Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1973 Prop. 1973:187

Nr 187

Kungl. Majrts proposition med förslag till tullförordning, m. m.; given den 12 oktober 1973.

Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlätande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

CARL GUSTAF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ny tuUförordning och hithörande följdlagstiftning. Tullförordningen är avsedd att ersätta nuvarande tuU-laxeringsförordning och tullrestitutionsförordning m. m. Förslagen innebär främst att nu gällande bestämmelser rörande import och export anpassas till den nya lullag som antogs av riksdagen förra året. I samband härmed har en allmän översyn gjorts av bestämmelserna, bl.a. i formellt hänseende.

1 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 187

Prop. 1973:187

1 Förslag till Tullförordning

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 § Vid förtullning utgår tuU enligt tuUlaxan (1971: 920) om annat ej föreskrives.

2 § Om särskilda skäl föreligger kan Kungl. Maj:t förordna all vara som förtullas skall beläggas med särskild tull.

Förordnande enligt första stycket underställes riksdagen för godkännande inom en månad eller, om riksdagssession ej pågår, inom en månad från början av nästa riksdagssession. Om riksdagen icke godkänner förordnandet gäller del högst en månad efter riksdagens beslut.

Utan hinder av riksdagens godkännande kan Kungl, Maj:t upphäva förordnande enligt första stycket,

3 § Kungl. Maj:t kan förordna att vara som förlullas skaU beläggas
med antidumping- eUer utjämningslull för att motverka att dumping
eller subventionering i utlandet skadar svenskt näringsliv. Förordnande
får meddelas även för att motverka att dumping eller subventionering
skadar näringslivet i annat land.

Förordnande enligt första stycket får meddelas för tid under vilken närmare utredning pågår. Visar utredningen all föratsättning för förordnande ej finnes, skall det tillfälliga förordnandet upphävas. Tullbelopp som lagils ut på grund av förordnandet skall då återbetalas utan dröjsmål.

4 § Kungl. Maj:t kan förordna om avvikelser från denna förordning
och från tulltaxan (1971: 920)

1. med anledning av konventionen angående upprättandet av Europeiska frihanddssammanslulningen och associalionsavtal slutet i enlighet med konventionens bestämmelser,

2. med anledning av Sveriges avtal med Europeiska ekonomiska gemenskapen och med Europeiska kol- och stålgemenskapen jämte dess medlemsstater,

3. för varor från utvecklingsländerna.

5 § Kungl. Maj:t kan förordna att tull icke skall utgå för varuslag som icke eller endast i ringa omfattning är föremål för tillverkning inom landet eller för vara av sådant slag. Förordnande som gäller varuslag får meddelas för högst två år i sänder.

6 § När tull skall utgå efter värde anses varans normalpris som dess värde. Normalpriset beräknas enligt de föreskrifter Kungl, Maj:t meddelar på grundval av konventionen den 15 december 1950 angående varors tullvärde.

När tull skall utgå efter vikt beräknas den på varans nettovikt om annat ej anges.

Prop. 1973:187 3

Tullfrihet m. m.

7 § Tullfrihet medges för vara som förtullas för

1. medlem av konungahuset,

2. främmande stats beskickning eller beskickningsmedlem eller dennes familj enligt lagen (1966: 664) med vissa bestämmelser om immunitet och privUegier,

3. främmande stats konsulat eller person som tillhör sådant konsulat eller dennes familj i den mån Kungl. Maj:t förordnar därom, varvid hänsyn kan tagas till om den främmande staten medger Sverige motsvarande förmån,

4. internationell organisation eller person som är knuten till sådan organisation om organisationen eller sådan person är.

upplagen i lagen med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier eller i författning som meddelats med stöd av lagen och

berättigad lill tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhållande till Sverige.

8 § Tullfrihet medges för

1. mindre maskin eller apparat eller annat föremål som inresande yrkesutövare inför och som skall användas i hans yrke av honom eller under hans personliga överinseende under tillfälligt uppehåll i landet, om ej varornas mängd eller beskaffenhet ger tullmyndigheten anledning att medge endast temporär tullfrihet enligt 15 §,

2. livsförnödenheter som inkommer tillsammans med djur och motsvarar djurens behov under transporten till bestämmelseorten,

3. vara, som tillhört förolyckat fartyg eller luftfartyg och som icke är last, samt sjöfynd som tullmyndighet lämnar ut till bärgare enligt lagen (1918: 163) med vissa bestämmelser om sjöfynd utan att bärgningen kungöres,

4. likkista med Uk, urna med aska av lik samt kransar och blommor till avliden persons minnesgärd,

5, varuprov, mönster och modell, som har endast obetydligt handels-värde eller som med hänsyn till material eller utförande uppenbarligen är avsedda att endast visa varas beskaffenhet eller användning,

6, blanketter till passersedd, godslisla och liknande handUng som skall användas vid in- eller utförsel av varor eller vid intemationell samfärdsel saml blanketter, register och andra handUngar som skall användas i samband med konferenser, kongresser eller liknande arrangemang av internationell karaktär,

7, markutrustning och undervisningsmateriel som skall användas vid eller i samband med civil luftfart och som är specialkonstruerade för att användas som luftfartsutrustning samt delar och tillbehör, när varorna förtullas för lufttrafikföretag, luftfartsmyndigheten eller annan förvaltning för allmän flygplats, dock endast så länge varorna användes på nu angivet sätt,

8, vara för provning av flygsäkerhetsmateriel, när den förtullas för luftfartsmyndigheten, dock endast så länge den användes för nu angivet ändamål.

Bestämmelser om tullfrihet för varor som införes av resande finns i förordningen (1966: 394) om rätt för resande m, fl, att införa varor lull-och skattefritt.

Prop. 1973:187 4

9 § På de villkor Kungl, Maj:t bestämmer medges tullfrihet för

1, ämne som huvudsakligen användes som läkemedel eller för beredning av tullfri farmaceutisk produkt, hänförlig till 30 kap, tulltaxan (1971:920),

2, vara som skaU användas uteslutande som material för tillverkning av tullfri farmaceutisk produkt, hänförlig lill 30 kap. tulltaxan, eller av ämne som avses i 1,

3, vara som skall användas uteslutande som vulkningsaccderalor eller antioxidant för gummiinduslrin eller som tillsats till mineralolja för att motverka knackning, oxidation, korrosion eller hartsbildning, för att reglera viskosilelen eller för att användas för annat liknande ändamål,

4, garn, bind- och segelgarn, tågvirke, linor och liknande material, som skall användas uteslutande för tUlverkning av fisknät,

5, delar till stridsvagn eller annat pansrat stridsfordon samt lill vapen och ammunition för mUilärt brak.

10 § Delar och tillbehör samt material av plast, gummi, textilvara eller
glas, vilka skall användas för biltillverkning, får införas mot tull som
motsvarar fyra femtedelar av tullen på bilar, införda under samma om
ständigheter. Detta gäller ej däck och andra varor, hänförliga till tull
laxenummer 40,11,

Kungl, Maj:t bestämmer de viUkor som skall gälla för tullnedsättning enligt första stycket,

11 § Kungl, Maj:t kan medge tuUfrihet för

1. förnödenheter och proviant som medföres eller tages ombord på transportmedel i utrikes trafik, om varorna är avsedda för transportmedlet eller för besättning eller passagerare,

2. vara som införes av person, vilken inflyttar liU landet eUer återvänder hit efter längre tids vistelse i utiandet, om införseln icke sker i handelssyfte,

3. vara som införes med anledning av arv eller testamente eller som gåva eller lån utan vederlag och vara som köpts för medel skänkta från utlandet,

4. film och trycksaker om varor eller tjänster som erbjudes från utlandet,

5. vara för turistpropaganda,

6. vara som skall användas vid räddnings- eller bärgningsföretag eller humanitär hjälpaktion,

7. vara för undervisningsändamål eller för vetenskapligt eller kulturellt ändamål,

8. vara som skall användas vid utställning eller mässa eller vid liknande evenemang som ordnas för att främja försäljningen av utländsk vara,

9. välfärdsmateriel för sjöfolk,

10. hålkort, hålremsa, magnetband och annat medium med registrerade data.

12 § Kungl. Maj:t kan medge tullfrihet för vara som införes i egentlig gränstrafik.

13 § Kungl, Maj:t kan medge tullfrihet eller tuUnedsältning för vara som

1, är svensk eller har förtullats i Sverige,

Prop. 1973:187 5

2, har tillverkals helt eller delvis av material, vilket är svenskt eller har förlullats i Sverige,

3, har tillverkats med utnyttjande av svenskt konstruktionsarbete eller annan liknande svensk prestation,

4. har reparerats och införes i utbyte mot svensk eller i Sverige för-lullad vara av samma slag vilken utförts från Sverige,

5. införes som ersättning för del eller tillbehör till vara som förlullats i Sverige och som ej stämt överens med vad som får anses avtalat.

14 § Emballage som införes med varor skall tulltaxeras för sig endast
om det kan anses som självständig handelsvara,

Kungl, Maj:t kan medge tullfrihet för godsbehållare (container) och annat emballage, lastpall och annat hjälpmedel för transport, lastning, lossning eller annan hantering av gods samt för delar och tUlbehör lill här avsedd materiel.

Temporär tullfrihet

15 § Kungl, Maj:t kan medge temporär tullfrihet för

1, vara som införes för att repareras, bearbetas, kompletteras eller emballeras eller för att användas som material vid reparation, bearbetning, komplettering eller emballering av exportvara, om behandlingen icke gör det omöjligt att identifiera den införda varan,

2, specialverktyg och specialinstrument som införes för alt användas vid tillverkning av viss exportvara, om verktygen eller instrumenten tUlhandahålles av den utländske köparen av exportvaran, och vara som införes för att användas vid avprovning av viss exportvara, om den införda varan tUlhandahålles av utländsk köpare av eller spekulant på exportvaran,

3, utrustning som införes tUlfälligt för inresandes yrkesutövning eller för jämförUgt ändamål,

4, utrustning för cirkus, tivoli eller liknande företag som uppehåller sig tillfälligt i landet,

5, vara som införes för tillfälligt bruk vid teaterföreställning eller vid kongress, officiell festlighet, idrotlslävling eller liknande arrangemang av internationell karaktär,

6, vara som är avsedd för utstäUning eller mässa,

7, varuprov, mönster eller modell,

8, vara som införes för att avprovas,

9, urvalssändning av varor, som på grand av speciellt utförande eller särprägel ej kan betraktas som varuprover,

10, djur som införes för avelsändamål eller för veterinärmedicinsk behandUng,

11, transportmedel som skall användas endast tUlfälligt i landet och del, tillbehör eller material som kommer in särskilt för reparation, underhåll eller utrustning av sådant transportmedel,

Kungl, Maj:t eUer, efter Kungl, Maj:ts förordnande, tullmyndighet kan medge temporär tullfrihet även i andra fall än som sägs i första stycket när särskUda skäl finnes,

16 § Användes vara, som innehaves med temporär tullfrihet, i strid
mot de viUkor som gäller för tullfriheten skall varan förlullas, om
Kungl, Maj:t eUer, efter Kungl. Maj:ts förordnande, generaltuUstyrel
sen ej bestämmer annat. Har vara som innehafts med temporär tull-

Prop. 1973:187 6

frihet gått förlorad eller kan tull och annan införselavgift i annat fall ej tagas ut av varan, skall den som innehaft varan med temporär tullfrihet erlägga särskild avgift till tullverket för varan. Bestämmelserna i 39 § tredje stycket och 40 § tuUagen (1973: 670) äger därvid motsvarande tillämpning.

Tullrestitution

17 § Kungl. Maj:t kan medge restitution av tull för vara som förtullats för den som har tillstånd till tullrestitution om denne

1. använt varan för tillverkning, reparation, bearbetning, komplettering eller emballering av exportvara och utfört denna ur landet eller, i fråga om delar och tillbehör till sådan exportvara, återutfört varan i oförändrat skick (industrirestitution),

2. använt varan för byggnad, ombyggnad, reparation, inredning, utrustning eller sjösättning av fartyg, skeppsdocka, dockport, ponton eller mudderverk eller av produktionsanläggning för egentlig varvsverksam-hel (varvsrestitution),

3, använt varan för byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning av luftfartyg eller av delar eller tillbehör lill luftfartyg (flyg-restitution), eller

4, återutfört varan i oförändrat skick i samband med försäljning till annan i utlandet än producenten eller leverantören eller ombud för någon av dem (handdsreslitulion).

Restitution enligt första stycket 1—3 kan medges även för vara som återutförts efter reparation, bearbetning, komplettering eUer emballering.

Restitution kan medges även om annan vara än den för vilken restitution begäres använts eller återutförts enligt första eller andra stycket. Därvid skall den använda eller återutförda varan ha förtullats för den som använt eller återutfört den och lill mängd och beskaffenhet motsvara den vara för vilken restitution begäres. Om det ej kan visas alt den använda eller återutförda varan är förlullad, kan restitution medges på de villkor Kungl, Maj :l bestämmer,

Kungl, Maj:t kan medge restitution enligt första stycket för vara som ej får avsedd användning.

Tullmyndighet kan medge restitution enligt första stycket för vara som förtuUats för annan innehavare av restilutionstillslånd än den som använt varan eller utfört exportvaran, I särskilt fall kan tullmyndighet medge handdsrestitution för vara som utförts utan samband med försäljning,

18 § Kungl, Maj:t kan medge restitution av tull för vara som återut
förts utan alt ha använts eller efter att ha använts endast i samband med
provning eller under förhållanden som kan jämställas med provning el
ler som kunnat medföra temporär tullfrihet (särskild restitution).

Har vara återutförts men är första stycket ej tillämpligt kan Kungl. Maj:t medge restitution av tull med avdrag som beräknas med hänsyn till den lid varan befunnit sig i landet (reducerad restitution).

Restitution enligt första eller andra stycket medges den för vars räkning varan utföres.

19 § Tillstånd till tullrestitution som avses i 17 § kan medges den som
driver rörelse. Tillstånd till varvsrestUulion eller flygrestitution kan med
ges även den som äger fartyg eller luftfartyg, Kungl. Maj:t bestämmer
övriga villkor för tillstånd.

Prop. 1973:187 7

20 § GeneraltuUstyrelsen kan medge att den som har tillstånd lill tull
restitution ej behöver betala tull för vara innan frågan om restitution
prövats. Skall tull betalas anses den förfallen till betalning den dag, som
skulle ha varit förfallodag om medgivande ej lämnats.

Har tull ej betalats men föreligger i övrigt förutsättningar för tullrestitution, kan tullmyndighet medge befrielse från tullen.

I den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer får tullmyndighet medge befrielse från tull, som annars kan restitueras senare, för vara som förtullas för att användas för ändamål som medför rätt tUl tullrestitution enligt 17 § första stycket 1—3. Användes varan ej för sådant ändamål skall tull betalas för den, om Kungl. Maj:t ej förordnar annat. Vad som sägs i första stycket om förfallodag skall därvid ha motsvarande tUlämpning.

21 § Kungl. Maj:t bestämmer den tid inom vUken förutsättningarna för restitution skall vara uppfyllda. Kungl. Maj:t bestämmer även det lägsta belopp med vUket restitution får medges.

22 § Med utförsel jämställes

1. vid tullrestitution i allmänhet, att varan föres till frihamn eller, i den mån Kungl. Maj:t förordnar, lägges upp på lullager,

2. vid industri- och handdsrestitution, att varan levereras till någon som medgivits tullbefrielse enligt 20 § tredje stycket, eller att varan tages ombord som proviant eller förnödenhetsarlikd på fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik eller tages in i exporlbutik,

3. vid särskild och reducerad restitution, att varan förslöres under kontroll av myndighet eller annan som generaltuUstyrelsen godkänt,

Begäres restitution eller åtnjutes motsvarande lullbefridse för vara, som förts till frihamn eller lagts upp på tullager och föres varan från frihamnen eller tages den ut från tuUagret utan samband med utförsel, gäller de bestämmelser som Kungl, Maj:t meddelar,

Kungl, Maj:t kan förordna att tull skall betalas för vara, om varvsrestitution, flygrestitution eller motsvarande tullbefrielse medgivits för varan och denna därefter föres från fartyg, ponton, mudderverk eller luftfartyg eller överlåtes eller tages i anspråk för ändamål som ej medför rätt lill sådan restitution.

Särskilda bestämmelser

23 § Tull som skall beräknas efter annan grund än värde får nedsättas för vara som är skadad på annat sätt än genom förskämning när den anges lill förtullning eller, om varan tages om hand efter medgivande enligt 3 § andra stycket tullagen (1973:670), när den anmäles till omhändertagande. Nedsättningen skall motsvara den minskning i varans värde som skadan medfört. Värdet av varan i oskadat och i skadat skick beräknas enligt 6 § första stycket.

24 § Föreligger synnerliga skäl får Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, generaltullstyrelsen medge befrielse från eller återbetalning eller nedsättning av tull.

Prop. 1973:187 8

25 § Närmare föreskrifter för tUlämpningen av denna förordning och av tulltaxan (1971:920) meddelas av Kungl. Maj:t eUer, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av generaltullstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.

Om upphävande av vissa äldre författningar i samband med ikraftträdandet finns bestämmelser i lagen (1973: 000) om upphävande av viss tullagstiftning.

2 Förslag till

Lag om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 § Bestämmelserna i 2 och 3 §§ gäller, om annat ej föreskrivits, för vara som enligt särskUd författning ej får införas hit och vara fÖr vilken särskilt föreskrivet införselvillkor ej är uppfyllt.

2 § Vara får utan hinder av förbud eller villkor som avses i 1 §

1. sändas genom tullområdet eller mellan orter inom detta enligt de villkor och föreskrifter som generaltullstyrelsen meddelar,

2. förvaras på tullupplag eller tullager eller i frihamn,

3. förstöras under kontroll av tullmyndighet eller annan som denna godkänner,

4. ålerulföras,

5. tagas om hand efter medgivande enligt 3 § andra stycket tullagen (1973: 670) under villkor alt varan förvaras i oförändrat skick av den som erhållit medgivandet tiU dess tullmyndighet meddelat att hinder för vidare förfogande över varan ej föreligger,

3 § Vid försäljning av vara genom tullmyndighets försorg skall, om
varan ej ålerutföres, föreskrivna införselvillkor iakttagas. Kan försälj
ning icke ske, bestämmer tillsynsmyndigheten, hur det skall förfaras
med varan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Om upphävande av förordningen (1924: 119) angående transilering av införselförbjudna varor m.m. föreskrives i lagen (1973:000) om upphävande av viss tullagstiftning.

Prop. 1973:187

3 Förslag till

Förordning om frihet från införselavgift

Härigenom förordnas som följer.

1 § Sker förtullning av vara under sådana omständigheter som för tull-
pliktig vara medför tullfrihet enligt 7, 8, 11 eUer 12 §, 13 § 1 eller 14 §
tullförordningen (1973: 000) skall, i den mån Kungl. Maj:t förordnar,
ej heller utgå skatt eller annan införselavgift för varan.

Bestämmelser om frihet från införselavgift som avses i förordningen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar finns i nämnda förordning.

2 § Bestämmelserna i luUförordningen (1973: 000) om industrirestitution, handdsrestitution, reducerad restitution och, i den mån Kungl. Maj:l förordnar, särskUd restitution har motsvarande tUlämpning i fråga om skatt och annan införselavgift, som betalats till luUmyndighet vid förtullning, om återbäring av avgiften ej kan medges i annan ordning. Därvid gäller ej förordnande om inskränkning i reslilutionsrätten som Kungl. Maj:t meddelat med stöd av 4 § samma förordning.

3 § Denna förordning gäller ej införsel-, fettvaru-, kompensations- eller prisregleringsavgifter på jordbrukets eller fiskets områden.

Denna förordning träder i krafl den 1 januari 1974, då förordningen (1960: 396) om frihet från införselavgift i vissa fall skall upphöra alt gäUa.

4 Förslag till

Lag om upphävande av viss tullagstiftning

Härigenom förordnas som följer. •

1 § Följande författningar skall med de begränsningar som följer av 2—5 §§ upphöra all gälla vid utgången av år 1973, nämligen

1. förordningen (1907: 30 s. 1) angående rätt alt hos generaltuUstyrelsen erhålla upplysning rörande tullbehandlingen av varor, avsedda att till riket införas,

2. förordningen (1912: 298) om provianteringsfrilager,

3. förordningen (1924: 119) angående transilering av införselförbjudna varor m. m.,

4. förordningen (1928: 124) angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket,

5. förordningen (1929: 307) angående tullrestitution,

6. frihamnsförordningen (1935:250),

7. förordningen (1955: 203) med särskilda bestämmelser angående behandling i tullhänseende av rusdrycker, som införas eller disponeras av aktiebolaget Vin- & spritcentralen.

Prop. 1973:187 10

8. tulltaxeringsförordningen (1960: 391),

9. förordrungen (1961: 54) om försäljning av obeskattade varor på tullflygplats,

10. förordningen (1969: 274) om antidumping- och utjämningstull,

11. förordningen (1969: 276) om särskild tullavgift i vissa faU.

2 § Äldre bestämmelser gäUer fortfarande i fråga om vara som anmälts lill förtullning eller för vilken temporär tullfrihet medgivits före utgången av år 1973. Förordningen (1928: 124) angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket gäller i övrigt i fråga om talan mot beslut som meddelats dessförinnan.

3 § Förordningen (1907: 30 s. 1) angående rätt alt hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning rörande tullbehandlingen av varor, avsedda att till riket införas gäller fortfarande i fråga om upplysning som meddelats före utgången av år 1973.

4 § Förordningen (1929: 307) angående tullrestitution gäller fortfarande i fråga om vara som ulföres eller blir föremål för därmed jämställd åtgärd före utgången av år 1973. Ränta som avses i 9 § förordningen skall tUlämpas enligt äldre bestämmelser till utgången av år 1973.

5 § Tillstånd som meddelats enligt 3 § frihamnsförordningen (1935: 250) gäller fortfarande.

Har vara förts tUl frihamn före utgången av år 1973 för att användas stadigvarande där, får tullfrihet åtnjutas för varan så länge den är kvar i frihamnen. Tullfrihet åtnjutes även om varan tillfälligl avlägsnas från frihamnen.

6 § Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift
som ersatts genom bestämmelse i tullagen (1973: 670) eller tullförord
ningen (1973: 000) tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974,

5 Förslag till

Lag om ändring i tullagen (1973: 670)

Härigenom förordnas, att 45 § tullagen (1973: 670) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

45 §

Talan mot generaltuUstyrelsens beslut enligt denna lag eUer med stöd av lagen utfärdade bestämmelser föres hos kammarrätt genom besvär, när talan avser fråga om

1. fastställelse av tull eller annan införselavgift och prövningen ej gäller sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av avgift som meddelats med stöd av Konungens bemyndigande.

Nuvarande lyddse

2. inskränkning i rätten att förfoga över vara,

3. förhandsbesked,

4. särskild avgift,

5. ränta på tull eller annan införselavgift eller särskild avgift,

6. kostnad som avses i 30 § andra stycket eller 37 §,

7. föreläggande samt

8. utdömande av vite.

Föreslagen lydelse

2. temporär tullfrihet,

3. restitution av tull eller annan införselavgift,

4. varucertifikat enligt protokoll 3 till Sveriges avtal med Europeiska ekonomiska gemenskapen eller bilaga B del I till konventionen angående upprättandet av Europeiska frUiandelssamman-slut ningen,

5. inskränkning i rätten att förfoga över vara,

6. förhandsbesked,

7. särskild avgift,

8. ränta på tull eller annan införselavgift eller särskUd avgift,

9. kostnad som avses i 30 § andra stycket eller 37 §,

10. föreläggande samt

11. utdömande av vite.

Prop. 1973:187 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

annat föreskrives i tulllaxenummer eller anmärkningar, av följande bestämmelser,

2, a. Anges under ett tulltaxenummer viss vara, hänföres varan till detta nummer även när den inkommer i ej komplett eller i ej färdigarbe-tat tillstånd, under förutsättning att varan vid införseln uppvisar de väsentiiga kännetecknen på den kompletta eller färdigarbetade varan. Till sådant tulltaxenummer hänföres även en komplett eller färdigarbetad vara (eller en vara som enligt denna bestämmelse skall tulllaxeras som komplett eller färdigarbetad) som inkommer isärtagen eller utan att vara hopsatt,

2, a: 1, Bestämmelsen i 2,a om vara som inkommer isärtagen eUer utan att vara hopsalt gäUer endast om hela varan inkommer samtidigt, om ej annat föreskrives,

2, b. Anges under ett tulltaxenummer visst ämne, hänföres ämnet till detta nummer både när det är i rent tUlstånd och när det förekommer i blandning eller förening med annat ämne. Till tulllaxenummer, som anges omfatta vara av visst ämne, hänföres även vara som delvis är tillverkad av detta ämne. Tulltaxering av blandning eller sammansatt vara regleras närmare av bestämmelserna i 3.

3, Kan vid tulltaxermgen av en vara två eller flera tulltaxenummer komma i fråga gäller följande:

a) tulltaxenummer med specificerad varubeskrivning tillämpas framför tulltaxenummer med mera allmän varubeskrivning;

b) blandning av vara, som be- b) blandning och vara, som beslår av olika ämnen eller är sam- står av olika ämnen eller är sammansatt av olika beståndsdelar och mansatt av olika beståndsdelar och som ej kan lulltaxeras med led- som ej kan luUtaxeras med ledning av bestämmelsen under 3,a, ning av bestämmelsen under 3.a, tulltaxeras såsom det ämne eller lulltaxeras såsom det ämne eller den beståndsdel som ger bland- den beståndsdel som ger blandningen eller varan dess huvudsak- ningen eller varan dess huvudsakliga karaktär; liga karaktär;

c) tulltaxenununer som ger det högsta lullbeloppet tillämpas, om tulltaxeringen ej kan ske med tillämpning av bestämmelserna under 3, a och 3, b,

4, Vara som ej är hänförlig till något nummer i tulltaxan skall tull
taxeras enligt del nummer som är tillämpligt för närmast liknande vara.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.

7 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,

dels att 60 § skall upphöra att gälla,

dels att 2, 58 och 59 §§ samt punkt 4 av anvisningarna lill 2 § och anvisningen till 58 § skall ha nedan angivna lydelse.

Prop. 1973:187 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1 Skattskyldig är den som inom landet i yrkesmässig verksamhet omsätter

1) skattepliktig vara, byggnad eller tjänst,

2) vara som anges i 8 § 1—5, tjänst som anges i 10 § första stycket och avser vara som nu nämnts eller tjänst som anges i 11 § 1, 3, 4 eller 5 i vad sistnämnda punkt avser annonsering eller annan reklam för utländsk uppdragsgivares räkning.

Skattskyldig är vidare den som i yrkesmässig verksamhet omsätter sådan vara eller tjänst som anges i första stycket genom utförsel (export).

Konungen kan efter ansökan förordna om skattskyldighet tills vidare för omsättning av annan tjänst än sådan som anges i 10 § första stycket eller 11 §.

När särskilda skal föreligger, kan länsstyrelsen besluta att den som påbörjat verksamhet tills vidare skall vara skattskyldig redan innan skattskyldighet enligt första eller andra stycket föreligger.

Om skatt vid införsel föreskri- Om skatt vid införsel föreskri-

ves i 58—60 §§. ves i 58 och 59 §§.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

58 §

Skattskyldighet uppkommer vid         Införes skattepliktig vara till
införsel lill landet av skattepliktig landet skall skatt erläggas till tull
vara. Skattskyldig är den som i   myndighet. Tullagen (1973:670)
tullhänseende är att anse som va- gäUer i fråga om skatten, om Ko-
ruhavare.                                         nungen icke förordnar annat.

Bestämmelsema i 7 § första och andra styckena saml 8 § gäller i tiU-
lämpliga delar i fråga om införsel. (Se vidare anvisningarna.)

59 §2

Mervärdeskatt utgår med 15 procent av beskattningsvärdet. För mon-teringsfärdigt hus utgår dock skatten med 9 procent av beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är lika med Beskattningsvärdet är lika med

varans värde, beräknat enligt 3 § varans värde, beräknat enligt 6 § tiUltaxeringsförordningen den 13 tullförordningen (1973:000), med maj 19Ö0 (nr 391), med tUlägg av tillägg av tull samt annan statlig tuU samt annan statlig avgift eller avgift eller skatt, mervärdeskatten skatt, mervärdeskatten inbegripen. inbegripen.

Vid bestämmande av beskatt- Vid bestämmande av beskatt-

ningsvärdet iakttages att, ningsvärdet i fall som avses i 13 §

tullförordningen iakttages alt, om varan

i fall som avses i 6 § 2 mom. reparerats i utlandet, beskatt-

tulltaxeringsförordningen, beskatt- ningsvärdet är lika med det be-ningsvärdet är lika med det be- lopp som betingals för reparalio-lopp som betingats för reparation nen med tillägg som i andra styc-med tiUägg som i andra stycket ket sägs, sägs,

• Senaste lydelse 1972: 558. = Senaste lydelse 1970: 166. ■

4.-' Som export räknas bl. a. omsättning av vara eller tjänst på fartyg och luftfartyg i utrikestrafik samt omsättning som innebär försäljning eller uttag av vara eller tillhandahållande av tjänst till eUer för bruk på sådant fartyg eUer luftfartyg. Som export räknas även varuförsäljning inom landet, när direkt utförsel av varan för köparens räkning skall ombesörjas av speditör eller fraktförare som anlitats av säljaren eller köparen. Motsvarande gäller i fråga om varuförsäljning inom landet till utländsk företagare som hämtar varan här i landet för direkt utförsel med eget transportmedel, om varan är avsedd för verksamhet som företagaren bedriver i utlandet. Vidare räknas exempelvis arkitektarbete som avser anläggning utom landet till export. Även reparation och leverans av vara anses som export när tillhandahållandet sker ål utiändsk företagare, som ej är skattskyldig, inom ramen för garantiåtagande som gjorts av denne. Förmedling av vara anses som export när tjänsten tillhandahålles utländsk uppdragsgivare som ej är skallskyldig.

4. Sorn export räknas bl. a, omsättning av vara eller tjänst på fartyg och luftfartyg i utrikestrafik samt omsättning som innebär försäljning eller uttag av vara eller tillhandahållande av tjänst liU eller för bruk på sådant fartyg eUer luftfartyg. Motsvarande gäller i fråga om leverans av vara för försäljning i exportbutik och leverans av vara i frihamn, om varan ej är avsedd att användas i frihamnen. Som export räknas även varuförsäljning inom landet, när direkt utförsel av varan för köparens räkning skall ombesörjas av speditör eller fraktförare som anlitats av säljaren eller köparen. Motsvarande gäller i fråga om varuförsäljning inom landet lill utländsk företagare som hämtar varan här i landet för direkt utförsel med eget transportmedel, om varan är avsedd för verksamhet som företagaren bedriver i utiandet. Vidare räknas exempelvis arkitektarbete som avser anläggning utom landet till export. Även reparation och leverans av vara anses som export när tillhandahållandet sker åt utländsk företagare, som ej är skattskyldig, inom ramen för garantiåtagande som gjorts av denne.

Prop. 1973:187 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förmedling av vara anses som export när tjänsten tillhandahålles utländsk uppdragsgivare som ej är skallskyldig.

till 58 §
Skattskyldighet vid införsel Skattskyldighet vid införsel
föreligger oberoende av om den föreligger oberoende av om den
införda varan inköpts i utlandet införda varan inköpts i utlandet
eller förts in av annan anledning, eller förts in av annan anledning,
exempelvis som gåva eller lån. exempelvis som gåva eller lån.
Skattskyldighet föreligger dock Skattskyldighet föreligger dock
icke vid införsel under omständig- icke vid införsel under omständig
heter som medför frihet från skatt heter som medför frihet från skatt
enligt bestämmelserna i 1 § för- enligt bestämmelserna i förord
ordningen den 13 maj 1960 (nr ningen (1973: 000) om frihet från
39Ö) om frihet från införselavgift i införselavgift eller i förordningen
vissa fall eller i förordningen den (1966: 394) om rätt för resande
29 juni 1966 (nr 394) om rätt för m, fl, att införa varor tull- och
resande m, fl, att införa varor tull- skattefritt,
och skattefritt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.

8 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa falU, dels att 21—23 §§ skall upphöra att gälla, dels att 2, 3, 5, 15, 20, 24 och 25 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2 Skattskyldighet inträder

a) för skattepliktigt motorfordon, som tillverkas inom riket, när fordonet av tillverkaren levereras till köpare eller uttages från rörelse utan samband med försäljning;

b) för skallepUktigt motorfordon, som införes till riket av någon som blivit enligt 12 § registrerad hos riksskatteverket såsom importör, när fordonet levereras tUl köpare eller uttages från rörelsen utan samband med försäljning;

c) för skattepliktigt fordon, som införes till riket av annan än registrerad, när det införes till riket;

d) i fall, som avses i 1 § tredje c) i fall, som avses i 1 § tredje
stycket, när ändringen av fordo- stycket, när fordonet i bilregistret

' Senaste lydelse av 23 § 1971:1224. » Senaste lydelse 1971: 1224.

Prop. 1973:187 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

uets beskaffenhet upptages i bil- upptages som motorfordon av så-
registret. dant slag som anges i 1 § andra

stycket.

Införes skattepliktigt fordon till riket av annan än registrerad importör, skall skatt erläggas till tullmyndighet. Tullagen (1973: 670) gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller 46 § förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

3 §3 Skattskyldiga äro

a) för motorfordon, som tillverkats inom riket, tUlverkaren;

b) för motorfordon, som införes till riket av registrerad importör, denne;

c) för motorfordon, som eljest c) i fall, som avses i 1 § tredje införes till riket, den för vars räk- stycket, fordonets ägare.

ning införseln äger rum;

d) i fall, som avses i 1 § tredje
stycket, fordonets ägare.

5 §* Riksskatteverket är beskattningsmyndighet i fråga om omsättningsskatt på försäljning och uttag från rörelse och vid registrering enligt 1 § tredje stycket. Vad i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskaltning är stadgat skall äga tUlämpning på skatt som utgår i fall som nu sagts.

Beträffande skattepliktig införsel är generaltullstyrelsen beskattningsmyndighet. Bestämmelserna i 46 § nyssnämnda förordning skola gälla jämväl vid införsel.

15 §= 1 deklarationen äger skattskyldig göra avdrag för sådana däri ingående motorfordon

a) som enligt bevis av tullmyn- a) som enligt bevis av tullmyndighet av den skatlskyldige eller dighet av den skattskyldige eller för dennes räkning utförts ur riket för dennes räkning utförts ur riket eller till svensk frihamn och som eller förts lill frihamn och som icke varit registrerade eller varit icke varit registrerade eller varit registrerade endast i förening med registrerade endast i förening med avställning; avslällning;

b) för vilka enligt bevis av tullmyndighet påförts skatt enligt denna förordning vid införsel till riket; eller

c) för vilka eljest sådan skatt visas hava påförts.

» Senaste lydelse 1971:250, * Senaste lydelse 1971: 250. = Senaste lydelse 1971: 1224.

Prop. 1973:187 18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

råts vid utförseln. Skall skatt utgå för fordonet på den grund att tullfrihet icke vidare åtnjutes, ankommer det på tullmyndigheten att bestämma den å fordonet belöpande skallen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974,

9 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker, dels att 8 a § skall upphöra att gälla, dels att 3 och 6—8 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §1
Beskattningsmyndighet är, be- Riksskatteverket är beskatt-

Iräffande vara som tillverkas inom ningsmyndighet beträffande vara landet, riksskatteverket och beträf- som tillverkas inom landet, fande vara som införes till landet, generaltullstyrelsen.

Riksskatteverket utövar kontroll över tillverkningen och äger utfärda de föreskrifter rörande redovisning och särskUda kontrollanordningar som verket finner erforderliga för kontroUens utövande.

Del åligger tillverkare alt lämna riksskatteverket de uppgifter som erfordras för upprättande av statistik över tillverkningen och försäljningen av malt- och läskedrycker.

Beträffande skatt enligt denna Beträffande skatt enligt denna

förordning för vara som tillverkas förordning för vara som tillverkas inom landet gäller förordningen inom landet gäller förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, 46 § konsumtionsbeskattning, nämnda förordning gäller beträffande skatt på vara som införes till landet.

Om skatt vid införsel föreskrives i 7 §.

' Senaste lydelse 1971: 249,

Malt- och läskedrycker må för annat ändamål än utförsel ur riket eller till svensk frihamn eller, såvitt avser starköl, uppläggning på provianteringsfrilager utlämnas från tillverkningsställe endast på slutna kärl eller behållare, vilka godkänts av riksskatteverket eller med avseende på rymden blivit märkta på sätt i 14 § lagen om mått och vikt sägs. Sådana kärl och behållare skola vara försedda med uppgift om tUlverkarens namn dier om tillverkningsstället eller med tUlverkarens inregistrerade varumärke satnt, beträffande maltdrycker, om varuslag (lättöl, öl, starköl) ocb, i fråga om öl, typ-beteckning samt, beträffande läskedrycker, med uppgift om dryckens benämning, TiUverkarens namn och tillverkningsstället må angivas med förkortning, som riksskatteverket godkänt. Varuslag och, i fråga om öl, typ må angivas med särskild beteckning, som godkänts av riksskatteverket. Kärl eller behållare, innehåUande malldryck, må icke förses med uppgift, ägnad att giva drycken sken av att tillhöra annat vamslag eller, i fråga om öl, annan typ än vartill drycken är hänförlig.

Malt- och läskedrycker må utlämnas från tillverkningsställe endast på slutna kärl eller behållare av typ som godkänts av riksskatteverket, eller med avseende på rymden blivit godkända enligt lagen (1971:1081) om bestämning av volym och vikt. Utan hinder härav får malt- och läskedrycker utföras ur riket, föras till frihamn, eller, såvitt avser starköl, intagas i exportbutik eller läggas upp på lullager som inrättats för förvaring av proviant.

Kärl eller behållare som avses i första stycket skola vara försedda med uppgift om dryckestillverka-rens namn eller om tillverkningsstället eller med dryckestillverka-rens inregistrerade varumärke. På kärl som innehåller maltdryck skall dessutom finnas uppgift om varuslag (lättöl, öl, starköl) och, i fråga om öl, lypbeteckning samt på kärl som innehåller läskedryck uppgift om dryckens benämning. Namn och tillverkningsställe må angivas med förkortning, som riksskatteverket godkänt, Vamslag och, i fråga om öl, typ må angivas med särskild beteckning, som godkänts av riksskatteverket. Kärl eller behållare, innehållande maltdryck, må icke förses med uppgift, ägnad att giva drycken sken' av att tillhöra annat vamslag eller, i fråga om öl, annan typ än vartUl drycken är hänförlig.

Utan hinder av vad i första stycket sägs, må utiämning av läskedrycker i öppet kärl ske från automat, som godkänts av riksskatteverket eller ock blivit vederbörligen justerad.

7 §3

Nuvarande lydelse

utgår för liter med

tolv öre för lagrat lättöl, sjuttiofem öre för öl av typ A, en krona femtio öre för öl av typ B,

två kronor femtio öre för starköl, och

trettiotre öre för läskedrycker. Skattskyldigheten inträder för vara, som tillverkas inom landet, då varan utlämnas från tillverkningsstället eller, såvitt angår öl eller starköl, där fortares samt för vara, som införes till landet, när införseln sker.

Föreslagen lydelse

ran utlämnas från tillverkningsstället eller, såvitt angår öl eller starköl, där fortares.

Införes lagrat lättöl, öl, starköl och läskedrycker till landet skall, utom i fall som avses i 8 § sjätte stycket, skatt erläggas till tullmyndighet. Tullagen (1973:670) gäUer i fråga om skatten. Därjämte gäller 46 § förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Skatten utgår för liter med tolv öre för lagrat lättöl, sjuttiofem öre för öl av typ A, en krona femtio öre för öl av typ B,

två kronor femtio öre för starköl, och

trettiotre öre för läskedrycker.

8 §*

Tillverkare skall lämna deklaration till riksskatteverket för varje kalendermånad, under vilken tillverkning eller utlämning av skattepliktiga drycker förekommit, med uppgift om den myckenhet sådana drycker, som utlämnats från tillverkningsstället, samt den myckenhet på lUlverk-ningsslället förtärt öl eller starköl, som där tillverkats, SärskUd deklaration skaU avgivas för varje tillverkningsstäUe.

Deklaration skall insändas inom femton dagar efter utgången av den månad deklarationen avser.

Om särskilda skäl därtill äro, äger riksskatteverket medgiva, att deklaration må insändas senare än i andra stycket sägs, dock senast inom tre månader efter utgången av den månad deklarationen avser,

I deklaration må särskilt för varje varuslag och, i fråga om öl, typ avdrag göras för myckenhet, som

a) utförts ur riket eller lUl a) ulförts ur riket eller förts till
svensk frihamn ävensom såvitt av- frihamn eUer, såvitt avser starköl,
ser starköl, upplagts på provian- levererats för försäljning i export-
teringsfrilager, butik eller lagts upp på tullager

som inrättats för förvaring av proviant,

b) tillverkats vid annat tUlverkningsställe eller vid införsel belagts med skatt,

c) utlämnats som kontrollprov,

d) efter utiämning återinförts till lUlverkningsslällets lager och för
vilken avdrag icke gjorts med stöd av bestämmelserna under a)—c)
ovan, eller

e) förstörts utanför tillverkningsstället, medan varan befunnit sig i
tUlverkarens besittning,

« Senaste lydelse 1971: 249,

Prop. 1973:187 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Riksskatteverket prövar, om och i vad mån avdrag får göras även för drycker, vars försäljning förorsakat den skatlskyldige förlust på grund av bristande betalning från köpare.

