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön, som under ett år ej uppgått till femhundra kronor.

Med inkomsl av an­ställning avses den lön i pen­ningar eher naluraförniåner i form av kost eller bostad, som försäk­rad åtnjutit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänföres dock icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön, som under ett år ej uppgått till femhundra kronor. Så­som inkomst av anstäUning anses även

a)    sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1954:243) om yrkes­skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av Ko­nungens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbets­tagare i allmän eller enskild tjänst,

b)    föräldrapenning,

c)    vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §,

d)     dagpenning från erkänd ar­
betslöshetskassa,

e)     kontant arbetsmarknadsstöd
enligt lagen (1973:00) om kontant
arbetsmarknadsstöd samt

f)      utbildningsbidrag  enligt   ar­
betsmarknadskungörelsen
(1966:368) i form av grundbidrag,
hyresbidrag    på    hemorten    och
barniillägg.

Ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket sägs för arbete som försäkrad utfört för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall, om ersättningen under ett år uppgått till minst femhundra kronor, anses säsom inkomsl av anställning, såvida den försäkrade och den som utgivit ersättningen varit ense därom; och skall i dylikt fall den förre anses såsom arbetstagare och den senare såsom arbetsgivare.

1 Senaste lydel.se 1972:560. Förslaget till ny lydelse framläggs under förutsättning av bifall tih prop. 1973:47, 1973:56 och 1973:60.

2 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 46


 


Prop, 1973:46                                                                         18

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Vid beräkning av inkonist av anställning skall hänsyn icke lagas till lön eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, i annat fall än då den försäkrade sysselsatts vid skötseln av här i riket belägen fastighet eUer i rörelse som bedrives från här beläget fast driftställe. Vad i delta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare, såframt svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift lill försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. I §.

Hänsyn skall ej heller lagas lill lön eller annan ersättning från främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från arbetsgivare, vilken lUlhör beskickning eller konsulat som nu sagts och icke är svensk medborgare. Vad i detla stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare eller den som utan alt vara svensk medborgare är bosalt i riket, såframt utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 1 §.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbetsgivare.

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses

a)  inkomst av här i riket bedriven rörelse;

b)  inkomst av här belägen jord-       b) inkomst av här belägen jord­bruksfastighet, som brukas av den bruksfastighet, som brukas av den försäkrade; samt                                      försäkrade;

c)  ersättning i penningar eller         c) ersättning i penningar eller naturaförmåner i form av kost el- naturaförmåner i form av kost el­ler bostad för arbete för annans ler bostad för arbete för annans räkning;                                                    räkning; mwu

d) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1954:243) om yrkes­skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av Ko­nungens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för inkomst som ovan nämnts; allt i den mån inkomsten icke enligt 2 § är att hänföra till inkomsl av anställning.

Har inkomst som avses i första stycket a), b) eller c) icke uppgått till femhundra kronor för år, tages den ej i beräkning.


 


Prop, 1973:46


19


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


För varje år, för vilket pensions­grundande inkomst fastställts för försäkrad, skall pensions­poäng tillgodoräknas honom, 1 den mån pensionsgrundande in­komst härrör från inkomst av an­nat förvärvsarbete må dock pen­sionspoäng tillgodoräknas den för­säkrade endast såvida lilläggspen-sionsavgift enligt 19 kap, 3 § för året tih fullo erlagts inom föreskri­ven lid. Utan hinder av att sådan avgiftsbelalning icke skett skall pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade för det år varunder han fyllt sextiofem år eller, där den försäkrade eller efterlevande till honom ansöker om pension enligt denna lag för lid före det år varun­der den försäkrade skulle uppnå sextiosju års ålder, för de båda år som närmast föregått det då pen­sion vid bifall lill ansökningen skulle börja utgå.

För varje år, iöi vilket pensions­grundande inkomsl fastställts för försäkrad, skall pensions­poäng tillgodoräknas honom, 1 den mån pensionsgrundande in­komsl härrör från inkomst av an­nat förvärvsarbete må dock pen­sionspoäng tillgodoräknas den för­säkrade endast såvida tilläggspen-sionsavgifl enligt 19 kap, 3 § för året till fullo erlagts inom föreskri­ven tid. Utan hinder av att sådan avgiftsbetalning icke skett skall pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade för del år varunder han fyllt sexliofem år eller, där den försäkrade eller efterlevande lill honom ansöker om pension enligt denna lag för lid före det år varun­der den försäkrade skulle uppnå sextiosju års ålder, för de båda år som närmast föregått det då pen­sion vid bifall till ansökningen skulle börja utgå. Pensionspoäng skall vidare alltid tillgodoräknas för pensionsgrundande inkomst härrörande från inkomst som av­ses i 3 § första stycket d). Pensionspoäng som i första stycket sägs är den pensionsgrundande inkomsten delad med del vid årets ingång gällande basbeloppet. Pensions­poäng beräknas med två decimaler.

För år, varunder försäkrad åtnjutit förtidspension enligt 13 kap. 2 §, skall den försäkrade tillgodoräknas pensionspoäng motsvarande vad enligt nämnda paragraf skall antagas hava tillgodoräknats honom för samma är.

13 kap. 2S


Är den försäkrade vid tidpunk­ten för pensionsfallel placerad lägst i den sjukpenningklass, som svarar mot en årsinkomst av för­värvsarbete uppgående till del vid


Uppgår den försäkrades sjuk­penninggrundande inkomst vid tidpunkten för pensionsfallel lägst till ett belopp som motsvarar det vid årets ingång gällande basbelop-


 


Prop, 1973:46                                                                      20

Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

årets ingång gällande basbeloppet, pel, eller har pensionspoäng tillgo-eller har pensionspoäng tillgodo- doräknats den försäkrade för räknats honom för minst tre av de minst tre av de fyra år, som fyra år, som närmast föregått det närmast föregått det år då pen-år då pensionsfallet inträffar, skall sionsfallet inträffar, skall förtids-förtidspension utgå med tillämp- pension utgå med tillämpning av ning av bestämmelserna i andra bestämmelserna i andra stycket, stycket. Delsamma skall gaWa för Delsamma skall gälla då vid tid-det fall den försäkrade icke är punkten för pensionsfallet sjuk-placerad i sjukpenningklass som pénninggrundande inkomst uppgå-nu sagts men skulle hava varit ende tiU belopp som nu sagts icke placerad i sådan klass, därest den fastställts, men skulle ha fast-allmänna försäkringskassan haft ställts, därest den allmänna försäk-kännedom om samtliga de förhål- ringskassan haft kännedom om landen som skola ligga till grund samthga de förhållanden som sko-för placeringen i sjukpenningklass. la ligga till grund för fastställan­det.

Hel förtidspension motsvarar den tilläggspension i form -av ålderspen­sion, som skulle tillkomma den försäkrade, därest sådan pension skulle börja utgå från och med den månad varunder han fyller sextiosju år. Härvid skall ålderspensionen beräknas under antagande all den försäkra­de för varje år från och med det då förtidspensionen börjar utgå till och med del då han uppnår sextiofem års ålder tillgodoräknats pensionspoäng motsvarande medeltalet av de pensionspoänglal, vilka rillgodoräknats honom under de fyra år som närmast föregått det år då pensionsfallel inträffade eller, om pensionen därigenom blir större, under samtliga år från och med det då han fyllt sexton år till och med del som närmast föregått pensionsfallet. Vid beräkningen av nämnda medeltal bortses från de år intill ett antal av hälfien, för vilka pensionspoäng ej tillgodoräknats den försäkrade eller för vilka poängtalet är lägst.

Pension enligt denna paragraf må ej utgå, om undanlagande enligt 1 1 kap. 7 § ägde giltighet för den försäkrade då pensionsfallet inträffade saml undantagandel tillika föranlett, att den försäkrade för någol av de fyra närmast föregående åren gått förlustig mer än en pensionspoäng. Ej heller må pension som nu sagts utgå, om den försäkrade vid sextiosju års ålder icke kan komma i åtnjutande av ålderspension enligt 12 kap.

15 kap.

2§16

Har försäkrad, som är född år 1927 eller tidigare, visst år under mer än nittio dagar uppburit sjuk-

16 Senaste lydelse 1968:239.


 


Prop, 1973:46                                                                      21

Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

penning enligt denna lag eller la­gen om yrkesskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt la­gen om ersättning åt smittbärare och har han därvid varit placerad lägst i den sjukpenningklass, vil­ken han skulle hava tillhört om hans årsinkomst av förvärvsarbete uppgått till det vid årets ingång gällande basbeloppet, skall vid be­räkning av det i 12 kap. 2 § första stycket angivna medeltalet av pen­sionspoäng bortses från nämnda år, därest medeltalet därigenom höjes, samt vid tillämpningen i öv­rigt av 12 kap. anses som om pen­sionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för det året. Vad nu sagts skall icke avse år, då den försäkrade åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna lag eller då undantagande enligt 11 kap. 7 § varit gällande för ho­nom och må ej tillämpas med av­seende å mer än tre år.

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning, då försäkrad, som är född år 192 7 eller tidigare, visst år under mer än sextio dagar uppburit dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa el­ler då han för jämförlig tid uppbu­rit utbildningsbidrag, därest han var berättigad till dagpenning när bidraget började utgå, eller om-ställningshidrag. Utbildningsbidrag eller omställningsbidrag för hel månad motsvarar härvid dagpen­ning under tjugutvå dagar. Bidrag för del av månad motsvarar dag­penning under det antal dagar som erhålles, om det tal, som angiver förhållandet mellan det uppburna beloppet och beloppet för hel må­nad multipliceras med tjugutvå. Brutet dagantal avrundas till när­mast högre tal.


 


Prop, 1973:46

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


22


17 kap, 1 §"


Det pensionsbelopp, som först förfaller lill betalning efter bevil­jande av förtidspension, skall minskas med den försäkrade till­kommande sjukpenning jämte barntillägg enligt denna lag i den män pension och sjukförsäkrings­förmåner belöpa på samma må­nad. Beviljas förtidspensionen att utgå i omedelbar anslutning till sjukbidrag, skall minskning dock göras endast å belopp, varmed pensionen i anledning av ytterliga­re nedsättning av arbetsförmågan överstiger sjukbidraget, I första hand minskas folkpension.

Har vid omprövning jämlikt 3 kap, 5 § första stycket c) den försäkrade placerats i sjukpenning­klass för tid efter det pensionen beviljats, skall för dag, då hel sjuk­penning utgivits, sjukförsäkrings­förmånerna föranleda minskning av pensionen endast i den mån de överstiga vad som skulle hava ut­gått enligt den sjukpenningklass, i vilken den försäkrade är placerad efler del pensionen beviljats.

Vad i första och andra styckena sägs skall äga motsvarande tUlämp­ning beträffande belopp, varmed förtidspension ökas i anledning av ytterligare nedsättning av arbets­förmågan.


4§


Det pensionsbelopp, som först förfaller till betalning efler bevil­jande av förtidspension, skall minskas med den försäkrade till­kommande sjukpenning enligt denna lag i den mån pension och sjukpenning belöpa på samma må­nad. Beviljas förtidspensionen att utgå i omedelbar anslutning till sjukbidrag, skall minskning dock göras endast å belopp, varmed pensionen i anledning av ytterliga­re nedsättning av den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom förvärvsarbete överstiger sjukbidraget. 1 första hand minskas folkpension.

Har vid omprövning jämligt 3 kap. 5 § första stycket c) befun­nits att den försäkrade även efler del pensionen beviljats är berätti­gad att vid sjukdom uppbära sjuk­penning, skall för dag, då hel sjuk­penning utgivits, sjukpenningen föranleda minskning av pensionen endast i den mån den överstiger vad som skulle hava utgått om sjukdomsfallet inträffat efter det pensionen beviljats.

Vad i första och andra styckena sägs skall äga motsvarande tillämp­ning beträffande belopp, varmed förtidspension ökas i anledning av ytterligare nedsättning / den för­säkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom för­värvsarbete.

18


Del pensionsbelopp som först förfaller till betalning efter beslut om pension eller om ökning av pension eller upphävande av förordnande som

} 'Senaste lydelse 1970:141,

Förslaget framläggs under förutsättning av bifall till prop. 1973:56.


 


Prop. 1973:46                                                                        23

Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

i 16 kap. 3 § andra stycket sägs mä, där den pensionsberättigade under den tid å vilken pensionsbeloppet belöper i väsentlig mån erhållit sin försörjning av allmänna medel, till den del pensionsbeloppet motsvarar vad den myndighet som tillhandahållit försörjningen visar sig hava för nämnda lid utgivit för den pensionsberättigades saml hans makes och minderåriga barns försörjning uppbäras av myndigheten.

Det pensionsbelopp som först förfaller till betalning efter beslut om ålderspension eller förtidspen­sion eller om ökning av sådan pension eller upphävande av för­ordnande enligt 16 kap. 3 § andra stycket beträffande sådan pension skall, där den pensionsberättigade under den tid på vilken pensions­beloppet belöper uppburit dag­penning från erkänd arbetslöshets­kassa eller kontant arbetsmark­nadsstöd enligt lagen (1973:00) om kontant arbetsmarknadsstöd minskas med den del av arbetslös­hetsstödet som visas ha utgivits utöver vad som skulle ha utgått om pensionsbeslutet förelegat vid utbetalningen av stödet. Vad nu sagts skall, i de fall kontant arbets­marknadsstöd utgått, gälla även efter beslut som avser änkepen­sion.

18 kap. 5§

Allmän  försäkringskassa må ej  Allmän  försäkringskassa må ej

bedriva annan verksamhet än som utan stöd av särskUt lagstadgande
angives i denna lag eller i bestäm- bedriva annan verksamhet än som
melser, som utfärdats med slöd av angives i denna lag eller i besläm-
densamma.
                                 melser, som utfärdats med stöd av

densamma.

I den mån Konungen så förordnar, är allmän försäkringskassa pliktig att biträda vid handhavandet av annan statlig social försäkrings- eller un­derstödsverksamhet ävensom alt rillställa socialregister behövliga uppgif­ter.

Ahmän försäkringskassa skall tillhandagå statlig eller kommunal myn­dighet, försäkringsinrältning samt arbetsgivare med yttranden och upp-


 


Prop, 1973:46


24


Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

lysningar, i den mån hinder enligt lag eller författning ej möter samt mera betydande olägenhet ej därigenom uppkommer för kassan. Myndighet, som handhar arbetslöshetsförsäkring, eller lokalt organ som i 1 kap. 2 § sägs må ej av allmän försäkringskassa förvägras begärt biträde.


19 kap. 1§'9

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga avgift dels till sjukförsäkringen, dels till försäkringen för tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, annan ersättning för utfört arbete.

Avgifi lill försäkringen för lill-läggspension utgår å summan av vad arbetsgivaren under året lill arbetstagare hos honom i pen­ningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, dar fall som avses i 11 kap. 2 § andra stycket är för han­den, annan ersättning för ulfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande bas­beloppet multiplicerat med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren un­der året. Härvid skall arbetstagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under året varit anställd i mindre omfattning, medräknas i motsvarande mån. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en decimal. Om särskilda skäl för­anleda därtill, mä avgift beräknas på sätt som avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma resultat.

Avgifi till försäkringen för till-läggspension utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i pen­ningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 11 kap. 2 § andra stycket är för han­den, annan ersättning för utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande bas­beloppet multiplicerat med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren un­der året. Härvid skall arbetstagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under året varit anställd i mindre omfattning, medräknas i motsvarande mån. Det antal ar­betstimmar per år som i allmänhet skall anses motsvara full arbetstid fastställes av Konungen efter för­slag av riksförsäkringsverket. Ge­nomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en decimal. Om sär­skilda  skäl  föranleda  därtill, må

''Senaste lydelse 1972:560. Förslaget framläggs under förutsällning av bifall tiU prop. 1973:47.


 


Prop, 1973:46


25


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

avgift   beräknas  på  sätt  som  av­viker  från  vad  nu   stadgats men som giver i huvudsak samma resul­tat. Vid beräkning av avgifi enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till femhundra kronor, och ej heller till arbetstagares lön  eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger del vid årets ingång gällande basbelop­pet. Vad gäller sjukförsäkringen skall vidare, där ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, vid beräkning av avgift bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen Om  yrkesskadeförsäkring.  Såvitt angår försäkringen  för tilläggspension skall bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt 1 I kap. 2 § Iredje eller fjärde stycket icke räknas såsom   inkomst  av   anställning  eller,  om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härslädes, avser arbete utom riket.

Avgift erlägges icke för arbets­tagares lön vid sjukdom eller ledig­het för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpen­ning eller föräldrapenning, som ar­betsgivare äger uppbära enligt 3 kap. 16 §. Om redares avgifi för lön till vissa sjömän stadgas särskilt.


2§


20


 


Försäkrad, som visst är är in­skriven hos allmän försäkringskas­sa, skall för nämnda år till kassan erlägga sjukförsäkrings­avgift, som enligt vad nedan sägs avser kassans utgifter för sjuk­vårdsersätlning, grundsjukpenning och tilläggssjukpenning.

Avgift avser utgifter för sjuk­vårdsersättning, vari inbegripas de utgifter för läkemedel som åvila de allmänna försäkringskassorna, skall erläggas under förutsättning


Försäkrad, som vid utgången av visst år är inskriven hos allmän försäkringskassa och ej. fyllt sex­tiosju år och ej heller för decem­ber månad samma är åtnjutit ål­derspension eller förtidspension enligt denna lag, skall för nämnda år till kassan erlägga sjukför­säkringsavgift under för­utsättning att till statlig inkomst­skatt beskattningsbar inkomst be­räknats för honom vid taxering året närmast efter det år avgiften avser.


2 o Senaste lydelse 1970:141.


 


Prop, 1973:46                                                                        26

Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

att vid taxering året närmast efter det år avgiften avser till statlig inkomstskatt beskattningsbar in­komst beräknats för den försäk­rade. Sådan avgift skall dock icke erläggas, om den försäkrade vid utgången av det år avgiften avser upphört att vara inskriven hos all­män försäkringskassa eller fyllt sextiosju år eller för december månad samma år åtnjutit ålders­pension eller förtidspension enligt denna lag.

Avgift avseende utgifter för grundsjukpenning, vari inbegripas utgifterna för barntillägg och mo-derskapspenning, skall erläggas un­der förutsättning dels att den för­säkrade under det år avgiften avser varit placerad i sjukpenningklass, dels att vid taxering året närmast efter det år avgiften avser till stat­lig inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräknats för den försäk­rade.

Avgift avseende utgifter för tilläggssjukpenning skall erläggas under förutsättning att den för­säkrade under det år avgiften avser varit placerad i sjukpenningklass nr 3 eller högre sjukpenningklass.

3§

Försäkrad, för vilken för visst år fastställts pensionsgrundaride inkomst på grundval av inkomsl av annat förvärvsarbete, skall för nämnda år eriägga tilläggspensionsavgifl å den pensionsgrundande in­komsten, i vad denna härrör från inkomst av annat förvärvsarbete.

Avgift erlägges icke för in­komst, som avses i 11 kap. 3 § första stycket d).


 


Prop, 1973:46


27


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


4 t


Avgift till sjukförsäkringen en­
ligt 1 § skall utgå med tre och två
tiondels procent av del belopp,
vara avgiften skah beräknas. Av
avgiften skola tolv trettiotvåonde-
lar användas till bestridande av de
allmänna försäkringskassornas ut­
gifter för sjukvårdsersättning och
återstoden till bestridande av kas­
sornas utgifter för tilläggssjukpen­
ning i vad den svarar mol inkomst
av anställning. Medlen fördelas
mellan kassorna i förhållande tih
deras utgifter för vartdera ända­
målet under året; och skola därvid
de utgifter för läkemedel, som
åvila kassorna, anses ingå i utgif­
terna för sjukvårdsersättning.
Konungen äger med riksdagen för­
ordna, att viss del av de medel,
som enligt vad nu sagts skola till­
godoföras de allmänna försäk­
ringskassorna, i stället skall ingå
tUl en fond, benämnd allmän­
na
         sjukförsäkrings­
fonden, vilken förvaltas enligt
grunder som fastställas i enahanda
ordning.


Avgift lill sjukförsäkringen en­Ugl 1 § skall utgå med tre och åtta tiondels procent av del belopp, vara avgiften skall beräknas. In­flutna avgifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna i förhållande till deras utgifter un­der året för sjukförsäkringsförmå­ner, inberäknat de utgifter för lä­kemedel, som åvila kassorna, samt för förvaltning. Konungen äger förordna, att viss del av inedlen skall ingå lill en fond, benämnd allmänna sjukförsäk­ringsfonden, vilken förval­tas enligt grunder som fastställas i enahanda ordning.


 



22


 


Sjukförsäkringsavgift fastställes av riksförsäkringsverket efter den allmänna försäkringskassans hö­rande. Sådan avgifi ulgår för varje avgiftspliktig med visst belopp i hela kronor, varvid öretal bortfal­ler.

Avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning beräknas för hela året, avgift avseende utgifter för   grundsjukpenning   för   varje

21 Senaste lydelse 1972:671.  Senaste lydelse 1971:274.


Sjukförsäkringsavgift fastsläUes av riksförsäkringsverket efter den allmänna försäkringskassans hö­rande. Sädan avgift beräknas för helt år och ulgår för varje avgifts­pliktig med visst belopp i hela kronor, varvid örelal bortfaller.


 


Prop. 1973:46


28


 


Nuvarande lydelse månad under vilken den försäkra­de varit placerad i sjukpenning­klass och avgift avseende utgifter för tilläggssjukpenning för varje månad under vilken den försäkra­de varit placerad i sjukpenning­klass nr 3 eller högre sjukpenning­klass.

Avgifterna avseende utgifter för sjukvårdsersättning, grundsjukpen­ning och tilläggssjukpenning skola var för sig vara avvägda så, alt de i förening med andra medel som äro tillgängliga för motsvarande del av försäkringen förslå till be­stridande av den allmänna försäk­ringskassans utgifter för den delen samt till förvaltningskostnader och erforderlig fondering.

Avgifterna avseende utgifter för sjukvårdsersättning och grundsjuk­penning skola var för sig vara lika stora för samtliga avgiftsplikliga försäkrade i den allmänna försäk­ringskassan. Försäkrads avgifter för dessa ändamål må för år räk­nat tillsammans icke överstiga ett belopp motsvarande en tiondel av hans till statlig inkomstskatt be­skattningsbara inkomsl vid taxe­ring året närmast efter det år sjuk­försäkringsavgiften avser. / första hand nedsättes avgiften avseende utgifter för sjukvårdsersättning.

Avgifterna avseende utgifter för tilläggssjukpenning skola, till den del sådan sjukpenning svarar mot inkomst av anställning, vara lika­stora för alla försäkrade i den allmänna försäkringskassan, som med avseende på sädan inkomst tillhöra samma sjukpenningklass. Till den del tilläggssjukpenning svarar mot inkomst av annat för­värvsarbete skola avgifterna vara Uka stora för samtliga försäkrade i


Föreslagen lydelse

Avgiften skall vara avvägd så, att den i förening med andra me­del som äro tillgängliga för mot­svarande ändamål förslår tiU be­stridande av den allmänna försäk­ringskassans utgifter för sjukför­säkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel som åvila kassan, samt liU förvaltningskost­nader  och  erforderlig  fondering.

Avgiften består av en fast och en rörlig del Den fasta delen skall vara lika stor för samtliga avgifts­pliktiga försäkrade ; landet. Den rörliga delen skall utgöra en kvot­del av den försäkrades inkomst av förvärvsarbete det år avgiften av­ser. Vid fastställande av denna kvotdel skall beaktas om inkoms­ten härrör från anställning eller från annat förvärvsarbete. Härrör inkomsten från annat förvärvsar­bete än anställning skall även be­aktas om karenstid gäller för sjuk-penn ingförsäkringen.

Vid beräkning av inkomst enligt tredje stycket gälla bestämmelser­na i 3 kap. 2 § i tillämpliga delar. Hänsyn tages dock ej till lön eller annan gottgörelse som utgör be­skattningsbar inkomst enligt för­ordningen (1958:295) om sjö­mansskatt.

Försäkrads sjukförsäkringsav­gift må icke överstiga ett belopp motsvarande en tiondel av hans till   statlig  inkomstskall   beskalt-


 


Prop, 1973:46


29


 


Nuvarande lydelse kassan, för vilka den nämnda de­len av sjukpenningen är lika stor och för vilka försäkringen är lika i fråga om karens tid.

Är försäkrad på grund av vad i 4 kap. 3 § stadgas vid ingången av månad, för vilken avgift avseende utgifter för grundsjukpenning eller tilläggssjukpenning skall utgå, icke berättigad till sjukpenning för minst nittio dagar, nedsättes avgif­ten till hälften av det belopp, var­till den eljest skolat uppgå. Har försäkrad under visst år uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst en­ligt förordningen (1958:295) otn sjömansskatt, skall sådan avgift av­seende utgifter för grundsjukpen­ning eller tilläggssjukpenning, som hänför sig till samma år, nedsättas med en tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken sådan lön eller gottgörelse uppburits. Avgift avseende utgifter för lilläggssjukpenning skall icke er­läggas av den som uppburit sådan lön eller gottgörelse om vid taxe­ring året närmast efter det år i avgiften avser icke för honom be­räknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst.

Den som fullgör värnplikts­tjänstgöring eller vapenfri tjänst är befriad från avgift avseende utgif­ter för grundsjukpenning eller tilläggssjukpenning för varje hel månad av tjänstgöringstiden.


Föreslagen lydelse

ningsbara   inkomsl   vid   taxering

året närmast efler del år avgiften

avser.


 


7§


23


 


Till allmän försäkringskassa ut­går för varje år statsbidrag med femtiofem procent av kassans


Statsbidrag utgår för varje år med en tredjedel av all­män försäkringskassas utgifter för


23Scna.ste lydelse 1970:141.


 


Prop, 1973,46


30


 


Nuvarande lydelse utgifter för

a)    sjukvårdsersätlning, dock ej ersättning för sjukhusvård i riket;

b)    grundsjukpenning;

c)    barn tUlägg;

d) moderskapspenning.


Föreslagen lydelse sju k för säkrings för maner,   in beräk­nat de utgifter för läkemedel som åvila kassan, samt för förvaltning.


20 kap. 3 §

Ersättning enligt denna lag må indragas eller skäligen nedsättas, om den som är berättigad lill ersättningen

a)   uppsåtligen åsamkat sig sjukdom eller skada, som orsakat den utgift eller nedsättning av arbetsförmågan, för vilken ersättning begäres;

b)  ådragit sig sjukdomen eller skadan vid förövandet av handling, för vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts honom;

c)   vägrar all underkasta sig undersökning av läkare eller att följa läkares föreskrifier eller eljest gör sig skyldig lill grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt;

Vägrar försäkrad utan giltig an­ledning alt underkasta sig åtgärd av beskaffenhet som avses i 4 kap. 2 §, må sjukpenning eller förtids­pension helt eller delvis tills vidare förvägras honom, under förutsätt­ning all han erinrats om denna påföljd.

d)    medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriklig eller vilseledande
uppgift angående förhällande, som är av betydelse för rätten lill ersätt­
ning.

Vägrar försäkrad ulan giltig an­ledning alt underkasta sig åtgärd av beskaffenhet som avses i 4 kap. 2 §, må sjukpenning jämte barn­tillägg eller förtidspension helt el­ler delvis tills vidare förvägras ho­nom, under förutsättning alt han erinrats om denna påföljd.


Har någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra honom åvilande uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller annor­ledes förorsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp, eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning och har han skäligen bort inse delta, skall återbetal­ning ske av vad för mycket utbetalats, där ej i särskilt fall anledning föreligger all helt eller delvis eftergiva återbetalningsskyldighel.

Har       återbetalningsskyldighet Har       återbetalningsskyldighet

må vid senare utbetalning till .ho­nom i avräkning å vad för mycket utgått innehållas skäligt belopp. Avdrag å tilläggspension må tillika

ålagts någon enligt första stycket, .     ålagts någon enUgl första stycket,

må vid senare utbetalning lill ho­nom i avräkning å vad för mycket utgått innehållas skäligt belopp. Avdrag ä tilläggspension må tillika


 


Prop, 1973:46


31


 


Nuvarande lydelse göras för ogulden tiUäggspensions-avgifl, såvida enligt 11 kap. 6 § första stycket pensionspoäng till­godoräknats den försäkrade för det år som avgiften avser.


Föreslagen lydelse göras för ogulden tilläggspensions-avgift, såvida enligt 11 kap. 6 § första stycket pensionspoäng som svarar mot avgiften tillgodoräk­nats den försäkrade för det år som avgiften avser.


21 kap.

1 r

,24


Försäkrad, som är placerad i sjukpenningklass och som ej åtnju­ter förtidspension enligt denna lag, skall, såframt han är gift och stadigvarande sammanbor med sin make eller, i annat fall, stadigva­rande sammanbor med barn under sexton år till honom eller hans make eller med någon, med vilken han varit gift eller har eUer har haft barn, genom frivilliga avgifter kunna hos den allmänna försäk­ringskassa, hos vilken han är in­skriven, försäkra sig för erhållande av visst sjukpenningtillägg.

Genom frivilliga avgifter skall ock hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad, vilken till följd av studier eller annan utbild­ning, som beräknas pågå minst ett halvt år, icke eller endast i ringa utsträckning ägnar sig ål förvärvs­arbete, kunna hos kassan försäkra sig för erhållande av viss sjukpen­ning jämte barniillägg eller av visst tillägg till den sjukpenning, vartill han är berättigad enligt 3 kap.

Sjukpenning som avses i denna paragraf må ej uppgå till högre belopp än femton kronor för dag. Ej heller må sjukpenningtillägg uppgå  lill  högre belopp än som


Försäkrad, som enligt bestäm­melserna i 3 kap. är berättigad att vid sjukdom uppbära sjukpenning och som ej åtnjuter förtidspension enligt denna lag, skall, såframt han är gift och stadigvarande samman­bor med sin make eller, i annat fall, stadigvarande sammanbor med barn under sexton år lill ho­nom eller hans make eller med någon, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn, ge­nom frivilliga avgifter kunna hos den allmänna försäkringskassa, hos vilken han är inskriven, för­säkra sig för erhållande av visst sjukpenningtillägg.

Genom frivilliga avgifter skall ock hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad, vilken till följd av studier eller annan utbild­ning, som beräknas pågå minst ett halvt år, icke eller endast i ringa utsträckning ägnar sig åt förvärvs­arbete, kunna hos kassan försäkra sig för erhållande av viss sjukpen­ning eller av visst tillägg till den sjukpenning, vartill han är berätti­gad enligt 3 kap.

Sjukpenning som avses i denna paragraf må ej uppgå till högre belopp än tjugu kronor för dag. Ej heller må sjukpenningtillägg uppgå lill högre belopp än som molsva-


2'» Senaste lydelse 1970:141.


 


Prop, 1973:46                                                                        32

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

motsvarar skillnaden mellan fem-        rar skillnaden mellan tjugu kronor

ton  kronor och den sjukpenning         och  den sjukpenning, vartill  den

vartill den försäkrade är berättigad     försäkrade är berättigad  enligt 3

enligt 3 kap.                                kap.

Vid tillämpning av 16 kap. 1 § andra stycket och 17 kap. 1 § skall med sjukpenning som där sägs likställas sjukpenning och sjukpenningtillägg på gnmd av försäkring som avses i denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den I januari 1974. De nya bestämmelserna i 19 kap. 1 § Iredje stycket skall dock träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Äldre bestämmelser skall alltjämt gälla i fråga om avgift och statsbidrag för tid före ikraftträdandet.

Den som är inskriven hos allmän försäkringskassa och vid utgången av år 1973 placerad i sjukpenningklass men som inte skulle bli sjukpenning-försäkrad enligt de nya bestämmelserna skall vid sjukdom uppbära sjuk­penningjämte barniillägg enligt äldre bestämmelser så länge hans inkomst av förvärvsarbete uppgår till ettusenåttahundra kronor men ej lill fyra-lusenfemhundra kronor. 1 fråga om ändring av sjukpenningklass skall dock de nya bestämmelserna i 3 kap. 5 § äga motsvarande tillämpning. Sjukpenning som här avses hänföres ej till pensionsgrundande inkomsl för tilläggspension.

Den som vid ikraftträdandet har sjukpenningförsäkring som beträffan­de tilläggssjukpenning gäller med karenstid får utan hinder av de särskilda villkoren i 3 kap, 11 § andra stycket övergå lill försäkring med kortare karenslid eller utan karenstid, såvida han gör framställning härom till den allmänna försäkringskassan före utgången av mars månad 1974.

Bestämmelserna i 15 kap. 2 § skall fortfarande gälla såvitt avser tid före ikraftträdandet.

Beträffande den som är berättigad att uppbära omställningsbidrag enligt 102 § arbelsmarknadskungörelsen (1966:368) efter utgången av år 1973 skall i fråga om rätt till förtidspension enligt 7 kap. 1 § andra stycket saml i fråga om tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomsl för tilläggspension enligt 1 I kap, 2 § bestämmelserna om försäkrad som uppbär kontant arbetsmarknadsstöd i tillämpliga delar gälla. Då beslut om ålderspension eller förtidspension meddelas i fall då någon uppburit omställningsbidrag, skall bestämmelserna i 17 kap, 4 § andra stycket om kontant arbetsmarknadsstöd i lillämpliga delar gälla.


 


Prop. 1973:46


33


2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1954:243) om yrkesskadeför­säkring' ,

dels all 14 och 1 5 §§ skall upphöra alt gälla,

dels alt 4, 9, 11, 13, 17, 18, 28, 30, 37 och 47 §§ skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Frän försäkringen undantages arbetstagare, som är gift med arbetsgiva-


Jäniväl arbetstagare, som är i rätt upp- eller nedstigande släkt­skap eller svågerlag med arbetsgi­varen eller dennes make och som varaktigt lever i hushållsgemen­skap med arbetsgivaren, är undan­tagen från försäkringen, dock en­dast såvida arbetstagaren ej är pla­cerad i sjukpenningklass enligt la­gen om allmän försäkring.


Jämväl arbetstagare, som är i rätt upp- eller nedstigande släkt­skap eller svågerlag med arbetsgi­varen eller dennes make och som varaktigt lever i hushållsgemen­skap med arbetsgivaren, är undan­tagen från försäkringen, dock en­dast såvida arbetstagarens inkomst av förvärvsarbete för år räknat ej uppgår till ettusenåttahundra kro­nor.


Ulföres arbetet för två eller flera arbetsgivares gemensamma räkning, skall vad i första och andra styckena är stadgat om undantag från försäkringen icke äga tillämpning, med mindre förutsättningarna därför äro uppfyllda i förhällande lill envar av arbetsgivarna.

Med årlig arbetsförtjänst avses, där ej annat följer av vad nedan sägs, det belopp, vartill försäkrads inkomst av förvärvsarbete, ulan hänsyn till övergående sjukdom, tillfälligt övertidsarbete eller annan särskild omständighet, vid tid då skada inträffar kan antagas uppgå för år räknat.


Har hushållsarbete i hemmet hindrat försäkrad att utföra för­värvsarbete i full utsträckning, skall efter vad som prövas skäligt hushållsarbetet likställas med för-

1       Lagen omtryckt 1962:408.

2       Senaste lydelse 1971:882.

3       Senaste lydelse 1967:916.


Har hushållsarbete i hemmet hindrat försäkrad all ulföra för­värvsarbete i full utsträckning, skall efter vad som prövas skäligt hushållsarbetet likställas med för-


3 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 46


 


Prop, 1973:46                                                                        34

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse
värvsarbete. Värdet av hushållsar-
        värvsarbete. Värdet av hushållsar­
bete i hemmet ävensom inkomsl
  bete i hemmet ävensom inkomst
av förvärvsarbete för egen räkning
        av förvärvsarbete för egen räkning
må ej beräknas högre än som mol-
       må ej beräknas högre än som mot­
svarar i orten gängse avlöning för
svarar i orten gängse avlöning för
liknande arbete för annans råk-
    liknande arbete för annans räk­
ning. Utgöres inkomst hell eller
    ning. Utgöres inkomsl hell eller
delvis av naturaförmåner, skola
    delvis av naturaförmåner, skola
dessa uppskattas efler de regler,
  dessa uppskattas efter de regler,
som tillämpas vid taxering till
       som tillämpas vid beräkning av
kommunal inkomstskatt.
             preliminär skatt.

För försäkrad, som vid tiden för skadans inträffande ej fyllt tjugufem år, skall den årliga arbetsförtjänsten vid bestämmande av ersättning för lid efter det han uppnår nämnda ålder eller av livränta lill efterlevande beräknas lill det belopp, vartill hans inkomst av förvärvsarbete skäligen kan, med hänsyn till arten av hans sysselsättning vid liden för skadans inträffande, antagas hava kommit alt uppgå vid denna ålder, därest skadan ej inträffat. På motsvarande sätt skall, om den försäkrade ej fyllt Ijuguett år, hans sannolika inkonist vid tjuguelt års ålder läggas till grund för bestämmande av ersättning lill honom för lid mellan Ijuguett och tjugufem års ålder och, om den försäkrade ej fyllt aderton år, hans sannolika inkomst vid aderton års ålder läggas lill grund för bestämmande av ersättning till honom för tid mellan aderlon'och Ijuguett års ålder.

Undergår försäkrad vid liden för skadans inträffande yrkesutbildning, må den årliga arbetsförtjänsten icke bestämmas till lägre belopp än del, vartill hans inkomst av förvärvsarbete skäligen kan antagas hava uppgått, om han, därest skadan ej inträffat, vid denna tidpunkt avbrutit yrkesut­bildningen och i stället ägnat sig åt dylikt arbete. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning därest den försäkrade vid den senare tidpunkt, som enligt Iredje stycket skall vara avgörande för arbetsförtjänstens beräkning, skulle hava ägnat sig ät yrkesutbildning, om skadan ej inträffat.

Åtnjöt försäkrad i anledning av tidigare skada pension, livränta eller annan ersättning, skall efler vad som finnes skäligt sådan ersättning anses såsom inkomst av förvärvsarbete vid bestämmande av livränta till efterle­vande.

Har försäkrad, som ådragit sig skada genom långvarig inverkan av sådan beskaffenhet som avses i 6 § första stycket b) eller c), först avsevärd tid efter skadans yppande varaktigt upphört alt arbeta i verksamhet, i vilken fara föreligger för dylik skada, må den årliga arbetsförtjänsten vid bestämmande av ersättning för lid efter arbetsavbrottet icke beräknas lill lägre belopp än som skolat fastställas, om skadan yppats vid tiden för arbetsavbrottet.

Uppgår den årliga arbetsförtjänsten icke till ettusenåtlahundra kronor, skall den beräknas lill delta belopp. Överstiger den åriiga arbetsförljäns-


 


Prop, 1973:46


35


Nuvarande lydelse                   '      Föreslagen lydelse

ten ett belopp motsvarande fem gånger det basbelopp enligt 1 kap. 6 §

lagen den 25 maj  1962 (nr 381) om allmän försäkring som gällde vid

ingången av det år då skadan inträffade;-tages överskjutande belopp icke i

beräkning.

11 r


Drabbas någon, som är omfat­tad av sjukförsäkringen enligt la­gen om allmän försäkring, av yr­kesskada, äger han för lid till och med nittionde dagen efler den då skadan inträffade, dock längst till den dag skadan medför rätt till livränta eller lill och med den dag rätten lill sjukpenning upphör en­ligt 4 kap. 3 § nämnda lag (s a m -o r d n i n g s t i d) rätt all från allmän försäkringskassa erhålla er­sättning enligt samma grunder som vid annan sjukdom.

