Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Majrts proposition nr 138 år 1973        Prop. 1973:138

Nr 138

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till konsumentköplag, m. m.; given Stockholms slott den 5 juni 1973.

Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande tUl riksdagen föredra­ganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till lag om konsumentköp. Den före­slagna lagen slår fast vissa grandläggande rättigheter som en konsument alltid skall ha när han från näringsidkare köper varor som är avsedda huvudsakligen för enskilt bruk. Lagen rör i första hand köparens rättig­heter mot säljaren. Den behandlar emellertid också hans ställning i för­hållande till varans tillverkare, särskild kreditgivare och annan med vil­ken han kan komma i rättslig förbindelse på grand av köp. Lagen inne­fattar inte någon fullständig reglering av alla frågor rörande konsu­mentköp. I de köprättsliga frågor som lämnas utanför regleringen skall den allmänna köplagen gälla på samma sätt som hittills.

Lagen ar tvingande, dvs. den skall inte kunna sättas ur spel genom av­tal som berövar köparen hans rättigheter enligt lagen. Köparen ges här­igenom ett grundskydd mot friskrivningsklausuler och oskäliga villkor i standardiserade köpekontrakt, garantibevis o. d.

I Jagen preciseras till en början köparens minimirättigheter när sälja­ren underlåter att leverera varan i rätt tid. Köparen får alltid häva köpet om dröjsmålet inte är av ringa betydelse för honom och säljaren inte levererar varan inom skälig tid efter det att köparen har uppmanat ho­nom därtill.

Lagen reglerar vidare köparens rättigheter vid fel i varan. Om säljaren eller annan för hans räkning t. ex. i form av en garanti har åtagit sig att avhjälpa felet och detta inte sker inom skälig tid efter det att köparen har framställt anspråk på grund av felet, skall köparen alltid kunna göra avdrag på köpeskillingen, kräva skälig ersättning för avhjälpande

1    Riksdagen 1973.1 saml. Nr 138

 

Prop. 1973:138                                                         2

av felet eller, om felet inte är av ringa betydelse för honom, häva köpet. Skall felet inte avhjälpas på grand av särskilt åtagande, skall köparen kunna göra avdrag på köpeskillingen eller vid fel som inte är av ringa betydelse häva köpet.

Vid såväl dröjsmål som fel i varan ges köparen rätt att med viss be­gränsning hålla betalningen inne tills leverans resp. rättelse sker. Köpa­ren ges dessutom rätt att under vissa förhållanden få skälig ersättning för utgifter som han ådragit sig till följd av dröjsmål eller fel.

I två hänseenden föreslås bestämmelser om vilka minimikrav köpa­ren alltid skall ha rätt att ställa på varan vid konsumentköp. Säljs vara i strid mot förbud, meddelat för att varan skall vara tillförlitlig från hälso-eller säkerhetssynpunkt, skall varan anses behäftad med fel. Detsamma gäller om varan är så bristfällig att dess användning medför uppenbar fara för köparens eller annans liv eller hälsa. En särskUd regel föreslås vidare för att hindra att en säljare enbart genom ett förbehåll att varan säljs i "befintligt skick" skall undgå allt ansvar för varans beskaffenhet.

Lagen behandlar också frågan om säljarens ansvar för vilseledande uppgifter om varans beskaffenhet eller användning. Säljaren föreslås an­svara inte bara för uppgifter som lämnas vid köptillfället utan också för uppgifter i reklamen beträffande varan, t. ex. i annons. Kan den vUse­ledande uppgiften antas ha inverkat på köpet skall varan anses behäftad med fel. Ansvaret kan under vissa omständigheter gälla även uppgifter från andra personer, t. ex. tillverkaren.

Köparens förhållande till varans tillverkare m. fl. behandlas också i lagen. Köparen tillförsäkras ett minimiskydd mot friskrivningsklausuler, varigenom varans tUlverkare eller annan som för säljarens räkning har åtagit sig att avhjälpa fel i varan begränsat sitt skadeståndsansvar för den händelse åtagandet inte fullgörs. Lagen innehåUer vidare en tvingande regel om köparens skadeståndsrätt mot t. ex. tillverkare som i reklam eller på annat sätt av vårdslöshet lämnat vilseledande uppgift om varans beskaffenhet eller användning.

Slutligen föreslås vissa särskilda bestämmelser om kreditköp, vilka av­ser att skydda köparen mot att behöva betala tUl särskild kreditgivare, även om säljaren inte skulle ha fullgjort sin prestation enligt köpavtalet. Det föreslås att en klausul, varigenom köparen avsäger sig rätt att fram- ■ ställa invändningar på grund av köpet mot den som förvärvat säljarens fordran på köpeskillingen, skall vara ogUtig. Vidare förordas en mot­svarande regel för det fall att köpeskillingen betalats med belopp som köparen genom säljarens förmedling erhållit som lån av bank eller an­nan, med vilken säljaren samarbetar för sådan förmedling av lån. Slut­ligen föreslås ett straffsanktionerat förbud för säljare att av köpare ta emot växelförbindelse eller annan löpande fordringshandling beträffande det som inte erlagts av köpeskillingen i samband med köpet.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1974.

