Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1973        Prop. 1973:139

Nr 139

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse m. m.; given Stockholms slott den 5 juni 1973.

Kungl. Maj:t viU härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departements­chefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås bestämmelser om tillstånd för utländskt bank­företag att inrätta representationskontor i Sverige.

1    Riksdagen 1973.1 saml. Nr 139

 

Prop. 1973:139

1    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse

Härigenom förordnas, att 1 och 182 §§ lagen (1955: 183) om bank­rörelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1 §1

Bankrörelse må, föratom av Sveriges riksbank, drivas endast av bank­aktiebolag, som därtill erhåUit Konungens tUlstånd (oktroj).

Med bankrörelse förstås i denna lag sådan verksamhet, i vilken in­går inlåning från allmänheten på räkning som av bank allmänneligen begagnas.

Angående postbanken med postsparbanks- och postgirorörelsen, spar­bank, centralkassa för jordbrakskredit och järnkontoret är särskilt stadgat.

Utländskt bankföretag må efter tillstånd av Konungen från kontor eller annat fast driftställe här i ri­ket driva verksamhet i vilken ej ingår inlånings- eller utlåningsrö­relse.

182 § Driver någon här i riket bankrörelse utan att vara berättigad därtUl, straffes med dagsböter eller fängelse.

Den som för utländskt bankfö­retags räkning förestår verksamhet som drives från kontor eller an­nat fast driftställe här i riket utan tillstånd enligt 1 § fjärde stycket straffes med dagsböter eller fäng­else.

Den som bryter mot bestämmelsen i 2 § straffes med dagsböter.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I fråga om utiändskt bankföretag som vid tidpunkten för lagens ikraft­trädande driver verksamhet som avses i 1 § fjärde stycket skall dock gälla att företaget får fortsätta verksamheten dock längst till utgången av år 1973 eller, om företaget före sistnämnda tidpunkt ansöker om tillstånd, till dess Konungen prövat frågan om tillstånd.

' Senaste lydelse 1960: 269.

 

Prop. 1973:139

2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och ut­ländskt företag att idka näring här i riket

Härigenom förordnas, att 30 § lagen (1968: 555) om rätt för utlän­ning och utländskt företag att idka näring här i riket skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

30 §
Bestämmelserna i denna lag gäl-  Bestämmelsema i denna lag gäl-

ler ej i fråga om utiändsk försäk-     ler ej i fråga om utiändsk försäk­
ringsanstalts rätt att driva försäk-     ringsanstalts rätt att driva försäk­
ringsrörelse här i riket.           ringsrörelse här i riket eller i frå­
ga om utländskt bankföretags rätt
att här driva verksamhet.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

It    Riksdagen 1973.1 saml. Nr 139

 

Prop. 1973:139

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 5 juni 1973.

Närvarande: Statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYR­DAL, ODHNOFF, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge­mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i lagen (1955; 183) om bankrörelse, m. m. och anför.

Inledning

Enligt den svenska banklagstiftningen får bankrörelse drivas här i landet endast av vissa särskilt angivna svenska rättssubjekt. Med bank­rörelse avses därvid bankverksamhet, vari ingår inlåning från allmän­heten på räkning som allmänt används av bank. Förutom Sveriges riks­bank och järnkontoret är det enbart följande bankinstitut, nämligen bankaktiebolag, sparbanker, centralkassor för jordbrukskredit samt post­banken, som får driva rörelse som är att anse som bankrörelse. Bank­instituten är underkastade den särskUda lagstiftning som gäller för resp. typ av bankinstitut.

Bestämmelserna om rätt att här i landet driva bankrörelse lägger inte hinder i vägen för sådan bankverksamhet som inte är att anse som bankrörelse enligt den givna definitionen. Detta innebär att också ut­ländskt bankföretag har formell möjlighet att driva viss verksamhet på den svenska marknaden. I den mån verksamheten är att anse som nä-ringsidkande är den dock underkastad den särskilda lagstiftning som gäller för utländskt företag som här i landet vill idka näring, vil­ket innebär bl. a. att tillstånd av Kungl. Maj:t krävs.