Är skadad, som avses i första stycket, under samordningsliden eller del därav ej berättigad till sjukpenning från allmän försäk­ringskassa, skall för sådan tid lill honom utgivas sjukpenning enligt denna lag med belopp motsvaran­de vad han skulle hava ägt uppbä­ra från försäkringskassan, därest han varit placerad i sjukpenning­klass enligt lagen om allmän för­säkring. Vad nu sagts skall icke gälla försäkrad, som avses i 3 § andra stycket denna lag, och ej heller arbetstagare, som enligt 3 kap. 16 § första stycket lagen om allmän försäkring undantagils frän placering i sjukpenningklass.


Drabbas någon, som är omfat­tad av sjukförsäkringen enligt la­gen (1962:381) om allmän försäk­ring, av yrkesskada, äger han för tid till och med nittionde dagen efter den då skadan inträffade, dock längst till den dag skadan medför rätt lill livränta eller till och med den dag rätlen lill sjuk­penning upphör enligt 3 kap. 3 § första stycket andra punkten nämnda lag (samordnings-t i d) rätt att från allmän försäk­ringskassa erhålla ersättning enligt samma grunder som vid annan sjukdom.

Är skadad, som avses i första stycket, under samordningstiden eller del därav : ej berättigad lill sjukpenning från allmän försäk­ringskassa, skall för sådan lid lill honom utgivas sjukpenning enligt denna lag med belopp motsvaran­de vad han skulle hava ägt uppbä­ra från försäkringskassan, därest han varit sjukpenningförsäkrad jämUkt 3 kap. lagen om allmän försäkring. Vad nu sagts skall icke gälla försäkrad, som avses i 3 § andra stycket denna lag, och ej heller, arbetstagare, som enligt 3 kap. 16 § första stycket lagen om allmän försäkring undantagils från rätt lill sjukpenning vid sjukdom.


Är den, som drabbas av yrkesskada, under samordningstiden eller del därav ej omfattad av sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring, skall för sådan lid till honom utgivas ersättning enligt denna lag med

4 Senaste lydelse 1967:916.


 


Prop, 1973:46


36


belopp, som han skulle hava ägt uppbära, därest 2 och 3 kap. lagen om
allmän försäkring varit tillämpliga å honom.
                   '

Medför yrkesskada under samordningstiden behov av sjukvård utom riket eller landläkarvård eller sådana särskilda hjälpmedel, som avses i 12 §, skola erforderliga kostnader härför, utgifter för nödiga resor inräknade, ersättas enligt denna lag, i den mån ersättning icke utgår enligt lagen om allmän försäkring. Vad nu sagts skall ock gälla i fråga om kostnader för särskild vård, som på riksförsäkringsverkets begäran lämnas den skadade.

13 §=

Förorsakar olycksfall eller inverkan, som avses i 6 §, efler samord­ningslidens utgång sjukdom, äger den skadade uppbära hel sjuk­penning för varje dag, sjukdomen medför förlust av arbetsförmågan, och halv sjukpenning för varje dag, arbetsförmågan till följd av sjukdomen är nedsatt med minst hälfien.


Sjukpenningens storlek bestäm­mes, där ej annat följer av vad i fjärde stycket sägs, av den sjuk­penningklass, till vilken den skada­de med hänsyn till sin årliga ar­betsförtjänst är att hänföra.

Sjukpenningklasserna och be­loppet av hel sjukpenning inom varje klass bestämmas med ledning av tabellen i 3 kap. 4 § lagen om allmän försäkring. Med inkomst av förvärvsarbete för år avses därvid den skadades årliga arbetsförtjänst beräknad enligt 9 §.

Sjukpenning må ej i någol fall utgå med lägre belopp än som skolat utgå i sjukpenning från all­män försäkringskassa, därest ska­dan ej utgjort yrkesskada. För lid, beträffande vilken livränta, som tillerkänts den skadade, enligt 16 § första stycket andra punkten icke må uppbäras, må hel sjukpen­ning jämte barntillägg, som avses i 14 §, icke utgå med lägre belopp än som motsvarar livräntan för dag räknad.


I fråga om sjukpenningens stor­lek och avdrag på sjukpenning för dag då yrkesskada föranleder sjuk­husvård äga bestämmelserna i 3 kap. 4 § lagen (1962:381) om all­män försäkring motsvarande tillämpning. Med sjukpenning­grundande inkomst avses därvid den skadades årliga arbetsförtjänst beräknad    enligt   9 §.

Sjukpenning må ej i någol fall utgå med lägre belopp än som skolat utgå i sjukpenning från all­män försäkringskassa, därest ska­dan ej utgjort yrkesskada. För tid, beträffande vilken livränta, som tillerkänts den skadade, enligt 16 § första stycket andra punkten icke må uppbäras, må hel sjukpen­ning icke utgå med lägre belopp än som motsvarar livräntan för dag räknad.


5 Senaste lydelse 1967:916.


 


Prop. 1973:46

Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


37


14§

Ar skadan vid tillämpning av lagen om allmän försäkring eller med stöd av densamma meddelade bestämmelser berättigad till barn-tillägg tiU sjukpenning eller skulle han hava varit berättigad till så­dant tillägg, därest han omfattats av sjukförsäkringen enligt nämnda lag, skall barntillägg utgå jämväl lill sjukpenning enligt den­na lag; och skola därvid bestäm­melserna i 3 kap. 9 § och 20 kap. 2 § lagen om allmän försäkring äga motsvarande tillämpning.

15 §«

För tid, då yrkesskada föranle­der sjukhusvård, skall sjukpenning minskas med tio kronor för dag, dock med högst hälften av sjuk­penningens belopp.

För skadad, som stadigvarande sammanbor med eget eller makes barn eller fosterbarn under tio år, utgör sjukpenningen vid sjukhus­vård lägst sex kronor för dag.


Är försäkrad till följd av yrkes­skada under längre tid ur stånd att reda sig själv, förhöjes honom till­kommande sjukpenning eller liv­ränta under liden med vårdbi­drag. Sådant bidrag utgår dock ej under lid, då han på grund av skadan åtnjuter sjukhusvård. Bi­dragels storlek bestämmes, när den skadade är inlagen på värd­hem eller annan anstalt, med hän-


Uppbär försäkrad sjukpenning eller livränta till föUd av yrkesska­da och är han på grund av skadan under längre tid ur stånd att reda sig själv utgår vårdbidrag. Så­dant bidrag ulgår dock ej under ■ tid, då han på grund av skadan åtnjuter sjukhusvård. Bidragets storlek bestämmes, när den skada­de är intagen pä vårdhem eller annan   anstalt,   med   hänsyn   till


(> Senaste lydelse 1972:673.


 


Prop, 1973:46


38


syn till vårdavgiftens storlek och vårdavgiflens storlek och eljest
eljesl med hänsyn lill vårdbeho- med hänsyn lill vårdbehovels om-
vets omfaltning.
                           fattning.

Vid bidragels bestämmande skall hänsyn jämväl tagas liU förmån, som den skadade för motsvarande ändamål åtnjuter jämlikt lagen om allmän försäkring. Bidraget må ej sättas högre än tih fem kronor för dag, om den skadade uppbär sjukpenning, och ettusenåtlahundra kronor för år, om han uppbär livränta.

18 §'


Arbetstagare, som på anmodan av riksförsäkringsverket eller med dess samtycke under någon lid avhåller sig från arbetet i syfte alt förebygga att yrkesskada uppslår, återuppstår eller förvärras, äger, såvida omständigheterna ej föran­leda till annat, under tiden upp­bära skälig ersättning motsvarande högst hel sjukpenning jämte barn­tillägg.


Arbetstagare, som på anmodan av riksförsäkringsverket eller med dess samtycke under någon lid avhåller sig från arbetet i syfte att förebygga alt yrkesskada uppslår, 'återuppstår eller förvärras,' äger, såvida omständigheterna ej föran­leda till annat, under tiden upp­bära skälig ersättning motsvarande högst hel sjukpenning.


28 §«


Sjukpenning jämte barntillägg samt livränta, som avses i 16 §, må skäligen nedsättas, såframt den försäkrade ådragit sig skadan vid förövande av handling, för vilken straff genom lagakraftägande dom ådömts honom, eller, sedan ska­dan inträffat, gör sig skyldig till grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt eller medvetet eller av grov vårds­löshet lämnar oriklig eller vilsele­dande uppgift angående förhållan­de, som är av betydelse för rätten


Sjukpenning och livränta, som avses i 16 §, må skäligen nedsät-- tas, såframt den försäkrade ådragit sig skadan vid förövande av hand­ling, för vilken straff genom laga­kraftägande dom ådömts honom, eller, sedan skadan inträffat, gör sig skyldig till grov ovarsamhel ur hälsosynpunkt eller medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angåen­de förhållande, som är av betydel­se för rätten till ersättning.


lill ersättning.

Vägrar den skadade utan giltig anledning att rätta sig efter föreskrift, som i syfte att förkorta sjukdomstiden eller eljest lindra menliga följder av skadan givits av riksförsäkringsverket eller arbetsgivaren eller läkare, och har tih följd härav skadan medfört väsentligt mera långvarig eller höggradig nedsättning av arbetsförmågan, må ock skälig nedsättning ske av ersättning som avses i första stycket.

" Senaste lydelse 1967:916. * Senaste lydelse 1967:916.


 


Prop, 1973:46


39


Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

Livränta till efterlevande må skäligen nedsättas, såframt denne annor­ledes än i 27 § sägs vållat dödsfallet genom handling, för vilken straff genom lagakraftägande dom ådömts honom, eller medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållan­de, som är av betydelse för rätlen tiU livränlari.

30.§'


Är någon, som har rätt lill sjuk­penning, barntillägg eller livränta, icke svensk medborgare och är han ej bosalt i riket, äger riksför­säkringsverket att med hans sam­tycke när som helst i stället för sådan ersättning till honom utgiva ell belopp för en gång, motsvaran­de högst femtio och minst tjugu procent av ersättningens kapital­värde. Har utbyte som nu nämnts ägt rum, föreligger ej rätt lill vida­re ersättning pä grund av skadan.


Är någon, som har rätt till sjuk­penning eller livränta, icke svensk medborgare och är han ej bosalt i riket, äger riksförsäkringsverket alt med hans samtycke när som helst i stället för sådan ersättning till honom utgiva ett belopp för en gång, motsvarande högst fem­tio och minst tjugu procent av ersättningens kapitalvärde. Har ut­byte som nu nämnls ägt rum, föreligger ej rätt lill vidare ersätt­ning på grund av skadan.


37 §'°

Riksförsäkringsverket äger alt, om anledning föreligger härtill, i stället för sjukpenning eller livränta eller del därav bereda den, som är hemfallen ät dryckenskap eller allvarligt läkemedelsmissbruk, ersättning i naturaför­måner.


På framställning av nykterhels-nämnd äger riksförsäkringsverket besluta, all sjukpenning jämte barntillägg tillkommande den, som är hemfallen ål alkoholmiss­bruk och beträffande vilken före­ligger omständighet i övrigt som i 15 § första stycket lagen om nyk­lerhetsvård sägs, skall utbetalas lill kommunal myndighet eller den er-sältningsberältigades make eller annan person alt användas till den ersättningsberättigades eller hans familjs uppehälle.


På framställning av nykterhets-nämnd äger riksförsäkringsverket besluta, alt sjukpenning tillkom­mande den, sorn är hemfallen åt alkoholmissbruk och beträffande vilken föreligger omständighet i övrigt som i 15 § första stycket lagen om nyklerhetsvård sägs, skall utbetalas lill kommunal myndighet eller den ersättningsbe­rättigades make eller annan person att användas till den ersättningsbe­rättigades eller hans familjs uppe­hälle.


9 Senaste lydelse 1967:916. 10 Senaste lydelse 1967:916.


 


prop, 1973:46


40


 


47 §

Nuvarande lydelse

1 fråga om ersättning på grund av den frivilliga försäkringen skall gälla vad som stadgals beträffande ersättning pä grund av den obliga­toriska försäkringen. Från ersätt­ning, som avses i 12-15 §§ och som belöper på lid innan den ska­dade blivit berättigad till livränta, skall dock avdragas vad som för motsvarande ändamål utgår i sjuk-hjälp från allmän försäkringskassa.

1 försäkringsavtalet må rätten till följer av första stycket.


Föreslagen lydelse

I fråga om ersättning på grund av den frivilliga försäkringen skall gälla vad som stadgats beträffande ersättning på grund av den obliga­toriska försäkringen. Från ersätt­ning, som avses i 12 eller 13 § och som belöper på lid innan den ska­dade blivit berättigad till livränta, skall dock avdragas vad som för motsvarande ändamål utgår i sjuk-hjälp från allmän försäkringskassa.

ersättning begränsas utöver vad som


Denna lag träder i kraft den I januari 1974.

Beträffande sjukpenning och barniillägg till skadad vars ärliga arbets­förtjänst ej uppgår lill fyratusenfemhundra kronor skall äldre bestämmel­ser fortfarande äga tillämpning. Sjukpenning som här avses hänföres ej till pensionsgrundande inkonist enligt 11 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om avgift för lid före ikraftträdandet.


 


Prop, 1973:46


41


3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg till folkpension

Härigenom förordnas, att 5 § lagen (1962:392) om huslrulillägg och kommunalt bostadstillägg skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


5§'


Med årsinkomst avses i denna lag den inkomst, för år räknat, som någon kan antagas komma att åtnjuta under den närmaste tiden. Såsom inkomsl räknas icke all­mänt barnbidrag, folkpension, tilläggspension enligt lagen om all­män försäkring tili den del pensio­nen föranlett minskning av pen­sionstillskott enligt 3 § lagen om pensionstillskott eller av barn­tillägg enligt 9 kap. 1 § sista styc­ket lagen om allmän försäkring, livränta som avses i 17 kap., 2 § nyssnämnda lag i vad den enligt samma lagrum avdragils från pen­sion, ersättning på grund av sjuk­försäkring i allmän försäkringskas­sa eller understöd som någon på grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att utgiva.


Med årsinkomst avses i denna lag den inkomst, för år räknat, som någon kan antagas komma att åtnjuta under den närmaste liden. Såsom inkonist räknas icke all­mänt .barnbidrag, folkpension, tilläggspension enligt lagen om all­män försäkring till den del pensio­nen föranlett minskning av pen­sionstillskott enligt 3 § lagen om pensionstillskott eller av barn-tillägg enligt 9 kap. 1 § sista styc­ket lagen om allmän försäkring, livränta som avses i 17 kap, 2 § nyssnämnda lag i vad den enligt samma lagrum avdragils från pen­sion eller understöd som någon på grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att utgiva.


Vid uppskattning av förmögenhets avkastning skall denna höjas med tio procent av del belopp, varmed förmögenheten må överstiga för den som är gift fyrtiotusen kronor, och för annan femliofusen kronor.

Värdet av naturaförmåner skall uppskattas efter regler, som fastställas av Konungen,

Ifråga om makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda förmögenhet.

Årsinkomst avrundas för envar pensionsberätligad till närmaste hela tiotal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. 1 Senaste lydelse 1970:189.


 


Prop, 1973:46


42


4 Förslag till

Lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261)

Härigenom förordnas, att 6 § 2 mom,, 12 § 2 mom., 21 § och 22 a §, militärersättningsförordningen (1950:261)' skah ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2 m o m. Har olycksfallet medfört sjukdom, som varat mer än två dagar efter dagen för olycksfallet, utgives, där ej annat följer av 5 mom,, från och med dagen efter sistnämnda dag sjukpenning så länge sjukdomen förorsakar förlust av arbetsförmångan eller nedsättning av denna med minst hälften. Vid förlust av arbetsförmågan utgives för varje dag hel sjukpenning och vid nedsättning av arbetsförmågan halv sjukpenning.


Sjukpenningens storlek bestäm­ mes, där ej annat följer av vad i fjärde stycket sägs, av den sjuk­penningklass, tiU vilken den skada­de med hänsyn till sin årliga ar­betsförtjänst är att hänföra.

Sjukpenningklasserna och be­loppet av hel sjukpenning inom varje klass bestämmas med ledning av tabellen i 3 kap. 4 § lagen om allmän försäkring. Med inkomst av förvärvsarbete för år avses därvid den skadades årliga arbetsförtjänst ' beräknad enligt 9 §.

För tid beträffande vilken liv­ränta, som tillerkänts den skada­de, enligt 3 mom. första stycket andra punkten icke mä uppbäras, må hel sjukpenning jämte barn­tillägg, som avses i nästa stycke, icke utgå med lägre belopp än som motsvarar livräntan för dag räk­nad.

I fråga orn utgivande av barn­tillägg till sjukpenningen och om sjukpenning under tid för sjukhus­vård skola bestämmelserna i 14 och 15 §§ lagen om yrkesskade­försäkring äga motsvarande till­lämpning.

1         Förordningen omtryckt 1954:460.

2         Sonaste lydelse 1967:918.


I fråga om sjukpenningens stor­lek Och avdrag på sjukpenning för dag då skada till följd äv olycksfall som ovan avses föranleder sjuk­husvård äga bestämrnelserha i 3 kap. 4 § lagen (1962:381) om all­män försäkring motsvarande tillämpning. Med sjukpenning­grundande inkomst avses därvid den skadades årliga arbetsförtjänst beräknad   enligt   9 §.

För tid beträffande vilken liv­ränta, som tillerkänts den skada­de, enligt 3 mom. första stycket andra punkten icke må uppbäras, må hel sjukpenning icke utgå med lägre belopp än som motsvarar livräntan för dag räknad.


 


Prop. 1973:46


43


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


12 §


2 mom. Sjukpenning jämte barntillägg samt livränta, som till­kommer den skadade, må skäligen nedsättas, såframt denne ådragit sig skadan vid förövande av hand­ling, för vilken straff genom laga­kraftägande dom ådömts honom, eller, sedan skadan inträffat, gör sig skyldig lill grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt eller medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angåen­de förhållande, som äi" av betydel­se för rätten till ersättning.


2 m o m. Sjukpenning och liv­ränta, som tillkommer den skada­de, må skäligen nedsättas, såframt denne ådragit sig skadan vid för­övande av. handling, för vilken straff genom lagakraftägande dom ådömts honom, eller, sedan ska­dan inträffat, gör sig skyldig lill grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt eller medvetet eller av grov vårds­löshet lämnar oriklig eller vilsele­dande uppgift angående förhållan­de, som är av betydelse för rätlen till ersättning.


Vägrar den skadade ulan giltig anledning all rätta sig efler föreskrift, som i syfte att förkorta sjukdomstiden eller eljesl lindra menliga följder av skadan givils av militär myndighet, riksförsäkringsverket eller läkare, och har till följd härav skadan medfört väsentligt rriera långvarig eller höggradig nedsättning av arbetsförmågan, må ock skälig nedsättning ske av ersättning som avses i första stycket.

Livränta till efterlevande må skäligen nedsättas, såframt denne annor­ledes än i 1 mom. sägs vållat dödsfallet genom handling, för vilken straff genom lagakraftägande dom ådömts honom, eller medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriklig eller vilseledande uppgift angående förhållan­de, som är av betydelse för rällen lill livräntan.

21 t


Är någon, som har rätt till sjuk­penning, barntillägg eller livränta enligt denna förordning, icke svensk medborgare, och är han ej i riket bosatt, äger riksförsäkrings­verket att med hans samtycke när som helst i stället för sådan ersätt­ning till honom utgiva ett belopp för en gäng, motsvarande högst femtio och minst tjugu procent av ersättningens kapitalvärde. Har ut­byte som nu nämnls ägt rum före-


Är någon, som har rätt lill sjuk­penning eller livränta enligt denna förordning, icke svensk medborga­re, och är han ej i riket bosall, äger riksförsäkringsverket all med hans samtycke när som helst i stället för sådan ersättning lill ho­nom utgiva ett belopp för en gång, motsvarande högst femtio och minst tjugu procent av ersätt­ningens kapitalvärde. Har utbyte som nu nämnts ägt rum föreligger


3 Senaste lydelse 1962:409. '' Senaste lydelse 1962:409.


 


Prop. 1973:46


44


 


ligger ej rätt till vidare ersättning på grund av skadan.


ej   rätt   lill   vidare  ersättning  på grund av skadan.


'22 a §5

Har en värnpliktig under grundutbildning eller motsvarande utbildning enligt 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen eller linder repelitionsutbildning i direkt anslutning till grundutbildning ådragit sig sjukdom, som efter tjänstgöringens slut medför nedsättning av arbetsförmågan: med minst hälfien men som ej berättigar lill ersättning enligt denna förordning, har han rätt till särskild sjukpenning. Detsamma gäller om han efter tjänstgöringens slut ådragit sig sjukdomen under utryckningsmånaden eller månaden närmast efler denna.


Den särskilda sjukpenningen ul­går med det belopp som skulle ha utgått enligt lagen om allmän för­säkring, om placering i sjukpen­ningklass grundats på den i 9 § denna förordning angivna lägsta ärliga arbetsförtjänsten. I fråga om barniillägg tiU sjukpenning äga be­stämmelserna i lagen om allmän försäkring motsvarande tillämp­ning. Från den särskilda sjukpen­ningen skall avräknas sjukpenning som utgår enligt lagen om allmän försäkring eller lagen om yrkesska­deförsäkring eller enligt grunderna för sistnämnda lag.


Den särskilda sjukpenningen ul­går med det belopp som skulle ha utgått enligt lagen om allmän för­säkring vid en sjukpenninggrun­dande inkomst svarande niot den i 9 § denna förordning angivna lägsta årliga arbetsförtjänsten. Från den särskilda sjukpenningen skall avräknas sjukpenning som ut­går enligt lagen om allmän försäk­ring eller lagen om yrkesskadeför­säkring eller enligt grunderna för sistnämnda lag.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Beträffande sjukpenning och barntillägg lill skadad vars årliga arbets­förtjänst ej uppgår till fyralusenfemhundra kronor skall äldre bestämmel­ser fortfarande äga tillämpning. Sjukpenning som här avses hänföres ej lill pensionsgrundande inkomst enhgt 11 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.

5 Senaste lydelse 1970:311,


 


Prop, 1973:46


45


5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare

Härigenom förordnas, att 3-5 §§ lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


3'§'


Ersättningen för inkomstbort­fall ål den som omfattas av sjuk­försäkringen enligt lagen om all­män försäkring utgår för dag räk­nat med det högsta belopp som han vid sjukdom är berättigad all uppbära i sjukpenning, barntillägg och sjukpenninglillägg på grund av försäkring enligt nämnda lag eller med slöd därav meddelade be­stämmelser; dock all ersättning åt den som åtnjuter annan inkomsl av förvärvsarbete än inkomst av anställning alltid skall bestämmas lill del belopp för dag räknat som skulle hava utgått till honom, därest hela hans årsinkomst av för­värvsarbete utgjort inkonist av an­ställning.

Ersättningen åt den som vid sjukdom icke är berättigad HU sjukpenning på grund av försäk­ring som i första stycket sägs skall med tillämpning av de i nämnda stycke angivna grunderna utgå med del belopp för dag räknat som han skulle hava ägt uppbära från allmän försäkringskassa, därest han varit placerad i sjuk­penningklass jämlikt 3 kap. lagen om allmän försäkring.

Den som ej fyllt sexton år mä visar att han genom ingripandet gär


Ersättningen för inkomstbort­fall åt den som omfattas av sjuk­försäkringen enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring utgår för dag räknat med det högsta be­lopp som han vid sjukdom är be­rättigad all uppbära i sjukpenning och sjukpenninglillägg på grund av försäkring enligt nämnda lag eller med slöd därav meddelade be­stämmelser; dock alt ersättning ål den som åtnjuter annan inkomst av förvärvsarbete än inkomst av anställning alltid skall bestämmas till det belopp för dag räknat som skulle hava utgått till honom, därest hela hans årsinkomst av för­värvsarbete utgjort inkomst av an­ställning.

/ annat fall än i första stycket avses skall ersättningen åt tillfällig smittbärare för inkomstbortfall med tillämpning av de i nämnda stycke angivna grunderna utgå med det belopp för dag räknat som han skulle hava ägt uppbära från allmän försäkringskassa, därest han varit sjukpenningför­säkrad jämlikt 3 kap. lagen om allmän försäkring.

ej åtnjuta ersättning med mindre han miste om arbetsinkomst.


Senaste lydelse 1962:410.


 


Prop, 1973:46

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


46


4§


Är den lill ersättning berättiga­de intagen å sjukhus som i lagen om allmän försäkring omförmäles, skall ersättningen för inkomst­bortfall minskas med tio kronor för dag, dock med högst hälften av ersättningens belopp. Det lägsta ersättningsbeloppet lill den, som stadigvarande sammanbor med eget eller makes barn eller foster­barn under tio år, skall för tid då han är intagen å sjukhus utgöra åtta kronor för dag.


För dag då den till ersättning berättigade är inlagen å sjukhus som i 2 kap 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring omförmäles, skall ersättningen för inkomst­bortfall minskas med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 4 § andra stycket nämnda lag.


 


Från ersällningen för inkomst­bortfall skota avräknas sjukpen­ning, barntillägg och sjukpenning­tillägg, vartill smitlbäraren under liden för ingripandet må vara be­rättigad på grund av försäkring enligt lagen om allmän försäkring eller med slöd därav meddelade bestämmelser, lagen med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpen­ningförsäkring i allmän sjukkassa eller lagen om yrkesskadeförsäk­ring.


Frän ersättningen för inkomst­bortfall skola avräknas sjukpen­ning och sjukpenningtillägg, vartill smitlbäraren under tiden för ingri­pandet må vara berättigad på grund av försäkring enligt lagen (1962:381) öm allmän försäkring eller med slöd därav meddelade bestämmelser, lagen (1954:774) med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäk­ring:


Från ersättningen skola jämväl avräknas sjukpenning som för tid för ingripandet ulgår enligt annan lag eller enligt särskild författning eller enligt Konungens förordnande och som bestämmes av eller utbetalas från riksförsäkringsverket eller bolag som omförmäles i 1 § lagen om yrkes­skadeförsäkring ävensom livränta, som någon åtnjuter på grund av all han är smittbärare, till den del den belöper å tid för ingripandel.

Vad i nästföregående stycke sägs skall äga motsvarande tillämpning.

2 Senaste lydelse 1972:668,

3 Senaste lydelse 1962:410.


 


Prop. 1973:46                                                        47

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

därest  smitlbäraren  äger uppbära ersättning enligt främmande makts lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.

Denna lag träder i kraft den I januari 1974.

Den som vid lagens ikraftträdande uppbär ersättning enligt 3 § på grund av årlig arbetsförtjänst som ej uppgår till fyratusenfemhundra kronor, får under återstoden av den tid som anges i 2 § behålla utgående förmåner med tillämpning av äldre bestämmelser.


 


Prop, 1973.46


48


6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:919) om värdesäkring av yrkesskade­livräntor m.m.

Härigenom förordnas, all 4 §  lagen (1967:919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor ni, m, skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


4§


Har livränta utgått, får hel sjuk­penning som senare utgår i anled­ning av samma skada icke under­stiga en fyrahundradedel av den livränta, som efler värdesäkring enligt denna lag skulle ha utgått till den skadade vid förlust av arbetsförmågan.


Har livränta utgått, får hel sjukpenning som senare ulgår i anledning av samma skada icke undersliga en trehundrasextiofem-tedel av den livränta, som efler värdesäkring enligt denna lag skulle ha utgått till den skadade vid förlust av arbetsförmågan.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.


 


Prop, 1973:46


49


7 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria och

prisnedsatta läkemedel m. m.

Härigenom förordnas, all 5 § förordningen (1954:519) angående kost­nadsfria och prisnedsalla läkemedel m, m,' skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


5§


Kostnaden för lillhandahåhan-de av läkemedel enligt denna för­ordning bestrides av statsmedel med belopp för kalenderår mot­svarande en krona 15 öre för en­var, som vid utgången av del år kostnaden avser är inskriven hos allmän försäkringskassa, och i öv­rigt av de allmänna försäkrings­kassorna i förhållande till antalet inskrivna försäkrade vid nämnda tidpunkt, vilka äro pliktiga alt er­lägga sjukförsäkringsavgift enligt lagen om allmän försäkring.


Kostnaden för tillhandahållan­de av läkemedel enligt denna för­ordning bestrides av de allmänna försäkringskassorna i förhållande tih antalet inskrivna försäkrade vid utgången av det år kostnaden avser.


Denna lag träder i kraft den I januari 1974,

Äldre bestämmelser skall alltjämt gälla i fråga om avgift och statsbidrag för tid före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av rubriken 1972:188.

4 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 46


 


Prop, 1973:46                                                                     50

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 9 mars 1973,

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP­LING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON,

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efler gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om utform­ningen av beskattad sjukpenning, m. m. och anför.

1. Inledning

Kungl. Maj:t uppdrog den 16 juni 1970 åt numera överdirektören Hans Järnbrink all utreda de tekniska förutsättningama för att inordna sjukpenningen i beskallningssystemel. Utredningen skulle även omfatta förmåner som utgår vid arbetslöshet. Genom beslut den 28 januari 1972 uppdrog Kungl. Maj:t åt utredningen - som antagit namnet sjukpenning­utredningen' — all överväga också förutsättningarna för en beskattning av det utbildningsbidrag som ulgår enligt arbelsmarknadskungörelsen.

Utredningen har i sitt nu överlämnade betänkande (SOU 1972:60) Beskattade förmåner vid sjukdom och arbetslöshet m. m. funnit alt tekniska förutsättningar finns att beskalla de förmåner del här gäller och framlagt förslag till de författningsmässiga och administrativa åtgärder som behövs vid en övergång lill skattepliktiga förmåner.

Över utredningens förslag härefter remissyttranden avgelts av riksför­säkringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, riksskatieverket, försäkringsin­spektionen, socialstyrelsen, riksrevisionsverket, statskontoret, statens av-lalsverk, universitelskanslersämbetel, yrkesskadeförsäkringskommittén, kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i Stockholms, Hallands, Skara­borgs, Västmanlands och Norrbollens län. Svenska landstingsförbundet. Svenska kommunförbundet. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänste­mannens riksförbund (SR), Sveriges arbetares centralorganisation (SAC), Försäkringskasseförbundet, Arbetslöshetskassornas samorganisation. Svenska Personal-Pensionskassan (SPP), Svenska Försäkringsbolags riks­förbund, Folksam, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svensk induslriför-

1 Experter, numera kanslirådet Gunnar Björne, numera departementsrådet Björn Sjöberg, numera kammarrättsrådet Sten Bergh, numera försäkringsdomaren Ingemar Cosmo, direktörsassistenten Inge Svensson, sekreteraren Lars-Olof Lundberg, utred­ningssekreteraren Bo Johansson, numera avdelningsdirektören Tore Lundin, byrå­chefen Göran Ossung och byrådirektören Olof Cohn.


 


Prop. 1973:46                                                                         51

ening, Sveriges hantverks- och industriorganisalion (SHIO), Sveriges förenade studentkårer (SFS), Fredrika-Bremer-Förbundet och Hus-modersförbundel Hem och Samhälle, Yttrande har därjämte avgelts av De fria sjukkassornas förbund. Några remissinstanser har bifogat yttran­den som de inhämtat.

På grundval av vad utredningen redovisat lägger chefen för finansdepar­tementet senare denna dag fram förslag om skatteplikt för de förmåner det här gäller. Mol den bakgrunden tar jag här upp frågan om den framlida utformningen av sjukförsäkringsförmånerna. Motsvarande frågor avseende förmånerna vid arbetslöshet och utbildningsbidragen kommer senare all anmälas av chefen för inrikesdepartementet.

De av familjepolitiska kommittén framlagda förslagen om föräldrapen­ning, som avses ersätta moderskapsförmåner enligt 3 kap. lagen (1962: 381) om allmän försäkring (AFL), och rätt rill sjukpenning vid vård av sjukt barn kommer att las upp av statsrådet Odhnoff senare denna dag. I detta sammanhang avser jag emellertid all till samlad behandling ta upp frågan om de ändringar av finansieringsreglerna för sjukförsäkringen som påkallas såväl av omläggningen av sjukpenningreglerna som av införandet av en allmän tandvårdsförsäkring som föreslås i en särskild proposition denna dag och av omformningen av nuvarande moderskapsförsäkring m. m. till en föräldraförsäkring. Vidare avser jag att lägga fram förslag lill de ändringar i bestämmelserna om tilläggspension som behövs för all de förmåner som sjukpenningulredningen och familjepolitiska kommittén behandlat skall kunna tillgodoräknas som pensionsgrundande inkomst. Därutöver avser jag all behandla vissa särskilda frågor, bl. a. rörande förtidspension enligt AFL, som föranleds av de av chefen för inrikesde­partementet föreslagna ändringarna beträffande förmåner vid arbets­löshet.


 


Prop, 1973:46                                                                      5 2

2. Gällande ordning m. m.

2.1 Sjukpenning inom sjukförsäkringen

De grundläggande bestämmelserna om sjukförsäkringen finns i AFL. Sjukförsäkringen avser dels sjukvårdsersätlning, dels sjukpenning samt kontanta förmåner vid moderskap. I den följande redogörelsen bortses från sjukvårdsersätlning. Till den allmänna försäkringen är ansluten en frivillig sjukpenningförsäkring.

2.1,1  ObUgatorisk sjukpenning

Sjukpenningförsäkringen omfattar försäkrade som är inskrivna i för­säkringskassa. Försäkrade är enligt huvudregeln svenska medborgare och i Sverige bosalla utlänningar (1 kap. 3 §). Den som är försäkrad skall, om han är bosatt i riket, vara inskriven hos allmän försäkringskassa fr. o. m. den månad då han fyller 16 år (1 kap. 4 §). De närmare bestämmelserna om sjukpenning och moderskapsförmåner finns i huvudsak i lagens 3 kap. Paragrafhänvisningarna i del följande gäller detta kapitel där inle annat sägs.

Den försäkrades rätt till sjukpenning är beroende av alt han är placerad i sjukpenningklass. Varje försäkrad, som har en inkomst av förvärvsarbete (anställning eller annat förvärvsarbete) på minst 1 800 kr. om året, skall vara placerad i sjukpenningklass (2 § första stycket).

Under vissa förutsättningar är dock försäkrad, som är inskriven hos försäkringskassa, placerad i sjukpenningklass fastän han inte har en årsinkomst av förvärvsarbete som uppgår till I 800 kr. Undantaget utgörs av den s. k. hemmamakeförsäkringen. Förulsällningama för sådan försäk­ring är att vederbörande är gift och stadigvarande sammanbor med maken eller, i annat fall, stadigvarande sammanbor med barn under 16 år - egna eller makes barn eller fosterbarn — eller stadigvarande sammanbor med någon som han tidigare varit gift med eller har eller har haft barn med (2 § sista stycket). Hemmamakeförsäkringen upphör senast med utgång­en av den månad då den försäkrade fyller 67 år (3 §).

För ålderspensionär är sjukpenningförsäkringen begränsad till 180 dagar sammanlaget efter pensioneringen. Förtidspensionär med hel för­tidspension kan inle vara sjukpenningförsäkrad (4 kap. 3 § och 3 kap. 3§).

Sjukpenningklasserna är 21 till antalet (4 §). Den som omfattas av hemmamakeförsäkringen är placerad i sjukpenningklass nr 1, där hel sjukpenning utgör 6 kr. för dag. Inplaceringen i de övriga klasserna sker med hänsyn till storleken av inkomsten av förvärvsarbete. Storleken av hel sjukpenning i de olika klasserna framgår av följande tabell.


 


Prop. 1973:46                                                                        53


Sjukpenningklass           Inkomsten av förvärvsarbete            Sjukpenning

nr                                     uppgår för är                  kr,

men ej tiU

kr.

2 600

3 400

4 200

5 000

5 800

6 800

8 400

10 200

12 000

14 000

16 000

18 000

21 000

24 000

27 000

30 000

33 000

36 000

39 000

till kr,

2                                                     1 800                  2 600                 6

3                                                     2 600                  3 400                 7

4                                                     3 400

5                                                     4 200                  5 000                 9

6                                                     5 000                  5 800               10

7                                                     5 800                  6 800               12

8                                                     6 800                  8 400               14

9                                                     8 400                10 200               16

 

10                                                  10 200                12 000             19

11                                                  12 000                14 000             22

12                                                  14 000                16 000             25

13                                                  16 000                18 000             28

14                                                  18 000                21000              31

15                                                  21 000                24 000             34

16                                                  24 000       ,         27 000             37

17                                                  27 000                30 000             40

18                                                  30 000                33 000             43

19                                                  33 000                36 000             46

20                                                  36 000                39 000             49

21                                                  39 000                      ~                52

Äv sjukpenningbeloppel i varje klass ulgör 6 kr, grundsjukpenning och återstoden tilläggssjukpenning. Sjukpenningen i klasserna l.och 2 är alltså enbart grundsjukpenning.

Sjukpenningklassplaceringen beslutas vid inskrivningen i försäkrings­kassa. Placeringen i sjukpenningklass skall omprövas när försäkringskas­san fått kännedom om alt den försäkrades förhållanden undergått ändring av betydelse (5 §). Försäkrad är skyldig att snarast och senast inom två veckor anmäla stadigvarande inkomsländring av betydelse för placeringen i sjukpenningklass (6 §).

Del är den försäkrades årsinkomst av förvärvsarbete som skall ligga till grund för klassplaceringen. Med årsinkomst av förvärvsarbete avses den inkomsl — antingen av anställning eller av annat förvärvsarbete än anställning — i pengar eller naturaförmåner (kost eller bostad) som den försäkrade kan antas komma alt få för den närmaste framliden (ett å två år framåt). Inkomsten skall beräknas som en genomsnittsinkomst och tillfälliga ändringar i inkomstläget uppåt eller nedåt skall alltså inte riilmälas betydelse. I praxis tillämpas en sexmånadersregel, innebärande all man vid inkomslbedömningen bortser från inkomslvariationer som avser högst ett halvt år. För all den som går ul i förvärvsarbete skall få bli placerad i sjukpenningklass fordras på motsvarande sätt all förvärvsarbe­tet har minst ett halvt års varaktighet. Kortare perioder av förvärvsarbete än nu nämnls medför inte placering i sjukpenningklass såvida inte förvärvsarbetet är säsongarbete som återkommer regelbundet, vilket kan gälla t. ex. studerande som arbetar varje sommarlov. Inkomsten av förvärvsarbete under säsongen betraktas då som årsinkomst och medför


 


Prop, 1973,46                                                                        54

placering i sjukpenningklass. Den försäkrade kvarstår i denna sjukpen­ningklass även under tid då han inle förvärvsarbetar.

Vid inplacering i sjukpenningklass på grund av inkomst som härrör av annat förvärvsarbete än anstäUning gäller alt inkomsten inte får beräknas högre än som motsvarar skähg avlöning för liknande arbete för annans räkning. Har emellertid en egen företagare under en följd av år deklarerat för lägre inkomst än den som i orten brukar åtnjutas av en anställd person i motsvarande ställning, uppskattas enligt praxis hans inkomst vid inkomstbedömningen i regel inle till högre belopp än som följer av deklarationerna. Driver makar förvärvsverksamhet gemensamt eller driver den ena maken sådan verksamhet med biträde av den andra, fördelas inkomsten från verksamheten på makarna i förhållande lill beräknade värdet av vardera makens arbetsinsats i verksamheten.

Sjukpenning utgår vid sjukdom som förorsakar nedsättning av arbets­förmågan med minst hälfien. Är arbetsförmågan helt förlorad ulgår hel sjukpenning, eljesl halv sjukpenning (7 §).

Om den försäkrade åtnjuter sjukhusvård minskas sjukpenningen med 10 kr., dock med högst hälfien av sjukpenningens belopp. Minskningen skall intill ett belopp av 3 kr. anses belöpa på grundsjukpenningen. Sammanbor en försäkrad stadigvarande med barn under tio år lill honom eller hans make eller lill någon, med vilken han stadigvarande sammanbor och med vilken han varit gift eller har eller har haft barn, ulgår dock även vid sjukhusvård alltid sjukpenning med lägst 6 kr. (4 §).

