Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1973 Prop. 1973:15

Nr 15

Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av vissa internationella överenskommelser på den intellektuella äganderättens område, m. m.; given Stockholms slott den 2 februari 1973.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justltieärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag att riksdagen skall godkänna den i Paris år 1971 reviderade Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk och den vid samma tUlfälle reviderade Världskonventionen om upphovsrätt. Vidare läggs fram förslag till lag om ändring i lagen (1960: 729) om upphovsrätt tUl litterära och konstnärliga verk och i lagen (1960: 730) om rätt tiU fotografisk bild. Den nya lagstiftningen föranleds dels av tUlträdet tUl Paristexten av Bernkonventionen, dels av att nya regler ansetts erforderliga beträffande upphovsrätt till allmänna handlingar,

I fråga om Bernkonventionens materiellträttsliga delar gäller att Sverige sedan år 1961 är bundet av den text som konventionen erhöll vid en revisionskonferens i Bryssel år 1948, I förhållande till Brysseltexten innehåller den nya texten — som i denna del är identisk med den som antogs vid en revisionskonferens i Stockholm år 1967 — ändrade regler bl, a, i fråga om konventionens tillämpningsområde, upphovsmannens rätt att mångfaldiga sitt verk och filmavtal. För Sveriges anslutning till konventionen i dessa delar krävs vissa mindre ändringar i den gällande upphovsrättsliga lagstiftningen.

1971 års revision av Bernkonventionen och Världskonventionen avsåg framför allt att i konventionerna införa särskilda regler om utvecklingsländernas rättigheter för att ge dessa länder möjlighet att tillämpa ett mindre omfattande upphovsrättsligt skydd än som föreskrivs i kon-

1 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 15

Prop. 1973:15 2

ventionernas huvudtexter. Sålunda ger reglerna utvecklingsländerna möjlighet att under vissa förutsättningar meddela tvångslicens avseende översättning eller mångfaldigande av verk,

I propositionen föreslås vidare nya regler i fråga om upphovsrätten till handlingar som upprättats av myndighet. Sådana handlingar är i dag, med undantag för vissa officiella kartor, inte föremål för upphovsrätt. Det föreslås nu som huvudregel att bara författningar, beslut och yttranden av myndighet skall helt undantas från upphovsrätt. Övriga av myndighet upprättade handlingar föreslås skola få ett visst skydd. Detta innebär att handlingarna i fråga skall få återges fritt men att upphovsmannens s. k. ideella rätt skall iakttas. För vissa grupper av verk inom denna kategori föreslås emellertid ett fullständigt upphovsrättsUgt skydd, vilket innebär att handlingarna inte får återges utan samtycke av rättsinnehavaren. Vidare föreslås bl, a, regler i den upphovsrättsliga lagstiftningen om att aUmän handling alltid utan hinder av upphovsrätt skall tillhandahållas på sätt tryckfrihetsförordningen föreskriver.

Verket anses utgivet, då exemplar därav lovligen förts i handeln eller eljest blivit spridda tUl allmänheten.

Handlingar, upprättade hos

myndighet som avses i 2 kap. 3 §

tiyckfrihetsförordningen, äro icke

föremål för upphovsrätt

Utan hinder av vad sålunda är stadgat må upphovsrätt göras gällande till officiell karta, upprättad inom rikets allmänna kartverk, sjökarteverket eller sjöfartsstyrel-

Verket anses utgivet, då exemplar därav med upphovsmannens samtycke förts i handeln eUer eljest blivit spridda tUl allmänheten.

§•

Författningar, beslut av myndighet, av svensk myndighet avgivna yttranden samt officiella översättningar av sådana texter äro icke föremål för upphovsrätt.

Utan hinder av vad sålunda är stadgat må upphovsrätt göras gällande till officiell karta, alster av bildkonst, musikaliskt verk och diktverk i den mån sådant verk ingår i handling som avses i första stycket. Alster av bildkonst, musikaliskt verk och diktverk må dock återgivas utan upphovsmannens samtycke. För sådant återgivande äger upphovsmannen rätt till ersättning, såvida icke verket återgives i samband med myndighets verksamhet. Ersättning utgår ej heller om verket återgives i samband med redogörelse för mål eller ärende i vdket verket förekommit och det sker endast i den omfattning som betingas av ändamålet

Rätt domstol i mål om ljudradio- eller televisionsutsändning i strid mot denna lag är Stockholms rådhusrätt. Samma lag vare i mål om ersättning som avses i 14 § andra stycket, 16 §, 19 § första stycket, 22 § andra stycket eller 47 §.

60 Vad i denna lag är stadgat om upphovsrätt är tillämpligt på verk av den som är svensk medborgare eller har sitt hemvist i Sverige, på verk av sådan statslös eller flykting, som här i riket har sin vanliga vistelseort, ävensom eljest på verk, som först utgivits i Sverige, på här utfört byggnadsverk och på konstverk, som infogats i här belägen byggnad.

Rätt domstol i mål om ljudradio- eller televisionsutsändning i strid mot denna lag är Stockholms tingsrätt. Samma lag vare i mål om ersättning som avses i 9 § andra stycket, 14 § andra stycket, 16 §, 22 § andra stycket eller 47 §.

Vad i denna lag är stadgat om upphovsrätt är tillämpligt på

1. verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige,

2. verk som först utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utom riket,

3. filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i Sverige,

Prop. 1973:15 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. här uppfört byggnadsverk,

5, konstverk som utgör del av
här belägen byggnad eller på an
nat sätt är fast förenat med mar
ken.

Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning ha ägt rum, om verket utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivning utomlands. Vid tillämpning av första stycket 3. anses, där ej annat visas, den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av filinverket som verkets producent.

Vad i 50 och 51 §§ stadgas äger tiUämpning på varje litterärt eller konstnärligt verk, oberoende av dess ursprung.

61 §, Föreskrifterna i 45—48 §§ äro tillämpliga på framförande, ljudupptagning samt ljudradio- och televisionsutsändning, som äger rum i Sverige,

Vad i 49 § stadgas är tillämp- Vad i 49 § stadgas är tillämp
ligt på arbete, framställt av svensk ligt på arbete, framställt av svensk
medborgare eUer svensk juridisk medborgare eller svensk juridisk
person eller av den som har hen- person eUer av den som här har
vist i Sverige eller av sådan stats- sin vanliga vistelseort, så ock el-
lös eller flykting, som här i riket jest på arbete som först utgivits i
har sin vanliga vistelseort, så ock Sverige,
eljest på arbete som först utgivits
i Sverige,

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973,

Den nya lagen skall tUlämpas även på verk som tillkommit före ikraftträdandet, dock med följande undantag:

1) Exemplar av verk som framställts med stöd av äldre lag får fritt spridas och visas,

2) Har någon före ikraftträdandet tillverkat trycksats, kliché, form eller annat sådant hjälpmedel för att med stöd av äldre lag mångfaldiga visst verk, får han använda det för detta ändamål till utgången av år 1975 och fritt sprida och visa exemplar som framställts.

Vad sålunda stadgas om verk skall äga motsvarande tiUämpning på framförande, ljudupptagning samt ljudradio- och televisionsutsändning som avses i 45—48 §§ ävensom på arbete som avses i 49 §,

Prop. 1973:15 11

Utdrag av protokollet över justltieärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 2 februari 1973.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av vissa internationella överenskommelser på den intellektuella äganderättens område m. m. och anför.

1 Inledning

Bestämmelser om den rätt som tUlkommer författare, kompositörer och andra konstnärer m. fl. finns i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen, URL). Till denna ansluter sig lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild (foto-grafUagen, FotoL). I fråga om hos stats- eller kommunalmyndighet förvarade handlingar, dvs. allmänna handlingar, finns hos oss dessutom vissa bestämmelser av betydelse i upphovsrättsligt hänseende i tryckfrihetsförordningen (TF).

1960 års upphovsrättslagstiftning tillkom i nordiskt samarbete. Lagar som i det väsentliga överensstämmer med URL och FotoL genomfördes år 19611 Danmark, Finland och Norge.

Upphovsrätten är ett område med stark internationell prägel. Av grundläggande betydelse för rättsområdets gestaltning i internationellt hänseende är den år 1886 tUlkomna Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. En redogörelse för huvuddragen av denna konvention i dess lydelse efter 1948 års revision har lämnats i prop. 1960: 134. De tiU konventionen anslutna staterna bUdar en union för ömsesidigt skydd av litterära och konstnärliga verk. TUl Bernunionen är f. n. ett sextiotal stater anslutna, däribland de nordiska staterna. Bland dem står utanför märks Förenta staterna och Sovjetunionen.

Prop. 1973:15 12

Bernkonventionen har reviderats och kompletterats vid olika diplomatiska konferenser. Sådana har tidigare ägt rum i Paris år 1896, Berlin år 1908, Bern år 1914, Rom år 1928 och Bryssel år 1948.

Sverige inträdde i Bemunionen år 1904 genom anslutning till den ursprungliga konventionen jämte Paristexten. Den nuvarande svenska upphovsrättslagstiftningen bygger på Brysseltexten, av vUken Sverige är bundet sedan den 1 juli 1961.

Av betydelse i internationeUt sammanhang är förutom Bernkonventionen också den år 1952 ingångna Världskonventionen om upphovsrätt. Till denna konvention, som trätt i kraft år 1955, är f, n. ett sextiotal stater anslutna. Sverige anslöt sig tUl konventionen år 1961. Konventionen kan sägas ha ett dubbelt syfte. Det ena är att göra det möjligt för länder, vilkas interna lagstiftning inte uppfyller Bernkonventionens krav på upphovsrättsligt skydd, att vinna anslutning till en internationell reglering i ämnet. Det andra och kanske mera väsentiiga syftet är att överbrygga vissa motsättningar som finns på området mellan Bernunionens medlemsstater och de amerikanska staterna. De sistnämnda kräver i regel som förutsättning för skydd att officiell registrering skett av verket eller att andra liknande formaliteter fullgjorts, något som är främmande för Bernkonventionens system. En närmare redogörelse för Världskonventionen har lämnats i prop, 1960: 134.

Vid en konferens i Stockholm år 1967 reviderades Bernkonventionen på nytt. Revisionen avsåg ändringar dels 1 konventionens materiella regler (art, 1—20), dels i konventionens administrativa bestämmelser och slutbestämmelser (art, 22—38), De sistnämnda ändringarna hade samband med ändringar som samtidigt företogs i flera andra konventioner på den intellektuella äganderättens område och innebar bl, a, bUdandet av världsorganisationen för den intellektuella äganderättten (WIPO eller OMPl), En närmare redogörelse för de nya administrativa bestämmelserna har lämnats i prop. 1969: 34.

I anslutning tiU ändringama i Bernkonventionen antogs vid Stockholmskonferensen även ett tiUäggsprotokoU tiU konventionen rörande utvecklingsländerna (u-landsprotokoUet). Även för detta har redogjorts i prop. 1969: 34. Här skall endast nämnas att enUgt protokoUet utvecklingsländerna ges rätt att i vissa avseenden göra förbehåll om att tillämpa mindre långtgående skyddsbestämmelser än vad Bernkonventionens huvudtext föreskriver. ProtokoUet utgör en integrerande del av konventionen och medlemsländerna kan, utan att vara bundna av protokollet, avge särskUd förklaring om att ändå tillämpa protokollet eller medge att det tillämpas.

I den nämnda propositionen 1969: 34 föreslogs att riksdagen skulle dels godkänna Stockholmstexten av Bernkonventionen med undantag av de materiella bestämmelserna, dels godkänna att Sverige avgav sådan särskild förklaring om tUlämpning av u-landsprotokollet som nyss

Prop. 1973:15 13

nämnts. Frågan om tUlträde till de materiella bestämmelserna och tiil u-landsprotokollet borde enligt propositionen tas upp i ett senare sammanhang. Riksdagen biföll propositionen. Sverige har sedermera ratificerat Stockholmstexten med undantag av art. 1—20 samt avgett förklaring enUgt u-landsprotokollet. Ratifikationsinstrumentet jämte en sådan förklaring deponerades den 12 augusti 1969.

Sedan erforderligt antal stater ratificerat eller anslutit sig till de administrativa bestämmelserna i Stockholmstexten, har dessa trätt i kraft i början av år 1970. Däremot har de materiella bestämmelserna ännu inte trätt i kraft.

Det visade sig tämligen snart efter Stockholmskonferensen att bara ett fåtal stater var beredda att ratificera eUer ansluta sig till u-landsprotokollet. De flesta högt utvecklade länderna, vilkas verk används i stor omfattning i utvecklingsländerna, ställde sig utanför tillämpningen av protokollet. Detta gällde t. ex. i fråga om Storbritannien och Frankrike. Samtidigt framkom önskemål om en revision av den dittiUs inte reviderade Världskonventionen om upphovsrätt för att även inom ramen for denna konvention finna en allmänt godtagbar lösning med avseende på utvecklingsländernas behov. Dessa båda omständigheter gjorde det nödvändigt att företa en allmän omprövning av utvecklingsländernas ställning i de internationella upphovsrättsliga relationerna. Efter ett omfattande förberedelsearbete hölls därför en diplomatisk konferens 1 Paris sommaren 1971 som resulterade i en revision av både Bernkonventionen och Världskonventionen om upphovsrätt. De nya texterna är dagtecknade den 24 juU 1971 och undertecknades av Sverige samma dag.

Vid Pariskonferensen lämnades de materiella bestämmelserna i art. 1—20 i Stockholmstexten av Bernkonventionen utan ändring medan vissa nya regler infördes i de administrativa bestämmelserna och slutbestämmelserna. TUl Paristexten fogades vidare ett bihang med bestämmelser om utveckUngsländernas rättigheter (u-landsbihanget). Dessa bestämmelser medger mindre omfattande undantag från det upphovsrättsliga skyddet än vad u-landsprotokollet till Stockholmstexten gör. Sedan Paristexten trätt i kraft — vUket ännu ej skett — är det i princip inte tillåtet att ratificera eller ansluta sig till tidigare texter av konventionen.

Vad gäller Världskonventionen om upphovsrätt resulterade Pariskonferensen i vissa ändringar i syfte att också inom ramen för tillämpningsområdet för denna konvention lösa utvecklingsländernas problem. Lösningen överensstämmer i princip med den som antogs för Bernkonventionens del.

Paristexten av Bernkonventionen jämte bihanget rörande utvecklingsländerna samt den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt

Prop. 1973:15 14

jämte tilläggsprotokoll 1 och 2 torde i fransk och engelsk version jämte översättning till svenska få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1 och 2.

Mot bakgrunden av den utveckling som sålunda skett på det internationella planet uppkommer frågan om ratificering för svensk del av Paristexten av Bernkonventionen jämte u-landsbihanget och av den i Paris reviderade Världskonventionen om upphovsrätt.

Såvitt avser tillträde tUl den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt och till de administrativa bestämmelserna och slutbestämmelserna i Bemkonventionen samt u-landsbihanget till denna krävs inte några ändringar i den svenska lagstiftningen. Sådana blir däremot nödvändiga vid ett tillträde till de materiella bestämmelsema av Bem-konventionens Paristext.

Som tidigare nämnts har de nya materieUa bestämmelserna i Bernkonventionen vilka antogs vid Stockholmskonferensen oförändrade tagits in i Paristexten av denna konvention. Frågan om vUka ändringar i den svenska lagstiftningen som erfordras för att Sverige skall kunna tillträda de nya materiella bestämmelserna har utretts av en arbetsgmpp inom justitiedepartementet, i det följande kaUad utredningen. Utredningen lade i februari 1970 fram en promemoria (StencU Ju 1970: 1) med förslag till vissa ändringar i URL och FotoL samt i tUlämpnings-kungörelsen (1964: 107) till dessa lagar (TK), Förslaget i vad avser lagändringar torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3. Utredningen har under arbetets gång samrått med delegerade från Danmark, Finland och Norge, Inget av dessa länder har ännu tillträtt de nya materiella konventionsbestämmelserna.

Efter remiss har yttranden över 1970 års departementspromemoria avgetts av Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, Kungl, biblioteket, Nationalmuseum, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, forskningsbiblioteksrådet, statens konstråd, kommittén för television och radio i utbildningen (TRU-kommittén), Sveriges industriförbund. Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges advokatsamfund. Pressens samarbets-nämnd som företrädare för Publicistklubben, Svenska journalistförbundet och Svenska tidningsutgivareföreningen. Tidningarnas arbetsgivareförening, Sveriges författareförening. Fria litterära yrkesutövares centralorganisation (FLYCO) för egen del och som företrädare för delorganisationerna Minerva, Förening för Sveriges vetenskapliga och populärvetenskapliga författare, Sveriges ungdomsförfattareförening och Sveriges översättareförening, KonstnärUga och litterära yrkesutövares sam-arbetsnämnd (KLYS), Konstnärernas riksorganisation (KRO), Svenska musikförläggareföreningen. Föreningen svenska tecknare. Föreningen Svenska tonsättares internationeUa musikbyrå (Stim) u. p. a. — som

1 Justitierådet Torwald Hesser, professorn Svante Bergström och professorn Stig Strömholm.

Prop. 1973:15 15

även företrätt de till Stim anslutna organisationerna. Föreningen Svenska tonsättare. Föreningen Svenska populärauktorer (Skåp) och Svenska musikförläggareföreningen u p. a. — Svenska artisters och musikers intresseorganisation (Sami), Svenska musikerförbundet. Svenska teaterförbundet, vilka tre sistnämnda organisationer har avgett gemensamt yttrande. Teatrarnas riksförbund. Svenska bokförläggareföreningen, AB Allmänna förlaget. Föreningen Sveriges filmproducenter, Sveriges Radio, Svenska gmppen av the International Federation of the Phono-graphic Industry, Tidningarnas Telegrambyrå AB och Svenska fotografernas förbund.

Universitetskanslersämbetet har vid sitt remissutiåtande fogat yttranden från rektorsämbetena vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå, karolinska institutet, tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekiuska högskola samt handelshögskolan i Göteborg ävensom av rektorsämbetena infordrade yttranden, vid universiteten i Uppsala och Stockholm från vederbörande juridiska fakulteter, vid universitetet i Lund från juridiska fakulteten samt från utbildningsnämnderna inom samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet samt inom sektionerna för maskinteknik och kemi vid tekniska högskolan i Lund, vid universitetet i Göteborg från samhällsvetenskapliga fakulteten samt vid tekniska högskolan i Stockholm från sektionen för lantmäteri och från överbibliotekarien. Svenska reklambyråförbundet har inkommit med vissa synpunkter.

Nordiska departementsöverläggningar har ägt rum i Oslo den 26 januari 1972 för behandling av bl, a, frågan om vUka ändringar som bör göras i den upphovsrättsliga lagstiftningen för tillträde till de nya materiella bestämmelserna i Bemkonventionen,

Offentlighetskommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1967:28) Tryckfrihet och upphovsrätt behandlat ett annat problem som rör upphovsrätten, nämligen frågan om upphovsrätt tUl allmänna handlingar. Betänkandet innefattar förslag tUl ändrad lydelse dels av vissa bestämmelser i URL och FotoL, dels av 1 kap, 8 § TF, Förslaget torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 4.

Remissyttranden över betänkandet har avgetts av justitiekanslern, Göta hovrätt socialstyrelsen, postverket televerket, statens järnvägar sjöfartsstyrelsen, statskontoret, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, rikets allmänna kartverk, Sveriges geologiska undersökning (SGU), statens provningsanstalt, statens institut för konsumentfrågor, arbetsmarknadsstyrelsen, statens avtalsverk, läromedelsutredningen, TRU-kommittén, lantmäteristyrelsen. Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet. Svenska stadsförbundet. Pressens samarbetsnämnd som företrädare för Publicistklub-

Prop. 1973:15 16

ben. Svenska journalistförbundet och Svenska tidningsutgivareföreningen, Sveriges författareförening, FLYCO för egen del och som företrädare för Sveriges författareförening och Minerva, Förening för Sveriges vetenskapliga och populärvetenskapliga författare. Stim u, p, a.. Svenska musikförläggareföreningen u. p. a.. Svenska bokförläggareföreningen. Tidningarnas Telegrambyrå AB — som helt anslutit sig till yttrandet av Pressens samarbetsnämnd — och Svenska fotografernas förbund.

Universitetskanslersämbetet har vid sitt remissutiåtande fogat yttranden från konsistorierna vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå, karolinska institutet, handelshögskolan i Göteborg, tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola ävensom av konsistorierna vid universiteten i Uppsala, Lund och Stockholm infordrade yttranden från vederbörande juridiska fakulteter samt av konsistoriet vid universitetet i Göteborg infordrade yttranden från överbibliotekarien vid universitetet samt från medicinska, humanistiska, samhällsvetenskapliga och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna.

Den tidigare nämnda utredningen har mot bakgmnden av de inkomna remissyttrandena gjort en översyn av offentlighetskommitténs förslag. En av luftfartsverket i januari 1968 ingiven framställning om upphovsrättsligt skydd för flygkartor m, m. har också beaktats under utredningsarbetet. Utredningens överväganden har redovisats i en i oktober 1969 framlagd promemoria (StencU Ju 1969: 28) med förslag tiU vissa ändringar i URL och FotoL avseende upphovsrätten till allmänna handlingar. Förslaget torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 5.

Jag anhåller nu att få ta upp dels frågan om Sveriges tillträde till Paristexten av Bernkonventionen och till den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt, dels frågan om upphovsrätt till allmänna handlingar.

2 Huvuddragen i gällande rätt

I 1 kap, URL finns bestämmelser om upphovsrättens föremål och innehåll. Den som har skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket (1 §). Olika exempel ges på verk som är föremål för rätten. I de tio följande paragraferna regleras rättens innehåll. I fråga om upphovsrättens praktisk-ekonomiska sida anges att upphovsmannen i princip äger uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av detta och genom att göra verket tillgängligt för allmänheten (2 §). Beträffande upphovsmannens ideella och personliga intressen föreskrivs att upphovsmannen skall anges i överensstämmelse med vad god sed kräver, när exemplar av verket framställs eller verket görs tillgängligt för allmänheten. Vidare stadgas att ett

Prop. 1973:15 17

verk inte får ändras eller göras tillgängligt för aUmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är kränkande för upphovsmannen (3 §).

Den som översätter eller bearbetar ett verk eller överför det till annan litteratur- eller konstart har upphovsrätt till verket i denna gestalt. Han får dock inte förfoga däröver i strid mot upphovsrätten till originalverket (4 §).

I olika hänseenden knyter lagen särskilda rättsverkningar tiU att ett verk offentiiggörs eller utges. I lagen har därför tagits in en definition av dessa begrepp. Ett verk anses offentiiggjort, när det lovligen har gjorts tillgängligt för allmänheten och det anses utgivet när exemplar därav lovligen har förts i handeln eller på annat sätt blivit spridda till allmänheten (8 §). I fråga om allmänna handlingar gäller som huvudregel att handlingar som har upprättats hos myndighet inte är föremål för upphovsrätt (9 §).

Upphovsmannens principiella ensamrätt att förfoga över verket har emellertid inte kunnat upprätthållas undantagslöst. 1 2 kap. URL finns regler som i olika avseenden inskränker upphovsrätten till förmån för huvudsakligen religiösa, kulturella eller i övrigt samhälleliga ändamål. Flertalet av dessa inskränkande regler kan bara tillämpas på verk som har offentiiggjorts eller, i andra fall, utgetts. I de flesta av de situationer som nämns i 2 kap. kan verk nyttjas fritt utan upphovsmannens samtycke. Så är faUet exempelvis beträffande den s. k. citaträtten (14 § första stycket), pressens lånerätt (15 § första stycket) och rätten att ta med verk i radio-, televisions- eUer filmreportage (21 §). Samma är förhållandet beträffande den under vissa förutsättningar medgivna rätten tUl ljudupptagning inom undervisningsverksamhet (17 §), rätten att — frånsett uthyrning till allmänheten av noter — sprida och offentligt visa exemplar av utgivet verk (23 §) och den härmed i huvudsak likartade regeln beträffande konstverk (25 §).

I några fall har upphovsmannen rätt till ersättning för det nyttjande som kan ske utan hans samtycke. Som exempel kan nämnas den ersättningsrätt som tUlkommer upphovsman vid ett sådant nyttjande av hans verk, som under vissa förutsättningar medges i samlingsverk till bruk vid gudstjänst eller undervisning (16 §) och då dikter används som sängtexter (19 § första stycket).

För vissa fall har bestämmelsema utformats så, att ett fritt nyttjande av verket kan omintetgöras genom att upphovsmannen meddelar förhandsförbud. Sålunda gäller pressens lånerätt inte om förbud mot eftertryck är utsatt och rätten att använda dikter som sångtexter bortfaller om förbud däremot meddelas vid utgivandet.

De nu angivna bestämmelserna är i stort sett betingade av samhälleliga intressen. Lagen innehåller emellertid också en bestämmelse som inskränker upphovsmannens rätt tUl förmån för enskilt bruk som gäller

2 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 15

Prop. 1973:15 18

framstäUning av enstaka exemplar av ett offentiiggjort verk (11 §). I 3 och 4 kap, URL ges regler om upphovsrättens övergång och om dess giltighetstid. I sistnämnda hänseende gäller i princip en skyddstid intUl utgången av femtionde året efter upphovsmannens dödsår (43 §). I 5 kap. URL finns regler om vissa rättigheter som är besläktade med upphovsrätten. Bestämmelser finns sålunda om skydd för utövande konstnärer (45 §), för framställare av grammofonskivor och andra ljudupptagningar (46 §) och för radio- och televlsionsföretag (48 §). Vidare finns en specialregel om skydd för den som har framställt katalog eller dylikt arbete (49 §).

I 6 kap. URL finns bl. a. regler om förbud mot att återge verk på sätt som kränker den andliga odlingens intressen (51 §). I 7 kap. finns regler om bl. a. ansvar och ersättningsskyldighet,

8 kap, URL innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Huvudprincipen beträffande upphovsrätten är att lagen är tillämplig på verk av den som är svensk medborgare eller som annars har viss i lagen närmare angiven anknytning till Sverige samt på verk som först har utgetts i Sverige (60 §), Beträffande de närstående rättigheterna i 5 kap, URL gäller som huvudprincip att lagen tUlämpas på framförande, ljudupptagning och radio- och televisionsutsändning som äger mm i Sverige. För andra fall än dem som omfattas av de nu nämnda principerna gäller att skyddet kan, under förutsättning av ömsesidighet, utsträckas genom föreskrifter av Kungl. Maj:t (62 §). Så har skett i viss omfattning genom tillämpningskungörelsen tiU URL och FotoL (TK). I anslutning tUl Bernkonventionen gäller sålunda principiellt URL:s skyddsregler i fråga om exempelvis verk av utländsk upphovsman som först har getts ut i annat unionsland och beträffande outgivet verk av medborgare i sådant land (1 § 1 mom. TK). Skydd enligt URL gäller i princip också för verk som omfattas av Världskonventionen om upphovsrätt (2 § 1 mom. TK).

Fotografisk bild är inte föremål för upphovsrätt enligt URL. I stället gäller bestämmelserna i FotoL. Rätten tUl fotografisk bild förutsätter, till skiUnad från upphovsrätten tiU andra slag av bUder, inte att bilden kan betecknas som ett verk. Den som har framställt fotografisk bild har som regel uteslutande rätt att genom fotografi, tryck, teckning eller annat förfarande framställa exemplar av bUden och att visa den offentligt (1 §). Rätten tiU fotografisk bild innefattar också vissa ideella moment (2 §). Skyddstiden är i regel 25 år från det år då bilden framställdes. Har bilden konstnärligt eller vetenskapligt värde, s. k. kvalificerat fotografi, gäller dock samma skyddstid som om bUden hade varit skyddad enligt URL (15 § FotoL).

Vad gäller upphovsrätt till allmänna handlingar är att märka att det enligt TF står varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som i förordningen är meddelade till skydd för en-

Prop. 1973:15 19

skild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst (1 kap. 1 §). Varje svensk medborgare skall äga fri tillgång tUl allmänna handlingar med de inskränkningar som är angivna i den s. k. sekretesslagen (2 kap. 1 §). AUmänna handlingar är alla hos stats- eller kommunalmyndighet förvarade handlingar, vare sig de har inkommit till myndigheten eller blivit upprättade där. Vad i 2 kap. sägs om handling skall även avse karta, ritning eller bild (2 kap. 2 §). Särskilda definitioner ges på begreppen stats-och kommunalmyndighet (2 kap. 3 §).

I TF finns ett förbehåll om den rätt som tillkommer upphovsman till litterärt eller konstnärligt verk eller framställare av fotografisk bild. Förbud gäller mot att återge litterärt eller konstnärligt verk på ett sätt, som kränker den andliga odlingens intressen. Om detta gäUer vad i lag föreskrivs (1 kap. 8 §). Med hänvisningen åsyftas URL och FotoL.

Beträffande handlingar som är upprättade hos myndighet gäUer som tidigare nämnts, att de som regel inte är föremål för upphovsrätt. Sådan kan dock göras gällande till officiell karta som är upprättad inom vissa särskilt angivna myndigheter (9 § URL).

Övriga allmänna handlingar omfattas däremot som regel av upphovsrätt. Denna är dock inskränkt genom en föreskrift att vad som muntiigen eller skriftiigen anförs inför myndighet eller i statlig eller kommunal representation eller vid offentlig överläggning i allmänna angelägenheter får återges utan upphovsmannens samtycke (24 § URL). Från denna föreskrift finns emellertid i sin tur vissa undantag. Bestämmelsen i 24 § URL syftar i första hand på handlingar som har getts in till myndighet av enskilda.

FotoL innehåller inte någon särskUd regel om allmänna handlingar. Härav torde följa att rätt enligt denna lag kan göras gäUande tiU fotografisk bUd som utgör allmän handling, vare sig den har upprättats hos eller kommit in tUl en myndighet.

3 Ratificering av Bernlconventionens Paristext och den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt

3.1 Översikt över konventionsbestämmelsema

3.1.1 Paristexten av Bernkonventionen

3.1.1.1 De materiella bestämmelserna (art. 1—20)

Vid Stockholmskonferensen gjordes åtskilliga ändringar i Bernkon-ventionens materiella bestämmelser, upptagna i art. 1—20. I det följande lämnas en redogörelse för de nya bestämmelserna och deras förhållande till Brysseltexten av vUken Sverige f. n. är bundet. Som

Prop. 1973:15 20

förut nämnts har bestämmelserna i oförändrat skick tagits in i Paristexten, För enkelhetens skull hänvisas i fortsättningen bara till Paristexten,

I art. 1, som är likalydande i Brysseltexten och Paristexten, föreskrivs att de länder för vilka konventionen gäller bildar en union för skydd av upphovsmännens rättigheter.

Art. 2.1. innehåller i båda texterna en definition av uttrycket litterära och konstnärliga verk. Uttrycket innefattar enligt artikeln alla alster på det litterära, vetenskapliga och konstnärliga området, oavsett på vilket sätt och i vilken form de kommit till uttryck, I artikeln ges exempel på olika verk som omfattas av definitionen, I Paristexten har den ändringen gjorts i förhållande till Brysseltexten att med filmverk har likställts verk som "kommit tiU uttryck" (i stället för Brysseltextens snävare "tiUkommit") genom ett med kinematografi likartat förfarande. På samma sätt har med fotografiska verk likstäUts verk som kommit till uttryck genom ett med fotografi likartat förfarande. Vidare har skyddet utvidgats till att omfatta även ofixerade koreografiska verk och pantomimer.

Art. 2.2. är ny och innehåller att unionsländerna kan föreskriva att litterära och konstnärliga verk eller en eller flera grupper av verk inte skall åtnjuta skydd om de inte tagits upp på ett materiellt underlag.

Art. 2.3. i Paristexten (art. 2.2. i Biysseltexten) innehåller att översättningar, bearbetningar, musikaliska arrangemang och andra omarbetningar skyddas som originalverk.

I art. 2.4. i Paristexten ges unionsländerna rätt att i sin lagstiftning bestämma vilket skydd som skall tUlkomma officiella texter på lagstiftningens, förvaltningens och rättskipningens område samt officiella översättningar av sådana texter. Motsvarande bestämmelse 1 art. 2.2. 1 Brysseltexten omfattar bara översättningar av officiella texter av rättslig eller administrativ art.

Art. 2.5. i Paristexten som föreskriver skydd för samlingar av verk och art. 2.6. i samma text, där det sägs att de i art. 2. nämnda verken åtnjuter skydd i alla unionsländer, är likalydande med Brysseltexten (art. 2.3. och 2.4.).

I art. 2.7. i Paristexten (art, 2.5. i Brysseltexten) ges unionsländerna rätt att i den interna lagstiftningen fastställa tillämpningsområdet för lagar om verk av brukskonst samt om industriella mönster och modeUer. I art. 2.8. undantas från skydd enligt konventionen nyhetsmeddelanden och vanliga tidningsmeddelanden. Artikeln motsvaras i Brysseltexten av art 9.3.

Art. 2bls i konventionen innehåller regler om skydd för tal, föredrag och hknande verk. I art. 2 bis. 1., som är likalydande i Brysseltexten och Paristexten, ges unionsländerna rätt att från skydd enligt art. 2 helt

Prop. 1973:15 21

eller delvis undanta politiska tal samt anföranden inför rätta. Art. 2bis. 2. innehåller i Brysseltexten en bestämmelse enligt vilken det förbehålls unionsländernas lagstiftning att bestämma de villkor under vUka föredrag, tal, predikningar och andra verk av samma art får återges i pressen. I Paristexten har predikningar uteslutits och det villkoret har tillfogats att anförandet måste ha framförts offentiigt Inte bara återgivande i pressen utan också radiosändning, trådöverföring till allmänheten och offentligt framförande omfattas vidare av bestämmelsen enligt Paristexten. Slufligen har tUlagts att nyttjandet skall vara rättfärdigat av det informationssyfte som avses. Art. 2bis. 3. är likalydande i Brysseltexten och Paristexten och ger upphovsmannen ensamrätt att föranstalta om samlingar av verk som avses i artikeln.

Art. 3 i Paristexten innehåUer regler om anknytningsmoment som skall föreligga för att skydd skall åtnjutas enligt konventionen. Enligt Brysseltexten (art, 4) gäller i detta hänseende att upphovsman som tUl-hör unionsland åtnjuter skydd för icke publicerade verk och verk som först har publicerats i unionsland. Skydd åtnjuts alltså inte för verk som först har publicerats utanför unionen och detta även om upphovsmannen tUlhör unionsland.

Vid Stockholmskonferensen preciserades de angivna reglerna på en del punkter. Anknytningsmomenten utvidgades i vissa hänseenden och bestämmelserna omgrupperades. Den viktigaste nyheten består i att upphovsman som är medborgare i unionsland alltid åtnjuter skydd för sitt verk, och detta även om verket först ges ut utanför unionen.

Art. 3.1. i Paristexten innehåller som huvudregel att upphovsmän som tUlhör ett unionsland åtnjuter skydd enligt konventionen för verk vare sig verket har publicerats eller ej. Upphovsmän som Inte tUlhör unionsland åtnjuter skydd för verk som de först publicerar antingen i unionsland eller samtidigt i unionsland och land utanför unionen. I art. 3.2. jämstäUs vid tillämpningen av konventionen upphovsman som inte tUlhör unionsland men som har sin vanliga vistelseort i sådant land med upphovsman som tUlhör detta land. Art. 3.3. i Paristexten innehåller en definition av publicerade verk ("oeuvres publiées"). Enligt Biysseltexten (art. 4.4.) avses i princip med "ceuvres publiées" verk som är utgivna ("editées") oberoende av det sätt på vUket de särskUda exemplaren har framställts. En fömtsättning är dock att exemplaren i tillräckligt antal gjorts tiUgängUga för allmänheten. Definitionen har ändrats i vissa hänseenden i den nya texten. För att ett verk skall anses publicerat räcker det inte med att det är utgivet utan dessutom krävs att utgivningen har skett med upphovsmannens samtycke. Vidare har uttrycket "i tillräckligt antal" exemplar ändrats så att exemplaren skall ha "gjorts tillgängliga på sådant sätt att, med beaktande av verkets art, allmänhetens rimliga behov blir tUlfredsställt", Enligt art. 3.4. i Paris-

Prop. 1973:15 22

texten, som motsvaras av art, 4.3, sista meningen i Brysseltexten, anses ett verk publicerat samtidigt i flera länder om det har utkommit i två eller flera länder inom 30 dagar efter dess första publicering.

Art. 4 i Paristexten innehåller speciella regler om anknytningsmomenten när det gäller fUmverk, bjggnadsverk och verk av grafisk eller plastisk konst som utgör del av byggnad. Även om inte vUlkoren i art, 3 är uppfyllda åtnjuts skydd enligt konventionen för filmverk under förutsättning att verkets producent har sitt säte eller sin sedvanliga vistelseort i ett unionsland, för byggnadsverk om det är uppfört i unionsland och för de nyssnämnda konstverken om de utgör del av bygg nad som är belägen i unionsland. Regeln om filmverk saknar motsvarighet i Brysseltexten, medan reglerna för de övriga verken utgör en utvidgning av en föreskrift i Brysseltexten (art 4.5.) som dock bara har till syfte att fastställa hemland i fall då skydd åtnjuts enligt nationalitetskriteriet.

Bestämmelser om skyddets omfattning finns i art. 5 i Paristexten. I Brysseltexten är motsvarande regler fördelade på art. 4, 5 och 6. I art. 4 regleras skyddet för upphovsman tillhörande unionsland när det gäller opublicerade verk eller verk som han först publicerar i unionsland. Principen är enligt art. 4.1. att upphovsman i annat unionsland än verkets hemland, varmed avses det land där verket först publicerades, resp. om verket inte publicerats, det land som upphovsmannen tillhör, åtnjuter s. k. nationell behandling, dvs. samma rättigheter som landets egna upphovsmän, samt de rättigheter som är särskilt föreskrivna i konventionen (minimirättigheter). Art. 4.2. innehåller principerna om det automatiska skyddet, dvs. att rättigheterna är oberoende av formaliteter, och om det oberoende skyddet dvs. att rättigheterna åtnjuts oberoende av om skydd finns i verkets hemland. 1 art 5 bestäms omfattningen av det skydd som upphovsman tillhörande unionsland åtnjuter i annat unionsland, där verket först publicerades, dvs. verkets hemland. Upphovsmannen skall där åtnjuta nationell behandling. Art. 6 behandlar skyddet för upphovsman som inte tillhör unionsland men som först publicerar verk i sådant land. Upphovsman skaU i det land där den första publiceringen sker åtnjuta nationell behandling och i andra unionsländer de minimirättigheter som konventionen föreskriver,

I den nya konventionstexten har bestämmelserna disponerats om bl, a, med hänsyn till att som nämnts tiUämpningsområdet för konventionen utvidgats så att medborgarskap i unionsland alltid medför skydd oavsett var verket först publicerats,

I art. 5.1. i Paristexten finns en generell regel om skyddet i annat unionsland än verkets hemland. Upphovsmännen tUlförsäkras i sådant land dels nationell behandling, dels därutöver de rättigheter som särskilt tillkommer dem i kraft av konventionen, dvs, vissa minimirättigheter. Art. 5.2. i Paristexten innehåller principerna om det automatiska

Prop. 1973:15 23

skyddet och om det oberoende skyddet (art. 4.2. i Biysseltexten). Art. 5.3. behandlar skyddet i verkets hemland. Detta skydd bestäms av den inhemska lagstiftningen. Om upphovsmannen inte tillhör detta land, skall han dock där ha samma rättigheter som inhemska upphovsmän, dvs. nationell behandling. Art. 5.4. i Paristexten innehåUer definitioner av verks hemland. Bestämmelserna härom i Brysseltexten (art. 4.3. och 4.5.) har ändrats i vissa hänseenden väsentiigen beroende pä att konventionens tUlämpningsområde utvidgats. Enligt Paristexten gäller i huvudsak följande reglering. För verk som först publicerats i unions-land är detta land hemland. Har verk publicerats samtidigt i flera unionsländer med olika skyddstid anses dock som hemland det bland dessa länder som har den kortaste skyddstiden. Har verk publicerats samtidigt i ett land utanför unionen och i ett unionsland, anses sistnämnda land som hemland. Om verk är opublicerat eller först har publicerats utanför unionen utan samtidigt publicering i unionsland, anses som verkets hemland det unionsland som upphovsmannen tUlhör, I fråga om filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i ett unionsland gäller dock att detta land anses som verkets hemland. Beträffande byggnadsverk som uppförts i unionsland eller vissa konstverk som utgör del av byggnad, som är belägen i unionsland, är detta land att anse som hemland.

Art. 6 i Paristexten innehåUer vissa bestämmelser om möjlighet för unionsland att i vissa fall inskränka skyddet för verk av upphovsman som inte tUlhör unionsland.

I art. 6bls. 1. finns i både Brysseltexten och Paristexten en bestämmelse om skydd för upphovsmannens ideella rätt till sitt verk ("droit moral"). Upphovsmannen behåller oberoende av sina ekonomiska rättigheter till ett verk och oberoende av om dessa rättigheter överlåts rätten att anges som upphovsman till verket. Han har också rätt att motsätta sig varje förvanskning, ändring eller annat förfarande med verket som är till men för hans ära eller anseende. Av art. 6bls. 2. i Brysseltexten följer att denna rätt skall åtnjutas minst under upphovsmannens livstid. Enligt samma artikel i Paristexten skaU rätten i princip gälla under hela skyddstiden. I art. 6bis. 3. i båda texterna sägs att de rättsliga åtgärder som krävs för att skydda rättigheterna i artikeln regleras av lagstiftningen i det land där skydd påkallas.

Konventionens bestämmelser om skyddstid finns i art. 7. Art. 7.1. innehåller i båda texterna den grundläggande bestämmelsen att skyddet skall bestå under upphovsmannens livstid och 50 år efter hans död.

I art. 7.2. i Paristexten finns en nyinförd regel om alternativ skyddstid för filmverk. EnUgt denna regel får unionsländerna bestämma att skyddstiden för sådana verk i princip skall gå ut 50 år efter det att verket med upphovsmannens samtycke gjordes tillgängligt för allmänheten. Art. 7.3. i Paristexten innehåUer vidare bestämmelser om anony-

Prcp. 1973:15 24

ma och pseudonyma verk som i huvudsak motsvarar art. 7.4. i Brysseltexten. Skyddstiden för sådana verk skall dock enligt Paristexten i princip upphöra 50 år efter den tidpunkt då verket lovligen gjordes tillgängligt för allmänheten. Vidare har tillagts en regel om att unionsländerna inte är skyldiga att skydda anonyma eller pseudonyma verk beträffande vilka man har skälig anledning anta att deras upphovsman är död sedan 50 år.

Art. 7.4. i Paristexten innehåller en ny bestämmelse om skyddstiden för fotografiska verk och verk av brukskonst. Enligt Brysseltexten (art. 7.3.) bestäms skyddstiden för sådana verk — liksom för filmverk — i princip av lagen i det land där skydd påkallas. Enligt Paristexten är det förbehållet unionsländerna att bestämma skyddstiden för fotografiska verk och verk av brukskonst i den mån dessa skyddas som konstverk. Minimitiden är dock 25 år från verkets tiUkomst 1 art. 7.5. i Paristexten finns regler om utgångspunkten för beräkningen av skyddstiden. Bestämmelsen motsvarar art. 7.6. i Brysseltexten men har undergått vissa i huvudsak redaktionella ändringar. EnUgt Paristexten börjar skyddstiden löpa omedelbart efter den händelse som utgör utgångspunkten för beräkningen. Skyddstidens längd räknas dock från och med den 1 januari året efter det denna händelse inträffade. Enligt art. 7.6. i Paristexten kan unionsländerna bestämma längre skyddstid än den som anges i art. 7. I art. 7.7. ges vissa möjligheter för unionsländer som är bundna av Romtexten och har kortare skyddstider än de som nu anges i art, 7 att behålla dessa tider vid ratificering av eller anslutning till Stockholms- eller Paristexterna,

Art. 7.8. i Paristexten innehåller en bestämmelse om s, k, skyddstidsjämförelse och innebär att skyddstiden alltid bestäms av lagen i det land där skydd påkallas men att den, om inte detta lands lagstiftning innehåller annat, inte skall överskrida den skyddstid som gäller i verkets hemland. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak art, 7,2, i Brysseltexten.

I art. 7 bis, som gavs en något annorlunda lydelse vid Stockholmskonferensen, finns bestämmelser om skyddstiden i fall då upphovsrätten gemensamt tillhör flera som samarbetat vid tillkomsten av ett verk. Enligt Paristexten gäller att bestämmelserna i art. 7 tillämpas även vid gemensam upphovsrätt varvid dock skyddstid som följer efter dödsfall räknas från den sist avlidne medarbetarens död.

En specialregel om skydd för postuma verk, intagen i art 7.5. i Brysseltexten, slopades vid Stockholmskonferensen.

Art. 8 i Paristexten behandlar översättningsrätten och har samma lydelse som i Brysseltexten.

Art. 9, som reglerar rätten till mångfaldigande av verk, har ändrats. Enligt Brysseltexten gäller i huvudsak att verk som publicerats i tidningar eller tidskrifter i något av unionens länder inte får återges i öv riga länder utan upphovsmannens samtycke (art. 9.1.). Aktuella artiklar

Prop. 1973:15 25

i ekonomiska, politiska eller religiösa frågor får dock återges i pressen, om inte förbehåU har gjorts (art. 9.2.). Konventionsskydd tillkommer inte dagsnyheter eUer notiser som bara har karaktären av vanliga tidningsmeddelanden (art. 9.3.).

I Paristexten har upphovsmannen generellt getts uteslutande rätt att låta mångfaldiga sina verk på vad sätt eUer i vilken form det vara må. Bestämmelsen om detta finns i art. 9.1. 1 art. 9.2. ges möjUgheter till vissa undantag från denna regel. Unionsländerna får sålunda i sin lagstiftning tiUåta mångfaldigande av verk i vissa särskilda fall under förutsättning att sådant mångfaldigande inte gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och inte heUer oskäUgt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen. I art. 9.3. sägs att varje ljud- eller bUdupp-tagnlng anses som mångfaldigande i konventionens mening.

Art. 10.1. innehåUer regler om citaträtten. Enligt Bryssel texten gäller i detta hänseende att korta citat ur tidnings- och tidskriftsartiklar är tillåtna, även i form av pressöversikter, i alla unionsländer. I Paristexten har citaträtten getts en mera allmän innebörd. Citat ur ett verk som lovligen gjorts tillgängligt för allmänheten är enligt denna text tillåtna på villkor att de står i överensstämmelse med god sed och sker i den omfattning som rättfärdigas av ändamålet. Vidare anges att citat även innefattar lån ur tidnings- och tidskriftsartiklar 1 form av pressöversikter.

I art. 10.2. regleras rätten att använda verk för undervisningsändamål. Bestämmelserna om detta i Brysseltexten ger möjlighet att reglera rätten att, i den omfattning som rättfärdigas av ändamålet, göra lån ur verk dels för publikationer som är avsedda för undervisning eller är av vetenskapUg karaktär, dels för samlingar av läsestycken. I Paristexten omfattar motsvarande möjlighet rätten att fritt nyttja verk för att genom skrifter eller radioutsändningar eller ljud- eller bildupptagningar illustrera undervisning. Som fömtsättning gäller att nyttjandet står i överensstämmelse med god sed.

Art. 10.3. har i huvudsak samma lydelse i Brysseltexten och Paristexten och föreskriver att citat och nyttjande som avses i artikel 10 skall åtföljas av uppgift om källan samt om upphovsmannens namn, om detta förekommer däri.

Pressens lånerätt regleras i art. lObis. 1. i Paristexten. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak art. 9.2. i Brysseltexten men har i Paristexten utvidgats till att gälla inte bara meUan pressorgan inbördes utan också i relationerna press—rundradio och rundradio—rundradio. Enligt Paristexten kan unionsländernas lagstiftning tiUåta mångfaldigande genom pressen och radioutsändning eller trådöverföring tUl allmänheten av tidnings- och tidskriftsartiklar i aktuella ekonomiska, politiska eller religiösa frågor samt radioprogram av samma karaktär. En förutsättning är dock att uttryckligt förbehåll mot mångfaldigandet, framföran-

Prop. 1973:15 26

det eller överföringen inte har gjorts. Vid återgivande skall alltid källan tydligt anges.

I art. 10 bis. 2. i Paristexten finns bestämmelser om rätten att ta med verk i vissa reportage. I Brysseltexten (art. lObis) gäller i detta hänseende att det är förbehållet unionsländernas lagstiftning att bestämma de villkor under vilka det skall vara tillåtet att inspela, återge och offentligt framföra "korta avsnitt" ur verk i samband med redogörelser för dagshändelser på fotografi eller film eller i radio. Motsvarande bestämmelse i Paristexten har delvis ett annat innehåll. Ändringarna innebär i huvudsak att nyttjandet bara får avse verk som syns eller hörs under dagshändelsens gång. Vidare får användningen ske bara i den omfattning som rättfärdigas av det informationssyfte som avses, varvid Brysseltextens begränsning tUl "korta avsnitt" har utgått. Slutligen har bestämmelsen utsträckts till att gälla också trådöverföring.

Art. 11 innehåller i båda texterna bestämmelser om upphovsmäns rätt att i fråga om dramatiska, musikaliskt-dramatiska och musikaliska verk låta offentligt framföra verken och att överföra sådant framförande till allmänheten. I jämförelse med Brysseltexten har i Paristexten tillagts att rätten till offentUgt framförande gäller oavsett vilka medel eller metoder som används.

Art. 11 bis har samma lydelse som i Brysseltexten och handlar om upphovsmans uteslutande rätt att i fråga om litterära och konstnärliga verk låta utsända verken i radio eller att offentiigt framföra verken i television samt att låta offentligt återge radioutsändning av verken.

Art. liter innehåller en bestämmelse som ger upphovsman till litterärt verk uteslutande rätt att låta offentligt uppläsa verket. I Paris-texten har i jämförelse med Brysseltexten tillagts att rätten gäller oavsett vilka medel eller metoder som används och även omfattar överföring av sådan uppläsning till allmänheten med vilket hjälpmedel det vara må. Vidare har i art, liter i Paristexten tillagts en punkt 2, enligt vilken upphovsman i fräga om översättningar av verk har samma rätt som nyss sagts,

I art. 12, som har samma lydelse som i Brysseltexten, ges upphovsman uteslutande rätt att låta bearbeta, arrangera eller på annat sätt omforma sitt verk,

I art. 13 i Paristexten finns vissa bestämmelser bl. a. om tvångslicens beträffande inspelning av musikaliska verk. Enligt Brysseltexten gäller som huvudregel att upphovsman till musikaliska verk har uteslutande rätt att låta överföra sina verk på anordningar, med vilka de kan återges mekaniskt, och att med hjälp av sådana anordningar låta offentligt utföra sålunda överförda verk (art. 13.1.). Varje unionsland har dock rätt att uppställa förbehåll och villkor för utövningen av dessa rättigheter. Verkan av sådana vUlkor och förbehåll är dock bl. a. begränsad till det land som har uppställt dem (art. 13.2.). I Paristexten har

Prop. 1973:15 27

Brysseltextens art. 13.1. utgått eftersom dess innehåll täcks, såvitt angår mångfaldigande av art. 9.1. och 9.3. och såvitt angår offentiigt framförande av art. 11. Brysseltextens art. 13.2, har ändrats något samt tagits upp som art. 13.1. i Paristexten, Ändringarna innebär bl, a, att regeln om unionsländernas rätt att uppstäUa förbehåll och viUkor utvidgats tiU att gälla även den rätt till inspelning som tillkommer sådan upphovsman tUl beledsagande text som redan tidigare lämnat tillstånd till upptagnmg av texten tillsammans med musiken. I art. 13.2. i Paristexten finns vissa övergångsbestämmelser rörande upptagningar som gjorts i enlighet med Rom- och Bryssel texterna, I art. 13.3. i Paristexten sägs att upptagningar som utan vederbörandes samtycke införts till ett land där de inte är tUlåtna kan tas i beslag där, I sak motsvaras artikeln av art, 13.3. i Brysseltexen.

Upphovsmans rätt att utnyttja sina verk för film regleras i art. 14. Enligt art. 14.1. i Brysseltexten gäller att upphovsman äger uteslutande rätt att låta bearbeta och återge sina verk genom film, att låta sprida de bearbetade eller återgivna verken och att låta offentligt visa och framföra dessa verk. I Paristexten har tillagts att upphovsmannen äger rätt att genom tråd överföra det filmatiserade verket till allmänheten. I art. 14.2. i Paristexten, som motsvarar art 14.3. i Brysseltexten, föreskrivs att tillstånd från originalverkets upphovsman krävs för bearbetning i varje annan konstnärlig form av filmalster som bygger på litterära eller konstnärliga verk. Enligt art. 14.3. i Paristexten är bestämmelsema i art. 13.1. om musikaliska verk inte tillämpliga i fall som avses i art 14. Regeln motsvaras i princip av art. 14.4. i Brysseltexten.

Art. 14bis i Paristexten innehåller bestämmelser dels om vilka rättigheter som innefattas i upphovsrätt till filmverk, dels om vissa avtalsförhållanden. Art. 14bis. 1. föreskriver att filmverk skyddas som originalverk utan att därigenom inskränkning görs i de rättigheter som tillkommer upphovsmän tUl verk som må ha blivit bearbetade eller återgivna. I princip åtnjuter den som innehar upphovsrätten till filmverk samma rättigheter som upphovsmännen tUl ett originalverk, däribland även de rättigheter som anges i art. 14. Dessa bestämmelser motsvaras i huvudsak av art 14.2. i Brysseltexten men innebär vissa förtydliganden. Art. 14bis. 2.a. i Paristexten har inte någon motsvarighet i Brysseltexten, Den ger lagstiftningen i det land där skydd påkallas rätt att bestämma vilka personer som är innehavare av upphovsrätt till fUmverk,

Paristextens huvudbestämmelser om filmavtal finns i art. 14bls. 2.b., som tillkom vid Stockholmskonferensen, I artikeln föreskrivs att i de unionsländer, vUkas lagstiftning bland rättsinnehavare till film räknar upphovsmän som lämnat bidrag till filmverkets framstäUning, skall dessa upphovsmän Inte kunna motsätta sig vissa närmare angivna åtgärder

Prop. 1973:15 28

beträffande verket. De kan sålunda inte motsätta sig filmverkets mångfaldigande, spridning, offentliga framförande, överföring till allmänheten med tråd, utsändning genom radio eller återgivande tUl aUmänheten. Inte heller kan de motsätta sig återgivande av talade inslag i text ("sous-titrage") eller översättning av dem tUl annat språk ("doublage"). Som förutsättning gäller i samtUga fall att upphovsmännen har åtagit sig att lämna bidrag tUl fUmverkets framställning och att ingen överenskommelse av motsatt eller särskilt innehåU har träffats. Till dessa bestämmelser anknyter vissa regler i art. 14bis. 2.c. enligt vUka det ankommer på lagstiftningen i det land där filmverkets producent har sitt säte eUer sin vanliga vistelseort att bestämma om åtagande att lämna bidrag tUl filmverkets framställning skall vara skriftiigt avtal eUer innefattas i en därmed likvärdig skriftiig handling. I lagstiftningen i det land där skydd påkallas kan emeUertid bestämmas att sådant åtagande måste ha viss form. Land som gör bmk av denna rätt skall avge förklaring härom tUl generaldirektören för WIPO. Denne skall genast underrätta alla andra imionsländer därom. I art 14bls. 2.d. definieras "överenskommelse av motsatt eller särskOt innehåll" som varje inskränkande villkor som kan vara fogat till ett åtagande att lämna bidrag till filmverk.

Som nämnts innebär art. 14bis. 2.b. betydande inskränkningar i fråga om upphovsmännens rätt att bestämma över filmens exploatering. I art. 14bis. 3. finns ett undantag från denna regel. Där föreskrivs att bestämmelserna i 14 bis. 2.b inte äger tillämpning på upphovsmän tUl scenariotexter, dialoger och musikaliska verk som skapats särskUt för framställningen av filmverket. Inte heller gäller de för filmverkets huvudregissör. En förutsättning är i samliga fall att den inhemska lagstiftningen inte föreskriver annat. Unionsland, som i sin lagstiftning inte har regler om tillämpning av art. 14bis. 2.b. på huvudregissören, skall avge en förklaring därom tiU generaldirektören för WIPO. Denne skall underrätta alla andra unionsländer om förklaringen.

Art. 14ter i Paristexten, som motsvarar art. 14bis. i Brysseltexten, innehåller regler om rätt för upphovsman till del i köpesumma vid vidareförsäljningar av vissa originalverk, s. k. "droit de suite".

1 art. 15 finns vissa presumtionsregler om vem som skall anses som upphovsman tUl verk. I Paristexten har bl. a. införts en ny presumtions-regel beträffande filmverk, intagen i art. 15.2. Enligt denna skaU tiU dess motsatsen bevisats den fysiska eller juridiska person, vars namn på brukligt sätt har angetts på filmverket, anses som verkets producent. I Paristexten har vidare införts en regel i art. 15.4. om möjlighet att utse viss myndighet att företräda upphovsmannen beträffande icke publicerat verk, vars upphovsman är okänd men beträffande vilken det finns skälig anledning att anta att han tillhör ett unionsland. Bestämmelsen avser att skapa möjligheter till skydd för bl. a. folklore.

Prop. 1973:15 29

Art. 16 innehåller bestämmelser om beslag av olovligen eftergjorda verk m. m. Vid Stockholmskonferensen gjordes vissa jämkningar av huvudsakligen redaktionell karaktär i artikeln.

Art. 17—20 är likalydande i Brysseltexten och Paristexten. I art. 17 föreskrivs att konventionsbestämmelserna inte inskränker regeringarnas rätt att i vissa specieUa fall bl, a, förbjuda att verk eller alster sprids, framförs eller utstäUs, Art. 18 innehåller bl, a, bestämmelser om att konventionen är tillämplig på alla verk som vid konventionens ikraftträdande ännu inte blivit allmän egendom i sitt hemland på grund av att skyddstiden löpt ut. Art. 19 och art. 20 ger bl, a, föreskrifter om möjlighet att åberopa mer vittgående bestämmelser som kan finnas i visst unionslands lagstiftning och att ingå särskilda mellanstatliga överenskommelser som ger upphovsmännen mer vittgående rättigheter än konventionen,

3.1.1.2 De administrativa bestämmelserna och slutbestämmelserna (art. 21—38)

Art. 21 i Brysseltexten innehåller vissa föreskrifter om "Byrån för den internationella unionen för skydd av Utterära och konstnärliga verk". I Stockholmstexten Innehåller artikeln en hänvisning till att särskilda bestämmelser om utvecklingsländerna har tagits in i u-landsprotokollet och en föreskrift om att protokollet i princip utgör en integrerande del av konventionstexten. I Paristexten har hänvisningen till protokollet ersatts av en hänvisning till det bihang som innehåller bestämmelser om utvecklingsländerna. Bihanget utgör en integrerande del av Paristexten.

I art. 28—30, 34 och 37 har gjorts ändringar framför allt i fråga om den nya konventionstextens ikraftträdande och möjUgheterna att ansluta sig till den. För dessa ändringar redogörs i det följande. I vissa andra artiklar, nämligen 27.3., 31, 32.2., 32.3., 36.2. och 38 har gjorts vissa ändringar av väsentiigen redaktionell karaktär delvis föranledda av de bestämmelser om utvecklingsländerna som tagits upp i bihanget. Art. 22—26, 27.1., 27.2., 32.1., 33, 35 och 36.1. har inte ändrats i förhållande till Stockholmstexten. Beträffande innehållet i de artiklar som inte ändrats eller som ändrats väsentiigen redaktionellt hänvisas till redogörelsen i prop. 1969: 34.

I art. 28.1.a. sägs att varje unionsland som har undertecknat Paristexten kan ratificera den och att varje unionsland som inte har undertecknat den kan ansluta sig tUl den. Unionsland kan enligt art. 28.1.b. i sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument förklara att ratificeringen eller anslutningen inte avser art. 1—21 och bihanget. Har landet avgett förklaring enligt art. VI.1. i bihanget om att det, till dess det blir bundet av nyssnämnda bestämmelser, avser att tillämpa reglerna i bihanget eller godtar att de tillämpas kan dock bara art 1—20 uteslutas

Prop. 1973:15 30

från ratificeringen eller anslutningen. Unionsland som sålunda har gjort förbehåll mot tiUämpningen av vissa bestämmelser kan senare förklara att landet utsträcker verkan av sin ratificering eller anslutning även till dessa. Sådan förklaring skaU deponeras hos generaldirektören för WIPO.

I art. 28.2.a. finns bestämmelser om Paristextens ikraftträdande. Art. 1—21 och bihanget träder i kraft tre månader efter det att minst fem unionsländer har ratificerat eller anslutit sig till Paristexten jämte bihanget utan att avge förklaring enligt art. 28.1.b. och dessutom Amerikas förenta stater, Frankrike, Spanien och Storbritannien har blivit bundna av den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt. Ikraftträdandet enligt art. 28.2:a. får enligt art. 28.2.b. verkan beträffande de unionsländer som senast tre månader före ikraftträdandet har deponerat sina ratifikations- eller anslutningsinstmment. För andra unionsländer som ratificerar eller ansluter sig till Paristexten utan att avge förklaring enligt art. 28.1.b. gäller enligt art. 28.2.C. att art. 1—21 och bihanget träder i kraft tre månader efter den dag då underrättelse på visst sätt lämnats om att landet deponerat ratifikations- eller anslutningsinstrument eller på den senare dag som kan ha angetts i instrumentet. Bestämmelserna i art. 28.2.a.—c. påverkar enligt art. 28.2.d. inte möjligheten att avge förklaringar enligt art, VI i bihanget.

Vad som nu sagts om bundenhet av artiklarna 1—21 och bihanget gäller enligt art. 28.3. i princip även beträffande artiklama 22—38, I fråga om unionsland, som ratificerar eller ansluter sig till Paristexten med eUer utan förklaring enligt art, 28.1.b., träder dessa artiklar i kraft tre månader efter den dag då underrättelse på visst sätt lämnats om att landet har deponerat ratifikations- eller anslutningsinstmment eller på den senare dag som kan ha angetts i instrumentet.

Land utanför unionen kan enligt art. 29.1. ansluta sig tiU Paristexten och bli medlem av unionen. För sådant land träder enligt art. 29.2.a. texten i kraft tre månader efter det att underrättelse på visst sätt lämnats om att anslutningsinstrumentet har deponerats eller på den senare dag som kan ha angetts i instrumentet. Om ikraftträdandet med tillämpning av art, 29,2,a, sker innan art, 1—21 och bihanget har trätt i kraft enligt art, 28,2,a, blir landet enligt art. 29.2.b. under mellantiden bundet av art, 1—20 i Brysseltexten,

I art. 29bls föreskrivs för land som inte är bundet av art 22—28 i Stockholmstexten att ratificering av eller anslutning till Paristexten i princip är likvärdig med ratificering av eUer anslutning till Stockholmstexten i det hänseendet att landet härigenom ges möjUghet att tillträda konventionen om upprättande av WIPO.

Ratificering av eller anslutning till Paristexten medför enligt art. 30.1. i princip automatiskt godkännande av alla klausuler samt tillträde till alla förmåner enligt konventionen. Unionsland som ratificerar eller ansluter sig till Paristexten är dock enligt art. 30.2.a. i princip berättigat

Prop. 1973:15 31

att behålla de förmåner som följer av förbehåll som landet har gjort tidigare, om förklaring därom ges när ratifikations- eller anslutningsinstrumentet deponeras. I art. 30.2.b. ges land utanför unionen, som ansluter sig till Paristexten, viss möjlighet att förbehålla sig att, åtminstone tillfälligt, ersätta art, 8 i Paristexten om rätt till översättning med bestämmelsema i art, 5 i 1896 års Paristext av konventionen.

Sedan art, 1—21 och bihanget har trätt i kraft är det enligt art. 34 — med det undantag som kan följa av art. 29bis — inte tillåtet att ratificera eller ansluta sig till tidigare akter av konventionen eller att avge förklaring om tillämpning av det vid Stockholmstexten fogade u-landsprotokollet. Paristexten är enligt art. 37.1. deponerad hos generaldirektören för WIPO.

3.1.1.3 Bihanget rörande utvecklingsländerna

Den utbyggnad av Bernkonventionen som har skett särskilt genom revisionskonferensema i Bryssel och Stockholm har medfört en väsentlig förstärkning av det upphovsrättsliga skyddet samtidigt som skyddssystemet blivit mera omfattande och kompUcerat Utvecklingsländer som vill delta i det internationella samarbetet på upphovsrättens område kan därför tveka att inträda i unionen eller, om de redan är medlemmar, att tillträda de senaste texterna. För att underlätta för sådana länder att inträda eller kvarstå i unionen utarbetades vid Stockholmskonferensen det särskilda u-landsprotokollet Detta öppnar som förut nämnts möjlighet för utvecklingsländerna att göra förbehåll om ett mindre omfattande skydd än som föreskrivs i Bernkonventionens huvudtext.

Som nämnts inledningsvis visade det sig tämligen snart efter Stockholmskonferensen nödvändigt att ompröva utvecklingsländernas stäU-ning i de intemationella upphovsrättsliga relationerna. Bestämmelser om dessa länders rättigheter har vid Pariskonferensen tagits upp som ett bihang tiU konventionstexten. De väsentliga skillnadema mellan u-landsprotokollet och u-landsbihanget framgår av följande redogörelse.

Bihangets tillämpningsområde. Bestämmelser om tillämpningsområdet finns i art. I. De stämmer i stora drag överens med motsvarande regler i u-landsprotokollet (art. 1). Skillnadema är väsentligen av redaktionell art men omfattar även en del materiella ändringar.

Enligt art. 1.1. i bihanget kan varje land, som enUgt Förenta nationernas (FN:s) generalförsamlings praxis är att betrakta som utvecklingsland och som med hänsyn till sin ekonomiska situation och sina sociala eller kulturella behov inte anser sig kunna ge skydd åt alla de rättigheter som anges i Paristexten, förklara att det kotnmer att begagna sig av de förmåner som anges i art. II (översättningsrätten) eller III (rätten till mångfaldigande) eller båda dessa bestämmelser. Förklaringen avges genom särskilt meddelande antingen i samband raed att landet ratificerar eUer

Prop.1973:15 32

ansluter sig till Paristexten eller också vid något senare tillfälle. Förklaringen deponeras hos generaldirektören för WIPO. EnUgt art. 1.2. gäller varje sådan förklaring i princip tUl utgången av den på visst sätt beräknade tioårsperiod under vilken den avgetts. Tioårsperioderna räknas med början från det art. 1—21 i Paristexten samt bihanget har trätt i kraft. Motsvarande tioårsperioder enligt u-landsprotokollet (art. 1) riiknas från det landet blivit bundet av art. 21 i Stockholmstexten. Både bihanget till Paristexten och u-landsprotokollet ger möjUgheter till förlängning av den tid för vilken förmånerna skall få åtnjutas. Upphör landet att vara utvecklingsland enligt FN:s praxis upphör enligt art. 1.3. också rätten att påkalla tillämpning av bihanget antingen vid utgången av löpande tioårsperiod eller också tre år efter det att landet har slutat att betraktas som utvecklingsland. Den frist som löper ut senast skall tillämpas. En motsvarande bestämmelse finns i u-landsprotokollet (art 4) men förmånerna upphör där när sex år gått från det att generaldirektören för WIPO lämnat underrättelse om ändringen i FN:s praxis. Lager av exemplar som har framstäUts med stöd av licens meddelad på grund av bihanget får enligt art. 1.4. i bihanget fortfarande spridas tiU dess lagret är slut. Enligt art. 1.6. får den omständigheten att ett land utnyttjar någon av förmånerna enligt bihanget inte medföra att ett annat land ger verk för vilka utvecklingslandet är hemland ett lägre skydd än det som det andra landet är förpliktat att ge enligt art. 1—20 i konventionen.

Undantagsreglerna enligt u-landsprotokoUet berör frågor om skyddstidens längd, översättning, mångfaldigande, återgivande genom radio samt allt slags utnyttjande inom undervisningsväsendet. I u-landsbl-hanget till Paristexten saknas direkt motsvarighet till de två sistnämnda slagen av undantagsregler. Inte heller finns några bestämmelser om undantag beträffande skyddstidens längd. De materiella bestämmelserna i bihanget avser i princip bara översättningsrätten och rätten till mångfaldigande. De stämmer i dessa hänseenden delvis överens med reglerna i u-landsprotokollet men innefattar också väsentUga skUlnader.

översättningsrätten. Enligt art. 8 i konventionen äger upphovsman under hela den tid hans rättigheter till originalverket består ensam rätt att översätta eller låta översätta verket.

U-landsprotokollet innehåller en bestämmelse om att ensamrätten till översättning upphör om upphovsmannen inte har gjort bruk av den inom viss tid (art. l.b.i.). Denna bestämmelse saknar motsvarighet i bihanget tUl Paristexten. Både detta och u-landsprotokoUet innehåUer däremot regler om ett tvångslicenssystem avseende översättningsrätten.

Land som har förklarat att det kommer att begagna sig av förmånerna enligt art. II i bihanget får enligt art. II.1. ersätta ensamrätten till översättning med ett system med icke tidsbegränsade licenser som inte kan överlåtas och som inte ger ensamrätt. En förutsättning för att sådan

Prop. 1973:15 33

licens skall få beviljas är enligt art. 11.2. att den som innehar översättningsrätten ännu vid utgången av tredje året — eller den senare tidpunkt som anges i utvecklingslandets lagstiftning — från verkets första publicering inte har publicerat någon översättning av detta i tryckt eller liknande form på ett språk i allmänt brak inom utvecklingslandet i fråga. Licensen utfärdas av behörig myndighet i utvecklingslandet och kan beviljas varje medborgare i landet. Den avser översättning till det nämnda språket och publicering av översättningen i tryckt eller liknande form. Licens kan också beviljas om alla upplagorna i den översättning som publicerats på språket i fråga är utgångna. Bestämmelser liknande de nu nämnda finns även i u-landsprotokollet (art. l.b.ii.). Skall översättningen ske tUl ett språk som inte är i allmänt bruk i ett eller flera utvecklade unionsländer, ersätts enligt art. II.3. i bihanget treårsperioden av en period om ett år. Med samtycke av alla de utvecklade unionsländer inom vUka samma språk är i allmänt bmk kan varje utvecklingsland, i fråga om översättningar till detta språk, ersätta treårsperioden med en kortare period om lägst ett år. Detta gäller dock inte översättningar till engelska, franska eller spanska. Sådan överenskommelse skall meddelas till generaldirektören för WIPO. Någon motsvarighet till dessa bestämmelser om förkortning av tre-årsfristen finns inte i u-landsprotokollet.

Enligt art. II.4. gäller att om innehavaren av översättningsrätten under en viss tilläggsperiod (6 resp. 9 månader) publicerar en översättning på det språk som licensansökan avser, får licens inte meddelas. Inte heller denna bestämmelse har någon direkt motsvarighet i u-landsprotokollet.

Licens får enligt art. 11.5. i bihanget bara meddelas för undervisnings- eller forskningsändamål. Denna begränsning i licensbestämmelserna saknar motsvarighet i u-landsprotokollet.

Utfärdad licens upphör enligt art. 11.6. om irmehavaren av översättningsrätten publicerar en översättning av verket på samma språk och med väsentligen samma innehåll som den som publicerats med stöd av licensen. En förutsättning är att priset för den nya översättningen är jämförligt med det som är normalt i landet i fråga för motsvarande verk. Exemplar som framställts med stöd av licensen före dess upphörande får dock fortfarande spridas. Även u-landsprotokollet innehåller vissa sådana regler (art. l,b,vii, och viii,), Reglema täcker i huvudsak samma situation men är något annorlunda konstruerade.

Består verk huvudsakligen av Ulustrationer, får enligt art. 11.7. licens för översättning av texten och mångfaldigande av bUderna meddelas bara om också villkoren i art, III är uppfyllda.

Licens får enligt art. II.8. inte meddelas, om upphovsmannen har dragit tillbaka samtliga exemplar av verket från den allmänna handeln. Motsvarande gäller enligt u-landsprotokollet (art. l.b.vl.).

3 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 15

Prop. 1973:15 34

Art. II.9. innehåller bestämmelser om licens för radioföretag med säte i utvecklingsland att översätta bl, a, verk som publicerats i tiyckt eUer liknande form. För att sådan licens skall få meddelas krävs att vissa villkor är uppfyllda. Bl, a, gäller att översättningen skall vara avsedd enbart för utsändningar för undervisning eller spridning av vetenskaplig eller teknisk information för experter inom ett bestämt yrke samt att översättningen faktiskt bara används för sådant ändamål och utan vinstsyfte. Dessa regler om radioföretags rätt saknar motsvarighet i u-landsprotokoUet

Rätten till mångfaldigande. Som förut nämnts ger art.9. i konventionen upphovsmannen i princip uteslutande rätt att mångfaldiga eller låta mångfaldiga sina verk.

U-landsprotokoUet innehåller i princip samma tvångslicenssystem i fråga om mångfaldiganderätten som gäller beträffande översättningsrätten (art. l.c). Den begränsningen föreskrivs dock att licens för mångfaldigande bara kan meddelas för undervisningsändamål och kulturella ändamål. Art. III i bihanget tiU Paristexten innehåUer föreskrifter om ett liknande tvångslicenssystem avseende mångfaldiganderätten. Det skiljer sig dock på några punkter både från motsvarande system enligt u-landsprotokollet och från systemet i art. II. Sålunda skall syftet med licensen enligt art. III.2. vara att tillgodose undervisningens behov. I princip får licens enligt art. III.3. inte meddelas förrän minst fem år förflutit från den första publiceringen av det verk som licensansökan avser. Beträffande verk i bl. a. naturvetenskapliga eller teknologiska ämnen är tiden dock tre år och för verk av typen romaner, diktsamlingar eller dramatiska eller musikaliska verk samt för konstböcker är tiden sju år. Art. II1.4. innehåller vissa bestämmelser om tilläggsfrist för meddelande av licens av samma principiella innehåll som bestämmelsema i art, 11,4.

Förfarandet vid meddelande av licens m.m. Art. IV. 1. och 2. i bihanget anger bl. a. vissa formeUa förutsättningar för att licens skall få meddelas, I huvudsak motsvarande regler finns i u-landsprotokollet (art. l,b,ii, och Ui, resp, l,c,i. och ii,). Den som begär licens enligt bestämmelserna i bihanget skall bl, a, visa antingen att han har begärt men inte fått tillstånd av rättsinnehavaren att göra och publicera en översättning resp. mångfaldiga och pubUcera en upplaga eller att han efter rimliga efterforskningar inte har kunnat anträffa honom. I sistnämnda fall skall sökanden i rekommenderad försändelse skicka kopior av ansökan till den förläggare vars namn finns angivet på verket och till vissa nationella eller internationella informationscentraler.

Enligt art. IV.3. skall upphovsmannens namn anges på alla översatta eller mångfaldigade exemplar som publiceras med stöd av licens enligt art, II eUer III, Vidare skall verkets namn anges. Motsvarande gäller enUgt u-landsprotokollet (art, l,b,v, och Lc.iv.).

Prop. 1973:15 35

Enligt art. 1V.4. omfattar Ucens enligt art, II eller III inte utförsel av exemplar. Licensen gäller bara publicering av översättningen resp. det mångfaldigade verket inom det lands område där licensen har begärts. Som utförsel anses under vissa fömtsättningar dock inte det fall att ett regeringsorgan eller annat allmänt organ i ett land där licens har beviljats sänder exemplar till ett annat land. Enligt u-landsprotokollet (art. l.b.v. resp. l,c.iv.) är bestämmelserna om distribution av exemplar mellan olika länder konstruerade på ett något annorlunda sätt. Sålunda gäller att införsel får ske bara om importlandets lag innehåller bestämmelser om motsvarande tvånglicenser och inte förbjuder importen.

Enligt art. IV.6. skall på det nationella planet åtgärder vidtas så att rättsinnehavaren erhåller en ersättning som är skälig och motsvarar vad som normalt brukar utgå enligt på frivillig väg ingångna licensavtal mellan personer i de två berörda länderna. Vidare skall betalningen och överföringen av ersättningen säkerställas. På det nationella planet skall också vidtas lämpliga åtgärder för att garantera en korrekt översättning av verket resp, ett korrekt mångfaldigande av upplagan, I huvudsak motsvarande bestämmelser finns i u-landsprotokollet (art, l,b.iv, resp, l,c,ui,).

Särskilda bestämmelser om bihangets tillämpning. Enligt art. V.l. kan land som är behörigt att förklara att det påkallar tUlämpning av förmånerna enligt art. II beträffande översättningsrätten i stäUet avge förklaring enligt art. 30.2.a. eUer 30.2.b. i konventionen, dvs. ange att det önskar behålla de förmåner som följer av förbehåll som landet tidigare gjort eller att det vill begagna sig av vissa bestämmelser beträffande översättningsrätten i 1896 års Paristext av konventionen. Dessa regler avser att göra det möjligt för utvecklingsland att i stället för tvångslicenssystemet tillämpa det s. k. tioårssystemet, som innebär att ensamrätten tUl översättning upphör om inte upphovsmaimen har använt sig av den inom tio år från verkets första publicering. Valet är i princip oåterkalleligt. Land som har begagnat sig av förmånema enligt art. II kan därför inte sedermera avge förklaring som nyss sagts och har landet avgett förklaring enligt art. 30.2., får det inte sedermera begagna sig av förmånema enligt art. II.

I art. VI finns bestämmelser som gör det möjUgt för unionsland att under tiden till dess landet blir bundet av art. 1—21 och bihanget avge vissa förklaringar om tillämpningen av bihanget. Är landet ett utvecklingsland, som skulle vara behörigt att få utnyttja de förmåner som art. II och III ger, kan det förklara att det avser att tillämpa dessa artiklar eller en av dem på verk, vars hemland medger sådan tUlämpning eller som är bundet av art. 1—21 och bUianget. Annat unionsland kan förklara, att det medger att de länder, som har avgett förklaring enligt vad som nyss har sagts eller som har lämnat meddelande enligt art. I, tillämpar bihanget på verk beträffande vilka landet är hemland. Varje

Prop. 1973:15 36

förklaring enligt art. VI.1. skall enligt art. VI.2. ske skriftligen och deponeras hos generaldirektören för WIPO. Förklaringen får verkan från den dag den deponeras.

3.1.2 Den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt

Världskonventionen har som tidigare nämnts inte förut reviderats.

Vid Pariskonferensen 1971 gjordes ingen ändring i art. I, som innehåller en allmän bestämmelse varigenom fördragsslutande stat förbinder sig att ge ett tillräckligt och verksamt skydd för upphovsrätt, eller i art. III som ger föreskrifter om vissa formaliteter.

Art. II handlar om konventionens tillämpningsområde med hänsyn till verkens ursprung. Huvudregeln är att fördragsslutande stat är pliktig att skydda dels verk av medborgare i annan fördragsslutande stat vare sig de publicerats eller ej, dels verk som först pubUcerats i fördragsslutande stat. Verken skall ges samma skydd som verk av statens egna medborgare, dvs, nationell behandhng. Vid Pariskonferensen till-lades att sådant verk också skall åtnjuta det skydd som tUlkommer det i kraft av själva konventionen.

Om skyddets materiella innehåll meddelas i den ursprungliga konventionen endast knapphändiga föreskrifter. Föratom den allmänna bestämmelsen i art, I finns bestämmelser om minsta skyddstid i art. IV. Om upphovsmans uteslutande rätt att översätta och publicera översättning-gar av skyddat verk samt att låta andra översätta och publicera över-sättnmgar av sådant verk ges vidare bestämmelser i art. V.

Vid Pariskonferensen fogades till konventionen en art. IVbis. Enligt denna skall rättigheterna enligt art, I innefatta de grundläggande rättigheter som säkerställer upphovsmännens ekonomiska intresse, däribland ensamrätten att låta mångfaldiga ett verk, att låta offentligt framföra det och att låta utsända det i radio. Fördragsslutande stat får dock genom sin lagstiftning medge vissa undantag, vilka emellertid inte får inkräkta på andan och föreskrifterna i konventionen. En rimlig grad av skydd skall alltid beredas för de rättigheter för vilka undantag har medgetts.

I art. V som handlar om ensamrätten till översättning m. m. finns regler som ger fördragsslutande stat möjlighet att inskränka denna rätt genom tvångslicens. Vissa begränsningar föreskrivs dock. Sålunda får tvångsUcens inte meddelas förrän sju år har gått från verkets första publicering utan att någon översättning har publicerats på ett språk i allmänt bruk i staten (art. V. 2,a,). Den som söker licens skall styrka antingen att han har begärt men vägrats tiUstånd av rättsinnehavaren att göra och publicera översättningen eUer att han, trots att han har gjort vad som skäligen kunnat krävas av honom, inte har kunnat anträffa rättsinnehavaren (art. V. 2,b,), På motsvarande vUlkor kan licens meddelas, om alla tidigare upplagor av en redan publicerad översättning är

Prop. 1973:15 37

utgångna. Rättsinnehavaren skall tillförsäkras skälig ersättning motsvarande vad som är internationellt brukligt (art. V, 2,d,), I princip är licensens verkan begränsad till den stat som har meddelat den (art. V. 2.e.) och licens får inte meddelas, när upphovsmannen har dragit tillbaka samtliga exemplar av verket från handeln (art. V. 2.f.).

Vid Pariskonferensen infördes i konventionen tre nya artiklar, Vbis, Vter och Vquater som ger utvecklingsländer möjlighet att inskränka ensamrätten tiU mångfaldigande genom ett tvångslicenssystem och att i fråga om översättningar meddela tvångslicens under mindre restriktiva förutsättningar än enligt art. V.

I art. Vbis anges vissa allmänna föratsättningar för att tvångslicens skall få meddelas i utvecklingsland. Dessa är likartade med dem som gäller enligt art. IV i bihanget till Paristexten av Bernkonventionen för tvångslicenser som avses där.

Art. Vter innehåller bestämmelser om vissa särskilda förutsättningar under vilka utvecklingsland kan meddela tvångslicens avseende översättningar. I princip är dessa regler mindre restriktiva än de aUmänna bestämmelsema om sådan licens i art. V och de är i huvudsak Ukartade med dem i art. II i bihanget till Bernkonventionens Paristext.

I art. Vquater finns föreskrifter om möjlighet för utvecklingsland att meddela tvångslicens avseende mångfaldigande av verk. Dessa föreskrifter liknar motsvarande regler i art. III och art. IV i bihanget till Paristexten av Bemkonventionen. Sålunda är de materiella fömtsättningarna för att licens skall få meddelas och de tidsfrister som skall tillämpas desamma som enligt bihanget. Liksom enligt detta upphör i princip licensen, om rättsinnehavaren saluför en upplaga av verket i staten i fråga.

Art. VI—XXI har, bortsett från vissa jämkningar av väsentligen redaktionell karaktär, i huvudsak samma innehåll som tidigare. Mellan stat som har tillträtt den reviderade konventionen och stat som är bunden av den ursprungliga texten skall enligt art. IX. 4. den senare gälla. Stat, som bara har tillträtt den ursprungliga texten, kan dock förklara att den medger tUlämpning av den reviderade konventionen på verk av medborgare i den staten eller verk som först publicerats där. En i art. XI föreskriven kommitté av regeringsrepresentanter skaU enligt den reviderade konventionen bestå av 18 i stället för som förut 12 medlemmar. En i samband med revisionen antagen resolution beträffande denna artikel innehåller vissa närmare föreskrifter om kommitténs sammansättning.

Om förhållandet till Bernkonventionen finns vissa bestämmelser i art. XVII, som inte har ändrats, och i en till denna artikel fogad tilläggs-deklaration. Bestämmelserna innebär i huvudsak att Världskonventionen inte är tillämplig mellan länder som är bundna av Bernkonventionen, såvitt angår verk vilka enligt Bemkonventionen har något av dessa

Prop. 1973:15 38

länder som hemland. Utträder ett unionsland ur Bemunionen, skall i princip verk med henUand i detta land inte åtnjuta skydd enligt Världs-konventionen i övriga unionsländer. Enligt den reviderade tilläggsde-klarationen är dock denna bestämmelse under vissa förutsättningar inte tillämplig på utvecklingsland som träder ut ur Bernunionen,

Till den reviderade Världskonventionen är knutna två tilläggsprotokoll avseende skydd för verk av statslösa och flyktingar resp. verk publicerade av vissa intemationella organisationer. Protokollen har i huvudsak samma innehåll som motsvarande äldre tiUäggsprotokoU.

3.2 1970 års departementspromemoria

3.2.1 Promemorians räckvidd m. m.

Den i promemorian redovisade utredningen avser i första hand vilka ändringar som krävs i den svenska lagstiftningen om upphovsrätt för en ratificering av de vid Stockholmskonferensen år 1967 vidtagna ändringama i art. 1—20 i Bernkonventionen, Utredningen har därjämte haft att beakta vissa framställningar till Kungl. Maj:t om ändringar i nämnda lagstiftning, bl, a, rörande avgifter på bandspelare och tonband samt visning av konstverk i television. På ett par punkter har utredningen ansett sig ha haft anledning lägga fram förslag som inte omedelbart betingas av de vid Stockholmskonferensen gjorda ändringarna i Bernkonventionen men som dock står i sådant samband med dessa att det förefallit utredningen lämpligt att behandla dem i detta sammanhang.

Som tidigare påpekats är Stockholms- och Paristexterna identiska såvitt avser art. 1—20 i Bernkonventionen, Trots att promemorian formellt bygger på Stockholmstexten, är den således relevant också i vad avser bedömningen av vUka lagstiftningsåtgärder som behöver vidtas vid en svensk ratificering av Paristexten.

I fråga om redovisningen av materialet har utredningen efter övervägande funnit att den enklaste metoden varit att gå igenom konventionen artikel för artikel i de delar som avses även om detta på ett par ställen medfört att det sakliga sambandet kommit att brytas. Utredningen har dock inte funnit anledning att närmare beröra art. 1, 8 och 12, som lämnats ombbade i förhållande till Brysseltexten, och art. 16— 20, som är av konventionsteknisk natur eller i övrigt av sådant innehåll att de inte behöver beaktas i intern svensk lagstiftning,

3.2.2 Skyddade verk (art. 2)

I art. 2.1. finns en katalog över skyddade verk. I promemorian erinras om att skyddet i den nya texten har utvidgats till att omfatta även ofixerade koreografiska verk och pantominer och att det vidare har klarlagts, att med fUmverk och fotografiska verk jämställs verk som kommit

Prop. 1973:15 39

till uttryck genom ett likartat förfarande. Enligt 1 § URL åtnjuts skydd för verk oavsett på vUket sätt detta kommit till uttryck. Vad angår fotografiska verk gäller enligt 1 § FotoL att som fotografisk bild skall anses även vad som framställs genom ett med fotografi likartat förfarande. Detta uttryck får enligt promemorian anses Uka omfattande som den nya konventionsbestämmelsen. De företagna konventionsändringarna påkallar enligt promemorian inte någon ändring i den svenska lagstiftningen.

I art. 2.2. har intagits en bestämmelse om att unionsländerna kan föreskriva att litterära och konstnärliga verk eller en eller flera grupper av sådana verk inte skall åtnjuta skydd om de inte har upptagits på ett materiellt underlag. Utredningen anmärker att i svensk och övrig nordisk lagstiftning undantagslöst gäller att ett verk skyddas även om det inte upptagits på sådant underlag. Emellertid kan läget vara sådant att vissa verk över huvud taget inte kan existera annat än i materiell form och att skydd för verket i "ofixerad" form av denna anledning inte kan förekomma. Den mest praktiska och på sina håll omtvistade frågan är huruvida filmverk skall anses tillhöra denna kategori. Utredningen anser att det med televisionsteknikens tiUkomst är möjligt att låta ett filmverk framträda även i ofixerad form. Den sekvens av bilder som vid direktsänd television framträder på mottagarapparaternas bildrutor kan vara av sådan kvalitet att den är att anse som ett verk i upphovsrättslig mening. Enligt utredningen ligger det härvid närmast till hands att anse produkten utgöra ett filmverk och det är även naturligt att en bildsekvens av denna art skall åtnjuta slcydd. Det saknas därför enligt utredningen anledning att utnyttja den nyinförda möjligheten att utesluta ofixerade filmverk från skydd.

I detta sammanhang tar utredningen också upp frågan om uttrycket filmverk i olika bestämmelser i URL kan anses omfatta också ofixerade filmverk. Utredningen konstaterar att frågan inte torde ha uppmärksammats vid URL:s tUlkomst men att den sannolikaste tolkningen är att uttrycket i princip får anses täcka även ofixerade fUmverk. Utredningen anför att man kan överväga att klargöra förhållandet genom ett tillägg i lagtexten men stannar dock för att inte föreslå ändringar i denna del. Övriga jämkningar i art. 2 är enligt utredningen utan betydelse för svensk rätt.

3.2.3 Anknytningsmoment för skydd, regler om hemland m. m. (art. 3—6)

I art. 3—6 ges bestämmelser om konventionens tillämpningsområde med hänsyn till verkens ursprung. Utredningen redogör först för motsvarande reglering i Brysseltexten. Art. 4—6 i denna text, på vUka nuvarande svenska bestämmelser i 60 § URL går tillbaka, innebär i stort sett att konventionen skyddar verk som äger viss närmare angiven an-

Prop. 1973:15 40

knytning till medlemsland i Bernunionen. För skyddade verk gäller skilda materiella skyddsbestämmelser för land som enligt speciella regler anses som verkets hemland och för övriga unionsländer. I fråga om anknytningsmomenten är av betydelse dels om upphovsmannen är medborgare i unionsland, dels om verket för första gången har getts ut i unionsland. Utgivningen är så till vida avgörande att skydd alltid åtnjuts för verk som först utgivits i unionsland och oberoende av upphovsmannens nationalitet Omvänt gäller att skydd aldrig åtnjuts för verk som först getts ut utanför unionen. Nationaliteten har betydelse bara i fråga om outgivna verk. För sådana verk åtnjuts skydd, om upphovsmannen tiUhör unionsland.

Utredningen erinrar därefter om att flera sakliga ändringar gjordes i dessa bestämmelser vid Stockholmskonferensen, I fråga om anknytningsmomenten är den viktigaste nyheten att verk, vars upphovsman är medborgare i unionsland, alltid skall åtnjuta skydd. Den praktiskt viktigaste effekten härav är att upphovsman som är medborgare i unionsland inte längre förlorar skydd för ett verk, som först ges ut utanför unionen. Vid sidan av nationalitetskriteriet behålls utgivningen såsom anknytningsmoment för fall där upphovsmannen inte tillhör unionsland (art. 3.1.b.). Med medborgare i unionsland jämställs den som har sin vanliga vistelseort i sådant land (art. 3.2.). I fråga om utgivningskriteriet har en tidigare specialregel om s. k. samtidig utgivning närmare preciserats (art. 3.4.). Skydd skall med tillämpning av detta kriterium ges inte bara för verk som först getts ut i unionsland utan även för verk som getts ut samtidigt i unionsland och i land utanför unionen, varvid samtidig utgivning anses ha ägt mm om verket utkommit i två eller flera länder inom 30 dagar efter dess första publicering.

Speciella anknytningsmoment har införts för filmverk, byggnadsverk och konstverk (art. 4). Även om inte nationalitets- eller utgivningskriterierna är uppfyllda, skall skydd enligt konventionen inträda dels för upphovsmän tUl fUmverk, vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i ett unionsland, dels för upphovsmän till byggnadsverk, som uppförts i ett unionsland, eller tUl verk av grafisk eUer plastisk konst, vilka utgör del av byggnad som är belägen i ett unionsland.

Vid genomgången av de ändringar som i detta avseende gjorts i konventionstexten uttalar utredningen till en början att nationalitetskriteriet redan finns intaget i 60 § URL och att detta förhållande därför inte påkallar någon ändring i paragrafen.

Enligt den nya texten jämställs med medborgare i unionsland den som har sin vanliga vistelseort där. I 60 § gäller en motsvarande regel endast för statslösa och flyktingar. Utredningen föreslår därför att en mot konventionstexten svarande utvidgning görs i 60 §. Den nuvarande regeln om skydd för verk vars upphovsman har hemvist i Sverige, föreslås utgå i samband härmed.

Prop. 1973:15 41

Såvitt gäller regeln om s. k. samtidig utgivning uttalar utredningen att bestämmelsen i Brysseltexten ansetts gälla bara tUl förmån för upphovsman som är medborgare i unionsland. På grund av denna begränsning har någon däremot svarande bestämmelse inte upptagits i 60 §. Eftersom regeln i den nya konventionstexten gäller generellt föreslår utredningen att i 60 § skall tas upp en motsvarande bestämmelse.

Konventionens tillämpningsområde har som nämnts utvidgats bl. a. genom att speciella anknytningsmoment införts för vissa verkskategorier. Utredningen berör först regleringen av filmverk. Även om nationalitets- eller utgivningskriteriet inte är uppfyllt, gäller enligt den nya konventionstexten som huvudprincip att unionsland skall ge skydd åt filmverk, vars producent har sitt säte eUer sin vanliga vistelseort i unionsland, I promemorian föreslås att en motsvarande regel tas in i 60 §, I samband härmed bör enligt utredningen i paragrafen även tas in den presumtionsregel som finns i art. 15.2. och som innebär att, om inte annat visas, som producent skall anses den vars namn på sedvanligt sätt har utsatts på exemplar av fihnverket.

Även beträffande vissa konstverk gäller enligt konventionen speciella anknytningsmoment Regeln härom har i den nya konventionstexten underkastats en jämkning som enligt utredningen närmast är redaktionell. Enligt den nya texten är regeln tillämplig inte bara på konstverk som infogats i byggnad utan också på konstverk som infogats i annan med marken fast förenad anordning. I promemorian föreslås att denna jämkning beaktas vid utformningen av 60 §.

I promemorian tas i detta sammanhang också upp till behandling vissa andra frågor som enligt utredningen påkallar uppmärksamhet. Till en början erinrar utredningen om att 60 § URL anger tillämpningsområdet för lagens regler om upphovsrätt. Frågan vilka rättsregler som skall tillämpas beträffande upphovsrättsliga avtal besvaras inte av lagtexten. Enligt utredningen torde principiellt härvid den svenska internationella privaträttens regler vara tillämpliga. Härav skulle följa att frågan om tolkningen och verkan av t, ex, ett i främmande stat ingånget förlagsavtal blir att bedöma enligt reglema i det främmande landet och detta även om det verk som avtalet omfattar åtnjuter skydd enligt 60 §, Trots att svåra gränsdragningsfrågor här kan uppstå, är det enligt utredningens mening inte erforderligt eller ens lämpligt att i lagen söka reglera svensk rätts tUlämpning i sådana fall.

Utredningen tar i samband med behandlingen av föreskrifterna i art 3—6 också upp bl, a, frågan om förhållandet mellan skyddsbestämmelserna i konventionen och i URL särskilt i fall då ett verk, utan att ha hemland i Sverige enhgt definitionen i art. 5.4., likväl faller under URL på grund av bestämmelsema i 8 kap. (60—62 §§) om tillämpningsområdet för denna lag. Det är härvidlag att märka att enligt art. 5.1. upphovsmän obligatoriskt åtnjuter inte bara s, k, nationell behandling i

Prop. 1973:15 42

andra unionsländer än hemlandet utan också de rättigheter som särskilt tillkommer dem på grund av bestämmelsema i själva konventionen. Utredningen uttalar i denna fråga att det med hänsyn till URL:s innehåll i allmänhet inte uppstår några svårigheter, eftersom URL på praktiskt taget alla punkter ger samma skydd som Bernkonventionen eller ett mera omfattande skydd. På en punkt måste dock enligt utredningen en reservation göras i detta avseende, nämligen beträffande den reglering av avtal om medverkan vid filminspelning som upptagits i art. 14bis i den nya texten, bl. a. frågan om krav på skriftiighet vid sådana avtal. Utredningen har funnit dessa frågor böra lösas inom ramen för TK och föreslår i detta hänseende vissa ändringar och kompletteringar av 1 § denna kungörelse,

I 61 § andra stycket URL regleras tillämpningsområdet för bl, a, bestämmelserna i 49 § om skydd för vissa katalogarbeten m, m, I 61 § andra stycket sägs bl, a, att 49 § är tillämplig på arbete som har framställts av den som har hemvist i Sverige eller av sådan statslös eller flykting som har sin vanliga vistelseort här i riket. För att åstadkomma likformighet med 60 § föreslår utredningen att bestämmelsen ersätts med en regel om att 49 § är tillämplig på arbete, framställt av den som har sin vanliga vistelseort i Sverige.

22 § FotoL innehåller bestämmelser om FotoL: s tUlämpningsområde. De motsvarar bestämmelserna i 60 § URL. Utredningen uttalar att de nya regler som föreslås införda i 60 § URL i och för sig bör ha motsvarande tillämpning i fråga om fotografisk bild. Enligt utredningen förefaller det dock knappast nödvändigt att återge dessa bestämmelser i FotoL. Utredningen föreslår i stället att man i 22 § FotoL gör en hänvisning till 60 § URL i dess helhet.

I 23 § FotoL ges möjUghet för Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter om FotoL:s tUlämpning med avseende på annat land m. m. Bestämmelsen motsvarar 62 § URL. Utredningen uttalar att man i 23 § FotoL bör använda samma teknik som föreslagits beträffande 22 § FotoL. Båda hänvisningarna bör då enligt utredningen samordnas och upptas i 22 §,FotoL, vUket medför att 23 § kan utgå.

När det gäller sättet att ange tiUämpningsområdet för URL föreslår en av utredningsmännen, professom Bergström, i ett särskUt yttrande att konventionens regler härom skall föras över till URL i principiellt oförändrad form. En sådan lösning medför enligt Bergström väsentiiga lagtekniska fördelar, bl. a. därigenom att vissa regler inte behöver återges två gånger, dvs. dels i 60 § URL, dels i TK. Vidare skulle man med en sådan konstmktion lättare kunna undvika tolkningstvister rörande konventionens bestämmelser om tillämpningsområdet. Bergström är vidare kritisk i fråga om den s. k. skyddstidsjämförelsen. Den nuvarande regeln härom 11 § 3 mom. TK, vilken enligt utredningens förslag lämnas orubbad, innebär att skydd enligt svensk lag inte skall åtnjutas i faU då den

Prop. 1973:15 43

i verkets hemland stadgade skyddstiden redan har gått ut. Bergström erinrar om att regeln bara träffar verk av utländska medborgare och att den innebär att en svensk upphovsman, vars verk har hemland i ett land med kortare skyddstid, ändå i Sverige får åtnjuta den i Sverige gällande längre skyddstiden. En utländsk medborgare i samma situation är utesluten från skydd i vårt land. Bergström ifrågasätter bl. a, om en sådan regel är förenUg med konventionens grundprincip om nationell behandling. Han föreslår att man i 60 § URL föreskriver att, om den i verkets hemland föreskrivna skyddstiden har gått ut, skydd skall åtnjutas i Sverige om upphovsmannen är medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige eller i annat unionsland med samma eUer längre skyddstid, Professom Strömholm har i ett särskUt yttrande i sak anslutit sig tUl Bergströms uppfattning i fråga om skyddstidsjämförelsen, I art.3.3. finns en definition av begreppet publicerade verk ("ceuvres publiées"). Enligt Brysseltexten avses härmed verk som är utgivna, oberoende av det sätt på vilket de särskilda exemplaren framställts, under förutsättning att exemplaren i tillräckligt antal gjorts tillgängliga för allmänheten. Vid Stockholmskonferensen ändrades definitionen. Som villkor för att verket skall anses publicerat har uppställts att utgivningen skall ha skett med upphovsmannens samtycke. Vidare har "i tillräckligt antal exemplar" utgått och ersatts med att exemplaren skall ha gjorts tillgängliga "på sådant sätt att, med beaktande av verkets art, allmänhetens rimliga behov blir tillfredsställt". I 8 § URL finns definitioner av offentliggjort verk och utgivet verk. Ett verk är offentiiggjort när det lovligen gjorts tillgängligt för allmänheten. Verket anses utgivet när exemplar därav lovligen förts i handeln eller eljest blivit spridda till allmänheten. Utredningen erinrar om att definitionen av offentliggjort verk inte har någon direkt motsvarighet i Brysseltexten men att definitionen av begreppet publicering ("publication") nära motsvarar vad som innefattas i det svenska begreppet utgivning. Utredningen uttalar att definitionen av begreppet publicerade verk i den nya konventionstexten synes påkalla att ordet "lovUgen" i definitionen av utgivet verk i 8 § URL byts ut mot "med upphovsmannens samtycke". EnUgt utredningen är visserligen de båda uttrycken synonyma såvitt angår svensk rätt, eftersom ett verk inte lovligen kan ges ut utan upphovsmannens samtycke. Med hänsyn till förhållandena i utlandet föreslår utredningen dock att det nuvarande uttrycket förtydligas. Den nya definitionen i konventionen påkallar enligt utredningen i övrigt ingen ändring i lagrummet.

3.2.4 Upphovsmannens ideella rätt (art. 6bis)

I art. 6bls ges föreskrifter om upphovsmannens ideella rätt dvs. hans rätt att bli angiven som upphovsman till verket och att motsätta sig att detta utsätts för kränkande behandling. Dessa bestämmelser är

Prop. 1973:15 44

enligt Brysseltexten obUgatoriska endast för upphovsmannens livstid men skall enligt den nya texten gälla hela skyddstiden. Utredningen konstaterar att motsvarande regel redan gäller enligt 3 § URL och att någon ändring av lagen inte behövs.

3.2.5 Skyddstiden (art. 7 och 7bis)

I art. 7, som behandlar skyddstiden, har införts nya bestämmelser för filmverk, fotografiska verk och verk av brakskonst. Enligt Brysseltexten är dessa verk undantagna från den skyddstid om 50 år från upphovsmannens död som annars gäller. Enligt den nya texten skall emellertid huvudregeln i princip gälla även för fUmverk, dock att unionsländerna kan bestämma skyddstiden till 50 år från det verket med upphovsmannens samtycke gjordes tillgängligt för allmänheten. För fotografiska verk och verk av brukskonst har införts en minimitid om 25 år från verkets tillkomst. Utredningen konstaterar att den i 43 § URL angivna vanliga skyddstiden om 50 år från upphovsmannens död gäller även för filmverk och verk av bmkskonst samt att skyddstiden för fotografier i allmänhet är 25 år från det bilden framställdes. Detta innebär enligt utredningen att den nya textens krav på skyddstid för filmverk, fotografiska verk och verk av bmkskonst är uppfyllda och inte föranleder någon lagstiftningsåtgärd.

Övriga jämkningar i art 7 påkallar enligt utredningen inte någon lagstiftningsåtgärd. Detsamma gäller bestämmelsema i art. 7bis om skyddstid när upphovsrätt tillkommer flera gemensamt.

3.2.6 Rätten till mångfaldigande, allmänna bestämmelser (art. 9)

I art. 9 har gjorts den ändringen att upphovsman, i motsats tUl vad som gällt tidigare, fått generell ensamrätt att mångfaldiga sitt verk (art. 9.1.). Härtill ansluter en undantagsregel enligt vilken unionsländerna får tillåta mångfaldigande i vissa fall, om detta inte gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen (art. 9.2.). Vidare anges att varje ljud- eller bildupptagning anses som mångfaldigande enligt konventionen (art. 9.3.).

I utredningens promemoria påpekas att både huvudregeln i art, 9,1, och bestämmelsen i art, 9,3. redan har motsvarigheter i URL (2 §) och att någon ändring i den svenska lagstiftningen därför inte påkallas av konventionens nya lydelse i dessa delar.

Beträffande undantagsbestämmelsen i art, 9,2. anför utredningen att regeln uppställer relativt snäva gränser för unionsländernas möjligheter att inskränka upphovsmannens ensamrätt att mångfaldiga sitt verk. Det är därför nödvändigt att undersöka, om den svenska upphovsrättsliga lagstiftningen är förenlig med den nya konventionstexten och alltså

Prop. 1973:15 45

pröva om lagens undantag från upphovsmannens ensamrätt att mångfaldiga sitt verk fyller villkoren i art, 9,2.

Bestämmelser om inskränkningar i upphovsrätten ges i 2 kap. URL och de bestämmelser som kan vara aktuella i detta sammanhang finns i 9, 11 och 12 §§, 14 § andra stycket, 15 § andra stycket, 16—19 §§ samt 24 och 25 §§.

9 och 24 §§ URL reglerar frågan om upphovsrätt till allmänna handlingar. Dessa bestämmelser har av utrednmgen behandlats i samband med översynen av offentlighetskommitténs tidigare nämnda betänkande (SOU 1967: 28).