Vid införsel lill landet av starköl i den ordning som avses i 12 § 4 mom, h rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521) skall skall ej erläggas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.

10 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1961: 394) om tobaksskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1961: 394) om tobaksskatt',

dels att i 5 § orden "kontrollstyrelsen" och "styrelsen" skall bytas ut mot "riksskatteverket" respektive "verket",

dels att 8 § skall upphöra att gälla,

dels att 3, 4, 6 och 7 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Skattskyldighet inträder Skattskyldighet inträder då va-

a)     då vara av den som är re-     ra av den som är registrerad en-
gistrerad enligt 5 § levereras tUl ligt 5 § levereras till köpare eller
köpare eller tages i anspråk för     tages i anspråk för annat ändamål
annat ändamål än försäljning el- än försäljning eller ock, vid av-
ler ock, vid avregislrering, ingår i registrering, ingår i hans lager,
hans lager; samt                         Härvid är den registrerade skatt-

b) då vara av annan än regist- skyldig,
rerad införes till riket.

Skattskyldig är i fall som avses i första stycket a) den registrerade och eljest den för vars räkning införseln äger rum.

Införes skattepliktig vara till riket av annan än registrerad skall skatt erläggas till tullmyndighet. Tullagen (1973: 670) gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller 4ö § förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

4 §

I fråga om skatt som skall utgå I fråga om skatt som skall utgå

annorledes än vid införsel till ri- annorledes än vid förtullningen är ket är kontrollstyrelsen beskatt- riksskatteverket beskattningsmyn-

' Senaste lydelse av 5 § 1965: 614.

7 § I deklaration må avdrag göras för vara, som

c) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller förts till frihamn.

a) förvärvats för återförsäljning och för vilken skattskyldighet tidigare inträtt,

b) återtagits i samband med återgång av köp,

c) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller lill svensk frihamn, eller ock upplagts på provianteringsfrilager eller med fartyg eller luftfartyg såsom proviant utförts ur riket,

d) lagts upp på tullager som in
rättats för förvaring av proviant,
eller utförts ur riket såsom pro
viant på fartyg eller luftfartyg el
ler levererats för försäljning i ex
portbutik,

e) försålts lill den som enligt
7 § tullförordningen (1973:000)
äger åtnjuta tullfrihet för varor,
som införas till riket.

d) levererats för att enligt vad
därom särskilt stadgas på tullflyg
plats försäljas till flygpassagera
re, samt

e) försålts till den som enligt 8 § punkten 1, 2 eller 3 tuUtaxeförordningen äger åtnjuta tullfrihet för varor, som införas lill riket.

Föreslagen lydelse

På särskild prövning av riksskatteverket ankommer, huruvida och i vad mån avdrag jämväl må göras för vara.

Nuvarande lydelse

På särskild prövning av kon-trollstyrdsen ankommer, huruvida och i vad mån avdrag jämväl må göras för vara,

a) som återtagits annorledes än i samband med återgång av köp,

b) som tillhandahållits för framställning av enligt denna förordning icke skattepliktiga varor,

c) som tillhandahållits för vetenskapligt, medicinskt eller likartal ändamål,

d) som tagUs i anspråk för provning, samt

e) vars försäljning förorsakat den skattskyldige förlust på grund av
bristande betalning från köparen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.

11 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1941:251) om särskild varuskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1941: 251) om särskild varuskatt,

dels all 8 § skall upphöra att gälla,

dels alt rubriken närmast före 8 § skall utgå,

dels alt 2, 3, 3 a och 6 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

1. Skattskyldighet inträder

a) för vara, som tillverkas inom riket, när varan av tillverkaren levereras lill köpare eller tages i anspråk för vidare bearbetning;

b) för vara, som införes till riket av någon som blivit enligt 5 § registrerad såsom importör, när varan av denne levereras till köpare eller tages i anspråk för vidare bearbetning eller ock, vid avregislrering, ingår i hans lager; samt

c) för vara, som eljest införes till riket, när införseln sker.

2. Skattskyldiga äro

a) för vara, som tillverkas inom riket, tillverkaren;

■ Senaste lydelse av förordningens rubrik « Senaste lydelse 1960: 612.

Skattskyldighet inträder

a) för vara, som tillverkas inom riket, när varan av tillverkaren levereras till köpare eller tages i anspråk för vidare bearbetning; samt

Skattskyldiga äro a) för vara, som tillverkas inom riket, tillverkaren; samt

1960: 612 och av 8 § 1971:248.

Införes skattepliktig vara till riket av annan än registrerad importör skall skatt erläggas till tullmyndighet. Tullagen (1973:670) gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller 4ö § förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

3 §3

1. För vara, hänföriig till tulltaxenummer 17.04, 18.06, 19.08 eller
21,07, utgår skatten med två kronor tjugo öre för kilogram av varans
vikt (beskattningsvikt) och för vara, hänförlig lill tulltaxenummer 33,06,
med femtio procent av varans beskattningsvärde,

2, I beskatlningsvikt inräknas sådant förefintiigt embaUage med vil
ket varor av ifrågavarande slag försäljas i detaljhandeln.

Beskattningsvärde är lika med det pris, som den skatlskyldige i allmänhet betingar sig för varan vid försäljning till detaljhandlare eller, om försäljning lill detaljhandlare icke bedrives, det pris den skattskyldige kan antagas hava betingat sig vid sådan försäljning. Skattens belopp skall ej inräknas i priset. Såsom beskattningsvärde må icke angivas pris, som gäller allenast för en mindre betydande del av den skattepliktiga försäljningen.

För vara, som av annan än registrerad importör införes lill riket för alt saluhållas efter omformning eller omarbetning eller efter anbringande i särskild förpackning eller eljest för all användas vid tillverkning i förvärvssyfte av annan vara, är dock beskattningsvärdet lika med varans värde, beräknat enligt ö § tullförordningen (1973: 000), med till-lägg av den å varan belöpande tullen. Enligt samma grund beräknas beskattningsvärdet för vara, som införes till riket för annat ändamål än försäljning eUer användning i förvärvssyfte.

För vara, som av annan än registrerad importör införes till riket för alt saluhållas efter omformning eller omarbetning eller efter anbringande i särskild förpackning eller eljest för att användas vid tillverkning i förvärvssyfte av annan vara, är dock beskattningsvärdet lika med varans värde, beräknat enligt 3 § tulltaxeförordningen, med tillägg av den å varan belöpande tullen. Enligt samma grund beräknas beskattningsvärdet för vara, som införes tUl riket för annat ändamål än försäljning eller användning i förvärvssyfte.

Det ankommer på riksskatteverket samt, beträffande vara som införes till riket, generaltullstyrelsen och riksskatteverket gemensamt att meddela närmare anvisnuigar rörande tUlämpningen av i delta moment givna stadganden.

= Senaste lydelse 1971:248.

Om särskilda skäl därtill äro äger riksskatteverket föreskriva, att deklaration skall avse kalenderkvartal i släUet för kalendermånad, i vilket fall deklaration skall insändas inom en månad efter varje kvartals utgång, Riksskatteverket må ock, om särskilda skäl därtUl äro, föreskriva att deklaration skall insändas inom annan tid än i det föregående är sagt, dock tidigast inom femton dagar och senast inom två månader efter utgången av den månad eller del kvartal deklarationen avser,

2, 1 deklaration som i 1 mom. avses må avdrag göras för varor, som

a) använts vid tillverkning som deklarationen avser och som visas hava tidigare blivit påförda särskild varuskatt;

b) enhgt bevis av tullmyndighet b) enligt bevis av tullmyndighet utförts ur riket eller till svensk utförts ur riket eller förts till frifrihamn, hamn.

Avdrag som nyss sagts skall avse beskattningsvikten i fråga om varor för vilka skatten utgår efter vikt och beskattningsvärdet i fråga om varor för vilka skatten utgår i förhållande till varuvärdet.

På särskild prövning av riksskatteverket ankommer, huruvida och i

* Senaste lydelse 1971:248, = Senaste lydelse 1971:248,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vad mån avdrag jämväl må göras för vara, vilken tillverkare eller registrerad importör återtagit eller vars försäljning förorsakat honom förlust på grund av bristande betalning från köparen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974,

12 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt å vissa varor

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt å vissa varor,

dels att i 6 § orden "kontroUstyrdsen" och "styrelsen" skall bytas ut mot "riksskatteverket" respektive "verket",

dels att 9 § skall upphöra att gälla,

dels att 5 och 8 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

I fråga om utjämningsskatt som utgår annorledes än vid införsel är kontrollstyrelsen beskattningsmyndighet. Därvid skall vad i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är stadgal äga tillämpning, dock att kontrollstyrelsen må bevilja anstånd med skattens erläggande jämväl i andra fall än som angivas i nämnda förordning.

Vid införsel är generaltullstyrelsen beskattningsmyndighet. Bestämmelserna i 46 § nyssnämnda förordning skola gälla jämväl beträffande införsel.

I fråga om uljämningsskatt som utgår annorledes än vid införsel är riksskatteverket beskaltningsmyn-dighet. Därvid skall vad i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskaltning är stadgat äga tillämpning, dock att riksskatteverket må bevilja anstånd med skattens erläggande jämväl i andra fall än som angivas i nämnda förordning.

Införes skattepliktig vara till riket av annan än registrerad importör skall skatt erläggas till tullmyndighet. Tullagen (1973: 670) gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller 46 § förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Skattskyldighet inträder

b) för bensin, som av annan än registrerad inköpts mot försäkran enligt 7 § 2 mom. andra stycket, när bensinen säljes eller tages i anspråk för skattepliktigt ändamål.

Skatlskyldig är i fall som avses i första stycket under a) den som är eller bort vara registrerad och under b) säljaren eller förbrakaren.

a) för bensin, som av den som är eller bort vara registrerad enligt 5 § levereras lill köpare, som icke är registrerad, eller lUl eget försäljningsställe för detaljförsäljning som icke utgöres av depå eller tages i anspråk för annat ändamål än försäljning eller ock, vid avregislrering, ingår i hans lager, när leveransen, ianspråktagandet eller avregistreringen sker;

b) för bensin, som av annan än registrerad införes till riket, när införseln sker;

c) för bensin, som av annan än registrerad inköpts mot försäkran enUgt 7 § 2 mom. andra stycket, när bensinen säljes eller tages i anspråk för skattepliktigt ändamål.

Skattskyldig är i fall som avses i första stycket under a) den som är eller bort vara registrerad, under b) den för vars räkning införseln äger rum och under c) säljaren eller förbrukaren.

Senaste lydelse 1971: 252,

Prop. 1973:187 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

Införes skattepUktig vara till riket av annan än registrerad skall skatt erläggas till tullmyndighet. Tullagen (1973: 670) gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller 46 § förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskaltning.

4 §2 I fråga om skatt som skall utgå annorledes än vid införsel till riket är riksskatteverket beskatlningsmyndighet. Därvid skall vad i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskatlning är stadgat äga tillämpning, Riksskatteverket äger utfärda de föreskrifter rörande redovisning och särskUda kontrollanordningar som verket finner erforderliga för skattekontrollens utövande.

Där skatt skall utgå vid införsel är generaltullstyrelsen beskattningsmyndighet. Bestämmelserna i 4ö § nyssnämnda förordning skola gälla jämväl beträffande införsel.

7 §3

1 mom. I deklaration må av- 1 in o in. I deklaration må av-

drag göras för bensin, som drag göras för bensin, som

a) förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och för vUken skattskyldighet tidigare inträtt,

b) återtagits i samband med återgång av köp,

c) förbrukats eller försålts för förbrukning för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg,

d) förbrukats eller försålts för förbrakning för framdrivande av luft
fartyg, härunder inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller för
varmkörning eller provkörning av luftfartygs motor,

e) förbrukats eller försålts för förbrukning, i samband med tillverk
ning av motorer, för avprovning av motorer å provbädd eller å annan
dylik anordning utan att transportmedel därvid framföres,

f) förbrukats eller försålts för förbrukning för annat tekniskt ända
mål än motordrift dock ej för framställning av vara som är lämpad eller
avsedd för motordrift eller förpackats eller försålts för att förpackas
i sådan särskild förpackning om högst en Uler som avses i 1 § andra
stycket, samt

g) av den skatlskyldige eller g) av den skatlskyldige eller för
för hans räkning utförts ur riket hans räkning utförts ur riket eller
eller tUl svensk frihamn, förts till frihamn.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974,

2 Senaste lydelse 1971: 252, » Senaste lydelse 1971: 252,

Skattskyldighet inträder

a) för den som är eller bort vara registrerad enligt 6 §, då bränsle av honom levereras till köpare, som icke är registrerad, eller till eget försäljningsställe för delalj-fÖrsäljning som icke utgöres av depå eller tages i anspråk för annat ändamål än försäljning,

b) för den, som utan att vara registrerad enligt 6 §, inför bränsle lill riket, vid införseln, och

c) i fall som avses i 7 § andra stycket, då bränslet levereras till köpare eller läges i anspråk för annat ändamål än försäljning.

Skattskyldighet inträder a) för den som är eller bort vara registrerad enligt 6 §, då bränsle av honom levereras till köpare, som icke är registrerad, eller lill eget försäljningsställe för detaljförsäljning som icke utgöres av depå eller tages i anspråk för annat ändamål än försäljning, och

b) i fall som avses i 7 § andra stycket, då bränslet levereras till köpare eller tages i anspråk för annat ändamål än försäljning.

Införes skattepliktigt bränsle till riket av annan än registrerad erlägges skatt lill tullmyndighet. Tullagen (1973: 670) gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller 4ö § förordningen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Prop. 1973:187 32

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §*

Beskatlningsmyndighet är, i fall Riksskatteverket     är     beskatt-
där skatt skall erläggas vid inför- ningsmyndighet utom   i   fall   där
sel till riket av bränsle, general- skatt   skall   erläggas   vid   förtull-
tullstyrelsen och i övriga fall riks-                                      ningen,
skatteverket.

Vad i förordningen om förfa-            Vad i förordningen (1959: 92)
randel vid viss konsumtionsbe-    om förfarandet vid viss konsum
skattning är stadgat skall äga tiU- tionsbeskattning är stadgat skall
lämpning på energiskatt, för vilken äga tillämpning på energiskatt, för
riksskatteverket är beskattnings- vilken riksskatteverket är beskatt-
myndighel. Bestämmelserna i 4ö §                     ningsmyndighet.
nämnda förordning skola gälla
jämväl vid införsel.

24 §
1 mom. I deklaration som avses 1 mom. I deklaration som

i 23 § 1 mom. må avdrag göras avses i 23 § 1 mom. må avdrag

för bränsle, som göras för bränsle, som

a) i beskattat skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse,

b) återtagits i samband med återgång av köp,

c) förbrukats av eller försålts till kommunikationsföretag för ban-drift eller därmed likartat ändamål,

d) förbrukats eller försålts för förbrukning i fartyg eller luftfartyg,
samt

e) av den skatlskyldige eller för e) av den skattskyldige eller för
hans räkning utförts ur riket eller hans räkning utförts ur riket eller
till svensk frihamn. förts till frihamn.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.

17 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,

dels att 10 § skall upphöra alt gälla,

dels att 1—5, 7 och 8 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Avgift erlägges enligt denna förordning till staten vid omsättnuig inom landet av förpackning för konsumtionsfärdig dryck hänförlig lill tulltaxenr 20.07 eller 22.01—22.09 och vid införsel av sådan förpackning

♦ Senaste lydelse 1971: 251.

2 mom. Genom vad i denna förordning är stadgat göres ej inskränkning i den rätt till försäljning av rusdrycker som grundas på gällande bestämmelser om tulllager som inrättats för förvaring av proviant samt om försäljning av obeskattade varor i exportbutik.

2 mom. Genom vad i denna förordning är stadgat göres ej inskränkning i den rätt till försäljning av rusdrycker som grundas på gällande lagstiftning om frihamn och provianteringsfrilager samt om försäljning av obeskattade varor å lullflygplats.

Om rätt att förfoga över rusdrycker, som medföras såsom proviant på fartyg eller luftfartyg, gäller, i den mån ej annat följer av vad nedan stadgas, vad därom är särskilt föreskrivet.

Vin och starköl, som enligt 12 § 4 mom. under g) införas såsom proviant på jämvägståg i internationell trafik, må utan hinder av vad i denna förordning stadgas användas för sålunda avsett ändamål.

8 §2

Partihandel med rusdrycker inom riket må, utom i fallsom avses i gällande lagstiftning om frihamn och provianteringsfrilager samt nedan i 9 och 10 §§, bedrivas endast av ett för ändamålet bildat aktiebolag, som blivit av Konungen godkänt (partihandelsbolag). Närmare bestämmelser om detta bolag meddelas i 6 kap.

Försäljning för export må, utom i fall som avses i gällande lagstiftning om frihamn och provianteringsfrilager samt om försäljning av obeskattade varor å tullflygplats, bedrivas endast av partihandelsbolaget och tillverkare av rusdrycker som i 9 § sägs.

Partihandel med rasdrycker inom riket må, utom i fall som avses i gällande bestämmelser om tullager som inrättats för förvaring av proviant samt nedan i 9 och 10 §§, bedrivas endast av ett för ändamålet bUdat aktiebolag, som blivit av Konungen godkänt (partihandelsbolag). Närmare bestämmelser om detta bolag meddelas i 6 kap.

Försäljning för export må, utom i fall som avses i gällande bestämmelser om tullager som inrättats för förvaring av proviant' samt om försäljning av obeskattade varor i exportbutik, bedrivas endast av partihandelsbolaget och tillverkare av rusdrycker som i 9 § sägs.

12 § 1 mom. Rusdrycker må till riket införas blott av partihandelsbolaget.

Annan än partihandelsbolaget må icke taga hand om oförlullade rusdrycker på sätt som avses i 3 § andra stycket tullagen (1973: Ö70). Rusdrycker må ef heller förvaras på annat tullager än som avses i 4 mom. under e).

4 mo m. Ulan hinder av vad i denna paragraf stadgas må

a) rasdrycker införas till riket av den som har rätt lill tullfrihet enligt 7 § tullförordningen (1973: 000);

4 mom. Ulan hinder av vad i denna paragraf stadgas må

a) rusdrycker införas till riket av den som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet för varorsom inkomma från utlandet;

b) prov på rusdrycker, som till riket medföras av handelsresande, införas i vanlig ordning;

c) resande eller den som utför arbete på transportmedel, för eget eller familjens bruk eUer som gåva tUl närstående för hans eller hans familjs personliga bruk tullfritt eller mot erläggande av stadgad tull införa rusdrycker i enlighet med av Konungen meddelade bestämmelser;

d) till proviant hänförliga, å fartyg eller luftfartyg medförda rasdryc
ker behandlas på sätt därom är särskUt föreskrivet;

e) rusdrycker uppläggas å pro- e) rusdrycker förvaras i fri-
vianteringsfrUager på sätt i sär- hamn, på tullupplag eller på tulla-

skild författning är stadgat; dock alt å provianteringsfrilager upplagd sådan diyck ej må ulan tillstånd av Konungen för varje särskUt fall, disponeras annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning eller försäljning av obeskattade varor å tullflygplats i föreskriven ordning;'

f) rusdrycker transiteras i enUghet med de föreskrifter generaltullstyrelsen meddelar;

ger som inrättats för förvaring av proviant; dock att på sådant tulllager förvarad rusdryck ej må utan tillstånd av Konungen för varje särskilt fall, disponeras annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning eller försäljning av obeskattade varor i exportbutik i föreskriven ordning;

f) rusdrycker sändas genom tullområdet eller mellan orter inom detta enligt de vUlkor och föreskrifter generaltuUstyrelsen meddelar;

g) vin och starköl, som medföras såsom proviant på järnvägståg i internationell trafik, införas i den utsträckning som erfordras för bespisning av passagerare under tågets gång inom riket; samt

h) rusdrycker, som inkomma tiU riket i enstaka gåvoförsändelse till enskild person för hans eller hans familjs personliga bruk, mot erläggande av stadgad tull införas i enlighet med av Konungen meddelade bestämmelser,

» Senaste lydelse 1966: 396,

1 mom.* Rusdrycker som till riket införas av annan än den vilken enligt 12 § är berättigad lill införsel av sådana drycker må, därest varan i behörig ordning anmälts tUl tullklarering, åter ulföras i enlighet med de föreskrifter general-tullstyrelsen äger meddela. Sker ej ålerutförsd inom två månader efter det varan enligt vad i tullstadgan sägs skall anses hava mottagits av tullanstalt, tillfaller varan kronan, och skall för dess räkning med varan förfaras på sätt i 90 § 2 mom, andra stycket är stadgat.

Rusdrycker, vilka medföras av resande eller inkomma i gåvoförsändelser lill enskild person och vilka efter utgången av tid som i föregående stycke sägs kvarligga hos tullverket, skola, ändå alt den resande eller den tUl vilken försändelsen är ställd enligt 12 § är berättigad lill införsel av dryckerna, behandlas på sätt i nämnda stycke för där avsedda rusdrycker är föreskrivet,

4 moni. Den som mot stadgandet i 12 § 4 mom, disponerar å provianteringsfrilager upplagda rusdrycker annorledes än lill fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning eller försäljning av obeskattade varor å tullflygplats i föreskriven ordning, dömes tUl böter.

1 mo m. Rusdrycker som till riket införas av annan än den vilken enligt 12 § är berättigad tUl införsel av sådana drycker må, därest varan i behörig ordning anmälts för tullmyndighet, åter utföras i enUghet med de föreskrifter generaltullstyrelsen äger meddela eller förstöras under kontroll av tullmyndighet eller annan som denna godkänner. Sker ej ålerutförsd eller förstöring senast inom 30 dagar efter sådan anmälan eller inom den längre lid generaltuUstyrelsen eller efter styrelsens bemyndigande annan tullmyndighet i särskUt fall bestämmer, tillfaller varan kronan, och skall för dess räkning med varan förfaras på sätt i 90 § 2 mom, andra stycket är stadgat.

Rusdrycker, vilka medföras av resande eller inkomma i gåvoförsändelser till enskild person och vilka efter utgången av tid som i föregående stycke sägs kvarligga på tullupplag, skola, ändå att den resande eller den till vilken försändelsen är stäUd enligt 12 § är berättigad till införsel av dryckerna, behandlas på sätt i nämnda stycke för där avsedda rusdrycker är föreskrivet,

4 m o m. Den som mot stadgandet i 12 § 4 mom, disponerar rusdrycker, som förvaras på sådant tullager som inrättats för förvaring av proviant, annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning eller försäljning av obeskattade varor / exporlbutik i föreskriven ordning, dömes till böter.

Prop. 1973:187 38

19 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1961: 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, dels att 18 § skall upphöra att gälla, dels all 4 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §1

Teknisk sprit må utan särskilt tillstånd införas till riket av partihandelsbolaget. Tillstånd erfordras ej heller i fall då denaturerad teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat av resande införas annorledes än i handelssyfte eller för yrkesmässig förbrakning.

För annan införsel av teknisk För annan införsel av teknisk

sprit och alkoholhaltiga preparat sprit och alkoholhaltiga preparat
än som avses i första stycket krä- än som avses i första stycket krä-
ves särskilt tillstånd av kontroll- ves särskilt tillstånd av riksskatte-
styrdsen. ' verket.

Vad i andra stycket stadgas I fråga om hantering av oförtid-

skall icke utgöra hinder för Iran- lad teknisk sprit och oförlullade
sitering eller annan befordran un- alkoholhaltiga preparat gäller lä
der tullkontroll i enlighet med de gen (1973: 000) om transport, för
föreskrifter generaltullstyrelsen varing och förstöring av införsel-
nieddelar. reglerade varor, m. rn. Riksskatte-

verket äger föreskriva begränsning av rätten att hantera oförtullad vara.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1974.

20 Förslag till

Lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961:159)

Härigenom förordnas, att 4 § ölförsäljningsförordnmgen (1961: 159) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§i

Öl som införes till riket må icke Öl som införes till riket skall

utlämnas från tullverket, om icke vara försett med uppgift om till-

varan antingen då den inkommer verkarens namn samt om varuslag

hit eller därefter genom varuhava- och typ. I stället för uppgift om

rens försorg under tillsyn av tull- varaslag och typ må användas av

personal blivit försedd med upp- riksskatteverket godkänd beteck-

gift om tillverkarens namn samt ning. / fråga om hantering av oför-

' Senaste lydelse 1963: 225. 1 Senaste lyddse 1972: 269.

Föreslagen lydelse

tullat öl gäUer lagen (1973:000)

Nuvarande lydelse

om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

om varuslag ocb typ. I stället för uppgift om varuslag och typ må användas av riksskatteverket godkänd beteckning.

Öl som nu sagts må icke förses med uppgift ägnad att giva drycken sken av att tillhöra annat varaslag eller annan typ än vartill den är hänförUg.

Generaltullstyrelsen äger för särskilda fall medgiva undantag från bestämmelserna i denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

21 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område, dels att 16 och 38 §§ skall upphöra att gälla, dels att 3—5, 17, 23 och 35 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Föreskrift enligt 2 § om tUl-ståndstvång vid införsel gäller icke' vara som

a) föres in vid egentiig gränstrafik eller under sådana omständigheter som för lullpliklig vara medför tullfrihet enligt 8 eller 10 § tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391),

b) sändes från en ort i riket landvägen genom utlandet till en annan ort i riket i överensstämmelse med föreskrift av generaltullstyrelsen.

Föreskrift om tillståndstvång hindrar icke att vara transiteras eller på annat sätt befordras under tullverkets kontroll eller lägges upp i frihamn eller på tullager eller på provianteringsfrilager.

Jordbruksnämnden får föreskriva begränsning av rätten enligt första stycket a alt föra in vara utan tillstånd.

Föreskrift enligt 2 § om tillståndstvång vid införsel gäller icke vara som föres in under sådana omständigheter som för lullpliklig vara medför rätt till tullfrihet enligt 7,8,11 eller 12 § tullförordningen (1973: 000) eller temporär tuUfrihet enligt 15 § tullförordningen.

Jordbruksnämnden får föreskriva begränsning av rätten enligt första stycket att föra in vara utan tillstånd.

a) förts in under sådana omständigheter som för tullpliktig vara medför tullfrihet enligt 10 § tull taxeförordningen,

b) sändes från en ort utomlands landvägen genom riket till en annan ort utomlands eller från en ort i riket landvägen genom utlandet till en annan ort i riket i överensstämmelse med föreskrift av generaltuUstyrelsen,

c) föres ut med fartyg eller luftfartyg som medfört varan till svensk ort under färd mellan utrikes orter,

d) föres ut under sådana för
hållanden som avses i 77 § första
eller femte stycket, 113, 115 eller
153 § tullstadgan den 7 oktober
1927 (nr 391),

e) föres ut som proviant på far
tyg, luftfartyg eller annat trans
portmedel,

/) föres ut i annat än handds-

a) förts in under sådana om
ständigheter som för tullpliktig
vara medför rätt till temporär tull
frihet enligt 15 § tullförordningen
(1973: 000),

b) föres ut som proviant på fartyg, luftfartyg eller annat transportmedel,

c) föres ut i annat än handelssyfte av resande eller den som utför arbete på transportmedel,

d) föres ut i egentlig gränstra
fik,

e) föres ut under sådana förhål
landen som avses i 2 § 1 och 4
lagen (1973: 000) om transport,
förvaring och förstöring av inför
selreglerade varor, m. m.

Jordbruksnämnden får föreskriva begränsning av rätten enligt första stycket att föra ut vara utan tillstånd.

Prop. 1973:187 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

syfte av resande eller den som utför arbete på transportmedel,

g) föres ut vid egentlig gränstrafik,

h) föres ut under sådana omständigheter som avses i 4 §.

Jordbruksnämnden får föreskriva begränsning av rätten enligt a, e, f, g eller h att föra ut vara utan tiUstånd.

17 §

Avgift som avses i 14 § erlägges lUl tullverket eller, om Konungen förordnar det, till jordbruksnämnden.

Avgift som erlägges till tullverket debiteras och uppbäres av verket i den ordning som gäller för tull. Även i övrigt gäller i sådant fall i till-lämpliga delar vad som är föreskrivet om tull.

Avgift som erlägges till jordbruksnämnden fastställes och uppbäres i den ordning Konungen eller, efter bemyndigande av Konungen, nämnden bestämmer.

Vara för vilken avgift erlägges Vara för vilken avgift erlägges
till jordbruksnämnden får, om lill jordbruksnämnden får, om
nämnden ej medger annat, utläm- nämnden ej medger annat, utläm
nas från tullverket endast mot be- nas endast mot bevis om att avgif-
vis om att avgiften erlagts, len erlagts.

Avgiflsskyldig skall erlägga Avgiftsskyldig skall erlägga

ränta på oguldet avgiftsbelopp ef- ränta på oguldet avgiftsbelopp av-
ter sju procent om året, dock seende avgift som uppbäres av
minst tio kronor. Räntan skall be- jordbruksnämnden efter sju pro-
räknas från den dag avgiftsbdop- cent om året, dock minst tio kro-
pet enligt beslut av jordbruks- nor. Räntan skall beräknas från
nämnden senast bort betalas. Upp- den dag avgiftsbeloppet enligt be
kommer öretal vid beräkning av slut av jordbruksnämnden senast
ränta, skall räntebeloppet jämnas bort betalas. Uppkommer öretal
till närmast högre hela krontal, vid beräkning av ränta, skall rän-

tebdoppel jämnas tUl närmast högre hela krontal.

Jordbruksnämnden äger avstå från ränta, om dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller särskilda skäl annars föranleder till det,

35 §
Till böter dömes den som bryter Till böter dömes den som upp-

mot såiligen eller av oaktsamhet bryter

mot

a) villkor för införsel enligt 2 § a) villkor för införsel enligt 2 §, eller mot 3 § fjärde stycket, om om gärningen ej är belagd med gärningen ej är belagd med straff i straff i lagen (19Ö0: 418) om straff lagen om straff för varusmuggling, för varusmuggling,

b) föreskrift enligt 28, 29, 30, 31 eller 32 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

4 §2

Nuvarande lydelse

Stadgandet i 1 § skall icke ut
göra hinder för transilering eller
annan befordran under tullverkets
kontroll eller för uppläggning i
frihamn eller å tullager eller pro
vianteringsfrilager; dock må å
provianteringsfrilager upplagd

vara icke utan medgivande av vederbörande tUlståndsmyndighet för varje särskilt fall disponeras annorledes än till fartygs, buss eller luftfartygs proviantering eller utrustning i föreskriven ordning.

Ej heller skall stadgandet hava avseende å

a) vara som införes i egentlig gränstrafik eller under sådana omständigheter vilka för tullpliktig vara medföra tullfrihet enligt annan bestämmelse i 8 och 10 §§ tulltaxeförordningen än de i 8 § punkten 13 och 10 § punkten 1 upptagna;

b) vara som enligt föreskrifter, meddelade av generaltullstyrelsen, försändes landvägen antingen över riket från en till annan utrikes ort eller över utlandet från en till annan ort inom riket.

Jordbruksnämnden äger meddela allmänna bestämmelser om ytterligare undanlag från stadgandet i 1 §,

1 Senaste lydelse av 11 och 12§§, 1960: = Senaste lydelse 1964: 150,

Föreslagen lydelse

Stadgandet i 1 § om tUlståndstvång gäller icke vara som införes under sådana omständigheter som för tullpliktig vara medföra rätt till tullfrihet enligt 7, 8, 11 eller 12 § tullförordningen (1973:000) eller temporär tullfrihet enligt 15 § luUförordningen.

I fråga om rätt att hantera oförtullad vara för vilken enligt 1 § föreskrivits tillslåndstvång gäller lagen (1973:000) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

Jordbruksnämnden äger meddela allmänna bestämmelser om ytterligare undantag från stadgandet i 1 § ävensom föreskriva begränsning av rätten enligt första stycket att införa vara utan tillstånd och av rätten enligt andra stycket att hantera vara. 428.

Nuvarande lydelse

Sådant förordnande skall dock ej medföra skyldighet att erlägga prisregleringsavgift för fisk, som i föreskriven ordning utlämnas från provianteringsfrilager för fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning.

Beträffande fisk, som införes under sådana omständigheter vilka för tullpliktig vara medföra tullfrihet enligt annan bestämmelse i 8 och 10 §§ tulltaxeförordningen än de i 8 § punkten 13 och 10 § punkten 1 upptagna, skall icke utgå prisregleringsavgift.

Föreslagen lydelse

Prisregleringsavgift skall icke utgå för vara som införes under sådana omständigheter som för tullpliktig vara medför rätt till tuUfrihet enligt 7, 8, 11 eller 12 § tullförordningen (1973:000) eller temporär tullfrihet enligt 15 § luUförordningen.

Jordbruksnämnden äger föreskriva begränsning av rätten enligt andra stycket att införa vara utan erläggande av prisregleringsavgift.

4 §1

Nuvarande lydelse

Utan hinder av stadgandet i 1 § första stycket må vara utföras:

a) därest varan införts under sådana omständigheter vilka för tullpliktig vara kunna medföra tullfrihet enligt 10 § tulltaxeförordningen;

b) med fartyg, buss eller luftfartyg, som medförande godset på resa mellan utrikes orter ankommer till svensk ort;

c) under sådana förhållanden som avses i 77 § första eller femte stycket, 113 §, 115 § eller 153 § tuUstadgan;

d) såsom skeppsproviant eller i
och för restaurangrörelse å järn
vägståg, färja, buss eller luftfar
tyg, såvida godset prövas icke

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 1 § om tillståndstvång gäller icke vara som.

a) införts under sådana omständigheter som för tullpliktig vara medföra rätt till temporär tullfri-hel enligt 15 § tullförordningen (1973: 000),

b) utföres som proviant på fartyg, luftfartyg eller annat transportmedel,

c) utföres i annat än handelssyfte av resande eller den som utför arbete på transportmedel,

d) utföres i egentlig gränstrafik,

e) utföres under sådana förhål
landen som avses i 2 § 1 och 4
lagen (1973:000) om transport,
förvaring och förstöring av inför
selreglerade varor, m.m.

Prop. 1973:187 45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

överstiga för ändamålet erforderlig myckenhet;

e) av resande eller å transport
medel anställda personer, såvida
godset utgöres av förnödenheter
som prövas icke överstiga behovet
under resan;

f) då godset enligt föreskrifter,
meddelade av generaltuUstyrelsen,
försändes landvägen antingen över
riket från en till annan utrikes ort
eller över utlandet från en till an
nan ort inom riket.

Jordbruksnämnden äger med- Jordbruksnämnden äger med-

dela allmänna bestämmelser om dela allmänna bestämmelser om
ytterligare undantag från stadgan- ytterligare undanlag från stadgan
det i 1 § första stycket. det i 1 §. Nämnden kan också

föreskriva begränsning av rätten enligt första stycket att utföra vara ulan tillstånd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

25 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1961: 381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m.

Härigenom förordnas, att 7 § förordningen (1961: 381) om tillverkning av och handel med fodermedel m, m, skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §1

Utan tillstånd av kontrollmyndigheten må ej saluhållas, försäljas eller lill riket införas vara, som avses i 2 §, eller fodermedel försatt med annat specialämne än vitaminer.

Om det är påkallat med hänsyn till människors eller djurs hälsa, äger kontrollmyndigheten föreskriva att fodermedel även i annat fall än som avses i första stycket må saluhållas, försäljas eller lill riket införas endast efter myndighetens tillstånd.

Utan hinder av bestämmelsen i I fråga om hantering av oförtul-

första stycket om införsel får vara lad vara som avses i första stycket transiteras eller på annat sätt be- gäller lagen (1973: 000) om Iransfordras under tullverkets kontroll port, förvaring och förstöring av eller läggas upp i frihamn eller på införselreglerade varor, m.m. lullager.

Vid meddelande av tillstånd som avses i första eller andra stycket må kontrollmyndigheten föreskriva villkor som skola gälla för tillståndets åtnjutande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Senaste lydelse 1973: 330.

Prop. 1973:187 46

26 Förslag till

Lag om ändring i strålskyddslagen (1958:110)

Härigenom förordnas, att 2 och 22 §§ strålskyddslagen (1958:110) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

2 §1 Radiologiskt arbete må ej bedrivas ulan tillstånd av myndighet som Konungen bestämmer (strålskyddsmyndigheten). Ej heller må någon utan tillstånd av slrålskyddsmyndigheten innehava röntgenulmslning eller annan teknisk anordning avsedd att utsända joniserande strålning, idka handel med radioaktivt ämne eller eljest till riket införa eller här förvärva, innehava eller överlåta sådant ämne.

Den som ej innehar sådant tillstånd må ej ulan medgivande av strålskyddsmyndigheten taga hand om oförtullat radioaktivt ämne på sätt som avses i 3 § andra stycket tullagen (1973: 670). I övrigt gäller lagen (1973: 000) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

Tillstånd må meddelas för viss yrkesgrapp eller för vissa inrättningar, institutioner eller företag.

Avlider någon som innehar tillstånd enligt denna lag, vare tillståndet likväl, såvitt angår rätt att innehava radioaktivt ämne eller röntgenut-rustnmg eller annan teknisk anordning, gällande för dödsboet intill tre månader från dödsfallet.

TUlstånd enligt denna lag er- Tillstånd enligt denna lag er
fordras ej för vad som omfattas av fordras ej för vad som omfattas av
tillstånd enligt atomenergUagen tillstånd enligt atomenergUagen
om icke annat föreskrives i tiU- (1956: 306) om icke annat före-
ståndet, skrives i tiUslåndet.

22 §

Om transport, tullbehandling Om transport och förtullning av

och transilering av radioaktivt radioaktivt ämne förordnar ämne förordnar Konungen eller Konungen eUer myndighet som myndighet som Konungen bestäm- Konungen bestämmer, mer.

Har radioaktivt ämne anmälts till tullklarering av någon som ej är berättigad att införa varan, må han, om tUlstånd till införsel ej erhålles, överlåta varan till någon, som är berättigad alt införa den,

1 Senaste lydelse 1970: 670.

Prop. 1973:187 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller ock åter utföra varan. Överlåtes eller utföres varan ej inom fyra månader efter anmälningen lill tullklarering eller inom den längre tid som generaltullstyrelsen bestämmer, tillfaller varan kronan, om det ej är uppenbart obilligt. Med varan skall förfaras enligt vad som är stadgat om radioaktivt ämne som förverkas jämUkt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

27 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1939:174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel

Härigenom förordnas, att 4 § förordningen (1939: 174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

4 §
Införsel till riket av gasskydds- Införsel till riket av gasskydds-

materiel av första klass må ej ske materiel av första klass må ej ske
utan tillstånd av den i 3 § omför- utan tillstånd av den i 3 § omför
mälda kontrollmyndigheten, dock malda kontrollmyndigheten. 1
må utan sådant tillstånd transile- fråga om hantering av oförtullad
ring äga rum till ort inom riket. materiel gäller lagen (1973: 000)

om transport, förvaring och förstöring av iriförsdreglerade varor, m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

28 Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen (1973: 000)

Härigenom förordnas, att 16 § vapenlagen (1973: 000) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 § Införsel av skjutvapen och ammunition får ske utan särskilt tillstånd i följande fall.

' Förslag till vapenlag har framlagts i prop. 1973: 166.

Prop. 1973:187 48

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. Enskild person får införa skjulvapen, som han är berättigad att här i riket inneha för personligt bruk, samt ammunition som behörigen förvärvats här i riket. Vad nu sagts äger motsvarande tUlämpning beträffande sammanslutning som avses i 8 §.

2. För tillfällig användning vid jakt eller tävling här i riket får svensk, dansk, finsk eller norsk medborgare från Danmark, Finland eller Norge införa jakt- och tävlingsskjutvapen med tiUhörande ammunition. Vapnet och ammunitionen får i sådant fall utan tUlstånd innehas här i riket av den som har infört egendomen under högst tre månader från införseldagen.

3. Skjutvapen och ammunition 3. Skjutvapen och ammunition får transiteras till ort inom riket, får ej tagas om hand på sätt som

avses i 3 § andra stycket tullagen (1973: 670) av annan än den som har tillstånd att införa sådana varor och ef heller utan medgivande av länsstyrelse förvaras på lullager eller i frihamn. I övrigt gäller lagen (1973:000) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

29 Förslag till

Kungörelse om ändring i valutaförordningen (1959: 264)

Härigenom förordnas, att i valutaförordningen (1959: 264) skall införas en ny paragraf, 7 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7a §

/ fråga om värdepapper och betalningsmedel gäller icke lagen (1973:000) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974.

Prop. 1973:187 49

30 Förslag till

Kungörelse om ändring i förordningen (1956: 328) om kontroll å ädelmetallarbeten

Härigenom förordnas, att 9, 11, 26, 29 och 35 §§ förordningen (1956: 328) om kontroll å äddmetaUarbeten skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 § Äddmetallarbete, vilket icke uppfyller fordringarna enligt 5—8 §§, må icke försäljas eller importeras. Om undantag härifrån stadgas i 10— 12§§.

Äddmetallarbete må ej tagas om hand på sätt som avses i 3 § andra stycket lullagen (1973: 670). I övrigt gäller lagen (1973:000) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

11 §1 Utan hinder av vad i 9 § stadgas må till riket införas

a) lävlingspris samt föremål, vilka äro avsedda för importörens eller
hans familjs personliga bruk eller som gåva lill närstående för hans eller
hans familjs personliga brak;

b) äddmetaUarbeten, vilka in- b) äddmetaUarbeten, vilka in
föras under sådana omständighe- föras under sådana omständighe
ter som för tullpliktig vara kunna ter som för lullpliklig vara kunna
medföra tullfrihet enUgt 10 § tull- medföra rätt till temporär tullfri-
taxeförordningen, het enligt 15 § tullförordningen

(1973: 000).