Till sjukpenning utges barniillägg för den försäkrades eller hans makes barn under 16 år, med vilket den försäkrade stadigvarande sammanbor. Barniillägg kan också under vissa förutsättningar utgå för barn som den försäkrade är underhällsskyldig för men inle stadigvarande sammanbor med. Barntillägg tih hel sjukpenning utgör 1 kr. för ett eller två barn, 2 kr. för tre eller fyra barn samt 3 kr. för fem eller flera barn. En försäkrad som stadigvarande sammanbor med barn under tio år får dock alltid lägst 2 kr. i barntillägg till hel sjukpenning. Till halv sjukpenning utgår barniillägg med hälfien av nu angivna belopp. Vid tillämpning av bestämmelserna om barntillägg jämställs med make annan som den försäkrade stadigvarande sammanbor med under förutsättning att de tidigare varit gifta eller har eller har haft barn riilsammans (9 §).

Sjukpenning utgår enligt huvudregeln fr. o. m. dagen efter insjuknan­dedagen. Förlorar den försäkrade dagpenning från erkänd arbetslöshets­kassa på grund av sjukdomen eller är det fråga om sjukperiod som börjar mom 20 dagar från föregående sjukperiods slut ulgår ersättning även för den dag som den försäkrade insjuknar. För sjukperioder som inte varar mer än sex dagar utöver insjuknandedagen gäller en s. k. fridagsregel, som innebär att sjukpenning utgår endast för dag då den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete i sin huvudsakliga sysselsättning. Under en sjukpe­riod borträknas dock högst två fridagar enligt regeln. Fridagsregeln gäller inle hemmamakeförsäkrade och inte heller sådana förvärvsarbetande som är sjukpenningklassplacerade för enbart grundsjukpenning (sjukpenning-


 


Prop. 1973:46                                                                        55

klass 2) och som skulle ha varit hemmamakeförsäkrade om deras årsinkomst av förvärvsarbete understigit 1 800 kr. (10 §). Den gäller inle heller försäkrad som vid sjukperiodens början har rätt till dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa och tillämpas vidare inte på semesterdagar.

Vad gäller tilläggssjukpenning som grundas på annat förvärvsarbete än anställning kan en karenslid på 3, 33 eller 93 dagar tillämpas på begäran av den försäkrade, som därmed vinner att avgiften rill sjukförsäkringen sätts lägre än eljesl (11 §).

Kungl. Maj:t kan föreskriva undanlag från bestämmelserna om sjuk-penningklassplacering för arbetstagare, som enligt statliga föreskrifter eller på grund av kommunala bestämmelser är berättigade tilf lön vid sjukdom eller barnsbörd. Om sådant undantag inte föreskrivits kan s. k. arbetsgivarinträde ske för de nämnda gruppernas del. Detla irinebär att' arbetsgivaren i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer har rätt all erhålla sjukpenning och barniillägg som tillkommer arbetstagaren i den mån nämnda förmåner inte överstiger den utbetalda lönen. Arbetsgivarinträde kan också komma till stånd genom kollektivavtal, som på arbetstagarsi­dan slutits av huvudorganisationen (16 §).

2.1.2  FrivilUg sjukpenning

De grundläggande bestämmelserna om dén frivilliga sjukpenningförsäk­ringen finns i 21 kap. AFL. Den frivilliga försäkringen hos allmän försäkringskassa står i princip öppen för två kategorier försäkrade, nämligen dels hemmamakeförsäkrade och sådana som skulle ha omfattats av hemmamakeförsäkringen om de inte haft förvärvsinkomst, dels vissa studerande.

För att hemmamakeförsäkrade och därmed jämställda skall få lUlhöra den frivilliga försäkringen gäller som villkor att de inte har förtidspen­sion. Den frivilliga försäkringens förmåner utgår som komplement till den obligatoriska försäkringen i form av sjukpenningtillägg.

Studerandeförsäkringen står öppen för försäkrade, som till följd av studier eller annan utbildning som beräknas pågå minst ett halvt år inte alls eller enbart i ringa utsträckning ägnar sig åt förvärvsarbete. Försäk­ringen gäller sjukpenning jämte barntillägg eller, i fräga om den som är sjukpenningklassplacerad, sjukpenningtillägg till den obligatoriska sjuk­penningen.

Närmare bestämmelser om den frivilliga försäkringen finns i kungörel­sen (1962:402) om frivillig sjukpenningförsäkring hos allmän försäkrings­kassa (ändrad senast 1971:946). Enligt denna skall försäkring för sjukpenningtillägg gälla helt krontal mellan 1 och 9 kr. för dag. Tillägget får dock tillsammans med sjukpenning från den obligatoriska försäk­ringen inle uppgå lill mer än 15 kr. för dag. Försäkring för sjukpenning skall gälla hell krontal mellan 6 och 15 kr. för dag. I fråga om den frivilliga försäkringen för hemmamakar m. fl. skall efter den försäkrades val gälla en karenstid av 3, 18, 33 eller 93 dagar. Försäkrad som är placerad i sjukpenningklass nr 1 eller 2 kan även välja försäkring utan


 


Prop. 1973:46                                                                        56

karenstid. För studerandeförsäkringen gäller alltid en karenstid av 18 dagar. Sjukpenning eher sjukpenningtillägg enligt sluderandeförsäkringen utgår endast vid sjukdom som medför förlust av hela arbetsförmågan.

Frivillig sjukpenningförsäkring får i allmänhet meddelas endast den som inte fyllt 55 år och som har god hälsa. Viss möjlighet finns till kollektiv anslutning av medlemmar i en sammanslutning eller elever vid en undervisningsanstalt.

2.1.3 Moderskapsförmåner

Beträffande dessa förmåner hänvisas till den redogörelse som statsrådet Odhnoff kommer all lämna senare i dag i samband med att hon lägger fram förslag om förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäk­ringen, m.m.

2.1.4 Smittbärarersättning

Enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare utges ersättning av statsmedel till smittbärare som på grund av myndighets ingripande, företaget med stöd av smittskyddslagen, livsmedelslagen eller mejeristad­gan, underkastas observation eller isolering eller eljest inskränkning i arbetet till förekommande av smittspridning. Med smittbärare avses i lagen den som lider av smittsam sjukdom eller eljest är smitlförande ulan att delta lett till förlust av arbetsförmågan. Även den som misstänks föra smitta anses enligt lagen som smittbärare. Den som inte är föremål för ingripande längre tid än 90 dagar i följd benämns tillfällig smittbärare. Består ingripandet längre benämns han efter utgången av denna tid kronisk smittbärare (1 §).

Ersättning till tillfällig smittbärare utgår dels för inkomstbortfall, dels för resor (2 §). Till den som omfattas av den allmänna sjukförsäkringen utgår ersättningen för inkomstbortfall under tiden för ingripandet med del högsta belopp som han är berättigad till i sjukpenning, barn tillägg och sjukpenninglillägg på grund av AFL eller med slöd av AFL meddelade bestämmelser. Ersättning lill den som har annan inkomst av förvärvs­arbete än inkomst av anställning skall dock alllid utgå med det belopp som skulle ha utgått om inkomsten härrört från anställning. Den som vid sjukdom inte är berättigad till sjukpenning har rätt lill ersättning som om han varit placerad i sjukpenningklass enligt 3 kap. AFL. Den som inte fyllt 16 år måste dock för att få ersättning visa att han genom ingripandel går miste om arbetsinkomst (3 §).

Från ersättning görs avdrag vid sjukhusvård enligt samma normer som för sjukpenning enligt 3 kap. 4 § AFL (4 §). Vidare avräknas sjukpen­ningförmåner enhgt AFL och andra författningar liksom livränta som någon uppbär på grund av att han är smittbärare, lill den del förmånema belöper på samma lid som ingripandel (5 §). Den som under liden för ingripandet är tillförsäkrad lön av aUmänna medel har rätt till ersättning för inkomstbortfall endast i den mån lönen understiger förmånema enligt


 


Prop. 1973:46                                                                        57

smittbärarlagen (6 §). På ersättning ål tillfällig smittbärare skall bestäm­melser i AFL äga motsvarande tillämpning i åtskilliga avseenden, bl. a. i vad avser verkan av arbetsgivarinträde (9 §). Ersätlningsärenden hand­läggs av allmän försäkringskassa.

Kronisk smittbärare som till följd av ingripandet tillfogals inkomst­bortfall eller annan förlust kan erhålla ersättning med belopp som prövas skäligt med hänsyn till ersältningsbehovet, förlustens storlek och övriga omständigheter i del särskilda fallet (10 §). Ersättningsfrågorna rörande kroniska smittbärare prövas av länsstyrelse (11 §).

2.2 Sjukpenning inom yrkesskadeförsäkringen

Bestämmelserna om yrkesskadeförsäkring finns huvudsakligen i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL), som omfattar dels obligato­risk, dels frivUlig yrkesskadeförsäkring.

2.2.1   Obhgatorisk yrkesskadeförsäkring

Den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen omfattar i stort sett alla arbetstagare i allmän eller enskild tjänst med vis.sa undantag för anställda som är anförvanter till arbetsgivaren. I den mån Kungl. Maj:t så förordnar gäller den obligatoriska försäkringen även för elever i yrkesutbildning m.m. (3-5 §§).

Till ersättningsberättigande yrkesskador hänförs skador till följd av olycksfall i arbetet, sjukdomar till följd av kemiska inverkningar i arbetet och vissa ytterligare hälsorubbningar av andra orsaker än olycksfall. Till olycksfall i arbetet räknas även olycksfall vid färd till eller från arbetet, om färden föranleds av och står i nära samband med arbetet (6 §).

Vid yrkesskada ersätts kostnader för sjukvård (lakar- och tandläkar­vård, sjukhusvård, resor m. m.). Nedsättning av arbetsförmågan berättigar vid sjukdomstillstånd till sjukpenning och vid invaliditet till livränta. Om yrkesskadan medfört döden ulgår, förutom begravningshjälp, livräntor lill efterlevande.

I fråga om bl. a. sjukpenningförmåner är yrkesskadeförsäkringen under viss lid samordnad med den allmänna sjukförsäkringen. En yrkesskadad som är sjukförsäkrad äger för tid t. o. m. nittionde dagen efler den då yrkesskadan inträffade — dock längst till den dag skadan medfört rätt till livränta eller t. o. m. den dag rätten till sjukpenning upphör enligt 4 kap. 3 § AFL - rätt all från allmän försäkringskassa få sjukpenning enligt samma grunder som vid annan sjukdom, alltså enligt AFL. Om den skadade väl är sjukförsäkrad men inle har rätt till sjukpenning från sjukförsäkringen eller om denne inte alls omfattas av sjukförsäkringen får han i regel ändå ersättning under samordningsliden. Sjukpenningen bestäms då till det belopp som skulle ha gällt med tillämpning av sjukpenningförsäkringens bestämmelser men utgår enligt YFL (11 §).

Efter samordningstiden ulgår sjukpenningen enligt YFL. Därvid be­stäms sjukpenningen av den sjukpenningklass (enligt tabellen i 3 kap. 4 §


 


Prop. 1973:46                                                                        58

AFL) som motsvarar den försäkrades årliga arbetsförtjänst. Denna årliga arbetsförtjänst beräknas enligt lagen till det belopp, vartill den skadades inkomst av förvärvsarbete uppgår vid tiden för skadan, frånsett övergåen­de sjukdom, tillfälligt övertidsarbete och andra särskilda omständigheter. När arbetsförtjänsten är högre än 5 gånger det basbelopp som enligt AFL gäller vid skadeårets början, tas det överskjutande beloppet inte i beräkning. För ungdomar, personer i yrkesutbildning, deltidsarbetande hustrur m. fl. gäller särskilda regler om arbetsförtjänstens beräkning.

Vissa garantiregler gäller för beräkningen av sjukpenningen enligt nyss återgivna principer. Sjukpenning får sålunda inle utgå med lägre belopp än som skulle ha utgått frän försäkringskassa om skadan inle utgjort yrkesskada. Detta är av betydelse främst när verkliga arbetsförtjänsten överstiger 5 gånger basbeloppet. Det fär även betydelse när en försäkrad som på grund av inkomstökning efter skadan har placerats i högre sjukpenningklass sjukskrivs på nytt pä grund av skadan. Vid förnyad sjukskrivning för samma skada sedan invaliditetslivränta har blivit be­stämd får vidare sjukpenningen inte undersliga livräntans dagsbelopp.

Hel sjukpenning utgår om arbetsförmågan är helt förlorad. Är arbets­förmågan nedsatt med minst hälfien men ej helt borta utgår halv sjukpenning (13 §),

Till sjukpenning enligt YFL Ulgår barniillägg och görs avdrag på sjukpenningen vid sjukhusvistelse enligt samma regler som i AFL (14 och 15 §§). Sjukpenningen kan förhöjas med ett vårdbidrag av högst 5 kr, per dag om den skadade under längre tid är ur stånd att reda sig själv (17 §).

2.2.2   Frivillig yrkesskadeförsäkring

Vid sidan av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen ger YFL möjlighet lill frivillig yrkesskadeförsäkring, som kan meddelas enskilt åt varje svensk medborgare som är bosatt i Sverige liksom ål här bosatt och mantalsskriven utlänning. Frivillig försäkring kan också meddelas åt arbetsgivare för arbetstagare hos honom, åt utbildningsanstalt för eleverna där och ål yrkes- eller fackorganisation till förmån för dess medlemmar (45 §). För de obligatoriskt yrkesskadeförsäkrade blir frivillig försäkring enligt YFL eribart gällande för skador utom arbetet, urider det alt frivilliga försäkringar för andra kategorier - t. ex. egna företagare och husmödrar - avser skador både i och utom arbete. Förmånerna på grund av denna försäkring är i princip desamma som i den obligatoriska försäkringen men försäkringens omfattning kan begränsas i försäkringsavtalet. Från ersättning under sjukdomstid dras av vad som ulgår i sjukhjälp från allmän försäkringskassa för motsvarande ändamål (46-47 §§),

2.2.3 Yrkesskadeförsäkringen närstående ersättningssystem

Kring YFL grupperar sig ett flertal författningar, enligt vilka ersätt­ningar utges efler principer som i stort sett överensstämmer med de i YFL fastslagna.


 


Prop, 1973:46                                                                        59

Beträffande skador under militärtjänst finns bestämmelser i militärer­sättningsförordningen (1950:261). Denna förordning äger tillämpning på värnphktiga och vissa med dem likställda, personal i hemvärnet och åtskilliga andra frivilliga försvarsorganisationer m, fl. Ersättning ulgår för skada på grund av olycksfall eller sjukdom som ådras under mUitärtjänsl-göringen. I fråga om förmånerna ansluter sig mililärersällningsförordning-en i allt väsentligt till YFL. Vissa särbestämmelser förekommer dock. Sålunda skall sjukpenning och livränta i regel inle utgå så länge anställningen eller tjänstgöringen varar. Vidare gäller det att den årliga arbetsförtjänsten för värnpliktiga m. fl. inte får beräknas till lägre belopp än två och en halv gånger det basbelopp som gällde vid skadeårets ingång. För värnpliktiga som är till minst hälften arbetsoförmögna på grund av sjukdom när tjänstgöringen upphör eller som insjuknar under ulryck-ningsmånaden eller månaden näst efter denna ulan att sjukdomen har orsakssamband med tjänstgöringen finns en rätt till särskild sjukpenning. Denna innebär rätt till sjukpenning, baserad på den nyssnämnda minimiinkomsten, och träder in i de fall den värnpliktige inle är placerad i högre sjukpenningklass pä grund av bestämmelserna i AFL.

Ersättning enligt i stort sell samma regler som i YFL utgår vidare enligt förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsska­da, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret, kungörelsen (1962:607) om ersättning på grund av verksamhet för brandsläckning m. m, och kungörelsen (1961:457) om ersättning på grund av medverkan i skyddsarbete vid olyckor i alomanläggningar m, m,, förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m, m, och lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m, fl,

2,3 Den allmänna pensioneringen

Den allmänna pensioneringen utgörs av folkpensionering och tilläggs­pensionering. Vart och ett av systemen omfattar ålders-, förtids- och ' familjepensionering. Inom folkpensioneringen finns därutöver vissa tilläggsförmåner. Grundläggande bestämmelser finns i AFL. Redogörelsen i det följande avser enbart tilläggspensioneringen, vilken berörs av sjukpenningulredningens förslag om tillgodoräknande av förmåner vid sjukdom och arbetslöshet samt utbildningsbidrag såsom pensionsgrundan­de inkomst.

Allmänt om tilläggspensioneringen

Ålderspension utgår i regel från 67 års ålder men kan tas ut från 63 års ålder.

Förtidspension utgår lill den vars arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är varaktigt nedsatt med minst hälften. 1 vissa fall kan förtidspension enligt   regler   som   trätt   i   kraft   den   1   juli   1972   utgå  vid  varaktig


 


Prop. 1973:46                                                                        60

arbetslöshet utan särskild medicinsk prövning. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig, utgår tidsbegränsad förtidspension i form av sjukbidrag. Är arbetsförmågan nedsatt i sådan grad att intet eller endast en ringa del återstår, utgår hel förtidspension. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälfien ulgår två tredjedelar av hel förtidspension, I övriga fall ulgår halv pension. En motsvarande gradering tillämpas i fråga om förtidspension vid varaktig - total eller partiell — arbetslöshet.

Änkepension tillkommer änka efter den försäkrade om äktenskapet varat i minst fem år och ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde 60 år. Om inte nyssnämnda förutsättningar är uppfyllda ulgår ändå änkepension om i äktenskapet finns gemensamma barn. Till den försäkrades barn som ej fyllt 19 år ulgår barnpension.

Pensionsgrundande inkomst

Medan pensionerna inom folkpensioneringen utges med enhetsbelopp oberoende av tidigare inkomster eller avgiftsbetalning, byggs pensionsrät­ten inom tilläggspensioneringen upp genom förvärvsarbete individuellt för varje försäkrad.

Pensionsrätt inom tilläggspensioneringen byggs sålunda upp kalender­årsvis av svenska medborgare och här bosatta utlänningar genom alt inkomst av anställning och inkomsl av annat förvärvsarbete tillgodoräk­nas dem som pensionsgrundande inkomst. Beräkning av pensionsgrundan­de inkomsl görs dock inte för år före 16 års ålder eller efler 65 års ålder och inle heher för år då ålderspension eller förtidspension enligt AFL utgått (1 kap. 3 §, 11 kap. 1 §).

Anställning

Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänförs dock inle från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön som under året inte uppgått till 500 kr. Med inkomsl av anställning kan, om parterna är ense, likställas ersättning för arbete som försäkrad utfört för annans räkning utan att anställning förelegat. Hänsyn las som regel inle lill ersättning från utomlands bosalt arbetsgivare, utländsk juridisk person eller främmande makts beskickning eller konsulat (11 kap. 2 §).

Annat förvärvsarbete

Med inkomsl av annat förvärvsarbete avses dels inkomsl av rörelse som bedrivs i Sverige, dels inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade, dels - i den mån inkomsten inte är att hänföra lill inkomst av anställning - ersättning i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad för arbete för annans räkning. Inkomsl som inle uppgått till 500 kr. för år las ej i beräkning (11 kap. 3 §).


 


Prop. 1973:46                                                                        61

Beräkningen av tilläggspension

Den pensionsgrundande inkomsten för ett år utgörs av summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete, varvid man bortser från inkomstdelar som understiger del vid årets ingång gällande basbeloppet (sädana inkomstdelar läcks av folkpensioneringen) eller överstiger 7,5 gånger detta basbelopp (11 kap. 5 §). För varje år då pensionsgrundande inkomst fastställts för försäkrad tillgodoräknas denne pensionspoäng som motsvarar den pensionsgrundande inkomsten divide­rad med del vid årets ingång gällande basbeloppet (11 kap. 6 §).

Inom ålderspensioneringen utgör pensionen 60 % av produkten av basbeloppet för den månad som pensionen avser och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade. Har pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 1 5 år, görs medellalsberäkningen enbart på de 15 högsta poängtalen. Har pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade mindre än 30 år, sker en proportionell reduktion av pensionen. Special­regler finns för fall då undantagande från tilläggspensioneringen gällt under någol år. Likaledes finns regler om minskning av pensionens årsbelopp vid uttag från tidigare pensionsålder än 67 år (12 kap. 2 §).

Inom förtidspensioneringen förekommer två olika metoder vid pen­sionsberäkningen. Den ena används då den försäkrade vid tidpunkten för pensionsfallel antingen är placerad i lägst den sjukpenningklass, som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete uppgående lill del vid årets ingång gällande basbeloppet, eller har tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre av de fyra åren närmast före pensionsfallet. Samma beräknings-sätt gäller där den försäkrade inte är placerad i sjukpenningklass som nyss angivils men skulle ha varit placerad i sådan klass om försäkringskassan känt till alla relevanta omständigheter.

I nu nämnda fall skall hel förtidspension motsvara den ålderspension som skulle tillkomma den försäkrade från 67 års ålder. Vid beräkningen antas all den försäkrade för tiden till dess han uppnår 65 års ålder tUlgodoräknas pensionspoäng som motsvarar ett medeltal av de poäng som tidigare tillgodoräknats, antingen under de fyra åren närmast före pensionsfallel eller under samtliga år från det då han fyllde 16 år till året som närmast föregått pensionsfallet. När medeltalet beräknas bortses från år, intill ett antal av hälften, för vilka pensionspoäng ej tillgodoräknats eller för vilka poängantalel är lägst (I 3 kap. 2 §).

Den beräkningsmetod som nu beskrivits för förtidspension får ej användas i vissa fall då undantagande från tilläggspensioneringen gällt och inte heller då den försäkrade vid 67 års ålder inle kan komma i åtnjutande av ålderspension inom tilläggspensioneringen. 1 dessa fall liksom övriga fall då den förut beskrivna beräkningsmetoden inte är tillämplig gäller att förtidspension ulgår med belopp motsvarande vad den försäkrade skulle ha varit berättigad lill i ålderspension om han uppnätt 67 års ålder det år då pensionsfallel inträffat.

Beträffande familjepensionerna som utgår lill efterlevande gäller alt beräkningen av pensionsbeloppet knyter an till det belopp som utgått


 


Prop. 1973:46                                                                        62

eller skuUe ha utgått till den avlidne som egenpension inom förlids- eller ålderspensioneringen enligt förut redovisade beräkningsmetoder. Om den avlidne vid dödsfallet var ålders- eller förtidspensionär, avgörs således storleken av den efterlevandes pension i princip av storleken av den utgående egenpensionen. I annat fall är utgångspunkten den förtidspen­sion som skulle ha utgått om rätt till sådan pension inträtt vid lidpunkten för dödsfallet. Änkepensionens årsbelopp utgör 40 % av den nämnda egenpensionens årsbelopp eller 35 % om efler den försäkrade också finns pensionberättigat barn. Barnpension för ett barn utgår, om någon samtidigt är berättigad till änkepension, med 15 % av egenpensionens årsbelopp och eljest med 40 % av detta belopp. Är barnen flera ökas barnpensionsbeloppel med 10 % för varje barn varefter del sammanlagda beloppet fördelas lika mellan barnen (14 kap. 3 och 5 §§).

Den allmänna tilläggspensioneringen infördes år 1960 och pensions­grundande inkomsl tillgodoräknas först fr. o. m. sagda år. Vissa över­gångsbestämmelser har införts i 15 kap. AFL tUl förmån för personer som med hänsyn till sin ålder inte med tillämpning av de allmänna reglerna skulle ha möjlighet all tjäna in pensionspoäng för 30 år före pensioneringen.

Övergångsreglerna innebär att ålderspension till den som är född senast 1914 beräknas med utgångspunkt från att 20 pensionsgrundande år krävs för full pension. För den som är född någol av åren 1915—1923 ökas del nyssnämnda talet 20 med ett för varje år som han är född senare än 1914

(1 §).

Vidare gäller vissa undanlagsregler lill förmån för alla som är födda senast 1927 och som drabbas av längre perioder av sjukdom eller arbetslöshet. Har en sådan försäkrad ell visst år uppburit sjukpenning under mer än 90 dagar enligt AFL eller YFL eller motsvarande ersättning enligt lagen om ersättning åt smittbärare, och har han därvid varit placerad lägst i den sjukpenningklass som han skulle ha tillhört om hans inkomst uppgått till del vid årets ingång gällande basbeloppet, skall vid beräkning av medeltal pensionspoäng för ålderspension bortses från nämnda år om medeltalet därigenom-höjs och i övrigt vid tillämpning av 12 kap. anses som om pensionspoäng tillgodoräknats för året. Dessa bestämmelser skall äga motsvarande tillämpning för fall, då den försäkra­de visst år under mer än 60 dagar uppburit dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller då han för jämförlig tid uppburit utbildningsbi­drag - förutsatt att han var berättigad lill dagpenning när bidraget börja­de utgå - eller omslällningsbidrag. Nu återgivna bestämmelser tillämpas ej på år då den försäkrade åtnjutit ålders- eller förtidspension och får ej tillämpas med avseende på mer än tre år (2 §).

2,4 Finansiering av förmåner enligt AFL och YFL

2,4.1   Sjukförsäkringen

Sjukförsäkringen finansieras genom avgifter från de försäkrade, arbets­givaravgifter och statsbidrag (19 kap. AFL).


 


Prop, 1973:46                                                                        63

Arbe tsgivara vgift

Arbetsgivaravgiften ulgår på summan av utbetalda löner. Därvid bortses från den del av varje arbetstagares lön som för år räknat överstiger 7,5 gånger del vid årets ingång gällande basbeloppet. Hänsyn las inle heller till arbetstagare, vars lön under året understigit 500 kr. Avgiften utgår med 3,2%. Därav går 12/32 lill läckande av försäkringskassornas utgifter för sjukvårdsersätlning inräknat läkemedel. Återstoden används för alt läcka utgifter för tUläggssjukpenning i vad den svarar mot inkomst av anställning (1 och 4 §§). Som riktpunkt gäller all arbetsgivaravgifterna skall läcka 75 % av kostnaderna för tUläggssjukpenning.

Den försäkrades avgift

Den försäkrades avgifi (sjukförsäkringsavgiften), som lill storleken bl. a. är beroende av vilken försäkringskassa den försäkrade är inskriven i, Ullas i samband med uppbörd av direkt skatt och uträknas av försäkringskassan efter den klass den försäkrade tillhör. Avgiften avser kassans utgifter för sjukvårdsersätlning, grundsjukpenning och lilläggs­sjukpenning (2 §). Sjukförsäkringsavgiften fastställs av riksförsäkringsver­ket efler försäkringskassans hörande (6 §). Avgiflsbestämmelserna är följande.

Avgifi för sjukvårdsersättning, beräknad för helt år, skall erläggas av inskriven försäkrad, för vilken beräknats lill statlig inkomstskatt beskatt­ningsbar inkomst vid taxeringen året efter del år avgiften avser. Avgiften skall dock inte erläggas om den försäkrade vid utgången av det år avgiften avser upphört att vara inskriven i kassan eller fyllt 67 år eller för december månad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension (sjukbidrag) enligt AFL.

Avgift för grundsjukpenning, beräknad månadsvis, skall erläggas under fömtsättning dels att den försäkrade under det år avgiften avser varit placerad i sjukpenningklass, dels att det för honom beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst för del år avgiften avser.

Avgifterna för sjukvärdsersättning och grundsjukpenning skall var för sig vara lika stora för alla avgiflplikliga försäkrade inom samma försäkringskassa. Dessa avgifter får dock tillsammans inle översliga en tiondel av den försäkrades till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst.

Avgift för tilläggssjukpenning skall erläggas av den som under del år avgiften avser varit tillförsäkrad lilläggssjukpenning och beräknas för varje månad under vilken den försäkrade varit placerad i sjukpenningklass nr 3 eller högre. Denna avgifi varierar med inkomsten men skall vara lika stor för alla inom en försäkringskassa som tillhör samma sjukpenning­klass.

Den som fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst befrias från avgift för grundsjukpenning och tilläggssjukpenning för varje hel månad av tjänstgöringstiden. För sjömän gäller särskilda regler.


 


Prop, 1973:46                                                                        64

F. n. varierar storleken av sjukförsäkringsavgiften mellan försäkrings­kassorna beroende främst på regionala variationer i utgifterna för försäkringen men också på varierande förvaltningskostnader.

Statsbidrag

Statsbidrag utgår med 55 % av kostnaderna för sjukvårdsersätlning, grundsjukpenning, barniillägg och moderskapspenning. Till de kostnader för sjukvårdsersättning som avser sjukhusvård i Sverige ulgår dock inte statsbidrag (7 §).

2.4.2 Yrkesskadeförsäkringen

Den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen finansieras hell genoin ar­betsgivaravgifter och den frivilliga på motsvarande sätt genom avgifter av dem som tecknat försäkringen. Underlaget för arbetsgivaravgiften är i princip detsamma som gäller för avgiften lill sjukförsäkringen.

2.4.3 Den allmänna pensioneringen

Tilläggspensioneringen finansieras i vad gäller inkomst av anställning genom avgifter från arbetsgivarna. Avgiftsunderlaget är i stort sett delsamma som för arbetsgivaravgiften lill sjukförsäkringen. Vid bestäm­mandet av avgiftsunderlaget avräknas emellertid ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med del beräkna­de genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året (19 kap. I § AFL). Av försäkrad som haft pensionsgrundande inkomst på grundval av inkomsl av annat förvärvsarbete än anställning uttas egenavgift — tilläggspensionsavgifl — svarande mol denna inkomsl (19 kap. 3 § AFL).

2.5 Administrationen enligt AFL och YFL

Den allmänna försäkringen och yrkesskadeförsäkringen handhas av riksförsäkringsverket, försäkringskassorna och de lokala skallemyndighe-lerna. Som besvärsinslanser tillkommer dessutom försäkringsrådel och försäkringsdomstolen.

2.5.1   Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket är central förvaltningsmyndighet för ärenden om den allmänna försäkringen och har därvid bl. a. att utöva tillsyn över de allmänna försäkringskassorna, all vara besvärsmyndighel för frågor rörande förmåner inom denna försäkring, alt betala ut allmän pension, all debilera och uppbära arbetsgivaravgifter och all bedriva försäkrings­verksamhet enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och mililärersältnings-förordningen m. fl. författningar.


 


Prop, 1973:46                                                                        65

Tillsynen över lokalorganisationen, i första hand försäkringskassorna men även i viss utsträckning de lokala skattemyndigheterna, handhas av verkels lillsynsbyrå. Vad beträffar de lokala skallemyndigheterna avser tillsynsverksamheten arbetet med beräkning av pensionsgrundande in­komst. Byrån utarbetar anvisningar för lokalorganisationen och lämnar direktiv och råd i övrigt rörande verksamhetens bedrivande.

I besvärsärenden rörande den allmänna försäkringen är riksförsäkrings­verket första besvärsinslans. Inom verket finns för denna arbetsuppgift en besvärsavdelning.

Utbetalningen av allmän pension omhänderhas av riksförsäkringsver­kels tekniska byrå. Genom byråns dalaanläggning ombesörjs också utbetalning av yrkesskadelivräntor, och anläggningen utnyttjas även för debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter. Arbetet i övrigt med all debitera och uppbära arbetsgivaravgifter lill den allmänna försäkringen och yrkesskadeförsäkringen (liksom byggnadsforskningsavgifl, allmän arbetsgivaravgift, lönegarantiavgifl, arbetarskyddsavgifl och redareavgifl för sjöfolks pensionering) utförs av verkets avgiftsbyrå.

Den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen och närslående ersättnings­system administreras numera av riksförsäkringsverket ensamt. De s. k. socialförsäkringsbolagen som tidigare varit verksamma på delta område vid sidan av verket kan dock t.o.m. år 1973 fortsättningsvis sköta regleringen av skadefall som inträffat före är 1969.

Till följd av bestämmelserna om samordning mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen i fråga om utbetalning av ersättning för yrkesskadefall under de 90 första dagarna efter skadedagen (samordnings­liden), regleras mer än 90 % av alla yrkesskadefall helt av försäkringskas­sorna enligt AFL:s bestämmelser.

Oavsett om yrkesskadefallet slutreglerais under samordningstiden eller ej, sänds anmälan om yrkesskada in lill riksförsäkringsverket. Regleringen av yrkesskadefall som pågår efter samordningstidens utgång sköts av riksförsäkringsverket. 1973 års riksdag har dock bemyndigat Kungl. Maj:t att förordna om decentralisering av skaderegleringen i första instans i yrkesskadeärenden till försäkringskassorna (prop. 1973:4, SfU 1973:1, rskr 1973:15).

2,5,2 De allmänna försäkringskassorna

För varje landstingskommun liksom för varje kommun som inte tillhör landstingskommun skall finnas en allmän försäkringskassa. Då särskilda förhållanden föranleder del, kan dock en försäkringskassas verksamhets­område omfatta två landstingskommuner eller en landstingskommun och landslingsfri kommun. Antalet försäkringskassor är f, n, 26.

Ledningen av verksamheten inom kassaområdet utövas från kassans cehlralkonlor.

För   sjukförsäkringen   är   försäkringskassorna   försäkringsgivare   och

kassorna har ett självständigt ekonomiskt ansvar för denna verksamhet.

De mera kvalificerade sjukförsäkringsärendena handläggs av central-

5 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 46


 


Prop, 1973:46                                                                        66

kontoren medan lokalkontor handhar de löpande ärendena, huvudsakli­gen utbetalning av sjukpenning och ersättning för sjukvårdskostnader samt med dessa uppgifter sammanhängande utrednings-, kontroll- och redovisningsfunktioner. Vidare ankommer det på lokalkontoren alt föra erforderliga register, falla beslut om placering av de försäkrade i sjukpenningklass och medverka vid debileringen av sjukförsäkringsavgif­terna.

Inom pensioneringen är försäkringskassorna enbart förvaltningsorgan. Kassorna har sålunda inte ekonomiskt ansvar för pensioneringen.

Försäkringskassorna medverkar f. n. i administrationen av yrkesskade­försäkringen med mottagning, granskning och vidaresändning av skade­anmälningar samt med utbetalning av sjukpenning under samordnings­tiden. Efler samordningstidens utgång har kassan i vissa fall all förskotlera utbetalning av ersättning enligt sjukförsäkringens regler till dess riksförsäkringsverket avgjort om ersättning skall utgå enligt yrkes­skadeförsäkringslagen. Avsikten är att försäkringskassorna med början den 1 juli 1973 skall överta skaderegleringen av huvuddelen av sjukersällningsärendena inom yrkesskadeförsäkringen från riksförsäk­ringsverket.

2,5,3  De lokala skattemyndigheterna

De lokala skattemyndigheterna beräknar varje år den pensionsgrundan­de inkomst som ligger till grund för rätten tih tilläggspension. Beräkning­en sker med ledning av samma uppgiflsmaterial som används vid laxeringen, dvs. självdeklarationer, kontrolluppgifter m. m. Den pensions-gmndande inkomsten rapporteras lill länsdatakontoret varefter uträkning sker av pensionspoäng. Länsdalakonloren framsläher och tillställer årligen vederbörande försäkringskassa pensionspoängregister omfattande alla försäkrade och deras registrerade poäng för samtliga tidigare är.

De lokala skattemyndigheterna medverkar också med granskning av de arbetsgivaruppgifler som läggs lill grund för arbetsgivarnas avgifter till bl. a. tilläggspensioneringen, sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkring­en.

2.6 Sjuklöneförmåner för vissa grupper av anställda

1 del följande lämnas en kortfattad redogörelse för sjukförmåner för statsanställda, de allmänna försäkringskassornas anställda, kommunal-och landslingsanslällda saml för tjänstemän och arbetare i enskild tjänst. För en utförligare beskrivning hänvisas lill sjukpenningulredningens betänkande (s. 28 ff.).

2.6,1   Statsanställda och anställda hos försäkringskassorna

För huvuddelen av de statsanställda gäller s, k. arbetsgivarinträde, vilket innebär alt arbetsgivaren betalar ut sjuklön lill den anställde och i


 


Prop, 1973:46                                                                        67

gengäld enligt bestämmelserna i 3 kap, 16 § AFL erhåUer den sjukpen­ning som tillkommer arbetstagaren. Sjuklönenivån är densamma under hela sjukdomstiden. Sjuklönen regleras genom avdrag på lönen, varieran­de mehan 8 och 11 %. Sjuklönen ulgör skattepliktig inkomst.

Undantag från arbetsgivarinträde gäller för vissa extra tjänstemän och för tjänsteman som anmäler lill arbetsgivaren att han själv önskar uppbära sin sjukpenning. I dessa fall utgår sjuklön endast under insjuknandedag då sjukpenning inte utgår.

Olycksfall i tjänsten och yrkessjukdom jämstäUs i allmänhet under sjukperiodens första 90 dagar med sjukdom. Om tjänstledighet av sådan orsak sträcker sig över nämnda tidsrymd prövas fallet av riksförsäkrings­verket. Befinns därvid att orsaken till ledigheten är yrkesskada, utbetalas ett retroaktivt belopp som motsvarar de sjukavdrag som gjorts under de första 90 dagarna. 1 princip gäller nämligen för sjuklöneberältigad att full lön skall utgå vid yrkesskada. Om kroppsskada åsamkats i tjänsten och arbetsgivaren bedömer skadan vara förorsakad av uppenbart olycksfall utbetalas full lön löpande även under den första tiden.

När anställd uppbär sjukpenning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring på grund av yrkesskada i statligt reglerad anställning — arbetsgivarinträde förekommer inte enligt YFL — innebär delta att en del av lönen blir skattefri. För att inte denna skattefrihet skah leda tih överkompensation görs ell s. k. yrkesskadeavdrag från lönen.

Under tjänstledighet för bamsbörd utgår avlöningsförmåner efler samma regler som vid sjukdom. Lön vid barnsbörd kan erhållas under högst 180 dagar. Förutsättningen för sådan lön är att anställningen varat viss lid, i regel minst 270 dagar.

För löneplansanställda hos försäkringskassorna gäller i fråga om sjuklön, lön vid olycksfall och yrkessjukdom samt lön vid barnsbörd samma bestämmelser som för statsanställda. För övriga anställda hos försäkringskassorna ulgår vid sjukdom sjukpenning enligt AFL.

2,6.2  Kommunal- och landstingsanstähda

Kommunal- och landslingsanslällda uppbär enhgt avtal — utöver sjukpenning från försäkringskassan enligt AFL - kompletterande ersätt­ning (sjuklön) frän arbetsgivaren. Den anställde garanteras en total kompensation för inkomstbortfall under tjänstledighet för sjukdom eller havandeskap motsvarande 90 % av lönen oberoende av sjuklidens längd. Havandeskapslön kan utgå under högst 180 dagar. Tillfälligt anställd personal saknar dock rätt till sjuklön vid sjukdom och havandeskap.

Vid frånvaro på grund av olycksfall, misshandel eller smiltosam sjukdom i samband med tjänsten utgår ersättning motsvarande fuU lön under högst 365 kalenderdagar. För tid därefter ulgör sjuklönen i regel 90 % av lönen. Vid annan i tjänsten ådragen yrkesskada ulgör sjuklönen 90 % under samordningsliden. Varar ledigheten längre utgår i efterhand full kompensation från första dagen.

För   de   sjukdagar,   då   sjukpenning   enligt   AFL  inte  ulgår,  svarar


 


Prop, 1973:46                                                                        68

arbetsgivaren för den garanterade sjuklönen i dess helhet. För övriga sjukdagar inom sjuklönetiden sker en samordning av sjukpenning från försäkringskassan och de sjuklöneförmåner från arbetsgivaren som den anställde erhåller. Från dagslönen görs av arbetsgivaren ett s. k. sjukpen­ningavdrag, vars storlek bestäms med beaktande av den skattefrihet som gäller för sjukpenning.

2.6.3   Tjänstemän i enskild tjänst

Beträffande tjänstemän i enskild tjänst är bestämmelserna om sjuklön likartade för de TCO-anslutna förbunden. Bestämmelserna om sjuklön finns i kollektivavtalen om allmänna anställningsvillkor.