11 § URL handlar om rätt att framställa exemplar av skyddat verk för enskilt bruk. Utredningen ermrar om att under förarbetena tUl art. 9,2. som ett huvudexempel på konventionsregelns tUlämpning nämnts framställning för enskilt bmk. Vidare framhåUer utredningen att det i praktiken, särskilt inom undervisningsväsendet, har framträtt vissa tendenser till missbruk av den frihet att mångfaldiga skyddade verk som 11 § medger. Bestämmelsens syfte bör enligt utredningen komma till klarare uttryck för att utesluta missförstånd och missbruk i framtiden. Utredningen föreslår som den enklaste och principiellt mest tUltalande utvägen att utforma lagtexten i nära anslutning tUl art. 9.2. Härigenom kan inga tvivel resas om att 11 § är förenlig med konventionen och på grundval av den nya texten kan utvecklas en praxis som anknyter tiU intemationellt erkända normer,

I 5 § FotoL föreskrivs att enstaka exemplar av fotografisk bild får framställas för enskilt bruk. Utredningen erinrar om att fotografisk bild skyddas enligt Bernkonventionen men att ett unionsland bara är förpliktat att skydda sådan bild som uppfyller kraven på ett verk i upphovsrättslig mening. Bild av sistnämnda slag omfattas av 15 § andra stycket FotoL där en särskUd längre skyddstid föreskrivs för sådan bUd, "som äger konstnärligt eller vetenskapligt värde". 5 § FotoL motsvarar 11 § URL och enligt utredningen bör de ändringar som föreslagits beträffande 11 § URL under alla förhållanden gälla även för fotografisk bild som åtnjuter skydd enligt Bernkonventionen. Av praktiska skäl bör dock samma regler om mångfaldigande för enskilt bruk gälla för alla typer av fotografisk bUd. Utredningen förordar därför att 5 § FotoL ändras i enlighet med vad som föreslagits beträffande 11 § URL.

I ett särskilt yttrande förordar justitierådet Hesser att 11 § URL t. v. får kvarstå i oförändrat skick. Han påpekar att man i Danmark, Finland och Norge torde vara inställd på att bestämmelsen bör ses över i samband med en kommande revision av den upphovsrättsliga lagstiftningen. Vad Hesser uttalat i anslutning tiU 11 § URL äger motsvarande tiUämpning beträffande 5 § FotoL.

URL:s regler i 12 § (fotokopiering i arkiv och bibliotek), 14 § andra stycket (användning av konstverk i kritisk eller vetenskaplig framställ-

Prop. 1973:15 46

ning), 15 § andra stycket (återgivning av konstverk i pressen i vissa fall), 18 § (framställning av blindböcker etc), 19 § andra stycket (användande av tonsatt text i konsertprogram) och 25 § (visning och avbUdning av konstverk i vissa fall m, m,) är enligt utredningen förenliga med art, 9.2, Vissa ändringar föreslås emellertid i 25 § på grund av art, llbis och förslagen berörs i samband med denna artikel.

17 § URL innehåller bestämmelser om ljudupptagning för undervisningsbruk.

Utredningen erinrar om att de bestämmelser om ensamrätt för upphovsman att bestämma om ljudupptagning av sitt verk som finns i konventionens Brysseltext avser endast musikaliska verk. För litterära verk — och skolornas inspelningsverksamhet avser i huvudsak sådana verk •— finns inga bestämmelser i Brysseltexten, Vid Stockholmskonferensen infördes i art. 9.1. en generell rätt för upphovsman att bestämma om mångfaldigande av sitt verk och i art. 9.2. en regel om möjligheter att föreskriva undantag härifrån. Utredningen påpekar att stadgandet i art. 9.1. är generellt och alltså avser också ljudupptagning av litterära verk. Enligt utredningens mening är det en fömtsättning för att 17 § skall kunna kvarstå efter ett svenskt tillträde till den nya texten, i varje fall med verkan även mot utländska upphovsmän, att stadgandet bedöms vara förenligt med undantagsregeln i art, 9.2, Utredningen konstaterar i denna fråga att 17 § fått en vidsträckt tillämpning. Sålunda mångfaldigas skolradioprogrammen i stor upplaga av de s, k, AV-centralema för distribution av bandkopior till skolorna. Utredningen pekar i detta sammanhang även på den verksamhet, som bedrivs av TRU-kommittén. De av denna framställda programmen är till en del avsedda för Sveriges Radios skolradioverksamhet men också bl, a, för vuxenutbildning. En vanlig form för att tillgodogöra programmen för vuxenutbildningen är att dessa sänds i radio och inspelas inom folkbiblioteken, varefter bandkopiorna ställs till intresserades förfogande för självstudium på platsen eller i andra lokaler. Utredningen uttalar att i upphovsrättsligt hänseende 17 § över huvud taget inte är tUlämplig i fråga om inspelning av televisionsprogram. Den anmärker vidare att TRU-kommittén angett att 17 § inte heller är tillämpUg i fråga om inspelning av ljudradioprogram, när den sker för vuxenutbUdning i nyss angiven form. Skälet skulle enligt TRU-kommittén vara att det här inte är fråga om "undervisningsverksamhet". Denna bedömning torde enligt utredningen vara riktig. Med hänsyn till dessa begränsningar i möjlighetema att tUlämpa 17 § har TRU-kommittén fått lösa hithörande problem avtalsvägen. TRU-kommittén utverkar i sina avtal att de medverkande överlåter sin upphovsrätt till kommittén i erforderlig utsträckning så att denna i sin tur kan medge mottagarna av sändningarna att inspela dessa. Avtalet täcker all inspelning för utbildningsbehov, alltså även sådana Inspelningar som i och för sig skulle vara fria enligt

Prop. 1973:15 47

17 §, Vid bestämmande av ersättningarna till de medverkande tar man hänsyn till den överlåtelse av upphovsrätt som avtalen innehåller.

Utredningen anser med hänsyn till nu angivna omständigheter att mångfaldigande av den typ som avses i 17 § numera har ett inte obetydligt ekononUskt värde för upphovsmännen. Detta värde kan förväntas öka ytterligare. Enligt utredningen torde det därför kunna slås fast, att sådant mångfaldigande inte kan föras in under art, 9,2, 17 § i sin nuvarande utformning står enligt utredningen följaktligen i strid med denna bestämmelse. Paragrafen kan därför i varje fall inte tUlämpas mot utländska upphovsmän. Utredningen finner att dessa förhållanden starkt talar för att paragrafen bör upphävas. Utredningen anför ytteriigare ett skäl för denna ståndpunkt. Den framhåller att de program som framställts av TRU-kommittén fritt kan inspelas för vuxenutbildning, eftersom avtal föreligger. Program som framställs av Sveriges Radios skolprogramavdelning får däremot inte inspelas för sådant ändamål, eftersom avtal inte föreligger och 17 § inte är tillämplig. Frågan om inspelning är tUlåten eller inte beror således på denna distinktion, som för allmänheten kan vara svår att förstå. Det är därför av intresse för allmänheten att enhetlighet uppnås. Detta kan bara ske, om man beträffande Sveriges Radios program följer TRU-kommitténs exempel och avtalsvägen tillförsäkrar mottagarna frihet att mångfaldiga inspelningarna för de ändamål som här avses. Om frågan sålunda löses avtalsvägen blir enligt utredningen 17 § obehövlig även för radions del.

Såvitt gäller enskilda inspelningar som görs av lärare torde enligt utredningen mångfaldiganderätten enligt 11 § URL vara tillräcklig, detta så mycket mera som man vid bandinspelning regelmässigt bara framställer ett enda exemplar och man sålunda slipper att ta stäUning till den svårbedömda frågan om vilken kvantitativ begränsning som 11 § innebär. Uppspelning av band i en skolklass torde inte kunna anses vara ett sådant "annat ändamål" som förbjuds i 11 §,

Utredningen föreslår av nu anförda skäl att 17 § skall upphävas. Om paragrafen ändock anses böra behållas torde det enligt utredningen i varje fall vara uteslutet att utvidga den till att avse även inspelning av televisionssändningar eftersom detta skulle innebära en direkt försämring av de rättsliga positioner som upphovsmännen redan uppnått.

Utredningen anmärker avslutningsvis att de delegerade från övriga nordiska länder inte har ansett att förhållandena i dessa länder är sådana att där gällande bestämmelser i ämnet bör ändras,

I 19 § URL finns bl, a. regler om tvångslicens för tonsättning, Bestämmelsema härom finns i första stycket, I andra stycket ges rätt att återge text till musikaUskt verk i konsertprogram eller dylikt. Utredningen framhåller att frågan om bestämmelserna i 19 § första stycket är helt förenliga med Bernkonventionen torde ha varit tveksam redan

Prop. 1973:15 48

vid URL:s tillkomst. De tvivel som således kunnat råda har enligt utredningen i varje fall inte förringats sedan i art. 9.1. i den nya konventionstexten införts den generella regeln om upphovsmannens ensamrätt att mångfaldiga sitt verk. Enligt utredningen får emellertid bestämmelsen oberoende av denna omständighet betecknas som dubiös i sakligt avseende och dessutom föråldrad. Den tillämpas praktiskt taget aldrig och i varje fall inte i sådan omfattning att en tvångslicens är motiverad. Utredningen föreslår därför att bestämmelsen utgår. Motsvarande ståndpunkt har intagits av de delegerade från Danmark och Finland, I den norska upphovsrättslagen saknas bestämmelse av detta slag.

EnUgt utredningen torde bestämmelsen i paragrafens andra stycke om återgivande av text i konsertprogram m. m. kunna stödjas på art. 9.2. i den nya konventionstexten. Bestämmelsen bör enligt utredningens mening kvarstå.

Under förutsättning att bestämmelsen om pressens lånerätt i 15 § första stycket utgår och detsamma sker med 19 § första stycket uppnår man, framhåller utredningen, den principiellt tilltalande situationen att lagen blir befriad från alla bestämmelser där upphovsmannen kan hävda sin upphovsrätt bara genom att nedlägga ett förhandsförbud mot utnyttjande av hans verk.

3.2.7 Citaträtten (art. 10.1.)

I art. 10.1. regleras citaträtten. Som tidigare nämnts avser bestämmelsen enligt Brysseltexten bara citat ur pressartiklar men har vid Stockholmskonferensen fått en mer generell syftning. Utredningen anför att den nya avfattningen närmast återgår på ett av Sverige i programmet till konferensen framlagt förslag som utformats i anslutning till motsvarande bestämmelser i svensk och övrig nordisk lagstiftning. Genom att förslaget godtogs av konferensen kan de nämnda bestämmelsema — i Sverige 14 § första stycket URL — behåUas oförändrade.

3.2.8 Lånerätten för undervisningsändamål (art. 10.2.)

I art. 10.2. ges föreskrifter om lånerätt för vissa publikationer avsedda för undervisning. Enligt Brysseltexten ges som tidigare nämnts helt allmänt unionsländerna rätt att i den omfattning som rättfärdigas av ändamålet göra lån för publikationer som är avsedda för bl. a. undervisningen. Utredningen konstaterar att lånerätten är mindre omfattande enligt den nya texten genom att i denna föresloivits att rätten endast får avse nyttjande av verk för belysning av undervisning genom skrifter. Dessutom har tillagts det villkoret att nyttjandet skall stå i överensstämmelse med god sed. A andra sidan har en viss utvidgning skett genom att rätten nu skall gälla även undervisning genom radioutsändning eller ljud- eller bildupptagning.

Prop. 1973:15 49

16 § URL återgår delvis på art. 10.2. i Brysseltexten. Paragrafen skiljer sig dock från denna konventionstext bl. a. genom att den avser endast utgivning av samlingsverk "sammanställt ur verk från ett större antal upphovsmän". A andra sidan avser den samlingsverk inte bara för undervisning utan också för gudstjänst. Utredningen pekar även på att upphovsmannen enligt 16 § i motsats till Brysseltexten har tillerkänts rätt till ersättning när hans verk återges med stöd av detta lagrum.

För att kunna bedöma om 16 §, såvitt avser verk för bruk vid undervisning, är förenlig med den nya konventionstexten undersöker utredningen till en början innebörden av det nyinförda villkoret att lånet skall avse verk som nyttjas för "belysning" av undervisning genom skrifter m. m. Termen "belysning" ("Ulustration") är enligt utredningen oklar. En snäv tolkning är, menar utredningen, att verken endast får användas i form av ett slags utvidgade citat eller som belägg t. ex, för en tes som framförs i en huvudtext. Utredningen förfäktar dock att det finns fog för en vidare tolkning så att verket får användas så snart man vill iUu-strera något som kanske bara behöver anges i rabriken eller i ett förord, t ex. att man utger en antologi med mbriken "Svensk 1900-talslittera-tur". I varje fall finns fog för denna tolkning när utgivningsrätten, såsom i svensk lag, är förenad med ersättning. Visst stöd kan 16 § enligt utredningen också anses ha i art 9.2. i den nya texten ("ej intrång i verkets normala nyttjande och ej heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen"). Utredningen anför att denna konventionsbestämmelse får anses ha ett något vidare tUlämpningsområde än eljest när fråga är om lån mot ersättning.

Utredningen berör härefter frågan om begreppet "undervisning" i 16 § överensstämmer med innebörden av motsvarande uttryck i art 10.2. Utredningen hänvisar härvid dels till den rapport, som upprättats i anledning av Stockholmskonferensen, dels till vissa uttalanden i motiven till URL (SOU 1956: 25 s. 215 och 232). Med ledning av motiven konstaterar utredningen att begreppet omfattar fömtom undervisning i skolor, universitet och andra undervisningsanstalter framför allt två kategorier. Den ena är sådan undervisning i radio som är direkt riktad till skolor och universitet och den andra är den del av folkbildningsverksamheten som bedrivs i studiecirklar eller liknande organiserade grupper. Enligt utredningen faller utanför begreppet undervisning dels bildande eller i övrigt instruktiva program för radiopubliken, dels folkbildningsverksamhet utanför studiecirklar och andra dylika grupper. Med denna tolkning torde enligt utredningen begreppet "undervisning" överensstämma med motsvarande uttryck i art. 10.2.

Villkoret att utnyttjandet skall stå i överensstämmelse med god sed torde enligt utredningen tUlgodoses genom de särskilda villkor som uppställts i den svenska lagtexten.

Vad beträffar undantaget i 16 § för samlingsverk till bruk vid guds-

4 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 15

tjänst påpekar utredningen att stöd saknas härför i art. 10.2. Utredningen menar dock att man i viss mån kan hänvisa till den tidigare omnämnda art. 9.2, Enligt utredningen kan användning av dylika samlingsverk oftast sägas falla vid sidan av "normal" exploatering och inte heller i övrigt oskäligt inkräkta på upphovsmannens ensamrätt till sitt verk.

Av anförda skäl finner utredningen sig inte föranlåten att föreslå någon ändring i 16 §.

3.2.9 Pressens lånerätt (art. lObls.l.)

Art. lObis. 1. innehåller bestämmelser om pressens lånerätt, I URL finns motsvarande bestämmelser i 15 §, I dess första stycke föreskrivs att i tidning eUer tidskrift får ur annan tidning eller tidskrift tas in artikel i religiös, politisk eller ekonomisk dagsfråga, om inte förbud mot eftertryck är utsatt, I andra stycket finns särskilda bestämmelser om rätten att under vissa fömtsättningar återge konstverk i pressen.

I utredningens promemoria påpekas att Sverige redan i programmet till Stockholmskonferensen, på gmndval av en gemensam uppfattning hos tidningsutgivare och journalister, föreslog att den artikel i konventionen som handlade om pressens lånerätt skulle slopas. Utredningen förordar nu att 15 § första stycket upphävs i likhet med vad som redan skett i Danmark i samband med 1960 års upphovsrättsliga lagstiftning. Något hinder med hänsyn till art, lObls, 1, i den nya texten kan inte anses föreligga, eftersom denna bestämmelse inte är tvingande, 15 § andra stycket om rätt att avbUda konstverk i pressen bör däremot enligt utredningen kvarstå,

3.2.10 Reportagerätten (art. lObis. 2.)

I art. lObis. 2. finns bestämmelser om rätt att ta med verk i vissa reportage. Utredningen anmärker att den nya texten innebär tre ändringar i jämförelse med vad som gäller enligt Brysseltexten, Den första är att inskränkningen till "korta avsnitt" har utgått och närmast ersatts med en föreskrift om att bara sådant utnyttjande får ske "som rättfärdigas av det informationssyfte som avses". Den andra ändringen är att stadgandet har utsträckts tiU att gälla även trådsändning. Slutligen får utnyttjande med stöd av bestämmelsen bara gälla verk som ses eller hörs under dagshändelsens gång,

I 21 § URL sägs att vid återgivande genom ljudradio, television eller film av dagshändelse får korta avsnitt av verk som framförs eller visas som ett led i dagshändelsen tas med.

Utredningen uttalar som sin uppl'attning att den sist nämnda ändringen i konventionstexten redan torde vara tillgodosedd i lagtexten genom orden "såsom ett led i dagshändelsen". De båda övriga ändringarna bör emellertid enligt utredningen införas i 21 § URL. Vad beträffar den första av dessa ändringar föreslår utredningen att man dels inför den nya

Prop. 1973:15 51

begränsningen att lagmmmet bara är tillämpligt vid nyhetsförmedling, dels anger att verk får tas med i den omfattning som betingas av ändamålet. Begränsningen tUl trådsändning bör enligt utredningen ske genom att man använder termen "direkt överföring" (jfr 45 § URL). Samtidigt föreslår utredningen att orden "korta avsnitt" utgår.

Enligt 8 § FotoL är det tillåtet att vid återgivande genom television eller film av dagshändelse ta med fotografisk bild som visas som ett led i dagshändelsen. Utredningen erinrar om att denna bestämmelse motsvarar 21 § URL och därför bör ändras i överensstämmelse med denna,

3.2.11 Rätten till offentligt framförande m. m. (art. 11 och liter).

Art. 11 och liter innehåller bestämmelser om upphovsmans ensamrätt att bl, a, offentligt framföra och uppläsa sina verk, Bestämmelsema har förtydligats i vissa hänseenden i den nya konventionstexten. Motsvarande bestämmelser i 2 § URL är enligt utredningen så utformade att konven-tionsändringama inte påkallar någon ändring i den svenska lagstiftningen,

3.2.12 Rätten till radio- och televlsionsutsänditing m. m. (art llbis).

I art. llbis finns bestämmelser om upphovsmans ensamrätt att låta utsända sitt verk i radio eller offentligt framföra verket i television samt att återge radioutsändning av verket, Bestämmelsema har inte ändrats vid Stockholmskonferensen. Utredningen har emellertid med hänvisning till den tekniska utveckling som skett på området ändå velat ta upp frågan humvida motsvarande svenska lagbestämmelser, nämligen 23 och 25 §§ URL, på ett par punkter är helt förenliga med konventionen. Såvitt avser 23 §, enligt vUken visning av litterära och musikaliska verk i viss omfattning fritt kan ske i television, konstaterar utredningen dock att spörsmålet ännu inte synes ha nämnvärd praktisk betydelse. Utredningen anser att en närmare undersökning av denna fråga bör anstå till en framtida revision av den upphovsrättsliga lagstiftningen. Beträffande 25 § anmärker utredningen att bestämmelser om visning av konstverk på utställning saknas i såväl Brysseltexten som den nya texten. Beträffande visning i television gäller att konventionen ger upphovsmannen ensamrätt att utsända sitt verk i radio, vilket uttryck avser alla slags verk och även omfattar television. Denna rätt kan dock inskränkas genom tvångslicens. Det anses att också andra undantag kan få förekomma om deras praktiska betydelse är liten eller ingen. Enligt utredningen torde det vara med tillämpning härav som man i URL ansåg sig kunna frige visning av konstverk i television.

Utredningen erinrar vidare om att Föreningen svenska tecknare m, fl, i framställning till Kungl. Maj:t anfört att det strider mot Bernkonventionen att konstverk kan visas i television utan att upphovsmannen lämnat medgivande eller får ersättning och att därför viss ändring bör gö-

Prop. 1973:15 52

ras i 25 §, Enligt föreningen kan inget annat stadgande i konventionen åberopas än art. llbis, 2, och denna bestämmelse föreskriver ersättning.

Utredningen ansluter sig till uppfattningen att bestämmelsen i 25 § inte är förenUg med art. llbis i Bernkonventionen såvitt den friger visning av konstverk i television. Även om det tidigare kunde hävdas att detta undantag var av mindre vikt, har utveckUngen på televisionsområdet enligt utredningen medfört att en sådan uppfattning inte längre är realistisk. Utredningen anser därfiir att bestämmelsen i vad avser visning av konstverk i television bör ändras. Härvid skUjer utredningen på två fall av visning, nämUgen det då exemplar av verket visas i direktsändning och det då visning sker av en film på vilken verket har upptagits. För det första fallet bör man enligt utredningen anknyta till motsvarande reglering i 9 § FotoL. EiiUgt denna bestämmelse får svenskt televisionsföretag som Kungl. Maj:t bestämmer mot ersättning visa offentliggjord fotografisk bUd, om fotografen inte meddelat förbud mot visningen eller det i övrigt föreUgger särskUd anledning att anta att han motsätter sig visningen. Visning genom film undantas dock. Detta undantag, som således hänför sig till det andra här avsedda fallet, bör enligt utredningen införas i 25 § och bör omfatta all film och således inte bara televisionsfllm. Härigenom vinner man även överensstämmelse med art, 14,1. i Bemkonventionen, När det gäller att bedöma den praktiska effekten av en sådan undantagsbestämmelse erinrar utredningen om att konstverket kan upptas på film bara efter upphovsmannens medgivande. Har emellertid sådant medgivande lämnats omfattar detta enligt 39 § att filmen får visas offentligt på biograf, i television eller annorledes, allt dock under förutsättning att annat inte har avtalats eller får anses vara avtalat. Utredningen erinrar även om att den föreslagna regleringen inte förändrar televlsionsföretagets rätt till s. k, efemära inspelningar enligt 22 § första stycket URL.

Såvitt gäller annan visning än genom film eller i television föreslår utredningen ingen ändring. Inte heller finns det enligt utredningen anledning att ändra den nuvarande bestämmelsen att konstverk får tas med vid inspelning av film eller televisionprogram om återgivningen är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller programmets innehåll. Om bestämmelsen om visning av konstverk genom film eller i television ändras i enlighet med förslaget krä\'s dock en redaktionell omformulering av nuvarande andra punkten. Slutligen föreslår utredningen att en bestämmelse, som enligt vad tidigare nämnts svarar mot 9 § FotoL, införs i 25 § URL.

3.2.13 Tvångslicens för inspelning av musikaliska verk (art. 13).

Art. 13.1. innehåller i Brysseltexten bestämmelser om upphovsmannens ensamrätt att inspela musikaliskt verk och framföra sådant verk offentUgt med hjälp av inspelning. Som fömt nämnts har denna artikel utgått. Till

Prop. 1973:15 53

art, 13,1, har vid Stockholmskonferensen i stället med vissa jämkningar överförts en i Brysseltextens art. 13,2, intagen bestämmelse om bl, a, tvångslicens beträffande inspelning av musikaliska verk. Ändringen påverkar enligt utredningen inte den svenska lagstiftningen.

3.2.14 Rätten till filminspelning m. m. (art. 14 och 14bis).

Art. 14 i Brysseltexten innehåller bestämmelser om upphovsmans rätt att utnyttja sitt verk för film m. m. Vid Stockholmskonferensen har frågekomplexet blivit föremål för en genomgripande överarbetning. Utredningen uttalar att reglerna har förtydligats på vissa punkter och i samband därmed disponerats på ett mera tillfredsstäUande sätt än tidigare. Bestämmelserna har delats upp på två artiklar, art. 14 och art. 14bis. Systemet har även kompletterats genom att man reglerat rättsverkningarna av vissa avtal i syfte att i rättsligt hänseende förenkla det internationella fUmutbytet. TiU art. 14 har förts bestämmelser om de rättigheter som tillkommer upphovsman tiU verk som läggs tUl gmnd för filminspelning. TUl art. 14bis har förts dels regler om vilka rättigheter som innefattas i upphovsrätt tUl fUmverk, dels den nyss nämnda regleringen av vissa avtalsförhållanden.

Utredningen uttalar att ändringarna i de bestämmelser som tagits upp i art. 14 väsentligen är av redaktionell art. Man har dock gjort det materiella tillägget att i filmatiseringsrättighetema även tagits in rätt att genom tråd överföra filmverket till allmänheten. Enligt utredningens mening påkallar ändringarna inte någon ändring i den svenska lagen. I anslutning till genomgången av de nya reglema om filmavtal erinrar utredningen om bestämmelsen i 39 § URL som är av samma typ som art. 14bis. 2.b. Den svenska bestämmelsen innebär att överlåtelse av rätt till inspelning av ett litterärt eller konstnärligt verk på film omfattar rätt att genom filmen på biograf, i television eller annorledes göra verket tillgängligt för allmänheten. MusikaUskt verk är dock undantaget. Bestämmelsen kan, menar utredningen, förefalla mera begränsad än konventionsregeln eftersom den inte uttryckligen omnämner insättande av texter på annat språk eller översättning av talade inslag till annat språk. Utredningen uttalar emellertid i denna fråga att det torde vara klart att överlåtelse även omfattar rätt att framställa det antal exemplar som behövs för att verket skall kunna göras tillgängligt för allmänheten. Det ligger enligt utredningen också i sakens natur att de översättningar, som är nödvändiga för detta ändamål måste få företas. Det torde därvid vara likgUtigt om översättning sker genom insättande av texter på annat språk ("sous-titrage", "subtitiing") eller översättning av talade inslag tiU annat språk ("doublage", "dubbing").

Utredningen påpekar vidare att den väsentliga skillnaden mellan konventionsregeln och 39 § URL är att den förstnämnda bara avser avtal om medverkan vid inspelning av filmverk medan den svenska bestämmel-

Prop. 1973:15 54

sen även avser avtal mellan filmproducent och upphovsman till verk som skapats före filminspelningen och i efterhand utnyttjas som underlag för denna (preexistenta verk). Utredningen konstaterar att konventionen i fråga om preexistenta verk ger statema frihet att uppställa de regler som kan anses lämpliga med hänsyn till nationella förhållanden. Beträffande den andra gruppen av avtal, dvs. sådana som avser medverkan vid inspelning av filmverk, anför utredningen att överensstämmelse i stort sett råder mellan konventionsregeln och 39 § URL. Konventionen beaktar visserUgen det förhåUandet att sådana avtal i vissa länder skaU ingås skriftligen men uppställer inte något krav på skriftlighet. Utredningen anser att det inte finns anledning att här göra någon ändring i den svenska lagen. Av vad tidigare anförts i fråga om tillämpningsområdet för art, 3—6 i konventionen framgår emellertid att reglerna om filmavtal kräver vissa kompletteringar av TK.

I 30 § URL finns regler om avtal rörande offentUgt framförande av verk. Dessa regler gäller dock inte filmverk. För dessa gäller i stället regeln i 39 § och de särskilda bestämmelserna i 40 § om s. k. inspelningsplikt. Utredningen förordar som tidigare nämnts att bildsekvenser vid direktsänd television skall kunna anses som ofixerat filmverk. Detta medför att 30 § URL inte kan tillämpas på verket, A andra sidan gäller bestämmelsema i 39 och 40 §§ bara verk som inspelats eller skall inspelas. Detta innebär att avtal om utnyttjande av ofixerade filmverk inte regleras i lagen. Utredningen anser emellertid inte förhållandena vara sådana att någon särskild reglering behövs.

Utredningen finner sammanfattningsvis att varken reglerna i art, 14 eller i art, 14bis påkallar ändringar i URL.

3.2.15 Vissa presumtionsregler m. m. (art. 14ter och 15).

I art. 14ter ges unionsland möjlighet att införa bestämmelser om att vid försäljning av vissa originalverk en del av försäljningssumman skall tillkomma upphovsmannen. Bestämmelsen som oförändrad har tagits upp i den nya texten är utan betydelse för svensk lagstiftning.

Art. 15 innehåller vissa presumtionsregler om vem som skall anses som upphovsman tlU visst verk m, m. Vid Stockholmskonferensen kompletterades artikeln med bestämmelser om vem som skall anses som producent av ett filmverk och om behörig representant för anonym upphovsman i vissa fall. Som tidigare nämnts medför enligt utredningen den förstnänmda kompletteringen att man i 60 § URL tar in en motsvarande presumtionsregel. Den andra ändringen föranleddes främst av önskemål från utvecklingsländemas sida och avser närmast folkloristiska verk. Enligt utredningens mening är någon motsvarande regel i svensk lagstiftning inte påkallad för svenska förhållanden.

Prop. 1973:15 55

3.2.16 Sammanfattning av föreslagna lagändringar m. m.
Sammanfattningsvis krävs alltså enligt utredningens mening ändringar

i 8, 11, 21, 25 och 60 §§ URL för att Sverige skall kunna tillträda art, 1—20 i den reviderade Bernkonventionen, I anslutning till ändringen av 60 § bör också 61 § URL jämkas. Enligt utredningens mening bör därjämte 17 § och 19 § första stycket URL upphävas. Detsamma gäller 15 § första stycket URL, ehuru detta inte direkt påkallas av ändringarna i Bernkonventionen,

Mot de föreslagna ändringarna i 11, 21 och 60 §§ URL svarande jämkningar bör enligt utredningen samtidigt företas i 5, 8 och 22 §§ FotoL. Den ändring som föreslås beträffande 22 § FotoL medför enligt utredningen att 23 § samma lag bör upphävas.

Slutligen krävs vissa ändringar och kompletteringar av TK,

Utredningen erinrar om att i 45—48 §§ URL, som behandlar de s, k, närstående rättigheterna, förekommer hänvisningar till vissa paragrafer i 2 kap. som nu föreslås ändrade. Detta medför enligt utredningen att bestämmelserna i 45—48 §§ i motsvarande mån blir modifierade. Detta bringar dem dock inte i strid med 1961 års Romkonvention om skydd för utövande konstnärer m, fl,, på vilken bestämmelsema delvis återgår. Modifikationerna möter enligt utredningen inte heller av andra skäl några betänkligheter.

Också i 49 § URL, som innehåller bestämmelser om skydd för vissa katalogarbeten m. m., förekommer hänvisningar till bestämmelser i 2 kap. som föreslås ändrade. De ändringar som förslaget sålunda medför också för denna paragrafs del, vållar enligt utredningen inte heller några betänkligheter,

3.2.17 Övergångsbestämmelser

Beträffande ikraftträdande- och övergångsbestämmelser till ändringarna i URL anför utredningen att de bör utformas efter samma principer som ligger till grund för motsvarande bestämmelser i URL, Den nya lagen bör alltså förklaras tillämplig även på verk som tillkommit före ikraftträdandet. Utredningen erinrar om att förslaget i vissa avseenden ger ett mera omfattande skydd än gällande lag. Enligt utredningen bör förklaras att exemplar av verk som har framställts med stöd av äldre lag fritt får spridas och visas. Vidare bör enligt utredningen gälla att om någon före ikraftträdandet har tillverkat trycksats, kliché, form eller annat sådant hjälpmedel för att med stöd av äldre lag mångfaldiga vissa verk, han får använda det för detta ändamål under viss övergångstid och fritt sprida och visa exemplar som framställts.

Utredningen framhåller vidare att vad som i övergångshänseende föreslås om verk också bör äga motsvarande tillämpning på framförande, ljudupptagning samt ljudradio- och televisionssändning som avses i 45— 48 §§ liksom också på arbete som avses i 49 § URL.

Prop. 1973:15 56

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelsema till ändringarna i FotoL bör enligt utredningen utformas på samma sätt som motsvarande bestämmelser i förslaget till ändring av URL.

3.3 Remissyttrandena över 1970 års departementspromemoria

3.3.1 AUmänna synpunkter

Flertalet remissinstanser ansluter sig till de förslag som lagts fram i promemorian eller lämnar dem utan erinran. Ett par remis.sinstanser ställer sig dock tveksamma till om en ratificering bör ske nu av den reviderade Bernkonventionen. Stim ifrågasätter bl. a. om inte detta bör anstå tUl dess det gemensamma nordiska arbetet på ändringar i upphovsrättslagstiftningen är avslutat. Föreningen Sveriges filmproducenter uttalar sig kritiskt mot den utformning som art. 14bis fått i den reviderade konventionen "med inkonsekventa gränsdragningar, med undantag och undantag från undantagen" och framhåller att artikeln måste föranleda komplikationer och svårigheter i det internationella filmutbytet. Starka skäl talar därför enligt föreningen för att Sverige inte bör ratificera art. 1—20 i den nya konventionstexten.

I fråga om de i promemorian framlagda förslagen till lagändringar m. m. uttalar Teatrarnas riksförbund allmänt att förslagen i huvudsak går ut på att förbättra upphovsmännens ställning. Riksförbundet har inte någon erinran mot den rent tekniska genomgången av lagbestämmelserna men anför att det hade varit önskvärt att hänsynen tiU upphovsmännen i promemorian mera hade balanserats genom ett klarare framhävande av det kulturella och kommersiella livets krav på effektivitet och smidighet. Redan den nuvarande lagstiftningen innehåller exempel på bestämmelser som genom detaljrikedom eller omständlighet förhindrar eller hotar att förhindra ett ur allmän synpunkt önskvärt användande av upphovsrättsliga verk. Enligt riksförbundet finns det därför anledning till stor varsamhet vid utvidgandet av det upphovsrättsliga skyddet. Balanserande värderingar av detta slag saknas enligt riksförbundet 1 promemorian. Liknande synpunkter anförs av Svenska arbetsgivareföreningen.

3.3.2 Vissa särskilda frågor

Såvitt gäller den i art. 2. 2. införda möjUgheten att utesluta verk i ofixerad form från upphovsrättsligt skydd förklarar sig KLYS dela utredningens uppfattning att "den sekvens av bilder som vid direktsänd television framträder på mottagarapparaternas bUdrutor" kan vara att anse som verk, vilket bör kunna åtnjuta upphovsrättsligt skydd. Även om skydd kan ges för sådana verk — av KLYS benämnda TV-verk — är därmed dock inte sagt vilket skydd

Prop. 1973:15 57

som skall ges. Skydd för TV-verk ger sålunda inte i och för sig enligt KLYS fog för att tillämpa URL:s regler för filmverk på TV-verk. KLYS anser att utredningen inte har angett några skäl för sin uppfattning att TV-verk skall falla under "filmverk" i URL och menar att den nya konventionstexten inte motiverar ett ställningstagande i frågan.

Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter om inte en enligt art. 7. 2. angiven alternativ skyddstid för filmverk — 50 är från det verket gjordes tillgängligt för allmänheten — borde införas i den svenska lagstiftningen. Som skäl härför anför hovrätten att ett filmverk mer och mer framstår som ett grupparbete av flera upphovsmän. Enligt hovrätten förefaller det lämpligare att skyddstiden knyts till verkets offentiig-görande än till viss person och detta även om skyddstiden på grund härav regelmässigt kommer att förkortas.

Beträffande redogörelsen i anslutning till art. 1 0.2. om lånerätten till förmån för vissa samlingsverk enligt 16 § URL anför Ti?(7-/:om7J2/»en att den nya konventionstexten avser en längre gående lånemöjlighet för publikationer för undervisningsändamål än som inryms i 14 § första stycket (citaträtten) och 16 § första stycket URL. Kommittén ifrågasätter därför en lämplig utvidgning av de svenska bestämmelserna inom ramen för konventionstexten utan att för den skull upphovsmännens intressen behöver trädas för nära. Härvid betonar kommittén särskilt att återgivningsrätten enligt 16 § redan nu är förenad med rätt till ersättning. KLYS finner sig däremot inte kunna godta utredningens tolkning av Bemkonventionen för bedömning av om 16 § URL är förenlig med konventionen. Den franska texten i art. 10.2. har översatts med "för belysning av undervisning genom skrifter" etc. KLYS menar att utredningen i sin tolkning sammanfört "undervisning" med "genom skrifter" till ett uttryck. Detta är inkorrekt enligt KLYS, som gör gällande att den rätta innebörden i stället måste vara att rätt till fritt nyttjande föreligger för "belysning av undervisning", vare sig undervisning sker genom skrifter eller på annat angivet sätt. Nyttjandet skall vidare stå i överensstämmelse med god sed. Utgivning av en antologi med rubriken "Svensk 1900-talsUtteratur" kan enligt KLYS med en rättvisande tolkning av art. 10.2, inte rymmas under bestämmelsen. En sådan utgivning måste anses ha ett vidare syfte än att ske för belysning av undervisning.

Sveriges författareförening uttalar sig i detta avsnitt kritiskt beträffande utredningens uttalanden om samlingsverk till bruk vid gudstjänst. Ett nyttjande av sådana verk saknar stöd i art, 10,2, Föreningen kan inte heller dela utredningens uppfattning att det här gäller verk som oftast faUer vid sidan av "normal" exploatering och där nyttjandet inte heller i övrigt oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen utan skulle kunna ske med visst stöd av art, 9,2, Tvärtom anser föreningen att verk som är lämpliga att ta in i här

Prop. 1973:15 58

aktuella samlingsverk oftast inte finner någon användning utanför detta mångfaldigande. Sålunda kan t, ex, skapare av sakral musik som regel inte räkna med ett mångfaldigande annat än just i dylika samlingsverk. Föreningen anför vidare att skälen till att gudstjänstiivet ägde behov av en tvångslicensiering motsvarande den för undervisnmgsväsendet var minst sagt bräckliga i förarbetena tUl URL. Anledning saknas enligt föreningen att i lagen tiUgodose så speciella behov och man finner med hänsyn till dessa synpunkter att 16 § URL bör omredigeras i detta sammanhang. KLYS framför liknande synpunkter.

I fråga om visningsrätten enligt art. llbis av litterära och musikaliska verk gör KLYS gällande att sådan visning i television för att uppfylla kraven i Bernkonventionen måste förenas med rätt till ersäUning för upphovsmännen. 23 § URL bör därför — i enlighet med vad som nu gäller för bildkonstnärer enligt 25 § URL — ändras för att bringas i överensstämmelse med konventionen. Sveriges författareförening intar liknande ståndpunkt i frågan.

Såvitt gäller redogörelsen för filmrättigheterna enligt art. 1 4 b i s. 2. b. har vissa av utredningens uttalanden mötts av kritik från Sveriges författareförening. Som anmärkningsvärt betecknar föreningen uttalandet att det beträffande 39 § URL ligger "i sakens natur" att de översättningar som är nödvändiga för att ett verk skall göras tillgängligt för allmänheten måste få företas. Enligt föreningens mening gör sig utredningen här skyldig tUl en glidning i betydelsen av uttrycket "tiU-gänglig för allmänheten". Lagens mening måste uppenbarligen vara att verket bringas ut tUl allmänheten. Om verket därvid förstås är en helt annan fråga som i vidare mening har samband med t. ex. språkgränser. Att en oöversatt svensk film som visas i Paris i den meningen är "otillgänglig" för allmänheten betyder givetvis inte att den ej gjorts tillgänglig för samma publik i URL:s mening. Såvitt gäller översättning av talade inslag till annat språk, s. k. dubbing, anför föreningen att sådan kräver en anpassning av den utiändska texten inte bara till originaltexten utan också till den talande skådespelarens munrörelser och övriga mimik. Detta kan medföra att man betydligt avlägsnar sig från originaltexten och en sådan bearbetning inryms enligt föreningen uppenbarligen inte under 39 § URL. KLYS framför liknande synpunkter.

Frågan om filmrättigheterna enligt 39 § URL tas i detta sammanhang upp av juridiska fakulteten vid Lunds universitet, som anför att upphovsmän till musikaliska verk enligt 39 § URL har erhållit en privUegierad ställning i förhållande till andra upphovsmän. Fakulteten anför vidare att de försök som gjordes under förarbetena tiU Stockholmskonferensen att införa en motsvarande privUegierad ställning också i konventionstexten stötte på motstånd. Upphovsmännen till de musikaliska verken tillerkändes i detta avseende inte bättre ställning än huvudregissörer och upphovsmännen till scenariotexter och

Prop. 1973:15 59

dialoger, allt såvitt gäller verk som skapats för framställning av filmverk och där den nationella lagstiftningen inte stadgar annat Fakulteten hemställer med anledning härav att 39 § URL ändras så, att kompositörens särskilda privilegium tas bort och att i stäUet bestämmelser införs som svarar mot konventionstexten. Regeln bör aUtså enligt fakulteten få den generella innebörden att upphovsmän, som lämnat bidrag till ett filmverks framställning, inte skall kunna motsätta sig filmverkets mångfaldigande, spridning, offentliga framförande, överförmg till aUmänheten genom tråd, utsändning genom radio samt återgivande av texter på annat språk eller översättning av talade texter till annat språk. Detta skall gälla under fömtsättning att upphovsmännen i fråga åtagit sig att lämna bidrag som nu sagts och att ingen överenskommelse av motsatt eller särskilt innehåll träffats. Dessa bestämmelser skall dock inte tUlämpas på upphovsmän till scenariotexter, dialoger och musikaliska verk, som skapats särskilt för framstäUningen av filmverk, och inte heller på dettas huvudregissör. Fakulteten uttalar vidare att, om 39 § URL också i fortsättningen skall anses gälla inte bara sådana upphovsmän som gjort prestationer avsedda direkt för filmverket utan också med avseende på fömt existerande verk (preexistenta verk), musikaUska verk inte bland dessa bör ha en bättre ställning än andra upphovsrättsligt skyddade verk. Fakulteten tar också upp tUl behandling en punkt i FotoL:s bestämmelser som inte har föranlett förslag tUl ändring från utredningens sida, nämligen den som reglerar skyddstiden för fotografiska alster med konstnärligt eller vetenskapligt värde (15 § andra stycket FotoL). Fakulteten uttalar härvid att det för "verkshöjd" normalt inte krävs något konstnärligt eller vetenskapligt värde och att det bmkar sägas att även dålig konst kan åtnjuta upphovsrättsligt skydd blott den är tiUräckligt individueUt präglad. Fakulteten finner det därför lämpligt att i detta sammanhang ändra bestämmelserna i FotoL på denna punkt så att de överensstämmer med nämnda allmänna princip.

3.3.3 Föreslagna lagändringar m. m.

När det gäller bestämmelserna i 60 och 61 §§ URL om lagens tillämpningsområde har de föreslagna lösningarna på vissa punkter föranlett yttranden av några remissinstanser.

Sålunda är KLYS kritisk till utredningens uppfattning att det av 60 § första stycket skulle framgå att det endast är tiUämpningsområdet för lagens regler om upphovsrätt som regleras i paragrafen och att den svenska intemationella privaträttens regler skall tUlämpas beträffande de regler i URL som rör upphovsrättsliga avtal (t. ex. 39 §). En sådan uppfatining förefaller enligt KLYS sakna stöd i förarbetena och framgår långt ifrån entydigt av lagtexten. Utredningens syn på innebörden av 60 § bör enligt KLYS ges ett tydligare uttryck än enbart

Prop. 1973:15 60

motivuttalanden rörande uttrycket "Vad i denna lag är stadgat om upphovsrätt..." KLYS framhåller vidare att utredningen inte närmare har belyst skillnaderna i rättslig effekt mellan den tolkning som utredningen valt och någon annan tolkning. Inte minst med hänsyn till regleringen av fihnrätten hade det enligt KLYS varit av intresse, om utredningen närmare hade redovisat de olikheter i praktisk effekt som kan aktualiseras av vart och ett av tolkningsaltemativen. Utredningens val av uppfattning är enligt KLYS av principiell betydelse och inte enbart en rättsteknisk fråga. Ett utförligt klargörande ter sig därför befogat.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet efterlyser i lagtexten eller åtminstone i motiven närmare riktlinjer för tolkningen av uttrycket "vanliga vistelseort" och det sätt på vUket det skUjer sig från begreppet "hemvist", eftersom detta knappast torde vara klart enligt i Sverige förhärskande rättsligt språkbruk. Fakulteten frågar sig sålunda, om med uttrycket "vanliga vistelseort" avses endast en rent faktisk vistelse under längre tid och att syftet att kvarstanna resp, återvända till tidigare vistelseland eUer flytta till ett annat land inte skall tiUmätas någon betydelse. Fakulteten berör även den föreslagna presumtionsregeln om vem som skall anses som producent av filmverk och uttalar att den avsedde filmproducenten vanligen torde vara en juridisk person. Fakulteten efterlyser även för sådant fall åtminstone i motiven vissa riktlinjer för bestämningen av vad som i detta sammanhang menas med en filmproducents "säte" och i varje fall vad som tiU skUlnad därifrån rnenas med hans "vanliga vistelseort". Även Nationalmuseum berör frågan om uttrycket "vanliga vistelseort" och ifrågasätter lämpligheten av att införa uttrycket i lagtexten, eftersom detta kan medföra risk för osäkerhet vid tillämpningen. Det är nämligen enligt museet bland konstnärer relativt ofta förekommande med dubbel bosättning i skUda länder mellan vilka man växlar på ett sådant sätt att båda länderna kan betecknas som "vanlig vistelseort" i den mening som normalt språkbruk inlägger i orden.

Några remissinstanser tar även upp frågan om skyddstidsjämförelsen, Svea hovrätt ifrågasätter om den nuvarande regleringen i detta avseende är förenlig med grundprincipen om nationell behandling och anför, 1 likhet med den skiljaktiga meningen inom utredningen, att art, 7,8, i den nya konventionstexten inte synes ge stöd för inskränkning av denna princip. Även hovrätten för Västra Sverige och Sveriges författareförening intar en likartad ståndpunkt i frågan.

Hovrätten för Västra Sverige anmärker att transformeringen av uttrycket "un immeuble" i konventionens art, 4,b, och 5,4,c,2. bör erhålla samma lydelse i 60 § första stycket punkt 5. URL och i 1 § 3 mom, sista stycket TK. I den mån de i den svenska texten använda uttrycken redan nu innefattar en ändring av tillämpningsområdet i förhållande

Prop. 1973:15 61

till konventionstexten förordar hovrätten att bestämmelsema utsträcks att omfatta också sådana konstverk som exempelvis skulpturer inhuggna i urberget.

Den föreslagna ändringen av definitionen av utgivet verk i 8§URL föranleder erinringar från några remissinstanser. Hovrätten för Västra Sverige uttalar att en ändring inte förefaller att ha någon funktion att fylla. Hovrätten framhåller vidare att kongruens behålls med ifrågavarande uttryck i paragrafens första stycke och 4 § FotoL om ändringen inte genomförs. Inte heller TRU-kommittén finner ändringen vara erforderlig särskUt som "lovligen" enligt motiven till 8 § URL angetts vara liktydigt med samtycke av upphovsmannen. Sveriges advokatsamfund anser att uttrycket "lovligen" bör behållas. Samfundet åberopar att ordet "lovligen" införts på hemställan av lagrådet i stället för det av auktorrättskommittén föreslagna "lagligen" och bättre svarar mot gällande upphovsrättslig lagstiftning än utredningens förslag. Ett verk torde nämUgen enligt URL kunna anses utgivet även om utgivningen skett utan upphovsmannens samtycke. Således kan enligt samfundet konstverk intas i kritisk eller vetenskaplig framställning eller i skolböcker och därigenom utges utan upphovsmannens tillstånd (14 och 16 §§ URL), Som förutsättning för att detta skall kunna ske gäUer bara att verket visats offentligt. Härtill kommer enligt samfundet att det från tolkningssynpunkt framstår som muidre lämpligt att beträffande begreppet offentliggörande behålla rekvisitet "lovligen" medan man för utgivning inför en annan formulering samtidigt som utredningen, fastän knappast riktigt, framhåller att uttrycken är synonyma.

När det gäUer bestämmelsen i 11 § URL om rätten till mångfaldigande för enskilt bruk ansluter sig så gott som samtUga remissinstanser till utredningens uppfattning att denna rätt har missbrukats, särskilt inom undervisningsväsendet. Däremot råder det delade meningar om en lagändring är påkallad.

För en sådan lagändring uttalar sig i huvudsak de remissinstanser som företräder upphovsmännens intressen. Sveriges författareförening uttalar sålunda att föreningen i och för sig delar uppfattningen att särskilda regler behövs för att tillgodose bl, a, undervisningsväsendets behov. Föreningen finner emellertid att det inte kan betraktas som självklart att en sådan reglering skaU ske genom URL, Härvid hänvisar föreningen tUl ett förslag som KLYS avgett i annat sammanhang och där man fömtsatt att regleringen skall ske genom privaträttsliga avtal av kollektiv art. Enligt föreningen är det missbruk som nu förekommer klart i strid med de begränsningar som den nya konventionstexten föreskriver. Föreningen förordar därför att 11 § URL ändras i enlighet med utredningens förslag. Samma ståndpunkt intas av KLYS, FLYCO, KRO, Föreningen svenska tecknare, Sami, Svenska teaterförbundet.

Prop. 1973:15 62

Svenska musikerförbundet och Svenska fotografernas förbund samt i princip även av Stim.

Universitetskanslersämbetet tillstyrker ändringsförslaget men understryker samtidigt — i enlighet med ett av juridiska fakulteten vid Stockholms universitet avgivet yttrande — nödvändigheten av att ett avtal snarast träffas mellan upphovsmannaorganisationema och huvudmännen inom undervisningsområdet rörande kopiering av skyddat material, Samma åsikt uttalar rektorsämbetet vid Stockholms universitet och även utbildningsnämnden inom sektionen för kemi vid tekniska högskolan i Lund framför, såvitt gäller frågan om avtalsreglering, liknande synpunkter. Ändringsförslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran också av rektorsämbetena vid handelshögskolan i Göteborg och Chalmers tekniska högskola, sektionen för lantmäteri vid tekniska högskolan i Stockholm samt av en ledamot av utbildningsnämnden inom sektionen för maskinteknik vid tekniska högskolan i Lund. Utom av nu angivna företrädare för undervisningsväsendet tUlstyrks eller lämnas ändringsförslaget utan erinran av statens konstråd. Svenska bokförläggareföreningen, AB Allmänna förlaget och Föreningen Sveriges filmproducenter.

Ändringsförslaget avstyrks av Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, skolöverstyrelsen, TRU-kommittén, Teatrarnas riksförbund, Sveriges radio, Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen. Dessa remissinstanser anser i Ukhet med vad Hesser anfört i särskilt yttrande, att ändring av stadgandet inte nu påkallas av hänsyn till den nya konventionstexten och inte heller i övrigt bör företas i detta sammanhang. Svenska reklambyråförbundet uttalar sig i samma riktning.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, i vars yttrande rektorsämbetet vid universitetet instämmer, vill inte motsätta sig den föreslagna ändringen men delar Hessers i nyssnämnda yttrande uttalade mening att en utredning av problemkomplexet i dess helhet bör komma till stånd innan någon ändring vidtas. Rektorsämbetet vid Umeå universitet, Kungl. biblioteket och forskningsbiblioteksrådet framför liknande synpunkter.

Utbildningsnämnden vid samhällsvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet avstyrker ändringsförslaget med angivande att de intressen nämnden har att bevaka bäst tiUgodoses med nuvarande ordning.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet avstyrker ändringsförslaget men uttalar att 11 § snarast möjligt och lämpligen i detta sammanhang bör ses över. Rektorsämbetet vid Lunds universitet delar fakultetens synpunkter och tUlägger att man vid preciseringen av området för mångfaldigande för enskilt bmk särskilt bör beakta den högre undervisningens behov av aktuellt undervisningsmaterial.

De remissinstanser som i sina yttranden har berört förslaget till

Prop. 1973:15 63

ändring av 5 § FotoL hänvisar i denna fråga till den inställning som de intagit i fråga om förslaget tiU ändring i 11 § URL.

Utredningens förslag att bestämmelsen om pressens lånerätt i 15 § URL skall upphävas tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Pressens samarbetsnämnd, i vars yttrande Tidningarnas arbetsgivareförening och Tiditingarnas telegrambyrå instämmer, ansluter sig till utredningens förslag. Tidningarnas telegrambyrå redogör i sitt yttrande i korthet för den bevakning och förmedling av nyheter som företaget ombesörjer. Sålunda anförs att nyhetstjänsten ibland kan innefatta direkta citat ur artiklar som berör speciella områden. Det framstår enligt Tidningamas telegrambyrå som angeläget att ändringsförslaget inte i något avseende kan ge stöd för en mera restriktiv hållning tiU den form av nyhetsförmedling som företaget bedriver.

Ett stort antal remissinstanser tUlstyrker förslaget om upphävande av bestämmelsen om ljudupptagning för undervisningsändamål i 17 § URL eller lämnar förslaget utan erinran, I huvudsak återges i dessa yttranden samma skäl som har anförts av utredningen.

Universitetskanslersämbetet förklarar sig principiellt tillstyrka att 17 § upphävs men motsätter sig att detta sker, innan avtal föreUgger mellan berörda parter. Ett upphävande av paragrafen innan garantier lämnats för att undervisningsväsendet får motsvarande möjligheter till mångfaldigande inom ramen för en allmän avtalsreglering skuUe enligt ämbetet innebära starkt försämrade villkor för undervisningsväsendet till förmån för upphovsmännen. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet uttalar att frågan om 17 § skall bibehållas eller avskaffas bör tas upp i samband med den översyn av 11 § URL som fakulteten föreslagit,

Utbildnlngsnätnnden vid samhällsvetenskapliga fakulteten i Lund, skolöverstyrelsen, TRU-kommittén och Sveriges Radio avstyrker utredningens förslag.

Skolöverstyrelsen erinrar i detta sammanhang inledningsvis om att tillkomsten av 17 § visserligen innebar en nyhet i URL men att denna reglering i sak inte var ny utan bara innebar att man lagfäste en praxis som dessförinnan sedan länge funnits på skolområdet. Att bestämmelsen togs in i lagen motiverades främst med att det ansågs vara ett starkt allmänt intresse att främja verksamheten vid bl, a. AV-centraler. En sådan verksamhet ansågs från såväl teknisk som ekonomisk synpunkt överlägsen de inspelningar som annars bara skulle kunnat göras med stöd av 11 § URL, Styrelsen konstaterar att en synnerligen snabb utveckling av landets AV-centraler kunnat ske under 1960-talet med stöd av de möjligheter som 17 § öppnat Enligt styrelsens mening är det orimligt att nu plötsligt helt rycka undan grunden för en redan etablerad verksamhet av den omfattning som det här gäller.

Prop. 1973:15 64

Med hänsyn till den expanderande undervisningen skulle skäl snarare kunna åberopas för att utvidga 17 §. Styrelsen erinrar vidare om att upphovsrättsliga frågor i anslutning tiU 17 § utreds inom AUU-sakkun-niga (sakkunniga för förhandling om avtalsreglering av upphovsrättsliga frågor på undervisningsområdet), I avvaktan på dessas förslag avstyrker styrelsen att 17 § upphävs. Styrelsen finner vidare utredningens ställningstagande till frågan om att utvidga paragrafen till att avse även inspelningar av televisionssändningar beklagligt. Styrelsen uttalar i denna fråga att inslaget av television i undervisningen har undergått en explosionsartad utveckling. Många kommuner börjar nu utrusta skolorna med videobandspelare och internt distributionsnät för televisionssändningar varjämte stora investeringar görs i televisionsmottagare. Med den begränsning i rätten att banda televisionsprogram som f, n, föreUgger kan denna utrustning emellertid inte utnyttjas i en omfattning som motsvarar skolomas behov. Styrelsen finner därför att starka skäl talar för att inspelningsrätten enligt 17 § skall utvidgas att avse även televisionsprogram. Liknande synpunkter framförs även av Sveriges Radio som i anledning av den avtalsreglering som utredningen rekommenderar också framhåller vikten av att förhandUngama förs mellan representanter för skolväsendet å ena sidan och berörda upphovsmän å den andra sidan, eftersom företaget inte anser sig vara part i sammanhanget och därför inte heller skall svara för de ökade kostnadema, Sveriges Radio betonar dock vikten av att dessa kostnader stannar på en rimlig nivå. För att försäkra sig om detta och för att ge skolorna tillgång till önskat material kan man enligt Sveriges Radio eventuellt överväga om inte ett system med tvångslicenser kan vara förenligt med Bernkonventionen,

Sveriges Radio berör i sitt yttrande också utredningens uttalanden om vuxenutbildningen. Företaget ifrågasätter om inte den hittillsvarande tolkningen av begreppet "undervisningsverksamhet", som tvingat TRU-kommittén att gå fram avtalsvägen, numera är otidsenlig och alltför snäv. Sveriges Radio pekar på den rätt till särsldld prövning vid offentliga skolor som den enskilde studeranden vid vuxenutbUd-ningen har. Om eterburen undervisning har gett underlag för kunskaperna och möjlighet tiU särskUd prövning finns, borde denna undervisning, om en organisatorisk kontroU kan skapas, enligt Sveriges Radio också anses ligga inom begreppet undervisningsverksamhet.

Med anledning av utredningens uttalande att mångfaldigande enligt 17 § URL inte är förenligt med art. 9.2. i den nya konventionstexten anför TRU-kommittén att dess avtalspraxis i fråga om bestämmande av honorar till medverkande mindre väl motsvarar den bUd som utredningen gett åt den, I själva verket innesluter ingångna avtal endast i begränsad omfattning ersättning för avstådd förfoganderätt. Kommittén anför i denna del vidare:

Prop. 1973:15 65

Från år 1968 har TRU ingått ca 140 avtal med manusförfattare (ämnesexperter) m, fl. Avtalen har gällt 1) Manus till kurspaket (tv-och/eller radioprogram samt stödmaterial), 2) Manus till tv- och/eller radioprogram, 3) Manus till stödmaterial, 4) Annan uppgift (t, ex, arbete utfört i egenskap av programproducent, regissör). Ungefär hälften av avtalen kan hänföras till kategori 1. Dessa 70-tal avtal är antingen anställningsavtal (hel- eller deltid tillsvidare viss tid) eller uppdragsavtal med någon övervikt för de sistnämnda. Vid anställningsavtalen har honorar regelmässigt bestämts till visst belopp per månad motsvarande ersättning för mistade löneförmåner jämte visst tillägg i överensstämmelse med vad som följer av kommittékungörelsen vid tjänstledighet för offentUgt uppdrag. Inget av dessa avtal innefattar uttryckligen eller på annat sätt ersättning för "överlåtelse av upphovsrätt" (strängt taget kan TRU i sin egenskap av myndighet själv inte vara bärare av upphovsrätt). Vid de ca 40 uppdragsavtalen under kategori 1 har honorar bestämts mestadels genom engångsersättning, i några fall ersättning per program eller per arbetsdag samt undantagsvis ersättning per arbetstimme. Vid beloppens fastställande har beaktats den paragraf i avtalet (§ 3) som innehåller att TRU erhåller förfoganderätt till prestationerna. I åtta avtal — samfliga avseende engagemang av universitetslärare för manus till kurspaket för tv-program, visst antal dubbeltimmar, i ämnet hållfasthetslära — har avtalats om särskild ersättning för nyttjanderätt enligt § 3 (uppgiften hämtad från sammanställningar över engagemangsavtal tiden 1968-—februari 1970). I dessa fall har honoraret utgått med 500 kr/arbetsdag och särskilda ersättningen med 300 kr/producerad dubbeltimme. Vad gäller de övriga av ovan angivna fyra kategorier förekommer som regel endast uppdragsavtal, varvid honorar oftast bestäms genom engångsersättning. Åtminstone beträffande kategori 2 har härvid hänt att visst beaktande av förfoganderättsparagrafen skett. Beträffande kategori 4 har i ett fall en regissör erhållit visst belopp som "ersättning för att TRU erhåller fri distributionsrätt förutom etervisning". Avslutningsvis får nämnas att TRU i en del av nu berörda avtal överenskommit med vederbörande om vissa begränsningar tidsmässigt eller sakmässigt av sin förfoganderätt till prestationerna. Sedan en tid har aktualiserats upptagande av förhandlingar mellan SACO resp, FLYCO och TRU rörande engagemang av manusförfattare m, fl, (ämnesexperter), SACO har härvid under hand framfört ett bud innefattande på visst sätt fixerad ersättning även för upphovsrätt."

Kommittén ställer sig med hänsyn till vad som anförts tveksam till om mångfaldigande av den typ som avses i 17 § f, n. verkligen kan anses ha sådant ekonomiskt värde för upphovsmännen att paragrafen strider mot art. 9.2. Kommittén uttalar dock att utvecklingen kan sägas gå i den riktningen.

I fråga om det ytterligare skäl, som utredningen anfört för att slopa paragrafen, nämUgen att få en enhetlig rätt att spela in program från TRU-kommittén och från Sveriges Radio, uttalar kommittén att utredningens resonemang förefaller konstmerat Fråga om 17 § bör upphävas bör enligt kommittén uteslutande bedömas från den avvägning som gjordes när regeln kom till, dvs. avvägningen mellan den fria inspelningen

5 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 15

Prop. 1973:15 66

som värdefullt hjälpmedel för undervisningen å ena sidan och upphovsmännens intresse å andra sidan. Kommittén tar även upp frågan om vuxenutbildningen och konstaterar att utredningen tillskrivit kommittén uppfattningen att sådan undervisning inte är "undervisning" i URL:s mening när den sker i viss av utredningen närmare angiven form. Kommittén förklarar sig länrna därhän varifrån utredningen hämtat sitt uttalande och framför beträffande vuxenutbildningen synpunkter som i stort sett överensstämmer med vad Sveriges Radio uttalat i frågan. Kommittén anför anslutningsvis att 17 § torde kunna behållas. Däremot ställer sig kommittén mera tveksam till om tUlämpningsområdet för 17 § bör utvidgas till att även omfatta televisionssändningar men anser dock att frågan är förtjänt att prövas närmare.

Utredningens förslag om upphävande av 19 § första stycket URL angående tonsättares rätt att utnyttja dikt för kompositionsändamål har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Sveriges advokatsamfund påpekar dock att utredningen inte berört vissa praktiska konsekvenser som torde uppstå vid slopandet av bestämmelsen. Samfundet framhåller sålunda att vissångare och andra artister, i vilkas repertoar ingår tonsatfa dikter, ställs inför problemet att inhämta tillstånd från författarna eller deras rättsinnehavare för att också i fortsättnmgen kunna framföra sina sånger vid risk att de annars gör sig skyldiga till intrång i författarnas upphovsrätt. Samfundet tillägger dock att problemet inte torde ha någon större praktisk omfattning, eftersom flertalet författare till tonsatta dikter enligt uppgift redan är registrerade hos Stim. KLYS förklarar sig inte dela utredningens uppfattning att paragrafens andra stycke kan stödjas på art. 9.2. i den nya konventionstexten.

När det gäller utredningens förslag till ändring av 2 1 § URL om rätt att ta med verk i vissa reportage har det stora flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.

Ett par remissinstanser kritiserar dock den föreslagna formuleringen på vissa punkter. Sålunda framhåller Sveriges Radio att begreppet "nyhetsförmedling" synes vara snävare än vad som menas med information och att ett användande av det förra uttrycket i lagtexten därför innebär större inskränkning än vad som avses i konventionen. Nyhetsförmedling leder tankarna till de speciella nyhetsprogram som dagligen sänds i radio och television, Sveriges Radio erinrar om att det förekommer ett stort antal andra program med informationsvärde och att sådana program ibland kan ligga betydligt senare i tiden än den händelse som avses med programmet. Sålunda kan man behöva tid för att analysera och kommentera ett händelseförlopp mera utförligt. Enligt Sveriges Radios uppfattning skulle det framstå som stridande mot konventionens

Prop. 1973:15 67

mening om man i sädana fall skulle behöva inhämta upphovsmannens tillstånd bara därför att programmet tekniskt sett inte kan rubriceras som "nyhetsförmedling". Sveriges Radio föreslår att detta uttryck tas bort och att lagtexten i stället utformas på följande sätt: "Vid redogörelse i ljudradio, television, direkt överföring eller film av dagshändelse må verk som framföres eller visas såsom led i dagshändelsen medtagas i den omfattning som betingas av det informationssyfte som avses." Föreningen Sveriges filmproducenter ifrågasätter om det är lämpligt att utesluta orden "korta avsnitt av". Uttrycket "i den omfattning som betingas av ändamålet" är enligt föreningen alltför menlöst för att kunna tjäna som ersättning och ett slopande av det förra uttrycket kan få till följd att ändringen anses innebära att ett återgivande får ha betydande längd. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet uttalar att införandet av uttrycket "i den omfattning som betingas av ändamålet" innebär en ytterligare inskränkning i upphovsmännens rätt till förmån för massmedias verksamhet. Fakulteten understryker behovet av närmare riktlinjer i lagtext och/eller motiv för hur bestämmelsen skall tillämpas.

Rektorsämbetet vid Umeå universitet tar i sammanhanget upp en fråga av mera allmän räckvidd. Ämbetet uttalar att lagstiftningen om ljudradio- och televisionsföretags handskande med visst material avser företag av typen Sveriges Radio och eventuella kommersiella företag som kan komma på området. En liknande produktion börjar emellertid också att bli aktuell inom lärosätena om än i mindre skala. Problemen om rätt att utnyttja externt producerad text och bild återkommer även inom detta område. En begränsning enbart tUl radio- och televisionsföretag kan alltså enligt ämbetet i framtiden vålla svårigheter, när lärosätena vid produktion skall använda de tekniska resurser som ställs till deras förfogande. Ämbetet anför att lagtexten därför bör kompletteras eller också bör frågan tas upp 1 tillämpningskungörelsen.

Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter om det i lagtexten använda uttrycket "framföres eller visas" överensstämmer med "ses eUer höres", vilket uttryck används i art. 10 bis.2. i den nya konventionstexten.

Förslaget till ändring av 8 § FotoL har berörts särskilt bara av Sveriges Radio som därvid hänvisar till sitt yttrande över förslaget till ändring i 21 § URL.

Av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget till ändring av bestämmelsen om visning av konstverk i 25 § URL har så gott som samtliga antingen tillstyrkt förslaget eller lämnat detta utan erinran.

Förslaget att införa en bestämmelse som svarar mot regleringen i 9 § FotoL möts dock av kritik av ett par remissinstanser. Sveriges advokatsamfund påpekar till en början att utredningen härigenom i URL inför en bestämmelse enligt vilken upphovsmannen för att hävda

Prop. 1973:15 68

sin rätt måste meddela ett förhandsförbud. Utredrungen gör således avsteg från en i samband med 19 § URL uttalad princip om att lagen bör befrias från sådana bestämmelser. Även med bortseende från detta kan enligt samfundet ifrågasättas om den föreslagna ändringen bör genomföras. Det torde nämligen kunna diskuteras om det finns anledning att låta visning av konstverk i television följa samma regel som gäller för visning av fotografier. Inte heller av andra skäl torde det enligt samfundet finnas anledning att begränsa upphovsmannens rätt att förfoga över verket vid televisionsutsändningar. Samfundet förordar därför att den föreslagna bestämmelsen utgår. Televisionsföretaget bör i förväg inhämta tillstånd att göra upp om ersättningsfrågorna. Möjlighet att träffa avtal härom med upphovsmannaorganisationema torde föreligga. Föreningen Sveriges filmproducenter redovisar liknande synpunkter i frågan. För att tillgodose konstnärens rådighet över sina verk kan man enligt föreningen införa en regel av innebörd att visningsrätt mot ersättning föreligger, om televisionsföretaget tillskrivit upphovsmannen under hans senast kända adress med begäran om rätt till visning och upphovsmannen inte inom viss tid därefter har avböjt framställningen.

Utredningens förslag till utformning av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna har Inte föranlett någon erinran.

3.4 Föredraganden

3.4.1 Frågan om ratificering av Bernkonventionens Paristext och den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt

Det ligger i sakens natur att frågor rörande rätten till Utterära och konstnärliga verk ofta spänner över de nationella gränserna och att det här föreligger ett framträdande behov att finna ändamålsenliga lösningar på det intemationella planet. Det internationeUa samarbetet på detta område är också av gammalt datum. Av grundläggande betydelse för utformningen av upphovsrätten på det internationella planet är den år 1886 tillkomna Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk som har vunnit bred anslutning, särskUt bland de europeiska staterna men också bland många utomeuropeiska. Den år 1952 tillkomna Världskonventionen om upphovsrätt har också spelat en viktig roll genom att dels överbrygga vissa skUjaktigheter i rättssystemen mellan å ena sidan de till Bernkonventionen anslutna staterna och å andra sidan stater som står utanför denna konvention, bl. a. Förenta staterna, dels ge länder med ett ännu outvecklat upphovsrättsligt skydd möjlighet att bli delaktiga av en intemationell gemenskap på området. Även på det nordiska planet förekommer sedan länge ett omfattande upphovsrättsligt samarbete. Den nuvarande lagstiftningen på detta om-

Prop. 1973:15 69

rade i Danmark, Finland, Norge och Sverige, tUlkommen i början av 1960-talet, är som ett resultat härav utformad på ett väsentiigen likartat sätt

Sverige, som anslöt sig tiU Bernkonventionen redan år 1904 och som är anslutet tUl Världskonventionen om upphovsrätt sedan år 1961, har sedan länge tagit aktiv del i strävandena att genom successiva revisioner av dessa konventioner anpassa den upphovsrättsliga regleringen till UtveckUngen på de tekniska, sociala och kulturella områdena. Inte minst utvecklingsländemas särskilda problem har därvid kommit allt mer i blickpunkten under senare år. Den kanske mest betydelsefulla svenska insatsen i detta hänseende gjordes i samband med den revision av Bemkonventionen som skedde vid en diplomatisk konferens i Stockholm år 1967. Den svenska regeringen var ansvarig för det program som låg tUl grund för denna revision. Revisionen innebar, föratom vissa ändringar av Bernkonventionens administrativa bestämmelser och slutbestämmelser, betydelsefulla ändringar av och tUlägg tUl konventionens materiella bestämmelser, upptagna i art 1—20. Ändringama syftade väsentiigen tUl att bygga ut och förstärka det upphovsrättsliga skyddet. Därjämte antogs ett särskilt protokoll rörande utveckllngsländema, det s. k. u-landsprotokollet, avsett att göra det möjligt för dessa länder att i vissa hänseenden tUlämpa mindre vittgående skyddsbestämmelser än som innefattas i själva konventionen.

Sverige ratificerade år 1969 Stockholmstexten av Bernkonventionen med undantag fÖr de materiella bestämmelserna i art. 1—-20. En ratifikation av dessa bestämmelser kunde inte ske samtidigt, eftersom det visade sig nödvändigt att först utreda frågan vilka ändringar i vår upphovsrättsliga lagstiftning som krävdes för att bringa denna i överensstämmelse med nämnda bestämmelser. I avbidan på att en sådan utredning kom till stånd avgav Sverige med stöd av vissa särskilda bestämmelser i konventionen och u-Iandsprotokollet en förklaring rörande provisorisk tiUämpning av protokollet. Beträffande de närmare överväganden som gjordes i detta sammanhang ber jag att få hänvisa tUl prop. 1969:34s. 20—31.

Under och närmast efter 1967 års Stockholmskonferens visade utvecklingen att bara ett fåtal länder var beredda att tillträda u-landsprotokollet Det stod så småningom klart, att de flesta högt utvecklade länderna inte skulle komma att tillträda detta. Denna utveckling kom inte helt överraskande för oss. Även om protokollet överensstämmer i sina huvuddrag med det av svenska regeringen framlagda förslaget, går det på vissa viktiga punkter längre i utvecklingsländernas favör än vad som från början föreslogs från svensk sida. Detta gäller särskilt i fråga om skyddstiden och rätten tUl utnyttjande av vissa verk inom undervisningsväsendet

I det uppkomna läget beslöts att en ytterligare revision av Bernkonven-

Prop. 1973:15 70

tionen skulle företas i syfte huvudsakligen att beträffande det upphovsrättsliga skyddet i utveckllngsländema få tUl stånd nya regler som kunde vinna bredare anslutning än vad som blivit fallet med dem som tillkom vid Stockholmskonferensen. En sådan revision gjordes på sommaren 1971 vid en diplomatisk konferens i Paris, i vilken Sverige deltog.

Vid Pariskonferensen antogs en ny text av Bernkonventionen, den s. k. Paristexten. De materiella bestämmelserna i art. 1—20 lämnades därvid orubbade i förhållande till Stockholmstexten, medan vissa nya regler infördes i de administrativa bestämmelserna och slutbestämmelserna. Till Paristexten är vidare fogat ett bihang med regler om u-län-dernas rättigheter som ersätter u-landsprotokollet i Stockholmstexten. Bihanget utgör en integrerande del av Paristexten av Bernkonventionen.

Art. 1—21 och bihanget till Paristexten träder enligt art. 28.2.a. i kraft tre månader efter det att minst fem unionsländer har ratificerat eller anslutit sig till texten och dessutom Frankrike, Förenta staterna, Spanien och Storbritannien har blivit bundna av den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt. Art. 22—38 träder enligt art. 28.3. för varje unionsland i kraft tre månader efter den dag då generaldirektören har lämnat meddelande om att landet har deponerat ratifikations- eller anslutningsinstrument.

Paristexten av Bernkonventionen har undertecknats av 35 stater, däribland de nordiska länderna utom Island. Den har hittills ratificerats endast av Frankrike och Ungern.

Vid Pariskonferensen reviderades också Världskonventionen om upphovsrätt. Ändringarna avser att tillgodose u-ländernas behov av tillgång till verk framför allt inom utbildningsväsendet. De nya bestämmelserna överensstämmer i princip med bestämmelserna i bihanget till Paristexten av Bernkonventionen. Till Världskonventionen har fogats två protokoll angående skydd för verk av statslösa och flyktingar resp. skydd för verk som har publicerats av Förenta nationerna (FN) eller vissa andra internationella organisationer. Protokollen är i huvudsak av samma innehåll som två tUläggsprotokoll till den urspmngliga konventionen.

Den reviderade Världskonventionen träder enligt art. IX i kraft tre månader efter det att tolv ratifikations-, godkännande- eller anslutningsinstrument har deponerats. Den har undertecknats av ett trettiotal stater och har hittills ratificerats av Frankrike, Förenta staterna, Storbritannien och Ungern.

De nya konventionstexterna och u-landsbihanget till Bernkonventionen innebär i huvudsak följande.

I Bernkonventionen har bestämmelsema om konventionens tUlämpningsområde i vissa hänseenden utvidgats och förtydligats. Sålunda har i frågan om vilka slag av verk som åtnjuter skydd enligt konventionen införts delvis nya regler beträffande officiella texter samt tal, föredrag och liknande verk. Vidare har betydelsefulla ändringar gjorts i reglema

Prop. 1973:15 71

om de anknytningsmoment som skall föreligga för skydd enligt konventionen. Den viktigaste nyheten är att upphovsman som är medborgare i unionsland alltid skall åtnjuta skydd för sitt verk. I motsats till vad som föreskrivs i Brysseltexten av Bernkonventionen gäller detta också om verket först har getts ut utanför unionen.

Konventionen föreskriver skydd för upphovsmannens s. k. ideella rätt, dvs. bl. a. rätten att motsätta sig kränkande förfaranden beträffande verket. Reglerna härom har i den nya konventionstexten utvidgats till att gälla hela skyddstiden. Denna omfattar liksom enligt Brysseltexten i princip upphovsmannens livstid och 50 år efter hans död. Den nya texten innehåller också vissa bestämmelser som gör det möjligt för unions-länderna att föreskriva en alternativ skyddstid för filmverk.

De viktigaste ändringarna gäller reglerna om upphovsmans rätt att mångfaldiga skyddat verk. Den nya texten ger i motsats till Brysseltexten upphovsmannen generell ensamrätt tUl mångfaldigande i vilken form det vara må. Som allmänt undantag föreskrivs dock att unionsländerna i sin lagstiftning får tillåta mångfaldigande av verk i vissa särskilda fall, om sådant mångfaldigande inte gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen.

I konventionen finns en rad speciella undantag från rätten tiU mångfaldigande, t ex. bestämmelser om rätt att göra cUat, rätt att använda verk för undervisningsändamål, s. k. lånerätt för pressen och rätt att ta med verk i vissa reportage. Dessa regler har underkastats vissa jämkningar.

I den nya texten har vidare tagits in bestämmelser om avtal om filmning, vilka tidigare inte fanns i konventionen. Reglerna avser att underlätta det internationella filmutbytet. Bestämmelserna innehåller bl. a. en allmän presumtionsregel om att upphovsmän som lämnat bidrag till framställningen av ett filmverk inte kan motsätta sig t. ex. mångfaldigande, spridning och offentligt framförande av verket. Vissa kategorier av upphovsmän, t. ex. scenarioförfattare och huvudregissör, är dock undantagna från presumtionsregeln.

Bihanget rörande utvecklingsländerna utgör en integrerande del av Paristexten av Bernkonventionen. Det avser i princip att ge dessa länder möjlighet att inträda eller kvarstanna i unionen och tillträda Paristexten men samtidigt göra förbehåll om att de skall få tUlämpa ett mindre omfattande upphovsrättsligt skydd än vad konventionens huvudtext föreskriver. Sålunda ger bihanget utvecklingsländerna möjlighet att meddela tvångslicens avseende översättning eller mångfaldigande av verk, vars hemland är land som är bundet av bihanget eller som i särskild ordning har medgett att detta får tillämpas. Särskilda fömtsättningar gäller för att sådan licens skall få meddelas. En viss tid, i princip tre resp. fem år, skall ha förflutit från verkets första publicering utan att någon översättning

Prop. 1973:15 72

resp. någon upplaga av verket har publicerats i landet i fråga. Licens får bara meddelas för undervisningsändamål eller, såvitt gäller översättningslicenser, undervisnings- och forsknmgsändamål, Bestämmelsema om tvångslicens stämmer i huvudsak överens med motsvarande bestämmelser i 1967 års u-landsprotokoU men är mindre långtgående. Protokollet innehåUer nämligen också regler om möjlighet att föreskriva kortare skyddstid och att inskränka rätten tUl radioutsändning samt att aUmänt utnyttja verk inom utbildningsväsendet. Dessa bestämmelser saknar motsvarighet i u-landsbUianget

De ändringar som vid Pariskonferensen infördes i Världskonventionen iimebär som nämnts i huvudsak att bestämmelser svarande mot Bernkonventionens u-landsbUiang har tagits in i konventionen.

Beträffande det närmare innehållet i Paristexten av Bemkonventionen och den reviderade Världskonventionen hänvisas till den redogörelse som har lämnats i det föregående (avsnitt 3.1).

Dåvarande statsrådet och chefen för justitiedepartementet underströk i den fömt nämnda prop, 1969: 34 (s. 30) att det fick ses som ett svenskt önskemål att de vid Stockholmskonferensen reviderade materiella bestämmelserna i art, 1—20 i Bernkonventionen liksom u-landsprotokollet trädde i kraft så snart som möjligt, I fråga om art, 1—20 i Paristexten, vUka som tidigare nämnts är identiska med motsvarande artiklar i Stockholmstexten, äger denna synpunkt alltjämt giltighet, I det förändrade läge som numera föreligger med avseende på utvecklingsländerna torde Sverige gagna deras intressen mest effektivt genom att medverka tUl att bihanget till Paristexten av Bernkonventionen liksom den reviderade Världskonventionen träder i kraft så snart som möjligt och vinner bredast möjliga anslutning. Sverige bör därför ratificera Paristexten av Bemkonventionen samt den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt jämte dess protokoll.

Ratificering av de administrativa bestämmelserna och slutbestämmelserna i Paristexten av Bemkonventionen och av den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt jämte protokoll föranleder inte några lagstiftningsåtgärder. Ett svenskt tillträde tiU de materiella bestämmelserna i Paristexten av Bernkonventionen kräver emellertid att vissa av bestämmelsema i den upphovsrättsliga lagstiftningen, som f. n. bygger på 1948 års Brysseltext av Bernkonventionen, anpassas till de nya konventionsbestämmelserna.

Frågan om vilka lagstiftningsåtgärder som fordras för att Sverige skall kunna tillträda de nya materiella bestämmelserna i Bernkonventionen har utretts av en särskilt tillkallad arbetsgrupp inom justitiedepartementet. Arbetsgruppen — som här benämns utredningen — har redovisat sina överväganden i en år 1970 avgiven departementspromemoria. I promemorian föreslås vissa ändringar i upphovsrättslagen (1960: 729, URL) och fotografilagen (1960: 730, FotoL) samt tillämp-

Prop. 1973:15 73

ningskungörelsen (1964: 107, TK) till dessa lagar. Promemorian har remissbehandlats. Praktiskt taget alla remissinstanser har tUlstyrkt att Sverige ratificerar de nya materiella bestämmelsema i Bemkonventionen, De framlagda förslagen till ändringar i den svenska lagstiftningen har också på de flesta punkter mottagits gynnsamt av remissinstansema.

Ett par remissinstanser har dock avstyrkt eUer ifrågasatt om ratificering av de nya materiella bestämmelserna i art, 1—20 och därav påkallade lagstiftningsåtgärder bör ske, åtminstone f, n. Stim har ifrågasatt, om man inte före ett ställningstagande bör avvakta resultatet av den översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen som pågår inom ramen för den år 1970 tUlsatta samnordiska kommittén. Vidare har Föreningen Sveriges filmproducenter riktat kritik mot utformningen av art, 14bis, som rör bl, a, fUmavtal, Föreningen anför att bestämmelserna 1 artikeln "med inkonsekventa gränsdragningar, med undantag och undantag från undantagen" måste föranleda komplikationer och svårigheter i det internationella fUmutbytet,

Vad angår synpunkten att man bör avvakta resultatet av den översyn som f, n, sker på det nordiska planet av lagstiftningen om upphovsrätt, vUl jag framhåUa att det inte finns någon anledning anta att denna översyn kan komma att påverka bedömningen av frågan om ratificering av den reviderade Bernkonventionen, Jag vUl i detta sammanhang framhålla att frågan om ratificering diskuterades vid nordiska departementsöverläggningar i Oslo i januari 1972. Det förelåg då enighet om att Danmark, Finland, Norge och Sverige bör tillträda Paristexten av Bernkonventionen så snart som möjligt och utan att resultatet av det pågående revisionsarbetet avvaktas. Det rådde också i aUt väsentligt enighet om vUka ändringar i den upphovsrättsliga lagstiftningen som bör vidtas i samband härmed, lag anser därför inte att man behöver avvakta resultatet av översynen inom den samnordiska kommittén för att ta ställning till frågan om ratifikation av konventionen. Ratificering har som tidigare nämnts länge bedömts som angelägen från svensk synpunkt och ytterligare dröjsmål bör helst undvikas. Med hänsyn till kommitténs arbete bör emellertid revisionen av den upphovsrättsliga lagstiftningen nu begränsas till vad som är nödvändigt för ett tillträde till Paristexten av Bernkonventionen. Bedömningen av frågor av mera allmän karaktär, såsom exempelvis det av någon remissinstans berörda problemet om balansen mellan upphovsmännens intressen och det kulturella och kommersiella livets krav, bör sålunda anstå till dess att resultatet av kommitténs arbete föreligger. Samma ståndpunkt intogs från de övriga nordiska ländernas sida vid de nordiska överläggningarna. Ett undantag från denna principieUa begränsning är dock för svensk del påkallat i fråga om upphovsrätten till allmänna handlingar. Till denna särskilda fråga ber jag att få återkomma senare.

Prop. 1973:15 74

Vad sedan angår utformningen av art. 14bis i den reviderade Bernkonventionen är kritiken enligt min mening överdriven. Filmproducentföreningen har inte heller preciserat sin kritik mot artikeln. Det ar dock självklart att man inte kan ställa lika höga krav på precision av en konventionstext som på intern lagstiftning, eftersom en konvention utgör en kompromiss inte bara mellan skilda sakliga intressen utan också mellan olika länders rättssystem. Under alla förhållanden är de svagheter som eventuellt kan vidlåda denna bestämmelse inte av den betydelse att de på ett avgörande sätt bör påverka frågan om' ratifikation av hela komplexet av materiella regler i konventionen.

Under åberopande av vad nu anförts förordar jag att Sverige ratificerar Paristexten av Bernkonventionen, däri inbegripet bihanget rörande u-länderna, och den i Paris år 1971 reviderade Världskonven-tionen om upphovsrätt jämte tilläggsprotokoll.

Jag tar i det följande upp frågan om de lagstiftningsåtgärder som påkallas och vissa andra särskUda spörsmål som aktualiseras av nämnda ratifikationer. Såvitt avser Paristexten av Bernkonventionen följer jag därvid för överskådlighetens skull den i departementspromemorian valda metoden att gå igenom texten artikel för artikel.

3.4.2 Lagstiftning som föranleds av art. 1—20 i Paristexten

3.4.2.1 Bestämmelser som lämnats oreviderade m. m.

Art. 1—20 innehåller som nämnts konventionens materiella bestäin-melser. Av dessa har art. 1, 8 och 12 inte ändrats och föranleder därför ej lagstiftningsåtgärder. Art. 16—20 har rent konventionsteknisk karaktär och behöver inte återges i den interna svenska lagstiftningen.

3.4.2.2 Skyddade verk (art. 2)

I an. 2.1. finns en katalog över skyddade verk. Skyddet har i Paristexten utvidgats till att omfatta även ofixerade koreografiska verk och pantomimer. Vidare har det klarlagts att med fUmverk och fotografiska verk likställs verk som kommit till uttryck genom ett likartat förfarande.

Enligt 1 § URL åtnjuts skydd för verk oavsett på vilket sätt detta kommit till uttryck. Vad angår fotografiska verk gäller enligt 1 § FotoL att som fotografisk bild skall anses även vad som framställs genom ett med fotografi likartat förfarande. Detta uttryck får anses lika omfattande som den nya konventionsbestämmelsen. I överensstämmelse med vad som har anförts I promemorian anser jag därför att de företagna konventionsändringarna inte påkallar någon ändring i den svenska lagstiftningen.

I art. 2.2. har tagits in en bestämmelse om att unionsländerna i sin lagstiftning kan föreskriva att litterära och konstnärliga verk eller en

Prop. 1973:15 75

eller flera grupper av sådana verk inte skall åtnjuta skydd, om de inte har upptagits på ett materiellt underlag.

Enligt gällande svensk rätt åtnjuter ett verk skydd även om det inte har tagits upp på ett materiellt underlag. Som jag nyss nämnde föreskrivs i 1 § första stycket URL att den som skapat ett Utterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket, "oavsett på vilket sätt verket har kommit till uttryck". Som praktiska exempel på s. k. ofixerade verk kan nämnas vissa koreografiska verk liksom den sekvens av bilder som vid direktsändning i television framträder på mottagarapparaternas bildmtor. Utredningen finner att det för svensk del saknas anledning att utnyttja möjligheten att utesluta ofixerade verk från skydd. Förslaget har inte mötts med någon erinran under remissbehandlingen och jag finner också för egen del att det bör godtas.

Utredningen har i detta sammanhang diskuterat frågan om termen filmverk, när den förekommer på olika ställen i URL, skall anses omfatta också ofixerade fUmverk. Eftersom de olika kategorierna av verk avgränsas från varandra med hänsyn till sina inre egenskaper och inte med hänsyn till den yttre form i vilken de framträder, anser utredningen det vara mest sannolikt att termen i princip får anses täcka också ofixerade fUmverk. Utredningen har övervägt om ett förtydligande av lagtexten bör göras men har stannat för att så inte bör ske. Jag delar denna uppfattning. Det har under remissbehandlingen framgått att det kan vara något tveksamt om dessa typer av verk skall anses som filmverk. För egen del anser jag att det inte är lämpligt att binda rättsutvecklingen på denna punkt, bl. a. med hänsyn till att man i rättstillämpningen bör kunna beakta den rättspraxis som eventuellt kan utbildas utomlands.

I art. 2 har vidare införts ändrade bestämmelser om det skydd som skall tillkomma officiella texter. De nya reglerna är av betydelse för utformningen av 9 § URL. Jag kommer att beröra denna fråga i samband med förslaget till ändrade regler om upphovsrätt till allmänna handlingar (avsnitt 4.4.7).

Enligt art. 2.7. skall verk, som i sitt hemland skyddas bara som mönster och modeller, i annat unionsland endast ges det särskilda skydd som i detta land tillkommer mönster och modeller. I den nya konventionstexten har tillagts att om något sådant särskilt skydd inte förekommer i landet i fråga, verket skall skyddas som konstverk. Eftersom svensk rätt i mönsterskyddslagen (1970: 485) innehåller särskilda bestämmelser på detta område saknar bestämmelsen betydelse för vår del.

Art. 2hls innehåller regler om skyddet för politiska tal och andra offentliga anföranden och ger i princip unionsländerna rätt att från skydd helt eller delvis undanta sådana verk. Även innehållet i denna artikel har betydelse för upphovsrätten till vissa allmänna handlingar och kommer att behandlas i det följande (avsnitt 4.4.7).

Prop. 1973:15 76

3.4.2.3 Anknytningsmoment för skydd, regler om hemland m. m. (art. 3—6)

Konventionen innehåller vissa nya bestämmelser om konventionens tillämpningsområde med hänsyn tiU verkets anknytning tiU ett unionsland. Medan enligt Brysseltexten en upphovsman som tillhör unionsland åtnjuter skydd för opublicerade verk och verk som först publiceras i unionsland men däremot inte för verk som först publiceras utanför unionen, har nu den viktiga ändringen vidtagits, att upphovsman som är medborgare i ett unionsland alltid åtnjuter skydd för sitt verk (art. 3.1.a.). Med medborgare i unionsland jämstäUs den som har sin vanliga vistelseort ("residence habituelle") i sådant land (art. 3.2.). Upphovsman som inte tUlhör ett unionsland åtnjuter skydd enligt konventionen om verket publiceras först i ett unionsland eller samtidigt i ett land utanför unionen och i ett unionsland (art. 3.1.b.). Ett verk anses ha publicerats "samtidigt" i flera länder om det utkommer i ett land inom 30 dagar från den första publiceringen i annat land (art. 3.4.).

De nya bestämmelserna kräver vissa ändringar, främst i 60 § URL, 22 § FotoL och 1 § TK, vUka innehåUer regler om tUlämpningsområdet för URL och FotoL. I 60 § URL och 22 § FotoL regleras lagarnas tilllämpning i fråga om verk eller fotografisk bUd med viss närmare angiven anknytning tUl Sverige. I 60 § första stycket URL föreskrivs att vad som i lagen är stadgat om upphovsrätt är tillämpligt på verk av den som är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige, på verk av sådan statslös eller flykting som har sin vanliga vistelseort i Sverige samt på verk som först har utgivits här. Motsvarande bestämmelser finns i 22 § FotoL. Med stöd av en fullmaktsbestämmelse i 62 § URL har Kungl. Maj:t i 1 § TK föreskrivit att URL vidare skall vara tilllämplig dels på verk av utländsk upphovsman, om verket först har utgivits i främmande unionsland eller i land utanför unionen men samtidigt eller inom trettio dagar därefter i unionsland, dels på outgivet verk av medborgare i främmande unionsland. Vidare har med stöd av fullmaktsbestämmelse i 23 § FotoL föreskrivits i 6 § TK och 1 § TK äger motsvarande tillämpning i fråga om fotografisk bUd.

I promemorian konstateras att piincipen om att medborgarskap skall gmnda skydd redan är uttalad i 60 § URL och att någon ändring i denna del därför inte är påkallad. Den nya konventionsregeln om att den som har vanlig vistelseort i unionsland är jämställd med medborgare i sådant land bör däremot föranleda vissa ändringar.

Utredningen föreslår att de nuvarande bestämmelserna om skydd för verk av den som har hemvist i Sverige och av statslösa och politiska flyktingar med vanlig vistelseort här ersätts av en generell regel om skydd åt verk av den som har sin vanliga vistelseort i Sverige. Vidare

Prop. 1973:15 11

föreslås att specialregeln om vad som skall anses som "samtidig utgivning" tas in i 60 § URL. Motsvarande bestämmelser bör gälla för fotografisk bild enligt 22 § FotoL. ErUigt promemorian är det dock inte nödvändigt att återge dessa i FotoL. Utredningen föreslår att i stället i 22 § FotoL en hänvisning tas in till 60 § URL. Motsvarande ändringar bör också göras i 1 § TK beträffande verk från andra unionsländer. I promemorian framhålls att det inte är nödvändigt att som f, n, i 1 § TK upprepa bestämmelserna i 60 § URL, Det är enligt utredningen tillräckligt att i stadgandet förklara att URL:s bestämmelser om upphovsrätt skall gälla även för verk som inte har den anknytning till Sverige som avses i 60 §, om verket äger motsvarande anknytning tUl annat unionsland. Som tidigare nämnts föreskrivs i 6 § TK att 1 § skall ha motsvarande tillämpning på fotografisk bild.

Utöver vad som nu har anförts har i konventionstexten förts in vissa andra bestämmelser som torde föranleda ändringar i de nämnda svenska bestämmelsema. Konventionens tiUämpningsområde har vidgats genom att det har införts speciella anknytningsmoment i fråga om filmverk, byggnadsverk och konstverk. Även om de tidigare nämnda nationalitets- och publiceringskriterierna inte är uppfyllda, skall skydd enligt konventionen inträda dels för upphovsmän till filmverk, vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i ett unionsland (art. 4.a), och dels för upphovsmän tiU byggnadsverk uppfört i unionsland och verk av grafisk eller plastisk konst vUka utgör del av byggnad som är belägen i ett unionsland (art. 4.b.). Den sistnämnda bestämmelsen har delvis sin motsvarighet i den tidigare konventionstexten men har utvidgats i förhållande tiU denna.

Vad först gäller filmverk föreslås i promemorian att en bestämmelse motsvarande konventionens art. 4.a. tas in i 60 § URL. I samband härmed bör också tas in en i art. 15.2. införd presumtionsregel att, om annat ej visas, som producent skall anses den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av filmverket. I fråga om byggnadsverk m.m. föreskrivs redan i 60 § URL att lagens regler om upphovsrätt är tUl-lämpliga på i Sverige utfört byggnadsverk och på konstverk som har infogats i här belägen byggnad. På motsvarande sätt föreskrivs i 1 § TK att bestämmelserna i URL skall gälla även byggnadsverk av utländsk upphovsman, vilket har utförts i främmande unionsland, och verk av grafisk eller plastisk konst av utländsk upphovsman, vilket har infogats i byggnad belägen i främmande unionsland. På grundval av en redaktionell jämkning som skett i konventionstexten bör enligt utredningen regeln om konstverk i 60 § URL göras tillämplig inte bara på konstverk som har infogats i här belägen byggnad utan även på konstverk som har infogats i annan med marken fast förenad anordning. Utredningens tidigare nämnda förslag att i 22 § FotoL och 1 § TK föra in hänvisningar tUl de kriterier för tUlämpningsområdet som

Prop. 1973:15 78

anges i 60 § URL gäller också de nu nämnda bestämmelserna om filmverk, byggnadsverk och konstverk.

Utredningens förslag tUl de ändringar i den svenska lagstiftningen som föranleds av de nya reglerna om konventionens tillämpningsområde har tillstyrkts under remissbehandlingen och jag finner också för egen del att de till övervägande del bör godtas. Jag anser det emellertid inte vara lämpligt att i 22 § FoloL ta in en bestämmelse om att 60 § URL skall äga motsvarande tillämpning i fråga om rätten till fotografisk bild. I varje lag bör självständigt anges dess tUlämpningsområde. I sak samma regler som i 60 § första stycket URL bör därför tas in i 22 § FotoL. Av samma skäl godtar jag inte heller utredningens förslag att fullmaktsbestämmelsen i 23 § FotoL skall ersättas av en hänvisning i 22 § till 62 § URL.

I detta sammanhang vill jag beröra en annan fråga som har aktualiserats under utredningsarbetet, nämligen om man för framtiden bör behålla den lagtekniska lösningen att i URL och FotoL baia reglera lagarnas tiUämpning på verk med svensk anknytning medan deras tUl-lämpning på verk med utländsk anknytning regleras i TK. En ledamot av utredningen, professom Bergström, föreslår att URL:s konstruktion ändras så, att man i 60 § tar in Bernkonventionens regler om tillämpningsområdet, inbegripet dess regler om vilket land som skall anses vara ett verks hemland. För såväl enskilda som domstolar bör enligt Bergström ett sådant system bli lättare att tillämpa. Man vinner också den lagtekniska fördelen att de materiella reglerna inte behöver återges två gånger, dels i URL och dels i TK. Vidare undviks på detta sätt lättare risken för tolkningar av Bernkonventionens bestämmelser om tiUämpningsområdet som strider mot andra unionsländers tolkningar, vilka till övervägande del är grundade på en direkt tillämpning av konventionen. Bergström framhåller vidare att man med det system han förordar i framtiden kan införa särskilda regler beträffande verk med Sverige som hemland, t. ex. bestämmelser om att generella avtal med upphovsmannaorganisationer utsträcks till att gälla även icke medlemmar.

Enligt min mening skulle den av Bergström förordade lagtekniska lösningen innebära åtskUliga fördelar om man i detta sammanhang bara behövde ta hänsyn till Bernkonventionen. Det är emellertid att märka att URL:s regler också skall gälla beträffande verk med anknytning till land som är anslutet till Världskonventionen. Vissa av lagens bestämmelser skall vidare tillämpas på televisionsutsändningar från länder, som är anslutna till 1960 års europeiska konvention om skydd för televisionsutsändningar, och på framföranden, ljudupptagningar samt radio- och televisionsutsändningar som äger rum i länder anslutna tUl 1961 års konvention om skydd för utövande konstnärer, framstäUare av fonogram samt radioföretag (den s. k. Romkonventionen). Dessa

Prop. 1973:15 79

frågor regleras nu i 2—5 §§ TK, vilka inte berörs av Bergströms förslag. Det är emellertid enligt min mening inte gärna möjligt att i URL reglera lagens tillämplighet på främmande verk med ursprung i Bern-unionsland och i TK behandla lagens tillämplighet på verk m. m. med anknytning till land som har anslutit sig till andra konventioner. En sådan lösning är inkonsekvent och kan skapa förvirring. Skulle man, å andra sidan, konsekvent följa den av Bergström förordade systematiken och i URL reglera lagens tiUämplighet inom ramen för tUlämpningsområdet för alla de nämnda konventionerna, blir lagens bestämmelser på denna punkt synnerligen omfattande och otympliga. Jag förordar därför att den nuvarande systematiken behålls oförändrad. Skulle det i framtiden bli aktuellt att införa särskilda bestämmelser i URL för verk med Sverige som hemland får frågan givetvis prövas på nytt. Del synes dock troligt att frågan då kan lösas utan att den nuvarande systematiken frångås.

Utöver de tidigare nämnda förslagen till lagändringar, som är kon-ventionsbetingade, föreslås i promemorian en ändring av 61 § andra stycket URL. Nämnda bestämmelse reglerar tUlämpningsområdet för 49 § om skydd för kataloger m. m. För att få likformighet med 60 § föreslås att bestämmelsen om att 49 § skall tUlämpas på arbete framställt av den som har hemvist i Sverige eller av sådan statslös eller flykting som har sin vanliga vistelseort här ersätts med en regel om att 49 § är tUlämplig på arbete framställt av den som har sin vanliga vistelseort här. Jag biträder detta förslag.

I 60 § URL regleras tillämpningsområdet för lagens bestämmelser om upphovsrätt Frågan om svensk eller utiändsk rätt skall tUlämpas i fråga om upphovsrättsliga avtal med internationell anknytning besvaras inte av lagtexten, I promemorian uttalas att denna fråga torde vara att lösa enligt den svenska internationella privaträttens regler. En remissinstans har kritiserat detta uttalande och framhåUit att denna tolkning saknar stöd 1 förarbetena och inte framgår tydligt av lagtexten samt att ett klargörande på denna punkt är önskvärt.

För egen del vUl jag framhålla att 60 § URL jämte de med stöd av 62 § URL utfärdade bestämmelserna i TK reglerar vilka verk som åtnjuter skydd enligt svensk lag. Bestämmelsema får emellertid inte tolkas så, att de sätter eljest tillämpliga internationellt privaträttsliga regler ur spel såvitt avser avtalsrättsliga frågor. Såsom utredningen påpekat kan det därför förekomma att utländsk lag skall tUlämpas i stället för vissa av URL:s bestämmelser som reglerar avtalsrättsliga frågor, allt dock under förutsättning att frågan gäller ett verk som är skyddat enligt svensk lag. Liksom i annan privaträttslig lagstiftning gäller därför den allmänna principen att tillämpningen av svensk lag är beroende av att de internationellt privaträttsliga reglerna leder till att svensk lag skall tUlämpas på avtalsförhållandet. Det finns emellertid lika litet här

Prop. 1973:15 80

som eljest i vår lagstiftning skäl att i lagen ge uttryck för denna allmänna princip.

7 art. 3.3. finns en definition av begreppet "publicerade verk". Ett verk anses publicerat, när det är utgivet, oberoende av det sätt på vUket de särskilda exemplaren har framställts. Enligt den nya konventionstexten krävs för att publicering skall anses ha skett att utgivningen har skett "med upphovsmannens samtycke" och att exemplaren har "gjorts tUlgängliga på sådant sätt att, med beaktande av verkets art, allmänhetens rimliga behov blir tillfredsstäUt". Begreppet publicering motsvaras i URL närmast av utgivning. Enligt 8 § andra stycket URL anses ett verk vara utgivet när exemplar av verket lovligen har förts i handeln eUer eljest blivit spridda tiU allmänheten.

I promemorian uttalas att den nya definitionen med hänsyn till förhållandena i uflandet synes påkalla att ordet "lovligen" i lagtexten byts ut mot "med upphovsmannens samtycke". I övrigt föranleder enligt promemorian ändringama i artikeln inte någon ändring i den svenska lagen.

Ett par remissinstanser anser att den föreslagna ändringen inte behövs. Sveriges advokatsamfund menar att uttrycket "lovligen" bör behåUas, eftersom det enligt URL kan förekomma att ett verk kan anses utgivet utan upphovsmannens samtycke. Samfundet framhåller vidare att det från tolkningssynpunkt är mindre lämpligt att behåUa rekvisitet "lovligen" beträffande offenfliggörande vilket regleras i 8 § första stycket URL, medan man för utgivande inför en annan formulering.

I denna fråga vill jag först framhålla att begreppet publicering enligt Bernkonventionen har betydelse framför aUt när det gäller att bestämma hemland för verk. Vid diskussionerna under Stockholmskonferensen framgick att problemet väsentligen gällde huruvida publicering med stöd av tvångslicens skulle kunna utgöra publicering i konventionens mening. Syftet med konventionsändringen torde framför allt ha varit att hindra att ett verk skall kunna ges anknytning till visst land utan att upphovsmannens samtycke föreligger. Framför allt i länder utanför Bernunionen torde publicering — särskUt genom fonogram — ske med stöd av tvångslicens. Sådan publicering får enligt min uppfattning anses utgöra utgivning enligt 8 § andra stycket URL i dess nuvarande lydelse. Verk som på detta sätt fått sin första publicering utanför Sverige kan alltså enligt 60 § URL komma utanför tillämpningsområdet för URL. Detta är enligt min mening inte tiUfredsställande. Man bör därför utforma definitionen av begreppet utgivning i URL så, att den så nära som möjUgt stämmer överens med begreppet publicering i Bemkonventionen. Som föreslagits i promemorian bör därför ordet "lovligen" i 8 § andra stycket URL bytas ut mot "med upphovsmannens samtycke". Däremot påkallar konventionsändringen inte någon ändring i definitionen av begreppet offenfliggörande i 8 § första stycket URL eller

Prop. 1973:15 81

4 § FotoL, eftersom offenfliggörande i princip inte har någon betydelse för uppkomsten av skydd.

Som uttalats i promemorian torde den nya defimtionen av begreppet "publicerat verk" i art. 3,3, i övrigt inte påkalla någon ändring i svensk lag,

3.4.2.4 Upphovsmannens ideella rätt (art. 6bis)

I art. 6bis finns bestämmelser om upphovsmannens ideella rätt, dvs. hans rätt att nämnas som upphovsman till verket och att motsätta sig varje förvanskning av verket eller liknande förfarande beträffande detta som är tUl men för hans ära eller anseende. Enligt Brysseltexten skall dessa rättigheter bestå minst under upphovsmannens livstid. Enligt den nya konventionstexten gäller som huvudregel att den ideella rätten skall bestå under hela skyddstiden.

Motsvarande bestämmelse i 3 § URL och 2 § FotoL gäUer redan nu för hela skyddstiden och någon ändring i den svenska lagen behövs därför inte.

3.4.2.5 Skyddstiden (art. 7 och 7bis)

I art. 7 har införts nya bestämmelser om den tid under vUken filmverk, fotografiska verk och verk av brakskonst skaU åtnjuta upphovsrättsligt skydd. EnUgt Brysseltexten är dessa verk undantagna från den vanliga skyddstiden om 50 år från upphovsmannens död, EiUigt den nya konventionstexten gäller emellertid huvudregeln i princip även för filmverk, dock att unionsländerna kan bestämma tiden tUl 50 år från det verket med upphovsmannens samtycke gjordes tillgängligt för aUmänheten. För fotografiska verk och verk av bmkskonst har införts en minimitid om 25 år från verkets tillkomst.