Vid införsel av äddmetaUarbeten, som avses i första stycket a), skall ägaren på begäran av vederbörande tullmyndighet avlämna skriftUg uppgift om att omständigheterna i det föreliggande fallet äro sådana som omförmälas i nämnda författningsmm.

26 § Inom riket tillverkat äddmetallarbete, som skall kontrollslämplas, skall av tUlverkare inlämnas i Stockholm tUl mynt- och justeringsverket och å annan ort tUl kontroUstämplingsförrättare; i senare fallet är det dock tillverkaren obetaget att på egen bekostnad inlämna arbetet till mynt- och justeringsverket. Vid inlämnandet skall arbetet, försett med vederbörliga ansvarsslämplar, till alla dess delar företes samt i övrigt vara i det skick som mynt- och justeringsverket bestämmer.

1 Senaste lyddse 1963:191 (jfr 1964: 261). 4 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 187

Uppfyller äddmetallarbete, som inkommit från utlandet och översänts tUl mynt- och justeringsverket, icke för införsel föreskrivna fordringar enligt denna förordning, skall del på importörens bekostnad ålerulföras under tullkontroll. Dock må efter medgivande av mynt- och justeringsverkel underhaltigt arbete, som på tillförlitligt sätt styrkes vara av importörens egen tillverkning och förut av honom exporterat, utlämnas till importören i den ordning, som är stadgad för utlämnande av importerade arbeten.

Uppfyller äddmetallarbete, som inkommit till distrikttullanstalt och översänts lill mynt- och justeringsverkel, icke för införsel föreskrivna fordringar enligt denna förordning, skall del på importörens bekostnad från mynt- och justeringsverket översändas till di-strikttullanstalten i införselorten för att ålerulföras ur riket. Dock må efter medgivande av mynl-och justeringsverkel underhaltigt arbete, som på tUlförlitiigt sätt styrkes vara av importörens egen tillverkning och förut av honom exporterat, utiämnas tiU importören i den ordning, som är stadgad för utlämnande av importerade arbeten.

Har äddmetallarbete vid import tagUs i beslag och i laga ordning förklarats förbrutet och är arbetet av beskaffenhet att, enligt vad ovan sägs, icke få till riket införas, må det icke av tullverket försäljas förrän detsamma sönderslagils och nedsmälts, såvida ej betryggande säkerhet erhålles för att arbetet efter försäljningen blir utfört ur riket.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974. 1 Senaste lydelse 1963:191 (jfr 1964: 261).

Prop. 1973:187 51

31 Förslag till

Kungörelse om ändring i förordningen (1968: 70) med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1968: 70) med vissa bestämmelser om injektionssprator och kanyler, dels att 3 § skall upphöra att gälla, dels alt 2 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 § Spruta eller kanyl får införas i riket endast av

a) den som är behörig att driva handel med sådan vara,

b) den som innehar särskilt tUlstånd att till riket införa sådan vara.

Utan sådant tillstånd får dock         Utan sådant tiUstånd får dock
spruta eller kanyl medföras av re- spruta eller kanyl medföras av re
sande för personligt brak, samt sande för personligt bruk. / fråga
varan transiteras eller eljest be- om hantering av oförtullad spruta
fordras under tullkontroll eller eller kanyl gäller lagen (1973:000)
uppläggas å tullager eller i fri-        om transport, förvaring och för
hamn,                                      störing av införselreglerade varor,

m. m.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974.

32 Förslag till

Kungörelse om ändring i förordningen (1949: 341) om explosiva varor

Härigenom förordnas, att i förordningen (1949: 341) om explosiva varor skall införas ett nytt moment, 54 § 3 mom., av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54 §

3 mom. Explosiv vara må ej
utan medgivande av statens in
dustriverk lagas om hand på sätt
som avses i 3 § andra stycket tull-
I lagen (1973: 670) av annan än den

som enligt 2 mom. får införa sådan vara. Förstöring av explosiv vara må ske endast efter samråd med sprängämnesinspektionen. I övrigt gäller lagen (1973: 000) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974.

Prop. 1973:187 52

33 Förslag till

Kungörelse om ändring i läkemedelsförordningen (1962: 701)

Härigenom förordnas i fråga om läkemedelsförordningen (1962: 701), dels att 9 § skall upphöra att gälla, dels alt 8 § 3 mom. skall ha nedan angivna lydelse, dels att i förordningen skall införas ett nytt moment, 8 § 4 mom., av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §
3 mom. Utan hinder av vad il 3 mom. Läkemedel må ej tagas

och 2 mom. stadgas må resande om hand på sätt som avses i 3 §
införa läkemedel, som han för andra stycket tullagen (1973: 670)
personligt bruk medför till riket, av annan än den som enligt I och
samt läkemedel transiteras eller el- 2 mom. är behörig att införa läke-
jest befordras under tullkontroll medlet. Ej heller må läkemedel
eller uppläggas å tullager eller i förvaras på tullager som inrättats
frihamn. för förvaring av proviantartiklar

och liknande. Med egendom som tagits i beslag eller som tillfallit kronan skall förfaras på sätt socialstyrelsen bestämmer. I övrigt gäller lagen (1973: 000) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

4 mom. Utan hinder av vad i 1 och 2 mom. stadgas må resande införa läkemedel, som han för personligt bruk medför till riket.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974.

34 Förslag till

Kungörelse om ändring i narkotikaförordningen (1962: 704)

Härigenom förordnas i fråga om narkotikaförordningen (1962: 704)i,

dels att 4 § skall upphöra att gälla,

dels att 3 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 § Narkotika må införas eller utföras endast av den som innehar tillstånd därtUl.

1 Senaste lydelse av 9§ 1970: 207.. V Senaste lyddse av 4 § 1968: 69.

Nuvarande lydelse

Utan sådant tUlstånd må dock narkotiskt läkemedel medföras av resande för personligt brak. Vad som stadgas i första stycket utgör ej heller hinder mot att narkotika transiteras till inrikes ort eller eljest befordras under tullkontroll eller upplägges å tullager eller i frihamn.

Generaltullstyrelsen äger föreskriva, att narkotika i vissa fall må införas eller utföras endast över särskilda av styrelsen angivna tullplatser.

Föreslagen lydelse

Utan sådant tillstånd må dock narkotiskt läkemedel medföras av resande för personligt bruk. Narkotika må ej tagas om hand på sätt som avses i 3 § andra stycket tull-lagen (1973: 670). Narkotika må ej heller utan tillstånd sändas genom tullområdet, ålerulföras eller förvaras på tullager som inrättats för förvaring av proviantartiklar och liknande. I övrigt gäller lagen (1973:000) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

Generaltullstyrelsen äger föreskriva, all narkotika i vissa fall må införas eller utföras endast över särskilda av styrelsen angivna orter. GeneraltuUstyrelsen äger efter samråd med socialstyrelsen utfärda föreskrifter beträffande förvaring av narkotika på tullupplag och tullager samt i frihamn. Med egendom som tagits i beslag eller som tillfallit kronan skall förfaras på sätt socialstyrelsen bestämmer.

Prop. 1973:187 54

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

TUlstånd tUl införsel meddelas, där fråga är om den som bedriver tiUverkning av eller handel med skjutvapen, av länsstyrelsen i det län, där rörelsen utövas, samt eljest av länsstyrelsen i det län, där sökanden har sitt hemvist, eller, om han ej har hemvist i riket, av länsstyrelsen i det län, där förtullning av varan skall äga rum. Därest någon för deltagande i tävling eller övning, som anordnas av sammanslutning som avses i 9 §, vill införa skjulvapen eller ammunition, må dock tillstånd sökas hos länsstyrelsen i det län, där sammanslutningens styrelse har sitt säte.

Beträffande tillstånd till införsel skaU vad i 8—10, 20 samt 23—25 §§ är föreskrivet i tillämpliga delar gälla.

Ulan särskilt tillstånd må enskild person införa skjutvapen, som han enligt 3 § är berättigad att här i riket innehava för personligt bruk, så ock ammunition, som här i riket behörigen förvärvats. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning beträffande sammanslutning som avses i 9 §.

Utan tillstånd må ock, enligt de närmare föreskrifter som meddelas av generaltullstyrelsen, svenska, danska, finska och norska medborgare från Danmark, Finland eller Norge för lillfäUig användning härstädes vid jakt eller tävling införa sedvanliga jakt- och tävlingsskjutvapen jämte tillhörande ammunition mot det att vid införseln dels tUl tullmyndigheten i införselorten avlämnas skriftUg deklaration, dels för nämnda myndighet uppvisas tillstånds- eller anmälningsbevis, som i det av ovannämnda länder, där vapnen innehavas, må erfordras för rätt alt innehava desamma, eller ock bevis av myndighet i nämnda land att för sådan rätt ej kräves tillstånd eller anmälan.

Den som erhållit tillstånd att införa skjutvapen och ammunition äger innehava egendomen för del ändamål tillståndet avser. Denna rätt må i tiUslåndet begränsas att avse viss tid. Vapen och ammunition, som införts jämlikt femte stycket, må under högst tre månader från införseldagen innehavas av den, som infört egendomen, utan att särskilt tUlstånd därtill erfordras. Rörande innehavet i fall som i detta stycke sägs skall vad förut i denna förordning är stadgat om innehav av vapen och ammunition äga motsvarande tillämpning.

Utan hinder av vad ovan i detta Skjutvapen och ammunition må

moment sägs, må skjutvapen och ej tagas om hand på sätt som av-
ammunition transiteras till ort ses i 3 § andra stycket tullagen
inom riket. (1973: 670) av annan än den som

har tillstånd att införa sådana va
ror och må ej heller utan medgi
vande av länsstyrelse förvaras på
tullager eller i frihamn. I övrigt
gäller lagen (1973: 000) om trans
port, förvaring och förstöring av
införselreglerade varor, m. m.
2 mom. Skjulvapen och ammu- 2 mom. Skjulvapen och ammu-

nition, som för personligt bruk av nition, som för personligt bruk av resande medföres hit tiU riket utan resande medföres hit till riket utan att han erhållit föreskrivet till- alt han erhållit föreskrivet tillstånd att införa egendomen, må stånd att införa egendomen, må åter utföras, såvida egendomen i åter utföras, såvida egendomen i behörig ordning anmälts till tull- behörig ordning anmälts för tull-

Prop. 1973:187 56

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen 1 statsrådet på Stockholms slott den 12 oktober 1973.

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådels övriga ledamöter fråga om ny tullförordning, m. m. och anför.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1972 tiUkallade jag särskUda sakkunniga med uppdrag alt göra en teknisk översyn av den del av tullagstiftningen som inte rör tullproceduren. I direktiven för uppdraget framhöll jag alt införandet av tullagen (1973: 670), som reglerar förfarandet vid in- och utförsel av varor, får konsekvenser för tullagstiftningen i övrigt, bl, a, de bestämmelser som avser uttagande eller återbetalning av tull och annan avgift samt befrielse från avgift. Jag påpekade att vissa bestämmelser om den indirekta beskattningens och jordbmksregleringens tillämpning vid import samt förbud mot in-och utförsel av varor också berördes. Även i andra avseenden fann jag en överarbetning av de berörda tullförfaltningarna påkallad, varvid bl, a. de centrala materiella bestämmelsema på tullagstiftningens område borde sammanföras till en författning.

De sakkunniga antog namnet 1972 års tullagstiftningssakkunniga och avlämnade i juni 1973 betänkandet (Ds Fi 1973: 11) Tullagstiftningen m, m,, materiella bestämmelser, Betänkandet innehåller bl, a. förslag tUl tullförordning som är avsedd att ersätta tulltaxeringsförordningen (1960:391, ändrad senast 1973: 607) och förordningen (1929: 307) angående tullrestitution (ändrad senast 1972: 794) m. fl, författningar. Såvitt avser tullrestitution har de sakkunniga beaktat en departementspromemoria (Ds Fi 1971: 8) med förslag tUl nya bestämmelser om tullrestitution och yttranden över detta förslag. De sakkunnigas förslag till tuUförordning och ändring i tullstadgan (1973: 671) torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

1 Sakkunniga: ambassadrådet Tore Gabrielsson, ordförande, kanslirådet NUs Börje Leuf och avdelningsdirektören Åke Skog. Som experter har biträtt: hovrättsassessorn Lars Bredin, byrådirektörerna Ragnar Erixon, Rolf Hemdal och Birger Isberg samt avdelningsdirektören Robert Udd.

Prop. 1973:187 57

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Sveriges riksbank, statskontoret, generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket, riksskatteverket, riksåklagaren, kammarrätten i Stockholm, rikspolisstyrelsen, chefen för försvarsstaben, försvarets materielverk, socialstyrelsen, statens strålskyddsinslitut, produktkontrollnämnden, poststyrelsen, statens järnvägar, sjöfartsverket, luftfartsverket, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, statens växtskyddsanstalt, statens livsmedelsverk, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, kommerskollegium, konsumentombudsmannen, rikets allmänna karlverk, länsstyrelsema i Göteborgs och Bohus län, Jämtiands län. Malmöhus län, Norrbottens län och Stockholms län, statens industriverk, statens provningsanstalt, delegationen för atomenergifrågor, Svenska hamnförbundet. Svenska kommunförbundet, Sveriges exportråd, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund. Svensk industriförening. Kooperativa förbundet, Sveriges redareförening, Sveriges speditörförbund, Stockholms handelskammare, Stockholms, Göteborgs och Malmö frihamnsaktiebolag, Sveriges stuvareförbund, Sjöassuradöremas förening och Lantbrakarnas riksförbund. Därvid har Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund och Stockholms handelskammare avgeft ett gemensamt yttrande vari Kooperativa förbundet har instämt. Sveriges hantverks- och industriorganisation ansluter sig till Industriförbundets yttrande. Några av remissinstanserna har bifogat yttranden från andra myndigheter eller sammanslutningar. Generaltullstyrelsen har sålunda bifogat yttranden från underlydande tullmyndigheter, kommerskollegium yttrande från Gollands handelskammare som ansluter sig till Stockholms handelskammares yttrande, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttranden från Göteborgs hamn, polismyndigheten i Göteborgs polisdistrikt och länsveterinären i länet samt Sveriges industriförbund yttrande från Sveriges kemiska industrikonlor.

Eftersom de föreliggande förslagen till väsentlig del avser alt anpassa olika tull- och skatleförfaltningar m. m. efter den nya tullprocedur som tuUagen och tuUstadgan innehåller synes det lämpligt alt här inledningsvis lämna en kortfattad redogörelse för vad den nya proceduren innebär (för närmare detaljer hänvisas, förutom till författningstexten, till prop. 1972: 110).

Vara som införs till tullområdet skall anges till förtullning vanligtvis genom att en tulldeklaration lämnas. Tullagen reglerar utförligt vUka uppgifter deklarationen skall innehålla. Vid förtullningen skall tullmyndigheten ta ut tull, skatt och annan införselavgift för varan. Det åligger den tullskyldige alt betala inte bara tull utan även andra avgifter som tullverket skall ta ut.

Prop. 1973:187 58

Enligt de nya bestämmelserna kommer tuUverkets befattning med godsvården i princip att upphöra och ersättas av godsvård i privat regi. Tullverket skall ge enskilda företag tillstånd att inrätta tullupplag, där oförtullad vara får förvaras under kortare tid i avvaktan på alt den förtullas eller tuUklareras på annat sätt. TUlståndet innebär att företaget får bedriva godsvårdsverksamhet i egen regi men under tullverkets överinseende. Förelaget svarar för att oförtullad vara inte tas ut från tullupplaget av någon som inte har rätt att förfoga över sådan vara. Vidare skall företaget förvara godset i lokal eller annat utrymme som har godkänts av tullverket. Tullmyndighet kan också meddela föreskrifter om sättet för förvaringen av gods. Förelaget skall ha sådan godsredovisning som tullverket kan godkänna. Även tullverket skall kunna inrätta tullupplag. Detta torde emeUertid ske endast i begränsad omfattning.

En viktig nyhet är att företag som bedriver mer regelbunden importverksamhet kan få ta hand om sina importvaror och i övrigt förfoga över dem innan de förtullas (hemtagning). För delta krävs tillstånd av tullmyndighet. Speditions- och liknande förelag torde inte få tiUstånd till hemtagning. Det förutsätts att tillstånd till hemlagning skall ges endast till företag som är etablerade i Sverige och som driver sin rörelse under sådana former att tullverket kan kontrollera deras uppgifter genom inspektionsbesök och bokföringsgranskning.

Vid varje tillfälle då hemtagare vill ta hand om gods skall han anmäla det hos tullverket, som undersöker om godset får tas hem. Hemtaget gods skall inom viss kortare tid anges till förtullning eller anmälas till annan tullklarering. Om godset skall förtullas är hemtagaren tullskyldig.

Om vara förlullas utan att först tas hem är den tullskyldig som anger varan till förtuUning. TuUagen reglerar inte vem som i delta fall skall ange varan till förtullning och därigenom bli tullskyldig. Det är godsvårdaren som får se till alt imporlgodset inte kommer i orätta händer.

Oförtullat gods får förvaras under längre lid i frihamnar och på tullager (tuUkreditlager, provianteringslager och transitläger). Frihamnarna upphör att i vissa hänseenden betraktas som utrikes ort. Detta är emellertid inte avsett alt i praktiken medföra annan ändring än alt oförtullat gods (t. ex. kranar och annan utrustning för hamnverksamheten) inte får användas i frihamnarna. Tullkreditiager är en ny form av lager och är avsett för gods som lagits hem och får inrättas bara av hemtagare. Provianteringslager motsvarar nuvarande provianteringsfrilager. Transitläger är avsett för gods som inte skall förvaras på annat sätt och får normalt inrättas endast av innehavare av tullupplag. Frihamn och tullager skall slå under tullverkets överinseende. Godset där kommer i allmänhet inte att förvaras under tullverkets lås.

I detta sammanhang bör påpekas att tUlstånd lill hemtagning torde

Prop. 1973:187 59

kunna medges oberoende av var i landet den som söker tillståndet driver sin rörelse. Delta innebär att hemtagna varor kan komma att förvaras och tullkreditiager att inrättas även på orter som ligger långt från någon tullanstalt.

Reglerna för transilering ändras inte i sak. De oförlullade varorna kommer alltså också i fortsättningen att stå under tullverkets överinseende när de sänds från en ort till en annan och när de återutförs ur landet.

Som redan framgått är huvudregeln enligt de nya bestämmelsema att vara som införts till tullområdet skall förtullas innan någon får förfoga över den. Av redogörelsen har emellertid också framgått att oförtullad vara får transiteras, läggas i frihamn eller på tullager eller tas ■om hand av hemtagare. Vidare får den ålerulföras. Rätten tUl sådana förfoganden kan emellertid inskränkas genom bestämmelser i andra författningar. En nyhet är att vara också får innehas med temporär tullfrihet utan att förtullas. Denna nyhet får emeUertid konsekvenser endast i fråga om den författningsmässiga regleringen. Den är alltså inte avsedd att innebära någon ändring i sak.

Om importvaran inte omedelbart efter införseln förtullas eller blir föremål för någon av de andra åtgärder som nyss nämnts skall den läggas upp på tullupplag.

När vara skall förtullas fastställs tull och annan avgift genom tulltaxering. Kan tull och annan avgift inte med en gång fastställas definitivt får avgifterna bestämmas genom preliminärt beslut. Är tulltaxering oriklig sker omtulltaxering om fråga därom väcks inom sex månader. Har den tullskyldige lämnat oriktig uppgift som lett till avgiflsborlfall kan efterlulltaxering ske inom fem år. Tulltaxeringsbeslut kan överklagas hos generaltullstyrelsen inom sex månader. Talan kan fullföljas hos kammarrätt och regeringsrätten. I vissa fall kan tullskyldig anföra besvär i särskUd ordning inom fem år.

I förtullningen ingår också att tull och annan avgift betalas. Detta skall ske inom 15 dagar från den dag då avgiftsbeslulet meddelades. Längre betalningsfrist kan dock medges i stor utsträckning. Betalningen sker då enligt särskild tuUräkning inom tid som generaltullstyrelsen bestämmer, dock senast inom en månad från den dag då räkningen utfärdades.

Gällande ordning, förslag, remissyttranden

FörtuUning m. m.

Gällande ordning

Bestämmelser om tulltaxering finns i tulltaxeringsförordningen (1960: 391, ändrad senast 1973: 607) och om tuUrestilution i förordningen (1929: 307) angående tullrestitution (ändrad senast 1972: 794). Kungl.

Prop. 1973:187 60

Maj:t har vid skilda tillfällen bemyndigats att göra avvikelser från de nämnda båda förordningarna och tulltaxan (1971: 920, ändrad senast 1973: 426). Med stöd av dessa bemyndiganden kan Kungl. Maj:t under vissa föratsättningar förordna att tull skall tas ut utöver vad som bestäms i tulltaxan eller att viss tuUfrihet eller tullrestitution inte skall medges enligt de bestämmelser som gäller i allmänhet. Kungl. Maj:t kan i vissa fall också förordna alt tull enligt tulltaxan inte skall tas ut eller skall tas ut med lägre belopp än som anges i taxan.

Enligt förordningen (1969: 274) om antidumping- och utjämningstull kan Kungl, Maj:t således förordna att sådan tull skall tas ut för vara som införs från utlandet. Förordnande får meddelas för att motverka skada av dumping eller subventionering i utiandet om skadan drabbar näringslivet i Sverige eller i annat land. Enligt förordningen (1969: 276) om särskild tullavgift i vissa fall kan Kungl, Maj:t — om särskilda skäl föreligger — förordna att vara som införs från utlandet skall beläggas med särskild tullavgift. Förordnandet skall underställas riksdagen inom en månad. Om riksdagen inte godkänner förordnandet gäller det högst en månad från riksdagsbeslutet. Nu nämnda båda förordningar gäller t. v. (jfr prop. 1973: 109, SkU 1973: 32, rskr 1973: 217).

Kungl. Maj:t har sedan år 1950 haft bemyndigande att förordna om antidumpingtull. Förordnade om sådan tull har varit i kraft, för nylonstrumpor under åren 1953—1955, och för väteperoxid under åren 1953 —1971, I likhet med flertalet övriga industriländer har Sverige anslutit sig till överenskommelsen (SÖ 1967: 73) den 30 juni 1967 om tillämpningen av artikel VI i det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT), den s, k, antidumpingkoden. En redogörelse för denna har lämnats i prop, 1967: 150. Koden reglerar ingående under vUka förutsättningar och på vilket sätt åtgärder mot dumping får vidtagas. Kungl. Maj:ts möjligheter att agera vid påstådd dumping är därför begränsade.

Bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om särskild tullavgift har funnits sedan länge. Förordnande har emellertid meddelats endast i ett fåtal fall, när en tullhöjning ansetts nödvändig. Senast skedde det år 1958 då minimitull infördes för gummidäck, vissa textUvaror (bl. a. nylonstrumpor) och porslinsvaror. Dessa minimitullar har sedermera arbetats in i tulltaxan.

När Sverige år 1960 anslöt sig till konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) gavs Kungl. Maj:t en fullmakt att förordna om de avvikelser från tulltaxan som föranleddes av förpliktelserna enligt konventionen. Fullmakten gavs i en särskild förordning. Tullawecklingen har numera slutförts. Härmed inträdde förbud mot restitution av tull på material som använts vid tillverkning av en vara om denna efter export skulle bli tullfri enligt EFTA-konventionen i importlandet. Med restitution avses varje anordning genom vilken tull efterskänks eller återbetalas när varan ex-

Prop. 1973:187 61

porteras men inte när den stannar i landet. Bestämmelser om förbudet meddelades med stöd av bemyndiganden i 16 § tulltaxeringsförordningen och 13 § tullrestitutionsförordningen.

Avtalen med de Europeiska gemenskaperna, EG (EEC och CECA) har liknande regler om tullavveckling och om förbud mot tullrestitution. Dessa avtal har föranlett ändringar i EFTA-konventionen. De författningsändringar som avtalen och den ändrade konventionen påkallat har genomförts med stöd av utvidgade bemyndiganden i 16 § tulltaxeringsförordningen (16 § ändrad 1972; 793) och 13 § tullrestitutionsförordningen (13 § ändrad 1972: 794).

Efter överläggningar vid Förenta nalionemas (FN:s) konferens för handel och utveckling (UNCTAD) infördes år 1971 bestämmelser om tullfrihet för varor från utvecklingsländerna (tullpreferenser). Det skedde genom att Kungl. Maj:t bemyndigades att förordna om tuUfrihet för sådana varor (8 § 23 tulltaxeringsförordningen, 8 § ändrad 1971: 961).

Enligt 13 § tulltaxeringsförordningen (13 § ändrad senast 1966: 344) kan Kungl. Maj:t förordna att tuU inte skall utgå i fråga om varuslag som inte alls eller endast i ringa omfattning är föremål för tillverkning inom landet. Förordnande i fråga om varuslag får avse högst två år i sänder. Förordnande kan meddelas även för enskild vara av nu nämnda slag (tullfrihet in casu). Denna möjlighet tillskapades av två skäl. Dels ville man undvika att framställningar om tullfrihet avvisades endast därför att det inte varit möjligt.att tulltekniskt klart avgränsa det åsyftade varuslaget. Dels borde tullfrihetsmedgivande kunna lämnas även när importen ägt ram redan innan framställningen hunnit slutbehandlas (jfr prop. 1966: 79 s. 23). Med stöd av 13 § har Kungl. Maj:t förordnat om tullfrihet för några hundra varuslag. Härutöver har Kungl. Maj:t i ett tjugotal fall per år förordnat om tullfrihet Ui casu. Tullbortfallet på grund av förordnandena uppgick år 1972 tUl omkring 45 milj. kr.

De sakkunniga

En utgångspunkt för de sakkunnigas granskning har varit att tullarnas betydelse minskat och kommer att minska än mer i framtiden. Helt klart är enligt de sakkunnigas uppfattning att tullarna nästan helt spelat ut sin roll som fiskalt instrament. Även från skyddssynpunkt är tullarnas betydelse avsevärt mindre nu än förr. De sakkunniga påpekar att flera betydelsefulla ändringar har skett på tullområdet under senare tid. Till de viktigaste får räknas tullsänkningarna enligt den s. k. Kennedyronden samt den europdska integrationen genom EFTA-konventionen och avtalen med EG. Även Kungl. Maj:ts förordnande om tullfrihet enligt 13 § tulltaxeringsförordningen och tullpreferenserna tUl utvecklingsländerna har inneburit lullborlfall, vilket dock inte har fört med sig några inskränkningar av betydelse, i tullskyddet för svensk industri. Det har beräknats, att endast något mer än tio procent av den

Prop. 1973:187 62

totala importen till Sverige kommer att beläggas med tull sedan tullawecklingen enligt EG-avtalen slutförts.

Mot denna bakgrand har de sakkunniga, när de utformat sitt förslag, ansett sig kunna se bort från fiskala aspekter och fästa mindre vikt vid tullarnas skyddseffekt än som gjorts tidigare.

I tuUagen behandlas inte frågan vilken tuU, skatt och annan införselavgift för varan som skall tas ut vid förluUningen. Den får aUtså lösas i de materiella författningarna. Dessa bör uttömmande reglera om och hur tullbeläggning skall ske. De materiella bestämmelserna som nu finns i tulltaxeringsförordningen bör föras över till den nya förordningen. Denna bör aUtså innehåUa bestämmelser såväl om fastställande av kvantitet och värde på vilka tull skall beräknas som om avvikelser från tullbdäggning enligt tulltaxan.

Som villkor för tuUfrihet gäller f. n. i allmänhet, framhåller de sakkunniga, att varan införs av vissa personer, förelag eller myndigheter eller för att användas i viss verksamhet eller i anledning av viss händelse. Flertalet regler härom tillämpas så att tullfrihet medges endast om varan före införseln är avsedd för den tullfrihetsberättigade eller för verksamheten, t. ex. genom köpekontrakt. För rätt tUl restitution av tull för en vara krävs ofta att den har införts av någon som har tillstånd till restitution. Övriga villkor för restitutionen skall i allmänhet ha uppfyllts inom viss tid från införseldagen. I nuvarande tullförfarande får dessa regler anses naturliga. Bestämmelserna innebär nämUgen bl. a. att tullverket i princip tar hand om importgodset vid införseln och inte lämnar det ifrån sig förrän det lulltaxerats och tullen betalts. Tullverket prövar också behörigheten hos den som anmäler varan till förtullning.

Det blir emellertid enligt de sakkunniga inte lika naturligt att knyta an bestämmelserna till införseldagen i den nya tullproceduren. I denna tar tullverket ingen egentlig befattning med importvaran. Verket har inte heller något inflytande över vem som tar hand om vara vid hemtagning, så länge denne är en godkänd hemtagare, eller i andra fall. Avgörande för vem som skall uppfyUa förpliktelserna mot luUverket bUr hemtagningen eller angivningen till förtullning.

Övervägande skäl har därför av de sakkunniga ansetts tala för alt förhållandena vid hemtagningen eller angivningen till förtullning skall vara avgörande för om t, ex, tullfrihet skall medges, I författningsförslagen har detta i regel uttryckts så att tullfrihet medges för vara som förtullas för en person, ett företag eller en myndighet eller för att användas för visst ändamål. Vidare föreslås alt dagen för angivning till förtullning blir utgångspunkt för beräkning av tid, bl, a, för att bevara rätten till restitution av tull för en vara.

När det gäller Kungl. Maj:ts rätt att förordna om avvikelser från tulltaxan, tulltaxeringsförordningen eller tuUrestitulionsförordningen framhåller de sakkunniga att möjligheten för Kungl. Maj:t alt införa

Prop. 1973:187 63

särskild tullavgift, antidumping- eller utjämningstull utan alt höra riksdagen i förväg bidrar till beredskapen på det tull- och handelspolitiska området. Sådan beredskap behövs alltjämt. Denna möjlighet bör därför finnas även i fortsättningen på i stort sett oförändrade villkor.

När Kungl. Maj:t förordnar om särskild tullavgift skall förordnandet underställas riksdagen för godkännande. Rätten att införa antidumping-och utjämningstullar är starkt kringskuren genom GATT:s antidump-ingkod. Beredskapslagstiftningen på dessa områden stämmer väl överens med de åtgärder som kan vidtas enligt EFTA-konventionen och Sveriges avtal med EG. De sakkunniga anser därför att bemyndigandena för Kungl. Maj:t utan olägenhet kan gälla utan tidsbegränsning och föreslår att fullmakter utan tidsbegränsning tas in i tullförordningen.

I departementspromemorian med förslag till nya bestämmelser om tullrestitution föreslogs att rätten till industri- och handelsreslitution inte skulle omfatta antidumping- och utjämningslull. Åtminstone i fråga om handdsrestitution väckte förslaget viss tvekan. De sakkunniga föreslår nu inte något sådant undanlag från restilutionsrälten vare sig när det gäller antidumping- eller utjämningstull eller när det gäller särskUd tullavgift. Det förutsätts emellertid att frågan kommer all övervägas när det kan bli aktuellt att meddela förordnande om sådana tullar.

Fullmakter för Kungl. Maj:t att förordna om avvikelser som föranleds av EFTA-konventionen och avtalen med EG finns nu i tulltaxeringsförordningen och i tullrestitutionsförordningen. De sakkunniga föreslår att dessa två fullmakter ersätts av en, som tas in i tullförordningen. Någon ändring i materiellt hänseende anses inte behövas. Det har vidare ansetts lämpligt att fullmakten för Kungl. Maj:t att medge tullfrihet för varor från utvecklingsländerna tas in i samma bestämmelse och att den utformas så att Kungl. Maj:t får förordna inte bara om tullfrihet utan också om annan avvikelse från luUförordningen och från tulltaxan. Därigenom skulle det bli möjligt bl. a. all medge tullnedsättning i vissa fall när tullfrihet inte bör komma i fråga.

Det kan enligt de sakkunnigas mening sältas i fråga om en särskild tullfrihetsregel, motsvarande 13 § tulltaxeringsförordningen för varor som inte tillverkas i Sverige behövs när EG-avlalens tullavtrappning slutförts. Från andra utgångspunkter kan emellertid hävdas all regeln då får än större betydelse för de varor som fortfarande blir tullbdagda. De sakkunniga föreslår att den behålls t. v. och alt fullmakt att förordna om tullfriheten tas in i tullförordningen. Förordnande om tullfrihet för varuslag bör Uksom hittills meddelas i särskild kungörelse.

De sakkunniga framhåUer att Kungl. Maj:t ofta har att pröva frågor om tuUfrihet för särskUda varusändningar. Innan Kungl. Maj:t fattar beslut i ärendena inhämtas yttrande från kommerskollegium och generaltullstyrelsen. Remissmyndighetema är väl förtrogna med de principer efter vilka tullfriheten medges. För att möjliggöra en något snabbare

Prop. 1973:187 64

handläggning av ärenden om tullfrihet m casu föreslår de sakkunniga att Kungl. Maj:t får delegera viss beslutanderätt till generaltullstyrelsen. Tanken är alt styrelsen skall få avgöra ansökningsärende om tullfrihet in casu i samråd med kommerskoUegium, under föratsättning att ämbetsverken är ense om beslutet. Är de ej ense skall ärendet överlämnas till Kungl. Maj:t. Ärende som gäller ändring i förteckningen över tullfria varuslag skall alltid överlämnas tUl Kungl. Maj:t.

Remissyttrandena

Remissmstansema tar främst upp vissa frågor om restitution av särskild tullavgift, antidumping- och utjämningstull och om Kungl. Maj:ts rätt att förordna om tullfrihet för varor som inte tUlverkas i landet.

När det gäUer särskild tullavgift, antidumping- och utjänmingstull delar Sveriges grossistförbund m. fl. de sakkunnigas uppfattning alt det i den nya tullförordningen inte bör göras något undantag från reslitu-tionsrätt för särskUd tullavgift eller antidumping- eller utjämningstull. Med hänsyn tUl att någon fast intemationell praxis knappast kan sägas föreligga synes det förbundet lämpligt att i varje särskUt fall, när sådana tullar aktualiseras, också besluta hur man skall förfara i detta hänseende. Det anses att Sverige med sitt betydande exportintresse inte bör gå i spetsen för en ny ordning. Inte heller kommerskoUegium har något att invända mot de sakkunnigas uppfattning. Hinder bör enligt kollegiets mening i varje fall inte föreligga att medge handdsrestitution av antidumping- eller utjämningstull när identitet råder mellan export och import, medan kollegiet finner det naturligt att industri-, varvs-och flygrestitution av sådan tull inte medges. Särskild tullavgift bör enligt kollegiets mening kunna restitueras. Sveriges industriförbund anser för sin del att det från konkurrenssynpunkt är lika viktigt att dumpade varor inte kommer lill användning för exportproduktion som att varor lill dumpingpriser inte kommer in och konsumeras i landet. Förbundet hemställer att det redan i tullförordningen eller i tUlämpningsföreskriflerna tUl förordningen anges att antidumping- och utjämningstull inte får restitueras. SärskUd tullavgift bör däremot enligt förbundet jämställas med tull och kunna restitueras.

Om de sakkunnigas förslag att Kungl. Maj:t bör få överlåta beslutanderätt på generaltullstyrelsen i en del av ärendena om tullfrihet enligt 13 § tuUtaxeringsförordningen (ärenden om tullfrihet in casu) är meningarna delade. Förslaget tillstyrks av statskontoret och riksrevisionsverket. Statskontoret finner förslaget innebära en inte oväsentiig rationalisering av ärendenas handläggning. Med hänsyn till den fleråriga praxis som numera under medverkan av generaltullstyrelsen och kommerskollegium utbildats bör enligt statskontorels mening en reform i enlighet med förslaget få anses naturlig. Sveriges industriförbund och

Prop. 1973:187 65

Sveriges kemiska industrikontor ifrågasätter om inte beslutanderätten bör delegeras till kommerskollegium. Industriförbundet påpekar att beslutanderätten också bör ligga hos kommerskollegium eftersom den sakliga prövningen av tullfrihetsfrågan görs där. Kemikontoret ifrågasätter vidare om det inte är lämpligt att föreskriva att myndighetsbeslut endast får träffas i ärenden, om vilka de två myndigheterna är ense om bifall. I fall där man är ense om avslag, kan det för sökanden vara önskvärt att få viss tid för inkommande med ytterligare uppgifter eller invändningar mot myndigheternas argument för avslag. Det får enligt kemikontoret under alla förhåUanden förutsättas att myndigheterna utarbetar och redovisar skälen för sina ställningstaganden.

Även enligt kommerskollegiets mening bör beslutanderätten delegeras liU kollegiet för den händelse delegering anses böra ske. Kollegiet menar emellertid att beslutanderätten i alla ärenden om tullfrihet enligt 13 § tulltaxeringsförordningen i så fall bör överlåtas på kollegiet och hänvisar till att kollegiet i oUka sammanhang framhåUit att möjligheten till in casu-medgivanden inte innebär någon ändring av grundförutsättningarna för tullfrihetsinstilutets tillämpning. Denna kollegiets uppfattning har, påpekas det, stöd i vad som anfördes i proposition 1966: 79 angående införande av in casu-institutet. In casu-möjligheten liUskapa-des dels för att undvika att framställningar måste avvisas enbart därför att det inte varit möjligt att tuUtekniskt klart avgränsa det åsyftade vamslaget, dels för alt möjliggöra ett tullfrihetsmedgivande även när importen ägt rum redan innan framställningen hunnit slutbehandlas, I övrigt skulle de allmänna rikllihjerna för tillämpningen av tullfrihetsinstitutet vara oförändrade. Mot denna bakgrund finns i princip ingen skillnad i bedömningsgrunderna mellan "list-varor" och ''in casu-varor" och kollegiet finner det därför naturligast alt bedömningen i de båda fallen förläggs på samma håll. Kollegiet har intet att erinra mot en delegering.

Generaltullstyrelsen motsätter sig delegering över huvud taget och anser f. ö. att frågan om tullfrihet enligt 13 § tulltaxeringsförordningen och dess tiUämpning borde omprövas, I proposition (1960: 98) med förslag lill tulltaxeringsförordning uttalade departementschefen all enbart den omständigheten att ett varuslag ej är föremål för tillverkning inom riket inte kunde anses utgöra något avgörande argument för alt medge tullfrihet för detsamma. Vid prövning av frågan om tullfrihet borde självfallet beaktas även övriga inverkande faktorer.-Innebörden av del föreslagna bemyndigandet fick sålunda närmast anses vara att i de fall då Kungl, Maj:t vid prövning av en tullfråga finner, att tillräckliga skäl för lullbefridse föreligger, Kungl, Maj:t under angivna förutsättningar äger genomföra denna åtgärd utan att frågan föreläggs riksdagen. Departementschefen anslöt sig också till vad kommerskoUegium och generaltullstyrelsen anfört till stöd för en restriktiv tillämpning av

5 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 187

Prop. 1973:187 66

bestämmelsen i fråga. De första åren efter bestämmelsens införande till-lämpades den i enlighet härmed mycket återhållsamt. Efter hand har emellertid en ändring inträtt. Förteckningen över tullfria varuslag upptar f. n, omkring 300 varuslag med i många fall komplicerad varubeskrivning. Sedan möjlighet till tullfrihet in casu öppnats år 1966 har därutöver varje år lämnats i medeltal drygt 20 sådana medgivanden. Antalet ansökningar om tillämpning av 13 § har beräknats uppgå tUl omkring 200 per år. Handläggningen av dessa ärenden kräver omfattande utredningsarbete och är en avsevärd belastning för såväl generaltullstyrelsen som kommerskollegium. Styrelsen anför bl, a, vidare att efter bestämmelsernas införande avsevärda förändringar i tuUförhåUan-dena inträtt vUka minskat betydelsen av ifrågavarande anordning, I detta hanseende nämns bl, a. den avsevärda reducering av framför aUt maskinluUarna som skett genom GATT-förhandlingar och Sveriges fri-handelsöverenskommdser med EG och EFTA. Ehuru styrelsen mot bakgmnden av det anförda finner en allmän omprövning av såväl bestämmelserna i 13 § som deras tillämpning motiverad vill styrelsen inte i delta sammanhang aktualisera någon sådan. Skulle beslutanderätten delegeras, anser styrelsen med hänsyn till frågornas natur att kommerskollegium bör vara ensam beslutsmyndighet.

Tullvärde

Gällande ordning

I likhet med bl. a. EG och de övriga EFTA-länderna har Sverige anslutit sig till konventionen den 15 december 1950 angående varors tull-värde. Enligt konventionen skall de anslutna länderna i sin lagstiftning föra in den definition av tullvärde som finns i bil. I till konventionen. Vid tillämpningen av definitionen skall dessutom iakttagas vissa anmärkningar som finns i bil. II till konventionen. Tillämpningen av konventionen övervakas av lullsamarbetsrådet i Bryssel.

Enligt artikel I skall tullvärdet anses vara lika med normalpriset. Därmed förstås det pris som en vara skulle betinga vid en försäljning i öppna marknaden mellan en köpare och en säljare som är oberoende av varandra. Försäljningen skall antas ske vid den tidpunkt då tullen blir betalbar. Den tidpunkt då tullen blir betalbar skall fastställas enligt varje lands lagstiftning. Den kan t. ex. utgöra den dag då yaruanmälan lämnas eller registreras, avgiftema erläggs eUer varorna får hämtas. För den tänkta försäljningen gäller vissa förutsättningar. Varan skall avläm-

> 1 en rekommendation den 7 juni 1967 föreslog tullsamarbetsrådet vissa ändringar i bil, 1 och II till konventionen. Ändringarna avsåg endast den språkliga och redaktionella utformningen. För Sveriges del har ändringarna godkänts av 1968 års riksdag (prop, 1968: 156, BeU 1968: 71, rskr 1968: 375). De har trätt i kraft under år J972. Den nu gällande lydelsen av bil. I (värdedefinitionen) och II (förklarande anmärkningar till definitionen) finns tillsammans med svensk översättning intagen i bil. tiU prop. 1968: 156.