För dag då sjukpenning från försäkringskassa enligt AFL inte utges, utgår full lön. För övriga sjukdagar inom sjuklöneberältigad lid görs av arbetsgivaren sjukavdrag från dagslönen enligt särskild tabell. Återstoden av dagslönen, minskad med sjukavdragel, ulgör sjuklön. TUlsammans ger förmånerna från försäkringskassa och arbetsgivare i princip full kompen­sation för inkomstbortfallet under sjukdom. Sjuklönetiden varierar mellan olika branscher och är även beroende av anställningstidens längd. I regel utgår sjuklön under ca tre månader. Havandeskapslön ulgår i regel under två månader. Storleken därav varierar och viss lids anställning är en förutsättning för sådan lön.

2.6.4   Arbetare i enskild tjänst

Med några undantag har de privatanställda inom LO-koUektivel tidigare inle haft några sjuklöneförmåner. Till undantagen har hört handeln samt vissa andra områden, där sjuklön av varierande konstruk­tion förekommit. I 1971 års avtalsuppgörelse meUan LO och SAF ingick en överenskommelse om en avtalsgruppsjukförsäkring (AGS). Denna trädde i kraft den I september 1972 och kan beräknas komma att omfatta ca 1,2 milj. anställda.

AGS är en s. k. lång sjukförsäkring, som utfaller efler en karenslid av 30 dagar. Ell särskilt bolag. Arbetsmarknadsförsäkringar sjukförsäkrings-aktiebolag (AMF-sjukförsäkring) handhar administrationen av försäkring­en.

Försäkringen gäller anställda mellan 18 och 67 år och ett villkor är all den anställde är placerad i sjukpenningklass enligt AFL. För all kunna omfattas av försäkringen fordras vidare alt den anställde fullgjort viss kvalifikationstid hos en arbetsgivare eller, i branscher där arbetsförhållan­dena är sådana att man normalt byter arbetsgivare relativt ofta, inom branschen. Kvalifikationstiden är 208 timmar under ell kalenderkvarlal. Sedan kvalifikationstiden fullgjorts gäller försäkringen för den anställde, så länge vederbörande arbetar minst 208 limmar varje kalenderkvarlal. Försäkringen gäller med ell eflerskydd under två kalenderkvarlal vid arbetslöshet eller övergång lill anställning där någon försäkring ej gäller. Efterskyddel kan i vissa fall förlängas.


 


Prop. 1973:46                                                                        69

Om den försäkrade erhåller sjuklön genom annan anställning eller får ersättning genom annan avtalsenlig sjukförmån, nedsätts dags- resp. månadsersätlningen från AGS med värdet av de övriga ersättningarna efler avdrag för eventuell skatt.

Då hel sjukpenning utges från försäkringskassan, lämnas hel dagsersätt­ning från AGS. Vid halv sjukpenning lämnas halv dagsersältning. Hel dagsersällning är lägst två kr. (i sjukpenningklass 2-10) och högst 10 kr. (i sjukpenningklass 21). Ersättningen från ÄGS är skattefri.

Överenskommelsen om AGS gäUer t. v. och med en ömsesidig uppsägningstid av sex månader. Den kan dock inle uppsägas all upphöra före den 1 januari 1980. Mellan förbunden på ömse sidor har träffats koUeklivavlal om AGS. I förhandlingsprotokollet mellan SAF och LO angående AGS anges bl. a. följande (§ 11):

Om fömtsättningarna för avtalet eller för denna överenskommelse skulle undergå mer väsentliga förändringar, skall avtalet kunna upphöra eller ändras på grund härav ulan iakttagande av regeln om uppsägningstid. Exempel på sådana väsentliga förändringar utgör ändringar av den allmänna försäkringen, annan sociahagsliftning eller skattelagstiftning -såsom införande av skatteplikt för sjukpenningen jämlikt AFL.

Sedan den 1 januari 1972 finns en Irygghetsförsäkring för anställda inom bleck- och plåtslageri- samt stuveribranscherna. Enligt denna har arbetstagare som skadats genom olycksfall i arbetet bl. a. rätt till ersättning motsvarande inkomstbortfallet. För tid upp t. o. m. 30 dagar beräknas inkomstbortfallet på grundval av den sjukpenningklass som den skadade tillhör. För tid därefter ger försäkringen ersättning enligt skadeslåndsrältsliga regler; dock ersätts endast nettoföriusten, vilket innebär all exempelvis ersättning enligt AFL och YFL samt förmåner från AGS avräknas. Den nu nämnda Irygghelsförsäkringen har stått som förebild för ett avtal om liknande förmåner som senare träffats för statsanställda.

2,7 Tidigare överväganden

Obligatorisk sjukförsäkring genomfördes år 1955, 1 samband därmed logs i prop, 1954:64 upp frågan om den skattemässiga behandlingen av sjukpenning från sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen. Beträffan­de sjukförsäkringen framhöll departementschefen i propositionen (s. 21) att de olägenheter som i vissa fall kunde uppkomma genom skallefrihet för ersättningsbeloppen i varje fall i då rådande läge var mindre tungt vägande än de olägenheter som skulle bli följden om ersättningarna gjordes skattepliktiga. 1 fråga om yrkesskadeförsäkringen uttalade depar­tementschefen (s. 45 f) all det måhända skulle vara riktigast att beskatta utfallande belopp. Emellertid skulle, framhöll departementschefen, en beskattad sjukpenning vid yrkesskada bli av lägre värde än den obeskattade sjukpenningen enligt sjukförsäkringslagen. Med hänsyn lill samordningen mellan de nämnda ersättningsformerna ansåg sig departe­mentschefen kunna föreslå all inte heller sjukpenning inom yrkesskade-


 


Prop, 1973,46                                                                        70

försäkringen skulle  beskattas hos mottagaren. Propositionen bifölls av riksdagen.

Frågan om skatteplikten för angivna förmåner har under liden efter 1955 tagits upp i olika sammanhang.

Är 1959 yrkades i motioner alt riksdagen skuUe begära utredning av frågan om de sociala förmånernas beskattning i hela dess vidd, Bevill-ningsulskottet (BeU 1959:57) ville inte bestrida att en samlad översyn av gällande beskattningsregler på detla område ur vissa synpunkter kunde vara motiverad. Emellertid utgick utskottet från att Kungl. Maj:t hade uppmärksamheten riktad på frågan och att åtgärder för att åstadkomma största möjliga likformighet i fråga om de sociala understödens och bidragens beskattning efter hand skulle bh vidtagna. Utskottet ansåg därför anledning inte föreligga all begära särskild utredning.

1 sitt belänkande (SOU 1961:29) Förtidspensionering och sjukpen­ningförsäkring m.m. föreslog 1958 års socialförsäkringskommitlé att skallefrihet för sjukpenning skulle behållas. Kommittén framhöll att, om skatteplikt infördes, frågan uppkom huruvida skattskyldighet borde föreligga för samtliga utbetalade sjukpenningbelopp oavsett deras storlek eller humvida förmåner understigande visst belopp per år eller belöpande på viss kortare tid borde undantas från beskattning. En begränsning på ena eller andra sättet skulle enligt kommittén säkerligen bh nödvändig. Skulle sjukpenningen bli skattephktig, måste sjukkassorna bli skyldiga all åtminstone i viss omfattning göra avdrag för källskatt och att lämna taxeringsmyndigheterna uppgift om utgivna belopp. Sådan skyldighet skulle medföra avsevärt merarbete för sjukkassorna. Praktiska skäl talade således enligt kommittén mot beskattning. Vidare skulle det bli erforder-hgl alt väsentligt höja beloppen i sjukpenningskalan. En sådan höjning skulle såväl öka de försäkrades avgifter till försäkringen som kräva en höjning av arbetsgivarnas bidrag lill denna, framhöll kommittén.

Betänkandet låg till grund för prop. 1962:90 med förslag till lag om allmän försäkring, m. m. I propositionen (s. 275) anförde departements­chefen att, vilken uppfattning i saken som än kunde vara den principieht rikliga eller den mest konsekventa, han ansåg alt det av uppbördslekniska och andra praktiska skäl inte då var möjligt att göra sjukpenningen skattepliktig.

Vid 1966 års riksdag diskuterades ånyo frågan om beskattning av sjukpenning i samband med en proposition med förslag om utökning av antalet sjukpenningklasser och höjning av sjukpenningens kompensations­grad. Dessa åtgärder vidtogs under förutsättningen alt sjukpenningen hksom ditlUls skulle vara skattefri. Detla medförde alt kompensations­graden kunde variera beroende på bl. a. inkomstläge och beskattningsför­hållanden, t. ex. om sambeskattning tillämpades eller inte. I den nämnda propositionen framhölls (prop. 1966:113 s. 31) att en annan ordning torde förutsätta beskattad sjukpenning, varigenom sjukpenningen skulle bli mer jämförbar med sjuklön i fråga om anpassning till individuella förhållanden. Avslutningsvis uttalades att hithörande frågor avsågs bli prövade  i  ell  annat  sammanhang. Andra lagutskottet (2LU  1966:47


 


Prop, 1973:46                                                                        71

s, 42) förordade att verkningarna av reformen skulle följas och att, om erfarenheterna gav anledning därtill, den översyn av reglerna som visade sig påkallad skulle verkställas. Utskottet anslöt sig aUtså tUl propositionen i denna del.

Frågan om beskattning av socialförsäkringsförmåner har därefter be­handlats vid 1968 och 1969 års riksdagar.


 


Prop. 1973:46                                                                     72

3. Utredningen

3.1  Skattefrihetens effekter m. m.

Utredningens uppgift har enhgt direktiven varit att utreda de tekniska förutsättningarna för alt inordna bl. a. sjukpenningen i beskattningssyste­met. Därvid har utredningen haft att ägna särskild uppmärksamhet åt frågor om sammanträffande av olika förmåner och överkompensation. För att belysa överkompensationsproblemel har utredningen gjort en analys av skatteeffekten inom sjukpenningförsäkringen.

Analysen har skett med hänsyn dels lill lönekuverteffekten - dvs. arbetsinkomsten efter preliminärskatteavdrag — och dels lill slutskatte­effekten. Innebörden av dessa båda begrepp belyses av följande exempel. Del antas att vid en årsinkomst av 24 000 kr. (2 000 kr./månad) den sludiga skatten uppgår tih 30%, alltså 7 200 (600 x 12) kr. och att skatten vid en årsinkomst av 20 000 kr. (1 666 kr./månad) utgör 27 % av inkomsten eller 5 400 (450 x 12) kr. Den preliminära skatten vid den högre inkomsten är 600 kr./månad och vid den lägre 450 kr./månad. Om en skaltskyldig, som vid arbete hela året har en årsinkomst på 24 000 kr., på grund av sjukdom förlorar sin arbetsinkomst under två månader, blir hans skattesituation i exemplet som följande. Den preliminära skall som inbetalas för var och en av de tio månaderna han arbetar uppgår till (10 X 600) 6 000 kr. På grund av inkomstbortfallet under två månader blir hans skattepliktiga årsinkomst (24 000-2 000-2 000) 20 000 kr. och hans slutliga skatt 5 400 kr. Resultatet blir en överskjutande skatt pä 600 kr. Den sjukpenning som uppburils under sjukliden påverkar inte beräkningen efiersom sjukpenningen är skattefri.

Exemplet visar att den skaltskyldige av sin arbetsinkomst netto efter (preliminär) skatt pä grund av sjukdomen förlorar 1 400 kr./månad (2 000—600) eller ca 46 kr./dag (lönekuverteffekl). Uppbär han under sjukliden en skattefri sjukpenning enligt sjukpenningklass 16 med 37 kr./dag erhåller han då genom sjukpenningen en kompensation för inkomstbortfallet som uppgår lill ca 80 %. Men därutöver får han i samband med den slutliga skatteregleringen ett ytterligare belopp (600 kr.) i form av skatteåterbäring. Vad han på detla sätt sammanlagt erhåller (slutskalteeffeklen) blir över 100 %, således en överkompensation.

Utredningen har funnit all, om man enbart ser till lönekuverleffeklen, nuvarande system ger en kompensalionsnivå av i genomsnitt någol över 80 %. Den lägsta kompensalionsnivån är 74 % och den högsta 88 %. Ser man däremot lill slutskalteeffeklen är kompensalionsnivån genomgående högre. Från sjukpenningklass 10 upp lill klass 17 ligger nivån i klassbotten (inkomst i nedre delen av sjukpenningklassen) något över 100% och i klassloppen någol därunder. Från klass 18 (motsvarande inkomster mellan 30 000 och 33 000 kr.) upp till inkomster något under 50 000 kr. i klass 21 hgger kompensationsnivån genomgående över 100 %, I vissa inkomstlagen - 33 000, 36 000 och 39 000 kr. - stiger kompensationsnivån upp mot 130 %.


 


Prop, 1973:46                                                                       73

Som framgår av dessa siffror har utredningen funnit att kompensa­tionsgraden, om man ser till slutskalteeffeklen, varierar avsevärt såväl inom varje klass som mellan de olika klasserna. Spridningen i kompensa­tionsgrad mellan klassbotlen och klasstoppen utgör omkring 15 % i flertalet klasser. Språnget i kompensationsgrad vid övergång från en klass till en intilliggande uppgår i några fall lill över 20%, från klass 18 lill klass 19 inemot 30%,

Mol bakgrund av analysen ullalar utredningen all del till följd av skattesystemels konstruktion f. n. föreligger ett betydande överkompen-salionsproblem. Utredningen framhåller att denna överkompensation i huvudsak kommer de korllidssjuka lill del. För dem som är sjuka under längre lid uppkommer inte någon överkompensation av betydelse på grund av skattereglerna.

Utredningen har vidare i detla sammanhang pekat på all genom att sjukpenningen är skattefri de genom beskattningen redovisade inkomster­na inte ulvisar de verkliga inkomsterna för den som råkat ut för sjukdom. Detta kan leda lill att, i de fall en social förmån är inkomstprövad med anknytning till storleken av den beskattningsbara inkomsten — I, ex, bostadstillägget till barnfamiljer - den som uppburit sjukpenning kan erhålla sådan förmån även om hans faktiska inkomstnivå egentligen inle skulle motivera det. Vid en beskattning av sjukpenningen kan en mera rättvis jämförelse mellan olika personers inkomstförhållanden härvidlag åstadkommas.

Nuvarande system medför som regel att en avsevärd, del av den totala kompensationen kommer den berättigade lill del först efter den slutliga skatteavräkningen. Denna del av kompensationen kan man - med hänsyn lill alt förmånen skall ge slöd under den lid då inkomstbortfallet föreligger - enligt vad utredningen påpekar inle räkna med när man fastställer regler om förmåner vid olika former av inkomstbortfall. Följden bUr antingen överkompensationseffekler eller en låg förmånsnivå under stödtiden. Utredningen har funnit att, vare sig följden blir den ena eller andra, fog finns för omdömet att de insatser som görs för all trygga försörjningen under lid då den ordinarie inkomsten bortfallit inte kommer till optimal nytta.

3.2 Utredningens förslag

3,2,1   Allmänt

Enligt utredningens uppfattning bör - om en övergång lill beskattade förmåner beslutas — skatteplikten omfatta sjukpenning enligt AFL, YFL och närstående ersättningssystem som grundas på förvärvsinkomst av minst 4 500 kr. för år. Om föräldrapenning och sjukpenning vid vård av sjukt barn införs i enlighet med familjepolitiska kommitténs förslag i belänkandet (SOU 1972:34) Fainiljestöd, bör också dessa förmåner beskattas. Vad beträffar ersättning vid arbetslöshet bör dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen och kontant arbetsmarknadsstöd bli skatteplik-


 


Prop, 1973:46                                                                        74

liga. Del f. n. utgående omställningsbidraget, som avses bli bibehållet övergångsvis, är redan skattepliktigt. Om utbildningsbidraget vid arbets­marknadsutbildning skah föras in i skallesystemel, föreslår utredningen all beskattningen skall omfatta grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barniillägg.

3,2.2  Sjukpenningens utformning

Om sjukpenningen görs skattepliktig och i samband därmed beloppen höjs, blir sjukpenningen mer jämförbar med sjuklön. I ett sådant system bör enligt utredningen sjukpenningen kompensera bortfall av förvärvsin­komst med en för samtliga sjukpenningberätligade lika stor andel av bortfallen inkomst.

Klassplaceringssystemet har, framhålls det, ett begränsat antal klasser med stora intervaller mellan klassbolten och klassloppen. Försäkrade med upp till 3 000 kronors skiUnad i årsinkomst sammanförs lill en och samma sjukpenningklass. Härigenom är i systemet inbyggt ett moment som motverkar en från kompensalionssynpunkt likformig sjukersättning. Skillnaderna i kompensationsgrad kan bli betydande. Vid beskattning av sjukpenningen och med de förhållandevis höga sjukpenningbelopp som i samband därmed blir aktuella accentueras nyss påtalade nackdelar. Med hänsyn härtill förordar utredningen alt klassplaceringssystemet överges.

Utredningens förslag innebär att den sjukpenning som skall utgå anknyts direkt till den hos försäkringskassan registrerade årsinkomsten ulan tillämpning av några sjukpenningklasser. Med årsinkomst avses liksom f. n. den framtida beräknade inkomsten av förvärvsarbete. Sjukpenningen föreslås utgå som en viss bestämd procentuell andel av den för dag räknat bortfallna inkomsten. Härigenom undviks de variationer i kompensationsgrad som följer av systemet med sjukpenning­klasser. För att den registrerade inkomsten, varpå sjukpenningen grundas, skall bli så rättvisande som möjligt, förordar utredningen all försäkrings­kassan självmant, i den utsträckning som skäligen påkallas, genom förfrågningar hos de försäkrade och på annat lämpligt sätl införskaffar uppgifter om ändringar i inkomstförhållandena och andra omständigheter som har betydelse för sjukpenningförsäkringen. Del är avselt alt de försäkrade i princip årligen efter förfrågan från kassan skall få tillfälle att lärana aktuella inkomstuppgifter. Utredningen förutsätter att riksförsäk­ringsverket lämnar närmare anvisningar om tillvägagångssättet och om­fattningen av kontrollen. Utöver detta skall den försäkrade, liksom hittills, ha rätt och skyldighet all till kassan anmäla inkomsländringar av betydelse i sammanhanget.

Enligt nuvarande ordning bestämmer de lokala skallemyndigheterna pensionsgrundande inkomst för tilläggspension. DärVid beaktas inkomst av förvärvsarbete ned till ett belopp motsvarande det vid inkomstårels ingång gällande basbeloppet. Utredningen föreslår alt skattemyndigheter­na i fortsättningen även lar med inkomst av förvärvsarbete ned lill deklarationspliktsgränsen 4 500 kr. Den av skattemyndigheterna sålunda


 


Prop, 1973:46                                                                        75

bestämda årsinkomsten av anställning och av annat förvärvsarbete förs över lill ADB-syslemel för att bl. a. tjäna till ledning vid den årliga uppföljningen av de försäkrades inkomstförhållanden.

För varje inskriven försäkrad med förvärvsinkomst som berättigar lill anslutning till sjukpenningförsäkringen skall enligt utredningens förslag försäkringskassan fastställa en årsinkomst, avrundad lill jämnt hundratal kronor. Denna inkomst utgör den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Därvid skall man, såsom f. n., skilja på inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete.

I fråga om lidpunkt för försäkringskassans beslut om ändring av sjukpenninggrundande inkonist föreslår utredningen alt en väntetid av 15 dagar alltid skall tillämpas från det anmälan om inkomständring kommit in. Detta innebär att det nuvarande förbudet mot ändring av sjukpenning­ens storlek under sjukdom upphävs. Sedan 15 dagar gått efler det anmälan om ändrad inkomsl kommit in till försäkringskassan skall sjukpenningen alltid grundas på den nya inkomsten. När sjukpenning­grundande inkomst fastställs i samband med inskrivning i försäkringskas­sa bor dock enligt utredningen, på motsvarande sätt som nu sker, den fastställda inkomsten gälla fr. o. m. lidpunkten för inskrivningen.

3.2.3 Inkomstgränser m, m.

Den nedre inkomstgränsen för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen har enligt vad utredningen konstaterar genom åren tämligen nära följt deklarationspliktsgränsen. Nuvarande inkomslminimum, I 800 kr., be­stämdes vid äFL:s tillkomst år 1962. Med hänsyn lill utvecklingen sedan dess anser utredningen befogat att gränsen nu höjs på samma sätl som deklarationspliktsgränsen och all således nedre inkomstgränsen för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen sätts vid 4 500 kronors årlig förvärvsinkomst. Den övre gränsen för årsinkomst av förvärvsarbete som skall grunda rätt till sjukpenning bör enligt utredningen liksom inom tilläggspensioneringen direkt anknytas lill basbeloppet enligt AFL och vara 7,5 gånger det basbelopp som gäller vid ingången av året. På grundval av 1973 års förhållanden skulle högsta sjukpenninggrundande inkomsl därigenom bli avrundat 54 700 kr.

I anslutning till förslaget om höjning av den nedre inkomslgränsen föreslår utredningen all försäkrade som vid liden för lagändringens genomförande är sjukpenningförsäkrade men vilkas inkomster ligger under den nya inkomstgränsen övergångsvis får behålla sin sjukpenning-försäkring enligt nuvarande bestämmelser så länge de har inkomst uppgående till nu gällande I 800 kr. per år. Sådan sjukpenning avses vara skattefri även i fortsättningen.

3.2.4 Sjukpenningens kompensationsnivå m, m.

Sjukpenningen ger f, n. omkring 80 % kompensation för inkomstbort­fallet under sjuktiden (lönekuverteffekl). Den nuvarande skattefriheten


 


Prop, 1973:46                                                                        76

för sjukpenningen medför, såsom förut nämnts, all den sjuke förutom själva sjukpenningen får även en skatleålerbäring vid den slutliga skatteavräkningen. Vid ett införande av beskattad sjukpenning öppnas, framhåller utredningen, möjlighet all göra den totala kompensationen tillgänglig redan under sjukliden. En förstärkning av kompensationsnivån inom sjukförsäkringen är därför befogad enligt utredningen, som anser att en kompensationsnivå inom den allmänna sjukförsäkringen uppgåen­de till 90 % av inkomslborlfallel är försvarbar från samhällsekonomisk synpunkt.

Om kompensationsnivån inom sjukförsäkringen fastställs lill 90 %, bör sjukpenningen per dag utgöra 1/365 av 90 % av den enligt vad förut sagts fastställda sjukpenninggrundande inkomsten. Sjukpenningbeloppet av­rundas lill hell krontal (50 öre och högre uppåt, 49 öre och lägre nedåt).

Till den nuvarande sjukpenningen utges barntillägg för barn under 16 är. Utredningen framhåller att detta har gällt alltsedan den allmänna sjukförsäkringen infördes år 1955. Efiersom sjukpenningens kompensa­tionsgrad bedömdes uppgå lill ca två tredjedelar av nettoinkomsten, kunde det då vara naturligt att ge ett ytterligare ekonomiskt stöd tih försäkrad med barn. Med hänsyn till att kompensationsgraden inom sjukförsäkringen sedan dess har höjts till ca 80 % och all det nu föreslås en ytterligare höjning till 90 % finns del enligt utredningen inte lägre fog för alt utge barniillägg lill sjukpenningen.

Sjukpenning från hemmamakeförsäkringen och den frivilliga sjukpen­ningförsäkringen föreslås bli undantagen från beskattning. Mol bakgrun­den av förslaget alt barnlilläggel till sjukpenningen skall avskaffas konstaterar utredningen att det uppkommer behov av en uppräkning av sjukpenningen lill hemmamake. Barntillägg ulgår f. n. i drygt hälfien av sjukfallen i hemmamakeförsäkringen. På grund av garantireglerna uppgår barntillägget vanligen till 2 kr. per dag. Med bortseende från att inte alla hemmamakar är berättigade till barntillägg finner utredningen del av administrativa skäl lämpligast alt generellt räkna upp hemmamakesjuk-penningen frän 6 till 8 kr., skallefrilt. Utredningen föreslår även en höjning för studerande och hemmamakar av del belopp för vilket frivillig sjukpenning resp. sjukpenninglillägg skall kunna tecknas, så att de totala sjukpenningförmånerna kan uppgå till högst 20 kr., skattefritt.

3,2,5  Sammanträffande av förmåner

I direktiven till utredningen uttalades all risk för överkompensation kan uppkomma genom att den försäkrade under sjukdom uppbär sjuklön från arbetsgivare och försäkringsförmåner från annat häll eller genom all den försäkrade samtidigt uppbär förmåner från olika försäkringar. Utredningen skulle därför överväga behovet av lagstiftningsåtgärder ägnade att begränsa möjligheten till sådan överkompensation. Därvid borde utredningen även överväga lämpligheten av viss från samhällseko­nomiska synpunkter motiverad självrisk vid sjukdomsfall.

Utredningen erinrar om ett uttalande av föredragande departements-


 


Prop. 1973:46                                                                        77

chefen när den allmänna sjukförsäkringen infördes (prop, 1953:178). Departementschefen anförde där dels att den försäkrade inle genom sjukpenningen fick försättas i bättre ekonomiskt läge än då han är frisk, dels att den obligatoriska sjukpenningförsäkringen borde vara den grund för medborgarnas skydd under sjukdom, efter vilken kompletterande hjälpformer borde avpassas.

Mot bakgrund av de angivna principerna tillkom under år 1955 efler samråd med socialdepartementet en överenskommelse inom försäkrings­branschen som innebar all komplelleringsförsäkringar i enskild regi skulle så begränsas, all den totala kompensationen med hänsyn tagen till skall uppgick lUl högst 80 ä 90 %.

Sedan betydande utvidgningar av den allmänna försäkringen genom­förts och tUläggsförmåner för anställda vid sjukdom genom kollektivavtal vunnit ökad utbredning och omfattning, utfärdade försäkringsinspek­tionen år 1963 en rekommendation som avlöste den tidigare ordningen. Denna, som accepterades av försäkringsbolagen, innebar att förmånerna från frivillig sjuk- och olycksfallsförsäkring skulle så begränsas att de tillsammans med förmånerna från den allmänna försäkringen och eventuella förmåner på grund av kollektivavtal eller andra tjänsteförmå­ner kompenserar högst 93 % av den försäkrades förlorade inkomsl efter skatt. Den rekommendationen gäller i princip fortfarande.

Utredningen anser alt del av samhällsekonomiska skäl är motiverat att upprätthålla principen om en viss självrisk och anser all självriskmomen-lel bör finnas antingen i form av en karenstid, varigenom man undviker att de kompletterande förmånerna utgår vid korttidsfrånvaro, eller, om förmånen ulgår ulan karenslid, genom alt ersällningen ej ger täckning för hela inkomstbortfallet. Vid sjukfall av kortare varaktighet bör enligt utredningen den sammanlagda kompensationen aldrig översliga 95 %, vilket överensstämmer med den av Utredningen om kontant slöd vid arbetslöshet föreslagna överförsäkringsgränsen i arbetslöshetsförsäk­ringen.

Utredningen erinrar om att de problem som f. n. sammanhänger med bestämmandet av kompensalionsnivån vid sjukdom blir väsentligt förenk­lade vid en omläggning till skattepliktig sjukpenning. I avbidan på att erfarenheter vinns av hur ell syslem med beskattad sjukpenning faller ut i tillämpningen föreligger därför enligt utredningen inte anledning alt på det berörda området gå in med lagstiftningsåtgärder. Utredningen förutsätter all försäkringsinspekiionen utfärdar sådana rekommendatio­ner alt de uppställda begränsningarna iakttas vid meddelande av komplelleringsförsäkringar.

Del anförda lar sikte på kompletterande sjukersättning i allmänhet. I vissa typer av fall föreligger särskilda omständigheter. Utredningen syftar här på fall där ersättning för inkomstförlust ulgår enligt gällande regler om skadestånd. Dessa innebär i princip att den som uppsåtligen eller genom vårdslöshet vållar personskada är skyldig all lill den skadelidande utge full ersättning för den föriust denne lidit. Skadeståndet skall alltså läcka inkomslborlfallel helt och hållet. Skadestånd kan också i vissa fall


 


Prop, 1973:46                                                                        78

utgå oberoende av vållande. Del kan jämkas med hänsyn till den skadelidandes eget medvållande lill skadan. Vid beräkningen av skade­ståndsbeloppet avräknas bl. a. förmåner från den allmänna försäkringen och yrkesskadeförsäkringen (20 kap. 7 § AFL och 51 § YFL). Skade­slåndsrältsliga regler blir ofta aktuella vid olycksfall i arbetet men också i mänga andra sammanhang, t. ex. vid Irafikskador.

Till de nu nämnda reglerna ansluter och kommer i framtiden att ansluta vissa särskilda försäkringsanordningar, t. ex. de på arbetsmarkna­den förekommande trygghetsförsäkringarna. Dessa anordningar baserar sig på avtal som i princip innebär all arbetsgivaren åtar sig ell utvidgat skadeståndsansvar till förmån för arbetstagaren, dvs. skadestånd kan utgå oavsett om vållande kan läggas arbetsgivaren tUl last. Ersättningen enligt Irygghelsförsäkringen ulgår sålunda i princip enligt skadeståndsreglerna, vilket bl. a. innebär att full ersättning för inkomstbortfallet skall utgå.

Utredningen erinrar om all ersättning i form av skadestånd - liksom ersällningen från en anordning av Irygghetsförsäkringens typ — är skattepliktig när den utgår för all läcka inkomstbortfall. Emellertid beaktas vid prövning av skadeståndsanspråk inle att annan samtidigt utgående ersättning, t. ex. sjukpenning kan vara skattefri. Detta kan f. n. leda till att den försäkrade överkompenseras, dvs. hans totala ersättning överstiger den verkliga inkomstförlusten. Utredningen framhåller all beskattningen av sjukpenningen löser det nuvarande problemet med överkompensation i här berörda fall. Någon särskild reglering för att eliminera risken för överkompensation erfordras därför inle. Utredningen diskuterar även frågan om den självriskprincip utredningen har hävdat skall gälla även i här avsedda fall och finner att det inte kan bli fråga om all göra gällande någon sådan princip ulan all det i skadeslåndsfallen får anses riktigt med full ersättning för inkomslborlfallel.

Ett annat specialproblem som utredningen lar upp gäller fall då den skadelidande skyddas av egen sjuk- eller olycksfallsförsäkring med karaktär av s. k. summaförsäkring, dvs. försäkringen lämnar ersättning med på förhand bestämt belopp vid inträffat försäkringsfall ulan hänsyn till skadans omfaltning i del konkreta fallet. Denna försäkringsform medför f. n. alt ersällningen över huvud laget inle beaktas när skadestånd eller annan ersättning skall bestämmas. Utredningen anser att man här, i vart fall t. v., får acceptera viss kompensation över 100-procenlnivån. Problemet med överkompensation i dessa fall övervägs f. n. inom skadeståndskommitlén och resultatet härav bör enligt utred­ningens mening avvaktas innan behovet av särskild reglering inom detta begränsade område blir föremål för prövning.

3,2,6 Pensionsgrundande inkomst för tilläggspension

Om förmånerna vid sjukdom och arbetslöshet m. m. görs skattepliktiga öppnas möjlighet att på ett enkelt sätt göra dem pensionsgrundande för tilläggspension. Utredningen föreslår alt samtliga förmåner som avses bli skallepliktiga hänförs lill pensionsgrundande inkomst för tilläggspension.


 


Prop, 1973,46                                                                        79

Förutom sjukpenning enligt AFL och YFL saml närslående ersättnings­system är dessa förmåner — förutsatt alt KSA-ulredningens förslag följs — kontant arbetsmarknadsstöd, statligt omställningsbidrag, dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen saml utbildningsbidrag vid arbetsmark­nadsutbildning i form av grundbidrag, hyresbidrag pä hemorten och barntillägg. Vidare föreslår utredningen alt om föräldrapenning och sjukpenning vid vård av sjukt barn införs, även dessa förmåner skall vara pensionsgrundande. Som en följd härav anses alt de nuvarande bestäm­melserna i 15 kap. 2 § AFL om förmånligare pensionsberäkning vid sjukdom och arbetslöshet förvissa äldre försäkrade kan utgå.

De pensiongrundande inkomster som enligt förslaget skulle tiUkomma uppskattar utredningen komma att utgöra ca 8 % av de sammanlagda framlida pensionsgrundande inkomsterna för år. Om hela det tillkom­mande beloppet av pensionsgrundande inkomster skulle slå igenom på förmånssidan påverkades väsentligt finansieringen av tilläggspensionering­en. Femton- och trellioårsreglerna samt specialreglerna i 15 kap. 2 § AFL motverkar emellertid redan nu alt de från den försäkrades synpunkt sämre åren drar ned pensionsförmånerna. Med hänsyn härtill finner utredningen anledning anta alt ökningen av utgående förmåner kommer all bli mera begränsad än det i del föregående angivna procenttalet kunde synas ge vid handen.

3.2.7  Administration

År 1970 utbetalades sjukpenning lill 2,5 milj. försäkrade för ca 5,3 milj. sjukfall i ca 9 milj. poster. Vid beskattning måste kassorna registrera de utbetalda sjukpenningbeloppen för varje försäkrad och ackumulera uppgifterna så all kontrolluppgifter avseende under året utbetald sjukpenning kan tillställas skallemyndigheterna och de försäkrade under januari månad nästföljande år. Utredningen har funnit alt del med den omfattning sjukpenningutbetalningarna har torde få anses alltför betung­ande att i ett manuellt system klara denna arbetsuppgift.

Utredningen har samrått med RAFA-utredningen som f. n. arbetar med utformningen av ell nytt administrativt system för den allmänna pensioneringen. Det nya systemet, som kommer att börja tillämpas under år 1973, innebär bl. a. ökad användning av avancerad ADB-teknik. En ny ADB-anläggning för administrationen av den allmänna försäkringen är under uppbyggnad i Sundsvall.

Vidare bedriver RAFA-utredningen försöksverksamhet inom sjukför­säkringen för att automatisera en betydande del av nuvarande manuellt förda register, bl. a. försäkringsregislrel. Även aviseringsförfarandel mel­lan den allmänna försäkringens register och i första hand folkbokföring­ens och uppbördsväsendels register avses bli automatiserat. Både central-och lokalkontor avses bli utrustade med bildskärmsterminaler, i regel med därtill kopplade skrivare. ADB-anläggningen förutsätts då vara försedd med s. k. direktålkomslminne, vilket innebär all lokalkontoren genom  bildskärmsterminaler kan  få uppgifter direkt från det centrala


 


Prop, 1973:46                                                                        80

registret. Enligt en preliminär tidsplan beräknas genomförandet kunna ske successivt under åren 1975 — 1977. Det anses dock vara möjligt all påskynda utbyggnaden av ADB-syslemet för sjukförsäkringen.

1 ell färdigutvecklat ADB-system för sjukförsäkringen bör enligt utredningen flertalet av försäkringskassornas arbetsuppgifter med skatte­avdrag kunna utföras utan all den manuella hanteringen av skatteavdra­gen i kassorna behöver bli så omfattande.

I ADB-anläggningen förutsätts sjukförsäkringens försäkringsregister lagras för hela landet. Terminaler anslutna lill datorn skall finnas vid varje central- och lokalkontor. Uppgifter om de försäkrades preliminärskatle-förhållanden överförs vid varje årsskifte datatekniskl från skattemyndig­heterna till försäkringsregislrel. Beslut om jämkning eller existensmini­mum måste dock den försäkrade själv meddela till försäkringskassan, varefter kassan via terminal överför dessa uppgifter lill det centrala registret.

1 det automatiserade systemet kommer sjukanmälningar att via terminalen matas in i datorn. Blankett till den försäkran som behövs för utbetalningen av sjukpenning tillställs därefter den försäkrade direkt från dataanläggningen. Före utsändandet anger datorn på blankellen med ledning av registrerade uppgifter dels den sjukpenning som skall utges, dels det preliminära A-skalleavdrag som skall göras, båda beloppen angivna per dag.

När sjukperioden varat en vecka eller vid friskanmälan dessförinnan skall den försäkrade lämna in denna försäkran ifylld till lokalkontoret. När sjukpenning utbetalas, innehålls A-skatt med del belopp per dag som angivits på denna försäkran. Den försäkrade behöver alltså inte visa upp debetsedel på preliminär A-skatt för kassan. Genom att tillämpUg sjukpenning och tillämpligt skatteavdrag anges på den utsända blanketten erhåller den försäkrade full inblick i förfarandet och får tillfälle att anmäla eventuella felaktigheter i de regislerade uppgifterna.

Efter varje utbetalning av sjukpenning inrapporterar försäkringskassan utbetalt bruttobelopp och innehållen A-skall via terminal lill datorn, där beloppen ackumuleras för varje försäkrad. I del slutliga ADB-syslemel kan utbetalningshandlingen skrivas ut automatiskt och tillställas den försäkrade direkt från dataanläggningen så snart erforderliga uppgifter rapporterats in från försäkringskassan. Skatteredovisning sker därefter under resp. uppbördsmånader genom s. k. summarisk redovisning.

För försäkrad med B-skall sker utbetalning utan skatteavdrag. Del utbetalda sjukpenningbeloppet registreras dock även i delta fall i datorn för all beaktas vid framställning av kontrolluppgift.

Datorn framställer vid årets utgång kontrolluppgifter, som sänds ut lill de försäkrade. Kontrolluppgift till skallemyndigheterna blir överflödig genom att uppgift om utbetald bruttosjukpenning och innehållen Ä-skatl datatekniskl förs över lill laxeringsavin.

1 fråga om kvarstående skall uppkommer särskilda problem. Utred­ningen förordar alt kassorna, för all undvika en allt för betungande administration, befrias från att obligatoriskt innehålla sådan skall även


 


Prop, 1973:46                                                                        81

med ett fullt utbyggt ADB-system, Detta behöver inle hindra alt försäkringskassorna i särskilda fall, t, ex. vid lång sjukfrånvaro, kan göra avdrag för kvarstående skatt efter särskild anmodan av den försäkrade eller lokal skallemyndighet.

Det här beskrivna ADB-syslemel för sjukpenningförsäkringen beräknas inle kunna vara i funktion förrän under år 1975. Vid ett införande av skattepliktiga sjukpenningförmåner dessförinnan fordras därför ell provi­soriskt system i ingångsskedet. Utredningen har funnit att en nödvändig förutsättning för ett provisorium är att sjukförsäkringens försäkringsregis-ler förs in i ADB-syslemel. Därigenom skulle de arbetsuppgifter som i samband med skatteavdrag på sjukpenning oundgängligen kräver medver­kan av ell ADB-system — registrering av utbetald sjukpenning och innehållen skatt, skatleredovisning och framställning av kontrolluppgifter — kunna ske på avsett sätl. Detta kräver att kassornas centralkontor utrustas med terminaler vid en tidigare tidpunkt än planerats. Övriga arbetsmoment bör enligt utredningen övergångsvis kunna utföras ma­nuellt.

Även om, som förutsatts, försäkringsregistret förs in i ADB-syslemel och terminaler för sjukförsäkringens behov installeras vid cerilralkonlo-ren, kan vid sjukanmälan utskrift av blankett för försäkran för erhållande av sjukpenning inte ske automatiskt genom datasystemels försorg, eftersom terminaler för inmatning av sjukanmälan ej finns vid varje kontor. Denna utskrift måste liksom f. n. ombesörjas av lokalkontoren. En konsekvens av detta är att kontoren ej kan automatiskt genom notering på blanketten få uppgift om vUket skatteavdrag som skall tillämpas. Detta avdrag kan dock för provisorietiden göras efter en schablonlabell. Tabellen skulle uppta en enda avdragskolumn, upprättad som ett genomsnitt av preliminärskatlelabellerna för hela landet. Schabloniseringen medför givelvis en särskild risk för kvarstående eller överskjutande skatt. Utredningen menar dock att denna nackdel inte bör överdrivas och erinrar om all ca 65 % av alla sjukfall varar högst sju dagar. I fråga om det stora flertalet sjukfall kan således antas all skatteavdrag enligt schablonlabell inte vållar några större problem. Intet hindrar alt man i mera långvariga sjukfall baserar avdraget på den i det särskilda fallet tillämpliga skattetabellen. Den som erhållit beslut om jämkning eller existensminimum får själv förete beslutet för kassan för att det skall kunna beaktas.