Beträffande filmverk och verk av bmkskonst gäller enligt URL den i 43 § angivna vanliga skyddstiden om 50 år från upphovsmannens död. Enligt 15 § FotoL är skyddstiden för fotografier i aUmänhet 25 år från det bilden framställdes. Har fotografiet konstnärligt eller vetenskapligt värde, s. k, kvalificerat fotografi, är skyddstiden densamma som enligt URL, Den nya konventionstextens krav på skyddstid för filmverk, fotografiska verk och verk av bmkskonst är alltså uppfyllda och kräver därför inte någon lagstiftningsåtgärd.

Hovrätten för Västra Sverige har ifrågasatt, om man inte för fUmverk bör införa den enligt den nya konventionstexten alternativt medgivna skyddstiden om 50 år från det verket gjordes tUlgängllgt för allmänheten. Som skäl härför anförs att filmverk mer och mer framstår som ett gmpparbete av flera upphovsmän och att det då förefaller lämp:-ligare att knyta skyddstiden till verkets offentUggörande än till tidpunkten för en viss persons död. En sådan regel skulle emellertid, som hovrätten själv framhåller, medföra att skyddstiden regelmässigt kom-

6 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 15

Prop. 1973:15 82

mer att förkortas. Enligt min mening är detta ett skäl mot en ändring i den nuvarande ordningen. En sådan är heller inte nödvändig för tUlträde till den nya konventionstexten. Jag är därför inte beredd att nu förorda någon ändring i enlighet med hovrättens förslag. Jag utgår emellertid från att denna fråga övervägs under det pågående arbetet på en översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen.

Som jag nyss nämnde åtnjuter s, k, kvalificerat fotografi, dvs, fotografi med konstnärligt eller vetenskapligt värde, samma skyddstid som verk enligt URL, dvs. 50 år från upphovsmannens död. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet har i sitt remissyttrande föreslagit att kvalificerat fotografi skall kunna anses föreligga även om inte något särskilt värde i angivet hänseende är förknippat med bUden, En sådan ändring skulle emellertid medföra ett ingrepp i lagstiftningen som inte påkallas av ett tillträde till den nya konventionstexten och bör därför inte ske i detta sammanhang.

Jag vill i detta sammanhang även beröra frågan om s, k, skyddstidsjämförelse. Enligt art. 7.8. skall skyddstiden alltid bestämmas av lagen i det land där skydd påkaUas men skyddstiden skall, om inte detta lands lagstiftning föreskriver annat, inte överskrida den skyddstid som gäller i verkets herrUand, Häremot svarande bestämmelser finns i 1 § 3 mom, TK som föreskriver att skydd enligt svensk lag inte skall åtnjutas för utländsk medborgare i fall då den i verkets hemland stadgade skyddstiden redan har gått ut. Svensk medborgare åtnjuter emellertid aUtid skydd enligt svensk lag,

1 promemorian föreslås att nuvarande bestämmelser i TK skall behållas oförändrade. Två av utredningens ledamöter, professorerna Bergström och Strömholm, har emellertid föreslagit att regeln utformas så, att skyddstidsjämförelse skall göras bara när verkets upphovsman är medborgare i eller har sin vanliga vistelseort i land med längre skyddstid än den 50-åriga, Som skäl anförs att den nuvarande regeln medför att en svensk upphovsman, vars verk har sitt hemland i ett land med kortare skyddstid, ändå får åtnjuta 50-årig skyddstid i Sverige på grund av nationalltetsregeln i 60 § URL, medan en utiändsk medborgare i samma siuation är underkastad den kortare skyddstiden i verkets hemland. De två ledamöterna ifrågasätter, om denna regel är förenlig med den i konventionen stadgade gmndprincipen om nationell behandling. De föreslår i stället en bestämmelse av innehåll att, om skyddstiden har gått ut i verkets hemland, skydd enligt svensk lag skall åtnjutas, om upphovsmannen är medborgare eUer har sin vanliga vistelseort i Sverige eller i annat unionsland med samma eller längre skyddstid.

Som framgår av vad jag nyss sagt är enligt art. 7,8, skyddstidsjämförelse huvudregel och nationell behandling i detta hänseende är garanterad endast om lagstiftnmgen i det land där skydd påkallas föreskri-

Prop. 1973:15 83

ver sådan. Bestämmelsen i art, 7,8, måste alltså anses utgöra ett uttryckligt undantag från den princip om nationell behandling som föreskrivs i art, 5, Enligt min mening finns inte någon anledning att frångå den regel om skyddstidsjämförelse som gäller i dag. Jag förordar därför att Sverige utnyttjar rätten att begränsa skyddstiden i hithörande fall i samma omfattning som i gällande rätt. Bestämmelsen härom bör liksom nu lämpligen ingå i TK,

Bestämmelserna i art, 7 har i övrigt jämkats i vissa hänseenden, bl, a. genom att vissa förtydliganden har gjorts beträffande skyddstiden för anonyma och pseudonyma verk. Motsvarande lösningar finns redan i URL, Varken denna ändring eUer övriga jämkningar i art, 7 föranleder någon ändring i den svenska lagstiftningen.

I art. 7bis finns bestämmelser om skyddstid när upphovsrätt tillkommer flera personer gemensamt. Vissa omformuleringar i artikeln gjordes vid Stockholmskonferensen, Inte heller dessa ändringar påkallar någon ändring i den svenska lagstiftningen,

3,4,2,6 Rätten till mångfaldigande, allmänna bestämmelser (art. 9)

I art. 9 har den betydelsefulla ändringen vidtagits att upphovsman, i motsats till vad som gäller enligt Brysseltexten, tillerkänts genereU ensamrätt att mångfaldiga sitt verk (art. 9.1.). Härtill ansluter en undantagsregel enligt vilken unionsländema får tUlåta mångfaldigande i vissa fall, om detta inte gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen (art. 9.2.). Vidare anges att varje ljud- eller bildupptagning anses som mångfaldigande enligt konventionen (art. 9.3.).

Både huvudregeln i art 9.1. och bestämmelsen i art 9.3. har som uttalas i promemorian redan motsvarigheter i 2 § URL och någon ändring i den svenska lagstiftningen är därför inte påkallad av konventionens nya lydelse i denna del. Undantagsbestämmelsen i art. 9,2, uppställer relativt snäva gränser för unionsländernas möjligheter att inskränka upphovsmannens ensamrätt att mångfaldiga sitt verk. I frågan huruvida den svenska upphovsrättsllga lagstiftningen är förenlig med den nya konventionstexten vUl jag anföra följande.

Reglerna om inskränkningar i upphovsrätten är intagna i 2 kap, URL och de bestämmelser som kan vara aktuella i detta sammanhang finns i 9, 11 och 12 §§, 14 § andra stycket, 15 § andra stycket, 16—19 §§ samt 24 och 25 §§, Vad gäller 9 och 24 §§ kommer jag att behandla dem senare i samband med frågan om upphovsrätt för allmänna handlingar. Jag vill här bara nämna att jag vid utformningen av dessa bestämmelser har beaktat de krav som art, 9,2, uppställer och jag får i denna del hänvisa till avsnitt 4,4,2 och 4,4.7. I det följande skall jag i tur och ordning behandla de övriga bestämmelserna i 2 kap. URL och deras förenlighet med art, 9,2. i den nya lydelsen.

Prop. 1973:15 84

Enligt 11 § första stycket URL får enstaka exemplar av offentiiggjort verk framställas för enskilt bruk. Vad som sålunda framställs får inte utnyttjas för annat ändamål, I paragrafens andra stycke föreskrivs särskilda villkor för vissa specialfall. En motsvarighet till bestämmelsen i första stycket finns i 5 § FotoL,

I promemorian uttalas att det i praktiken har framträtt vissa tendenser till missbmk av den rätt att mångfaldiga skyddade verk som 11 § första stycket URL medger. Särskilt inom undervisningsväsendet har stadgandet utnyttjats för mångfaldigande av skyddade verk genom sten-cilering eller andra tekniska metoder i en utsträckning som går vida utöver vad som var avsett vid stadgandets tUlkomst. Internt mångfaldigat material hämtat från böcker, tidningar och uppslagsverk m. m. i upplagor som kan ha uppgått till ett par hundra exemplar har enligt promemorian i viss utsträckning fått ersätta tryckta läroböcker. Enligt utredningen kan missbmket till en del förklaras av att bestämmelsen på gmnd av sin utformning kan inbjuda tUl missförstånd. För att utesluta missförstånd och missbmk i framtiden bör bestämmelsen därför enligt promemorian omformuleras på ett sätt som i allt väsentligt stämmer överens m.ed konventionstexten. Motsvarande ändring föreslås i 5 § FotoL. En ledamot av utredningen, justitierådet Hesser, anser emellertid att en revision av bestämmelsema inte har något närmare samband med ändringarna i Bernkonventionen utan bör göras i samband med den allmänna översynen av den svenska och nordiska lagstiftningen om upphovsrätt. Enligt Hessers mening uppfyller 11 § redan de krav som den nya konventionstexten ställer.

Nästan samtliga remissinstanser är ense om att rätten till mångfaldigande enligt 11 § första stycket URL missbrukats, särskilt inom undervisningsväsendet. Däremot råder det delade meningar om huruvida en lagändring i enlighet med majoritetens förslag är påkallad i detta sammanhang.

Med den omfattning som t. ex, fotokopieringen har fått inom flera sektorer av samhällslivet är det tydligt att bestämmelserna i 11 § första stycket URL måste ses över, I överensstämmelse med vad som uttalas i direktiven till den nordiska kommittén för översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen (1971 års riksdagsberättelse s. 77) anser jag att bestämmelsen i och för sig uppfyller de krav som den nya konventionstexten uppställer och att den därför inte behöver ändras för att Sverige skall kunna tillträda denna text. I avbidan på resultatet av denna utredning förordar jag därför att 11 § första stycket URL liksom 5 § FotoL tills vidare behålls i sin nuvarande lydelse.

I fråga om 12 § (fotokopiering i arkiv och bibliotek), 14 § andra stycket (användning av konstverk i kritisk eller vetenskaplig framställning), 15 § andra stycket (återgivning av konstverk i pressen i vissa fall), 18 § (framställning av blindböcker etc), 19 § andra stycket (an-

Prop. 1973:15 85

vändande av tonsatt text i konsertprogram) och 25 § (visning och avbildning av konstverk i vissa fall m. m.), allt i URL, uttalas i promemorian att bestämmelserna är förenliga med art. 9.2. Detta har inte mött någon erinran från remissinstansemas sida. Jag ansluter mig också för egen del tUl utredningens mening. Till 25 § återkommer jag emeUertid i samband med redogörelsen för art. llbis.

17 § URL innehåller bestämmelser om ljudupptagning för undervisningsbruk. Exemplar av offentiiggjort verk får framställas genom ljudupptagning för tillfäUlgt bruk inom undervisningsverksamhet. Vissa begränsningar stadgas dock i denna rätt.

I promemorian anförs att de bestämmelser om ensamrätt för upphovsman att bestämma om ljudupptagning av sitt verk som finns i konventionens Brysseltext avser endast musikaliska verk; för litterära verk finns ej några bestämmelser härom. Då skolornas inspelningsverksamhet i huvudsak avser litterära verk, torde man därför vid URL:s tillkomst ansett sig ha haft rätt fria händer vid utformandet av den svenska bestämmelsen. Inspelningsverksamhet av detta slag torde för övrigt vid den tiden ha ansetts vara av så jämförelsevis ringa omfattning att bestämmelsen, med den begränsning av rätten att använda inspelat material som föreskrivits, ansetts utgöra en endast obetydlig inskränkning i upphovsmannens principiella rätt. En fömtsättning för att 17 § skall kunna kvarstå efter svenskt tillträde till Stockholmstexten — i varje fall med verkan mot utländsk upphovsman — är att bestämmelsen bedöms vara förenlig med art. 9.2.

Utredningen framhåller att bestämmelsen i 17 § numera har en vidsträckt tUlämpning. Särskilt skolradioprogram mångfaldigas i stor upplaga av de inom skolväsendet upprättade s. k. AV-centralema för distribution tUl skolorna. Programmen mångfaldigas också i stor utsträckning av lärarna i skolorna. Med hänsyn tUl vissa uttalanden under förarbetena anses framställda ljudband kunna bevaras upp till tre år. Utredningen pekar vidare på att den s. k, TRU-kommittén, som har till uppgift att bedriva försöksverksamhet med television och radio i undervisningsverksamhet, framställer program som är avsedda dels för Sveriges Radios skolradioverksamhet och dels för. vuxenutbUdnmgen, Med hänsyn tiU att en del av dessa inspelningar faller utanför tUlämpningsområdet för 17 § har TRU-kommittén i sina avtal med de medverkande i programmen utverkat att upphovsrätten överlåts på kommittén, så att den i sin tur kan medge mottagarna av sändningarna att inspela dessa. Dessa avtal täcker också sådana inspelningar som är fria enligt 17 §. Mot bakgrunden härav konstaterar utredningen att ett mångfaldigande av den typ som avses i 17 § numera har ett inte obetydligt ekonomiskt värde för upphovsmännen som kan förväntas öka. Med hänsyn härtill anser utredningen att 17 § i sin nuvarande form står i strid mot art. 9.2 i konventionen och att den därför bör upp-

Prop. 1973:15 86

hävas. För en sådan lösning talar också enligt utredningen svårigheten för mottagare av program avsedda för vuxenutbildning — vilka program torde falla utanför paragrafens tUlämpningsområde — att skilja mellan TRU-kommitténs program, som kan utnyttjas fritt på grund av att avtal med upphovsmännen föreligger, å ena sidan, och program framställda av Sveriges Radios skolprogramavdelning, beträffande vilka sådana avtal inte föreligger, å andra sidan.

Av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget har de flesta, företrädesvis de som företräder upphovsmännen, antingen tUlstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. En del instanser, särskUt de som företräder utbUdningsväsendets intressen, har avstyrkt att förslaget genomförs, i varje fall f. n.

För egen del finner jag att de skäl som har anförts i promemorian för att slopa 17 § inte kan frånkännas betydelse. Uppenbart är att bestämmelsen numera fått en vidsträckt tillämpning och att mångfaldigande som sker med stöd av den har ett visst ekonomiskt värde för upphovsmännen. I sammanhanget skall emellertid beaktas att lagrummet innehåller bestämda begränsningar i rätten att mångfaldiga verk genom ljudupptagning. Sålunda får exemplar som framställts med stöd av paragrafen inte utnyttjas på annat sätt än för tillfälligt bmk inom undervisningsverksamhet. Enligt departementschefens uttalande i propositionen med förslag till URL (prop. 1960: 17 s. 131) avses med "tiUfälligt bmk" att inspelningen bara får användas vid något eUer några tUlfäl-len och att detta inte får ske inom alltför lång tid från det inspelningen företogs. Första lagutskottet, som inte yrkade på någon ändring i paragrafens föreslagna lydelse, tillade i sitt utiåtande (ILU 1960: 41 s. 58) att bestämmelsen bör tolkas så, att inspelningen inte får ske för permanent bruk men bör få bevaras åtminstone "något år" samt att någon egenflig begränsning i antalet användningar inte bör anses gälla. Vid riksdagsbehandlingen gjorde departementschefen vissa uttalanden av innebörd att uttrycket "något år" väl fick anses innebära att skolorna kan bevara inspelningarna ett par tre år utan risk att anses ha överträtt stadgandet. Han framhöll vidare att permanenta inspelningar av aktualitetsprogram, såsom parlamentsdebatter etc, i stor utsträckning får göras enligt speciella regler 1 lagen.

Även om alltså vissa av de begränsningar i rätten att framställa ljudupptagningar för undervisningsändamål som lagrummet anger kan vara något vaga är det dock självfaUet betydelsefullt att de inte tappas bort vid den praktiska tillämpningen av bestämmelsen. Denna får inte användas som stöd för ren förlagsverksamhet. I sådan verksamhet får den upphovsrättsliga frågan lösas avtalsvägen. Under förutsättning att begränsningarna iakttas är emeUertid enligt min mening bestämmelsen i och för sig inte oförenlig med art. 9.2. och den behöver då inte ändras för att Sverige skall kunna tUlträda den nya konventionstexten. Emel-

Prop. 1973:15 87

lertid bör, som uttalats i direktiven till kommittén för översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen, hela frågan om paragrafens framtida bestånd och utformning övervägas under kommitténs fortsatta utredningsarbete (1971 års riksdagsberättelse s. 77).

19 § URL innehåller bestämmelser om tvångslicens för tonsättning m. m. Enligt första stycket gäller att utgiven mindre dikt eller del av dikt som blivit tonsatt får återges som text till det musikaliska verket i samband med notskrift och framföras offentligt, om inte förbud däremot utsatts vid utgivandet. Diktens upphovsman har rätt till ersättning för sådant nyttjande. När ett musikaUskt verk framförs med text får denna enligt andra stycket tUl bruk för åhörarna återges i konsertprogram el. dyl.

I promemorian uttalas bl. a. att föreskriften i första stycket är föråldrad och praktiskt taget aldrig tillämpas eUer tillämpas i så ringa omfattning att en tvångslicens inte är motiverad. Det föreslås därför att bestämmelsen utgår. Föreskriften i andra stycket kan enligt promemorian stödjas på art. 9.2. i den nya konventionstexten och bör kvarstå.

De remissinstanser som yttrat sig över förslaget att upphäva första stycket i paragrafen har i princip tillstyrkt det eller lämnat det utan erinran.

Jag delar de synpunkter beträffande paragrafens första stycke som har framförts i promemorian. Enligt min mening är bestämmelsen dessutom knappast förenlig med konventionens art. 9.1. om upphovsmannens rätt att bestämma över mångfaldigandet av sitt verk. För en del dikter kan nämligen användning som åsyftas här anses vara den normala. Jag förordar därför att 19 § första stycket upphävs. I enUghet med vad som förordas i promemorian bör däremot andra stycket kvarstå. Upphävandet av första stycket föranleder att 58 § justeras i enlighet härmed.

3.4.2.7 Citaträtten (art 10.1.)

Art. 10.1. reglerar citaträtten. Enligt Brysseltexten avser bestämmelsen bara citat ur pressartiklar. I den nya konventionstexten har den emellertid fått en mer generell innebörd och innehåller nu att citat ur ett verk som lovligen har gjorts tillgängligt för allmänheten är tiUåtna om de står i överensstämmelse med god sed och sker i den omfattnmg som rättfärdigas av ändamålet. Det sägs vidare att citat också kan innefatta lån ur tidnings- och tidskriftsartiklar i form av pressöversikter. Föreskriften har avfattats i anslutning till ett svenskt förslag som utformats efter mönster av den svenska bestämmelsen i ämnet, nämligen 14 § första stycket URL. Denna bestämmelse kan därför behållas oförändrad. Jag viU emellertid erinra om att citaträtten skall göras tUl föremål för översyn enligt direktiven för den nordiska utredningen på upphovsrättens område.

Prop. 1973:15

3.4.2.8 Lånerätten för undervisningsändamål (art. 10.2.)

Art. 10.2. reglerar lånerätten för vissa publikationer för undervisningsändamål. Bestämmelsen är i Brysseltexten tämligen vidsträckt och ger helt allmänt möjlighet att genom lagstiftning eller bilaterala avtal reglera rätten att, i den omfattning som rättfärdigas av ändamålet, göra lån dels för publikationer som är avsedda för undervisning eller har en vetenskaplig karaktär, dels för samlingar av läsestycken, I den nya konventionstexten har lånerätten gjorts mindre omfattande genom att det har föreskrivits att den enbart får avse nyttjande av verk i syfte att "Ulustrera" undervisningen ("by way of illustration", "å titre d'illustra-tion"; i promemorian översatt med "belysa"). Dessutom har tillfogats villkoret att nyttjandet skall stå i överensstämmelse med god sed, A andra sidan har det skett en utvidgning genom att rätten nu skall gälla illustration inte bara genom skrifter utan också genom radioutsändning eller ljud- och bildupptagning. Vidare har uttrycket "göra lån" utbytts mot "fritt nyttja".

De bestämmelser som närmast motsvarar art. 10.2. finns i 16 § URL. Där sägs att mindre delar av litterärt eller musikaliskt verk eller sådant verk av ringa omfång får återges i samlmgsverk till bmk vid gudstjänst eller undervisning. En förutsättning är att fem år förflutit efter det år då verket utgavs. Vidare sägs att konstverk får återges i anslutning till texten, om fem år förflutit efter det år då verket offentiiggjordes. Har ett verk tillkommit för att bmkas vid undervisning, får det dock inte tas med i samling för sådant ändamål. Upphovsmannen har rätt till ersättning för återgivande som avses här.

Bestämmelsen i 16 § avser som nämnts samlingsverk. För en bedömning av om bestämmelsen är förenlig med den nya konventionstexten är det nödvändigt att, såvitt avser publikationer för bruk i undervisningen, undersöka innebörden av det nya vUlkoret att nyttjandet får ske enbart som "illustration" i undervisningen. Tolkar man uttrycket snävt, såsom förordas av en remissinstans, avses härmed bara ett slags utvidgade citat eller belägg för en tes el. dyl. som framförs i en huvudtext. Enligt vissa uttalanden i förarbetena tUl konventionstexten bör begreppet tolkas som innebärande en "subsidiary reproduction". Ett förslag att man i rapporten skulle uttala att begreppet bör tolkas restriktivt återspeglas inte i denna och rapporten ger inte heller i övrigt någon ledning för tolkningen på denna punkt. Enligt min mening bör man därför kunna ansluta sig till den vidare tolkning som förordas av utredningen och som innebär att verk får användas för bruk vid undervisning så snart man viU illustrera något som bara behöver anges i rubriken eller i ett förord. Denna tolkning synes berättigad bl. a. med hänsyn tUl att tillämpningsområdet för art, 10,2. vid sidan av art. 10.1. om citaträtten eljest skulle bli mycket begränsad. Bakgrunden för bestäm-

Prop. 1973:15 89

melsen om lånerätt i art. 10.2. måste dock uppenbarligen ha varit att regeln om citaträtt i art, 10,1, inte ansetts tillräcklig för att tillgodose undervisningsväsendets speciella behov av åskådningsmaterial och att man därför funnit det nödvändigt att på detta område medge ett längre gående utnyttjande av verk. Jag anser därför att det inte kan anses stå i strid mot konventionen att som det sägs i 16 § URL "mindre delar av litterärt eller musikaliskt verk eller sådant verk av ringa omfång" får återges i samlingsverk. Så mycket mindre finns det fog att hysa betänkUgheter på denna punkt som ett sådant utnyttjande enligt den svenska lagen är förenat med rätt tUl ersättning för upphovsmännen.

Begreppet undervisning i art. 10.2. i den nya konventionstexten omfattar enligt rapporten från Stockholmskonferensen undervisning på alla nivåer i utbildningsanstalter och universitet, kommunala, statliga och privata skolor. Utbildning utanför sådana institutioner, t, ex, allmän undervisning som är tillgänglig för aUmänheten men inte innefattas i de nämnda kategorierna, är enligt rapporten däremot utesluten från artikelns tiUämpning, I förarbetena tiU URL har innebörden av begreppet undervisning berörts i ett par sammanhang (SOU 1956: 25 s, 215 och 232). Som utredningen anfört torde man av de uttalanden som därvid gjordes av auktorrättskommittén och som inte mötte någon gensaga vid den vidare behandlingen av förslaget, kunna dra den slutsatsen att begreppet undervisning enligt URL omfattar, förutom undervisning i skolor, universitet och andra undervisningsanstalter, dels undervisning i radio som direkt är angiven som riktad till skolor och universitet dels sådan folkbUdningsverksamhet som bedrivs i studiecirklar eller liknande organiserade grupper. Med denna tolkning stämmer begreppet enligt min mening överens med motsvarande utti7ck i art. 10.2. Det kan här nämnas att begreppet också torde stämma överens med motsvarande uttryck i andra sammanhang, t. ex. i art. Vter i den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt.

1 art. 10.2. uppställs vidare som vUlkor att utnyttjandet skall stå i överensstämmelse med god sed. Detta krav tillgodoses av de särskilda villkor som uppställs för utnyttjandet i 16 § URL.

Sammanfattningsvis finner jag i likhet med utredningen att bestämmelserna i 16 § URL om samlingsverk för undervisningen är förenliga med den nya konventionstexten. Jag vUl emellertid även här erinra om att dessa bestämmelser skall ses över enligt direktiven för den nordiska kommittén på upphovsrättens område.

1 16 § URL görs som nämnts också undantag för samlingsverk för bruk vid gudstjänst. Detta undantag saknar enligt promemorian direkt stöd i art. 10.2. men kan i stället anses täckt av art. 9.2., eftersom användningen oftast faller vid sidan av "normal" exploatering och inte, heller i övrigt oskäligt inkräktar på upphovsmannens ensamrätt till sitt verk. Av nu anförda skäl föreslås i promemorian inte någon änd-

Prop. 1973:15 90

ring i 16 § URL. Ett par remissinstanser har ställt sig kritiska till promemorians uttalanden i denna del och har framhållit att verk som är lämpliga att ta in i samlingsverk för gudstjänstbruk oftast inte finner någon användning utanför detta mångfaldigande. Som exempel nämns att skapare av sakral musik som regel inte kan räkna med att deras verk mångfaldigas annat än just i sådana samUngsverk. Det förordas därför att samlingsverk för gudstjänstbruk inte längre skall omfattas av 16 §.

Frågan om bestämmelsen i 16 §, såvitt avser samlingsverk för gudstjänstbruk, är förenlig med Bemkonventionen diskuterades redan vid tillkomsten av URL (prop. 1960: 17 s. 127). Det framhölls av dåvarande departementschefen bl. a. att det är ett viktigt samhällsintresse att lånerätt medges även i detta fall och att något hinder för tillträde till Bernkonventionens Brysseltext inte kunde anses föreligga på grund av bestämmelsen. För egen del anser jag denna vara förenlig även med Bemkonventionens Paristext. Jag vill också i denna del erinra om att lånerätten är förenad med ersättning för upphovsmännen. Huruvida det kan finnas sakliga skäl för en begränsning av lånerätten för gudstjänständamål bör emellertid övervägas under det fortsatta utredningsarbetet på det upphovsrättsliga området.

Med hänsyn till vad jag nu har sagt anser jag i likhet med utredningen att art. 10.2. inte nu kräver någon ändring i den svenska lagstiftningen. Med anledning av ett remissuttalande vill jag emellertid framhålla att en eventuell utvidgning av lånerätten såvitt avser undervisningsändamål bör övervägas under det fortsatta utredningsarbetet, varvid givetvis de i konventionen uppställda kraven skall beaktas.

3.4.2.9 Pressens lånerätt (art lObis. 1.)

Art. lObis. 1. innehåller regler om pressens lånerätt. Bestämmelsen ger i princip unionsländernas lagstiftning möjlighet att tillåta mångfaldigande genom pressen och radioutsändning eller trådöverföring till allmänheten av tidnings- och tidskriftsartiklar i aktuella ekonomiska, politiska eller religiösa frågor samt radioprogram av samma karaktär.

Motsvarande bestämmelser i svensk lag finns i 15 § URL. I dess första stycke föreskrivs att i tidning eUer tidskrift får ur annan tidning eller tidskrift tas in artikel i religiös, politisk eller ekonomisk dagsfråga, om inte förbud mot eftertryck är utsatt.

1 promemorian påpekas att Sverige i programmet till Stockholmskonferensen, på grundval av en gemensam uppfattning hos tidningsutgivare och journalister, förordade att art. 9.2. i Brysseltexten om pressens lånerätt skulle slopas. Vid Stockholmskonferensen beslöt man emellertid att bestämmelsen med vissa ändringar skulle behåUas i den nya konventionstexten. Den är dock inte längre tvingande. I promemo-

Prop. 1973:15 91

rian förordas att man på det nationella planet vidhåller ståndpunkten i programmet och sålunda upphäver 15 § första stycket URL. Detta stämmer också med vad som redan skett 1 Danmark 1 samband med 1960 års upphovsrättsliga lagstiftning.

De remissinstanser som uttalat sig i frågan har tUlstyrkt förslaget i promemorian eller lämnat det utan erinran.

I propositionen med förslag till URL anförde departementschefen (prop. 1960: 17 s. 123) att svenska journalistförbundet i sitt remissyttrande uttalat stark kritik mot att en regel om pressens lånerätt skulle tas in i den nya upphovsrättsliga lagstiftningen. Han framhöll emellertid att rätten var fastslagen i Bernkonventionens Brysseltext och att han bl. a. på grund därav inte fann anledning att föreslå upphävande av denna rätt som funnits sedan lång tid tUlbaka. Det tillades att om Bemkonventionens bestämmelser skulle komma att ändras, frågan självfallet fick omprövas.

I och för sig delar jag den i promemorian uttalade uppfattningen att 15 § första stycket URL kan upphävas. Något hinder häremot med hänsyn till Bernkonventionen föreligger numera inte. Man måste emellertid enligt min mening tiUse att det samhälls- och informationsintresse som bestämmelsen avser att gynna kommer att tillgodoses. Olika möjligheter finns i detta hänseende, t. ex. att frågan blir föremål för förhandlingar mellan berörda parter. Frågan om upphävande av bestämmelsen bör enligt min uppfattning tas upp först sedan dessa möjligheter undersökts närmare. Detta kan lämpligen ske inom ramen för det fortsatta utredningsarbetet på det upphovsrättsliga området, I avvaktan på resultatet härav bör 15 § första stycket URL lämnas orubbad,

3.4.2.10 Reportagerätten (art. lObis 2.)

/ art. lObis. 2. finns bestämmelser om rätt att ta med verk i vissa reportage. Enligt Brysseltexten får unionsländema bestämma på vilka villkor det skall vara tillåtet att för sådana redogörelser för dagshändelser, som lämnas med hjälp av fotografi, film eller radio, inspela, återge och offentligt framföra korta avsnitt av Utterära eller konstnärliga verk. Vid Stockholmskonferensen gjordes vissa ändringar i artikeln. Enligt den nya lydelsen får bara verk som ses eller hörs under dagshändelsens gång användas i reportage. Vidare får användningen bara ske i den omfattning som rättfärdigas av det informationssyfte som avses, varvid Brysseltextens begränsning tUl "korta avsnitt" har utgått. Slutligen har bestämmelsen sträckts ut till att gälla också trådöverföring.

Motsvarande bestämmelser i svensk lag finns i 21 § URL och 8 § FotoL. Vid återgivande genom ljudradio, television eller film av dagshändelse får enligt 21 § URL tas med korta avsnitt av verk som fram-

Prop. 1973:15 92

förs eller visas som ett led i dagshändelsen. Bestämmelsen i 8 § FotoL har likartat innehåU,

Enligt promemorian är den nya bestämmelsen om att bara verk som ses eller hörs under dagshändelsens gång får användas i reportage redan tillgodosedd i den svenska lagstiftningen genom orden "såsom ett led i dagshändelsen". De båda andra ändringarna bör däremot enligt promemorian medföra vissa jämkningar i 21 § URL och 8 § FotoL. Begränsningen till utnyttjande som "rättfärdigas av det informationssyfte som avses" synes med hänsyn till svensk lagstiftningsteknik bäst ske genom att lagrummen görs tillämpliga på nyhetsförmedling och att det anges att verk resp. fotografi får tas med i den omfattning som betingas av ändamålet, dvs, nyhetsförmedlingen. Begränsningen till "korta avsnitt" i 21 § URL bör utgå. Utsträckningen till trådsändning bör enligt promemorian ske genom att man i bestämmelserna använder termen "direkt överföring".

Vid remissbehandlingen har förslaget i denna del tillstyrkts eUer lämnats utan erinran av flertalet instanser, Sveriges Radio framhåUer emellertid att begreppet "nyhetsförmedling" synes vara snävare än vad som menas med information och att program med informationsvärde ibland kan ligga betydligt senare i tiden än då den händelse inträffar som avses med programmet. Man framhåller att det måste vara i strid med konventionens mening, om man i sådana fall skulle behöva inhämta upphovsmannens tUlstånd bara därför att programmet tekniskt sett inte kan rubriceras som nyhetsförmedling. Vidare har ett par instanser anfört att innebörden av orden "i den omfattning som betingas av ändamålet" är oklar. Ytterligare ett remissorgan ifrågasätter om uttrycket "framföres eller visas" i den föreslagna lagtexten stämmer överens med uttrycket "ses eller höres" i konventionstexten.

De synpunkter som Sveriges Radio har anfört förtjänar enligt min mening beaktande. Begreppet nyhetsförmedling synes vara snävare än vad som avses med redogörelser för dagshändelser enligt art, lObis, 2. I programmet för Stockholmskonferensen nämndes det att motsvarande regel i Brysseltexten i första hand avser aktualitetsprogram som bara förmedlar några episoder av en händelse. Under förutsättning att begränsningarna iakttas bl. a. med avseende på avsnittets omfattning, ansågs det å andra sidan inte förbjudet att tiUämpa bestämmelsen även på "mer omfattande program". Med hänsyn tiU vad som nu har anförts bör enligt min mening uttrycket nyhetsförmedling inte användas i lagtexten. Bestämmelsen bör vara tUlämplig inte bara på rena nyhetsprogram utan också t. ex. på kommenterande program av aktuella händelser. Detta medför bl. a. att utnyttjandet i och för sig inte behöver äga mm i omedelbar anslutning tiU den tidpunkt då ifrågavarande händelse inträffar. För att lagtexten så nära som möjligt skall stämma överens med konventionstexten bör den utformas så, att utnyttjandet

Prop. 1973:15 93

får ske vid information om dagshändelse. I den svenska lagtexten används uttrycket "verk som framföres eUer visas". För att få full överensstämmelse med konventionstexten och undanröja varje tvekan om tolkningen bör emellertid konventionens uttryck användas i lagtexten. Utnyttjandet får alltså avse verk som ses eUer hörs under dagshändelsens gång. I likhet med vad som föreskrivs i konventionen bör omfattningen av nyttjandet vidare begränsas till vad som betingas av informationssyftet. Uttrycket korta avsnitt i 21 § URL bör utgå. Som anfördes i programmet för Stockholmskonferensen kan detta uttryck inte tillämpas på t. ex. konstverk. Det får emellertid anses ligga i sakens natur att det informationssyfte som avses bara i undantagsfall motiverar annat än korta avsnitt.

Redogörelse för dagshändelse kan lämnas också genom t. ex. överföring med tråd från en central anläggning till högtalare i andra lokaler. Med hänsyn bl. a. till sådana fall bör som angetts 1 promemorian bestämmelsema i 21 § URL och 8 § FotoL ändras så, att de även omfattar trådöverföring.

Rektorsämbetet vid Umeå universitet har i sitt remissyttrande tagit upp frågan om rätten för lärosätena att i sin produktion av radio- och televisionsprogram utnyttja externt producerad text och bild. Denna fräga berör emellertid inte bara 21 § URL utan också andra bestämmelser i lagen, t. ex. rätten att göra s. k. efemära Inspelningar och att utsända verk enligt 22 §, och den har inte något samband med tillträdet till den nya konventionstexten. Frågan bör därför övervägas vid det fortsatta utredningsarbetet på det upphovsrättsliga området.

3.4.2.11 Rätten tiU offentiigt framförande m.m. (art 11 och liter) Art. 11 innehåller bestämmelser om upphovsmans ensamrätt att offentligt framföra sina verk och överföra framförandet tUl allmänheten. Art liter reglerar upphovsmans rätt att offentligt läsa upp sina verk. Dessa bestämmelser har i den nya konventionstexten förtydligats i vissa hänseenden. Bestämmelserna om upphovsmannens förfoganderätt i 2 § URL är så utformade att de omfattar samtliga de befogenheter som avses i artiklarna. Den nya lydelsen påkallar inte några ändringar i den svenska lagstiftningen,

3.4.2.12 Rätten tUl radio- och televisionsutsändning m, m, (art llbis)

I art. llbis finns bestämmelser om upphovsmans ensamrätt att låta utsända sitt verk i radio eller offentligt framföra verket i television samt att återge radioutsändning av verket. Denna ensamrätt kan enligt artikeln inskränkas genom bestämmelser om tvångslicens i nationell lagstiftning. Härigenom får intrång inte göras i upphovsmannens rätt till skälig ersättning, I promemorian framhålls att också andra undantag från huvudregeln om upphovsmannens ensamrätt får förekomma om

Prop. 1973:15 94

deras praktiska betydelse är liten eller ingen. Bestämmelserna har inte ändrats i den nya texten och medför därför i princip inte något krav på ändring av den svenska lagstiftningen. Utredningen har emellertid funnit att det med hänsyn tiU den tekniska utvecklingen ändå kan ifrågasättas om vår lagstiftning på aUa punkter är förenlig med konventionen. Detta gäller framför allt i fråga om 25 § första stycket URL. Enligt första stycket första punkten gäller att, sedan upphovsman överlåtit exemplar av konstverk eller verket getts ut, exemplar som överlåtits eller omfattas av utgivningen får spridas vidare samt verket visas offentiigt. Verket får enligt andra punkten också tas med vid inspelning av film eller televisionsprogram, om återgivningen är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller programmets innehåll.

I skrivelser tUl Kungl. Maj:t har Föreningen svenska tecknare m.fl. gjort framställning om ändring av första punkten i första stycket. Föreningen anför att det strider mot Bernkonventionen att konstverk kan visas i television utan att upphovsmannen lämnat medgivande eller får ersättning. För visning i television utan upphovsmannens samtycke kan intet annat stadgande i konventionen åberopas än art. llbis, 2,, och detta stadgande föreskriver ersättning. Föreningen hemställer om utredning av de berörda frågorna med syfte att ändra lagen så att bildkonstnärerna erhåller ersättning för utnyttjandet av deras verk.

Utredningen delar för sin del uppfattningen att bestämmelsen i 25 § första stycket första punkten om frihet att visa konstverk i television med nutida utveckling på televisionsområdet inte är förenlig med art. llbis i konventionstexten. Möjligen kunde det enligt utredningen tidigare hävdas att undantaget var av mindre vikt men en sådan uppfattning är numera med hänsyn tUl utvecklingen på televisionsområdet orealistisk. Det föreslås därför att bestämmelsen ändras. Beträffande visning av exemplar i direktsändning föreslås i anslutning till 9 § FotoL att televisionsföretag mot ersättning skall få visa konstverk om detta inte sker genom film och upphovsmannen inte meddelat förbud mot visningen eller det i övrigt föreligger särskild anledning att anta att han motsätter sig denna. Visning av exemplar av överlåtet eller utgivet konstverk genom film bör enligt promemorian följa samma regler vare sig den sker genom television eller på annat sätt. Bestämmelsen föreslås utformad så, att konstverk får tas med vid inspelning och visning av film eller televisionsprogram om återgivningen är av underordnad betydelse med hänsyn tiU filmens eller programmets innehåll.

Vid remissbehandlingen har nästan samtliga remissinstanser som yttrat sig över förslaget tillstyrkt det eller lämnat det utan erinran. Sveriges advokatsamfund anser emeUertid att man i stället bör välja den lösningen att televisionsföretaget i förväg inhämtar tillstånd och gör upp om ersättningsfrågoma. Möjlighet bör finnas att ingå avtal härom

Prop. 1973:15 95

med upphovsmannaorganisationema. Liknande synpunkter anförs av Föreningen Sveriges filmproducenter.

Jag anser också för egen del att bestämmelsen bör ändras så att konstverk inte längre fritt får visas i television. Beträffande visning av konstverk bör som huvudregel liksom nu gälla att verk som avses i 25 § första stycket — dvs, överlåtet exemplar av konstverk eller exemplar som omfattas av utgivning — fritt får visas offentligt. Som framhållits av departementschefen i prop, 1960: 17 s, 167 innebär den nuvarande bestämmelsen att rätten gäller även visning som sker genom film och television men i praktiken är inskränkt genom att själva inspelningen av filmen eller — i fall då utsändning av televisionsprogram sker med hjälp av inspelning — av televisionsprogrammet är beroende av upphovsmannens samtycke. Sådan inspelning innebär nämligen framställning av "exemplar" av verket och sådant förfarande faller i princip under upphovsmannens ensamrätt.

Som föreslagits i promemorian bör från huvudregeln om den fria visningen undantas visning genom film eller i television och det torde vara lämpligt att låta visning genom film följa samma regler vare sig den avser vanlig film eller televisionsfilm. Detta medför bl, a, att lagen kommer i bättre överensstämmelse med art, 14,1. enligt vilken upphovsman till verk generellt har rätt att låta bearbeta och återge verket genom fUm och att låta sprida sålunda bearbetade och återgivna verk. Enligt den föreslagna regeln blir visning genom film eller i television alltså i princip alltid beroende av upphovsmannens samtycke. Detta kommer att gälla all visning genom film samt för televisionens del även direktsändning. Kravet på samtycke tUl visning genom film kommer i princip att gälla både om verket redan finns upptaget på eller utgör film eller föratsätter framställning av ett särskilt "exemplar" av verket genom att det tas upp på filmen. För sistnämnda fall bör emellertid framhållas att upptagningen på film kräver samtycke och att överlåtelse av rätt till inspelning enligt tolkningsregeln i 39 § URL även omfattar rätt att visa filmen.

Vissa undantag från kravet på upphovsmannens samtycke till visning av konstverk genom film eller i television är emellertid nödvändiga. Det torde då vara lämpUgt att knyta an tUl den reglering som enligt 25 § första stycket andra punkten gäller för inspelning av film eller televisionsprogram. Detta skulle innebära att man friger visning genom dessa media, om återgivningen är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller programmets Innehåll. Några undantag därutöver bör enligt min mening inte göras. Vill ett televisionsföretag visa konstverk i andra fall bör företaget lösa frågan om visning avtalsvägen. Jag vill här påpeka att om upphovsmannen inte går med på att verket visas mot ersättning, visning inte kan ske ens med den av utredningen fö-

Prop.1973:15 96

reslagna bestämmelsen. Jag är därför inte beredd att godta utredningens förslag om införande av en regel som motsvarar innehållet i 9 § FotoL.

I anslutning tiU art, llbis har utredningen också tagit upp frågan om en ändring i den svenska lagstiftningen behövs såvitt gäller visning av litterära eller musikaliska verk i television. Enligt 23 § URL kan sådan visning i viss omfattning ske fritt. Utredningen finner emellertid att en undersökning av denna fråga, som ännu inte synes ha nämnvärd praktisk betydelse, bör anstå till en framtida revision av den upphovsrättsliga lagstiftningen, I några remissyttranden kritiseras utredningens stäU-ningstagande i denna del på den grund att en sådan visning för att uppfylla konventionens krav måste förenas med ersättning för upphovsmännen.

Som jag tidigare nämnde anses dst att undantag från den i art, llbis stadgade huvudregeln om upphovsmannens ensamrätt att offentiigt framföra ett verk i televisionen kan ske om deras praktiska betydelse är ringa. Visning av litterära eller musikaliska verk i television, t, ex, visning av manuskript, får anses vara en ren undantagsföreteelse, I likhet med utredningen anser jag därför att någon ändring av 23 § URL inte är påkallad f,n , Frågan bör dock övervägas inom ramen för det pågående utredningsarbetet på upphovsrättsområdet,

3,4,2,13 Tvångslicens för inspelning av musikaliska verk (art, 13,1.)

Art. 13.1. i dess lydelse enligt Brysseltexten innehåller bestämmelser om upphovsmannens ensamrätt att inspela musikaliskt verk och framföra sådant verk offentligt med hjälp av inspelning. Sedan vid Stockholmskonferensen antagits generella bestämmelser om upphovsmannens ensamrätt att mångfaldiga sitt verk, har art. 13.1. blivit överflödig i vad den avser inspelning; som förut nämnts stadgar art. 9.3. i Stockholmstexten uttryckligen att varje ljud- eller bildupptagning anses som mångfaldigande enligt konventionen. I vad art. 13.1. avser offentligt framförande täcks den redan av art. 11. Art. 13.1. har därför fått utgå. Såsom anförs i promemorian påverkar ändringen inte den svenska lagstiftningen.

TUl art 13.1. har vid Stockholmskonferensen överförts en förut i art. 13.2. upptagen bestämmelse om tvångslicens beträffande inspelning av musikaliska verk. Vid konferensen modifierades bestämmelsen i vissa hänseenden. URL upptar emeUertid inte någon motsvarighet till denna tvångslicens och ändringarna i konventionsartikeln är därför utan betydelse för den svenska lagstiftningen. Detsamma gäller en bestämmelse i närmast följande moment i artikeln vilket reglerar vissa övergångsfrågor som uppstod i samband med att tvångslicensen på sin tid infördes i Bernkonventionen.

Prop. 1973:15 97

3.4.2.14 Rätten tUl fUminspelning m, m. (art. 14 och 14bis)

Konventionen innehåller skilda regler om de rättigheter som tillkommer upphovsman tiU sådant litterärt eller konstnärligt verk som läggs till grand för inspelning av en fUm och de rättigheter som tillkommer upphovsmannen tiU ett filmverk. Dessa bestämmelser, vilka tidigare fanns samlade i art. 14, har nu delats upp på två artiklar, art. 14 och art. 14bis, Vissa ändringar har vidtagits i samband härmed, huvudsak-Ugen av redaktionell art. Systemet har vidare kompletterats med en reglering av rättsverkningarna av vissa fUmavtal vilken syftar tUl att i rättsligt hänseende förenkla det internationella fUmutbytet, särskilt på televisionens område. Dessa regler har tagits in i art. 14bis.

Den viktigaste ändringen i de bestämmelser som nu återfiims i art. 14 innebär att i fUmatiseringsrättigheterna även har tagits in rätt att genom tråd tUl allmänheten överföra det Inspelade filmverket. Som anförs i promemorian är emellertid bestämmelsen i 2 § URL om upphovsmans ekonomiska rättigheter så generellt avfattad att den omfattar även sådan överföring. Jag biträder därför uppfattningen att den nya konventionstexten i denna del inte påkallar någon ändring i svensk lag.

I art. 14bis återfinns som nämnts de nya bestämmelsema om vissa filmavtal. Bl. a. föreskrivs att i de unionsländer, vUkas lagstiftning bland rättsinnehavare till filmverk räknar upphovsmän som lämnat bidrag till filmverkets framstäUning, dessa upphovsmän inte kan motsätta sig fUmverkets mångfaldigande, spridning, offentliga framförande, överföring tUl allmänheten med trådutsändning, utsändning genom radio samt återgivande till allmänheten och inte heller återgivande av talade inslag i text eller översättning av dem tUl annat språk. En förutsättning är dock att upphovsmännen har åtagit sig att lämna bidrag som nu sagts och att ingen överenskommelse av motsatt eller särskilt innehåll har träffats (art 14bis 2.b,),

I 39 § URL sägs att överlåtelse av rätt till inspelning av ett litterärt eller konstnärligt verk på fUm omfattar rätt att genom fUmen på biograf, i television eller på annat sätt göra verket tillgängligt för allmänheten. Vad nu sagts skall inte gälla musikaliska verk. Enligt 27 § tredje stycket URL skall bestämmelsen tUlämpas bara i den mån annat inte har avtalats,

Presumtionsregeln i konventionen avser i motsats till 39 § URL inte avtal mellan t, ex, filmproducent och upphovsman om utnyttjande av s, k. preexistenta verk, dvs, verk som skapats före filminspelningen och som skall användas som underlag för denna. I fråga om preexistenta verk torde varje stat ha rätt att ställa upp de regler som kan befinnas lämpliga med hänsyn till nationella förhåUanden,

I fråga om den snävare grupp av avtal, som regleras i konventionen, dvs, avtal om medverkan vid inspelning av filmverk, krävs emeUertid att

7 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 15

Prop. 1973:15 98

39 § URL överensstämmer med den nya konventionstexten. Bestämmelsen i 39 § är mera generellt avfattad och nämner inte uttryckligen insättandet av texter på annat språk eller översättning av talade inslag tUl annat språk bland de rättigheter som presumeras omfattade av avtalet. I promemorian uttalas att det torde ligga i sakens natur att överlåtelse också omfattar rätt att företa de översättningar som är nödvändiga för att verket skall kunna göras tiUgängligt för allmänheten. Det framhålls att det bör vara likgUtigt, om översättningen sker genom insättande av texter på annat språk, "sous-titrage" eUer "subtitiing", eller genom införande av talade inslag på annat språk, "doublage" eUer "dubbing".

Den uppfattning som uttalas i promemorian angående räckvidden av 39 § URL har kritiserats av Sveriges författareförening och KLYS, som menar att i uttrycket "göra verket tillgängligt för allmänheten" inte kan rymmas sådana förfaranden som "subtitiing" och "dubbing".

Bestämmelsen i 39 § URL uppbärs av tanken att filmföretaget hos sig skall kunna samla olika rättigheter med avseende på filmverket så att företaget skall kunna exploatera detta utan att i varje särskilt fall behöva inhämta tUlstånd frän rättsinnehavarna. Detta har i 39 § URL uttryckts så att företaget genom avtalet om rätt tUl filminspelning även får rätt att genom filmen göra verket tillgängligt för allmänheten.

Förarbetena till lagrummet klarlägger inte närmare hur långt fUm-företagets rätt enligt 39 § sträcker sig, Auktorrättskommittén uttalade (SOU 1956: 25 s, 147) att upphovsmännens rätt omfattar, förutom visning i biografer och television, principiellt också andra förfoganden över filmen, såsom mångfaldigande av filmen samt bearbetning och översättning ("dubbing") av denna. Kommittén tog i sitt förslag upp en tolkningsregel av innehåll att överlåtelse av rätt att spela in ett verk på film även omfattar rätt att göra filmverket tUlgängligt för allmänheten, I motiven anförde kommittén att sådan överlåtelse får anses omfatta, förutom rätt till visning på biograf och annan visning, även "andra — i praktiken mindre betydelsefulla — moment i upphovsmannens rätt, främst befogenheten att sprida kopior av filmen". Beträffande motsvarande bestämmelse i förslaget till URL uttalas i propositionen (prop. 1960: 17 s. 210) bara att det ligger i sakens natur att ett fUm-företag, som är berättigat att visa en av företaget framställd film, också har rätt att framställa för visningen erforderliga kopior.

Enligt min uppfattning ger vad som nu anförts rum för viss tvekan om uttrycket "göra verket tillgängligt för allmänheten" även kan anses omfatta rätt tUl "subtitiing" och "dubbmg". Det torde emellertid vara rimligt att en tolkningsregel avseende filmavtal ges den innebörden att avtalet också omfattar sådana förfaranden. Detta torde f, ö, stämma överens med gängse praxis i branschen. Beträffande den snävare gmppen av filmavtal, dvs, sådana som avser medverkan vid inspelning av

Prop. 1973:15 99

fUmverk, är det som nämnts enligt den nya konventionstexten obligatoriskt att tolkningsregeln skaU ha detta innehåll. För att undanröja varje tvekan om omfattningen av bestämmelsen i 39 § förordar jag därför att i paragrafen direkt uttalas att avtal om fUmning även omfattar rätt att i filmen återge talade inslag i text eller översätta dem till annat språk.

Jag skall här också något beröra frågan om fUmavtal avseende musikaliska verk. Om inte annat sägs i den nationella lagstiftningen, skall enligt art, 14bis, 3, presumtionsregeln i art. 14bis.2.b. inte tillämpas på upphovsmän tUl scenariotexter, dialoger och musikaliska verk som skapats särskUt för framställningen av fUmverket samt på dettas huvudregissör. I 39 § URL görs undantag för musikaliska verk. Någon legal tolkningsregel finns alltså inte i svensk rätt för filmavtal avseende sådana verk,

I sitt remissyttrande har juridiska fakulteten vid Lunds universitet hemställt att den privUigierade ställning som upphovsmännen tUl musikaliska verk har i 39 § genom att de inte omfattas av tolkningsregeln skall tas bort och att man i stäUet skall införa regler som svarar mot konventionstexten.

Bakgrunden till att 39 § gör undantag för musikaliska verk är de särskilda förhållandena på fUmmuslkens område (se prop. 1960: 17 s. 210 och SOU 1956: 25 s. 152 och 336). I regel har kompositörerna överlåtit sina inspelnings- och utföranderättigheter på särskUda organisationer och det har visat sig att dessa inte överlåter uppföranderätt på fUmföre-tagen. Denna faktiska begränsning fann första lagutskottet vara så viktig att den borde komma tUl uttryck i lagtexten (ILU 1960: 41 s. 72). På utskottets förslag infördes undantaget för musikaliska verk i 39 §,

Som nämnts kan enligt konventionen nationell lagstiftning göra presumtionsregeln i art, 14bis,2,b, tUlämplig även på kompositörer. Huvudregeln är emellertid att presumtionen inte gäller och i fråga om pre-existerande musikaliska verk finns över huvud taget inga tolkningsföreskrifter i konventionen. Den nya konventionstexten påkallar alltså inte i och för sig någon ändring i 39 § när det gäller musikaliska verk. Inte heller synes några sakliga skäl f, n, tala för en sådan. Jag är därför inte beredd att lägga fram något förslag om ändring av 39 § i detta avseende.

Enligt art. 14bis,2,c, kan unionsland för giltighet av avtal om medverkan vid inspelning av film föreskriva att avtalet skall upprättas skriftligen för att överlåtelsen av upphovsrätten skall medföra de tidigare nämnda rättsverkningarna. Jag delar utredningens uppfattning att det inte finns anledning att uppställa krav på skriftlighet i svensk rätt,

I 30 § första stycket URL finns vissa regler om avtal om offentiigt framförande. Dessa gäller dock enligt andra stycket inte för filmverk. För dessa gäller i stället särskilda regler i 39 §, som jag nyss berört,

Prop. 1973:15 100

och i 40 § om s, k, inspelningsplikt. Utredningen menar som jag tidigare nämnt att termen filmverk får anses täcka också ofixerade filmverk. Reglerna i 39 och 40 §§ är å andra sidan bara tUlämpUga på verk som inspelats eller skall inspelas. Avtal om utnyttjande av ofixerade fUmverk saknar alltså reglering. Utredningen anser emellertid någon sådan inte påkallad. Jag har i det föregående nämnt att det kan vara något tveksamt om termen filmverk också kan anses täcka ofixerade verk men jag anser i vart fall i likhet med utredningen att någon särskild reglering inte är erforderlig beträffande ofixerade verk av den typ som det här gäller.

3.4.2.15 Vissa presumtionsregler m. m. (art. 15)

Vissa presumtionsregler om vem som skall anses som upphovsman tUl visst verk m. m. är intagna i art. 15. Vid Stockholmskonferensen kompletterades artikeln med regler dels om vem som skall anses som producent av filmverk, och dels om behörig representant för okänd upphovsman i vissa fall. Den första konventionsändringen bör, som jag tidigare föreslagit, medföra att en motsvarande regel tas in i 60 § URL (avsnitt 3.4,2,3). Den andra konventionsändringen avser främst att skapa möjligheter tUl skydd av folkloristiska verk och innebär att unionsland för upphovsman som är okänd men som kan antas tillhöra ett unionsland kan utse behörig myndighet att företräda upphovsmannen, I likhet med utredningen anser jag att någon motsvarande regel inte är påkallad för svenska förhållanden,

3.4.3 Vissa frågor rörande art. 21—38 i Bernkonventionens Paristext

Art. 21 föreskriver bl. a, att bihanget rörande utvecklingsländerna i princip utgör en integrerande del av Paristexten och art. 22—38 innehåller administrativa bestämmelser och slutbestämmelser. I fråga om det närmare innehållet I dessa artiklar hänvisar jag till den redogörelse för Paristexten som jag lämnat i det föregående. Jag vUl här bara särskUt beröra en punkt som angår förhållandet mellan Paristexten av Bernkonventionen och tidigare texter av denna konvention.

Enligt art. 34 kan ingen stat tillträda äldre texter av konventionen efter det att Paristexten har trätt i kraft. I art. 32 föreskrivs att Paristexten i princip ersätter tidigare texter i förhållandet mellan unionsländer som tillträder den, medan tidigare texter i princip fortfarande skall tillämpas mellan unionsländer som inte tillträtt Paristexten. I fråga om land utom unionen som ansluter sig till Paristexten gäller att det i princip är bundet bara av denna text och att det får tillämpa den även i förhållande till unionsland som inte är bundet av Paristexten. Bestämmelsen är baserad på en i rapporten från Stockholmskonferensen i detta sammanhang uttalad allmän princip att, eftersom det inte är fråga om olika konventioner utan om olika texter av samma konvention.

Prop. 1973:15 101

vissa relationer måste finnas mellan unionsländema även om de inte är bundna av samma text. Unionsland som är bundet av en tidigare text än Paristexten tUlämpar i princip bara denna i förhållandet tUI länder som endast är bundna av Paristexten och detta skall enligt uttrycklig föreskrift i art. 32.2. respekteras av land som bara tillträder Paristexten. Dessutom har tillagts en bestämmelse enligt vilken det land som är bundet av en tidigare text får anpassa sin skyddsnivå tUl den som gäller enligt Paristexten. Denna bestämmelse har tillkommit av det skälet att i vissa hänseenden skyddsnivån i Paristexten är lägre än enligt tidigare texter, I anslutning tUl dessa bestämmelser gäUer också en regel om att utvecklingsland som har valt att begagna sig av rättighetema enligt bihanget får tUlämpa detta också i förhållande tUl unionsland som inte är bundet av Paristexten, om detta land har medgett tUlämpningen.

Såsom anfördes i prop. 1969: 34 (s. 15) beträffande motsvarande bestämmelser i Stockholmstexten lämnar bestämmelserna inte något entydigt besked om huruvida unionsländer som inte har någon text gemensam likväl skall, såsom medlemmar av unionen, anses stå i kon-ventionsförhåUande tUl varandra. Frågan var föremål för mycken debatt under Stockholmskonferensen, varvid bl. a. från svensk sida hävdades att själva medlemsskapet i unionen bringar vart och ett av unionsländema i konventionsförhållande till vart och ett av de övriga, varvid varje land i princip tillämpar den text av konventionen som landet senast har tillträtt, även om berörda stater inte har tillträtt någon text gemensamt.

Oavsett hur den nu berörda frågan är att lösa från rättsteoretisk synpunkt torde den enligt min uppfattning sakna större praktisk betydelse för Sveriges del. I princip kommer nämligen skyddsnivån i URL även efter de ändringar som föranleds av tUlträdet tUI Paristexten att motsvara den som gäller enligt tidigare texter av konventionen och alltså uppfylla de krav som länder, vilka är bundna av en tidigare text, kan ställa på skyddet i Sverige.

4 Upphovsrätt till allmänna handlingar

4.1 Offentlighetskommittén

4.1.1 Bakgrunden till kommitténs uppdrag m. m.

Före tUlkomsten av URL reglerades upphovsrätten tUl aUmänna handlingar i 9 § 1) lagen (1919: 381) om rätt tUl Utterära och musikaUska verk. I bestämmelsen uteslöts från skydd lagar, förordningar och kungörelser samt offentiiga myndigheters, riksdagens, beredningars och kommittéers liksom kyrkUga, kommunala och andra offentiiga representationers handungar, protokoll, beslut och skrivelser "så ock andra aUmänna handlingar". Enligt härskande uppfattning hindrade dock inte

Prop. 1973:15 102

denna bestämmelse att upphovsrätt gjordes gällande tUl vissa allmänna handlingar. Detta gällde främst handlingar som hade getts in till myndighet, t. ex. vetenskapliga skrifter som åberopades vid sökande av befattning (1944 års tryckfrihetssakkunnigas betänkande, SOU 1947: 60 s. 218, och auktortättskommitténs betänkande, SOU 1956: 25 s. 166). Ett speciellt undantag från bestämmelsen i 9 § 1) i 1919 års lag om rätt till litterära och musikaliska verk infördes vidare genom lagen (1956: 590) om skydd för vissa kartor. Genom denna lag gavs skydd åt offi-cieUa kartor, upprättade inom rikets allmänna kartverk, sjökarteverket eller sjöfartsstyrelsen. I propositionen tUl lagen yttrade departementschefen (prop. 1956: 184 s. 16) bl. a. att statsverket från affärsmässiga synpunkter var i behov av upphovsrättsligt skydd för sin verksamhet för framställning av sådana kartor.

I auktorrättskommitténs förslag till lag om upphovsmannarätt tUl litterära och konstnärliga verk (SOU 1956: 25) reglerades rätten tiU verk som innefattas i allmän handling i 9 och 24 §§. EnUgt 9 § skulle författningar samt beslut och yttranden av myndighet eUer annat offentligt organ inte vara föremål för upphovsrätt. Sådan skulle däremot i princip gälla för andra allmänna handlingar. Vissa inskränkningar i sistnämnda princip gjordes dock genom bestämmelsen i 24 § i förslaget. Där angavs att förhandlingar i offentliga representationer, inför myndigheter samt vid offentliga sammankomster för överläggning om allmänna angelägenheter fick återges utan upphovsmannens samtycke. Kommittén uttalade i motiven (s, 166) att man med den omfattning som statsverksamheten hade tagit i dåtida samhällsliv inte utan vidare borde ta undan samtiiga allmänna handlingar från upphovsrätt och alltså generellt ge dem fria för eftertryck, Statiiga organ ombesörjde enligt kommittén redan då i en omfattning som tidigare var okänd affärsmässiga och kulturella uppgifter som organisatoriskt och praktiskt bedrevs i former motsvarande den enskilda företagsamhetens. Beträffande 9 § i förslaget uttalade kommittén att man, förutom att man genom densamma tillgodosåg TF:s publicitetsintresse, också från rent upphovsrättsliga synpunkter kunde motivera att författningar samt beslut och yttranden av myndigheter och andra offentiiga organ undantogs från upp-hovrättsUgt skydd, I fråga om 24 § anförde kommittén (s. 257) att det i vissa faU skulle leda tUl orimliga resultat att generellt från upphovsrättsligt skydd ta undan allt vad som i TF:s mening utgjorde aUmänna handlingar. Som exempel nämnde kommittén att om ett vetenskapligt arbete åberopades vid sökande av professur eller annan befattning och gavs in tUl den myndighet som handlade ärendet, arbetet därigenom blev att anse som allmän handling. Det skulle då med tillämpning av grandprincipen stå fritt för envar att trycka av arbetet,

Auktorrättskommitténs förslag till lösning av frågan om upphovsrätt till allmänna handlingar godtogs av det stora flertalet remissinstanser.

Prop. 1973:15 103

Några menade emellertid under åberopande av tryckfrihetsrättsliga synpunkter att sådana handlingar borde tas undan från upphovsrätt i större omfattning än kommittén förordat (prop. 1960: 17 s, 90 och 163). I det förslag till lag om upphovsrätt till Utterära och konstnärliga verk som förelades 1960 års riksdag (prop. 1960: 17) anslöt sig bestämmelserna om upphovsrätt tUl aUmänna handlingar nära till vad auktorrättskommittén hade förordat.

EnUgt 9 § i propositionen skulle författningar samt beslut och yttranden av myndighet som avses i 2 kap. 3 § TF inte omfattas av upphovsrätt Andra handlingar som upprättats hos myndighet skuUe däremot vara föremål för sådan rätt enligt vanliga regler. Departementschefen påpekade i sammanhanget att begreppet allmänna handlingar omfattade samtliga hos stats- eller kommunalmyndighet förvarade handlingar, alltså även olika tryckalster som publicerades i statens affärsmässiga eller kulturella verksamhet, såsom handböcker, kartor, kataloger, författningskommentarer o, d, I det förslag som remitterades till lagrådet hade 24 § en avfattning som i sak överensstämde med vad kommittén hade föreslagit. Lagrådet ansåg emellertid bl, a, att den i lagrådsremissen valda formuleringen inte gav tillräckligt stöd för en tillämpning som innebar att t, ex, som bevis åberopade böcker eller konstverk eller sakkunnigutlåtanden skulle åtnjuta skydd. Lagrådet föreslog därför en annan avfattning av bestämmelsen och propositionen utformades i enlighet härmed. Enligt detta förslag skulle återgivande utan upphovsmannens samtycke få ske av vad som muntiigen eller skriftligen anförs inför myndighet eller i statlig eller kommunal representation eller vid offentlig sammankomst för överläggning om allmänna angelägenheter. Utlåtanden, som bevis åberopade skrifter o, d, skulle dock få återges endast i samband med redogörelse för mål eller ärende vari de förekommit och i den omfattning som betingades av ändamålet med redogörelsen. Upphovsmannen skulle vidare ensam äga rätt att ge ut samling av sina anföranden.

Första lagutskottet underströk (ILU 1960: 41 s, 44) vid riksdagsbehandlingen av 9 § i propositionen av det var av omistligt värde att rätten att fritt återge offentiiga handlingar inte inskränktes mer än vad som var oundgängligen erforderligt. Utskottet menade att den metod som hade föreslagits i propositionen för att införa skydd för vissa grupper av sådana handlingar innebar risk för att skyddet skulle komma att gälla även för handlingar för vUka skyddsbehov inte förelåg. Som huvudregel borde enligt utskottet i stället gälla att hos myndighet upprättade handlingar inte skulle vara föremål för upphovsrätt. Genom särskUda regler borde sedan skydd ges åt de gmpper av handlingar, som kunde anses i behov därav. Vilka kategorier som därvid borde komma i fråga kunde emellertid enligt utskottet inte fastställas förrän efter ytterligare utredning. I lagen borde dock omedelbart tas upp en bestämmelse om att så-

Prop. 1973:15 104

dana kartor som avsågs med 1956 års lag om skydd för vissa kartor skulle vara föremål för upphovsrätt. Propositionens reglering av handlingar som getts in tUl myndighet godtogs i princip av utskottet. En viss omformulering förordades dock av 24 § så att denna skulle komma att omfatta även diskussion i radio och television.

Utskottet lade i sitt utlåtande fram förslag tUl ny lydelse av 9 och 24 §§ och föreslog vidare att riksdagen skulle hemställa om utredning, huruvida allmänna handlingar borde beredas upphovsrättsligt skydd i andra fall än som följde av utskottets förslag till avfattning av 9 §.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan och 9 och 24 §§ URL avfattades i enlighet med riksdagens beslut.

Den 30 juni 1961 uppdrog Kungl. Maj:t åt offenflighetskommittén att verkställa utredning rörande upphovsrätt till handlingar, upprättade hos myndighet som avses i 2 kap. 3 § TF. I direktiven uttalades bl. a. att utredningen borde syfta till att, efter en noggrann kartläggning av den omfattning i vilken de olika statliga myndighetema gav ut publikationer avsedda för avsättning hos allmänheten, pröva vilka publikationer som hade sådan karaktär att det kunde anses angeläget för statsverket att upphovsrättsligt skydd infördes. Samtidigt borde för varje särskilt fall övervägas om skydd kunde godtas med hänsyn till tryckfrihetsrättsliga principer. Motsvarande undersökning borde ske även på det kommunala området. Vidare borde kommittén överväga i vilken form eventueUt erforderliga bestämmelser borde meddelas samt om bestämmelserna skulle upptas i URL eller ges i särskild lagstiftning. Under utredningens gång överlämnades till kommittén för att beaktas vid fullgörandet av dess uppdrag en framställning av Sveriges geologiska undersökning (SGU) om sådan lagändring att upphovsrätt skulle kunna göras gällande beträffande officiell karta upprättad inom SGU,

Kommittén redovisade sina överväganden i dessa frågor genom överlämnandet av det tidigare nämnda betänkandet (SOU 1967: 28) Tryckfrihet och upphovsrätt,

4.1.2 Underlaget för kommitténs överväganden

På uppdrag av kommittén har en systematisk bearbetning gjorts av offentligt tryck som redovisas i betänkandet. Bearbetningen avser i huvudsak år 1963 och är begränsad till statligt tryck men omfattar också skrifter som har getts ut av akademierna. TUl gmnd för systematiken har lagts en uppräkning av ämnesområdena som finns i auktorrättskommitténs förat nämnda betänkande, I bearbetningen tas upp 21 gmpper av statligt tryck, I fråga om det närmare innehållet i bearbetningen hänvisas till betänkandet (SOU 1967: 28 s, 16—17),

I fråga om den statliga utgivningen av läroböcker erinrar kommittén om alt man inom skolöverstyrelsen har inrättat en arbetsenhet som under namnet SÖ-föriaget* bl, a. ger ut läroböcker for det nya gymnasiet

* SÖ-föriaget har denl julij 969 gått upp i Utbildningsföl laget Liber Aktiebolag,

Prop. 1973:15 105

i konkurrens med enskUda förlag. Planer finns också på att i någon form genom statliga insatser främja och ombesörja utgivning av akademisk kurslitteratur. Frågan om produktion av läroböcker och andra pedagogiska hjälpmedel för undervisningsväsendet över huvud taget utreds av läromedelsutredningen (1972 års riksdagsberättelse s, 259), En av dess uppgifter är att utreda frågan om inrättande av ett samhällsägt förlag för produktion av läroböcker och andra pedagogiska hjälpmedel. Kommittén erinrar vidare om att skolöverstyrelsen och universitetskanslersämbetet under år 1966 låtit verkställa en utredning angående vissa upphovsrättsliga frågor i samband med undervisningen. I denna påpekas att enUgt 9 § URL allt studiematerial som utges av t. ex, skolöverstyrelsen, skolmyndigheter på läns- eller kommunplanet, universitetskanslersämbetet, universitet och högskolor eller dessas institutioner utgör allmänna handlingar och därför kan utnyttjas fritt av envar. Detta medför enUgt utredningen två allvarliga olägenheter. Den ena är att författarna inte får upphovsrättsligt skydd för sina prestationer vUket kan medföra att det kan bli svårt för myndighet som ger ut studiematerial i egen regi att få medverkan av lämpliga författare. Den andra olägenheten är att det kan bli svårt för en sådan myndighet att få tillgång till redan tryckt material för sina utgåvor, eftersom materialet genom att införas t, ex, i en lärobok som utges av myndigheten blir så att säga allmän egendom, I den tiU utredningen fogade skrivelsen anför skolöverstyrelsen och universitetskanslersämbetet vissa kompletterande synpunkter på frågan om upphovsrätt tUl allmän handling. Man uttalar bl. a, att det, från de synpunkter som dessa myndigheter har att beakta i sitt arbete, förefaller stötande att den gällande lagstiftningen skall anses innebära att verk som annars skulle ha varit skyddat av URL, i vissa fall kan inordnas under begreppet allmän handling och därigenom helt bli undandraget upphovsrättsligt skydd. Man framhåller att upphovsrätten avser "verk" och denna rätt tillkommer "den som skapat" det. Verk i URL:s mening bör rimligen inte kunna förlora hela sin begreppsmässiga innebörd genom att förvandlas till något helt annat, nämligen en handling, med hänvisning till att verket "upprättats" inom eller inkommit till offentlig myndighet. Denna inadvertens bör enligt skrivelsen undanröjas genom att det slås fast, åtminstone som en huvudregel, att verk som avses i 1 § URL inte kan ordnas in under begreppet handUng i TF:s mening,

I offentlighetskommitténs betänkande erinras vidare om statskontorets betänkande (SOU 1967: 5) Statlig publicering vari redovisats vissa utredningar rörande den statUga pubUkations- och tryckeriverksamheten. Som ett led i arbetet har statskontoret anordnat en rundfråga till samtliga Kungl, Maj:t underställda myndigheter med undantag av de affärsdrivande verken och de miUtära myndigheterna. Statskontoret nämner att av enkäten inte har framkommit något som tyder på att upphovsrättens utformning skulle göra det svårt för myndigheterna att erhålla ma-

Prop. 1973:15 106

nuskriptbidrag. Att upphovsrätt saknas för de handlingar som upprättats hos myndighet lär emellertid enUgt statskontoret i några enstaka fall ha lett till att myndighet inte har kunnat välja den förläggare som har bedömts som förmånligast. Andra intressenter har nämUgen kunnat ställa krav på tiUgång tUl samma underiag för egen publicering. Detta har medfört att den önskvärde förläggaren inte längre har haft samma intresse av utgivningen.

Kommittén uttalar beträffande kommunalt tryck att en systematisk bearbetning liknande den som gjorts rörande det statUga trycket, inte verkställts med hänsyn bl, a, till de stora kostnaderna. Enligt kommittén finns det emellertid goda möjligheter att, på grundval av vad som kommit fram genom bearbetningen avseende det statliga trycket, ange de alster som skall skyddas med hjälp av mera allmänna kriterier. Enligt kommittén saknas sålunda anledning att räkna med att det skulle ligga till på annat sätt i fråga om kommunernas tryck,

4.1.3 Kommitténs överväganden

Kommittén uttalar inledningsvis att TF:s och URL:s regelkomplex kan sägas fuUfölja det gemensamma syftet att skapa förutsättningar för ett fritt samhällsskick och en andlig odling. En kollision kan dock uppkomma mellan principerna om allmänna handlingars offentlighet och upphovsmannens ensamrätt i fall då en allmän handling utgör litterärt eller konstnärligt verk,

I fråga om rätten att ta del av ett verk som blivit en allmän handling, uttalar kommittén att det är självklart att upphovsmannen i sådant fall inte kan bestämma över verket på det sättet att han inskränker denna gmndlagsenliga rätt. Kommittén erinrar om att frågan i vad mån principen om allmänna handlingars offentlighet skall vika för privata Intressen bestäms genom den s, k, sekretesslagen i vilken begränsningarna av offentiighetsprincipen noga anges. Enligt kommittén bör inga ytterligare begränsningar få förekomma. Kommittén konstaterar att bestämmelsen i 1 kap, 8 § TF om förbehåll för den rätt som tillkommer upphovsman blev omarbetad i samband med tillkomsten av URL, Bestämmelsen är enligt kommitténs uppfattning emellertid inte otvetydig. Kommittén förordar att förbehållet på ungefär samma sätt som före URL:s tUlkomst skall gälla bara rätten att i tryckt skrift offentiiggöra allmän handling. En sådan justering innebär enligt kommittén att en myndighet inte under hänvisning till URL kan vägra att på begäran tillhandahålla avskrift av allmän handling. Någon erinran om detta i URL är enligt kommittén inte nödvändigt. Detta skulle få betydelse inte bara i fråga om handlingar i hävdvunnen mening utan också i fråga om grammofonskivor och andra inspelningar i den mån dessa betraktas som handUngar. Rätten att ta del av allmän handling och att erhålla avskrift eller kopia därav kan således enligt kommittén få betydelse även vid tillämpningen av 45 och 46 §§ URL.

Prop. 1973:15 I07

Kommittén framhåUer vidare att 1 kap. 8 § TF i sin nuvarande lydelse också innehåller ett förbehåll i fråga om förbud att återge verk på ett sätt, som kränker den andliga odlingens intressen. Här är det enligt kommittén fråga om ett ingripande från andra utgångspunkter än dem som har med yttrandefriheten att göra och det är också utan något förbehåll i TF klart att ett sådant ingripande kan göras i enUghet med lag. Detta förbehåll föreslås därför utgå.

Enligt kommitténs mening är stadgandet i 1 kap. 8 § TF även i övrigt alltför vidsträckt i sin nuvarande avfattning. I fråga om andra verk än sådana som är allmänna handlingar uppkommer enligt kommittén inte någon konflikt mellan TF:s principer och URL:s bestämmelser. Det är utan något uttryckligt stadgande självklart att de senare kan vara till-lämpUga.

Beträffande härefter rätten till offentliggörande finner kommittén att den ståndpunkt som första lagutskottet intog i sitt utlåtande över förslaget tUl URL i denna fråga är den riktiga. Kommittén menar att det inte kan vara riktigt att genom en generell regel i URL förvandla TF:s princip om fri rätt att ge ut allmänna handUngar i tryck till ett undantag endast för vissa speciella fall. Den i grundlagen fastslagna rätten att fritt ge ut offentiiga handlingar måste vara den viktigare. Kommittén förordar därför som huvudregel att upphovsmannen inte skall ha rätt att förfoga över sitt verk, om det är en allmän handling.

Huvudregeln bör enligt kommittén få tillämpning på den stora mängden av handlingar, som upprättas hos eller inkommer till myndigheterna som ett led i deras verksamhet för förvaltning eller rättskipning. Inte bara de av auktorrättskommittén nämnda handlingstyperna — författningar, beslut och yttranden — utan också promemorior, andra utredningar och vidare partsinlagor, bevisutsagor och sakkunnigutlåtanden fyUer en sådan funktion och tiUkommer under sådana omständigheter att frågan om upphovsrätten vanligen inte kan få någon praktisk betydelse.

Kommittén konstaterar i detta sammanhang att det emellertid kan förekomma att en allmän handUng är ett verk i URL:s mening. När det gäller sådana handlingar kan enUgt kommittén skäl anföras för att göra undantag från huvudregeln och att alltså i viss omfattning bereda upphovsmannen skydd mot eftertryck. I all synnerhet gäller detta verk som har getts in till myndighet, t. ex. ett vetenskapligt arbete som åberopas i en professorskonkurrens. Det skulle, framhåller kommittén, i sådana och Uknande fall vara ett kännbart och av tryckfrihetsrättsliga skäl knappast motiverat intrång i upphovsmannens ställning, om han skulle gå miste om alla rättigheter tUl verket genom att detta gavs in till en myndighet. Enligt URL är handlingar som ges in till myndighet föremål för upphovsrätt enligt allmänna regler. Vissa begränsningar föreskrivs dock i 24 §. Kommittén uttalar att avfattningen av denna paragraf på några

Prop. 1973:15 108

punkter kan inge tvekan men stannar dock för att inte föreslå någon ändring av URL:s regler om upphovsrätt till handUngar som har inkommit till myndighet från enskild.

Vad angår handlingar som upprättats hos myndighet uttalar kommittén allmänt att det för större delen av de publikationer och skrifter som framställs hos myndighetema saknas skäl att göra inskränkning i den princip om offenfliggörande av allmän handUng som TF innehåller. Sålunda kan en vidsträckt spridning av ett verk, som av myndighet har framställts för publicering, motverkas genom upphovsrätt. Vidare kan enligt kommittén sägas att upphovsrätten här mte är så viktig som medel att tUlförsäkra upphovsmannen skälig avkastning. Om den som skapar ett verk inom en myndighet är tjänsteman hos myndigheten, får han ju lön för skaparmödan. Kommittén riktar emellertid uppmärksamheten på fall då myndighet låter framstäUa och utge handböcker, läroböcker, lagkommentarer o. d. Detta sker f. n, utan upphovsrättsligt skydd. Kommittén uttalar att man på detta område inte kan bortse från att frånvaron av sådant skydd kan medföra vissa olägenheter. En en-skUd utgivare skuUe t. ex. kunna ge ut en ny upplaga av ett verk som är slutsålt och upphovsmannen skulle då inte vara skyddad. Detta har särskild tyngd då myndigheter driver förlagsverksamhet. Det är enligt kommitténs uppfattning rimligt att myndigheterna i sådana faU för att skydda sina ekonomiska intressen kan förhindra eftertryck.

En avvägning mellan principen om fritt offentUggörande av allmänna handlingar och URL:s regler om skydd för upphovsmannen kan enligt kommittén tänkas ske genom ett system med tvångslicenser. Detta skulle innebära att det skulle stå envar fritt att återge en handling som har upprättats hos myndighet men att upphovsmannen skulle få rätt tUi ersättning. Kommittén tar upp denna fråga till närmare behandling och konstaterar att vissa omständigheter i och för sig talar tUl förmån för ett tvångslicenssystem. Främst skulle man härigenom uppnå säkerhet mot att upphovsrätten skulle komma att medföra något absolut hinder att publicera en allmän handling i fall där publicering är motiverad av hänsyn tUl meningsutbyte eUer upplysning. Ett annat motiv är att man med tvångslicens smidigare än med en förfoganderätt kan anpassa villkoren för publiceringen efter det ekonomiska intresse som föreligger hos upphovsmannen eller myndigheten. Kommittén finner emellertid vissa skäl som talar mot ett tvångslicenssystem. Främst gäller det hänsynen till upphovsmannen. En handling kan ha blivit tUlgängUg enligt TF:s regler vid en tidpunkt då upphovsmannen ännu inte betraktar den som färdig för publicering. Upphovsmannen bör enligt kommittén själv få bestämma tid och plats för publicering. Det kan enligt kommittén vidare ifrågasättas, om ett tvångslicenssystem skulle ge tillräckligt skydd åt en av myndighet bedriven förlagsrörelse. Kommittén menar att det är tveksamt om en sådan förlagsrörelse i längden kan be-

Prop. 1973:15 I09

håUa en stab av skickliga författare bland sina uppdragstagare, om förlaget inte kan erbjuda starkare garantier mot att ett privat förlag publicerar deras verk än en rätt tUl ersättning som kanske är osäker. Kommittén konstaterar i anledning härav att ett system med tvångsUcenser synes innebära ett större ingrepp i skyddet för upphovsmannen än vad som kan anses nödvändigt för att tUlgodose tryckfrihetens krav. Kommittén viU därför inte förorda ett sådant system.

De intressen som står på spel bör enUgt kommittén tUlgodoses genom att man låter vissa grupper av handlingar vara föremål för upphovsrätt enligt allmänna regler. Enligt kommitténs uppfattning bör upphovsrätten härvid i huvudsak begränsas till sådana fall då ett verk har framställts för försäljning till allmänheten. Vare sig detta sker i större omfattning, såsom då myndighet driver förlagsrörelse för utgivning av skolböcker, eller myndigheten ger ut någon trycksak bara i mera enstaka fall, kan det enligt kommittén vara rimligt att detta sker på samma villkor som annan likartad utgivning av tryckta skrifter. En regel om att upphovsrätt kan göras gällande i fall då ett verk har framställts för försäljning till allmänheten blir tillämplig i första hand när kostnaderna för verket avses bil täckta av intäkterna vid försäljningen. Inom en förlagsrörelse måste detta krav enligt kommittén tolkas så, att rörelsen i stort skall finansieras med dessa intäkter. Regeln kan emellertid bli tillämplig också i fall då kostnaderna bara delvis avses bli täckta. Kommittén framhåller dock att det är uppenbart att ett verk inte kan anses framstäUt för försäljning bara på grand av att en avgift skall tas ut som motsvarar högst kostnaderna för distribution.

Kommittén föreslår på gmnd av det anförda att en hos myndighet upprättad handling skall vara föremål för upphovsrätt om den utgör ett verk som har framställts för försäljning till allmänheten.

Kommittén uttalar att upphovsrätt bör kunna hävdas också till andra verk i vissa noga angivna fall. Ett sådant fall föreUgger enligt kommittén när en konstnär har gjort en illustration tUl en skrift som ges ut av myndighet. Denne har då inte haft skäl att räkna med annat än att illustrationen skulle komma till just denna begränsade användning. Upphovsrätten bör enligt kommittén i ett sådant fall inte bero på om skriften ges ut gratis eller mot ersättning. De skäl som i aUmänhet talar för att myndighetemas handlingar skall få offentliggöras har vidare enligt kommitténs mening i mindre mån tUlämpning på illustrationer. Kommittén finner därför rimligt att upphovsrätt skall kunna göras gällande i nu angivna faU. Regeln bör enligt kommittén utformas så, att den avser alster av bildkonst.

Kommittén tar också upp SGU:s tidigare nämnda framställning om att upphovsrätt skall kunna göras gällande beträffande officiell karta som upprättats inom SGU. Kommittén uttalar viss tvekan om sådan karta kan anses vara verk i URL:s mening men finner det dock rim-

Prop. 1973:15 HO

ligt att man anlägger samma betraktelsesätt på sådana kartor som på dem som enligt gällande lag kan erhålla upphovsrättsligt skydd. Kommittén föreslår därför att upphovsrätt skall kunna göras gällande även till SGU:s officiella kartor.

Kommittén erinrar om att vissa typer av arbeten enligt URL anses förtjänta av ett visst skydd fastän de inte är verk i lagens mening. Sålunda får enligt 49 § URL katalog, tabell eller annat dylikt arbete, vari ställts samman ett stort antal uppgifter, inte utan framställarens samtycke eftergöras förrän tio år förflutit efter det år när arbetet gavs ut. Undantag görs inte för handlingar som har upprättats hos myndighet. Kommittén förordar att om sådant arbete har upprättats hos en myndighet, denna som regel inte skall få göra gällande ensamrätt tiU arbetet. Om emeUertid arbetet har framställts för försäljning till allmänheten, talar enligt kommittén samma skäl för en ensamrätt som dem som anförts för förslaget om upphovsrätt till verk som har skapats hos myndighet. Kommittén föreslår därför att ensamrätt som åsyftas i 49 § URL skall kunna göras gällande till arbete som har upprättats hos myndighet för försäljning till allmänheten men inte i andra fall.

Kommittén berör också frågan cm vem upphovsrätten skall tillkomma när det gäller handlingar upprättade hos myndighet. Det torde enligt kommittén inte vara lämpligt att i lag ange några bindande regler härom. Är det fråga om en av myndighet bedriven förlagsverksamhet med författare som är knutna till myndigheten genom avtal, torde det i allmänhet te sig naturligt att förhållandet mellan myndighet och författare regleras på samma sätt som är vanligt i branschen. Skapas verket av en tjänsteman hos myndigheten, beror det på gällande föreskrifter om arbetet med verket skall anses ha tUlhört hans tjänsteåligganden. Är så inte fallet, kan avtal ingås om förfoganderätten till verket pä samma sätt som då detta har skapats av en utomstående,

I enlighet med de redovisade övervägandena föreslår kommittén ny lydelse av dels 1 kap. 8 § TF, dels 9 och 49 §§ URL samt 12 § FotoL.

EnUgt den föreslagna lydelsen av 1 kap, 8 § TF får rätten att i tryckt skrift offentiiggöra allmän handUng genom lag begränsas av hänsyn till upphovsmannens eller framställarens rätt.

I 9 § andra stycket URL har tagits upp de fall där enligt förslaget upphovsrätt får göras gällande till handling som är upprättad hos myndighet, dvs. när det gäller viss officieU karta, verk som framställts för försäljning tUl allmänheten samt alster av bildkonst. Kommittén anför i anslutning tUl ett uttalande i prop. 1956: 184 s. 18 att med officieU karta menas sådan karta som det enligt instruktion eller i övrigt enligt statsmakternas beslut åligger ämbetsverk att upprätta och ge ut oberoende av beställning. Utrycket "alster av bildkonst" innefattar enligt kommittén måleri och skulptur men inte arkitektur och inte heller konstmdustri eller konsthantverk. Kommittén hänför sig i detta avseende

Prop. 1973:15 111

till vissa uttalanden av auktorrättskommittén i dess betänkande (SOU 1956: 25 s, 76),

I 49 § första stycket URL, som innehåller vissa regler om kataloger, tabeller och andra sådana arbeten vari sammanställts ett stort antal uppgifter, föreslås införande av en bestämmelse enligt vilken skydd för sådant arbete som upprättats hos myndighet ges bara om arbetet framstäUts för försäljning till allmänheten.

I 12 § FotoL görs enligt förslaget en hänvisning till 9 och 49 §§ URL.

I fråga om övergångsbestämmelserna uttalar kommittén att förslaget innebär en vidgad möjlighet att göra gällande upphovsrätt. Detta stämmer enligt kommittén överens med vad som redan nu ter sig naturligt och de nya bestämmelserna bör därför gälla också i fråga om alster som har tillkommit före ikraftträdandet. Om någon har utnyttjat de nuvarande reglerna till att framställa exemplar av verk som den nya lagen inbegriper under upphovsrätten, bör han enligt kommittén ha rätt att sprida och visa dem. Likaså bör den som har gjort en trycksats eller liknande hjälpmedel få använda detta under en skäUg övergångstid. Kommittén föreslår därför att samma principer skall tillämpas som vid URL:s Ikraftträdande, Beträffande förslaget till ändring i FotoL uttalas att de nya reglerna bör gälla också fotografisk bUd som har framställts före ikraftträdandet.

4.2 Remissyttrandena över kommitténs förslag

Huvudprinciperna i kommitténs förslag godtas av flertalet remissinstanser. Förslaget har sålunda tUlstyrkts eUer lämnats utan erinran av Göta hovrätt, socialstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning, statens avtalsverk, LO, TCO, Svenska kommunförbundet. Svenska stadsförbundet och konsistorierna vid Umeå universitet samt vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola. Flera remissinstanser, såsom televerket, statens järnvägar, sjöfartsstyrelsen, skolöverstyrelsen och konsistoriet vid Göteborgs universitet samt samhällsvetenskapliga och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna vid universitetet förklarar sig Inte ha något att erinra mot kommitténs huvudprinciper men önskar att skydd i vissa fall skall beredas utöver vad kommittén har föreslagit.

Endast en remissinstans, nämligen Svenska bokförläggareföreningen, har helt avstyrkt förslaget. Föreningen anför bl, a, att det i praktiken är ogörligt att organisera en statlig utgivning så att den verkligen konkurrerar på lika villkor med andra bokförlags verksamhet. Risken är stor att StatUga myndigheter eller bolags bokförlagsrörelse utvecklas till monopolföretag inom sina verksamhetsområden. Sådana monopol skulle verka förkvävande på den rikt facetterade bokförlagsverksamhet Sve-

Prop. 1973:15 112

rlge nu har bl. a. tack vare vår hittUls synnerligen tryckfrihetsvänUga lagstiftning. Föreningen anför vidare att de av kommittén föreslagna ändringarna knappast kan vara i upphovsmännens intresse bl, a, därför att prissättningen på alstren blir mer eller mindre politiskt betingad och att royalty från myndighet därför inte är underkastad marknadens automatiska kontroll.

FLYCO tar upp frågan om inte problemet angående upphovsrätt tUl allmänna handlingar bör bli föremål för en mera genomgripande reform. Man anför att det bara är undantagsvis som föreliggande upphovsrätt hindrar förmedling tiU allmänheten av innehåUet i allmänna handlingar så att offentUghetsprincipen kränks. FörmedUngen sker i allmänhet i form av citat eller referat. Om man skuUe välja att återvända tiU den i 1960 års proposition föreslagna lydelsen av 9 § URL skulle man, för att undanröja varje risk för en icke önskvärd begränsning av tryckfriheten, kunna kompensera begränsningen genom en särskUd bestämmelse i 2 kap. TF. Denna skuUe medge en mera vittgående rätt till återgivande ur allmänna handUngar, när ett sådant återgivande sker i uppenbart syfte att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. FLYCO tiUägger att detta uttalande inte innebär någon slutgUtig ståndpunkt utan bara är avsett som ett inlägg i den ifrågavarande diskussionen.

Kommitténs uttalanden om rätten att ta del av ett verk som blivit en allmän handling berörs av justitiekanslern. Denne uttalar bl. a, att i den principiella frågan om förhållandet mellan den i 1 kap, 1 § TF stadgade rätten för envar att offentiiggöra allmänna handlingar, å ena, och upphovsmannens rätt att disponera över sitt verk, å andra sidan, bygger den gällande upphovsrättsliga lagstiftningen på att upphovsrätten med hänsyn till sin privaträttsliga karaktär inte omedelbart inskränks av TF;s bestämmelser. Det erfordras därför att det publicitetsintresse som ligger till gmnd för TF:s stadgande om rätt att offentliggöra allmänna handlmgar tillgodoses genom särskilda regler i den upphovsrättsliga lagstiftningen. Sådana regler finns f. n. i 9 och 24 §§ URL, Kommitténs förslag stämmer till sin konstruktion överens med gällande lag i det att publicitetsintresset i fråga om de allmänna handlingar som är verk i URL;s mening alltjämt tillgodoses genom bestämmelser i URL, A andra sidan kan förslaget tUl ändrad lydelse av 1 kap, 8 § andra stycket TF uppfattas som ett uttryck för en ändrad inställning i principfrågan i förhållande till gällande rätt men förslaget har inte av kommittén motiverats i enlighet därmed. Förslaget innebär att lagrummet, såvitt gäller rätten att offentliggöra allmänna handlingar, får karaktär av undantagsstadgande i förhållande tiU 1 kap, 1 § TF. Sådan karaktär synes lagrummet inte ha enligt gällande rätt. Vidare har kommittén, såvitt gäller rätten att ta del av allmän handling, ansett sig kunna begränsa upphovsmannens rätt genom att låta undantagsstad-

Prop. 1973:15 113

gandet i 1 kap, 8 § andra stycket TF avse bara rätten att offentliggöra allmän handling. För nämnda begränsning har således inte ansetts erforderligt med något stadgande i URL. Med hänsyn tUl det sagda kan enligt justitiekanslern gentemot förslaget anmärkas att det inte är helt konsekvent i den berörda principfrågan och att det lämnar rum för tvekan vilken uppfattning som förslaget bygger på. Någon större olägenhet härav torde väl inte uppkomma i den praktiska tillämpningen men det kan ändå vara skäl att söka undanröja oklarheten i detta hänseende.

Förslaget till ändrad lydelse av 1 kap. 8 § TF tUlstyrks eller lämnas utan erinran av statskontoret och Pressens samarbetsnämnd medan SACO och Svenska fotografernas förbund förordar en viss omformulering av bestämmelsen. SACO föreslår att stadgandet i stället formuleras så, att publiceringsrätten får begränsas genom lag till förmån för upphovsman eller framställare, eftersom dessas rätt enligt 86 § regeringsformen inte kan göras gällande utan just detta stöd i TF. Svenska fotografernas förbund hemställer att bestämmelsen omarbetas så, att fotografs uteslutande rätt enhgt 1 § FotoL att framställa exemplar av bild inte inskränks av TF. Svenska landstingsförbundet ställer sig tveksamt till om någon ändring behöver göras i 1 kap. 8 § TF och anför att stadgandet genom sin placering i det kapitel som behandlar rätten att i tryckt skrift offentliggöra allmän handling svårligen kan utsträckas tUl att gäUa även rätten att ta del av handling, vilken rätt avhandlas i 2 kap. TF.

Vad gäller avvägningen i materiellt hänseende mellan upphovsrätten och rätten att fritt offentliggöra allmänna handlingar har kommittén inte föreslagit någon ändring i förhållande till gällande rätt såvitt angår till myndighet inkomna handlingar. De remissinstanser som yttrat sig särskilt i denna fråga, nämligen justitiekanslern och Pressens samarbetsnämnd har förklarat sig inte ha någon erinran mot kommitténs ställningstagande.

Vad härefter angår den närmare avvägningen mellan upphovsrätt och tryckfrihetsrätt i fråga om handlingar som upprättats hos myndighet har flera remissinstanser uttalat sig om vilka grupper av handlingar som bör få upphovsrättsligt skydd. SärskUt intresse har knutits till kommitténs förslag att verk som framställts för försäljning till allmänheten skall få sådant skydd.

Förslaget har i detta hänseende tillstyrkts eller lämnats utan erinran av justitiekanslern, lantbruksstyrelsen (såvitt gäller 9 §), SGU, statens institut för konsumentfrågor, arbetsmarknadsstyrelsen, statens avtalsverk och, när det gäller det sakliga innehåUet, även av SACO. Pressetts samarbetsnämnd uttalar att om undantaget i tUlämpningen framgent begränsas till statliga förlagsartiklar eller andra närstående typer av publikationer, det inte finns någon anledning att motsätta sig den föreslagna

8 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 15

Prop. 1973:15 114

bestämmelsen från pressens sida. Skulle emellertid stadgandet kunna brukas till att åsätta olika allmänna handlingar som inte rätteligen är tänkta som försäljningsobjekt ett pris för att på så sätt hindra envar från att återge handlingen, finns anledning tiU erinran. Enligt nämnden föreligger dock såvitt kan bedömas knappast någon större risk för en utveckling i sådan riktning. Lantmäteristyrelsen förklarar sig inte yrka på någon ändring i kommitténs förslag om det genom ett motivuttalande görs klart att upphovsrätt kan föreligga även om försäljningssyftet inte är det primära men verket faktiskt är till salu och sålunda tillgängligt för alla. Konsistoriet vid handelshögskolan i Göteborg förklarar sig utgå från att lagtextens krav på framställnmg för försäljning till allmänheten är uppfyllt redan i och med att bara ett fåtal exemplar tillhandahålls som bokhandelsupplaga och huvuddelen av exemplaren går åt i utbytesverksamhet med andra institutioner. Med denna tolkning synes man enligt konsistoriet få en lämplig gränsdragning mellan upphovsrättsskyddade produkter och andra produkter av arbetet inom akademiska institutioner. Flera remissinstanser anser att kriteriet täcker flera angelägna behov men att det inte är tUlräckligt omfattande. Universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen uttalar sålunda att önskemålen om upphovsrättsligt skydd inom undervisningsområdet till en del blir tillgodosedda genom förslaget men att det inte är tUlräckligt, eftersom det inte täcker fall då av myndighet framställd undervisningsmateriel tUlhandahåUs de studerande gratis. Dessa myndigheter hemställer om ett tillägg tiU 9 § så att skyddet även kommer att omfatta verk som framstäUts för att användas huvudsakligen i undervisning. Arbetsmarknadsstyrelsen anser att en del av de nuvarande bristerna avhjälps genom förslaget men att gränsdrag ningen inte är fullt rationell.

Flera remissinstanser ställer sig kritiska till förslaget på denna punkt. Statskontoret ifrågasätter om inte kommitténs förslag till lagbestämmelse kommer att låta undantagsregeln göra ett alltför stort intrång på huvudregeln och därigenom åsidosätta det på TF grundade rättskravet. Härtill kommer att begreppet "framställt för försäljning till allmänheten" inte är lätt att definiera på ett sätt som utesluter tveksamhet i de enskilda fallen. Risk finns att tillämpningen av bestämmelsen kommer att ytterligare förstärka den mot TF riktade tendensen. Statskontoret menar att någon utväg borde finnas att på ett mera restriktivt sätt avgränsa de allmänna handlingar som verkligen av affärsmässiga skäl är i oundgängligt behov av skydd genom URL, EnUgt statskontorets mening bör kommitténs förslag tiU lydelse av 9 och 49 §§ URL kompletteras så, att skydd tUlkommer bara alster som är framstiillt för vinstgivande försäljning till allmänheten. Härigenom skulle man nå full paritet med motsvarande förhållanden inom den enskUda företagsverksamheten. En sådan bestämmelse skulle också vara väsentligt lättare att tiUämpa än den av kommittén föreslagna. Även konsistoriet vid Lunds universitet och juridiska

Prop. 1973:15 115

fakulteten vid universitetet antyder att Införande av begreppet vinstsyfte i definitionen skulle underlätta tUlämpningen av bestämmelsen.

Juridiska fakulteten vid Stockhobns universitet, som vid sin granskning av betänkandet framför allt uppmärksammat den högre utbildningens och forskningens behov, uttalar att kommitténs förslag till gränsdragning meUan skyddade och inte skyddade verk inte kan anses stämma överens med målsättningarna inom vare sig tryckfrihetsrätten eller upphovsrätten. Fakulteten fortsätter.

Om hänsyn fortfarande tages endast tiU utbUdningsområdet kan givetvis ett offentligt debattintresse vara knutet även till exempelvis en lärobok, som upprättats hos myndighet och tillhandahåUes mot betalning. SärskUt markerat kan detta mtresse bli, om läroboken av en eller annan anledning dragits ur marknaden, t. ex. en lärobok i sexualkunskap, som förmenas bygga på föråldrade idéer. VUl en tidning icke blott citera utan i sin helhet publicera texten i debattsyfte, bör upphovsrätten rimligen icke utgöra hinder härför. A andra sidan påkallar intresset av fritt meningsutbyte och allsidig upplysning icke att en lärobok, som upprättats hos myndighet och tillhandahålles gratis, under alla omständigheter får mångfaldigas av vem som helst. Finns en upplaga fortfarande tillgänglig hos myndigheten, går det ju bra att rekvirera exemplar därifrån. Är exemplar icke längre tUlgängliga, kan detta bero på att myndigheten anser en omarbetning nödvändig. Att en enskild då skall kunna i förvärvssyfte tUlhandahålla exemplar av den föråldrade upplagan, kan i varje fall Icke gmndas på något publicitetsintresse. Dessutom måste det över huvud medföra avsevärda tillämpningssvårigheter att draga gränsen vid att verket framställts för försäljning till aUmänheten. Kommittén har själv understmkit dessa svårigheter, då man förmenar, att Statens Of-fentUga Utredningar, ehuru genomgående försålda till allmänheten, stundom för ett påfallande högt pris, dock icke skulle anses framställda för försäljning till allmänheten. Tydligen är det icke heller en viss upplaga, utan verket såsom sådant, som skall vara framställt för försäljning. Om myndigheten senare, t. ex. vid utgivande av ett nytryck, bestämmer att det skall tillhandahållas utan avgift, skulle upphovsrätten dock bestå. Slutiigen förefaller det ur tryckfrUietssynpunkt mindre tilltalande, att myndigheten — som ju här utgör den kontrollerande — skall genom egna beslut om avgift kunna utestänga verket från att tryckas av i det fria meningsutbytets intresse.

Fakulteten anför fortsättningsvis att någon meningsskiljaktighet inte råder om att författningar samt beslut och yttranden av myndighet över huvud inte bör vara föremål för upphovsrätt. Bestämmelser härom kan lämpligen finnas i 9 § URL. Vad i övrigt angår handlingar som är upprättade hos myndighet förefaller det klart att en generös tillämpning av citat- och referaträtten är fullt tillräcklig från tryckfrihetssynpunkt när det gäller verk som redan finns tUlgängliga i tryck. Det är först när ett hos myndighet upprättat verk inte har offentiiggjorts i tryck som befogenheten att trycka av innehållet får så stor vikt ur informations- och debattsynpunkt att en "citaträtt" som omfattar hela verket blir av betydelse. Sker publiceringen inte i informations- eller debattavsikt utan i

Prop. 1973:15 116

förvärvssyfte bör däremot rätt tiU eftertryck mte föreligga. Dessa synpunkter bör kunna tillgodoses bl, a. genom att man i 24 § URL tar in en bestämmelse av innehåll att handUngar som är upprättade hos myndighet får återges utan upphovsmans samtycke, dock inte där återgivandet uppenbariigen sker i annat syfte än att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, som begränsat sig till frågan om konsekvenserna av förslaget för framställningen av undervisningsmateriel inom universitet och högskolor, bestrider att försäljnings-avsUiten är ett lämpUgt kriterium när det gäller verk inom undervisningsområdet. Fakulteten vUl mte yrka på att kommitténs tillägg tiU 9 § URL skaU slopas men förordar ett tillägg enligt vilket upphovsrätt skall kunna göras gällande tiU "verk som framställts för att användas huvud-sakUgen i undervisning".

Konsistoriet vid Lunds universitet och juridiska fakulteten vid universitetet menar att den bästa lösningen skulle vara att använda sig av en enumerationsmetod för att ange vilka verk som skall ha skydd. Förslagsvis skulle sålunda upphovsrätt kunna göras gällande tUl läroböcker, handböcker (inklusive lagkommentarer), vetenskapliga arbeten och kartor, eventueUt tUl ytterligare en eller flera kategorier av verk som är att hänföra under 9 § URL,

Lantbruksstyrelsen ställer sig tveksam tiU förslaget att skydd enligt 49 § URL för verk som framstäUts hos myndighet skall beredas bara om verket framställts för försäljning tUl allmänheten. Enligt styrelsens mening kan i särskilda faU skäl tala för att en myndighet bör kunna hindra en reproduktion i annan ordning än genom myndighetens egen försorg. Lantmäteristyrelsen anser sig av liknande skäl inte kunna tillstyrka kommitténs förslag på derma punkt. Postverket påpekar att verket i sin kommersiella verksamhet ger ut kataloger, tabeller m, m, som med verket konkurrerande företag självfallet inte bör få trycka av och distribuera i sin egen verksamhet. Verket framhåller att sådana tryckalster i flertalet fall inte är åsatta något pris utan att ersättning för framställnings- och distributionskostnader i stället tas ut indirekt genom att viss hänsyn tas till dessa kostnader vid prissättningen av de tjänster som tryckalstret säljer. TRU-kommittén framhåller att stora delar av dess produktion troligen inte kommer att kunna anses framställda för försäljning till allmänheten och att för dessa produkter upphovsrätt inte kan göras gällande enligt förslaget TRU-kommittén finner det därför synnerligen angeläget att de tillägg som kan komma att göras till 9 § URL utformas så, att också de produkter som TRU-kommittén enligt utredningsdirektiven skaU producera ges upphovsrättsligt skydd,

FLYCO anför exempel på tUlämpning av kommitténs förslag i olika tänkta fall och uttalar att den föreslagna gränsdragningen är otillfredsställande och troUgen omöjlig att upprätthålla i praktiken. Genom kra-

Prop. 1973:15 117

vet på försäljningsavsikt utestänger man en stor sektor av författarverksamheten från upphovsrättsUgt skydd. Organisationen hemställer att upphovsrätt i stället skall få göras gällande så snart den hos myndighet upprättade handling som upptar verket framställts för att ges ut, dvs, enligt 8 § URL för att föras i handeln eller på annat sätt spridas tUl allmänheten. Därigenom skulle även verk som utdelas gratis eller säljs till allmänheten till ett symboliskt pris få skydd. Motsvarande ändring bör göras i förslaget till 49 § URL,

Stim, till vars yttrande Svenska musikförläggareföreningen u. p. a. ansluter sig, finner det vara oförenligt med upphovsmännens rättmätiga intressen att upphovsrätt skall kunna göras gäUande bara till verk som framställts för försäljning till allmänheten. Denna gränsdragning kan inte accepteras. Man framhåller att situationen blir än allvarligare, om i en framtid kostnadsfritt studiematerial blir en realitet. Man hemställer därför att kommitténs förslag tUl ny lydelse av 9 § URL kompletteras så, att upphovsrätt skall kunna göras gällande även till verk som i form av handböcker, läroböcker, inspelningar eller annan form av studiematerial framställs av myndighet och av denna kostnadsfritt delas ut för användning vid undervisning och utbildning.