 

Prop. 1973:138                                                                     3

1    Förslag till Konsumentköplag

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag äger tillämpning när konsument av näringsidkare köpei
vara, som är avsedd huvudsakligen för enskilt bruk och som säljes i
näringsidkarens yrkesmässiga verksamhet.

Lagen gäller under motsvarande förutsättningar även i fråga om köp från annan än näringsidkare, om köpet förmedlas aiv näringsidkare som ombud för säljaren.

2 § Vid köp som omfattas av denna lag skall köparen alltid ha de be­
fogenheter som tillerkännes köpare i lagen. FörbehåU som inskränker
sådan befogenhet är ogiltigt.

Första stycket utgör ej hinder mot att i stället för bestämmelse i la­gen tillämpa vad som på grund av avtal eller enligt lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av lös egendom eller eljest gäller beträffande köparens förhållande till säljaren eller annan mot vilken han får ut­öva befogenhet enligt denna lag, under förutsättning att därigenom längre gående befogenhet än enligt lagen tillerkännes köparen.

Köparens förhållande till säljaren

3 § Har säljaren ej avlämnat varan i rätt tid och beror det ej av kö­
paren eller händelse för vilken denne står faran, får köparen häva köpet,
om ej säljaren efter uppmaning av köparen avlämnar varan inom skälig
tid. Detta gäller dock ej om dröjsmålet är av ringa betydelse för köpa­
ren. Även utan att sådan uppmaning lämnats har köparen rätt att häva
köpet, om det av annan anledning måste ha stått klart för säljaren att
dröjsmålet är av ej ringa betydelse för köparen. Villkor som inskränker
köparens rätt att häva köpet skall dock gälla vid köp av vara, som till­
verkats särskilt efter köparens anvisningar eller önskemål eller som säl­
jaren eljest måste antagas sakna möjlighet att på rimliga vUlkor av­
yttra till annan än köparen, om det ej är uppenbart att genom dröjs­
målet köparens syfte med avtalet skulle väsentligen förfelas.

Dröjer säljaren att avlämna vara, som skall betalas vid eller efter den tid som bestämts för avlämnandet, får köparen innehålla köpeskil­lingen till dess varan hålles honom tUl hända.

4 § Är varan behäftad med fel, som säljaren åtagit sig att avhjälpa,
och avhjälpes ej felet inom skälig tid efter det att köparen framställt
anspråk på grund av felet eller avlämnas ej inom samma tid felfri vara
i den felaktigas ställe, får köparen göra avdrag på köpeskillingen, kräva
skälig ersättnmg för avhjälpande av felet eller, om felet är av ej ringa
betydelse för honom, häva köpet. Villkor som inskränker köparens rätt
att häva köpet skall dock gälla, om betydande skada skulle åsamkas
säljaren genom att köpet häves och han erbjuder köparen skälig ersätt­
ning för felet samt det ej, är uppenbart att varan icke kan användas för
sitt ändamål.

Avser felet vara, som skall betalas vid eller efter den tid som bestämts för avlämnandet, får köparen innehålla köpeskillingen till dess felet av­hjälpts eUer felfri vara hålles honom tUl hända. Är det uppenbart att

 

Prop. 1973:138                                                                     4

felet är av endast ringa betydelse för köparen, får han dock ej inne­hålla mer än vad som kan antagas motsvara dubbla kostnaden för felets avhjälpande.

Första och andra styckena gäller även om åtagandet att avhjälpa fe­let gjorts för säljarens räkning av varans tillverkare eller annan.

5 § Är varan behäftad med fel och skall ej detta avhjälpas på grand
av åtagande som avses 14 §, får köparen göra avdrag på köpeskillingen
eller, om felet är av ej ringa betydelse för honom, häva köpet. I fråga
om giltigheten av villkor som inskränker köparens rätt att häva köpet
äger 4 § första stycket andra punkten motsvarande tillämpning.

Har köparen framställt anspråk på grund av felet och erbjuder sig säljaren därvid att avhjälpa detta eller att avlämna felfri vara i den fel­aktigas ställe, får köparen ej göra gällande befogenhet enligt första stycket, om rättelsen sker genast och utan kostnad eller väsentlig olägen­het för honom. I fråga om rätt för köparen att innehålla köpeskillingen äger 4 § andra stycket motsvarande tUlämpning.