Av det sagda följer bl. a. att det f. n. inte finns hinder för utländskt bankföretag att här öppna s. k. representationskontor med uppgifterna begränsade till att etablera förbindelser mellan den utländska banken och den svenska marknaden men utan behörighet för kontorets perso­nal att själv avsluta transaktioner med svenska bankkunder. Bortsett från att ett utiändskt bankföretag, i vilket en svensk affärsbank är del­ägare, under en kortare period på 1960-talet hade ett representations-

 

Prop. 1973: 139                                                        5

kontor i Sverige, har det hittills inte förekommit att utländsk bank här inrättat sådant kontor. Genom att en utländsk bank, den amerikanska banken The First National Bank of Chicago, nyligen inrättat ett repre­sentationskontor för Skandinavien med säte i Stockholm har anledning uppkommit att pröva frågan om behovet av regler beträffande utländska bankers etablering här i landet.

Gällande rätt

Genom 1 § lagen (1955: 183) om bankrörelse (BL) bestäms den krets av subjekt som här i riket får driva bankrörelse. Begreppet bankrörelse definieras i paragrafen som sådan verksamhet, i vilken ingår inlåning från allmänheten på räkning som av bank allmänneligen begagnas. Bankrörelse får utövas endast av Sveriges riksbank, bankaktiebolag som fått Kungl. Maj:ts tillstånd (oktroj), postbanken, sparbank, cen­tralkassa för jordbrukskredit och järnkontoret.

Enligt 18 § BL får aktie i bankaktiebolag genom teckning eller över­låtelse förvärvas endast av svenska medborgare, av svenska bolag och föreningar, som utan hinder av bestämmelserna i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. äger för­värva sådan egendom, samt av andra samfälligheter och stiftelser. Be­gränsningen att förvärva bankaktier gäUer dock inte familjerättsliga fång. Syftet med regeln i BL är att skydda svenska affärsbanker mot utiändskt inflytande.

Den som bryter mot 1 § BL och således här i riket driver bankrö­relse utan att vara berättigad till det kan straffas med dagsböter eller fängdse (182 § BL).

Av det sagda framgår att bankrörelse i den i BL angivna betydelsen här i landet får drivas av enbart svenska rättssubjekt. Utiändskt bank­företag får således inte här utöva bankverksamhet vari ingår inlåning från allmänheten på räkning som allmänt begagnas av bank. Vill ut­ländskt bankföretag driva annan verksamhet än bankrörelse kan lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utiändskt företag att idka nä­ring här i riket bli tUlämplig. Enligt denna lag får utiändskt företag idka näring här i riket endast efter tillstånd av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Tillstånd får i princip bevil­jas endast företag vilket enligt sitt hemlands lag är registrerat som bo­lag eller ekonomisk förening och driver näringsverksamhet i hemlan­det (13 §). I lagen ges vissa regler i fråga om verksamheten. Bl. a. gäl­ler att verksamheten här skall drivas genom ett avdelningskontor med självständig förvaltning, s. k. filial (16 §). Denna skall stå under ledning av en verkställande direktör som är ansvarig för verksamheten i Sve­rige (17 och 19 §§).

 

Prop. 1973:139                                                         6

Enligt 8 § kungörelsen (1968: 556) om näringstillstånd m. m. prövar Kungl. Maj:t fråga om tillstånd för utiändskt företag att idka näring här i riket.

Departementschefen

Bankinstituten spelar en central roll på kreditmarknaden. Karakte­ristiskt för bankinstituten är att de till skillnad från andra kreditinstitut, t. ex. hypoteksinrättningar och kreditaktiebolag, finansierar sin utlå-nmgsverksamhet genom inlåning från allmänheten. Med hänsyn till de viktiga funktioner som bankinstituten fyller i det ekonomiska livet är bankinstitutens verksamhet underkastad en ingående reglering från det allmännas sida. För varje slag av bankinstitut gäller en särskild lagstift­ning, vars huvudsyfte är att skydda insättarna mot förluster genom att trygga instimtens solvens och likviditet. Bankinspektionen kontrollerar fortiöpande att banklagstiftningen efterlevs och att bankinstituten över huvud taget förvaltas på ett för allmänheten betryggande sätt. I sam­manhanget bör också nämnas den penningpoUtiska kontroll över bank­instituten som utövas av riksbanken.