I fråga om sjukpenning enligt YFL och närslående ersättningssystem, som betalas ut av riksförsäkringsverket, bör skatteavdrag regelmässigt ske enligt tillämplig skalletabell och -kolumn.

För försäkrad som har B-skatt skall skatteavdrag ej verkställas hos försäkringskassan. För att kassan skall få kännedom om vilka som har sådan preliminär skatt bör den försäkrade ange detta på försäkran för erhållande av sjukpenning.

6 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 46


 


Prop. 1973:46                                                                      82

3.2.8   Frågor om sjuklön och arbetsgivarinträde

I utredningens direktiv har framhållits som en viktig uppgift att åstadkomma regler som så lårigl möjligt förenklar administrationen i kassorna i fråga om skatteavdragen. Med hänsyn härtill har utredningen tagit upp frågorna om sjuklön och om arbetsgivarinträde beträffande arbetstagaren tiUkommande sjukpenning.

Vad gäller sjuklön med arbetsgivarinträde har utredningen funnit alt sådant arbetsgivarinträde hksom hittills bör vara beroende av all koUektivavtalad sjuklön föreligger (frivilligt arbetsgivarinträde). Arbets­marknadspartemas medverkan ger en viss garanti för all denna form av sjuklön förbehålls fall där en godtagbar tillämpning kan påräknas. 1 samband med att sjukpenningen görs skattephktig och sjukpenningbelop­pen därmed höjs, skapas enligt utredningens mening förutsättningar för en utvidgad användning av sjuklön med arbetsgivarinträde.

Utredningen har även övervägt möjligheterna att införa en skyldighet för arbetsgivare all obhgatoriskt och utan ålerkravsrätl mot sjukförsäk­ringen utge sjuklön under begränsad lid när en anställd blir sjuk. Utredningen erinrar all enligt tillgängliga statistiska uppgifter ca 65 % av alla sjukfall för försäkrade med anslällningsinkomst är avvecklade efler sju dagar. Drygt 4,8 milj. försäkrade är f. n. sjukpenningklassplacerade, och av dem är ca 3,6 milj. försäkrade med enbart anslällningsinkomst. Om en obhgatorisk sjuklöneperiod vid sjukdom sattes tih sju dagar, kunde, framhåller utredningen, mer än hälfien av samtliga sjukfall regleras utan att sjukförsäkringen behövde träda in. Med en skattepliktig sjukpenning skulle detta, totalt sett, innebära betydande förenklingar.

Mot den nyss angivna bakgrunden har utredningen som ett alternativ för vidare bearbetning framfört förslag all för arbetsgivare föreskrivs skyldighet att under de sju första dagarna av varje sjukperiod, inräknat insjuknandedagen, utge sjuklön vid sjukdom lill arbetstagare, som utfört arbete i anställning hos arbetsgivaren av viss varaktighet. Den som inle uppfyller kravet på anställning av viss varaktighet eller är arbetslös skulle ha rätt all vid sjukdom få sjukpenning från försäkringskassan enligt vanliga regler. Tre av utredningens experter har i särskUda yttranden framfört erinringar mot övervägandena om obligatorisk sjuklön. Exper­terna Johansson och Lundberg har främst hävdat att systemet skulle medföra ett ökat beroende för de anställda i förhållande lill arbetsgivaren och att arbetsgivarna skulle få ett ökat intresse av alt styra sin personalrekrylering på ett sådant sätt alt sjukfrånvaron höUs nere. Experten Svensson har anfört alt skyldighet all utge sjuklön inle kan åläggas alla arbetsgivare oavsett verksamhetens storlek och art. Såväl omfattningen som utformningen av en arbetsgivarbetald period är frågor som del bör tillkomma arbetsmarknadspartema att träffa avtal om.

3.2.9 Kostnads- och finansieringsfrågor

Sjukpenningulredningen beräknar all de totala kostnaderna för sjuk­penningförsäkringen med den föreslagna utformningen ökar från f. n. ca


 


Prop. 1973:46                                                                        83

2 850 milj. kr. till närmare 4 400 milj. kr. för år i samband med övergång till skallepliktiga förmåner, allt på grundval av 1971 års förhållanden.

I finansieringsfrågan anför utredningen att, om de beräknade kostna­derna för sjukpenningförsäkringen skulle finansieras på samma sätt som f. n., ökningen skulle komma på arbetsgivaravgifterna och de försäkrades avgifter medan statsbidraget skulle bli oförändrat eller 320 milj. kr. Utredningen påpekar dock att ett annat sätl alt finansiera kostnaderna är att del aUmänna, som på grund av all sjukpenningen görs skattephktig får ökade skatteintäkter, svarar för de ökade kostnaderna. Utredningen finner det naturligt att de i anledning av skattebeläggningen ökade skatteintäkterna i första hand används för all finansiera kostnadsökning­en.

Vad gäller sjukpenning enhgt YFL och närstående ersättningssystem anför utredningen att arbetsgivarna med nuvarande finansieringsmetod skulle svara för kostnadsökningen inom yrkesskadeförsäkringen, medan staten skulle svara för övriga kostnader. Med hänsyn liU att utgiftsökning­en förorsakas av att sjukpenningen blir skattebelagd, är det enhgt utredningen även här ett alternativ att del allmänna svarar för hela kostnadsökningen, vilken kan uppskattas bli drygt 20 milj. kr.

Enligt utredningens mening bör de aktiva svara för avgifterna till ATP även i fråga om den rätt till tilläggspension som bhr följden av att sjukpenning m. fl. här avsedda förmåner görs pensionsgrundande. Arbets­givaravgifterna liksom egenavgifterna lill tihäggspensioneringen bör såle­des avpassas så att de läcker även här avsedda pensionskostnader. På grund av att ökningen av ATP-förphklelserna torde bli begränsad, anser utredningen emellertid någol särskilt beslut avseende avgifterna tUl ATP med anledning av förslagen t. v. inte vara påkallat. Konsekvensema i kostnadshänseende kan i stället beaktas i samband med att ATP-avgifter-na fastställs för kommande femårsperioder. Först när de nya bestämmel­serna tillämpats några år torde man enligt utredningens uppfattning med någon säkerhet kunna bedöma deras inverkan på kostnaderna för tilläggspensioneringen.

Sjukförsäkringsavgifterna uträknas f. n. av försäkringskassorna och debiteras av de lokala skattemyndigheterna. Sjukpenningutredningen föreslår all uträkningen av avgifterna för försäkrade med inkomsl av anställning läggs över på de lokala skattemyndigheterna, som bör kunna räkna ut avgifterna med ledning av den av dem bestämda årsinkomsten av anställning. Avgiften bör fastställas till viss procent av denna årsinkomst. Utredningen framhåller att denna metod alt räkna ul sjukpenningavgiflen för försäkrade i lägre inkomstlägen ger en lägre sammanlagd sjukförsäk­ringsavgift än nuvarande beräkningsregler. 1 samma riktning verkar utredningens förslag att nuvarande avirappningsregel, vilken innebär att avgifi för sjukvårdsförmåner och grundsjukpenning tillsammans inle får överstiga en tiondel av den lill statlig inkomstskall beskattningsbara inkomsten, i fortsättningen skall tillämpas på hela sjukförsäkringsavgif­ten. Det föreslagna förfarandet förutsätter att skattemyndigheten liksom f. n. får uppgift från försäkringskassan om vilka som skall påföras avgift.


 


Prop. 1973:46                                                                         84

Försäkrad med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning kan enligt vad utredningen framhåller bli tillförsäkrad en sjukpenning som i viss mån avviker frän den sjukpenning som skulle ha föranlelts av den sedermera taxerade inkomsten. Av den anledningen föreslås uträkningen av avgiften för dessa försäkrade liksom f. n. ske hos kassan. Delsamma föreslås gälla för sjukpenningförsäkrad med årsinkomst understigande 4 500 kr. enligt övergångsreglerria.


 


Prop. 1973:46       .                                                 85

4. Remissyttrandena 4.1  Allmänt

Mot tanken att beskalla sjukpenningen har inte rests några invändning-, ar. Tvärtom uttalas från de flesta håll tillfredsställelse över att en beskattning nu kan genomföras. Man pekar därvid på att de ojämnheter i fråga om kompensation som nuvarande klassystem medför — såväl mellan klasserna som inom dessa - elimineras liksom överkompensationspro­blemet. Vidare framhålls allmänt som en fördel att en beskattning av, sjukpenningen möjliggör att man genom taxeringen får en mera rättvisan­de bild av den försäkrades verkliga inkomstförhällanden, vilket är av betydelse för prövningen av rätten till inkomstprövade förmåner. Slutligen uttalas genomgående tillfredsställelse över. alt sjukpenningen bUr pensionsgrundande inkonist.

SACO uttalar dock all 1972 års skatteulredning har i uppdrag att utreda beskattningens totala marginaleffekter och i samband därmed överväga såväl konstruktionen av statliga bidragssystem som frågan om beskattning i stället för inkomstprövning av bidragen. Det är enligt SACO möjligt att denna utredning därvid kommer fram till förslag som inte överensstämmer med de konstruktioner sjukpenningulredningen nu presenterat. SACO finner dock att rent principiella skäl föreligger för én beskattning av sjukpenningen. Om del bedöms så angeläget all nu införa denna ordning alt man inle kan avvakta skatleulredningens förslag kan även enligt SACO:s mening sjukpenningutredningens förslag i sina huvuddrag läggas lill grund för lagstiftning.  ,

Beträffande lidpunkten för reformens ikraftträdande anmäler länssty­relsen I Stockholms län betänkligheter av främst ekonomisk natur mot ett genomförande innan ell ADB-system är fuUt utbyggt. Enligt länsstyrelsen förutsätter förslaget bl. a. att aviseringen från folkbokfö­ringens och uppbördsväsendets register blir automatiserade. Skulle ett provisoriskt syslem för beskattad sjukpenning genomförasår 1974 torde detla enligt länsstyrelsens mening kräva någon form av centralt register inom folkbokföring och uppbörd.

Länsstvrelsen i Hallands län anser att reformen inle kan genomföras förrän ADB-utruslningen hos försäkringskassorna möjhggör helt automa­tiserade rutiner. Även länsstyrelserna i Skaraborgs och Norrbottens län förordar en sådan senareläggning av reformen och åberopar särskilt den betydande tillfälliga ökning av expeditionspersonal hos försäkringskassor­na som del provisoriska systemet förutsätter och som avsevärt fördyrar genomförandet. Riksrevisionsverket är likaså kritiskt mol den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet. Verkels uppfattning är alt utredningen inle redovisat bärande motiv för provisorisk övergångslösning som skapar administrativa problem och ökade kostnader. Kammarrätten i Göteborg förordar - bl. a. mot bakgrund av den långa tid nuvarande syslem varit rådande — att ikraftträdandet uppskjuts till dess ett fullt fungerande administrativt syslem finns.


 


Prop. 1973:46                                                                        86

Riksförsäkringsverket konstaterar att det finns möjligheter att genom­föra en beskattning av sjukpenningen redan med början den 1 januari 1974. Verket anser dock att utredningens förslag säkerligen skulle kunna anpassas bättre lill pågående rationaliseringsarbete inom försäkringskas­sorna om lidpunkten för genomförandet sättes lill den 1 januari 1975. Det skulle dessutom ge kassorna möjlighet alt bättre förbereda reformen.

Riksskatteverket finner inle anledning att ifrågasätta det provisoriska system utredningen föreslagit i avvaktan på ett fullt utbyggt ADB-system för sjukförsäkringen. Man' betonar dock att skattemyndigheternas kon-troUmöjligheler inte får eftersättas eller försvåras. En manuell hantering av det omfattande materialet kan enligt verket medföra risker härför.

Försäkringskasseförbundet anmärker att anspänningeri av kassornas resurser under provisorieliden blir betydande men anser dock fördelarna med det föreslagna systemet så vägande att man trots betydande svårigheter och kostnadsökningar. måste acceptera ett genomförande redan från ingången av år 1974. En förutsällning härför sägs dock vara att skatteavdrag får verkställas efter en enhetlig schablontabéU. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Västmanlands län.

1 övrigt har utredningens förslag om ikraftträdandetidpunkl tillstyrkts eher lämnats ulan erinran.

4.2 Sjukpenningens utformning

Utredningens förslag all slopa det nuvarande klassplaceringssystemet för att nä en likformig sjukersättning stöds eller lämnas utan erinran av riksförsäkringsverket, riksskatteverket, riksrevisionsverket, statskontoret, länsstyrelsen i Hallands län. Landstingsförbundet, Kommunförbundet, LO, TCO, Försäkringskasse förbundet. Svenska försäkringsbolags riksför­bund, Folksam, LRF och Svensk industriförening.

Riksförsäkringsverket konstaterar därvid att ett övergivande av klass­placeringssystemet inte är någon ovillkorlig förutsättning för beskattning av sjukpenningen men godtar förslaget att införa sjukpenning direkt knuten till sjukpenninggrundande inkomst på de skäl utredningen redovisat. Verket anser dock att vissa justeringar bör ske beträffande skyldigheten att la hänsyn till beräknade inkomstförändringar. Verket menar alt det vanligen föreligger stora svårigheter för den försäkrade att uppskatta sin årsinkomst av förvärvsarbete med sådan noggrannhet att inkomsten annat än tillnärmelsevis kommer att motsvara den faktiska. Mot bakgrund härav anser verket att en årlig förfrågan till de försäkrade mtinmässigl skaU göras av försäkringskassorna först då en inle oväsentlig förändring inträtt i försäkrads inkomstförhällanden. Om inkomstavvikel­sen skall anges i krontal — den kan möjligen också anges i procent -anser verket att avvikelsen i vanligare inkomstlägen bör uppgå till minst 2 400 kr. per år - motsvarande ca 100 kr. i månaden efler skatt. När det gäller skyldighet att anmäla inkomstförändring anser verket — med hänsyn till att de intervallgränser utredningen tänkt sig har för liten spännvidd  och  medför avsevärt  arbete  för försäkringskassorna -  att


 


Prop. 1973:46                                                                        87

motsvarande gräns bör övervägas. Däremot anser inte verket att rätten för den försäkrade att anmäla mindre ändringar bör inskränkas. Även statskontoret anser att endast de försäkrade vars uppgifter uppvisar större differenser bör erhålla förfrågan om inkomsländring. Riksrevisionsverket, statskontoret och Försäkringskasseförbundet anser likaså alt en höjning av den gräns vid vilken inkomslförändring skah anmälas bör ske. Därvid föreslår de båda senare instanserna ett intervall om ca 800 kr.

LO ser ett genomförande av utredningens förslag om en årlig uppföljning av registreringen av sjukpenninggrundande inkomst som en förutsällning för att det nya systemets fördelar skall få full effekt. Liknande synpunkter anlägger Folksam och TCO.

SAF ställer sig negativ lill förslaget om att ersätta det nuvarande klassplaceringssystemet med ett system grundat på sjukpenninggrundan­de inkomsl och menar alt del föreslagna systemet innebär spekulations­risker. Föreningen anser att en av de väsentliga svagheterna i det nuvarande klassplaceringssysternet — den "eftersläpande" klassplacering­en - skulle kunna undanröjas och vissa av utredningsförslagets fördelar kunna uppnås inom det nuvarande klassplaceringssystemels ram om försäkringskassan varje år — med upplysning om aktuell klassplacering — tillfrågade de försäkrade om de beräknar alt förvärvsinkomsten skall föranleda ändrad klassplacering. Är detta inte genomförbart måste enhgt föreningen .sjukförsäkringsavgiften beräknas efter sådana regler att spekulationsrisken undviks.

Beträffande den tidpunkt från vilken ändrad inkomst skall föranleda ändrad sjukpenning förordar riksförsäkringsverket en väntetid av 30 dagar i enlighet med det förslag verket tidigare lagt fram. Svenska försäkringsbolags riksförbund avstyrker ändring av nuvarande regler i detla avseende med motiveringen all inkomstens storlek i många fall inte kan bestämmas rent objektivt. Det skulle därför bh svårt för försäkrings­kassan att fatta beslut angående ändring av sjukpenninggrundande inkomst och risk för tvister mellan försäkringskassa och den försäkrade skulle uppkomma. Riksförsäkringsverket liksom även riksskatteverket påpekar att de föreslagna reglerna inte utesluter möjligheter till spekula­tion. Riksförsäkringsverket erinrar emeUertid om de kontrollmedel som' slår försäkringskassorna lill buds för förhindrande härav.

4,3 Inkomstgränser m, m.

Kommitténs förslag i detta avseende lämnas ulan erinran eller tillstyrks av de flesta remissinstanser.

Fredrika-Bremer-Förbundet avstyrker förslaget om höjning av den nedre inkomslgränsen för sjukpenningförsäkringen och hävdar att all utgående sjukpenning, inräknat sjukpenning från hemmamakeförsäk­ringen och den frivilliga försäkringen, måste kunna hänföras till pensions­grundande inkomst för tilläggspension.

Vad gäller yrkesskadeförsäkringen konstaterar riksförsäkringsverket och yrkesskadeförsäkringskommiltén att 9 § sista stycket YFL innehåller


 


Prop. 1973:46                                                                        88

en regel alt den årliga arbetsförtjänsten skaU beräknas tUl 1 800 kr. även om den inte uppgår till detta belopp och att utredningen - i samband med förslaget om höjning till 4 500 kr. av den lägsta inkomstgränsen för sjukpenning enligt AFL — föreslagit en höjning av delta belopp till 4 500 kr. Kommittén konstaterar att förslaget ger bättre sjukpenningförmåner efter samordningstidens slut för en yrkesskadad med en arbetsinkomst understigande 4 500 kr. Däremot får en yrkesskadad med årsinkomst mellan I 800 och 4 500 kr. enligt kommittén trots den föreslagna ändringen ingen sjukpenning under samordningsliden. Denna försämring kan inle kommittén tillstyrka. Kommittén konstaterar vidare alt höjning­en av nyssnämnda minimigräns från 1 800 lill 4 500 kr. har betydelse även för beräkningen av yrkesskadelivräntor. Om utredningens förslag skuhe antas blir den minsta årliga arbetsförtjänst sora ligger till grund för beräkningen av hvräntans storlek 4 500 kr. i stället för 1 800 kr. Kommittén ifrågasätter om en sådan höjning av livränlenivån varit avsedd och menar att en ändring av livräntenivån innebär ett föregripande av kommitténs arbete med en reformering av yrkesskadeförsäkringen. Kommittén anser sig emellertid sakna anledning all motsätta sig den höjning av livräntorna som utredningens förslag skulle medföra.

Även LO påpekar all de som drabbas av yrkesskada inte kommer all få sjukpenning under samordningsliden om de uppnått en årlig arbetsför­tjänst av 1 800 kr. men ej 4 500 kr.

Såväl riksförsäkringsverket som yrkesskadeförsäkringskommittén före­slår att sjukpenning som utgår från den frivilliga försäkringen enligt YFL inte bör omfattas av skatteplikten. En beskattning skulle medföra en höjning av kostnaderna för denna försäkring. Då en premiehöjning skulle bli nödvändig ulan att försäkringstagaren skulle komma i åtnjutande av någon ökad förmån och då denna försäkringsform drivs efler försäkrings­mässiga grunder och i konkurrens med privat försäkringsverksamhel bör enligt de båda instanserna den frivilliga yrkesskadeförsäkringen undantas från skalleplikten. Riksförsäkringsverket föreslår därjämte att även sjukpenning i de äldre skadefallen inom den obligatoriska försäkringen undantas från beskattning.

Mot den föreslagna övre inkomstgränsen vid 7,5 gånger basbeloppet har invändningar rests endast av länsstyrelsen i Hallands län och SR. Båda inslansema hävdar att gränsen efler införande av beskattad sjukpenning medför en skärpt ogynnsam effekt i fråga om sjukförsäkringens kompen­sationsgrad i inkomstlägen över 7,5 gånger basbeloppet. I övrigt har gränsen tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

4,4 Sjukpenningens kompensationsnivå m, m.

Utredningens förslag om en kompensationsnivå om 90 % och ett avskaffande av uppdelningen av sjukpenningen i grundsjukpenning och tilläggssjukpenning godtas av de flesta remissinstanser som uttalat sig i frågan.

Riksförsäkringsverket påpekar att de egna förelagama vid undantagan-


 


Prop, 1973:46                                                                        89

de förlorar sill grundskydd vid sjukdom genom all uppdelningen i grund-och lilläggssjukpenning försvinner, vilket i vissa fall kan medföra avsevärda nackdelar. Verket anser därför att övergångsbestämmelser bör införas för dessa fall.

Kammarrätten i Göteborg anmärker att, om man väljer ell sjuklöne-system och en generell karenstid för sjukpenningförsäkringen om sju dagar, kompensationsgraden ulan olägenhet kan bestämmas lill 100 %,

SAF liksom SPP betonar vikten av effektiv sjukkonlroU från försäk­ringskassornas sida då den under sjukdomstiden omedelbart tillgängliga kompensationen bhr så hög som 90 %,

Beträffande hemmamakeförsäkringen anser kammarrätten i Göteborg alt en karenslid om sju dagar bör införas i anslutning till genomförande av obligatorisk sjuklön för anställda. Det belopp som sparas genom karenslidsregeln bör användas lill alt höja sjukpenningbeloppen för hemmamakeförsäkringen,

SAF uttalar all de skäl utredningen anfört för skattefrihet för hemmamakeförsäkringen och den frivilliga sjukpenningförsäkringen mås­te anses bärande även om del är förenat med nackdelar all för ett och samma försäkringsområde ha skilda principer. Även TCO stöder utred­ningens förslag i delta-hänseende.

Försäkringskasseförbundet föreslär all hemmamakeförsäkringen, med hänsyn lill penningvärdeförsämringen, höjs till 10 kr. per dag skattefritt. Merkostnaden i förhållande till utredningens förslag uppskattar förbun­det till ca 20 milj. kr. per år.

Svenska försäkringsbolags riksförbund anser att såväl heramamakar som studerande med utredningens förslag får svårigheter alt inträda i eller utträda ur den frivilliga försäkringen allt eftersom inkomsten varierar. Del blir enligt förbundels mening besvärligt att kontinuerligt upprätthålla en optimal kombination av obligatorisk och frivillig försäkring. 1 och med att systemet inle är enhetligt uppbyggt uppstår tröskeleffekter och förbundet hävdar att en konsekvent utformad beskattning av sjuk­penningförmåner vore en bättre lösning.

LRF uttalar att det inte är konsekvent att från beskattning undanta hemmamakeförsäkringens förmåner och det sjukpenningtillägg som utgår på grund av frivillig försäkring. Det bör därför enligt LRF övervägas om inte hemmaraakesjukpenning liksom del frivilliga sjukpenninglillägget skall utgöra skattepliktig inkomsl men samtidigt räknas upp så alt de tillhopa kan uppgå lill minst 30 kr. per dag. Delta skulle medföra att premier och avgifter för sådana försäkringar skulle vara skattemässigt avdragsgilla.

Husmodersförbundet Hem och Samhälle förordar att barnlilläggel bibehålls och höjs lill 3 kr. och all hemmamakeförsäkringen höjs till 9 kr. per dag skallefrilt. Därjämte anser förbundet att, om familjepolitiska kommitténs förslag om skattepliktig föräldrapenning genomförs, det bör övervägas att införa en grundsjukpenning för hemmamake om 20 kr. per dag. Skattskyldigheten bör därvid åvila den make som har den högsta inkomsten.


 


Prop, 1973:46                                                                        90

Folksam och TCO betonar det väsentliga i all den som enligt nuvarande regler är sjukförsäkrad vid del nya systemets ikraftträdande inte har en årsinkomst på 4 500 kr. bereds tillfälle att behålla sin nuvarande sjukpenning som utredningen föreslagit.

Statskontoret ifrågasätter om inle försäkrade som vid förslagels ikraftträdande är sjukpenningklassplacerade på grund av inkomsl mellan 1 800 kr. och 4 500 kr. skulle kunna få sina intressen tillgodosedda på ett från administrativ synpunkt enklare sätl än utredningen tänkt sig. Statskontoret föreslår all dessa försäkrade placeras in i det föreslagna systemet enligt reglerna för hemmamakeförsäkrade och således får åtta kronor i sjukpenning sä länge inkomsten ligger mellan 1 800 kr. och 4 500 kr. Därigenom skulle den särskilda avgiftsdebiteringen för denna kategori kunna utgå. Vidare skulle reglerna om barniillägg kunna försvinna helt ur sjukpenningförsäkringen. Slutligen skulle blanketter och formulär inte behöva tyngas av uppgifter som berör enbart ett förhållandevis litet antal försäkrade.

4,5 Sammanträffande av förmåner

Utredningens förslag i detta avseende har hos de remissinstanser som särskilt yttrat sig i den delen rönt ett blandat mottagande.

För utredningens förslag ullalar sigSAF, LO, Försäkringskasseförbun­det, Folksam, SHIO och De fria sjukkassornas förbund.

SAF motiverar sill ställningstagande med hänvisning lill del problem frånvaron i arbetslivet numera utgör, vilket problem gör alt principen om viss självrisk även i fortsättningen bör upprätthållas,

LO understryker betydelsen av att efler föreslagen karenslid en kompensation upp till 100-procenlsnivån accepteras. Några vägande skäl kan enligt LO:s mening inte framföras mot att den försäkrade genom försäkringsanordningar av typen AGS erhåller full täckning för inkomst­bortfall,

SACO och SAC hävdar att någon övre gräns för kompensationsnivån under 100% inte bör fastställas. SACO anser att den föreslagna regleringen begränsar friheten för arbetsmarknadens parter all sluta avtal om fullständig kompensation vid sjukdom.

Även TCO uttalar att den frihet som föreligger för arbetsmarknadens parter all sluta avtal om full täckning inte får begränsas genom lagstiftning och biträder de synpunkter experten i utredningen Johansson anfört i särskilt yttrande. Det betonas all en högre kompensationsgrad än 95 % är angelägen särskilt för de långtidssjuka. Dessutom bör enligt TCO:s mening den ekonomiska tryggheten vara densamma oavsett om inkomstbortfallet orsakals av sjukdom eller yrkesskada.

SPP anser att det behövs en spärr i form av självrisk i början av sjuktiden för att motverka oberättigade sjukanmälningar. Men även under den fortsatta sjukliden bör del finnas ett incitament i form av viss självrisk för all den försäkrade skall få ökat intresse all återinträda i arbete. SPP anser emellertid liksom utredningen att lagstiftning om högsta kompensa-


 


Prop. 1973.46                                                                        91

tionsnivå inte  är påkallad.   Det bör enligt  SPP.s mening ankomma på arbetsmarknadens parter all la stäUning till frågan om sjukpenningen från den allraänna försäkringen skall kompletteras med sjuklön eller försäk-. ringsmässigt ordnad ersättning på grund av tjänst liksom också till frågan ora den sammanlagda kompensationsnivå som därvid skall gälla.

Svenska försäkringsbolags riksförbund instämmer i utredningens åsikt alt lagstiftning om kompensationsgrad inte är påkallad. Riksförbundet framhåller att försäkringsbolagen kommer att beakta riskerna för överkompensation, i första hand genom alt karensliden så gott som undantagslöst blir 30 dagar. Vidare kommer bolagen all söka utforma användbara regler för bestämning av högsta kompensation vid sjukdom med differentiering efler inkorasttagarkategori (anställda, företagare, hemmamakar och studerande).

Försäkringskasseförbundet, som likaså stöder utredningens förslag, erinrar om att försäkringsinspektionen kan ingripa om överkompensation skulle förekomma men framhåller all lagstiftning måste tillgripas om inte problemet kan bemästras den vägen.

Försäkringsinspektionen konstaterar all utredningens förslag om själv­risk innebär en liberalisering i förhållande lill gällande ordning. Förslaget innebär för statstjänstemannens del all de t. ex. i enskild gruppsjukför­säkring kan helt försäkra de s.k. A-avdragen vid sjukdom (ca 10% av bruttolönen) med en karenstid om 30 dagar. Vad beträffar AGS var parterna vid tillkomsten därav överens om alt 93-procenlsregeln skulle respekteras och inspektionen tillstyrkte koncession för det nya försäkringsbolaget. Vid ett godkännande av utredningens förslag bereds AGS möjlighet att inteckna kvarstående utrymme upp till 100 %.

Inspektionen anser att den totala kompensationen från allmän och enskild sjuk- och olycksfallsförsäkring inle bör överstiga 90 % före skatt och anser det inte vara förenligt med en sund utveckling av försäkringsvä­sendet all försäkringar med sjukpenningförmåner erbjuds personer som genom allmän försäkring är garanterade en kompensationsnivä av 90 % brutto under sjukpenningtid. Med en sådan uppfattning finns endast utrymme för försäkring genom försäkringsbolag för inkorastdelar över 7,5 gånger basbeloppet samt för försäkringar med s. k. ATP-karens, dvs. försäkringar där löpande ersättning utgår först i samband med förtidspen­sionering inom den allmänna försäkringen. En konsekvens av inspektio­nens inställning blir att AGS-försäkringen måste omkonstrueras så all den får ATP-karens om den skall finnas kvar. Härför finns möjhgheter enligt förbehåll i kollektivavtalet om AGS.

Inspektionen framhåller även de rationaliseringsvinster som uppnås genom att tillräckliga förmåner under sjukpenningtid kan erhållas från ett enda ersättningssystem. Inspektionens ställningstagande påverkas inte av all vissa tjänslemannagmpper f. n. åtnjuter oavkortad sjiiklön under den första sjuktiden. Enligt inspektionen bör del ligga nära lill hands för arbetsmarknadens parter att omkonstruera de anställdas anställningsför­måner så all, för anställda raed inkomster upp lill 7,5 gånger basbelop­pet, inkomsten under sjukledighet skall motsvara beloppen från allmän


 


Prop. 1973:46                                                                        92

försäkring. Därigenom skulle en rationell lösning raed respekt för principen ora en viss raindre självrisk vara nådd. Däreraot motsätter sig inspektionen inte utredningens förslag beträffande de s, k, Irygghelsför-säkringarna sora kommit lill på yrkesskadeområdel,

4.6 Pensionsgrundande inkomst för tilläggspension

Remissinstanserna anser del tillfredsställande att socialförsäkringsför­månerna kan göras pensionsgrundande för tilläggspension. Ingen invänd­ning har rests mot förslaget i denna del. Uttryckligt stöd har uttalats av riksförsäkringsverket, socialstyrelsen, kammarrätten i Göteborg, Svenska landstingsförbundet, SAF, LO, SR, SAC, Försäkringskasseförbundet och Folksam.

4.7 Administration

Frånsett vad som refererats i avsnitt 4.1 och som gäller provisoriska lösningar för liden intill dess ell fullt utbyggt ADB-system för sjukför­säkringen föreligger lämnar remissinstanserna genomgående de administ­rativa lösningar utredningen föreslagit ulan erinran. Riksförsäkringsverket ställer sig liksom Försäkringskasseförbundet positivt lill den föreslagna utformningen av administrationen. Från länsstyrelserna i Stockholms och Norrbottens län påpekas all arbetsbördan för länsstyrelsernas uppbörds­enheter och de lokala skattemyndigheterna kommer all öka och medföra behov av personalförslärkningar. Statskontoret ifrågasätter om försäk­ringskassorna alllid skall vara skyldiga alt beakta beslut om jämkning av preliminär skatt. Enligt statskontoret talar administrativa skäl för att sådan skyldighet ej bör föreligga vid korltidssjukfall förslagsvis understi­gande sju dagar.

Landstingsförbundet ifrågasätter om man i analogi med förslag i betänkandet Förenklad löntagarbeskatlning i vissa fall skulle kunna tillämpa ett förfarande med definitiv källskatt beträffande sjukpenning­en. Enligt förbundet skulle effekten av eventuella skillnader mellan ett som definitivt betraktat källskatteavdrag vid korllidssjukdom och ett slutligt skatteavdrag för denna ersättning vara hell utan ekonomisk betydelse för ersättningsberättigade korllidssjuka,

4.8 Frågor om sjuklön och arbetsgivarinträde

Remissinstanserna är eniga om att såsora utredningen föreslagit arbetsgivarinträde liksom hittills bör vara beroende av att koUektivavtalad sjuklön föreligger.

Utredningens överväganden om obligatorisk sjuklön ulan arbetsgivarin­träde under de sju första sjukdagarna har fått ett blandat mottagande.

Kammarrätten i Göteborg anser ett system med obligatorisk sjuklön enligt de riktlinjer utredningen tänkt sig vara förenat med så avgörande fördelar att det allvarligt bör prövas. Kammarrätten pekar på att systemet


 


Prop. 1973:46                                                                        93

— utöver den administrativa lättnaden — skulle utgöra ett incitament för arbetsgivarna all göra arbetsförhållanden och arbetsmiljö så sunda och trivsamma som möjligt. Den effektivare sjukkontroll som skulle bli följden av systemet är vidare, framhåller kammarrätten, ägnad att tränga lUlbaka den allmänna uppfattningen alt de sociala förmånerna blir föremål för missbruk samt leda till sänkta kostnader för sjukfrånvaro och minskal produktionsbortfall. Enligt kammarrättens mening ulgör de starka arbetstagarorganisationerna en garanti för att ett sjuklönesyslem skulle komma att tillämpas på ett från sociala synpunkter lillfredsslällan-de sätt.

Socialstyrelsen och Svensk industriförening anför liknande synpunk­ter. De anser dock att ett sjuklönesyslem förutsätter sänkning av arbetsgivarnas avgifter enär arbetsgivarna skulle belastas med ökad administration. På grund av de adrainistraliva problemen ifrågasätter socialstyrelsen därjämte om inte systemet skulle kunna tillämpas enbart beträffande företag av en viss storlek.

Statskontoret, som inle vill motsätta sig all systeraet närmare utreds, uttalar att del - sell från administrativa synpunkter - är tveksamt om fördelarna med ett sådant system uppväger nackdelarna. Försäkringsin­spektionen anser systemet väl värt alt närmare utredas. Även Svenska försäkringsbolags riksförbund anser att frågan behöver utredas ytterliga­re.

Riksförsäkringsverket anser att systemet med sjuklön förtjänar att undersökas närmare främst för att få administrativa förenklingar lill stånd, Detla bör dock enligt verket ske först sedan utredningens föreliggande förslag genomförts.

Förslaget avstyrks däremot av länsstyrelserna i Hallands, Skaraborgs, Västmanlands och Norrbottens län. Landstingsförbundet, Kommunför­bundet, SAF, LO, SACO, SAC, Försäkringskasseförbundet, Folksam och LRF. Avtalsverket uttalar stor tveksamhet i frågan.

Flertalet av dessa remissorgan hänvisar till vad som anförts i denna fråga i de särskilda yttrandena i betänkandet. Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar därjämte att administrativa fördelar kan nås inom ramen för nuvarande syslem genom all man i ökad omfattning använder systemet raed kollektivt avtalad sjukpenning med arbetsgivarinträde.

Landstingsförbundet och Kommunförbundet anser förslaget om obli­gatorisk sjuklön innebära en omotiverad överflyttning av administrativt arbete från försäkringskassorna lill arbetsgivarna och ett brytande av ett enhetligt och ADB-anpassal syslera för adrainislralionen av sjukförsäk­ringen. Det ifrågasätts också om inte ett "blandat" system blir mera kostnadskrävande rent samhällsekonomiskt.

SAF uttalar att obligatorisk sjuklön ulan arbetsgivarinträde inle bör utifrån påtvingas arbetsmarknadens parter och anser alt anledning f. n. saknas all vidtaga någon lagstiftning på detta område.

LRF hänvisar lill del särskilda yttrandet av experten i utredningen Svensson och betonar de särskilda svårigheter systemet skulle medföra för lantbruket.


 


Prop, 1973:46                                                                      94

4,9 Kostnads- och finansieringsfrågor

Allmänt förordas att de kostnadsökningar som förslaget om beskattad sjukpenning medför - i enlighet med vad utredningen funnit naturUgt — skall finansieras av de ökade skatteintäkterna med avräkning mellan kommunerna och staten.

Uttalanden härom har gjorts av riksrevisionsverket, avtalsverket, länsstyrelsen i Skaraborgs län. Landstingsförbundet, Kommunförbundet, SAF, SACO, Försäkringskasse förbundet, LRF, Svensk industriförening och SHIO. Beträffande kostnaderna har riksrevisionsverket uttalat att de variabler utredningen vall synes vara rikliga men frarahållit osäkerheten i de gjorda beräkningarna.

Flera reraissinstanser har uttalat all den skillnad som komraer att uppslå mellan ökade skatteintäkter och ökade kostnader bör återföras till den allraänna försäkringen. Sålunda ifrågasätter 5F ora inte netloskatle-ökningen för stat och koramun bör komma samtliga nuvarande försäk­ringsfinansiärer till godo, dvs. även arbetsgivarna och de försäkrade själva. Liknande synpunkter anför Svensk industriförening och SHIO. SACO förordar att inläklsöverskottet används för all möjliggöra en sänkning av förekommande egenavgifter.

Beträffande egenavgifterna konstaterar TCO att om sjukförsäkringsav­giften skall fastställas lill viss procent av den försäkrades sjukpenning­grundande inkomsl delta kommer all medföra lägre avgifter för försäkrade raed lägre inkoraster vilket TCO ser som en fördel. TCO ifrågasätter emellertid om inle sjukförsäkringen i större utsträckning borde finansieras av arbetsgivarna. SACO uttalar all det inle ges någon upplysning om hur omfördelningen av egenavgifterna kommer att inverka på de nuvarande avgiftstarifferna. SACO säger sig inle kunna tillstyrka ökade sjukförsäkringsavgifter för någon grupp i ett sammanhang där syfiet endast är att övergå från skattefri till beskattad försäkring. Försäkringsförbundet anser det riktigt all, sora utredningen föreslagit, bibehålla den försäkringstekniskl vedertagna relationen mellan kostnader och avgifter inom varje kassaområde.

Beträffande finansieringen av merkostnader sora uppkommer för tilläggspensioneringen vid ett genomförande av förslaget delar riksförsäk­ringsverket utredningens uppfattning att ökningen av ATP-förpliklelserna torde bU begränsad och att kostnadsutvecklingen i anledning av den utökade tilläggspensioneringen bör ingå bland de faktorer som verket har att beakta vid framläggande av förslag rörande arbetsgivaravgiftens storlek under kommande femårsperioder.

SAF framhåller att den kostnadsökning förslaget medför väl ryms inom nuvarande avgiftsuttag. LRF säger sig tvivla på riktigheten av utredningens slutsals alt beslut angående höjning av avgiften för tilläggspensioneringen med anledning av förslaget inte är erforderligt f. n. Enligt LRF måste förslaget på sikt innebära en avsevärd merkostnad för arbetsgivarna. LRF anser dock en sådan kostnadsökning för arbetsgivarna orealistisk i nuläget.


 


Prop. 1973:46                                                     95

5. Departementschefen

5.1 Allmänt

Enligt gällande bestämmelser är sjukpenning som tUlfallit den försäk­rade på grund av försäkring enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL) befriad från inkomstskatt. Vidare föreligger skattefrihet för motsvarande ersätt­ning som enligt annan författning utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete.

Sora fraragåll av den tidigare redogörelsen har frågan ora skatteplikt beträffande sjukpenningen vid flera tillfällen varit uppe till debatt bl. a. i riksdagen. Därvid har man allmänt varit ense om all sjukpenningen i princip borde bedömas som skattepliktig inkomst, efiersom den i regel träder i stället för en arbetsinkomst som skulle ha beskattats. Man har dock tidigare varit nödsakad att avstå från beskattning raed hänsyn till bl. a. de administrativa svårigheter som förelegat i fråga om källskatte­avdrag och taxeringskontroll.