Prop. 1973:187 67

nas till köparen i den hamn eller på den ort där den kommer in till importlandet (införselorten). Alla kostnader för att sälja varan och avlämna den på införselorten skall åvila säljaren, varav följer att dessa kostnader skall räknas in i normalpriset. Tullar och avgifter som utgår i importlandet skall åvila köparen och dessa kostnader skall sålunda inte räknas in i normalpriset. Normalpriset skall anses innefatta värdet av rätt att använda patent, mönster, modell eUer varumärke.

De grandläggande reglerna för tullvärdeberäkning vid import lill Sverige finns i 3 § andra och tredje styckena tulltaxeringsförordningen (3 § ändrad senast 1966: 344).

De sakkunniga

De sakkunniga erinrar om alt tullvärdekonventionen har ratificerats efter godkännande av riksdagen och förutsälter att även eventuella ändringar i konventionen skall godkännas av riksdagen innan de leder till författningsändringar. Lagstiftningsarbetet på detta område kan enligt de sakkurmigas mening ofta betraktas som en i det närmaste e.xpéditio-nell åtgärd. De sakkunniga har därför utformat tuUvärdebeslämmelserna i förslaget till förordning i huvudsak som en allmän fullmakt för Kungl. Maj:t att utfärda föreskrifter på grundval av konventionen.

Remissyttrandena

Remissinstanserna har intet att erinra mot de sakkunnigas förslag att Kungl. Maj:t bemyndigas utfärda bestämmelser om lullvärde på grandval av konventionen.

Tullfrihet för varor med viss användning

Gällande ordning

Enligt 5 § 1 mom. tulltaxeringsförordningen (5 § ändrad senast 1971:1226) medges på de vUlkor som Kungl. Maj:t bestämmer befrielse från tull för ämnen som huvudsakligen används som läkemedel eller för tillredning av vissa farmaceutiska produkter ävensom för varor som är avsedda alt användas uteslutande för vissa angivna ändamål. Hit hör bl. a. material och andra artiklar, som varvs- eller verkstadsföretag inför för att använda uteslutande för arbeten vid vUka varvsindustrirestitution kan komma i fråga ( 5 § 1 mom. e). En motsvarande tullbefrielse medges på flygindustrins område (5 § 1 mom. f). I övrigt kan nämnas tull-befrielsen för delar till vapen och ammunition för mUitärt brak, härunder inbegripet delar till stridsvagnar och andra pansrade stridsfordon (5 § 1 mom. g).

De sakkunniga

Bestämmelser om tullbefrielse för varvs- och flygmaterial har inte tagits med i den paragraf i förslaget som motsvarar 5 § 1 mom. tull-

Prop. 1973:187 68

taxeringsförordningen. Däremot har i de föreslagna reglerna om tullrestitution tagils in föreskrifter om att befrielse från tull i stäUet för restitution kan medges för vara som förtullas för att användas för ändamål som medför rätt tiU varvs- eller flygrestitution. I övrigt har de sakkunniga föreslagit endast redaktionella ändringar i de förevarande bestämmelserna.

Remissyttrandena

När det gäller tullfriheten för delar till vapen och ammunition för militärt bruk påpekar försvarets materielverk att den tekniska utvecklingen inom försvarsindustrin medfört att anskaffningen numera i allt större utsträckning avser hela vapensystem. Svårigheter kan uppslå att särskilja den speciella tullfria vapendelen som ingår i systemet. Tullfriheten bör enligt materielverkets uppfattning utökas att omfatta hela vapensystem ävensom delar därtill oavsett om delarna kan utnyttjas för annat ändamål. Vidare bör utbildningsmaterid för användning av vapensystem befrias från tull. För det fall att en vara inte kommer tiU avsedd användning och tull skall betalas ifrågasätter generaltullstyrelsen om inte det behövs en regel som anger att tullen skall anses ha förfallit till betalning den dag som skulle ha varit förfallodag om tullfrihet ej medgetts. Styrelsen hänvisar till att de sakkunniga föreslår en motsvarande bestämmelse när fråga är om tullrestitution (22 § i förslaget tiU tullförordning).

Tullfrihet för särskilda rättssubjekt

GäUande ordning

Bestämmelser om tullfrihet för varor som införs av vissa rättssubjekt eller inkommer för deras räkning finns i 8 § 1—3 tulltaxeringsförordningen. Tullfrihet medges enligt 1 för varor som importeras av medlem av det kungliga huset och enligt 2 för varor som införs av främmande stats beskickning, av person som tillhör sådan beskickning eller av någon av hans familjemedlemmar i enlighet med lagen (1966: 664) med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier (ändrad senast 1973: 554), Enligt 2 gäller vidare att tullfrihet medges, i den mån Kungl, Maj:t förordnar därom, för varor som införs av främmande stats konsulat, av person som tUlhör sådant konsulat eller av någon av hans familjemedlemmar. I förekommande fall får hänsyn tas till om den främmande staten medger Sverige motsvarande förmån. Kungl. Maj:t har förordnat om sådan tullfrihet i 26 § tulltaxeringskungördsen (26 § ändrad senast 1969: 500).

Bestämmelser om tuUfrihet för varor som förs in av internationella organisationer eller av personer knutna tUl sådana organisationer finns i 8 § 3 tulltaxeringsförordningen. Förmånen medges om de enligt annan författning är berättigade till tullfrihet i enlighet med stadga eller avtal

Prop. 1973:187 69

som gäller i förhållande till Sverige. Även dessa fall regleras närmare i lagen med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier. I lagens 2 och 3 §§ anges huvuddelen av de organisationer — FN, Europarådet m. fl. — och personer som åtnjuter immunitet och privilegier enligt stadga eller avtal.

Enligt 5 och 6 §§ lagen med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier åtnjuter Nordiska ministerrådets sekretariat i Oslo, sekretariatet för nordiskt kulturellt samarbete i Köpenhamn och Nordiska rådets presidiesekretariat samt personer med anställning vid sekretaria-len jämte deras familjer, utan hinder av bestämmelse i annan författning, immunitet och privUegier enligt den tidigare nämnda konventionen om Nordiska ministerrådets sekretariat och dess rättsliga ställning resp, tilläggsprotokollet om Nordiska rådets presidiesekrelariat och dess rättsliga ställning. Dessa bestämmelser har ännu inte trätt i kraft. De träder i kraft den dag Kungl, Maj:t bestämmer.

De sakkunniga

De ändringar som de sakkunniga föreslår i bestämmelserna om kungahusets tull- och skatteförmåner vid import har endast redaktionell karaktär. Någon saklig ändring föreslås inte heller i reglema om tullförmåner för andra länders representationer eller för intemationeUa organisationer.

Remissyttrandena

Frågan om tullfrihet för särskilda rättssubjekt berörs ej särskUt av remissinstanserna.

Annan särskild tullfrihet

Gällande ordning

Den särskUda tullfriheten är i stor utsträckning bunden genom internationella avtal eller utformad enligt rekommendationer av internationella organisationer. De flesta avtalen föreskriver frihet inte bara från tull utan också från andra avgifter som annars skulle tas ut på grund av införseln.

Enligt 8 § 1—3, 5—24 tulltaxeringsförordningen (punkten 4 upphävd 1966: 395) medges särskUd tullfrihet för varor av skiftande slag och avsedda för olika ändamål (om frihet från skatter och övriga införselavgifter se avsnittet om skatteförfatlningarna). Fråga om tullfrihet enligt 1—3 och 23 har redan berörts. Det fall av tullfrihet som avses i punkt 9 behandlas i avsnillet om emballage m. m. Av de övriga fallen berörs här endast sådana som tas upp av de sakkunniga eller remissinstanserna.

Utrustning för luftfart. I den mån typisk markutrustning

Prop. 1973:187 70

och speciell undervisningsmateriel används vid eller i samband med civil luftfart medges tullfrihet för varorna enligt 8 § 15. Förutsättning härför är dock att varorna införs av luftfartsmyndigheten eller lufttrafik-företag. Enligt 5 § 1 mom. f åtnjuts vidare tullbefrielse på de vUlkor Kungl. Maj:t bestämmer för delar, tUlbehör och material som är avsedda att användas uteslutande för byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning av luftfartyg eller av delar eller tillbehör tUl luftfartyg. Detta gäller i fråga om nybyggnad dock endast om varan införs av tUlverkare av luftfartyg eller av motorer tUl sådana. Kungl. Maj:t har med stöd av 5 § 1 mom. f bl. a. förordnat att luftfartsmyndighet får åtnjuta tullbefrielse för vara som skall användas vid provning av flygsäkerhetsmateriel.

Arv och gåvor. Internationella överenskommelser föreligger inte om tullfrihet för benefika förvärv i allmänhet. De svenska tullfri-hetsbeslämmdserna omfattar bl. a. gåvor till vetenskapliga institutioner för användning i deras verksamhet. Varor för sådan användning behandlas i överenskommelsen den 22 november 1950 om import av materiel för undervisning samt för vetenskapliga och kulturella ändamål (UNESCO-konventionen), De svenska bestämmelsema om tullfrihet för gåvor med sådan användning går emellertid utöver förpliktelserna enligt konventionen. Enligt en rekommendation av tullsamarbetsrådet i Bryssel bör rådets medlemsstater så långt möjligt befria bl, a, privata gåvoförsändelser från tiUl och andra avgifter vid införseln,

I den mån Kungl, Maj:t förordnar om det medges tuUfrihet enligt 8 § 13 tulltaxeringsförordningen för varor, som införs i anledning av arv, testamente eller gåva (härunder inbegripet utmärkelsetecken), samt för varor som köpts för medel som skänkts från utlandet. Kungl. Maj:t har förordnal om tullfrihet för husgeråd och andra lösören som erhållits i arv eller genom testamente, vissa utmärkdselecken, heders- och minnesgåvor, utställningsmedaljer och tävlingspriser, samt gåvor till sjukhus eller allmän vårdanstalt, till sjömän från främmande land, lill vetenskaplig institution för användning i dess verksamhet och lill enskild person.

Varor för humanitära hjälpaktioner. Enligt 8 § 16 tulltaxeringsförordningen medges tullfrihet för varor som införs för tUlfällig användning vid aktuellt räddnings- eller bärgningsföretag eller därmed jämförlig humanitär hjälpaktion. De internationella överenskommelserna på området förutsätter endast temporär befrielse från avgiftema. I Sverige medges emellertid definitiv tullfrihet redan vid införseln. Detta bidrar givetvis lill den snabbhet i tullbehandlingen som ofta torde vara nödvändig i de situationer som bestämmelsen är avsedd för.

Varor till utställningar och mässor. Bestämmelser om tullättnader vid införsel av utstäUningsvaror o. d. finns i tuUkon-venlionen den 8 juni 1961 angående införsel av varor avsedda att vi-

Prop. 1973:187 71

sas eller användas vid utställningar, mässor, möten eller liknande evenemang (SÖ 1964: 7). Artikel 6 i konventionen reglerar införseln av de varor som behandlas i detta avsnitt. Sådana varor skall få föras in utan tull, skatt och andra avgifter som kan tas ut i samband med införsel. Om endast temporär avgiftsbefrielse medges skall återutförsd av varorna inte krävas. Kungl. Maj:t kan enligt 8 § 21 tulltaxeringsförordningen förordna om tullfrihet för varor som är avsedda att delas ut eller förbrukas vid utställningar och mässor. Sådant förordnande har meddelats genom 35 a § tulltaxeringskungördsen (35 a § ändrad senast 1968: 364).

De sakkunniga

I 11 § av förslaget har de sakkunniga tagit upp fall om vilka det ansetts lämpUgt att riksdagen meddelar uttömmande bestämmelser. De fall där detaljregleringen ansetts böra ankomma på Kungl. Maj:t har tagits upp i 12 § av förslaget.

De sakkunniga föreslår i huvudsak endast redaktionella ändringar i förhållande till nuvarande bestämmelser.

En saklig ändring föreslås beträffande utrustning för luftfart. Svenska kommunförbundet har i en framställning som Kungl. Maj:t har överlämnat till de sakkunniga hemställt att tuUfrihet medges för markutrastning och undervisningsmateriel även när införsel sker för kommun eller kommunalt förelag för flygplatsdrift. GeneraltuUstyrelsen och luftfartsverket har tillstyrkt framställningen. De sakkunniga föreslår alt tullfriheten medges när varorna förtullas för flygplatsförvaltnings räkning, oavsett vem som är förvaltningens huvudman, I den föreslagna bestämmelsen anges att varoma skal! vara specialkonstruerade för sitt ändamål.

De sakkunniga föreslår i anslutning tUl regeln om tullfrihet för arv och gåvor att tullfrihet skall få medges även för varor som lånas utan vederlag. Förslaget är föranlett av en framställning som överlämnats till de sakkunniga för yttrande, I framställningen begär Forskningsrådens samarbetsddegation att gratislån lUl vetenskapliga institutioner skall jämställas med gåvor. Därigenom skulle sådan lånad utrastning kunna införas ulan tull och mervärdeskatt. De sakkunniga påpekar att uthyrning av varor inom landet är en skattepliktig tjänst enligt förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt. Beskattningsvärde är vederlaget. Skatt utgår alltså inte på gratislån inom landet. De sakkunniga ansluter sig därför lUl uppfattningen att gratislån bör jämställas med gåva. Förslag till förordning om frihet från införselavgift har utformats i överensstämmelse härmed. Med anknytning till tullfriheten för varor till utställningar och mässor framhåller de sakkunniga alt det förekommer att tillverkare ocb exportörer i ett land samordnar sina ansträngningar att öka försäljningen av varor till Sverige, Samordningen

Prop. 1973:187 72

sker i regel genom landets diplomatiska representation eller handelsrepresentation i Sverige eller genom någon officiell organisation. Sådana försäljningsanslrängningar sker inte sällan genom att en intensiv reklam ordnas i och utanför butiker som säljer landets varor, I samband med sådana aktioner införs affischer, dekorationsmaterial och annat reklammaterial. Tull- och skattefrihet kan inte medges för materialet utan särskilt beslut av Kungl. Maj:t. De sakkunniga anser det rimligt att tullfrihet medges för sådana varor. I förslaget liU tullförordning har därför tagits in etl bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om tullfrihet för varor som skall användas, dels i likhet med vad som gäller nu vid utställning eUer mässa, dels också vid annat liknande evenemang som ordnas för alt främja försäljningen av utländska varor.

Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen har de sakkunnigas förslag i denna del inte föranlett någon erinran utom på ett fåtal punkter. GeneraltuUstyrelsen föreslår att tullfriheten enligt 8 § 8 tulltaxeringsförordningen för sådana varor som inkommer tillsammans med djur och motsvarar djurens behov under transporten lill bestämmelseorten även i fortsättningen får avse livsförnödenheter som är ett vidare begrepp än det av de sakkunniga föreslagna fodermedel. Eftersom vara som i och för sig är markutrustning eller undervisningsmateriel som skall användas vid eller i samband med civil luftfart likaväl kan användas för militärt ändamål bör i den föreslagna bestämmelsen om sådan utrustning och materiel enligt styrelsens mening inte anges att den skall vara specialkonstruerad för civilt luftfartsändamål utan endast för användning som luftfartsutrustning. Delar och tillbehör till utrustningen bör också vara tullfria. Detta innebär en viss utvidgning i förhållande till de sakkunnigas förslag, eftersom delar och tiUbehör inte behöver vara specialkonstruerade som luftfarlsutrustning. Utvidgningen motiverar styrelsen med att tidsödande utredningar vid förtullning av särskilt inkommande delar och tillbehör avsedda för specialkonstruerad markutrustning eller undervisningsmateriel därigenom kan undvikas.

I anslutning till de sakkunnigas förslag till bestämmelse om tullfrihet för luftfartsutrustning anför Sveriges redareförening att det synes föreningen rimligt alt också den utrustning som används i hamnarna för betjänande av sjöfarten borde komma i åtnjutande av motsvarande tullfrihet, även om tullfriheten för luftfarlsutrustning är baserad på en konvention av den 7 december 1944 om internationell civil luftfart. Föreningen framhåller att medan luftfarten genom Svenska kommunförbundels framstäUning föreslås få en utvidgad tullfrihet, del för sjöfartens vidkommande blir en viss skärpning genom att frihamnarna inte

Prop. 1973:187 73

längre betraktas som utrikes ort. Detta innebär t, ex,, att nyanskaffning av kranar och annan utrustning för hamnverksamheten inte får användas stadigvarande i frihamnarna utan förtullning. Föreningen anser, att sjöfarten och luftfarten borde behandlas Uka,

Med anledning av att bestämmelsen om tullfrihet för varor, som införs för att användas vid hjälpaktion, i sakkunnigförslaget endast angetts gälla humanitär hjälpaktion påpekar generaltullstyrelsen all tullfriheten bör omfatta även vara som införs för att användas vid sådant aktuellt räddnings- eller bärgningsföretag som inte utgör humanitär hjälpaktion. Styrelsen föreslår också ett tUlägg av en ny punkt i 12 § luUförordningen varigenom tullfrihet skulle medges för hålkort, band och annat medium med registrerade data för statistikmaskin eller dator. Enligt de sakkunnigas förslag till tillämpningsföreskrifter skall tull- och skaltefrihet för datamedia medges om införseln sker för undervisningsändamål eller för vetenskapligt eller kulturellt ändamål. Vid införsel för annat ändamål skall varor av här avsett slag tullbehandlas som varor i allmänhet. Stansade hålkort och hålremsor är hänförliga till tulltaxenr 48,21 med tull av 4 % av värdet. Härjämte utgår i regel mervärdeskatt. Det förekommer enligt generaltuUstyrelsens erfarenhet i allt större utsträckning att dylika stansade media tillhandahålls från utiandet ulan vederlag i samband med kommersiell verksamhet. Utländska dalaföretag hyr ledig maskintid här i landet för överföring av dala till magnetband eller utskrift i klartext. Internationella affärsföretag anlitar sin maskinpark i Sverige för bearbetning av i utlandet registrerade data. Nämnda datamedia har inget värde för utomstående och utgör ingen egentlig handelsvara. Styrelsen framhåller att del finns ett växande behov av förenklade tullformaliteter för nämnda datamedia och anser skäligt att tull-och annan avgiftsfrihel får åtnjutas för dem vid införseln. Därför föreslås alt tullfrihet medges i den omfattning Kungl, Maj:l bestämmer för hålkort, band och annat medium med registrerade dala för statislikmaskin eller dator, I styrelsens förslag till tillämpningsföreskrifter är denna tullfrihet dock begränsad till att omfatta endast varor som införs utan vederlag.

Gränstrafik, varor helt eller delvis av svenskt ursprung

Gällande ordning

Enligt 9 § tuUtaxeringsförordningen får tullfrihet åtnjutas för varor, som införs i egentiig gränstrafik, i den omfattning Kungl, Maj:t förordnar, Kungl, Maj:ls förordnande finns i 36 och 36a §§ tulltaxeringskungördsen (36 § ändrad senast 1968: 364, 36a § införd 1972: 117), Bestämmelserna reglerar den speciella tullfrihet som medges befolkningen och företag i gränstrakterna meUan Sverige samt Finland och Norge.

Prop. 1973:187 74

Varor helt eller delvis av svenskt ursprung. Enligt 6 § tulltaxeringsförordningen (6 § ändrad senast 1968:359) får tullfrihet eller tullnedsättning medges för svensk eller i Sverige förtullad vara som återinförs efter utförsel. För vara som återinförs utan att ha undergått egentiig bearbetning medges tullfrihet. Har det i utiandet visat sig nödvändigt att avhjälpa en bristfällighet hos en vara för att få den i användbart skick räknas åtgärden inte som egentlig bearbetning av varan. Har varan i andra faU reparerats i utlandet utgår tull med 5 % av det belopp som har betingats för reparationen. För vara som efter reparation i utlandet införs i utbyte mot svensk eller i Sverige förtullad vara av samma slag kan efter tUlstånd av generaltuUstyrelsen tull beräknas efter 5 % av ett belopp som svarar mot reparationskostnaden. För vara som har undergått annan bearbetning än reparation och som innehåller svenskt eller i Sverige förut förtullat material kan tullnedsättning medges med belopp som svarar mot tullen på sagda material. Tullnedsättning medges även för värdelullbelagd vara när varans tUlverkning har innefattat svenskt konstruktionsarbete eller annan liknande prestation.

De sakkunniga

De sakkunniga föreslår ingen saklig ändring i nu berörda regler.

Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen har endast Sjöassuradörernas förening tagit upp någon fråga inom förevarande avsnitt. Frågan sammanhänger med reglerna för varor av svenskt ursprung. Föreningen anknyter till regeln att vara kan få återinföras tullfritt när varan har skadats och reparerats utomlands och anför att erfarenheten har visat alt det ej sällan inträffar fall då det befinns fördelaktigare att företa reparation i Sverige med användande av från leverantören bestäUda reservdelar än att återsända godset lill denne för reparation. Ett exempel härpå är komplicerade maskiner som hemtagils till importören ulan föregående tull-taxering och som vid uppackningen befinns skadade. Enligt föreningens uppfattning föreligger förutsättningar för tullfri import av reservdelar i dylika fall och föreningen hemställer att behövUga bestämmelser eller anvisningar måtte utfärdas härom.

Emballage och transporttekniska hjälpmedel

Gällande ordning

Behandlingen i tullhänseende av emballage och liknande artiklar täcks av olika konventioner, som Sverige har anslutit sig lill. Sådana frågor regleras i tull konventionen den 6 oktober 1960 om tUlfällig införsel av emballage (SÖ 1961: 14), tullkonventionen den 18 maj 1956 om godsbehållare (SÖ 1959: 33) och den europeiska konventionen den

Prop. 1973:187 75

9 december 1960 om behandling i tullhänseende av lastpaUar, som nyttjas vid intemationell transport (SÖ 1961: 49), Det bör nämnas att det numera föreligger ett förslag till ny konvention om godsbehållare, undertecknad den 2 december 1972 i Geneve.

Enligt 4 § tulltaxeringsförordningen (4 § ändrad senast 1970: 930) skall emballage vari varor införs inte beläggas med särskUd tull, om inte det är att anse som självständig handelsvara. Även för emballage som kommer in särskilt eller som skall anses som självständig handelsvara kan tullfrihet medges. Föratsättningen är att emballage av samma beskaffenhet och mängd antingen utförts inom viss tid före införseln eller skall utföras inom viss tid efter införseln. Under samma förutsättningar medges tullfrihet också för godsbehållare (containers) och lastpaUar (pallets). Kungl. Maj:t har fastställt tidsfristerna tUl ett år men gett luUmyndighet rätt att i särskilda fall medge förlängning. Enligt förordningen skall emballage vari varor förts till frihamn och som inkommer särskilt därifrån likställas med emballage som förs in med varor. Vidare får enligt 4 § tulltaxeringsförordningen temporär tullfrihet för andra transporttekniska hjälpmedel än godsbehållare och lastpaUar medges i den mån Konungen förordnar om det. Med stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj:t förordnat om tullfrihet för registrerande mätinstrument (16a § tuUtaxeringskungördsen).

Här kan också nämnas att tuUfrihet medges enligt 8 § 9 tulltaxeringsförordningen för ventilationstrummor av trä för lastrum och s. k. garneringsmalerid, under föratsättning att föremålen inte införs i handelssyfte.

De sakkunniga

I fråga om det egentliga emballaget föreslås inte någon ändring i sak. Även i fortsättningen bör emballage beläggas med tull när det kommer in utan innehåll eller är en självständig handelsvara. De sakkunniga har emellertid ansett lämpligt att anknyta bestämmelsen tUl tullagens procedurregler. EnUgt dessa skall tullen las ut vid förtullningen. Att tomembaUage skall förtullas Uka väl som varje annan införd vara behöver inte anges särskilt i författningen. För sådant emballage som med tillämpning av nuvarande bestämmelser skall beläggas med särskild tull trots att det förs in med varor, anges i förslaget att det skall förtullas för sig. På detta sätt blir tullagens bestämmelser automatiskt tillämpliga även i fråga om emballaget. Detta innebär bl. a, att skatt skall tas ut för det och att generaltullstyrelsen kan föreskriva om säkerhet för tull.

Tullfriheten för tomemballage och emballage som är särskild handelsvara regleras i förslaget som ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om tullfriheten.

De sakkunniga erinrar om att frihamnarna mister sin ställning som

Prop. 1973:187 76

utrikes ort i avgifIshänseende. Vara som förs från utlandet till svensk frihamn blir därför att betrakta som införd lill tullområdet, medan trafiken mellan frihamnen och tullområdet i övrigt inte jämställs med indier utförsel. Bestämmelsen om behandling av emballage som kommer in särskilt från svensk frihamn kan därför inte behållas i den nya lagstiftningen. Att den utesluts anses emellertid inte medföra någon saklig ändring. Den omständigheten alt vara och emballage skiljs ål bör inte påverka avgiftsbeläggningen av emballaget. Detta gäller antingen förtullningen sker i frihamn eller på annat håll.

När det gäller hjälpmedel för transport, lastning och lossning föreslår de sakkunniga att Kungl. Maj:t bemyndigas att förordna om tullfrihet för godsbehållare (containers), andra hjälpmedel och tillbehör samt delar därtill, för transport, lastning och lossning när varorna förs in för tillfälligt bruk. Förslaget innebär en utvidgning av det varuområde för vilket tidlfrihet nu kan medges. De sakkunniga hänvisar till 1972 års tullkonvention om godsbehållare. Det påpekas att temporär tullfrihet f. n. inte torde kunna medges för reservdelar, tillbehör eller utrustning som kommer in särskUt eller som avlägsnas från godsbehållaren. Enligt konventionen skall temporär tullfrihet kunna medges även under dessa omständigheter. Den i förslaget till tuUförordning angivna lydelsen gör det möjligt för Kungl. Maj:t att förordna om sådan tullfrihet. Därigenom kan Sverige ansluta sig tUl den nya konventionen utan reservation,

I fråga om lastnings- och lossningshjälpmedd säger sig de sakkunniga ha erfarit alt det inom Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO) föreslagits en ändring i bUagan till 1965 års konvention om förenkling av formaliteterna i internationell sjöfart (SÖ 1967: 47), Förslaget innebär att medlemsländerna rekommenderas alt medge tUlfällig införsel av utrustning för hantering av last, när utrustningen medförs i fartyg och används i land i anloppshamnen för lastning, lossning och hantering av last. Den temporära införseln avses vara fri från tullar och så långt möjligt från andra skatter och avgifter. Den föreslagna lydelsen av lullförordningens bestämmelser om tullfrihet täcker de varuslag som avses m.ed ändringen,

Tullsamarbetsrådet har, påpekar de sakkunniga vidare, i en rekommendation den 5 juni 1972 behandlat tullfrågorna för pråmar (lighters) som medförs ombord på LASH- (Lighters aboard ship) och liknande fartyg. Pråmarna kan närmast jämställas med godsbehållare. De är avsedda att sjösättas från fartyg vid ankomsten till en hamn eller flodmynning och att därifrån bogseras tUl lossnings- eller lastningsplatsen. I rekommendationen uppmanas medlemsländerna att för sådana pråmar medge temporär befrielse från tull och andra införselavgifter utan säkerhet och med ett minimum av tullformaliteter.

Del är inte för de sakkunniga känt alt sådana pråmar används vid

Prop. 1973:187 77

transport till Sverige. Om de skulle komma till användning bör tullfrihet medges under samma former som för godsbehållare, i den mån de inte skall anses som transportmedel, vilka kan få temporär tullfrihet. Pråmarna kan inbegripas i den föreslagna lydelsen av tullförordningen. De av de sakkunniga föreslagna reglerna medför ingen ändring av tullfriheten för lastpaUar. För de registrerande mätinstrumenten (transport-tekniska hjälpmedel) innebär de att definitiv tullfrihet kan medges i stället för som nu temporär tullfrihet. Även i fortsättningen är emellertid avsikten alt återutförsd skall krävas för att tullfriheten skall bestå. De föreslagna reglerna är avsedda att täcka också sådana ventilationstrummor och garneringsmateriel som är upptagna i 8 § 9 tulltaxeringsförordningen.

Remissyttrandena

Förslaget att utvidga möjligheterna att medge tullfrihet för godsbehållare och andra hjälpmedel vid transport, lastning och lossning tillstyrks av remissinstanserna. Sveriges redareförening anser att lastflak i förtydligande syfte bör särskilt nämnas som hjälpmedel vid sidan av lastpall.

Temporär tuUfrihet

Gällande ordning

Temporär tullfrihet medges under vissa omständigheter för transportmedel och andra varor som skaU användas tUlfälligt i landet och därefter ålerulföras. Enligt 2 § tredje stycket 3 tullagen behöver vara som innehas med temporär tullfrihet inte förtullas. Om varan inte förs ut i tid eller i övrigt används i strid mot bestämmelserna för temporär tullfrihet skall varan förtullas. Har varan förstörts eller gått förlorad eller blivit så svårt skadad att varan inte kan sättas i stånd kan tullmyndighet enligt 12 § tuUtaxeringsförordningen (12 § ändrad senast 1963: 190), medge alt tuU ej skall utgå eller skall utgå endast för sådana delar av varan som är i användbart skick.

För varor i aUmänhet finns grundläggande regler om temporär tullfrihet i 10 § tuUtaxeringsförordningen (10 § ändrad senast 1971: 1226), Temporär tullfrihet medges för varor av skiftande slag. För en del av dessa kan också definitiv tullfrihet enligt 8 § förordningen komma i fråga. De varor för vilka temporär tullfrihet kan medges och beträffande vilka sakliga ändringar aktualiseras är verktyg och instrament av speciellt utförande som skall användas vid tillverkning eller avprovning av viss exportvara (10 § 2) och djur för avelsändamål (10 § 10). Ett viUkor för tuUfrihet enligt 10 § 2 är att verktyget eUer instrumentet ställs till förfogande av den utländske köparen av exportvaran. Tid och

Prop. 1973:187 78

övriga villkor för temporär tullfrihet har enligt bemyndigande fastställts av Kungl, Maj:t i tulltaxeringskungördsen.

När det gäller transportmedel kan Kungl, Maj:t enligt 11 § tulltaxeringsförordningen förordna om temporär tullfrihet för transportmedel som endast tillfälligt skall användas i landet liksom för särskilt inkommande delar och tillbehör för reparation av sådant transportmedel. Kungl. Maj:ls förordnande finns i tulltaxeringskungördsen.

De sakkunniga

Reglema om temporär tullfrihet är, framhåller de sakkunniga, i stor utsträckning utformade enligt intemationeUa överenskommelser eller intemationell praxis. De sakkunniga har därför funnit att bestämmelsema i tullförordningen om temporär tullfrihet måste bli förhållandevis detaljerade. De har ej funnit anledning föreslå några mer betydande ändringar i nu gällande bestämmelser. Enligt förslaget skall emellertid Kungl. Maj:t eller, efter bemyndigande, luUmyndighet kunna medge temporär tullfrihet även i andra fall än dem som anges i förordningen. För sådant medgivande skall finnas särskilda skäl. De sakkunniga anför att behovet av sådant medgivande har gjort sig gällande framför allt vid viss privatimport och anger vissa exempel, såsom varor som turister köper i annat land och medför på genomresa.

När det gäller temporär tullfrihet för transportmedel finner de sakkunniga behov av att ändra bestämmelserna föreUgga endast på en punkt. Såvitt rör transportmedel i allmänhet medges temporär tullfrihet i vissa fall för delar och tillbehör för reparation av transportmedel. De sakkunniga föreslår alt denna möjlighet till temporär tullfrihet utökas till att omfatta delar, tillbehör och material för reparation, underhåll och utrustning av transportmedel, som innehas med temporär tullfrihet. Förslaget har tillkommit huvudsakUgen med hänsyn till fartygstrafikens behov av material för underhåll m. m. Detta behov kan inte alltid tillgodoses genom bestämmelserna om provianteringsfrilager eller om restitution av eller befrielse från tull för varvsmaterial. Även när så kan ske bidrar den föreslagna bestämmelsen lUl enklare handläggning vid ombordtag-ning av material m. m. Bestämmelsen föreslås gälla varor tUl transportmedel i allmänhet.

Övriga ändringar som de sakkunniga föreslår i reglerna om temporär tullfrihet för transportmedel har redaktionell karaktär. Detta innebär att någon ändring i behandlingen av cistemvagnar inte föreslås (jfr mot. 1972: 647).

De sakkunniga berör vidare frågan om förtullning av vara som kvar-stannar i landet sedan temporär tullfrihet har åtnjutits. I förslaget tUl tullförordning har upptagits en allmän regel att varan skall förtullas om den inte förs ut innan liden för tullfriheten gått ut eller om andra fömtsättningar för tullfriheten har upphört att gälla. Den som har innehaft

Prop. 1973:187 79

varan med temporär tullfrihet skaU ange den till förtullning. Gör han inte del bör luUagens föreskrift gälla att tullen skall tas ut av varan. Påträffas inte varan eller kan av annan anledning tullen inte tas ut av den bör, enligt de sakkunnigas mening, fullagens bestämmelser om särskUd avgift tUlämpas. Betalningsskyldig blir då den som medgetts temporär tullfrihet för varan. I vissa angivna fall samt i övrigt när del är skäligt får enligt förslaget Kungl. Maj:t eller generaltuUstyrelsen medge undanlag från nu berörda bestämmelser.

De sakkunniga anmärker slutligen att tullagens besvärsregler blir till-lämpliga på tullmyndighets beslut om temporär tullfrihet och anser att besvär över generaltullstyrelsens beslut om sådan tullfrihet enligt tulllagen bör anföras hos Kungl. Maj:t (se 45 § tullagen). Enligt de sakkunnigas mening bör besvär över styrelsens beslut emellertid liksom hittills anföras hos kammarrätt. De sakkunniga föreslår att lagens föreskrifter om besvär ändras i överensstämmelse härmed.

Remissyttrandena

Flertalet remissinstanser har ingenting att erinra mot de framlagda förslagen. Frågor rörande temporär tullfrihet tas upp av generaltullstyrelsen och Sveriges kemiska industrikontor.

GeneraltuUstyrelsen föreslår att utrymmet för temporär tullfrihet justeras på två punkter. Vara som införs för att användas vid avprovning av exportvara bör kunna införas under temporär tuUfrihet för avprovning redan innan exportvaran sålts, under föratsättning att den utländske spekulanten på exportvaran tUlhandahåller provningsvaran. Dessutom föreslås att temporär tullfrihet skall omfatta även djur som införs för veterinärmedicinsk behandling.

Sveriges kemiska industrikonlor erinrar om att frågan om borttagande av tull på cistemvagnar togs upp i en motion vid 1972 års riksdag men att motionen avslogs, sedan skatteutskottet ej ansett sig böra tillstyrka motionen i avvaktan på tullagstiftningssakkunnigas översyn som bl. a. skulle omfatta den nämnda frågan (mot. 1972: 647, SkU 1972: 45, prot. 1972: 106 s. 37). Kemikontoret hemställer att tullen på cisternvagnar nu avvecklas.

Den av de sakkunniga föreslagna regeln att varan skall förtullas om den inte förs ut ur landet i tid bör enligt generaltuUstyrelsens mening kompletteras med en föreskrift att varan i stället kan föras tUl frihamn för att utföras senare. Styrelsen föreslår för de fall då varan skall förlullas men tullen inte kan tas ut av varan att den blir betalningsskyldig som faktiskt innehaft varan med temporär tullfrihet. Bestämmelsen i 39 § tuUagen om särskUd avgift kan därigenom tillämpas även pä den som har innehaft t. ex. ett motorfordon med temporär tullfrihet ulan all sådan tullfrihet uttryckligen medgetts av tullmyndighet.

Prop. 1973:187 80

Tullrestitution

Gällande ordning

Restitution av tuU medges f. n. enligt förordningen (1929: 307) angående tullrestitution (tullrestitutionsförordningen, ändrad senast 1972: 794) i form av industrirestitution (allmän, varvs- och flygindustrirestitu-tion), handdsrestitution, särskild restitution och reducerad restitution. Förordningen innehåller de grundläggande reglerna i relativt detaljerad form. Kungörelsen (1929: 308) med tillämpningsföreskrifter till förordningen (kungörelsen ändrad senast 1972: 796) består tiU stor del av regler om förfarandet. Genom ändringar särskUt under 1960-lalet har en del materiella regler förts över från förordningen till kungörelsen. Förordningen har då i släUet kompletterats med fuUmakt för Kungl. Maj:t att bestämma i dessa frågor.

Restitution av skatter och andra införselavgifter (utom på jordbrukets och fiskets områden) medges efter i princip samma grunder som tullrestitution. Föreskrifter härom finns i förordningen (1960: 396) om frihet från införselavgift i vissa fall (ändrad senast 1970: 184). Bestämmelserna om varvsindustri- och flygindustrirestitution är dock inte tilllämpliga på skatter och andra införselavgifter.

Enligt tullrestitutionsförordningen restitueras tull, som erlagts vid införsel av en vara, när varan återatförs (handdsrestitution, särskUd restitution och reducerad restitution) eller när en vara förts ut, som tillverkats, reparerats e. d. med användande av utländskt material (allmän industrirestitution) eller när den införda varan använts vid byggnad av fartyg eller flygplan m. m, (varvs- och flygindustrirestitution).

Enligt 2 § tullrestitutionsförordningen (2 § ändrad senast 1970: 185) får företagare åtnjuta allmän industrirestitution för material eller andra artiklar, som han infört från utlandet. Förutsättningen är att han inom två år efter införseln utför en vara som framställts, reparerats, bearbetats, kompletterats eller emballerats här i landet med användande av en motsvarande mängd artiklar av samma slag som de införda. Till sådana artiklar får också hänföras varor som införts för att repareras, bearbetas, kompletteras eller emballeras här i landet. Restitution medges också för artiklar som gått förlorade vid arbetets utförande samt för sådana delar och tillbehör lill exportvara som utförs i oförändrat skick till annan än producenten eller den tidigare säljaren eUer ombud för någon av dem. Tullmyndighet får dessutom medge restitution när hinder uppstått att använda artiklarna för arbete som berättigar till restitution och artiklarna därför utförts (10 § första stycket a tullrestitutionsförordningen), I praxis medges restitution när hindret är av teknisk art.

Den som driver varvs- eller-verkstadsrörelse får enligt 3 § tullrestitutionsförordningen (3 § ändrad senast 1964: 257) varvsindustri-

Prop. 1973:187 81

restitution för material eller andra artiklar som han infört från utlandet, Föratsättningen är att han inom fem år efter införseln slutfört arbeten vid vilka använts en motsvarande mängd artiklar av samma slag som de införda. De restitutionsberättigande arbetena är byggnad, ombyggnad, reparation, inredning, utrustning (hit räknas också förseende med reservdelar) eller sjösättning av svenskt eller utländskt fiske-, last- eller sjöräddningsfartyg med en längd av minst åtta meter, annat svenskt eller utiändskt fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet, utländskt järnfartyg (även av 70 tons bruttodräktighet eller därunder), skeppsdocka, dockporl, ponton, mudderverk, produktionsbyggnad, slip, stapelbädd, utrustningskaj eller därmed jämförlig anläggning. Restitution medges emellertid inte om rördseidkaren fått tullfrihet enligt 5 § 1 mom. e tulltaxeringsförordningen för de använda artiklarna. Sådan tullfrihet tjänar samma syfte som restitutionen. Även fartygsägare, som inte driver varvs- eller verkstadsrörelse, kan få varvsindustrirestitution, men endast för artiklar som ingår i eller tillförts hans fartyg.

Rätt lill varvsindustrirestitution gäller även för artiklar som gått förlorade vid arbetets utförande. Tullmyndighet får också medge restitution, om artiklarna utförts utan att ha kommit till användning. Detsamma gäller om de kunnat användas endast som skrot eller gått förlorade genom olyckshändelse eller om artiklarna överlåtits i oförändrat skick till någon som har rätt till tullfrihet enligt 5 § 1 mom. e tulltaxeringsförordningen.

Skulle varvsindustrirestitution ha medgetts för artiklar som inte ingår i eller tillförts fartyg och artiklarna lagits i anspråk för ändamål som inte medför rätt till sådan restitution eller också överlåtils till någon som inte har rätt till sådan restitution eller till luUbefridse för varvsmaterial, skall tull erläggas.

Enligt 3 a § tullrestitutionsförordningen (3 a § ändrad senast 1964: 257) får verkstadsförelag flygindustrirestitution för material eller andra artiklar som företaget infört från utlandet. Företaget skall inom fem år från införseln ha slutfört vissa arbeten och därvid använt en motsvarande mängd artiklar av samma slag som de införda. De restitutionsberättigande arbetena är byggnad, ombyggnad, reparation, inredning och utrustning av svenskt eller utländskt flygplan. Som utrustning av flygplan räknas också att förse detta med reservdelar. Restitution medges också för artiklar som gått förlorade vid arbetets utförande. Delsamma gäller om hinder har uppstått alt använda artiklarna och dessa därför har utförts (10 § första stycket a tullrestitutionsförordningen).

Flygplansägare som inte driver verkstadsrörelse kan inte få flygindustrirestitution. Däremot kan tuUbefridse medges enligt 5 § 1 mom. f tulltaxeringsförordningen.