Även Svenska bokförläggareföreningen ställer sig kritisk till förslaget på denna punkt och menar att bestämningen "som framställes för försäljning till allmänheten" torde vara helt oanvändbar som rekvisit i sammanhanget.

Utredningens förslag att skydd skall tillkomma vissa officiella kartor har föranlett uttalanden av en del remissinstanser. Sålunda har statskontoret, SGU och Pressens samarbetsnämnd tillstyrkt förslaget eller förklarat sig lämna detta utan erinran.

Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet menar att med dess förslag till mera generell avfattning av 24 § URL det särskilda skyddet för officiella kartor kan utgå. Konsistoriet vid Lunds universitet och juridiska fakulteten vid universitetet uttalar att den föreslagna särregeln beträffande kartor inte synes ha motiverats på ett övertygande sätt. Vidare uttalas att kartor väl i allmänhet inte äger tillräckligt individuell prägel för att erhålla upphovsrättsUgt skydd men att skydd enligt 49 § URL ej säUan kan bli aktuellt.

Rikets allmänna kartverk och lantmäteristyrelsen finner det inte rimligt att lagstiftaren överlämnar åt domstolarna att avgöra, om ifrågavarande kartor är att betrakta som verk. Lantmäteristyrelsen framhåller att ett definitivt ställningstagande i denna del behövs, särskilt som gällande reglering av utgivningsrätten synes ha utgått från att upphovsrätt verkligen föreligger. Kartverket påpekar att kommittén i 49 § släppt kravet på verk och att motsvarande i klarhetens och rättstillämpningens intresse med än större skäl bör kunna göras i 9 § då man ju där direkt anger vilka produkter det gäller. Verket framhåller vidare att enligt dess

Prop. 1973:15 118

uppfattning kriterierna på vad som avses med verk framstår som allt
mer föråldrade i en tid då många verk som av tungt vägande skäl bör
åtnjuta upphovsskydd framställs av grupper av individer med olika tek
niska hjälpmedel, ofta i synnerligen invecklade kombinationer. Verket
förklarar sig dock inte kunna hävda annat än att de officiella kartorna
är verk i URL:s mening. I

SGU uttalar att enligt dess mening geologiska kartor utan tvekan är att anse som verk eftersom de gmndar sig på en vetenskaplig analys och tolkning av själva fältobservationerna och därmed fyller kraven på originalitet och självständighet.

Kommitténs uttalande att begreppet "arbete vari sammanställts ett stort antal uppgifter" anses kunna innefatta karta har föranlett en del kommentarer. Lantmäteristyrelsen framhåller att stadgandet med denna tolkning kan få avsevärd betydelse för vissa inom lantmäteriet sammanställda kartor och att det med hänsyn till det ekonomiska intresset av att kunna skydda dessa produkter är viktigt att frågan blir fullt klarlagd. Styrelsen anser sig emellertid inte kurma tillstyrka förslaget att ensamrätten enligt 49 § för myndigheternas del skall begränsas till arbeten som framställts för försäljning tUl aUmänheten. Rikets allmänna kartverk framhåller att skydd enligt 49 § URL är otillräckligt dels därför att skyddet löper ut efter tio år, dels därför att kartoma efter utgivningen revideras en eller flera gånger utan att huvudinnehållet ändras varför skyddet kan vara svårt att upprätthålla.

I en del yttranden begärs att skyddet skall utvidgas även till en del andra kartor än dem som kommittén angett. Sålunda hemställer lantmäteristyrelsen att skydd skall beredas den s, k. fastighetskartan, dvs, den av kartverket upprättade ekonomiska kartan som av lantmäteriet hålls a jour beträffande fastighetsindelningen. Rikets allmänna kartverk framhåller att verket enligt sin instruktion mot full kostnadstäckning framställer s.k, fotogrammetriska produkter på bestäUning av myndigheter och enskUda och att skyddet för dessa produkter inte är klart enligt kommitténs förslag. Kartverket hemställer att den begränsning som Ugger i att försäljningen skall vara riktad till allmänheten skall utgå för dessa produkter.

En del remissorgan har uttalat sig om kommitténs förslag att skydd skall tillkomma alster av bildkonst. Justitiekanslern anser det tveksamt om sådana verk kan vara att hänföra tUl handlingar som upprättats hos myndighet och SACO ifrågasätter om sådana alster bör er-håUa skydd. Enligt SACO borde på de av kommittén anförda skälen med lika fog också alster av Utterärt skapande, t. ex. en dikt skyddas. Juridiska fakulteten vid Stockholms utiiversitet menar att med det förslag till mera generell avfattnmg av 24 § URL som fakulteten för fram det särskilda undantaget för alster av bildkonst kan slopas. Pressens samarbetsnämnd finner däremot det föreslagna skyddet rimligt Svenska

Prop. 1973:15 119

fotografernas förbund gör en del påpekanden som redovisas i det följande i anslutning till yttrandena över de föreslagna ändringarna i FotoL.

Några remissorgan har berört frågan om skydd för upphovsmannens ideella rätt.

Justitiekanslern framhåller att det med hänsyn till i Bemkonventionen uppställda krav på minimirättigheter bör övervägas, om det inte är möjligt att på ett bättre sätt än enUgt förslaget tillgodose upphovs-' mannens ideella rätt såvitt gäUer upprättade handlingar. För dessa lär publicitetsintresset Uksom i fråga om inkomna handlingar i och för sig inte kräva mera än en rätt att få återge handlingarna. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet anför liknande synpunkter och understryker att art. 9.2. i Bernkonventionens Stockholmstext minst av allt ger stöd för att låta upphovsrätten helt falla bort beträffande vissa verk. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet framhåller att frånvaron av skydd innebär att en känd universitetslärare som utarbetat en skrift eller ett televisionsprogram måste finna sig i att skriften eller programmet återges av någon utomstående under hans namn med ändringar som kanske är högst skadliga för hans vetenskapliga anseende. Konsistoriet vid Lunds universitet och juridiska fakulteten vid universitetet anför att den roll som den ideella rätten spelar i sammanhanget borde göras till föremål för särskild utredning.

FLYCO framhåller att ett särskilt problem föreligger i nuvarande läge. Varje allmän handling som enligt 9 § URL faller utanför upphovsrätten, står också utan skydd för den ideella rätten. Förvanskningar, felcitat och liknande kan sålunda inte påtalas. Detta måste vara ett synnerligen otUlfredsställande resultat av omsorgen om tryckfriheten och om säkerställandet av korrekt Information till allmänheten.

I det föregående har nämnts önskemålen från en del remissorgan om skydd även för andra kategorier av verk än dem som utredningen föreslagit. Även en del andra önskemål i denna riktning har framförts. Televerket hemställer om skydd för sådana hos myndighet upprättade handlingar beträffande vilka från konkurrenssynpunkt behov föreligger för staten av skydd mot publicering i tryckt skrift utan framställarens samtycke. Verket nämner Uksom statens järnvägar särskilt att konstruktionsritningar och arbetsbeskrivningar o. d. bör få skydd. Också i en del andra yttranden, t ex. av postverket och sjöfartsstyrelsen, påpekas önskvärdheten av att upphovsrättsligt skydd bereds i något vidare omfattning än kommittén föreslagit bl, a, för att man i annat fall får svårt att konkurrera med enskilda företag som gör eftertryck och som inte belastas av t, ex. manuskriptkostnader. Postverket nämner, utan att framställa något direkt yrkande, att det skulle vara önskvärt med skydd enligt URL i vissa sammanhang även för verk som inte framställts för försäljning till allmänheten, t. ex. när det gäller bidrag till personaltidning.

Prop. 1973:15 120

De av kommittén föreslagna ändringarna i FotoL tillstyrks eller lämnas utan erinran av statskontoret, postverket, arbetsmarknadsstyrelsen, statens institut för konsumentfrågor och Pressens samarbetsnämnd. Televerket framställer önskemål om att ensamrätt skall kunna göras gällande även till fotografisk bild av vetenskapligt värde.

Lantmäteristyrelsen och rikets allmänna kartverk hemställer att den föreslagna ändringen i 12 § FotoL inte kommer till stånd eller ges en annan utformning. Styrelsen framhåller att fotografier knappast har samma betydelse från tryckfrihetssynpunkt som det skrivna ordet och att eftertryck av bilder i tryckta publikationer torde medföra risk för olämpliga förvanskningar. Styrelsen ifrågasätter om tillräckliga skäl anförts för de föreslagna generella begränsningarna. Vidare framhålls att en konsekvens av förslaget synes kunna bli att viktiga gmpper av bUder förlorar nuvarande gmndläggande skydd, särskilt flygbUder som framställts vid kartverket. Skyddsbehovet är uppenbart bl. a. av ekonomiska skäl och det synes tveksamt om bUderna är hänförliga till arbeten som avses i 49 § URL. Kartverket framhåller att den föreslagna ändringen av 12 § FotoL kan skapa tveksamhet om kartverkets rätt genom att skyddet görs beroende av 9 och 49 §§ URL. Om man bortser från rena undantagsfall då en flygbUd kan anses som alster av bUd-konst, torde nämligen karaktären av verk vara tveksam. Härigenom skulle enhgt verket möjligheten till skydd enligt 9 § bortfalla och rätten i princip få gmndas på 49 § URL, eftersom flygbUder får anses utgöra arbeten vari ett stort antal uppgifter sammanställts.

Svenska fotografernas förbund uttalar att de föreslagna hänvisningarna i 12 § FotoL till vad som enligt URL skall gälla för officiell karta och verk som framställts för försäljning till allmänheten samt för verk som avses i 49 § URL inte skapar några tolkningssvårigheter eller problem vid tUlämpningen, Sådana svårigheter kan däremot enligt förbundet uppstå när det gäller hänvisningen till bestämmelserna om alster av bildkonst. Förbundet påpekar att kommittén uttalat att en tillämpning av den föreslagna bestämmelsen på fotografiska bilder torde leda till att ensamrätt, oberoende av vad som gäller på grund av övriga bestämmelser, kan göras gällande till fotografisk bild, vUken som sägs i 15 § andra stycket FotoL äger konstnärligt värde. Förbundet påpekar alt en viss individuell prägel krävs för att ett verk skall få skydd enligt URL men att något enhetiigt konstnärligt värde inte behöver finnas. Enligt 15 § andra stycket FotoL åtnjuter fotografi som har konstnärligt eller vetenskapligt värde längre skyddstid än andra fotografier. Förbundet påpekar att det vid tillkomsten av bestämmelsen framhölls att definitionen innefattade ett kvalitetskrav som var avsett att nära stämma överens med det som ligger till gmnd för det upphovsrättsliga begreppet verk. Eftersom detta begrepp inte innefattar något kvalitetskrav, kan det ifrågasättas om inte det riksdagsutskott på vars initiativ den längre

Prop. 1973:15 121

skyddstiden tillkom utgick från en snävare tolkning av begreppet verk än som egentligen varit avsikten. Förbundet hävdar att åtminstone varje fotografisk bild som tagits av yrkesfotograf eller i övrigt för försälj-nlngsändamål måste falla under 15 § andra stycket FotoL, Gränsdragningen mellan 15 § första och andra styckena FotoL torde enligt förbundet medföra besvärande tolkningssvårigheter och stora praktiska svårigheter vid tillämpningen. Förbundet ansluter sig till kommitténs uttalande att undantagen i FotoL så nära som möjligt bör ansluta sig till dem i URL och menar att de skäl som enligt kommittén talar för undantagande av alster av bUdkonst också talar för att fotografisk bUd skall undantas oavsett om den hänför sig tUl 15 § första eller andra stycket FotoL. En uppdelning på det sätt som kommittén föreslagit medför enligt förbundet besvärliga gränsdragningsproblem.

En del remissorgan tar upp tUl behandling vissa särskilda frågor. Rörande spörsmålet vem upphovsrätten skall tillkomma uttalar socialstyrelsen att frågan om upphovsrätten skall tillkomma upphovsmannen själv eller anses överlåten på myndigheten bör vara en avtalsfråga. Televerket uttalar I denna fråga att rätten utan särskUt avtal får anses ha övergått till arbetsgivaren, om arbetet varit ett tjänsteåliggande. TCO framhåller att det beror på gällande tjänsteföreskrifter om arbetet med verket skall anses ha tillhört tjänstemans åliggande och att i annat fall avtal måste ingås om förfoganderätten på samma sätt som om verket skapats av utomstående. Statens avtalsverk anser i likhet med offentlighetskommittén att det inte torde vara lämpligt att i lag ange några bindande regler i ämnet medan konsistoriet vid Lunds universitet och juridiska fakulteten vid universitetet anser att lagstiftning behövs för att reglera upphovsrättens övergång till arbetsgivaren.

Pressens samarbetsnämnd framhåller att frågan om vem som har upphovsrätten till allmän handling får lösas Inom tjänstemannarätten. Nämnden påpekar emellertid att i en hos myndighet upprättad handling som inte är avsedd för försäljning till allmänheten kan ha intagits ett verk eller en del av ett verk till vilket någon utomstående tredje man har upphovsrätt och att med den lösning, som kommittén har valt, denne tredje man synes gå förlustig sin upphovsrätt om det inte är fråga om alster av bildkonst.

Stim påpekar att 9 § URL bara torde avse den egentliga upphovsrätten men däremot inte de i 5 kap, URL nämnda närstående rättigheterna, eftersom detta inte uttryckligen nämnts i 45 och 49 §§ URL, Eftersom begreppet handling även kan avse upptagningar etc, blir konsekvensen av kommitténs förslag beträffande en inspelning som "upprättats" av en myndighet och som inte försäljs till allmänhe-cen att någon rätt inte kan göras gällande av upphovsmannen men väl

Prop. 1973:15 122

av den utövande konstnären. Detta innebär en klar diskriminering av den som urspmngligen skapat verket.

4.3 1969 års departementspromemoria

4.3.1 Principiella frågor om skyddets utformning m. m.

I promemorian lämnas inledningsvis en kort redogörelse för reglerna om skyddet för officieUa texter m, m, i den nya texten av Bernkonventionen, Därefter behandlas frågan om ändringar i URL och FotoL och i ett följande avsnitt frågan om ändring i TF, Promemorian innehåller förslag till ändrad lydelse av 9, 24, 45, 46, 48 och 49 §§ URL samt 12 § FotoL.

Vad först angår behovet av ändringar i URL uttalar utredningen att en utvidgning av skyddet för allmänna handlingar får anses vara en av statsmakterna redan godtagen riktlinje. Frågan gäller därför närmast i vilken utsträckning och enligt vilken lagteknisk metod detta bör ske. I sistnämnda hänseende bör man enligt utredningen helt allmänt acceptera metoden att hos myndighet upprättade handlingar som huvudregel förklaras vara fria för återgivning och att behovet av skydd för vissa grupper av handlingar tillgodoses genom särskUda undantagsbestämmelser. I fråga om den närmare utformningen av huvudregeln och undantagen bör man enligt utredningen emellertid också beakta de nya bestämmelser som infördes i Bemkonventionen vid Stocldiolmskonfe-rensen år 1967 och vissa förslag som har förts fram vid remissbehandlingen.

Beträffande den nämnda huvudregeln om rätt till fri återgivning uttalas i promemorian att offentUghetskommitténs förslag till reglering är adekvat i fråga om allmänna handlingar som har en speciell stats- och förvaltningsrättslig karaktär, nämligen sådana som i förarbetena tUl URL benämns författningar samt beslut och yttranden av myndighet eller annat offentligt organ. Regeln är emeUertid enligt utredningen inte adekvat för andra allmänna handlingar. Den medför att upphovsmannen blir helt avskuren från att göra gällande några som helst upphovs-rättsliga befogenheter med avseende på handlingen. Det tryckfrihetsrättsliga intresset kräver emellertid enligt promemorian inte mera än en bestämmelse som gör det möjligt att återge handlingen utan upphovsmannens samtycke, dvs. en bestämmelse som upphäver upphovsmannens ensamrätt att förfoga över verket. Någon anledning att därutöver begränsa hans i 3 § URL reglerade Ideella rätt, dvs. rätten att bli angiven i förbindelse med verket och skyddet mot att verket utsätts för kränkande behandling, finns inte. Utredningen finner att dessa synpunkter leder till att man, i enlighet med vad juridiska fakulteten vid Stockholms universitet föreslagU vid remissbehandlingen, bör dela

Prop. 1973:15 123

upp reglerna om upphovsrätt till handlingar, som har upprättats hos myndighet, på två huvudbestämmelser.

Den ena huvudbestämmelsen bör enligt utredningen avse författningar samt beslut och yttranden av myndighet och bör innehålla att sådana handlmgar inte är föremål för upphovsrätt. Bestämmelsen bör lämpligen tas in i 9 § URL.

Den andra huvudbestämmelsen bör enligt utredningen innehålla att andra hos myndighet upprättade handlingar än sådana som hänförts under 9 § URL inte skall vara föremål för förfoganderätt enligt 2 § URL. Av denna formulering framgår att upphovsmannen har kvar sin ideella rätt enligt 3 § URL. Från regeln kan man sedan göra undantag som ger upphovsmannen en principieU förfoganderätt tUl vissa kategorier av handlingar inom denna grupp. I promemorian uttalas att denna lösning i systematiskt hänseende innebär att skyddet för den senare gruppen av handlingar som är upprättade hos myndighet — "upprättade aUmänna handlingar" — bUr av samma karaktär som det i 24 § reglerade skyddet för handlingar som inkommer tUl myndighet — "inkomna allmänna handlingar". Enligt promemorian är det därför naturligt att placera bestämmelsen i 24 § och att i största möjliga utsträckning ge likartade regler för alla allmänna handlingar som faUer under 24 §.

4.3.2 Författningar samt beslut och yttranden av myndighet (9 § URL) I fråga om den föreslagna 9 § uttalar utredningen att den kan stödjas beträffande författningar på art. 2.4. i Bernkonventionen och i övrigt dels på denna artikel, dels på art. 9.2. Enligt art. 2.4. är det som tidigare nämnts förbehållet unionsländernas lagstiftning att bestämma vilket skydd som skall tillkomma officiella texter på lagstiftningens, förvaltningens och rättskipningens område samt officiella översättningar av sådana texter. Art, 9.2, innehåller bestämmelser om att unionsländerna får tUl-låta mångfaldigande av annars skyddade verk under förutsättning att sådant mångfaldigande inte gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen.

Föreskriften i 9 § är enligt utredningen avsedd att omfatta handlingar som har en specieU stats- och förvaltningsrättslig karaktär. Utmärkande för sådana handUngar är att de återger myndigheternas överläggningar och beslut. Utredningen anför olika exempel på sådana hand-Ungar, Verk som avses med 9 § skall enligt den föreslagna lagtexten inte vara föremål för upphovsrätt. Detta innebär att var och en kan förfoga över verken med uteslutande av upphovsmannens alla rättigheter enligt URL, dvs, både förfoganderätten enligt 2 § och den ideella rätten enligt 3 §, Övriga upprättade allmänna handlingar faller enligt utredningens förslag utanför 9 § men regleras då i stället i den föreslagna

Prop. 1973:15 124

24 §. Dit räknas enligt utredningen främst resultaten av en offentiig verksamhet som bedrivs på ett med privat verksamhet jämförligt sätt Enligt förslaget omfattar 9 § i första hand svenska författningar och beslut och yttranden av svenska myndigheter. Därjämte kan den vid utsträckning av URL:s tillämpning med stöd av 62 § i princip också bli tUlämplig på offentiiga aktstycken från annat land. Enligt utredningen är det naturiigt att utländska författningar och beslut av utländska myndigheter skall få återges fritt i Sverige, I fråga om yttranden av utländska myndigheter anför utredningen att det i många länder förekommer att en myndighet, som publicerar t. ex, rapporter, utredningar och uppsatser, åtnjuter upphovsrättsligt skydd för dessa och att det inte är uteslutet att man i vissa fall kan vilja påkalla skydd i Sverige, Något större behov av att i Sverige medge fritt eftertryck i dessa faU torde enligt utredningen inte heller föreligga. Utredningen finner det därför riktigast att låta 9 § inte omfatta yttranden av utländsk myndighet I fråga om översättningar uttalar utredningen att huvudregeln i 9 § skall gälla också översättningar av författningar och beslut i fall då översättningen ingår i en författning eller ett beslut eller i ett yttrande av svensk myndighet, I andra fall är emellertid en sådan översättning skyddad trots att originalverket saknar skydd. I fråga om officiella översättningar finner utredningen emellertid att ett behov ibland kan föreligga av att kunna återge dem fritt, I enlighet med vad som är till-låtet enligt art. 2,4. i Bernkonventionen föreslås därför att 9 § skall gälla även officiella översättningar av sädana aktstycken,

4.3.3 Övriga allmänna handlingar m. m. (24 § URL)

I fråga om 24 § erinras i promemorian om att paragrafen nu reglerar två från tryckfrihetsrättslig synpunkt olikartade kategorier av verk. Den ena består av inkomna allmänna handlingar och den andra av verk som visserligen inte har innefattats i allmän handling men som dock har med dessa så likartad karaktär att samma inskränkningar i det upphovsrättsliga skyddet är påkallade, t ex. muntliga anföranden inför myndighet. Enligt promemorian bör i 24 § regleras ytterligare en kategori av verk, nämligen sådana som innefattas i annan upprättad allmän handling än sådan som innehåller författning eller myndighets beslut eller yttrande. Skyddet för dessa verk och för de verk som nu omfattas av 24 § bör enligt promemorian vara likartat.

Enligt promemorian bör i 24 § första stycket tas upp som huvudregel att annat verk än som avses i 9 § och som innefattats i allmän handling inte skall vara föremål för förfoganderätt enligt 2 § URL. Härigenom görs klart att var och en kan utöva denna förfoganderätt men att upphovsmannens ideella rätt enligt 3 § är bevarad. Om från denna huvudregel görs vissa undantag tUl förmån för upphovsmannen, kan enligt utredningens mening regleringen anses förenlig med Bernkonventionen.

Prop. 1973:15 125

Dessa undantag bör enligt promemorian tas upp i 24 § andra stycket URL och avse vissa särskilda kategorier av verk. Sådana verk bör tillförsäkras inte bara skyddet för ideell rätt enligt 3 § utan i princip också skydd för förfoganderätten enligt 2 §, Med beaktande av vägande tryckfrihetsrättsliga intressen anser emellertid utredningen att den I den nu gällande lydelsen av 24 § URL föresklivna rätten att återge vissa verk i samband med redogörelse för mål och ärende vari de förekommer bör omfatta också de kategorier av verk som enligt nyssnämnda undantagsbestämmelse i 24 § andra stycket principiellt tillförsäkras fullt upphovsrättsligt skydd, I denna fråga anför Hesser i ett särskilt yttrande att det inte föreligger något praktiskt behov av en sådan utvidgning. Vidare föreslår utredningen att man i 24 § URL tar upp en bestämmelse om att allmän handling vari upphovsrättsligt skyddat verk innefattas får utiämnas i den ordning 2 kap, TF föreskriver,

I likhet med offentlighetskommittén anser utredningen det vara lämpUgt att man genom en uppräkning anger alla grupper av verk som skall vara föremål för ett vidsträcktare upphovsrättsligt skydd än enligt den föreslagna huvudregeln i 24 § första stycket URL. När det gäller frågan vUka verk som skall falla under denna undantagsbestämmelse — enUgt utredningens förslag placerad i 24 § andra stycket URL — tar utredningen upp till behandling de olika grupper som offentlighetskommittén behandlat.

Utredningen finner i fråga om officiella kartor att skyddet bör utsträckas till samtliga officiella kartor.

Utredningen anmärker att vissa affärsverk under remissbehandlingen hemställt att också ritningar och andra tekniska förebilder som har framställts hos myndighet bör göras till föremål för skydd. Denna hemställan finner utredningen välgmndad.

Enligt offentlighetskommitténs förslag skall skydd tillkomma verk som framställts av myndighet för försäljning till allmänheten. Utredningen anmärker att förslaget har kritiserats av flera remissinstanser. Kritiken innebär väsentligen att försäljningskriteriet verkar på ett sätt som är godtyckligt från både tryckfrihetsrättsliga och upphovsrättsliga synpunkter. Det har framhåUits dels att det inte är tilltalande att en myndighet genom egna beslut om avgift skall kunna utestänga verk från att tryckas av, dels att vissa kategorier av verk, som ofta tillhandahälls mot betalning och därför kan behöva sk}'dd, ibland delas ut gratis men trots detta bör vara skyddade. Utredningen menar att vad som sålunda anförts inte kan frånkännas beaktande och att det av offentlighetskommittén föreslagna stadgandet inte erbjuder en tillfredsställande lösning. Däremot bör enligt utredningen skydd ges åt ett par mer specificerade gmpper inom området och skyddet bör här göras oberoende av försäljningsavsikten.

Den första gruppen som utredningen föreslår skola skyddas är verk

Prop. 1973:15 126

som framställts hos myndighet och är avsett för undervisning. Utredningen framhåller att flera remissinstanser har föreslagit att denna grupp skall åtnjuta skydd. Det kan, menar utredningen, inte för den allmänna debattens skull föreligga något nämnvärt behov av att kunna trycka av läroböcker o. d. i deras helhet, A andra sidan är skydd påkallat inte bara av ekonomiska skäl utan också för att skydda upphovsmännen mot att framställningar, som de anser felaktiga eller föråldrade, mot deras vilja sprids bland allmänheten. Med verk som avses här bör enligt utredningen jämställas verk som utgör resultatet av vetenskaplig forskning. Skälet härtill är bl. a, att det ofta är svårt att dra en klar gräns mellan sådana verk och verk som är avsedda för undervisning. Ofta torde också intresset av att skydda forskningsresultat mot vilseledande bearbetningar vara stort.

Den andra gruppen av handlingar som utredningen nämner är verk som genom myndighets försorg tillhandahålls allmänheten i samband med affärsverksamhet. Utredningen anför att det affärsdrivande verket här befinner sig i samma situation som motsvarande privata företag och bör ha samma möjligheter att ekonomiskt utnyttja utgivningen av sina produkter. Det föreslås därför att skydd bereds denna grupp av verk.

Utredningen diskuterar vidare om skydd i enlighet med vad som föreslagits av vissa remissinstanser bör beredas åt iipplysniiigsskrifter av olika slag. I promemorian sägs att nägon anledning att av ekonomiska hänsyn införa skydd för statens hithörande produkter knappast finns. När det gäller den omständigheten att privata upplagor kan bli behäftade med fel eller på annat sätt få en otiUfredsställande utformning är enligt utredningen den sanering som utövas genom allmänhetens kritik tillräcklig. Utredningen vill därför inte förorda att någon inskränkning görs i rätten att återge allmänna handUngar som tjänar upplysningssyfte.

Utredningen behandlar vidare offentlighetskommitténs förslag att skydd skall beredas alster av bildkonst som innefattas i allmän handling. Utredningen framhåUer att många hithörande alster i själva verket är att bedöma som sådana beskrivande teckningar som i upphovsrättslig mening inte är att anse som konstverk utan som litterära verk. Även om fråga undantagsvis är om konstnärligt alster bör emellertid detta enligt utredningens mening knappast medföra att andra regler skaU gälla för dessa verk än för övriga bidrag till den publikation som det gäller. Beträffande offentlighetskommitténs påpekande att konstnären i dessa fall bara räknar med att illustrationen skall komma till den begränsade användning som myndighetens eget nyttjande innefattar anför utredningen att detsamma i många faU gäller även upphovsmän tUl andra bidrag. Enligt utredningen bör vidare i sammanhanget beaktas att av offentligt organ ombesörjda fotograferingar och filmupptagningar i vissa

Prop. 1973:15 127

faU kan väntas ha så stort allmänt intresse att det bör vara fritt exempelvis för pressen att publicera sådana fotografier och bilder ur sådana fUmer i den mån en i ord skriven redogörelse i motsvarande fall skulle varit fri för återgivning. Frågan är enligt utredningen av större praktisk betydelse när det gäller FotoL men samma principiella lösning bör gälla i båda lagarna.

På gmnd av det anförda anser utredningen att skäl inte föreligger att föreslå särbestämmelser för alster av bildkonst. Utredningen anmärker emellertid att de i övrigt föreslagna undantagen självfallet är tillämpliga även på alster av bildkonst och till största delen torde täcka det praktiska behov som föreligger.

I promemorian anförs att utredningen har övervägt att bereda skydd åt musikaliska verk men avstått härifrån eftersom det, bortsett från koralböcker som är föremål för officieUt fastställande, är sällsynt att sådana verk återges i allmän handling.

I promemorian framhålls att vissa remissinstanser påpekat att ett verk som myndighet tar in i allmän handling med stöd av tvångslicens, t, ex, enligt 16 § URL, genom ett sådant förfarande blir så att säga allmän egendom och kan återges fritt. Denna lucka kommer enligt promemorian i praktiken till stor del att täppas till genom att verk som framställs för undervisning underkastas det vidsträcktare upphovsrättsliga skyddet. Det finns dock enligt promemorian andra fall som, även om de inte är särskilt vanUga, dock från principiell synpunkt bör regleras på ett för upphovsmannen rimligt sätt. En del exempel anförs, t. ex. det fallet att ett konstverk avbUdas i en av myndighet utgiven tidning i samband med redogörelse för dagshändelse, att musikaliskt verk återges i ett av statUg myndighet utgivet samlingsverk tiU bmk vid gudstjänst eller att en bok eller tidskriftsartikel, utan att verket mångfaldigas, ges in i en rättegång som förts av statiig myndighet samt att verk av misstag införs i allmän handling. Enligt promemorian bör denna fråga regleras på ett för upphovsmannen rimligt sätt och det föreslås därför skydd för verk som innefattas i allmän handling utan upphovsmannens samtycke. Hesser anför i denna del att det enligt hans mening inte är påkallat att bereda skydd åt verk som nu nämnts. Som skäl anger han bl. a. att skydd för sådana verk i vanliga fall kommer att åtnjutas enligt andra regler (att verket är avsett för undervisning eller tillhandahålls i samband med affärsverksamhet) och att övriga fall är så säUsynta att någon reglering inte behövs. Vidare anförs att den av majoriteten föreslagna bestämmelsen skapar rättsosäkerhet vid publicering av allmänna handlingar eftersom allmänheten många gånger inte kan veta om upphovsmannen lämnat samtycke eller ej.

Enligt nuvarande lydelse av 24 § får "vad som skriftligen anföres inför myndighet eUer i statlig eller kommunal representation" återges utan upphovsmannens samtycke. Från denna regel undantas vissa verk.

Prop. 1973:15 128

nämligen "såsom bevis åberopade skrifter och dylikt". Utredningen förordar att sistnämnda bestämmelse med en mindre redaktionell jämkning tas in i andra stycket.

När det härefter gäller handUngar som inkommit tUl myndighet kan enligt promemorian tvekan uppstå om vad som gäller för verk som är föremål för yrkande i mål eUer ärende, t. ex. en lärobok som ges in till den statliga läroboksnämnden för granskning. Det anförs att en vanlig uppfattning är att sådana verk är skyddade redan enUgt gäUande rätt, vilket enligt en mening skulle framgå av att 24 § friger endast vad som "anföres" inför myndighet eller i statiig eller kommunal [representation. Enligt promemorian är det emellertid påkallat att lagens mening blir klargjord på ett bättre sätt. Med hänsyn härtUl föreslås att skydd skall beredas för verk som enskild har gett in för godkännande eller antagande av myndighet. Hesser anser att detta förslag inte motsvarar något praktiskt behov och även synes ägnat att i onödan komplicera lagtexten. Enligt hans mening bör de nuvarande bestämmelserna i 24 § om handlingar som kommer in tUl myndighet behållas oförändrade och de nya bestämmelser som förs in i paragrafen bara avse handlingar som upprättats hos myndighet.

I nuvarande 24 § upptas slutiigen vissa verk som inte intagits i någon allmän handling, nämligen verk som innefattas antingen i muntligt anförande inför myndighet eller i statlig eller kommunal representation eller i muntligt eller skriftligt anförande vid annan offentlig överläggning om allmänna angelägenheter. I promemorian föreslås att dessa verk skall regleras i 24 § som ett tredje stycke.

Upphovsman har enligt nuvarande lydelse av 24 § sista punkten rätt att ensam ge ut samling av sina anföranden. I förslaget i promemorian upptas en motsvarande bestämmelse som ett fjärde stycke i 24 §. Enligt promemorian är det enklast att låta bestämmelsen omfatta alla verk som regleras av 24 §. Hesser har avvikande mening på denna punkt.

I promemorian anförs vidare att den föreslagna huvudregeln och de därtUl knutna undantagsbestämmelserna helt är avpassade för svenska förhållanden och inte bör kunna utsträckas tUl verk som innefattas i handling som är upprättad hos eUer inkommen till utiändsk myndighet. Sådana verk bör i stället åtnjuta skydd enligt allmänna regler. Denna begränsning framgår av att huvudregeln till vUken undantagsbestämmelserna ansluter, förklarats gälla verk som innefattas i "allmän handling som avses i 2 kap, TF",

4.3.4 Skiljaktig mening beträffande 24 § URL

Som framgår av den lämnade redogörelsen har Hesser avvikande uppfattning i vissa sakfrågor. Även beträffande själva uppbyggnaden av 24 § och vissa andra delar av Innehållet i förslaget har han en annan

Prop. 1973:15 129

mening än majoriteten. Enligt hans uppfattning motsvarar majoritetens förslag tUl omredigering inte något praktiskt behov och är dessutom ägnat att onödigtvis komplicera lagtexten. Vidare anförs att det finns risk för att de av majoriteten föreslagna reglerna kommer att medföra att upphovsrätt till handlingar som inkommer till myndighet går förlorad i större utsträckning än nu är fallet vilket är särskilt betänkligt, eftersom det här gäller rättigheter som tillkommer enskilda. Som nämnts är ett väsentligt skäl för majoritetens omredigering att man därigenom skulle söka uppnå en ensartad reglering för handlingar som upprättats hos myndighet och handlingar som inkommer till myndighet. På denna punkt anför Hesser att någon enhetiighet inte går att genomföra, eftersom i alla viktigare hänseenden olika regler måste ges för de olika grupperna. Att då ändå föra samman reglerna medför att lagtexten blir mer svåröverskådlig än om vardera huvudkategorin av allmänna handlingar behandlas för sig. Hesser föreslår i stället att 24 § disponeras så att första stycket innehåller regler om upprättade handlingar, andra stycket i princip nuvarande bestämmelser om inkomna allmänna handUngar och tredje stycket den tidigare nämnda bestämmelsen om att aUmän handling vari verket innefattas får utlämnas i den ordning 2 kap. TF föreskriver. Huvudregeln i första stycket föreslår han formulerad så att handlingarna i fråga får återges utan upphovsmans samtycke.

4.3.5 Närstående rättigheter m. m.

Vad som föreslagits i fråga om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk bör enligt promemorian äga motsvarande tillämpning på vissa upphovsrätten närstående rättigheter i 5 kap, URL och på rätt tUl fotografisk bUd, Utredningen åberopar att ett utslag av regeringsrätten från år 1965 (RÄ 1965 nr 25) torde få uppfattas så, att mekanisk eller elektrisk upptagning kan vara att anse som allmän handling redan enligt TF:s nuvarande lydelse. Med hänsyn härtill bör enligt promemorian i URL hänvisning göras till 9 och 24 §§ i 45 § tredje stycket beträffande utövande konstnärers rätt, i 46 § andra stycket beträffande fonogram-framställares rätt och i 48 § tredje stycket beträffande radio- eller televisionsföretags rätt. I anslutning tUl offentiighetskommitténs förslag bör vidare motsvarande hänvisning införas även i 49 § URL beträffande rätt till katalogarbete etc, och i 12 § FotoL beträffande rätten till fotografisk bUd,

4.3.6 Övergångsbestämmelser

När det gäller övergångsbestämmelserna uttalar utredningen att de förslag som offentlighetskommittén lagt fram bör godtas. De nya bestämmelserna i URL bör alltså erUigt utredningen tillämpas även på verk som har tillkommit före ikraftträdandet men att i fråga om rätten

9 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 15

Prop. 1973:15 130

att sprida och visa dessförinnan framställda verk och använda dessförinnan tillverkade kUchéer o, d, samma regler bör tUlämpas som vid URL:s ikraftträdande, Samma principer bör enligt utredningen tiUämpas i fråga om rättigheter enligt 5 kap. URL och FotoL.

4.3.7 Fråga om ändring av 1 kap. 8 § TF

I fråga om den ändring som offenflighetskommittén föreslagit av 1 kap. 8 § TF uttalar utredningen att förslaget Innebär att grundlagsstadgandet ändras på tre punkter. Den första punkten gäUer att förbehållet för upphovsmans eller fotografs rätt endast skall avse sådana verk som innefattas i allmän handling, den andra att förbehållet endast skall avse rätten att offentliggöra verk i tryckt skrift och den tredje att hänvisningen flll bestämmelsen i 51 § URL om kränkning av den andliga odlingens intressen skall utgå.

Utredningen hänvisar till att författningsrummet före 1960 års ändring innehöll en hänvisning till att vad i lag var stadgat skulle gälla om den uteslutande rätt att genom tryck mångfaldiga litterära och musikaliska verk eller verk av bildande konst, som tillkom upphovsmannen till sådant verk och att den mera allmänna avfattning av stadgandet som infördes 1960 närmast avsåg att klargöra att vid sådant mångfaldigande även upphovsmannens ideella rätt skulle iakttas. EnUgt utredningens mening hade man emellertid även i övrigt goda skäl för att ge bestämmelsen en mera generell lydelse. De grandläggande reglerna i 1 kap. 1 § TF om friheten att i tryckt skrift yttra tankar och åsikter och meddela uppgifter och underrättelser gör inte något undantag för fall när det material som skall tryckas är föremål för annans upphovsrätt. Efter orden ger dessa regler därför även rätt att trycka annans skyddade verk eUer vidta sådana förberedande åtgärder för tri'ck-ning som t. ex. att överlämna annans manuskript till ett tryckeri. Eftersom 1 kap. 1 § TF dessutom uttryckligen föreskriver att tryckfrUieten endast kan inskränkas genom bestämmelser som är "i denna förordning" meddelade till skydd för bl. a. enskild rätt, bör enligt utredningens mening själva TF, såsom f, n, är fallet, innehåUa en hänvisnmg till URL och FotoL även beträffande rätten tUl andra verk än sådana som innefattas i allmän handling.

Denna ståndpunkt innebär att den närmare avvägningen av förhållandet mellan upphovsrätt och tryckfrihetsrätt får göras i URL. Att upphovsrätten härvid inte får utformas så att den kommer att inskränka den gmndlagsenliga rätten att ta del av allmän handling är självklart, I utredningens förslag tUl ny lydelse av 24 § URL har också tagits upp en bestämmelse som skyddar sistnämnda rätt. Att såsom offentlighetskommittén föreslagit utforma även förbehållet i 1 kap. 8 § TF särskilt med tanke på detta spörsmål synes däremot enligt utredningen inte påkallat.

Prop. 1973:15 131

Vad slutligen angår offentlighetskommitténs förslag att slopa hänvisningen tUl 51 § URL har denna som motivering anfört att det här är fråga om ett ingripande från andra utgångspunkter än dem som har med yttrandefriheten att göra och att det även utan något förbehåll i TF är klart att ett sådant ingripande kan göras i enlighet med lag. Invändningen är delvis av samma art som den som kommittén riktat mot det nuvarande allmänna förbehållet i 1 kap. 8 § TF för upphovsmans och fotografs rätt. I promemorian anförs att med den uppfattning som utredningen har redovisat i fråga om förbehållet i 1 kap. 8 § TF även hänvisningen till 51 § URL bör behållas och att i varje fall något skäl inte finns att låta hänvisiungen utgå separat.

Även en ljud- och bUdupptagning kan enligt utredningen i vissa fall anses utgöra allmän handling och därmed bli underkastad regleringen i TF. Denna kommer därvid ibland att få betydelse inte bara för upphovsmän och fotografer utan även för utövande konstnärer och vissa andra i 5 kap, URL nämnda rättighetshavare, I promemorian anförs att detta förhållande emellertid för närvarande inte synes påkalla någon ändring av 1 kap, 8 § TF, Om en revision av detta lagrum skulle bli aktuell längre fram i samband med ny lagstiftning angående allmänna handlingar bör dock i tydlighetens intresse det förbehåll för upphovsmans rätt som lagrummet nu innehåller utvidgas till en generell hänvisning till URL varigenom hänvisningen även kommer att avse rättigheter enligt 5 kap, URL,

Utredningen anser alltså att stadgandet i 1 kap, 8 § TF tills vidare kan stå kvar oförändrat, även om 9 och 24 §§ URL ändras i enlighet med utredningens förslag.

4.4 Föredraganden

4.4.1 Bakgrunden till den föreslagna lagstiftningen

En grandläggande princip i svensk rätt är att var och en skall ha fri tillgång tiU allmänna handlingar och rätt att offentiiggöra dem i tryckt skrift. Denna tryckfrihetsrättsliga princip har ansetts vara så betydelsefull att den har slagits fast i gmndlag.

Allmänna handlmgar är i vissa fall av sådan beskaffenhet att de i och för sig uppfyller fömtsättningarna för att betraktas som verk i upphovsrättsligt hänseende. Den upphovsrättsliga lagstiftningen ger som huvudregel upphovsmannen till ett verk ensamrätt att bestämma över dess publicering.

Tidigare hade den principiella motsättningen mellan dessa tryckfrihetsrättsliga och upphovsrättsliga principer inte så stor praktisk betydelse. De tryckfrihetsrättsliga principerna gavs emellertid företräde. Med några få undantag var allmänna handlingar uteslutna från upp-

Prop. 1973:15 132

hovsrättsllgt skydd och kunde fritt återges. Frågan kom emellertid så småningom i ett annat läge. Redan vid tiden för tillkomsten av URI, framstod det inte längre som rimligt att allmänna handlingar generellt skulle vara fria för eftertryck. Statliga organ hade i en omfattning som tidigare var okänd börjat ombesörja affärsmässiga och kulturella uppgifter i former som organisatoriskt och praktiskt motsvarade den enskilda företagsamhetens. Också i fråga om handlingar som enskilda personer gav in till myndigheter och som därigenom fick karaktären av allmänna handlingar i TF:s mening framträdde ett ökat behov av skydd.

Mot bakgrunden av de förhållanden som jag här i korthet har berört föreslog auktorrättskommittén i sitt betänkande (SOU 1956: 25) att man skulle bereda skydd för de här angivna allmänna och enskilda intressena, I betänkandet, och senare också i propositionen med förslag till URL (prop. 1960: 17), utformades reglerna härom på oUka sätt för handlingar som upprättats hos myndighet, i fortsättningen kallade upprättade allmänna handlingar, och för handUngar som från enskilda inkommit till myndighet, i fortsättiungen kallade inkomna allmänna handlingar. För den förstnämnda kategorui föreslogs som huvudregel att handlingarna skulle omfattas av upphovsrätt men att undantag skulle gälla för författningar samt beslut och yttranden av myndighet. Beträffande den andra kategorin föreslogs en reglering som väsentligen innebar att upphovsrätt i regel skulle gälla men att anföranden inför myndigheter m, m. skulle få återges utan upphovsmannens samtycke.

Vid riksdagsbehandlingen godtogs i allt väsentligt de föreslagna bestämmelsema om upphovsrätt tUl inkomna allmänna handlingar. Dessa finns nu i 24 § URL. Däremot riktades det kritik mot propositionens förslag tUl reglering av frågan om upphovsrätt till upprättade allmänna handlingar. I första lagutskottets uUåtande framhölls att, i motsats till vad som föreslogs i propositionen, som huvudregel borde gälla att sådana handlingar inte skulle vara föremål för upphovsrätt. Från denna huvudregel fick sedan föreskrivas de undantag som behövdes. Utskottet ansåg dock att det inte utan ytterligare utredning kunde bedömas vilka slag av hos myndighet upprättade handlingar som borde beredas upphovsrättsligt skydd. I enlighet härmed föreslog utskottet att det i 9 § URL skulle föreskrivas att handlingar som upprättats hos myndighet som avses i 2 kap. 3 § TF inte skulle vara föremål för upphovsrätt, I överensstämmelse med vad som redan gällde gjordes i förslaget dock undantag för vissa kartor. Utskottsförslaget bifölls av riksdagen. Samtidigt beslöt riksdagen att hos Kungl, Maj:t hemställa om utredning humvida alhnänna handlingar borde erhålla upphovsrättsligt skydd i andra fall än som följde av 9 § URL i den av riksdagen beslutade lydelsen.

Med anledning härav fick offentlighetskommittén år 1961 i uppdrag att verkställa en utredning rörande upphovsrätten till upprättade aU-

Prop. 1973:15 133

manna handlingar. Kommittén avlämnade år 1967 sitt betänkande i ämnet. Dess förslag innebär i huvudsak att man som huvudregel behåUer den nuvarande bestämmelsen i 9 § om att sådana handlingar i princip inte är föremål för upphovsrätt. Undantag från huvudregeln föreslås emellertid för tre gmpper av handlingar, nämligen vissa officieUa kartor, verk som framställts för försäljning till allmänheten samt alster av bUdkonst, Dessa kategorier av verk bör enligt förslaget omfattas av upphovsrätt. Någon ändring av nuvarande regler i 24 § URL om inkomna allmänna handlingar föreslås inte. Kommittén förordar slufligen en viss jämkning av 1 kap, 8 § TF.

Vid remissbehandlingen av betänkandet har förslaget att det upphovsrättsliga skyddet skall utsträckas till att avse vissa handlingar som nu är oskyddade i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan ermran. Bara en remissinstans. Svenska bokförläggareförenmgen, har stäUt sig prm-cipiellt ogillande tUl hela förslaget. Föreningen har uttalat att det föreligger risk för att statliga myndigheter och bolag som driver förlagsverksamhet utvecklas till monopolföretag inom sina verksamhetsområden.

När det gäller den närmare avgränsningen av de slag av handlingar, som skall skyddas, har emellertid åtskilliga kritiska synpunkter framförts. Detta gäUer i synnerhet utformningen av den föreslagna bestämmelsen om upphovsrätt för verk som har framställts för försäljning till allmänheten. En del instanser menar att skyddet bör vidgas utöver vad som följer av förslaget och vidare har från vissa håll förordats en annan teknisk lösning än den som har tagits upp i betänkandet.

Mot bakgmnden av betänkandet och de däröver avgivna remissyttrandena har den inom justitiedepartementet tiUkallade utredningsgmp-pen för upphovsrättfrågor i oktober 1969 lagt fram en promemoria med förslag till vissa ändringar i URL och FotoL, Enligt promemorian bör bestämmelserna om upphovsrätt tUl allmänna handlingar delas upp på två huvudstadganden. Det första bör avse sådana hos myndighet upprättade handlingar som över huvud ej bör vara föremål för upphovsrätt, nämUgen handlingar som har en särskild stats- eller förvaltningsrättslig karaktär, såsom författningar samt beslut och yttranden av myndigheter. Denna bestämmelse bör tas in i 9 § URL. Beträffande övriga allmänna handlingar framhåller utrednmgen att det tryckfrihetsrättsliga intresset inte kräver mer än att handlingen skall kunna få återges utan upphovsmannens samtycke. Däremot finns i fråga om dessa handUngar enligt utredningen inte någon anledning att begränsa upphovsmannens ideella rätt, dvs, hans rätt att bli angiven i förbindelse med verket eller att ingripa när verket utsatts för kränkande behandling. Huvudregeln om att upphovsman inte har ensamrätt att förfoga över nu ifrågavarande allmänna handlingar bör enligt promemorian tas upp i 24 §, I denna bör också tas in undantagsbestämmelser som ger upphovsman-

Prop. 1973:15 134

nen principiell förfoganderätt till vissa kategorier av handlingar. Utredningen föreslår att tUl denna gmpp hänförs 1) officiella kartor, 2) tekniska förebilder, 3) verk som är avsett för undervisning, 4) verk som utgör resultat av vetenskaplig forsimng, 5) verk som genom myndighets försorg tillhandahålls allmänheten i samband med affärsverksamhet, 6) verk som utan upphovsmannens samtycke har tagits in i allmän handling, 7) verk som har ingivits för godkännande eller antagande av myndighet, samt 8) verk som har åberopats som bevis m, m. Vidare föreslås vissa regler om utlämning enligt 2 kap, TF av denna gmpp av handlingar samt om rätten att utan upphovsmannens samtycke återge verk som innefattats i sådan allmän handling. Enligt utredningen bör de i 24 § föreslagna reglerna också gäUa i fråga om verk som innefattats i muntUga anföranden mför myndighet m, m. Någon ändring av 1 kap, 8 § TF är enligt promemorian inte nödvändig. En ledamot av utred-ningsgrappen har i fråga om 24 § URL redovisat en avvikande uppfattning, som skall beröras närmare i det följande.

4.4.2 Allmänna synpunkter

Sedan lång tid tUlbaka bygger vår lagstiftning på detta område på principen att aUmänna handlingar som upprättats hos myndighet inte är föremål för upphovsrätt. Denna prmcip slogs på nytt fast vid genomförandet av URL år 1960. Någon anledning att nu ompröva detta principiella ställningstagande föreligger inte. Det utredningsarbete som har bedrivits på senare år har enbart syftat till att undersöka vilka slag av aUmänna handlingar som bör undantas från den nyss angivna huvudregeln. Redan nu gäller undantag för vissa kartor. Som påpekades under tUlkomsten av URL har emellertid den offentUga verksamhetens expansion medfört ett ökat behov av upphovsrättsligt skydd för vissa slag av upprättade allmänna handUngar, Hit hör t, ex. läroböcker, författningskommentarer, kataloger och liknande produkter, som framställts i den offentliga verlcsamheten i former och på villkor som liknar privat företagsamhet. Oavsett om dessa produkter framställs inom den allmänna eller den enskilda sektorn föreligger här ett behov av skydd mot obehörigt utnyttjande, framför allt i form av förbud mot eftertryck. Behovet av upphovsrättsligt skydd för offenfliga förlagsprodukter har gjort sig särskilt starkt gällande på läroboksområdet. Det är uppenbart att det kan medföra svårigheter att anskaffa kvalificerade läroboksförfattare för den statUga förlagsverksamheten, om dessa går miste om det upphovsrättliga skydd som de åtnjuter vid utgivning av läroböcker från privatägda förlag. Men också i fråga om andra handlingar som tiUkommer i framför allt den affärsmässigt bedrivna offentliga verksamheten finns ett behov av upphovsrättsligt skydd. Som exempel kan nämnas konstraktionsritningar som utarbetats i de affärsdrivande verken.

Prop. 1973:15 135

Svenska bokförläggareföreningens farhågor för att en utvidgning av det upphovsrättsliga skyddet skall leda till en monopolisering av förlagsverksamheten på vissa områden anser jag obefogade. Vad det här gäller är bara att ge den statUga utgivningen möjUgheter att såvitt gäller det upphovsrättsliga skyddet arbeta under samma viUkor som den enskilda verksamheten genom att förhindra ett obehörigt utnyttjande av dess alster,

I enlighet med vad som uttalades vid URL:s tillkomst bör emellertid det upphovsrättsllga skyddet av offenfliga handUngar inte utsträckas utöver vad som är absolut nödvändigt. När det gäller de handlingar som är i behov av ett upphovsrättsligt skydd måste vidare lagstiftningen utformas på ett sådant sätt att den inte inkräktar på de genom TF skyddade intressena av en fri samhällsdebatt och en allsidig samhällsinformation. Rätten att ta del av allmänna handlingar får därför inte påverkas av att en handling är föremål för upphovsrättsligt skydd. Det är främst ett obehörigt kommersiellt utnyttjande av handlingarna som skall förhindras.

En utgångspunkt vid utformningen av nya regler om upphovsrätt till allmänna handlingar bör vara att det görs en åtskillnad mellan handlingar som i princip skall vara helt uteslutna från upphovsrättsligt skydd och sådana handlingar, till vUka upphovsrätt i större eller mindre omfattning skall kunna göras gällande.

Innan jag närmare behandlar frågan tUl vilka av dessa huvudgrapper olika slag av allmänna handUngar bör hänföras vUl jag emellertid beröra en fråga av principiell betydelse. Offentlighetskommitténs förslag innebär som nämnts att hos myndighet upprättade handlingar som huvudregel helt utesluts från upphovsrätt men att undantag görs för vissa av de tidigare berörda statiiga eller kommunala förlagsprodukterna. En konsekvens av den föreslagna regleringen är att upphovsmannen i fråga om sådana hos myndighet upprättade handUngar som omfattas av huvudregeln går miste inte bara om rätten att förfoga över verket utan också om den ideella rätten, dvs, rätten att bli angiven som upphovsman till verket och åtnjuta skydd mot att verket ändras eller återges på ett sätt som är kränkande för upphovsmannen. Detta förhållande har kritiserats av flera remissinstanser, bl, a. justitiekanslern och de juridiska fakulteterna.

Även jag anser att upphovsmannens ideella rätt bör skyddas så långt det är möjligt. För upphovsmannen till ett verk, som i och för sig är av det slaget att det bör kunna återges fritt, t, ex, en utredning eller en upplysningsskrift, kan det många gånger vara ett betydelsefullt intresse att hans namn anges i samband med att verket återges. Detta gäller i synnerhet när sådana upphovsmän som är ekonomiskt beroende av sin skapande verksamhet, t, ex, free-lance journalister, anlitas i offentlig verksamhet. Även om upphovsmannen inte kan motsätta sig att verket åter-

Prop. 1973:15 136

ges, har han ett berättigat intresse av att detta inte sker på ett felaktigt eller förvanskat sätt.

Som har påpekats under remissbehandlingen torde Bernkonventionen inte medge att upphovsrätten helt utesluts beträffande alla de verk som här är i fråga. De handlingar som enligt Bemkonventionen kan helt uteslutas från upphovsrättsligt skydd är "officiella texter på lagstiftningens, förvaltningens och rättsskipningens område". Det är nämligen överlämnat åt unionsländerna att själva bestämma vilket skydd som skall tillkomma sådana handUngar (art, 2,4,) vUket får anses innebära att de kan bestämma att något skydd över huvud inte skall tillkomma sådana handlingar. Möjligheterna att inskränka upphovsrätten tUl andra hos myndighet upprättade handlingar regleras i art. 9,2, Enligt denna bestämmelse kan unionsländerna tillåta att litterära eller konstnärliga verk mångfaldigas i vissa särskilda fall, om mångfaldigandet inte gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och inte heUer oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen.

Enligt min mening medger konventionen att författningar samt beslut och yttranden av myndighet helt utesluts från upphovsrättsligt skydd. När det gäller myndighets yttranden kan det visserligen vara något tveksamt, om dessa faller in under art, 2.4,, men utformningen av bestämmelsen ger dock enligt min mening utrymme för en sådan tolkning. I fråga om andra hos myndighet upprättade handlingar torde bestämmelsen i art. 9.2. innebära att i varje fall upphovsmannens ideella rätt skall bevaras. Från tryckfrihetsrättsUga synpunkter är det inte nödvändigt att intrång kan ske i denna rätt. Vad som är påkallat för att en fri samhällsdebatt och en allsidig samhällsinformation skall säkerställas är att allmänna handlingar i så stor utsträckning som möjligt kan återges utan upphovsmannens samtycke.

Jag delar sålunda den i promemorian uttalade uppfattningen att bara vissa handlingar av stats- eller förvaltningsrättslig karaktär, nämligen författningar samt beslut och yttranden av myndighet, bör vara helt uteslutna från upphovsrätt. För dessa slag av handUngar torde frågan om den ideella rätten i regel sakna betydelse. För övriga hos myndighet upprättade handUngar bör gälla att upphovsmannen är bevarad vid sin ideeUa rätt. Vissa sådana handlingar bör emellertid ha ett mera långtgående upphovsrättsligt skydd. Till denna fråga återkommer jag i det följande (avsnitt 4.4.4).

4.4.3 Författningar, beslut m. m.

I enlighet med vad jag nyss har anfört bör vissa handlingar av specieU stats- eller förvaltningsrättslig karaktär helt uteslutas från upphovsrätt och bestämmelser om detta tas in i 9 § URL. Beträffande dessa verk talar främst starka tryckfrihetsrättsliga skäl fÖr att de tas undan från upphovsrättsligt skydd. Härför talar emellertid också vissa rent upphovs-

Prop. 1973:15 137

rättsUga skäl. Som uttalas i auktorrättskommitténs betänkande (SOU 1956: 25 s. 166) utgör en lag, en dom, ett beslut eUer annat yttrande av offentligt organ visserligen resultatet av en författande verksamhet, vilken i och för sig kan gmnda upphovsrätt. I och med den stats- eller förvaltningsrättsliga akt varigenom texten blivit en lag, en dom osv. måste emellertid ett aktstycke av annan rättslig valör anses ha tillkommit än de litterära arbetsprodukter som är föremål för upphovsrätt. Som jag nyss förordat bör därför författningar samt beslut och yttranden av myndighet inte vara föremål för upphovsrätt. Jag delar också utredningens uppfattning att bestämmelsen bör vara tillämplig också på utländska författningar och beslut som fattats av utländska myndigheter. I fråga om utländska myndigheters yttranden talar som utredningen anfört vissa skäl för att de ges upphovsrättsligt skydd i Sverige. I många länder är sådana yttranden skyddade och enligt utredningen torde något större behov av att här medge fritt eftertryck inte föreligga. Jag är beredd att godta denna ståndpunkt och förordar således att dessa yttranden ges skydd 1 Sverige.

I fråga om översättningar gäller som allmän upphovsrättslig princip att den som har översatt ett verk har upphovsrätt till verket i denna gestalt (4 § URL). Av den föreslagna huvudregeln i 9 § följer emellertid att översättningar, som ingår i en författning eller i beslut eller yttrande av myndighet, inte är föremål för upphovsrätt. Exempelvis får översättning av en internationell konvention återges fritt om den har tagits in i en proposition. I andra fall skulle, om inte annat sägs, den som översatt en författning, en dom etc. ha upphovsrätt till det översatta verket trots att originalet inte är skyddat. I likhet med vad som förordas i promemorian bör emellertid officiella översättningar av både svenska och utländska texter till författningar och myndigheters beslut liksom o//h della översättningar av svenska myndigheters yttranden vara uteslutna från skydd. Med officiella översättningar avses sådana översättningar som har upprättats inom en myndighet.

Sammanfattningsvis innebär den av mig föreslagna huvudregeln i 9 § att från upphovsrätt helt undantas författningar samt beslut av In- och utländska myndigheter samt yttranden av svenska myndigheter. Från skydd undantas vidare officieUa översättningar av sådana handlingar.

Emellertid kan det i vissa mycket speciella fall förekomma att i författningar eller beslut eUer yttranden av myndigheter ingår verk, som framstår som en självständig litterär eller konstnärlig arbetsprodukt och ger uttryck för sin upphovsmans individualitet. Som exempel kan nämnas att i ett betänkande läggs fram förslag till tonsatta eller inte ton-satta psalmer. Hit hör också det av offentiighetskommittén nämnda fallet att alster av bUdkonst ingår i en upprättad allmän handling, t. ex. ett betänkande.

Enligt min mening kan man inte helt bortse från de upphovsrättsliga

Prop. 1973:15 138

intressen som kan föreUgga i fråga om de verk som jag nu har berört Det förtjänar därför att övervägas att ge ett visst upphovsrättsligt skydd i dessa fall. Självfallet måste därvid beaktas att särskilt tryckfrihetens och den allmänna debattens intressen tillgodoses. De kategorier av verk där skydd kan komma i fråga är enligt min uppfattning alster av bildkonst, musikaliska verk och diktverk. Däratöver kan av andra skäl övervägas att i detta sammanhang ge skydd också åt officiella kartor.

Vad angår alster av bildkonst kan i detta sammanhang som ett praktiskt fall nämnas omslagen till Statens offentliga utredningar vUka nu för tiden ofta utformas så att de utgör konstnärliga verk i URL:s mening. Det kan ifrågasättas om inte sådana omslag får anses Ingå i de betänkanden tUl vilka de hör. Offentiighetskommittén har föreslagit att alster av bildkonst som innefattats i upprättad allmän handling — däri inbegripet författningar, beslut och yttranden av myndigheter — skall skyddas. Som skäl anförs främst att en konstnär som t, ex, gjort en illustration till en av myndighet utgiven skrift inte haft skäl att räkna med annat än att illustrationen skaU komma tiU just denna begränsade användning.

I departementspromemorian uttalas i samband med den föreslagna 24 § att offentlighetskommitténs förslag inte har väckt någon erinran vid remissbehandlmgen men utredningen har ändå inte funnit skäl att föreslå sådant skydd. I promemorian anförs att de fall som det närmast gäller är sådana där tecknare och andra konstnärer anlitas för att göra instraktiva teckningar för upplysnlngsskrifter etc. Det uttalas att många alster av detta slag snarare är att bedöma som litterära verk än som konstverk men att det även om det undantagsvis skulle vara fråga om konstverk, knappast finns någon anledning att andra regler skall gälla för dem än för övriga bidrag till den publikation som det är fråga om. Vad angår offentUghetskommitténs uttalande att konstnären i dessa fall bara räknar med att illustrationen skall komma tUl den begränsade användning som myndighetens eget nyttjande innefattar uttalas i promemorian att detsamma i många fall gäller också upphovsmän till andra bidrag. I sammanhanget anförs vidare att av offentligt organ ombesörjda fotograferingar och filmupptagningar i vissa fall kan väntas ha så stort allmänt intresse att det bör vara fritt exempelvis för pressen att publicera sådana bilder. Enligt promemorian har denna fråga visserligen större praktisk betydelse för FotoL än för URL men samma principiella lösning bör gälla i båda lagama.

För egen del vUl jag framhålla att alster av bUdkonst numera förekommer i inte oväsentiig omfattning i handlingar upprättade hos myndigheter. Det är tänkbart att dessa alster i framtiden kommer att få ett vidare användningsområde. Enligt min uppfattning är det rimligt att frågan om upphovsrätten till dessa alster, som ju i hög grad är uttryck för sin skapares individuaUtet, löses på ett sätt som är mera tUlfreds-

Prop. 1973:15 139

ställande för uppshovsmännen än f. n. Det är bl. a. angeläget att bestämmelserna utformas så att upphovsmännen inte avskräcks från att erbjuda det allmänna sina tjänster. Något tryckfrihetsrättsligt motiverat intresse föreligger inte att helt utesluta dessa alster från upphovsrätt. Jag vill därför förorda att alster av bUdkonst ges ett visst upphovsrättsligt skydd också när de ingår i författning eller beslut eller yttrande av myndighet. Jag återkommer senare till frågan vilka särskilda inskränkningar i skyddet som är påkaUade av hänsyn till allmänna intressen.

Vad angår förhållandet till FotoL vUl jag erinra om att denna inte innehåller någon inskränkning i fotografens rätt i fråga om fotografier som är allmänna handlingar. För ett återgivande av dessa krävs alltså i princip fotografens samtycke. I det följande avser jag att föreslå att inskränkningama bl, a, i de föreslagna 9 och 24 §§ URL görs tillämpliga också på fotografisk bild. Jag kommer i sammanhanget också att beröra förhållandet mellan fotografier och alster av bildkonst.

Vad sedan angår musikaliska verk anges i departementspromemorian i samband med den föreslagna 24 § URL att utredningen övervägt att föreslå skydd också för sådana verk. Man har emellertid funnit att, bortsett från koralböcker som fastställs officiellt, det är sällsynt att sådana verk återges i allmän handUng och utrediungen har inte ansett det påkallat att föreslå några regler i ämnet.

Frågan om skydd för musikaUska verk som innefattas i allmän handling berördes något i samband med 1960 års lagstiftning på upphovsrättens område. Vissa remissinstanser ansåg att bl, a, musikaliska verk, som är föremål för offentUg myndighets beslut och fogas som bUagor till kungörelser, inte därigenom borde förlora upphovsrättsligt skydd. Det ansågs enligt dessa remissinstanser som en allvarlig konsekvens av auktorrättskommitténs förslag att exempelvis en koralbok, vilken genom kungörelse anbefallts för användning i svenska kyrkan och som bilaga fogats till kungörelsen, inte skulle bli föremål för upphovsrätt (prop, 1960: 17 s, 92), Departementschefen fann dock inte anledning att göra något särskilt uttalande i frågan.

Enligt min uppfattning är det av huvudsakligen samma skäl som jag har anfört beträffande alster av bUdkonst rimligt att frågan om upphovsrätten till de musikaliska verken löses på ett för upphovsmännen mera tillfredsställande sätt än f, n. Som ett aktuellt exempel på ett fall där frågan är av praktisk betydelse vill jag nämna att 1969 års psalmkommitté har att utarbeta tillägg till den svenska psalmboken avseende såväl psalmtexter som psalmmelodier. Som framgått av det föregående blir utredningens betänkande att bedöma som yttrande av myndighet. Enligt min mening skulle det inte vara tillfredsställande om de i betänkandet intagna psalmmelodierna skulle kunna återges fritt utan att upphovsmännen blir berättigade till ersättning för utnyttjandet av ver-

Prop. 1973:15 140

ken. Jag vUl därför förorda att musikaliska verk ges ett visst upphovsrättsligt skydd även om de omfattas av författning eUer beslut eller yttrande av myndighet.

Vad jag nu har sagt har i princip tUlämpning också på diktverk. Även sådana kan i undantagsfall ingå i en författning eller ett beslut eller yttrande av myndighet, t. ex, i det nyss nämnda fallet när ett betänkande innehåUer psalmförslag eller när psalmbok fastställs av Kungl, Maj:t, Också på detta område föreligger ett behov av upphovsrättsligt skydd och jag förordar att erforderliga bestämmelser härom införs.

Vad angår officiella kartor föreskrivs nu i 9 § andra stycket URL som ett undantag från regeln om att upprättade allmänna handlingar inte är upphovsrättsligt skyddade att upphovsrätt utan hinder därav får göras gällande till officiell karta upprättad inom rikets allmänna kartverk, sjökarteverket eller sjöfartsstyrelsen. Offentlighetskommittén har föreslagit att skydd enligt 9 § därutöver skall ges åt kartor upprättade inom SGU, Vid remissbehandlingen har föreslagits att också vissa andra officiella kartor skall åtnjuta upphovsrätt, t. ex, den s. k. fastighetskartan som framställs av fastighetsregistermyndigheterna. Vidare har luftfartsverket i skrivelse tUl Kungl. Maj:t den 29 januari 1968 hemställt att officiella kartor upprättade inom luftfartsverket får upphovsrättsligt skydd. I promemorian anförs att skäl saknas att ta undan några officiella kartor från skydd och det föreslås därför att samtliga sådana kartor skall omfattas av upphovsrätt i de fall där de ingår i annan av svensk myndighet upprättad handling än författning eller myndighets beslut eller yttrande.

Jag biträder för egen del förslaget att skydd skall ges åt alla kategorier av officiella kartor. Enligt vad jag inhämtat tillkommer de enskilda kartbladen av de officiella kartorna vanligen efter beslut av den upprättande myndigheten varigenom bladet i fråga godkänns. Det kommer då att omfattas av ett beslut av myndigheten och blir alltså utan skydd enligt den av mig föreslagna 9 § om inte särskilda regler härom ges. Bl. a. med hänsyn härtill vill jag förorda att skydd ges för officiella kartor som ingår i författning eller beslut eller yttrande av myndighet.

Upphovsrätten till ett verk innebär bl. a. att upphovsmannen har uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar därav och genom att göra det tillgängligt för allmänheten. Ett införande av en oinskränkt ensamrätt när det gäller de nyss nämnda slagen av verk som ingår i författning eller myndighets beslut eller yttrande skulle innebära väsentliga inskränkningar i andras möjligheter att utnyttja verket Detta gäller såväl aUmänhetens som — i fall myndigheten inte själv innehar upphovsrätten — myndighets hantering av det skyddade materialet.

Upphovsrätten är visserligen inskränkt genom vissa generella bestämmelser i 2 kap. URL som tillkommit främst av hänsyn till aUmänna in-

Prop. 1973:15 141

tressen. Sålunda får i viss omfattning citat göras ur offentliggjort verk, konstverk återges i kritisk eller vetenskaplig framställning eller avbildas i tidning i samband med redogörelse för dagshändelser och mindre verk eller mindre delar av verk tas in i samlingsverk tiU bruk vid gudstjänst eUer undervisning. Ensamrätten tUl offentiigt framförande är också inskränkt bl. a. så att sådant framförande aUtid får ske vid gudstjänst eller undervisning. Vidare föreligger generell rätt att referera innehållet i skyddat verk.

Vad angår de officieUa kartorna omfattas stora grupper av upphovsrätt redan nu och skall skyddas också enligt mitt förslag till 9 §, Några SärskUda inskränkningar i det upphovsrättsliga skyddet utöver vad som följer av de nämnda reglerna i 2 kap. har hittills inte ansetts erforderliga och kan inte heller anses påkallade i fortsättningen för officiella kartor.

När det gäUer andra typer av verk som enhgt mitt förslag skall ges ■skydd i 9 § är emeUertid enligt mUi mening de nyss angivna inskränkningarna inte tillräckliga för att tillgodose behovet av att kunna återge verken. Som exempel kan nämnas att en myndighet som avgett ett yttrande i vilket ett alster av bildkonst ingår, måste ha möjlighet att förfoga över materialet för fortsatt bearbetning av ämnesområdet eUer för att ge ut en ny upplaga av yttrandet. Ett annat exempel föreligger när psalmförslag eller musikaliskt verk, som omfattas av en författning, skaU tas in i ett samUngsverk tUl bmk vid gudstjänst. I detta faU finns visserligen möjlighet att använda regeln i 16 § URL enligt vilken mindre delar av verk eller sådant verk av ringa omfång mot ersättning får tas in i sådant samlingsverk. En karenstid om fem år från utgivningen gäller emellertid och härigenom föreligger i realiteten ett hinder för det allmänna intresset av att kunna utnyttja ifrågavarande verk.

Ett sätt att lösa nämnda och närliggande problem är att införa en tvångsUcens, dvs. ge envar rätt att mot ersättning utnyttja verken. Frågan om sådan licens avseende utnyttjande av verk som skapats av myndighet diskuterades från delvis andra utgångspunkter av offentlighetskommittén. Denna ville emellertid inte förorda något sådant system främst därför att det skulle innebära ett större ingrepp i skyddet för upphovsmännen än vad som kunde anses nödvändigt för att tillgodose tryckfrihetens krav. Bl, a, anfördes att en handling kunde ha blivit tillgänglig enligt TF:s regler vid en tidpunkt då upphovsmannen ännu inte betraktade den som färdig för publicering. Det ansågs inte rimUgt att den då skulle få bringas till offentligheten genom en tidigare publicering på gmnd av tvångsUcens,

EnUgt min uppfattning är det synnerligen viktigt att tillräckliga möjligheter verkligen finns att för oUka ändamål nyttja de alster av bildkonst, musikaliska verk och diktverk som föreslås få skydd enligt undantagsbestämmelserna i 9 §. Vad upphovsmännens intressen kräver är

Prop. 1973:15 142

främst att ersättning utgår vid sådant nyttjande. Denna avvägning mellan aUmänna och enskilda intressen kan enligt min mening tUlgodoses genom en tvångsUcensregel så att envar utan upphovsmannens samtycke men mot ersättning får återge de verk av ifrågavarande slag som är skyddade enligt 9 §. Någon särskild karenstid av det slag som gäller enligt 16 § URL är enligt min mening inte nödvändig eller lämplig. De skäl mot en tvångslicens som offentlighetskommittén anfört saknar i stort sett relevans i detta sammanhang, eftersom det här väsentligen gäUer verk som upphovsmannen redan har ansett färdiga för publicering. Jag vill därför förorda en regel om att alster av bildkonst, musikaliska verk och diktverk som är skyddade i 9 § i princip får återges utan upphovsmannens samtycke och att upphovsmannen ges rätt till ersättning för sådant återgivande. Tvist om ersättningen bör liksom t, ex, tvist om ersättning enligt 14 § andra stycket avgöras av domstol. Forumbestämmelsen i 58 § URL bör gälla även sådana mål. Vid återgivande bör upphovsmannen vara tUlförsäkrad samma ideella rättigheter som vid fria återgivanden enligt 2 kap, URL.

I vissa fall är det emellertid inte rimligt att ersättning skaU utgå för det fria återgivandet. En sådan situation föreUgger när myndighet återger verket som ett led i sin verksamhet, I den mån fråga inte är om ett kommersiellt utnyttjande av verket utan om användning av detta i samband med myndighetsutövning bör ersättning inte utgå. Eftersom det kan vara olika myndigheter som har att ta del i bearbetningen av samma material bör regeln gälla sådan användning hos myndigheter över huvud taget och inte bara nyttjande hos t. ex, den som ursprungligen avgett det yttrande vari verket innefattas. Rätten till återgivning som avses här bör däremot begränsas till myndigheter och inte tillkomma t, ex, enskUda organisationer. Med hänsyn till det anförda vill jag föreslå att återgivande utan ersättning skall få ske i samband med myndighets verksamhet. Det förutsätts att denna användning begränsas till myndighetens offentligrättsliga verksamhet och inte sker i affärssyfte.

För verk som får skydd i 9 § kan i vissa situationer både möjligheten att fritt nyttja verket enligt 2 kap. URL och rätten att mot ersättning fritt återge det framstå som otillräckliga med hänsyn tUl den allmänna debattens intressen. Det kan ifrågasättas om inte särskilda möjligheter bör finnas att utan ersättning återge verken i debatt- och informationssyfte. Jag vUl i sammanhanget framhålla att man i nuvarande 24 § för en viss kategori av inkomna allmänna handlingar har en särreglering som avser att tUlgodose dessa intressen. Enligt bestämmelsen får utlåtanden, som bevis åberopade handlingar och dylikt i viss omfattning återges i redogörelse för mål eller ärende, I vad angår författningar samt beslut och yttranden av myndighet föreligger självfallet ett betydande allmänt debattintresse. För att tillgodose detta intresse vill jag förorda att från skyddsbestämmelsen i 9 § URL, såvitt angår alster av

Prop. 1973:15 143

bUdkonst, musikaliska verk och diktverk, efter mönster av den nämnda regeln i 24 § görs det undantaget att skyddat verk får återges utan ersättning i samband med redogörelse för mål eller ärende vari det förekommit. Liksom enligt den nuvarande regeln i 24 § bör den begränsningen gälla att återgivandet får ske endast i den omfattning som betingas av ändamålet med redogörelsen,

4.4.4 Allmänna handlingar som inte är av stats- eller förvaltningsrättslig karaktär

Frågan om upphovsrätt till allmän handling som inte utgör författning, beslut och yttrande av myndighet bör, som tidigare anförts, regleras inom ramen för 24 § URL. Som framgått av redogörelsen för offentlighetskommitténs betänkande och departementspromemorian har olika meningar yppats om hur denna reglering bäst bör ordnas från lagteknisk synpunkt. För egen del vill jag i denna fråga anföra följande.

Inkomna allmänna handUngar är som huvudregel föremål för upphovsrätt. Vissa undantag härifrån föreskrivs emellertid i 24 § URL, Enligt denna får vad som muntiigen eller skriftiigen anförs inför myndighet eller i statUg eller kommunal representation eller vid offentlig överläggning om aUmänna angelägenheter återges utan upphovsmannens samtycke, I fråga om utlåtanden, såsom bevis åberopade skrifter o, d. föreskrivs emellertid att de får återges bara i samband med redogörelse för mål eller ärende i vilka de förekommit och i den omfattning som betingas av ändamålet med redogörelsen. Upphovsmannen äger vidare ensam rätt att ge ut samling av sina anföranden.

Någon kritik mot dessa regler har såvitt känt inte framförts, OffentUghetskommitténs förslag att reglerna skall behåUas i oförändrat skick har inte mött erinringar vid remissbehandlingen. Vad angår det i departementspromemorian särskilt berörda fallet angående verk som har getts in för godkännande eller antagande av myndighet får sådant verk anses skyddat redan enligt gällande rätt. Jag anser därför för egen del att någon ändring av bestämmelsema inte är påkallad,

TUl de nu nämnda reglerna i 24 § bör lämpligen fogas de bestämmelser som krävs i fråga om andra hos myndighet upprättade handlingar än dem som avses i den föreslagna 9 §, I enlighet med vad jag tidigare har anfört (avsnitt 4,4,2) bör i fråga om dessa handlingar som huvudprincip gäUa att de skall anses vara föremål för upphovsrätt men att de utan hinder därav får återges utan upphovsmannens samtycke.

Vid sådant återgivande skall som förat nämnts upphovsmannens ideella rätt enligt 3 § iakttas, dvs, hans namn skall anges i den omfattning och pä det sätt som god sed kräver och verket får inte ändras eller göras tiUgängligt för allmänheten på ett sätt som är kränkande för upphovsmannen. Det säger sig självt att god sed i fråga om sådana handlingar som det här gäller inte alltid kräver att namnet på upphovs-

Prop. 1973:15 144

mannen anges. Framhållas bör att den ideella rätten inte kan överlåtas. Den kan däremot enligt 3 § tredje stycket efterges såvitt gäller en till art och omfattning begränsad användning av verket, t, ex, en viss upplaga (jämför prop, 1960: 17 s. 72), Vidare bör märkas att reglema i 26 § om vissa särskilda ideella rättigheter vid återgivande enligt 2 kap. URL blir tillämpliga. Enligt dessa regler gäller att källan skall nämnas i den omfattning och på det sätt som god sed kräver och att verket inte utan upphovsmannens samtycke får ändras i vidare mån än som krävs för den medgivna användningen. Dessa rättigheter kan fritt överlåtas och efterges.

Som framgått av vad jag tidigare anfört föreligger det i fråga om vissa upprättade aUmänna handlingar ett behov av ett mera omfattande upphovsrättsligt skydd än som skuUe följa av den nyss förordade huvudregeln. Från huvudregeln bör därför undantag göras för de kategorier av verk beträffande vilka ett fullständigare upphovsrättsligt skydd är påkallat.

I departementspromemorian förordas i överensstämmelse med vad offentlighetskommittén föreslagit att man genom en uppräkning i lagtexten anger vUka gmpper av verk som inte skall få återges fritt. Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig över offentlighetskommitténs förslag ansluter sig också till denna principieUa uppfattning. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet förordar emellertid att man skall ange de skyddade kategorierna genom en allmän formel av innehåll att upprättade allmänna handlingar inte får återges utan upphovsmannens samtycke, där återgivandet uppenbarligen sker i annat syfte än att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning.

Eftersom huvudregeln för upprättade allmänna handlingar är att de får återges fritt, är det enligt min mening inte minst av tryckfrihetsrättsliga skäl viktigt att undantagen från huvudregeln anges klart och otvetydigt. Detta låter sig knappast göra genom en allmän formel. Jag anser därför att i lagtexten direkt bör anges vilka slag av verk som är föremål för skydd. Detta ligger även i linje med riksdagens uttalanden om skyddet för upprättade allmänna handlingar under förarbetena tUl 1960 års lagstiftning.

När det härefter gäller frågan om vUka kategorier av verk som skall åtnjuta fullt skydd föreslås i promemorian att officiella kartor skall vara föremål för upphovsrätt. Jag biträder förslaget och vill i övrigt beträffande de officiella kartorna hänvisa tUl vad jag har uttalat härom i avsnittet om författningar, beslut m. m. (avsnitt 4.4,3),

I promemorian föreslås vidare att skydd skall tillkomma ritningar och andra tekniska förebilder. Förslaget grundar sig på önskemål från vissa affärsverk. Jag anser förslaget välgrandat och biträder det därför.

Offentlighetskommittén har föreslagit att skydd skall beredas verk

Prop. 1973:15 145

som framställts av myndighet för försäljning till allmänheten. Förslaget i denna del har emellertid kritiserats från flera håll vid remissbehandlingen. Den väsentligaste invändningen är att en sådan regel verkar på ett sätt som är godtyckligt från både tryckfrihetsrättsliga och upphovsrättsliga synpunkter. Det kan, å ena sidan, inte vara rimligt att en myndighet genom att försälja en skrift tUl allmänheten förhindrar ett fritt återgivande av den, om skriftens innehåll är sådant att den bör kunna återges fritt, A andra sidan bör upphovsmannen inte gå miste om sin rätt att förfoga över verket enbart av det skälet att handlingen tillhandahålls gratis. Jag delar därför uppfattnmgen att den av offentlighetskommittén föreslagna lösningen inte är tillfredsställande. Vissa mera specificerade gmpper av verk av det slag som åsyftas med offentlighetskommitténs förslag bör emellertid, såsom har förordats i promemorian, beredas skydd.

Som en första gmpp i detta sammanhang nämns i promemorian verk som är avsett för undervisning. Flera remissinstanser har i sina yttranden över offentiighetskommitténs betänkande förordat att skydd skall ges åt sådana verk. Också för min del anser jag att verk av denna karaktär bör ges fullt upphovsrättsUgt skydd. På undervisningsområdet driver det allmänna en omfattande förlagsverksamhet, och det saknas skäl att i upphovsrättsligt avseende behandla offentliga förlagsprodukter på detta område annorlunda än verk från den enskilda läromedelsproduktionen. Härtill kommer behovet av att kunna bevaka sådana intressen som inte direkt täcks av den ideella rätten, t, ex, att kunna motverka att föråldrade eller felaktiga framställningar sprids. Nägot legitimt behov att kunna trycka av eller på annat sätt mångfaldiga exempelvis läroböcker i deras helhet kan inte anses föreligga vare sig av hänsyn till den allmänna debatten eller 1 övrigt De möjUgheter 2 kap, URL ger att citera och referera verk torde vara tUlräckliga, Med hänsyn tUl vad jag nu anfört förordar jag att upphovsrätt skall åtnjutas för verk som framställts hos myndighet och som är avsett för undervisning,

I enlighet med vad som föreslås i promemorian bör Inte heller verk som utgör resultatet av vetenskaplig forskning kunna återges fritt. Detta motiveras bl, a. av svårigheterna att dra en klar gräns mellan denna kategori av verk, å ena, och verk avsedda för undervisning, å andra sidan. Skyddsintresset är dessutom likvärdigt i båda fallen. Härtill kommer intresset av att förhindra vilseledande bearbetningar av vetenskapliga verk.

Som en tredje gmpp av skyddsvärda verk inom det område som offentlighetskommittén avsett att täcka med begreppet "verk som framställts för försäljning tUl allmänheten" anges i promemorian verk som tillhandahålls allmänheten i samband med affärsverksamhet. I promemorian anförs att myndighet, när det gäller affärsmässiga produkter,

10 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 15

Prop. 1973:15 o 146

har ett legitimt behov av att kunna kontroUera deras förekomst och utnyttjande på marknaden.

Enligt min mening talar starka skäl för att bereda skydd för sådana verk som avses här. Framför allt är det av betydelse att ett affärsdrivande organ får samma möjligheter som ett enskilt företag att genom upphovsrättsligt skydd skaffa sig kontroll över spridningen av sina produkter och därigenom också täckning för sina kostnader. Myndigheterna är givetvis oförhindrade att, om så skulle anses lämpligt, efterge sin upphovsrätt och tillåta eftertryck. Stor generositet kan i detta hänseende förväntas i sådana fall då information är påkallad för att belysa viktiga samhällsfrågor. Jag förordar i enlighet med det sagda att skyddet sträcks ut till att omfatta ocksä verk varav exemplar tillhandahålls allmänheten 1 samband med affärsverksamhet.

Under remissbehandlingen av offentiighetskommitténs betänkande har från vissa håll framförts förslag om att skydd skall ges åt upplysnlngsskrifter. Enligt promemorian saknas emellertid skäl att sådana skrifter inte skall få mångfaldigas också av andra än den myndighet som publicerat skriften. Varken ekonomiska hänsyn eller intresset av att hindra spridning av felaktiga upplysningar talar enligt promemorian för att sådana verk bör skyddas. Utredningen avstyrker därför förslagen. För min del biträder jag detta ställningstagande och vill alltså inte föreslå att skydd införs för upplysningsskrifter.

Som jag nämnt i samband med behandlingen av författningar, beslut m, m, (avsnitt 4.4.3) har offentiighetskommittén föreslagit att alster av bildkonst som innefattas i upprättad allmän handUng skall skyddas. I departementspromemorian uttalas att förslaget inte rönt någon erinran vid remissbehandlingen men utredningen har ändå inte funnit skäl att föreslå något sådant skydd. I fråga om de närmare motiven för utredningens ställningstagande hänvisar jag till den redogörelse som jag har lämnat i nyssnämnda sammanhang.

De skäl som jag har åberopat för skydd av sådana alster av bUdkonst som innefattas i författningar eller beslut eller yttrande av myndighet har tillämpning också på sådana alster som tagits in i andra upprättade allmänna handlingar. En del av de fall då konstverk ingår i myndigheters handUngar kommer visserligen att täckas av andra av mig föreslagna skyddsbestämmelser, t, ex. när det gäller läroböcker eller verk som tUlhandahålls allmänheten i samband med affärsverksamhet Även för övriga fall föreUgger emellertid ett behov av skydd för bildkonst. Det skulle dessutom framstå som inkonsekvent att ge skydd när konstverk ingår i t. ex. en myndighets yttrande men inte när det ingår i en av samma myndighet upprättad kommentar i samma ämne. Offentlighetskommitténs förslag om skydd för alster av bildkonst har i huvudsak godtagits eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Vad jag nu har anfört utgör enligt min mening vägande skäl för att sådana

Prop. 1973:15 I47

alster ges skydd också när de ingår i annan upprättad allmän hand-Ung än sådan som omfattas av den föreslagna 9 §, och jag biträder därför kommitténs förslag i denna del. Beträffande förhållandet till FotoL hänvisar jag till vad jag har anfört härom vid 9 §.

I promemorian anges att utredningen övervägt att föreslå skydd också för musikaliska verk som ingår i upprättad allmän handling. Som jag har nämnt i samband med behandUngen av författningar, beslut m. m. (avsnitt 4.4.3) har utredningen emellertid funnit att, bortsett från koralböcker som fastställs officiellt, det är sällsynt att sådana verk återges i allmän handling och utredningen har inte ansett det påkallat att föreslå några regler i ämnet.

De synpunkter som jag har anfört i fråga om skyddet för musikaliska verk vilka omfattas av författning etc. har i princip gUtighet också när sådana verk tas in i annan av myndighet upprättad handling. Liksom när det gäller alster av bildkonst skulle det framstå som inkonsekvent att ge skydd i det förra fallet men inte när verket mångfaldigas i t. ex. en av myndighet utgiven handbok. Jag förordar därför att musikaUska verk ges skydd också när de ingär i annan upprättad allmän handling än sådan som omfattas av den föreslagna 9 §.

Vad som nu har anförts är tillämpligt också på diktverk. Skydd bör därför ges åt sådana verk i samma omfattning som skydd tillkommer alster av bUdkonst och musikaUska verk.

Bland undantag från huvudregeln har i promemorian också tagits upp verk som Innefattats i allmän handling utan upphovsmannens samtycke. I promemorian anförs en del situationer då detta kan inträffa och upphovsmannen alltså sätts ur stånd att skydda sin rätt Främst åsyftas fall där en myndighet med stöd av tvångslicens enligt någon av bestämmelserna i 2 kap. URL har tagit in ett verk i en allmän handling. Som förut nämnts är utredningen inte enig på denna punkt. En ledamot anser inte att någon sådan regel behövs.

För egen del är jag tveksam om behov föreligger av den bestämmelse som utrednlngsmajoriteten föreslagit I de flesta fall torde nämligen verken i praktiken få skydd genom någon annan av de föreslagna bestämmelserna, exempelvis skyddet för verk som framställts för undervisningsändamål eller tillhandahålls allmänheten i samband med affärsverksamhet. Fall där den av utredningens majoritet åsyftade situationen kan inträffa torde därför vara sällsynta. Från allmänhetens synpunkt skulle en bestämmelse som den föreslagna vidare skapa en viss osäkerhet, eftersom det kan vara svårt att utan vidare veta om upphovsmannens samtycke inhämtats eller ej. Med hänsyn till vad nu sagts bör enligt min mening den av utredningsmajoriteten föreslagna bestämmelsen inte införas.

I olika situationer kan det föreligga ett berättigat behov av att kunna återge skyddat verk. För att tillgodose detta behov gäller som tidigare

Prop. 1973:15 148

nämnts vissa bestämmelser i 2 kap. URL om inskränkningar i upphovsrätten. Det kan ifrågasättas om man beträffande verk som innefattas i allmän handling men som skall beredas upphovsrättsligt skydd behöver mera vittgående undantagsbestämmelser. I promemorian föreslås att den nuvarande särskUda rätten att ta med utlåtanden, som bevis åberopade skrifter o. d. i redogörelse för mål eller ärende skall gälla också för de hos myndighet upprättade handlingar som skall åtnjuta skydd enligt den föreslagna 24 § URL. Som skäl åberopas främst att tryckfrihetsrättsliga intressen kan ha sådan vikt att den rätt att referera och citera som finns för alla verk kan vara otillräcklig i särskilda och viktiga faU. En ledamot av utredningen menar att utvidgningen är onödig, därför att något legitimt behov inte kan anses föreUgga att i vidare omfattning än som följer av nu gällande bestämmelser i 2 kap. URL återge statliga förlagsprodukter.

Undantagsbestämmelsen i 24 § URL om rätt att ta med utlåtanden etc. i redogörelser för mål eller ärende vari de förekommit avser främst att göra det möjligt att återge handlingar i ett mål eller ärende in ex-tenso i t. ex. en facktidskrift (jfr SOU 1956: 25 s. 258). De nya kategorier av verk som enligt mitt förslag skall beredas skydd i 24 § URL har emellertid tUl stor del karaktären av statliga förlagsprodukter. Något större behov av att kunna återge dessa i sin helhet torde inte föreligga. För den allmänna samhällsdebatten torde den allmänna rätten att referera och citera som finns beträffande alla verk vara fullt tUlräck-1ig. Jag är därför inte beredd att förorda något sådant undantag från det upphovsrättsliga skyddet som utredningens majoritet föreslår.

I promemorian förordar utredningens majoritet att den nuvarande regeln i 24 § om rätt för upphovsman att ensam ge ut samling av sina anföranden skall utvidgas till att gälla alla verk som omfattas av den föreslagna 24 §. Något behov härav föreUgger emellertid inte enligt min mening och jag är därför inte beredd att godta förslaget.

De nu föreslagna reglerna om verk som innefattas i allmän handling avser främst svenska förhållanden och bör i princip bara avse svenska myndigheters handlingar. Detta bör emeUertid inte utesluta att vissa av de föreslagna bestämmelserna kan bli tUlämpliga också på handlingar som härrör från myndighet i land med vilket Sverige har ingått överenskommelse om ömsesidigt upphovsrättsligt skydd enligt 62 § URL (jfr SOU 1956: 25 s. 259).

Sammanfattningsvis innebär förslaget i fråga om andra hos svensk myndighet upprättade handlingar än författningar, beslut eller yttranden av myndighet, att upphovsmannens ideella rätt till verket bevaras men att handling, vari verket ingår, får återges fritt, dock med följande undantag. Officiella kartor, tekniska förebUder, verk som är avsedda för undervisning eller utgör resultat av vetenskaplig forskning, alster av bUdkonst, musikaliska verk, diktverk och verk, varav exemplar tUlhan-

Prop. 1973:15 149

dahålls i samband med affärsverksamhet, skall vara föremål för upphovsrätt även när de utgör eller ingår i allmän handling som upprättats hos myndighet. Sådana verk får således inte återges eUer mångfaldigas utan upphovsmannens samtycke i vidare mån än som följer av de nu gäUande bestämmelserna i 2 kap, URL. De nu förordade reglerna i fråga om upprättade allmänna handlingar bör tas upp i 24 § URL. De nuvarande reglema i denna paragraf om inkomna allmänna handlingar bör behåUas oförändrade.

4.4.5 Närstående rättigheter m. m. och rätt till fotografisk bild

I promemorian förordas att vad som har föreslagits i fråga om upphovsrättsliga verk skaU äga motsvarande tUlämpning på vissa upphovsrätten närstående rättigheter m. m. enligt 5 kap. URL och på fotografisk bild. Med hänsyn till att mekanisk eller elektrisk upptagning kan vara att anse som allmän handling bör enligt promemorian en hänvisning till 9 och 24 §§ URL införas i bestämmelserna i 5 kap. URL om utövande konstnärers, fonogramframställares och radio- eller televisionsföretags rättigheter. Vidare föreslås i promemorian att en motsvarande hänvisning skall göras i 49 § URL beträffande rätt tUl katalog, tabell eller annat dylikt arbete samt i 12 § FotoL beträffande fotografisk bUd.

En genomgående princip i fråga om de s, k, närstående rättigheterna är att sådana förfaranden är tillåtna som är medgivna när det gäller upphovsrättsligt skyddade verk. Det är sålunda tUlåtet att t. ex, kopiera en grammofonskiva, en radioutsändning eller en Inspeliung av en utövande konstnärs framförande av ett verk om motsvarande förfarande beträffande ett upphovsrättsligt skyddat verk skuUe vara fritt (jfr SOU 1956: 25 s, 381 och 389). Enligt min mening bör denna princip göras tillämplig även när det gäller förfoganden över inspelning som är att anse som allmän handling. Jag biträder därför i princip promemorians förslag att hänvisning tiU de för allmänna handlingar föreslagna reglerna i URL görs i bestämmelserna om utövande konstnärers, fonogramframställares och radio- och televisionsföretags rätt, dvs, 1 45, 46 och 48 §§ URL. Hänvisning tUl 9 och 24 §§ bör dessutom göras i 47 §. Enligt denna har den som framställt en grammofonskiva eller annan anordning, på vilken ljud upptagits, och den utövande konstnär, vars framförande upptagits på anordningen, rätt till ersättning när skivan eller anordningen används i ljudradio- eller televisionsutsändnmg. I förarbetena tiU lagmmmet nämns att rätt till ersättning inte bör föreligga om utsändningen sker under sådana förhåUanden att det är fritt att därvid återge upphovsrättsligt skyddat verk (prop. 1960: 17 s. 150). I enlighet hiirmed har från ersättningsrätt undantagits fall när utsändningen är att anse som citat (14 § första stycket), när den sker under sådana förhållanden att motsvarande offentliga framförande är fritt

Prop. 1973:15 150

(20 §) och när den avser återgivande av korta avsnitt i samband med redogörelse för dagshändelse (21 §). EnUgt min uppfattning är det rimligt att ersättning inte heller skall utgå när utsändning avser inspelning som enligt de i URL föreslagna reglerna för aUmänna handlingar inte alls är skyddad eUer där skyddet är inskränkt så att den får återges fritt I 47 § bör därför tas in en bestämmelse om att vad i 9 och 24 §§ sägs skall äga motsvarande tillämpning.

I detta sammanhang bör påpekas att en fömtsättning för att URL:s regler om de närstående rättigheterna skall vara tUlämpliga är att rättigheten i fråga faller inom URL:s tUlämpningsområde enligt bestämmelsema i 61 § URL och i TK. Dessa bestämmelser bygger på den s, k, territorlalitetsprincipen, dvs. skydd ges åt ljudupptagning etc, som ägt rum i Sverige resp. i land anslutet tUl den s. k. Romkonventionen om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag. Detta innebär t. ex. att skydd enligt URL för närstående rättigheter är uteslutet om en svensk myndighet "upprättar" en inspelning av ett musikaUskt verk i ett främmande land som inte har tUlträtt Romkonventionen. Däremot kan upphovsrätten i detta fall vara skyddad, eftersom frågan om tillämpningen av URL:s upphovsrättsliga regler avgörs enligt andra kriterier.

I 49 § URL ges skydd för vissa alster såsom kataloger och tabeller, vUka inte är att anse som verk i URL:s mening. Sådana alster bör i den mån de är innefattade i allmän handling följa samma regler som upphovsrättsUgt skyddade verk, vilka ingår i allmän handling. Som förordats i promemorian bör därför en hänvisning till nämnda regler göras också i 49 § URL.

Fotografisk bUd kan självfallet ingå i eller utgöra en allmän handling, I dag gäUer inte någon inskränkning i fotografens rätt i fråga om sådana bUder, Om ett av myndighet utgivet verk innehåller fotografier medför därför gällande regler att verket som sådant får utnyttjas fritt men att tUlstånd krävs för att få mångfaldiga bUderna. Lantmäteristyrelsen har i sitt remissyttrande över offentlighetskommitténs förslag framhållit att fotografier knappast har samma betydelse från tryckfrihetssynpunkt som det skrivna ordet och att eftertryck av bilder i offentliga publikationer i vissa fall kan medföra risk för olämpliga förvanskningar. Enligt min mening är det emeUertid rimligt att samma reglering gäller för fotografisk bild som utgör eUer är innefattad i allmän handling som i motsvarande fall gäller för ett Utterärt eUer konstnärligt verk. Jag är medveten om att en sådan regel kan medföra att vissa grapper av fotografiska bUder förlorar sitt skydd. Det är emellertid enligt min upp-fattnmg angeläget att skyddet för upphovsrätt och fotografirätt utformas på samma sätt i fråga om allmänna handlmgar. Jag vill vidare påpeka att detta medför bl. a. att skydd kommer att beredas t. ex. för fotografier, varav exemplar tillhandahålls allmänheten i samband med affärsverksamhet.

Prop. 1973:15 151

En oinskränkt hänvisning i 12 § FotoL tUl de för alhnänna handlingar föreslagna reglerna i 9 och 24 §§ URL skulle innebära bl. a. att fotografirätt kan göras gäUande tUl fotografi som utgör alster av bildkonst Offentlighetskommittén har uttalat att en tillämpning av den av kommittén föreslagna bestämmelsen i 9 § andra stycket 3. om alster av bildkonst på fotografiska bilder torde leda till att ensamrätt kan göras gällande tUl vissa av de bUder som omfattas av 15 § andra stycket FotoL, nämligen bilder som har konstnärligt värde.

Svenska fotografernas förbund har i sitt remissyttrande över offentlighetskommitténs förslag anfört bl. a. att en sådan regel skulle medföra tolkningssvårigheter. Alster av bUdkonst behöver enligt förbundet inte ha något egentligt konstnärligt värde utan bara uppfylla det krav på individualitet, som är en fömtsättning för att det skall anses som ett verk. I fråga om de fotografier som avses i 15 § andra stycket FotoL gäller däremot ett värdekriterium.

En hänvisning till reglerna i 9 och 24 §§ URL om skydd för alster av bildkonst medför enligt min uppfattning dels att skydd kommer att ges för en vidare grupp av fotografier än dem som har konstnärligt värde, dels att fotografier med vetenskapligt värde ställs utan skydd enligt denna bestämmelse. En sådan ordning synes inte lämplig. Härtill kommer att det torde medföra åtskUliga svårigheter att avgränsa området för de kategorier av fotografier som skall anses motsvara alster av bUdkonst. Jag vill därför förorda att de bestämmelser i 9 och 24 §§ som avser alster av bildkonst endast görs tiUämpUga på sådana fotografier som har konstnärligt eller vetenskapligt värde.

4.4.6 Upphovsrättens subjekt

I flera remissyttranden har berörts frågan huruvida upphovsrätten tUl verk som det här gäller skall tillkomma myndigheten eller den anställde som skapat verket. Jag anser i Ukhet med vad som uttalats i offentlighetskommitténs betänkande och med beaktande av de skiftande förhållanden som här råder att det inte är lämpligt att reglera denna fråga genom lagstiftning. Med ledning av de bestämmelser eller avtal som reglerar anställnings- eller uppdragsförhåUandet får avgöras huruvida den rätt som primärt tillkommer upphovsmannen skall anses ha övergått på vederbörande myndighet.

4.4.7 Förhållandet till Internationella överenskommelser

Den nu föreslagna regleringen innebär i vissa avseenden intrång i upphovsmannens ensamrätt tUl sitt verk. Vid behandlingen av vissa speciella frågor har i det föregående nämnts att regleringen av dessa anpassats tUl Bernkonventionens krav. Jag hänvisar särskUt till vad som tidigare anförts beträffande art. 2.4., enligt vilken officiella texter av legislatlv, administrativ eller judiciell art kan uteslutas från upphovs-

152

rättsligt skydd (avsnitt 4.4.2). Här skall något beröras frågan om konventionens krav i övrigt är uppfyllda i den nuvarande eller nu föreslagna lagstiftningen.

Art. 2bis. 1. i Bemkonventionen ger unionsländema rätt att från skydd helt eller delvis utesluta politiska tal samt anföranden inför rätta. Art. 2bis. 2, innehåller i Brysseltexten en bestämmelse enligt vilken det förbehåUs unionsländernas lagstiftning att bestämma de vUlkor under vilka föredrag, tal, predikningar och andra verk av samma art skaU få återges i pressen. Vid Stockholmskonferensen uteslöts predikningar från uppräkningen och det tillades att föredrag etc. skulle vara offentiigen framfört samt att inte bara återgivande i pressen utan också radiosändning, trådöverföring tUl allmänheten och offentiigt framförande skulle omfattas av bestämmelsen. Vidare tillades att nyttjandet skulle vara rättfärdigat av det informationssyfte som avsågs. Art, 2bis, 3. är oförändrad från Brysseltexten och ger upphovsmannen ensamrätt att föranstalta om samlingar av verk som avses i artikeln. Som tidigare nämnts ger art, 9,1, upphovsmannen principiell ensamrätt att mångfaldiga sitt verk. Undantag härifrån får enligt art. 9,2, dock göras, om därigenom inte görs intrång i det normala utnyttjandet av verket och man inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen,

24 § URL ger varken i sin nuvarande eller i den nya lydelse som jag föreslår rätt tiU fritt återgivande av predikningar. Den föreslagna återgivningsrätten i övrigt enligt paragrafen är visserligen inte som i konventionen uttryckligen begränsad till att omfatta bara press, radio och television m, m. och den är inte förbunden med något viUkor om att ändamålet skaU vara att informera allmänheten. Detta torde dock inte vara av någon större praktisk betydelse, eftersom återgivningen i de allra flesta fall får antas ligga inom ramen för det i konventionen angivna informationssyftet. Det bör i detta sammanhang påpekas att den fria återgivningen enligt nuvarande 24 § inte har ansetts oförenlig med Brysseltextens villkor om att återgivningen skall ske i pressen.

Huvudregeln i den föreslagna 24 § om rätt tUl återgivande utan upphovsmannens samtycke gör i vissa avseenden intrång i upphovsmannens ensamrätt till sitt verk. Den förordade regleringen innebär emellertid också ett omfattande skydd för upphovsmännen. Enligt min mening blir därigenom regleringen som helhet väl förenlig med Bernkonventionen, Inte heUer står de föreslagna bestämmelsema i konflikt med Världskonventionen om upphovsrätt,

Sverige har den 28 juni 1962 ratificerat den s, k. Romkonventionen om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag. Derma ger i art. 15.2, i princip fördragsslutande stat möjlighet att i sin lagsitftning föreskriva samma slag av inskränkningar i skyddet för utövande konstnärer, fonogramframstäUare och radio-

Prop. 1973:15 153

företag som den staten föreskriver i fråga om upphovsrätt tiU litterära och konstnärliga verk. Som förut nämnts föreslår jag att reglerna i 9 och 24 §§ URL görs tiUämpliga också på dessa s, k. närstående rättigheter. De inskränkningar som innehavarna av dessa därigenom får vidkännas i sin rätt täcks av den nämnda bestämmelsen i Romkonventionen.

4.4.8 Förhållandet till TF

I 1 kap, 1 § TF föreskrivs att det skall stå varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som är meddelade i TF till skydd för enskUd rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst. Enligt 2 kap, 1 § TF skall varje svensk medborgare äga fri tUlgång till allmänna handlingar med de inskränkningar som föreskrivs i den s, k, sekretesslagen. Allmänna handlingar är enligt 2 kap, 2 § första stycket TF aUa hos stats-eller kommunalmyndighet förvarade handlingar, vare sig de inkommit tUl myndigheten eUer blivit upprättade där. Detta gäller också kartor, ritningar och bUder.