Ell syslera med beskattad sjukpenning rymmer många fördelar. Rättvisa kan skapas mellan grupper som enbart har sjukförsäkringen att lila till och grupper som uppbär ersättning av arbetsgivaren vid sjukdom och olycksfall. Den ersättning som utgår från den allmänna försäkringen vid sjukdom blir i Ukhet med sjuklön direkt jämförbar med lönen och kan på ett enkelt sätt göras pensionsgrundande för tilläggspension (ATP).

Skallepliktig sjukpenning medför inle endast rättvisa mellan grupper med olika sjukersättningssystem utan även mellan de enskilda försäkrade. En bärande tanke vid utformningen av reglerna om sjukpenning har varit all förmånens storlek skall anknytas lill del beräknade inkomstbortfallet. Kombinationen av beskattad arbetsinkomst och skattefri ersättning vid bortfall av denna inkomst har emellertid till följd av skattesystemets konstruktion försvårat denna anknytning. Nuvarande system medför att en del av den totala kompensationen — sjukpenningen — utgår under sjukdomstiden då inkomstbortfallet inträffar, medan en annan del — en återbäring på tidigare eriagd preliminärskall - kommer den försäkrade till godo långt senare. Kombinationen har även, främst på grund av att den statliga skatten är progressiv, medfört att den försäkrade i vissa fall totalt kunnat bli överkompenserad, dvs. summan av sjukpenningen och skatleminskningen på grund av sjukskrivningen har överstigit den behållna inkomst den försäkrade skulle ha haft om han varit frisk.

Om sjukpenningen görs skattepliktig kan dessa nackdelar elimineras. Dessutom bör reglerna kunna utformas så att kompensationsgraden blir jämnare.

Även på annat sätl uppnås fördelar om sjukpenningen görs skatteplik­tig. Genom all förmånen f, n, inle är skattepliktig ulvisar de genom beskattningen redovisade inkomsterna inle de verkliga inkomstema för den som råkat ul för sjukdom. Detta leder bl, a, lill alt, i de fall rätlen lill annan social förmån är knuten till exempelvis storleken av den beskattningsbara inkomsten, den som uppburit sjukpenning kan erhålla


 


Prop, 1973:46                                                                        96

sådan förraån även om den faktiska inkomstnivå han därigenom fått egentligen inle skulle motivera det. Vid en beskattning av förmånema kan en mera rättvis jämförelse mellan olika personers inkomstförhållan­den härvidlag åstadkommas.

Sjukpenningutredningen har i betänkandet (SOU 1972:60) Beskattade förmåner vid sjukdom och arbetslöshet m, ra, lagt frara förslag till ett syslem med beskattad sjukpenning. Utredningen har däri kommit frara till all de svårigheter, främst av administrativ art, som man tidigare funnit förhindra införandet av en sådan ordning numera kan bemästras genom användande av den moderna datatekniken. Denna uppfattning delas också av remissinstanserna. På grundval av vad utredningen redovisat lägger chefen för finansdepartementet fram förslag om skatteplikt för sjukpenningförmåner med ikraftträdande fr.o.m. inkomståret 1974. Mol den bakgrunden lar jag här upp frågan om den framlida utform­ningen av sjukpenningförsäkringens förmåner. 1 detta sammanhang tar jag också upp frågan om de ändringar av finansieringsreglerna för sjukförsäk­ringen som påkallas såväl av omläggningen av sjukpenningreglerna som av införandel av en allmän tandvårdsförsäkring och en föräldraförsäkring. Jag lägger vidare fram förslag till de ändringar i bestämmelserna om tilläggspension sora behövs för all de förmåner som sjukpenningulred­ningen och familjepolitiska kommittén behandlat skall kunna tillgodo­räknas som pensionsgrundande inkomst.

Utöver vad nyss sagts behandlar jag i det följande vissa särskilda frågor, främst frågor rörande förtidspension enligt AFL, som föranleds av de ändringar som chefen för inrikesdepartementet senare denna dag kommer att föreslå beträffande formerna för kontanlstöd vid arbetslöshet.

5,2 Sjukpenningens utformning

Sjukpenningulredningen har tagit upp frågan om del nuvarande klassplaceringssystemet inom sjukpenningförsäkringen skall behållas eller ej. Detta system är behäftat med både för- och nackdelar.

Fördelarna raed nuvarande syslem är främst av administrativ art. Ersättning kan vid sjukdomsfall utbetalas utan föregående utredning om den försäkrades ekonomiska situation. Därigenom undviks dröjsmål med utbetalningen och tvister mellan den försäkrade och försäkringsorganen i samband med sjukdomsfallet. Vidare medför systemet med ell begränsat antal sjukpenningklasser och stora intervaller mellan klassbollen och klassloppen all inle varie inkomständring behöver föranleda beslut om ändrad klassplacering. En annan fördel är all sjukpenningens storlek inte påverkas av perioder av sjukdom, arbetslöshet eller kortvarigt inkomst­bortfall av annan anledning.

Den allraänna inkomstutvecklingen och reformer av socialförsäkringen sedan klassplaceringssystemet infördes har emellertid medfört att syste­met fåll betydande nackdelar. Främst är del den successiva utbyggna­den av sjukpenningskalan med allt större sjukpenningbelopp och högre kompensationsnivå  samt skattesystemets utveckling som  förändrat de


 


Prop, 1973:46                                                                        97

ursprungliga förutsättningarna för systemet. Skillnaderna i kompensa­tionsgrad för olika inkomstlagen i samma sjukpenningklass och för närliggande inkomster i olika klasser har skärpts, särskilt i de högre sjukpenningklasserna.

En annan nackdel, som främst beror på att klassplaceringssystemet förutsätter inkomstanmälan från den enskilde, är att en stor del av de försäkrade är placerade i felaktig, oftast för låg sjukpenningklass.

Bl, a, med hänsyn rill all de försäkrades avgifter debiterats på grundval av klassplaceringen har del vidare ansetts nödvändigt all för förhindrande av spekulation upprätthålla kravet på att klassändring inle får ske under sjukdom. Följden av en för låg klassplacering kan emellertid därigenora drabba den sjuke hårt.

Om man skall slopa det nuvarande klassplaceringssystemet, vilket är nödvändigt för att komma till rätta med problemet med varierande kompensationsgrader, är det väsentligt all finna ett sätl alt anknyta sjukpenningen så nära sora möjligt till den aktuella inkomsten. Samtidigt är det viktigt att ersättningens storlek är känd såväl för den försäkrade som för försäkringskassan då ersältningsbehovet uppkommer. Sjukpen­ningen får inte försenas av alt inkomstförhållandena först måste utredas.

Utredningens förslag uppfyller båda dessa villkor. Förslaget innebär att försäkringskassan liksom i det nuvarande klassplaceringssystemet bestämmer den sjukpenninggrundande inkomsten på grundval av den förvärvsinkomst som den försäkrade kan antas komma all ha under del närmaste året. Till denna lios försäkringskassan registrerade årsinkomst anknyts direkt och ulan tillämpning av några sjukpenningklasser den sjukpenning som skall utgå. Sjukpenningen avses utgöra en viss enhetlig procentuell andel av den för dag bortfallna inkomsten.

För all den sjukpenninggrundande inkomsten skall bli så rättvisande som möjligt skall enligt förslaget försäkringskassan i den utsträckning som skäligen påkallas genom förfrågningar hos de försäkrade och på annat lämpligt sätt ta in uppgifter om ändringar i inkomstförhällanden och andra omständigheter som har betydelse för sjukpenningförsäk­ringen. Tanken är att den försäkrade genom skriftlig förfrågan varje år skall få tillfälle litl till försäkringskassan lämna aktuella inkomstuppgifter. När försäkringskassan bestämmer den försäkrades sjukpenninggrundan­de inkomsl skall kassan liksom f. n. skilja på inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Varje förändring av sjukpenning­grundande inkomst meddelas den försäkrade genom all nytt försäkrings-besked sänds ut. Den försäkrades skyldighet att under löpande år anmäla sådan ändring av den beräknade årsinkomsten som föranleder ändring av sjukpenningen kvarstår enligt utredningens förslag. En erinran härom föreslås intagen i det försäkringsbesked som sänds ut.

Utredningens förslag har mottagits välvilligt av remissinstanserna. När del gäller förslaget om en årlig uppföljning av inkomstförhållandena anser dock riksförsäkringsverket liksom även statskontoret alt en rutinmässig årlig förfrågan till den försäkrade om den beräknade årsinkomsten skall ske   först   då   en   inle   oväsentlig   skillnad   mellan   den   vid   taxeringen

7 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 46


 


Prop, 1973:46                                                                        98

bestämda årsinkomsten för föregående år och den registrerade sjuk­penninggrundande inkomsten föreligger. Denna skillnad bör enligt verkets mening vara minst 2 400 kr. per år i de vanligare inkomsllägena motsvarande en ändring av sjukpenningen om 6 kr. Nämnda gräns bör enligt verket gälla även i fråga ora den försäkrades skyldighet all anmäla inkomslförändring. Därvid har anförts dels alt det vanligen föreligger stora svårigheter för den försäkrade att uppskatta sin framlida årsinkomst med någon större noggrannhet, dels att en mera vidsträckt förfrågningsskyldighet medför en alltför stor arbetsbörda för försäkrings­kassorna. Även riksrevisionsverket, statskontoret och Försäkringskasse­förbundet anser att en höjning av den gräns vid vUken inkomstförändring skall anmälas bör ske. De två senare instanserna föreslår alt gränsen höjs så alt den motsvarar en ändring av sjukpenningen om 2 kr. - dvs. ca 800 kr. i ändrad årsinkomst. LO däremot uttalar som sin mening alten årlig uppföljning av den sjukpenninggrundande inkomsten är en förutsättning för alt det nya systemet skall få full effekt. Liknande synpunkter framförs av TCO och Folksam.

Genom utredningens förslag all klassplaceringssystemet avskaffas och sjukpenningen skall utgöra viss procenlueU andel av den sjukpenning­grundande inkorasten undviks nuvarande problem raed varierande kora-pensationsgrader inom varje sjukpenningklass och en språngvis förändring av kompensationsgraden vid klassgränserna. Sjukpenningen kommer alltså att kompensera bortfallet av förvärvsinkomst med en för samtliga sjukpenningberätligade lika stor andel av den bortfallna inkomsten. Jag förordar därför att det föreslagna systemet med sjukpenninggrundande inkomsl införs.

Vad gäller åtgärderna för all eliminera del nuvarande problemet med den "eftersläpande" klassplaceringen, dvs. all en stor del av de försäkrade inte är placerade i rätt sjukpenningklass, är det väsentligt alt uppföljningen av inkomslförhållandena verkligen lar sikte på en så långt som möjligt aktuell inkomsl. Åtgärderna bör därvid sträcka sig längre än hittillsvarande jämförelse mellan den till kassan senast anmälda inkomsten och en inkomstberäkning på grundval av senaste årets pensionsgrundande inkomst — alltså en beräkning som även den avser en förfluten tids inkomstförhällanden. Jag delar därför utredningens mening att inkomst­uppgifter i princip bör tas in regelbundet av alla försäkrade med sjukpenningförsäkring grundad på förvärvsinkomst. För att ett aktuellt underlag för bestämmande av sjukpenninggrundande inkomsl skall finnas dä det nya systemet träder i kraft kommer under år 1973 inkomst-uppgifter att infordras från samtliga sjukpenningförsäkrade som kan beröras av lagändringen, I fråga ora den fortlöpande kontrollen av inkoraslförhållandena bör del överläranas åt riksförsäkringsverket att pröva formerna och tekniken för denna inkomstkonlroll. Jag vill i delta sammanhang erinra om all en särskild utredning prövar möjligheterna alt använda uppgifterna om sjukpenninggrundande inkomst som underlag för bedömningen av inkomstförhållandena även i samband med pröv­ningen av rätten  till bostadstillägg. Uppgifternas aktualitet kan därför


 


Prop. 1973:46                                                                        99

komma all få än större betydelse. Resultatet av utredningens arbete bör avvaktas innan raan tar slutgiltig ställning lill hur uppföljningen av inkomstförhållandena skall utformas.

Den försäkrade bör självfallet ha rätt alt när som helst anmäla inkomstförändring som föranleder ändrad sjukpenning. Skyldighet för den försäkrade att anmäla inkomslförändring måste likaledes i princip föreligga för varje inkomstförändring som föranleder ändrad sjukpenning. Det ligger dock i sakens natur all del är svårt för den försäkrade att raed större mått av noggrannhet bedöma ändring av sin framtida årsinkomst. När det därför gäller alt för underlåten anmälan tillämpa särskilda påföljder i form av indragning av sjukpenning eller ålerkrav av för mycket uppburen sjukpenning måste därför ställas krav på en markant avvikelse från den registrerade sjukpenninggrundande inkomsten. Enligt min raening bör avvikelsen i regel uppgå lill 10 % innan sådan påföljd inträder. För all påföljden skall inträda bör dock avvikelsen uppgå lUl mmst 1 000 kr.

Enligt utredningsförslaget skall till undvikande av spekulationsrisker ändring av sjukpenninggrundande inkomsl alllid gälla med verkan fr. o. ra. feralonde dagen efler del anraälan ora inkomsländring skett. I gengäld skall lill skillnad mot vad nu gäller ändring av utgående sjukpenning kunna ske under löpande sjukperiod. Anknytningen av ändringsbesluten till månadsskifte bryts.

Mol detta förslag har några remissinstanser invänt att det inle undanröjer spekulalionsriskerna. Riksförsäkringsverket har förordat alt anmälan om ändrad inkomst skall gälla med verkan från nästkommande månadsskifte, dock med en väntetid på trettio dagar om den försäkrade uppbär sjukpenning då anmälan görs.

Vad beträffar spekulationsriskerna vill jag — i likhet med riksförsäk­ringsverket — erinra om de kontrollmöjligheter som slår försäkrings­kassorna lill buds och betona nödvändigheten av alt dessa möjligheter utnyttjas. Har en försäkrad av någon orsak kommit alt bh registrerad för felaktig inkomst bör felaktigheten, som utredningen föreslagit, kunna rättas till även under pågående sjukdomslid. Delta har särskild betydelse vid långvarig sjukdom. Enligt min mening bör man här anknyta lill den karenslid som jag i del följande föreslår beträffande fall av sammanträf­fande av förmåner dvs. trettio dagar. Det innebär också ell närmande lill vad riksförsäkringsverket föreslagit. Väntetiden bör emellertid som utredningen förordat vara lika oavsett om den försäkrade är frisk eller sjuk. Jag förordar således all anmälan om inkorastförändring får verkan på den sjukpenninggrundande inkomsten efler en väntetid av trettio dagar från det anmälan skett.

5.3 Inkomstgränser m. m.

Alltsedan den obligatoriska sjukpenningförsäkringen infördes har den nedre inkomslgränsen för tillhörighet till försäkringen tämhgen nära följt deklarationspliktsgränsen.   Sjukpenningutredningen  förordar —   frånsett


 


Prop. 1973:46                                                                       100

vissa övergångsanordningar som jag återkommer till — all den nedre gränsen sätts vid 4 500 kr., som efler 1970 års skallereform utgör nedre gräns för deklarationsplikl. Denna gräns knyter an tUl grundavdraget vid taxeringen, vilket raedför alt det regelraässigl inte blir någon skatt på inkomster understigande nämnda belopp.

I ett system med beskattad sjukpenning blir anknytningen mellan å ena sidan deklarations- och skatlepliklsgräns och å andra sidan den nedre gränsen för av förvärvsarbete grundad tillhörighet till sjukpenningförsäk­ringen än mera motiverad. Dessa båda gränser bör därför överensstämma. För den föreslagna höjningen av den nedre inkomstgränsen talar också den allmänna löneutvecklingen sedan år 1962 då den nuvarande gränsen bestämdes.

Vid en nedre inkomslgräns av 4 500 kr. skulle försäkrade som f. n. har en årlig förvärvsinkomst mellan 1 800 och 4 500 kr. komma att ställas utanför sjukpenningförsäkringen. För att möjliggöra att personer som vid liden för lagändringens ikraftträdande är sjukpenningförsäkrade på grund av sådan inkomst inle skall få en försämring i skyddet vid sjukdom förordar jag all dessa försäkrade i enlighet med utredningens förslag övergångsvis får behålla sin sjukpenningförsäkring enligt nuvarande regler så länge de har inkomst uppgående till 1 800 kr. per år. Sädan sjukpenning blir skattefri även i fortsättningen.

Några remissinstanser har tagit upp en särskild fråga om sjukpenning för yrkesskadade med en årsinkomst understigande 4 500 kr. Denna fråga kommer jag alt närmare beröra i specialmotiveringen till de ändringar sora föreslås i YFL.

Den nu gällande övre inkomslgränsen är 39 000 kr, Inkomsl därutöver leder inle tih högre sjukpenning. Denna gräns som faststäUdes år 1966 bestämdes i anslutning lill då gällande ATP-lak, Som utredningen framhållit är det naturligt att, i ett syslem där såväl den allmänna pensionen som sjukpenningen är skattepliktig och där sjukpenningen är pensionsgrundande för tilläggspension, taket för den årsinkomst som skall grunda rätt lill sjukpenning sätts vid samma nivå som gäller för rätt till tilläggspension och att det således bör vara 7,5 gånger det basbelopp som gäller vid årets ingång. Efter 1973 års förhållanden innebär delta all den högsta sjukpenninggrundande inkomsten efler den avrundning som avses ske lill närmast lägre hundratal kronor skulle bli 54 700 kr.

5.4 Sjukpenningens kompensationsnivå

Då den allmänna sjukförsäkringen infördes ansågs en kompensations­nivå motsvarande två tredjedelar av inkomslborlfallel efler källskatte­avdrag vara lämplig i sjukpenningskalans högre inkomstlagen. I fråga om de lägre och medelhöga inkomstlägena ansågs skäl föreligga för en någol högre kompensationsnivå. Det fastslogs dock att det inle var möjligt att konstruera en skala som gav den avsedda kompensationsgraden i vaqe särskilt fall. Beskattningens variation med hänsyn lill civilstånd och kommunal  utdebitering utgjorde hinder härför. Även karensliden  på-


 


Prop. 1973:46                                                                       101

verkade kompensationsgraden vid kortvariga sjukdomsfall.

I samband med att karenstiden logs bort och sjukpenningskalan byggdes ul fr, o, m. 1967 höjdes sjukpenningen överlag. Det fastslogs då att sjukpenningen för dag räknat skulle ersätta i genomsnitt 80 % av den förlorade nettoinkomsten för dem som låg i klassmitten. Beräkningen av kompensationsnivån byggde på en jämförelse med den genom sjukdomen förlorade arbetsinkomsten efter preliminärskatleavdrag, den s, k. löne­kuverleffeklen.

Som tidigare berörts har den nuvarande skattefriheten för sjuk­penningen den effekten att den försäkrade avsevärd tid efter sjukdoms­fallet kan fä ytterligare kompensation i form av skatleålerbäring. Den totala kompensalionsnivån kan i vissa fall avsevärt översliga 100 % om man tar hänsyn till denna effekt på den slutliga beskattningen.

Vid införande av beskattad sjukpenning bortfaller det nyss beskrivna slutskatteproblemet och därigenom kan man även göra den totala kompensationen tillgänglig för den försäkrade redan under sjukdoms-liden, I samband därmed har utredningen förordat en höjning av kompensationsnivån inom sjukförsäkringen. Utredningen har som ut­gångspunkt för sina bedömanden om lämplig kompensationsgrad tagit sjuklönenivån för statligt och kommunalt anställda. För den förra gruppen är kompensalionsnivån 89—92 % av bruttolönen medan den för de kommunalanställda är 90 %. Inte minst mot bakgrund av önskvärd­heten av all göra sjukpenningen mera jämförbar med sjuklön finner jag denna utgångspunkt lämplig. Jag delar även utredningens uppfattning att en kompensationsnivå av 90 % är försvarbar från samhällsekonomisk synpunkt. Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt förslaget. Jag förordar därför att kompensationsnivån bestäms till 90 % av varje försäkrads sjukpenninggrundande inkomst. Sjukpenningen per dag bör då vara 1/365 av 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.

Som utredningen funnit saknas vid denna konstruktion av sjukpen­ningen motiv för att behälla en uppdelning av sjukpenningen i grundsjuk­penning och tilläggssjukpenning. Bestämmelserna därom bör därför utgå.

Till den nuvarande sjukpenningen utges barniillägg för barn under 16 år. Utredningen framhåller att detta har gällt sedan den allmänna sjukförsäkringen infördes år 1955, Eftersom sjukpenningens kompensa­tionsgrad då utgjorde endast ca två tredjedelar av nettoinkomsten, kunde det vara naturligt alt ge ett ytteriigare ekonomiskt slöd lill försäkrad raed barn. Med hänsyn till den väsentligt höjda kompensationsnivån som den nya sjukpenningen kommer alt ligga på finns som utredningen framhållit inte längre anledning att behålla ett system med särskilda barntillägg lill sjukpenning. Till följd härav bör bestämmelserna om barniillägg upp­hävas.

Vad jag tidigare har sagt om kompensationsnivå berör inte hemma­makeförsäkringen och den frivilUga sjukpenningförsäkringen, vilka inle knyter an till bortfall av förvärvsinkomst, Hemmamakeförsäkringen och den frivilUga sjukpenningförsäkringen berörs heller inle av den skatteplikt som föreslås för sjukpenningförmåner. Vissa ändringar i bestämmelserna


 


Prop, 1973:46                                                                       102

för dessa förmåner är emellertid påkallade i detta sammanhang.

Hemmamakesjukpenning utgår f. n. med 6 kr. per dag. Avskaffas som jag tidigare har förordat barnlilläggen till sjukpenning, uppkommer ett behov av uppräkning av sjukpenningen till hemmamake med bam. Barntillägg utgår f.n. i drygt hälften av sjukfallen i hemmamakeförsäk­ringen och uppgår vanligen till 2 kr. per dag. Utredningen har av administrativa skäl föreslagit en generell uppräkning av hemmamakesjuk-penningen, oavsett om del finns barn eller inle i hemmet. Jag ansluter mig lill utredningens förslag i dessa frågor.

När del gäller att bedöma utredningens förslag i fråga ora heniraa-makesjukpenningens nivå är att märka all en skattefri hemmamakesjuk­penning om 8 kr. ungefär motsvarar netlobehållningen av den skatteplik­tiga sjukpenning — 11 kr. eller strax däröver — som kommer att utgå på grund av förvärvsinkomst i de lägsta inkomsllägena över 4 500 kr. Om sjukpenningen lill hemmamake sätts högre än 8 kr. skulle delta alltså innebära att sådan sjukpenning vid bibehållen skattefrihet för hemmamakeförsäkringens förraåner skulle ge högre nellobehållning än den lägsta sjukpenning som grundas på förvärvsarbete. Att göra hemraa-raakesjukpenningen skattepliktig bör enligt utredningens mening heller inte ifrågakomma. Utredningen har diskuterat möjligheterna alt i samband med en höjning av hemmamakesjukpenningen i princip hänföra den till skallepliktig inkomst. Detta skulle emellertid bl. a. leda till att de särskilda administrativa åtgärder som skattepUkt för sjukpenning föran­leder fick vidtas trots att intäkten regelmässigt inte skulle leda till slutlig beskattning hos den som uppburit sjukpenningen. Däremot skulle den uppburna hemmamakesjukpenningen medföra att den förvärvsarbetande makens skattereduktion i princip minskade med 40 % av det uppburna beloppet. Jag ansluter mig även i denna del lill utredningens övervägan­den och förordar att hemmamakesjukpenningen bestäms till 8 kr. och förblir skattefri.

I anslutning lill delta förordar jag i enlighet med vad utredningen föreslagit en höjning av det belopp för vilket frivillig sjukpenning och frivilligt sjukpenningtillägg skaU kunna tecknas. Förslaget innebär att de totala sjukpenningförmånerna kan uppgå till högst 20 kr. mot nuvarande 15 kr.

5.5  Sammanträffande av förmåner

Frågor om sammanträffande av olika förmåner vid sjukdom och om hur möjligheterna lill överkompensation bör begränsas i sådana fall häri enlighet med direktiven särskilt uppmärksammats av utredningen.

EnUgt en urvalsundersökning som utredningen genomfört hade ca 7 % av de försäkrade enbart sjuklön och berördes alltså av arbetsgivarinträde i sjukförsäkringen. Av de som själva uppbar sjukpenning hade drygt 85 % enbart sjukpenning vid sjukdom. Ca 7 % hade sjuklön utöver sjukpen­ningen och ca 6 % hade försäkringsförmåner av privat natur. Man måste utgå  från  att andelen försäkrade  med kompletterande försäkringsför-


 


Prop. 1973:46                                                                       103

maner sedan undersökningen gjordes har stigit väsentligt genom tillkoms­ten av den s, k, AGS-försäkringen på LO-SAF-området,

Den grupp som enbart har sjuklön utgörs huvudsakligen av statsanställ­da, för vilka gäller s.k, arbetsgivarinträde i sjukpenningen. För denna grupp varierar sjuklönen mellan 89 och 92 % av den ordinarie lönen och är beskattad. I dessa fall kan det sålunda inle bU fråga om någon överkompensation. Det kan däremot bU fallet när ersättning utöver sjukpenningen ulgår i form av kompletterande sjuklön eller i form av ersättning från privat försäkring, särskUt om förmånerna är skattefria. Dessutom kan det bli fråga om överkompensation när skadestånd utgår för inkomstbortfall på grund av kroppsskada.

Utredningen erinrar om att föredragande departementschefen när den allmänna sjukförsäkringen infördes (prop. 1953:178) uttalade dels all den försäkrade inle genom sjukpenningen fick försältas i bättre ekono­miskt läge än då han är frisk, dels att den obhgatoriska sjukpenningför­säkringen borde vara den grund för medborgamas skydd under sjukdom, efler vilken kompletterande hjälpformer borde avpassas. Dessa grund­satser har följts upp genom riktlinjer för privat försäkring. F. n. gäller enhgt rekommendation från försäkringsinspekiionen i princip att för­måner från friviUig sjuk- och olycksfallsförsäkring bör tillsammans med förmåner från den allmänna försäkringen och sådana som följer av kollektivavtal eller av annat skäl kompensera högst 93 % av den försäkrades förlorade inkomst efler skatt.

Utredningen har funnit att det av samhällsekonomiska skäl är motiverat att upprätthålla principen om en viss självrisk och anser att självriskmomenlet bör finnas antingen i form även karenstid, varigenom man undviker att de kompletterande förmånerna utgår vid korllidsfrån-varo, eller, ora förraånen utgår ulan karenstid, genom alt ersättningen ej ger täckning för hela inkomslborlfallel. Vid sjukfall av kortare varaktig­het bör enUgt utredningen den sammanlagda kompensationen aldrig överstiga 95 %.

Utredningen erinrar om att de problem som f. n. sammanhänger med bestämmandet av kompensationsnivån vid sjukdom bUr väsenlUgl förenk­lade vid en omläggning lill skattepliktig sjukpenning. I avvaktan på alt erfarenheter vinns av hur ett system med beskattad sjukpenning faller ut i praktiken finns därför enhgt utredningen inle anledning all på del berörda området gå in med lagstiftningsåtgärder. Utredningen förutsätter att försäkringsinspektionen utfärdar sådana rekommendationer att de uppställda begränsningarna iakttas vid meddelande av komplelleringsför­säkringar.

Utredningens förslag lill rekommendationer stöds av bl. a. SAF, LO och Folksam. Däremot motsätter sig TCO, SACO och SAC förslagen. TCO ansluter sig till de synpunkter som anförts av en expert i utredningen i särskilt yttrande, och vilket går ul på att ett genomförande av utredningens förslag bi. a. skulle leda till försämrade avtalsenliga förmåner för privatanställda tjänstemän. Försäkringsinspektionen anser att   den   totala   kompensationen   från   allmän   och   enskild   sjuk- och


 


Prop. 1973:46                                                                       104

olycksfallsförsäkring inte bör överstiga 90 % före skatt. Inspektionen finner det inte vara förenUgt med en sund utveckUng av försäkrings­väsendet alt försäkringar med sjukpenningförmåner erbjuds personer som genom allmän försäkring är garanterade en kompensationsnivå av 90 % under sjukpenningtid.

Jag finner det angeläget att slå fast att vad som uttalades i denna fråga då den obligatoriska sjukförsäkringen infördes alltjämt äger giltighet. Den obligatoriska sjukpenningförsäkringen bör alltså vara den grund för medborgarnas skydd under sjukdom, efter vilken kompletterande hjälp-förmåner bör anpassas, samtidigt som den försäkrade inle genom sjukför­månerna bör få en bättre ekonomi än då han är frisk.

1 likhet med utredningen och huvuddelen av remissinstanserna anser jag alt det av samhällsekonomiska skäl är motiverat med en viss självrisk för det sammanlagda försäkringsskyddet vid sjukdom. Denna självrisk bör inle sättas högre än som är nödvändigt och i första hand ta sikte på de mera kortvariga sjukdomsfallen. Eftersom sjukpenningen från den all­männa försäkringen ger så hög kompensationsnivå som 90 % kan någon anledning att kompletterande sjukersättning skall utgå vid kortlidssjuk-dom inle anses föreUgga. Kompletterande ersättningar bör enligt min mening kunna komma i fråga endast vid längre sjukdomsfall och därför medges efler en karenstid som bör sällas lill mmst 30 dagar. En riktpunkt för kompensationsnivån i dessa fall bör vara all komplelle-ringsförmåner och sjukpenning inte tillsammans ger högre ersättning för inkomstbortfallet än omkring 95 %, varvid, om kompletteringsförmä-nerna är skattefria, hänsyn givetvis måste las till detta.

Redan enUgt nu gällande riktlinjer tiUåts kompletterande försäkring med karenstid för smärre belopp - högst 3 kr. per dag skattefritt — ulan att några närmare undersökningar om maximigränsen överskrids behöver göras. Av praktiska skäl bör del, efter den angivna karenstiden av minst 30 dagar, även i forlsältningen finnas möjlighet att schablonmässigt ge kompletleringsförmåner inom ramen för detta belopp.

Karenstiden 30 dagar för kompletterande förmåner bör anses uppfylld även då delta daganlal uppnåtts genom flera sjukperioder som inträffat under det senaste året och som var och en omfattat minst en vecka. Kompletterande ersättning bör dock inte i sådant fall utgå förrän den pågående sjukperioden varat minst en vecka.

Jag förordar sålunda alt självriskmomentet anordnas i form av dels en karenstidsregel och dels en begränsning av del kompletterande skyddet efter karenstidens utgång. Under förutsättning alt försäkringar och avtalsmässiga uppgörelser håller sig inom ramen för här angivna regler anser jag att det f. n. inte finns anledning att på det berörda området gå in med lagstiftningsåtgärder.

Jag förutsätter således att de riktUnjer som här förordas när det gäller kompletterande sjuklön beaktas av arbetsmarknadens parter vid införan­de av nya sjuklöneförmåner. Med anledning av vad TCO anfört i sill remissyttrande vill jag framhålla att vad jag här har sagt inte tar sikte på redan  avtalade sjuklöneförmåner. Från allmän synpunkt framstår det


 


Prop. 1973:46                                                                        105

emellertid som angeläget att förut angivna principer om karenstid och begränsning av den sammanlagda kompensationsnivån kommer att gälla generellt vid införande av nya sjuklöneförmåner. Även med här förordade begränsningar kommer det att finnas utrymme för arbetsmarknadspar­tema att träffa avtal om kompletterande anordningar av den typ som t, ex, AGS-försäkringen representerar,

I fråga ora kompletleringsersättningar i försäkringsform ankommer det på försäkringsinspektionen att utfärda sådana rekommendationer att den här förordade begränsningen iakttas.

Del sagda gäller kompletterande sjukförmåner i allmänhet och i motsvarande delar även sådana förmåner som exempelvis inom AGS-för­säkringen utgår lill den som uppbär förtidspension. Särskilda omständig­heter föreUgger enligt utredningens mening i vissa typer av fall, främst de fall där ersättning ulgår enUgt gällande regler om skadestånd och därtill anslutande speciella försäkringsanordningar, t. ex. de på arbetsmarknaden förekommande s.k. Irygghelsförsäkringama som i princip innebär att arbetsgivaren åtar sig ett utvidgat skadeståndsansvar vid olycksfall i arbete. Jag är ense med utredningen och de remissinstanser som särskilt yttrat sig i denna fråga att det inte bör komma i fråga alt göra gällande någon princip om självrisk i dessa fall.

5,6 Pensionsgrundande inkomst för tilläggspension

Som jag inledningsvis berört är ell av syftena med beskattad sjukpenning all skapa ökad järalikhet raellan grupper sora enbart har sjukpenningen att lila till och andra grupper sora uppbär ersättning från arbetsgivaren vid sjukdom och olycksfall. Ett viktigt moraent härvidlag är alt eliminera den olikhet som ligger i att sjukpenning i motsats till sjuklön inte är pensionsgrundande för tilläggspension (ATP). I båda fallen utges ersättning för en bortfallen arbetsinkomst som skuUe ha varit pensionsgrundande.

Sjukpenningutredningens förslag innebär att sjukpenningen görs pen­sionsgrundande i samma utsträckning som den i forlsältningen blir skattepliktig inkomst. Genom anknytningen till skatteplikten och där­igenom till laxeringen kan uppburen sjukpenning beaktas på ett enkelt sätl vid beräkningen av pensionsgrundande inkomsl.

På motsvarande sätt föreslår utredningen alt ersättning från arbetslös­hetsförsäkringen och annat kontant stöd vid arbetslöshet samt utbild­ningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning i form av grundbidrag, hyres­bidrag på hemorten och barntillägg skall hänföras till pensionsgrundande inkomsl i samband raed införande av skatteplikt för förmånerna. Slutligen föreslår utredningen alt föräldrapenning och sjukpenning vid vård av sjukt barn blir pensionsgrundande i den mån sådana förmåner införs enUgt famUjepoliliska kommitténs förslag och görs skattepliktiga, FamiljepoUliska kommittén föreslär även all del av kommittén före­slagna vårdbidraget för vård av svårt handikappat barn på samma sätt skall hänföras till pensionsgrundande inkomst.


 


Prop, 1973:46                                                                        106

Förslagen har mottagits myckel positivt av remissinstanserna, 1 saraband med att skallepliktiga förmåner nu avses bli införda på samtliga de områden som förslagen rör förordar jag alt förmånerna hänförs till pensionsgrundande inkomsl i den utsträckning de hänförs till skatte­pliktig inkomst. Inskränkningen innebär all hemmamakesjukpenning och sjukpenning från den frivilliga sjukpenningen läggs utanför. Som utred­ningen angivit är, Uksom i fråga om skatteplikt för förmånerna, del grundläggande skälet härtiU att sjukpenningen i dessa fall inte träder i stället för förvärvsinkomst.

Sora en följd av alt här berörda förraåner blir pensionsgrundande kan de nuvarande besläraraelserna i 15 kap. 2 § AFL, som tillkommit i syfte att skydda äldre försäkrade mol återverkningarna i pensionshänseende av längre sjukdoms- och arbetslöshetsperioder, för framtiden undvaras.

5.7 Administration

Som jag inledningsvis anfört bygger del föreslagna sjukpenning-sysleraet på all ÄDB-lekniken används. Utredningen har i samråd med RAFA-utredningen skisserat det administrativa förfarandet och föreslagit alt det uppdras åt RAFA-utredningen all utarbeta de närmare detaljerna.

Riksförsäkringsverket och statskontoret har i oktober 1972 överiäm-nat en av RAFA-utredningen utarbetad rapport angående genomförandet av ett ADB-system för sjukförsäkringen. Enligt rapporten beräknas en övergång till det nya ADB-syslemet kunna påbörjas i mitten av 1974 och vara avslutad under senare delen av 1976, 1 rapporten redovisas också förslag till teknisk övergångslösning av de arbetsuppgifter som lillkomraer vid införande av beskattad sjukpenning den 1 januari 1974,

Genomförandet av det nya ADB-systerael avses innebära att nuvaran­de manuellt förda försäkringsregister vid kassorna successivt förs över till ett centralt ADB-register som kan nås direkt genom terminaler vid kassakontoren, I den planerade ADB-anläggningen koramer all lagras även uppgifter om de försäkrades prelirainärskatleförhållanden. Dessa överförs datatekniskl från skallemyndigheterna till försäkringsregislrel. Vid ADB-anläggningen koraraer därigenom blanketter lill försäkran för erhållande av sjukpenning all kunna skrivas ul och tillställas dem sora sjukanmäll sig, varvid anges gällande sjukpenningnivå och del preliminära A-skalleavdrag som skall göras. Sedan den försäkrade lämnat in denna anmälan ifylld och undertecknad till lokalkontoret utbetalas sjukpenning med avdrag för preliminär skatt enligt de uppgifter som angivits på blankellen,

1 del slutliga ADB-systerael kan även utskrift av utbelalningshand-lingar ske automatiskt. Genom att tillämplig sjukpenning och tillämpligt skatteavdrag anges på den utsända blanketten får den försäkrade full inblick i förfarandet och kan anmäla eventuella felaktigheter i de registrerade uppgifterna. I registret ackumuleras för varje försäkrad uppgift om utbetald bruttosjukpenning och innehållen A-skalt, Skalle­redovisning sker under resp, uppbördsraånader genora s, k. summarisk


 


Prop, 1973:46                                                                       107

redovisning. För försäkrad med B-skatt sker utbetalning utan skatte­avdrag.

Vid årets utgång framställs centralt kontrolluppgifter, som sänds ut lill de försäkrade. Kontrolluppgift till skattemyndigheterna blir överflödig genom att de uppgifter som behövs överförs datatekniskl.

En ny ADB-anläggning för administrationen av den allmänna försäk­ringen är under uppbyggnad i anslutning till riksförsäkringsverkets tekniska byrå i Sundsvall. Den nya anläggningen kommer under innevarande år att tas i bruk för administrationen av folkpensionering och ATP, Sora nämnls beräknas ett ADB-system för sjukförsäkringen genomföras successivt med början i millen av år 1974, 1 RAFA-utred-ningens rapport föreslås att ett provisoriskt centralt register för sjukför­säkringen byggs upp vid anläggningen i SundsvaU redan under hösten 1973 i avvaktan på all del fullständiga ADB-syslemet för sjukförsäk­ringen koramer i funktion. Detla register avses innefatta alla sjukpenning­försäkrade i landet och utnyttjas för registrering och ackumulering av bl, a, utbetald sjukpenning och innehållen preliminär skatt. För inmat­ning av uppgifter lill detta register föreslås all försäkringskassornas centralkontor förses med dataterminaler redan under år 1973.

Kungl. Maj:t har i december 1972 lämnat medgivande för riksförsäk­ringsverket och statskontoret att fortsätta och vidareutveckla pågående försöksverksamhet beträffande ADB-system för sjukförsäkringen samt all genomföra den föreslagna övergångsanordningen avseende ett centralt försäkringsregister. Bemyndigande har också lämnats för anskaffning av erforderlig kompletterande teknisk utrustning för ändamålet.

Vissa arbetsmoment som i det fullt utbyggda ADB-syslemel avses ske datatekniskl får under övergångstiden ske manuellt. På gmnd av att terminaler för inmatning av sjukanmälan inte kommer all finnas vid varje lokalkontor när omläggningen genoraförs kommer bl, a, utskrift av blankett för försäkran för erhållande av sjukpenning att under denna tid få göras manuellt vid lokalkontoren. En konsekvens av detta blir alt uppgift om tillämpligt skatteavdrag inte är tillgänglig för kontoren.