Ett viktigt inslag i banklagstiftningen är den i 1 § BL intagna be­gränsningen av den krets rättssubjekt som här i landet får driva bank­rörelse. Med uttrycket bankrörelse avses, som tidigare nämnts, sådan verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten på räkning som av bank allmänneligen begagnas. Uttrycket har givits denna inneböra med hänsyn tUl att det är den bankmässiga inlåningen som främst ka­rakteriserar bankrörelse och till att banklagstiftningen har som huvud­syfte att skydda insättarna. Om man bortser från den bankrörelse som får utövas av riksbanken och från den speciella bankverksamhet som får drivas av jämkontoret, får bankrörelse utövas endast av bankaktie­bolag som fått Kungl. Maj:ts oktroj och av postbanken, sparbanker och centralkassor för jordbrukskredit enligt den särskilda lagstiftning som finns för dessa bankinstitut.

Bankrörelseverksamhet är exklusivt förbehållen svenska rättssubjekt. I fråga om bankaktiebolagen innehåller BL sålunda regler som inne­bär att äganderätten till aktier i sådant bolag i princip skall ligga på svenska händer. Motivet härför är att skydda de svenska bankerna mot utiändskt inflytande och att förbehålla viss egendom åt landets egna medborgare. Bankrörelseprivilegiet är också från andra utgångspunkter skyddat genom valutaregleringen.

Utiändskt bankföretag får alltså inte här i landet driva verksamhet som är att karakterisera som bankrörelse enligt den i 1 § BL givna de­finitionen. Gällande banklagstiftning lägger däremot inte hinder i vägen för en utiändsk bank att här i landet utöva andra former av bankverk­samhet. Utländsk bank har således formellt sett möjlighet att från kontor

 

Prop. 1973:139                                                         7

här i riket driva inlånings- och/eller utlåningsrörelse under förutsätt­ning att i verksamheten inte ingår inlåning från allmänheten på räk­ning som allmänt används av bank. Bortsett från de hinder som valu­taregleringen kan resa mot möjligheten att här driva verksamhet av nämnd art krävs emellertid särskilt tUlstånd enligt lagen (1968: 555) om rätt för utiänning och utiändskt företag att idka näring här i riket. Yrkesmässig verksamhet som avser inlåning eller utlåning av penningar är nämligen att betrakta som sådant näringsidkande som faller under denna lag. Tillståndsprövningen omhänderhas av Kungl. Maj:t.

Det torde få anses som uteslutet att utiändskt bankföretag skulle ges tillstånd att här i riket öppna verksamhet som innefattar inlåning eller utlåning. Bakom banklagstiftningen ligger syftet att bankverksamhet i Sverige skall vara förbehåUen svenska rättssubjekt och att banks in­lånings- och utlånmgsverksamhet skall vara underkastade de regler härom som gäller enligt samma lagstiftning. Det har inte förekommit att utländskt bankföretag sökt etablera sig här för att driva inlånings-dier utiåningsrörelse. Enligt min mening finns anledning att i samband med den reglering som jag föreslår i det följande utforma reglerna så att det framgår att utländskt bankföretag inte får från fast driftställe i Sverige driva rörelse av sådant slag.

Det utländska bankföretag som etablerat sig i Sverige avser inte att här driva inlånings- eller utlåningsrörelse. Verksamheten har enligt vad jag erfarit begränsats till inrättande av ett representationskontor med uppgift att få till stånd affärsförbindelser mellan den utländska moder-banken eller någon filial till denna, som finns i ett tredje land, och den svenska marknaden. Verksamheten skall i huvudsak avse förmedling av intemationeUa lån, dvs. lån från utländska källor tUl valutainlänningar eller vissa typer av valutautlänningar, t. ex. svenska dotterbolag utom­lands. Personalen vid representationskontoret skall inte ha rätt att före­träda banken utan alla transaktioner skall avslutas direkt mellan banken och kundema. Den verksamhet som skall utövas från kontoret kan så­lunda karakteriseras som en form av agenturverksamhet.

Som framgår av vad jag anfört faller bankverksamhet av sålunda åsyftat slag inte under begreppet bankrörelse i BL:s mening. Det är vi­dare tveksamt om verksamheten är att anse som sådant näringsidkande som faller inom tillämpningsområdet för lagen om rätt för utiänning och utländskt företag att idka näring här i riket.