Enligt 5 § tuUrestitulionsförordningen (5 § ändrad senast 1960: 394)

6 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 187

Prop. 1973:187 82

får företagare åtnjuta handelsreslitution för varor som han infört till landet, om han inom två år från införseln utför en motsvarande mängd varor av samma slag som de införda. Utförseln skaU ske i samband med försäljning. I särskilt fall kan dock generaltuUstyrelsen efter samråd med kommerskollegium medge restitution även om försäljning inte skett före återutförsdn. Handelsreslitution får medges endast för varor som är marknadsgilla vid återutförsdn. Restitution medges inte om varorna är avsedda alt återsändas till produktions- eller inköpslandet eller till producentens eller den ursprunglige säljarens ombud i annat land.

Bestämmelser om särskild restitution finns i 6 § tullrestitutionsförordningen (6 § ändrad senast 1960: 394) och 1 a § tiU-lämpningskungörelsen (1 a § ändrad senast 1964: 259). SärskUd restitution kan medges vid återutförsd om föratsättningar för temporär tullfrihet uppenbarligen förelegat, om varan på gmnd av hälsovårds- eller liknande stadgande inte får saluföras, om varan inte överensstämmer med ingånget köpeavtal eller inte avlämnats inom avtalad lid, om varan uppenbarligen felbeställts eller hinder av teknisk art för användningen förelegat vid införseln, om varan uppenbarligen av förbiseende avsänts tiU mottagaren och förtullats för dennes räkning, om tullavgiften för varan uppenbarligen erlagts av misstag eller om annars synnerliga skäl föreligger. Från tullverket utiämnad vara skall ålerulföras av den som infört den. Det skall ske inom ett år efter införseln om inte särskilda skäl föreligger,

I regel får restitution medges endast om varan inte använts eller bjudits ut lUl försäljning här i landet. Restitution kan dock medges, om vara som inte överensstämt med köpeavtalet eller som är oanvändbar på grund av tekniskt hinder endast använts i samband med provning eller under därmed jämförliga förhållanden. Har varan inte överensstämt med köpeavtalet kan restitution under vissa förutsättningar medges även om varan ulbjudils till försäljning.

Reducerad restitution medges enligt 6 a § tullrestitutionsförordningen (6 a § ändrad senast 1967: 244). Bestämmelserna har tiUkommit för alt vissa varor som endast används tillfälligt här inte skall belastas med fuU tuU och innebär alt restitution vid utförsel av en sådan vara beräknas tiU tullen med ett avdrag för varje påbörjad månad efter det att varan infördes eUer togs i anspråk. Reducerad restitution kan medges för a) rullande järnvägsmateriel och ersättningsdelar därtill, b) materiel som skall användas vid vissa anläggnings- eller fastighetsarbeten eller för vetenskapligt, undervisnings- eller tekniskt ändamål och c) maskiner, apparater och instrament liksom delar därtiU som inte överensstämmer med köpeavtal men ändå använts i avvaktan på avtalsenlig leverans eller som införts för att användas som ersättning för föremål som skadats eller förstörts genom olycka eller som införts

Prop. 1973:187 83

i avvaktan på alt motsvarande beställda föremål skall avlämnas eller repareras. För varje påbörjad månad från införseldagen görs avdrag med 2 % i fall enligt a), med 5 % i fall enligt b) och med 10 % i fall enligt c).

I det följande behandlas vissa för flera reslitutionsformer gemensamma frågor.

Industrirestitution och handdsreslUulion får enligt 1 § andra stycket tullrestitutionsförordningen (1 § ändrad senast 1964: 257) åtnjutas endast av den som har generaltullstyrelsens tillstånd. Enligt 12 § i förordningen kan fortsatt rätt att få restitution förvägras den som lämnat oriklig uppgift för att erhålla restitution.

De restitution sberättigade subjekten. Allmän industrirestitution och handelsreslitution får åtnjutas av näringsidkare. Varvsindustrirestitution kan medges innehavare av varvs- och verkstadsrörelse och i vissa fall fartygsägare. Innehavare av verkstadsrörelse kan medges flygindustrirestitution. Flygplansägares behov av motsvarande förmån kan tillgodoses genom bestämmelserna om tullbefrielse för flygmaterial. Rätten tiU särskild restitution och reducerad restitution är inte bunden till vissa subjekt.

För aUa former av restitution enligt tullrestitutionsförordningen krävs det att den som infört varan också utför exportvaran eller gör det arbete som medför rätt till restitution (visst undantag vid varvsindustrirestitution, se 10 § första stycket c). Speditör eller annat ombud får dock användas vid in- eller utförseln.

Om två eller flera företag samarbetar i tillverkningen av exportvaror brukar tillstånd till restitution ges vart och ett av företagen i samarbete med det eller de andra i den aktuella verksamheten (samarbetstillstånd). De restitutionsberättigade objekten. Som framgår av det föregående är reglerna om restitution ofta detaljerade vad gäller de restitutionsberättigade objekten. Reglerna varierar också mellan olika former av restitution. Allmän industrirestitution saml varvs- och flygindustrirestitution får medges för material eller andra artiklar som införts för att användas vid framställning, reparation e. d. av vara här i landet, medan allmän industrirestitution också kan medges för varor som införts för att här repareras, bearbetas, kompletteras eller emballeras. Handelsreslitution och särskild restitution kan i princip medges för alla varuslag medan reducerad restitution är begränsad till vissa angivna varuslag. Allmän industrirestitution samt varvs- och flygrestitution medges också för materialförlust men inte för annat hjälpmaterial än sådant som förbrukas under tillverkningsprocessen i viss likformig och kontrollerbar proportion till det framställda färdigfabrikatet. Med vissa undantag för vars-sindustrirestitution kan restitution inte medges för maskiner och verktyg som använts för de restitutionsberättigande arbetena. SärskUd och reducerad restitution medges bara för varor som verkligen har im-

Prop. 1973:187 84

porterats (materiell identitet). Vid övriga reslitutionsformer krävs ej materiell identitet. Det räcker med all den använda varan är av samma slag som tidigare införd vara (materiell ekvivalens).

Allmän industri-, varvs- och flygrestitution får medges även om det inte visas att den använda varan verkligen har importerats förutsatt alt en motsvarande myckenhet av samma slags varor tidigare har införts. SärskUt tUlstånd härtill erfordras (s. k. blandningslUlslånd).

T u 11 k r e d i t. Den som har tUlstånd tiU allmän industrirestitution, varvsindustrirestitution eller flygindustrirestitution får åtnjuta befrielse från att erlägga tull för vara intill dess fråga om restitution blivit avgjord. Annan importör än statiig myndighet skall dock ställa säkerhet för belopp som del kan åligga honom att sedermera betala in. Om rätten till tullrestitution förfallit skall tullbeloppet betalas jämte 9 % ränta från införseln.

Utförsel m. m. Föratsättningar för restitution inträder i fråga om varvs- eller flygindustrirestitution i regel när det avsedda arbetet slutförts och i fråga om annan restitution när exportvaran utförts.

Bestämmelserna om restitution vid utförsel gäller även vid utförsel till frihamn och, om allmän industri- eller handdsrestitution ifrågasätts, när godset levereras tUl någon som har rätt tUl tullbefrielse enligt 5 § 1 mom. e tulltaxeringsförordningen eller tagits ombord på fartyg eller luftfartyg i utrikestrafik som fömödenhels- eller provianlartiklar. Vid tUlämpning av 6, 6 a och 10 §§ tullrestitutionsförordningen skall förslö-ring under myndighets kontroll jämställas med återatförsd.

För rusdrycker som införts av aktiebolaget Vin- & spritcenlralen får restitution av tull medges om dryckerna ulförts, lagts upp på provian-teringsfrUager eller sålts till den som har rätt till tullfrihet för införda varor (förordningen, 1955: 203, med särskilda bestämmelser angående behandUng i tullhänseende av rusdrycker, som införas eller disponeras av aktiebolaget Vin- & spritcentralen, ändrad senast 1961: 366).

Restitutionsbelopp. Enligt 9 a § första stycket tullrestitutionsförordningen (9 a § ändrad senast 1964: 257) får restitution ej ål-njutas om inte den tull, skatt och annan avgift som tullverket skall restituera i ett och samma ärende uppgår till minst 100 kr. när det gäller allmän industrirestitution, varvsindustrirestitution, flygindustrirestitution och handelsreslitution, 50 kr, när det gäller särskUd restitution och minst 200 kr. när det gäller reducerad restitution.

De sakkunniga

De sakkunniga återkommer i restitutionsavsnittets inledning till det förhållandet att tuUarnas betydelse har minskat. Detta för med sig att också betydelsen av restitutionsinstitutet minskar. Mot denna bakgrund anser de sakkunniga sig kunna föreslå att rätten till restitution utvidgas på flera punkter och reglerna görs enklare. Detaljregleringen av restitu-

Prop. 1973:187 85

tionsbeslämmelserna bör enligt de sakkunniga, som därvid har haft tulllagen som mönster, i stor utsträckning ankomma på Kungl. Maj:t eller tullmyndighet.

Vid utformningen av sina förslag har de sakkunniga beaktat den tidigare nämnda departementspromemorian, tullagstiftningskommitténs betänkanden (stencU Fi 1970:4 och Ds Fi 1971:4) och remissyttrandena däröver.

Som förutsättning för industrirestitution (f. n. allmän industrirestitution) bör liksom nu gälla att varan använts för tillverkning, reparation, bearbetning, komplettering eller emballering av exportvara. Vara skall anses använd för sådant ändamål även om den förts in för att repareras, bearbetas, kompletteras eller emballeras.

När det gäller varvsrestitution (f. n. varvsinduslrireslitu-tion) föreslår de sakkunniga inga väsentliga ändringar i sak. Som sammanfattande benämning för produktionsbyggnad, slip, stapelbädd, utrustningskaj och annan därmed jämförlig anläggning används uttrycket produktionsanläggning för egentiig varvsverksamhet. De sakkunniga föreslår att förutsättningarna för restitution skall inträda när den införda varan använts för det ändamål som medför rätt tUl restitution. Det blir då inte nödvändigt för sökanden alt som nu vänta tills arbetet slutförts.

I fråga om flygrestitution (f. n. flygindustrirestitution) föreslår de sakkunniga vissa jämkningar i bestämmelserna. Även flygplansägare som inte driver verkstadsrörelse bör sålunda enligt de sakkunniga få rätt tUl flygrestitution. Restitution bör medges även vid tUlverkning, reparation m. m. av delar och tillbehör tUl flygplan. Vid tillverkning bör detta emellertid ske först när delarna eller tillbehören monteras eller installeras i ett flygplan eller en flygplansmotor, Restitu-lionsrällen (liksom f, n. rätten till tullbefrielse) bör därför vid nybyggnad förbehållas tillverkare av luftfartyg eller av motorer tUl luftfartyg. Om underleverantör tUl flygplans- och motortillverkare själv svarar för installationen i luftfartyg av de artiklar han tillverkat bör han få rätt lill restitution såsom vid utrastning av luftfartyg. Levererar han i stället artiklarna till flygplans- eller motorlUlverkare bör han kunna få restitution på grand av samarbetet med tillverkaren.

Rätten till flygrestitution skall enligt förslaget gälla alla luftfartyg och inte bara flygplan. Liksom i fråga om varvsrestitution föreslås att förutsättningar för restitution skall inträda när den införda varan använts för arbete som medför rätt till flygrestitution oavsett om arbetet slutförts eller ej.

De sakkunniga föreslär att reglerna om handelsreslitution ändras så att varan skall kunna återsändas även till produktions- eller inköpslandet. Det kravet kvarstår dock att varan skall säljas till annan än producenten, den ursprunglige säljaren eller ombud för någon av

Prop. 1973:187 S6

dem. Som ytterligare villkor föreslås att varan återutförs för användning i utlandet. De sakkunniga påpekar i övrigt att transitohanddns behov av generösare restitutionsregler kan tillgodoses genom särskild restitution om denna restitutionsform regleras enligt de sakkunnigas förslag.

Förslaget innebär att rätten till särskild restitution utvidgas och medges för varor som återutförs inom lid som Kungl, Maj:t bestämmer, om de är i oförändrat skick och inte använts här i landet. Om varorna använts bara i samband med provning eUer liknande eller under förhållanden som kunnat medföra temporär tullfrihet bör restitution dock som hittills kunna medges. Förslaget motiveras närmast med att en vara som inte blir föremål för konsumtion inom landet inte bör belastas med tull.

Begreppet användning bör enligt de sakkunnigas mening ges en vidsträckt innebörd och omfatta praktiskt taget alla förfoganden. Således bör en vara anses använd t. ex, om den demonstrerats eller visats på utställning eller i skyltfönster. Däremot bör varan inte anses använd endast genom att den bjudits ut till försäljning.

Vidare förordas att särskild restitution för en vara som inte stämt överens med köpeavtalet får — om särskilda skäl föreligger — medges med tullbeloppet för en ersältningsvara av samma slag.

Med hänsyn till att de sakkunnigas förslag innebär att möjligheterna att få särskUd restitution väsentligt utökas föreslås också att tullmyndighet får medge temporär tullfrihet även i andra fall än som anges i författningen när det finns särskUda skäl (se 16 § andra stycket tull-förordningen i de sakkunnigas förslag). Uppläggning på tullupplag och förstöring under kontroll bör få samma verkan i restitutionshänseen-de som utförsel ur landet, Kungl, Maj:t bör få bemyndiga generaltullstyrelsen alt medge befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull om synnerliga skäl föreligger. Mot bakgrund härav har de sakkunniga inte ansett det nödvändigt att behålla dispensregeln i föreskrifterna om särskUd restitution.

Reducerad restitution. Del föreslås alt reducerad restitution skall kunna medges för nästan alla slag av varor. Reslilutionsrätten bör emellertid inte få utnyttjas när varor med kort varaktighetstid återutförs sedan de slitits ut. Om restilutionsrälten i princip skall omfatta alla slags varor, behövs en regel som hindrar alt rätten ger samma effekt som en tullsänkning på förbrukningsvaror. En möjlighet skulle, sägs det, vara att föreskriva som villkor för restitution att varorna är fullt användbara vid återutförsdn. De sakkunniga finner emellertid vissa skäl tala mot en sådan lösning. Sålunda torde det ofta vara svårt alt avgöra om varan är fullt användbar. Dessutom skulle en sådan föreskrift inte sällan hindra restitution av tull för begagnade lånemaskiner. Vidare skulle möjligheterna all få reducerad restitution sannolikt bli mindre än nu i fråga om maskiner som inte överensstämmer med köpeavtal.

Prop. 1973:187 87

De sakkunniga föreslår att Kungl. Maj:t får bestämma i vilken omfattning reducerad restitution skall kunna medges och förordar alt Kungl. Maj:t därvid uppställer krav på viss normal förslitningstid.

Man har övervägt huruvida varor, som sålts i detaljhandel, skulle undantas från reslilutionsrätten. De sakkunniga avstår emellertid från att nu föreslå sådant undantag och finner att det får ankomma på generaltullstyrelsen att följa utvecklingen i detta hänseende.

Bestämmelser rörande tullberäkningen vid reducerad restitution föreslås få ankomma på Kungl. Maj:t.

Tillstånd. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör rätten lill industri-, varvs-, flyg- och handdsrestitution i princip kunna ges varje person (fysisk eller juridisk) som här i landet utövar nu aktuell verksamhet. Tullverket måste emellertid kunna fortlöpande kontrollera riktigheten i uppgifter som lämnas för erhållande av sådan restitution. Denna kontroll kommer huvudsakligen att få grandas på sökandens bokföring över bl. a. inköp, lager och tillverkning. De sakkunniga anser att detta syfte bäst nås genom krav på tiUstånd. Villkoren för tiUstånd föreslås Kungl, Maj:t få bestämma,

I fråga om de restitutionsberättigade subjekten innebär de sakkunnigas förslag i praktiken inte någon ändring av nuvarande ordning, Handdsrestitution skall dock kunna medges även i fall då två eller flera företag samarbetar.

Ej heller i fråga om de restitutionsberättigade objekten innebär de sakkunnigas förslag stora förändringar. Enligt förslaget skall importvaran i princip ha använts för det arbete som medför rätt lill restitution, I de fall då en utförsel krävs för alt sådan rätt skall uppkomma skall importvaran vidare i princip vara identisk med eller ingå i exportvaran. Vissa undantag föreslås dock när det gäller de restitutions-foriner vid vilka förhandstillstånd behövs. Enligt förslaget skall restitution för införd vara kunna medges även om annan vara använts för det ändamål som medför rätt till tullrestitution. Här avses inte bara tillverkning utan också t. ex. återutförsd, I och för sig finns alltså inget hinder mot att godta att annan vara än den införda utförs även vid handdsrestitution. Som villkor skall gälla att den vara som har använts i stället för den införda varan lill mängd och beskaffenhet motsvarar den införda varan. Det krävs vidare att den använda varan har förtullats för någon som har tillstånd till tullrestitution, om inte tullmyndighet medgett att vara av svenskt eller okänt ursprung får användas. Sådant medgivande avses ersätta de blandningstillstånd som nu medges i särskilda fall.

T u 11 k r e d i t. De sakkunniga föreslår att den som har tillstånd lill tullrestitution skall kunna befrias från skyldigheten att betala tull till dess restitutionsfrägan prövats. Om restitutionsrätt inte inträder för varan föreslås att tullen skall anses ha förfallit till betalning 15 dagar

Prop. 1973:187 88

efter det att preliminärt eller slutiigt beslut meddelats, vilket överensstämmer med huvudregeln i 17 § tullagen.

Förslaget innebär att generaltullstyrelsen i fortsättningen skall kunna medge kredit även i fråga om handdsrestitution, vilket f. n. ej är fallet. Om det skulle visa sig att någon med rätt till sådan restitution framställer restitutions- och kreditanspråk för huvuddelen av sin import men får restitution bara för en mindre del av den kän styrelsen självfaUet återkalla kreditmedgivandet. Den förhållandevis höga räntesats som skall tillämpas (fyra procentenheter högre än riksbankens diskonto den 1 januari under året) bedöms i allmänhet hindra att någon utnyttjar kreditmöjligheten på ett obefogat sätt.

Utförsel m. m. I fråga om tidpunkten då rätt tUl restitution skall anses inträda föreslår de sakkunniga som nämnts endast en mindre ändring. Förslaget innebär alt föratsättningar för varvs- eller flygrestitution skall anses föreligga redan när en vara använts för det arbete som medför rätt till tullrestitution, t. ex. monterats in i fartyg eller luftfartyg. Någon ändring föreslås däremot inte för de andra formerna av restitution, där en utförsel krävs för rätt till tullrestitution.

De förfaranden som f. n. jämställs med utförsel i restitutionshänseen-de bör anses som utförsel även i framtiden. Ombordtagning av varor som proviant eller förnödenheter på vissa transportmedel och förstöring under myndighets kontroll föreslås emellertid gälla som utförsel oavsett vilken form av tullrestitution som begärs. Vidare föreslås att restitution skall kunna medges om förstöring skett under kontroll även av annan än myndighet.

I restitutionshänseende räknas f. n. uppläggning av en vara i frihamn som utförsel. De sakkunniga tar upp frågan huruvida också uppläggning på tullupplag (om tullupplag se inledningen) skall jämställas med utförsel och framhåller att man därigenom skulle få en avsevärt större geografisk spridning av de lagerutrymmen vari gods med nämnda verkan kan läggas upp i avvaktan på utförsel. De sakkunniga anser dock att en sådan ordning inte skall få utnyttjas för alt lyfta av etl negativt tullskydd — som föreligger när tullbelastningen på råvaror, halvfabrikat m.m, sammanlagt överstiger tullskyddet för den färdiga varan — eller för att i efterhand dra nytta av en tullsänkning för redan förtullade varor. Varken frihamnar eller tullupplag bör få användas i sådant syfte. Enligt de sakkunnigas mening behövs en särskild föreskrift för all hindra sådan användning. Däremot föreslås att bestämmelserna om tullrestitution vid utförsel får gälla även när vara förs till frihamn eller läggs upp på tullupplag för att utföras senare. Avsikten är inte att en senare utförsel skall vara ett absolut villkor för restitution. Uttrycket "för att utföras senare" har använts närmast för att markera att restitution inte medges för varor som skall förbrukas eller i övrigt användas i frihamn, alt det är fråga om förvaring under förhåUandevis

Prop. 1973:187 89

kort tid och att varorna utgör exportvaror som bör förvaras under särskild uppsikt.

Det framhålls att lagring i frihamn eller på tullupplag bör få samma verkan som utförsel ur landet endast i restitutionshänseende. De lagrade varorna betraktas alltså inte som utförda i luUagens mening. Därav följer att återtagning av varorna från frihamnen eller tullupplaget inte kan anses som införsel. De sakkunniga föreslår att Kungl. Maj:t bemyndigas att meddela bestämmelser om återtagning. Vidare föreslås att innehavare av sådant luUupplag där gods kan läggas upp för erhållande av restitution skall ha särskilt tillstånd all mottaga godset.

I en framställning som överlämnats till de sakkunniga har hemställts om att restitution får medges för förtullade varor som läggs upp på provianteringslager. Förslaget till tullstadga innehåller förbud mot användning av varor på provianteringslager för annat ändamål än proviantering av fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik eller intagning i exporlbutik (jämför numera 34 § tredje stycket och 36 § tullstadgan, 1973: 671).

De sakkunniga biträder framställningen. I förslaget till tullförordning har i enlighet härmed angetts att bestämmelsema om restitution vid utförsel skall gälla även vid uppläggning på tullager, om Kungl. Maj:t förordnar därom. Enligt de sakkunnigas förslag till tullkungörelse skall bestämmelserna gäUa vid uppläggning på provianteringslager. De sakkunniga räknar med att Kungl. Maj:ts bemyndigande också kan behöva utnyttjas för att aktiebolaget Vin- & spritcentralen skall få åtnjuta restitution när bolaget lägger upp rusdrycker på tullkreditiager. En sådan möjlighet kan behövas om förordningen (1955: 203) med särskilda bestämmelser angående behandling i tullhänseende av rusdrycker, som införs och disponeras av aktiebolaget Vin- & spritcenlralen skall upphävas, vilket de sakkunniga föreslår.

Restitutionsbelopp. De sakkunniga föreslår att de lägsta belopp med vilka restitution får medges skall bestämmas av Kungl, Maj:t,

Övriga frågor rörande restitution, I förslaget ingår inte några bestämmelser om lullbefrielse för varvs- och flygmaleriel motsvarande 5 § 1 mom, tulltaxeringsförordningen. För att nuvarande förmåner inte skall inskränkas föreslås att Kungl, Maj:t bemyndigas all föreskriva om tullbefrielse i stället för tullrestitulion för varor som förtullas för att användas för ändamål som medför rätt till industri-, varvs-dier flygrestitution. Om en vara för vilken befrielse medgetts inte används för sådant ändamål skall enligt förslaget tull betalas för den om inte Kungl, Maj:t medger annat. För att den nu föreslagna ordningen inte skall leda till ändring av möjligheterna lill lullgottgördse för flygmaleriel bör som tidigare nämnts vissa jämkningar göras i bestämmelserna om flygrestitution.

När det gäller allmän industrirestitution har befrielse från tull hittills inte medgetts i stället för sådan restitution. Anledningen torde

Prop, 1973:187 90

närmast ha varit att den grupp industrier som utnyttjar denna restitutionsform dels är mycket heterogen, dels i allmänhet använder importerat material för icke restitutionsberättigat ändamål i betydligt större omfattning än varvs- och flygindustrierna. Med den föreslagna fullmakten torde det bli möjligt för Kungl. Maj:t att förordna om tullbefrielse för varor till industrier som ar helt inriktade på export. De sakkunniga erinrar om att den luUkredit som kan medges de restitutionsberättigade i stort sett ger samma resultat som tullbefrielse.

Den tid inom vUken restitutionsberättigande arbete skall ha slutförts eller exportvara skall ha utförts bör enligt de sakkunnigas förslag räknas från det att den införda varan anges till förtullning i stället fÖr som f, n, från själva införseln. Denna ändring står enligt de sakkunniga i linje med principerna för hemtagningssystemet.

När det gäller varvs- och flygrestitution påpekar de sakkunniga alt det f. n. inte finns någon bestämmelse om att tull skall tas ut för de fall då restitution medgetts för varor som tillförts fartyg eller luftfartyg men som senare förs därifrån. Det föreslås att Kungl. Maj:t skall kunna förordna att tull skall betalas, om sådan vara förs från fartyget eller luftfartyget, överlåts eller tas i anspråk för ändamål som inte medför rätt till varvs- eller flygrestitution.

Slutiigen påpekar de sakkunniga i detta avsnitt att tuUagens besvärsregler blir tillämpliga på beslut om tullrestitution. De föreslår att reglerna ändras så att det klart framgår att talan mot sådant beslut av generaltullstyrelsen skall föras hos kammarrätt. Ändringen torde böra utformas så att kammarrätt får pröva besvär även över beslut om tillstånd tUl lullreslilution.

Remissyttrandena

Bland remissinstanserna har meningarna brutit sig främst när det gäller förslaget att uppläggning på tullupplag skall jämstäUas med utförsel i restitutionshänseende och att s, k, negativt tullskydd — som föreligger när lullbdastningen på råvaror, halvfabrikat m, m, sammanlagt överstiger lullskyddet för den färdiga varan — ej skall kunna lyftas av genom att den färdiga varan tillfälligt läggs upp i frihamn eller på tullupplag. Näringslivets organisationer biträder förslaget att uppläggning på tullupplag skall jämställas med utförsel men anser att möjlighet att lyfta av negativt tullskydd skall finnas. Flera myndigheter intar motsatt ståndpunkt och vill inte att uppläggning på tullupplag jämställs micd utförsel samtidigt som man vill inskränka möjligheten att lyfta av negativt tull-skydd. Ett par remissinstanser anser vidare att de sakkunnigas förslag att särskild och reducerad restitution skall medges i större omfattning än tidigare går för långt. I övrigt godtar remissinstanserna i huvudsak de sakkunnigas förslag.

Varvsrestitution. GeneraltuUstyrelsen noterar att de sakkun-

Prop. 1973:187 91

niga inte särskilt angett all användning av vara som hjälpmedel för sjösättning ger rätt till varvsrestitution. Styrelsen anser emellertid att det får förutsättas att restitution för vara som används för sjösättning skall kunna medges även med stöd av de nya bestämmelsema trots att uttrycklig föreskrift härom saknas.

Handelsreslitution. Kommerskollegium tillstyrker den av de sakkunniga föreslagna ändringen att restitution skall kunna medges även när varorna återsänds till producent- eller försäljningslandet sä länge varorna inte sänds till producenten eller den tidigare säljaren eller ombud för dessa. Enligt generaltullstyrelsens mening bör som villkor för handdsrestitution emellertid ej uppställas att varan skall användas i utlandet, eftersom den som återutför vara som regel torde sakna möjligheter att förvissa sig om att varan skall användas i utiandet. Däremot bör det uttryckligen föreskrivas att varan skall ålerulföras i samband med försäljning till person i utlandet.

Särskild restitution. Kommerskollegium tUlstyrker de sakkunnigas förslag att särskUd restitution skall kunna medges även om varan bjudits ut lill försäljning här i landet. Inte heller enligt kollegiets uppfattning förefaller det i allmänhet befogat av tullskydds- eller konkurrensskäl alt uttaga tull för vara, som inte kunnat komma till användning ulan återutförs, enbart på grund av att den ulbjudils lill försäljning. Vid sådant utbjudande måste nämligen hänsyn ha tagits till tullsättningen på varan. Visserligen kan, framhåller koUegiet, tveksamhet föreligga med hänsyn till alt möjligheten att återfå tullbeloppet kan komma alt påverka försäljningssituationen, men eftersom motsvarande möjlighet föreligger beträffande kreditlagervaror ter sig denna tveksamhet mindre stark. Vidare öppnas genom förslaget en möjlighet att i stället för att restituera lullbeloppet för den utförda varan återbetala-tullen för ersättningsvaran. Kollegiet har förståelse för att en sådan ordning kan vara befogad i vissa fall men utgår ifrån att möjligheten begagnas med försiktighet,

Riksskatteverket vill inte att möjligheten till särskUd restitution skall utvidgas så mycket som de sakkunniga föreslår och utvecklar sin ståndpunkt på följande sätt. Bestämmelserna om särskild restitution blir enligt förslaget som hittills tUlämpliga inte bara för tull utan också för skatt som betalats till tullverket. De föreslagna reglema om restitution av skatt är åtskilligt förmånligare än de regler som gäller vid den inrikes punktbeskattningen. Som exempel nämns att ett företag som låtit framställa en reklambroschyr måste kassera hela eller en stor del av upplagan. Om förelaget utnyttjat ett svenskt tryckeri kan det som regel inte räkna med att få tillbaka den reklamskatt som betalats till tryckeriet. Om broschyren däremot tryckts i utlandet kan beställaren få restitution av den reklamskatt som tullverket tagit ut, t ex. genom att förstöra restupplagan under godkänd kontroll inom ett år från införseln. Denna

Prop. 1973:187 92

ökade möjlighet att få återbäring av importskalt kan påverka köpare av punktskatlebelagda varor så att de i,större utsträckning än f.n. väljer utländska leverantörer framför svenska. Enligt riksskatteverkets mening bör beskattningen vara konkurrensneulral så långt det är möjligt. Rätten till återbäring e. d. av skatt bör därför i princip inte påverkas av om skatten betalas vid import eller efter omsättning i landet. Det är enligt verkels mening uteslutet all reglerna om avdrag och återbetalning vid den inrikes punklbeskaltningen kan anpassas till de föreslagna restitu-lionsbeslämmelserna utan ingående undersökningar. En sådan anpassning kan antas kräva en betydande ökning av riksskatteverkets kontrollresurser. För mervärdeskattens del betyder olikheterna mindre eftersom imporlskatten mestadels kan lyftas av. Om den tullskyldige inte kan göra avdrag för ingående skatt — vilket är fallet då han är en ej registrerad skattskyldig eller import sker för verksamhet som inte medför skattskyldighet — blir problemet dock detsamma som i fråga om punktskatterna. Riksskatteverket föreslår att bestämmelsema om särskild restitution utformas i nära överensstämmelse med de regler som gäller nu. Med hänsyn lill att returförtullningsinslilutet inte fått någon motsvarighet i den nya lagstiftningen vill riksskatteverket inte motsätta sig att särskUd restitution medges enligt de föreslagna reglerna för varor som återutförs inom förslagsvis två veckor från det de stäUls lill importörens förfogande.

Vad beträffar den föreslagna speciella regeln om beräkning av resti-tutionsbdoppet för ersättningsleverans påpekar generaltullstyrelsen att det inte framgår av motiven vilka särskilda skäl som skulle kunna föranleda särskild restitution med det tullbelopp som erlagts för ersättningsleveransen. Bestämmelsen bör enligt styrelsens mening tUlämpas dels i fall då tull erlagts för den utförda varan men värdeuppgift saknas på denna, dels i fall då ersältningsleveransen belagts med tUll men den utförda varan varit tullfri eller belagts med lägre tull än ersättningsleveransen. Styrelsen anser att detta bör direkt framgå av författningstexten.

Reducerad restitution. Riksskatteverket anser all liknande invändningar som i fråga om särskild restitution kan göras mot förslaget till bestämmelser om reducerad restitution. Verket är dock berett acceptera förslaget. Det bör emellertid övervägas om sådan restitution skall medges för varor som sålts i detaljhandel.

Kommerskollegium, som framhåller att kollegiet i flera sammanhang har förordat en utvidgning av rätten till reducerad restitution, anser att de sakkunnigas förslag går alltför långt. Visserligen kan behov av reducerad restitution länkas föreligga inom etl flertal verksamhetsområden. Bestämmelserna bör emellertid enligt kollegiets mening enbart avse investeringsvaror som maskiner, apparater, instrument och transportmedel och tUlämpningen begränsas tUl varuslag vars normala livslängd överstiger den tid vid vilken full tull erläggs (20 månader) eller två år.

Prop. 1973:187 93

Även generaltullstyrelsen menar att de sakkunnigas förslag utsträcker möjligheten till reducerad restitution för långt. Genom den föreslagna begränsningen av restitutionsrätlen till att avse vara som har en normal försHtningstid av mer än ett år har de sakkunniga ansett att de flesta förbrukningsvaror undantas från möjligheterna till reducerad restitution. Detta kan i och för sig vara riktigt vad beträffar rena förbrukningsartiklar som smörjmedel, bränsle, svetselektroder och liknande varor. Beträffande flertalet varor av konsumtionsvarakaraktär är det emellertid enligt styrelsens uppfattning inte praktiskt möjligt att bedöma varans "normala förslilningstid" eftersom förslitningstiden är helt beroende av användningsfrekvensen från fall lill fall. Något behov av möjligheter till reducerad restitution bedöms ej för övrigt föreligga för sådana varor. Styrelsen föreslår därför att rätten till reducerad restitution begränsas till att omfatta i princip endast investeringsvaror såsom transportmedel, maskiner, instrument samt delar och tillbehör till sådana varor jämte materiel för anläggning och liknande arbeten, allt under förutsättning att varorna kan identifieras vid utförseln.

Vad gäller det föreslagna vUlkoret för reducerad restitution att varan skall ha använts här under andra förhållanden än dem som skall föreligga för att särskild restitution skall medges påpekar generaltullstyrelsen att villkoret innebär all reducerad restitution ej kan medges för vara som återutförts utan att ha använts, efter det all tiden för särskild restitution löpt ut. Reducerad restitution skulle i sådant fall ha kunnat erhållas om en fiktiv användning hade arrangerats. På grund härav föreslås att reducerad restitution skall kunna medges i fall då varan använts här under andra förhållanden än som berättigar lill särskild restitution eller — utan att ha använts — återutförts för sent för att särskild restitution kan komma i fråga.

De restitutionsberättigade subjekten. Kommerskollegium tUlstyrker förslaget att s. k. samarbetstillstånd skall kunna medges även i fråga om handdsrestitution.

Sveriges gross'istförbund m. fl. framhåller att den utformning som industri-, varvs- och flygrestitution saml handdsrestitution har fått i de sakkunnigas förslag inte löser de problem som består i att importörerna i varje särskUt fall måste uppträda som ombud för exportören för att denne senare skall kunna erhålla restitution. Förbundet finner det emellertid angeläget, alt denna oformlighet kan lösas och de föreslagna bestämmelsema bör därför ändras så att detta önskemål kan tillgodoses. När det gäller de restitutionsberättigade subjekten vid särskild och reducerad restitution anmärker generaltuUstyrelsen alt den av de sak-kuntuga föreslagna bestämmelsen inte direkt anger vem som skall vara berättigad. Kravet att importören, exportören och den restitutionsberättigade skall vara samma person är enligt styrelsen i och för sig motiverat med hänsyn till alt det kan vara svårt att följa upp en varas användning särskilt om den passerat flera händer. Styrelsen föreslår emel-

Prop. 1973:187 94

lertid all delta krav slopas och att del i släUet föreskrivs alt särskUd och reducerad restitution medges den som utför varan. Sådan restitution bör då enligt styrelsen kunna komma i fråga endast om denne kan förete importtullsedel och kan styrka att varan ej använts i större omfattning än vad som är medgivet enligt reglerna för särskild restitution eUer att varan disponerats på sådant sätt att reducerad restitution kan medges.

De restitutionsberättigade objekten. Förslaget alt s, k, blandningstillstånd skall kunna medges även vid handdsrestitution tillstyrks av kommerskoUegium. Enligt generaltidlstyrelsens mening bör blandningsrätten i princip inte gälla exportvaran utom då del undantagsvis kan anses motiverat att medge sådan rätt för handdsrestitutionsgods. Så kan vara fallet när del rör sig om flytande importvara som förvaras i samma cistern som svensktUlverkad vara. Styrelsen anför vidare alt bestämmelsen såsom de sakkunniga avfattat den synes kunna tolkas så att blandningsrätten skall kunna utnyttjas även i fall då det är uppenbart att endast svensk vara kommit lill användning, Blandningsrälten bör emeUertid förbehåUas endast de faU då blandning verkligen ägt rum. Vidare bör den halvfabrikatblandning som är medgiven enligt nu gällande bestämmelser vara tillåten även enligt de nya bestämmelserna. I detta sammanhang kan nämnas att bl. a. Sveriges kemiska industrikontor vid remissbehandlingen av departementspromemorian uttryckt farhågor för all bestämmelserna om blandningsrätt kan komma att tillämpas alltför restriktivt.

Industri-, varvs- och flygrestitution bör enUgt generaltullstyrelsens mening i likhet med vad som nu är fallet medges även för vara som återutförs efter reparation, bearbetning, komplettering eller emballering.

Utförsel m. m. Generaltullstyrelsen påpekar att de sakkunnigas förslag ej upptar den möjlighet som f. n. föreligger för den som har tiUstånd till allmän industrirestitution eller handdsrestitution att erhåUa sådan restitution vid leverans lill den som åtnjuter varvstuUbefridse. Förslaget bör enligt styrelsen kompletteras i delta hänseende men styrelsen anser alt en generell regel om sådan restitution bör gälla vid leverans tUl den som medgetts befrielse i stället för industri-, varvs- eller flygrestitution. Vad avser förstöring av vara under kontroll av myndighet eller av annan som generaltuUstyrelsen godkänner jämstäUs sådan åtgärd f. n. med utförsel endast vid särskild och reducerad restitution. De sakkunniga föreslår att denna ordning skall gälla för alla former av restitution men har inte anfört några skäl för denna utvidgning. Eftersom industri- och handdsrestitutionerna är avsedda alt gynna export, kan det enligt styrelsens mening inte anses motiverat att förstöring av en vara vid dessa reslitutionsformer skall få samma verkan som utförsel.

Förslaget att uppläggning på luUupplag skall jämstäUas med utförsel i restitutionshänseende biträds av Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund m. fl.. Svensk industriförening, Sveriges speditörförbund och

Prop. 1973:187 95

Sveriges kemiska industrikontor. Däremot motsätter sig praktiskt taget samtliga näringsUvsorganisationer de sakkunnigas förslag tUl förhindrande av alt s. k. negativt tullskydd lyfts av. Industriförbundet anför sålunda att möjligheten att kunna lyfta av ett negativt tuUskydd genom utförsel lill frihamn hittUls för vissa förelag har varit av avgörande betydelse för produktionen. Förfarandet har dock kunnat utnyttjas endast av företag som är lokaliserade på inte alltför långt avstånd från frihamn. Negativt tullskydd kan också lyftas av genom att varan utförs till t. ex. Danmark, Finland eller Norge och återinförs därifrån. Denna möjlighet kan emellertid i allmänhet utnyttjas endast av företag som ligger i närheten av respektive gräns. Delta senare förfarande skulle, om de sakkunnigas förslag genomförs, i fortsättningen bli den enda kvarstående möjligheten alt lyfta av negativt lullskydd. Endast etl mindre antal förelag har alltså hittills haft möjlighet alt lyfta av negativt tullskydd och enligt de sakkunnigas förslag skulle denna möjlighet nu ytterligare inskränkas. Industriförbundet anser att redan den tidigare ordningen var betänklig från rättvisesynpunkt och alt den föreslagna nya förvärrar situationen, I stället bör företagen i möjligaste mån beredas tillfälle att — utan hänsyn tiU lokalisering — kunna lyfta av negativt tullskydd. Detta skulle kunna ske genom att tullrestitution medges vid utförsel till frihamn eller uppläggning på tullupplag. Härigenom skulle svenska företag kunna komma i samma konkurrensläge som företag som exporterar varan i fråga till Sverige,

Sveriges grossistförbund m. fl. anser att man i första hand bör överväga att inskriva en särskild ordning för avlyftande av negativt tullskydd i den nya förordningen. SkuUe detta av någon anledning inte anses lämpUgt, bör nuvarande ordning bibehållas. Förbundet föreslår följaktligen att en särskUd ordning för restitution införs för sådana fall, där företagen kan påvisa att ett negativt lullskydd är till större olägenhet, altemativt alt såväl utförsel till frihamn som uppläggning på tullupplag skall medföra rätt till tullrestitution.

Eftersom det torde vara helt omöjligt att i tulltaxan eUminera alla faktiska och tänkbara faU av negativt tullskydd finns enligt Sveriges kemiska industrikontors mening inget skäl att nu avveckla den möjlighet som den fiktiva utförseln ger till justering av dyUka orättvisor. I stället bör man söka finna vägar alt göra det möjligt för flera företag •— var de än är belägna i Sverige — att utnyttja derma möjlighet. Kemikontoret anser att ett jämställande av uppläggning på tullupplag med utförsel till frihamn är en mycket påtaglig förbättring, givetvis dock förutsatt att tullrestitution även i framtiden kan erhållas vid s. k. fiktiv utförsel.

GeneraltuUstyrelsen och statens jordbruksnämnd avvisar förslaget om att uppläggning på tullupplag skall kunna gälla som utförsel i restitutionshänseende och riksrevisionsverket ställer sig tveksamt tUl förslaget.