Sjukpenningutredningen har diskuterat två alternativ för skatteavdrag under övergångstiden. Del ena alternativet innebär att A-skatt dras i enlighet med den skattetabell och -kolumn som gäller för varje enskild försäkrad. Delta kräver all skallemyndigheternas uppgifter i dessa hänseenden förs över till sjukförsäkringens ADB-register, varefter upp­gifterna vidarebefordras till kontoren på kort, listor e. d. Del andra alternativet, vilket utredningen finner smidigare all tillämpa, innebär att skatteavdraget under övergångstiden görs efter en schablonlabell. Tabel­len avses uppta en enda avdragskolumn, upprättad som ell genomsnitt av preliminärskatlelabellerna för hela landet.

Med hänsyn lill del angelägna i all inle få för stor arbetsbelastning på kassakontoren under den aktuella övergångstiden tUl dess ADB-syslemet kan utnyttjas för dessa uppgifter förordar jag att det senare alternativet tillämpas, Schabloniseringen medför givetvis en särskild risk för kvar­stående eller överskjutande skall. Efiersom flertalet sjukfall gäller endast


 


Prop, 1973:46                                                                        108

några få dagar torde emellertid denna metod i allmänhet inle vålla några större problem. För de mera långvariga sjukfallen kan finnas skäl att basera avdraget på den i det särskilda fallet lillämpliga skattetabellen. Det bör inle innebära någon större arbetsbelastning för lokalkontoren att i dessa fall inhämta de uppgifter som behövs för skatteberäkningen. Motsvarande gäller i fråga om sjukpenning enligt YFL och närstående ersättningssystem, som f.n. betalas ul av riksförsäkringsverket. Det bör uppdras åt riksskatteverket alt i samråd med riksförsäkringsverket fastställa närmare regler om skatteavdrag vid långvarigare sjukdom.

För skatteredovisningen måste uppgifter för samtUga sjukfall inom varje försäkringskasseområde insamlas manuellt till centralkontoret för att därifrån rapporteras in till ADB-systerael,

Del provisoriska systemet beräknas komma all kräva viss tillfällig personalförslärkning hos försäkringskassorna. Utvecklingen av personal­behovet under de följande åren blir beroende på i vUken takt olika uppgifter kan överföras lill ADB-syslemet. Detla utreds f, n, av RAFA-utredningen, En ny rapport från utredningen i denna fråga väntas innevarande är. Personalbehovet blir också beroende av om ytterligare arbetsuppgifter förs över lill försäkringskassorna.

Sjukpenningutredningen har, främst för alt nedbringa försäkrings­kassornas administration, framfört tanken på ett system raed obligatorisk kortlidssjuklön utan arbetsgivarinträde. Någol utformat förslag lill sådant system har dock inle lämnats av utredningen. För att ett sådant syslem skall kunna övervägas behövs ytterligare utredning, vilken inte skulle kunna genomföras inom den lid som slår liU förfogande innan de föreslagna lagändringarna avses träda i kraft. Ett system raed obligatorisk kortlidssjuklön utgör heller inle någon förutsättning för alt göra sjukpenningen skattepliktig. Jag tar därför inle upp denna fråga till behandling i detta sammanhang,

5,8 Kostnads- och finansieringsfrågor

Den omläggning av sjukpenningförmånerna från den allmänna försäk­ringen som jag förordat i del föregående innebär kraftigt ökade kostnader för försäkringen. Kostnaderna för de berörda förmånerna beräknas komma all uppgå till omkring 6 350 milj, kr. för år 1974, Jämfört med år 1973 innebär det en ökning med drygt 2 700 milj, kr. Härtill kommer 215 milj, kr, i ökade kostnader för föräldraförsäkringen m. ra, som denna dag föresläs i en särskUd proposition om förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen. Vidare har jag tidigare denna dag förordat alt en allmän tandvårdsförsäkring inom sjukförsäkringens ram skall träda i kraft den 1 januari 1974, Kostnaderna för denna försäkring beräknas till omkring 650 milj, kr, för år 1974,

Tillsaramans med automatiska kostnadsökningar beräknas dessa re­former avseende sjukpenningförsäkringen, föräldraförsäkringen och tand­vårdsförsäkringen medföra att hela sjukförsäkringens omslutning för år 1974 kommer all uppgå lill omkring  10 400 milj, kr. Det innebär en


 


Prop. 1973:46                                                                       109

ökning med omkring 3 900 railj. kr. jämfört med år 1973. De beräknade kostnaderna för de olika sjukförsäkringsförmånerna saml läkemedels­ersättning och försäkringskassornas förvaltningskostnader framgår av följande sammanställning. Med hänsyn till osäkerheten i beräknings­underlaget när det gäller kostnaderna för vissa förmåner kan avvikelser från de angivna beloppen givelvis uppstå.

Beräknade kostnader år 1974, milj. kr.

 

Sjukpennmg m, m,:

 

 

Sjukpenning för an>

itällning

5 240

Sjukpenning för ani

-lat för-

 

värvsarbete

 

280

Sjukpenning för hemmaniakar m, m.

95

Föräldrapenning

 

950

(därav garantinivä)

 

(500)

Sjukvårdsersättning:

 

 

Läkarvård

 

900

Tandvård

 

650

Sjukhusvård

 

395

Resor

 

150

Vissa sjukvårdande åtgärder

125

Läkemedelsersättning

 

1 085

Förvaltningskostnader

 

520

10 390

HärtUl kommer omkring 20 milj, kr. i kostnader för den frivilliga sjukpenningförsäkringen.

De nuvarande grunderna för finansieringen av sjukförsäkringen är relativt invecklade med olika regler för skilda delar av försäkringen, TUläggssjuk pen ningen finansieras lill 75 % genom arbetsgivaravgifter och till 25 % genom avgifter från de försäkrade. Grundförmånerna från sjukpenningförsäkringen finansieras lill 55 % genom statsbidrag raedan återstoden täcks genom avgifter från de försäkrade. För sjukvårdsförmå­nerna gäller flera olika finansieringsregler med varierande bidragsandelar för staten, arbetsgivarna och de försäkrade. Enligt min mening finns del inte längre anledning att behålla dessa olika finansieringsregler. Genom­förandet av de här aktuella reformerna förutsätter ökade bidrag och avgifter till sjukförsäkringen. I anslutning till de ändringar av sjukförsäk­ringens finansiering som föranleds av de föreslagna reformerna, bör finansieringsreglerna förenklas och göras enhetliga för hela den obligato­riska sjukförsäkringen, 1 finansieringsavseende bör därvid även kostnader­na för läkemedel samt försäkringskassornas förvaltningskostnader hänfö­ras lill sjukförsäkringen.

Genom att sjukpenningförmånerna blir beskattade samtidigt som förmånsnivån höjs kommer de ökade kostnaderna för sjukförsäkringen all medföra ökade skalleintäkter. Bl. a. av detta skäl förordar jag att statsbidraget lill sjukförsäkringen höjs väsentligt fr. o. m. den 1 januari 1974 och ges formen av ell enhetligt bidrag med en tredjedel av samtliga kostnader som hänför sig lill den obligatoriska sjukförsäkringen. Statens


 


Prop, 1973:46                                                                       110

bidrag lill sjukförsäkringen kan därmed beräknas uppgå tdl drygt 3 450 milj. kr. för år 1974, jämfört med omkring 1 000 milj. kr. för innevarande år.

Jag finner det motiverat all kostnaderna för de föreslagna sjukförsäk­ringsreformerna delvis läcks genom arbetsgivaravgifter. Även arbetsgivar­nas sjukförsäkringsavgift bör ges formen av en enhetlig avgift som avser hela sjukförsäkringen. En riktpunkt bör här vara all ca 40 % av sjukför­säkringens kostnader - med undanlag för sjukpenning för egna företaga­re — täcks genom arbetsgivaravgifter. För att uppnå denna täckningsgrad förordar jag att arbetsgivaravgiften i anslutning lill genomförandet av sjukförsäkringsreformerna den 1 januari 1974 höjs från nuvarande 3,2 % till 3,8 % av del avgiftsgrundande löneunderlaget. Denna höjning beräk­nas tillföra försäkringen ca 665 milj. kr. för hell år.

ben allmänna sjukförsäkringsfonden, som nu används för att anpassa arbetsgivaravgiftens andel av utgifterna för tilläggssjukpenning, bör med de nya finansieringsreglerna kunna utnyttjas på motsvarande sätt för all reglera avvikelser mellan influtna arbetsgivaravgifter och den nyssnämnda riktpunkten för dessa avgifters andel av sjukförsäkringens kostnader. F. n, erfordras riksdagens medverkan för beslut om överföring av viss del av influtna arbetsgivaravgifter lill denna fond. Med hänsyn lill den karaktär ifrågavarande överföringar har, bör del i fortsättningen ankora­ma på Kungl. Maj:t all besluta om överföring lill fonden resp. ianspråk­tagande av medel från fonden.

Med de här föreslagna nivåerna för statsbidrag och arbetsgivaravgifter återstår drygt 25 % av sjukförsäkringens kostnader som skall täckas genom avgifter från de försäkrade. Frånsett de automatiska kostnadsök­ningar som med nuvarande finansieringsregler påverkar de försäkrades avgifter kan den ökning av de försäkrades avgiftssumma för år 1974 som uppstår vid genomförande av de aktuella reformerna därigenom beräknas bli begränsad till sammanlagt omkring 250 milj. kr. Den höjning av den enskildes avgifter som föranleds av de väsentligt förbättrade förmåner som följer av tandvårdsförsäkringen, föräldraförsäkringen och reforme­ringen av sjukpenningförsäkringen begränsas därmed till i genomsnitt ca 70 kr. per försäkrad.

F. n, består de försäkrades sjukförsäkringsavgifter av tre delar, nämli­gen en avgift för sjukvårdsförmåner, en för grundsjukpenningförmåner, inräknat barniillägg och moderskapspenning, och en för lilläggssjukpen­ning. De två förstnämnda avgifterna utgår med lika belopp för alla avgiftsplikliga inom försäkringskassa, dvs. i princip alla som påförts statligt beskattningsbar inkomst för det år avgiften avser. Avgiften för lilläggssjukpenningförmånerna är beroende av den sjukpenningklass som den försäkrade tillhör och är därmed anknuten till förvärvsinkomsten.

De för år 197 3 preliminärt fastställda avgifterna för sjukvårds- och grundsjukpenningförmåner uppgår lill sammanlagt 300 kr. per försäkrad. Om nuvarande förmåns- och finansieringsregler kvarstod oförändrade, skulle   höjningar  av  dessa   avgifter  behövas  för  år   1974 lill  följd  av


 


Prop, 1973:46                                                                       111

automatiska kostnadsökningar för sjukvårdsförmånerna inom försäkring­en. Avgifterna till försäkringen för tilläggssjukpenning skulle däremot i huvudsak kunna håhas oförändrade.

Jag anser det angelägel alt konstruktionen av de försäkrades sjukför­säkringsavgifter ändras så att avgiften på ell bättre sätt än nu anpassas lill den enskildes inkomstnivå. Höjningen av den del av avgiften som utgår med enhetligt belopp för samtliga försäkrade i en försäkringskassa bör begränsas. Detta underlättas om avgiften för de försäkrade liksom när del gäller statsbidraget och arbetsgivaravgiften omfattar hela försäkringen utan formell uppdelning på olika förmånsgrupper.

Mot denna bakgrund förordar jag att de försäkrades avgifi lill sjukför­säkringen utformas som ett fast grundbelopp och en rörlig avgiflsdel som anknyter lill den försäkrades inkomst. Den totala avgiften skall avse hela sjukförsäkringen. Tyngdpunkten bör ligga på den inkomstanknutna delen, Avgiflsskyldigheten bör begränsas till försäkrad som vid taxering påförts lUl statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst för del år avgiften avser. Den fasta delen bör vara hka stor för samtliga avgiftspUk-liga försäkrade i hela landet. Den rörliga delen bör utgå med en viss andel av den försäkrades inkomst av förvärvsarbete del år avgiften avser intill 7,5 gånger del basbelopp som gällde vid inkomstårets början. Den samman­lagda avgiften bör inle få överstiga en tiondel av den försäkrades beskattningsbara inkomst för ifrågavarande år. F. n. gäller motsvarande regel enbart avgifter avseende sjukvårds- och grundsjukpenningförmåner-na.

Den fasta avgiften bör utgöra 300 kr,, dvs, samma belopp som de preliminärt fastställda avgifterna för år 1973 avseende sjukvårds- och grundsjukpenningförmånerna. Denna avgifi kommer därmed förär 1974 att i huvudsak motsvara den kostnadsandel som faller på de försäkrade i fråga om sjukvårdsförmåner, hemraamakeförsäkring och föräldrapen­ningens garantinivå.

Sjukförsäkringsavgiftens rörliga del får avvägas med hänsyn till de kostnader som för resp. försäkringskassa återstår att läcka sedan statsbidrag, arbetsgivaravgift och den fasta avgiftsdelen beaktats. När hänsyn tas till den del av reformkoslnaderna som skall täckas genom de försäkrades avgifter liksom till de automatiska kostnadsökningarna, beräknas den rörliga avgiften för är 1974 komraa alt uppgå till i genomsnitt 1,3% av den sjukpenninggrundande inkomsten avseende anställning. Jämfört med de avgifter som skulle ha gällt år 1974 vid oförändrade förmåns- och finansieringsregler kommer den här förordade avgiftskonslruktionen alt innebära minskade eller oförändrade avgifter för försäkrade i inkomstlagen upp till 20 000 kr. i årsinkomst. För den som har 30 000 kr, i årsinkomst blir del en avgiftshöjning med omkring 50 kr. per år, medan den som har 40 000 kr, får betala ca 100 kr. raer än han skulle ha gjort år 1974 enligt nuvarande regler. Höjningen för de högsta inkomsttagarna blir mellan 200 och 300 kr, per år. Dessa grupper får emellertid samtidigt särskilda förbättringar av sjukpenningförmånerna genom  höjningen av den övre gränsen  för den sjukpenninggrundande


 


Prop. 1973:46                                                                       112

inkomsten. I de lägre inkomslskiklen koramer således endast att ske sed­vanliga justeringar av avgifterna med hänsyn lill de automatiska kostnads­ökningarna. Den tidigare nämnda avgiftshöjningen med i genomsnitt 70 kr. per försäkrad som föranleds av de nya reformerna kommer i prakti­ken inte alls att beröra försäkrade i dessa inkomstlagen.

För egna företagare som är sjukpenningförsäkrade bör liksom nu gälla särskilda regler för beräkning av sjukförsäkringsavgiften. För denna grupp bör således den rörliga avgiflsdelen avvägas så att den i princip täcker försäkringskassans kostnader för utbetalda sjukpenningförmåner inom gruppen med avdrag för stalsbidragsandelen. SärskUda beräkningar får därvid göras för varje karenslid.

Sjukförsäkringsavgiften bör även i fortsättningen årligen bestämmas av riksförsäkringsverket med hänsyn lill de beräknade kostnader den skall täcka. Den fasta avgiflsdelen bör t. v. hållas oförändrad och anpassningen till kostnadsutvecklingen således göras genom justering av procentsatsen för den rörliga avgiflsdelen.

I enlighet med sjukpenningulredningens förslag bör den lokala skatte­myndigheten fastställa den inkomst som skall hgga till grund för beräkningen av sjukförsäkringsavgiften samt även svara för såväl uträk­ning som debitering av avgiften. För sjukpenningförsäkrad med inkomsl av annat förvärvsarbete än anställning bör dock försäkringskassan t. v. svara för uträkningen av avgiften.

De förordade höjningarna av sjukpenningförmånerna inom den obliga­toriska yrkesskadeförsäkringen beräknas av utredningen medföra en kostnadsökning av 20 milj. kr. per år. Denna kostnad bör finansieras i enlighet med den finansieringsmetod som gäller för yrkesskadeförsäk­ringen. Jag återkommer senare denna dag lill frågan om avgiftsnivån för yrkesskadeförsäkringen.

Inte heller för den frivilliga yrkesskadeförsäkringen bör omläggningen till beskattade förmåner föranleda några ändringar av finansieringsregler­na.

Jag kommer senare denna dag att anmäla frågan om ATP-avgifterna under den kommande femårsperioden. Den ökning av pensionsförpliklel-serna inom ATP som uppkommer genom att sjukpenning, föräldra­penning och värdbidrag blir pensionsgrundande inkomst har beaktats i del förslag lill avgiftsuttag sora lagts fram av riksförsäkringsverket och som jag därvid kommer all redovisa. I enlighet med vad jag har anfört vid anmälan av årets statsverksproposilion (prop. 1973:1 bil. 7, s. 25) kommer jag samtidigt alt förorda att nuvarande avgiftsnivå på 10,5 % för ATP-avgiften bibehålls oförändrad även för år 1974 i stället för den höjning till I 1 % som tidigare faslställls.

5.9 Anslagsfrågor

I årets statsverksproposition (prop. 1973:1 bil. 7 punkt B 6) har anslaget Bidrag lill sjukförsäkringen för budgetåret 1973/74 preliminärt beräknats lill 2 220 milj. kr.


 


Prop. 1973:46                                                                       113

Anslaget för nästa budgetår komraer att belastas av kostnader för statsbidrag enligt nuvarande regler för försäkringskassornas utgifter under andra halvåret 1973. Dessa statsbidragskostnader beräknas uppgå till ca 500 railj. kr. Vidare kommer anslaget att belastas med kostnader för statsbidrag enligt de föreslagna nya reglerna fr, o, m, den 1 januari 1974, dvs, under första halvåret 1974, Statsbidraget under denna period beräknas komma all uppgå liU 1715 railj, kr. Det sammanlagda medels­behovet under anslaget beräknas således uppgå till 2 220 milj, kr, för nästa budgetår.

Genomförandet av de här berörda reformerna koramer att ställa stora krav på,insatser från riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. För de ökande arbetsuppgifterna behöver verket tillföras två byrådirektörs­tjänster. Vidare behövs medel för tillfällig personal och odontologisk expertis för genomförande av tandvårdsförsäkringen. Hänsyn härtill har inle tagits vid anslagsberäkningen i årets statsverksproposilion. För dessa ändaraål bör verket därför få överskrida det i statsverkspropositionen upptagna anslaget för budgetåret 1973/74 med 465 000 kr. 1 fråga om försäkringskassorna ankommer det på kassorna att — i vissa fall efler medgivande från riksförsäkringsverket — besluta om de personalförstärk­ningar som kan komma att behövas.

5,10 Vissa andra frågor 5,10,1   Förtidspension

Från den 1 juU 1970 gäller på grundval av beslut vid 1970 års riksdag (prop. 1970:66, 2LU 1970:34, rskr 1970:232, SFS 1970:186) väsentligt vidgade möjhgheter för äldre förvärvsarbetande med tungt eller pressande arbete att få förtidspension i form av folkpension och tilläggspension. Möjhgheterna att få sådan förtidspension har utökats ytterligare fr. o. m. den 1 juh 1972 (prop. 1972:55, SfU 1972:21, rskr 1972:140, SFS 1972:166). EnUgt de nya bestämmelserna har äldre försäkrad, sorri är arbetslös och som uppburit ersättning från erkänd arbetslöshetskassa under den längsta lid sådan ersättning kan utgå, rätt till förtidspension om hans möjligheter att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han tidigare ulfört eller genom annat tillgängUgt lämpligt arbete är nedsatta med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Motsvarande gäller för den som inte varit arbetslöshelsförsäkrad men uppburit omsläUningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368) under minst 21 månader.

Ersättningstiden för den grupp arbetslöshetsförsäkrade det här är fråga om är förlängd så att den i allmänhet omfattar 450 dagar. Denna förlängda ersätlningstid gäller för den som fyller 60 år del försäkringsår dagpenningen börjar utgå. I undantagsfall gäller denna längre ersätlnings­tid redan från 55 års ålder, nämUgen då arbetslösheten aren direkt följd av nedläggning eller bestående ändring av driften vid förelag där den arbetslöse var anställd eller aweckUng av hans verksamhet som självstän-

8 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 46


 


Prop, 1973:46                                                                       114

dig företagare på gmnd av omfattande eller genomgripande förändring i ortens näringsUv eUer i näringsgrenen.

Omställningsbidrag är inle begränsat till tiden. Det ulgår lill den som fyller minst 60 år under kalenderåret. 1 de undanlagsfall, som nyss angivils för arbetslöshetsförsäkringens del, kan omställningsbidraget börja utgå från 55 års ålder. Ett allmänt villkor för omslällningsbidrag är att den arbetslöse minst 24 månader under de tre åren närmast före arbetslöshetens inträde har haft sin huvudsakhga försörjning genom avlönat arbete eller genom sedermera avvecklad verksamhet som egen företagare.

Bestämmelserna ora förtidspension innebär att en medlem i arbetslös­hetskassa, som omfattas av de nämnda reglerna om förlängd ersättnings­tid, har rätt att få förtidspension i samband med att han blir utförsäkrad från arbetslöshetsförsäkringen, under förutsättning alt han är att anse som varaktigt arbetslös. Motsvarande gäller för den som haft omsläll­ningsbidrag i 21 månader, vilken lid ansetts ungefärligen motsvara ersättningstiden i arbetslöshetsförsäkringen.

Enhgt förslag som chefen för inrikesdepartementet kommer att lägga fram senare i dag skall bestämmelserna för arbetslöshetsförsäkringen ändras så att maximala ersättningsliden generellt blir förlängd till 450 dagar för den som fyllt 55 år. Vidare skall oraslällningsbidragel ersättas av ett kontant arbelsraarknadsslöd som tihkommer alla som fullgjort arbetsvillkor liknande del som uppställs i arbetslöshetsförsäkringen. Arbetsvillkoret efierges för den som efter yrkesinriktad utbildning i ungdomen, vuxenutbildning eller arbetsmarknadsutbildning stått lill arbetsmarknadens förfogande under en tid av fem månader. Ersättnings­tiden avses bli 150 dagar i allmänhet, men för den som fyllt 55 år 300 dagar och för den som fyllt 60 år obegränsad. I de särskilda fall dä omställningsbidrag enhgt nu gällande regler kunnat utgå från 55 års ålder skaU kontant arbetsmarknadsstöd kunna utgå utan särskild tidsbegräns­ning från samma ålder. En utförsäkrad medlem i arbetslöshetskassa avses på motsvarande sätt som nu kunna övergå till kontant arbetsmarknads­stöd i de fall detta stöd inle är tidsbegränsat.

De ändringar i bestämmelserna om stödet vid arbetslöshet som jag här beskrivit berör inte den åldersgrupp som de aktuella pensionsreglema tar sikte på, nämligen dem som är över 60 år. Jag förordar att denna åldersgräns införs i bestämmelserna om förtidspension på de grunder som här är i fråga. Den som uppnått nämnda ålder bör liksom enhgt nuvarande bestämmelser vara berättigad till förtidspension om han är att anse som varaktigt arbetslös och har bUvit utförsäkrad från arbetslöshets­försäkringen. Motsvarande skall gälla den som under en längre tid uppburit ersättning enhgt lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. Med hänsyn till reglerna om ersätlningstid för detla nya slöd bör kravet på att slöd utgått i 21 månader som nu gäUer i fråga om omställningsbidrag omformuleras så att stödtiden uttrycks i dagar. Antalet dagar som stöd skall ha utgått bör i överensstämmelse med vad som gäller ersättningen från arbetslös­hetskassa sättas till 450. Mot bakgrunden av reglerna för det nya stödet


 


Prop. 1973:46                                                                        115

förordar jag också en annan ändring, som innebär att pension skall kunna beviljas ulan hinder av att kontant arbetsmarknadsstöd inte utgått i 450 dagar i de fall den pensionssökande dessförinnan uttömt sin rätt till stöd. Givelvis måste även i delta fall de övriga förutsättningar i fråga om ålder och varaktig arbetslöshet som jag förut angivit vara uppfyllda. Jag vill framhålla att tid varunder ersättning från arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd utgått givetvis skall beaktas även om den hgger före uppnådda 60 års ålder.

På motsvarande sätt som nu förordats bör den som under jämförlig lid beretts skyddad sysselsättning och uppbär partiell förtidspension kunna pä egen ansökan få hel förtidspension i samband med att han lämnar sådan sysselsättning om han fyllt 60 år. Med skyddad sysselsättning avser jag här arbete i verkstad för skyddad sysselsättning, särskilt beredskaps­arbete för handikappade och arkivarbete.

Vad jag nu förordat leder till förslag om ändring i 7 kap, 1 § AFL, Eftersom motsvarande bestämmelser rörande förtidspension från tilläggs­pensioneringen i 13 kap, 1 § AFL beträffande förutsättningarna för pension hänvisar rill 7 kap, 1 § behövs ingen särskild ändring i bestämmelserna för lihäggspension. Del har inte ansetts nödvändigt att tynga lagtexten med uttrycklig bestämmelse för de nyss åsyftade fallen av förtidspension för försäkrade i skyddad sysselsättning,

1 övergångsbestämmelserna bör anges att bestämmelsema för försäk­rade som uppburit kontant arbetsmarknadsstöd skall äga motsvarande tillämpning i fall då någon efter ikraftträdandet fortfarande uppbär omställningsbidrag,

5,10,2 Fastställande av årsarbetstid vid beräkning av arbetsgivaravgift till tilläggspensioneringen

1 19 kap, 1 § AFL- stadgas om arbetsgivares avgiftsskyldighet till försäkringen för tilläggspension. Stadgandet innebär bl. a. alt avgiften skall utgå på summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom utgett såsom lön i pengar eller naturaförmåner eller, i fall som avses i 11 kap. 2 § andra stycket AFL, på annan ersättning för utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande del vid årets ingång gällande basbeloppet multiphcerat med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Därvid skall arbetstagare som under hela året varit anställd med full arbetstid räknas som en arbetstagare och arbetstagare som under året varit anställd i mindre omfattning medräknas i motsvarande mån.

I AFL har inle närmare utvecklats vad som avses med fuU arbetstid. Frågan avgörs i samband med avgiflsdebiteringen för ett visst år av riksförsäkringsverket och dess avgörande kan överklagas lill försäkrings­domstolen av varje arbetsgivare. Riksförsäkringsverket har i regel som mått på årsarbetstid tillämpat vissa tal som har räknats fram genom att man utgått från den genom lagstiftning och avtal reglerade arbetstiden samt å ena sidan lagt till övertidsarbete och å andra sidan dragit från tid


 


Prop, 1973.46                                                                       116

för bortovaro på grund av semester, sjukdom m.m., varvid sistnämnda faktorer grundats på av SAF tillhandahållen statistik. Timantalen bestäms regelmässigt efler samråd med SAF och LO,

Dessa principer för fastställande av normaltiden för full arbetstid har godtagits av försäkringsdomstolen i ett betydande antal domar. Principer­na innebär att årsarbetstiden anges med ledning av ett fåtal schabloner hänförhga till vidsträckta arbetsområden och inte utifrån de faktiska förhåUandena vid ett visst företag eUer inom ett snävt begränsat arbetsområde.

Riksförsäkringsverket har föreslagit all en bestämmelse tas in i 19 kap: 3 § tredje stycket AFL av innebörd att Kungl. Maj.t skaU bestämma normallal för full arbetstid.

Som skäl för sin framställning har verket anfört alt del är otillfredsstäl­lande alt verket fattar beslut om normaltal för årsarbetstid, som sedan kan överklagas av en enskild arbetsgivare hos försäkringsdorhstolen och eventuellt ändras av denna. En sådan äridring skulle i extremfallet kunna slutUgen leda tiU att större delen av ett års avgiftsdebiteringar kom att rivas upp.

Framställningen har remissbehandlats och yttranden har inkommit från Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, LO, SACO, TCO, SAF, LRF, Handehis arbetsgivareorganisation och SHIO.

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt den föreslagna ändringen eller lämnat förslaget utan erinran. LO har hksom SAF förutsatt att samråd med arbetsmarknadspartema i fråga om årsarbetslidsmåtlel kommer att tillämpas även i fortsättningen.

Jag delar riksförsäkringsverkets och remissinstansernas åsikt att den föreslagna ändringen bör komma till stånd. Riksförsäkringsverket bör åläggas att till Kungl. Maj:l ärligen komma in med förslag som är avsett all bilda underlag för beslutet. Liksom hittills bör riksförsäkringsverket samråda med arbetsmarknadsparterna i denna fråga. Kungl. Maj:ts beslut bör, bl.a, med hänsyn till riksförsäkringsverkets debiteringsarbete och företagens dalarutiner, ges i så god tid som möjligt före utgången av det år för vilket normaltal fastställs.


 


Prop. 1973:46                                                     117

6. Upprättade författningsförslag

I enlighet raed det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag till

1,    lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2,    lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

3,    lag om ändring i lagen (1962:392) ora hustrutillägg och koraraunalt bostadstillägg till folkpension,

4,    lag ora ändring i militärersättningsförordningen (1950:261),

5,    lag om ändring i lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare,

6,    lag om ändring i lagen (1967:919) om värdesäkring av yrkesskade­livräntor m, m,

7,    lag om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria och prisnedsalla läkemedel m, m.


 


Prop, 1973:46                                                        118

7. Specialmotivering

Utöver vad jag tidigare anfört i den allmänna motiveringen föranleder de föreslagna ändringarna följande kommentarer

7.1  Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

1 kap, 6§

Eftersom basbeloppet skah användas inom sjukförsäkringen vid beräk­ning av sjukpenninggmndande inkomst kommer basbeloppet alt få betydelse för samtliga grenar av den allmänna försäkringen. Detta har föranlett en omformulering av första stycket i paragrafen.

3 kap, 1 §

Avskaffandet av systeraet raed placering av de försäkrade i sjukpen­ningklasser har föranlett betydande omredigeringar av de inledande bestämmelserna i kapitlet. De grundläggande förutsätlningarna för till­hörighet till sjukpenningförsäkringen har samlats i denna paragraf. Första stycket upptar huvudfallet, nämligen försäkringstUlhörighet grundad på förvärvsarbete, 1 andra stycket ges bestämmelser för hemmamakeförsäk­ringen.

2§

I denna paragraf anges liksom hitrills grunderna för beräkningen av den inkomst som ligger rill grund för skydd genom sjukpenningförsäkringen. Som framgått av den allmänna motiveringen införs här ett syslem med beräkning av sjukpenninggrundande inkomst, som får en funktion mot­svarande den nuvarande placeringen i sjukpenningklass.

Första stycket innehåller en definition av termen sjukpenninggrundan­de inkomst som knyter an till nuvarande regler för bestämning av årsinkomst av förvärvsarbete för inplacering i sjukpenningklass. Undan­tagande från försäkringen för tilläggspension medför f, n, för sjukpen­ningförsäkringens del den konsekvensen att den försäkrade, såvitt gäller inkorast av annat förvärvsarbete än anställning, är försäkrad enbart för grundsjukpenning. I och med alt uppdelningen i grundsjukpenning och tilläggssjukpenning försvinner får undantagande konsekvensen att sjuk­penningförsäkringen helt träder ur funktion såvitt gäller annat än anstäh-ningsinkomst. En regel härom har tagits upp i sista punkten av första stycket.

Andra stycket innehåller bestämmelser om fördelning av den sjukpen­ninggrundande inkorasten pä anslällningsinkomst och inkomst av annat förvärvsarbete när den sammanlagda inkomsten överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Regeln, vars förebild är motsvarande regel belräffan-


 


Prop, 1973:46                                                                       119

de pensionsgrundande inkomst, innebär att anställningsinkomst alltid läggs i botten. Detta får betydelse bl, a, för avgiflsdebiteringen. Avgift komraer således i första hand all beräknas på anställningsinkorasten,

I Iredje stycket, som handlar ora beräkningen av den sjukpenning­grundande inkomsten, har i fråga om uppskattningen av värdet av naturaförmåner anknytningen lill reglerna om taxering lUl kommunal inkomstskatt ersatts med en hänvisning lill de regler sora gäller för beräkning av preliminär skatt. Syftet med ändringen är att få ett så aktuellt värde som möjligt på förmånerna. De värden som gäller återfinns ■ i preliminärskattelabellen.

Bestämmelserna i nuvarande fjärde stycket har överförts lUl 1 § andra stycket,

3§

Frånsett redaktionella ändringar har vidtagits den ändringen att regeln i 4 kap, 3 § som bestämraer omfattningen av sjukpenningförsäkringen för ålderspensionärer överförts till förevarande paragraf, vilket ansetts vara till fördel från systematisk synpunkt,

4§

Som fraragår av den allraänna motiveringen avses sjukpenning utgå med en fast andel av den sjukpenninggrundande inkomsten. Tabellen som f. n, finns intagen i första stycket i paragrafen bör alltså utgå, 1 stället bör anges att hel sjukpenning för dag utgör 90 % av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten delad med 365, alltså utslagen på kalenderdag. Regeln alt sjukpenning ulgår i hela kronor har avseende också på halv sjukpenning. Sjukpenningen för hemmamake har som utvecklats i den allmänna motiveringen räknats upp till åtta kronor i samband med att barnlillägget slopats.

Andra stycket i paragrafen upptar bestämmelser ora sjukpennirigavdrag vid sjukhusvärd,

F. n. minskas sjukpenningen med 10 kr. för dag, dock högst med hälften av sjukpenningen, för lid då försäkrad åtnjuter sjukhusvård. Ett generellt sjukpenningminimum på 6 kr. gäller dock för försäkrade med bam. Avdragsbestämmelsen har motiverats med att försäkrad under lid för sjukhusvård i regel inle har några särskilda kostnader för mat, läkemedel m, m,

I samband med införande av skattepliktig sjukpenning avses att prehminärskatteavdrag på sjukpenningen skall ske oberoende av sjukhus­avdraget. De fömt angivna kostnadsposter som motiverat sjukhusavdragel ■ är nämUgen närmast att hänföra till privata levnadskostnader, som ju inle är avdragsgilla vid beskattning. Hela sjukpenningbeloppet före avdraget blir således skattepUktigl även i. detta fall. Delta bör anges i de kontrolluppgifter som sänds ul.

De    föreslagna    nya    bestämmelserna   har   utformats   med    denna


 


Prop. 1973:46                                                                       120

utgångspunkt. Liksom f, n, bör avdragsmaximum i del enskilda fallet också bli beroende av storleken av sjukpenningen (före skatt). På grund av att avdrag också skall göras för skatt har garantiregeln ansetts böra skärpas så att högst en tredjedel av sjukpenningen skall kunna tas i anspråk för avdrag vid sjukhusvård. Maximalt sjukpenningavdrag skall således göras först när sjukpenningen uppgår till 30 kr.

Som förut angivits finns ett generellt sjukpenningminiraum för försäk­rad raed bam under tid för sjukhusvård. Sjukpenningen vid sjukhusvård skaU för sådan försäkrad f. n. utgöra minst 6 kr. Utredningen föreslår en höjning av delta belopp tiU 8 kr. i samband med slopandet av barntilläggen, vilka inte har berörts av avdragsreglerna. Riksförsäkrings­verket, som påtalat de administrativa och andra svårigheter sora sjukpen-ningavdragel vid sjukhusvård redan nu förorsakar, har föreslagit att, om avdrag ändå skall ske, särbestämmelserna för försäkrade som sammanbor med barn ulgår. Alternativt har verket föreslagit en minimisjukpenning om 8 kr. för samtliga sjukpenningförsäkrade vid hel sjukpenning oavsett sjukhusvård. Statskontoret har framfört samma mening.

Till följd av alt barnlilläggen inräknas i hemmamakesjukpenningen som höjs till 8 kr. aktualiseras som utredningen funnit en ändring i den särskilda garantiregeln för försäkrade med barn. Att hell slopa garanti­regeln skulle för hemmamakeförsäkrade medföra försämrade förmåner under tid för sjukhusvård jämfört med vad som nu gäller. Vid ett bibehållande av regeln talar emellertid administrativa skäl starkt för alt anknytningen till barnförekomst slopas, vilket även är konsekvent med hänsyn till konstruktionen av hemmamakeförsäkringen, I enlighet här­med har regeln i samband med alt garanlinivån höjts till 8 kr, omforraats till en allmän garantiregel ulan anknytning lill barnförekomst, I övergångs­fallen, dvs. för försäkrade som vid ikraftträdandet har sjukpenningförsäk­ring grundad på förvärvsinkomst mellan 1 800 och 4 500 kr. avses nuvarande regler om avdrag även fortsättningsvis tillärapas.

4 § innehåller f. n, också bestämmelser om fördelning av sjukpenning­avdraget på grundsjukpenning, tilläggssjukpenning grundad på anställ­ningsinkomst och lilläggssjukpenning grundad på inkomsl av annat förvärvsarbete. Dessa bestämmelser, som haft betydelse i finansierings­hänseende, kan med hänsyn tiU de föreslagna ändringarna i finaniserings-reglerna utgå. I den mån en uppdelning fortfarande är nödvändig för vissa ändamål kan den i stället grundas på schablonmässiga beräkningar,

5§

Första stycket har genomgått ändringar med anledning av att sjuk­penningklassplaceringen ersätts av ett nytt förfarande för bestämmande av tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. Grundas försäkringstillhörig-helen på förvärvsarbete skall i beslutet anges den sjukpenninggrundande inkomstens storlek och art. För den som blir sjukpenningförsäkrad som hemmamake skall detta anges.

Vad gäller de omständigheter som föranleder omprövning av försäk-


 


Prop. 1973:46                                                                       121

ringstillhörigheten har punkten c) som avser fall av förtidspension formulerats om med hänsyn lill alt förtidspension enligt fr. o, m, den 1 juli 1972 gällande regler kan beviljas på enbart arbetsmarknadsmässiga grunder.

Andra stycket innehåller f. n. bestäramelser om lidpunkt för ändring av försäkrades placering i sjukpenningklass och tredje stycket ett principiellt förbud mot ändring under pågående sjukdom. 1 dessa bestämraelser sker, som nämnls i den allmänna motiveringen, materiella ändringar i samband med avskaffandet av klassplaceringssystemet.

Dessa innebär för det första all förbudet niot ändring under sjukdom upphävs, I stället införs en allmän regel att en frist om trettio dagar skall gälla för beslut om ändring av sjukpenningförsäkring förorsakad av inkomständring. Ändring av annan anledning skall ske så snart anledning till ändringen uppkommer.

Nu näranda ändringar hänger samman med den ytterligare ändringen all den anknytning till månadsskifte som gällt för klassplaceringsbeslut bryts vid övergången lill del nya systemet. Denna anknytning, som varit föranledd av att avgift för sjukpenningförsäkring debiterats för månad, är med de nya avgiftsreglerna inte nödvändig. Intel hindrar givelvis att riksförsäkringsverket, exempelvis för all tillgodose kravet på samordning mellan sjukpenningförsäkring och pensionering, utfärdar anvisningar om tidpunkt för ändring av sjukpenningförsäkring i därav berörda fall.

I fråga om upphörande av hemmamakeförsäkring efler makes eller därmed likställd persons död gäller nu en specialregel enligt sista punkten i stycket om all beslut skall anstå till fjärde månadsskiftet efter dödsfallet. I denna regel har enbart redaktionella ändringar vidtagits. Anknytningen lill månadsskifte skall således bestå vid upphörande av hemmamakeförsäkring av denna anledning. Motsvarande anknytning gäller som framgår av 3 § andra stycket i fråga om upphörande av , heraraaraakeförsäkring vid 67 års ålder.

När sjukpenninggrundande inkomst fastställs i samband med inskriv­ning i försäkringskassa skall på motsvarande,sätt som nu inkomsten gälla fr, o. m. tidpunkten för inskrivningen.

Beträffande försäkrade som övergångsvis kvarstår i sjukpenningklass till följd av all de har en förvärvsinkomst av 1 800 men inte 4 500 kr. per år skall de nuvarande reglerna för sjukpenningförsäkringen alltjämt gälla. I fråga om beslut om klassändring i dessa fall skall emellertid de nya reglerna i 3 kap. 5 § äga motsvarande tillärapning.

1 första stycket fastslås, i likhet med vad nu gäller, den försäkrades skyldighet att anmäla ändringar i sina inkomslförhållanden som är av beskaffenhet att påverka rätten lill sjukpenning eller sjukpenningens storlek.