I 1 kap, 8 § andra stycket TF finns ett förbehåll om den rätt som tillkommer upphovsman till litterärt eller konstnärligt verk eller framställare av fotografisk bild och om förbud att återge litterärt eller konstnärligt verk på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen; härom "gälle vad i lag är stadgat".

Offentlighetskommittén betonar att det är självklart att upphovsmannen, sedan hans verk blivit allmän handling, inte kan bestämma över verket på det sättet att han inskränker den gmndlagsenliga rätten att ta del av handlingen. Kommittén uttalar att bestämmelsen i 1 kap, 8 § TF i samband med tillkomsten av URL blev omarbetad så, att den i detta hänseende inte är otvetydig. Enligt kommittén bör bestämmelsen förtydligas och i väsentiig överensstämmelse med vad som gällde före URL:s tillkomst ges det innehållet att rätten att i tryckt skrift offentliggöra allmän handling genom lag får begränsas av hänsyn till upphovsmannens eller framställarens rätt. En sådan justering skulle enligt kommittén också innebära att en myndighet inte under hänvisning till URL kan vägra att på begäran tillhandahålla avskrift av aUmän handling,

I departementspromemorian förordas däremot att den ifrågavarande bestämmelsen i 1 kap, 8 § TF t, v. lämnas orubbad, även om 9 och 24 §§ URL ändras i enlighet med vad utredningen föreslår.

För egen del viU jag först erinra om att 1 kap, 8 § andra stycket TF före 1960 års ändring innehöll en hänvisning tUl vad i lag var föreskrivet om den uteslutande rätt att genom tryck mångfaldiga litterära och musikaliska verk eUer verk av bUdande konst som tillkom upphovsmannen till sådant verk, I samband med 1960 års upphovsrätts-

Prop. 1973:15 154

lagstiftning fick bestämmelsen en mera generell lydelse. Avsikten härmed angavs i förarbetena närmast vara att klargöra att vid mångfaldigande även upphovsmannens ideella rätt skulle iakttas (prop, 1960: 17 s. 350), Med denna rätt sammanhänger enligt samma uttalande frågan om förbudet i 51 § URL mot att återge verk på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen. Också beträffande detta förbud togs därför in ett förbehåll i 1 kap. 8 § TF.

Offentlighetskommitténs förslag innebär att det nuvarande generella förbehåUet i 1 kap. 8 § TF för upphovsmannens och fotografens rätt uttryckligen anges gälla bara verk eller fotografi som innefattas i allmän handling och inskränks tiU att bara avse rätten att offentiiggöra verket resp, fotografiet i tryckt skrift men däremot inte t, ex, rätten att utlämna verk som innefattas i aUmän handling, I departementspromemorian uttalas att den grundläggande regeln i 1 kap, 1 § TF om rätten att i tryckt skrift yttra tankar och åsikter samt meddela uppgifter och underrättelser inte gör något undantag för det fall att det material som skall tryckas omfattas av annans upphovsrätt. Eftersom tryckfriheten får inskränkas bara genom regler i själva TF måste enligt promemorian TF innehålla en hänvisning till URL och FotoL också beträffande rätten till andra alster än sådana som innefattas i allmän handling.

Det är en grundläggande princip att den tryckfrihetsrättsliga lagstiftningen inte griper in i gällande privaträttsliga regler eller rättsgrundsatser (se prop. 1956: 184 s, 16 och 1960: 17 s, 93), Samtidigt gäller att tryckfriheten får inskränkas bara genom regler som är meddelade i själva TF. I denna infördes därför redan vid dess tillkomst en hänvisning till allmän lag för att klargöra att upphovsrätten kan inskränka tryckfriheten. Enligt min mening är det naturligt att förbehåUet i TF generellt hänvisar tUl den upphovsrättsliga lagstiftningen, dvs, URL och FotoL, alltså även beträffande andra alster än sådana som Innefattas i allmän handling.

Den närmare avvägningen mellan tryckfrihetsrätt och upphovsrätt bör göras i den upphovsrättsliga lagstiftningen. Denna får därvid självfallet inte utformas så, att den inskränker den gmndlagsenliga rätten att ta del av allmän handling. Detta kräver att det i URL görs förbehåll för denna rätt. Det bör alltså föreskrivas, alt aUmän handling utan hinder av upphovsrätt alltid skall tillhandahållas i den ordning 2 kap, TF anger. Bestämmelsen bör avse alla slag av allmänna handlingar, både sådana som omfattas av 9 § och sådana som avses i 24 §, De hänvisningar till reglerna om upphovsrätt till allmänna handlingar, som enligt vad jag nyss har sagt skall göras i 45, 46, 48 och 49 §§ URL samt 12 § FotoL, bör avse också denna bestämmelse som lämpligen tas upp i en ny 24 a § i URL.

Genom den föreslagna 24 a § tillgodoses det tryckfrihetsrättsliga intresset av att allmän handling alltid skall få tUlhandahållas enligt TF.

Prop. 1973:15 155

Någon anledning finns då inte att av hänsyn till dessa intressen begränsa upphovsmannens rätt i övrigt, dvs. att inskränka räckvidden av förbehållet I 1 kap. 8 § TF till att bara avse offentliggörande i tryckt skrift.

Offentlighetskommittén föreslår också att hänvisningen i 1 kap, 8 § andra stycket TF inskränks på så sätt att 51 § URL inte omfattas av densamma. Som skäl åberopar kommittén att det här är fråga om ingripande från andra utgångspunkter än dem som har med yttrandefriheten att göra och att det även utan något förbehåll i TF är klart att sådant ingripande kan göras enligt lag, I promemorian förordas emellertid att någon ändring inte görs i detta hänseende. För egen del ansluter jag mig till denna uppfattning.

Offentlighetskommittén har anfört att också ljud- och bUdupptagning i vissa fall kan anses utgöra en allmän handling och därmed bli underkastad TF:s reglering. Denna kan därför få betydelse även för vissa rättighetsinnehavare som nämns i 5 kap, URL. I promemorian uttalas att detta förhållande f, n. inte synes påkalla någon ändring av förbehåUet i 1 kap, 8 § TF,

Detta förbehåll avser enligt ordalagen bara den rätt som tillkommer upphovsman till verk eller framställare av fotografisk bild men däremot inte den rätt som tillkommer innehavare av närstående rättigheter eller framställare av sådant alster som avses i 49 § URL, Reglerna i TF om rätten tiU fri tiUgång till aUmänna handlingar etc, koUiderar sålunda med vad som föreskrivs i URL om de befogenheter som tUlkommer de nämnda rättighetsinnehavarna. Till en del är emeUertid kollisionen praktiskt sett löst genom att inspelning resp. alster som avses I 49 §, som framställts hos myndighet, enligt de av mig föreslagna hänvisningarna till de nya bestämmelserna i 9, 24 och 24 a §§ URL i princip får återges fritt och skall utlämnas enligt reglema i 2 kap. TF. Kollisionen blir aktuell bara i de fall då inspelningen resp, alstret inte får återges fritt. Vad beträffar alster som avses 1 49 § vill jag framhålla att dessa i dag i princip alltid skyddas även när de har framställts hos myndighet eftersom 49 § inte innehåUer någon inskränkning i framställarens rätt av hänsyn till allmänna intressen. Något särskUt förbehåll 1 TF av hänsyn härtUl har hittUls inte ansetts nödvändigt. På grund av vad jag nu anfört och med hänsyn till frågans ringa praktiska betydelse anser jag i Ukhet med utredningen att de förhållanden som jag här har berört inte f. n, påkaUar någon ändring i TF,

5 Övergångsbestämmelser

I de båda promemoriorna föreslås att övergångsbestämmelserna till de föreslagna ändringarna i URL och FotoL utformas enligt samma principer som ligger till grund för motsvarande, nu gällande bestämmel-

Prop. 1973:15 156

ser i URL, Förslaget innebär i huvudsak att de nya reglerna förklaras tillämpliga även på verk som tUlkommit före ikraftträdandet. Enligt promemorian bör emellertid vissa undantag göras, eftersom de nya reglerna i vissa hänseenden ger ett mer omfattande skydd än gällande lag. Undantagen avser dels att exemplar av verk som har framställts med stöd av äldre lag fritt bör få spridas och visas, dels att den som före den nya lagens ikraftträdande har tillverkat trycksats, kliché, form eUer annat sådant hjälpmedel för att med stöd av äldre lag mångfaldiga visst verk bör få använda det för detta ändamål under en viss övergångstid och fritt sprida och visa exemplar som han har framställt med dessa hjälpmedel. Vidare framhålls i promemorian att vad som sålunda föreslås om verk skall äga motsvarande tUlämpning i fråga om framförande, ljudupptagning samt ljudradio- eller televisionssändning som avses i 45—48 §§ URL liksom på arbete som avses i 49 § URL,

Förslagen har inte mött någon erinran vid remissbehandlingen. Även jag ansluter mig tiU de av utredningen förordade reglerna.

6 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1, lag om ändring i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, och

2, lag om ändring i lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild.

7 Specialmotivering

7.1 Lagen om upphovsrätt till litterära och konsmärliga verk

8 § andra stycket

I förevarande lagrum regleras frågan, när ett upphovsrättsligt verk skall anses vara utgivet.

Enligt gäUande lydelse av 8 § andra stycket anses ett verk utgivet, då exemplar därav lovligen förts i handeln eller på annat sätt blivit spridda tUl allmänheten.

För att bringa bestämmelsen i full överensstämmelse med den nya lydelsen av art. 3,3, i Bemkonventionen föreslås i enlighet med vad som har anförts i den aUmänna motiveringen att ordet "lovligen" byts ut mot orden "med upphovsmannens samtycke". Genom ändringen markeras att ett verk inte skall anses utgivet i lagens mening på grund av en spridningsåtgärd som vidtagits utan samtycke av upphovsmannen, t, ex, på grund av en tvångslicens. Detta är av betydelse främst med hänsyn till den rättsverkan som är förknippad med utgivning i fråga om bestämmande av hemland. Om t, ex, ett verk först distribuerats till all-

Prop. 1973:15 157

mänheten i ett land utanför Sverige med stöd av i landet gällande bestämmelser om tvångslicens, blir verket sålunda inte att anse som utgivet i den mening som avses i den föreslagna lydelsen av 60 § första stycket 2, Detta innebär, bortsett från den särskilda frågan om samtidig utgivning, att om verket därefter ges ut i Sverige med upphovsmannens samtycke och sådan utgivning inte tidigare skett utomlands, Sverige blir hemland för verket. Vidare klargörs genom ändringen att den omständigheten att ett utländskt konstverk utnyttjas enligt reglerna i 14, 15 eller 16 § URL inte innebär att verket därigenom får hemland i Sverige,

9§

Enligt gällande lydelse föreskrivs i paragrafens första stycke att handlingar som är upprättade hos myndighet som avses i 2 kap, 3 § TF inte är föremål för upphovsrätt. Undantag härifrån gäller enligt andra stycket för vissa officiella kartor,

I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen bör i denna paragraf ges föreskrifter rörande sådana hos myndighet upprättade handlingar vilka i princip och med endast vissa specificerade undantag över huvud taget inte skaU vara föremål för upphovsrätt, dvs, in- och utiändska författningar, in- och ufländska myndigheters beslut, svenska myndigheters yttranden samt officiella översättningar av sådana texter. En huvudregel av innebörd att sådana handlingar inte är föremål för upphovsrätt har tagits in i första stycket. Frågan om upphovsrättsUgt skydd för andra grupper av allmänna handUngar regleras enUgt förslaget i 24 §.

Uttrycken "författningar" samt "beslut" och "yttranden" avser att täcka sådana handlingar som återger myndigheternas överläggningar och beslut. Hit hör t, ex, lagar, kungörelser, domar och andra beslut, som meddelats av domstol, och beslut som fattats av förvaltningsmyndighet. Vidare omfattas myndigheters remissyttranden, berättelser, förslag och utlåtanden. Statliga kommittébetänkanden utgör en annan praktiskt viktig kategori av handlingar som avses med bestämmelsen. Protokoll över förhandlingar i riksdagen och i kommunala organ omfattas också,

I fråga om författningar vill jag framhålla att uttrycket får anses täcka även t, ex, föreskrifter av förvaltningsmyndigheterna och kommunala eller andra föreskrifter som tas in i länskungörelserna (jfr SOU 1970: 48 s, 15 och 17),

I promemorian berörs frågan hur man i upphovsrättsligt hänseende skaU behandla sådant material, som ingår i ett beslut eUer yttrande men som Inte härrör från myndigheten själv utan har getts in av någon utomstående. Som utredningen anför faller sådant material i regel under 24 § och är i princip skyddat. Som exempel kan nämnas sakkun-

Frop. 1973:15 158

nigutlåtande som har getts in i en rättegång. Utlåtandet som sådant omfattas enligt 24 § av upphovsrätt men får i viss utsträckning återges i samband med en redogörelse för målet. Har domstolen i domen helt eller delvis tagit in utlåtandet är det en del av domen och behandlas på samma sätt som denna. Till den del uflåtandet har återgetts kan någon upphovsrätt således inte göras gällande. Detsamma torde i regel böra gäUa om ett utlåtande har fogats som bilaga t, ex. till ett kommittébetänkande och betänkandet innehåller en hänvisning till bilagan. Har en myndighet däremot i ett remissyttrande hänvisat tUl en tidigare publicerad skrift och i upplysande syf1:e fogat ett exemplar av skriften vid yttrandet går upphovsrätten inte därmed förlorad. Som framhålls i promemorian kan vissa svårbedömda gränsfall förekom.ma, vilka det dock måste överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra.

Beslut eller yttranden av myndighet kan ibland hänvisa till kartor eller teckningar som upprättats i ärendet, t. ex. i ett stadsplane- eller ett lantmäteriärende Också dessa handlingar utesluts från skydd. Yttrande kan även ges i tabell- eller diagramform, t. ex statistiska uppgifter. Med yttrande av myndighet avses också särskilda yttranden av personer som är knutna tUl myndigheten, t. ex. ett votum av en domstolsledamot eller ett särskUt yttrande av en ledamot i en utredning.

I promemorian föreslås att bestämmelsen i 9 § skall vara tillämplig på beslut "av myndighet". Eftersom föreskriften rör allmänna handlingar bör begreppet myndighet i princip tolkas i enlighet med 2 kap. 3 § TF där det närmare anges vad som menas med stats- och kommunalmyndighet. Som jag nämnt i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.4.3) är bestämmelsen i 9 § avsedd att tiUämpas också pä beslut av utländska myndigheter. Det kan självfallet i vissa fall vara tveksamt, om ett utländskt organ eller en utiändsk institution är att anse som myndighet. Det kan vidare ifrågasättas om det är lämpligt att använda uttrycket "myndighet", som direkt anknyter till svenska förhållanden. Frågan berördes i 1960 års lagstiftningsärende (prop. 1960: 17 s, 380), I lagrådsremissen användes uttrycket "myndighet eller annat offentiigt organ" och motivet för denna formulering torde ha varit att bestämmelsen på grund av internationell överenskommelse (jfr 62 § URL) kunde komma att bli tiUämpllg också på utländska myndigheters beslut och yttranden. På lagrådets hemställan ändrades emellertid detta tUl "myndighet som avses i 2 kap. 3 § TF". Lagrådet ansåg att den omständigheten att tUlämpningsområdet angavs genom en hänvisning till TF:s uppräkning av svenska myndigheter inte torde utesluta att bestämmelsen i viss utsträckning kunde erhålla motsvarande tillämpning på verk av utländskt ursprung, om URL genom överenskommelse med annat land fick vidgad giltighet.

För egen del anser jag dock att det inte är nödvändigt att i bestämmelsen uttryckligen hänvisa till den definition av begreppet myndighet

Prop. 1973:15 159

som finns i 2 kap. 3 § TF. Även utan en sådan hänvisning torde det stå klart att begreppet skall tolkas med ledning av detta stadgande och den rättspraxis som har utbildats i anslutning till detta. En hänvisning till 2 kap. 3 § TF skuUe dessutom vara förvUlande, eftersom bestämmelsen är avsedd att tUlämpas också beträffande beslut av utiändsk myndighet. Jag anser det inte heller lämpligt att genom tiUägg av orden "annat offentligt organ" eller liknande uttryck, som till sin innebörd är oklart, markera att bestämmelsen är tUlämplig på beslut av utiändska myndigheter. Det som är kännetecknande för myndighetsbegreppet, nämligen att det skaU vara fråga om statiigt eller kommunalt organ som har att fatta beslut självständigt, bör i stället vara avgörande vid bedömningen av om ett utiändskt offentligt organ är att anse som m.yn-dighet (jfr offentiighetskommitténs betänkande Offenflighet och sekretess, SOU 1966: 60 s, 130),

När det gäller yttranden av myndighet bör som tidigare anförts bara svenska myndigheters yttranden omfattas av bestämmelsen, I promemorian föreslås att detta anges genom en hänvisning till 2 kap, 3 § TF, För min egen del anser jag det emeUertid vara både enklare och tydligare att i detta sammanhang ange att det är yttranden av "svensk myndighet" som avses.

Bestämmelsen är tUlämplig även om myndighets yttrande ges ut i utlandet, något som ibland förekommer när svenska myndigheter avger yttranden tiU internationeUa organisationer. Utländska myndigheters yttranden omfattas inte av bestämmelsen. Beträffande dessa gäller således de allmänna reglerna, vUket innebär att de åtnjuter skydd under förutsättning att de faller inom tUlämpningsområdet för URL enligt 60 § URL eller enligt bestämmelserna i TK,

De typer av handlingar som anges i första stycket är enligt den där upptagna huvudregeln inte föremål för upphovsrätt i någon form. Detta innebär att var och en kan förfoga över dem med uteslutande av upphovsmannens alla befogenheter såväl förfoganderätten enligt 2 § URL som den ideella rätten enligt 3 § URL. Det är följaktligen tillåtet att exempelvis trycka av ett statligt betänkande eller att ge ut en domssamling.

Som jag har anfört i den aUmänna motiveringen bör vissa typer av verk åtnjuta skydd även om de ingår i sådan handling som avses i första stycket, nämligen officieU karta, alster av bildkonst, musikaliskt verk och diktverk. Bestämmelse härom har tagits upp i andra stycket första punkten. Där föreskrivs att utan hinder av vad som sagts i första stycket upphovsrätt får göras gällande till verk som nyss nämnts i den mån de ingår i handUng som avses i första stycket Regeln innebär att upphovsman till sådant verk kan göra gällande såväl förfoganderätt till verket enligt 2 § URL som ideell rätt enligt 3 § URL.

Med officiella kartor bör i likhet med vad som uttalats i prop. 1956:

Prop. 1973:15 160

184 s. 18 avses kartor som det enligt föreliggande instruktioner eller i övrigt enhgt statsmakternas beslut åUgger verk och myndigheter att upprätta och ge ut oberoende av beställning. Kartor utanför denna kategori, dvs. framför allt sådana som upprättas efter beställning, omfattas inte av den här föreslagna regeln. Jag vill emellertid framhålla att skydd för sådana kartor kan komma att åtnjutas enligt vissa bestämmelser som jag föreslår i 24 §, främst såsom verk som tiUhandahålls allmänheten i samband med affärsverksamhet.

Begreppet officiell karta kan inte anses omfatta t. ex. vanliga fönätt-ningskartor som upprättats inom fastighetsbUdningsmyndigheterna för fastighetsbildnings- eller planändamål eller enligt expropriationslagen. Sådana kartor tUlkommer på initiativ av annan än myndigheten, eftersom de upprättas vid förrättning som påbörjas efter ansökan.

Med anledning av uttalanden av en del remissinstanser vill jag slutligen framhålla att en förutsättning för att karta skall erhålla upphovsrättsligt skydd givetvis är att den är att anse som verk i URL:s mening (prop. 1960: 17 s. 50). Är kartan inte att anse som sådant verk, kan förhållandena i vissa fall vara sådana att den utgör arbete vari sammanställts ett stort antal uppgifter. På sådant arbete äger i princip 49 § URL tillämpning.

Alster av bildkonst omfattar måleri och skulptur men däremot inte arkitektur och inte heller konstindustri eller konsthantverk. TUl bildkonst räknas även många andra slags teknik än de nämnda, såsom teckning, grafik etc. Väsentligt är emellertid att bara sådana verk omfattas av begreppet där bilden utgör framställningens egentliga syfte och där inte något nyttosyfte ingår (jfr SOU 1956: 25 s, 76),

Skydd föreslås vidare för musikaliskt verk som innefattas i handling som avses, i första stycket. Härmed syftas t, ex, på sådana fall då musikaliska verk ingår i eller är fogade till ett utredningsbetänkande.

Slufligen föreslås skydd för diktverk som innefattas i handling som sägs i första stycket. Termen "diktverk" har samma innebörd som uttrycket "dikt" i 19 § första stycket URL,

Den upphovsrätt som tillkommer vissa verk enligt andra stycket första punkten är självfallet underkastad de allmänna inskränkningarna i 2 kap. URL, Däratöver behövs emellertid i vissa fall ytterligare inskränkningar i upphovsmannens rätt. Som jag har närmare utvecklat i den allmänna motiveringen bör detta ske genom en tvångsUcensregel. Bestämmelser härom har tagits in i andra stycket andra, tredje och fjärde punkterna. Huvudprincipen är enligt andra stycket andra punkten och första ledet av tredje punkten att alster av bUdkonst, musikaliskt verk och diktverk som är skyddat enligt första punkten skall mot ersättning få återges utan upphovsmannens samtycke. Rätten att återge verket innefattar både att det får mångfaldigas genom tryck, inspelning etc. och att det får göras tillgängligt för allmänheten t. ex. genom television, radio

Prop. 1973:15 161

eller film. Mångfaldigade exemplar får spridas tiU allmänheten. Däremot är upphovsmannens ideella rätt enligt 3 § bevarad. Ersättningen får i händelse av tvist bestämmas av domstol.

Ersättningen skall dock enligt andra stycket tredje och fjärde punkterna inte utgå när återgivandet sker i samband med myndighets verksamhet och inte heller när det sker i samband med redogörelse för mål eller ärende i vilket verket förekommit och det sker endast i den omfattning som betingas av ändamålet med redogörelsen. Regeln har som jag nämnt i den allmänna motiveringen sin förebild I 24 § URL.

Regeln om myndighets rätt att återge verk avser att ge myndigheter möjlighet att utan ersättning utnyttja verken för sin verksamhet. Rätten tUlkommer myndigheter över huvud taget och inte bara den myndighet vid vUken den allmänna handling upprättats i vilken verket ingår.

När ett verk återges enligt bestämmelserna i andra stycket skall upphovsmannens ideella rätt iakttas. Regler härom finns i tredje stycket. Vär föreskrivs att vid återgivande enligt andra stycket bestämmelsema i 26 § URL skall äga motsvarande tUlämpning. I 26 § första stycket sägs att bestämmelserna i 2 kap. inte medför inskränkning i upphovsmannens rätt enligt 3 § i vidare mån än att byggnad eller braksföremål får ändras av ägaren utan upphovsmannens lov. Enligt 26 § andra stycket föreskrivs, att när ett verk med stöd av bestämmelsema i 2 kap. återges offentiigt, källan skall nämnas i den omfattning och på det sätt god sed kräver. Vidare får verket inte utan upphovsmannens samtycke ändras i vidare män än som krävs för den medgivna användningen. Reglema om skyldighet att uppge källan är väsentligen föranledda av att verket vid utnyttjanden enligt 2 kap. ofta återges i mer eller mindre omfattande delar eller utdrag och att upphovsmannen har ett intresse av att uppgift lämnas om ur vilket verk partiet har tagits. Förbudet mot opåkallade ändringar föranleds av att upphovsmannen vid fria utnyttjanden inte har möjlighet att bestämma om det sätt på vilket återgivningen skall ske. De överväganden som ligger bakom reglerna i 26 § har giltighet också på utnyttjanden av sådana verk som har skydd enligt 9 § andra stycket första punkten. Eftersom 26 § enligt sin lydelse har tillämpning bara på utnyttjanden enligt 2 kap. har en direkt hänvisning till bestämmelserna i 26 § gjorts i 9 § tredje stycket. Det bör anmärkas att rättigheterna enligt 26 § andra stycket i motsats till dem i 3 § fritt kan efterges och överlåtas.

Slutligen bör nämnas att i den av mig föreslagna 24 a § tagits upp en bestämmelse om att allmän handling utan hinder av upphovsrätt skall tillhandahållas i den ordning 2 kap, TF stadgar. Denna bestämmelse har tUlämpning också på handlingar som avses i 9 §,

11 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 15

162

21 §

Paragrafen innehåUer bestämmelser om rätt att ta med verk i vissa reportage genom ljudradio, television eller film.

Enligt gällande lydelse får vid återgivande genom nämnda medier av dagshändelser tas med korta avsnitt av verk som framförs eller visas som ett led i dagshändelsema.

För att nå överensstämmelse med den nya lydelsen av art, lObls. i Bemkonventionen har vissa ändrmgar gjorts i paragrafen. Sålunda har tUlämpningsområdet ändrats från "återgivande av dagshändelse" tUl "information om dagshändelse". Detta uttryck får anses något vidare än det som nu används i lagtexten och omfattar t. ex. även program av kommenterande karaktär. Vidare har uttrycket "framföres eller visas" bytts ut mot uttrycket "höres eller synes". Det nuvarande uttrycket för nämligen tanken närmast till åtgärder genom vUka verket görs tUlgängligt för åskådaren, medan motsvarande uttryck i konventionen knyter an till hur denne uppfattar verket

I lagtexten har vidare begränsningen till "korta avsnitt" ersatts av uttrycket "i den omfattning som betingas av informationssyftet". Också denna ändring är föranledd av den nya konventionstexten. Jag vill emellertid här än en gång framhålla att Informationssyftet bara i undantagsfall motiverar annat än korta avsnitt,

Slutiigen har paragrafen gjorts tillämplig också på trådöverföring. Detta har skett genom användning av samma uttryck som i 45 §, nämligen "direkt överföring". Härmed avses t. ex, ett sådant fall som att ett framträdande i en lokal genom tråd överförs tUl en annan lokal,

24 §

I paragrafens första stycke har tagits upp de regler som föreslås gälla för sådana hos myndighet upprättade handUngar som inte omfattas av 9 § första stycket, dvs, andra allmänna handlmgar än författningar, beslut eUer yttranden av myndighet. Enligt gällande lydelse innehåller paragrafen bestämmelser om rätt till återgivning av vad som muntiigen eller skriftligen anförs inför myndighet m, m. Som anförts i den allmänna motiveringen behålls dessa bestämmelser principiellt oförändrade. De har tagits upp i attdra stycket av paragrafen med bara en redaktionell jämkning.

Handling anses enligt 2 kap. 5 § TF upprättad när den expedierats eller, om expedition inte äger mm, när det ärende tiU vilket handlingen hänför sig blivit slutbehandlat.

I 24 § första stycket första punkten URL föreskrivs till en början som huvudregel att annan hos svensk myndighet upprättad handling än som avses i 9 § första stycket får återges utan upphovsmannens samtycke. Enligt vad som anförts i den aUmänna motiveringen innebär detta att upphovsmannen har kvar sin s, k, ideella rätt till verket. Detta innebär

Prop. 1973:15 163

enligt 3 § att vid återgivande av verket upphovsmannens namn skaU anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver och att verket inte får ändras eller göras tiUgängligt för allmänheten på ett sätt som är kränkande för upphovsmannen. Vidare blir reglerna i 26 § andra stycket tUlämpliga. EnUgt dessa skall vid återgivande enligt bl, a, 24 § källan nämnas i samma omfattning som i fråga om upphovsmannens namn och vidare får verket inte ändras i vidare mån än som krävs för den medgivna användningen.

Från den nu angivna huvudregeln i första punkten görs i andra punkten undantag för vissa särskUda kategorier av handlingar som i princip inte är föremål för någon inskränkning i fråga om det upphovsrättsliga skyddet, dvs. som inte får återges utan samtycke.

Som en första kategori bland de handlingar som på gmnd av undantagsbestämmelsen i första stycket andra punkten tillförsäkras fuUstän-ligt upphovsrättsligt skydd har tagits upp officiell karta. Som jag närmare utvecklat vid 9 § är det en fömtsättning för skydd att kartan är att anse som ett verk i URL:s mening.

Den andra kategori som föreslås skola erhålla upphovsrättsligt skydd är teknisk förebild. Uttrycket bör, som framhåUs i promemorian, tolkas på i huvudsak samma sätt som motsvarande uttryck i 3 § andra stycket lagen med vissa bestämmelser mot Ulojal konkurrens. Detta innebär att uttrycket omfattar, utom ritning, också t. ex, mönster, modell och schablon. Det bör emellertid även här framhållas att för upphovsrättsligt skydd krävs att fråga är om ett verk i URL:s mening.

I andra punkten föreslås vidare skydd för verk som framställts för undervisning. Bestämmelsen avser i första hand verk som tillkommit i ren förlagsverksamhet men äger i och för sig tUlämpning även på verk som tillkommit i andra former. Kravet att verket skall ha framställts för undervisning innebär att verk som tUlkommit utan detta begränsade syfte inte omfattas av bestämmelsen, även om verket faktiskt används för undervisning. Så blir t. ex. fallet med en av myndighet utgiven upplysningsskrift om sociala förmåner eller om nytillkommen lagstiftning, A andra sidan bör inte kravet på att verket skall ha framställts för undervisning tolkas så snävt att från skydd utesluts alla verk som tillkommit under själva undervisningen. Vissa sådana verk, t, ex, elevproduktioner vid Dramatiska institutet, bör anses ingå i begreppet verk som framställts för undervisning, eftersom de i regel tUlkommer under kontinuerlig medverkan av lärare och annan personal vid undervisningsanstalten på sådant sätt att produkten i sig själv får anses ha framställts för undervisningsändamål. Utanför det skyddade området bör däremot falla vanliga skoluppsatser o. d. Det är givet att vissa gränsdragningsproblem här kan uppkomma. Dessa torde emellertid få överlämnas till rättstillämpningen.

Begreppet undervisning har här samma innebörd som i 16 §, som

Prop. 1973:15 164

handlar bl, a, om samlmgsverk till bruk vid undervisning. Jag har tidigare i samband med behandlingen av art, 10,2, i Bemkonventionen (avsnitt 3,4,2,8) berört innebörden av uttrycket undervisning i 16 §, Som jag anfört där torde detta täcka, fömtom undervisning i undervisningsanstalter, dels radioundervisning som direkt är angiven som riktad till skolor och universitet, dels sådan folkbildningsverksamhet som bedrivs i studiecirklar eller liknande organiserade grupper. Begreppet undervisning kan också bli tillämpligt på statlig och kommunal fortbildnings-verksamhet.

Nästa kategori som föreslås skola erhålla skydd är verk som utgör resultat av vetenskaplig forskning. Jag vill först framhålla att föremål för skyddet inte är det vetenskapliga resultatet som sådant utan bara den litterära form i vUken det framlagts (SOU 1956: 25 s, 65), Forsk-nmgsresultat läggs stundom fram i sådan form att de faller under den föreslagna 9 §, t, ex, när en vetenskaplig undersökning redovisas i ett utredningsbetänkande, I dessa fall åtnjuter verket således inte skydd. I begreppet "vetenskapUg forskning" får anses ligga att det behandlade ämnet har en viss svårighetsgrad och att de där uppkommande frågoma behandlas med en viss självständighet. Som framhåUits i departementspromemorian faUer därför utanför begreppet t. ex, en enkel presentation av ett statistiskt material som utvalts och bearbetats efter gängse principer eUer en populärvetenskaplig framställning av tidigare kända fakta eUer idéer.

Även alster av bildkonst som tagits in i en av myndighet upprättad handling föreslås skola få skydd. Sådant förordas också för musikaliskt verk och diktverk som ingår i sådan handUng, I fråga om dessa typer av verk vUl jag 1 huvudsak hänvisa till vad jag anfört vid 9 § andra stycket första punkten. Skyddet för musikaliska verk och diktverk kan få betydelse för t, ex. Svenskt visarkivs samlingar av inspelningar. Även dialekt- och ortsnamnsarkivens inspelningar torde i viss omfattnnig få skydd enligt dessa regler.

Skydd ges vidare för verk varav exemplar i samband med affärsverksamhet genom myndighets försorg tillhandahålls allmänheten.

Begreppet affärsverksamhet får anses omfatta, fömtom sådana fall där verksamheten drivs i rent vinstsyfte, även de situationer där meningen bara är att verksamheten i stort sett skall bära sig. Bestämmelsen tar främst sikte på myndighet som direkt är affärsdrivande men den bör tillämpas också då bara en viss del av myndigheten driver affärsverksamhet, t. ex, i form av förlagsrörelse eller på annat sätt. Det avgörande för bestämmelsens tillämpning är att alstret tillhandahålls allmänheten i samband med affärsverksamhet. Är detta krav uppfyllt är det å andra sidan utan betydelse huruvida ersättning för exemplaren skall betalas. Bestämmelsen skall nämligen tillämpas även om själva exemplaren såsom fallet kan vara med vissa tidskrifter, tillhandahålls gratis t, ex, i samband med att man mot betalning anlitar myndighetens tjänster.

Prop. 1973:15 165

I andra stycket har som tidigare påpekats tagits upp innehållet i den nuvarande 24 § med en smärre redaktionell jämkning.

Att allmän handling utan hinder av upphovsrätt skall tillhandahållas i den ordning 2 kap. TF stadgar framgår av 24 a § i mitt förslag,

24 a §

I denna paragraf föreskrivs att allmän handling utan hinder av upphovsrätt skall tUlhandahållas i den ordning 2 kap, TF anger.

Sättet för tillhandahåUande av allmän handling regleras främst i 2 kap, 8 § TF. Enligt denna bestämmelse skall allmän handling, som inte skall hållas hemlig, på begäran genast eller så snart ske kan utan avgift tillhandahållas den som för läsning eller avskrivrung på stäUet vill ta del därav. Han äger också mot fastställd avgift få avskrift av handlingen. Skyldighet att tillhandahålla handling på stäUet skall dock inte föreUgga om betydande hinder därför möter.

Regeln i 24 a § äger tUlämpning både på allmänna handlingar som omfattas av 9 § och på sådana som omfattas av 24 §, Genom en hänvisning i 49 § URL har den också gjorts tiUämplig på handling som innehåller katalog, tabell eller annat dylikt arbete. När det gäUer till-lämpningen av 24 a § på handUngar i egentlig mening torde den inte kräva några kommentarer utöver vad som anförts i den allmänna motiveringen.

Som har anförts i den allmänna motiveringen är bestämmelsen tUl-lämplig också på inspelningar som är att anse som allmänna handlingar. Frågan uppkommer då på vUket sätt inspelningarna i enlighet med bestämmelserna i 2 kap, TF skall tUlhandahållas allmänheten. Problemet kan ha stor praktisk betydelse t. ex, när det gäller Svenskt visarkivs eller Dramatiska institutets inspelningar av t, ex, musikaUska eller dramatiska verk. De sätt på vilka en inspelning av sådana allmänna handlmgar kan tUlhandahållas enligt 2 kap. TF torde vara uppspelning på stället samt framställning och utiämnande av kopia. I fräga om uppspelning — som närmast torde vara att anse som offentligt framförande — innebär 24 a § bara en inskränkning i verkets upphovsmans ensamrätt att förfoga över verket. Offentligt framförande av en inspelning på annat sätt än genom radio- och televlslonssändnlng är nämligen enligt URL inte underkastat den utövande konstnärens eller framställarens bestämmande. I fråga om kopiering av inspelningar har i princip den utövande konstnären, den som framställt inspelningen och — om inspelningen skett från en radio- eller televisionsutsändning — sändarföretaget rätt att förbjuda kopiering. Sådan rätt tiUkommer i princip också upphovsmannen till det inspelade verket. Genom att 24 a § görs tUlämplig också på utövande konstnärer m, fl. innehavare av s, k, närstående rättigheter, kommer bestämmelserna om dessa konstnärers rättigheter inte att utgöra hinder mot att inspelningar kopieras för att tillhandahållas i enlighet med bestämmelsema i 2 kap. TF.

Prop. 1973:15 166

25 §

Paragrafen innehåller föreskifter om spridning och visning av konstverk.

Enligt första stycket första punkten i den nu gällande lydelsen får, sedan upphovsmannen överlåtit exemplar av konstverk eller verket utgivits, exemplar som överlåtits eller omfattas av utgivningen spridas vidare samt verket visas offentiigt. Enligt första stycket andra punkten får verket också tas med vid inspelning av film eller televisionsprogram, om återgivningen är av underordnad betydelse med hänsyn tiU fUmens eller programmets innehåll. I andra stycket ges regler om rätt att avbilda utställt eller saluhållet konstverk i katalog etc, och om rätt att avbilda konstverk som är stadigvarande anbragt utomhus. Enligt tredje stycket får byggnad fritt avbUdas,

Som anförts i den aUmänna motiveringen bör från huvudregeln i första stycket första punkten om rätt tUl fri visning undantag göras för visning genom film eller i television. Vissa inskränkningar i upphovsmannens ensamrätt i detta hänseende är emellertid påkallade. Det förefaller därvid lämpligt att knyta an tUl den reglering som enligt nuvarande första stycket andra punkten gäUer för inspelning av film eller televisionsprogram,

I enlighet med det anförda har som ett första stycke i paragrafen tagits upp den nuvarande bestämmelsen i första stycket första punkten om fri visning med det tillägget att visning genom film eUer i television undantagits. Den praktiska konsekvensen av den nya regeln är att upphovsmannen i princip får ensamrätt att bestämma över sådana former för visning. Uttrycket "genom film" omfattar visning av fUmen såväl på biograf som i television. Vidare innebär den föreslagna lydelsen att all visning genom film i princip kräver tiUstånd. Detta gäller vare sig verket redan finns inspelat på film eller om visningen förutsätter att ett särskUt "exemplar" av verket framställs genom att det tas upp på fUm. I sistnämnda faU gäller dock tolkningsregeln i 39 § att medgivande av rätt till inspelning även medför rätt tUl visning, om inte annat överenskoms. Någon ändring i detta hänseende avses inte med den föreslagna regeln i 25 § första stycket. Någon ändring i radio-eller televisionsföretags rätt att göra s, k. efemära inspelningar enligt 22 § åsyftas inte heller.

Uttrycket "i television" kommer med hänsyn till vad som nu sagts huvudsakligen att omfatta direktsändning.

Upphovsrättsligt sett omfattar begreppet television bara sändning som sker genom radiovågor utan förmedling av tråd. Sådana fall, t. ex. konstauktioner, där bilder av saluhållna konstverk genom kabel direkt överförs till televisionsskärmar i en annan lokal, är därför inte television i URL:s mening. Enligt min mening talar starka sakliga skäl för

Prop. 1973:15 167

att visning av konstverk skall vara fri, när den sker under sådana förhållanden, eftersom den ju oftast bara avser att göra verken tillgängliga för en publik som av utrymmesskäl inte kan vara närvarande i själva den lokal där verken finns. Något hinder mot att frige sådan visning föreUgger inte enligt Bemkonventionen, Av skäl som jag nu har anfört bör man därför inte begränsa möjligheterna till att genom direkt överföring fritt visa konstverk som avses i 25 § URL,

Som ett andra stycke i paragrafen har tagits upp den nuvarande bestämmelsen i första stycket andra punkten med tillägget att även visning av film eller televisionsprogram, vari konstverket medtagits, får ske om återgivningen är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller programmets innehåll. Ändringen får bl, a, den följden att konstverk som avses i paragrafen under den angivna förutsättningen får visas på film, däri inbegripet visning av film i television, även om samtycke inte föreligger enligt tolkningsregeln i 39 § URL, Har verket tagits upp på fUm med tUlämpning av andra stycket, får det enligt den föreslagna bestämmelsen också visas, eftersom både inspelning av filmen och visning av den förutsätter att återgivandet är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller programmets innehåll. Den föreslagna bestämmelsen ger vidare under angivna förutsättningar rätt till visning av konstverk i television även annorledes än genom film, I paragrafen har slutligen gjorts vissa rent redaktionella ändringar som är föranledda av den nya uppställningen av bestämmelserna,

39 §

Paragrafen Innehåller en tolkningsregel avseende filmavtal.

Enligt gällande lydelse av paragrafen omfattar överlåtelse av rätt till inspelning av ett litterärt eller konstnärligt verk på film även rätt att genom filmen på biograf, i television eller på annat sätt göra verket tiUgängUgt för allmänheten. Detta gäller dock inte musikaliskt verk. Bestämmelsen är dispositiv.

För att undanröja varje tvekan om bestämmelsens räckvidd bör som förordats i den allmänna motiveringen uttryckligen anges att avtal om filmning också omfattar rätt tUl s. k, subtitiing och dubbing, I överensstämmelse härmed har i paragrafen tillagts att överlåtelsen av rätt tUl inspelning av verk på film även omfattar rätt att i fUmen återge talade inslag i text eller översätta dem tUl annat språk. Bestämmelsen täcker dels sådana fall där tal återges som text på samma språk, dels sådana där tal översätts och återges som tal eller text på annat språk.

Bestämmelsen bör inte anses innefatta ett krav på att översättning som sker tUl annat språk skall vara ordagrann. I synnerhet när det gäller insättning av dubbat tal är det ofta nödvändigt att anpassa detta till aktörernas läpprörelser och det kan därför vara befogat att göra vissa avvikelser från ursprungstexten. Det dubbade talet får dock inte i

Prop. 1973:15 168

så hög grad skilja sig från den ursprungliga texten att dess innebörd går förlorad,

4519 §§

I dessa paragrafer finns bestämmelser om skydd för s, k, närstående rättigheter, I 45 § regleras skyddet för utövande konstnärers rättigheter i samband med grammofoninspelningar m, m, och i 46 § finns regler om skydd för framställare av grammofonskivor m, m, 47 § innehåUer bestämmelser om rätt tUl ersättning för utövande konstnärer och framställare av grammofonskivor m, m, när skivan används vid radio-eller televisionsutsändning, I 48 § finns regler om skydd för radio- eller televisionsföretags rätt och 49 § innehåller bestämmelser om rätt till kataloger, tabeller och andra sådana arbeten, vari sammanställts ett stort antal uppgifter.

Som förordats i den allmänna motiveringen bör vad som föreslagits beträffande upphovsrätten till verk som innefattats i allmän handling erhålla motsvarande tillämpning på de närstående rättigheter som anges i 5 kap, I enlighet härmed har en hänvisning till 9, 24 och 24 a § införts i 45 § tredje stycket, 46 § andra stycket, 48 § tredje stycket och 49 § andra stycket. Vidare har en hänvisning tUl 9 och 24 §§ införts i 47 § andra stycket. Att hänvisning inte gjorts till 24 a § i den sistnämnda bestämmelsen beror på att denna handlar om ersättningsrätt och därför inte kan beröras av regeln i 24 a § om utlämnande av allmän handling.

Vad först angår utövande konstnärers rätt bör det framhållas att en förutsättning för skydd enligt 45 § över huvud taget är att framförandet avser ett verk i URL:s mening (prop. 1960: 17 s, 241), Den nu föreslagna hänvisningen innebär att i fall då själva Inspelningen av ett sådant verk utgör en allmän handling, den utövande konstnären inte kan göra gällande större rätt än vad en upphovsman skulle ha kunnat göra i motsvarande situation. Frågan om skydd skall ges eUer inte beror på om inspelningen som sådan har karaktären av allmän handling och inte på karaktären hos det inspelade verket. Är t, ex. ett yttrande av myndighet inspelat under sådana förhållanden att inspelningen inte utgör allmän handling, åtnjuter självfaUet den utövande konstnären skydd i vanlig ordning. Om man omvänt tänker sig faUet att en inspelning utgör en upprättad allmän handling av det slag som t, ex, enligt den föreslagna 9 § inte åtnjuter skydd, så skyddas i princip inte inspelningen även om det inspelade verket i och för sig är skyddat.

Hänvisningen till 9 § innebär att om t, ex, en myndighet har avgett ett yttrande i form av en inspelning den utövande konstnär som framfört det inspelade verket inte har skydd mot kopiering, dvs, mot att inspelningen överförs tUl annan inspelning. Inte heUer har han ideellt skydd enligt 3 §, Avser framförandet ett verk som är skyddat enligt 9 §

Prop. 1973:15 169

andra stycket skall däremot den utövande konstnären i princip åtnjuta vanligt skydd enligt 45 §, När det gäller redan upptagna framföranden är emellertid skyddet enligt 45 § begränsat till att han får motsätta sig kopiering. Enligt den föreslagna 9 § andra stycket får emellertid kopiering ske utan samtycke. Verkan av hänvisningen blir därför i själva verket begränsad till att den utövande konstnären får ersättning i den omfattning som anges i 9 § andra stycket. Ersättning utgår t, ex, inte när kopieringen sker i samband med myndighets verksamhet.

Konstnärens ideella rättigheter skall iakttas vid fri kopiering av skyddade inspelningar. Detta följer av hänvisningen i 9 § till bestämmelserna i 26 §.

Hänvisningen tUl 24 § innebär i fråga om inspelningar som är "upprättade" inom myndighet att de som huvudregel får kopieras utan den utövande konstnärens samtycke. Om inspelningen har samma karaktär som de verk som har fullt skydd enligt 24 § första stycket andra punkten, t, ex, om inspelningen har framställts för undervisning eller för att exemplar därav i samband med affärsverksamhet genom myndighets försorg skall tillhandahållas allmänheten, har emeUertid den utövande konstnären skydd mot att inspelningen kopieras.

Av hänvisningen till 24 § följer vidare att den utövande konstnären har skydd i fråga om inspelningar som har getts in till myndighet. Undantag gäller om inspelningen t. ex. är att anse som ett anförande inför myndighet eller om inspelningen har getts in som bevis, I de fall som motsvaras av reglerna i 24 § får inspelningen i motsvarande omfattning återges, dvs, kopieras, utan samtycke.

Hänvisning har vidare gjorts tUl 24 a § enligt vilken allmän handling utan hinder av upphovsrätt skall tillhandahållas i den ordning 2 kap, TF föreskriver. Jag har vid 24 a § närmare berört förhållandet meUan denna bestämmelse och inspelningar.

Vad som nu sagts om skydd mot kopiering gäller i tillämpliga delar också I fråga om den rätt som framställare av grammofonskivor m. m. och radio- eller televisionsföretag har till inspelningar som utgör allmänna handlingar. Vad angår radio- eller televisionsföretags rätt kommer reglema bara att gälla sådana fall där en radio- eller televisionsutsändning har spelats in så att inspelningen utgör en allmän handling. Hänvisningar till 9, 24 och 24 a §§ innebär att inskränkningarna i upphovsrätten enligt dessa paragrafer ges motsvarande tiUämpning på de nämnda rättighetema.

När det gäller ersättningsrätten för utövande konstnärer och framställare av grammofonskivor m. m. enligt 47 § innebär hänvisningen till 9 och 24 §§ i huvudsak att ersättningsrätt inte föreligger vid utsändning av vissa mspelningar, nämligen sådana som är att anse som handlingar vilkas återgivande är fritt enligt de nämnda paragraferna.

Vad angår skyddet för katalogarbeten m. »i, i 49 § innebär hänvis-

Prop. 1973:15 170

ningen tUl 9, 24 och 24 a §§ att rätten till sådant arbete får vidkännas samma inskränkningar som i motsvarande fall skulle ha gällt för rätten till ett upphovsrättsligt skyddat verk.

58 §

I 58 § finns bestämmelser om att Stockholms rådhusrätt är exklusivt forum bl, a, för vissa mål om ersättning enligt URL.

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen bör samma forumregel gälla i mål om ersättning enligt den av mig föreslagna bestämmelsen i 9 § andra stycket. En regel härom har införts i 58 §. I denna har vidare ordet "rådhusrätt" utbytts mot "tingsrätt" och — med anledning av att 19 § första stycket föreslås upphävt — hänvisningen till detta lagrum utgått,

60 §

I paragrafen ges bestämmelser om tillämpningsområdet för URL med hänsyn till verkens ursprung.

Enligt nu gällande lydelse av 60 § första stycket skall vad i URL föreskrivs om upphovsrätt tillämpas på verk av den som är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige, på verk av sådan statslös eUer flykting, som här har sin vanliga vistelseort, och i övrigt på verk som först ges ut i Sverige, Detsamma gäller i fråga om här utfört byggnadsverk och konstverk som infogats i här belägen byggnad. I 60 § andra stycket föreskrivs att reglerna i 50 och 51 §§ skall äga tiUämpning på varje litterärt eller konstnärligt verk, oberoende av dess ur-spmng. Dessa regler avser skydd för titel, pseudonym och signatur samt skydd mot att verk återges på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen.

Som anförts i den allmänna motiveringen föranleder de ändrade anknytningsmomenten i Paristexten av Bernkonventionen vissa ändringar i 60 §, Ändringama innebär att man vid sidan av nationalitetskriteriet inför en allmän regel om att skydd skall tUlkomma verk av den som har sin vanliga vistelseort i Sverige och att i paragrafen tas in bestämmelser om s, k, samtidig utgivning som motsvarar reglerna om samtidig publicering i art, 3.1. och 3,4, i konventionen. Beträffande filmverk föreslås vidare att man i enlighet med den nya bestämmelsen i art. 4, a, i konventionen inför ett speciellt anknytningsmoment, som kan användas när inte nationalitets- eller utgivningskriteriet är uppfyllt. Detta innebär att skydd skall ges för upphovsmän till filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i Sverige, I anslutning härtUl föreslås också att i 60 § tas in en presumtionsregel av innehåU att som producent skall anses den vars namn på sedvanligt sätt har satts ut på exemplar av filmverket. Slutligen föreslås vissa smärre jämkningar i fråga om anknytningsmomenten för byggnadsverk och konstverk i syfte att bringa bestämmelserna härom i full överensstämmelse med Paristexten av Bernkonventionen,

Prop. 1973:15 171

De föreslagna ändringarna bör lämpligen föranleda en omredigering av paragrafen. I ett första stycke bör under särskUda punkter tas upp motsvarighet tUl de nuvarande bestämmelserna i första stycket med de sakliga tillägg och ändringar som anknyter härtiU. I ett andra stycke bör tas in vissa presumtionsregler om s. k. samtidig utgivning och om vem som är att anse som producent av filmverk. Som ett tredje stycke i paragrafen bör tas in bestämmelserna i nuvarande andra stycket.

I enlighet med det anförda tas i första stycket under punkt 1 upp bestämmelse att URL:s regler om upphovsrätt är tUlämpliga på verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. I anslutning härtUl har den nuvarande specialregeln om skydd för den som har hemvist här liksom den särskUda bestämmelsen om statslösa och flyktingar slopats.

Ett par remissinstanser berör uttrycket "vanliga vistelseort" och menar att uttrycket kan vara oklart. Enligt min uppfattning är det dock inte möjligt att dra upp några bestämda riktiinjer för tolkningen av begreppet. I sammanhanget måste betydelse tillmätas flera olika faktorer, såsom vistelsetidens längd, avsikten med vistelsen, styrkan av vederbörandes anknytning tUl landet i fråga genom arbete, släktrelationer m. m. Spörsmålet torde få överlämnas till rättstUlämpningen. Jag viU f, ö. erinra om att hemvistsakkunniga överväger bl, a. hithörande frågor (riksdagsberättelsen 1971 s. 221). En person kan självfallet byta sin vanliga vistelseort från tid tUl annan. När det gäller icke utgivna verk kan då ibland fråga uppstå, om verket med tUlämpnmg av kriteriet om upphovsmannens vanliga vistelseort kan anses ha fått sådan anknytning till Sverige att det skall skyddas enligt URL. En relevant tidpunkt i sammanhanget torde därvid vara den då verket, utan att ha blivit utgivet, har gjorts tillgängligt för aUmänheten, Har exempelvis så skett i Sverige utan upphovsmannens samtycke, bör denne kunna åberopa skydd enligt URL om han vid nämnda tidpunkt hade sin vanliga vistelseort här i landet.

Under punkt 2 har tagits upp de föreslagna reglema om tillämpning av utgivningskriteriet. Enligt bestämmelsen skall skydd ges dels, liksom nu, åt verk som först getts ut i Sverige, dels åt verk som getts ut samtidigt i Sverige och utom riket. Med sistnämnda uttryck avses att markera att regeln gäller oberoende av om den andra staten erkänts av Sverige, TUl föreskriften om samtidig utgivning anknyter en specialregel i andra stycket, I fräga om innebörden av begreppet utgivning hänvisar jag till vad jag har anfört vid 8 § andra stycket.

Under punkt 3 har tagits upp det speciella anknytningsmomentet för filmverk, Lagens bestämmelser om upphovsrätt görs där tillämpliga på filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i Sverige, Begreppet producent ("maker", "producteur") torde i anslutning till intemationell praxis i princip avse den fysiska eller juridiska person som tar initiativet till och svarar för filmen. Begreppet säte hänför sig

Prop. 1973:15 172

till juridiska personer och begreppet vanlig vistelseort tUl fysiska personer, I fråga om juridiska personer bör bestämningen i princip ske med hänsyn tUl på vUken plats styrelsen har sitt säte.

Under punkt 4 har tagits upp den nuvarande bestämmelsen om anknytningsmoment för byggnadsverk. För att få full överensstämmelse med konventionstexten på denna punkt har den rent redaktionella ändringen gjorts att ordet "utfört" bytts ut mot "uppfört".

Under punkt 5 har hänförts det speciella anknytningsmomentet beträffande konstverk. Den föreslagna bestämmelsen innebär, att sådant verk ges skydd inte bara om det utgör del av här belägen byggnad utan också när det på annat sätt är fast förenat med marken. Detta får tUl följd att regeln blir tillämplig också på t, ex, statyer som är fast förenade med ett i marken anbragt fundament. Den torde även omfatta skulpturer och annat som huggits in direkt i berget,

I andra stycket första punkten föreslås en regel om vad som avses med samtidig utgivning. Enligt denna regel anses vid tUlämpning av första stycket 2, samtidig utgivning ha ägt rum, om verket, efter utgivning utomlands, inom 30 dagar därefter getts ut i Sverige,

I andra stycket andra punkten föreskrivs att vid tillämpning av bestämmelsen i första stycket 3, som producent av fUmverk anses, där inte annat visas, den vars namn på vanligt sätt satts ut på exemplar av verket.

Tredje stycket motsvarar paragrafens nuvarande andra stycke.

61 §

Paragrafen anger i första stycket tillämpningsområdet för URL:s regler i fråga om sådana s, k. närstående rättigheter som behandlas i 45—48 §§ och innehåller i andra stycket motsvarande bestämmelser med avseende på kataloger, tabeller och andra dylika arbeten som behandlas i49§.

Enligt första stycket tillämpas föreskrifterna i 45—48 §§ på framförande, ljudupptagning samt ljudradio- och televlslonssändnlng som äger rum i Sverige. Någon ändring föreslås inte i dessa bestämmelser.

I andra stycket anges, att vad som föreskrivs i 49 § är tillämpligt på arbete framställt av den som är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller av den som har hemvist i Sverige eller av sådan statslös eller flykting som här i riket har sin vanliga vistelseort samt i övrigt på arbete som först getts ut i Sverige. Som förordats i den aUmänna motiveringen bör orden "har hemvist i Sverige eller av sådan statslös eUer flykting, som här i riket har sin vanliga vistelseort" ersättas med "här har sin vanliga vistelseort". Bestämmelsen har avfattats i enlighet härmed. Ändringen avser att skapa likformighet med motsvarande bestämmelse i 60 § 1,

Prop. 1973:15 173

7.2 Lagen om rätt till fotografisk bild

8 §

Paragrafen innehåUer f. n,, att vid återgivande genom television eUer film av dagshändelse fotografisk bild som visas som ett led 1 dagshändelsen får tas med.

Bestämmelsen motsvarar i princip 21 § URL, I enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen bör bestämmelsema utformas på ett likartat sätt. Liksom beträffande 21 § URL föreslås därför att tillämpningsområdet ändras från "återgivande av" dagshändelse till "information om" sådan händelse. Som anförts vid 21 § URL får uttrycket "information om" anses vara något vidare än det som nu används i lagtexten. Det bör sålunda anses täcka också program av något mer kommenterande karaktär än ren nyhetsförmedling. Vidare har ordet "visas" bytts ut mot "synes". Det nuvarande uttrycket för tanken till ätgärder genom vilka fotografiet görs tillgängligt för åskådaren, medan uttrycket "synes" — som används i konventionen — knyter bättre an tUl vad denne uppfattar av bilden.

Fotografiska bilder kan med nutida teknik överföras också genom tråd. Med hänsyn härtUl har paragrafen Uksom 21 § URL gjorts tUl-lämplig även på direkt överföring. Angående innebörden av detta uttryck hänvisas till vad som anförts vid 21 § URL,

12 §

Paragrafen innehåller f, n, föreskrifter om vissa inskränkningar i rätten till fotografisk bild. Sådan bild får sålunda fritt utnyttjas i rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intresse.

I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen har i ett nytt andra stycke i paragrafen tagits in en hänvisning tUl 9 och 24 §§ URL samt föreskrivits, att vid tillämpning av dessa paragrafer vad där sägs om alster av bUdkonst skall gäUa fotografisk bild som äger konstnärligt eUer vetenskapUgt värde. I ett tredje stycke har tagits in en regel om tillhandahåUande av allmän handling enligt TF,

Hänvisningen tUl 9 § URL innebär, tUl en början, att fotografi, som intagits i en författning eller hör till en myndighets beslut eller yttrande, i princip inte åtnjuter skydd enligt FotoL, Varken förfoganderätt enligt 1 § eller ideell rätt enligt 2 § kan sålunda göras gällande tUl sådant fotografi. Eftersom hänvisningen omfattar också bestämmelserna i 9 § andra stycket URL kommer emellertid vissa undantag att gälla från denna huvudregel. Undantagsbestämmelserna i sistnämnda lagrum avser officiell karta, alster av bUdkonst, musikaUskt verk och diktverk. En tillämpning av dessa regler beträffande fotografier torde över huvud taget kunna bli aktuell bara i fråga om officiell karta som framställts på fotografisk väg eller fotografi som utgör alster av bUdkonst, Av skäl som har utvecklats i den allmänna motiveringen bör emel-

Prop. 1973:15 174

lertid undantagsregeln för alster av bildkonst vid lagrummets tillämpning i fråga om fotografier i stället avse fotografier med konstnärligt eller vetenskapligt värde och en uttrycklig regel därom har tagits in i andra stycket av nu förevarande paragraf i FotoL, Såvitt hänvisningen avser 9 § andra stycket URL medför den således att en officiell karta, som samtidigt utgör fotografi, eller ett fotografi av konstnärligt eller vetenskapligt värde åtnjuter skydd enligt FotoL, även om det ingår i sådan allmän handling som avses i 9 § första stycket URL, dock med den inskränkningen att fotografi med konstnärligt eller vetenskapligt värde får återges utan framställarens samtycke. För sådant återgivande skall emellertid utgå ersättning, utom när återgivandet sker i samband med myndighets verksamhet eller i samband med redogörelse för mål eller ärende i vilket den aktuella handlingen förekommit. För återgivande i samband med redogörelse för mål eller ärende skall dock ersättning utgå i den mån återgivandet går utöver vad som betingas av ändamålet med redogörelsen. Uttrycket "fotografisk bUd, som äger konstnärligt eUer vetenskapligt värde" har samma innebörd här som i 15 § FotoL,

Hänvisningen tUl 9 § URL omfattar också tredje stycket av nämnda paragraf, vari hänvisas till 26 § URL, Sistnämnda paragraf innehåller vissa bestämmelser om att upphovsmannens ideella rättigheter skall respekteras, bl, a, när verk återges med stöd av 9 § andra stycket URL, En motsvarande tiUämpning av 9 § tredje stycket URL beträffande fotografier innebär, att när fotografi återges med stöd av andra stycket av nu förevarande paragraf i FotoL, jämfört med 9 § andra stycket URL, framställarens ideella rättigheter enligt 2 § FotoL skall respekteras, att vid återgivandet källan skall anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver och att fotografiet inte får ändras i vidare mån än som krävs för det medgivna återgivandet Det bör anmärkas, att dessa ideella rättigheter sträcker sig längre än vad som enligt 13 § FotoL gäller vid återgivande enligt 6—11 §§ FotoL där det bara talas om att kiUlan skall anges,

I det nya andra stycket av förevarande paragraf i FotoL hänvisas också till 24 § URL. Hänvisningen innebär, att som huvudregel skall gäUa, att fotografisk bild som innefattas i annan hos svensk myndighet upprättad handling än sådan som avses i 9 § första stycket URL i princip fär återges utan framställarens samtycke. Exemplar av bilden får sålunda framställas fritt och bilden får fritt visas offentiigt, Framställaren behåller dock sin ideella rätt enligt 2 § FotoL, Vid förfogande över bilden skall sålunda fotografen anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver, och bilden får inte ändras eller visas offentligt på ett sätt som är kränkande för framställarens anseende som fotograf. Att märka är att fotografens ideella rätt enligt 2 § FotoL, i motsats tUl rriotsvarande rättigheter enligt 3 § URL, kan fritt efterges och överlåtas.

Hänvisningen till 24 § URL omfattar också första stycket andra punk-

Prop. 1973:15 175

ten av nämnda paragraf, dock med iakttagande av att vad där sägs om alster av bUdkonst vid lagrummets tUlämpning i fråga om fotografi i stället skall gälla fotografisk bild som äger konstnärligt eller vetenskapUgt värde. Detta innebär att fuUt skydd enligt FotoL tillkommer vissa kategorier av fotografiska bUder, även när de utgör eUer ingär i sådan allmän handling som avses i 24 § URL. Det gäller fotografi som utgör officiell karta eller teknisk förebild, vidare fotografi som framställts för undervisning eller utgör resultat av vetenskaplig forskning, fotografi med konstnärligt eller vetenskapligt värde samt fotografisk bUd varav exemplar i samband med affärsverksamhet genom myndighets försorg tillhandahålls allmänheten.

Vad som här har sagts om tUlämpning av 9 § URL och 24 § första stycket URL i fråga om fotografier har endast avseende på sådana fotografiska bUder som utgör eller Ingår i handUngar vilka upprättats hos myndighet. Fotografier som inkommit till myndighet berörs lika litet som Utterära och konstnärliga verk av dessa bestämmelser i URL, Sådana fotografier behåller alltså sitt skydd enligt FotoL även sedan de inkommit tiU myndighet. Denna regel lider dock viss inskränkning tUl följd av att hänvisningen i nu förevarande lagrum tUl 24 § URL omfattar även andra stycket av nämnda paragraf. Vad där sägs om rätt att utan upphovsmannens samtycke återge verk, som utgör allmän handling, blir genom hänvisningen tiUämpligt på fotografiska bUder som inkommit till myndighet,

I ett tredje stycke har tagits in en bestämmelse om att allmän handling utan hinder av rätt tUl fotografisk bild skall tillhandahällas i den ordnmg 2 kap, TF föreskriver. Bestämmelsen motsvarar den föreslagna nya bestämmelsen i 24 a § URL och innebär bl, a att fotografi som utgör eller ingår i allmän handling — vare sig denna upprättats hos eller inkommit till svensk myndighet — fritt får kopieras och utlämnas, I fråga om bestämmelsens tillämpning hänvisar jag i övrigt till vad jag har anfört vid 24 a §,

20 §

I 20 § FotoL föreskrivs att Stockholms rådhusrätt är exklusivt forum bl, a, i vissa mål om ersättning enligt denna lag.

Enligt den av mig föreslagna lydelsen av 12 § andra stycket FotoL föreskrivs, att bl. a. 9 § URL skall ha motsvarande tillämpning i fråga om rätten till fotografisk bUd, dock att vad som sägs i 9 § URL om alster av bUdkonst härvid i stället skall gälla fotografisk bild som äger konstnärligt eller vetenskapligt värde. Hänvisningen innebär bl, a, att sådant fotografi, om det ingår i t, ex, ett yttrande av myndighet, är föremål för rätt enligt FotoL men att det får återges utan fotografens samtycke. Ersättning skall dock i princip utgå för sådant nyttjande. Ersättningsfrågor enligt 9 § URL skall enligt den av mig föreslagna lydelsen av 58 § URL handläggas av Stockholms tingsrätt. Samma forumregel

Prop. 1973:15 176

bör gälla för motsvarande ersättningsfrågor enligt FotoL. En regel härom har tagits upp i nu förevarande paragraf.

22 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om FotoL:s tillämpningsområde med hänsyn till fotografiernas ursprung.

FotoL äger enligt paragrafens gällande lydelse tillämpning på fotografisk bild som framställts av den som är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige eller av sädan statslös eller flykting som här har sin vanliga vistelseort samt i övrigt pä fotografisk bild som först getts ut i Sverige.

I den allmänna motiveringen har jag beträffande FotoL:s tUlämpningsområde förordat att i princip samma regler skall gälla som enligt 60 § URL. Skydd bör således ges för fotografi framställt av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, för fotografi som först getts ut i Sverige eller samtidigt i Sverige och i annat land samt för fotografi som fogats in i här belägen byggnad eller annan med marken fast förenad anordning. Beträffande samtidig utgivning bör samma trettiodagarsregel gälla som enligt URL.

Liksom när det gäller 60 § URL föranleder de föreslagna ändringarna en omredigering av paragrafen. I ett första stycke bör under särskilda punkter tas upp motsvarighet till de nuvarande bestämmelseina i paragrafen med de sakliga tillägg och ändringar som anknyter härtill. I ett andra stycke bör tas upp en presumtionsregel rörande samtidig utgivning.

I första stycket punkt 1 görs FotoL:s bestämmelser tUlämpliga på fotografisk bild framställd av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. I anslutning härtill har den särskUda regeln om skydd för den som har hemvist här och för statslös eller flykting som har sin vanliga vistelseort i Sverige slopats.

I fråga om den närmare innebörden av de föreslagna ändringama hänvisar jag till vad jag har anfört vid 60 § första stycket 1. URL.

Under punkt 2 föreskrivs att skydd skall tillkomma inte bara som nu fotografisk bUd som först getts ut i Sverige utan också sådan bUd som först getts ut samtidigt i Sverige och I annat land. Begreppet utgivning torde böra tolkas på samma sätt som motsvarande uttryck i URL. Vad som avses med samtidig utgivning framgår av andra stycket.

Under punkt 3 har tagits upp regler om FotoL:s tiUämplighet pä fotografisk bild som fogats in i här belägen byggnad eller annan med marken fast förenad anordning. Bestämmelsen utgör en parallell till 60 § första stycket 5. URL och jag hänvisar därför i huvudsak till vad jag har anfört vid sistnämnda lagram. Eftersom fotografi i motsats till konstverk knappast kan utgöra del av byggnad etc, annat än genom att fogas in i denna.

Prop. 1973:15 177

används dock i nu förevarande bestämmelse uttrycket "infogats" i stället för som i URL "utgör del av".

I andra stycket föreskrivs att vid tUlämpning av första stycket 2, samtidig utgivning anses ha ägt rum, om den fotografiska bilden ges ut i Sverige inom trettio dagar efter utgivning utomlands,

7.3 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 juli 1973, Bäde när det gäUer de ändringar som är påkaUade av den nya lydelsen av Bernkonventionen och de ändringar som avser rätten till verk innefattade i allmän handling bör som jag tidigare anfört gälla att de nya bestämmelserna bör tillämpas även på verk som tillkommit före ikraftträdandet. Exemplar av verk som framställts med stöd av äldre lag bör emellertid få fritt spridas och visas. Under en viss övergångstid bör det också vara tillåtet att använda trycksatser, klichéer och andra hjälpmedel som framställts före ikraftträdandet och att fritt sprida och visa sådant exemplar av verk som framstäUts genom sådana hjälpmedel. Övergångstiden bör i enlighet med vad som tillämpades vid URL:s ikraftträdande bestämmas tiU två och ett halvt år, dvs t, o, m. utgången av 1975.

Vad som nu sagts bör ocksä äga tUlämpning på ändringarna i reglerna om s. k. närstående rättigheter och i reglerna om arbeten som avses i 49 § URL samt på ändringarna i FotoL.

8 Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslär riksdagen att

dels antaga förslagen tUl

1. lag om ändring i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk,

2. lag om ändring i lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild,
dels godkänna

1. den i Paris den 24 juli 1971 reviderade Bemkonventionen den 9 september 1886 för skydd av litterära och konstnärliga verk,

2. den i Paris den 24 juli 1971 reviderade Världskonventionen om upphovsrätt den 6 september 1952 jämte tilläggsprotokoll 1 och 2.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten 12 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 15

Berne Convention for the Protection of Literary and Artistic Works

of September 9, 1886, completed at Paris on May 4, 1896, revised at Berlin on November 13, 1908, completed at Berne on March 20, 1914, and revised at Rome on June 2, 1928, at Brussels on June 26, 1948, at Stockholm on July 14, 1967, and at Paris on July 24, 1971

The countries of the Union, being equally ani-mated by the desire to pro-tect, in as effective and uniform a manner as possible, the rights of authors in their literary and artistic works,

Recognizing the impor-tance of the work of the Revision Conference held at Stockholm in 1967,

Have resolved to revlse
the Act adopted by the
Stockholm Conference,

while maintaining without change Artides 1 to 20 and 22 to 26 of that Act.

Consequently, the undersigned Plenlpotentiaries, having presented their full powers, recognized as in good and due form, have agreed as follows:

Article 1

The countries to which this Convention applies con-stitute a Union for the protection of the rights of authors in their literary and artistic works.

Convention de Berne pour la protection des ceuvres littéraires et artistiques

du 9 septembre 1886, complétée å Paris le 4 mai 1896, revisée å Berlin le 13 novembre 1908, complétée å Berne le 20 mars 1914 et revisée å Rome le 2 juin 1928, å Bmxelles le 26 juin 1948, å Stockholm le 14 juillet 1967 et å Paris le 24 juillet 1971

Les pays de FUnion, également animés du désir de protéger d'une maniére aussi efficace et aussi uniforme que possible les drolts des auteurs sur leurs oeuvres littéraires et artistiques,

Reconnaissant Timpor- tance des travaux de la Conference de revision tenue ä Stockholm en 1967.

Ont résolu de reviser TActe par la Conference de Stockholm, tout en laissant sans changement les artides 1 å 20 et 22 å 26 de cet Acte.

En conséquence, les Pléni-
potentiaires soussignés,

apres presentation de leurs plelns pouvoirs, reconnus en bonne et due forme, sont convenus de ce qui suit:

Article premier

Les pays auxquels s'appli-que la présente Convention sont constitués ä Tétat d'Union pour la protection des droits des auteurs sur leurs ceuvres littéraires et artistiques.

(Översättning)

Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk

av den 9 september 1886, kompletterad i Paris den 4 maj 1896, reviderad i Berlin den 13 november 1908, kompletterad i Bem den 20 mars 1914 och reviderad i Rom den 2 juni 1928, i Bryssel den 26 juni 1948, i Stockholm den 14 juli 1967 och i Paris den 24 juli 1971.

Unionsländerna, i lika mån besjälade av önskan att så effektivt och enhetligt som möjligt skydda upphovsmännens rättigheter till deras litterära och konstnär-Uga verk, har

med erkännande av betydelsen av arbetet vid revisionskonferensen i Stockholm 1967,

beslutat att revidera den akt som antogs av konferensen i Stockholm, varvid dock artiklarna 1—20 och 22—26 i nämnda akt lämnats utan ändring.

Därför har undertecknade ombud, efter att ha företett sina fullmakter, som befunnits vara i god och behörig form, avtalat följande:

Artikel 1

De länder, för vUka denna konvention gäller, bildar en union för skydd av upphovsmäns rättigheter till deras litterära och konstnärliga verk.

Article 2

(1) The expression "literary, and artistic works" shall include every produc-tion in the literary, scien-tific and artistic domain, whatever may be the mode or form of its expression, such as books, pamphlets and other writings; lectures, addresses, sermons and other works of the same nature; dramatic or dra-matico-musical works; cho-reographic works and enter-talnments In dumb show; musical compositions with or without words; cinemat-ographic works to which are assimilated works expressed by a process analo-gous to cmematography; works of drawing, painting, architecture, sculpture, en-graving and lithography; photographic works to which are assimilated works expressed by a process anal-ogous to photography; works of applied art; illustrations, maps, plans, sketches and three-dimen-sional works relative to ge-ography, topography, architecture or science.

(2) It shall, however, be a matter for législation in the countries of the Union to prescribe that works in general or any specified categories of works shall not be protected unless they have been flxed in some material form,

(3) Translations, adapta-tlons, arrangements of music and other alterations of a literary or artistic work

Article 2

1) Les termes «ceuvres littéraires et artistiques» comprennent toutes les pro-ductions du domaine litté-raire, scientifique et artisti-que, quel qu'en soit le mode ou la forme d'expression, telles que : les livrés, bro-chures et autres écrits; les conférences, allocutions, ser-monts et autres ceuvres de méme nature; les oeuvres dramatiques ou dramatico-musicales; les ceuvres choré-graphlques et les pantoml-mes; les compositions musi-cales avec ou sans paroles; les ceuvres cinématographi-ques, auxquelles sont assi-milées les ceuvres exprimées par un procédé analogue ä la cinématographie; les ceuvres de dessin, de pein-ture, d'architecture, de sculpture, de gravure, de Uthographie; les ceuvres photographiques, auxquelles sont assimilées les ceuvres exprimées par un procédé analogue å la photographic; les csuvres des arts appli-qués; les illustrations, les cartes géographiques; les plans, croquls et ouvrages plastiques relatifs å la géo-graphie, a la topographie, å rarchitecture ou aux scien-ces,

2) Est toutefois réservée aux législations des pays de rUnion la faculté de prescrire que les ceuvres littéraires et artistiques ou bien Tune ou plusieurs categories d'entre elles ne sont pas protégées tant qu'eUes n'ont pas été fixées sur un support materiel,

3) Sont protegés comme des ceuvres originales, sans préjudlce des drolts de Tau-teur de l'ceuvre originale, les

Artikel 2

1. Uttrycket "Utterära och konstnärliga verk" innefattar alla alster på det litterära, vetenskapliga och konstnärliga området, oavsett på vilket sätt och i vilken form de kommit till uttryck, såsom: böcker, småskrifter och andra skrifter; föredrag, tal, predikningar och andra verk av samma art; dramatiska eller musi-kaUskt-dramatiska verk; koreografiska verk och pantomimer; musikaliska kompositioner med eller utan ord; filmverk, med vilka jämstäl-les verk som kommit till uttryck genom ett med kinematografi likartat förfarande; teckningar, verk av målarkonst, byggnadskonst, bildhuggarkonst, grafikkonst; fotografiska verk, med vUka jämställes verk som kommit till uttryck genom ett med fotografi likartat förfarande; verk av bmkskonst; illustrationer, geografiska kartor; planritningar, skisser och plastiska verk som hänför sig till geografien, topografien, byggnadskonsten eUer vetenskapen.

2, Det är likväl förbehållet unionsländernas lagstiftning att föreskriva, att litterära och konstnärliga verk eller en eller flera gmpper av sädana verk icke skall åtnjuta skydd om de icke upptagits på ett materiellt underlag,

3, Lika med originalverk skyddas översättningar, bearbetningar, musikaliska arrangemang och andra om-

shall be protected as original works without prejudice to the Copyright in the original work,

(4) It shall be a matter for législation in the countries of the Union to deter-mine the protection to be granted to official texts of a legislative, administrative and legal nature, and to official translations of such texts,

(5) CoUections of literary or artistic works such as encydopaedias and anthol-ogies which, by reason of the selection and arrange-ment of their contents, con-stitute intellectual creations shall be protected as such, without prejudice to the Copyright in each of the works forming part of such collections.

(6) The works mentioned in this Article shall enjoy protection in all countries of the Union, This protection shall operate for the benefit of the author and his successors in tltle,

(7) Subject to the provisions of Article 7(4) of this Convention, it shall be a matter for législation in the countries of the Union to determine the extent of the application of their laws to works of applied art and industrial designs and models, as well as the conditions under which such works, designs and models shall be protected, Works protected in the country of origin solely as designs and models shall be entitied in another country of the Union only to such special protection as is granted in that country to designs and mod-

traductions, adaptations, arrangements de musique et autres transformations d'une ceuvre littéraire ou artisti-que,

4) Il est réserve aux législations des pays de TUnion de déterminer la protection å accorder aux textes offi-ciels d'ordre législatlf, ad-ministratif ou judiciaure, ainsi qu'aux traductions officielles de ces textes,

5) Les recueils d'oeuvres littéraires ou artistiques tels que les encyclopédies et anthologies qui, par le choix ou la disposition des matiéres, constituent des creations intellectuelles sont protegés comme telles, sans préjudlce des droits des auteurs sur chacune des oeuvres qui font partie de ces recueUs,

6) Les oeuvres mentionnées ci-dessus jouissent de la protection dans tous les pays de TUnion. Cette protection s'exerce au profit de Tauteur et de ses ayants droit,

7) Il est réserve aux législations des pays de FUnion de regler le champ d'appli-cation des lois concernant les ceuvres des arts appli-qués et les dessins et mo-déles industrlels, ainsi que les conditions de protection de ces ceuvres, dessins et modéles, compte tenu des dispositions de Farticle 7,4) de la présente Convention, Pour les ceuvres protégées uniquement comme dessins et modéles dans le pays d'origme, 11 ne peut étre réclamé dans un autre pays de FUnion que la protection spéciale accordée dans ce pays aux dessins et mo-

arbetnlngar av litterära eller konstnärliga verk, dock utan att detta inskränker den rätt som tUlkommer originalverkets upphovsman,

4, Det är förbehållet
unionsländernas lagstiftning
att bestämma vilket skydd
som skall tUlkomma offi
ciella texter på lagstift
ningens, förvaltningens och
rättskipningens omräde
ävensom officiella översätt
ningar av sådana texter.

5, Samlingar av litterära eller konstnärliga verk, såsom uppslagsböcker och antologier, vilka med hänsyn till urvalet och dispositionen av innehållet utgör intellektuella skapelser skyddas såsom sädana, utan att detta inskränker den rätt som tillkommer upphovsmännen till de i samlingarna ingående verken,

6, Här ovan nämnda verk åtnjuter skydd i alla unionsländer. Skyddet gäller tUl förmån för verkets upphovsman och hans rättsinnehavare,

7, Det är förbehållet
unionsländernas lagstiftning
att fastställa tillämpnings
området för lagar om verk
av brukskonst samt om in
dustriella mönster och mo
deUer ävensom att med iakt
tagande av vad som föreskri
ves i artikel 7: 4. i denna
konvention bestämma under
vilka villkor sådana verk,
mönster och modeller skall
skyddas. För verk, vilka i
hemlandet skyddas endast
såsom mönster och model
ler, kan i annat unionsland
krävas endast det särskilda
skydd som i detta land till
kommer mönster och model
ler, dock att om något så-

els; however, if no such special protection is granted in that country, such works shall be protected as artistic works,

(8) The protection of this Convention shall not apply to news of the day or to mlscellaneous facts having the character of mere items of press information.

Article 2bis

(1) It shaU be a matter for législation in the countries of the Union to ex-clude, wholly or in part, from the protection provided by the preceding Article political speeches and speeches delivered in the course of legal proceedings.

(2) It shall also be a matter for législation in the countries of the Union to determine the conditions under which lectures, addresses and other works of the same nature which are delivered in public may be reproduced by the press, broadcast, communicated to the public by wire and made the subject of public communication as envisaged in Article llbis(l) of this Convention, when such use is justified by the informatory purpose.

(3) Neverfheless, the author shall enjoy the exclu-slve right of making a col-lection of his works mentioned in the preceding paragraphs.

déles; toutefois, si une telle protection spéciale n'est pas accordée dans ce pays, ces ceuvres seront protégées comme ceuvres artistiques.

8) La protection de la présente Convention ne s'applique pas aux nouvelles du jour ou aux faits divers qui ont le caractére de simples informations de presse.

Article 2bis

1) Est réservée aux législations des pays de FUnion la faculté d'exclure partieUe-ment ou totalement de la protection prévue a Farticle précédent les discours politi-ques et les discours pronon-cés dans les débats judi-ciaires.

2) Est réservée également aux législations des pays de FUnion la faculté de statuer sur les conditions dans les-quelles les conférences, allocutions et autres ceuvres de méme nature, prononcées en public, pourront étre re-produltes par la presse, ra-diodiffusées, transmises par fU au public et faire 1'objet des Communications publl-ques visées å Farticle llbis, 1) de la présente Convention, lorsqu'une telle utUisa-tion est justifiée par le but d'information å atteindre.

3) Toutefois, 1'auteur jouit du droit exdusif de réunir en recueil ses ceuvres mentionnées aux alinéas pré-cédents.

dant särskilt skydd icke förekommer i nämnda land, dessa verk skall skyddas som konstverk.

8. Skydd enligt denna konvention äger icke mm i fråga om nyhetsmeddelanden eller i fråga om notiser vilka endast har karaktären av vanliga tidningsmeddelanden.

Artikel 2bis

1. Det är förbehållet unionsländernas lagstiftning att från det skydd som avses i föregående artikel helt eller delvis utesluta politiska tal samt anföranden inför rätta.

2, Det är Ukaledes förbe
hållet unionsländernas lag
stiftning att bestämma de
villkor under vilka offent
ligen framförda föredrag, tal
och andra verk av samma
art får återges i pressen
samt göras tUl föremål för
radiosändning, trådöverfö
ring tUl allmänheten eller
sådant offentiigt framföran
de som avses i artikel 11 bis:
1. i denna konvention, när
sådant nyttjande är rättfär
digat av det informations
syfte som avses,

3, Upphovsmannen har
likväl ensamrätt att föran
stalta om samlingar av såda
na verk som avses i före
gående stycken.

tries of the Union, for their works, whether published or not;

(b) authors who are not nationals of one of the countries of the Union, for their works first published in one of those countries, or simultaneously in a country outside the Union and in a country of the Union,

(2) Authors who are not nationals of one of the countries of the Union but who have their habitual residence in one of them shaU, for the purposes of this Convention, be assimUated to nationals of that country,

(3) The expression "published works" means works published with the consent of their authors, whatever may be the means of manu-facture of the copies, provided that the availabllity of such copies has been such as to satisfy the reason-able requirements of the public, having regard to the nature of the work. The performance of a dramatic, dramatico-muslcal, cinématographie or musical work, the public recitation of a literary work, the communication by wire or the broadcasting of literary or artistic works, the exhibition of a work of art and the constraction of a work of architecture shall not con-stitute publication,

(4) A work shall be con-sidered as havmg been published simultaneously In several countries if it has been pubUshed in two or more countries within thirty days of its first publication.

pour leurs oeuvres, publiées ou non;

b) les auteurs ne ressortissant pas å Fun des pays de FUnion, pour les ceuvres qu'Us publient pour la premiére fois dans Fun de ces pays ou simultanément dans un pays étranger a FUnion et dans un pays dei FUnion.

2) Les auteurs ne ressortissant pas å Fun des pays de FUnion mais ayant leur residence habituelle dans Fun de ceux-ci sont, pour Fapplication de la présente Convention, assimUés aux auteurs ressortissant audit pays.

3) Par «oeuvres publiées », il faut entendre les oeuvres éditées avec le consentement de leurs auteurs, quel que soit le mode de fabrication des exemplaires, pourvu que la mise å dispo-sUlon de ces derniers ait été telle qu'elle satlsfasse les besoins raisonnables du public, compte tenu de la nature de Fceuvre. Ne constituent pas une publication la representation d'une ceuvre dramatique, dramati-co-musicale ou clnémato-graphique, 1'exécution d'une auvre musicale, le recitation publique d'une ceuvre littéraire, la transmission ou la radiodiffusion des ceuvres littéraires ou artistiques, Fexposition d'une ceuvre d'art et la constmction d'une ceuvre d'architecture.

4) Est considérée comme pubUée simultanément dans plusieurs pays toute ceuvre qui a para dans deux ou plusieurs pays dans les trente jours de sa premiére publication.

seende på deras verk, vare sig dessa publicerats eUer ej,

b) upphovsmän, som icke tUlhör något unionsland med avseende på de verk som de först pubUcerar antingen i ett av unionens länder eller samtidigt i ett land utanför unionen och i ett unionsland.

2, Upphovsmän, som icke tillhör något unionsland men har sin vanliga vistelseort i ett av unionens länder, är vid tillämpningen av denna konvention jämställda med upphovsmän tiUhöran-de detta land.

3, Med "publicerade verk" avses verk, som är utgivna med upphovsmannens samtycke, oberoende av det sätt på vilket exemplaren framstäUts under förutsättning att exemplaren gjorts tUlgängliga på sådant sätt att, med beaktande av verkets art, allmänhetens rimliga behov bUr tUlfredsstäUt, Som publicering anses icke framförande av ett dramatiskt eller muslkallskt-dramatlskt verk eller filmverk, utförande av ett musikaUskt verk, offentlig uppläsning av ett litterärt verk, överföring eller radiosändning av ett litterärt eller konstnärligt verk, utställande av ett konstverk och uppförande av ett byggnadsverk.

4. Ett verk anses samtidigt pubUcerat i flera länder, då det utkommit i två eller flera länder inom trettio dagar efter dess första publicering.

Article 4

The protection of this Convention shall apply, even if the conditions of Article 3 are not fulfiUed, to:

(a) authors of cinématographie works the maker of which has his headquarters or habitual residence in one of the. countries of the Union;

(b) authors of works of architecture erected in a country of the Union or of other artistic works incor-porated in a building or other structure located in a countrv of the Union.

Article 4

Sont protegés en vertu de la présente Convention, méme si les conditions prévues å Farticle 3 ne sont pas remplies,

a) les auteurs des ceuvres cinématographiques dont le producteur a son siége ou sa residence habituelle dans Fun des pays de FUnion;

b) les auteurs des ceuvres d'architecture édifiées dans un pays de FUnion ou des ceuvres des arts graphiques et plastiques faisant corps avec un Immeuble situé dans un pays de FUnion.

Artikel 4

Skydd enligt denna konvention åtnjutes, även om de i artikel 3 angivna villkoren Icke är uppfyllda, av

a) upphovsmän till filmverk, vilkas producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i ett unionsland;

b) upphovsmän till byggnadsverk, som uppförts i ett unionsland, eller tUl verk av grafisk och plastisk konst vilka utgör del av byggnad som är belägen i ett unionsland.

Article 5

(1) Authors shall enjoy, in respect of works for which they are protected under this Convention, in countries of the Union other than the country of origin, the rights which their re-spective laws do now or may hereafter grant to their nationals, as well as the rights specially granted by this Convention.

(2) The enjoyment and the exercise of these rights shall not be subject to any formality; such enjoyment and such exercise shall be independent of the existence of protection in the country of origin of the work. Consequently, apart from the provisions of this Convention, the extent of protection, as well as the means of redress afforded to the author to protect his rights, shall be governed exduslve-ly by the laws of the coun-

Article 5

1) Les auteurs jouissent, en ce qui concerne les oeuvres pour lesquelles ils sont protegés en vertu de la présente Convention, dans les pays de FUnion autres que le pays d'origine de Foeuvre, des droits que les lois respectives accordent actuellement ou accorderont par la suite aux nationaux, ainsi que des droits spéciale-ment accordés par la présente Convention,

2) La jouissance et Fexer-clce de ces droits ne sont subordonnés a aucune for-malité; cette jouissance et cet exercice sont indépen-dants de Fexistence de la protection dans le pays d'origine de Foeuvre. Par suite, en dehors des stipu-lations de la présente Convention, Fétendue de la protection ainsi que les moyens de recours garantis a Fau-teur pour sauvegarder ses droits se réglent exclusive-ment d'aprés la législation

Artikel 5

1, I fräga om de verk med avseende på vilka upphovsmännen är skyddade enligt denna konvention åtnjuter de i alla andra unionsländer än verkets hemland såväl de rättigheter som varje lands lagar för närvarande tillerkänner eller framdeles kan komma att tUlerkänna landets egna medborgare som de rättigheter vilka särskilt tillkommer dem i kraft av denna konvention,

2, Rättigheterna åtnjutes och utövas utan att någon formalitet behöver iakttagas och oberoende av om skydd finnes i verkets hemland. Där annat ej föreskrives i denna konvention, bestämmes följaktligen såväl skyddets omfång som de rättsliga åtgärder, vilka står ett verks upphovsman till buds för skydd av hans rättigheter, uteslutande efter lagstiftningen i det land där skyddet påkallas.

try where protection is claimed,

(3) Protection in the country of origin is governed by domestic law. However, when the author is not a national of the country of origin of the work for which he is protected under this Convention, he shaU enjoy in that country the same rights as national authors.

(4) The country of origin shaU be considered to be:

(a) in the case of works first pubUshed in a country of the Union, that country; in the case of works published simultaneously in several countries of the Union which grant different terms of protection, the country whose législation grants the shortest term of protection;

(b) in the case of works
published simultaneously in
a country outside the Union
and in a country of the
Union, the latter country;

(c) in the case of un-
published works or of works
first published in a country
outside the Union, without
simultaneous publication in
a country of the Union, the
country of the Union of
which the author is a na-
titfflal, provided that:

(i) when these are cinématographie works the maker of which has his headquarters or his habitual residence in a country of the Union, the country of origin shall be that country, and

(ii) when these are works of architecture erected in a country of

du pays ou la protection est réclamée.

3) La protection dans le pays d'origine est réglée par la législation nationale. Toutefois, lorsque Fauteur ne ressortit pas au pays d'origine de Fceuvre pour laquelle U est protegé par la présente Convention, il aura, dans ce pays, les mémes droits que les auteurs nationaux.

4) Est considére comme pays d'origine :

a) pour les ceuvres publiées pour la premiére fois dans Fun des pays de FUnion, ce dernier pays; toutefois, s'il s'agit d'ceu-vres publiées simultanément dans plusieurs pays de FUnion admettant des durées de protection différen-tes, celui d'entre eux dont la législation accorde la durée de protection la moins longue;

b) pour les ceuvres publiées simultanément dans un pays étranger ä FUnion et dans un pays de FUnion, ce dernier pays;

c) pour les oeuvres non publiées ou pour les oeuvres publiées pour la premiére fois dans un pays étranger a FUnion, sans publication simultanée dans un pays de FUnion, le pays de FUnion dont Fauteur est ressortissant; toutefois,

i) s'il s'agit d'oeuvres cinématographiques dont le producteur a son siége ou sa residence habitueUe dans un pays de FUnion, le pays d'origine sera ce dernier pays, et

ii) s'U s'aglt d'ceuvres d'architecture édifiées dans un pays de FUnion

3. Skyddet i verkets hemland bestämmes av den inhemska lagstiftningen. När en upphovsman icke tillhör det land som är hemland för verk med avseende på vilket han åtnjuter skydd enligt denna konvention skall han dock i nämnda land ha samma rättigheter som inhemska upphovsmän.

4. Som hemland anses:

a) för verk som först publicerats i ett unionsland, detta land; i fråga om verk som publicerats samtidigt i flera unionsländer med olika skyddstid anses dock som hemland det bland dessa länder som har den kortaste skyddstiden.

b) för verk som samtidigt publicerats i ett land utanför unionen och i ett unionsland, sistnämnda land,

c) för verk som icke publicerats eller som först pubUcerats i ett land utanför unionen utan samtidig publicering i ett unionsland det unionsland upphovsmannen tiUhör, dock att

i) i fråga om fUmverk, vilkas producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i ett unionsland, sistnämnda land anses som hemland, och

U) i fråga om byggnadsverk, som uppförts i ett unionsland, eller verk av

the Union or other artistic works incorporated in a building or other structure located in a country of the Union, the country of origin shall be that country.

Artide 6

(1) Where any country outside the Union fails to protect in an adequate manner the works of authors who are nationals of one of the countries of the Union, the latter country may restrict the protection given to the works of authors who are, at the date of the first publication thereof, nationals of the other country and are not habitually resident in one of the countries of the Union. If the country of first publication avails itself of this right, the other countries of the Union shall not be required to grant to works thus subjected to special treatment a wider protection than that granted to them in the country of first publication.

(2) No restrictions intro-duced by virtue of the preceding paragraph shall af-fect the rights which an author may have acquired in respect of a work published in a country of the Union before such restrictions were put into force.

(3) The countries of the Union which restrict the grant of copyright in accordance with this Article shall give notice thereof to the Director General of the World Intellectual Property Organization (hereinafter designated as "the Director

ou d'oeuvres des arts graphiques et plastiques faisant corps avec un immeuble situé dans un pays de FUnion, le pays d'ori-gine sera ce dernier pays.

Artide 6

1) Lorqu'un pays étranger ä FUnion ne protegé pas d'une maniére suffisante les ceuvres des auteurs qui sont ressortissants de Fun des pays de FUnion, ce dernier pays pourra restreindre la protection des ceuvres dont les auteurs sont, au moment de la premiére publication de ces ceuvres, ressortissants de Fautre pays et n'ont pas leur residence habituelle dans Fun des pays de FUnion. Si le pays de la premiére publication fait usage de cette faculté, les autres pays de FUnion ne seront pas tenus d'accorder aux ceuvres ainsi soumises å un trahement special une protection plus large que celle qui leur est accordée dans le pays de la premiére pubUcation.

2) Aucune restriction, établie en vertu de Falinéa précédent, ne devra porter prejudice aux droits qu'un auteur aura acquis sur une ceuvre publiée dans un pays de FUnion avant la mise ä exécution de cette restriction.

3) Les pays de FUnion qui, en vertu du present article, restreindront la protection des droits des auteurs, le notifieront au Directeur general de FOrganisation Mondiale de la Pro-prlété Intellectuelle (ci-aprés désigné «le Directeur

grafisk och plastisk konst, vilka utgör del av byggnad som är belägen i ett unionsland sistnämnda land anses som hemland.

Artikel 6

1. Om ett land utanför unionen icke på ett tillfredsställande sätt skyddar verk av upphovsmän tiUhörande ett unionsland, äger sistnämnda land inskränka skyddet för sådana verk, vUkas upphovsmän vid tiden för verkens första publicering tillhör det förstnämnda landet och icke har sin vanliga vistelseort i något unionsland. Om det land, där den första pubUceringen ägt mm, gör bmk av denna rätt, är övriga unionsländer icke pliktiga att åt verk, som sålunda behandlas på särskilt sätt, bereda ett längre gående skydd än det som verken erhåller i det land, där den första publiceringen ägde rum.

2, Inskränkning i skyddet som företages med stöd av vad som föreskrives under 1, skall icke lända tiU minskning i de rättigheter, vilka en upphovsman förvärvat till ett verk som publicerats i ett unionsland innan inskränkningen trädde i kraft,

3, De unionsländer soui med stöd av denna artikel inskränker det upphovsrättsllga skyddet skall därom skriftligen underrätta generaldirektören för världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (i det följande betecknad "ge-

Article 6bis

(1) Independently of the author's economic rights, and even after the transfer of the said rights, the author shall have the right to claini authorship of the work and to object to any distortion, mutilation or other modification of, or other deroga-tory action in relation to, the said work, which would be prejudlcial to his honor or reputation,

(2) The rights granted to the author in accordance with the preceding paragraph shall, after his death, be maintained, at least untU the expiry of the economic rights, and shall be exercis-able by the persons or institutions authorized by the législation of the country where protection is claimed. However, those countries whose législation, at the moment of their ratification of or accession to this Act, does not provide for the protection after the death of the author of all the rights set out in the preceding paragraph may provide that some of these rights may, after his death, cease to be maintained.

Article 6 bis

1) Indépendamment des droits patrimoniaux d'au-teur, et méme apres la cession desdits droits, Fauteur conserve le droit de reven-diquer la paternité de Foeuvre et de s'opposer å toute deformation, mutilation ou autre modification de cette ceuvre ou å toute autre at-teinte a la méme ceuvre, préjudiciables ä son hon-neur ou å sa reputation,

2) Les droits reconnus a Fauteur en vertu de Falinéa 1) ci-dessus sont, apres sa mört, maintenus au moins jusqu'ä Fextinction des droits patrimoniaux et exer-cés par les personnes ou institutions auxquelles la législation nationale du pays 011 la protection est réclamée donne qualité, Toutefois, les pays dont la législation, en vigueur au moment de la ratification du present Acte ou de Fadhé-sion a celui-ci, ne contient pas des dispositions assurant la protection apres la mört de Fauteur de tous les droits reconnus en vertu de Falinéa 1) ci-dessus ont la faculté de prévolr que certains de ces droits ne sont pas maintenus apres la mört de Fauteur,

Artikel 6bis

1, Oberoende av sina ekonomiska rättigheter och även efter överlåtelse av dessa behåller upphovsmannen rätten att anges som upphovsman till verket samt rätten att motsätta sig varje förvanskning, stympning eller annan ändring i verket eller varje annat förfarande med avseende på detta, som är till men för hans ära eller anseende,

2, De rättigheter som tillkommer upphovsmannen enligt 1, skall efter hans död alltjämt bestå minst intill utgången av skyddstiden för de ekonomiska rättigheterna och utövas av de personer eller inrättningar som äger behörighet härtill enligt den nationella lagstiftningen i det land där skyddet påkallas. De länder, i vilka den lagstiftning som är i kraft vid tiden för ratificering av denna akt eller anslutning till denna icke omfattar bestämmelser som tillförsäkrar samtliga de under 1. erkända rättighetema skydd, äger likväl bestämma, att vissa bland dessa rättigheter icke skall fortsätta att bestå efter upphovsmannens död.

(3) The means of redress for safeguarding the rights granted by this Article shall be governed by the législation of the country where protection is claimed,

Article 7

(1) The term of protection granted by this Convention shaU be the life of the author and fifty years after his death.

(2) However, in the case of cinématographie works, the countries of the Union may provide that the term of protection shall expire fifty years after the work has been made available to the public with the consent of the author, or, faUing such an event within fifty years from the making of such a work, fifty years after the making.

(3) In the case of a-nonymous or pseudonymous works, the term of protection granted by this Convention shaU expire fifty years after the work has been lawfully made available to the public, However, when the pseudonym adopted by the author leaves no doubt as to his identity, the term of protection shall be that provided in paragraph (1), If the author of an anonymous or pseudonymous work dis-closes his identity during the above-mentioned period, the term of protection applicable shaU be that provided in paragraph (1). The countries of the Union shaU not be required to protect anonymous or pseudonymous

3) Les moyens de recours pour sauvegarder les droits reconnus dans le present article sont réglés par la législation du pays ou la protection est réclamée.

Article 7

1) La durée de la protection accordée par la présente Convention comprend la vie de Fauteur et cinqu-ante ans apres sa mört,

2) Toutefois, pour les ceuvres cinématographiques, les pays de FUnion ont la faculté de prévolr que la durée de la protection expire cinquante ans apres que Fceuvre aura été rendue ac-cessible au public avec le consentement de Fauteur, ou qu'ä défaut d'un tel événe-ment intervenu dans les cinquante ans å compter de la realisation d'une telle ceuvre, la durée de la protection expire cinquante ans apres cette realisation.

3) Pour les oeuvres anonymes ou pseudonymes, la durée de la protection accordée par la présente Convention expire cinquante ans apres que Foeuvre a été Ucitement rendue accessible au public, Toutefois, quand le pseudonyme adopté par Fauteur ne laisse aucun doute sur son identité, la durée de la protection est celle prévue a Falinéa 1). Si Fauteur d'une ceuvre anonyme ou pseudonyme révéle son identité pendant la période ci-dessus indiquée, le délai de protection applicable est celui prévu a l'aU-néa 1), Les pays de FUnion ne sont pas tenus de protéger les oeuvres anonymes ou pseudonymes pour lesquelles il y a tout lieu de pre-

3, De rättsliga åtgärder, som fordras tUl skydd för de i denna artikel avsedda rättigheterna, regleras av lagstiftningen i det land där skydd påkallas.

Artikel 7

1, Det i denna konvention bestämda skyddet omfattar upphovsmannens livstid och består femtio år efter hans död,

2, I fråga om filmverk får unionsländerna likväl bestämma, att skyddstiden skall utgå femtio år efter den tidpunkt dä verket gjordes tillgängligt för allmänheten med upphovsmannens samtycke eller att, om denna händelse icke ägt mm inom femtio är frän verkets tillkomst, skyddstiden skall utgä femtio är efter tillkomsten.

3, I fråga om anonyma eller pseudonyma verk skall det i denna konvention bestämda skyddet upphöra femtio år efter den tidpunkt då verket lovligen gjordes tUlgängligt för aUmänheten, Om den av upphovsmannen valda pseudonymen Icke lämnar rum för tvivel angående hans identitet, är skyddstiden dock den som sägs under 1, Om upphovsmannen till ett anonymt eller pseudonymt verk röjer sin identitet under den ovan angivna perioden skall till-lämpas den skyddstid som sägs under 1. Unionsländerna är icke skyldiga att skydda anonyma eller pseudonyma verk beträffande vUka det är skälig anledning förmoda att deras upphovs-

works in respect of which it is reasonable to presume that their author has been dead for fifty years,

(4) It shall be a matter for législation in the countries of the Union to determine the term of protection of photographic works and that of works of applied art in so far as they are protected as artistic works; however, this term shall last at least until the end of a period of twenty-five years from the making of such a work,

(5) The term of protection subsequent to the death of the author and the terms provided by paragraphs (2), (3) and (4) shall run from the date of death or of the event referred to in those paragraphs, but such terms shall always be deemed to begin on the first of Janu-ary of the year following the death or such event,

(6) The countries of the Union may grant a term of protection in excess of those provided by the preceding paragraphs,

(7) Those countries of flie Union bound by the Rome Act of this Convention which grant, in their national législation in force at the tune of signature of the present Act, shorter terms of protection than those provided for in the preceding paragraphs sbaUhave the right to maintain such terms when ratifying or acceding to the present Act,

(8) In any case, the term shall be governed by the législation of the country where protection is claimed, however, unless the législation of that country

sumer que leur auteur est mört depuis cinquante ans.

4) Est réservée aux législations des pays de FUnion la faculté de regler la durée de la protection des oeuvres photographiques et celle des ceuvres des arts appliqués protégées en tant qu'oeuvre5 artistiques; toutefois, cette durée ne pourra étre m-férieure å une période de vingt-cinq ans å compter de la realisation d'une teUe oeuvre.

5) Le délai de protection postérieur å la mört de Fauteur et les délais prévus aux alinéas 2), 3) et 4) ci-dessus commencent ä courLr å compter de la mört ou de Févénement vlsé par ces alinéas, mais la durée de ces délais n'est calculéis qu'ä partir du premier jan-vier de Fannée qui suit la mört ou ledit événement.

6) Les pays de FUnion ont la faculté d'accorder une durée de protection supérieure a celles prévues aux alinéas précédents,

7) Les pays de FUnion lies par FActe de Rome de la présente Convention et qui accordent, dans leur législation nationale en vigueur au moment de la signature du present Acte, des durées inférieures a celles prévues aux alinéas précédents ont la faculté de les maintenir en adhérant au present Acte ou en le rati-fiant

8) Dans tous les cas, la durée sera réglée par la loi du pays ou la protection sera réclamée; toutefois, å moins que la législation de ce dernier pays n'en décide

man är död sedan femtio år.

4, Det är förbehåUet unionsländernas lagstiftning att bestämma skyddstiden för fotografiska verk samt för verk av bmkskonst i den mån dessa skyddas som konstverk; skyddstiden får likväl ej understiga en tid av tjugofem år frän sådant verks tUlkomst,

5, Skyddstid, som följer efter upphovsmannens död samt skyddstid som avses under 2,, 3, eller 4, börjar löpa från dödsdagen eller dagen för den händelse som avses i nämnda bestämmelser, men skyddstidens längd räknas från och med den 1 januari året efter det, dä dödsfallet eller nämnda händelse inträffade.

6, Unionsländerna äger bestämma en längre skyddstid än den som anges i denna artikel,

7, De unionsländer som är bundna av denna konventions Romakt och som i sin nationella lagstiftning vid tiden för undertecknandet av nu ifrågavarande akt har kortare skyddstider än dem som anges i denna artikel äger behålla dessa skyddstider vid ratificering av eller anslutning till nu ifrågavarande akt,

8, Skyddstiden bestämmes alltid av lagen i det land där skydd påkallas men skall, såvida detta lands lagstiftning ej föreskriver annat, ej överskrida

otherwise provides, the term shall not exceed the term fixed In the country of origin of the work.

Article 7bis

The provisions of the proceding Article shall also apply in the case of a work of joint authorship, provided that the terms mea-sured from the death of the author shall be calculated from the death of the last surviving author.

autrement, elle n'excédera pas la durée fixée dans le pays d'origine de Foeuvre.

Article 7bis

Les dispositions de Farticle précédent sont également applicables lorsque le droit d'auteur appartient en commun aux collaborateurs d'une oeuvre, sous réserve que les délais consécutifs ä la mört de Fauteur soient calculés å partir de la mört du dernier survivant des coUaborateurs.

den skyddstid som gäller i verkets hemland.