IntemationeUt sett går utvecklingen mot en friare etableringsrätt. Svenska banker har kunnat etablera såväl representationskontor som dotterbanker på flera håll i utlandet. Mot denna bakgrund bör det inte komma i fråga att införa ett förbud för utländska banker att här i landet öppna representationskontor. Emellertid måste hänsyn tas tUl att för­hållandena på kreditmarknaden och konkurrenssituationen för de svens­ka bankinstituten kan förändras väsentligt om utländska banker fritt har

 

Prop. 1973:139                                                         8

möjlighet att etablera kontor i Sverige och därmed får möjlighet att i en helt annan omfattning än tidigare förmedla banktjänster på den svenska marknaden. Det bör påpekas att utiändska bankföretag ofta arbetar un­der andra, liberalare konkurrensförutsättningar än de svenska bankinsti­tuten och att de inte blir bundna av de kreditgivningsregler och andra be­stämmelser som enligt den svenska banklagstiftningen gäUer för de svens­ka bankinstituten. I sammanhanget bör även nämnas att i Kungl. Maj:ts prövning av oktroj för ett bankaktiebolag ingår en behovsprövning som innefattar bl. a. en marknadsbedömning, dvs. en bedömning av om bola­get behövs och om den tillför marknaden nyttig konkurrens. Det svens­ka bankväsendet är så väl utbyggt att det från allmän synpunkt är på­kallat med en viss restriktivitet när det gäller etablering av nya bank­institut vare sig dessa är verksamma direkt på den svenska marknaden eller indirekt via fasta representationskontor för utländska banker. Av viss betydelse i sammanhanget är också den omständigheten att kredit-politiska restriktioner som beslutas av de svenska statsmakterna inte kan avse utländska bankers verksamhet. Kreditpolitiska åtgärder kan . minska i effektivitet vid en starkt ökad verksamhet från utländska ban­ker här i landet. Enligt min mening finns det under alla förhållanden anledning att reglera möjligheten för utländska banker att från repre­sentationskontor här i landet förmedla banktjänster på den svenska marknaden.

Jag har inte funnit anledning att ta upp frågan om reglering av den verksamhet som utländska banker i vissa fall utövar i Sverige via agen­ter som opererar utan tUlgång till något för verksamheten särskilt in­rättat kontor.

Mot bakgrand av det sagda föreslår jag att i BL införs en regel som innebär att utländskt bankföretag från kontor eller annat fast drift­ställe här i riket skall kunna driva endast verksamhet vari inte ingår inlåning eller utlåning samt att för rätt att driva verksamheten — i hu­vudsak representations- och förmedlingsverksamhet — skall krävas tUl­stånd av Kungl. Maj:t. Riktpunkten för tiUståndsgivningen bör vara att bank i land med vilket det svenska näringsHvet har mera omfattande förbindelser skall kunna få rätt att här öppna representationskontor. Utländsk bank som redan har etablerat kontakt med svenska företag bör ges företräde framför annan bank. Självfallet bör tillstånd ges en­dast åt välrenommerade bankföretag.

Beslut om tillstånd bör gälla t. v. och bör kunna förenas med vUlkor, t. ex. i fråga om den benämning som skall få användas på representa­tionskontoret och om skyldighet att lämna bankinspektionen de uppgif­ter som behövs för att representationsverksamheten skall kunna följas. Iakttas inte meddelat villkor bör detta kunna föranleda att tUlståndet återkallas.

Den av mig förordade regeln bör lämpligen tas upp i ett särskilt

 

Prop. 1973:139                                                         9

stycke i 1 § BL. Jag föreslår vidare att ansvarsbestämmelsen i 182 § BL kompletteras med en regel varigenom den som för utländskt bank­företags räkning förestår verksamhet som utan tillstånd drivs från kon­tor eller annat fast driftställe här i riket drabbas av straffansvar. Den nya straffbestämmelsen avser både verksamhet som över huvud taget inte får drivas här av utiändsk bank och representationsverksamhet som drivs utan tiUstånd.

Som en följd av förslaget att i BL införa regler som avser alla for­mer av utländska bankföretags etablering här i riket via fast driftställe föreslår jag — efter samråd med chefen för handelsdepartementet — att utländskt bankföretags rätt att här driva verksamhet undantas från tillämpningsområdet för lagen om rätt för utlänning och utländskt fö­retag att idka näring här i riket. Detta bör ske genom en ändring i 30 § nämnda lag.

De av mig föreslagna bestämmelserna bör träda i kraft snarast möj­ligt. För utländskt bankföretag som vid ikraftträdandet driver repre­sentationsverksamhet bör gälla särskilda övergångsbestämmelser.

Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag tiU

1.    lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse,

2.    lag om ändring i lagen (1968: 555)  om rätt för utlänning och utiändskt företag att idka näring här i riket.

Med bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUSEOKTR. STOCKHOLM 1973     730351