I ett andra stycke i paragrafen har lagils in bestämmelser om försäkringskassans skyldighet all självmant skaffa in uppgifter om den


 


Prop. 1973:46                                                                       122

försäkrades   inkomstförhållanden   och  andra  omständigheter  som  har betydelse för sjukpenningförsäkringen.

Bestämraelserna har kommenterats i den allmänna motiveringen.

Angående skälen för upphävande av bestämmelserna om barntillägg till sjukpenning hänvisas till den allmänna motiveringen.

Beträffande försäkrade som övergångsvis är sjukpenningförsäkrade till följd av all de har en förvärvsinkomst av 1 800 men ej 4 500 kr, per år avses barntillägg fortfarande utgå lill sjukpenningen enligt nuvarande regler.

Är försäkrad i den situationen att han uppfyller villkoren för hemma­makeförsäkring enligt de nya bestämraelserna och saratidigt har rätt att vara sjukpenningförsäkrad på grund av förvärvsinkomst enligt övergångs­bestämmelserna, bör han i samband raed den nya lagstiftningens ikraft­trädande ges rätt att välja del för honora gynnsammaste alternativet,

10        §

Denna paragraf innehåller bl, a, den s, k, fridagsregeln. Enligt bestäm­melse i Iredje stycket c) tillämpas inle fridagsregeln i fråga om hemraa-makeförsäkrade och inle heller i fråga ora försäkrade som tih följd av förvärvsinkomst placerats i sjukpenningklass 2 men annars skulle ha uppfyUt villkoren för hemmamakeförsäkring. Regeln bör i del läge sora uppkoramer när klassplaceringssystemet avskaffas avse enbart försäkrade som faktiskt omfattas av hemmamakeförsäkringen. De försäkrade i nuvarande sjukpenningklass 2 som omfattas av undantagsregeln kommer i fortsättningen all vara hemmamakeförsäkrade varför någon ändring i praktiken inte inträder.

Ändringen i första stycket hänger samman med införandet av rätt lUl sjukpenning vid vård av sjukt bam. Bestämmelser om denna förmån avses intagna i 9 §. Genom övriga föreslagna ändringar i 10 § likställs kontant arbetsmarknadsstöd med dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

11        §

Ändringarna i första och fjärde styckena av paragrafen är betingade av att uppdelningen av sjukpenning i grundsjukpenning och tilläggssjukpen­ning avskaffas. Beträffande del nya tredje stycket, som avser väntetiden för ändring av sjukpenninggrundande inkorast, hänvisas lill vad som sagts i denna fråga i den allmänna motiveringen. För försäkrad raed inkomsl av annat förvärvsarbete och sjukpenningförsäkring med karenstid avses, för all inte syftet med vänlelidsregeln skall förfelas, karenstiden som gäller för sjukpenningen läggas till väntetiden. Särskilda övergångsbestämmelser föreslås som framgår av det följande för den som vid ikraftträdandet av de nya sjukförsäkringsreglerna har sjukpenningförsäkring som beträffan­de lilläggssjukpenning gäller raed karenstid.


 


Prop, 1973:46                                                                        123

16-18 §§

Ändringarna i förevarande paragrafer betingas av avskaffandet av klassplaceringssystemet och barntilläggen. Dessutom har avfattningen av bestämmelserna jämkats till följd av de förslag som läggs fram om föräldrapenning och sjukpennmg vid vård av sjukt bam.

4 kap.

3§

Regeln i denna paragraf om begränsning av sjukpenningtiden för ålderspensionärer och hkställda har överförts till 3 kap. 3 §.

7 kap.

I §

Beträffande denna paragraf hänvisas lill den allmänna motiveringen avsnitt 5.10.1.

II  kap,

2-3 §§

Genora tillägg till besläraraelserna i dessa paragrafer klargörs hur sjukpenning, kontant stöd vid arbetslöshet m, fl, här avsedda förmåner skall beaktas vid beräknuigen av pensionsgrundande inkomst. Bestäm­melserna innebär att förmånerna, frånsett sjukpenning, schablonmässigt genomgående hänförs tih inkomst av anställning (2 §), Vad gäller sjuk­penning har raed hänsyn till förraånens natur en sådan schablon inte ansetts kunna användas. Sjukpenning hänförs således, i den mån den grundas på inkomst av annat förvärvsarbete, även i fräga om tillgodoräk­nande för tilläggspension till delta inkomstslag (3 §). Vissa särbeslämrael-ser avseende tilläggspensioneringen som tar sikte på sådan sjukpenning ges eraellertid i 11 kap. 6 § och 19 kap, 3 §, Bestäramelsernas avfattning raedför att de beloppsminima om 500 kr, som i paragraferna uppställts för att en inkomst skall beaktas vid beräkning av pensionsgrundande inkomst inle bhr tUlämpliga på här avsedda inläklsposler. Med det system som avses komma till användning för redovisningen av utbetalda förraåner och som berörts i den allmänna motiveringen har nämligen de praktiska skäl som motiverat införandet av dessa beloppsminima inte den bärkraft att de bör gälla i fråga om här avsedda förmåner,

När det gäller inkomst av annat förvärvsarbete skall enligt bestämmel­serna i denna paragraf pensionspoäng tillgodoräknas endast om tilläggs­pensionsavgifl erlagts inom föreskriven lid. Detta bör som riksförsäk-


 


Prop, 1973:46                                                                       124

ringsverkel påpekat i sitt remissyttrande inte gälla pensionspoäng som härrör från pensionsgrundande inkomst som en självständigt förvärvsverk-sam person haft i form av sjukpenning. En regel som klargör delta undantag har tillfogats första stycket av paragrafen. Regeln bör ses i samband med den föreslagna bestämmelsen i 19 kap. 3 § andra stycket att tilläggspensionsavgift inte skall erläggas för sjukpenning som avses här. Sammantagna innebär dessa regler alt sjukpenningen! praktiken behand­las på samma sätt som inkomst av anställning. Basbeloppsavdrag enligt 11 kap. 5 § skall i konsekvens med detta i första hand göras på sjukpen­ningen.

Pensionsgrundande inkomsl skall enligt det nyss sagda beräknas på sjukpenningen oavsett att den försäkrade inle betalt sin tilläggspensions­avgifl. Skulle en person som här avses brista i betalning av tilläggspen­sionsavgifl (för annan inkomst än sjukpenning) får i samband med omdebilering enligt bestämmelserna i 40 § förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m, ra, den pensionsgrundande inkomsten räknas om med uteslutande av annan i 11 kap. 3 § AFL avsedd inkomsl än sjukpenning,

13 kap,

Vissa omforrauleringar har gjorts med hänsyn till att fastställande av sjukpenninggrundande inkomst träder i stället för placering i sjukpen­ningklass,

15 kap,

Bestämmelserna i 15 kap, 2 § AFL innehåller två specialreglerom förmånligare pensionsberäkning. Reglerna är tillämpliga på försäkrad som är född 1927 eller tidigare och som under visst år uppburit sjukpenning enligt AFL eller YFL eller motsvarande ersättning enligt smittbärarlagen i mer än 90 dagar och därvid varit placerad lägst i den sjukpenningklass han skulle ha tillhört om hans årsinkomst av förvärvsarbete uppgått lill det vid årets ingång gällande basbeloppet. Med angiven förutsättning om ålder tillämpas reglerna också på den som under visst år i mer än 60 dagar uppburit dagpenning frän erkänd arbetslöshetskassa eller utbildningsbi­drag, om han var berättigad tUl dagpenning när bidraget började utgå, eller omslällningsbidrag.

Reglerna är avsedda att tillgodose de åldersgrupper som går i pension under ATP-syslemets uppbyggnadsskede. För en person i sådan ålder kan låg pensionspoäng, orsakad av inkomstbortfall i samband raed t, ex, sjukdom eller arbetslöshet, ej - såsom för yngre försäkrade - neutralise­ras genom den s, k, femlonårsregeln som allmänt gäller vid beräkning av medelpoängen. Likaledes kan bortfallet av pensionspoäng för något år ej


 


Prop. 1973:46                                                                        125

kompenseras av den s. k. treltioårsregeln.

Specialreglerna i 15 kap. 2 § AFL innebär att man vid bestämmande av det poängmedellal, som skall ligga till grund för beräkningen av tilläggs­pension bortser från år varunder sjukpenning uppburils under mer än 90 dagar, om medelpoängen därigenom höjs. Vidare gäller att, när det skall bestämmas hur många poängår den försäkrade har, det alllid skall anses som om pensionspoäng tillgodoräknats honom för år varunder fömtsätt­ningarna enligt 1 5 kap, 2 § AFL — bl, a. del nyss angivna 90-dagarsvill-koret — föreligger. De båda specialreglerna kan tillämpas endast med avseende på sammanlagt tre kalenderår.

I och med att sjukpenning, arbetslöshetsersättning och utbildningsbi­drag blir pensionsgrundande inkomsl framsiår lill en böqan specialregeln i 15 kap. 2 § AFL om att pensionspoäng alltid skall tillgodoräknas för år, för vilket sjukpenning utgått i mer än 90 respektive arbetslöshetsersätt­ning m. ra. utgått i mer än 60 dagar, som överflödig.

Den andra specialregeln i 15 kap, 2 § AFL ger möjlighet att bortse från år med låg pensionspoäng vid beräkningen av poängmedellalel, I det övervägande antalet fall torde det vara sjukdom som medför tillämpning av regeln. Med en pensionsgrundande sjukpenning sora kompenserar 90 % av arbetsinkomsten bortfaller motiven för specialregeln i fråga om sjukpenningtid. Motsvarande bedömning kan göras beträffande dagpen­ning från arbetslöshetsförsäkringen. Inle heller förhållanden i samband med utbildningsbidrag och kontant arbetsmarknadsstöd ulgör anledning att behålla regeln när uppburna förmåner i princip grundar rätt lill tilläggspension.

Med hänsyn lill del anförda har föreslagits all specialreglerna i 1 5 kap. 2 § AFL skall upphävas såvitt gäller lid efler det de förraåner som här avses har gjorts pensionsgrundande. För år dessförinnan måste givetvis reglerna fortfarande gälla. Därom har bestämmelse givits i övergångsbestämmelserna.

17 kap.

1 §

Paragrafen har formulerats om med hänsyn främst till all klassplace­ringssystemet och barnlilläggen avskaffas.

4§

Chefen för inrikesdepartementet lägger senare i dag fram förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring och förslag lill lag om kontant arbetsmark­nadsstöd.

Enligt förslaget till lag om arbetslöshetsförsäkring skall samordning ske mellan å ena sidan dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa och å andra sidan förtidspension och ålderspension enligt AFL. Beträffande ålders­pension aktualiseras dock samordning enbart när fråga är om förlida


 


Prop, 1973:46                                                                      - 126

uttag av ålderspension eftersom dagpenning upphör att utgå senast månaden innan vederbörande fyller 67 år.

Vad nu sagts i fräga om förtidspension gäller även kontant arbetsmark­nadsstöd enligt den föreslagna lagen härom, Däreraot sker ingen saraord­ning med ålderspension enligt AFL eftersom kontant arbetsmarknadsstöd upphör månaden innan den försäkrade fyller 67 år eller då han dessför­innan börjar uppbära ålderspension enligt AFL. Kontant arbetsmarknads­stöd samordnas även raed änkepension enligt AFL.

För de närmare bestämmelserna om samordning hänvisas till chefens för inrikesdepartementet förutnämnda förslag.

Såväl förtidspension och ålderspension som änkepension kan efler beslut om pension utgå retroaktivt. Delsarama gäller efter beslut ora höjning av pensionen och efler upphävande av beslut att pensionen skall hållas inne. Retroaktivilelen innebär alt, ora inle särskilda samordnings­regler införs i AFL, den försäkrade komraer alt för viss tidsrymd uppbära arbetslöshetsstöd och pension vid sidari av varandra. Då samordning sker av löpande förmåner bör sådan äga rum även för det fall pension utgår retroaktivt. Vad gäller kontant arbelsraarknadsslöd kan enligt vad ovan sagts sådan förmån inle utgå vid sidan av ålderspension. Förmånerna bör då ej heller utgå parallellt under relroaklivtid.

En regel ora de samordningsfall som nu berörts har intagits i ett nytt andra stycke i 4 §. Genom samordningsregeln undviker man det om­ständliga förfarande med ålerkrav av utgiven arbetslöshetsersättning som nu måste användas.

Regeln innebär all saraordning sker med tillämpning av samma regler som gäller under löpande förmånslid, Avräkningen skall dock av praktis­ka skäl ske på pensionsbeloppet. För förfarandet i övrigt hänvisas till chefens för inrikesdepartementet förslag.

Enligt nämnda förslag skall den som vid ikraftträdandet av lagen om kontant arbetsmarknadsstöd uppbär omslällningsbidrag enligt 102 § ar­betsmarknadskungörelsen (1966:368) få fortsätta alt uppbära sådant slöd så länge han är berättigad därtill enligt de före denna tidpunkt gällande reglerna. Även i sådana fall bör samordning ske i retroaktivfal­len. Detta innebär att omslällningsbidraget skall samordnas med ålders­pension och förtidspension enligt AFL.

En regel härom har inlagils i övergångsbestämmelserna till förevarande paragraf.

18 kap.

5 §

Enligt första stycket i denna paragraf i dess nuvarande lydelse får all­män försäkringskassa inte bedriva annan verksamhet än som anges i AFL eller i bestämmelser, som utfärdats med slöd av denna lag. Som tidigare nämnts har emellertid Kungl. Maj:l efter förslag i prop. 1973:4 som god­tagits av riksdagen (SfU 1973:1, rskr 1973:15) i särskild lag givils fullmakt alt förordna ora decentralisering av skaderegleringen i första instans i


 


Prop, 1973:46                                                                       127

huvuddelen av sjukersällningsärendena inom yrkesskadeförsäkringen från riksförsäkringsverket lill försäkringskassorna med början den I juli 1973, Vidare föreslås i prop. 1973:29 den ändringen i lagen (1947:529) om all­männa barnbidrag att administrationen av barnbidragen förs över från kommunerna lill försäkringskassorna från och med den 1 januari 1974. Slutligen bör framhållas att del enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare ankommer på försäkringskassorna att i första instans besluta om ersättning åt s. k. tillfälliga smittbärare. Mot bakgrund härav har gjorts en ändring i första stycket av förevarande paragraf som erinrar om all försäkringskassorna kan syssla med verksamhet utanför den allmänna för­säkringens område i den mån detla föreskrivs i särskild lag.

19 kap.

1 §

Beträffande ändringarna i tredje stycket hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 5.10.2).

Arbetsgivare som träffat avtal om sjuklön med arbetsgivarinträde bör inte belastas med arbetsgivaravgift till ATP för den del av sjuklönen som motsvarar den sjukpenning försäkringskassan betalar till arbetsgivaren. Vid bestämningen av avgiftsunderlaget för ATP bör därför den från försäkringskassan till arbetsgivaren utbetalda sjukpenningen avräknas. Detta kan ske genom all arbetsgivaren i arbelsgivaruppgiften gör avdrag för sjukpenning sora erhållits från försäkringskassan, Sarama princip bör gälla löneförmåner som motsvarar föräldrapenning och sjukpenning vid vård av sjukt barn.

1 ett nytt femte stycke har därför lagils in bestäraraelser som innebär att, när arbetsgivarinträde skett enligt 3 kap. 16 §, utgiven lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse inle skall inräknas vid beräkningen av arbetsgivaravgift lill den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning. Motsvarande bestäm­melse bör som utredningen förordat inlagas i andra författningar om arbetsgivaravgift. De nödvändiga författningsändringama avser jag att anmäla i ett senare sammanhang. Jag avser därvid att behandla också de ändringar i de särskilda besläraraelserna om redarnas avgifter lill sjukför­säkringen och försäkringen för tilläggspension sora behövs till följd av omläggningen av finansieringssystemet för sjukförsäkringen.

2§

Paragrafen har omarbetats raed hänsyn lill alt nuvarande uppdelning av sjukförsäkringsavgiften i olika delar för täckande av utgifter för sjukvärdsersättning, grundsjukpenning och tilläggssjukpenning skall upp­höra.

För debitering av sjukförsäkringsavgift avses genomgående gälla vill­koret alt den försäkrade vid taxering året efter det som avgiften avser påförts rill statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomsl. Detla villkor


 


Prop. 1973:46                                                                       128

gäller  f. n.   inte  beträffande avgiften till försäkringen för lilläggssjuk­penning.

Avgiflsskyldigheten bestäms av kassatillhörigheten vid utgången av det kalenderår avgiften avser. Den som uppbär ålders- eller förtidspension föreslås bli helt befriad från avgifi. Sådan befrielse gäller f. n. endast beträffande avgifi för sjukvårdsförmåner.

3§

Del i paragrafen införda tillägget förhindrar att försäkrad med inkomsl av annat förvärvsarbete vid sjukdom personligen belastas med ATP-avgift för den sjukpenning han erhåller. Bestämmelsen har tillkommit raot bakgrunden av att sjukpenning hänförs till pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete i den mån den ersätter bortfall av inkomst av detta slag. Motsvarande problem uppkommer inle i fråga om föräldrapenning, kontant slöd vid arbetslöshet och utbildningsbidrag, eftersom dessa förmåner genomgående i ÄTP-hänseende betraktas som inkomst av anställning.

4§

Höjningen av arbetsgivaravgiften lill 3,8% har behandlats i den allmänna motiveringen. I enlighet med vad där anförts slopas uppdel­ningen av avgiften raellan utgifterna för sjukvårdsersättning resp. lilläggs­sjukpenning.

Som anförts i den allmänna motiveringen avses arbetsgivaravgiften täcka 40 % av kostnaderna för sjukförsäkringen, inberäknat även kost­naderna för läkemedelsersättning och kassornas förvaltningskostnader. Fördelningen av medlen mellan kassorna förutsätts ske på oförändrat sätt.

Allmänna sjukförsäkringsfondens nuvarande funktion som regulator när del gäller arbetsgivaravgifternas andel i finansieringen av kostnadema för lilläggssjukpenning utvidgas till all gälla dessa avgifters täckningsgrad avseende hela sjukförsäkringen. Som redan nämnts i den allmänna motiveringen avses del ankomma på Kungl, Maj:l att förordna om sådana överföringar av raedel till fonden resp. ianspråktaganden av medel ur fonden sora erfordras för att arbetsgivaravgifterna skall motsvara den uppställda riktpunkten 40 % av de avsedda faktiska utgifterna under ifrågavarande kalenderår. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t all besluta om motsvarande överföringar även avseende åren 1971—73 med tillämp­ning av de riktlinjer som gäller för försäkringens finansiering under dessa år. Vid utgången av budgetåret 1971/72 uppgick fonden till ca 180 milj. kr. inberäknat på budgetåret belöpande räntor.

Denna paragraf har oraarbelats med  hänsyn till den omläggning av


 


Prop, 1973:46                                                                       129

sjukförsäkringsavgiftens konstruktion som behandlats i den allmänna motiveringen.

Det skall liksom hittills ankomma på riksförsäkringsverket alt fastställa de komponenter som tillämpas vid beräkning av sjukförsäkringsavgiften för varje enskild försäkrad.

Avgiften skall beräknas för helt år oberoende av de förändringar i försäkringshänseende som inträffat under året. Avgörande för avgiftsskyl­digheten är enligt 2 § dels om beskattningsbar inkomst beräknats för det är avgiften avser och dels kassalillhörigheten vid utgången av näranda år.

Avgiften skall sora helhet beräknas så att den tillsammans med fastställd arbetsgivaravgift och statsbidrag svarar mot försäkringskassor­nas beräknade utgifter för sjukförsäkringen inberäknal utgifter för läkemedel samt förvaltningskostnader och behövlig fondering, I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen skall avgiften bestå av en fast och en rörlig del. Den fasta delen skall — bortsett från den reduceringsregel som berörs i det följande — uppgå till ett enhetligt belopp för alla försäkrade i samtliga försäkringskassor. Detta grundbe­lopp förutsätts bh faststäUt till 300 kr. för de närmast följande åren.

Den rörliga delen av avgiften skall utgöra en viss andel av den försäkrades förvärvsinkomst det år avgiften avser. Därvid skall fördelning göras på inkomst av anställning resp. inkomst av annat förvärvsarbete. Riksförsäkringsverket skall för varje försäkringskassa fastställa den pro­centandel av förvärvsinkomsten som avgiften för visst år skall utgå med för att ge den kostnadstäckning som behövs. Därvid måste särskild avgiflsberäkning göras beträffande försäkrad med inkorast av annat förvärvsarbete än anställning. Eftersom arbetsgivaravgifter inte utgår för sådana inkomster skall de försäkrades avgifter i dessa fall täcka ca 2/3 av försäkringskassans utgifter för sjukpenningförmåner inom gruppen med fördelning på olika karenstider.

Bestämmelserna innebär att försäkrade med hemmamakeförsäkring endast skall erlägga den fasta delen av avgiften. Motsvarande avses av praktiska skäl gälla för försäkrade med sjukpenningförsäkring enligt övergångsreglerna. För de nu nämnda kategorierna försäkrade blir det till följd av begränsningsreglema i 2 § och sista stycket av denna paragraf i praktiken endast undantagsvis fråga om avgiflsskyldighet,

I fjärde stycket har lagils in en bestämmelse som beträffande faststäl­landet av avgiftsunderlaget hänvisar till reglerna i 3 kap, 2 § avseende beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. Eftersom sjömansskatten innefattar en schablonmässigt bestämd sjukförsäkringsavgift har inkomst sora föranleder sjömansskatt undantagits vid den inkomstberäkning som skall ligga till grund för sjukförsäkringsavgiften. Beräkningen görs, som antytts i den allmänna motiveringen, beträffande anställda av lokal skattemyndighet sora också svarar för avgiflsulräkningen. För försäkrade med inkorast av annat förvärvsarbete beräknas, med hänsyn bl, a, lill bestämmelserna i 3 kap. 2 § tredje stycket andra punkten, avgiftsunder­lag och sjukförsäkringsavgift av försäkringskassan.

Femte stycket innehåller en bestämmelse som begränsar den totala

9 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 46


 


Prop, 1973:46                                                                       130

sjukförsäkringsavgiften lill högst 10 % av den beskattningsbara inkomsten för del inkomstår som avgiften avser. F, n, finns inle motsvarande begränsning när del gäller avgift avseende lilläggssjukpenning,

I sjätte stycket finns f. n, i en första punkt ett stadgande som innebär att pensionär som lill följd av bestämmelserna i 4 kap, 3 § (föreslagna 3 kap, 3 §) om begränsad sjukpenninglid har rätt lill sjukpenning för mindre än 90 dagar vid ingången av den månad avgiften avser skall erlägga hälfien av vanUg avgifi. Som framgår av 19 kap, 2 § skall pensionärer i fortsättningen vara befriade från sjukförsäkringsavgift. Stadgandet kan därför utgå.

Övriga reduklionsregler i sjätte stycket, vilka gäller avgifter lill sjukpenningförsäkringen för sjömän i vissa fall, har kunnat utgå som överflödiga med hänsyn till övriga förändringar i avgiftssystemet. Avgift lill sjukförsäkringen skall således som tidigare nämnts aldrig påföras någon som inte haft lill statlig inkomstskall beskattningsbar inkomsl och avgift för sjukpenningförsäkringen beräknas inle på inkomst som föranleder sjömansskall.

Inte heller bestämmelserna i nuvarande sjunde stycket om befrielse från avgift för grund- och lilläggssjukpenning under tid för värnplikts­tjänstgöring har ansetts kräva någon motsvarighet i det nya systemet. Anledningen härtill är att det avbrott i förvärvsarbetet som värnplikts­tjänstgöringen innebär i forlsältningen direkt påverkar storleken av den avgiflsgrundande inkomsten och därmed avgiften till sjukpenningförsäk­ringen.

Statsbidrag skall utgå med en tredjedel av kassornas utgifter för sjukförsäkringsförraånerna inberäknat utgifter för läkemedel och kas­sornas förvaltning. Vid beräkningen av utgiftema för visst är tillämpas en kontantprincip. En utgift skall således anses hänförlig till del år utbetal­ningen gjordes även i de fall del rör sig om t, ex, en utbetalning för åtgärd som förelagils under föregående år.

20 kap, 3§

Ändringen betingas av att bestämmelserna om barniillägg i 3 kap, 9 § avses upphävda.

Ändringen har gjorts för att markera att avdrag för ogulden tilläggs­pensionsavgifl inte får ske på grundval av att pensionspoäng det år avgiften avser har tillgodoräknats den försäkrade för inkomst som avses i 11 kap, 3 § första stycket d).


 


Prop, 1973:46                                                                       131

21 kap,

I §

Beträffande höjningen till 20 kr, av den totalram för den frivilliga sjukpenningförsäkringens förmåner som gäller enligt, bestämmelserna i paragrafens Iredje stycke hänvisas till den allmänna motiveringen.

Övergångsbestämmelserna

I enlighet med vad som angivits i den allraänna motiveringen avses försäkrade, som vid liden för lagändringens ikraftträdande är sjukpen­ningförsäkrade men vilkas inkomster ligger under den nya inkomstgrän­sen, övergångsvis få behålla sin .sjukpenningförsäkring enligt nuvarande regler så länge de har inkomst uppgående lill nu gällande I 800 kr. per år. Stiger inkomsten lill 4 500 kr. eller däröver kommer självfallet de nya reglerna att bli tillämpliga på den försäkrade. Sjukpenning enligt över­gångsbestämmelserna skall vara skattefri även i fortsättningen. Dessa regler omfattar även försäkrade som avses i 3 kap. 2 § första stycket tredje punkten såvida förvärvsinkomsten ligger inom det skikt det här är frågan om.

Som framgått av vad som anförts under 3 kap. 9 § kan den som vid ikraftträdandet både är berättigad lill hemmamakeförsäkring och till försäkring enligt övergångsbestämmelserna välja vilken försäkringsform han önskar tillhöra. Väljer den försäkrade att omfattas av hemmamake­försäkringen kan han därefter inte gå in under övergångsbestämmelserna.

Som tidigare nämnls skall i fråga om ändring av sjukpenningklass de nya reglerna i 3 kap, 5 § gälla. Detta innebär att beslut om ändring av sjukpenningklass skall få verkan trettio dagar efler det beslutet fallals.

När försäkrad har sjukpenningförsäkring med karenstid enligt 3 kap,

II  § gäUer karensliden f, n, bara i fråga om rätten till lilläggssjukpenning,
1 del nya systemet kommer däremot karenstiden att omfatta sjukpen­
ningen i dess helhet. Möjlighet bör därför öppnas för den som vid
ikraftträdandet har sjukpenningförsäkring som gäller med karenstid att
inom viss tid anmäla om han vUl ändra sin försäkring oavsett om han
uppfyller eljest gällande krav på all ha god hälsa och ej ha fyllt 55 år.
Bestämmelse härom har upptagits i övergångsbestämmelserna. Det
förutsätts att försäkringskassoma underrättar berörda försäkrade ora
denna möjlighet.

De särskilda bestämmelserna i 15 kap. 2 § om gynnsammare pensions­beräkning för vissa äldre försäkrade skall självfallet tillämpas för tid före den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Beträffande bestämmelserna om omslällningsbidrag i sista punkten hänvisas lill den allmänna motiveringen (avsnitt 5.6 och 5.10.1) saml till kommentaren lill 17 kap. 4 §.

9* Riksdagen 1973. 1 samL Nr 46


 


Prop. 1973:46                                                                      132

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeför­säkring

Samma regler har ansetts böra gälla angående sjukpenning i yrkesska­defall oavsett om skadefallet inträffat före eller efter den nya lagstift­ningens ikraftträdande och oavsett om del rör sig om obligatorisk eller frivillig försäkring. En annan ordning skulle leda till bl, a, lagstiflnings-mässiga problem och risk för osäkerhet hos de försäkrade. Förslaget till ändringar i YFL har utformats med nyssnämnda utgångspunkt. Ell särskilt övergångsproblem tas upp i anslutning till kommentarerna lill 9 § och lill övergångsbestämmelserna.

Angående ändringen i denna paragraf hänvisas lill vad som sägs i kommentaren till 9 §,

Ändringen i andra stycket har vidtagits för all skapa likformighet mellan YFL och AFL vad beträffar värdering av naturaförmåner (jfr 3 kap, 2 § AFL).

1 sista stycket finns en regel som innebär alt i fall då yrkesskadad inle har en årlig arbetsförtjänst av 1 800 kr,, inkomsten ändock skall beräknas till delta belopp. 1 samband med all lägsta inkomstgränsen för sjukpen-, ning enligt AFL föreslås höjd lill 4 500 kr. har sjukpenningutredningen föreslagit en höjning av nyssnämnda inkomslminimum lill 4 500 kr. för att tillgodose behovet av samordning med AFL:s sjukpenningsyslem i sjukersättningsfallen. I utredningens förslag ingår vissa övergångsbestäm­melser avseende äldre yrkesskadefall.

Riksförsäkringsverket, yrkesskadeförsäkringskommiltén och LO har i sina remissyttranden anfört att utredningens förslag i vissa situationer leder lill alt en yrkesskadad med inkomsl understigande 4 500 kr, inte blir tillförsäkrad sjukpenning under samordningstiden enligt I 1 §,

För all undvika del berörda problemet har den lösningen valls att bestämmelserna i 9 § sista stycket lämnats orubbade och i stället regler för dessa fall upptagits i övergångsbesläinmelser till ändringarna i YFL. Dessa kommenteras i det följande. Del erinras ora att yrkesskadeförsäk-ringskommitlén har i uppdrag all genomföra en allmän revision av YFL,

Ändringen i första stycket föranleds av all bestämmelserna om begränsad sjukpenninglid för ålderspensionärer i AFL överförts från 4 kap, 3 § lill 3 kap. 3 §, 1 andra stycket företagna ändringar betingas av klassplaceringssystemels avskaffande.


 


Prop. 1973:46                                                                      133

13-15§§

Hänvisningarna i andra—Iredje styckena av 13 § lill sjukpenningklas­serna i AFL har ersatts raed ett nytt andra stycke sora hänvisar lill de nya besläraraelserna i 3 kap. 4 § AFL, 1 samband härmed har hänvisningen utvidgats till all omfatta bestämmelserna i sagda paragraf om sjukpen­ningavdrag vid sjukhusvård, varigenom bestämmelserna i 15 § kan upp­hävas.

Avskaffandet av särskilda barniillägg lill sjukpenning föranleder upp­hävande av 14 § och en jämkning i sista stycket av 13 §.

17 §

Ändringen har vidtagits för alt markera all vårdbidrag är en från sjukpenning resp, livränta skild förmån.

18, 28, 30, 37 och 47 §§

Ändringarna i dessa paragrafer föranleds av barntilläggens avskaffande samt upphävandet av 13—14 §§.

Övergångsbestämmelserna

Bestämmelserna medför all i den mån den försäkrade vid skada ej är berättigad till sjukpenning enligt AFL eller övergångsbestämmelserna därtill, han skall åtnjuta sådan enligt YFL i dess äldre lydelse, som i sin lur ansluter till de äldre bestämmelserna i AFL. Detla innebär att beloppet av sådan sjukpenning (som bhr skattefri) bestäms med ledning av 3 kap. 4 § AFL i dess äldre lydelse och att likaledes bamtillägg kommer att utgå enligt äldre bestämmelser.

7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension

Regeln all ersättning på grund av sjukförsäkring i allmän försäkrings­kassa inle skulle räknas som inkomst vid tillämpningen av lagen motiverades ursprungUgen med att del förelåg svårigheter att beräkna den försäkrades sjukpenning pä grund av all sjukpenningen efler viss tid sattes ned. I praxis inräknas emellertid numera i årsinkomsten den inkomst som motsvarar den lägsta i den sjukpenningklass vederbörande tillhör. Bestämmelsen om ersättning på grund av sjukförsäkring saknar därför numera praktisk betydelse och kan utgå.

7.4 Förslaget till lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:
261)

Ändringarna i denna paragraf föranleds av klassplaceringssystemels avskaffande och slopandet av barntillägg lill sjukpenning. Beträffande sjukpenning vid  sjukhusvård   har hänvisningen   till   3   kap.   4   §   AFL


 


Prop, 1973:46                                                                       134

utvidgats, varigenom 2 mom. femte stycket kan upphävas (jfr. special­motiveringen till 13-15 §§YFL).

12,21 och 22 a §§

Ändringarna i dessa paragrafer föranleds av klassplaceringssystemels avskaffande och slopandet av bamtillägg till sjukpenning.

Ö vergångsb estäm melserna

Beträffande  övergångsbestämmelserna  hänvisas till vad som anförts rörande övergångsbestämmelserna till YFL.

7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1956:293) om ersättning till
smittbärare

3§

Ändringarna i denna paragraf föranleds av klassplaceringssystemels avskaffande och slopandet av barniillägg lill sjukpenning,

4§

De tidigare, till reglerna i 3 kap. 4 § tredje-fjärde styckena AFL anslutande raen forraellt självständiga bestämmelserna i denna paragraf om sjukpenningavdrag vid sjukhusvård har i saraband med barn tilläggens slopande ersatts med en bestämmelse som i likhet med motsvarande besiämmelse i 13 § YFL enbart innehåller en hänvisning rill 3 kap. 4 § AFL.

Ändringen står i samband med barntilläggens slopande.

Övergångsbestämmelserna

Övergångsbestämmelserna innebär all lillfälUg smittbärare, som vid lagens ikraftträdande uppbär ersättning enligt 3 §, får behålla denna förmån ersällningsperioden ul.

7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:919) om värdesäkring av
yrkesskadelivräntor m. m.

4§

Har livränta börial utgå lill följd av yrkesskada och medför skadan ånyo sjukdomstillstånd sora medför rätt lill sjukpenning skall livräntan


 


Prop. 1973:46                                                                       135

under sjukdomstiden utbytas mot sådan. Enligt gällande lydelse av 4 § får i sådant fall sjukpenningen inte undersliga en fyrahundradedel av den hvränta som efter värdesäkring skulle ha utgått till den skadade. Bestämmelsen har utformats under hänsynstagande till att sjukpenningen f. n. är skattefri men livräntan skattepliktig. Enär sjukpenningen nu görs skattepUktig bhr de båda förmånerna jämförbara. Sjukpenning som träder i stäUel för livränta skall därför inte understiga en Irehundrasextio-femledel av Uvräntan.

7.7 Förslaget till lag om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m,

5§

Ändringarna är föranledda av de nya finansieringsreglerna för sjukför­säkringen (se den allraänna motiveringen och specialmotiveringen till 19 kap. 4 § AFL).


 


Prop, 1973:46                                                                       136

8, Hemställan

Under  åberopande  av  det  anförda hemställer jag alt Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

dels all antaga förslagen lill

1. lag om ändring i lagen (1 962:381) om allmän försäkring,

2.    lag om ändring i lagen (1954:243) ora yrkesskadeförsäkring,

3.    lag ora ändring i lagen (1962:392) om huslrulillägg och kommunalt bostadstillägg lill folkpension,

4.    lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261),

5.    lag ora ändring i lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare,

6.    lag om ändring i lagen (1967:919) om värdesäkring av yrkesskade-livränlor ra. m.,

7.    lag om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria och prisnedsalla läkemedel m. m.,

dels alt till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 2 220 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställs förordnar Hans Maj:t Konungen alt lill riksdagen skaU avlåtas proposition av den lydelse bilaga lill delta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Gunnel Anderson


 


Prop, 1973:46                                                                      137

Innehållsförteckning

Propositionen                                                                           1

Propositionens huvudsakliga innehåU                                      1

Lagförslag                                                                                3

Utdrag av stalsrådsprotokoUel den 9 mars 1973                   50

1       Inledning                                                                           50

2       Gällande ordning m. m.                                                      52

2.1   Sjukpenning inom sjukförsäkringen                           52

2.1.1         Obligatorisk sjukpenning                                 52

2.1.2         FrivilUg sjukpenning                                        55

2.1.3         Moderskapsförmåner                                       56

2.1.4         Smittbärarersättning                                       56

2.2   Sjukpenning inom yrkesskadeförsäkringen                57

2.2.1        Obhgatorisk yrkesskadeförsäkring                  57

2.2.2        Frivillig yrkesskadeförsäkring                           58

2.2.3        Yrkesskadeförsäkringen närslående ersättningssystem 58

 

2.3        Den allmänna pensioneringen                                   59

2.4        Finansiering av förmåner enligt AFL och YFL              62

 

2.4.1         Sjukförsäkringen                                             62

2.4.2         Yrkesskadeförsäkringen                                  64

2.4.3         Den allmänna pensioneringen                         64

2.5   Administrationen enligt AFL och YFL                           64

2.5.1         Riksförsäkringsverket                                      64

2.5.2         De allmänna försäkringskassorna                   65

2.5.3         De lokala skattemyndigheterna                       66

2.6   Sjuklöneförmåner för vissa grupper av anställda       66

2.6.1         Statsanställda och anställda hos försäkringskassoma    66

2.6.2         Kommunal-och landslingsanslällda                  67

2.6.3         Tjänstemän i enskild tjänst                             68

2.6.4         Arbetare i enskild tjänst                                  68

2.7   Tidigare överväganden                                              69

3   Utredningen                                                                      72

3.1        Skattefrihetens effekter m. m.                                   72

3.2        Utredningens förslag                                                 73

 

3.2.1         Allmänt                                                            73

3.2.2         Sjukpenningens utformning                             74

3.2.3         Inkomslgränser ra. ra.                                     75

3.2.4         Sjukpenningens kompensalionsnivå m. m.      75

3.2.5         Sammanträffande av förmåner                        76

3.2.6         Pensionsgrundande inkomsl för tilläggspension 78

3.2.7         Administration                                                 79

3.2.8         Frågor om sjuklön och arbetsgivarinträde       82

3.2.9         Kostnads-och finansieringsfrågor                    82


 


Prop, 1973:46                                                                            138

4   Remissyttrandena                                                                    85

4.1        AUmänt                                                                            85

4.2        Sjukpenningens utformning                                             86

4.3        Inkomslgränser m, ra,                                                      87

4.4        Sjukpenningens kompensalionsnivå m. m.                       88

4.5        Sammanträffande av förraåner                                        90

4.6        Pensionsgrundande inkomst för tilläggspension              92

4.7        Administration                                                                   "2

4.8        Frågor om sjuklön och arbetsgivarinträde                        92

4.9        Kostnads- och finansieringsfrågor                                    94

5   Departementschefen                                                               95

5.1        AUmänt                                                                            95

5.2        Sjukpenningens utformning                                             96

5.3        Inkomstgränser m. m.                                                      99

5.4        Sjukpenningens kompensationsnivå                              100

5.5        Sammanträffande av förmåner                                      102

5.6        Pensionsgrundande inkomsl för tilläggspension            105

5.7        Administration                                                                106

5.8        Kostnads-och finansieringsfrågor                                  108

5.9        Anslagsfrågor                                                                 112

5.10     Vissa andra frågor                                                         113

 

5.10.1         Förtidspension                                                   113

5.10.2         Fastställande av årsarbetstid vid beräkning av          arbets­givaravgift till tilläggspensioneringen                                      115

 

6       Upprättade författningsförslag                                              117

7       Specialmotivering                                                                   118

 

7.1        Förslaget  till lag ora ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring   118

7.2        Förslaget till lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskade­försäkring         132

7.3        Förslaget tih lag om ändring i lagen (1962:392) om huslru­lillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension                                                                    133

7.4        Förslaget  lill lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261)          133

7.5        Förslaget tiU lag om ändring i lagen (1956:293) om ersättning

tiU smittbärare                                                               134

7.6        Förslaget tUl lag om ändring i lagen (1967:919) om värdesäk­ring av yrkesskadelivräntor m, m,           134

7.7        Förslaget   till   lag   om   ändring   i   förordningen   (1954:519) angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel ra, m,                                                            135

8   Hemställan                                                                             136