Artikel 7 bis

Vad som föreskrives i föregående artikel äger även tillämpning nar upphovsrätten gemensamt tUlhör flera som samarbetat vid tillkomsten av ett verk, varvid dock skyddstid, som löper från upphovsmannens död, räknas från den sist avlidne medarbetarens död.

Article 9

(1) Authors of literary and artistic works protected by this Convention shall have the exdusive right of authorizing the reproduction of these works, in any manner or form,

(2) It shall be a matter for législation in the countries of the Union to per-mit the reproduction of such works in certain special cases, provided that such reproduction does not con-flict with a normal exploi-tation of the work and does not unreasonably prejudice the legitimate interests of the author,

(3) Any sound or visual recording shall be conslder-

Article 9

1) Les auteurs d'oevres littéraires et artistiques protegés par la présente Convention jouissent du droit exdusif d'autoriser la reproduction de ces oeuvres, de quelque maniére et sous quelque forme que ce soit.

2) Est réservée aux législations des pays de FUnion la faculté de permettre la reproduction desdites oeuvres dans certains cas spé-ciaux, pourvu qu'une telle reproduction ne porte pas atteinte ä Fexploitation normale de Foeuvre ni ne cause un préjudlce injustifié aux intéréts legitimes de Fauteur,

3) Tout enregistrement sonore ou visuel est consi-

Artikel 9

1, Upphovsmän till Utterära och konstnärliga verk, som skyddas av denna konvention, äger uteslutande rätt att låta mångfaldiga dessa verk pä vad sätt eUer i vUken form det vara må,

2, Det är förbehållet unionsländernas lagstiftning att tiUåta mångfaldigande av verk som sägs under 1. I vissa särskilda fall, fömtsatt att sådant mångfaldigande Icke gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och ej heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen,

3, Varje ljud- eller bildupptagning anses som mång-

Article 10

(1) It shall be permissible to make quotations from a work which has already been lawfully made available to the public, provided that their making is com-patible with fair practice, and their extent does not exceed that justified by the purpose, induding quotations from newspaper artides and periodicals in the form of press summaries,

(2) It shall be a matter for législation in the countries of the Union, and for special agreements existing or to be conduded between them, to permit the utiliza-tion, to the extent justified by the purpose, of literary or artistic works by way of illustration in publica-tions, broadcasts or sound or visual recordings for teaching, provided such uti-Uzation is compatible with fair practice.

(3) Whese use is made of works in accordance with the preceding paragraphs of this Article, mention shall be made of the source, and of the name of the author if it appears thereon,

Article lObis

(1) It shall be a matter for législation in the countries of the Union to permit the reproduction by the press, the broadcasting or the communication to the public by wire of artides published in newspapers or

Artide 10

1) Sont Heltes les citations tirées d'une ceuvre, déjå rendue Ucitement accessible au public, å condition qu'elles soient conformes aux bons usages et dans la mesure justifiée par le but å atteindre, y compris les cita-tions d'articles de journaiu; et recueils périodiques sous forme de revues de presse.

2) Est réserve Feffet de la législation des pays de FLTnion et des arrangements particuliers existants ou å condure entré eux, en ce qui concerne la faculté d'uti-liser Ucitement dans la mesure justifiée par le but å atteindre, des ceuvres littéraires ou artistiques å titre d'illustration de Fenseigne-ment par le moyen de pu-blications, d'émissions de radiodiffusion ou d'enre-gistrements sonores ou vi-suels, sous réserve qu'une telle utilisation soit conforme aux bons usages,

3) Les citations et utUisa-tions visées aux alinéas précédents devront faire mention de la source et du nom de Fauteur, si ce nom figure dans la source.

Article 10 bis

1) Est réservée aux législations des pays de FUnion la faculté de permettre la reproduction par la presse, ou la radiodiffusion ou la transmission par fU au public, des artides d'actualité de discussion économique,

Artikd 10

1. Citat ur ett verk, som lovligen gjorts tillgängligt för allmänheten, är tillåtna på villkor att de stär i överensstämmelse med god sed och sker i den omfattning som rättfärdigas av ändamålet; citat innefattar även lån ur tidnings- och tidskriftsartiklar i form av pressöversikter.

2, Unionsländerna fär,
genom sin lagstiftning eller
genom sådana särskilda av
tal dem emellan som för
närvarande gäller eller kan
slutas i framtiden, bestäm
ma om rätten att i den om
fattning som rättfärdigas av
ändamålet fritt nyttja litte
rära eller konstnärliga verk
lån ur tidnings- och tid-
för att genom skrifter eller
radioutsändningar eller Ijud-
eller blldupptagningar iUu-
strera undervisning, förutsatt
att sådant nyttjande står i
överensstämmelse med god
sed,

3. Citat och nyttjande
som avses i denna artikel
skall åtföljas av uppgift om
källan samt om upphovs
mannens namn, om det fö
rekommer där.

Artikel lObis

1, Det är förbehållet unionsländernas lagstiftning att tillåta mångfaldigande genom pressen samt radiosändning eller trådöverföring tUl allmänheten av tidnings- eller tidskriftsartiklar i aktuella ekonomiska.

periodicals on current economic, political or religions topics, and of broadcast works of the same character. In cases in which the reproduction, broadcasting or such communication thereof is not expressly reserved, Nevertheless, the source must always be clearly In-dicated; the legal conse-quences of a breach of this obligation shall be deter-mined by the législation of the country where protection is claimed,

(2) It shall also be a matter for législation In the countries of the Union to determine the conditions under which, for the purpose of reporting current events by means of photography, cinematography, broadcasting or communication to the public by wire, literary or artistic works seen or heard in the course of the event may, to the extent justified by the informatory purpose, be reproduced and made available to the public.

Article 11

(1) Authors of dramatic,
dramatico-muslcal and mu
sical works shall enjoy the
exdusive right of author
izing:

(i) the public performance of their works, induding such public performance by any means or process;

(ii) any communication to the public of the performance of their works.

(2) Authors of dramatic
or dramatico-musical works
shall enjoy, during the full

politique ou religieuse, publiés dans'des journaux ou recueils périodiques, ou des oeuvres radiodiffusées ayant le méme caractére, dans les cas ou la reproduction, la radiodiffusion ou ladite transmission n'en est pas ex-pressément réservée, Toutefois, la source dolt tou-jours étre dalrement indiquée; la sanction de cette obligation est déterminée par la législation du pays ou la protection est réclamée,

2) Il est également réserve aux législations des pays de FUnion de regler les conditions dans lesquelles, å Foccasion de comptes rendus des événements d'actua-lité par le moyen de la photographic ou de la cinématographie, ou par voie de radiodiffusion ou de transmission par fil au public, les oeuvres littéraires ou artistiques vues ou entendues au cours de Févénement peuvent, dans la mesure justifiée par le but d'informa-tion å atteindre, étre repro-duites et rendues accessibles au public.

Article 11

1) Les auteurs d'ceuvres dramatiques, dramatlco-mu-sicales et musicales jouissent du droit exdusif d'autoriser: 1° la representation et Fexé-cution publiques de leurs oeuvres, y compris la representation et Fexécution publiques par tous moyens ou procédés; 2° la transmission publique par tous moyens de la representation et de Fexécution de leurs oeuvres.

2) Les mémes droits sont accordés aux auteurs d'oeu-vres dramatiques ou drama-

politiska eller religiösa frågor samt radioprogram av samma karaktär, om icke uttryckligt förbehåll gjorts mot att de mångfaldigas eller framföres genom radiosändning eUer överföring med tråd. Källan skall dock alltid tydligt anges; den rättsliga påföljden för det fall att denna skyldighet eftersattes bestämmes enligt lagen i det land där skydd påkallas.

2. Det är även förbehållet unionsländernas lagstiftning att bestämma de viUkor på vUka det skall vara tillåtet att I redogörelser för dagshändelser, som lämnas med hjälp av fotografi, film, radiosändning eller trädöverföring till allmänheten, mångfaldiga och för allmänheten göra tUlgängliga litterära eller konstnärliga verk, som synes eller höres under dagshändelsen, i den omfattning som rättfärdigas av det informationssyfte som avses.

Artikel 11

1. Upphovsmän till dramatiska, musikaliskt-dramatiska och musikaliska verk äger uteslutande rätt: 1) att låta offentligt framföra sina verk, oavsett vilka medel eller metoder som kommer till användning vid sådant framförande; 2) att med vilket medel det vara må låta överföra sådant framförande till allmänheten.

2. Samma rättigheter tillkommer upphovsmän till dramatiska och musikaliskt-

Article llbis

(1) Authors of literary
and artistic works shall en
joy the exdusive right of
authorizing:

(i) the broadcasting of their works or the communication thereof to the public by any other means of wireless diffu-sion of signs, sounds or images;

(ii) any communication to the public by wire or by rebroadcasting of the broadcast of the work, when this communication is made by an organization other than the original one;

(iii) the public communication by loudspeaker or any other analogous instrument transmitting, by signs, sounds or images, the broadcast of the work.

(2) It shall be a matter for législation in the countries of the Union to determine the conditions under which the rights mentioned in the preceding paragraph may be exercised, but these conditions shall apply only in the countries where they have been prescribed. They shall not in any circum-stances be prejudlcial to the moral rights of the author, nor to his right to ob-tain equitable remuneration which, in the absence of agreement, shall be fixed by competent authority.

(3) In the absence of any contrary stipulation, permis-

Artide llbis

1) Les auteurs d'oeuvres littéraires et artistiques jouissent du droit exdusif d'autoriser: 1° la radiodiffu sion de leurs oeuvres ou la communication publique de; ces ceuvres par tout autre moyen servant å diffuser sans fil les slgnes, les sons ou les images; 2° toute communication publique, soit par fU, soit sans fil, de Foeuvre radiodiffusée, lorsque cette communication est faite par un autre orga-nisme que celui d'origine; 3° la communication pubUque, par haut-parleur ou par tout autre instrument analogue transmetteur de slgnes, de sons ou d'images, de Fceuvre radiodiffusée.

2) Il appartient aux législations des pays de FUnion de regler les condUions d'exercice des droits vises par Falinéa 1) ci-dessus, mais ces conditions n'auront qu'un effet strictement luni-té au pays qui les aurait établies. Elles ne pourront en aucun cas porter atteinte au droit moral de Fauteur, ni au droit qui appartient å Fauteur d'obtenir une remuneration equitable fixée, å défaut d'accord amiable, par Fautorité compétente.

3) Sauf stipulation contraire, une autorisation ac-

Artikel 11 bis

1. Upphovsmän till litterära och konstnärliga verk äger uteslutande rätt: 1) att låta utsända sina verk i radio eller att offentligt framföra verken genom varje annan anordning för trädlös utsändning av tecken, ljud eller bilder; 2) att låta med eller utan tråd offentligt återge radioutsändning av verket, när återgivandet anordnas av annat företag än det ursprungliga; 3) att låta genom högtalare eller annan liknande anordning för överföring av tecken, ljud eller bilder offentligt återge radioutsändning av verket.

2, Det är förbehållet unionsländernas lagstiftning att fastställa villkoren för tillämpningen av de under 1, avsedda rättigheterna. Verkan av sådana viUkor skall dock vara strängt begränsad till det land som uppställt dem. Dessa vUlkor får Icke i något fall göra intrång i upphovsmannens ideella rätt och ej heller i hans rätt att erhålla skälig ersättning, vilken i avsaknad av överenskommelse bestämmes av behörig myndighet,

3, Där annat icke avtalats, innefattar tillstånd som

slon granted in accordance with paragraph (1) of this Article shall not imply permission to record, by means of instruments recording sounds or images, the work broadcast. It shall, however, be a matter for législation in the countries of the Union to determine the regulations for ephemeral recordings made by a broadcasting organization by means of its own facilities and used for its own broadcasts, The preservation of these recordings in official archives may, on the ground of their exceptional docu-mentary character, be authorized by such législation,

Article liter

(1) Authors of literary
works shall enjoy the ex
dusive right of authorizing:

(i) the public recitation of their works, Induding such public recitation by any means or process;

(ii) any communication to the public of the recitation of their works,

(2) Authors of literary
works shall enjoy, during
the full term of their rights
in the original works, the
same rights with respect to
translations thereof,

Article 12

Authors of literary or artistic works enjoy the exdusive right of authorizing adaptations, arrangements and other alterations of their works,

Article 13

(1) Each country of the Union may impose for itself reservations and conditions on the exdusive right

13 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 15

cordée conformément å Falinéa 1) du present article n'lmplique pas 1'autori-sation d'enregistrer, au moyen d'instmments portant fixation des sons ou des images, Fceuvre radiodiffusée. Est toutefois réserve aux législations des pays de FUnion le régime des en-registrements éphéméres effectués par un organisme de radiodiffusion par ses propres moyens et pour ses emissions, Ces législations pourront autoriser la con-servation de ces enregistre-ments dans des archives of-ficieUes en raison de leur caractére exceptionnel de documentatlon,

Article liter

1) Les auteurs d'oeuvres littéraires jouissent du droit exdusif d'autoriser: 1° la recitation publique de leurs ceuvres, y compris la recitation publique par tous moyens ou procédés; 2° la transmission publique par tous moyens de la recitation de leurs oeuvres,

2) Les mémes droits sont accordés aux auteurs d'oeu-vres littéraires pendant toute la durée de leurs drolts sur Foeuvre originale, en ce qui concerne la traduction de leurs oeuvres,

Article 12

Les auteurs d'oeuvres littéraires ou artistiques jouissent du droit exdusif d'au-toriser les adaptations, arrangements et autres transformations de leurs ceuvres,

Article 13

1) Chaque pays de FUnion peut, pour ce qui le conceme, établir des réserves et conditions relatives

givits enligt bestämmelserna under 1, icke tillstånd att överföra radioutsändnmg av verket på anordning för upptagning av ljud eller bilder. Det är dock förbehållet unionsländernas lagstiftning att ge regler om efemära upptagningar, som göres av radioföretag med dess egna hjälpmedel och för dess egna utsändningar. Genom sådan lagstiftning får även medges att upptagningar, som äger ovanlig dokumentarisk karaktär, bevaras i officiella arkiv.

Artikel liter

1. Upphovsmän till Utterära verk äger uteslutande rätt: 1) att låta offentiigt uppläsa sina verk, oavsett vilka medel eller metoder som därvid kommer till användning; 2) att med vUket hjälpmedel det vara må låta överföra sådan uppläsning tUl allmänheten,

2. Samma rättigheter tUlkommer upphovsmän till litterära verk med avseende pä översättningar av verken under hela den tid deras rättigheter till originalverken består.

Artikel 12

Upphovsmän till litterära eller konstnärliga verk äger uteslutande rätt att låta bearbeta, arrangera eller pä annat sätt omforma sina verk.

Artikel 13

1. Varje unionsland kan för sitt vidkommande uppställa förbehåll och villkor beträffande den uteslutan-

granted to the author of a
musical work and to the
author of any words, the re
cording together with the
musical work has already
been authorized by the lat
ter, to authorize the sound
recording of that musical
work, together with such
words, if any; but aU such
reservations and conditions
shall apply only in the
countries which have im
posed them and shall not,
in any circumstances, be
prejudical to the right of
these authors to obtain
equitable remuneration

which, in the absence of agreement, shall be fixed by competent authority,

(2) Recordings of musical works made in a country of the Union in accordance with Article 13(3) of the Conventions signed at Rome on June 2, 1928, and at Brussels on June 26, 1948, may be reproduced in that country without the permission of the author of the musical work until a date two years after that country becomes bound by this Act,

(3) RecorcUngs made in accordance with paragraphs (1) and (2) of this Article and imported without permission from the parties concerned into a country where they are treated as infringing recordings shall be liable to seizure.

au droit exdusif de Fau teur d'une oeuvre musicale: et de Fauteur des paroles, dont Fenregistrement avec; Foeuvre musicale a déjå été; autorisé par ce dernier, d'autoriser Fenregistrement; sonore de ladite oeuvre musicale, avec, le cas échéant,, les paroles; mais toutes réserves et conditions de cette; nature n'auront qu'un effet strictement limité au pays; qui les aurait établies et ne; pourront en aucun cas porter atteinte au droit qui appartient å Fauteur d'obtenir une remuneration equitable; fixée: ä défaut d'accord amiable, par Fautorité compétente,

2) Les enregistrements; d'oeuvres musicales qui auront été réaUsés dans ur. pays de FUnion conformément ä Farticle 13,3) des Conventions slgnées å Rome; le 2 juin 1928 et å Braxelles le 26 juin 1948 pourront, dans ce pays, faire Fobjet de reproductions sans le; consentement de Fauteur de Foeuvre musicale jusqu'å Fexpiration d'une période de deux années å partir de la, date a laquelle ledit pays devient llé par le present; Acte,

3) Les enregistrements; faits en vertu des alinéas 1) et 2) du present article et; importés, sans autorisation des parties intéressées, dans. un pays oo ils ne seraient pas licites, pourront y étre saisis.

de rätten för upphovsman till musikaliskt verk och för upphovsman till beledsagande text vilken redan tidigare lämnat tillstånd tiU upptagning av texten tillsammans med musiken att låta utföra ljudupptagningar av nämnda musikaliska verk, i förekommande fall jämte texten. Verkan av sådana förbehåll och villkor skall dock vara strängt begränsad till det land som uppställt dem och får Icke i något fall göra intrång i upphovsmannens rätt att erhålla skälig ersättning, vUken i avsaknad av överenskommelse bestämmes av behörig myndighet,

2, Upptagningar av musikaliska verk som utförts i ett unionsland i enlighet med artUcel 13: 3, i de konventioner som undertecknats i Rom den 2 juni 1928 och i Bryssel den 26 juni 1948 får inom vederbörande land bU föremål för mångfaldigande utan samtycke av upphovsmannen till det musikaliska verket under en tid av två år från den dag då vederbörande land blir bundet av denna akt.

3. Upptagnuigar, som utförts med stöd av bestämmelserna under 1. och 2, och som utan vederbörandes medgivande införts i ett land, där de Icke är tUl-låtna, kan där tagas i beslag.

(i) the cinématographie adaption and reproduction of these works, and the distribution of the works thus adapted or reproduced;

(U) the public performance and communication to the public by wire of the works thus adapted or reproduced,

(2) The adaption into any other artistic form of a ci-nematograpliic production derived from literary or artistic works shall, without prejudice to the authorization of the author of the cinemtographic production, remain subject to the authorization of the authors of the original works,

(3) The provisions of Article 13 (1) shall not apply.

duction cinématographiques de ces oeuvres et la mise en circulation des ceuvres auisi adaptées ou reproduites; 2° la representation et Fexécution publiques et la transmission par fU au public des ceuvres ainsi adaptées ou reproduites.

2) L'adaptation sous toute
autre forme artistique des
realisations cinématographi
ques tirées d'ceuvres litté
raires ou artistiques reste
soumise, sans préjudlce de
Fautorisation de leurs au
teurs, a Fautorisation des
auteurs des oeuvres origina
les,

3) Les dispositions de
Farticle 13,1) ne sont pas
applicables.

verken genom film samt at låta sprida sålunda bearbetade eller återgivna verk; 2) att låta offentligt framföra samt genom tråd till aUmänheten överföra sålunda bearbetade eller återgivna verk.

2, För bearbetning i varje annan konstnärlig form av filmalster som bygger på Utterära eller konstnärliga verk fordras tillstånd av originalverkets upphovsman utan att detta inskränker den rätt som tillkommer upphovsmannen till filmalstret,

3, Bestämmelserna i artikel 13,1, äger icke tillämpning i fall som avses i denna artikel.

Artide 14 bis

(1) Without prejudice to
the copyright in any work
which may have been adapt
ed or reproduced, a ciné
matographie work shall be
protected as an original
work, The owner of copy
right in a cinématographie
work shall enjoy the same
rights as the author of an
original work, induding the
rights referred to in the pre
ceding Article,

(2) (a) Ownershlp of
coryright in a cinémato
graphie work shall be a
matter for législation in the
country where protection is
claimed.

(b) However, in the countries of the Union which, by législation, include among the owners of copyright in a cinématographie work authors who

Article 14bis

1) Sans prejudice des droits de Fauteur de toute oeuvre qui pourrait avoir été adaptée ou reproduite, Fceuvre cinématographique est protégée comme une oeuvre originale. Le titulaire du droit d'auteur sur Foeuvre cinématographique jouit des mémes droits que Fauteur d'une oeuvre orginale, y compris les droits vises ä Farticle précédent.

2) a) La détermination des titulaires du droit d'au-teur sur Foeuvre cinématographique est réservée å la législation du pays ou la protection est réclamée.

b) Toutefois, dans les pays de FUnion oii la législation reconnait parmi ces titulaires les auteurs des con-tributions apportées å la realisation de Foeuvre cinéma-

Artikel 14bis

1. Utan inskränkning i de rättigheter som tillkommer upphovsman till verk som kan ha blivit bearbetat eller återgivet skyddas fUmverk som originalverk. Innehavaren av upphovsrätten till filmverket åtnjuter samma rättigheter som upphovsmannen till ett originalverk, däri inbegripet de rättigheter som avses i föregående artikel.

2. a) Det är förbehåUet lagstiftningen i det land där skydd påkaUas att bestämma vilka personer som är innehavare av upphovsrätt tUl fUmverk,

b) I de unionsländer, vUkas lagstiftning bland rättsinnehavare till fUmverk räknar upphovsmän som lämnat bidrag till filmverkets framställning, kan dessa

have brought contributions to the making of the work, such authors, if they have undertaken to bring such contributions, may not, in the absence of any contrary or special stipulation, object to the reproduction, distribution, public performance, communication to the public by wire, broadcasting or any other communication to the public, or to the subtitiing or dubbing of texts, of the work.

(c) The question whether
or not the form of the un
dertaking referred to above
should, for the application
of the preceding subpara-
graph (b), be in a written
agreement or a written act
of the same effect shall be
a matter for the législation
of the country where the
maker of the cinémato
graphie work has his head
quarters or habitual resi
dence, However, it shall be
a matter for the législation
of the country of the Union
where protection is claimed
to provide that the said un
dertaking shall be In a writ
ten agreement or a written
act of the same effect. The
countries whose législation
so provides shall notify the
Director General by means
of a written dedaration,
which will be immediately
communicated by him to all
the other countries of the
Union.

(d) By "contrary or spe
cial stipulation" is meant
any restrictive condition
which is relevant to the
aforesaid undertaking.

tographique, ceux-ci, s'Us se sont engagés ä apporter de telles contributions, ne pourront, sauf stipulation contraire ou particuliére, s'op-poser å la reproduction, la mise en circulation, la representation et Fexécution pubUques, la transmission par fU au pubUc, la radiodiffusion, la communication au public, le sous-titrage et le doublage des textes, de FcEUvrc' cinématographique.

c) La question de savoir si la forme de Fengage-ment vise ci-dessus doit, pour FappUcation du sous-alinéa b) précédent, étre ou non un contrat écrit ou un acte écrit equivalent est réglée par la législation du pays de FUnion ou le producteur de Fceuvre cinématographique a son siége ou sa residence habituelle. Est toutefois réservée å la législation du pays de FUnion ou la protection est réclamée la faculté de prévoir que cet engagement doit étre un contrat écrit ou un acte écrit equivalent, Les pays qui font usage de cette faculté devront le notifier au Directeur general par une dedaration écrite qui sera aussitöt communiquée par ce dernier å tous les autres pays de FUnion,

d) Par « stipulation contraire ou particuUére», U faut entendre toute condition restrictive dont peut étre assorti ledit engagement.

upphovsmän dock icke
motsätta sig filmverkets
mångfaldigande, spridning,
offentliga framförande,

överföring tiU allmänheten med tråd, utsändning genom radio samt återgivande tiU allmänheten och ej heller återgivande av talade inslag i text eller översättning av dem till annat språk, allt dock under fömtsättning att nämnda upphovsmän åtagit sig att lämna bidrag som nu sagts och ingen överenskommelse av motsatt eller särskilt innehåll träffats,

c) Det ankommer på lagstiftningen i det unionsland där fUmverkets producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort att bestämma om åtagande som avses under b) skall vara skriftligt avtal eller innefattas i en därmed likvärdig skriftUg handling. Emellertid kan i lagstiftningen i det unionsland där skydd påkallas bestämmas, att sådant åtagande skall vara skriftligt avtal eller innefattas i en därmed likvärdig skriftlig handUng, De länder som gör bruk av denna rätt skall skriftligen meddela generaldirektören, varom denne genast underrättar alla andra unionsländer.

d) Med "överenskommelse av motsatt eller särskilt innehåll" avses varje inskränkande villkor som kan vara fogat till åtagande som nyss sagts.

(3) Unless the national législation provides to the contrary, the provisions of paragraph (2) (b) above shall not be applicable to authors of scenarios, dia-logues and musical works created for the makring of the cinématographie work, or to the principal director thereof. However, those countries of the Union whose législation does not contain mles providing for the application of the said paragraph (2) (b) to such director shall notify the Director General by means of a written dedaration, which wUl be immediately communicated by him to all the other countries of the Union,

3) A moins que la législation nationale n'en décide autrement, les dispositions de Falinéa 2) b) ci-dessus ne sont applicables ni aux auteurs des scenarios, des dialogues et des oeuvres musicales, créés pour la realisation de Foeuvre cinématographique, ni au réalisateur principal de celle-ci. Toutefois, les pays de FUnion dont la législation ne contient pas des dispositions prévoyant Fapplication de Falinéa 2) b) précité audit réalisateur devront le notifier au Directeur general par une dedaration écrite qui sera aussitöt communiquée par ce demier a tous les autres pays de FUnion,

3. Om icke annat föreskrives i den inhemska lagstiftningen äger bestämmelserna under 2, b) icke tilllämpning på upphovsmän tUl scenariotexter, dialoger och musikaliska verk, som skapats särskilt för framställningen av fUmverket, och ej heUer på dettas huvudregissör. Emellertid skall de unionsländer, vilkas lagstiftning ej innehåUer bestämmelser om tUlämpning av stadgandena under 2, b) på huvudregissören, skriftligen meddela generaldirektören, varom denne genast underrättar alla andra unionsländer.

Article 14ter

(1) The author, or after his death the persons or institutions authorized by national législation, shaU, with respect to original works of art and original manu-scripts of writers and com-posers, enjoy the inalienable right to an interest in any sale of the work subsequent to the first transfer by the author of the work.

(2) The protection provid
ed by the preceding para
graph may be claimed in
a country of the Union only
if législation In the country
to which the author be-
longs so permits, and to
the extent permitted by the
country where this protec
tion is claimed,

(3) The procédure for
coUection and the amounts

Article 14 ter

1) En ce qui concerne les oeuvres d'art originales et les manuscrits originaux des écrivains et compositeurs, Fauteur — ou, apres sa mört, les personnes ou institutions auxquelles la législation nationale donne qualité — jouit d'un droit inalienable ä étre intéressé aux operations de vente dont Fceuvre est Fobjet apres la premiére cession opérée par Fauteur.

2) La protection prévue å Falinéa ci-dessus n'est exi-glble dans chaque pays de FUnion que si la législation nationale de Fauteur admet cette protection et dans la mesure ou le permet la législation du pays ou cette protection est réclamée.

3) Les modalités et les taux de la perceptlon sont

Artikel 14ter

1. I fråga om originalkonstverk samt författares och kompositörers originalmanuskript äger upphovsmannen — eller, efter hans död, de personer eller institutioner som den nationella lagstiftningen bestämmer — en icke överlåtbar rätt till del i de försäljningar av verket, som företages sedan upphovsmannen själv avhänt sig detta.

2. Skydd som sägs under 1. kan påkallas endast om lagstiftningen i det land upphovsmannen tUlhör medger sådant skydd och endast i den utsträckning, som medges av lagstiftningen i det land där anspråk framställes.

3. Närmare regler om beloppens erläggande och om

shall be matters for détermination by national législation.

Article 15

(1) In order that the author of a literary or artistic work protected by this Convention shall, in the absence of proof to the contrary, be regarded as such, and consequentiy be entitied to institute infringement proceedings in the countries of the Union, it shaU be sufficient for his name to appear on the work in the usual manner, This paragraph shall be applicable even if this name is a pseudonym, where the pseudonym adopted by the author leaves no doubt as to his identity.

(2) The person or body corporate whose name appears on a cinématographie work in the usual manner shall, in the absence of proof to the contrary, be presumed to be the maker of the såld work,

(3) In the case of anonymous and pseudonymous works, other than those referred to in paragraph (1) above, the publisher whose name appears on the work shall, in the absence of proof to the contrary, be deemed to represent the author, and in this capacity he shall be entitied to protect and enforce the author's rights, The provisions of this paragraph shall cease to apply when the author reveals his identity and establishes his claim to authorship of the work.

(4) (a) In the case of un-publlshed works where the

détermlnés par chaque législation nationale.

Ar I ide 15

1) Pour que les auteurs des oeuvres littéraires et artistiques protegés par la présente Convention soient, sauf preuve contraire, considérés comme tels et admis en conséquence devant les trihiunaux des pays de FLInion å exercer des pour-suites contre les contrefac-teurs, U suffit que le nom soit indiqué sur Foeuvre en la maniére usltée. Le present alinéa est applicable, méme si ce nom est un pseudonyme, des lors que le pseudonyme adopté par Fauteur ne laisse aucun doute sur son identité.

2) Est présumé producteur de Fceuvre cinématographique, sauf preuve contraire, la personne physique ou morale dont le nom est indiqué sur ladite oeuvre en la maniére usitée,

3) Pour les oeuvres anonymes et pour les ceuvres pseudonymes autres que celles dont il est fait mention å Falinéa 1) ci-dessus, Féditeur dont le nom est indiqué sur Foeuvre est, sans autre preuve, réputé représenter Fauteur; en cette quaUté, il est fondé å sauvegarder et å faire valoir les droits de celul-cl. La disposition du prés;ent alinéa cesse d'étre applicable quant Fauteur a révélé son identité et justifie de sa qualité.

4) a) Pour les oeuvres non publiées dont Fidentité de

deras storlek ges i varje lands lagstiftning.

Artikel 15

1. För att upphovsmän
till litterära och konstnär-
Uga verk, som skyddas ge
nom denna konvention,
skall, tUl dess motsatsen be
visats, anses som upphovs
män och följaktligen äga att
vid unionsländernas domsto
lar föra talan mot dem som
olovligen eftergjort verken,
är det tillräckligt att nam
net på sedvanligt sätt angi
vits på verket. Denna be
stämmelse är tillämplig även
om namnet är en pseudo
nym, om den av upphovs
mannen antagna pseudony
men icke lämnar rum för
tvivel angående hans identi
tet.

2, Till dess motsatsen be
visats skall den fysiska eller
juridiska person, vars namn
på brakUgt sätt angivits på
filmverk, anses vara verkets
producent.

3. I fråga om anonyma verk och andra pseudonyma verk än sådana som avses under 1, anses den förläggare, vars namn angivits på verket, utan annat bevis företräda upphovsmannen och i denna egenskap vara behörig att tUl-varataga och göra gällande dennes rättigheter. Vad som sägs i detta stycke upphör att vara tillämpligt, när upphovsmannen röjer sin identitet och styrker sin egenskap av upphovsman tUl verket,

4. a) För icke publicerade verk, vilkas upphovsman är

Identity of the author is un-known, but where there is every ground to presume that he is a national of a country of the Union, it shall be a matter for législation in the country to designate the competent authority which shall represent the author and shall be enthled to protect and enforce his rights in the countries of the Union.

(b) Countries of the Union which make such designation under the terms of this provision shall notify the Director General by means of a written dedaration giving full Information concerning the authority thus designated. The Director General shall at once communicate this dedaration to all other countries of the Union.

Article 16

(1) Infringing copies of a work shall be liable to seizure in any country of the Union where the work en-joys legal protection,

(2) The provisions of the preceding paragraph shall also apply to reproductions coming from a country where the work is not protected, or has ceased to be protected,

(3) The seizure shall take place in accordance with the législation of each country,

Article 17

The provisions of this Convention cannot in any way affect the right of the Government of each country of the Union to permit, to control, or to prohibit, by législation or regulation, the circulation, presentation, or

Fauteur est Inconnue, mals pour lesquelles U y a tout lieu de présumer que cet auteur est ressortissant d'un pays de FUnion, il est réserve å la législation de ce pays la faculté de designer Fautorité compétente representant cet auteur et fon-dée å sauvegarder et a faire valoir les drolts de celui-ci dans les pays de FUnion,

b) Les pays de FUnion qui, en vertu de cette disposition, procéderont å une telle designation, le notifieront au Directeur general par une dedaration écrite OLi seront indiqués tous ren-seignements relatifs å Fautorité ainsi désignée. Le Directeur general communiquera aussitöt cette dedaration a tous les autres pays de FUnion.

Article 16

1) Toute ceuvre contre-faite peut étre saisie dans les pays de FUnion oii Foeuvre originale a droit ä la protection legale,

2) Les dispositions de Falinéa précédent sont également applicables aux reproductions provenant d'un pays oiJ Foeuvre n'est pas protégée ou a cessé de Fétre.

3) La saisie a lieu conformément a la législation de chaque pays,

Article 17

Les dispositions de la présente Convention ne peuvent porter préjudlce, en quoi que ce soit, au droit qui appartient au Gouvernement de chacun des pays de FUnion de permettre, de surveUler ou d'interdire, par

okänd men beträffande vilka det är skälig anledning antaga att upphovsmannen tillhör ett unionsland, är det förbehållet lagstiftningen i detta land att utse behörig myndighet som skall företräda upphovsmannen och ha rätt att bevaka och utöva dennes rättigheter i unionsländerna.

b) De unionsländer som i kraft av detta stadgande utser myndighet att fullgöra uppgifter som nyss sagts skall lämna generaldirektören skriftligt meddelande härom, i vilket aUa uppgifter om den sålunda utsedda myndigheten skall finnas intagna. Generaldirektören skall genast underrätta alla andra unionsländer härom.

Artikel 16

1. Varje olovligen eftergjort verk kan tagas i beslag i de unionsländer, där originalverket har rätt till lagligt skydd,

2. Vad som sägs under 1. äger tillämpning även i fråga om exemplar, som härrör från ett land, där verket saknar skydd eller detta har upphört.

3. Beslag äger rum i överensstämmelse med varje lands lagstiftning.

Artikel 17

Bestämmelserna i denna konvention inskränker icke i något avseende rätten för varje unionslands regering att genom lagstiftnings- eller polisåtgärder tillåta, övervaka eller förbjuda att sådana verk eller alster spri-

Article 18

(1) This Convention shall apply to all works which, at the moment of its coming into force, have not yet fallen into the public domain in the country of origin through the expiry of the term of protection.

(2) If, however, through the expiry of the term of protection which was previously granted, a work has fallen into the public domain of the country where protection is claimed, that work shall not be protected anew.

(3) The application of this principle shall be subject to any provisions con-tained in special conventions to that effect existing or to be conduded between countries of the Union. In the absence of such provisions, the respective countries shall determine, each in so far as it is concerned, the conditions of appUca-tion of this principle.

(4) The preceding provisions shall also apply in the case of new accessions to the Union and to cases in which protection is extended by the application of Article 7 or by the abandon-ment of reservatlons.

Article 19

The provisions of this Convention shall not pie-

Article 18

1) La présente Convention s'applique a toutes les oeuvres qui, au moment de son entrée en vigueur, ne sont pas encore tombées dans le domaine public de leur pays d'origine par Fex piration de la durée de la protection.

2) Cependant, si une ceuvre, par Fexpiration de la durée de la protection qui lui était antérieurement re- connue, est tombée dans k: domaine public du pays oii la protection est réclamée, cette oeuvre n'y sera pas protégée å nouveau.

3) L'application de ce principe aura lieu conformément aux stipulations contenues dans les conventions spéciales existantes ou ä condure å cet effet entré pays de FUnion. A défaut de semblables stipulations., les pays respectifs régleront, chacun pour ce qui le con cerne, les modalités relatives å cette application.

4) Les dispositions qui précédent s'appliquent également en cas de nouvelles accessions å FUnion et dans le cas oii la protection serait étendue par application de Farticle 7 ou par aban-don de réserves.

Article 19

Les dispositions de la présente Convention n'em-

Artikel 18

1. Denna konvention är tillämplig på alla verk som vid tiden för dess ikraftträdande ännu icke blivit aUmän egendom i sitt hemland genom att skyddstiden utlöpt.

2. Om emellertid ett verk, genom att den verket förut tUlkommande skyddstiden utlöpt, blivit allmän egendom i det land där skydd påkallas, blir verket Icke ånyo föremål för skydd i nämnda land.

3. Tillämpningen av denna grundsats skall äga rum enligt bestämmelser 1 de särskUda konventioner, som för detta ändamål är eUer framdeles kan komma att slutas mellan unionsländer. Saknas sådana bestämmelser, skall vederbörande länder, vart och ett för sitt vidkommande, fastställa sättet för grundsatsens tillämpning.

4. Föregående bestämmelser skall även tillämpas då nytillträdande länder ansluter sig till unionen samt i det fall då skyddet ut-sträckes enligt artikel 7 eller genom avstående från förbehåU.

Artikel 19

Bestämmelserna i denna konvention utgör icke hin-

Article 20

The Governments of the countries of the Union réserve the right to enter into special agreements among themselves, in so far as such agreements grant to authors more extensive rights than those granted by the Convention, or contain other provisions not contrary to this Convention. The provisions of existing agreements which satisfy these conditions shall remain applicable.

Article 21

(1) Special provisions regarding developing countries are Included In the Appendix.

(2) Subject to the provisions of Article 28 (1) (b), the Appendix forms an integral part of this Act.

Article 22

(1) (a) The Union shall have an Assembly consist-ing of those countries of the Union which are bound by Artides 22 to 26.

(/;) The Government of each country shall be represented by one delegate, who may be assisted by al-ternate delegates, advisors, and experts.

(2) (a) The Assembly shaU: (i) deal with all mat-

Article 20

Les Gouvernements des pays de FUnion se réservent le droit de prendre entré eux des arrangements particuliers, en tant que ces arrangements conféreraient aux auteurs des droits plus étendus que ceux accordés par la Convention, ou qu'Us renfermeraient d'autres stipulations non contraires å la présente Convention. Les dispositions des arrangements existants qui répon-dent aux conditions préci-tées restent applicables.

Article 21

1) Des dispositions parti-culiéres concernant les pays en voie de développement figurent dans FAnnexe.

2) Sous réserve des dispositions de Farticle 28.1) b), FAnnexe forme partie intégrante du present Acte.

Artide 22

1) a) L'Union a une As-
semblée composée des pays
de FUnion lies par les ar
tides 22 ä 26.

b) Le Gouvernement de chaque pays est représenté par un délégué, qui peut étre assisté de suppleants, de conseillers et d'experts.

c) Les dépenses de chaque delegation sont supportées par le Gouvernement qui Fa désignée.

2) a) L'Assemblée :

i) traite de toutes les

Artikel 20

Unionsländernas regeringar förbehåller sig rätt att sinsemellan träffa särskUda överenskommelser, i den män dessa tillerkänner upphovsmännen mera vidsträckta rättigheter än dem som är bestämda i konventionen eller i övrigt innehåller bestämmelser vUka icke strider mot denna konvention. De föreskrifter i gällande överenskommelser, som uppfyller nämnda betingelser, skall fortfarande äga tiUämpning.

Artikel 21

1. Särskilda bestämmelser om utvecklingsländerna har intagits i bihanget.

2. Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 28: 1. b) utgör bihanget en integrerande del av denna akt.

Artikel 22

1. a) Unionen skall ha
en församling bestående av
de unionsländer som är
bundna av artiklarna 22—
26.

b) Varje lands regering skall företrädas av ett ombud, som kan bistås av biträdande ombud, rådgivare och sakkunniga.

c) Kostnaderna för varje delegation skall bäras av den regering som utsett delegationen.

2. a) Församlingen skall
i) behandla alla frågor

ters concerning the main-tenance and development of the Union and the Implementation of this Convention;

(ii) give dUections concerning the preparation for conférences of revision to the International Bureau of Intellectual property (thereinafter designated as "the Intemational Bureau") referred to in the Convention Establishing the World Intellectual Property Organization (hereinafter designated as "the Organization"), due account being taken of any com-ments made by those countries of the Union which are not bound by Artides 22 to 26;

(iii) review and approve the reports and activities of the Director General of the Organization concerning the Union, and give him all necessary Instructions concerning matters within the competence of the Union;

(iv) elect the members of the Executive Com-mittee of the Assembly;

(v) review and approve the reports and activities of its Executive Com-mittee, and give instmc-tions to such Committee;

(vi) determine the program and adopt the trien-nial budget of the Union, and approve its final accounts;

(vii) adopt the financial regulations of the Union;

(viii) establlsh such committees of experts and working groups as may

questions concernant le maintien et le développement de FUnion et FappUcation de la présente Convention;

ii) donne au Bureau international de la pro-priété intellectuelle (ci-aprés dénommé «le Bureau international ») vise dans la Convention insti • tuant FOrganisation Mondiale de la Propriété Intellectuelle (cl-aprés dénommée « FOrganisation ») des directives con-cemant la preparation. des conférences de revision, compte étant dument tenu des observations des pays de FUnion qui ne sont pas lies pat les artides 22 å 26;

iii) examine et ap-prouve les rapports et les activités du Directeur general de FOrganisation relatifs ä FUnion et lui donne toutes directives utiles concernant les questions de la competence de FUnion;

iv) ellt les membres du Comité exécutif de FAs-semblée;

v) examine et approuve les rapports et les activités de son Comité exécutif et lui donne des directives;

vi) arréte le programme, adopté le budget triennal de FUnion et approuve ses comptes de cloture;

vii) adopté le réglement financler de FUnion;

viii) crée les comités d'experts et groupes de travail qu'elle juge utiles

rörande vldmakthåUandet och utvecklingen av unionen samt angående till-lämpningen av denna konvention,

ii) ge anvisningar ät den internationella byrån för intellektuell äganderätt (hädanefter kallad "Internationella byrån"), som avses i konventionen om upprättande av världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (hädanefter kaUad "organisationen"), rörande förberedandet av revisionskonferenser, varvid vederbörlig hänsyn skall tagas till de synpunkter som framlägges av de unionsländer vilka ej är bundna av artiklarna 22 —26,

iii) granska och godkänna de verksamhetsberättelser som avges av organisationens generaldirektör ävensom dennes åtgärder i avseende på unionen samt ge honom alla erforderliga instruktioner i frågor som faller inom unionens verksamhetsområde,

iv) välja medlemmar till församlingens exekutivkommitté,

v) granska och godkänna exekutivkommitténs verksamhetsberättelser och åtgärder samt ge kommittén instruktioner,

vi) fastställa unionens program och antaga dess treårsbudget samt godkänna dess räkenskaper,

(vii) antaga unionens räkenskapsreglemente,

viii) upprätta sådana expertkommittéer och arbetsgmpper som kan an-

be necessary for the work of the Union;

(ix) determine which countries not members of the Union and which in-tergovernmental and international non-govem-mental organizations shall be admitted to its meet-Ings as observers;

(x) adopt amendments to Artides 22 to 26;

(xl) take any other appropriate action designed to further the objectives of the Union;

(xii) exercise such other functions as are appropriate under this Convention;

(xUi) subject to its acceptance, exercise such rights as are given to it in the Convention establishing the Organization.

(b) With respect to matters which are of interest also to other Unions ad-ministered by the Organization, the Assembly shall make its decisions after having heard the advlce of the Coordlnatlon Committee of the Organization.

(3) (a) Each country member of the Assembly shall have one vote.

(b) One-half of the coun
tries members of the As
sembly shall constitute a

(c) Notwithstanding the
provisions of subparagraph
(b), if, in any session, the
riumber of countries rep
resented is less than one-
half but equal to or more
than one-third of the coun
tries members of the As-

å la realisation des objec-tlfs de FUnion;

ix) décide quels sont les pays non membres de FUnion et quelles sont les organisations inter-gouvernementales et in-ternatlonales non gouver-nementales qui peuvent étre admis ä ses réunions en qualité d'observateurs;

x) adopté les modifica-tions des artides 22 å 26;

xi) entreprend toute autre action appropriée en vue d'atteindre les objectifs de FUnion;

xii) s'acquitte de toutes autres täches qu'implique la présente Convention;

xlii) exerce, sous réserve qu'elle les accepté, les drolts qui lui sont con-férés par la Convention instituant FOrganisation.

b) Sur les questions qui intéressent également d'au-tres Unions admlnlstrées par FOrganisation, FAssem-blée statue connaissance prise de Favis du Comité de coordlnatlon de FOrganisation.

3) a) Chaque pays membre de FAssemblée dispose d'une voix.

b) La moitié des pays membres de FAssemblée constitue le quorum.

c) Nonobstant les dispositions du sous-allnéa b), si, lors d'une session, le nombre des pays représentés est inférieur å la moltlé mais egal ou supérleur au tiers des pays membres de FAssemblée, celle-ci peut pren-

ses påkaUade för unionens arbete,

ix) bestämma vilka länder utanför unionen och vUka mellanstatUga ocb internationella icke statliga organisationer, som skall få vara närvarande som observatörer vid församlingens möten,

x) antagna ändringar av artiklarna 22—26,

xl) vidtaga varje annan lämplig åtgärd som avser att främja unionens syften,

xii) utföra sådana andra uppgifter och åligganden som följer av denna konventions bestämmelser,

xiii) utöva sådana rät
tigheter   som   med   dess
godkännande tUldelas för
samlingen genom konven
tionen om upprättandet av
organisationen,
b) I   frågor   av   intresse
även för andra av organi
sationen    administrerade
unioner skall församlingen
fatta sina beslut efter att ha
rådfört   sig   med   organisa
tionens      samordningskom
mitté.

3. a) Varje land som är medlem av församlingen skall ha en röst.

b) Församlingen är beslutmässig, när hälften av antalet länder som är medlemmar av denna är närvarande.

c) Utan hinder av vad som sägs i b) får försam-Ungen fatta beslut, om vid något möte antalet företrädda länder är mindre än hälften men utgör en tredjedel eller mer av församlingens medlemsstater; med

sembly, the Assembly may make decisions but, with the exception of decisions concerning its own procédure, all such decisions shall take effect only if the following conditions are fulfilled. The International Bureau shall communicate the said decisions to the countries members of the Assembly which were not represented and shall invite them to express in writlng their vote or abstention within a period of three months from the date of the communication. If, at the expiration of this period, the number of countries having thus expressed their vote or abstention attains the number of countries which was lacking for at-taining the quorum in the session itself, such decisions shall take effect provided that at the same time the required majority stUl ob-tains.

(d) Subject to the provi
sions of Article 26 (2), the
decisions of the Assembly
shall require two-thirds of
the votes cast

(e) Abstentions shall not
be considered as votes.

(/) A delegate may represent, and vote in the name of, one country only.

(g) Countries of the Union not members of the Assembly shall be admitted to its meetings as observers.

(4) (a) The Assembly shall meet once in every third calender year in or-dinary session upon con-vocation by the Director General and, in the ab-

d:re des decisions; toutefoii!, les decisions de FAssemblée, å Fexceptlon de celles qui concernent sa procédure, ne deviennent exécu-toires que lorsque les conditions énoncées ci-aprés sont remplies. Le Bureau international communiqué lesdites decisions aux pays membres de FAssemblée qui n'étaient pas représentés, en les Invltant å expri-mer par écrit, dans un délai de trois mois å compter de la date de ladite communication, leur vote ou leur abstention. Si, å Fexpiration de ce délai, le nombre des pays ayant ainsi exprimé leur vote ou leur abstention est au molns egal au nombre de pays qui faisait défaut pour que le quorum flit atteint lors de la session, lesdites decisions deviennent exécutoires, pourvu qu'en méme temps la majorité nécessaire reste acquise.

d) Sous réserve des dis
positions de Farticle 26.2),
les decisions de FAssemblée
sont prises a la majorité des
deux tiers des votes expri-
més.

e) L'abstention n'est pa;5
considérée comme un vote.

f) Un délégué ne peut
représenter qu'un seul pays
et ne peut voter qu'au nom
de celui-ci.

g) Les pays de FUnion
qui ne sont pas membres de
FAssemblée sont admis ä
ses réunions en qualité d'ob~
servateurs.

4) a) L'Assemblée se réunit une fois tous les trois ans en session ordinaire, sur convocation du Directeui,' general et sauf cas excep tionnels, pendant la méme

undantag för beslut i dess egna procedurfrågor skall dylika beslut bli gällande endast om följande villkor uppfyllts. Den internationella byrån skall meddela de av församlingens medlemsstater som ej var företrädda vid mötet sådana beslut och skall inbjuda dem att skriftligen inom tre månader från meddelandets datum avge sin röst eUer meddela, att de avstår från att rösta. Om vid utgången av nämnda tidsfrist antalet länder som sälunda avgivit sin röst eller avstått från att rösta uppgår tUl minst det antal länder, som fattades vid sammanträdet i fråga för att beslutmäs-sighet skulle ha uppnåtts, skall dylika beslut bli gällande om samtidigt det erforderliga röstetalet fortfarande erhåUes.

d) Med förbehåll för be
stämmelserna i artikel 26: 2.
fordras för beslut av för
samlingen två tredjedels ma
joritet av avgivna röster.

e) Avstående vid röstiung
skall ej räknas som röst.

f) Ett ombud äger före
träda och rösta för endast
ett land.

g) Unionsländer som ej
är medlemmar av försam
lingen äger deltaga i dess
möten som observatörer.

4, a) Församlingen skall sammanträda till ordinarie möte en gäng vart tredje kalenderår på kallelse av generaldirektören och vid samma tidpunkt och på

sence of exceptional circumstances, during the same period and at the same place as the General Assembly of the Organization.

(b) The Assembly shall meet in extraordinary session upon convocation by the Director General, at the request of the Executive Committee or at the request of one-fourth of the countries members of the Assembly,

(5) The Assembly shall adopt its own mles of procédure,

Article 23

(1) The Assembly shall have an Executive Committee,

(2) (a) The Executive Committee shall conslst of countries elected by the Assembly from among countries members of the Assembly, Furthermore, the country on whose territory the Organization has its headquarters shall, subject to the provisions of Article 25 (7) (b), have an ex officio seat on the Committee.

(b) The Government of
each country member of
the Executive Committee
shall be represented by one
delegate, who may be as
sisted by alternate delegates,
advisors, and experts,

(3) The number of coun-
ties members of the Execu
tive Committee shall cor-
respond to one-fourth of the
number of countries mem
bers of the Assembly. In
establishing the number of

période et au méme Ueu que FAssemblée générale de FOrganisation,

b) L'Assemblée se réunit en session extraordinaire sur convocation adressée par le Directeur general, å la demande du Comité exécutif ou å la demande d'un quart des pays membres de FAssemblée,

5) L'Assemblée adopté son réglement intérieur.

Article 23

1) L'Assemblée a un Comité exécutif,

2) a) Le Comité exécutif est composé des pays élus par FAssemblée parmi les pays membres de celle-ci. En outre, le pays sur le territoire duquel FOrganisation a son siége dispose, ex officio, d'un siége au Comité, sous réserve des dispositions de Farticle 25, l)b).

b) Le Gouvernement de chaque pays membre du Comité exécutif est représenté par un délégué, qui peut étre assisté de suppleants, de conseillers et d'experts.

c) Les dépenses de chaque delegation sont supportées par le Gouvernement qui Fa désignée,

3) Le nombre des pays membres du Comité exécutif correspond au quart du nombre des pays membres de FAssemblée. Dans le calcul des siéges å pour-voir, le reste subsistant

samma plats som organisationens generalförsamUng, om ej särskilda skäl föranleder tUl annat,

b) Församlingen skall på kallelse av generaldirektören sammanträda till extra ordinarie möte på begäran antingen av exekutivkommittén eller av en fjärdedel av de länder som är medlemmar i församlingen.

5, Församlingen antager själv sin arbetsordning.

Artikel 23

1. Församlingen skall ha en exekutivkommitté.

2. a) Exekutivkommittén skall bestå av länder valda av församlingen bland dess medlemsstater. Det land, där organisationen har sitt säte, skall vidare ex officio vara medlem av kommittén under Iakttagande av bestämmelserna i artikel 25: 7. b).

b) Varje land som är medlem av exekutivkommittén skall företrädas av ett ombud, som kan bistås av bUrädande ombud, rådgivare eller sakkunniga,

c) Kostnaderna för varje delegation skall bäras av den regering som utsett delegationen,

3, Antalet länder som är medlemmar av exekutivkommittén skall svara mot en fjärdedel av antalet länder som är medlemmar av församlingen. Vid beräkningen av antalet platser

seats to be fiUed, remain-ders after division by four shall be disregarded,

(4) In electlng the members of the Executive Committee, the Assembly shall have due regard to an equitable geographical distribution and to the need for countries party to the Special Agreements which might be establlshed in relation with the Union to be among the countries con-stituting the Executive Committee,

(5) (a) Each member of the Executive Committee shall serve from the close of the session of the Assembly which elected it to the close of the next or-dinary session of the Assembly,

(b) Members of the Executive Committee may be re-elected, but not more than two-thirds of them,

(c) The Assembly shall establish the details of the rules governing the election and possible re-election of the members of the Executive Committee,

(6) (a) The Committee
ShaU:

(i) prepare the draft agenda of the Assembly;

(U) submit proposals to the Assembly respecting the draft program and triennal budget of the Union prepared by the Director General;

(iii) approve, within the limits of the program and the triennial budget, the specific yearly budgets and programs prepared by the Director General;

(iv) submit, with ap-

aprés la division par quatre n'est pas pris en considéra-tion.

4) Lors de Félection des membres du Comité exécutif, FAssemblée tient compte d'une répartition géographique equitable et de la nécessité pour les pays parties aux Arrangements particuliers qui pourraieni; étre établis en relation avec: FUnion d'étre parmi les pays constltuant le Comité exécutif,

5) a) Les membres du. Comité exécutif restent en. fonctions a partir de la cloture de la session de FAssemblée au cours de laqueUe Us ont été élus jusquau terme de la session ordinaire suivante de FAssemblée.

b) Les membres du Comité exécutif sont rééligibles dans la limite maximale des deux tiers d'entre eux,

c) L'Assemblée reglemente les modalités de Félection et de la réélection éventuelle des membres du Comité exécutif,

6) a) Le Comité exécutif :

i) prépare le projet d'ordre du jour de FAssemblée;

ii) soumet å FAssemblée des propositions relatives aux projets de programme et de budget triennal de FUnion pré-parés par le Directeur general;

iii) se prononce, dans les limités du programme et du budget triennal, sur les programmes et budgets annuels préparés par le Directeur general;

iv) soumet å FAssem-

skall vad som blir över efter delning med fyra ej medräknas,

4, Vid val av medlemmar av exekutivkommittén skall församlingen taga vederbörlig hänsyn till en rättvis geografisk fördelning och nödvändigheten av att länder, vilka tiUträtt de särskilda avtal som kan komma att upprättas inom unionens ram, kommer att ingå bland de medlemmar som bildar kommittén,

5, a) Medlemmarna av exekutivkommittén skall tjänstgöra från slutet av det församllngsmöte varunder de valdes till och med slutet av följande ordinarie församlingsmöte,

b) Högst två tredjedelar av medlemmarna av exekutivkommittén kan omväljas.

c) Församlingen skall fastställa närmare regler för val och eventuella omval av exekutivkommitténs medlemmar.

6, a) Exekutivkommittén
skall

1) göra upp förslag till dagordning för församlingen,

ii) för församlingen framlägga förslag till unionens program och treårsbudget, vilka förberetts av generaldirektören.

iii) inom ramen för programmet och treårsbudgeten godkänna de av generaldirektören förberedda programmen,

iv) med erforderliga

propriate comments to the Assembly the periodical reports of the Director General and the yearly audit reports on the accounts;

(v) in accordance with the decisions of the Assembly and having regard to circumstances arising between two ordinary sessions of the Assembly, take all necessary measures to ensure the exécution of the program of the Union by the Director General;

(vi) perform such other functions as are allocated to it under this Convention,

(b) With respect to matters which are of interest also to other Unions ad-ministered by the Organization, the Executive Committee shall make its decisions after having heard the advice of the Coordlnatlon Committee of the Organization,

(7) (a) The Executive
Committee shall meet once
a year in ordinary session
upon convocation by the
Director General preferably
during the same period and
at the same place as the
Coordination Committee of
the Organization,

(b) The Executive Committee shall meet in extraordinary session upon convocation by the Director General, either on his own initiative, or at the request of its Chairman or one-fourth of its members,

(8) (a) Each country
member of the Executive
Committee shall have one
vote.

blée, avec les commen-taires appropriés, les rapports périodiques du Directeur general et les rapports annuels de vérifica-tion des comptes;

v) prend toutes mesures utiles en vue de Fexécution du programme de FUnion par le Directeur general, conformément aux decisions de FAssemblée et en tenant compte des circonstances survenant entré deux sessions ordinaires de ladite Assemblée;

vi) s'acquitte de toutes autres tåches qui lui sont attribuées dans le cadre de la présente Convention,

b) Sur les questions qui intéressent également d'au-tres Unions admlnlstrées par FOrganisation, le Comité exécutif statue connaissance prise de Favis du Comité de coordination de FOrganisation,

7) a) Le Comité exécutif
se réunit une fois par an en
session ordinaire, sur con
vocation du Directeur gene
ral, autant que possible pen
dant la méme période et au
méme Ueu que le Comité
de coordination de FOrgani
sation,

b) Le Comité exécutif se réunit en session extraordinaire sur convocation adressée par le Directeur general, soit å Finitiative de celui-cl, soit å la demande de son president ou d'un quart de ses membres,

8) a) Chaque pays mem
bre du Comité exécutif dis
pose d'une voix.

kommentarer framlägga för församlingen generaldirektörens periodiska verksamhetsberättelser och de årliga revisionsberättelserna,

v) i enlighet med församlingens beslut och med beaktande av mellan två ordinarie församlingsmöten uppkommande omständigheter vidtaga alla erforderliga ätgärder för att unionens program behörigen fullgöres av generaldirektören,

vi) utföra sädana andra uppgifter och åligganden som tUldelas den enligt denna konventions bestämmelser, b) I frågor, som är av intresse även för andra av organisationen administrerade unioner, skall exekutivkommittén fatta sina beslut efter att ha rådfört sig med organisationens samordningskommitté.

7. a) Exekutivkommittén
skall sammanträda en gång
om året till ordinarie möte
på kallelse av generaldirek
tören och företrädesvis vid
samma tidpunkt och på
samma plats som organisa
tionens samordningskom
mitté,

b) Exekutivkommittén skall sammanträda till extra-ordinarie möte på kaUelse av generaldirektören antingen efter beslut av denne eller på begäran av dess ordförande eller av en fjärdedel av dess medlemmar,

8, a) Varje land som är
medlem av exekutivkommit
tén skall ha en röst.

(b) One-half of the mem
bers of the Executive Com
mittee shall constitute a
quomm,

(d) Abstentions shall not
be considered as votes.

(e) A delegate may repre
sent and vote in the name
of, one country only,

(9) Countries of the Union not members of the Executive Committee shall be admitted to its meetings as observers.

(10) The Executive Committee shall adopt its own mles of procédure.

Artide 24

(1) (a) The administrative
tasks with respect to the
Union shall be performed
by the Intemational Bu
reau, which is a continua-
tion of the Bureau of the
Union united with the Bu
reau of the Union estab
llshed by the International
Convention for the Protec
tion of Industrial Property,

(b) In particular, the International Bureau shall provide the secretariat of the various organs of the Union,

(2) The International Bu
reau shall assemble and
publish information con
cerning the protection of
copyright. Each country of
the Union shall promptly
communicate to the Inter-

b) La moitié des pays membres du Comité exécutif constitue le quorum.

c) Les decisions sont pri
ses a la majorité simple des
votes exprimés.

d) L'abstention n'est pas
considérée comme un vote.

e) Un délégué ne peut
représenter qu'un seul pays
et ne peut voter qu'au nom
de celui-ci.

9) Les pays de FUnion qui
ne sont pas membres du Co
mité exécutif sont admis a
ses réunions en qualité
d'observateurs.

10) Le Comité exécutif
adopté son réglement inté
rieur.

A rtlcle 24

1) a) Les täches adminis-
tratives incombant ä
FUnion sont assurées par le
Bureau international, qui
succéde au Bureau de
FUnion réuni avec le Bu
reau de FUnion institué par
la Convention Internationale
pour la protection de la
propriété industrieUe,

b) Le Bureau intemational assuré notamment le secretariat des divers orga-nes de FUnion.

c) Le Directeur general de FOrganisation est le plus haut fonctionnaire de FUnion et la représenté,

2) Le Bureau internatio
nal rassemble et publie les
informations concernant la
protection du droit d'au-
teur, Chaque pays de
FUnion communiqué aussi
töt que possible au Bureau

b) Exekutivkommittén är
beslutmässig, när hälften av
antalet länder som är med
lemmar av kommittén är
närvarande,

c) Exekutivkommittén
skall fatta sina beslut ge
nom en enkel majoritet av
avgivna röster,

d) Avstående vid röstning
skall ej räknas som röst,

e) Ett ombud äger före
träda och rösta för endast
en stat,

9, Unionsländer som ej
är medlemmar av exekutiv
kommittén fär närvara vid
dess möten såsom observa
törer.

10, Exekutivkommittén
antager själv sin arbetsord
ning,

Artikd 24

1. a) Unionens förvaltningsåligganden skall utföras av den internationella byrå som efterträder den unionsbyrå, vilken förenats med den unionsbyrå som inrättats genom den internationella konventionen för Industriellt rättsskydd.

b) Den internationella byrån skall speciellt utgöra sekretariat för unionens olika organ.

c) Organisationens generaldirektör skall vara unionens högste verkställande tjänsteman och företräda unionen.

2. Den internationella byrån skall samla och offentliggöra upplysningar angående skydd av upphovsrätten. Varje unionsland skall skyndsamt meddela den internationella byrån alla nya

national Bureau all new laws and official texts con-ceming the protection of copyright,

(3) The International Bureau shall publish a month-ly periodical,

(4) The International Bureau shall, on request, fur-nish information to any country of the Union on matters conceming the protection of copyright,

(5) The International Bureau shall conduct studies, and shall provide services, designed to facilltate the protection of copyright,

(6) The Director General and any staff member designated by him shall partic-ipate, without the right to vote, in all meetings of the Assembly, the Executive Committee and any other committee of experts or working group, The Director General, or a staff member designated by him, shall be ex officio secretary of these bodles.

(7) (a) The International Bureau shall, in accordance with the directions of the Assembly and in cooper-ation with the Executive Committee, make the prep-aratlons for the conférences of revision of the provisions of the Convention other than Artides 22 to 26,

(b) The International Bureau may consult with inter-governmental and international non-governmental organizations conceming prep-arations for conférences of revision,

14 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 15

international le texte de toute nouveUe lol ainsi que tous textes officiels concernant la protection du droit d'auteur,

3) Le Bureau international publle un périodique mensuel,

4) Le Bureau international fournit ä tout pays de FUnion sur sa demande, des renseignements sur les questions relatives å la protection du droit d'auteur,

5) Le Bureau international procédé a des études et fournit des services destinés å facUiter la protection du droit d'auteur.

6) Le Directeur general et tout membre du personnel deslgné par lui prennent part, sans droit de vote, ä toutes les réunions de FAssemblée, du Comité exécutif et de tout autre comité d'experts ou groupe de tra-vaU, Le Directeur general ou un membre du personnel désigné par lui est d'of-fice secrétaire de ces orga-nes,

7) a) Le Bureau intemational, selon les directives de FAssemblée et en coopé-ratlon avec le Comité exécutif, prépare les conférences de revision des dispositions de la Convention autres que les artides 22 å 26,

b) Le Bureau international peut consulter des organisations intergouverne-mentales et internationales non gouvernementales sur la preparation des conférences de revision,

c) Le Directeur general et les personnes désignées

lagar och författningar angående skydd av upphovsrätten.

3, Den internationella byrån skall utge en månatlig tidskrift,

4, Den internationella byrån skall på begäran av unionsland meddela upplysningar 1 frågor, som rör skyddet av upphovsrätten,

5, Den internationeUa byrån skall utföra undersökningar och tillhandagå med tjänster, ägnade att underlätta skyddet av upphovsrätten,

6, Generaldirektören och varje av honom därtill utsedd tjänsteman skall utan rösträtt deltaga I alla möten, som hålles av församlingen, exekutivkommittén och varje annan expertkommitté eller arbetsgrupp. Generaldirektören eller en av honom utsedd tjänsteman skall ex officio vara dessa organs sekreterare,

7, a) Den internationella byrån skall i enlighet med av församlingen givna anvisningar och i samarbete med exekutivkommittén förbereda konferenser rörande revision av andra bestäm melser 1 konventionen är artiklarna 22—26,

b) Den internationella by rån får rådföra med mellanstatliga organisationei och internationella icke stafliga organisationer vid förberedandet av revisions-konferenser,

c) Generaldirektören och av honom därtill utsedda

Artide 25

(1) (a) The Union shaU
have a budget,

(b) The budget of the Union shall include the in-come and expenses proper to the Union, its contribu-tion to the budget of expenses common to the Unions, and, where applicable, the sum made available to the budget of the Conference of the Organization,

(c) Expenses not attribut-able exdusively to the Union but also to one or more other Unions admin-istered by the Organization shall be considered as expenses common to the Unions. The share of the Union in such common expenses shall be in proportion to the interest the Union has in them,

(2) The budget of the Union shall be establlshed with due regard to the requirements of coordination with the budgets of the other Unions administered by the Organization.

(3) The budget of the Union shall be financed from the foUowing sources:

(i) contributions of the countries of the Union;

(ii) fees and chargés due for services performed by the International Bureau in relation to the Union;

Article 25

1) a) L'Union a un bud
get.

b) Le budget de FUnion comprend les recettes et les dépenses propres ä FUnion, sa contribution au budget des dépenses communes aux Unions, ainsi que, les cas échéant, la somme mise å la disposition du budget de la Conference de FOrganisation.

c) Sont considérées commes dépenses communes aux Unions les dépenses qui ne sont pas attribuées exdusivement å FUnion mais également ä une ou plusieurs autres Unions admlnlstrées par FOrganisation. La part de FUnion dans ces dépenses communes est proportionnelle å Fintrét que ces dépenses présentent pour elle.

2) Le budget de FUnion est arrété compte tenu des exigences de coordination avec les budgets des autres Unions admlnlstrées par FOrganisation.

3) Le budget de FUnion est financé par les ressour-ces suivantes :

i) les contributions des pays de FUnion;

ii) les taxes et sommes dues pour les services rendus par le Bureau International au titre de FUnion;

Artikel 25

1, a) Unionen skall ha en budget,

b) Unionens budget skall upptaga unionens egna inkomster och utgifter, dess bidrag till unionernas gemensamma utgiftsbudget liksom i förekommande fall det belopp som ställts tUl förfogande för budgeten för organisationens konferens.

c) Utgifter, som ej uteslutande kan hänföras till unionen utan även till en eller flera andra unioner som administreras av organisationen, skall anses som gemensamma för unionerna. Unionens andel i sådana gemensamma utgifter skall vara proportionell till det intresse som dessa utgifter har för unionen,

2, Unionens budget skaU fastställas under vederbörligt hänsynstagande till behovet av samordning med budgeterna för de övriga unioner som administreras av organisationen,

3, Unionens budget skall finansieras genom följande inkomster:

i) unionsländernas bidrag,

ii) avgifter och pålagor som uttages för tjänster utförda av den intemationella byrån för unionens räkning.

(iii) sale of, or royal-ties on, the publlcatlons of the International Bureau concerning the Union;

(iv) gifts, bequests, and

subventions;

(v) rents, interests, and

other miscellaneous in-

come,

(4) (a) For the purpose of establishmg its contribution towards the budget, each country of the Union shall belong to a dass, and shall pay Its annual contributions on the basis of a number of units fixed as follows:

Class I ........... 25

Class II ........... 20

Class III............. 15

Class IV............. 10

Class V ............ 5

Class VI............. 3

Class VII ......... 1

(b) Unless It has already done so, each country shall indicate, concurrenfly with depositing Its instrument of ratification or accession, the class to which it wishes to belong, Any country may change class. If it chooses a lower class, the country must announce it to the Assembly at one of its ordinary sessions. Any such change shall take effect at the beginning of the calendar year following the session,

(c) The annual contribution of each country shall be an amount in the same proportion to the total sum to be contrlbuted to the annual budget of the Union by all countries as the number of its units is to the total of the units of all contribut-ing countries.

iii) le prodult de la vente des publlcatlons du Bureau international concernant FUnion et les droits afférents å ces publlcatlons;

iv) les dons, legs et subventions;

v) les loyers, intéréts et autres revenus divers,

4) a) Pour déterminer sa part contributive dans le budget chaque pays de FUnion est rangé dans une classe et paie ses contributions annuelles sur la base d'un nombre d'umtés fixé comme suit:

Classe I ............. 25

Classe II ........... 20

Classe III ......... 15

Classe IV ......... 10

Classe V ............ 5

Classe VI ......... 3

Classe VII ........ 1

b) A molns qu'U ne Fait fait précédemment, chaque pays indiqué, au moment du dépöt de son instrument de ratification ou d'adhé-sion, la classe dans laquelle ll désire étre rangé. Il peut changer de classe, S'U chol-slt une classe inférleure, le pays dolt en faire part å FAssemblée lors d'une de ses sessions ordinaires. Un tel changement prend effet au debut de Fannée clvUe sulvant ladite session,

c) La contribution an-nuelle de chaque pays con-siste en un montant dont le rapport a la somme totale des contributions annueUes au budget de FUnion de tous les pays est le méme que le rapport entré le nombre des unités de la classe dans laquelle il est rangé

Ul) försäljning av eller royalties från den internationella byråns skrifter rörande unionen.

iv) gåvor, legat och bidrag,

v) hyror, räntor och diverse andra inkomster,

4. a) För bestämmande av varje unionslands bidrag till budgeten skall varje land tillhöra en viss klass och betala sina årliga bidrag på grundval av ett bestämt antal enheter enligt följande:

Klass I 25

Klass II 20

KJass................. III 15

Klass IV 10

Klass V 5

Klass VI 3

Klass VII 1

b) Om ett land ej redan gjort det, skall landet, samtidigt som det deponerar sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument, uppge den klass i vilken det önskar ingå. Varje land kan byta klass. Om ett land beslutar att Ingå i en lägre klass, mäste det tillkännage detta vid ett av församlingens ordinarie möten. En sådan ändring skall gälla från början av det kalenderår som följer på ett sådant möte,

c) Varje lands årliga bidrag skall utgöras av ett belopp, som står i samma proportion till det sammanlagda belopp med vilket alla länder bidrar till unionens årliga budget, som antalet av dess enheter står i för-häUande till det sammanlagda antalet av alla bi-

(d) Contributions shall
become due on the first of
January of each year,

(e) A country which is in
arrears in the payment of
its contributions shall have
no vote In any of the or
gans of the Union of which
it Is a member if the
amount of its arrears equals
or exceeds the amount of
the contributions due from
it for the preceding two
full years, However, any
organ of the Union may al-
low such a country to con-
tmue to exercise Its vote in
that organ if, and as long
as. It Is satisfied that the
delay In payment is due to
exceptional and unavoidable
circumstances.

(/) If the budget is not adopted before the beginning of a new financial period, it shall be at the same levd as the budget of the previous year, in accordance with the financial regulations,

(5) The amount of the fees and chargés due for services rendered by the International Bureau in relation to the Union shall be establlshed, and shaU be reported to the Assembly and the Executive Committee, by the Director General.

(6) (a) The Union shall have a working capital fund which shall be constltuted by a single payment made by each country of the Union. If the fund becomes insufflcient, an increase shall be decided by the Assembly.

(b) The amount of the initial payment of each

et le nombre total des unités de Fensemble des pays.

d) Les contributions sont
dues au premier janvier de
chaque année.

e) Un pays en retard dans
le paiement de ses contribu
tions ne peut exercer son
droit de vote, dans aucun
des organes de l'Union
dont il est membre, si le
montant de son arriéré est
egal ou supérleur ä celui des
contributions dont U est re-
devable pour les deux an
nées complétes écoulées, Ce
pendant, un tel pays peut
étre autorisé a conserver
Fexerclce de sont droit de
vote au sein dudit organe
aussi longtemps que ce der
nier estime que le retard
résulte de circonstances ex-
ceptionnelles et inévitables,

/) Dans le cas oii le budget n'est pas adopté avant le debut d'un nouvel exercice, le budget de Fannée précédente est recondult selon les modalités prévues par le réglement financler.

5) Le montant des taxes et sommes dues pour des services rendus par le Bureau international au titre de FUnion est fixé par le Directeur general, qui en fait rapport a FAssemblée et au Comité exécutif.

6) a) L'Union posséde un fonds de roulement constitue par un versement unique effectué par chaque pays de FUnion, Si le fonds devient insuffisant, FAssemblée décide de son augmen-tation.

b) Le montant du versement initial de chaque pays

dragsglvande länders enheter.

d) Bidragen förfaller tUl
betalning den 1 januari var
je år,

e) Ett land som ej i tid
betalat sina bidrag skall ej
ha rösträtt i något av unio
nens organ vari det är med
lem, om det oguldna belop
pet motsvarar eller översti
ger summan av de bidrag
som är förfallna till betal
ning från landet 1 fråga för
de föregående två hela åren.
Emellertid kan varje sådant
organ tillåta ett dylikt land
att fortsätta att utöva sin
rösträtt i organet i fråga,
om och så länge som or
ganet är övertygat om att
betalnlngsdröjsmålet härrör
frän utomordentUga och
oundvikliga omständigheter.

f) Om budgeten ej anta
ges före början av en ny
finansieringsperiod skall
budgeten vara pä samma
nivå som föregående års
budget i enlighet med rä
kenskapsreglementets be
stämmelser,

5. Storleken av de avgif
ter och andra pålagor, som
uttages för tjänster som läm
nas av den Internationella
byrån för unionens räkning,
fastställes av generaldirek
tören, som härom skall läm
na redogörelse till försam
lingen och exekutivkom
mittén,

6, a) Unionen skall ha
en kapitalfond som skall bil
das genom en engångsbe-
talning av varje unionsland.
Om fonden blir otillräck
lig, skall församlingen be
sluta om en ökning av den
samma,

b) Storleken av varje lands första inbetalning till

country to the said fund or of its participation in the increase thereof shall be a proportion of the contribution of that country for the year in which the fund is establlshed or the increase decided,

(c) The proportion and the terms of payment shall be fixed by the Assembly on the proposal of the Director General and after it has heard the advice of the Coordination Committee of the Organization,

(7) (a) In the headquar
ters agreement conduded
with the country of which
the Organization has its head
quarters, it shall be provided
that, whenever the working
capital fund is insufflcient,
such country shall grant ad-
vances,The amount of these
advances and the conditions
on which they are granted
shall be the subject of
separate agreements. In
each case, between such
country and the Organiza
tion, As long as It remalns
under the obligation to
grant advances, such coun
try shall have an ex officio
seat on the Executive Com
mittee.

(b) The country referred to in subparagraph (a) and the Organization shaU each have the right to denounce the obligation to grant advances, by written notification. Denunciation shall take effect three years after the end of the year in which it has been notified.

(8) The auditing of tiie
accounts shall be effected
by one or more of the coun
tries of the Union or by ex-
ternal audltors, as provided
in the financial regulations.

au fonds précité ou de sa participation å Faugmenta-tion de celui-ci est propor-tionnel a la contribution de ce pays pour Fannée au cours de laqueUe le fonds est constitue ou Faugmen-tation décide.

c) La proportion et les modalités de versement sont arrétées par FAssemblée, sur proposition du Directeur general et apres avis du Comité de coordination de FOrganisation.

7) a) L'Accord de siége conclu avec le pays sur le territoire duquel FOrganisation a son siége prévoit que, si le fonds de roulement est insuffisant, ce pays accorde des avances. Le montant de ces avances et les conditions dans lesquelles elles sont accordées font Fobjet, dans chaque cas, d'accords sépa-rés entré le pays en cause et FOrganisation. Aussi longtemps qu'U est tenu d'accorder des avances, ce pays dispose ex officio d'un siége au Comité exécutif.

b) Le pays vise au sous-alinéa a) et FOrganisation ont chacun le droit de dénoncer Fengagement d'ac-corder des avances moyen-nant notification par écrit. La dénonciation prend effet trois ans apres la fin de Fannée au cours de laquelle elle a été notlfiée,

8) La vériflcation des comptes est assurée, selon les modalités prévues par le réglement financler, par un ou plusieurs pays de FUnion ou par des controleurs ex-

denna fond eller av dess andel i en ökning av fonden skall stå i viss proportion tUl landets bidrag för det år fonden bildas eUer ökningen beslutas.

c) Proportionen och betalningssättet skall fastställas av församlingen på förslag av generaldirektören och efter att den rådfört sig med organisationens samordningskommitté,

7, a) I det avtal (head
quarters agreement), som
organisationen sluter med
det land inom vars område
organisationen har sitt säte,
skall bestämmas att, om ka
pitalfonden blir otillräcklig,
nämnda land skall bevUja
förskott. Storleken av dessa
förskott och villkoren för
bevUjande skall vara före
mål för särskilda överens
kommelser i varje särskilt
faU mellan vederbörande
land och organisationen. Så
länge som detta land har
skyldighet att bevilja för
skott, skall det ex officio
vara medlem av exekutiv
kommittén.

b) Det land som avses under a) och organisationen skall båda ha rätt att uppsäga skyldigheten att bevilja förskott, vilket skall ske skriftiigen. Uppsägning skall bil gällande tre år efter utgången av det år under vilket uppsägningen meddelades.

8. Revision av räkenska
perna skall verkställas av
en eUer flera av unionslän
derna eller av utifrån till
kallade revisorer på sätt som
föreskrives i räkenskaps-

They shall be designated, with their agreement, by the Assembly.

Article 26

(1) Proposals for the amendment of Artides 22, 23, 24, 25, and the present Artide, may be Initiated by any country member of the Assembly, by the Executive Committee, or by the Director General, Such proposal? shaU be communicated by the Director General to the member countries of the Assembly at least sbc months ui advance of their consideratlon by the Assembly,

(2) Amendments to the Artides referred to in paragraph (1) shall be adopted by the Assembly, Adoption shall require three-fourths of the votes cast provided that any amendment of Article 22, and of the present paragraph, shaU require four-fifths of the votes cast.

(3) Any amendment to the Artides referred to in paragraph (1) shall enter into force one month after written nötifications of acceptance, effected in accordance with their respective constitutional pro-cesses, have been received by the Director General from three-fourths of the countries members of the Assembly at the time it adopted the amendment. Any amendment to the said Artides thus accepted shall bind all the countries which are members of the Assembly at the time the amendment enters into force, or which become members thereof at a subsequent date, provided that

térieurs, qui sont, avec leur consentement, désignés par FAssemblée.

Article 26

1) Des propositions de modification des artides 22, 23, 24, 25 et du present article peuvent étre présen-tées par tout pays membre de FAssemblée, par le Comité exécutif ou par le Directeur general. Ces propositions sont communlquées par ce dernier aux pays membres de FAssemblée six mois au moins avant d'étre soumises å Fexamen de FAssemblée.

2) Toute modification des artides vises a Falinéa 1) est adoptée par FAssemblée, L'adoption requiert les trois quarts des votes exprimés; toutefois, toute modification de Farticle 22 et du present alinéa requiert les quatre cinquiémes des votes exprimés,

3) Toute modification des artides vises å Falinéa 1) entré en vigueur un mois apres la reception par le Directeur general des nötifications écrites d'acceptation, effectuée en conformlté avec leurs régles constltutionnel-les respectives, de la part des trois quarts des pays qui étaient membres de FAssemblée au moment oii la modification a été adoptée, Toute modification desdits artides ainsi acceptée lie tous les pays qui sont membres de FAssemblée au moment oii la modification entré en vigueur ou qui en deviennent membres a une date ultérieure; toutefois, toute modification qui aug-mente les obligations finan-

reglementet. Revisorerna skall efter eget samtycke utses av församlingen.

Artikel 26

1. Förslag till ändringar av artiklarna 22, 23, 24, 25 och denna artikel kan fram-stäUas av varje land som är medlem av församlingen, av exekutivkommittén eller av generaldirektören. Förslagen skall av generaldirektören meddelas de länder som är medlemmar av församlingen minst sex månader innan de skall behandlas av församlingen.

2, Ändringar av de artik
lar som namnes under 1.
skall antagas av församling
en. Antagandet kräver tre
fjärdedelar av avgivna rös
ter; dock kräver varje änd
ring av artikel 22 och av
denna punkt 2 fyra femte
delar av de avgivna röster
na,

3. Varje ändring av de
artiklar som avses under 1.
skaU träda I kraft en månad
efter det att skriftligt med
delande om godkännande
av ändringen, verkställt i
enlighet med varje lands
konstitutionella förfarande,
har mottagUs av generaldi
rektören från tre fjärdede
lar av de länder, som var
medlemmar av församlingen
vid den tidpunkt då änd
ringen antogs av denna.
Varje sålunda godkänd änd
ring skall binda alla länder
som är medlemmar av för
samlingen vid den tidpunkt
då ändringen träder i kraft
eller vilka blir medlemmar
av den vid en senare tid
punkt. Dock skall ändring
som ökar unionsländernas

Article 27

(1) This Convention shall be submitted to revision with a view to the in-troductlon of amendments designed to improve the system of the Union,

(2) For this purpose, conférences shall be held suc-cessively in one of the countries of the Union among the delegates of the said countries,

(3) Subject to the provisions of Article 26 which apply to the amendment of Artides 22 to 26, any revision of this Act, induding the Appendix, shall require the unanimity of the votes cast.

Article 27

1) La présente Convention sera soumise å des revisions en vue d'y intro-duire les améUorations de nature å perfectionner le systéme de FUnion,

2) A cet effet, des conférences auront Ueu, suc-cessivement dans Fun des pays de FUnion, entré les délégués desdits pays,

3) Sous réserve des dispositions de Farticle 26 applicables å la modification des artides 22 a 26, toute revision du present Acte, y compris FAnnexe, requiert Funanimité des votes exprimés.

Artikd 27

1. Denna konvention skall underkastas revisioner i syfte att införa sådana ändringar som är ägnade att förbättra unionens system,

2,, För sådant ändamå. skall tid efter annan konferenser hållas i något av unionsländerna mellan ombud för dessa länder.

3. Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 26, vilka är tillämpUga på ändring av artiklarna 22—26, fordras enhälUghet för ändring av denna konvention, inbegripet bihanget.

Article 28

(1) (a) Any country of the Union which has signed this Act may ratify It, and, If It has not signed it, may ac-cede to it. Instmments of ratification or accession shall be deposited with the Director General.

(b) Any country of the Union may declare in its instmment of ratification or accession that its ratification or accession shall not apply to Artides 1 to 21 and the Appendix, provided that, if such country has previously made a dedaration under Article VI (1) of the Appendix, then it may declare in the said instrument only that its ratifica-

Article 28

1) a) Chacun des pays de FUnion qui a signé le present Acte peut le ratlfler et, s'll ne Fa pas signé, peut y adhérer. Les instruments de ratification ou d'adhésion sont déposés auprés du Directeur general.

b) Chacun des pays de FUnion peut dédarer dans son instrument de ratification ou d'adhésion que sa ratification ou son adhésion n'est pas applicable aux artides 1 å 21 et a FAnnexe; toutefois, si ce pays a déjå fait une dedaration selon Farticle VI. 1) de FAnnexe, il peut seulement dédarer dans ledit instmment que sa ratification ou son adhésion

Artikel 28

1. a) Unionsland som undertecknat denna akt kan ratificera den, och unionsland som ej undertecknat akten kan ansluta sig till den. Ratifikations- och anslutningsinstrumenten skall deponeras hos generaldirektören.

b) Unionsland kan i sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument förklara, att ratificeringen eller anslutningen icke äger tillämpning på artiklarna 1—21 och bihanget; har landet redan avgivit förklaring enligt artikel VI: 1. i bihanget får det dock i instrumentet endast förklara att ratificeringen eller anslutningen icke omfattar artiklarna 1—20.

tion or accession shall not apply to Artides 1 to 20.

(c) Any country of the Union which, in accordance with subparagraph (b), has exduded provisions therein referred to from the effects of Its ratification or accession may at any låter time declare that It extends the effects of its ratification or accession to those provisions, Such dedaration shall be deposited with the Director General,

(2) (a) Artides 1 to 21 and the Appendix shall enter into force three months after both of the following two conditions are fulfilled: (i) at least flve countries of the Union have ratified or acceded to this Act without making a dedaration under paragraph (1) (b),

(ll) France, Spaln, the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland, and the United States of America, have become bound by the Universal Copyright Convention as revised at Paris on July 24, 1971,

(b) The entry into force
referred to in subparagraph

(a) shall apply to those
countries of the Union
which, at least three months
before the said entry into
force, have deposited in
stmments of ratification or
accession not containing a
dedaration under para
graph (1) (b).

(b) and which ratifies or ac
cedes to this Act without

ne s'applique pas aux artic-les 1 a 20,

c) Chacun des pays de FUnion qui, conformément au sous-alinéa b), a exclu des effets de sa ratification ou de son adhésion les dispositions visées dans ledit sous-allnéa peut, a tout moment ultérieur, dédarer qu'U étend les effets de sa ratification ou de son adhésion å ces dispositions. Une telle dedaration est déposée auprés du Directeur general,

2) a) Les artides 1 å 21 et FAnnexe entrent en vigueur trois mois apres que les deux conditions suivantes ont été remplies :

i) cinq pays de FUnion au moins ont ratifié le present Acte ou y ont adhéré sans faire de dedaration selon Falinéa 1) b),

ii) FEspagne, les Etats-Unis d'Amérique, la France et le Royaume-Uni de Grande-Bretagne et dTrlande du Nord sont devenus lies par la Convention universelle sur le droit d'auteur, telle qu'elle a été revisée ä Paris le 24 juiUet 1971.

b) L'entrée en vigueur visée au sous-alinéa a) est effective å Fégard des pays de FUnion qui, trois mois au moins avant ladite entrée en vigueur, ont déposé des instruments de ratification ou d'adhésion ne con-tenant pas de dedaration selon Falinéa 1) b).

c) A Fégard de tout pays de FUnion auquel le sous-alinéa b) n'est pas applicable et qui ratifié le present Acte ou y adhére sans faire

c) Unionsland, som i enlighet med vad som sägs I b) i sitt ratifikations- eller anslutningsinstmment gjort förbehåll mot tillämpningen av de bestämmelser som avses under b), kan när som helst senare förklara att det utsträcker ratificeringen eller anslutningen tUl att avse dessa bestämmelser. Sådan förklaring skall deponeras hos generaldirektören.

2, a) Artiklarna 1—21 och bihanget träder i kraft tre månader efter det att följande två villkor har uppfyllts:

i) minst fem unionsländer har ratificerat eller anslutit sig tUl denna akt utan att avge förklaring enligt 1, b),

ii) Amerikas förenta stater, Frankrike, Spanien och Storbritannien har blivit bundna av den i Paris den 24 juli 1971 reviderade världskonventionen om upphovsrätt.

b) Ikraftträdandet enligt a) får verkan för de unionsländer som senast tre månader före ikraftträdandet har deponerat ratifikations- eller anslutningsinstrument utan att avge förklaring enligt l,b).

c) I fråga om unionsland på vilket bestämmelserna i b) icke är tillämpUga och som ratificerar eller ansluter sig till denna akt utan

making a dedaration under paragraph (1) (b), Artides 1 to 21 and the Appendix shall enter Into force three months after the date on which the Director General has notified the deposit of the relevant instrument of ratification or accession, unless a subsequent date has been indicated in the instrument deposUed, In the latter case. Artides 1 to 21 and the Appendix shall enter into force with respect to that country on the date thus indicated,

(d) The provisions of subparagraphs (a) to (c) do not affect the application of Article VI of the Appendix,

(3) With respect to any country of the Union which ratifies or accedes to this Act with or without a dec-laratlon made under paragraph (1) (b), Artides 22 to 38 shall enter Into force three months after the date on which the Director General has notified the deposit of the relevant instrument of ratification or accession, unless a subsequent date has been indicated in the instmment deposited. In the latter case, Article 22 to 38 shall enter Into force with respect to that country on the date thus indicated.

de dedaration selon Falinéa 1) b), les artides 1 å 21 et FAnnexe entrent en vigueur trois mois apres la date ä laquelle le Directeur general a notifié le dépöt de Fin-strament de ratification ou d'adhésion considére, å moins qu'une date posté-rleure n'alt été indiquée dans Finstrument déposé. Dans ce dernier cas, les artides 1 å 21 et FAnnexe entrent en vigueur a Fégard de ce pays ä la date ainsi indiquée.

d) Les dispositions des sous-allnéas a) ä c) n'affec-tent pas FappUcation de Farticle VI de FAnnexe,

3) A Fégard de tout pays de FUnion qui ratifié le present Acte ou y adhére avec ou sans dedaration selon Falinéa 1) b), les artides 22 a 38 entrent en vigueur trois mois apres la date a laqueUe le Directeur general a notifié le dépöt de Finstrument de ratification ou d'adhésion considére, a moins qu'une date posté-rleure n'alt été indiquée dans Finstrument déposé. Dans ce dernier cas, les artides 22 a 38 entrent en vigueur ä Fégard de ce pays å la date alnsl indiquée.

att avge förklaring enligt 1, b) träder artiklarna 1—21 och bihanget i kraft tre månader efter den dag då generaldirektören lämnat underrättelse att ratifikations-eller anslutningsinstrumentet har deponerats, såvida ej ett senare datum har angivits i det deponerade instramentet, I sistnämnda faU träder artiklarna 1—21 och bihanget i kraft för detta land på den sålunda angivna dagen.

d) Bestämmelserna i a)— c) påverkar ej tillämpningen av artikel VI i bihanget.

3, I fråga om unionsland som ratificerar eller ansluter sig till denna akt med eller utan förklaring enligt 1. b) träder artiklarna 22— 38 I kraft tre månader efter den dag då generaldirektören lämnat underrättelse att ratifikations- eller anslutningsinstrumentet har deponerats, såvida ej ett senare datum har angivits i det deponerade instmmentet, I sistnämnda fall träder artiklarna 22—38 i kraft för detta land pä den sålunda angivna dagen.

(2) (a) Subject to subparagraph (b), this Convention shall enter into force with respect to any country outside the Union three months after the date on which the Director General has notified the deposit of its instmment of accession, unless a subsequent date has been indicated in the instrument deposited. In the latter case, this Convention shall enter into force with respect to that country on the date thus indicated.

(b) If the entry into force according to subparagraph (a) precedes the entry into force of Artides 1 to 21 and the Appendix according to Artide 28(2)fa), the said country shall, in the mean-time, be bound, instead of by Artides 1 to 21 and the Appendix, by Artides 1 to 20 of the Brussels Act of this Convention.

2) a) Sous réserve du sous-alinéa b), la présente Convention entré en vigueur ä Fégard de tout pays étranger ä FUnion trois mois apres la date å laquelle le Directeur general a notifié le dépöt de son Instmment d'ad-hésion, å moins qu'une date postérieure n'ait été indiquée dans Finstrament déposé. Dans ce dernier cas, la présente Convention entré en vigueur a Fégard de ce pays a la date ainsi indiquée.

b) Si 1'entrée en vigueur en application du sous-alinéa a) précédé Fentrée en vigueur des artides 1 å 21 et de FAnnexe en application de Farticle 28,2 a), ledit pays sera lié, dans Flnter-vaUe, par les artides 1 å 20 de FActe de Bmxelles de la présente Convention, qui sont substitués aux artides 1 å 21 et a FAnnexe.

2, a) Med förbehåll för b) träder denna konventlon i kraft för land utanför unionen tre månader efter den dag dä generaldirektören lämnat underrättelse att dess anslutningsinstrument har deponerats, såvida ej ett senare datum har angivits i det deponerade instrumentet, I sistnämnda fall träder konventionen I kraft för detta land pä den sålunda angivna dagen.

b) Om ikraftträdandet med tillämpning av a) äger ram innan artiklarna 1—21 och bihanget trätt i kraft med tillämpning av artikel 28: 2, a), är ifrågavarande land under mellantiden bundet av artiklarna 1—20 i Brysselakten av denna konvention, vilka ersätter artiklarna 1—21 och bihanget.

Article 29bls

Ratification of or accession to this Act by any country not bound by Artides 22 to 38 of the Stockholm Act of this Convention shall, for the sole purposes of Artide 14 (2) of the Convention establishing the Organization, amount to ratification of or accession to the said Stockholm Act with the limitation set forth in Artide 28(l)('6)(i) thereof.

Artide 29bis

La ratification du present Acte ou Fadhésion å cet Acte par tout pays qui n'est pas llé par les artides 22 å 38 de FActe de Stockholm de la présente Convention vaut, å seule fin de pouvoir appliquer Farticle 14,2) de la Convention instituant FOrganisation, ratification de FActe de Stockholm ou adhésion a cet Acte avec la limitation prévue par Farticle 28.1) b) i) dudit Acte.

Artikel 29bis

Ratificering av eller anslutning till denna akt av ett land som ej är bundet av artiklama 22—38 i Stockholmsakten av denna konvention är vid tillämpningen av artikel 14: 2 i konventionen om upprättande av organisationen likvärdig med ratificering av eller anslutning till Stockholmsakten med den begränsning som anges i artikel 28: 1. b)i) i nämnda akt.

taU acceptance of all the provisions and admission to all the advantages of this Convention,

(2) (a) Any country of the Union ratifying or acceding to this Act may, subject to Article V(2) of the Appendix, retain the benefit of the reservations it has previously formulated on condition that It makes a dedaration to that effect at the tune of the deposit of its instrument of ratification or accession,

(b) Any country outside
the Union may declare, in
acceding to this Convention
and subject to Article V(2)
of the Appendix, that It in
tends to substitute, tempo-
rarlly at least, for Article 8
of this Act concerning the
right of translation, the pro
visions of Article 5 of the
Union Convention of 1886,
as completed at Paris in
1896, on the clear under-
standing that the said pro
visions are applicable only
to translations into a lan-
guage in general use in the
said country, Subject to Ar
ticle 1(6) (b) of the Appen
dix, any country has the
right to apply, in relation to
the right of translation of
works whose country of
origin is a country availing
itself of such a reservation,
a protection which is
equivalent to the protection
granted by the latter coun
try.

droit accesslon a toutes les clauses et admission å tous les avantages stipulés par la présente Convention.

2) a) Tout pays de FUnion ratifiant le present Acte ou y adhérant peut, sous réserve de Farticle V.2) de FAnnexe, conserver le bénéfice des réserves qu'U a formulées antérieurement, å la condition d'en faire la dedaration lors du dépöt de son instrument de ratification ou d'adhésion.

b) Tout pays étranger a FUnion peut dédarer, en adhérant å la présente Convention et sous réserve de Fartide V.2) de FAnnexe, qu'il entend substituer, pro-visoirement au moins, ä Fartide 8 du present Acte, concernant le droit de traduction, les dispositions de Farticle 5 de la Convention d'Union de 1886 complétée a Paris en 1896, étant bien entendu que ces dispositions ne visent que la traduction dans une langue d'usage general dans ce pays. Sous réserve de Farticle 1.6) b) de FAnnexe, tout pays a la faculté d'appllquer, en ce qui concerne le droit de traduction des oeuvres ayant pour pays d'origine un pays faisant usage d'une telle réserve, une protection équivalente ä celle accordée par ce dernier pays.

c) Tout pays peut, å tout moment, retirer de telles réserves, par notification adressée au Directeur general.

av alla klausuler samt tillträde till alla förmåner i denna konvention.

2. a) Varje unionsland som ratificerar eUer ansluter sig till derma akt får, med förbehåll för artikel V: 2. i bihanget, behålla de förmåner vilka följer av de förbehåll som landet tidigare gjort, på villkor att det avger förklaring härom när det deponerar sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument.

b) Varje land utanför
unionen får, när det anslu
ter sig till denna konven
tion och med förbehåU för
artikel V: 2. i bUianget, för
klara att det avser, åtmins
tone tillfälligt, att ersätta ar
tikel 8 i denna akt rörande
rätt till översättning, med
bestämmelserna i artikel 5
av unionskonventionen

1886, kompletterad i Paris 1896, dock att nänanda bestämmelser är tUlämpliga endast på översättningar tiU ett språk 1 allmänt brak i detta land. Med förbehåll för artikel I: 6. b) I bUianget har varje land rätt att, såvitt avser rätten att översätta verk vars hemland tUlämpar en sådan reservation, tillämpa ett skydd som är likvärdigt med det skydd som medges av sistnämnda land.

c) Varje land kan när som helst återtaga sådana reservationer genom meddelande ställt till generaldirektören.

Article 31

(1) Any country may declare In its instrament of ratification or accession, or may inform the Director General by written notification at any time thereafter, that this Convention shall be applicable to all or part of those territories, designated in the dedaration or notification, for the external relations of which it is responsible.

(2) Any country which has made such a dedaration or given such a notification may, at any time, notify the Director General that this Convention shall cease to be applicable to all or part of such territories.

(3) (a) Any dedaration made under paragraph (1) shall take effect on the same date as the ratification or accession in which it was included, and any notification given under that paragraph shall take effect three months after its notification by the Director General.

(b) Any notification given under paragraph (2) shall take effect twelve months after its receipt by the Director General.

(4) This Article shall in
no way be understood as
implying the recognilion or
tacit acceptance by a coun
try of the Union of the fac-
tual situation concerning
a territory to which this
Convention is made appli
cable by another country of
the Union by virtue of a
dedaration under paragraph
(1).

Article 31

1) Tout pays peut dédarer dans son instmment de ratification ou d'adhé-slon, ou peut informer le Directeur general par notification écrite å tout moment ultérieur, que la présente Convention est applicable å tout ou partie des territoires, désignés dans la dedaration ou la notification, pour lesquels ll assume la responsabUlté des relations extérieures.

2) Tout pays qui a fait une telle dedaration ou effectué une telle notification peut, a tout moment, notifier au Directeur general que la présente Convention cesse d'étre applicable a tout ou partie de ces territoires.

3) a) Toute dedaration faite en vertu de Falinéa 1) prend effet å la méme date que la ratification ou Fadhésion dans Finstrument de laquelle elle a été incluse, et toute notification effectuée en vertu de cet alinéa prend effet trois mois apres sa notification par le Directeur general.

b) Toute notification effectuée en vertu de Falinéa 2) prend effet douze mois apres sa reception par le Directeur general.

4) Le present artide ne
sauralt étre interprété
comme impliquant la recon-
naissance ou Facceptation
tacite par Fun quelconque
des pays de FUnion de la si
tuation de falt de tout terri
toire auquel la présente
Convention est rendue ap
plicable par un autre pays
de FUnion en vertu d'une
dedaration faite en applica
tion de Falinéa 1).

Artikel 31

1. Varje land kan i sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument förklara eller när som helst därefter skriftiigen meddela generaldirektören att denna konvention skaU vara tUlämplig inom aUa eller delar av de i förklaringen eller meddelandet angivna områden för vars internationeUa förbindelser landet svarar.

2. Varje land som avgivit en sådan förklaring eUer lämnat ett sådant meddelande kan när som helst meddela generaldurektören, att denna konvention skall upphöra att vara tillämplig inom alla eller delar av dessa områden.

3. a) Förklaring som avgivits enligt 1. blir gällande samma dag som den ratificering eller anslutning i vars instrument förklaringen ingick och varje meddelande som lämnats enligt 1. blir gällande tre månader efter meddelande härom genom generaldUektören.

b) Meddelande som lämnats enligt 2. blir gällande tolv månader efter det att meddelandet mottagits av generaldirektören.

4. Denna artikel får ej
tolkas som ett erkännande
eUer ett tyst godtagande
från något unionslands sida
av den faktiska situationen
i ett omräde på vUket kon
ventionen av annat unions
land göres tUlämplig enligt
förklaring som avges med
tillämpning av 1.

Article 32

(1) This Act shall, as re-gards relations between the countries of the Union, and to the extent that it applies, replace the Beme Convention of September 9, 1886, and the subsequent Acts of revision, The Acts previously in force shall continue to be applicable. In their en-tirety or to the extent that this Act does not replace them by virtue of the preceding sentence, in relations with countries of the Union which do not ratify or accede to this Act.

(2) Countries outside the
Union which become party
to this Act shaU, subject to
paragraph (3), apply it with
respect to any country of
the Union not bound by this
Act or which, although
bound by this Act, has made
a dedaration pursuant to
Article 28(l)(b). Such coun
tries recognize that the said
country of the Union, in its
relations with them:

(i) may apply the provisions of the most recent Act by which it is bound, and

(U) subject to Article 1(6) of the Appendix, has the right to adapt the protection to the levd provided for by this Act,

(3) Any country which
has availed itself of any of
the faculties provided for in
the Appendix may apply the
provisions of the Appendix
relating to the faculty or
faculties of which it has
availed itself in its relations
with any other country of
the Union which is not

Article 32

1) Le present Acte remplacé dans les rapports entré les pays de FUnion, et dans la mesure oii 11 s'applique, la Convention de Berne du 9 septembre 1886 et les Actes de revision sub-séquents. Les Actes précédemment en vigueur con-servent leur application, dans leur totallté ou dans la mesure oii le present Acte ne les remplacé pas en vertu de la phrase précédente, dans les rapports avec les pays de FUnion qui ne ratlfieraient pas le present Acte ou n'y adhére-raient pas,

2) Les pays étrangers a FUnion qui deviennent parties au present Acte Fap-pliquent, sous réserve des dispositions de Falinéa 3), å Fégard de tout pays de FUnion qui n'est pas Ué par cet Acte ou qui, bien qu'en étant Ué par celui-ci, a fait la dedaration prévue å Farticle 28,1) b). Lesdits pays admettent que le pays de FUnion considére, dans ses relations avec eux :

1) applique les dispositions de FActe le plus récent par lequel il est lié, et

ii) sous réserve de Farticle 1,6) de FAnnexe, a la faculté d'adapter la protection au niveau prévu par le present Acte.

3) Tout pays qui a In-
voqué le bénéfice de Fune
quelconque des facultés
prévues par FAnnexe peut
appliquer les dispositions de
FAnnexe qui concernent la
ou les facultés dont ll a in-
voqué le bénéfice dans ses
relations avec tout autre
pays de FUnion qui n'est

Artikel 32

1, Denna akt träder, i förhållandet mellan unionsländerna och i den utsträckning som den är tillämplig, I stället för Bernkonventionen den 9 september 1886 och de efterföljande revisionsakterna. De tidigare gällande akterna skaU fortfarande vara tUlämpliga, i sin helhet eller i den utsträckning som denna akt ej ersätter dem i kraft av föregående mening, i förhållande till de unionsländer som icke ratificerar eller ansluter sig tUl denna akt,

2, Länder som står utanför unionen men som tillträder denna akt skall, med förbehåll för bestämmelserna under 3,, tUlämpa den I förhåUande tUl varje unionsland som ej är bundet av denna akt eller som, fastän det är bundet av den, har avgivit förklaring enligt ar-tUid 28: 1, b). Sådana länder medger att nämnda unionsland i förhållande till dem

i) får tillämpa bestämmelsema i den senaste akt av vilken landet är bundet,

ll) med förbehåll för artikel I: 6, i bUianget har rätt att anpassa skyddet till den nivå som föreskrives i denna akt.

3, Land som begagnat sig
av någon av de förmåner
som anges i bihanget får
tillämpa de bestämmelser i
bihanget som rör den eller
de förmåner, av vilka lan
det har begagnat sig, i for
hällande till varje annat
unionsland som ej är bun
det av denna akt, under för-

bound by this Act, provided that the latter country has accepted the application of the said provisions.

Article 33

(1) Any dispute between two or more countries of the Union concerning the interpretation or application of this Convention, not settled by negotiation, may, by any one of the countries concerned, be brought before the International Court of Justice by application in conformity with the Statute of the Court, unless the countries concemed agree on some other method of settlement The country bringing the dispute before the Court shall inform the International Bureau; the International Bureau shall bring the matter to the at-tentlon of the other countries of the Union,

(2) Each country may, at the time it signs this Act or deposits its instrument of ratification or accession, declare that It does not consider itself bound by the provisions of paragraph (1), With regard to any dispute between such country and any other country of the Union, the provisions of paragraph (1) shall not apply.