Prop. 1973:187 96

Generaltullstyrelsen framhåller att om de möjligheter skulle försvinna som nu står till buds att genom en fiktiv utförsel tUl och återinförsd från frihamn avlyfta det negativa tullskyddet, synes ej några starkare argument kunna anföras för att från restitutionssynpunkt jämställa utförsel till frihamn och uppläggning på tullupplag med utförsel till utrikes ort. Det kan enligt styrelsen möjligen göras gällande att en sådan ordning för exportören medför den fördelen att han kan räkna med restitution tidigare än vad som är fallet om den slutUga utförseln måste avvaktas. Det kan emellertid förutsättas att exportörerna så långt möjligt eftersträvar att förkorta lagringstiden för exportgodset eftersom lagringen alllid är förenad med betydande kostnader. Vad tullupplagen beträffar har det väl inte heller varit meningen att exportgodset skall kunna förvaras där under obegränsad tid. Om man bortser från att möjligheterna alt avlyfta negativt lullskydd enligt förslaget eUmineras medför de föreslagna bestämmelserna ej någon ändring i fråga om rätt till restitution på grund av utförsel till frihamn. Bestämmelserna föratsätter också att utförsel till frihamn av vara, för vilken temporär tullfrihet medgetts, liksom nu är fallet skall ha samma effekt i tullhänseende som utförsel till utrikes ort. Förslaget står i dessa hänseenden i överensstämmelse med förarbetena tiU tullagen. Med hänsyn härtiU anser sig styrelsen kunna tillstyrka de sakkunnigas förslag i denna del. Styrelsen kan däremot ej tillstyrka förslaget att uppläggning på tullupplag av restilutionsgods i avvaktan på utförsel skall konstituera rätt tUl tullrestitution. I den mån exportörerna skulle använda sig av en sådan möjlighet att lagra restitutionsgodset skulle de tvingas att tillämpa dubbla rutiner för sin export, den ena för att säkerställa restilulionsanspråket, den andra för att dokumentera den verkliga utförseln med hänsyn till kravet på redovisning i statistiskt hänseende och för alt styrka rätten lill utförsel med hänsyn till eventuella exportrestriktioner. En sådan etappvis utförsel av restitutionsgodset skulle även för tullverkels vidkommande medföra stora olägenheter i form av väsentligt ökade krav på tullkontroll. Vad avser varor som disponeras med temporär tullfrihet, föreligger såvitt styrelsen har sig bekant ej något behov av ytterligare möjligheter att avlyfta tullverkets fordran på införselavgifter än dem som nu står till buds, nämligen utförsel till utrikes ort och intagning i frihamn. Även om styrdsen med bestämdhet hävdar uppfattningen att uppläggning av restilutionsgods på tullupplag ej i och för sig skall medföra rätt till tullrestitution är därmed icke sagt att sålunda upplagt gods ej av praktiska skäl skall kunna redovisas som slutiigt utfört och därmed berättigat till restitution i den mån betryggande garantier föreligger att den upplagda varan blir slutligt utförd ur landet. Detta kan exempelvis vara förhållandet beträffande gods som intages i de s. k. transitlokaler som nu finns inrättade i anslutning lill vissa lullflygplatser och som torde bli likställda med tullupplag fr. o. m. år 1974.

Prop. 1973:187 97

Liksom de sakkunniga anser kommerskollegium, riksskatteverket och riksrevisionsverket alt varken frihamn eller tullupplag bör få användas för att lyfta av ett negativt lullskydd eller för att åstadkomma förmånligare lullvillkor än vid en tidigare förtullning. Enligt riksskatteverkets mening bör ell sådant förbud vara ett villkor för att uppläggning i frihamn eller på tullupplag skall få samma'verkan i restitutionshänseende som utförsel.

Övriga frågor rörande restitution. GeneraltuUstyrelsen anser att restilulionsliden för hemtagningsgods bör räknas från det alt varan tagils om hand, eftersom hemtagaren då kan la varan i anspråk. De sakkunniga har som nämnts föreslagit att tiden skall börja löpa när varan anges till förtullning även om varan har tagits hem. Har lullbefridse medgetts i stället för varvs- eller flygrestitution bör enligt styrelsen tull betalas när förutsättningar för befrielsen upphör att gälla. En regel härom saknas i förslaget. Del påpekas vidare att rätten till varvsrestitution eller motsvarande lullbefrielse kan upphöra inte bara genom att en vara förs bort från fartyg men också genom att vara förs bort från ponton eller mudderverk. Styrelsen påpekar också att en regel behövs om att för mycket erhållen restitution skall återbetalas.

Övriga tullförfattningsfrågor

Gällande ordning, förslag och remissyttranden

Befrielse från eller nedsättning av tull för skadade varor m. m.

Värdetull för en vara beräknas enligt 3 § andra stycket tulltaxeringsförordningen på det pris varan skulle betinga vid en försäljning i öppna marknaden vid tiden för anmälan tiU förtullning. Det innebär att tuUen för en vara som är skadad när den anmäls till förtullning skall beräknas på det pris som varan kan antas ha i skadat skick.

Vikltull och annan specifik tull utgår däremot i princip oberoende av varas skick och kvalitet. Om varan är skadad eller av undermålig kvalitet skall tull i princip ändå tas ut för den. I 7 § tulltaxeringsförordningen föreskrivs emellertid att annan tull än värdelull kan få nedsättas, om varan av tillfällighet skadats under transporten till införsel-orten eller efter ankomsten dit men innan varan anmälts till förtullning. Föreskriften gäller dock inte om varan skadats genom förskämning. Nedsättning får medges med belopp som svarar mot den minskning av värdet som skadan orsakat.

De sakkunniga föreslår inte någon egentlig ändring av bestämmelserna om förtullning av skadade varor som är belagda med värdetull.

7 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 187

Prop. 1973:187 98

Förslaget innebär inte heller någon ändring i fråga om skadad vara, för vilken tull skall beräknas efter annan grund än värde. Tullen får då nedsättas med ett belopp som motsvarar minskningen av varans värde till följd av skadan. De sakkunnigas förslag innebär emellertid att tullnedsättning även kan medges om varan skadats genom förskämning. Ofta kan det enligt de sakkunniga vara svårt alt faststäUa när en skada har inträffat. Redan med nuvarande förtullningsförfarande är det därför vanskligt att avgöra om hänsyn skall tas till skadan vid tullbeläggningen. Bevissvårigheterna torde bli än större i ett renodlat deklarationssystem. Den omständigheten att bevisbördan vilar på den tullskyldige gör, enligt de sakkunniga, att förhållandena då varan anges till förtullning bör kunna bli utslagsgivande även för hemtagna varor.

Någon särskild regel om befrielse från tull för varor som bar förstörts föreslår inte de sakkunniga.

De sakkunniga ställer sig tveksamma till att överlåtelse till tullverket av en vara, som importören förfogat över, skulle medföra befrielse från avgifterna för den. I de fall sådan överlåtelse bör medföra avgiftsbefrielse bör detta enligt de sakkunnigas mening ske genom att varan fritas från förtullning.

Kommerskollegium har intet alt invända mot de sakkunnigas förslag att skada, som orsakats av förskämning, i fortsättningen skall kunna föranleda tiUlnedsättning, även om det inte förefaller kollegiet uteslutet att vissa svårigheter kan uppkomma vid tillämpningen. Generaltullstyrelsen anser däremot inte att tullnedsättning bör medges för förskämningsskador. Styrelsen erinrar om att departementschefen i prop. 1960: 98 s. 61 inte vUle tUlstyrka att tullen nedsättes för skador som uppkommit genom förskämning med hänsyn bl. a. till svårigheterna alt i efterhand konstatera när och i vUken utsträckning en förskämning inträtt. Styrelsen finner inte att den nya tullproceduren ger anledning att ändra bestämmelserna i detta hänseende. Vidare vänder sig styrelsen mot all skador, som drabbar vara fram till dess den anges till förtullning, utan undantag skulle medföra tuUnedsältning. Det framhålls att en sådan ordning kommer att medföra betydligt större förmåner för hemtagare än för andra importörer, eftersom förtullningen för en hemtagen vara i regel inträffar vid en betydligt senare tidpunkt än för en icke hemtagen. En hemtagare bör inte komma i ett bättre läge än en icke hemtagare därigenom att han skulle kunna göra avdrag i tullen för skador som uppkommit sedan han fått förfoga över varan.

Skall bevisbördan för när skada uppstått, såsom de sakkunniga uttalat, vila på den tullskyldige finner Sjöassuradörernas förening det angeläget att denne, i andra fall än vid hemtagning, bereds tillfälle alt snarast möjligt föranstalta om besiktning. Föreningen hemställer därför alt tullupplagsinnehavare åläggs att utan dröjsmål underrätta mottagaren

Prop.1973:187 99

då en importerad vara befinns vara skadad, förstörd eller uppvisa brist.

Tull- och skattefrihet för film

Positiva kopior av kinofilm är belagda med en tull av 4 kr. per 100 kg. Inom filmbranschen är endast kopieringsverksamheten tullskyddad. Det kan också nämnas att fUm för undervisnings-, vetenskapligt eller kulturellt ändamål, f. n. under vissa förutsättningar är tullfri enligt 8 § 17 tulltaxeringsförordningen och 34 § 4 mom. tulltaxeringskungördsen.

De sakkunniga anför att fUmutredningen i en bilaga tUl sitt betänkande (SOU 1972: 9) har behandlat frågor om tull och mervärdeskatt vid viss införsel av bl. a. film. Där föreslås bl. a. tullfrihet för all slags film. De sakkunniga delar filmutredningens uppfattning i denna fråga och föreslår att tullfrihet enligt tulltaxan införs för all film.

Kommerskollegium hänvisar tUl att tullskyddet för film tillkommit för att skydda kopieringsverksamhelen. Med hänsyn till den låga tull-satsen som motsvarar en tuUincidens av cirka två procent och då dessutom större delen av denna import redan är eller genom marknadsarrangemangen i Västeuropa inom en nära framtid kommer att bli tuUfri kan denna fråga i och för sig knappast anses vara särskilt stor. Enligt vad kollegiet inhämtat överväger man inom branschen att undersöka möjligheterna för ett förbättrat tullskydd. Det har emellertid ej varit möjligt för kollegiet att på den korta tid som stått till buds närmare penetrera tullskyddsbehovet. I ett sådant läge och med hänsyn till att man nu står inför en ny förhandlingsomgång på bl. a. tullområdet vill kollegiet ifrågasätta om en åtgärd av det slag som här föreslås bör genomföras nu.

Skatteförfattningar

GäUande ordning

Flertalet indirekta skatter är avsedda att träffa omsättning eller konsumtion inom landet av skattepliktiga varor. För att skatterna inte skall påverka konkurrensförhållandena har det varit nödvändigt att beskatta vissa varor redan vid införseln. Detta har skett efter skilda metoder för olika typer av skatter. Mervärdeskatten tas alltid ut i samband med införsel av skattepliktiga varor oavsett vem som är importör (här bortses från vissa fall av skattefrihet som behandlas i fortsättningen). Genom mervärdeskattens avdragssystem undviks kumulativa skatteeffekter. För flertalet punktskatter gäUer en annan ordning. Enligt denna skall vissa skattskyldiga registreras hos beskattningsmyndigheten — regdmäs-

Prop. 1973:187 100

sigt riksskatteverket — och redovisa skatten dit även för importvaror. Tullmyndigheten har i dessa fall endast att lämna beskattningsmyndigheten uppgift om införseln. När annan än registrerad importerar skattepliktiga varor tas skatten däremot ut av tullmyndigheten i samband med införseln.

I vissa skatteförfattningar har föreskrivits att skattskyldighet uppkommer vid införsel till landet av skattepliktig vara och att den är skattskyldig som i tullhänseende är att anse som varuhavare. Regler uppbyggda efter detta system återfinns i bl. a. förordningen (1968: 430, ändrad senast 1972: 558) om mervärdeskatt, förordningen (1960: 253, ändrad senast 1972: 378) om tUlverkning och beskattning av malt- och läskedrycker, förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam samt förordningen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar.

Enligt andra skatteförfattningar gäller att skattskyldighet för annan än registrerad inträder när skattepliktig vara införs till landet. Skattskyldig är för dessa fall regelmässigt den för vars räkning införseln äger rum. Som exempel på författningar enligt detta mönster kan nämnas förordningen (1956:545, ändrad senast 1973: 14) ang. omsättningsskatt å motorfordon i vissa faU, förordningen (1961: 394, ändrad senast 1972:377) om tobaksskatt, förordningen (1941:251, ändrad senast 1971: 1230) om särskild varuskatt, förordningen (1961: 372, ändrad senast 1971: 252) om bensinskatt samt förordningen (1957: 262, ändrad senast 1971: 251) om aUmän energiskatt.

I skatteförfattningarna föreskrivs i regel, att skatt vid införsel fastställs och uppbärs i den ordning som gäller för tull. Även vad som i övrigt är föreskrivet för tull gäller mestadels också för skatten.

I några skatteförfattningar har angetts, att generaltullstyrelsen är beskattningsmyndighet vid införsel av skattepliktig vara. Här kan anmärkas, att tullmyndighets beslut enligt förordningen om särskild varuskatt slutligt skall granskas av riksskatteverket, som kan verkställa korrigeringar av besluten.

Enligt 1 § förordningen (1960: 396) om frihet från införselavgift i vissa faU (1 § ändrad senast 1970: 184) kan Kungl. Maj:t förordna att bl. a, skatt, som skulle ha erlagts till tullverket på grund av införseln, inte skall tas ut för vara som införs under sådana omständigheter att tullfrihet kan medges enligt 4 §, 6 § 1 mom. eller 8—12 §§ tuUtaxeringsförordningen.

Dessa tullfrihelsbestämmdser avser ett antal helt skilda fall. Bl, a, medges tullfrihet för varor till främmande beskickningar och konsulat samt internationella organisationer. Vidare kan tullfrihet medges för materiel för undervisnings-; vetenskapliga eller kulturella ändamål, välfärdsmateriel för sjömän och varor från utvecklingsländerna. Enligt 9 § medges tullfrihet vid egentiig gränstrafik. I 10 och 11 §§ behandlas

Prop. 1973:187 101

temporär tullfrihet för varor och transportmedel. I 4 §, 6 § 1 mom. och 12 § finns bestämmelser om tullfrihet för emballage, för relurvaror och för varor som förstörts. I flertalet fall har Kungl. Maj:t getts bemyndigande att bestämma de närmare villkoren för tullfriheten. Dessa bestämmelser finns i tulltaxeringskungördsen.

Bestämmelserna om befrielse från skatt har nyligen setts över. Kungörelsen (1970: 234) om frihet från införselavgift i vissa fall är en följd av denna översyn. Jämfört med vad som gäUde tidigare har skattefriheten inskränkts genom kungörelsen. Skattefrihet medges således ej för varor som blir tullfria enligt 8 § 23 tulltaxeringsförordningen, dvs. varor från utvecklingsländerna (jämför dock 4 § första stycket 2 förordningen om avgift på vissa dryckesförpackningar). Inte heller varor till undervisningsanstalter eller vetenskapUga institutioner blir numera skattefria om de inte skänkts från utlandet eller köpts för medel som skänkts från utlandet.

Enligt 2 § förordningen om frihet från införselavgift i vissa fall medges restitution av skall eller annan avgift, som erlagts till tullverket vid införsel, efter samma regler som gäller för tullrestitution enligt 2, 5, 6 eller 6 a § tullrestitutionsförordningen. En förutsättning är alt återbäring av beloppet inte kan medges i annan ordning. Denna inskränkning avser bl. a. mervärdeskatt, som skattskyldig kan dra av i sin redovisning av sådan skatt.

I vissa fall får tullrestitution inte medges vid utförseln om samtidigt tullfrihet enligt EFTA-konventionen åtnjuts i importlandet. Sådan tullfrihet hindrar dock inte restitution av skatt.

Det bör anmärkas att restitution kan medges inte bara vid utförsel utan också vid vissa andra förfaranden (se avsnittet om restitution).

De sakkunniga

Någon ändring av de grundläggande principerna för uppbärandet av skatt i samband med import har de sakkunniga ej övervägt. De ändringar som föreslås är — med något undanlag — föranledda av den nya tullproceduren.

Enligt lullagen innefattar tuUskyldigheten också skyldighet att betala skatt som skall uppbäras av tullverket. Skatt tas härvid ut vid förtullningen. Tullskyldig — och därmed också skattskyldig — är den som anger varan till förtullning. Om varan tas om hand med stöd av 3 § andra stycket tullagen, blir hemtagaren tullskyldig. Vidare avser tulllagens bestämmelser om tulltaxering, om- och efterlulltaxering, uppbörd och besvär m. m. inte bara tull utan också skatt som tullverket tar ut.

De sakkunniga anser att skatteförfattningarna inte bör innehålla bestämmelser om förhållanden som uttömmande regleras i tullagen. Här

Prop. 1973:187 102

avses närmast frågor om beskattningsmyndighet, skattskyldighet, fastställelse och uppbörd av skatt, besvär m. m. i samband med införsel.

Författningarna om indirekt beskattning bör därför enligt de sakkunnigas mening innehålla bestämmelser om att skatt för skattepliktig vara som införs till landet — eventuellt införs till landet av annan än den som är i särskild ordning registrerad — skall betalas tUl tullmyndighet vid förtullningen och att tullagen gäller även i fråga om skatten. De sakkunniga har utarbetat förslag till sådana författningsändringar.

I fråga om flera punktskatter gäller att särskilt avdrag får göras för vara som utförts ur landet eller till svensk frihamn. Sådana transaktioner kan ibland också leda lill återbetalning av skatt. De sakkunniga har föreslagit att samma rättsverkningar i restitutionshänseende som följer av att en vara utförs ur landet skall inträda också om varan i stället förs till frihamn eller läggs upp på tullupplag för att utföras senare. Motsvarande bör, enligt de sakkunnigas mening, gälla även i fråga om beskattningen. De nya bestämmelserna om exporlbutik anger inte att intagning i sådan butik skall jämställas med utförsel. Regler härom bör därför tas in i bestämmelserna om mervärdeskatt, tobaksskatt och skatt på maltdrycker (starköl). På gmnd härav föreslås ändringar i ett flertal skatteförfattningar. Författningstexten har samtidigt jämkats för att anpassas till tullagens nomenklatur.

EnUgt förordningen (1941: 251) om särskild varuskatt skall riksskatteverket slutiigt granska tullmyndighetens skattebeslut och vidta de åtgärder granskningen föranleder. De sakkunniga ifrågasätter om denna ordning, som saknar motsvarighet i fråga om annan indirekt skatt, är sakligt motiverad. Från riksskatteverket har inhämtats att eftergransk-ningen endast sällan leder lill någon åtgärd från verkets sida. Övervägande skäl talar för att tullmyndigheten blir helt ansvarig för beskattningen i samband med import. En sådan ordning behöver inte hindra alt riksskatteverkets större möjligheter till kontroll m, m, alltjämt utnyttjas. Om riksskatteverket underrättas om tullens skattebeslut, kan även dessa beslut omfattas av verkets revisioner. Iakttagelserna vid sådana revisioner bör delges generaltullstyrelsen, som får ta ställning till eventuella åtgärder.

Mot bakgrund härav föreslår de sakkunniga att de särskilda bestämmelsema om riksskatteverkets granskning av tullmyndighetens skattebeslut utgår.

Tullagen reglerar uttömmande vad tulldeklaration skall innehålla. Generaltullstyrelsen får för särskilda fall föreskriva att uppgifter som behövs för förtullningen skall lämnas i annan ordning än genom deklaration. Vidare kan styrelsen föreskriva vilka handlingar som skall bifogas tulldeklaration. Skatteförfattningarna bör därför inte innehålla

Prop. 1973:187 103

detaljbestämmelser om deklarationer. De sakkunniga utgår från att generaltullstyrelsen meddelar sådana bestämmelser efter samråd med riksskatteverket.

Eftersom reglema om undanlag från uttagande av skatt i samband med införsel nyligen ändrats saknas enligt de sakkunnigas mening anledning att nu göra materiella ändringar i detta regelsystem. De föreslagna ändringama har därför enbart redaktionell eller formell innebörd. Förslagen om tullfrihet i vissa fall för varor till vetenskapliga institutioner eller undervisningsanstalter innebär bl. a. att sådana varor blir skattefria om de lånats från utlandet utan vederlag.

Remissyttrandena

De sakkunnigas förslag lämnas i stort sett utan erinran av remissinstanserna. Riksskatteverket antar att de sakkunniga vid anpassningen av reglerna om beskattningen vid import tUl tullagens bestämmelser har utgått från att skatten inbegrips i annan införselavgift som skall betalas av den tullskyldige. För att missförstånd om vem som är skatlskyldig vid importen skall undvikas bör det enligt riksskatteverkets uppfattning uttalas att skatter som tas ut vid förtullning anses som införselavgifter. Länsstyrelsen i Stockholms län betonar vikten av att skattefriheten vid import inte blir av vidare omfattning än vid motsvarande omsättning inom landet.

GeneraltuUstyrelsen påpekar att skatt bör betalas under samma betingelser som enligt de sakkunnigas förslag skall gälla för tull, om varan — sedan den lagts upp i frihamn eller på provianteringslager och därmed blivit att anse som utförd i restitutionshänseende — åter tas från frihamnen eller lagret utan samband med utförsel. Styrdsen framhåller att något förslag till föreskrifter med sådan innebörd inte har lagts fram av de sakkunniga och förordar att de bestämmelser som de sakkunniga har föreslagit såvitt avser tull, i tillämpliga delar får gälla även för skatt, dock inte för mervärdeskatt, som utgår efter andra grunder än övriga konsumtionsskatter. Det synes styrelsen lämpligt att dessa föreskrifter tas in i en särskUd förordning. Styrelsen hänvisar därvid till de sakkunnigas förslag till förordning om frihet från införselavgift.

Vad avser förordningen om frihet från införselavgift anmärker kom-merskollegium att 1 § inte gäller i fråga om avgift på vissa dryckesförpackningar. Detta framgår av förordningen om avgift på vissa dryckesförpackningar. Kollegiet vUl ifrågasätta om inte detta också bör framgå av förordningen om frihet från införselavgift.

Prop. 1973:187 104

Regleringsförfattningar

Gällande ordning

Införseln av varor till Sverige regleras genom ett stort antal författningar. Regleringarna har kommit till av olika anledningar. Ofta är del varornas fysiska egenskaper, farlighet o. d. som lett till att införseln reglerats. I andra fall kan näringspolitiska skäl vara orsaken. Mera sällan innebär en reglering alt en vara eller varor från ett visst land eller område inte alls får införas. Mestadels får de reglerade varorna införas på vissa villkor. Ibland gäller flera villkor för samma vara.

Införselvillkoren föreskrivs i allmänhet av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av den myndighet som skall ha tillsynen över att resp. regleringsförfattning efterlevs (tillsynsmyndigheten). För införsel av olika varor kan krävas t. ex.

a) att införseltillstånd företes,

b) att intyg lämnas från myndighet i utlandet,

c) att varan kommer in till viss person (t. ex. den som har rätt att tillverka eller handla med sådan vara här i landet),

d) att införseln sker över viss ort,

e) att varan undersöks innan den lossas eller frigörs från tullverkets
befattning,

f) att varan hålls i karantän viss lid,

g) att bevis företes om att varan uppfyller vissa uppställda krav,
h) att varan är märkt på visst sätt,

i) att varan förs in till landet under viss tid.

Tullmyndigheterna skall kontrollera att införsdvillkoren är uppfyllda.

I tullagstiftningen finns f. n. inte någon allmänt tiUämplig definition av uttrycket införsel lill riket. I flertalet imporlregleringsförfattningar används emellertid detta uttryck.

Villkoren för införsel av varor finns angivna i skUda imporlregleringsförfattningar. Flera av dessa författningar innehåller dessutom bestämmelser om åtgärder som får vidtas med vara utan hinder av att införselvillkoren inte iakttagits. Bland sådana åtgärder märks transilering, dvs. transport genom tullområdet eller mellan orter inom tullområdet, och uppläggning på tullager eller i frihamn. Om reglerings-författningen saknar sådana bestämmelser får de varor som författningen rör transiteras m, m, enligt föreskrifterna i förordningen (1924: 119) angående transilering av införselförbjudna varor m, m. (tran-siteringsförordningen, ändrad senast 1935: 252), Denna förordning avser varor som enligt särskild författning inte får införas till landet eller får införas endast av vissa personer eller sammanslutningar eller efter särskilt tUlstånd av myndighet eller under vissa villkor. Utan hinder av sådana föreskrifter får varorna enligt 1 § första stycket transiteras eller eljest befordras under tullverkets kontroll eller läggas upp på lullager

Prop. 1973:187 105

eller i frihamn. Har föreskrifterna meddelats med hänsyn lill aUmän hälsovård eller säkerhet eller lill förekommande av alkoholmissbmk eller djur- eller växlsjukdom eller har införsdrätten förbehållils vissa personer eller sammanslutningar, får varan dock endast läggas upp i frihamn eller transporteras sjöledes mellan frihamn och utrikes ort eller annan frihamn.

De sakkunniga

I och med alt tullproceduren ändras på väsentliga punkter måste ett stort antal regleringsförfattningar anpassas efter de nya pröcedurreg-lerna. Vid anpassningen har de sakkunniga förutsatt att rätteri till sådan godshantering, som skall gälla för varor i allmänhet, kan inskränkas för införselreglerade varor även i det nya luUförfarandet och att detta kan ske genom att förbud meddelas mot vissa hanteringsformer till dess det visats att införselvillkoren har uppfyllts. Förbuden kan avse t, ex. hemtagning, förvaring på lullager eller i frihamn eller försändning inom landet.

I propositionen med förslag till tullag, m. m. utgick departementschefen från att principen skulle vara att möjligheten lill hemtagning ej fick omfatta s. k. allmänfarliga varor, medan andra importreglerade varor väl kunde tas om hand av hemtagaren men i övrigt vara underkastade förfogandeförbud, tills importlicens eller annat tillstånd företetts (prop. 1972: 110 s. 43 och 44). De sakkunniga uttalar i anslutning härtill att de inte ansett sig böra dela in de införselreglerade varorna i allmänfarliga och andra. De har i stället mera direkt undersökt hur de införselvillkor, som gäller när den nya tullproceduren skall börja tillämpas, skall anpassas lill denna. De sakkunniga. anmärker alt det får anses ligga i sakens natur att varor som inte får tas; om hand av hemtagare inte heller får läggas upp på tullkreditiager hos honom innan införselvillkoren uppfyllts.

De sakkunniga som har inhämtat yttranden från berörda tillsynsmyndigheter har övervägt olika alternativ för att anpassa bestämmelserna i regleringsförfattningarna efter den nya tullagstiftningen. Det som ligger närmast lill hands är all i resp, regleringsförfattning ange vilka former av hantering som kan tillåtas för de varor författningen avser, I regle-ringsförfattningarna bör nämligen i princip finnas samtliga bestämmelser som gäller de reglerade varuslagen. Vid en sådan lösning skulle emdleiiid författningarna komma att tyngas av många i stort sett likalydande bestämmelser. Del har därför ansetts lämpligare ait sammanföra sådana bestämmelser som är gemensamma för olika reglerings-författningar efter mönster från transUeringsförordningen, Om bestämmelser som avviker härifrån skall gälla för något varuslag bör de tas in i vederbörande regleringsförfattning.

De gemensamma föreskrifterna blir alltså ett komplement till regie-

Prop. 1973:187 106

ringsförfatlningarna. De kan emellertid också sägas röra tillämpningen av tullagens föreskrift om att tullmyndigheten i samband med förtullning av en vara skall kontrollera att denna får införas, I de sakkunnigas förslag har de gemensamma bestämmelserna utformats som fyra nya paragrafer i tuUstadgan, De gemensamma bestämmelserna är aUtså avsedda alt ersätta bestämmelserna i transiteringsförordningen, som bör upphävas. De undantagsbestämmelser i 1 § andra stycket förordningen, vUka meddelats med hänsyn tiU allmän hälsovård eller säkerhet eller till förekommande av alkoholmissbruk eUer djur- eller växlsjukdom, har dock ingen motsvarighet i förslaget till ändringar i tuUstadgan. Sådana bestämmelser föreslås i stäUet i regleringsförfallningarna. Härigenom torde tillämpningen av bestämmelserna bli enklare. Förslag läggs också fram till övriga nödvändiga ändringar i regleringsförfattningarna.

Om annat inte sägs i regleringsförfattningarna bör de föreslagna gemensamma bestämmelserna (101—104 §§) gälla såväl varor för vUka införsdvUlkoren inte uppfyllts som varor vilka är ovillkorligt införselförbjudna. När tullmyndighet konstaterat att vara får införas bör importören få förfoga fritt över den om inget annat hinder föreligger.

Efter förebUd av 2 § lullagen nämns i den föreslagna 102 § de olika former av hantering som bör vara tillåtna för införselreglerade varor utan att införselvillkoren uppfyllts. Av 4 § tullagen finner de sakkunniga framgå alt vara anses införd i lullhänseende när den kommer tUl den första "anloppsorten" i tullområdet. I 102 § 4 nämns alt vara som avses i 101 § får ålerulföras. Detta gäller emellertid endast i den mån varan inte är underkastad exportreglering. Ibland regleras exporten i samma författning som importen (t. ex. i narkotikaförordningen, 1962: 704). I andra fall sker det i en särskUd författning. Sålunda regleras utförseln av bl. a. vapen i kungörelsen (1949: 614) angående förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel.

När en införsdreglerad vara får tas om hand av hemtagare och förvaras hos denne under förfogandeförbud lill dess införselvillkoren uppfyllts är det enligt de sakkunniga av särskUt intresse vilka förfoganden som förbudet skall omfatta. Enligt de sakkunnigas uppfattning behöver förbudet i allmänhet avse endast den fysiska hanteringen av varan. Ett förfogandeförbud kommer då normalt inte att hindra att varan säljs, förutsatt att den blir kvar i hemtagarens lokaler lUl dess införselvillkoren uppfyllts. Förbudet bör inte heller hindra att varan transiteras, återutförs, förs lill frihamn eller förvaras på lullager. Huravida möjligheten att lägga varan pä tullager i vissa fall bör inskränkas ytterligare så länge förfogandeförbud gäller är en fråga som de sakkunniga återkommer till.

Den föreslagna 103 § avser bl. a. varor som kommer in till landet men som inte fär införas. Anledningen kan vara exempelvis att totalt

Prop. 1973:187 IO7

införselförbud gäller för varuslaget eller att importören inte är behörig eller saknar införseltillstånd. I flera regleringsförfaltningar finns f. n. bestämmelser om hur man skall förfara med dessa varor. Sålunda gäller för varor av vissa slag att de får överlåtas lill någon som är behörig alt införa dem eller att de får återutföras inom viss lid. För dessa fall gäUer vidare att varoma hemfaller tUl kronan om överlåtelse eller utförsel inte sker. Ej sällan föreskrivs alt tUlsynsmyndigheten bestämmer hur det skall förfaras med vara som hemfallit åt kronan. Sådana föreskrifter bör enUgt de sakkunnigas mening utgå ur reglerings-författningarna.

En vara som importören inte får föra in bör enligt de sakkunnigas mening få ålerulföras utan särskild föreskrift därom, såvida inte också utförseln av varan är reglerad. Likaledes bör den utan särskild föreskrift kunna överlåtas liU någon som är behörig att föra in varor av samma slag. Föreskriften om återatförsd i 103 § tjänar främst syftet att ange den tid inom vUken återutförsd skall ske. Om ingen åtgärd vidtas med varan inom denna tid bör tiUsynsmyndigheten få bestämma vad som skaU ske med varan. Myndigheten bör kunna medge alt vara återutförs även efter den bestämda tiden.

Beträffande vissa varor, såsom vapen (35 § 2 mom, vapenförordningen) och rusdrycker (86 § 1 mom, rusdrycksförsäljningsförordning-en), har de sakkunniga inte funnit skäl föreslå ändring av gällande bestämmelser utom i fråga om tidsfristen för återutförsd,

1 104 § har bestämmelser om försäljning genom tullmyndighets försorg tagits in. De motsvarar i huvudsak bestämmelserna i 2 § transiteringsförordningen. Enligt förslaget skall dock tillsynsmyndigheten ha rätt att bestämma vad som skaU göras med vara som inte kan säljas.

De sakkunniga har bedömt alt bestämmelser som innebär att varan inte fär lossas ur transportmedel innan vissa åtgärder vidtagits eller att varan får lossas bara på viss ort inte behöver ändras i materiellt hänseende på grand av det nya förfarandet.

För vissa varor gäller som enda införsdvUlkor alt importören är behörig (t, ex. alt handla med eller tUlverka explosiva varor, gifter eller läkemedel). Om en sådan importör är hemtagare bör hemtagningstillstånd kunna meddelas för varor av det slag behörigheten avser, när importören företett bevis om behörigheten hos tullmyndigheten.

Om hemtagningsförbud gäller för införsdreglerad vara eller om sådan vara införs av någon som inte är hemtagare kommer ibland problemet upp om hur varan skall hanteras till dess att införselvillkoren uppfyllts. Vara som införs skall läggas på tullupplag om den inte tuUklareras omedelbart. För många varor är det dessutom föreskrivet eller av annan anledning nödvändigt eller lämpligt att de här i landet förvaras i lokaler av viss beskaffenhet (brandsäkra utrymmen, kylutrymmen etc). De sakkunniga erinrar om regeln att den som har tullupplag i princip är skyl-

Prop. 1973:187 108

dig att la emot oförlullade varor för förvaring (se 30 § tullstadgan) och finner det vara uppenbart att inte varje upplagshållare kan åläggas att skaffa lokaler som uppfyller fordringarna i alla dessa hänseenden. Vissa upplagshållare torde dock kunna åläggas att inrätta lokaler som lämpar sig för lagring av varuslag för vilket särskilda förvaringsregler gäller. Det torde också bli möjligt att godkänna vissa speciallokaler som tullupplag, I första hand bör dock övervägas om det för särskilda varaslag är möjligt att dispensera från förvaringsreglerna under den kortare tid (högst 30 dagar) som förvaring på tullupplag blir aktuell. Går inte del kan det behöva föreskrivas all varan skall transporteras lill luUupplag med godkänt förvaringsutrymme, eventuellt på annan ort. Ansvaret för att lämpliga lagerlokaler finns tillgängliga bör i första hand ligga på vederbörande importör.

Varor för vilka särskUda regler gäller för hanteringen inom landet torde i regel importeras av någon som normall använder eller säljer sädana varor, I annat fall skall importören ha tillsynsmyndighetens särskilda tillstånd att föra in varan, I tillståndet anges de villkor som skall uppfyllas innan varan får föras in. Även denna kategori importörer bör fä la hem den införda varan lill egna lokaler sä snart införseltillståndet visals upp. Om varan skall undersökas eller kontrolleras pä annat sätt bör detta i allmänhet kunna ske i importörens lokaler, I så fall bör förfogandeförbud gälla liU dess kontrollen skett.

Tillsynsmyndigheten kan, framhåller de sakkunniga, behöva föreskriva vad som skall ske med importreglerad vara när den inte tas om hand av behörig importör omedelbart efter införseln. Detta kan bli aktuellt bl, a, i de fall dä en vara, som fär införas bara efter särskilt tillstånd, kommer in till landet utan att tUlstånd har meddelats. För sådana fall kan det övervägas om tullverket skall vara skyldigt att anmäla förhållandet för tillsynsmyndigheten. För särskilt farliga varor får, uttalar de sakkunniga, kanske övervägas om lossning skall förbjudas när införseltillstånd inte finns.

De sakkunniga framhåller alt det i förarbetena lUl tullagen har förutsatts att hemtagare som för in varor som är importreglerade enbart av handelspolitiska skäl skall få ta hem varorna men inte förfoga vidare över dem förrän införselvillkoren har iakttagits. Det har vidare uttalats att omfattningen av ett sådant förfogandeförbud skall bestämmas av Kungl, Maj:t eller, efter bemyndigande, av berörda myndigheter (prop. 1972: 110 s. 44). Den ordningen skulle göra det möjligt att anpassa bestämmelserna till erfarenheter som vunnits vid tUlämpningen. Kommerskollegium har i sitt remissvar till de sakkunniga anfört att övervägande skäl talar för att förvaring på tullkreditiager av sådana varor inte bör tUlåtas förrän kontroll skett av alt varan får införas eller att särskilt medgivande lämnats av kollegiet. De sakkunniga har förståelse för att ett förfogandeförbud i vissa fall behöver göras särskilt

Prop. 1973:187 109

kvalificerat. Vederbörande tillsynsmyndighet bör få bemyndigande att om det behövs inskränka importörens rätt alt hantera varan. Förslagen lill ändringar i regleringsförfattningarna har utformats i överensstämmelse härmed.

Den nya tullproceduren innebär inte några ändringar av betydelse vid utförsel. I de författningar som reglerar utförseln föreslår de sakkunniga därför i stort sett endast redaktionella ändringar, bl. a. ändringar då det gäller hänvisningar lill nya författningar.

Remissyttrandena

Remissinstanserna godtar i allmänhet de sakkunnigas förslag att sådana bestämmelser som är gemensamma för olika regleringsförfaltningar sammanförs och att speciella.bestämmelser tas in i vederbörande reg-leringsförfatlning. Även i övrigt har de sakkunnigas förslag till anpassning av regleringsförfattningarna i huvudsak lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

GeneraltuUstyrelsen har i och för sig ingen erinran mot att de gemensamma föreskrifterna om hanteringen av vara som är underkastad särskild reglering vid införseln sammanförs till en och samma författning. Styrelsen anser emellertid att dessa föreskrifter är att betrakta som materiella bestämmelser. Bestämmelserna bör därför inte tas in i tullstadgan utan i stället i en särskild förordning om hantering av införselreglerade varor. Denna förordning kan enligt styrelsens mening i huvudsak utformas i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag till ändring av tullstadgan.

Beträffande den föreslagna 102 § tullstadgan anför produktkontrollnämnden att förvaring av införselreglerade hälso- och miljöfarliga varor på tullupplag eller tullager bör föregås av anmälan till länsstyrelsen och yrkesinspektionen. Begreppet införsel (import) är f. n. enligt vad som framgår av belänkandet något oskarpt i konturerna. Inte heller i förslaget lill ny text synes man kunna avgöra exakt när införsel får anses äga rum. Från säkerhetssynpunkt är det därför väsentligt att olika hanteringsmoment ses frikopplade från införselbegreppet och att det vid tillämpningen inte råder minsta tvekan om alt varor som hanleras innanför landets gränser skall följa de speciella hanteringsföreskrifter som kan finnas beträffande t. ex. transport, förvaring och förstöring — oberoende av om varorna anses införda eller ej. Om exempelvis förbud mot landsvägstransport föreligger för viss farlig vara till följd av specialförfattning skulle härav enligt den föreslagna 102 § tullstadgan följa att transport över huvud taget inte blir aktuell. Under sådana förutsättningar vUl produktkontrollnämnden inte motsätta sig att 102 § med undantag av medgivandel för hemtagare alt taga hand om vara görs tilllämplig på gift och analogt på PCB.

Även kommerskollegium godtar förslaget i 102 §. Kollegiet fömtsät-

Prop. 1973:187 110

ler emellertid att tiUsynsmyndighetens rätt att göra ytterligare inskränkningar kan tolkas så att det ger kollegiet möjlighet tUl även andra inskränkningar än undantag för förvaring på tullkreditiager, när särskUda kontroUsvårigheter eller andra särskUda omständigheter gör det påkallat. Som exempel anges hemtagningsförbud och utsträckning av förfogandeförbudet efter hemtagning tUl ett vidare varuområde än det som är im-portregleral. Vad beträffar rätten till återatförsd och transilering genom landet bör enligt kollegiets mening särskilt anges i 102 § tullstadgan att särskUt tiUstånd enligt exportregleringsförfattning kan erfordras för en sådan hantering. Även generaltullstyrelsen anser att ett sådant förtydligande behövs.

GeneraltuUstyrelsen finner det angeläget alt flertalet varuslag kan bli föremål för hemtagning. När förbud häremot föreskrivs bör tillsynsmyndigheten som regel ha möjlighet att medge undantag. Tillsynsmyndigheten kan därvid föreskriva särskilda villkor för förvaringen hos hemtagaren, t. ex. att varan skall förvaras under tullmyndighetens lås eller i särskilt utrymme. Styrelsen föreslår att sådan rätt införs bl. a. i förordningen (1949:341) om explosiva varor, strålskyddslagen (1958: 110) samt i förordningen (1956: 328) om kontroll å äddmetaUarbeten. Beträffande varor som avses i förordningen (1961: 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat bör enligt generaltuUstyrelsens mening hemtagning generellt kunna medges. De inskränkningar som följer av den föreslagna förordningen om hantering av införselreglerade varor måste dock iakttas. Tillsynsmyndigheten bör kunna föreskriva inskränkning i denna rätt beträffande särskilda varaslag.

När det gäller förbud för hemtagare att förfoga över varor som är underkastade importförbud av handelspolitisk natur återkommer Sveriges grossistförbund m. fl. tUl vad tidigare anförts vid förarbetena till tullagen (jfr prop. 1972: 110 s. 41). Förfogandeförbud och förhandskontroll av licensinnehav anses inte nödvändigt med hänsyn lill de synnerligen starka reaktioner, som hemtagaren kan förvänta om han överträder gällande licensbestämmelser. Förutom straff enligt särskilda bestämmelser löper han också risk att få sitt hemtagningstUlstånd indraget och fortsättningsvis bli vägrad importlicenser. Förbundet anser därför att de föreslagna bestämmelsema om förfogandeförbud i tUl-lämpliga delar bör utgå.