(3) Any country having made a dedaration in accordance with the provisions of paragraph (2) may, at any time, withdraw its dedaration by notification addressed to the Director General,

Article 34

(1) Subject to Artide 29 bis, no country may rat-

pas lié par le present Acte, ä condition que ce dernier pays ait accepté Fapplication desdites dispositions,

Article 33

1) Tout différend entré deux ou plusieurs pays de FUnion concernant Finter-prétation ou Fapplication de la présente Convention, qui ne sera pas réglé par voie de négociation, peut étre porté par Fun quelconque des pays en cause devant la Cour Internationale de Justice par voie de requéte conforme au Statut de la Cour, å moins que les pays en cause ne convien-nent d'un autre mode de réglement. Le Bureau international sera informé par le pays requérant du différend soumis å la Cour; il en donnera connaissance aux autres pays de FUnion,

2) Tout pays peut, au moment oii U signe le present Acte ou déposé son Instrument de ratification ou d'adhésion, dédarer qu'il ne se considére pas lié par les dispositions de Falinéa 1), En ce qui concerne tout différend entré un tel pays et tout autre pays de FUnion, des dispositions de Falinéa 1) ne sont pas applicables,

3) Tout pays qui a fait une dedaration conformément aux dispositions de Falinéa 2) peut, å tout moment, la retirer par une notification adressée au Directeur general.

Article 34

1) Sous réserve de Farticle 29bis, aucun pays ne

utsättning att sistnämnda land har godkänt att nämnda bestämmelser tUlämpas,

Artikel 33

1, Varje tvist meUan två eller flera unionsländer angående tolkningen eller tUl-lämpningen av denna konvention, som ej kunnat bi-läggas genom förhandling, kan hänskjutas till Internationella domstolen genom ansökan 1 överensstämmelse med domstolens stadga från nägot av de berörda länderna, om parterna icke överenskommer om annat sätt för tvistens biläggande. Det land som hänskjutlt tvisten till domstolen skall härom underrätta den internationella byrån; den internationella byrån skall underrätta övriga unionsländer om förhällandet,

2, Varje land kan dä det undertecknar denna akt eller då det deponerar sitt ratifikations- eller anslutningsinstmment förklara att det icke anser sig bundet av bestämmelserna under 1,1 fråga om varje tvist mellan ett sådant land och ett annat unionsland är bestämmelserna i 1, icke tillämpliga.

3, Varje land som avgivit en förklaring med tillämpning av bestämmelserna i 2, kan när som helst återtaga sin förklaring genom underrättelse ställd till generaldirektören.

Artikel 34

1. Med förbehåU för artikel 29 bis får ett land icke.

ify or accede to earUer Acts of this Convention once Artides 1 to 21 and the Appendix have entered Into force.

(2) Once Artides 1 to 21 and the Appendix have entered into force, no country may make a dedaration under Article 5 of the Protocol Regarding Developing Countries attached to the Stockholm Act.

peut adhérer, apres Fentrée en vigueur des artides 1 å 21 et de FAnnexe ä des Actes antérieurs de la présente Convention ni les rati-fier.

2) Apres Fentrée en vigueur des artides 1 a 21 et de FAnnexe, aucun pays ne peut faire de dedaration en vertu de Farticle 5 du Protocole relatif aux pays en voie de développement annexe å FActe de Stockholm,

sedan artiklarna 1—21 och bihanget trätt i kraft, ansluta sig till eller ratificera tidigare akter av denna konvention,

2, Sedan artiklarna 1—21 och bUianget har trätt i kraft får ett land icke avge förklaring enligt artikel 5 i protokollet rörande utvecklingsländerna, vUket är fogat till Stockholmsakten,

Article 35

(1) This Convention shall
remaln in force without lim
itation as to time,

(2) Any .country may denounce this Act by notification addressed to the Director General, Such denunciation shall constitute also denunciation of all earUer Acts and shall affect only the country making it, the Convention remalnlng in full force and effect as regards the other countries of the Union,

(3) Denunciation shall take effect one year after the day on which the Director General has received the notification,

(4) The right of denun
ciation provided by this Ar
ticle shall not be exercised
by any country before the
expiration of flve years
from the date upon which
it becomes a member of the
Union,

Article 36

(1) Any country party to this Convention undertakes to adopt, in accordance with Its constitution, the measures necessary to ensure the appUcation of this Convention.

Article 35

1) La présente Convention demeure en vigueur sans limitation de durée.

2) Tout pays peut dénoncer le present Acte par notification adressée au Directeur general. Cette dénonciation emporte aussi dénonciation de tous les Actes antérieurs et ne prodult son effet qu'ä Fégard du pays qui Fa faite, la Convention restant en vigueur et exécutoire å Fégard des autres pays de FUnion.

3) La dénonciation prend effet un an apres le jour oii le Directeur general a regu la notification.

4) La faculté de dénonciation prévue par le present artide ne peut étre exercée par un pays avant Fexpiration d'un délai de cinq ans å compter de la date a laquelle il est devenu membre de FUnion.

Article 36

1) Tout pays partie ä la présente Convention s'en-gage å adopter, conformément a sa constitution, les mesures nécessaires pour assurer Fapplication de la présente Convention.

Artikel 35

1. Denna konvention skall förbli I kraft utan begränsning i tiden.

2. Varje land kan uppsäga denna akt genom meddelande ställt till generaldirektören. Sådan uppsägning innebär även uppsägning av alla tidigare akter och får verkan endast med avseende på det land frän vars sida den skett. För övriga unionsländer förblir konventionen i kraft

3. Uppsägningen blir gällande ett är efter den dag generaldirektören mottagit meddelandet

4. Rätten till uppsägning enligt denna artikel får Icke utövas av något land förrän efter fem år från den dag landet blivit medlem av unionen.

Artikel 36

1. Varje land som tillträtt denna konvention förpliktar sig att i överensstämmelse med sin författning, genomföra de åtgärder som är nödvändiga för att säkerstäUa konventionens tillämpning.

Article 37

(1) (a) This Act shall be
signed in a single copy In
the French and English
languages and, subject to
paragraph (2), shall be de
posited with the Director
General.

(b) Official texts shaU be establlshed by the Director General, after consultatlon with the interested Governments, in the Arabic, German, ItaUan, Portuguese and Spanish languages, and such other languages as the Assembly may designate.

(2) This Act shall remain open for signature until January 31, 1972. UntU that date, the copy referred to in paragraph (l)(a) shall be deposited with the Govem-ment of the French Repub-lic

(3) The Director General shall certlfy and transmit two copies of the signed text of this Act to the Governments of all countries of the Union and, on request, to the Govemment of any other country,

(4) The Director General shall register this Act with the Secretariat of the United Nations,

(5) The Director General

Article 37

1) a) Le present Acte est
signé en un seul exemplaire
dans les langues anglaise et
frangaise et, sous réserve de
Falinéa 2), est déposé au
prés du Directeur general,

b) Des textes officiels sont établis par le Directeur general, apres consultatlon des Gouvernements Intéres-sés, dans les langues alle-mande, arabe, espagnol, ita-lienne et portugaise, et dans les autres langues que FAssemblée pourra indiquer,

c) En cas de contestation sur Flnterprétatlon des divers textes, le texte frangais fera foi,

2) Le present Acte reste ouvert å la signature jus-qu'au 31 janvier 1972, Jus-qu'å cette date, Fexemplalre vise å Falinéa 1) a) sera déposé auprés du Governement de la République frangaise.

3) Le Directeur general transmet deux copies certifiées conformes du texte signé du present Acte aux Gouvernements de tous les pays de FUnion et, sur demande, au Gouvernement de tout autre pays,

4) Le Directeur general fait enregistrer le present Acte auprés du Secretariat de FOrganisation des Nations Unies,

5) Le Directeur general

Artikd 37

1, a) Denna akt skall un
dertecknas i ett exemplar
på engelska och franska
språken och, med förbehåll
för 2,, deponeras hos ge
neraldirektören,

b) Officiella texter skall, efter samråd med vederbörande regeringar, upprättas av generaldirektören på arabiska, italienska, portugisiska, spanska och tyska språken samt på sådana andra språk som församlingen kan bestämma,

c) Vid meningsskiljaktigheter beträffande tolkningen av de olika texterna skall den franska texten äga vitsord,

2, Denna akt skall stå öppen för undertecknande till och med den 31 januari 1972, Till och med denna dag skall det exemplar som avses i 1, a) deponeras hos franska republikens regering,

3, Generaldirektören skall till regeringarna 1 samfliga unionsländer och till regeringen i varje annat land som så begär överlämna två bestyrkta avskrifter av den undertecknade texten tUl denna akt,

4, Generaldirektören skall låta registrera denna akt hos Förenta Nationemas sekretariat,

5, Generaldirektören skall

shaU notify the Governments of all countries of the Union of signatures, deposits of instmments of ratification or accesslon and any dedarations included in such instmments or made pursuant to Artides 28(l)(c), 30(2) (a) and (b), and 33(2), entry into force of any provisions of this Act, nötifications of denunciation, and nötifications pursuant to Artides 30i2)(c), 31(1) and (2), 33 (3) and 38(1), as well as the Appendix.

Article 38

(1) Countries of the
Union which have not rati
fied or acceded to this Act
and which are not bound by
Artides 22 to 26 of the
Stockholm Act of this Con
vention may, until April 26,
1975, exercise, if they so
desire, the rights provided
under the said Artides as if
they were bound by them,
Any country desiring to ex
ercise such rights shall give
written notification to this
effect to the Director Gener
al; this notification shall be
effective on the date of its
receipt, Such countries shall
be deemed to be members
of the Assembly until the
said date,

(2) As long as all the
countries of the Union have
not become Members of the
Organization, the Interna
tional Bureau of the Organi
zation shall also functlon as
the Bureau of the Union,
and the Director General as
the Director of the said Bu
reau,

(3) Once all the countries

15 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 15

notlfie aux Gouvernements de tous les pays de FUnion les signatures, les dépots d'lnstruments de ratification ou d'adhésion et de dedarations comprises dans ces instruments ou faites en application des artides 28,1) c), 30.2 a) et b) et 33,2, Fentrée en vigueur de toutes dispositions du present Acte, les nötifications de dénonciation et les nötifications faites en application des artides 30,2) c), 31,1 et 2, 33,3) et 38,1), ainsi que les nötifications visées dans FAnnexe,

Article 38

1) Les pays de FUnion qui n'ont pas ratifié le present Acte ou qui n'y ont pas adhéré et qui ne sont pas lies par les artides 22 a 26 de FActe de Stockholm peuvent, jusqu'au 26 avril 1975, exercer, s'Us le dé-sirent, les droUs prévus par lesdits artides comme s'Us étaient lies par eux, Tout pays qui désire exercer lesdits drolts déposé ä cette fin auprés du Directeur general une notification écrite qui prend effet ä la date de sa reception. De tels pays sont réputés étre membres de FAssemblée jusqu'å ladite date,

2) Aussi longtemps que tous les pays de FUnion ne sont pas devenus membres de FOrganisation, le Bureau intemational de FOrganisation agit également en tant que Bureau de FUnion, et le Directeur general en tant que Directeur de ce Bureau,

3) Lorsque tous les pays

underrätta regeringarna i alla unionsländer om undertecknanden, om deponering av ratifikations- och anslutningsinstmment och om förklaringar som intagits i dessa instmment eller gjorts med tillämpning av artiklarna 28: 1, c), 30: 2. a) och b) samt 33: 2,, om ikraftträdande av varje bestämmelse 1 denna akt, om meddelanden angående uppsägningar, om meddelanden som lämnats med tillämpning av artiklarna 30:2, c), 31: 1 och 2, 33: 3 och 38:1 samt om meddelanden som avses i bihanget.

Artikel 38

1. Unionsländer som ej har ratificerat eller anslutit sig tUI denna akt och som ej är bundna av artiklarna 22—26 i Stockholmsakten kan, om de så önskar, till den 26 april 1975 utöva de rättigheter som anges i nämnda artiklar som om de varit bundna av dem. Varje land som önskar utöva dessa rättigheter skall göra skriftlig anmälan härom till generaldirektören. Anmälan skall bil gällande från och med den dag den mottagits. Sådana länder skall anses vara medlemmar av församlingen till nämnda dag.

2, Så länge som icke alla unionsländer blivit medlemmar av organisationen, skall organisationens intemationella byrå även fungera som unionsbyrå och generaldirektören som denna byrås direktör.

3. När alla unionsländer

Appendix

Artide I

(1) Any country regarded as a developing country in conformity with the establlshed practice of the General Assembly of the United Nations which ratifies or accedes to this Act, of which this Appendix forms an Integral part, and which, having regard to Its economic situation and its social or cul-tural needs, does not consider itself immediately in a position to make provision for the protection of all the rights as provided for In this Act, may, by a notification deposited with the Director General at the time of depositing its instrument of ratification or accession or, subject to Artide V(l)(c), at any time thereafter, declare that it wUl avail Itself of the faculty provided for in Article II, or of the faculty provided for in Article III, or of both of those faculties. It may, instead of availing itself of the faculty provided for In Article II, make a dedaration according to Artide

v(i)ra;.

(2) (a) Any dedaration under paragraph (1) notified before the expiration of the period of ten years from the entry into force of Artides

Annexe

Article 1

1) Tout pays considére, conformément å la pratique établie de FAssemblée générale des Nations Unies, comme un pays en voie de développement, qui ratlfie le present Acte, dont la présente Annexe forme partie intégrante, ou qui y adhére et qui, eu égard a sa situation économique et å ses besoins sociaux ou culturels, ne s'estime pas en mesure dans Fimmédiat de prendre les dispositions propres å assurer la protection de tous les droits tels que prévus dans le present Acte, peut, par une notification déposée auprés du Directeur general, au moment du dépot de son instmment de ratification ou d'adhésion ou, sous réserve de Farticle V. 1) c), a toute date ultérieure, dédarer qu'U invoquera le bénéfice de la faculté prévue par Fartide II ou de celle prévue par Farticle III ou de Fune et Fautre de ces facultés. Il peut, au lieu d'invoquer le bénéfice de la faculté prévue par Farticle II, faire une dedaration confonnément a Farticle V. l)a).

2) a) Toute dedaration faite aux termes de Falinéa 1) et notlfiée avant Fexpiration d'une période de dix ans, ä compter

Bihang

Artikel I

1. Varje land, som enligt Förenta nationemas generalförsamlings praxis betraktas som utvecklingsland och som ratificerar eUer ansluter sig till denna akt, av vilken detta bihang utgör en integrerande del, och som med hänsyn till sin ekonomiska situation och sina sociala eller kulturella behov ej anser sig omedelbart i stånd att bereda skydd åt alla de rättigheter som anges i akten, kan genom meddelande, som skall deponeras hos generaldirektören, vid depo-neringen av sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument eller, med förbehåll för artikel V: 1. c), vid senare tillfälle förklara, att landet kommer att begagna sig av de förmåner som anges i artikel II eller i artikel III eller båda dessa förmåner. Det kan i stället för att begagna sig av den förmån som anges i artikel II avge förklaring enligt artikel V: 1. a).

2. a) Varje förklaring enligt 1. som avgivits före utgången av en period om tio år, räknat från ikraftträdandet av artiklama 1—21 och

1 to 21 and this Appendix according to Article 28(2) shall be effective until the expiration of the said period. Any such dedaration may be renewed In whole or in part for periods of ten years each by a notification deposited with the Director General not more than fifteen months and not less than three months before the expiration of the ten-year period then runnlng.

(b) Any dedaration under paragraph (1) notified after the expiration of the period of ten years from the entry into force of Artides 1 to 21 and this Appendix according to Article 28 (2) shall be effective untU the expiration af the ten-year period then runnlng. Any such dedaration may be renewed as provided for in the second sentence of subparagraph (a).

(3) Any country of the Union which has ceased to be regarded as a developing country as referred to in paragraph (1) shall no longer be entitied to renew Its dec-laratlon as provided in paragraph (2), and, whether or not it formally wlthdraws its dedaration, such country shall be preduded from availing itself of the faculties referred to in paragraph (1) from the expiration of che ten-year period then running or from the expiration of a period of three years after it has ceased to be regarded as a developing country, whichever period expires låter.

(4) Where, at the time when the dedaration made under paragraph (1) or (2)

de Fentré en vigueur des artides 1 å 21 et de la présente Annexe conformément ä Farticle 28,2), reste va-lable jusqu'å Fexpiration de ladite période, EUe peut étre renouvelée en tout ou en partie pour d'autres périodes successlves de dix ans par notification déposée auprés du Directeur general pas plus de quinze mois mais pas moins de trois mois avant Fexpiration de la période décennale en cours,

b) Toute dedaration faite aux termes de Falinéa 1) et notlfiée apres Fexpiration d'une période de dix ans, ä compter de Fentrée en vigueur des artides 1 å 21 et de la présente Annexe conformément ä Farticle 28,2), reste valable jusqu'a Fexpiration de la période décennale en cours, Elle peut étre renouvelée comme prévu dans la seconde phrase du sous-aUnéa a).

3) Tout pays de FUnion qui a cessé d'étre considére comme un pays en voie de développement tel que vise å Falinéa 1) n'est plus ha-bUlté ä renouveler sa dedaration telle que prévue a FaUnéa 2) et, qu'il retire ou non officiellement sa dedaration, ce pays perdra la posslbllité d'invoquer le bénéfice des facultés visées å Falinéa 1), soit å Fexpiration de la période décennale en cours, soit trois ans apres qu'U aura cessé d'étre considére comme un pays en voie de développement, le délai qui expire le plus tärd devant étre appUqué,

4) Lorsqu'au moment ou la dedaration faite aux termes de Falinéa 1) ou de FaU-

detta bihang I enlighet med
artikel 28: 2,, gäUer tUl ut
gången av nämnda period.
Den kan förnyas helt eller
delvis för ytterligare perio
der om tio år genom med
delande som deponeras hos
generaldirektören högst

femton och minst tre månader före utgången av den löpande tioårsperioden.

b) Varje förklaring enligt 1. som avgivits efter utgången av en period om tio år, räknat från ikraftträdandet av artiklarna 1—21 och detta bihang i enlighet med artikel 28: 2,, gäller till utgången av den löpande tioårsperioden. Den kan förnyas pä det sätt som anges under a) andra meningen.

3, Varje unionsland, som har upphört att betraktas som utvecklingsland enligt 1., är ej längre behörigt att förnya sådan förklaring som anges under 2. Landet förlorar, vare sig det officiellt återkallar sin förklaring eller icke, möjligheten att få utnyttja de förmåner som anges under 1. antingen vid utgången av den löpande tioårsperioden eller tre är efter det att landet har upphört att betraktas som utvecklingsland, varvid den frist som uflöper senast skall tUl-lämpas.

4. Om det, när förklaring som avgivits enligt 1. eller 2, upphör att gälla, I lager

ceases to be effective, there are copies in stock which were made under a license granted by virtue of this Appendix, such copies may continue to be distributed untU their stock is exhaust-ed,

(5) Any country which is bound by the provisions of this Act and which has deposited a dedaration or a notification in accordance with Article 31 (1) with respect to the application of this Act to a particular territory, the situation of which can be regarded as analogous to that of the countries referred to in paragraph (1), may, in respect of such tertitory, make the dedaration referred to in paragraph (1) and the notification of renewal referred to in paragraph (2). As long as such dedaration or notification remains in effect, the provisions of this Appendix shall be applicable to the territory in respect of which it was made,

(6) (a) The fact that a country avails itself of any of the faculties referred to in paragraph (1) does not permit another country to give less protection to works of which the country of origin is the former country than it is obliged to grant under Artides 1 to 20.

(b) The right to apply reciprocal treatment provided for In Article 30 (2) (b), second sentence, shall not, until the date on which the period applicable under Article I (3) expires, be exercised In respect of works the country of origin of

néa 2) cesse d'étre valable ll y a en stock des exemplaires produits sous Femplre d'une licence accordée en vertu des dispositions de la présente Annexe, de tels exemplaires pourront conti-nuer d'étre mis en circulation jusqu'ä leur épuisement,

5) Tout pays qui est lié par les dispositions du present Acte et qui a déposé une dedaration ou une notification conformément å Farticle 31.1) au sujet de Fapplication dudit Acte å un territoire particulier dont la situation peut étre considére comme analogue å celle des pays vlsés a Falinéa 1) peut, å Fégard de ce territoire, faire la dedaration visée å FaUnéa 1) et la notification de renouvelle-ment visée a Falinéa 2), Tant que cette dedaration ou cette notification sera valable, les dispositions de la présente Annexe s'appU-queront au territoire å Fégard duquel elle a été faite,

6) a) Le fait qu'un pays invoque le bénéfice de Fune des facultés visées å FaUnéa 1) ne permet pas å un autre pays de donner, aux oeuvres dont le pays d'orlgme est le premier pays en question, une protection Inférieure ä celle qu'll est obligé d'ac-corder selon les artides 1 å20.

b) La faculté de récipro-clté prévue par Farticle 30,2) b) deuxiéme phrase, ne peut, jusqu'ä la date ä laquelle expire le délai applicable conformément å Farticle 1,3), étre exercée pour les ceuvres dont le pays d'orl-gine est un pays qui a fait

finns exemplar, som framställts med stöd av licens, beviljad enligt bestämmelserna i detta bihang, får sådana exemplar alltjämt spridas till dess lagret är uttömt.

5. Varje land som är
bundet av bestämmelserna I
denna akt och som har de
ponerat en förklaring eller
ett meddelande i enlighet
med artikel 31:1, angående
aktens tillämpning inom ett
särskUt omräde, vars situa
tion kan betraktas som likar
tad med situationen i de
länder som avses under 1.,
kan med avseende pä detta
område avge sådan förkla
ring som avses under 1. och
sådant meddelande om
förnyelse som avses under
2. Så länge denna förkla
ring eller detta meddelande
är gällande, skall bestäm
melserna i detta bihang till-
lämpas på det område med
avseende på vilket förkla
ringen eller meddelandet
har avgivits,

6, a) Den omständighe
ten att ett land utnyttjar nå
gon av de förmåner som an
ges under 1,, berättigar ej
annat land att ge verk, vars
hemland är förstnämnda
land, ett lägre skydd än det
som landet är förpliktat att
medge enligt artiklarna 1—
20.

b) Intill utgången av den frist som är tillämplig enligt 3. får rätten till ömsesidighet enligt artikel 30: 2, b) andra meningen ej utövas beträffande verk, vars hemland är ett land som har avgivit en förklaring i enlighet med artikel V: 1, a).

which is a country which has made a dedaration according to Artide V (1) (a).

Article II

(1) Any country which has declared that it will avail itself of the faculty provided for In this Artide shall be entitied, so far as works published in printed or analogous forms of reproduction are concemed, to substitute for the exdusive right of translation provided for in Article 8 a system of non-exclusive and non-transferable U-censes, granted by the competent authority under the foUowing conditions and subject to Artide IV.

(2) (a) Subject to paragraph (3) if, after the expiration of a period of three years, or of any longer period determined by the national législation ' of the said country, commencing on the date of the first publication of the work, a translation of such work has not been published in a language In general use in that country by the owner of the right of translation, or with his authorization, any national of such country may obtain a license to make a translation of the work in the said language and publish the translation in printed or analogous forms of reproduction.

(b) A license under the conditions provided for in this Article may also be granted if all the editions of the translation published in the language concerned are out of print,

,(3) (a) In the case of

une dedaration conformément å Farticle V. 1) a).

Article II

1) Tout pays qui a dé
claré qu'il invoquera le bé
néfice de la faculté prévue
par le present article sera
habUité pour ce qui con
cerne les oeuvres publiées
sous forme imprimée ou
sous toute autre forme ana
logue de reproduction, å
substituer au droit exdusif
de traduction prévu par
Farticle 8 un régime de li-
cences non exdusives et in-
cesslbles, accordées par Fau
torité compétente dans les
conditions cl-aprés et con
formément a Farticle IV.

2) a) Sous réserve de FaU
néa 3), lorsque, å Fexpira
tion d'une période de trois
années ou d'une période plus
longue déterminée par la lé
gislation nationale dudit
pays, å compter de la pre
miére publication d'une
ceuvre, la traduction n'en a
pas été publiée dans une
langue d'usage general dans
ce pays, par le titulaire du
droit de traduction ou avec
son autorisation, tout res
sortissant dudit pays pourra
obtenlr une licence pour
faire une traduction de
Foeuvre dans ladite langue
et publier cette traduction
sous forme imprimée ou
sous toute autre forme ana
logue de reproduction,

b) Une licence peut aussi étre accordée en vertu du present article si toutes les editions de la traduction pubUée dans la langue con-cernée sont epuisées,

3) a) Dans le cas de tra-

Artikel 11

1. Varje land, som har förklarat att det kommer att begagna sig av de förmåner som anges i denna artikel, får beträffande verk som publicerats i tryckt form eller i annan likartad form av mångfaldigande, i stället för den ensamrätt till översättning som avses i artikel 8 tUlämpa ett system med licenser utan ensamrätt, vUka icke kan överlåtas och vilka meddelas av behörig myn-cUghet på nedan angivna vUlkor och i enlighet med artikel IV.

2. a) Har vid utgången av en period om tre år eller den längre period som bestämmes av den nationella lagstiftningen i ifrågavarande land, räknat från den första publiceringen av ett verk, nägon översättning av verket icke publicerats av innehavaren av översättningsrätten eller med hans tillstånd på ett språk I allmänt bruk I landet, kan, med förbehåll för vad som sägs under 3., varje medborgare i landet erhålla en licens att översätta verket till ifrågavarande språk och publicera översättningen i tryckt form eller i annan likartad form av mångfaldigande,

b) Licens kan även meddelas enligt denna artikel, om alla upplagor av den översättning, som publicerats på ifrågavarande språk, är utgångna,

3. a) Beträffande över-

translations into a language which is not in general use in one or more developed countries which are members of the Union, a period of one year shall be substituted for the period of three years referred to in paragraph (2) (a).

(b) Any country referred to in paragraph (1) may, v/ith the unanimous agreement of the developed countries which are members of the Union and in which the same language Is in general use, substitute, in the case of translations into that language, for the period of three years referred to in paragraph (2) (a) a shorter period as determined by such agreement but not less than one year, However, the provisions of the foregoing sentence shall not apply where the language in question is English, French or Spanish, The Director General shall be notified of any such agreement by the Goverments which have conduded it,

(4) (a) No license obtain-able after three years shall be granted under this Article until a further period of six months has elapsed, and no license obtalnable after one year shall be granted under this Article until a further perlod of nine months has elapsed

(i) from the date on which the appUcant complies with the requirements mentioned in Artide IV (1), or

(ii) where the identity or the address of the owner of the right of

ductions dans une langue qui n'est pas d'usage general dans un ou plusieurs pays dveloppés, membres de FUnion, une période d'une année sera substltuée a la période de trois années visée å FaUnéa 2) a).

b) Tout pays vise å Falinéa 1) peut, avec Faccord unanlme des pays dévelop-pés, membres de FUnion, dans lesquels la méme langue est d'usage general, rem-placer, dans le cas de traductions vers cette langue, la période de trois ans visée å Falinéa 2) a) par une période plus courte fixée conformément audit accord, cette période ne pouvant toutefois étre inférieure å une année. Néanmoins, les disposUions de la phrase précédente ne sont pas applicables lorsque la langue dont Is s'aglt est Fanglais Fespagnol ou le frangals Tout accord en ce sens sera notifié au Directeur general par les Gouvemements qui Fauront conclu,

4) a) Toute licence visée au present article ne pourra étre accordée avant Fexpiration d'un délai supplé-mentaire de six mois, dans le cas oii elle peut étre ob-tenue å Fexpiration d'une période de trois années, et de neuf mois, dans le cas oii elle peut étre obtenue a Fexpiration d'une période d'une année,

i) å compter de la date ä laquelle le requérant ac-compllt les formalités prévues par Farticle IV,

1);

ii) ou bien, si Fidentité ou Fadresse du titulaire du droit de traduction

sättningar tUl ett språk, som icke är i allmänt bruk I ett eller flera utvecklade länder, som är medlemmar av unionen, skall en perlod om ett år tillämpas i stället för den period om tre år som anges under 2, a),

b) Varje land som avses under 1, kan, efter medgivande av alla de utvecklade länder som är medlemmar av unionen och i vilka samma språk är I allmänt bruk, i fråga om översättningar till detta språk ersätta den period om tre år som anges under 2, a) med en kortare period, som faststäUes i enUghet med nämnda medgivande men som icke får vara kortare än ett är. Bestämmelserna I föregående mening är likväl ej tillämpliga när Ifrågavarande språk är engelska, franska eller spanska. Varje överenskommelse av detta slag skall meddelas generaldirektören av de regeringar som har ingått den.

4, a) Licens som avses i denna artikel får ej meddelas före utgången av en ytterligare frist om sex månader I fall då licensen kan erhållas vid utgången av en perlod om tre år och om nio månader i fall då den kan erhållas vid utgången av en period om ett år, TiUäggs-fristen räknas

i) från den dag då sökanden fullgjort de formaliteter som anges i artikd IV: 1., eUer,

ii) om identiteten av eller adressen till Innehavaren av översättningsrätten

translation is unknown, from the date on v/liich the appUcant sends, as provided for in Article IV (2), copies of his application submitted to the authority competent to grant the Ucense.

.(b) If, during the said period of six or nine months, a translation In the language In respect of which the application was made is published by the owner of the right of translation or with his authorization, no license under this Article shaU be granted.

(5) Any Ucense under this Article shall be granted only for the purpose of teaching, scholarshlp or research.

(6) If a translation of a work is published by the owner of the right of translation or with his authorization at a price reasonably related to that normally charged in the country for comparable works, any license granted under this Article shall terminate if such translation is In the same language and with substantially the same con-tent as the translation pubUshed under the Ucense. Any copies already made before the Ucense terminates may cintinue to be distributed until their stock is exhausted.

(7) For works which are composed mainly of illustrations, a license to make and publish a translation of the text and to reproduce and publish the Ulustratlons may be granted only if the conditions of Article III are

n'est pas connue, å compter de la date å laquelle le requérant procédé, comme prévu ä Farticle IV. 2), a Fenvol des copies de la requéte soumise par lui a Fautorité qui a competence pour accorder la licence. b) Si, durant le délai de six ou de neuf mois, une traduction dans la langue pour laquelle la requéte a été soumise est publiée par le titulaire du droit de traduction ou avec son autorisation, aucune licence ne sera accordée en vertu du present article.

5) Toute licence visée au present artide ne pourra étre accordée qu'å Fusage scolaire, universitaire ou de la recherche.

6) Si la traduction d'une ceuvre est pubUée par le titulaire du droit de traduction ou avec son autorisation å un prix comparable å celui qui est en usage dans le pays en cause pour des ceuvres analogues, toute licence accordée en vertu du present article prendra fin si cette traduction est dans la méme langue et son contenu essentlellement le méme que celle et celui de la traduction pubUée en vertu de la licence. La mise en circulation de tous les exemplaires déjå produits avant Fexpiration de la licence pourra se poursuivre jusqu'ä leur épuisement

7) Pour les ceuvres qui
sont composées principale-
ment d'illustratlons, une li
cence pour faire et publier
une traduction du texte et
pour reproduire et publier
les Ulustratlons ne peut étre
accordée que si les condi-

icke är känd, frän den dag då sökanden enligt artikel IV: 2 avsänt kopior av den ansökan, som han har ingivit till myndighet med behörighet att meddela licensen.

b) Har under fristen om sex eller nio månader en översättning till det språk, för vilket licens sökts, publicerats av innehavaren av översättningsrätten eller med hans tillstånd, skall Ucens ej meddelas enligt denna artikel.

5. Licens som avses I denna artikel får meddelas endast för bruk vid skolor eller universitet eller i forskning.

6. Om en översättning av ett verk publiceras av innehavaren av översättningsrätten eller med hans tUlstånd till ett pris som är jämförligt med det som är normalt i ifrågavarande land för motsvarande verk, upphör varje licens som meddelats enligt denna artikel, om översättningen är till samma språk och dess innehåll är väsentligen detsamma som i den översättning som publicerats enUgt licensen. Alla de exemplar som redan har framställts före licensens upphörande får alltjämt spridas till dess de är utgångna.

7. För verk som består huvudsakligen av illustrationer får licens att göra och publicera en • översättning av texten och att mångfaldiga och pubUcera illustrationerna meddelas endast om även vUlkoren i ar-

also fulfilled.

(8) No Ucense shaU be
granted under this Article
when the author has wlth-
drawn from circulation all
copies of his work,

(9) (a) A license to make
a translation of a work
which has been published
In printed or analogous
forms of reproduction may
also be granted to any
broadcasting organization
having its headquarters in a
country referred to in para
graph (1), upon an applica
tion made to the competent
authority of that country
by the organization, provid
ed that all of the following
conditions are met:

(i) the translation Is made from a copy made and acquired In accordance with the laws of the said country;

(ll) the translation is only for use in broadcasts intended exdusively for teaching or for the dlssemination of the re-sults of speclalized tech-nical or scientiflc research to experts in a particular profession;

(iii) the translation is used exdusively for the purposes referred to in condition (ii) through broadcasts made lawfully and intended for recip-ients on the territory of the said country, induding broadcasts made through the medium of sound or visual recordings lawfully and exdusively made for the purpose of such broadcasts;

(iv) all uses made of

tions de Farticle III sont également remplies,

8) Aucune licence ne peut
étre accordée en vertu du
present artide lorsque Fau
teur a retlré de la circula
tion tous les exemplaires de
son oeuvre.

9) a) Une licence pour
faire une traduction d'une
oeuvre qui a été publiée sous
forme Imprimée ou sous
toute autre forme analogue
de reproduction peut aussi
étre accordée a tout orga
nisme de radiodiffusion
ayant son siége dans un
pays vise å Falinéa 1), å la
suite d'une demande faite
auprés de Fautorité compé
tente de ce pays par ledit
organisme, pourvu que tou
tes les conditions suivantes
soient remplies :

i) la traduction est faite å partir d'un exemplaire produit et acquis en conformlté avec la législation dudit pays;

U) la traduction est uti-llsable seulement dans les emissions destinées å Fen-selgnement ou la diffu-sion d'informations a caractére scientifique ou technique destinées aux experts d'une profession déterminée;

iii) la traduction est utilisée exdusivement aux fins énumérées au point ii) dans des emissions faites Ucitement et destinées aux bénéficiaires sur le territoire dudit pays, y compris les emissions faites au moyen d'enregistre-ments sonores ou visuels réalisés Ucitement et exdusivement pour de telles emissions;

iv) toutes les utilisa-

tikel III är uppfyllda.

8. Licens får ej meddelas
enligt denna artikel, när
upphovsmannen har dragit
tillbaka samtliga exemplar
av sitt verk från den all
männa handeln.

9, a) Licens att översätta
ett verk, som har publice
rats i tryckt form eller i
annan likartad form av
mångfaldigande, får även
meddelas radioföretag med
säte i land, som avses un
der 1,, efter ansökan som
gjorts av företaget hos be
hörig myndighet 1 detta
land, förutsatt att samtliga
följande villkor är uppfyll
da:

1) översättningen göres från ett exemplar som framställts och förvärvats I enlighet med ifrågavarande lands lagstiftning,

ii) översättningen får användas endast I utsändningar avsedda för undervisning eller för spridning av vetenskaplig eller teknisk information, som är avsedd för experter Inom ett bestämt yrke,

(ii) översättningen användes endast för ändamål som anges under ll) i utsändningar som sker lovligen och som är avsedda för mottagare på ifrågavarande lands område. Inbegripet utsändningar med hjälp av Ijud-eller bildupptagningar som gjorts lovligen och uteslutande för sådana utsändningar,

iv) ingen användning

the translation are without any commerdal purpose,

(b) Sound or visual recordings of a translation which was made by a broadcasting organization under a Ucense granted by virtue of this paragraph may, for the purposes and subject to the conditions referred to In subparagraph (a) and with the agreement of that organization, also be used by any other broadcasting organization having its headquarters in the country whose competent authority granted the Ucense in question,

(c) Provided that all of the criterla and conditions set out in subparagraph (a) are met, a Ucense may also be granted to a broadcasting organization to translate any text incorporated in an audio-vlsual fixation where such fixation was Itself prepared and pubUshed for the sole purpose of being used in connection with system-atic Instmctlonal activities,

(d) Subject to subpara
graphs (a) to (c), the provi
sions of the preceding par
agraphs shall apply to the
grant and exerdse of any
license granted under this
paragraph.

tions faites de la traduction n'ont aucun caractére lucratlf,

b) Des enregistrements sonores ou visuels d'une traduction qui a été faite par un organisme de radiodiffusion sous Femplre d'une licence accordée en vertu du present alinéa peuvent, aux flns et sous réserve des conditions énumérées dans le sous-allnéa a) et avec Faccord de cet organisme, étre aussi utilisés par tout autre organisme de radiodiffusion ayant son siége dans le pays dont Fautorité compétente a accorde la licence en question,

c) Pourvu que tous les critéres et conditions énu-mérés au sous-aUnéa a) soient respectés, une licence peut également étre accordée a un organisme de radiodiffusion pour traduire tout texte incorporé dans une fixation audio-visueUe faite et publiée aux seules fins de Fusage scolaire et universitaire,

d) Sous réserve des sous-
alinéas a) a c), les disposi
tions des alinéas précédents
sont applicables å Foctrol et
å Fexerclse de toute licence
accordée en vertu du pre
sent alinéa.

av översättningen sker i vinstsyfte,

b) Ljud- och bildupptag-nlngar av en översättning, vilken har gjorts av ett radioföretag med stöd av U-cens som meddelats enligt detta moment, får för de ändamål och pä de vUlkor som anges under a) samt med samtycke av detta företag, även användas av annat radioföretag med säte i det land där behörig myndighet har meddelat licensen.

c) Är alla de förutsättningar och villkor som anges under a) uppfyllda, kan ett radioföretag även erhålla licens att översätta text, vUken ingär i en audiovisuell upptagning som gjorts och publicerats endast för att brukas vid skolor och universitet.

d) Såvitt annat icke följer av a)—c) är bestämmelserna i 1,—8, tUlämpliga på meddelande och utövande av licens som meddelas enligt detta moment.

Artide III

(1) Any country which has declared that it will avail Itself of the faculty provided for In this Article shall be entitied to substitute for the exdusive right of reproduction provided for in Article 9 a system of non-exdusilve and non-transferable licenses, granted by the competent authority

Article 111

1) Tout pays qui a déclaré qu'il invoquera le bénéfice de la faculté prévue par le present article sera habUlté å substituer au droit exdusif de reproduction prévu a Farticle 9 un régime de licences non exdusives et incessibles, accordées par Fautorité compétente dans les conditions

Artikd 111

1. Varje land, som har förklarat att det kommer att begagna sig av de förmåner som anges i denna artikel, får I stället för den ensamrätt till mångfaldigande som avses I artikel 9 tillämpa ett system med licenser utan ensamrätt vilka icke kan överlåtas och vilka meddelas av behörig myndighet

under the following conditions and subject to Article IV,

(2) (a) If, in relation to a work to which this Artide applies by virtue of paragraph (7), after the expiration of

(i) the relevant period specified in paragraph (3), commencing on the date of first pubUcation of a particular ecUtion of the work, or

(ii) any longer period determined by national législation of the country referred to in paragraph (1), commencing on the same date, copies of such edition have not been distributed in that country to the general public or in connection with systematic instmctlonal activities, by the owner of the right of reproduction or with his authorization, at a price reasonably related to that normally charged in the country for comparable works, any national of such country may obtain a license to reproduce and publish such edition at that or a lower price for use in connection with systematic instmctlonal activities.

(b) A license to reproduce and publish an edition which has been distributed as described in subparagraph (a) may also be granted under the conditions provided for in this Article if, after the expiration of the applicable period, no authorized copies of that edition have been on sale for a period of six months in the country concerned

ci-aprés et conformément a Fartide IV,

2) a) A Fégard d'une oeuvre ä laquelle le present article et appUcable en vertu de Falinéa 7) et lorsque, ä Fexpiration

i) de la période fixée å Falinéa 3) et calculée å partir de la premiére publication d'une edition déterminée d'une telle ceuvre, ou

ii) d'une période plus longue fixée par la législation nationale du pays vise å Falinéa 1) et calculée a partir de la méme date, des exemplaires de cette edition n'ont pas été mis en vente, dans ce pays, pour répondre aux besoins, soit du grand public, soit de Fenseignement scolaire et universitaire, par le titulaire du droit de reproduction ou avec son autorisation, å un prix comparable å celui qui est en usage dans ledit pays pour des oeuvres analogues, tout ressortissant dudit pays pourra obtenir une licence pour reproduire et publier cette edition, å ce prix ou un prix inférieur, en vue de répondre aux besoins de Fenseignement scolaire et universitaire,

b) Une Ucence pour reproduire et publier une edition qui a été mise en circulation comme le décrit le sous-alinéa a) peut aussi étre accordée en vertu des conditions prévues par le present article si, apres Fexpiration de la période applicable, des exemplaires autorisés de cette edition ne sont plus en vente, pendant une durée de six mois, dans

på nedan angivna villkor och 1 enlighet med artikel IV,

2, a) Har beträffande verk, pä vilket denna artikel är tUlämplig enligt 7,, vid utgången

i) av den perlod som anges I 3., och som beräknas frän den första publiceringen av en bestämd upplaga av ett sådant verk, eller

ll) av en längre perlod, som bestämmes av den nationella lagstiftningen 1 det land som avses under 1. och som beräknas från samma dag, exemplar av denna upplaga icke saluförts i landet för att tUlgodose allmänhetens behov eller behovet 1 undervisningen vid skolor och universitet, av innehavaren av mångfaldiganderätten eller med hans tillstånd tiU ett pris jämförligt med det som är normalt I landet för motsvarande verk, kan varje medborgare I landet erhåUa en licens att mångfaldiga och pubUcera upplagan till detta pris eller till ett lägre pris för att tillgodose behovet i undervisningen vid skolor och universitet.

b) Licens att mångfaldiga och publicera en upplaga, vilken lämnats till spridning enligt a), får även meddelas på de viUkor som anges i denna artikel, om efter utgången av den tillämpliga tidsperioden lovligen framställda exemplar av denna upplaga under en tid av sex månader Icke längre har funnits till försäljning i vederbörande land för att

to the general public or in connection with systematic instmctlonal activities at a price reasonably related to that normally charged In the country for comparable works.

(3) The perlod referred to in paragraph (2) (a) (i) shall be flve years, except that

(i) for works of the natural and physlcal sdences, Induding mathe-matlcs, and of techno-logy, the period shall be three years;

(U) for works of fic-tlon, poetry, drama and muslc, and for art books, the period shall be seven years.

(4) (a) No license obtalnable after three years shall be granted under this Article untU a period of six months has elapsed

(1) from the date on which the appUcant complies with the requirements mentioned in Artide IV (1), or

(ii) where the identity or the address of the owner of the right of reproduction is unknown, from the date on which the appUcant sends, as provided for in Article IV (2), copies of his application submitted to the authority competent to grant the Ucense.

(b) Where licenses are obtalnable after other pe-

le pays concerne pour répondre aux besoins, soit du grand public, soit de Fenseignement scolaire et universitaire, å un prix comparable å celui qui est demande, dans ledit pays pour des oeuvres analogues.

3) La période å laqueUe
se refére Falinéa 2) a) i) est
de cinq années. Toutefois,

i) pour les oeuvres qui traltent des sdences exac-tes et naturelies et de la technologle, elle sera de trois années;

ii) pour les ceuvres qui appartiennent au domaine de Fimagination, telles que les romans, les ceuvres poétiques, dramatiques et musicales, et pour les livrés d'art elle sera de sept années.

4) a) Dans le cas oii elle
peut étre obtenue å Fexpi
ration d'une période de trois
années, la licence ne pourra
étre accordée en vertu du
present article avant Fexpi
ration d'un délai de six
mois

i) ä compter de la date å laquelle le requérant ac-complit les formalités prévues par Farticle IV. 1);

ii) ou bien, si Fidentité ou Fadresse du titulaire du droit de reproduction n'est pas connue, å compter de la date a laquelle le requérant procédé, comme prévu å Farticle IV. 2), a Fenvol des copies de la requéte soumise par lui å Fautorité qui a competence pour accorder la licence. b) Dans les autres cas et si Farticle IV. 2) est appli-

tUlgodose allmänhetens behov eller behovet 1 undervisningen vid skolor och universitet till ett pris som är jämförligt med det som be-gäres i nämnda land för motsvarande verk.

3. Den period, som avses i 2. a) 1), är fem år. Dock är den

1) för verk, som behandlar de exakta vetenskaperna, naturvetenskaperna eUer teknologin, tre år, och

ii) för verk som tillhör fantasins omräde, säsom romaner, diktverk, dramatiska och musikaliska verk, och för konstböcker, sju år.

4, a) I fall dä licens kan erhållas vid utgången av en perlod om tre år, får den dock ej meddelas enligt denna artikd Innan sex månader förflutit

1) frän den dag då sökanden fullgjort de formaliteter som anges i artikd IV: 1., dier.

Ii) om identiteten av eller adressen till innehavaren av mångfaldiganderätten icke är känd, från den dag då sökanden enligt artikel IV: 2, avsänt kopior av den ansökan som han ingivit till myndighet med behörighet att meddela licensen.

b) I andra fall får, om artikel IV: 2, är tiUämplig,

riods and Article IV (2) is applicable, no license shall be granted until a period of three months has elapsed from the date of the dispatch of the copies of the application,

(c) If, during the period
of six or three months re
ferred to in subparagraphs
(a) and (b), a distribution
as described in paragraph
(2) (a) has taken place, no
license shall be granted un
der this Artide,

(d) No Ucense shall be
granted if the author has
withdrawn from circulation
all copies of the edition for
the reproduction and pub
lication of which the Ucense
has been applied for,

(5) A license to reproduce
and publish a translation of
a work shall not be granted
under this Article in the
following cases:

(i) where the translation was not published by the owner of the right of translation or with his authorization, or

(ii) where the translation Is not in a language in general use in the country In which the license is applied for,

(6) If copies of an edition
of a work are distributed in
the country referred to in
paragraph (1) to the general
public or in connection
with systematic Instmc
tlonal activities, by the
owner of the right of re
production or with his
authorization, at a price
reasonably related to that
normally charged In the
country for comparable
works, any Ucense granted

cable, la licence ne pourra étre accordée avant Fexpiration d'un délai de trois mois a compter de Fenvol des copies de la requéte.

c) Si durant le délai de
six ou de trois mois vise
aux sous-alinéas a) et b) la
mise en vente comme le
décrit FaUnéa 2) a) a eu
lieu, aucune licence ne sera
accordée en vertu du pre
sent article,

d) Aucune licence ne
peut étre accordée lorsque
Fauteur a retlré de la cir
culation tous les exemplaires
de Fédltion pour la repro
duction et la publication de
laquelle la licence a été de-
mandée,

5) Une licence en vue
de reproduure et de publier
une traduction d'une oeuvre
ne sera pas accordée, en
vertu du present article,
dans les cas cl-aprés :

i) lorsque la traduction dont il s'agit n'a pas été publiée par le titulaire du droit de traduction ou avec son autorisation ;

ii) lorsque la traduction n'est pas faite dans une langue d'usage general dans le pays oii la licence est demandée,

6) SI des exemplaires
d'une edition d'une oeuvre
sont mis en vente dans le
pays vlsé a Falinéa 1) pour
répondre aux besoins, soit
du grand public, soit de
Fenseignement scolaire et
universitaire, par le titulaire
du droit de reproduction ou
avec son autorisation, ä un
prix comparable å celui qui
est en usage dans ledit pays
pour des oeuvres analogues,
toute Ucence accordée en

licensen Icke meddelas förrän tre månader förflutit från det att kopior av ansökningen avsänts.

c) Har under den frist om sex eller tre månader som avses under a) och b) saluförande skett enligt 2. a), skall licens ej meddelas enligt denna artikel.

d) Licens får ej meddelas när upphovsmannen från den allmänna handeln har dragit tUlbaka samtliga exemplar av den upplaga för vars mångfaldigande och publicering licens har begärts,

5, Licens att mångfaldiga
och pubUcera en översätt
ning av ett verk skall ej
meddelas enligt denna arti
kel i följande fall:

i) när ifrågavarande översättning icke har pubUcerats av innehavaren av översättningsrätten eller med hans tUlstånd;

ll) när översättningen Icke har skett till ett språk i allmänt bmk i det land där Ucens begäres,

6, Om exemplar av en
upplaga av ett verk salufö
res i det land som avses un
der 1, för att tillgodose all
mänhetens behov eUer be
hovet i undervisningen vid
skolor och universitet av in
nehavaren av mängfaldigan-
derättsn eller med hans tUl
stånd tUl ett pris jämförligt
med det som är normalt 1
landet för motsvarande
verk, upphör varje licens
som meddelats enligt den-

under this Article shaU terminate if such edition is in the same language and with substantially the same content as the edition which was pubUshed under the said Ucense. Any copies already made before the license terminates may continue to be distributed until their stock is exhausted.

(7) (a) Subject to subparagraph (b), the works to which this Article applies shaU be Umited to works published in printed or analogous forms of reproduction.

(b) This Article shall also apply to the reproduction in audio-visual form of lawfully made audio-visual fixations induding any protected works incorporated therein and to the translation of any incorporated text into a language In general use In the country in which the Ucense Is applied for, always provided that the audio-visual fixations in question were prepared and published for the sole purpose of being used In connection with systematic in-structlonal activities.

vertu du present article prendra fin si cette edition est dans la méme langue que celle et celui de Fédition pubUée en vertu de la licence. La mise en circulation de tous les exemplaires déjå produits avant Fexpiration de la Ucence pourra se poursuivre jusqu'ä leur épuisement

7) a) Sous réserve du sous-alinéa b), les oeuvres auxqueUes le present artide est applicable ne sont que les oeuvres publiées sous forme imprimée ou sous toute autre forme analogue de reproduction.

b) Le present article est également applicable å la reproduction audlo-vlsuelle de fixations licites audio-vlsuelles en tant qu'elles constituent ou incorporent des ceuvres protégées ainsi qu'å la traduction du texte qui les accompagne dans une langue d'usage general dans le pays oii la Ucence est demandée, étant bien entendu que les fixations audio-visuelles dont il s'agit ont été congues et publiées aux seules flns de Fusage scolaire et universitaire.

na artikel, om upplagan är på samma språk och dess Innehåll är väsentiigen detsamma som i den upplaga som publicerats enligt licensen, Alla de exemplar som redan har framställts före licensens upphörande fär alltjämt spridas till dess de är utgångna,

7, a) Såvitt annat icke följer av b), är denna artikel tiUämpllg endast på verk som publicerats i tryckt form eUer i annan likartad form av mångfaldigande.

b) Denna artikel är även tUlämplig på audiovisuellt mångfaldigande av lovligen gjorda audiovisuella upptagningar i den mån de utgör eller innefattar skyddade verk liksom på översättning av den text som åtföljer dem tUl ett språk som är I allmänt brak i det land där licens begäres, dock under förutsättning att ifrågavarande audiovisuella upptagningar har gjorts och publicerats endast för bruk vid skolor och universitet.

Article IV

(1) A Ucense under Artide III may be granted only if the appUcant, in accordance with the procédure of the country concerned, establishes either that he has requested, and has been denled, authorization by the owner of the right to make and publish the translation or to reproduce and publish the edition, as the case may be, or that, after due diligence on

Article IV

1) Toute licence visée å Farticle II ou ä Farticle III ne pourra étre accordée que si le requérant, conformément aux dispositions en vigueur dans le pays en cause, justifie avoir demande au titulaire du droit Fautorisation de faire une traduction et de la publier ou de reproduire et pubUer Fédition, selon le cas, et n'a pu obtenir son autorisation, ou apres dues diligen-

Artikd IV

1, Licens som avses i artikel II eller artikel III kan meddelas endast om sökanden i enUghet med gäUande bestämmelser i ifrågavarande land visar att han har begärt tillstånd av rättsui-nehavaren att göra och publicera en översättning eller att mångfaldiga och publicera upplagan men ej har kunnat erhålla hans tiUstånd eller ej har kunnat anträffa honom trots att han

his part, he was unable to flnd the owner of the right, At the same time as making the request, the appUcant shall inform any national or international information center referred to in paragraph (2),

(2) If the owner of the
right cannot be found, the
appUcant for a license shall
send, by registered airmail,
copies of his application,
submitted to the authority
competent to grant the li
cense, to the publisher
whose name appears on the
work and to any national
or international information
center which may have
been designated. In a noti
fication to that effect de
posited with the Director
General, by the Govern
ment of the country in
which the publisher is be-
lieved to have his principal
place of business,

(3) The name of the
author shall be indicated on
all copies of the translation
or reproduction published
under a license granted un
der Article II or Article III,
The titie of the work shall
appear on all such copies.
In the case of a transla
tion, the original tltle of the
work shall appear in any
case on all the said copies.

(4) (a) No license granted under Article II or Artide III shall extend to the export of copies, and any such license shall be välld only for publication of the translation or of the reproduction, as the case may be, in the territory of the

ces de sa part n'a pu Fat-teindre. En méme temps qu'il falt cette demande au titulaire du droit, le requérant dolt en informer tout centre national ou international d'information vlsé å Falinéa 2),

2) Si le tltularle du droit
n'a pu étre atteint par le
requérant, celul-ci dolt
adresser, par la pöste aé-
rienne, sous pli recommandé,
des copies de la requéte
soumise par lui å Fautorité
qui a competence pour ac
corder la licence, ä Féditeur
dont le nom figure sur
Foeuvre et å tout centre na
tional ou International d'ln-
formation qui peut avoir
été désigné, dans une noti
fication déposée a cet effet
auprés du Directeur gene
ral, par le Gouvernement
du pays ou Féditeur est pré
sumé avoir le siége princi
pal de ses operations,

3) Le nom de Fauteur
dolt étre indiqué sur tous
les exemplaires de la tra
duction ou de la reproduc
tion publiée sous Femplre
d'une Ucence accordée en
vertu de Farticle II ou de
Farticle III, Le titre de
Fceuvre doit figurer sur tous
ces exemplaires, S'll s'agit
d'une traduction, le titre ori
ginal de Foeuvre doit en
tout cas figurer sur tous
ceux-ci,

4) a) Toute Ucence accor
dée en vertu de Farticle II
ou de Farticle III ne s'éten-
dra pas ä Fexportatlon
d'exemplalres et elle ne sera
valable que pour la pu
blication de la traduction
ou de la reproduction, selon
le cas, å Fintérieur du terri-

gjort vad som skäligen kunnat fordras av honom I detta hänseende. Samtidigt med att sökanden framställer begäran tUl rättsinnehavaren skall han lämna meddelande därom tUl varje nationell eUer IntemationeU informationscentral som avses under 2.

2, Om sökanden ej har
kunnat anträffa rättsinneha
varen skall han, i rekom
menderad försändelse, med
flygpost sända kopior av
den ansökan, som han ingi
vit till myndighet med behö
righet att meddela licensen,
tiU den förläggare vars namn
angivits på verket och tlU
varje nationell eller Inter
nationell informationscen
tral som kan ha angivits av
regeringen i det land, där
förläggaren kan antas ha
det huvudsakliga sätet för
sin verksamhet, i ett med
delande som för detta ända
mål deponerats hos gene
raldirektören,

3, Upphovsmannens namn
skall anges på alla exem
plar av den översättning
eller det mångfaldigade
verk som publicerats enligt
artikel II eller artikel III.
Verkets titel skall anges på
alla dessa exemplar. Rör det
sig om en översättning skall
verkets originaltitel aUtid
anges på alla exemplaren.

4, a) Licens som meddelats enligt artikel II eller artikel III omfattar ej utförsel av exemplar och gäller endast för publicering av översättningen eller det mångfaldigade verket inom det lands område, där licensen har begärts.

country in which it has been applied for,

(b) For the purposes of
subparagraph (a), the notion
of export shall include the
sending of copies from any
territory to the country
which, in respect of that
territory, has made a deda
ration under Article I (5).

(c) Where a governmental
or other public entity of a
counti7 which has granted
a license to make a transla
tion under Article II Into a
language other than Eng
lish. French or Spanish
sends copies of a translation
published under such license
to another country, such
sending of copies shall not,
for the purposes of sub
paragraph (a), be consider
ed to constitute export if
all of the following condi
tions are met:

(i) the recipients are in-dividuals who are nationals of the country whose competent authority has granted the license, or organizations grouping such indlvlduals;

tolre du pays oii cette licence a été demandée,

b) Aux fins de Fapplica
tion du sous-allnéa a), dolt
étre regardé comme exporta-
tlon Fenvol d'exemplaires å
partir d'un territorie vers le
pays qui, pour ce territoire,
a fait une dedaration con
formément a Farticle I, 5).

c) Lorsqu'un organisme
gouvernemental ou tout
autre organisme public d'un
pays qui a accorde, con
formément ä Farticle II,
une Ucence de faire une
traduction dans une langue
autre que Fanglais, Fespa
gnol ou le frangals envole
des exemplaires de la tra
duction pubUée en vertu
d'une telle Ucence å un
autre pays, une telle expe
dition ne sera pas considé
rée, aux fins du sous-allnéa
a), comme étant une ex-
portation si toutes les con
ditions suivantes sont rem
plies :

i) les destlnataires sont des particuliers ressortissants du pays dont Fautorité compétente a accorde la Ucence, ou des organisations groupant de tels ressortissants;

b) Vid tUlämpningen av a) skall som utförsel anses sändande av exemplar från ett område tUl det land som för detta område har avgivit förklaring enligt artikd I: 5,

c) Om ett regeringsorgan eller annat offentligt organ 1 ett land, som enligt artikel II har meddelat licens att göra en översättning till annat språk än engelska, franska eller spanska, sänder exemplar av den översättning, som har publicerats med stöd av en sådan licens, tUl ett annat land, skall sädan åtgärd Icke anses som utförsel enligt a) om samtliga följande vUlkor är uppfyllda:

1) mottagarna är enskilda personer som är medborgare i det land, där behörig myndighet har meddelat licensen, eller organisationer omfattande sådana medborga-

(ii) the copies are to be used only for the purpose of teaching, scholarshlp or research;

(iii) the sending of the copies and their subsequent distribution to recipients Is without any commerdal purpose; and

(iv) the country to which the copies have been sent has agreed with the country whose competent authority has granted the Ucense to allow the receipt, or dls-

ii) les exemplaires ne sont utilisés que pour Fusage scolaire, utuversi-talre ou de la recherche;

lU) Fenvol des exemplaires et leur distribution ultérieure aux destinatai-res n'ont aucun caractére lucratlf; et

iv) le pays auquel les exemplaires ont été envoyés a conclu un accord avec le pays dont Fautorité compétente a délivré la licence pour en autoriser la reception, ou

ii) exemplaren användes endast för bruk vid skolor eller universitet eller I forskning,

iii) sändningen av exemplaren och den följande spridningen av dem till mottagarna ej sker I vinstsyfte,

Iv) det land, dit exemplaren har sänts, har ingått en överenskommelse med det land, där behörig myndighet har utfärdat licensen, om att medge mottagande eller sprid-

tribution, or both, and the Director General has been notified of the agreement by the Government of the country in which the Ucense has been granted.

(5) All copies published
under a Ucense granted by
virtue of Article II or Ar-
tice III shall bear a notice
in the appropriate language
statlng that the copies are
available for distribution
only in the country or ter
ritory to which the said U-
cense applies.

(6) (a) Due provision shaU
be made at the national
level to ensure

(1) that the Ucense provides, in favour of the owner of the right of translation or of reproduction, as the case may be, for just compensatlon that is consistent with standards of royalties normally operating on licenses freely negotlated between persons In the two countries concerned, and

(ii) payment and trans-mlttal of the compensa-tion: should national cur-rency regulations inter-vene, the competent authority shall make all ef-forts, by the use of international machlnery, to ensure transmlttal In in-ternationally convertible currency or Its equivalent.

(b) Due provision shall be made by national législation to ensure a correct translation of the work, or an accurate reproduction of

la distribution, ou ces deux operations, et le Gouvemement de ce dernier pays a notifié au Directeur general un tel accord.

5) Tout exemplaure publle sous Femplre d'une licence accordée en vertu de Farticle II ou de Farticle III dolt contenir une mention dans la langue appropriée préclsant que Fexemplalre n'est mis en circulation que dans le pays ou le territoire auquel ladite licence s'appUque.

6 a) Des mesures appropriées seront prises sur le plan national pour que

1) la Ucence comporte en faveur du titulaire du droit de traduction ou de reproduction, selon le cas, une remuneration equitable et conforme å Fé-chelle des redevances normalement versées dans le cas de licences librement négoclées entré les Inté-ressés dans les deux pays concemés; et

ii) soient assurés le paiement et le transfert de cette remuneration; s'll exlste une réglementation nationale en matiére de devises, Fautorité compétente ne ménagera aucun effort, en recourant aux mécanismes intemationaux, pour assurer le transfert de la remuneration en monnaie interna-tlonalement convertible ou en son equivalent b) Des mesures appropriées seront prises dans le cadre de la législation nationale pour que soit ga-rantle une traduction cor-

nlng eller båda dessa handlingar samt regeringen i detta senare land har underrättat generaldirektören om denna överenskommelse.

5. Varje exemplar, som publiceras med stöd av en licens meddelad enligt artikel II eller artikel III, skall Innehålla uppgift pä lämpligt språk om att exemplaret sprldes endast I det land eller det område för vilket licensen gäUer.

6. a) Lämpliga åtgärder skall vidtagas på det nationella planet för att

1) licensen skall medge innehavaren av översättningsrätten eller mångfaldiganderätten skälig ersättning motsvarande nivån för royalties vilka normalt utgår enligt på frivillig väg ingångna licensavtal mellan personer I de två berörda länderna och

ii) utbetalning och överförande av denna ersättning skall säkerställas; finnes nationell valutareglering, skall behörig myndighet göra allt för att, genom anlitande av förekommande intemationella organ, säkerställa att ersättningen överföres I internationellt konvertibel valuta eller I dess motsvarighet.

b) Lämpliga åtgärder skall vidtagas Inom ramen för den nationella lagstiftningen för att garantera en korrekt översättning av ver-

Artide V

(1) (a) Any country en
titied to make a dedaration
that it will avail itself of
the faculty provided for in
Article II may, instead, at
the time of ratifying or ac
ceding to this Act:

(i) if it is a country to which Article 30 (2) (a) applies, make a dedaration under that provision as far as the right of translation Is concerned;

(ii) if it is a country to which Artide 30 (2) (a) does not apply, and even If It is not a country outside the Union, make a dedaration as provided for in Artide 30 (2) (b), first sentence.

(b) In the case of a coun
try which ceases to be re
garded as a developing
country as referred to in
Article I (1), a dedaration
made according to this par
agraph shall be effective
until the date on which the
period applicable under Ar
ticle I (3) expires.

(c) Any country which
has made a dedaration ac
cording to this paragraph
may not subsequently avail
itself of the faculty provided
for in Article II even If It
wlthdraws the said dedara
tion.

(2) Subject to paragraph
(3), any country which has
availed Itself of the faculty
provided for in Article II
may not subsequently make

16 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr

Article V

1) a) Tout pays habllité
a dédarer qu'll invoquera
le bénéfice de la faculté
prévue par Farticle II peut,
lorsquMl ratlfie le present
Acte, ou y adhére, au lieu
de faire une telle dedara
tion,

i) faire, s'il est un pays auquel Farticle 30.2) a) est applicable, une dedaration aux termes de cette disposition pour ce qui concerne le droit de traduction;

ii) faire, s'U est un pays auquel Farticle 30.2)

a) n'est pas appUcable, et
et méme s'il n'est pas un
pays étranger ä FUnion,
une dedaration comme
prévu par Farticle 30.2)
b), premiére phrase.

b) Dans le cas d'un pays qui a cessé d'étre considére comme un pays en voie de développement tel que vlsé ä Farticle 1.1), une dedaration faite conformément au present alinéa reste valable jusqu'å la date å laquelle expire le délai applicable conformément ä Farticle 1.3).

c) Tout pays qui a fait une dedaration conformément au present alinéa ne peut invoquer ultérieurement le bénéfice de la faculté prévue par Farticle II, méme sUl retire ladite dedaration.

2) Sous réserve de Fali
néa 3), tout pays qui a In-
voqué le bénéfice de la fa
culté prévue par Farticle II
ne peut faire ultérieurement

Artikd V

1. a) Varje land, som är behörigt att förklara att det ämnar begagna sig av de förmåner som anges i artikel 11 får, när det ratificerar eller ansluter sig tiU denna akt, I stället för att avge en sådan förklaring,

i) om det är ett land på vilket artikel 30: 2. a) är tillämplig, avge förklaring enligt nämnda bestämmelse såvitt angår rätten till översättning,

ii) om det är ett land pä vilket artikel 30: 2. a) Icke är tillämplig, avge sädan förklaring som avses i artikel 30: 2. b), första punkten; detta gäller även om landet ej står utanför unionen, b) Beträffande land som har upphört att betraktas som utvecklingsland enligt artikel I: 1., blir en förklaring som avgivits enligt detta moment gällande till den dag då den frist utlöper som är tillämplig enligt artikel 1:3.

c) Land som har avgivit förklaring enligt detta moment får ej senare begagna sig av de förmåner som anges i artikel II även om det återtar förklaringen.

2. Utom 1 fall som avses under 3. får land som har begagnat sig av de förmåner som anges i artikel II ej senare avge förklaring en-

a dedaration according to paragraph (1).

(3) Any country which has ceased to be regarded as a developing country as referred to In Article I (1) may, not låter than two years prior to the expiration of that period appUcable under Artide I (3), make a dedaration to the effect provided for in Article 30 (2) (b), first sentence notwithstanding the fact that it is not a country outside the Union. Such dedaration shall take effect at the date on which the period applicable under Artide I (3) expires.

Article VI

(1) Any country of the Union may declare, as from the date of this Act, and at any time before becomlng bound by Artides 1 to 21 and this Appendix:

(i) if it is a country which, were it bound by Artides 1 to 21 and this Appendix, would be entitied to avail itself of the faculties referred to in Article I (1), that It will apply the provisions of Article II or of Article 111 or of both to works whose country of origin is a country which, pursuant to (il) below, ad-mlts the application of those Artides to such works, or which Is bound by Artides 1 to 21 and this Appendix; such dec-laration may, instead of referring to Article II, ref er to Artide V;

(U) that It admits the application of this Ap-

une dedaration conformément å Falinéa 1).

3) Tout pays qui a cessé d'étre considére comme un pays en voie de développement tel que vlsé ä Farticle Ll) pourra, deux ans au plus tärd avant Fexpiration du délai appUcable conformément å Farticle 1.3), faire une dedaration au sens de Farticle 30.2) b), premiére phrase, nonobstant le fait qu'il ne s'agit pas d'un pays étranger å FUnion. Cette dedaration prendra effet ä la date a laquelle expire le délai applicable conformément å Farticle 1.3).

Article VI

I) Tout pays de FUnion
peut dédarer, å partir de
la date du present Acte et
a tout moment avant de
devenir lié par les artides
1 å 21 et par la présente
Annexe:

1) s'll s'aglt d'un pays qui, s'il était llé par les artides 1 å 21 et par la présente Annexe, serait habilité å invoquer le bénéfice des facultés visées å Farticle Ll), qu'il appliquera les dispositions de Farticle II ou de Farticle III, ou bien des deux, aux oeuvres dont le, pays d'origine est un pays qui, en application du point

II) cl-aprés, accepté Fap
plication de ces artides å
de telles ceuvres ou qui
est llé par les artides 1
a 21 et par la présente
Annexe; une telle deda
ration peut se référer å
Farticle V au lieu de
Farticle II;

ii) qu'il accepté Fapplication de la présente

ligt 1.

3. Varje land som har upphört att betraktas som utvecklingsland enligt artikel I: 1. får senast två år före utgången av den frist som är tillämplig enligt artikel I: 3. avge en förklaring enligt artikel 30: 2. b) första meningen trots att det inte rör sig om ett land utanför unionen. Denna förklaring får verkan den dag dä den frist utiöper som är tUlämplig enligt artikel I: 3.

Artikd VI

1. Varje unionsland fär från dagen för denna akt intUl dess landet blir bundet av artiklarna 1—21 och av detta bihang förklara.

1) om det rör sig om ett land, som, om det var bundet av artiklarna 1— 21 och detta bihang, skulle vara behörigt att begagna sig av de förmåner som avses I artikel I: 1., att landet skall tillämpa bestämmelserna i artikel II eUer artikel III dier båda dessa artiklar på verk vilkas hemland är ett land som, med tUl-lämpnlng av Ii), medger tillämpning av dessa artiklar på sådana verk eller som är bundet av artiklarna 1—21 och av detta bihang; sådan förklaring kan hänföra sig tUl artikel V i stället för artikel II.

ii) att det medger tilllämpning av detta bihang

pendlx to works of which It Is the country of origin by countries which have made a dedaration under (i) above or a notification under Article I.

(2) Any dedaration made under paragraph (1) shall be In writlng and shall be deposited with the Director General. The dedaration shall become effective from the date of Its deposit.

In witness whereof, the undersigned, being duly authorized thereto, have signed this Act,

Done at Paris on July 24, 1971,

Annexe aux oeuvres dont

11 est le pays Forlgine,

par les pays qui ont falt

une dedaration en vertu

du point i) ci-dessus ou

une notification en vertu

de Farticle I.

2) Toute dedaration selon

Falinéa 1) doit étre faite

par écrit et déposée auprés

du Directeur general. EUe

prend effet å la date de

son dépot

En foi de quoi, les soussignés, dument autorisés a cet effet, ont signé le present Acte.

Falt å Paris, le 24 julUet 1971.

på verk, för vilka landet är hemland, av land som har avgivit förklaring enligt 1) eller lämnat ett meddelande enligt artikd L

2. Varje förklaring enligt 1, skall avges skriftligen och deponeras hos generaldirektören. Den får verkan den dag den deponeras.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befuUmäktlgade, underskrivit denna akt.

Som skedde I Paris den 24 juU 1971,

Universal copyright Convention as revised at Paris on 24 July 1971

The Contracting States.

Moved by the desire to ensure in all countries copyright protection of literary, scientiflc and artistic works,

Convinced that a system of copyright protection appropriate to all nations of the world and expressed in a universal convention, additional to, and without im-palring international systems already In force, wUl ensure respect for the rights of the individual and encourage the development of literature, the sdences and the arts.

Persuaded that such a universal copyright system wUl facUitate a wider dlssemination of works of the human mlnd and Increase International understanding.

Have resolved to revlse the Universal Copyright Convention as signed at Geneva on 6 September 1952 (hereinafter called "the 1952 Convention"), and consequently,

Have agreed as follows:

Article I

Each Contracting State undertakes to provide for the adequate and effective protection of the right of authors and other copyright

Convention universelle sur le droit d'auteur revisée a Paris le 24 juillet 1971

Les États contractants,

Animés du déslr d'assurer dans tous les pays la protection du droit d'auteur sur les oeuvres littéraires, sclentlf Iques et artistiques,

Convalncus qu'un régime de protection des drolts des auteurs approprié a toutes les nations et exprimé dans une convention universeUe, s'ajoutant aux systémes intemationaux déjå en vigueur, sans leur porter atteinte, est de nature å assurer le respect des droits de la personne humalne et å favoriser le développement des lettres, des sdences et des arts,

Persuadés qu'un tel régime universel de protection des droits des auteurs rendra plus faclle la diffu-slon des oeuvres de Fesprit et contribuera å une meil-leure compréhenslon Internationale,

Ont résolu de reviser la Convention universelle sur le droit d'auteur signée å Geneve le 6 september 1952 (cl-aprés dénommée «la Convention de 1952 ») et, en conséquence,

Sont convenus de ce qui suit:

Article I

Chaque État contractant s'engage ä prendre toutes dispositions nécessaires pour assurer une protection suffisante et efficace des drolts

(Översättning)

Världskonvention om upphovsrätt reviderad i Paris den 24 juli 1971

De fördragsslutande staterna,

besjälade av en önskan att i alla länder trygga skyddet för upphovsrätten till litterära, vetenskapliga och konstnärliga verk,

förvissade om att en ordning, som bereder ett för alla länder lämpligt skydd för upphovsrätten och som uttryckes i en världskon-ventlon vUken ansluter sig tUl Internationella I kraft varande system utan att göra Intrång I dessa, kommer att trygga den enskildes personliga rättigheter och att främja utvecklingen av litteraturen, vetenskapen och konsten,

övertygade om att ett så
dant världsomfattande
skydd för upphovsrätten
kan underlätta spridandet
av den mänskliga andens
skapelser och bidraga till
ökad internationell förståel
se,

har beslutat att revidera Världskonventionen om upphovsrätt, undertecknad i Geneve den 6 september 1952 (härefter benämnd "1952 års konvention" och därför

Överenskommit som följer:

Artikel I

Fördragsslutande stat förbinder sig att vidtaga alla erforderliga åtgärder för att bereda ett tillräckligt och verksamt skydd för upp-

Article II

1. Published works of nationals of any Contracting State and works first pubUshed In that State shall enjoy in each other Contracting State the same protection as that other State ac-cords to works of its nationals first pubUshed in its own territory, as well as the protection specially granted by this Convention.

2. Unpublished works of
nationals of each Contract
ing State shall enjoy in each
other Contracting State the
same protection as that other
State accords to unpublished
works of its own nationals,
as well as the protection
specially granted by this
Convention.

3. For the purpose of
this Convention any Con
tracting State may, by do
mestic législation, asslmi-
late to Its own natlonals any
person domlciled in that
State.

Article III

1. Any Contracting State which, under its domestic law, requlres as a condition of copyright, compUance with formalitles such as de-

Article II

1. Les oeuvres publiées des ressortissants de tout État contractant ainsi que les oeuvres pubUées pour la premiére fois sur le territoire d'un tel État jouissent, dans tout autre État contractant, de la protection que cet autre État accorde aux oeuvres de ses resortlssants publiées pour la premiére fois sur sin propre territoire, ainsi que de la protection spécialement accordée par la présente Convention.

2. Les cevres non publiées des ressortissants de tout État contractant jouissent, dans tout autre État contractant, de la protection que cet autre État accorde aux oeuvres non publiées de ses ressortissants, ainsi que de la protection spécialement accordée par la présente Convention.

3. Pour Fapplication de la présente Convention, tout État contractant peut, par des dispositions de sa législation Inteme, assimiler å ses ressortissants toute personne domiclliée sur le territoire de cet État.

Article III

1. Tout État contractant qui, d'aprés sa législation interne, exlge, å titre de condition de la protection des drolts des auteurs, Faccom-

Artikel II

1. Verk som publicerats av medborgare i fördragsslutande stat samt verk som först publicerats inom sådan stats område skall i varje annan fördragsslutande stat åtnjuta säväl det skydd, som denna stat tillerkänner verk av dess egna medborgare, publicerade för första gången inom dess eget område, som även det skydd som särskUt tillkommer dem i kraft av denna konvention.

2. Icke publicerade verk av medborgare i fördragsslutande stat skall i varje annan fördragsslutande stat åtnjuta såväl det skydd, som denna stat tillerkänner sina medborgares icke publicerade verk, som även det skydd som särskilt tillkommer dem i kraft av denna konvention.

3. Fördragsslutande stat fär genom sin lagstiftning, med avseende på tiUämpningen av denna konventlon, med sina medborgare likställa envar som har hemvist inom staten.

Artikd III

1. Fördragsslutande stat, vars nationella lagstiftning som villkor för skydd av upphovsrätten kräver uppfyllandet av formaliteter så-

poslt, registration, notice, notarial certificates, payment of fees or manufacture or publication in that Contracting State, shaU regard these requirements as satisfied with respect to all works protected in accordance with this Convention and first published outside its territory and the author of which is not one of its nationals, if from the time of the first publication aU the copies of the work published with the authority of the author or other copyright proprietor bear the symbol © accompainied by the name of the copyright proprietor and the year of first publication placed in such manner and locatlon as to give reasonable notice of clalm of copyright.

2. The provisions of paragraph 1 shall not preclude any Contracting State from requlrlng formalitles or other conditions for the acqulsltlon and enjoyment of copyright in respect of works first published in its territory or works of its nationals wherever pubUshed.

3. The provisions of paragraph 1 shall not preclude any Contracting State from providing that a person seeking judicial relief must, in bringing the action, comply with procedural reguire-ments, such as that the complainant must appear through domestic counsel or

pllssement de formalités telles que dépöt, enregistrement, mention, certificats notaries, paiement de taxes;, fabrication ou pubUcation sur le territoire national, doit considérer ces exigences comme satlsfaltes pour toute oeuvre protégée aux termes de la présente Convention, publiée pour la premier; fois hors du territoire de cet État et dont Fauteur n'est pas un de ses ressortissants si, des la premléri; publication de cette ceuvre, tous les exemplaires de Foeuvre publiée avec Fautorisation de Fauteur ou de tout autre titulaire de ses drolts portent le symbole ® accompagne du nom du titulaire du droit d'auteur et de Flndication de Fannée de premiére publication; le symbole, le nom et Fannée doivent étre apposés d'une maniére et a une place mon-trant de fagon que le droit d'auteur est réserve,

2, Les dispositions de Falinéa 1 n'interdisent pas å un État contractant de sou-mettre a certaines formalités ou å d'autres conditions, en vue d'assurer Fac-quisition et la jouissance du droit d'auteur, les oeuvres pubUées pour la premiére fois sur son territoire, ou celles de ses ressortissants, quel soit le lieu de la publication de ces ceuvres,

3, Les dispositions de FaUnéa 1 n'lnterdlsent pas ii un État contractant d'exige.ic d'une personne estant en justice qu'elle satisfasse, au)c fins du procés, aux régleii de procédure telles qui; Fassistance du demandeuc par un avocat exergant dans cet État ou le dépot par le

som deponering, registrering, uttryckligt förbehåll, notarialintyg, erläggande av avgift, framstäUning eUer publicering Inom statens eget område, skall anse dessa krav uppfyllda i fräga om varje av denna konventlon skyddat verk, vilket först publicerats utanför statens omräde och vars upphovsman Icke tillhör denna stat, såvida alla exemplar av verket, som publiceras med tillstånd av upphovsmannen eller hans rättsinnehavare, från och med den första publiceringen är försedda med märket ® åtföljt av rättsinnehavarens namn och årtalet för den första publiceringen, anbragt på sådant sätt och på sådan plats att det klart utvisar att upphovsrätten är förbehållen.

2, Bestämmelserna i förs
ta stycket utgör icke hin
der för fördragsslutande stat
att för förvärv och utövning
av upphovsrätt kräva vissa
formaUteter eller andra vUl
kor 1 fråga om verk, som
först publicerats inom dess
eget område, eller i fråga
om verk av dess egna med
borgare, var de än pubU
cerats.

3. Bestämmelserna i förs
ta stycket utgör icke hinder
för fördragsslutande stat att
föreskriva, att den som för
talan Inför domstol skall
Iakttaga regler om förfaran
det, såsom att käranden an
litar en inhemsk advokat
eller att han deponerar ett
exemplar av verket hos

that the complainant must deposit with the cxjurt or an administrative office, or both, a copy of the work involved In the Utlgatlon; provided that f ailure to comply with such requirements shall not affect the validity of the copyright, nor shaU any such requirement be un-posed upon a national of another Contractmg State If such requirement Is not imposed on nationals of the State In which protection is claimed.

4. In each Contracting
State there shall be legal
means of protectlng with
out formalitles the unpub
lished works of nationals
of other Contracting States,

5, If a Contracting State
grants protection for more
than one term of copyright
and the first term Is for
a period longer than one
of the minimum periods
prescribed in Article IV,
such State shall not be re
quired to comply with the
provisions of paragraph 1 of
this Article In respect of
the second or any subse
quent term of copyright.

demandeur d'un exemplaire de Foeuvre auprés du tribunal ou d'un bureau adminis-tratif ou des deux ä la fois, Toutefois, le fait de ne pas satisfaire a ces exigences n'affecte pas la validité du droit d'auteur, Aucune de ces exigences ne peut étre imposée å un ressortissant d'un autre État contractant si eUe ne Fest pas aux ressortissants de FÉtat dans lequel la protection est demandée,

4, Dans chaque État contractant doivent étre assurés des moyens juridiques pour protéger sans formalités les ceuvres non publiées des ressortissants des autres États contractants,

5, Si un État contractant accorde plus d'une seule période de protection et si la premiére est d'une durée supérieure å Fun des minimums de temps prévus å Farticle IV de la présente Convention, cet État a la faculté de ne pas appliquer Falinéa 1 du present article en ce qui concerne la deuxiéme période de protection ainsi que pour les périodes suivantes.

domstolen eller hos en förvaltningsmyndighet eller hos båda. Underlåtenhet att Iakttaga sädan föreskrift skall dock Icke Inverka på upphovsrättens giltighet. Ej heller får sädan föreskrift åläggas medborgare i annan fördragsslutande stat, om icke den stat där skydd påkaUas ålägger sina egna medborgare detsamma.

4. Fördragsslutande stat
är plUttig att bereda rättsligt
skydd utan formaliteter för
icke publicerade verk av
medborgare frän andra för
dragsslutande stater,

5, Om fördragsslutande
stat bereder skydd under
mer än en perlod och den
första perloden är längre än
nägon av de minimitider för
skyddet, som föreskrives i
artikel IV, är denna stat
icke förpliktad att tillämpa
vad som sägs under 1 så
vitt angår den andra och
följande perioder.

Article IV

1, The duration of protection of a work shall be governed, in accordance with the provisions of Article II and this Artide, by the law of the Contracting State in which protection is claimed.

2, (a) The term of protection for works protected under this Convention shall not be less than the llfe of the author and twenty-flve years after his death.

Article IV

1. La durée de la protec
tion de Foeuvre est réglée
par la lol de FÉtat contrac
tant oii la protection est de
mandée conformément aux
dispositions de Farticle II
et aux dispositions ci-des-
sous,

2, (a) La durée de pro
tection pour les oeuvres pro
tégées par la présente Con
vention ne sera pas infé
rieure ä une période com-
prenant la vie de Fauteur

Artikd IV

1, Skyddstiden bestämmes av lagstiftningen i den fördragsslutande stat, där skydd påkallas, dock med iakttagande av vad som föreskrives i denna artikel och i artikel II,

2, (a) Skyddstiden för verk som skyddas av denna konventlon får Icke bestämmas kortare än en tidrymd, omfattande upphovsmannens livstid och tjugofem år

However, any Contracting State which, on the effective date of this Convention in that State, has lim-jted this term for certain classes of works to a perlod computed from the first publication of the work, shall be entitied to maintain these exceptions and to extend them to other classes of works. For all these classes the term of protection shall not be less than twenty-five years from the date of from its registration prior to publication, as the case may be, first publication.

(b) Any Contracting State
which, upon the effective
date of this Convention in
that State, does not com-
pute the term of protection
upon the basis of the llfe
of the author, shall be en
titied to compute the term
of protection from the date
of the first publication of
the work or from its regis
tration prior to publication,
as the case may be, provid
ed the term of protec
tion shall not be less than
twenty-five years from the
date of first publication or

(c) If the législation of
a Contracting State grants
tv.'o or more successlve
terms of protection, the du
ration of the first term shall
not be less than one of the
minimum periods specified
in sub-paragraphs (a) and
(b).

3. The provisions of paragraph 2 shall not apply to photographic works or to

et vingt-clnq années apres sa mört. Toutefois, FÉtat contractant qui, å la date de Fentrée en vigueur de la présente Convention sur son territoire, aura restreint ce délai, pour certaines categories d'oevres, a une période calculée å partir de la premiére publication de Foeuvre, aura la faculté de maintenir ces dérogations ou de les étendre å d'autres categories. Pour toutes ces categories, la durée de protection ne sera pas inférieure å vingt-cinq années ä compter de la date de la premiére publication.

(b) Tout État contractant
qui, ä la date de Fentrée en
vigueur de la présente Con
vention sur son territoire,
ne calcule pas la durée de
protection sur la base de la
vie de Fauteur, aura la
faculté de calculer cette du
rée de protection a comp
ter de la premiére publica
tion de Foeuvre ou, le cas
échéant, de Fenregistrement
de cette oeuvre préalable ä
sa publication ; la durée de
la protection ne sera pas
inférieure ä vingt-cinq an
nées å compter de la date
de la premiére publication
ou, le cas échéant, de Fen
registrement de Foeuvre
préalable å la publication.

(c) Si la législation de
FÉtat contractant prévoit
deux ou plusieurs périodes
consécutives de protection,
la durée de la primére pé
riode ne sera pas inférieure
ä la durée de Fune des pé
riodes minima déterminée
aux lettres (a) et (b) ci-des
sus.

3. Les dispositions de Falinéa 2 ne s'appliquent pas aux oeuvres photogra-

efter hans död. Fördragsslutande stat som, när denna konventlon träder i kraft inom dess omräde, för vissa kategorier av verk har bestämt skyddstiden till viss tidrymd räknat från den första publiceringen, får behålla reglerna härom samt utsträcka dem till andra kategorier av verk. För alla nu avsedda kategorier får skyddstiden likväl icke understiga tjugofem år från den första publiceringen.

(b) Fördragsslutande stat som, när denna konvention träder i kraft Inom dess område, icke bestämmer skyddstiden på grundval av upphovsmannens livstid, får räkna skyddstiden från verkets första publicering eller, I förekommande fall, från dess registrering före den första publiceringen; skyddstiden får likväl icke understiga tjugofem år från den första publiceringen eller från registreringen.

(c) Om fördragsslutande stat bereder skydd under två eller flera på varandra följande perioder, får den första av dem icke bestämmas kortare än någon av de under (a) och (b) faststäUda minimitiderna.

3. Bestämmelserna under 2. äger icke tUlämpning på fotografiska verk eller verk

works of applied art; provided, however, that the term of protection in those Contracting States which protect photographic works, or works of applied art in so far as they are protected as artistic works, shall not be less than ten years for each of said classes of works.

4. (a) No Contracting State shall be obliged to grant protection to a work for a period longer than that fixed for the class of works to which the work in question belongs. In the case of unpublished works by the law of the Contracting State of which the author is a national, and In the case of published works by the law of the Contracting State in which the work has been first published.

(b) For the purposes of the application of sub-paragraph (a), if the law of any Contracting State grants two or more successive terms of protection, the period of protection of that State shall be considered to be the aggregate of those terms. However, if a specified work is not protected by such State during the second or any subsequent term for any reason, the other Contracting States shall not be obliged to protect it during the second or any subsequent term.

5. For the purposes of the application of paragraph 4, the work of a national of a Contracting State, first published in a non-Contract-ing State, shall be treated as though first published in

phiques, ni aux oeuvres des arts appliqués. Toutefois, dans les États contractants qui protégent les oeuvres photographiques et, en tant qu'oeuvres artistiques, les oeuvres des arts appliqués, la durée de la protection ne sera pas, pour ces oeuvres, inférieure a dix ans.

4. (a) Aucun État con
tractant ne sera tenu d'as-
surer la protection d'une
oeuvre pendant une durée
plus longue que celle fixée,
pour la catégorie dont elle
reléve, s'U s'aglt d'une ceuvre
non publiée, par la lol de
FÉtat contractant dont Fau
teur est ressortisant et, s'il
s'agit d'une ceuvre publiée,
par la lol de FÉtat con-
tratctant oii cette ceuvre a
été publiée pour la premiére
fois.

(b) Aux flns de Fapplication de la lettre (a), si la législation d'un État contractant prévoit deux ou plusieurs périodes consécutives de protection, la durée de la protection accordée par cet État est considérée comme étant la somme de ces périodes. Toutefois, si pour une raison quelconque une oeuvre déterminée n'est pas protégée par ledit État pendant la seconde période ou Fune des périodes suivantes, les autres États contractants ne sont pas tenus de protéger cette oeuvre pendant cette seconde période ou les périodes suivantes.

5. Aux fins de FappUca
tion de Falinéa 4, Foeuvre
d'un ressortissant d'un État
contractant publiée pour la
premiére fois dans un État
non contractant sera con
sidérée comme ayant été

av bmkskonst. I de fördragsslutande stater, som skyddar fotografiska verk eller som skyddar alster av brukskonst i den mån de utgör konstverk, får likväl skyddstiden för sådana verk icke understiga tio år.

4. (a) Fördragsslutande stat är icke skyldig att skydda ett verk under längre tid än den som, för den kategori till vilken verket hör, blivit bestämd, i fråga om ett Icke publicerat verk av lagen i den fördragsslutande stat, där upphovsmannen är medborgare, och 1 fråga om ett publicerat verk av lagen I den fördragsslutande stat där verket publicerats för första gången.

(b) Om fördragsslutande stat bereder skydd under två eller flera pä varandra följande perioder, skall vid tilllämpning av bestämmelserna under (a) skyddstiden i staten anses vara lika med summan av perioderna. Om i vissa fall ett verk av något skäl Icke skyddas I staten under en andra eller någon följande perlod, är dock övriga fördragsslutande stater icke pliktiga att skydda verket under den andra eller de följande perioderna.

5. Vid tillämpning av bestämmelserna under 4. skall verk av medborgare i fördragsslutande stat, som för första gången publicerats i en icke fördragsslutande stat, behandlas som om det

the Contracting State of which the author is a national.

6, For the purposes of the application of paragraph 4, in case of simultaneous publication in two or more Contracting States, the work shall be treated as though first pubUshed In the State which affords the shortest term; any work published In two or more Contracting States within thirty days of its first publication shall be considered as having been published simultaneously in said Contracting States,

publiée pour la premléie fois dans FÉtat contractant dont Fauteur est ressorti;»-sant,

6, Aux fins de Fapplication de Falinéa 4 susmen-tionné, en cas de publication simultanée dans deux ou plusieurs États contractants, Foeuvre sera considérée comme ayant été publiée pour la premiére fois dans FÉtat qui accorde la protection la moins longue. Est considérée comme pubUée simultanément dans plusieurs pays toute oeuvre qui a para dans deux ou plusieurs pays dans les trente jours de sa premiére pubUcation,

först publicerats i den fördragsslutande stat där upphovsmannen är medborgare,

6, Vid tillämpning av bestämmelserna under 4, skall verket, om det publicerats samtidigt i två eller flera fördragsslutande stater, behandlas som om det först publicerats i den stat där skyddstiden är kortast. Verk, som publicerats I två eller flera länder Inom trettio dagar från den första publiceringen, anses som om det publicerats samtidigt i dessa länder.

Artide IVbis

1. The rights referred to in Article I shall include the basic rights ensuring the author's economic interests, induding the exdusive right to authorize reproduction by any means, public performance and broadcasting. The provisions of this Artide shall extend to works protected under this Convention either in their original form or In any form recognlzably derived from the original.

2, However, any Contracting State may, by its domestic législation, make exceptions that do not conflict with the spirit and provisions of this Convention, to the rights mentioned in paragraph 1 of this Article. Any State whose législation so provides, shall nevertheless accord a reasonable de-

Article IVbis

1. Les drolts vises å
Farticle premier compren
nent les droits fondamentaux
qui assurent la protection
des intéréts patrimoniaux de
Fauteur, notamment le droit
exdusif d'autoriser la repro
duction par n'lmporte quel
moyen, la representation et
Fexécution publiques, et la
radiodiffusion. Les disposi
tions du present article
s'appliquent aux ceuvres
protégées par la présente
Convention, soit sous leur
forme originale, soit, de fa-
5on reconnaissable, sous une
forme dérlvée de Fceuvre
orginale.

2. Toutefois, chaque
État contractant peut, par
sa législation nationale, ap
porter des exceptions, non
contraires ä Fesprit et aux
dispositions de la présente
Convention, aux droits men
tionnés å FaUnéa 1 du pre
sent artide. Les États fai
sant éventuellement usage de
ladite faculté devront néan-

Artikel IVbis

1. De rättigheter som av
ses I artikel I, innefattar de
grundläggande rättigheter
som säkerställer upphovs
mannens ekonomiska intres
sen, inbegripet den uteslu
tande rätten att låta mång
faldiga verket med vilket
medel det vara må, att låta
offentiigt framföra verket
och att låta utsända det i
radio. Bestämmelserna i
denna artikel skall tillämpas
på verk som skyddas av
denna konventlon antingen
i deras urspmngliga form
eller i en form som på ett
igenkänneligt sätt härrör
från det urspmngliga verket.

2. Från de rättigheter
som nämnts under 1 fär lik
väl varje fördragsslutande
stat genom sin nationella
lagstiftning medgiva undan
tag som icke inkräktar på
andan och föreskrifterna i
denna konvention. Varje
stat vars lagstiftning gör
bruk av denna rättighet
skall likväl föranstalta om

Article V

1. The rights referred to
in Artide I shall include the
exdusive right of the author
to make, publish and author
ize the making and publica
tion of translations of
works protected under this
Convention.

2. However, any Contract
ing State may, by Its domes
tic législation, restrict the
right of translation of writ
ings, but only subject to the
foUowing provisions:

(a) If, after the expiration of a perlod of seven years from the date of the first publication of a writlng, a translation of such writlng has not been pubUshed In a language In general use In the Contracting State, by the owner of the right of translation or with his authorization, any national of such Contracting State may obtain a non-exduslve Ucence from the competent authority thereof to translate the work into that language and publish the work so translated.

(b) Such national shall In accordance with the procédure of the State concerned, establish either that he has requested, and been denied, authorization by the proprietor of the right to make and publish the translation, or that, after due dUigence on his part, he was unable to find the owner of the right. A Ucence

Article V

1. Les drolts vises å Farticle premier comprennent le droit exdusif de faire, de pubUer et d'autorl-ser å faire et å publier la traduction des ceuvres protégées aux termes de la présente Convention.

2. Toutefois, chaque État contractant peut, par sa législation nationale, restreindre, pour les écrits, le droit de traduction, mals en se conformant aux dispositions suivantes :

(a) Lorsque, å Fexpira
tion d'un délai de sept an
nées å dater de la pre
miére publication d'un écrit,
la traduction de cet écrit
n'a pas été pubUée dans une
langue d'usage general dans
FÉtat contractant, par le ti
tulaire du droit de traduc
tion ou avec son autorisa
tion, tout ressortissant de
cet État contractant pourra
obtenir de Fautorité com
pétente de cet État une li
cence non exdusive pour
traduure Foeuvre dans cette
langue et pubUer Foeuvre
alnsl tradulte.

(b) Cette licence ne pour
ra étre accordée que si le
requérant, conformément
aux dispositions en vigueur
dans FÉtat ou est Introdulte
la demande, justifie avoir
demande au titulaire du
droit de traduction Fauto
risation de traduire et de
publier la traduction et,
apres dues dillgences de sa
part n'a pu atteindre le

Artikd V

1. De rättigheter som av
ses i artikel I innefattar ute
slutande rätt att översätta
och publicera översättningar
av de verk, som skyddas ge
nom denna konvention,
ävensom att låta andra över
sätta och publicera översätt
ningar av sådana verk.

2. Likväl får fördrags
slutande stat genom sin na
tionella lagstlftnuig inskrän
ka översättningsrätten till
skrifter, dock under iaktta
gande av följande bestäm
melser:

(a) Om en skrift ännu vid utgången av sjunde året efter dess första publicering icke av den som innehar översättningsrätten eller med hans tillstånd publicerats i översättning på ett språk i allmänt brak i viss fördragsslutande stat, kan varje medborgare i staten av behörig myndighet därstädes erhåUa en licens, utan ensamrätt, att översätta verket tUl detta språk och att pubUcera översättningen.

(b) Licens kan meddelas endast om sökanden i enlighet med gällande bestämmelser i den stat där licens begäres visar att han begärt men vägrats tUlstånd av innehavaren av översättningsrätten att göra och publicera översättningen eller ej har kunnat anträffa honom trots att han gjort vad som skäligen kunnat fordras av

may also be granted on the same conditions if all previous editlons of a translation in a language In general use In the Contracting State are out of prlnt.

(c) If the owner of the
right of translation cannot
be found, then the appUcant
for a Ucence shall send cop
ies of his application to the
publisher whose name ap
pears on the work and, If
the nationallty of the owner
of the right of translation
Is known, to the diplomatlc
or consular representative
of the State of which such
owner is a national, or to
the organization which may
have been designated by the
govemment of that State,
The licence shall not be
granted before the expira
tion of a period of two
months from the date of
the dispatch of the copies
of the application,

(d) Due provision shall
be made by domestic légis
lation to ensure to the own
er of the right of translation
a compensatlon which is
just and conforms to inter
national standards, to ensure
payment and transmlttal of
such compensatlon, and to
ensure a correct translation
of the work,

(e) The original title and
the name of the author of
the work shall be printed on
all copies of the published
translation. The licence shall
be välld only for publica
tion of the translation in the
territory of the Contracting
State where it has been ap
plied for. Copies so publish-

titulaire du droit d'auteur ou obtenir son autorisation, Aux mémes conditions, la Ucence pourra également étre accordée si, pour une traduction déjå publiée dans une langue d'usage general dans FÉtat contractant, les editions sont epuisées,

(c) Si le titulaire du droit
de traduction n'a pu étre
atteint par le requérant, ce
lui-ci doit adresser des co
pies de sa demande a Fédi
teur dont le nom figure sur
Fojuvre et au representant
diplomatique ou consulalre
de FÉtat dont le titulaire
du droit de traduction est
ressortissant, lorsque la na
tional ité du titulaire du droit
de traduction est connue, ou
å 1'organisme qui peut avoir
été désigné par le gouverne
ment de cet État. La licence
ne pourra étre accordée
avant Fexpiration d'un délai
de deux mois å dater de
Fenvol des copies de la de
mande.

(d) La législation natio
nale adoptera les mesures
appropriées pour assurer au
titulaire du droit de traduc
tion une remuneration equi
table et conforme aux usa
ges intemationaux, ainsi que
le paiement et le transfert
de cette remuneration, et
pour garantir une traduction
correcte de Foeuvre.

(e) Le titre et le nom de
Fauteur de Foeuvre originale
doivent étre également Im-
primés sur tous les exem
plaires de la traduction pu
bliée. La Ucence ne sera
valable que pour Fédition
å Fintérieur du territorie de
FÉtat contractant oii cette
licence est demandée. L'im-

honom i detta hänseende. På samma villkor kan licens meddelas om alla tidigare upplagor, som redan publicerats på ett språk i allmänt brak i den fördragsslutande staten, är utgångna.

(c) Om sökanden ej har kunnat anträffa innehavaren av översättningsrätten, skall han sända kopior av sin ansökan till den förläggare, vars namn angivits på verket, och, där nationaliteten hos Innehavaren av översättningsrätten är känd, till diplomatisk eller konsulär representant för den stat där denne är medborgare eller till särskUt organ som denna stats regering kan ha utsett. Licens får ej meddelas före utgången av en frist om tvä månader från det att kopior av ansökan avsänts.

(d) Den nationella lag
stiftningen skall vidtaga
lämpliga åtgärder för att till
försäkra innehavaren av
översättningsrätten en skä
lig ersättning motsvarande
vad som är internationellt
bmkligt och att säkerställa
utbetalningen och överfö
randet av denna ersättning
samt att garantera en kor
rekt översättning av verket.

(e) Originalverkets titel
och namnet på dess upp
hovsman skall tryckas på
alla exemplar av den publi
cerade översättningen. Li
censen gäller endast för ut
givning inom området för
den fördragsslutande stat,
där licensen begärts. Sålun
da utgivna exemplar får in-

ed may be imported and sold In another Contracting State If a language In general use in such other State is the same language as that into which the work has been so translated, and if the domestic law in such other State makes provision for such licences and does not prohibit such importa-tlon and sale, Where the foregoing conditions do not exist, the importation and sale of such copies in a Contracting State shall be governed by its domestic law and its agreements, The licence shall not de transfer-red by the Ucensee,

(f) The Ucence shall not be granted when the author has withdrawn from circulation all copies of the work.

portation et la vente des exemplaires dans un autre État contractant sont possi-bles si cet État a une langue d'usage general Identlque å celle dans laquelle Fceuvre a été tradulte, si sa lol nationale admet la Ucence et si aucune des dispositions en vigueur dans cet État ne s'oppose a Flmportatlon et å la vente; Flmportatlon et la vente sur le territoire de tout État contractant, dans lequel les conditions précédentes ne peuvent jouer, sont réservées ä la législation de cet État et aux accords conclus par lui. La Ucence ne pourra étre cédée par son bénéficiaire, (f) La licence ne peut étre accordée lorsque Fauteur a retlré de la circulation les exemplaires de Fceuvre,

föras och säljas i annan fördragsslutande stat, om denna stat i allmänt bmk har samma språk som det, på vilket verket översatts samt att dess lagstiftning Innehåller bestämmelser om sådana licenser och icke förbjuder införseln och försäljningen, I fördragsslutande stat, där dessa fömtsättningar icke är uppfyllda, får Införsel och försäljning ske endast i enlighet med statens lagstiftning och av staten ingångna internationella överenskommelser. Licens fär icke överlåtas av den för vilken den meddelats.

(f) Licens får ej meddelas när upphovsmannen har dragit tillbaka exemplaren av verket från den allmänna handeln.

Article Vbis

1, Any Contracting State
regarded as a developing
country In conformity with
the establlshed practice of
the General Assembly of the
United Nations may, by a
notification deposited with
the Director-General of the
United Nations Educational,
Scientiflc and Cultural Or
ganization (hereinafter cal
led "the Director-General")
at the time of its ratifica
tion, acceptance or acces
sion or thereafter, avail It
self of any or aU of the
exceptions provided for in
Artides Wter and Vquater.

2. Any such notification
shall be effective for ten
years from the date of com
ing into force of this Con
vention, or for such part of
that ten-year period as re-

Artlcle Vbis

1. Tout État contractant considére comme un pays en voie de développement, conformément å la pratique établie de FAssemblée générale des Nations Unies, peut, par une notification déposée auprés du Directeur general de FOrganisation des Nations Unies pour Féducatlon, la science et la culture (cl-aprés dénommé "le Directeur general") au moment de sa ratification, de son acceptation ou de son adhésion, ou ultérieurement, se prévaloir de tout ou partie des exceptions prévues aux artides Wter et Vquater. 2. Toute notification déposée conformément aux dispositions de Falinéa 1 restera en vigueur pendant une période de dix ans å compter de la date de Fen-

Artikel Vbis

1. Varje fördragsslutande stat, som enligt Förenta nationemas generalförsamlings praxis betraktas som utvecklingsland, kan genom meddelande, som skall deponeras hos generaldirektören för Förenta nationemas Organisation för uppfostran, vetenskap och kultur (UNESCO) (härefter benämnd "generaldirektören") vid ratificeringen, tUlträdet eller anslutningen eller senare, helt eller delvis begagna sig av de undantag som anges i artiklarna Vter och Vquater.

2. Varje meddelande som deponerats enligt 1, gäller under en perlod av tio är räknat från den dag dä denna konventlon träder i kraft eller för hela återstoden av

mains at the date of deposit of the notification, and may be renewed In whole or In part for further periods of ten years each if, not more than fifteen or less than three months before the expiration of the relevant ten-year period, the Contracting State deposits a further notification with the Director-General. Initial nötifications may also be made during these further perlods of ten years in accordance with the provisions of this Article.

3, Notwithstanding the
provisions of paragraph 2,
a Contracting State that has
ceased to be regarded as a
developing country as re
ferred to in paragraph 1
shall no longer be entitied
to renew its notification
made under the provisions
of paragraph 1 or 2, and
whether or not It formally
wlthdraws the notification
such State shall be preclud-

• ed from availing itself of the exceptions provided for In Artides Vter and Vquater at the end of the current ten-year period, or at the end of three years after it has ceased to be regarded as a developing country, whichever perlod expires låter,

4, Any copies of a work
already made under the ex
ceptions provided for in Ar
tides Vter and Vquater may
continue to be distributed
after the expiration of the

trée en vigueur de la présente Convention, ou pour toute partie de cette période décennale restant ä courlr å la date du dépot de la notification, et pourra étre renouvelée en totallté ou en partie pour d'autres périodes des dix ans si, dans un délai se situant entré le quinziéme et le troisiéme mois avant Fexpiration de la période décennale en cours, FÉtat contractant déposé une nouvelle notification auprés du Directeur general. Des nötifications peuvent également étre dé-posées pour la premiére fois au cours de ces nouvelles périodes décennales conformément aux dispositions du present artide,

3, Nonobstant les dispositions de Falinéa 2, un État contractant qui a cessé d'étre considére comme un pays en voie de développement répondant a la definition de Falinéa 1 n'est plus habllité å renouveler la notification qu'il a déposée aux termes des alinéas 1 ou 2 et, qu'il annule officieUe-ment ou non cette notification, cet État perdra la posslbllité de se prévaloir des exceptions prévues dans les artides Vter et Vquater soit å Fexpiration de la période décennale en cours, soit trois ans apres qu'il aura cessé d'étre considére comme un pays en voie de développement, le délai qui expire le plus tärd devant étre appUqué,

4, Les exemplaires d'une oeuvre, déjå produits en vertu des exceptions prévues aux artides Vter et Vquater, pourront continuer d'étre mis en circulation apres

den tioårsperiod som återstår vid den dag då meddelandet deponeras, Fömyelse kan ske helt eller delvis för ytterligare tioårsperioder om den fördragsslutande staten deponerar ett nytt meddelande hos generaldirektören högst femton och lägst tre månader före utgången av den löpande tioårsperioden. Meddelanden kan likaledes första gängen deponeras under loppet av dessa nya tioårsperioder I enlighet med föreskrifterna i denna artikd.