I fråga om hanteringen av hälso- och miljöfarliga varor framhåller naturvårdsverket att de nya förfarandereglerna kan medföra ökade risker vid hanteringen. Med vissa ytterligare föreskrifter såvitt gäller anordnande av tullager och tullupplag bör riskerna dock kunna minska. Av betydelse är härvid särskilt alt svensk miljöskyddslagstiftning, inbegripet lagstiftningen om hälso- och mUjöfarliga varor, gäller överallt

Prop. 1973:187 Hl

inom landets gränser och således även där tullmyndighet meddelar föreskrifter av olika slag. De föreslagna nya reglerna i tullstadgan skulle, såvitt gäller bestämmelserna om hälso- och miljöfarliga varor, medföra en ändring i sak som uppenbarligen ej åsyftats. TUl följd av uttrycket tillsynsmyndighet i de föreslagna 103 och 104 §§ tullstadgan skulle befogenheten att fatta beslut om ifrågavarande importreglerade varor tas bort frän produktkontrollnämnden, som ej är tUlsynsmyndighet men som nu har motsvarande befogenhet enligt 11 § kungörelsen (1973: 334) om hälso- och mUjöfarliga varor. Naturvärdsverket ser för sin del ej nägon olägenhet i att man genom bestämmelser i kungörelsen om hälso-och miljöfarliga varor såsom hittills uttömmande reglerar förfarandet beträffande varor som införts utan att gällande införselbestämmelser iakttagits. Om man likväl skulle föredra att i tullstadgan införa generella bestämmelser av nu ifrågavarande slag måste ill § i den nyssnämnda kungörelsen särskilt anges att befogenhet som enligt 103 och 104 §§ tullstadgan ankommer på tillsynsmyndighet på förevarande område i stället skall gälla produktkontrollnämnden. Som naturvårdsverket framhålUt i yttrande tiU tullagstiftningssakkunniga är det av olika skäl angeläget alt införsel av djur och växter sker under noggrann kontroll. Naturvårdsverket förutsätter att detta skall kunna uppnås bl, a. genom ett nära samarbete mellan tullmyndigheterna och naturvårdsverket.

Såvitt avser narkotika framhåller socialstyrelsen att import och export i detalj regleras genom internationella överenskommelser, i första hand genom 1961 ärs allmärma narkotikakonvention, som Sverige ratiflcerat. Naikotikaförordningen (1962:704, ändrad senast 1970:210) och socialstyrelsens tillämpningskungörelse tiU denna är utformade helt i överensstämmelse med konventionens föreskrifter. Enligt dessa föratsätts, att narkotika blu- föremål för tuUbehandling vid införsel och att av socialstyrelsen godkänd importör därvid uppvisar av styrelsen utfärdat införsdcertifikat för det aktuella varapartiet. Om importören får rätt att ta hand om och förfoga över varan utan hinder av att den ej förtuUats, betyder delta ett avsteg från en intemationell överenskommelse som Sverige och ett 80-tal andra länder biträtt. Sodalslyrdsen anser sig därför ej kunna acceptera den föreslagna ändringen. I förslaget till ändring i tuUstadgan, 102 § 3, föreskrivs vidare alt vara som avses i 101 § får förstöras under kontroll av tullmyndighet eller annan som denna godkänner. Narkotikaförordningens 4 § föreslås bli upphävd. Därigenom skulle den bestämmelse utgå som innebär att socialstyrelsen bestämmer hur man förfar med egendom som tillfallit kronan. SocialstjTelsen anser alt styrelsen även i fortsättningen bör tillfrågas i sådana faU. EnUgt 7 § narkotikastrafflagen (1968: 64) gäller samma bestämmelse för narkotika som tagils i beslag. Som skäl för bibehållande av denna ordning även i fråga om narkotika som tullmyndighet tar om hand, framhålls bl, a, att socialstyrelsen i de statistiska uppgifter, som varje år skall in-

Prop. 1973:187 112

lämnas tUl FN:s generalsekreterare i Geneve, skall ange de mängder narkotika som förstörts, I vissa fall kan det vara önskvärt att en vara som är av intresse för forskning och vetenskapligt ändamål ej förstörs. Motsvarande bestämmelse finns även i läkemedelsförordningen och styrelsen anser att även denna bestämmelse bör äga fortsatt giltighet.

Generaltullstyrelsen konstaterar att de sakkunnigas förslag innebär, att narkotika utan hinder av importförbudet skall kunna förvaras på tullupplag eller tullager eller i frihamn, vilket i princip gäller redan nu. Nyheten i förslaget, fortsätter styrelsen, hänger samman med de ändrade förhållanden under vilka gods skall kunna förvaras på tullupplag och tullager. När den nya tullproceduren genomförts kommer som regel godsvården inte att ombesörjas av tullverket utan av enskUda godsvårdare. Godset kommer inte som f, n, att förvaras under tullverkets lås. Med hänsyn till de särskilda problem som är förknippade med narkotika är det angeläget att förvaringen på berörda lager regleras närmare, GeneraltuUstyrelsen föreslår därför att styrelsen efter samråd med socialstyrelsen fär utfärda föreskrifter beträffande förvaring av narkotika på tullupplag och tullager samt i frihamn.

De sakkunnigas tanke att vissa tullupplagshåUare skulle åläggas att inrätta tullupplag som lämpar sig för lagring av varuslag för vilket gäller särskUda förvaringsregler avvisas av generaltullstyrelsen. Upplags-hållaren måste i så fall få täckning för de extra kostnader som är förenade med ett sådant åliggande. Styrelsen anser i Ukhet med de sakkumiiga att ansvaret för att lämpliga förvaringslokaler finns att tUlgå i första hand skaU ligga pä vederbörande importör. Kan importören inte anvisa något tullupplag som uppfyller de särskilda krav på förvaring som kan gälla för viss vara bör förvaringsfrågan kunna lösas genom inrättande av tiUfälligt tullupplag, där lämpliga förvaringslokaler finns, eller genom att importören får förvara varan i egna lokaler under tullmyndighetens lås. Styrelsen framhåUer i detta sammanhang alt särskUda regler gäller för förvaring av vissa varor enligt lagen (1973: 329) om hälso-och mUjöfarliga varor. Dessa regler torde i och för sig vara tillämpliga på vara som förvaras på tullupplag eller tullager eller i frihamn, ErUigt 4 § nämnda lag äger Kungl, Maj:t eller myndighet som Kungl, Maj:t bestämmer medge undantag frän lagens tiUämpning i fråga om viss hantering eller import. Vidare gäller enligt 20 § kungörelsen om hälso-och mUjöfarliga varor att produktkontrollnämnden fär meddela bestämmelser om förvaring av gift eller vådligt ämne om förvaringen inte sker på apotek. Det är enligt generaltullstyrelsen angeläget alt man vid utformningen av de närmare föreskrifter som kan komma att gälla för förvaring av gift eUer vådligt ämne beaktar de särskilda förhållanden som kommer att gälla vid förvaring av sådant ämne på tullupplag eller tullager eller i frihamn.

Statens jordbruksnämnd föreslår att ändringar och tillägg görs pä

Prop. 1973:187 113

ett par punkter i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbmkets område. Enligt 14 § jordbruksregleringsför-ordningen kan avgifter tas ut då vara förs in i riket och förlullas och enligt 18 § kan avgifter tas ut då vara förs ut ur riket. Enligt de sakkunnigas förslag skall förtullning i vissa fall ske även i andra fall än vid införsel. Nämnden finner det därför angeläget att jordbruksreglerings-förordningen kompletteras med en bestämmelse som gör det möjligt att ta ut avgift vid sådan förtullning. När det gäller införselavgifter kommer avgiftsplikt då att inträda när varan passerar frihamnsgräns eller tas ut från luUupplag. Det synes nämnden lämpligt att samma regler till-lämpas även i fråga om ulförselavgifter. Nämnden föreslår därför alt en kompletterande bestämmelse härom införs i jordbruksregleringsför-ordningen. Eftersom 20 § lullagen reglerar frågan om ränta på oguldna införselavgifter, föreslår nämnden också att bestämmelserna om ränta i jordbmksregleringsförordningen begränsas till att avse endast de avgifter som inte uppbärs av tullverket enligt tullagen.

Departementschefen

Med de förslag som nu läggs fram fullföljs den allmänna översyn av tullagstiftningen som inleddes med förra årets beslut om en ny tullag (1973: 670), Denna översyn har bl, a,- tUl syfte att anpassa lagstiftningen till nya marknadsförhållanden och modern varuhanlering. Tullagen möjliggör en omfattande reform av själva tullförfarandet. Därigenom införs bl. a. ett enkelt hemlagningsförfarande och ett system med privat godsvärd. En väsentlig nyhet är ocksä ätt importgodset skall tulltaxeras med ledning av deklaration. De nu aktuella förslagen innebär en anpassning av den övriga tullagstiftningen till de nya procedurreglerna men också en allmän överarbetning av de berörda författningarna. De centrala bestämmelserna om uttagande av tull, om tullfrihet och om restitution sammanförs till en författning, en tullförordning.

Författningsförslagen som bygger pä tullagsliflningssakkunnigas betänkande omfattar förutom den nämnda luUförordningen ocksä ändringar i en rad specialförfattningar. Betänkandet har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av remissinstansema. Också jag anser att betänkandet kan läggas lill grund för ny lagstiftning.

Den nya tullförordningen inleds enligt de sakkunnigas förslag med de nuvarande bemyndigandena för Kungl. Maj:t att förordna om uttagande av särskild tullavgift, antidumping- och utjämning s t u 11 och om avvikelser från annars gällande tullbestämmelser pä grund av EFTA-konventionen, Sveriges avtal med EG och åtaganden om tullpreferenser till utvecklingsländerna. De nya bestämmelserna ansluter sig i aUt väsentiigt tiU vad som nu gäller. Den viktigaste ändringen in-

8 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 187

Prop. 1973:187 114

nebär att bemyndigandena att förordna om särskild tullavgift, antidumping- och utjämningslull skall fä gälla ulan tidsbegränsning. I likhet med remissinstanserna har jag ingenting alt erinra mot förslagen i denna del. Vad beträffar frågan om restitution av särskild tullavgift, antidumping- och utjämningstull, finner jag liksom de sakkunniga att denna bör avgöras när det blir aktuellt att införa sådan avgift.

De sakkunnigas utformning av bemyndigandet för Kungl. Maj:t att medge tullfrihet för sådana varuslag som inte tillverkas inom landet har föranlett mer delade meningar. Bemyndigandet tillskapades emedan det inte ansågs vare sig möjligt eller lämpligt att i den tulltaxa som liUkom år 1958 införa tullfrihet för alla varuslag som inte tillverkas inom landet. En sådan ordning skulle, menade man, både ha skapat stora tUlämpningssvårigheter och ha berett industrin problem vid ändringar i tillverkningsprogrammen. Senare ändrades bestämmelserna så att bemyndigandet kom att omfatta förordnande om tullfrihet inte blott för hela varuslag utan även för särskilda importfall. Tullfrihet skulle kunna komma i fråga dels när det inte var tulltekniskt möjligt att klart avgränsa det åsyftade varuslaget även om övriga villkor för tullfrihet var tillgodosedda, dels när utredningen var tidskrävande och importen ägde rum innan tullfrihetsfrågan hunnit slutbehandlas. Det betonades att de allmänna riktiinjer som tidigare gäUt för dispensregeln i övrigt skulle vara oförändrade.

De sakkunniga föreslår nu att beslut om särskilda importfall skaU kunna fattas av generaltullstyrelsen i samråd med kommerskollegium, om ämbetsverken är ense om beslutet. I annat fall skall ärendet överlämnas tUl Kungl. Maj:t. Några remissinstanser har tUlstyrkt förslaget. Generaltullstyrelsen motsätter sig emellertid för sin del att beslutanderätten delegeras. Kommerskollegium hävdar att en delegation måste omfatta alla ärenden om tullfrihet enligt 13 § tulltaxeringsförordningen (1960: 391), icke endast dem som berörs av de sakkunnigas förslag.

För egen del vill jag erinra om alt övervägandena i alla här avsedda ärenden i princip inte skiljer sig från de aUmänna bedömningar som görs vid utformningen av tulltaxan. ÅtskilUga andra omständigheter än att ett varuslag inte är föremål för tUlverkning inom landet måste beaktas, inte minst frågor av näringspolitisk och handelspolitisk art. Då det gäller ärenden om tullfrihet för särskilda importfall måste den grundläggande frågan först utredas om varan tillverkas inom landet. Om sä inte är fallet skall i första hand ett generellt medgivande lämnas. Endast om tulltekniska definitionssvårigheter föreligger eller om varan importerats innan tullfrihetsfrågan prövats blir det fråga om ett beslut i det särskUda fallet. I praktiken torde det vara svårt att i förväg avskilja de ärenden — f. ö, relativt fåtaliga — som enligt de sakkunnigas förslag skulle avgöras av förvaltningsmyndighetema. Båda typerna av ärenden skall, som redan sagts, bedömas utifrån samma

Prop. 1973:187 115

principer. Med hänsyn till vad jag här anfört har jag, även om förhållandena i flera hänseenden ändrats sedan institutet infördes, komm .it till den uppfattningen att den nuvarande ordningen inte bör ändras.

De nuvarande bestämmelserna om tullvärde är baserade på en internationell konvention. Grundprinciperna fastslås i tulltaxeringsförordningen (1960: 391) medan övriga bestämmdser meddelas av Kungl. Maj:t. De sakkunniga föreslår nu att tullvärdebestämmdserna i fortsättningen i princip skall meddelas av Kungl. Maj:t, självfallet på grundval av konventionen. Förslaget, som närmast är av förfaltningsteknisk natur, har inte mött någon erinran vid remissbehandlingen. Även jag biträder detsamma.

De sakkunnigas förslag till bestämmelser om tullfrihet för varor av olika slag eller avsedda för olika ändamål överensstämmer i allt väsentiigt med motsvarande regler i den nuvarande tulltaxeringsförord-ningens 5 och 8 §§. De ändringar som föreslås är av måttlig omfattning eller har redaktionell karaktär. Förslagen har mött erinringar från remissinstansernas sida endast på ett fåtal punkter. Jag inskränker mig till att beröra endast dessa fall.

Försvarets materielverk anser att tullfriheten för delar till vapen och ammunition för militärt bruk bör utökas till att omfatta hela vapensystem och delar härtill oavsett om delarna kan utnyttjas för annat ändamål. Denna fråga behandlades i anslutning till att tullfriheten för delar till vapen och ammunition infördes år 1963 efter framställning av ge-neraltullstyrdsen (se prop. 1963:128, BeU 1963:39, rskr 1963:162). Tullfriheten för delarna sammanhänger med att vapen och ammunUion för militärt bruk är tullfria. Delar och komponenter som ingår i hela vapensystem är däremot i stor utsträckning tullbdagda och inte alltid anpassade speciellt för militärt bruk. Jag är inte beredd att tUlstyrka en utvidgning av tullfriheten bl. a. med hänsyn till att detta skulle innebära att tuUskyddet i viss mån försvagas för delar och komponenter lill vapensystem med ett allmänt användningsområde och dessutom skulle medföra tulltekniska problem.

Sveriges redareförening hävdar för sin del att sjöfarten bör få åtnjuta tullfrihet för bl. a. hamnutrustning i samma utsträckning som luftfarten i fråga om markutrustning m. m. för flygfält. Beträffande tullfriheten för luftfartens del bör emellertid vissa specieUa förhållanden beaktas. Den är sålunda föranledd av en konvention av den 7 december 1944 om internationell civil luftfart. Nägon motsvarande överenskommelse när det gäller tullfrihet för sjöfartsutrastning föreligger inte. Den luftfartsutrustning som omfattas av tullfriheten är vidare speciellt avpassad för sitt ändamål. Sådan materiel som har ett mer aUmänt användningsområde är sålunda inte tullfri. Hamnutrustnmg är mer sällan konstruerad för användning endast i hamnarna. En tullfrihet för sådan utrustning skulle skapa avgränsningsproblem och medföra kontrollsvårigheter för tull-

Prop. 1973:187 116

myndighetema. Jag är därför inte beredd att tUlmölesgå Redareföreningens önskemål.

Generaltullstyrelsen framför några förslag till ändring och tillägg av mindre omfattning. Bl. a. föreslår styrelsen att tullfrihet skall kunna medges för hålkort, band och annat medium med registrerade data för statistikmaskiner eller datorer. Styrelsen ifrågasätter också om inte en särskUd regel om uttagande av ränta bör införas för det fall att tullfrihet för vara med viss användning upphör.

Jag anser att de sakkunnigas förslag till tullfrihet som motsvarar reglema i tulltaxeringsförordningens 5 och 8 §§ bör genomföras med endast de ändringar och tUlägg som generaltuUstyrelsen föreslår. Med hänsyn till att en översyn pågår av bestämmelserna om ränta och restavgift pä skatt och andra avgifter, inklusive tull (jfr SOU 1973: 33), föreslår jag ej nu nägon sädan regel om ränta som generaltuUstyrelsen ifrågasatt.

När det gäller reglerna om tullfrihet för varor som införs i s. k. egentlig gränstrafik, dvs, för varor som införs av befolkningen i gränstrakterna mot Finland och Norge, föreslår de sakkunniga inte någon ändring i sak. Detsamma gäller bestämmelserna om tullfrihet och tullnedsättning vid återinförsel av svenska eller i Sverige förtullade varor.

En remissinstans hemställer emellertid att tullfrihet införs för import av reservdelar i vissa fall. Det kan, framhålls det, visa sig fördelaktigare att reparera en vara här i landet med användande av reservdelar som har beställts från leverantören än att återsända varan till denne för reparation.

Om en vara vid förtullningen visar sig vara skadad skall hänsyn i regel tas till skadan när tullvärdet bestäms. Om reservdelar som är avsedda att användas vid reparation av skadan därefter införs och förtullas finns det enligt min mening i allmänhet inte skäl att medge tullfrihet för dessa reservdelar. Annorlunda kan det förhålla sig om en skada eller brist upptäcks sedan varan förtullats och använts här en viss tid. Jag anser därför att regler bör tillskapas som medger att varan återstäUs i avtalsenligt skick med hjälp av importerade reservdelar eller tUlbehör utan extra tullkostnader. Detta kan uppnås genom att tullfrihet eller tullnedsättning medges för de importerade reservdelarna eller tUlbehören på sådant sätt att tullsatsen för dessa inte överstiger den tullsats som tillämpades för den vara som delarna eller tillbehören är avsedda för. Det torde få ankomma på Kungl, Maj:t att utfärda erforderliga närmare föreskrifter.

Jag föreslår att de nuvarande reglerna om tullfrihet för gränstrafiken och vid återinförsel med nyss nämnda ändring överförs till den nya tullförordningen.

Prop. 1973:187 117

I fråga om egentiigt emballage innebär utredningsförslaget ingen saklig ändring. När det gäller containers och andra iransporltek-niska hjälpmedel föreslås den ändringen att Kungl. Maj:t i fortsättningen skall få meddela de närmare bestämmelserna om tullfrihet. Jag tillstyrker förslagen som inte mött erinringar vid remissbehandlingen.

Temporär tullfrihet kan medges för transportmedel och andra särskUt angivna slag av varor som skall användas tillfälligt i landet och sedan ålerulföras. De sakkunniga föreslår ändringar endast på ett fåtal punkter. Kungl. Maj:t eller tullmyndighet skall kunna medge temporär tullfrihet även i andra fall än dem som anges i luUförordningen, om särskUda skäl föreligger. Vidare föreslås vissa mindre ändringar avseende delar, tillbehör och material lUl transportmedel. Remissinstanserna har inte haft något all erinra mot dessa förslag. GeneraltuUstyrelsen föreslär ytterligare ett par smärre utvidgningar av möjligheterna att medge temporär tuUfrihet. Jag biträder de sakkunnigas och generaltuUstyrelsens förslag.

I detta sammanhang har berörts en fräga om tullbehandlingen av cistemvagnar. Denna fråga utreds f. n. i annan ordning och jag tar därför inte upp den här.

Om en vara som innehas med temporär tullfrihet inte utförs i tid eller används i strid mot villkoren för tullfriheten skall varan enligt utredningsförslaget förtullas. Det föresläs också att tullagens bestämmelser om särskild avgift skall få motsvarande tillämpning för den händelse tull inte kan las ut. I anslutning tiU regeln om förtullning vill generaltullstyrelsen ha ett tiUägg varav framgår alt varan i stället för att utföras ur landet kan föras till frihamn för senare utförsel.

Huvudregeln i 2 § tullagen är att vara som införs till tullområdet skall förtullas. Enligt samma paragraf får dock vara innehas med temporär tullfrihet utan att förtullas. Vara behöver inte heller förlullas, om den förvaras i frihamn eller på tullupplag eller tullager. Härav följer enligt min mening att någon särskild bestämmelse ej behöver intas i luUförordningen vare sig om att varan skall förtullas om tiden för den temporära tullfriheten har löpt ut eller om att förtullning ej skall ske om varan föres till frihamn eller lägges upp på tullupplag eller tullager, I luUförordningen bör emellertid upptas bestämmelser om att vara som innehas med temporär tullfrihet i princip skall förtullas, om den används i strid mot de villkor som gäller för tullfriheten, samt regler om särskild avgift i fall då varan gått förlorad eller tull eller annan införselavgift eljest inte kan tas ut av varan.

Tullrestitution lämnas f. n. i form av allmän industrirestitution, varvs- och flygindustrirestitution, handdsrestitution, särskild och reducerad restitution. Tull som erlagts när varan infördes kan restitueras antingen när varan återutförs (handdsrestitution, särskild och reducerad

Prop. 1973:187 118

restitution), när en vara utförs som tillverkats, reparerats e. d. med användande av hit infört material (allmän industrirestitution) eUer när den införda varan använts vid byggande av fartyg eller flygplan eller liknande arbeten (varvs- och flygindustrirestitution).

När det gäUer aUmän industrirestitution, varvsindustri- och flygindustrirestitution som i förslaget benämns industrirestitution, varvsrestitution och flygrestitution föreslår de sakkunniga all bestämmelserna om sådan restitution överförs till luUförordningen med vissa smärre jämkningar, Jag tillstyrker förslaget. Sålunda bör varvs- och flygrestitution kunna medges så snart den införda varan använts vid byggande, reparation m.m, av fartyg eller luftfartyg. Tidpunkten då arbetet har slutförts skall alltså inte som f, n, behöva avvaktas. Även om ägare av luftfartyg inte driver verkstadsrörelse bör han i fortsättningen kunna få flygrestitution. Restitution bör också kunna medges vid tUlverkning, reparation m. m. av delar och tillbehör tUl luftfartyg,

Handelsreslitution kan medges den som utför varor ur landet som han tidigare importerat, om utförseln sker i samband med försäljning. Ett villkor för restitution är f, n. att varorna inte återsänds tUl produktions- eUer inköpslandet eller lill producentens eller den ursprunglige säljarens ombud i annat land. Enligt förslaget får restitution medges i samband med försäljning lill annan än producenten eller leverantören dier ombud för någon av dem, även om köparen finns i produktions-dier inköpslandet. Remissinstanserna har ej haft något att erinra mot förslaget. Också jag kan godta det.

Särskild restitution kan medges endast i vissa klart definierade fall eller då synnerliga skäl eljest föreligger.

Möjligheten att få särskUd restitution bör enligt de sakkunniga kunna utvidgas. Den enda inskränkningen av betydelse skulle bli att varan inte har använts här i landet annat än i samband med provning eller under förhållanden som kan jämställas med provning eller som kunnat medföra temporär tullfrihet. Av remissinstanserna är det endast riksskatteverket som motsätter sig den föreslagna utvidgningen. Verkels invändning mot förslaget sammanhänger med att rätten till restitution skulle vidgas, inte bara när det gäller tuU, utan också när det gäller sådan skall som uppbärs vid import. Härigenom kan vissa olikheter i beskattningen komma att uppslå meUan inhemska och importerade varor.

EnUgt min mening kan vissa skäl anföras som talar emot en utvidgning av rätten till restitution i enlighet med vad de sakkunniga föreslår. Jag vill särskilt peka på det förhållandet att restitution skaU kunna åtnjutas även för varor som utbjudits till försäljning här i landet. Detta kan innebära oUkheter i konkurrensvillkoren mellan inhemska och importerade varor. Med hänsyn lill de betydande kontrollsvårigheter som en i detalj reglerad begränsning i rätten tUl särskUd restitution innebär

Prop. 1973:187 119

för tullverket finner jag emellertid inte anledning alt undanta andra varor från särskild restitution av tull än sådana som har använts här i riket. När det gäller skatter kan konkurrensolikheterna — som riksskatteverket anför — dock bli större. Jag är därför inte beredd att föreslå att möjligheten till återbetalning av sådana skatter utsträcks lika långt som då det gäller särskUd restitution av tull. Jag förordar därför att Kungl. Maj:t bemyndigas att meddela föreskrifter om restitution av skatt i samband med särskild restitution av tull. Dessa föreskrifter bör i huvudsak ansluta sig lill nu gällande regler.

För varor som endast tillfälligt har använts här i landet och därefter återutförs kan medges reducerad restitution. Detta gäller för rullande järnvägsmateriel jämte ersättningsdelar och för materiel som skall användas för tekniska och andra ändamål. Även för maskiner, apparater och instrument jämte delar kan reducerad restitution medges i vissa situationer, t, ex, när varan inte är i avtalsenligt skick men används tills ny leverans hinner ske, Restitutionsbelöppet motsvarar erlagd tull med ett procentuellt avdrag.

De sakkunniga föreslår att reducerad restitution skall kunna medges för alla slags varor utom sådana som har kort förslitningslid, Kungl, Maj:l föreslås få bemyndigande att närmare besluta om vilka varor som här avses. Generaltullstyrelsen och kommerskollegium anser emellertid att rätten till reducerad restitution bör begränsas till att omfatta investeringsvaror som transportmedel, maskiner och instrument med delar och tillbehör samt materiel för anläggningsarbeten och liknande. För konsumtionsvaror borde reducerad restitution däremot ej komma i fråga. Jag ansluter mig till de båda remissinstansernas uppfattning och har för avsikt att senare föreslå Kungl, Maj:t att begränsa restilutionsrälten lill investeringsvaror.

Om särskild restitution inte kan medges för en vara, trots att den inte har använts bör som generaltuUstyrelsen påpekat reducerad restitution kunna åtnjutas i stället. Detta kan inträffa t, ex, om den tidsfrist som gäller för särskild restitution har löpt ut. Föreslagna bestämmelser om reducerad restitution bör därför jämkas. Del har vidare ifrågasatts om reducerad restitution skall kunna medges för vara som sålts i detaljhandeln. Del får enligt min mening ankomma på Kungl, Maj:t all för-ordna om undantag i reslilutionsrätten i dessa och andra hänseenden, såvida det visar sig behövligt, liksom att meddela föreskrifter om beräkningen av restitutionsbeloppen.

För att allmän industrirestitution, varvs- eller flygindustrirestitution eller handelsreslitution skall fä åtnjutas krävs tillstånd. I likhet med de sakkunniga anser jag att kravet på tillstånd bör finnas även i fortsättningen,

Etl villkor för restitution är att den som begär restitution har infört varan och själv utför samma eller motsvarande vara. Vid in- eller utför-

Prop. 1973:187 120

sdn får dock speditör eller annat ombud användas. Vidare kan två eller flera företag, som tillverkar varor i samarbete, få tillstånd till de olika formerna av industrirestitution i samarbete (samarbetstillslånd). När det gäller nu nämnda regler om de restitutionsberättigade subjekten föreslår de sakkunniga endast den ändringen att samar-belslUlstånd skall kunna förekomma även vid handdsrestitution. 1 likhet med remissinstanserna tUlstyrker jag förslaget. Såvitt avser särskild och reducerad restitution bör emellertid, som generallullstyrdsen föreslagit, exportören kunna få restitution, även om han inte importerat varan i fråga. I övrigt bör endast redaktionella ändringar göras i nu förevarande bestämmelser.

De restitutionsberättigade objekten. Allmän industri-, varvs- och flygindustrirestitution kan i viss utsträckning medges även om det inte kan visas alt den använda varan verkligen importerats. Detta betyder att varor av svenskt eller okänt ursprung i viss omfattning kan användas för det restitutionsberättigade arbetet (s, k, blandningstill-sländ). Det krävs dock att en motsvarande mängd av samma slags varor tidigare har importerats. De sakkunniga föreslär att reglerna ändras så alt blandningsrält skall kunna komma i fråga även vid handdsrestitution. Remissinstanserna har inte motsatt sig förslaget. Också jag tillstyrker det. De närmare vUlkoren för blandningsrätten torde kunna bestämmas av Kungl, Maj:t,

Den som har tillstånd lill någon form av industrirestitution kan f, n, få befrielse från skyldighet att betala tull tills restitutionsfrägan prövats (t u 11 k r e d i t). De sakkunniga föreslår att även den som har tiUstånd lill handelsreslitution skall kunna få sådan befrielse. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget. Jag tillstyrker det. Det kan nämnas att frågan om säkerhet vid tullkredit numera regleras i 19 § tullagen varför någon föreskrift därom inte behövs i luUförordningen,

Utförsel m, m. De sakkunniga föreslär att vara, som lagts upp på luUupplag för att utföras senare, i restitutionshänseende skall behandlas på samma sätt som om den utförts tUl utrikes ort. Någon möjUghet all få återbetalning av tull genom uppläggning av gods på tullager har hittills inte funnits. Bland remissinstanserna är meningarna delade. För egen del kan jag inte biträda förslaget främst med hänsyn till vad generaltullstyrelsen anfört om alt kraven pä tullkontroll skulle öka väsentiigt, om förslaget genomfördes.

Enligt nu gällande bestämmelser kan restitution av tull och vissa skatter åtnjutas i samband med alt vara förs till frihamn. Frihamnarna jämställs således med utiändsk ort. Detta har medfört att frihamnarna utnyttjats för ett slags fiktiv utförsel, varvid tull och skatt på sådana råvaror, halvfabrikat m, m, som ingår i varan har återbetalats. Den färdiga varan har därefter återinförts mot erläggande av för sådan vara föreskriven tull och skatt. En sådan ut- och införsel har lönat sig om den

Prop. 1973:187 121

färdiga varan varit tull- eller skattefri eller belagd med låg tull eller skatt, medan avgiftsbelaslningen på ingående material varit hög.

De sakkunniga föreslår att möjligheterna att på detta sätt lyfta av ett s. k. negativt tullskydd undanröjs. Kommerskollegium, riksskatteverket och riksrevisionsverket biträder förslaget, medan däremot praktiskt taget alla näringslivsorganisationer vill ha möjligheten kvar.

För egen del anser jag att ett s. k. negativt tullskydd måste bedömas ur flera olika synvinklar, varvid exempelvis behovet av tullskydd för råvaror, halvfabrikat m. m. samt konkurrensförhållanden på den inhemska marknaden bör beaktas.

Vad först angår det fallet att en punktskatt eller tull las bort eller sänks kan det löna sig för berörda företag att föra ut varor till frihamn och utverka restitution av den tull och skatt som utgått för varorna. I och för sig kan det vara motiverat att tillåta en sådan trafik, främst för att möjliggöra konkurrens på lika villkor med varor som införts efter det att ändringen gjorts. Det är emellertid att märka att när det gäller ändringar av punktskatter del kan uppkomma en annan konkurrenssnedvridning just genom att man tUlåter en avlyftning, nämligen mellan importerade och inhemska varor. Jag är därför inte beredd att föreslå generella regler för avlyftning av tullar och skatter i samband med sänkningar av dessa. Frågan aktualiseras främst vid mera betydande skallesänkningar och bör bedömas från fall till fall i samband därmed.

När det sedan gäller avlyftande av negativt lullskydd i andra fall vill jag erinra om att frågan generellt sett får allt mindre betydelse i och med att en allt större del av importen blir tuUfri genom EFTA- och EG-avtalen, För vissa varor, främst sådana som importeras från s, k, lågprisländer, är tullarna dock fortfarande av väsentlig betydelse. Möjligheter att lyfta av negativt tullskydd kan här innebära en fördel för tiUverkare nära frihamnar i konkurrensen med dem som har större avstånd till dessa. Liknande inverkan har de växlande avstånden mellan tUl-verkningsort och utrikes ort. Det torde dock inte annat än i undantagsfall vara lönsamt att föra ut varor lill utlandet för att lyfta av ett negativt tullskydd. Jag vill vidare erinra om att en avlyftning av ett negativt tullskydd minskar det tullskydd som åsyftas enligt tulltaxan för halvfabrikat och andra material. Bestämmelserna i den föreslagna tullförordningens 9 § samt reglerna om varvs- och flygrestitution är ägnade att undanröja negativa tullskydd för vissa industrigrenar, I den mån konkurrenssnedvridningar eller andra mer betydande nackdelar visar sig föreligga på grund av relationerna mellan tullarna för färdigvaror och tullarna pä material inom andra industrigrenar fär författningsändringar övervägas. Jag tillstyrker sålunda de sakkunnigas förslag att avskaffa möjligheten att lyfta av negativt lullskydd genom att föra vara tUl frihamn. Vad jag här föreslagit bör beaktas i de tUlämpningsföreskrifter som utfärdas av Kungl, Maj:l,

Prop. 1973:187 122

Vad beträffar restitutionsbestämmdserna i övrigt bör endast några mindre ändringar göras med hänsyn tUl påpekanden som gjorts vid remissbehandlingen, GeneraltuUstyrelsen påpekar att en bestämmelse behövs om skyldighet alt återbetala för mycket erhållen restitution. En sådan bestämmelse bör las in i tillämpningsföreskrifterna.

Är vara för vilken tullen skall beräknas efter värde skadad när den anges tUl förtullning, gäller att tullen skall beräknas på det pris varan kan antas ha i skadat skick. Om den skadade varan är belagd med vikt-tull eller annan specifik tull fär tullen nedsättas, om varan av tillfällighet har skadats under transporten till införsdorlen eller därefter men innan den har angetts till förtullning. Har varan skadats före transportens början kan nedsättning alltså inte medges. Skada genom förskämning kan inte medföra nedsättning av specifik tull. De sakkunniga föreslår att tull som skall beräknas efter annan grund än värde får nedsättas för vara som är skadad när den anges tUl förtullning. Detta skulle gälla även förskämningsskador. Generaltullstyrelsen anser emellertid att nedsättning inte bör medges för sådana skador och inte heller för skador som drabbar varor, sedan varoma har tagits om hand av hemtagare men innan de har angetts tUl förtuUning,

För egen del vill jag framhålla att det främsta skälet lill att tullnedsättning nu inte medges för förskämningsskador är att en bestämmelse om nedsättning på grund av sådana skador skulle vara svår att tiUämpa i praktiken. Det skulle sålunda ofta vara svårt att avgöra om sådan skada verkligen föreligger eller om varan endast får anses ha sämre kvalitet, i vilket senare fall tullnedsättning ej kommer i fråga. Vidare torde det vara svårt att fastslå i vilken utsträckning en förskämning inträtt före eller efter det att varan avsänts (jfr prop, 1960: 98 s, 62). Av i huvudsak de skäl jag anfört i nyssnämnda proposition vill jag inte tillstyrka att förskämningsskador får beaktas vid lulltaxeringen.

När det gäller varor som har skadats sedan hemtagare tagit hand om dem men innan de har angetts till förtullning är all beakta att hemtagaren i princip fär förfoga fritt över varorna. Enligt min mening bör hänsyn därför tas endast till skador som drabbar sådana varor innan de anmälts till hemtagning.

Vid remissbehandlingen har framförts ett önskemål om att innehavare av luUupplag skaU åläggas att underrätta varumottagaren om skada eller brist. Vid tullagens tillkomst anförde jag att förhällandet mellan gods-vårdsförelagen och importörerna bör regleras av gängse civilrättsUga regler, låt vara att godsvården skall utövas under tullverkels överinseende (jfr prop, 1972: 110 s, 46), I överensstämmelse härmed anser jag att godsvärdsföretagen inte bör åläggas någon underrättelseplikt. Det kan inte uteslutas alt en sådan genereU föreskrift skulle bli aUtför betungande för godsvärdsföretagen. Givetvis föreligger det inget hinder mot alt

Prop. 1973:187 123

godsvårdama frivilligt åtar sig att underrätta vammotlagaren om skada eller brist.

Tullfrihet för film. De sakkunniga föreslår tullfrihet för positiva kopior av kinofilm, som är den enda film som inte är tullfri. Jag är inte beredd att i delta sammanhang föreslå en sådan tullfrihet.

Den tuUskyldige skall enligt 5 § första stycket tullagen förutom tull erlägga annan införselavgift som uppbärs av tullverket. Med införselavgift avses bl. a. mervärdeskatt och annan indirekt skatt. I huvudsak gäller vad som föreskrivits om tull också för dessa skatter. De sakkunnigas förslag till ändringar i skatteförfattningarna är i huvudsak av formell natur och har främst lill syfte att anpassa bestämmelserna efter tullagen. Såvitt avser förordningen (1973; 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar innebär emellertid de sakkunnigas förslag den ändringen att sådan avgift, i motsats till vad som gäller f, n,, kan utgå på varor från utvecklingsländerna. Ändringen har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Jag tillstyrker förslaget i denna del. I övrigt bör förslagen genomföras, sedan ett par påpekanden av remissinstanserna beaktats.

Vid import och export av varor blir, vid sidan av tull- och skatteförfattningar, ett stort antal bestämmelser i andra författningar också tilllämpliga. Dessa bestämmelser har tillkommit av olika skäl, t, ex. hälso-eller miljövärdsskäl eller av hänsyn lill allmän säkerhet. Näringspolitiska skäl kan också ha medfört att importen av en vara reglerats. De avsedda varorna får — om särskilda bestämmelser inte föreskriver annat — transiteras eller i annan ordning befordras under tullverkets kontroll eller läggas upp på tullager eller i frihamn utan hinder av att villkoren för införsel inte är uppfyllda. Detta regleras f, n, i förordningen (1924: 119) angående transilering av införselförbjudna varor m, m.

De sakkunniga har i sina förslag anpassat de nyss nämnda specialbe-stärrunelsema till den nya tuUproceduren, Bestämmelser som motsvarar transiteringsförordningen har därvid tagils upp i tullstadgan. Vid remissbehandlingen har de sakkunnigas förslag i huvudsak tillstyrkts. Även jag kan i stort sett godta förslagen. De bestämmelser som skall motsvara transiteringsförordningen bör dock tas in i en särskild lag,

I förslaget till 1 § i denna lag sägs att bestämmelserna gäller, om annat ej föreskrivits, för vara som enligt särskUd författning ej fär införas hit och vara för vilken särskilt föreskrivet införselvillkor ej är uppfyllt. Vad beträffar uttrycket införsel kan anmärkas att detta knappast kan ges en exakt bestämning som är gUtig för alla situationer. Detta torde dock ej behöva vålla större svårigheter vid tUlämpningen,

Prop. 1973:187 124

Även om det vid förtullning ligger närmast till hands att betrakta varan som införd först när den kommit till en lullplats, torde det inte finnas något som hindrar att en införsdreglerad vara anses införd så snart den kommit in i tullområdet, dvs, Sveriges landområde, sjöterritorium och luftrummet däröver.

Enligt den föreslagna 2 § i lagen får införsdreglerad vara läggas upp på tullupplag, tuUager eller i frihamn. Om det för en sådan vara föreskrivs att den måste förvaras i lokaler av viss beskaffenhet (brand-säkra utrymmen, kylutrymmen e. d,) får det ankomma på importören att svara för att varan förvaras på föreskrivet sätt, t, ex, genom att anlita tullupplag som uppfyller kraven. Jag anser liksom generaltuUstyrelsen att man inte bör ålägga vissa tullupplagshåUare att inrätta behövliga speciallokaler.

I överensstämmelse med vad jag anfört i propositionen om den nya tullagen bör hemtagare i princip få la hand om införselreglerade varor på villkor att dessa förvaras i oförändrat skick tills tullmyndighet meddelat att hinder för vidare förfogande inte föreligger. Med anledning av påpekanden från remissinstanserna bör den omfattning i vilken hemtagare enligt de sakkunnigas förslag bör fä ta hand om sådana varor jämkas något. Sålunda bör tillsynsmyndigheten kunna medge hemtagning av varor som avses i förordningen (1949: 341) om explosiva varor och strålskyddslagen (1958: 110). Varor som avses i förordningen (1956: 328) om kontroll å äddmetaUarbeten bör däremot inte som en remissinstans föreslagit få tagas hem. Chefen för industridepartementet avser alt i etl förslag till riksdagen om ny lag om handel med ädelmelall-arbeten återkomma i frågan. För varor som regleras genom förordningen (1961: 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat och förordningen (1921: 581) angående kontroll vid införsel till riket av köttvaror och djurfett bör hemlagningsräll kunna medges generellt. Tillsynsmyndigheten bör dock givetvis kunna begränsa rätten att hanlera vara som omfattas av dessa förordningar. I fräga om narkotika bör inte som de sakkunniga föreslagit hemtagning kunna ske. Tillämpningsområdet för den föreslagna lagen om transport, förvaring och förslö-ring av införselreglerade varor, m. m. bör också begränsas i ett par hänseenden, bl. a. när det gäller förstöring av narkotika.

Vapenförordningen (1949: 340) tillhör de författningar som enligt förslaget anpassas lill den nya tullproceduren. Kungl, Maj:t har emellertid i proposition den 28 september 1973 (nr 166) föreslagit att vapenförordningen fr, o, m, den 1 juli 1974 skall ersättas med en ny vapenlag. I förslaget lill vapenlag har de synpunkter som ligger bakom ändringarna i vapenförordningen kunnat delvis beaktas. För att vapenlagen skall helt anpassas till den nya tullproceduren framläggs nu även förslag lill ändring i denna lag. Ändringen är avsedd all träda i kraft den 1 juli 1974.