3, Utan hinder av bestämmelsema under 2, är en fördragsslutande stat, som har upphört att betraktas som utvecklingsland enUgt 1,, ej behörig att förnya meddelande som deponerats enligt 1. eller 2,, och staten förlorar, vare sig den officiellt återkallar detta meddelande eller Icke, möjligheten att begagna sig av de undantag som anges i artiklarna Vter och Vquater antingen vid utgången av den löpande tioårsperioden eller tre år efter det att staten har upphört att betraktas som utvecklingsland, varvid den frist som utlöper senast skall tiUämpas,

4, Exemplar av ett verk, vUka framställts med stöd av de undantag som anges i artiklarna Vter och Vquater, får alltjämt spridas efter utgången av den perlod, för

perlod for which nötifications under this Article were effective until their stock Is exhausted,

5, Any Contracting State that has deposited a notification in accordance with Article XIII with respect to the application of this Convention to a particular country or territory, the situation of which can be regarded as analogous to that of the States referred to in paragraph 1 of this Article, may also deposit nötifications and renew them in accordance with the provisions of this Article with respect to any such country or territory, During the effective period of such nötifications, the provisions of Artides Vter and Vquater may be applied with respect to such country or territory, The sending of copies from the country or territory to the Contracting State shall be considered as export within the meaning of Artides Vter and Vquater.

Fexpiration de la période pour laquelle des nötifications aux termes du present artide ont pris effet, et ce jusqu'å leur épuisement,

5. Tout État contractant, qui a déposé une notification conformément a Farticle XIII concernant Fapplication de la présente Convention a un pays ou territoire particulier dont la situation peut étre considére comme analogue a celle des États vlsés å Falinéa 1 du present article, peut aussi, en ce qui concerne ce pays ou territoire, déposer des nötifications d'exceptlons et de renouveUements au titre du present article, Pendant la période oii ces nötifications sont en vigueur, les dispositions des artides Vter et Vquater peuvent s'appllquer audit pays ou territoire. Tout envol d'exemplalres en provenance dudit pays ou territoire ä FÉtat contractant sera considére comme une exportation au sens des artides Vter et Vquater.

vUken meddelanden enUgt denna artikel gäller, till dess de är utgångna.

5, Varje fördragsslutande stat, som har deponerat ett meddelande enligt artikel XIII rörande tillämpningen av denna konvention på ett land eller särskilt område vars situation kan betraktas som likartad med situationen i de stater som anges under 1. kan även med avseende på detta land eller område deponera meddelanden om undantag och förnyelser enligt denna artikel. Under den period då dessa meddelanden är i kraft får bestämmelsema i artiklarna Vter och Vquater till-lämpas på detta land eUer område. Varje försändelse av exemplar med ursprung från nämnda land eller område till den fördragsslutande staten skall anses som utförsel i den mening uttrycket har enligt artiklarna Vter och Vquater,

Article Vter

1, (a) Any Contracting State to which Article Vbis

(1) applies may substitute for the period of seven years provided for In Article V

(2) a period of three years or any longer perlod prescribed by its législation, However, in the case of a translation into a language not in general use in one or more developed countries that are party to this Convention or only the 1952 Convention, the perlod shall be one year instead of three.

Article Vter

1, (a) Tout État contractant auquel s'appUque FaUnéa 1 de Farticle Vbis peut remplacer la période de sept ans prévue ä Falinéa 2 de Farticle V par une période de trois ans ou toute période plus longue fixée par sa législation nationale. Cependant, dans le cas d'une traduction dans une langue qui n'est pas d'usage general dans un ou plusieurs pays développés, parties soit å la présente Convention, soit seulement ä la Convention de 1952,

Artikel Vter

1. (a) Varje fördragsslutande stat, på vilken artikel Vbis. 1 är tillämplig, får ersätta den period om sju år som anges under artikel V. 2. med en period om tre år eller en längre period som bestämmes av den nationella lagstiftningen. Beträffande översättning till ett språk, som ej är i allmänt bmk 1 ett eller flera utvecklade länder anslutna antingen till denna konventlon eller enbart tUl 1952 ärs konventlon, skall en perlod om ett år tillämpas i stället för

(b) A Contracting State to which Artide Vbis (1) applies may, with the unanimous agreement of the de-voleped countries party to this Convention or only the 1952 Convention and In which the same language Is in general use, substitute, in the case of translation into that language, for the perlod of three years provided for in sub-paragraph (a) another period as determined by such agreement but not shorter than one year, However, this sub-paragraph shall not apply where the language In question is English, French or Spanish, Notification of any such agreement shall be made to the Director-General,

(c) The licence may only be granted if the appUcant, in accordance with the procédure of the State concerned, establishes either that he has requested, and been denied, authorization by the owner of the right of translation, or that after due diU-gence on his part, he was unable to find the owner of the right, At the same time as he makes his request he shall inform either the Intemational Copyright Information Centre establlshed by the United Nations Educational, Scientiflc and Cultural Organization or any national or regional Information centre which may have been designated in a notification to that effect deposited with the Director-

une période d'un an sera substltuée a ladite période de trois ans,

(b) Tout État contractant auquel s'applique Falinéa 1 de Farticle Vbis peut, avec Faccord unanime des pays développés qui sont des États parties soit å la présente Convention, soit seulement å la Convention de 1952, et oii la méme langue est d'usage general, remplacer, en cas de traduction dans cette langue, la période de trois ans prévue ä la lettre (a) ci-dessus par une autre période fixée conformément audit accord, cette période ne pouvant toutefois étre Inférieure ä un an, Néanmoins, la présente disposition n'est pas applicable lorsque la langue dont U s'agit est Fanglais, Fespagnol ou le frangais. Notification d'un tel accord sera faite au Directeur general,

(c) La licence ne pourra étre accordée que si le requérant, conformément aux dispositions en vigueur dans FÉtat ou est Introdulte la demande, justifie soit qu'll a demande Fautorisation du titulaire du droit de traduction, soit qu'aprés dues dillgences de sa part il n'a pas pu atteindre le titulaire du droit ou obtenir son autorisation. En méme temps qu'il falt cette demande le requérant doit en informer soit le Centre International d'information sur le droit d'auteur créé par FOrganisation des Nations Unies pour Féducatlon, la science et la culture, soit tout centre national ou regional d'ir.i-formation indiqué comme tel dans une notification dé-

den nämnda perioden om tre år,

(b) Varje fördragsslutande stat på vilken artikel Vbis. 1. är tillämplig får, efter medgivande av aUa de utvecklade länder som är anslutna antingen tUl denna konventlon eller enbart till 1952 års konvention och där samma språk är i allmänt bmk, i fråga om översättning till detta språk ersätta den period om tre år som anges under (a) med en annan period, som fastställes I enUghet med nämnda medgivande men som icke får vara kortare än ett år. Denna bestämmelse är likväl ej tillämplig när ifrågavarande språk är engelska, franska eller spanska. Meddelande om sådan över-. enskommelse skall lämnas till generaldirektören.

(c) Licens kan meddelas endast om sökanden I enlighet med gällande bestämmelser I den stat där ansökan göres visar antingen att han har begärt men vägrats tillstånd av innehavaren av översättningsrätten eller att han ej har kunnat anträffa rättsinnehavaren trots att han gjort vad som skäligen har kunnat fordras av honom i detta hänseende. Samtidigt med att sökanden framställer denna begäran skaU han lämna meddelande därom antingen till den Internationella informationscentral för upphovsrätt som upprättats av UNESCO eller till varje nationell eller regional informationscentral som angivits som sådan i ett meddelande som för detta

General by the govemment of the State in which the publisher Is belleved to have his principal place of business,

(d) If the owner of the right of translation cannot be found, the appUcant for a Ucence shall send, by registered airmail, copies of his application to the publisher whose name appears on the work and to any national or regional information centre as mentioned in sub-paragraph (c), If no such centre is notified he shall also send a copy to the international copyright Information centre establlshed by the United Nations Educational, Sclentlfic and Cultural Organization,

2, (a) Licences obtalnable after three years shall not be granted under this Article untU a further period of six months has elapsed and licences obtalnable after one year until a further period of nine months has elapsed, The further period shall begin either from the date of the request for permission to translate mentioned in paragraph 1 (c) or, if the Identity or address of the owner of the right of translation is not known, from the date of dispatch of the copies of the application for a Ucence mentioned in paragraph 1 (d).

(b) Licences shall not be granted if a translation has

17 Riksdagen 1973.1 saml. Nr

posée å cet effet auprés du Directeur general par le gouvernement de FÉtat oii Féditeur est présumé exercer la majeure partie de ses activités professionnelles.

(d) Si le-titulaire du droit de traduction n'a pu étre atteint par le requérant celui-ci doit adresser, par la pöste aérienne, sous pil recommandé, des copies de sa demande a Féditeur dont le nom figure sur Fceuvre et a tout centre national ou regional d'mformation mentionné a la lettre (c), SI Fexistence d'un tel centre n'a pas été notlfiée, le requérant adressera également une cople au Centre Intemational d'informatlon sur le droit d'auteur créé par FOrganisation des Nations Unies pour Féducatlon, la science et la culture,

2, (a) La Ucence ne pourra étre accordée au titre du present article avant Fexpiration d'un délai sup-plémentaire de six mois, dans le cas ou elle peut étre obtenue ä Fexpiration d'un période de trois ans ; et de neuf mois, dans le cas ou elle peut étre obtenue a Fexpiration d'un période d'un an. Le délai supplé-mentaire commencera a courlr soit ä dater de la demande d'autorlsation de traduire mentlonnée ä la lettre (c) de Falinéa 1, soit, dans le cas oii Fidentité ou Fadresse du titulaire du droit de traduction n'est pas connue, å dater de Fenvol des copies de la demande mentionnées å la lettre (d) de Falinéa 1 en vue d'obtenir la licence,

(b) La licence ne sera pas accordée si une traduction

ändamål deponerats hos generaldirektören av regeringen I den stat, där förläggaren kan antagas utöva större delen av sin yrkesmässiga verksamhet,

(d) Om sökanden ej har kunnat anträffa innehavaren av översättningsrätten, skall han, med flygpost i rekommenderad försändelse, sända kopior av sin ansökan till den förläggare vars namn angivits på verket och till varje nationell eller regional informationscentral som namnes under (c). Har meddelande ej lämnats om sådan central, skall sökanden även sända en kopia till den Internationella Informationscentral för upphovsrätt som upprättats av UNESCO,

2, (a) Licens får ej meddelas enligt denna artikel före utgången av en ytterligare frist om sex månader i fall då licensen kan erhållas vid utgången av en period om tre år och om nio månader i fall då licensen kan erhållas vid utgången av en perlod om ett är. Tlll-läggsfristen börjar löpa antingen från dagen för den begäran om tUlstånd till översättning som namnes under 1. (c) eller, om Identiteten av eller adressen till innehavaren av översättningsrätten icke är känd, från dagen för avsändandet av de kopior av llcensansö-kan som namnes under 1, (d).

(b) Licens skall ej med delas om en översättning

been published by the owner of the right of translation or with his authorization during the said period of six or nine months.

3. Any licence under this Artide shall be granted only for the purpose of teaching, scholarshlp or research.

4. (a) Any licence granted under this Article shall not extend to the export of copies and shall be välld only for pubUcation In the territory of the Contracting State where it has been applied for.

(b) Any copy published in accordance with a Ucence granted under this Artide shaU bear a notice In the appropriate language stating that the copy is available for distribution only in the Contracting State granting the Ucence. If the writlng bears the notice specified in Article III (1) the copies shaU bear the same notice.

(c) The prohibition of export provided for in sub-paragraph (a) shall not apply where a governmental or other public entity of a State which has granted a Ucence under this Artide to translate a work into a language other than English, French or Spanish sends copies of a translation prepared under such Ucence to another country If:

(1) the recipients are indlvlduals who are nationals of the Contracting State granting the licence.

a été publiée par le titulaire du droit de traduction ou avec son autorisation pendant ledit délai de six ou de neuf mois.

3. Toute Ucence ä accor
der en vertu du present ar
tide ne pourra Fétre qu'å
Fusage scolaire, universitaire
ou de la recherche.

4. (a) La Ucence ;ne
s'étendra pas ä Fexportation
d'exemplalres et elle ne
sera valable que pour Fédi
tion ä Fintérieur du terri
toire de FÉtat contractant
oii cette Ucence a été de
mandée.

(b) Tout exemplaire pu
blle conformément a une
telle Ucence devra contenir
une mention dans la langue
appropriée précisant que
Fexemplalre n'est mis en
distribution que dans FÉtat
contractant qui a accorde
la Ucence ; si Fceuvre porte
la mention Indiquée å Fa
linéa 1 de Farticle III, les
exemplaires alnsl publiés
devront porter la méme
mention.

(c) L'lnterdiction d'expor-
ter prévue a la lettre (a) cl-
dessus ne s'appllque pas
lorsqu'un organisme gouver
nemental ou tout autre or
ganisme public d'un État qui
a accorde, conformément au
present article, une Ucence
en vue de traduire une
oeuvre dans une langue
autre que Fanglais, Fespa
gnol ou le frangais, envoie
des exemplaires d'une tra
duction faite en vertu de
cette Ucence å un autre pays,
sous réserve que :

(i) Les destlnataires soient des ressortissants de FÉtat contractant qui a délivré la Ucence, ou des

har publicerats av innehavaren av översättningsrätten eller med hans tillstånd under den nämnda fristen om sex eller nio månader,

3. Licens får meddelas enligt denna artikel endast för bmk vid skolor eller universitet eller i forskning.

4. (a) Licensen omfattar ej utförsel av exemplar och gäller endast för utgivning inom den fördragsslutande stats omräde där licensen har beaärts.

(b) Varje exemplar som publiceras enligt sådan licens skall Innehålla uppgift på lämpligt språk om att exemplaret får spridas endast I den fördragsslutande stat som har meddelat licensen. Om verket är försett med uppgift som anges i artikel III.l. skall de exemplar som sålunda publiceras innehålla samma uppgift.

(c) Förbudet mot utförsel enligt (a) skall ej tUlämpas om ett regeringsorgan eller annat allmänt organ I en stat, som enligt denna artikel har meddelat en licens att översätta ett verk till annat språk än engelska, franska eller spanska, sänder exemplar av en översättning, som har verkställts med stöd av licensen, till ett annat land under fömtsättning att

(i) mottagarna är enskilda personer, som är medborgare 1 den fördragsslutande stat som

or organizations grouping such indlvlduals;

(ii) the copies are to be used only for the purpose of teaching, scholarshlp or research;

(III) the sending of the copies and their subsequent distribution to recipients is without the object of commerdal purpose; and

(iv) the country to which the copies have been sent has agreed with the Contracting State to allow the receipt, distribution or both and the Director-General has been notified of such agreement by any one of the governments which have conduded It.

5. Due provision shall be
made at the national level
to ensure:

(a) that the Ucence provides for just compensatlon that is consistent with standards of royalties normally operating in the case of licences freely negotlated between persons In the two countries concerned; and

(b) payment and transmlttal of the compensatlon; however, should national currency regulations Inter-vene, the competent authority shall make all efforts, by the use of international machuiery, to ensure transmlttal In internationally convertible currency or its equivalent.

6. Any Ucence granted by
a Contracting State under
this Article shall terminate

organisations groupant de tels ressortissants ;

(ii) Les exemplaires ne soient utUlsés que pour Fusage scolaire, universitaire ou de la recherche ;

(Ul) L'envoi des exemplaires et leur distribution ultérieure aux destlnataires soient dépourvus de tout caractére lucratlf;

(iv) Qu'un accord, qui sera notifié au Directeur general par Fun quelconque des gouvernements qui Font conclu, inter-vienne entré le pays auquel les exemplaires sont envoyés et FÉtat contractant en vue de permettre la reception et la distribution ou Fune de ces deux operations.

5. Les dispositions appro
priées seront prises sur le
plan national pour que :

(a) La Ucence comporte une remuneration equitable et conforme å Féchelle des redevances normalement négoclées entré les intéressés dans les deux pays concemés ;

(b) La remuneration soit payée et transmise, S'll exlste une réglementation nationale en matiére de devises, Fautorité compétente ne ménagera aucun effort en recourant aux mécanismes intemationaux, pour assurer la transmission de la remuneration en monnaie inter-nationalement convertible ou en son equivalent,

6, Toute Ucence accordée
par un État contractant en
vertu du present article

har utfärdat licensen, eller organisationer omfattande sådana medborgare,

(ll) exemplaren användes endast för bmk vid skolor eller universitet eller i forskning,

(Ui) sändningen av exemplaren och den följande spridningen av dem till mottagarna ej sker i vinstsyfte,

(Iv) en överenskommelse, varom underrättelse lämnats tUl generaldirektören av någon av de regeringar som har Ingått den, föreligger mellan det land, till vilket exemplaren sändes, och den fördragsslutande staten om att medge mottagande eller spridning eller endera av dessa handlingar, 5, Lämpliga ätgärder skall

vidtagas på det nationella

planet för att

(a) licensen skall medge skälig ersättning motsvarande nivån för de royalties som normalt utgår enligt på frivillig väg ingångna licensavtal mellan personer I de två berörda länderna;

(b) ersättningen skall utbetalas och överföras. Finnes en nationell valutareglerlng, skall behörig myndighet göra allt för att genom anlitande av internationella organ säkerställa att ersättningen överföres i internationellt konvertibel valuta eller i dess motsvarighet.

6, Licens som meddelats av fördragsslutande stat med stöd av denna artikel

If a translation of the work In the same language with substantially the same content as the edition In respect of which the licence was granted is published in the said State by the owner of the right of translation or with his authorization, at a price reasonably related to that normaUy charged In the same State for comparable works. Any copies already made before the Ucence is terminated may continue to be dls,tributed until their stock is exhausted,

7, For works which are composed mainly of illustrations a Ucence to translate the text and to reproduce the Ulustratlons may be granted only If the conditions of Artide Vquater are also fulflUed,

8, (a) A Ucence to translate a work protected under this Convention, published In printed or analogous forms of reproduction, may also be granted to a broadcasting organization having Its headquarters In a Contracting State to which Article Vbis (1) applies, upon an appUcation made in that State by the said organization under the following conditions:

(i) the translation is made from a copy acquired in accordance with the laws of the Contracting State;

(ii) the translation is for use only In broadcasts intended exdusively

prendra fin si une traduction de Foeuvre dans la méme langue et ayant essentlellement le méme contenu que Fédition pour laquelle la licence a été accordée est publiée dans ledit État par le titulaire du droit de traduction ou avec son autorisation, å un prix comparable å celui qui est d'usage dans ce méme État pour des ceuvres analogues, Les exemplaires déjå produUs avant Fexpiration de la licence pourront continuer d'étre mis en circulation jusqu'ä leur épuisement,

7, Pour les oeuvres qui sont composées principale-ment d'illustrations, une licence pour la traduction du texte et pour la reproduction des illustrations ne peut étre octroyée que si les conditions de Farticle Vquater sont également rempUes.

8, (a) Une Ucence en vue de traduire une oeuvre protégée par la présente Convention, publiée sous forme Imprimée ou sous des formes analogues de reproduction, peut aussi étre accordée å un organisme de radiodiffusion ayant son siége sur le territoire d'un État contractant auquel s'appHque Falinéa l.de Farticle Vbis, a la suite d'une demande faite dans cet État par ledit organisme, et aux conditions suivantes :

(i) La traduction dolt étre faite å partir d'un exemplaire produit et acquis conformément aux lois de FÉtat contractant;

(U) La traduction doit étre utilisée seulement dans des emissions destl-

upphör om en översättning av verket till samma språk och med väsentligen samma Innehåll som den upplaga, för vilken licensen meddelats, publiceras i staten i fråga av innehavaren av översättningsrätten eller med hans tUlstånd till ett pris som är jämförligt med det som är normalt i samma stat för motsvarande verk. De exemplar som redan framställts före licensens upphörande får alltjämt spridas tiU dess de är utgångna.

7. För verk som består huvudsakligen av Illustrationer får licens att göra en översättning av texten och att mångfaldiga illustrationerna meddelas endast om även villkoren i artikel Vquater är uppfyllda.

8. (a) Licens att översätta ett verk som skyddas av denna konvention, vilket publicerats i tryckt form eller i andra likartade former av mångfaldigande, får även meddelas radioföretag med säte i en fördragsslutande stat, pä vUken bestämmelserna under 1. tUlämpas, efter ansökan som gjorts av företaget I nämnda stat och på följande viUkor:

(1) Översättningen göres från ett exemplar som framställts och förvärvats I enlighet med den fördragsslutande statens lagar,

(ii) översättningen skall användas endast i utsändningar avsedda uteslutan-

for teaching or for the dlssemination of the re-sults of speclalized tech-nlcal or scientiflc research to experts in a particular profession;

(iU) the translation is used exdusively for the purpose set out In condition (ll), through broadcasts lawfully made which are Intended for recipients on the territory of the Contracting State, induding broadcasts made through the medium of sound or visual recordings lawfully and exdusively made for the purpose of such broadcasts;

(iv) sound or visual recordings of the translation may be exhanged only between broadcasting organizations having their headquarters in the Contracting State granting the Ucence; and

(v) all uses made of the translation are without any commerdal purpose.

(b) Provided all of the criterla and conditions set out in sub-paragraph (a) are met, a Ucence may also be granted to a broadcasting organization to translate any text Incorporated in an audio-visual fixation which was itself prepared and pubUshed for the sole purpose of being used in connexion with systematic instmctlonal activities.

nées exdusivement ä Fenseignement ou a la dlffu-sion d'informatlons å caractére scientifique destinées aux experts d'une profession déterminée ;

(iii) La traduction doit étre utilisée, exdusivement aux flns énumérées au chiffre (U) ci-dessus, par radiodiffusion légale-ment faite ä Fintention des bénéficiaires sur le territoire de FÉtat contractant, y compris par le moyen d'enreglstrements sonores ou visuels réalisés Ucitement et exdusivement pour cette radiodiffusion ;

(iv) Les enregistrements sonores ou visuels de la traduction ne peuvent faire Fobjet d'échanges qu'entre des organismes de radiodiffusion ayant leur siége social sur le territoire de FÉtat contractant ayant accorde une telle licence;

(v) Toutes les utlllsa-tions faites de la traduction doivent étre dépour-vues de tout caractére lucratlf,

(b) Sous réserve que tous
les critéres et toutes les con
ditions énumérés å la lettre
(a) soient respectés, une li
cence peut également étre
accordée a un organisme de
radiodiffusion pour traduire
tout texte incorporé ou Inté-
gré ä des fixations audio-
vlsuelles faltes et publiées å
la seule fin d'étre utUisées
pour Fusage scolaire et uni
versitaire.

de för undervisning eller för spridning av teknisk eller vetenskaplig Information, som är avsedd för experter inom ett bestämt yrke,

(iu) översättningen skall användas endast för ändamål som anges under (Ii) i radioutsändning, som sker lagenligt och är avsedd för mottagare på den fördragsslutande statens område, inbegripet utsändningar med hjälp av ljud- eller bUdupptag-ningar som gjorts lovligen och uteslutande för denna radioutsändning.

(iv) ljud- eller bildupptagningar av översättningen får användas för byte endast mellan radioföretag med huvudkontor på den fördragsslutande stats område som har meddelat sädan licens.

(v) ingen användning av översättningen fär ske i vinstsyfte.

(b) Är alla de fömtsättningar och villkor som anges under (a) uppfyllda, kan ett radioföretag även erhålla licens att översätta text, vUken är innefattad eller Ingår i audiovisuella upptagningar som gjorts och publicerats endast för att brakas vid skolor och universitet.

shall apply to the grant and exercise of the licence.

9. Subject to the provisions of this Article, any Ucence granted under this Artide shall be governed by the provisions of Article V, and shall continue to be governed by the provisions of Article V and of this Article, even after the seven-year period provided for in Article V (2) has explred. However, after the said perlod has explred, the Ucensee shall be free to request that the said licence be replaced by a new Ucence governed exdusively by the provisions of Article V,

Article Vquater

1. Any Contracting State to which Article Vbis (1) applies may adopt the following provisions:

(a) If after the expiration of (i) the relevant period specified In sub-paragraph (c) commencing from the date of first publication of a particular edition of a literary, scientiflc or artistic work referred to in paragraph 3, or (il) any longer perlod determined by national législation of the State, copies of such editlon have not been distributed in that State to the general public or in connexion with systematic instractional activities at a price reasonably related to that normally charged In the State for comparable works, by the owner of the right of reproduction or with his authorization, any national of such State may obtain a non-exduslve Ucence from

applicables a Foctrol et å Fexercice d'une telle licence,

9. Sous réserve des dispositions du present article, toute Ucence accordée en vertu de celui-cl sera régle par les dispositions de Farticle V, et continuera d'étre régle par les dispositions de Farticle V et par celles du present artide, méme apres la période de sept ans visée å Falinéa 2 de Farticle V, Toutefois, apres Fexpiration de cette période, le titulaire de la Ucence pourra demander qu'å cdle-cl soit substltuée une Ucence régle exdusivement par Farticle V,

Article Vquater

1, Tout État contractant auquel s'appllque Falinéa 1 de Farticle Vbis peut adopter les dispositions suivantes :

(a) Lorsque, å Fexpiration : (i) de la période fixée ä la lettre (c) calculée å partir de la premiére publication d'une edition déterminée d'une ceuvre littéraire, scientifique ou artistique visée ä Falinéa 3, ou (il) de toute période plus longue fixée par la législation nationale de FÉtat, des exemplaires de cette edition n'ont pas été, dans cet État, mis en vente pour répondre aux besoins soit du grand public, soit de Fenseignement scolaire et universitaire, å un prix comparable å celui qui est d'usage dans ledit État: pour des oeuvres analogues, par le titulaire du droit de reproduction ou avec; son autorisation, tout ressortissant de cet État pourra obtenir, de Fautorité

tiHämpUga på meddelande och utövande av sädan licens,

9, Såvitt annat icke följer av denna artikel skall för varje licens som meddelats med stöd av artikeln gälla bestämmelsema i artikel V, Bestämmelsema i artikel V och I denna artikel skall gälla för licensen även efter utgången av den period om sju år som anges i artikel V,2, Efter utgången av denna period fär dock licensinnehavaren begära att denna Ucens skall ersättas av en ny licens för vilken enbart bestämmelserna i artikel V skall gälla.

Artikel Vquater

1, Varje fördragsslutande stat på vUken artikel Vbis. 1. är tillämplig fär antaga följande bestämmelser:

(a) Har vid utgången (i) av den period som bestämmes under (c) och som beräknas från den första publiceringen av en bestämd upplaga av ett sådant litterärt, vetenskapligt eller konstnärligt verk som anges under 3, eller (U) av en längre perlod som bestämmes av den nationella lagstiftningen 1 staten, exemplar av denna upplaga icke saluförts i staten för att tillgodose allmänhetens behov eller behovet i undervisningen vid skolor och universitet till ett pris, jämförligt med det som är normalt 1 staten för motsvarande verk, av innehavaren av mångfaldiganderätten eller med hans tillstånd, kan varje medborgare i staten av behörig myndighet erhålla

the competent authority to publish such edition at that or a lower price for use In connexion with systematic instmctlonal activities. The licence may only be granted if such national, in accordance with the procédure of the State concerned, establishes either that he has requested, and been denled, authorization by the proprietor of the right to publish such work, or that, after due diligence on his part, he was unable to flnd the owner of the right. At the same time as he makes his request he shall Inform either the international copyright information centre establlshed by the United Nations Educational, Scientiflc and Cultural Organization or any national or regional Information centre referred to in sub-paragraph (d),

(b) A Ucence may also be granted on the same conditions if, for a period of six months, no authorized copies of the edition in question have been on sale in the State concerned to the general public or In connexion with systematic Instmctlonal activities at a price reasonably related to that normally charged In the State for comparable works.

(1) for works of the natural and physical sdences, Induding mathe-

compétente, une licence non exdusive pour pubUer cette edition, å ce prix ou å un prix inférieur, pour répondre aux besoins de Fenseignement scolaire et universitaire. La Ucence ne pourra étre accordée que si le requérant, conformément aux dispositions en vigueur dans FÉtat, justifie avoir demande au titulaire du droit Fautorisation de publier cette oeuvre et, apres dues dUi-gences de sa part, n'a pu atteindre le titulaire du droit d'auteur ou obtenir son autorisation. En méme temps qu'il fait cette demande le requérant dolt en Informer soit le Centre International d'informatlon sur le droit d'auteur créé par FOrganisation des Nations Unies pour Féducatlon, la science et la culture, soit tout centre national ou regional d'in-formation mentionné a la lettre (d),

(b) La licence pourra aussi étre accordée aux mémes conditions si, pendant une période de six mois, des exemplaires autorisés de Fédition dont il s'agit ne sont plus mis en vente dans FÉtat concerne pour répondre aux besoins soit du grand public, soit de Fenseignement scolaire et universitaire, å un prix comparable a celui qui est d'usage dans FÉtat pour des oeuvres analogues.

(i) Pour les oeuvres des sdences exades etnaturd-les et de la technologle.

en licens, utan ensamrätt att publicera upplagan till detta pris eller till ett lägre pris för att tUlgodose behovet i undervisningen vid skolor och universitet. Licens kan meddelas endast om sökanden i enUghet med gällande bestämmelser i staten visar att han av rättsinnehavaren har begärt men vägrats tillstånd att publicera verket eller ej har kunnat ansträffa innehavaren av upphovsrätten trots att han gjort vad som skäligen har kunnat fordras av honom I det hänsendet. Samtidigt med att sökanden framställer denna begäran skall han lämna meddelande därom antingen till den internationella informationscentral för upphovsrätt som upprättats av UNESCO eller till varje nationell eller regional informationscentral som anges under (d),

(b) Licens får även meddelas på samma villkor om under en period om sex månader lovligen framställda exemplar av ifrågavarande upplaga Icke längre har funnits tUl salu i vederbörande stat för att tUlgodose allmänhetens behov eller behovet I undeivlsningen vid skolor eller universitet till ett pris som är jämförligt med det som är normalt i staten för motsvarande verk.

(1) för verk Inom de exakta vetenskaperna och naturvetenskaperna eller

matics, and of technology, the period shall be three years;

(11) for works of fic-tlon, poetry, drama and muslc, and for art books, the period shall be seven years.

(d) If the owner of the
right of reproduction cannot
be found, the appUcant for
a Ucence shaU send, by reg
istered air maU, copies of
his application to the pub
lisher whose name appears
on the work and to any na
tional or regional infor
mation centre identlfled as
such In a notification de
posited with the Director-
General by the State in
which the publisher is be
lleved to have his principal
place of business. In the
absence of any such noti
fication, he shall also send
a copy to the international
copyright Information centre
establlshed by the United
Nations Educational, Scien
tiflc and Cultural Organi
zation. The licence shall not
be granted before the ex
piration of a period of three
months from the date of
dispatch of the copies of the
application.

(e) Licences obtalnable
after three years shall not
be granted under this Ar
ticle:

(i) until a perlod of six months has elapsed from the date of the request for permission referred to In sub-paragraph (a) or, If the Identity or address of the owner of the right

cette période sera de trois ans;

(ii) Pour les oeuvres qui appartiennent au domaine de Fimagination telles que les romans, les oeuvres poétiques, dramatiques et musicales et pour les livrés d'art, cette période sera de sept ans.

(d) Si le titulaire du droit
de reproduction n'a pu étre
atteint par le requérant, ce-
liU-ci doit adresser, par la
pöste aérienne, sous pli re
commandé, des copies de sa
demande å Féditeur dont le
nom figure sur Fceuvre et ä
tout centre national ou re
gional d'informatlon indiqué
comme tel dans une notifi
cation déposée auprés du
Directeur general, par FÉtat
oii Féditeur est présumé
e:cercer la majeure partie de
ses activités professionnelles.
En Fabsence d'une pareUle
notification, il adressera
également une cople au
Centre International d'in-
formation sur le droit d'au-
teur créé par FOrganisation
des Nations Unies pour
Féducatlon, la science et la
culture. La Ucence ne pourra
étre accordée avant Fexpi
ration d'un délai de trois
mois a compter de Fenvol
des copies de la demande,

(e) Dans le cas oii eUe
peut étre obtenue å Fexpira
tion de la période de trois
ans, la licence ne pourra
étre accordée au titre du
present article :

(i) Qu'å Fexpiration d'un délai de six mois å compter de la demande d'autorisatioh mentlonnée a la lettre (a), ou, dans le cas oii Fidentité ou Fadresse du titulaire de

teknologin tre år; och

(ii) för verk som tillhör fantasins omräde, säsom romaner, diktverk, dramatiska och musikaliska verk och konstböcker, sju är.

(d) Om sökanden ej har
kunnat anträffa innehava
ren av mångfaldiganderät
ten, skall han, med flyg
post i rekommenderad för
sändelse, sända kopior av
sin ansökan tUl den förläg
gare vars namn angivits på
verket och till varje natio
nell eller regional Informa
tionscentral som angivits
som sådan av regeringen i
den stat, där förläggaren
kan antagas utöva större de
len av sin yrkesmässiga
verksamhet, i ett meddelan
de som deponerats hos ge
neraldirektören. Har sådant
meddelande ej lämnats skall
han även sända en kopia till
den Internationella informa
tionscentral för upphovsrätt
som upprättats av UNESCO,
Licens får ej meddelats fö
re utgången av en period
om tre månader från det
att kopiorna av ansökan har
avsänts,

(e) Licens, som kan erhål
las vid utgången av en pe
riod om tre är, fär medde
las enligt denna artikel en
dast om

(i) en period om sex månader har förflutit från det att begäran gjorts om tillstånd som namnes under (a) eller, om Innehavarens av mångfaldiganderätten identitet eller

of reproduction Is unknown, from the date of the dispatch of the copies of the application for a licence referred to in subparagraph (d);

(il) if any such distribution of copies of the edition as is mentioned in sub-paragraph (a) has taken place during that period.

(f) The name of the
author and the title of the
particular edition of the
work shall be printed on all
copies of the published re
production. The Ucence shall
not extend to the export of
copies and shall be välld
only for publication in the
tenitory of the Contracting
State where It has been ap
plied for. The Ucence shall
not be transferable by the
Ucensee,

(g) Due provision shall be
made by domestic législation
to ensure an accurate re
production of the particular
editlon In question,

(h) A Ucence to reproduce and publish a translation of a work shall not be granted under this Article In the following cases:

(1) where the translation was not pubUshed by the owner of the right of translation or with his authorization;

(il) where the translation Is not In a language in general use in the State with power to grant the licence,

2, The exceptions provided for in paragraph 1 are subject to the following additional provisions:

(a) Any copy published

droit de reproduction n'est pas connue, a dater de Fenvol des copies de la demande mentionnées å la lettre (d) en vue d'ob-tenlr la Ucence ;

(ii) Que s'U n'y a pas eu pendant ce délai de mise en circulation d'exemplaires de Fédition dans les conditions prévues å la lettre (a), (f) Le nom de Fauteur et le titre de Fédition déterminée de Fceuvre doivent étre Imprlmés sur tous les exemplaires de la reproduction publiée. La licence ne s'étendra pas å Fexportatlon d'exemplaires et elle ne sera valable que pour FÉtat contractant oii cette Ucence a été demandée par son bénéficiaire.

(g) La législation nationale adoptera des mesures appropriées pour assurer une reproduction exacte de Fédition dont U s'aglt.

(h) Une licence en vue de reproduire et de publier une traduction d'une oeuvre ne sera pas accordée, au titre du present article, dans les cas ci-aprés :

(i) Lorsque la traduction dont ll s'agit n'a pas été pubUée par le titulaire du droit d'auteur ou avec son autorisation ;

(Ii) Lorsque la traduction n'est pas dans une langue d'usage general dans FÉtat qui est habUlté a délivrer la Ucence, 2, Les dispositions qui sulvent s'appllquent aux exceptions prévues å Falinéa 1 du present article : (a) Tout exemplaire pu-

adress icke är känd, från det att de kopior av licens-ansökan avsänts som namnes under (d) och

(ii) ingen sädan spridning av exemplar av upplagan har ägt mm som sägs under (a).

(f) Upphovsmannens
namn och titeln på den sär
skUda upplagan av verket
skall tryckas på alla exem
plar som publiceras av det
mångfaldigade verket. Li
censen omfattar ej utförsel
av exemplar och gäller en
dast för utgivning Inom den
fördragsslutande stats omrä
de där licensen begärts. Li
censen får icke överlåtas av
licensinnehavaren.

(g) Den nationella lag
stiftningen skall vidtaga
lämpliga åtgärder för att sä
kerställa ett korrekt mång
faldigande av ifrågavarande
upplaga.

(h) Licens att mångfaldiga och publicera en översättning av ett verk skall ej meddelas enligt denna artikel i följande fall:

(i) när ifrågavarande översättning icke har publicerats av innehavaren av upphovsrätten eller med hans tillstånd;

(ii) när översättningen icke har skett till ett språk I allmänt bmk I den stat som är behörig att meddela licensen. 2. Följande bestämmelser skall tUlämpas på de undantag som anges under 1:

(a) Varje exemplar som

In accordance with a Ucence granted under this Article shall bear a notice in the appropriate language statlng that the copy is available for distribution only In the Contracting State to which the said Ucence applies, If the edition bears the notice specified in Article III (1), the copies shall bear the same notice.

(b) Due provision shall be made at the national level to ensure:

(1) that the Ucence provides for just compen-sation that Is consistent with standards of royalties normally operating in the case of licences freely negotlated between persons In the two countries concerned; and

(ii) payment and transmlttal of the compensatlon; however, should national currency regulations intervene, the competent authority shall make all efforts, by the use of International machlnery, to ensure transmlttal In Internationally convertible currency or Its equivalent.

(c) Whenever copies of an edition of a work are distributed In the Contracting State to the general public or in connexion with systematic instmctlonal activities, by the owner of the right of reproduction or with his authorization, at a price reasonably related to that normally charged in the State for comparable works, any licence granted under

blié conformément å une Ucence accordée au titre du present artide devra contenir une mention dans la langue appropriée précisant que Fexemplalre n'est mis en distribution que dans FÉtat contractant auquel ladite Ucence s'appllque ; si Famvre porte la mention in-dlcjuée a Falinéa 1 de Farticle III, les exemplaires aln-si publiés devront porter la méme mention,

(b) Les dispositions ap
propriées seront prises sur
le plan national pour que :

(i) La licence comporte une remuneration equitable et conforme ä Féchelle des redevances normalement versées dans le cas de licences librement négociées entré les Intéressés dans les deux pays concemés ;

(ii) La remuneration ijolt payée et transmise, S'il existe une réglementation nationale en matiére de devises, Fautorité compétente ne ménagera aucun effort en recourant aux mécanismes intemationaux, pour assurer la transmission de la remuneration en monnaie Internationalement convertible ou en son equivalent,

(c) Chaque fois que des
exemplaires d'une edition
d'une ceuvre sont mis en
vente dans FÉtat contractant
pour répondre aux besoins
soit du grand public, soit
de Fenseignement scolaire
et universitaire, par le
titulaire du droit de repro
duction ou avec son autori
sation, å un prix comparable
ä celui qui est d'usage dans
FÉtat pour des oeuvres ana-

publiceras enligt licens som meddelats enligt denna artikel skall Innehålla uppgift på lämpligt språk om att exemplaret får spridas endast i den fördragsslutande stat för vilken licensen gäller; om verket är försett med uppgift som anges I artikel 111,1. skall de exemplar som sälunda publiceras innehålla samma uppgifter.

(b) Lämpliga åtgärder skall vidtagas på det nationella planet för att

(i) licensen skall medge skälig ersättning motsvarande nivån för de royalties som normalt utgår enligt på frivillig väg ingångna licensavtal mellan personer I de två berörda länderna;

(ll) ersättningen skall utbetalas och överföras. Finnes en nationell valutareglering, skall behörig myndighet göra allt för att genom anlitande av internationella organ säkerställa att ersättningen överföres I InternationeUt konvertibel valuta eller I dess motsvarighet.

(c) När exemplar av en upplaga av ett verk saluföres I den fördragsslutande staten för att tillgodose allmänhetens behov eller behovet I undervisningen vid skolor och universitet av innehavaren av mångfaldiganderätten eller med hans tillstånd till ett pris, som är jämförligt med det som är ,aormaIt i staten för motsvarande verk, upphör varje licens som meddelats enligt

this Artide shall terminate if such editlon is in the same language and is substantially the same In content as the edition published under the Ucence. Any copies already made before the Ucence is terminated may continue to be distributed until their stock Is exhausted.

(d) No Ucence shall be granted when the author has withdrawn from circulation all copies of the edition In question.

3. (a) Subject to sub-paragraph (b), the literary, scientiflc or artistic works to which this Artide applies shall be Umited to works published In printed or analogous forms of reproduction.

(b) The provisions of this Article shall also apply to reproduction in audio-vlsual form of lawfully made audio-visual fixations induding any protected works incorporated therein and to the translation of any incorporated text into a language In general use In the State with power to grant the Ucence: always provided that the audio-visual fixations in question were prepared and published for the sole purpose of being used in connexion with systematic instmctlonal activities.

logues, toute Ucence accordée en vertu du present artide prendra fin si cette edition est dans la méme langue que Fédition publiée en vertu de la licence et si son contenu est essentlellement le méme. Les exemplaires déjå produits avant Fexpiration de la licence pourront continuer d'étre mis en circulation jusqu'å leur épuisement

(d) La licence ne peut étre accordée quand Fauteur a retlré de la circulation tous les exempalres d'une edition.

3. (a) Sous réserve des dispositions de la lettre (b), les oeuvres littéraires, scienti-flques ou artistiques auxquelles sappUque le present artide sont llmltées aux oeuvres publiées sous forme d'édltlon Imprimée ou sous toute autre forme analogue de reproduction.

(b) Le present article est également applicable a la reproduction audiovisueUe de fixations licites audio-visuelles en tant qu'elles con-stUuent ou Incorporent des ceuvres protégées ainsi qu'ä la traduction du texte qui les accompagne dans une langue d'usage general dans FÉtat qui est habllité å délivrer la Ucence, étant bien entendu que les fixations audio-visuelles dont U s'agit ont été congues et publiées aux seules fins de Fusage scolaire et universitaire.

denna artikel, om upplagan är på samma språk som den som publicerats med stöd av licensen och om dess innehåll är väsentiigen detsamma. De exemplar, som redan har framställts före licensens upphörande, får alltjämt spridas till dess de är utgångna.

(d) Licens får ej meddelas när upphovsmannen frän den allmänna handeln har dragit tillbaka samtiiga exemplar av Ifrågavarande upplaga.

3. (a) Såvitt annat Icke följer av (b) är denna artikel tillämplig endast på litterära, vetenskapliga eller konstnärliga verk som pubUcerats i form av en tryckt upplaga eller i annan likartad form av mångfaldigande.

(b) Denna artikel är likaledes tUlämplig på audiovisuellt mångfaldigande av lovligen gjorda audiovisuella upptagningar I den mån de utgör eller Innefattar skyddade verk liksom på översättning av den text som åtföljer dem till ett språk, som är I allmänt bruk I den stat som är behörig att utfärda licensen, dock under fömtsättning att ifrågavarande audiovisuella upptagningar gjorts och publicerats endast för bruk vid skolor och universitet.

Article VII

This Convention shall not apply to works or rights in works which, at the effective date of this Convention In a Contracting State where protection Is claimed, are permanentiy in the public domaln In the said Contracting State.

Article VIII

1, This Convention, which shall bear the date of 24 July 1971, shall be deposited with the Director-General and shall remaln open for signature by all States party to the 1952 Convention for a perlod of 120 days after the date of this Convention. It shall be subject to ratification or acceptance by the signatory States,

2, Any State which has
not signed this Convention
may accede thereto,

3, Ratification, acceptance
or accession shall be effect
ed by the deposit of an in
stmment to that effect with
the Director-General.

Article IX

1. This Convention shall
come Into force three
months after the deposit of
twelve Instmments of rati
fication, acceptance or ac
cesslon.

2, Subsequenfly, this Con-
vetlon shall come Inte force

Article VII

La présente Conventlcm ne applique pas aux oeuvres ou aux droits sur ci;;s ceuvres qui, lors de Fentrée en vigueur de la présente Convention dans FÉtat coiri-tractant oii la protection est demandée, auraient ces:>é déflnltlvement d'étre prot!;-gées dans cet État ou ne Fauralent jamals été.

Ariicle VIII

1, La présente Convention, qui portera la date du 24 juUlet 1971, sera déposée auprés du Directeur génér:al et restera ouverte å la sij;;-nature de tous les États parties ä la Convention de 1952, pendant une période de cent vlngt jours ä compter de la date de la présente Convention, Elle sera soumise ä la ratification ou a Facceptation des États slg-natalres.

2, Tout État qui n'aura pas signé la présente Convention pourra y adhérer,

3, La ratification, Facceptation ou Fadhésion sera opérée par le dépot d'un Instmment ä cet effet, auprés du Directeur general.

Artide IX

1, La présente Convention entrera en vigueur trois mois apres le dépot de dou2:e Instruments de ratificatioji, d'acceptation ou d'adhésion.

2, Par la suite, la présenxe Convention entrera en vi-

Artikd vn

Denna konvention är icke tillämplig på verk eller rättigheter till verk, vilka då denna konvention träder i kraft i den fördragsslutande stat, där skydd påkallas, slutiigt upphört att vara skyddade i denna stat eller aldrig varit skyddade där.

Artikd vin

1. Denna konventlon skall dagteclcnas den 24 juU 1971. Den skall deponeras hos generaldirektören och stå öppen för undertecknande av alla stater, som har tillträtt 1952 års konvention, under en tid av 120 dagar från dagen för denna konventlon. Den skall ratificeras eller godkännas av de stater som undertecknat den.

2. Stat som icke under
tecknat konventionen kan
ansluta sig till den.

3. Ratificering, godkän
nande eller anslutnmg sker
genom att instmment i äm
net deponeras hos general
direktören.

Artikd IX

1, Denna konventlon träder I kraft tre månader efter det att tolv instrument avseende ratificering, godkännande eller anslutning har deponerats,

2, Därefter skall denna konvention för varje särskild

in respect of each State three months after that State has deposited its Instmment of ratification, acceptance or accession,

3, Accession to the Con
vention by a State not party
to the 1952 Convention shall
also constitute accession to
that Convention; however,
If Its Instmment of acces
sion is deposited before this
Convention comes into
force, such State may make
its accession to the 1952
Convention condltlonal

upon the coming Into force of this Convention, After the coming Into force of this Convention, no State may accede solely to the 1952 Convention,

4, Relations between States party to this Convention and States that are partiy only to the 1952 Convention, shall be governed by the 1952 Convention, However, any State party only to the 1952 Convention may, by a notification deposited with the Director-General, declare that It will admlt the application of the 1971 Convention to works of its nationals or works first pubUshed In Its territory by all States party to this Convention,

gueur, pour chaque État, trois mois apres le dépot de Finstrument de ratification, d'acceptation ou d'adhéslon special å cet État,

3, L'adhéslon a la présente Convention d'un État non partie å la Convention de 1952 constitue aussi une adhésion å ladite Convention ; toutefois, si son Instrument d'adhésion est déposé avant Fentrée en vigueur de la présente Convention, cet État pourra subordonner son adhésion å la Convention de 1952 a Fentrée en vigueur de la présente Convention, Apres Fentrée en vigueur de la présente Convention, aucun État ne pourra adhérer exdusivement ä la Convention de 1952,

4, Les relations entré les États parties å la présente Convention et les États qui sont parties seulement å la Convention de 1952 sont régles par la Convention de 1952, Toutefois, tout État partie seulement a la Convention de 1952 pourra dédarer par une notification déposée auprés du Directeur general qu'll admet Fapplication de la Convention de 1971 aux oeuvres de ses ressortissants ou publiées pour la premiére fois sur son territoire par tout État partie å la présente Convention,

stat träda i kraft tre månader efter det att staten har deponerat sitt instmment avseende ratificering, godkännande eller anslutning,

3, Anslutning tUl denna konvention av en stat som ej har tillträtt 1952 års konventlon utgör även anslutning till sistnämnda konvention; om anslutningsinstrumentet deponeras innan denna konventlon trätt i kraft, kan staten göra sin anslutning till 1952 års konventlon beroende av att denna konventlon träder I kraft. Sedan denna konventlon har trätt i kraft kan stat Icke ansluta sig enbart tUl 1952 års konventlon.

4, I fråga om förbindelserna mellan stater, som har tUlträtt denna konvention, och stater, som har tillträtt enbart 1952 års konvention, skall 1952 års konventlon gälla. Stat som tillträtt 1952 års konvention, kan likväl genom meddelande som deponeras hos generaldirektören, förklara att den medger tillämpning av 1971 ärs konventlon på verk av medborgare I staten eller verk, som första gången publicerats inom dess område, av stat som tUlträtt denna konventlon.

the date this Convention comes into force in respect of any State, that State must be in a position under Its domestic law to give effect to the terms of this Convention.

Article XI

1, An Intergovernmental
Committee is hereby estab-
lished with the following
dutles:

(a) to study the problems
concerning the application
and operation of the Uni
versal Copyright Conven
tion;

(b) to make preparatlon for periodlc revisions of this Convention;

(c) to study any other problems concerning the international protection of copyright, in co-operation with the various Interested International organizations, such as the United Nations Educational, Scientiflc and Cultural Organization, the International Union for the Protection of Literary and Artistic Works and the Organization of American States;

(d) to inform States party
to the Universal Copyright
Convention as to its activi
ties,

2, The Committee shaU
conslst of the representatives
of eighteen States party to
this Convention or only to
the 1952 Convention,

3, The Committee shall be
selected with due consider
atlon to a fair balance of
national interests on the
basis of geographical loca-
tion, population, languages
and stage of development,

4, The Director-General

date oii la présente Convention entré en vigueur pour un État, cet État doit étre en mesure, d'aprés ;3a législation nationale, d'appll-quer les dispositions de la • présente Convention,

Article XI

1, Il est créé un Comité
Intergouvernemental ayanf
les attrlbutlons suivantes :

(a) Étudier les probL!;-
mes relatifs å Fapplication
et au fonctlonnement de la
Convention universelle ;

(b) Préparer les revisions
périodiques de cette Conven
tion ;

(c) Étudier tout autire
probléme relatif ä la pro
tection Internationale du
droit d'auteur, en collabora-
tlon avec les divers orga
nismes intemationaux inté
ressés, notamment avec
FOrganisation des Nations
Unies pour Féducation, la
science et la culture, FUnion
Internationale pour la pro
tection des oeuvres littéraires
et artistiques et FOrganisa
tion des États amérlcalns ;

(d) Renselgner les États
parties a la Convention uni
verselle sur ses travaux,

2, Le Comité est composé de representants de dlx-hult États parties å la présente Convention ou seulement ä la Convention de 1952,

3, Le Comité est désigné en tenant compte d'un juste équillbre entré les intéréts nationaux sur la base de la situation géographique de la population, des langues et du degré de développement,

4, Le Directeur general

vid den tidpunkt, då denna konvention träder i kraft för staten, enligt sin lagstiftning är I stånd att tillämpa bestämmelserna i konventio-

Artikel XI

1, En komm.itté av regeringsrepresentanter bildas, som skall ha följande uppgifter:

(a) att undersöka frågor om tUlämpningen och genomförandet av Världskon-ventlonen om upphovsrätt;

(b) att förbereda periodiska revisioner av denna konvention;

(c) att undersöka alla
andra frågor rörande det in
ternationella skyddet av
upphovsrätten, i samarbete
med olika berörda interna
tionella organisationer, sä
som UNESCO, Internatio
nella unionen för skydd av
litterära och konstnärliga
verk samt Organisationen
av amerikanska stater;

(d) att underrätta de stater, som har tillträtt Världskonventionen om upphovsrätt, om sin verksamhet,

2. Kommittén skall bestå av representanter från aderton stater som har tillträtt denna konventlon eller enbart 1952 års konventlon,

3. Kommittén skall utses med hänsyn tagen till en rättvis balans mellan nationella Intressen på gmndval av geografiskt läge, befolkning, språk och utvecklingsgrad.

4. Generaldirektören för

Article XIII

1. Any Contractmg State
may, at the time of deposit
of its instmment of ratifica
tion, acceptance or acces
slon, or at any time there
after, declare by notification
addressed to the Director-
General that this Conven
tion shall apply to all or any
of the countries or territo
ries for the Intemational re
lations of which it js respon
sible and this Convention
shall thereupon apply to the
countries or territories
named in such notification
after the expiration of the
term of three months pro
vided for in Article IX. In
the absence of such notifi
cation, this Convention shall
not apply to any such coun
try or territory.

2. However, nothlng in
this Article shall be under
stood as Implying the recog-
nition or tacit acceptance by
a Contracting State of the

Article Xm . 1. Tout État contractant peut, au moment du dépöt de Finstrument de ratification, d'acceptation ou d'ad-héslon, ou par la suite, dédarer, par une notification adressée au Directeur general, que la présente Convention est applicable å tout ou partie des pays ou territoires dont il assuré les relations extérieures; la Convention s'appllquera alors aux pays ou territoires désignés dans la notification a partir de Fexpiration du délai de trois mois prévu å Farticle IX. A défaut de cette notification, la présente Convention ne s'ap-pllquera pas å ces pays ou territoires.

2. Toutefois, le present artide ne sauralt en aucun cas étre Interprété comme Impliquant la reconnaissance ou Facceptation tacite par

Artikd XIU

Fördragsslutande stat kan, då den deponerar instrament avseende ratificering, godkännande eller anslutning senare, genom meddelande till generaldirektören förklara att denna konventlon skall vara tillämplig inom land eller område, för vars Internationella förbindelser staten svarar; konventionen skall i detta fall träda i tUlämpning inom de länder eller områden, som upptagits I meddelandet, efter den tidrymd om tre månader som anges i artikel IX. Har sådant meddelande ej lämnats, är konventionen icke tillämplig inom dessa länder eller områden.

2. Denna artikel får Uk-väl ej I något fall tolkas som ett erkännande eller ett tyst godtagande från någon fördragsslutande stats sida av

Article XIV

1. Any Contractmg State
may denounce this Conven
tion in its own name or on
behalf of all or any of the
countries or territories with
respect to which a notifica
tion has been given under
Artide XIII. This denun
ciation shaU be made by no
tification addressed to the
Director-General, Such de
nunciation shall also con
stitute denunciation of the
1952 Convention,

2, Such denunciation shall
operate only In respect of
the State or of the country
or territory on whose behalf
It was made and shall not
take effect until twelve
months after the date of re
ceipt of the notification.

Article XIV

1, Tout État contractant aura la faculté de dénoncer la présente Convention en son nom propre au au nom de tout ou partie des pays ou territoires qui auraient falt Fobjet de la notification prévue a Farticle XIII. La dénonciation s'effectuera par notification adressée au Directeur general, Cette dénonciation s'appliquera aussi å la Convention de 1952.

2, Cette dénonciation ne produlra effet qu'å Fégard de FÉtat ou du pays ou territoire au nom duquel elle aura été faite et seulement douze mois apres la date å laquelle la notification a été regue.

Artikd XIV

1, Fördragsslutande stat får uppsäga konventionen för egen del eller med avseende på sådant land eller område, för vUket meddelande lämnats enUgt artikel XIII. Uppsägning sker genom meddelande tUl generaldirektören. Sådan uppsägning gäller även 1952 års konventlon.

2, Uppsägning gäller endast med avseende på den stat eller det land eller område, för vars räkning den skett, och Icke förrän tolv månader förflutit från den dag då meddelandet mottagits.

Article XV

A dispute between two or more Contracting States concerning the interpretation or appUcation of this Convention, not settied by negotiation, shall, unless the States concerned agree on some other method of settlement, be brought before the Intemational Court of Justice for détermination by U,

Article XVI

1, This Convention shall be establlshed in English, French and Spanish, The

Article XV

Tout différend entré deux ou plusieurs États contractants concernant Finterpré-tation ou Fapplication de la présente Convention qui ne sera pas réglé par voie de négociation sera porté devant la Cour Internationale de justice pour qu'll soit statue par elle, å moins que les États en cause ne con-viennent d'un autre mode de réglement. Article XVI

1. La présente Convention sera établie en frangals, en anglals et en espagnol.

Artikel XV

Varje tvist, som uppkommer mellan två eller flera fördragsslutande stater angående tolkningen eller tUl-lämpnlngen av denna konvention och som icke kan biläggas genom förhandling, skall hänskjutas till Internationella domstolen för avgörande, om icke de berörda staterna överenskommer om annat sätt för reglering av tvisten. Artikd XVI

1. Denna konventlon skall upprättas på franska, engelska och spanska. De tre

three texts shall be signed and shall be equally authoritative.

2. Official texts of this Convention shall be establlshed by the Director-General, after consultation with the govemments concemed. In Arabic, German, ItaUan and Portuguese.

3. Any Contracting State or group of Contracting States shall be entitied to have establlshed by the Director-General other texts In the language of Its choice by arrangement with the Director-General.

4. All such texts shall be annexed to the signed texts of this Convention.

Artide XVII

1. This Convention shall not in any way affect the provisions of the Berne Convention for the Protection of Literary and Artistic Works or membership in the Union created by that Convention.

2. In application of the foregoing paragraph, a dec-laratlon has been annexed to the present Article. This dedaration Is an integral part of this Convention for the States bound by the Beme Convention on 1 January 1951, or which have or may become bound to it at a låter date. The signature of this Convention by such States shall also constitute signature of the said dedaration, and ratification, acceptance or accession by such States shall m-

Les trois textes seront si-gnés et feront également foi.

2. Il sera établi par le Directeur general, apres consultatlon des gouvernements Intéressés, des textes officiels de la présente Convention en allemand, en arabe, en ItaUen et en por-tugals.

3. Tout État contractant ou groupe d'États contractants pourra faire établir par le Directeur general, en accord avec celul-cl, d'autres textes dans la langue de son choix.

4. Tous ces textes seront annexés au texte signé de la présente Convention.

Article XVH

1, La présente Conven
tion n'affecte en rlen les
dispositions de la Conven
tion de Berne pour la pro
tection des oeuvres littéraires
et artistiques ni Fapparte-
nance a FUnion créée par
cette derniére Convention,

2, En vue de FappUcation
de Falinéa précédent, une
dedaration est annexée au
present artide, Cette deda
ration fait partie intégrante
de la présente Convention
pour les États lies par la
Convention de Berne au 1"''
janvier 1951 ou qui y auront
adhéré ultérieurement. La
signature de la présente
Convention par les États
mentlormés d-dessus vaut
également signature de la
dedaration; toute ratifica
tion ou acceptation de la
présente Convention, toute

texterna skall undertecknas och äger samma vitsord.

2, Officiella texter av
denna konvention skall, ef
ter samråd med vederböran
de regeringar, upprättas av
generaldirektören på arabis
ka. Italienska, portugisiska
och tyska,

3, Varje fördragsslutande stat eller grupp av fördragsslutande stater är berättigad att genom generaldirektörens försorg och efter överenskommelse med denne låta upprätta texter på annat språk efter sitt val.

4, Samtliga sädana texter skall fogas till de undertecknade texterna av denna konvention.

Artikd XVn

1, Denna konventlon inkräktar icke i något avseende på bestämmelsema I Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk eller pä medlemskap i den union som bildats genom nämnda konvention,

2, Till genomförande av vad som sägs under 1, har en deklaration fogats tUl denna artikel. Deklarationen utgör en integrerande del av denna konvention för de stater, som den 1 ja-, nuari 1951 var bundna av Bernkonventionen eller som därefter anslutit sig till den. Undertecknande av denna konventlon från dessa staters sida innebär jämväl undertecknande av deklarationen; ratificering, godkännande eller anslutning från dessa staters sida med av-

Article XVni

This Convention shall not abrogate multUateral or bilateral copyright conventions or arrangements that are or may be In effect exdusively between two or more American Republlcs. In the event of any differ-ence either between the provisions of such existing conventions or arrangements and the provisions of this Convention, or between the provisions of this Convention and those of any new convention or arrangement which may be formulated between two or more American Republlcs after this Convention comes Into force, the convention or arrangement most recently formulated shall prevall between the parties thereto. Rights In works acquired in any Contracting State under existing conventions or arrangements before the date this Convention comes Into force In such State shall not be affected.

Article XVIII

La présente Convention n'infirme pas les conventions ou accords multilatéraux ou bilatéraux sur le droit d'auteur qui sont ou peuvent étre mis en vigueur entré deux ou plusieurs ré-publlques amérlcalnes, mais exdusivement entré elles. En cas de dlvergences soit entré les dispositions d'une part de Fune de ces conventions ou de Fun de ces accords en vigueur et d'autre part les dispositions de la présente Convention, soit entré les dispositions de la présente Convention et celles de toute nouvelle convention ou de tout nouvel accord qui serait établi entré deux ou plusieurs républi-ques amérlcalnes apres Fentrée en vigueur de la présente Convention, la convention ou Faccord le plus récemment établi prévaudra entré les parties. Il n'est pas porté atteinte aux drolts acquis sur une ceuvre, en vertu de conventions ou accords en vigueur dans Fun quelconque des États contractants antérieurement a la date de Fentrée en vigueur de la présente Convention dans cet État.

Artikd XVIII

Denna konventlon Inkräktar icke på de multilaterala eller bUaterala konventioner eller överenskommelser om upphovsrätt, som är eller kan träda I kraft uteslutande mellan två eller flera amerikanska republiker. Där bestämmelserna I sådana bestående konventioner eller överenskommelser avviker från bestämmelserna 1 denna konventlon, eller där bestämmelserna i denna konventlon avviker från bestämmelserna i nya konventioner eller överenskommelser, som kan komma till stånd mellan två eller flera amerikanska republiker efter det att denna konvention har trätt I kraft, skall vad som sist avtalats vara avgörande. Ej heller göres intrång I sådana rättigheter till ett verk, som Inom fördragsslutande stat förvärvats enligt bestående konventioner eller överenskommelser Innan denna konventlon träder i kraft för staten.

isting conventions or arrangements and the provisions If this Convention, the provisions of this Convention shall prevall, Rights In works acquired In any Contracting State under existing conventions or arrangements before the date on with this Convention comes into force in such State shall not be affected, Nothlng In this Artide shall affect the provisions of Artides XVII and XVIII,

positions de Fune de ces conventions ou Fun de ces accords et les dispositions de la présente Convention, les dispositions de la présente Convention prévau-dront. Ne seront pas affectés les droits acquis sur une oeuvre en vertu de conventions ou accords en vigueur dans Fun des États contractants antérieurement ä la date de Fentrée en vigueur de la présente Convention dans ledit État, Le present artide ne déroge en rlen aux dispositions des artides XVII et XVIIII,

konventioner eller överenskommelser avviker från bestämmelserna i denna konvention, skall sistnämnda bestämmelser vara avgörande. Ej heller göres intrång I sådana rättigheter till ett verk, som inom fördragsslutande stat förvärvats enUgt bestående konventioner eller överenskommelser Innan denna konvention träder i kraft för staten. Denna artikel inverkar icke på bestämmelserna I artiklarna XVII och XVIII,

Article XXI

1. The Director-General
shall send duly certified
copies of this Convention to
the States interested and to
the Secretary-General of the
United Nations for regis
tration by him,

2, He shall also Inform
all Interested States of the
ratifications, acceptances
and accesslons which have
been deposited, the date on
which this Convention
comes Into force, the nötifi
cations under this Conven
tion and denunciations un
der Artide XIV.

Article XXI

1, Le Directeur general enverra des copies dument certifiées de la présente Convention aux États Intéressés alnsl qu'au Secrétaire general des Nations Unies pour enregistrement par les solns de celul-ci.

2, En outre, il informera tous les États Intéressés du dépot des Intmments de ratification, d'acceptation ou d'adhésion, de la date d'en-trée en vigueur de la présente Convention, des nötifications prévues ä la présente Convention et des dénonciations prévues a Fartide XIV,

Artikd XXI

1. Generaldirektören skall
sända vederbörligen be
styrkta avskrifter av denna
konventlon till berörda sta
ter och, för registrering, till
Förenta nationernas gene
ralsekreterare.

2. Han skall vidare un
derrätta alla berörda stater
om deposition av Instrument
avseende ratificering, god
kännande eUer anslutning,
om dagen för denna kon
ventions Ikraftträdande, om
meddelanden enligt denna
konvention och om uppsäg
ningar enligt artikel XIV,

led "the Berne Union") and which are slgnatories to this Convention,

Desiring to relnforce their mutual relations on the basis of the said Union and to avoid any conflict which might result from the co-existence of the Berne Convention and the Universal Copyright Convention,

Recognizing the tempo-rary need of some States to adjust their level of copyright protection in accordance with their stage of cultural, social and economic development,

Have, by common agreement, accepted the terms of the following dedaration:

(a) Except as provided by paragraph (b), works which, according to the Berne Convention, have as their country of origin a country which has withdrawn from the Beme Union after 1 January 1951, shall not be protected by the Universal Copyright Convention In the countries of the Berne Union;

(b) Where a Contracting State is regarded as a developing country in conformity with the establlshed practice of the General Assembly of the United Nations, and has deposited with the Director-General of the United Nations Educational, Scientiflc and Cultural Organization, at the time of its withdrawal from the Berne Union, a notification to the effect that it regards itself as a developing country, the provisions of paragraph (a) shall not be applicable as long as such State may avail itself

de Berne»), parties a la présente Convention,

Désirant resserrer leurs relations mutueUes sur la base de ladite Union et éviter tout conflit pouvant ré-sulter de la coexistence de la Convention de Berne et de la Convention universelle sur le droit d'auteur,

Reconnaissant la nécessité temporaire pour certains États d'adapter leur degré de protection du droit d'au-tcur å leur niveau de développement culturel, social et économique.

Ont, d'un commun accord, accepté les termes de la dedaration suivante :

(a) Sous réserve des dispositions de la lettre (b), les ceuvres qui, aux termes de la Convention de Berne, ont comme pays d'origine un pays ayant qultté, posté-rleurement au fer janvier 1951, FUnion de Berne ne seront pas protégées par la Convention universelle sur le droit d'auteur dans les pays de FUnion de Berne;

(b) Au cas oii un État contractant est considére comme un pays en voie de développement conformément å la pratique établie de FAssemblée générale des Nations Unies, et a déposé auprés du Directeur general de FOrganisation des Nations Unies pour Féducation, la science et la culture, au moment de son re-tralt de FUnion de Berne, une notification aux termes de laquelle il déclaré se considérer , comme en voie de développement, les dispositions de la lettre (a) ne s'ap-pliquent pas aussi long-

nen") och som har tUlträtt denna konventlon, har,

i avsikt att stärka sina in
bördes förbindelser på
grandval av nämnda union
och att undvika konflikter,
som kan föranledas av att
Bernkonventionen och

Världskonventionen om upphovsrätt gäller samtidigt,

med erkännande av det tillfälliga behov som vissa stater kan ha av att anpassa sin grad av skydd för upphovsrätten till det stadium av kulturell, social och ekonomisk utvecklmg på vilket de befinner sig,

träffat överenskommelse om bestämmelserna i följande deklaration:

(a) Såvitt ej annat följer av (b) skall verk, som enligt Bernkonventionen som hemland har ett land, vilket utträtt ur Bernunionen efter den 1 januari 1951, ej åtnjuta skydd inom unionens länder enligt Världskonven-tlonen om upphovsrätt

(b) Om en fördragsslutande stat är att betrakta som utvecklingsland enligt Förenta nationernas generalförsamlings praxis och vid utträdet ur Bernunionen hos generaldirektören för UNESCO har deponerat ett meddelande om att staten betraktar sig som utvecklingsland, skall bestämmelserna under (a) icke tUlämpas sä länge staten enligt artikel Vbis kan utnyttia de undantag som anges i denna konvention.

of the exceptions provided for by this Convention In accordance with Artide Vbis;

(c) The Universal Copyright Convention shall not be applicable to the rela-tlonships among countries of the Beme Union in so far as it relätes to the protection of works having as their country of origin, within the meaning of the Berne Convention, a country of the Beme Union,

temps que cet État pourra, conformément aux dispositions de Farticle Vbis, se prévaloir des exceptions prévues par la présente Convention;

c) La Convention universelle sur le droit d'auteur ne sera pas applicable, dans les rapports entré les pays llés par la Convention de Berne, en ce qui concerne la protection des oeuvres qui, aux termes de cette Convention de Berne, ont comme pays d'origlne Fun des pays de 1'Unlon de Beme,

(c) Världskonventionen om upphovsrätt skall Icke vara tillämplig i förhållandet meUan länder som är bundna av Bernkonventionen såvitt angår skydd för verk, vilka enligt Bemkonventionen har något av unionens länder som hemland.

Resolution concerning Artide XI

The Conference for Revision of the Universal Copyright Convention,

Having considered the problems relating to the Intergovernmental Committee provided for in Artide XI of this Convention, to which this resolutlon is annexed,

Resolves that:

1. At its uiception, the
Committee shall Include re
presentatives of the twelve
States members of the In
tergovernmental Committee
estabUshed under Artide
XI of the 1952 Convention
and the resolution annexed
to It, and. In addition, re
presentatives of the follow
ing States: Algeria, Austra-
lla. Japan, Mexico, Senegal
and Yugoslavla.

2, Any States that are not
party to the 1952 Conven
tion and have not acceded
to this Convention before
the first ordinary session of
the Committee foUowing
the entry into force of this
Convention shall be re-

Résolution concernant Vartide XI

La Conference de revision de la Convention universelle sur le droit d'auteur,

Ayant considére les questions relatives au Comité intergouvernemental prévu å Farticle XI de la présente Convention, å laquelle la présente resolution est annexée,

Décide ce qui suit:

1. Le Comité comprendra uiltialement des representants de douze États membres du Comité Inter-gouvememental créé aux termes de Farticle XI de la Convention de 1952 et de la resolution qui lui est annexée et en outre, des representants des États sul-vants: Algérie, Australle, Japon, Mexique, Senegal, Yougoslavie.

2. Les États qui ne sont pas parties a la Convention de 1952 et qui n'auront pas adhéré å la présente Convention avant la premiére session ordinaire du Comité qui suivra Fentrée en vigueur de la présente Con-

Resolution beträffande artikel XI

Konferensen för revision av Världskonventlonen om upphovsrätt har,

efter övervägande av frågor rörande den kommitté av regeringsrepresentanter, som avses i artikel XI i denna konvention, till vilken denna resolution utgör ett bihang, beslutat följande:

1. Kommittén skall från början bestå av representanter för de tolv stater som är medlemmar i den kommitté av regeringsrepresentanter, som upprättats enligt artikel XI i 1952 års konventlon och den resolutlon som utgör ett bihang därtiU, och dessutom representanter för följande stater: Algeriet, Australien, Japan, Jugoslavien, Mexico och Senegal.

2. Stater som ej har tUlträtt 1952 års konvention och ej heller har anslutit sig tUl denna konvention före det första ordinarie sammanträdet med kommittén efter ikraftträdandet av denna konvention skall er

placed by other States to be selected by the Committee at its first ordinary session in conformity with the provisions of Artide XI (2) and (3),

3, As soon as this Convention comes into force the Committee as provided for in paragraph 1 shall be deemed to be constltuted In accordance with Article VI of this Convention,

4, A session of the Committee shall take place within one year after the coming into force of this Convention; thereafter the Committee shall meet In ordinary session at intervals of not more than two years,

5, The Committee shall
elect Its Chairman and two
Vice-Chalrmen. It shall es
tablish its Rules of Procé
dure having regard to the
following principles:

(a) The normal duration
of the term of office of the
members represented on the
Committee shall be six years
with one-third retiring every
two years, it being however
understood that, of the orig
inal terms of office, one-
third shall expire at the end
of the Committee's second
ordinary session which will
follow the entry into force
of this Convention, a further
thlrd at the end of its third
ordinary session, and the re
malnlng thlrd at the end of
its fourth ordinary session,

(b) The mles governing
the procédure whereby the
Committee shall fill vacan-
cies, the order in which
terms of membership expire,
eligibUity for re-election,

ventlon seront remplacés par d'autres États qui seront désignés par le Comité, lors de sa premiére session ordinaire, conformément aux dispositions des alinéas 2 et 3 de Farticle XI,

3, Des Fentrée en vigueur de la présente Convention, le Comité prévu å Falinéa 1 sera considére comme constitue conformément å Farticle XI de la présente Convention,

4, Le Comité tiendra une premiére session dans le délai d'un an å partir de Fentrée en vigueur de la présente Convention; par la suite, le Comité se reunl-ra en session ordinaire au molns une fois tous les deux ans.

5, Le Comité éllra un president et deux vlce-prési-dents. Il établlra son réglement Intérieur en s'lnsplrant des principes suivants :

(a) La durée normale du mandat des representants sera de six ans avec renou-vellement par tiers tous les deux ans, étant toutefois entendu que les premiers mandats viendront a expiration å raison d'un tiers ä la fin de la seconde session ordinaire du Comhé qui suivra Fentrée en vigueur de la présente Convention, un autre tiers å la fin de sa troisiéme session ordinaire et le tiers restant å la fin de sa quatriéme session ordinaire,

(b) Les dispositions régis-sant la procédure selon laquelle le Comité pourvoira aux postes vacants, Fordre d'expiration des mandats, le droit ä la réélection et les

sättas av andra stater som utses av kommittén vid dess första ordinarie sammanträde enligt bestämmelserna i artikel XI,2, och 3,

3, Så snart denna konventlon har trätt i kraft skall den kommitté som anges under 1, anses konstituerad enligt artikel XI i denna konvention,

4, Kommittén skall hålla ett första sammanträde Inom ett år från ikraftträdandet av denna konvention; därefter skall kommittén hålla ordinarie sammanträde minst en gång vartannat är.

5, Kommittén skall välja
en ordförande och två vice
ordförande. Den skall själv
fastställa sin förhandlings
ordning, varvid följande
principer skall Iakttagas,

(a) Representanternas
normala mandattid skall va
ra sex år; kommittén skall
vartannat år förnyas med
en tredjedel. Likväl fömt
sattes att av de första man
dattiderna utlöper en tredje
del vid slutet av kommit
téns andra ordinarie sam
manträde efter ikraftträdan
det av denna konvention, en
annan tredjedel vid slutet av
det tredje ordinarie sam
manträdet och den återstå
ende tredjedelen vid slutet
av det fjärde ordinarie sam
manträdet,

(b) Föreskrifterna om det
förfarande enligt vilket
kommittén skaU fylla va
kanser, den ordning I vUken
mandaten utlöper, rätten till
återval och valordningen

and election procedures, shall be based upon a ba-lancing of the needs for con-tinuity of membership and rotation of representation, as well as the conslderations set out in Article XI (3),

Expresses the wlsh that the United Nations Educational, Scientiflc and Cultural Organization provide its Secretariat,

In faith whereof the undersigned, having deposited their respective full powers, have signed this Convention,

Done at Paris, this twenty-fourth day of July 1971, in a single copy.

procedures d'électlon devront respecter un équilibre entré la nécessité d'une con-tlnulté dans la composition et celle d'une rotation dans la representation, alnsl que les conslderations mentionnées å Falinéa 3 de Farticle XI,

Émet le voeu que FOrganisation des Nations Unies pour Féducation, la science et la culture assuré le secretariat du Comité,

En foi de quoi les soussignés, ayant déposé leurs plelns pouvoirs respectifs, ont signé la présente Convention,

Falt ä Paris, le vingt-quatre juillet 1971, en un exemplaire unique.

skall grundas på en avvägning mellan nödvändigheten av å ena sidan kontinuitet i kommitténs sammansättning och å andra sidan växling 1 representationen, liksom pä de överväganden som anges i artikel XI.3.

Konferensen uttrycker önskemålet att UNESCO tillhandahåller kommitténs sekretariat.

Till bekräftelse härav har undertecknade, sedan de deponerat sina respektive fullmakter, undertecknat denna konventlon.

Som skedde i Paris den 24 juli 1971, i ett enda exemplar.

Protocol 1

Annexed to ihe Universal Copyright Convention as revised at Paris on 24 July 1971 concerning the application of that Convention to works of Stateless persons and refugees

The States party hereto, being also party to the Universal Copyright Convention as revised at Paris on 24 July 1971 (hereinafter called "the 1971 Convention"),

Have accepted the following provisions:

1, Stateless persons and refugees who have their habitual residence In a State party to this Protocol shaU, for the purposes of the 1971 Convention, be assimilated to the nationals of that State,

2, (a) This Protocol shall be signed and shall be sub-

Protocole annexe 1

å la Convention imiver-sdle sur le droit d'auteur revisée å Paris le 24 juillet 1971 concernant la protection des ceuvres des personnes apatrides et des réfugiés

Les États parties a la Convention universelle sur le droit d'auteur revisée å Paris le 24 juiUet 1971 (d-aprés dénommée « la Convention de 1971 ») et deve-nant parties au present Protocole

Sont convenus des dispositions suivantes:

1, Les personnes apatrides et les réfugiés ayant leur residence habituelle dans un État contractant sont, pour Fapplication de la Convention de 1971, assimUés aux ressortissants de cet État,

2, (a) Le present Protocole sera signé et soumis ä

Tilläggsprotokoll 1

till Världskonventlonen om upphovsrätt, reviderad I Paris den 24 juU 1971, avseende skydd för verk av statslösa och flyktingar.

De stater, som tUlträtt Världskonventlonen om upphovsrätt, reviderad I Paris den 24 juli 1971, (härefter kaUad "1971 års konventlon") och även tUlträder detta protokoll,

har överenskommit om följande bestämmelser.

1, Statslösa och flykting
ar, som har sin sedvanliga
vistelseort i fördragsslutande
stat, är med avseende på
tillämpningen av 1971 års
konventlon likställda med
statens egna medborgare,

2, (a) Detta protokoll
skall undertecknas samt ra-

ject to ratification or acceptance, or may be acceded to, as if the provisions of Article VIII of the 1971 Convention applied hereto.

(b) This Protocol shall
enter into force in respect
of each State, on the date
of deposit of the instrument
of ratification, acceptance or
accesslon of the State con
cemed or on the date of
entry Into force of the 1971
Convention with respect to
such State, whichever is the
låter.

(c) On the entry into force
of this Protocol In respect
of a State not party to Pro
tocol 1 annexed to the 1952
Convention, the latter Pro
tocol shall be deemed to en
ter into force in respect of
such State.

In faith whereof the undersigned, being duly authorized thereto, have signed this Protocol.

Done at Paris this twenty-fourth day of July 1971, in the English, French and Spanish languages, the three texts being equally authoritative, in a single copy which shall be deposited with the Director-General of the United Nations Educational, Scientiflc and Cultural Organization. The Director-General shall send certified copies to the signatory States, and to the Secretary-General of the United Nations for registration.

la ratification ou å Facceptation par les États signa-talres, et ll pourra y étre adhéré, conformément aux dispositions de Farticle VIII de la Convention de 1971.

(b) Le present Protocole entrera en vigueur pour chaque État ä la date du dépot de Finstrument de ratification, d'acceptatlon ou d'adhéslon y relatif, å condition que cet État soit déjå partie a la Convention de 1971.

(c) A la date d'entrée en vigueur du present Protocole pour un État non partie au Protocole annexe 1 å la Convention de 1952, ce dernier sera considére comme entré en vigueur pour cet État.

En foi de quoi les soussignés döment autorisés, ont signé le present Protocole.

Falt a Paris, le vingt-quatre juillet 1971, en fran-9ais, en anglais et en espagnol, les trois textes faisant foi, en un exemplaire unique qui sera déposé auprés du Directeur general de FOrganisation des Nations Unies pour Féducatlon, la science et la culture, qui en adressera une cople certifiée conforme aux États signataires, alnsl qu'au Secrétaire general des Nations Unies pour enregistrement par les solns de celui-ci.

liliceias eller godkännas av de stater som undertecknat det, varjämte anslutning kan ske till protokollet, allt enligt bestämmelserna I artikel VIII i 1971 års konvention.

(b) Detta protokoll träder I kraft för varje stat den dag staten deponerar Instmment avseende ratificering, godkännande eller anslutning, allt hänförande sig till protokoUet, under förutsättning att staten redan har tUlträtt 1971 års konvention.

(c) När detta protokoU träder i kraft för en stat som ej har tillträtt tilläggsprotokoll 1 till 1952 års konventlon skall detta anses ha trätt I kraft för den staten.

Till bekräftelse härav har undertecknade, som är vederbörligen befuUmäktlgade härtUl, undertecknat detta protokoll.

Som skedde I Paris den
24 juli 1971 på engelska,
franska och spanska språ
ken, alla texterna med lika
vitsord, i ett enda exemplar
som skall deponeras hos ge
neraldirektören för
UNESCO. Denne skaU sän
da bestyrkta avskrifter här
av till de stater som under
tecknat protokollet och, för
registrering, tUl Förenta na
tionernas generalsekreterare.

Protocol 2

Annexed to the Universal Copyright Convention as revised at Paris on 24 July 1971 concerning the application of that Convention lo the works of certain international organizations

The States party hereto, being also party to the Universal Copyright Convention as revised at Paris on 24 July 1971 (hereinafter called "the 1971 Convention"),

Have accepted the following provisions:

1. (a) The protection provided for In Artide II (1) of the 1971 Convention shall apply to works published for the first time by the United Nations, by the Speclalized Agendes in relatlonshlp therewlth, or by the Organization of American States.

(b) Slmilarly, Article II (2) of the 1971 Convention shall apply to the said organization or agendes.

2. (a) This Protocol shall be signed and shall be subject to ratification or acceptance, or may be acceded to, as if the provisions of Artide VIII of the 1971 Convention applied hereto.

(b) This Protocol shall enter into force for each State on the date of deposit of the instrament of ratification, acceptance or accesslon of the State concerned or on the date of entry into

Protocole annexe 2

fl la Convention universelle sur le droit d'auteur revisée a Paris le 24 juillet 1971 concernant Vapplica-tlon de la Convention aux ceuvres de certaines organisations internationales

Les États parties å la Convention universelle sur le droit d'auteur révlsée a Paris le 24 juHlet 1971 (cl-aprés dénommée «la Convention de 1971 ») et de-venant parties au present Protocole

Sont convenus des dispositions suivantes :

1. (a) La protection pré
vue ä Falinéa 1 de Farticle
II de la Convention de 1971
s'appUque aux ceuvres pu
bUées pour la premiére fois
par FOrganisation des Na
tions Unies, par les Institu
tlons spéciallsées rellées aux
Nations Unies ou par FOr
ganisation des États amérl
calns.

(b) De méme, la protection prévue å Falinéa 2 de Farticle II de la Convention de 1971 s'applique aux susdites organisations ou Institutions.

2. (a) Le present Proto
cole sera signé et soumis å
la ratification ou ä Faccep
tation par les États signatai
res, et il pourra y étre ad
héré, conformément aux
dispositions de Farticle VIII
de la Convention de 1971.

(b) Le present Protocole entrera en vigueur pour chaque État å la date du dépöt de Finstrument de ratification, d'acceptatlon ou d'adhéslon y relatif, å condition que cet État soit déjå

Tilläggsprotokoll 2

till Världskonventionen om upphovsrätt, reviderad i Paris den 24 juU 1971, av-sende tUlämpning av konventionen på verk av vissa meUanfolkUga organisationer.

De stater, som tillträtt Världskonventlonen om upphovsrätt, reviderad I Paris den 24 juli 1971, (härefter kaUad "1971 års konventlon") och även tillträder detta protokoU,

har överenskommit om följande bestämmelser.

1. (a) Skydd enligt artikel II.1. i 1971 års konvention skall åtnjutas för verk, som första gången pubUcerats av Förenta nationerna, av de fackorgan som är anknutna till Förenta nationerna eller av Organisationen av amerikanska stater.

(b) Likaledes skall skydd enligt artikel 11.2. I 1971 ärs konventlon tillkomma nämnda organisationer och Institutioner.

2. (a) Detta protokoll skall undertecknas samt ratificeras eller godkännas av de stater som undertecknat det varjämte anslutning kan ske till protokollet, allt enligt bestämmelserna i artikel VIII I 1971 års konventlon.

(b) Detta protokoll träder I kraft för varje stat den dag staten deponerar Instmmentet avseende ratificering, godkännande eller anslutning, allt hänförande sig till protokollet, under fömt-

force of the 1971 Convention with respect to such State, whichever is the låter. In faith whereof the undersigned, being duly authorized thereto, have signed this Protocol.

Done at Paris, this twen-ty-fourth day of July 1971, in the English, French and Spanish languages, the three texts being equally authoritative. In a single copy which sball be deposited with the Director-General of the United Nations Educational, Scientiflc and Cultural Organization. The Director-General shall send certified copies to the signatory States, and to the Secretary-General of the United Nations for registration.

partie å la Convention de 1971.

En foi de quoi les soussignés döment autorisés, ont signé le present Protocole.

Fait å Paris, le vingt-quatre juUlet 1971, en frangals, en anglals et en espagnol, les trois textes faisant foi, en un exemplaire unique qui sera déposé auprés du Directeur general de FOrganisation des Nations Unies pour Féducation, la science et la culture, qui en adressera une cople certifiée conforme aux États signataires, ainsi qu'au Secrétaire general des Nations Unies pour enregistrement par les solns de celul-cl.

sättning att staten redan har tUlträtt 1971 års konvention.

TUl bekräftelse härav har undertecknade, som är vederbörligen befuUmäktlgade härtill, undertecknat detta protokoll.

Som skedde i Paris den
24 juli 1971 på engelska,
franska och spanska språ
ken, alla texterna med Uka
vitsord, i ett enda exemplar
som skall deponeras hos ge
neraldirektören för
UNESCO. Denne skall sän
da bestyrkta avskrifter här
av till de stater som under
tecknat protokollet och, för
registrering, till Förenta na
tionernas generalsekreterare.

Prop. 1973:15 283

Bilaga 3 (Utredningens förslag tUl ändringar I URL och FotoL med anledning av den reviderade texten av Bemkonventionen)

1. Lag om ändring i lagen (1960: 729) om upphovsrätt tUl litterära och konstnärliga verk

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, dels att 17 § skall upphöra att gälla, dels att 8, 11, 15, 19, 21, 25, 60 och 61 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 §.
Ett verk--------- — för allmänheten.

Verket anses utgivet, dä exem- Verket anses utgivet, då exem
plar därav lovligen förts i han- plar därav med upphovsmannens
deln eller eljest blivit spridda till samtycke förts i handeln eller el-
allmänheten. jest blivit spridda till allmänheten.

11 §.
Av offentliggjort verk må ensta- Av offentliggjort verk må envar
ka exemplar framställas för eix- framställa enstaka exemplar för
skilt bmk. Vad sålunda framställts sitt enskilda bruk, i den mån fram-
må ej utnyttjas för annat ända- ställningen icke gör intrång i upp-
mål. hovsmannens normala utnyttjande

av sitt verk och ej heller i övrigt oskäligt inkräktar på hans uteslutande rätt att förfoga över sitt verk. Vad sålunda framstäUts må ej utnyttjas för annat ändamål.

Vad I------------ utföra byggnadsverk.

15 §. I tidning eller tidskrift må ur annan tidning eller tidskrift intagas artikel i religiös, politisk eller ekonomisk dagsfråga, såframt ej förbud mot eftertryck är utsatt.

Offentiiggjort konstverk--------- dylik publikation.

19 §. Har utgiven mindre dikt eller del av dikt blivit tonsatt, må den som text till det musikaliska verket återgivas i samband med notskrift och framföras offentligt, såframt ej förbud däremot utsatts vid utgivandet. För återgivande

Sedan upphovsmannen överlåtit exemplar av konstverk eUer verket utgivits, må exemplar, som överlåtits eller omfattas av utgivningen, spridas vidare samt verket visas offentUgt, Verket må ock medtagas vid Inspelning av fUm eller televisionsprogram, om återgivningen är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller programmets Innehåll.

Konstverk, som---------

Byggnad må fritt avbildas.

Sedan upphovsmannen överlåtit exemplar av konstverk eller verket utgivits, må exemplar, som överlåtits eller omfattas av utgivningen, spridas vidare samt verket visas offentligt annorledes än genom film eller i television.

Konstverk som sägs i första stycket må medtagas vid Inspelning och visning av film eller televisionsprogram, om återgivningen är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller programmets Innehåll. Även i annat fall må dylikt verk visas i television av svenskt televisionsföretag som Konungen bestämmer, om verket icke visas genom film samt upphovsmannen icke meddelat förbud mot visning eller det eljest föreligger särskild anledning antaga att han motsätter sig visningen; för denna äger upphovsmannen rätt till ersättning.

plats utomhus.

Byggnad må fritt avbildas.

(Nuvarande lydelse)

vanliga vistelseort, ävensom eljest på verk, som först utgivits i Sverige, på här utfört byggnadsverk och på konstverk, som infogats i här belägen byggnad.

(Föreslagen lydelse)

rige eller först utgivits samtidigt i Sverige och i annat land,

3. filmverk, vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i Sverige.

4. här uppfört byggnadsverk,

5. konstverk som infogats i här belägen byggnad eller annan med marken fast förenad anordning.

Vid tillämpning av bestämmelsen i första stycket 2 anses samtidig utgivning ha ägt rum om verket efter utgivning i annat land inom trettio dagar utgives i Sverige. Vid tillämpning av bestämmelsen i första stycket 3 anses, där ej annat visas, som producent den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av filmverket.

Vad I------------ dess ursprang.

Frop. 1973:15 287

Bilaga 4 (Offentiighetskommitténs försl ag)

1. Lag om ändring i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom förordnas att 9 och 49 §§ lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk skall erhålla ändrad lydelse på sätt som anges nedan,

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 §. Handlingar, upprättade hos myndighet som avses I 2 kap, 3 § tryckfrihetsförordningen, äro icke föremål för upphovsrätt.

Utan hinder av vad sälunda är Utan hinder av vad sålunda är stadgat må upphovsrätt göras gäl- stadgat må upphovsrätt göras gällande till officiell karta, upprättad lande till

inom rikets allmänna kartverk, 1. of flciell karta, upprättad inom

sjökarteverket eller sjöfartsstyrel- rikets allmänna kartverk, sjökarte-
sen, verket, sjöfartsstyrelsen eller Sveri-

ges geologiska undersökning;

2. verk, som framställts för försäljning till allmänheten; samt

3. alster av bildkonst.

49 §,
Katalog, tabell eller annat dy- Katalog, tabell eller annat dy-

likt arbete, vari sammanställts ett likt arbete, vari sammanställts ett
stort antal uppgifter, må ej utan stort antal uppgifter, må ej utan
framställarens samtycke eftergö- framställarens samtycke eftergöras,
ras, förrän tio år förflutit efter förrän tio år förflutit efter det år,
det år, då arbetet utgavs, då arbetet utgavs. Har arbetet

upprättats hos myndighet, gäller vad nu sagts endast om arbetet framställts för försäljning till allmänheten.

Vad i 11 § första stycket och 14 § sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande arbete som avses i denna paragraf. Är sådant arbete eller del därav föremål för upphovsrätt, må den ock göras gällande.

Denna lag träder I kraft den 1 januari 1969,

Den nya lagen skall tUlämpas även på verk som tillkommit före ikraftträdandet.

Exemplar av verk som framställts med stöd av äldre lag får fritt spridas och visas.

Har någon före Ikraftträdandet tillverkat trycksats, kliché, form eller annat sådant hjälpmedel för att med stöd av äldre lag mångfaldiga visst verk, får han använda det för detta ändamål till utgången av år 1971 och fritt sprida och visa exemplar som framställts.

Prop. 1973:15 288

2. Lag om ändring i lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild

Härigenom förordnas att 12 § lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bUd skall erhålla ändrad lydelse på sätt som anges nedan.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 §. I rättsvårdens och den allmänna säkerhetens Intresse må fotografisk bUd fritt utnyttjas,

/ fråga om rätten till fotografisk bild skall vad i 9 och 49 §§ lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder I kraft den 1 januari 1969,

Den nya lagen skall tUlämpas även på fotografisk bild som framställts före ikraftträdandet.

3. Ändrad lydelse av 1 kap. 8 § tryckfrihetsförordningen

Härigenom förordnas att 1 kap. 8 § tryckfrihetsförordningen skall erhålla ändrad lydelse på sätt som anges nedan.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 kap.

8 §.
Privilegier å------------------------------ tjugu år.

Om den rätt, som tillkommer Rätten att i tryckt skrift offent-iipphovsinan till litterärt eller liggöra allmän handling må genom konstnärligt verk eller framställare lag begränsas av hänsyn till upp-av fotografisk bild, och om förbud hovsmannens eller framställarens mot att återgiva litterärt eller rätt. konstnärligt verk på ett sätt, som kränker den andliga odlingens intressen, gälle vad i lag är stadgal.

> Tryckfrihetsförordningen omtryckt senast 1965; se SFS 1965: 818,

Vad som muntiigen eller skriftligen anföres inför myndighet eller i statlig eller kommunal representation eller vid offentUg överläggning om aUmänna angelägenheter må återgivas utan upphovsmans samtycke; dock att utiåtanden, såsom bevis åberopade skrifter och dylikt må återgivas allenast i samband med redogörelse för mäl eller ärende vari de förekommit och I den omfattning som betingas av ändamålet med redogörelsen. Upphovsman äger ensam utgiva samling av sina anföranden.

Har annat verk än i 9 § sägs innefattats i allmän handling som avses i 2 kap. tryckfrihetsförordningen, skall det icke vara föremål för förfoganderätt enligt 2 §.

Vad nu sagts gäller icke officiell karta, hos myndighet framställd teknisk förebild eller där framställt verk, som är avsett för undervisning eller utgör resultat av vetenskaplig forskning, verk varav exemplar i samband med affärsverksamhet genom myndighets försorg tillhandahålles allmänheten mot ersättning eller eljest, verk som innefattats i allmän handling utan upphovsmannens samtycke samt verk som av enskild ingivits för godkännande eller antagande av myndighet eller åberopats såsom bevis eller eljest såsom stöd för talan eller annan framställning inför myndighet. Allmän handling, vari verket innefattats, må dock utlämnas i den ordning

Prop. 1973:15 290

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 kap. tryckfrihetsförordningen stadgar. Verket må vidare återgivas utan upphovsmannens samtycke i samband med redogörelse för mål eller ärende, vari det förekommit, dock allenast i den omfattning som betingas av ändamålet med redogörelsen.

Vad som i första och andra styckena stadgas äger motsvarande tillämpning på verk som innefattats i muntligt anförande Inför myndighet eller i statlig eller kommunal representation eUer i anförande vid offentlig överläggning om allmänna angelägenheter.

Upphovsmannen äger ensam utgiva samling av sina i denna para-. graf nämnda verk,

45 §,

En utövande--------------- för allmänheten.

Ej må--------------------- ägde rum.

Beträffande upptagning, ut- Beträffande upptagning, utsänd-
sändning och överföring, som av- ning och överföring, som avses i
ses I denna paragraf, skall vad i denna paragraf, skall vad i 3 §,
3 §, 11 § första stycket, 14 § förs- 9 , 11 § första stycket, 14 § förs
ta stycket 17, 20 och 21 §§, 22 § ta stycket, 17, 20 och 21 §§, 22 §
första stycket, 27—29 samt 41 första stycket, 24 §, 27—29 samt
och 42 §§ sägs äga motsvarande 41 och 42 §§ sägs äga motsvaran-
tlUämpnlng, de tUlämpning,

46 §,
Grammofonskiva eller en annan.

Beträffande förfarande, som en-   Beträffande förfarande, som en
ligt denna paragraf är beroende ligt denna paragraf är beroende av
av framställares samtycke, skall framställares samtycke, skall vad i
vad i 11 § första stycket, 14 §   9 J, 11 § första stycket, 14 §
första stycket, 17 och 21 §§ samt första stycket, 17 och 21 §§, 22 §
22 § första stycket sägs äga mot- första stycket samt 24 § sägs äga
svarande tillämpning,             motsvarande tillämpning,

48 §.

Ljudradio- eller------------ jämförlig lokal.

Ej må---------------------- ägde rum.

Vad I 11 § första stycket 14 § Vad 1 9 §, 11 § första stycket,

första stycket, 17, 20 och 21 §§ 14 § första stycket, 17, 20 och samt 22 § första stycket sägs skall 21 §§, 22 § första stycket samt

Prop. 1973:15 291

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

äga motsvarande tUlämpning I fall 24 § sägs skall äga motsvarande

som avses i denna paragraf, tillämpning i fall som avses I den
na paragraf,

49 §,

Katalog, tabell--------------- arbetet utgavs.

Vad I 11 § första stycket och Vad I 9 ?, 11 § första stycket

14 § sägs skall äga motsvarande samt 14 och 24 §§ sägs skall äga

tillämpning beträffande arbete motsvarande tillämpning beträf-

som avses i denna paragraf. Är fande arbete som avses i denna

sådant arbete eller del därav före- paragraf. Är sådant arbete eller del

mål för upphovsrätt, må den ock därav föremål för upphovsrätt, må

göras gällande. den ock göras gällande.

Denna lag träder I kraft den

Den nya lagen skall tiUämpas även på verk som tillkommit före ikraftträdandet. Exemplar av verk som framställts med stöd av äldre lag fär fritt spridas och visas.

Har någon före ikraftträdandet tillverkat trycksats, kliché, form eller annat sådant hjälpmedel för att med stöd av äldre lag mångfaldiga visst verk, får han använda det för detta ändamål till utgången av år och fritt sprida och visa exemplar som framställts.

Vad som sålunda stadgas om verk skall äga motsvarande tillämpning på framförande enligt 45 §, ljudupptagning enligt 46 §, ljudradio- och televislonssändning enligt 48 § och arbete enligt 49 §.

2. Lag om ändring i lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild

Härigenom förordnas att 12 § lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild skall erhålla ändrad lydelse på sätt som anges nedan.

{Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 §.
I rättsvårdens---- fritt utnyttjas.

/ fråga om rätten till fotografisk bUd skall vad i 9 och 24 §§ lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den

Den nya lagen skall tUlämpas även på fotografisk bUd som framställts före Ikraftträdandet.

Prop. 1973:15 292

Innehåll

Propositionen..................................................... ..... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll....................... ..... 1

Lagförslag ...................................................... ..... 3

Utdrag av statsrådsprotokollet över justltieärenden den 2 febraari

1973 ............................................................... .... 11

1 Inledning .................................................... .... 11

2 Huvuddragen i gällande rätt.............................. .... 16

3 Ratificering av Bernkonventionens Paristext och av den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt ................................................................... 19

3.1 Översikt över konventionsbestämmelsema....... .... 19

3.1.1 Paristexten av Bemkonventionen .......... .... 19

3.1.1.1 De materiella bestämmelserna (art. 1—20) 19

3.1.1.2 De administrativa bestämmelserna och slut-bestämmelsema (art. 21—38) 29

3.1.1.3 Bihanget rörande utvecklingsländerna 31

3.1.2 Den reviderade Världskonventlonen om upphovs
rätt ................................................. 36

3.2 1970 års departementspromemoria................. 38

3.2.1 Promemorians räckvidd m, m................. 38

3.2.2 Skyddade verk (art. 2)........................ ... 38

3.2.3 Anknytningsmoment för skydd, regler om hemland

m, m. (art, 3—6) ............................... 39

3.2.4 Upphovsmannens Ideella rätt (art, 6bls).. 43

3,25 Skyddstiden (art. 7 och 7bls) .............. 44

3.2.6 Rätten tlU mångfaldigande, allmänna bestämmelser

(art 9) .......................................... ... 44

3.2.7 Citaträtten (art 10.1.) ........................ 48

3.2.8 Länerätten för undervisningsändamål (art. 10.2.) .. 48

3.2.9 Pressens lånerätt (art. lObls.l.) ............. ... 50

3.2.10 Reportagerätten (art. lObis.2.) ......... 50

3.2.11 Rätten till offentligt framförande m. m. (art, 11 och liter) 51

3.2.12 Rätten tUl radio- och televlsionsutsändning (art llbis) 51

3.2.13 TvångsUcens för Inspehilng av musikaliska verk (art

13) ................................................ 52

3.2.14 Rätten tiU filminspelning m, m, (art. 14 och 14bis) 53

3.2.15 Vissa presumtionsregler m, m, (art, 14ter och 15) 54

3.2.16 Sammanfattning av föreslagna lagändringar m. m, 55

3.2.17 Övergångsbestämmelser ................... 55

3.3 Remissyttrandena över 1970 års departementspromemoria 56

3.3.1 Allmänna synpunkter ........................... 56

3.3.2 Vissa särskilda frägor .......................... ... 56

3.3.3 Föreslagna lagändringar m, m................ ... 59

3.4 Föredraganden ......................................... 68

3,4,1 Frågan om ratificering av Bemkonventionens Paristext och den reviderade Världskonventlonen om

upphovsrätt ................................... 68

Prop. 1973:15 293

3.4.2 Lagstiftning som föranleds av art. 1—20 i Paris
texten ......................................... ... 74

3.4.2.1 Bestämmelser som lämnats oreviderade

m, m, ................................... ... 74

3.4.2.2 Skyddade verk (art, 2)............... ... 74

3.4.2.3 Anknytningsmoment för skydd, regler om hemland m, m. (art. 3—6) 76

3.4.2.4 Upphovsmannens ideeUa rätt (art. 6bis) .. 81

3.4.2.5 Skyddstiden (art, 7 och 7bis) ..... 81

3.4.2.6 Rätten till mångfaldigande, allmänna bestämmelser (art. 9) 83

3.4.2.7 Citaträtten (art, 10.1.) ............. ... 87

3.4.2.8 Lånerätten för undervisningsändamål (art, 10,2,) 88

3.4.2.9 Pressens lånerätt (art, lObls.l.) .. ... 90

3.4.2.10 Reportagerätten (art, 10bls,2,).... ... 91

3.4.2.11 Rätten till offentiigt framförande m.m.

(art. 11 och liter)..................... ... 93

3.4.2.12 Rätten tUl radio- och televisionsutsändning

m. m. (art llbis) ........................ ... 93

3.4.2.13 TvångsUcens för mspelning av musikaliska verk (art. 13.1.) 96

3.4.2.14 Rätten tUl filminspehilng m. m, (art, 14 och 14bls) 97

3.4.2.15 Vissa presumtionsregler m, m, (art 15) .. 100

3.4.3 Vissa frågor rörande art, 21—38 i Bernkonventio
nens Paristext ................................. . 100

4 Upphovsrätt till allmänna handlingar .................. 101

4.1 Offentiighetskommittén ............................ 101

4.1.1 Bakgrunden till kommitténs uppdrag m. m . 101

4.1.2 Underlaget för kommitténs överväganden 104

4.1.3 Kommitténs överväganden ................... . 106

4.2 Remissyttrandena över kommitténs förslag ..... . 111

4.3 1969 års departementspromemoria................. . 122

4.3.1 Principiella frågor om skyddets utformning m. m. 122

4.3.2 Författningar samt beslut och yttranden av myndighet (9 § URL) 123

4.3.3 Övriga allmänna handlingar m. m. (24 § URL) 124

4.3.4 Skiljaktig mening beträffande 24 § URL.... . 128

4.3.5 Närstående rättigheter m. m................. . 129

4.3.6 Övergångsbestämmelser ................... . 129

4.3.7 Fräga om ändring av 1 kap. 8 § TF......... . 130

4.4 Föredraganden ........................................ 131

4.4.1 Bakgrunden tUl den föreslagna lagstiftningen .... 131

4.4.2 Allmänna synpunkter .......................... 134

4.4.3 Författningar, beslut m, m.................... . 136

4.4.4 Allmänna handlingar som inte är av stats- eller förvaltningsrättslig karaktär 143

4.4.5 Närstående rättigheter m, m. och rätt tUl fotografisk

bild ............................................. . 149

4.4.6 Upphovsrättens subjekt ................... . 151

4.4.7 Förhållandet till intemationella överenskommelser 151

4.4.8 Förhållandet till TF.............................. . 153

Frop. 1973:15 294

5 övergångsbestämmelser ................................ .. 155

6 Upprättade lagförslag...................................... .. 156

7 Specialmotivering ....................................... 156

7.1 Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk 156

7.2 Lagen om rätt tiU fotografisk bild................... 173

7.3 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser... .. 177

8 Hemställan .................................................. .. 177

BUaga 1 Bernkonventionens Paristext .................. .. 178

BUaga 2 Den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt .. 244
BUaga 3 Utredningens förslag tUl ändringar i URL och FotoL

med anledning av den reviderade texten av Bernkonven
tionen ............................................... . 283

BUaga 4 OffentUghetskommitténs förslag................. . 287

Bilaga 5 Utredningens förslag tUl regler om allmänna handUngar

1 URL och FotoL....................................... . 289

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 720211