Prop. 1973:187 125

Övergångsbestämmelser m. m. Genom bestämmelse i tullagen träder denna i kraft den dag Kungl. Maj:l bestämmer. I avvaktan på den översyn som nu har skett framlades inte några förslag lill övergångsbestämmelser i anslutning till lullagen. Som jag i annat sammanhang nämnt avser jag alt låta siiväl tullagen som tullförordningen och hUhörande följdlagstiftning träda i kraft den 1 januari 1974, samtidigt som tullverkets nya organisation införs. De författningar som ersätts av den nya lagstiftningen torde upphävas genom en särskUd lag. Dessa författningar är förordningen (1907:30 s, 1) angående rätt alt hos generaltuUstyrelsen erhålla upplysning rörande tullbehandlingen av varor, avsedda att lill riket införas, förordningen (1912: 298) om provianteringsfrilager, förordningen (1924: 119) angående transilering av införselförbjudna varor m. m,, förordningen (1928: 124) angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket, förordningen (1929: 307) angående tullrestitution, frihamnsförordningen (1935: 250), förordningen (1955: 203) med särskUda bestämmelser angående behandling i tullhänseende av rusdrycker, som införs eller disponeras av aktiebolaget Vin- & spritcentralen, tuUtaxeringsförordningen (1960: 391), förordningen (1961: 54) om försäljning av obeskattade varor på tuUflygplals, förordningen (1969: 274) om antidumping-och utjämningstull, förordningen (1969:276) om särskUd tuUavgift i vissa fall. Äldre bestämmelser bör dock gälla även efter den 1 januari 1974 i fråga om vara som anmälts till förtullning eller för vilken temporär tullfrihet medgivits före nämnda datum, SärskUda övergångsbestämmelser bör också meddelas när det gäUer förfarandet vid oriktig avgiflsberäkning hos tullverket, förhandsupplysning och tullrestitution. Som tidigare nämnts kommer rätten att använda oförlullade varor i frihamn i princip att upphöra. För vara som förts till frihamn före den 1 januari 1974 och skall användas där stadigvarande bör dock — som de sakkunniga föreslagit — tullfrihet få åtnjutas, så länge varan är kvar i frihamnen. Nuvarande rätt alt bedriva partihandel med rusdrycker i frihamn torde böra ersättas av tillstånd alt inneha provianteringslager inom frihamnsområdet, I sistnämnda hänseende torde särskild föreskrift dock ej behöva meddelas.

Enligt 45 § tullagen anförs besvär över generaltullstyrelsens beslut hos kammarrätt, när besvären avser faststäUdse av tull eller annan införselavgift (med visst undantag) och andra i paragrafen uppräknade frågor, I övriga frågor skall besvär anföras hos Kungl. Maj:t. TUl de besvärsfrågor som det sålunda ankommer pä kammarrätt alt pröva torde läggas ett par frågor som regleras i förslaget tiU tullförordning, nämligen frågor angående temporär tullfrihet och restitution av tull och annan införselavgift, hämnder inbegripet tUlstånd liU restitution. Samtidigt torde besvär som rör varucertifikat enligt EG-avtalen och EFTA-konventionen böra tillfogas.

Prop. 1973:187 126

Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättals förslag till

1. tullförordning,

2. lag om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.,

3. förordning om frihet frän införselavgift,

4. lag om upphävande av viss tullagstiftning,

5. lag om ändring i tullagen (1973: 670),

6. förordning om ändring i tulltaxan (1971: 920),

7. förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,

8. förordning om ändring i förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall,

9. förordning om ändring i förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker,

10. förordning om ändring i förordningen (1961: 394) om tobaksskatt,

11. förordning om ändring i förordningen (1941: 251) om särskild varuskatt,

12. förordning om ändring i förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt å vissa varor,

13. förordning om ändring i förordningen (1968: 361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,

14. förordning om ändring i förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam,

15. förordning om ändring i förordningen (1961: 372) om bensinskatt,

16. förordning om ändring i förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt,

17. förordning om ändring i förordningen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,

18. kungörelse om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521),

19. lag om ändring i förordningen (1961: 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat,

20. lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961: 159),

21. lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område,

22. lag om ändring i förordningen (1953: 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur,

23. lag om ändring i förordningen (1952: 320) om prisregleringsavgift för fisk m. m..

Prop. 1973:187 127

24. lag om ändring i förordningen (1953: 374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.,

25. lag om ändring i förordningen (1961: 381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m.,

26. lag om ändring i strålskyddslagen (1958: 110),

27. lag om ändring i förordningen (1939: 174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel,

28. lag om ändring i vapenlagen (1973: 000),

29. kungörelse om ändring i valutaförordningen (1959: 264),

30. kungörelse om ändring i förordningen (1956: 328) om kontroll å äddmetaUarbeten,

31. kungörelse om ändring i förordningen (1968: 70) med vissa bestämmelser om injektionssprator och kanyler,

32. kungörelse om ändring i förordningen (1949: 341) om explosiva varor,

33. kungörelse om ändring i läkemedelsförordningen (1962: 701),

34. kungörelse om ändring i narkolikaförordningen (1962: 704),

35. kungörelse om ändring i vapenförordningen (1949: 340),

36. kungörelse om ändring i förordningen (1959: 312) om förbud mot innehav av vissa stUeller m. m.

Samråd har ägt rum med chefen för jordbruksdepartementet vid upprättande av förslagen under 21—25, med chefen för socialdepartementet av förslagen under 26, 31, 33—34, med chefen för industridepartementet av förslagen under 30, 32, med chefen för justitiedepartementet av förslagen under 28, 35—36 och med chefen för handelsdepartementet av förslag under 27.

Specialmotivering

Förslaget till tullförordning

Inledande bestämmelser (1—6 §§)

Tullförordningen inleds med bestämmelser om tulltaxans tUlämplighet, och föreskrifter med vissa bemyndiganden för Kungl. Maj:t att införa tullar och förordna om tullfrihet och avvikelser i vissa fall från tullförordningen och tulltaxan. Vidare upptas en bestämmelse om beräkning av varas tull värde och tullvikt.

1 §

I paragrafen sägs att tull vid förtullning utgår enligt tulltaxan, om annat ej föreskrivs. Bestämmelsen motsvarar en föreskrift som nu finns bland de aUmänna bestämmelserna i tulltaxan.

Prop, 1973:187 128

2 och 3 §§

Dessa paragrafer innehåUer bemyndiganden för Kungl. Maj:t att förordna om särskild tullavgift, antidumping- och utjämningstull och överensstämmer, bortsett från redaktioneUa ändringar, med nuvarande föreskrifter i förordningen om särskild tullavgift i vissa fall och förordningen om antidumping- och utjämningstull. Som tidigare framhållits föreligger dock den skillnaden att bemyndigandena ej längre avses vara tidsbegränsade.

4 §

TUl denna paragraf har överförts bestämmelserna i 16 § första stycket tulltaxeringsförordningen och 13 § första stycket tullrestitutionsförordningen, enligt vUka Kungl. Maj:t kan förordna om de avvikelser från dessa förordningar och tulltaxan som föranleds av Sveriges medlemskap i EFTA och avtalen med EG. Vidare överflyttas från 8 § 23 tulltaxeringsförordningen Kungl. Maj:ts rätt att förordna om avvikelser frän tulltaxan för varor frän ulveckUngsländerna. Förslaget innebär dock den ändringen att möjlighet öppnas för Kungl. Maj:t att medge såväl tullfrihet som tuUnedsältning.

5 §

Frånsett redaktionella ändringar överensstämmer paragrafen med 13 § tulltaxeringsförordningen.

6 §

EnUgt denna paragraf skall varas tullvärde bestämmas efter dess normalpris. Medan nuvarande 3 § tulltaxeringsförordningen innehåller närmare föreskrifter om hur normalpriset skaU beräknas, anges i denna paragraf endast att delta beräknas enligt Kungl. Maj:ts närmare föreskrifter på grundval av den konvention angående varors lullvärde som Sverige har anslutit sig tUl. Paragrafen innehåller ocksä liksom 3 § tuUtaxeringsförordningen en föreskrift om fastställande av varas vikt.

Tullfrihet m. m. (7—14 §§)

I denna avdelning tas först upp vissa fall av obligatorisk tullfrihet, därefter sådana fall där tullfrihet eller tullnedsättning medges pä de villkor Kungl. Maj:t bestämmer och slutiigen de fall där tullfrihet eller tullnedsättning kan medges men där det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma i vilken omfattning detta skall medges.

7 §

Paragrafen motsvarar bestämmelserna i 8 § 1—3 tulltaxeringsförordningen om tullfrihet för sädan vara som förtullas för medlem av ko-

Prop. 1973:187 129

nungahuset, främmande stals beskicknings- och konsulalspersonal, samt för internationella organisationer och personal knuten härtiU. Bestämmelserna har överförts utan ändring i sak.

8 §

I förevarande paragraf upptas de fall av tullfrihet som nu regleras i

8 § 5, 8, 10, 11, 15, 19 och 20 tulltaxeringsförordningen samt härutöver en föreskrift som motsvarar den del av 8 § 14 enligt vilken tullfrihet medges för varuprov, mönster och modeller som har obetydligt handelsvärde eller endast är avsedda att visa varas beskaffenhet eller användning. Paragrafen avslutas med en punkt om tullfrihet för vara som är avsedd för provning av flygsäkerhetsmateriel. Sådan tuUfrihet har hittills medgivits av Kungl. Maj:t med stöd av 5 § 1 mom. f) tulltaxeringsförordningen (se 18 § 1 mom. andra stycket tulltaxeringskungördsen; lullbefrielse motsvarande 5 § 1 mom. f) i övrigt reglerad genom de nya bestämmelserna om restitution). Med undantag för den bestämmelse (punkt 7) som motsvarar 8 § 15 tulltaxeringsförordningen har endast gjorts redaktionella ändringar. Punkt 7 gäller luftfartsutrustning. Tullfriheten har utvidgats till att omfatta inte bara sådan utrastning och materiel som förtullas för lufttrafikföretag eller luftfartsmyndigheten utan även utrastning och materiel som förtuUas för annan förvaltning för allmän flygplats. Vidare utvidgas tullfriheten till att gälla även delar och tillbehör.

9 och 10 §§

Huvuddelen av bestämmelsema i 5 § tulltaxeringsförordningen om tullfrihet eller tullnedsättning för varor med viss användning har utan ändring i sak upptagils i dessa båda paragrafer. Nuvarande föreskrifter om tullbefrielse för varvs- och flygmaleriel (5 § 1 mom. e och f) saknar dock motsvarighet i denna paragraf. Befrielse från tull för sådan materiel har med visst undantag (jfr föregående paragraf) reglerats genom restitutionsbestämmdserna.

11 §

Kungl. Maj:t kan enligt förevarande paragraf medge tullfrihet för sådana varor som nu är upptagna i 8 § 6, 7,. 12,. 13, 14 (såvitt avser film och trycksaker om varor och tjänster som erbjuds från utlandet), 16— 18, 21, 22 och 24. I punkt 3 som motsvarar 8 § 13 har tUlagts vara som lånas utan vederlag från utlandet och i punkt 8 som motsvarar 8 § 21 vara som skall användas vid evenemang som liknar utstäUning eller mässa och ordnas för att främja försäljningen av utiändsk vara. Enligt den nuvarande bestämmelsen, i 8 § 21 har tullfrihet kunnat medges endast om varan skall utdelas eller förbrakas vid utstäUning eller mässa.

9 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 187

Prop. 1973:187 130

Paragrafen avslutas med en punkt som saknar motsvarighet i nu gällande bestämmelser. Tullfrihet kan enligt denna punkt medges för hålkort, hålremsa, magnetband och annat medium med registrerade data.

12 §

Enligt denna paragraf kan Kungl. Maj:t medge tullfrihet för vara som införs i egentlig gränstrafik. Paragrafen motsvarar 9 § tulltaxeringsförordningen.

13 §

Denna paragraf innehåller bestämmelser om tullfrihet eller tullnedsättning vid återinförsel av varor som tidigare har förtullats eller som helt eller delvis har svenskt ursprang. Motsvarande bestämmelser finns nu i 6 § tulltaxeringsförordningen. Förevarande bestämmelser skiljer sig dock från de tidigare genom att vissa detaljföreskrifter om hur tullnedsättning skall beräknas m. m. ej ingår i paragrafen. Det ankommer i stället på Kungl. Maj:t alt meddela motsvarande tillämpningsföreskrifter. Vidare innehåller paragrafen en ny regel som medger tullnedsättning för del eller tillbehör som utgör ersättningsleverans när vara ej stämt överens med vad som får anses avtalat.

14 §

Första stycket handlar om tulltaxering av emballage och motsvarar i sak 4 § 1 mom. tuUtaxeringsförordningen. Enligt andra stycket kan Kungl. Maj:t medge tullfrihet för container och annat emballage, last-paU, annat hjälpmedel samt tillbehör och delar därtill för transport, lastning, lossning eller annan hantering av gods. Det kan särskilt anmärkas att sådant hjälpmedel kan innefatta bl. a. lastflak. Bestämmelsen irmebär större möjligheter än enligt 4 § 2, 4 och 5 mom. tulltaxeringsförordningen att medge temporär tullfrihet. Som en följd av de ändrade bestämmelserna om frihamn är en bestämmelse som motsvarar 3 mom. obehövUg.

Temporär tullfrihet (15 och 16 §§)

15 §

I denna paragraf finns bestämmelser öm temporär tullfrihet som motsvarar 10 och 11 §§ tuUtaxeringsförordningen. Rätten tUl temporär tullfrihet har vidgats i vad avser delar, tUlbehör och material till transportmedel liksom beträffande vara som införs för alt användas vid avprovning av exportvara. Härutöver kan temporär tullfrihet i fortsättningen komma i fråga för djur som införs för veterinärmedicinsk behandling. Kungl. Maj:t eller tullmyndighet skall dessutom kunna medge temporär tullfrihet i andra fall.än dem som specificerats i paragrafen, om särskilda skäl föreligger.

Prop. 1973:187 131

16 §

Bestämmelserna motsvarar delvis 12 § tulltaxeringsförordningen. Enligt bestämmelserna skaU vara som innehas med temporär tuUfrihet i princip förtullas om varan används i strid mot de villkor som gäller för tullfriheten (om förtullning i annat fall då temporär tullfrihet upphör, se den allmänna motiveringen). Paragrafen innehåller också regler om uttagande av särskild avgift för vara som innehafts med temporär tullfrihet.

Tullrestitution (17—22§§)

Tullförordningens 17 § motsvaras av 1—3, 3 a och 5 §§ tuUrestitulionsförordningen, 18 § av 6 och 6 a §§ tullrestitutionsförordningen samt 19—22 §§ i stort sett av övriga paragrafer i tullrestitutionsförordningen. En betydande del av tullrestitutionsförordningens detaljbestämmelser har inte tagits med i tullförordningen. Det förutsätts att Kungl. Maj:t meddelar motsvarande föreskrifter. Utöver vad som anförts i den allmänna motiveringen kan här påpekas följande. I 17 § första stycket 2 som handlar om varvsrestitution används uttrycket produklionsan-läggning för egentlig varvsverksamhet som en sammanfattande benämning på produktionsbyggnad, slip, stapelbädd, utrustningskaj och annan jämförlig anläggning. Flygrestitution enligt 17 § första stycket 3 kan medges vid tillverkning m. m. av luftfartyg och inte bara flygplan. Handdsrestitution har till skUlnad frän allmän industri-, varvsindustri-och flygindustrirestitution, hittills inte kunnat medges för verksamhet som utövas av två eller flera företag i samarbete (s. k. samarbetstUl-stånd). Med stöd av 17 § femte stycket tullförordningen blir det möjligt att lämna samarbetstillstånd även vid handelsreslitution.

Särskilda bestämmelser (23—25 §§)

De särskilda bestämmelserna innehåller vissa föreskrifter som utan egentlig ändring i sak överförts från tulltaxeringsförordningen. I 23 § föreskrivs hur tull skall beräknas när vara som är belagd med vikttuU eller annan specifik tull skadats. Motsvarande bestämmelse finns i 7 § tulltaxeringsförordningen. Föreskriften i 24 § om rätt för Kungl. Maj:t eller, efter bemyndigande, generaltuUstyrelsen alt medge tullbefrielse eller motsvarande vid synnerliga skäl ersätter 15 § första stycket tulltaxeringsförordningen. Enligt 25 § meddelas tillämpningsföreskrifter av Kungl. Maj:t eller, efter bemyndigande, av generaltullstyrelsen.

Prop. 1973:187 132

Förslaget till lag om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

1 §

I denna paragraf sägs att de följande bestämmelserna i lagen, som ersätter transiteringsförordningen, gäller för vara som enligt särskUd författning ej får införas hit och vara för vUken särskilt föreskrivet införselvillkor ej är uppfyllt. Bestämmelserna gäller dock endast om ej annat föreskrivits. Motsvarande ordning finns i transiteringsförordningen.

2 §

Enligt denna paragraf får vara utan hinder av förbud eller villkor som avses i 1 § transiteras — dvs. sändas genom tullområdet eller mellan orter inom detta enligt de villkor och föreskrifter som generaltullstyrelsen meddelar — förvaras på tullupplag eller tullager eller i frihamn, förstöras under kontroll av tullmyndighet eller annan som denna godkänner, återutföras eller tas om hand efter medgivande enligt 3 § andra stycket tullagen. Paragrafen innehåller inte någon motsvarighet tUl den särskilda begränsning som enligt 1 § andra stycket transiteringsförordningen gäller när införseln reglerats med hänsyn till allmän hälsovård eller säkerhet eller till förekommande av alkoholmissbmk eller djur- eller växlsjukdom. Sädana begränsningar återfinns i stället direkt i regleringsförfallningarna.. Det fallet att vara får tas om hand efter medgivande enligt 3 § andra stycket tullagen är helt nytt och avser hemtagare. Som villkor för omhändertagande av en vara gäller att den förvaras av hemtagaren i oförändrat skick till dess tullmyndighet meddelat att hinder för vidare förfogande över varan inte föreligger. Detta förfogandeförbud avser endast den fysiska hanteringen av varan och hindrar normalt inte att varan säljs, förutsatt att den inte levereras förrän införselvillkoren har uppfyllts. Hemtagaren torde också vara oförhindrad att transitera eller återatföra varan. Han bör också kunna föra den till frihamn eller lägga upp den på tullager. Dessa möjligheter kan dock vara uteslutna genom särskild föreskrift.

3 §

Paragrafen innehåller föreskrifter om försäljning av vara som avses i 1 § och motsvarar i huvudsak 2 § transiteringsförordningen.. Enligt förevarande paragraf skall dock tUlsynsmyndigheten bestämma vad som skaU ske med varan, om den inte kan säljas.

Prop. 1973:187 133

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t dels föreslår riksdagen att antaga förslagen tUl

1. tullförordning,

2. lag om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.,

3. förordning om frihet från införselavgift,

4. lag om upphävande av viss tullagstiftning,

5. lag om ändring i tullagen (1973: 670),

6. förordning om ändring i tulltaxan (1971: 920),

7. förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,

8. förordning om ändring i förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall,

9. förordning om ändring i förordningen (1960: 253) om tUlverkning och beskattning av malt- och läskedrycker,

10. förordning om ändring i förordningen (1961:394) om tobaksskatt,

11. förordning om ändring i förordningen (1941:251) om särskUd varuskatt,

12. förordning om ändring i förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt å vissa varor,

13. förordning om ändring i förordningen (1968: 361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,

14. förordning om ändring i förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam,

15. förordning om ändring i förordningen (1961:372) om bensinskatt,

16. förordning om ändring i förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt,

17. förordning om ändring i förordningen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,

18. lag om ändring i rasdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521),

19. lag om ändring i förordningen (1961: 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat,

20. lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961: 159),

21. lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbmkets område,

22. lag om ändring i förordningen (1953: 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur,

23. lag om ändring i förordningen (1952: 320) om prisregleringsavgift för fisk m. m..

Prop. 1973:187 134

24. lag om ändring i förordningen (1953: 374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.,

25. lag om ändring i förordningen (1961: 381) om tUlverkning av och handel med fodermedel m. m.,

26. lag om ändring i strålskyddslagen (1958: 110),

27. lag om ändring i förordningen (1939: 174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel,

28. lag om ändring i vapenlagen (1973: 000),

dels inhämtar riksdagens yttrande över förslagen tUl

29. kungörelse om ändring i valutaförordningen (1959: 264),

30. kungörelse om ändring i förordningen (1956: 328) om kontroll ä äddmetaUarbeten,

31. kungörelse om ändring i förordningen (1968: 70) med vissa bestämmdser om injektionssprator och kanyler,

32. kungörelse om ändring i förordningen (1949: 341) om explosiva varor,

33. kungörelse om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701),

34. kungörelse om ändring i narkotikaförordningen (1962: 704),

35. kungörelse om ändring i vapenförordningen (1949: 340),

36. kungörelse om ändring i förordningen (1959: 312) om förbud mot innehav av vissa stiletter m. m.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl riksdagen skall avlätas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

Prop. 1973:187 135

Bilaga

De sakkunnigas förslag till tullförordning och kungörelse om ändring i tullstadgan

A Förslag till Tullförordning

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 § Denna förordning äger tUlämpning i fråga om förtullning, tempo
rär tuUfrihet och tullrestitution.

Bestämmelser om förfarandet finns i tullagen (1973: 000). Uttryck som användes i denna förordning har samma innebörd som motsvarande uttryck i tullagen.

2 § Vid förtullning utgår tull enligt tuUtaxan (1971: 920) om annat ej föreskrives.

3 § Om särskilda skäl föreligger kan Konungen förordna att vara som förtullas skall beläggas med särskild tull.

Förordnandet underställes riksdagen inom en månad eller, om riksdagssession ej pågår då, inom en månad från början av nästa riksdags-session. Om riksdagen ej godkänner förordnandet gäller det högst en månad efter riksdagens beslut.

Konungen kan när som helst upphäva förordnandet även om riksdagen godkänt det.

4 § Konungen kan förordna att vara som förtuUas skall beläggas med
antidumping- eller utjämningstull. Förordnande får meddelas för att
motverka skada på svenskt näringsliv genom dumping eller subventio
nering i utlandet. Förordnande får meddelas även för att motverka ska
da på näringslivet i annat land genom dumping eller subventionering.

Förordnande får meddelas tiUfälUgt om det behövs under den tid närmare utredning pågår. Visar utredningen att förutsättning för slutligt förordnande ej finnes, skall det tiUfälliga förordnandet upphävas. Tullbelopp som tagits ut på grund av förordnandet skall då återbetalas utan dröjsmål.

5 § Konungen kan förordna om avvikelser från denna förordning och
från tulltaxan.

1. i anledning av konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen eller associationsavtal slutet i enlighet med konventionens bestämmelser,

2. i anledning av Sveriges avtal med Europeiska ekonomiska gemenskapen och med Europeiska kol- och stålgemenskapen jämte dess medlemsstater, samt

3. för varor från utvecklingsländerna.

Prop. 1973:187 136

6 § När det prövas lämpligt kan Konungen förordna att tuU icke skall
utgå för varaslag som ej eller endast i ringa omfattning tillverkas i lan
det. Förordnande skaU avse högst två år i sänder.

I särskUda fall kan Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer medge befrielse från tull för vara av sådant slag som avses i första stycket även om förordnande ej meddelats för varuslaget.

Tulltaxering

7 § När tull skall utgå efter värde anses varas normalpris som dess
värde. Normalpriset beräknas enligt de föreskrifter Konungen utfärdar
på grundval av bestämmelserna i konventionen den 15 december 1950
angående varors tullvärde.

När tull skall utgå efter vUct beräknas den på varas nettovikt, om annat ej anges.

8 § På de villkor Konungen bestämmer medges tullfrihet för

1. ämne som huvudsakligen användes som läkemedel eller för beredning av tullfri farmaceutisk produkt enligt 30 kap. tulltaxan,

2. vara som skall användas uteslutande som material för tillverkning av tullfri farmaceutisk produkt enligt 30 kap. tulltaxan eller av ämne enligt 1,

3. vara som skall användas uteslutande som vulkningsaccderalor eller antioxidant för gummiindustrin eUer som tiUsats tiU mineralolja för att motverka knackning, oxidation, korrosion eller hartsbildning, för att reglera viskosilelen eller för annat liknande ändamål,

4. garn, bind- och segelgarn, tågvirke, linor och liknande material, som skall användas uteslutande för tillverkning av fisknät, samt

5. delar till stridsvagn och annat pansrat stridsfordon samt tiU vapen och ammunition för mUitärt bruk.

9 § Delar och tillbehör samt material av plast, gummi, textilvara eller
glas, vilka skall användas för biltillverkning, får införas mot tull som
motsvarar fyra femtedelar av tullen på bilar, införda under samma om
ständigheter. Detta gäller ej däck och andra varor enligt tulltaxenum
mer 40.11.

Konungen bestämmer de vUlkor som skall gälla för tullnedsättning enligt första stycket.

10 § Tullfrihet medges för

1. vara som förtullas för konungahusets räkning,

2. vara som förtullas för främmande stats beskickning eller för beskickningsmedlem eller dennes familj enligt lagen (1966: 664) med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier,

3. vara som förtuUas för främmande stats konsulat eller för person som tillhör sådant konsulat eller dennes famUj i den mån Konungen förordnar därom, varvid hänsyn kan tagas till om den främmande staten medger Sverige motsvarande förmån, samt

4. vara som förtuUas för intemationell organisation eller för person som är knuten till sådan organisation om organisationen eller personen är

Prop. 1973:187 137

upptagen i lagen med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier eller i författning som meddelats med stöd av lagen och

berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäUer i förhållande till Sverige.

11 § TuUfrUiet medges för

2. fodermedel som inkommer tillsammans med djur och motsvarar djurens behov under transporten till bestämmelseorten,

3. vara, som tillhört förolyckat fartyg eller luftfartyg och som icke är last, samt sjöfynd som tulhnyndighet lämnar ut tiU bärgare enligt lagen (1918: 163) med vissa bestämmelser om sjöfynd utan att bärgningen kungöres,

4. likkista med lik, urna med aska av lik samt kransar och blommor till avliden persons minnesgärd,

5. varuprov, mönster och modell, som vid tulllaxeruigen har endast obetydligt handelsvärde eller som med hänsyn till material eller utförande uppenbarligen är avsedda endast att visa varas beskaffenhet eller användning,

6. blanketter till passersedd, godslista och liknande handling som skall användas vid in- eller utförsel av varor eUer vid internationell samfärdsel samt blanketter, register och andra handlingar som skaU användas i samband med konferenser, kongresser eller liknande arrangemang av intemationell karaktär,

7. markutrastning och undervisningsmateriel som skall användas vid eUer i samband med civU luftfart och som är specialkonstruerade för ändamålet, när varoma förtullas för lufttrafikföretag, luftfartsmyndigheten eller annan flygplatsförvaltning, dock endast så länge varoma användes för angivet ändamål, samt

8. vara för provning av flygsäkerhetsmateriel, när den förtullas för luftfartsmyndigheten, dock endast så länge den användes för angivet ändamål.

Bestämmelser om tullfrihet för varor som införes av resande finns i förordningen (1966: 394) om rätt för resande m. fl. att införa varor tull-och skattefritt.

12 § I den omfattning Konungen bestämmer medges tuUfrihet för

1. förnödenheter och proviant som medföres på transportmedel när detta inkommer i trafik, om varorna är avsedda för transportmedlet eller för besättning eller passagerare,

2. vara som införes av person, vilken inflyttar tUl landet eller återvänder hit efter längre tids vistelse i utlandet, om införseln icke sker i handelssyfte,

3. vara som införes i anledning av arv eller testamente eller som gåva eller län utan vederlag samt vara som köpts för medel skänkta från utlandet,

4. fUm och trycksaker om varor eller tjänster som erbjudes från utlandet,

5. vara för turistpropaganda,

Prop. 1973:187 138

6. vara som införes för att användas vid humanitär hjälpaktion,

7. vara för undervisningsändamål eUer för vetenskapligt eller kul-tureUt ändamål,

8. vara som skall användas vid utställning eller mässa eller vid liknande evenemang som ordnas för att främja försäljningen av utländsk vara, samt

9. välfärdsmateriel för sjöfolk.

13 § I den omfattning Konungen bestämmer medges tullfrihet för vara som införes i egentlig gränstrafik.

14 § I den omfattning Konungen bestämmer medges tullfrihet eller tullnedsättning för vara

1. som är svensk eller har förtullats i Sverige,

2. som har tillverkats helt eller delvis av material, vilket är svenskt eller har förtullats i Sverige, eller

3. som har tillverkats med utnyttjande av svenskt konstruktionsarbete eller annan Uknande svensk prestation.

Konungen kan förordna om tullnedsättning för reparerad vara som införes i utbyte mot vara av samma slag, vilken utförts från Sverige.

15 § Emballage som införes med varor skall förtullas för sig endast om
det är en självständig handelsvara.

I den mån Konungen förordnar medges tullfrihet för emballage, godsbehållare (container), lastpall och annat hjälpmedel eller tillbehör samt delar därtill för transport, lastning, lossning eUer annan hantering av gods.

Temporär tuUfrihet

16 § På de villkor Konungen bestämmer medges temporär tullfrihet
för

1. vara som införes för att repareras, bearbetas, kompletteras eller emballeras eller för att användas som material vid reparation, bearbetning, komplettering eller embaUering av exportvara, om behandlingen icke gör det omöjligt att identifiera den införda varan,

2. specialverktyg och specialinstrument som införes för att användas vid tillverkning av viss exportvara samt vara som införes för alt användas vid avprovning av viss exportvara, om artiklarna tillhandahålles av den utländske köparen av exportvaran,

3. utrustning som införes tillfälligt för inresandes yrkesutövning eller för jämförligt ändamål, i den omfattning Konungen bestämmer,

4. utrustning för cirkus, tivoli eller liknande företag som uppehåller sig tillfälligt i landet,

5. vara som införes för tUlfäUigt brak vid teaterföreställning eUer vid kongress, officiell festlighet, idrottstävling eller liknande arrangemang av internationell karaktär,

6. vara som är avsedd för mässa eUer utställning,

7. varuprov, mönster eUer modell, i den omfattning Konungen bestämmer,

8. vara som införes för att avprovas, i den omfattning Konungen bestämmer.

Prop. 1973:187 139

9. urvalssändning av varor, som på grand av specieUt utförande eller särprägel ej kan betraktas som varuprover, samt

10. djur som införes för avelsändamål.

Konungen eller, efter Konungens förordnande, tullmyndighet kan medge temporär tullfrihet även i andra fall när särskilda skäl finnes.

17 § Konungen kan förordna om temporär tullfrihet för transportmedel som skall användas endast tiUfälUgt i landet samt för del, tillbehör eller material som kommer in särskUt för reparation, underhåll eller utrastning av sådant transportmedel.

18 § Transportmedel eller annan vara som innehafts med temporär tullfrihet skall förtullas om varan använts i strid mot de vUlkor som gäller för temporär tullfrihet eller om den blivit kvar i landet sedan tiden för temporär tullfrihet gått ut eller föratsättningama för temporär tullfrihet upphört av annan anledning. Varan skall då anges tUl förtullning av den som innehaft varan med temporär tullfrihet. Är ej någon tullskyldig och kan tullen ej tagas ut av varan enligt 5 § tullagen (1973: 000) skaU 39 § samma lag ha motsvarande tillämpning. Belalningsskyldig är då den som medgivits temporär tullfrihet för varan.

Har varan innan tiden för temporär tullfrihet gått ut, förbrakats under avprovning eller förstörts eller skadats så svårt att den ej kan sättas i stånd, får undanlag medges från första stycket i den omfattning Konungen bestämmer.

Konungen eller, efter Konungens förordnande, generaltullstyrelsen kan även i andra fall när det är skäligt medge undantag frän första stycket.

Tullrestitution

19 § Restitution av tull medges, om Konungen ej bestämmer annat,
för vara som förtuUats för den som har tillstånd till tullrestitution när
denne

1. använt varan för tiUverkning, reparation, bearbetning, komplettering eller emballering av exportvara och utfört denna ur landet {industrirestitution),

2. använt varan för byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning av fartyg, skeppsdocka, dockport, ponton eller mudderverk eller av produktionsanläggning för egentlig varvsverksamhet {varvsrestitution),

3. använt varan för byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning av luftfartyg eUer av delar eller tUlbehör tUl luftfartyg {flygrestitution), eller

4. återutfört varan i oförändrat skick i samband med försäljning tUl annan än producenten eller leverantören eller ombud för någon av dem och för användning i utlandet {handdsrestitution).

Restitution av tull för förtullad vara medges även om annan vara använts för det ändamål som medför rätt till sådan restitution enligt första stycket 1—4, om den använda varan till mängd och beskaffenhet motsvarar den vara för vUken tullrestitution begäres samt förtullats för den som har tillstånd tiU tullrestitution, om ej tullmyndighet medgivit att vara av svenskt eller okänt ursprung får användas.

Konungen bestämmer om restitution får medges även för vara som ej fär avsedd användning.

Prop. 1973:187 140

Tullmyndighet kan medge restitution av tull enligt denna paragraf även för vara som förtullats för annan med tillstånd till tullrestitution än den som använt varan eller utfört exportvaran. I särskUt fall kan tullmyndighet medge handdsrestitution även för vara som utförts utan samband med försäljning.

20 § Restitution av tuU medges, om Konungen ej bestämmer annat,
när vara återatförts i oförändrat skick utan att ha använts här eller efter
att ha använts endast i samband med provning eUer under förhållanden
som kan jämställas med provnmg eller som kunnat medföra temporär
tullfrihet {särskild restitution).

Har vara återutförts på grund av att den ej stämt överens med vad som får anses avtalat och föreligger särskilda skäl får restitution enligt första stycket medges med belopp som svarar mot tullen för vara av samma slag, vilken införts som ersättning för den utförda varan.

Har varan använts här under andra förhållanden än som anges i första stycket medges, i den omfattning Konungen bestämmer, restitution av tull med avdrag, beräknat med hänsyn till den tid varan befunnit sig i landet {reducerad restitution).

Restitution av tull enligt denna paragraf medges endast om varan förtullas och utföres för samme person.

21 § TiUstånd tiU tullrestitution enligt 19 § kan medges den som driver rörelse. Tillstånd till varvsrestitution eller flygrestitution kan medges även den som äger fartyg eller luftfartyg utan alt driva rörelse. Konungen bestämmer övriga villkor för tillstånd.

22 § Generaltullstyrelsen kan medge att den som har tillstånd tiU tullrestitution ej behöver betala tuU för vara förrän föratsättningama för restitution av tuUen prövats. Tull som skaU betalas anses förfallen tUl betalning den dag, som skulle ha varit förfallodag om sådant medgivande ej lämnats.

Finnes förutsättningar för restitution av tull enligt 19 eller 20 § men har tull ej betalats, kan tullmyndighet medge befrielse från den tull som annars skulle ha restituerats.

I den omfattning Konungen bestämmer får tullmyndighet medge befrielse frän tull, som annars kan restitueras senare, för vara som förlullas för alt användas för ändamål som medför rätt till tullrestitution enligt 19 § första stycket 1—3. Användes varan ej för sådant ändamål skall tull betalas för den, om Konungen ej förordnar annat. Vad som sägs i första stycket om förfallodag skall därvid ha motsvarande tiUämpning.

23 § Konungen bestämmer den längsta tid som får förflyta från det vara angivits tUl förtullning till dess förutsättningar inträder för restitution av tullen för den samt det lägsta belopp med vilket restitution får medges.

24 § Vad som sägs i denna förordning om restitution av tull vid utförsel gäller även vara som förstöres under kontroll av myndighet eller annan som generaltullstyrelsen godkänner, föres till frihamn eller lägges upp pä tullupplag för att utföras senare, tages ombord såsom proviant eller förnödenhetsartikel på fartyg eUer luftfartyg i utrikes trafik eller tages in i exporlbutik. Detsamma gäller, i den mån Konungen förordnar därom, vara som lägges upp på tullager.

Prop. 1973:187 141

Om vara, som förts tUl frihamn eller lagts upp på tuUupplag för att utföras senare, föres från frihamnen eUer tages ut från tullupplaget utan samband med utförsel gäller de bestämmelser som Konungen meddelar.

Om varvsrestitution eller flygrestitution medgivits för vara och denna därefter föres frän fartyg eller luftfartyg, överlåtes eller tages i anspråk för ändamål som ej medför rätt till sådan restitution, skaU tull betalas för varan om Konungen förordnar därom.

Särskilda bestämmelser

25 § Tull som skall beräknas efter annan grund än värde fär nedsättas
för vara som är skadad när den anges tiU förtullning. Nedsättningen
skall motsvara den minskning i varans värde som skadan medfört. Vär
det av varan i oskadat och i skadat skick beräknas enUgt 7 § första
stycket.

26 § Föreligger synnerliga skäl får Konungen eller, efter Konungens
förordnande, generaltullstyrelsen medge befrielse frän eller återbetalning
eller nedsättning av tuU.

27 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning och
av tulltaxan meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndi
gande, av generaltullstyrelsen. Konungen meddelar de föreskrifter som
behövs för att hindra missbruk av tullfrihet eUer annan förmån som
medges enligt dessa författningar. Konungen kan göra de avvikelser från
denna förordning vilka behövs för en ändamålsenlig tUlämpning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974. Samtidigt skall förordningen (1929: 307) angående tullrestitution och tuUtaxeringsförordningen (1960: 391) upphöra att gälla.

I samband med ikraftträdandet skaU iakttagas att vara som före ikraftträdandet utförts tiU svensk frihamn för att användas stadigvarande där får åtnjuta tullfrihet så länge den fortfarande användes för avsett ändamål i frihamnen. Detta gäUer även om varan tillfälligt avlägsnas från frihamnen.

Prop. 1973:187 142

B Förslag till

Kungörelse om ändring i tullstadgan (1973: 000)

101 § Bestämmelsema i 102—104 §§ gäller, om annat ej föreskrivits, vid införsel tUl landet av vara som enligt särskild författning ej får införas hit och för vara som införes utan att särskUt föreskrivet införselvillkor visas vara uppfyllt.

102 § Vara som avses i 101 § får

1. sändas genom tullområdet eUer meUan orter inom detta enUgt de villkor och föreskrifter som generaltullstyrelsen meddelar,

2. förvaras på tullupplag eUer tuUager eUer i frihamn,

3. förstöras under kontroU av tullmyndighet eUer annan som denna godkänner,

4. återutföras, eller

5. tagas om hand på sätt som avses i 3 § andra stycket tuUagen (1973: 000) under viUkor att varan förvaras i oförändrat skick tiU dess tullmyndighet meddelat att hinder för vidare förfogande över varan inte föreligger.

103 § Skall vara som avses i 101 § återutföras och har det ej skett när varan senast bort anges tUl förtullning bestämmer tiUsynsmyndigheten hur med varan skaU förfaras.

104 § Vid försäljning genom tulhnyndighets försorg av vara som avses i 101 § skall, om varan ej återatföres, föreskrivna införselvillkor iakttagas. Kan försäljning icke ske bestämmer tiUsynsmyndigheten hur med varan skall förfaras.

Prop. 1973:187 143

Innehåll

Propositionen..................................................... ..... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll....................... ..... 1

Författningsförslag .......................................... ..... 2

Utdrag ur statsrådsprotokollet den 12 oktober 1973.. ... 56

Inledning........................................................ 56

Gällande ordning, förslag, remissyttrandena........... ... 59

Förtullning m. m............................................ ... 59

Gällande ordning......................................... ... 59

De sakkunniga............................................ ... 61

Remissyttrandena .................................... ... 64

Tullvärde .................................................. ... 66

Gällande ordning ....................................... ... 66

De sakkunniga ........................................... ... 67

Remissyttrandena .................................... 67

Tullfrihet för varor med viss användning............. ... 67

Gällande ordning ........................................ ... 67

De sakkunniga .......................................... ... 67

Remissyttrandena ..................................... 68

Tullfrihet för särskUda rättssubjekt................... 68

GäUande ordning ........................................ 68

De sakkunniga .......................................... ... 69

Remissyttrandena .................................... ... 69

Annan särskild tuUfrihet ................................. ... 69

Gällande ordning ........................................ ... 69

De sakkunniga ........................................... ... 71

Remissyttrandena .................................... ... 72

Gränstrafik, varor helt eller delvis av svenskt ursprung .... 73

Gällande ordning ........................................ ... 73

De sakkunniga .......................................... ... 74

Remissyttrandena....................................... ... 74

Emballage och transporttekniska hjälpmedel ...... ... 74

Gällande ordning ....................................... ... 74

De sakkunniga .......................................... ... 75

Remissyttrandena .................................... ... 77

Temporär tullfrihet ...................................... ... 77

Gällande ordning ....................................... ... 77

De sakkunniga .......................................... ... 78

Remissyttrandena .................................... ... 79

TuUrestilution .......................................... ... 80

GäUande ordning ........................................ ... 80

De sakkuimiga .......................................... 84

Remissyttrandena .................................... ... 90

Övriga tullförfattningsfrågor .......................... 97

Gällande ordning, förslag och remissyttrandena ... 97

Befrielse från eller nedsättning av tull för skadade varor

m. m...................................................... 97

TuU- och skattefrihet för fihn..................... ... 99

Skatteförfattningar .................................... 99

Prop. 1973:187 144

Gällande ordnmg ........................................ 99

De sakkunniga .......................................... 101

Remissyttrandena .................................... .. 103

Regleringsförfattningar.................................... 104

GäUande ordning ....................................... 104

De sakkunniga............................................ 105

Remissyttrandena........................................ . 109

Departementschefen ........................................ 113

Upprättade författningsförslag............................ 126

Specialmotivering .......................................... 126

Förslaget till tullförordning............................... 126

Förslaget till förordning om transport, förvaring och förstö
ring av införselreglerade varor, m. m. ................ 132

HemstäUan........................................................ 133

Bilaga .............................................................. . 135

De sakkunnigas förslag tiU tuUförordning och kungörelse om

ändring i tullstadgan......................................... 135

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM.1973 730481