6    § I fall som avses i 3 §, 4 § första och tredje styckena samt 5 § första stycket har köparen rätt till skälig ersättning för utgift som han ådragit sig till följd av dröjsmål eller fel, om ej säljaren visar att försummelse icke ligger honom till last. Rätt till ersättning för avhjälpande av fel tillkommer dock ej köparen i annat fall eller i vidare mån än som före­skrives i 4 §.

7    § Har säljaren vid köpet eller på varans förpackning eller i annons eller annat meddelande avsett att komma till allmänhetens eller köpa­rens kännedom lämnat vUseledande uppgift om varans beskaffenhet eller användning och kan uppgiften antagas ha inverkat på köpet, skall va­ran anses behäftad med fel. Detta gäller dock ej, om säljaren tydligt rättat uppgiften.

Har varans tillverkare eller annan, som i tidigare säljled tagit be­fattning med varan, fÖr egen eUer säljarens räkning lämnat sådan vilse­ledande uppgift som avses i första stycket och kan den antagas ha in­verkat på köpet, skall varan anses behäftad med fel, om säljaren åbe­ropat uppgiften eller, fastän han insett eller uppenbarligen bort inse att uppgiften var vUseledande, underlåtit att tydligt rätta den.

8 § Säljes varan i strid mot förbud att saluhålla vara, vilket medde­
lats i författning eller av myndighet väsentligen i syfte att förebygga
att den som använder varan ådrager sig ohälsa eller drabbas av olycks­
fall eller för att eljest hindra användning av vara som ej är tillförlitlig
från säkerhetssynpunkt, skall varan anses behäftad med fel. Detsamma
gäller, om varan är så bristfällig att dess användning medför uppenbar
fara för köparens eller annans liv eller hälsa.

9 § Har varan sålts i befintligt skick eller med liknande förbehåll,
skall den även i annat fall än som avses i 7 eller 8 § anses behäftad
med fel, om den ej är sådan som köparen haft anledning räkna med
samt säljaren måste ha insett detta men underlåtit att upplysa köparen
om rätta förhållandet. Detsamma gäller, om varan är i väsentligt sämre
skick än köparen med hänsyn till varans pris och omständigheterna i
övrigt haft skäl att förutsätta.

 

Prop. 1973:138                                                         5

10    § Har säljaren eller annan för hans räkning genom garanti eller liknande utfästelse åtagit sig att svara för varan under viss angiven tid, skall varan anses behäftad med fel, om den avviker från vad som följer av utfästelsen och det ej göres sannolikt att avvikelsen beror av olycks­händelse eller eljest av omständighet som är att hänföra till köparen.

11    § Vill köparen göra gällande befogenhet på grund av fel i varan, skall han underrätta säljaren om felet inom skälig tid efter det att han märkt eller bort märka detta, dock ej senare än ett år från det han mottog varan. Har annan än säljaren för dennes räkning åtagit sig att avhjälpa fel i varan, får underrättelsen i stället lämnas till den som gjort åtagandet.

Försummar köparen att lämna underrättelse såsom anges i första stycket, förlorar han rätten att göra gällande befogenhet på grund av fdet.

Köparens förhållande till varans tillverkare m. fl.

12    § Har varans tillverkare eller annan för säljarens räkning åtagit sig att avhjälpa fel i varan och visar han försummelse vid fullgörande av åtagandet, skall han ersätta köparen dennes skada, om den ej är ringa.

13    § Köparen har rätt att kräva fullgörande av åtagande som avses i 12 §, om han lämnat underrättelse såsom anges i 11 §.

14    § Har varans tUlverkare eller annan, som i tidigare säljled tagit befattning med varan, för egen eller säljarens räkning på varans för­packning eller i annons eller annat meddelande avsett att komma till allmänhetens eller köparens kännedom uppsåtligen eller av vårdslöshet lämnat vilseledande uppgift om varans beskaffenhet eller användning och kan uppgiften antagas ha inverkat på köpet, skall han ersätta skada som därigenom tillfogas köparen.

Särskilda bestämmelser om kreditköp

15    § Har säljaren lämnat anstånd med erläggande av köpeskiUingen eller del därav och överlåter eller pantsätter han sin fordran, är köparen ej bunden av köpevillkor, varigenom han helt eller delvis har avstått från rätten att framställa invändningar på grund av köpet mot ny borgenärs krav på betalning.

16    § Erlägges köpeskUUngen eller del därav med belopp, som köparen i samband med köpet genom säljarens förmedling erhållit som lån av bank eller annan, med vilken säljaren samarbetar för sådan förmedling av lån, får köparen mot långivarens krav på betalning framställa samma invändningar på grand av köpet som han äger göra mot säljaren.

17    § Lämnar säljaren anstånd med erläggande av köpeskUlingen eller del därav, får han ej mottaga av köparen ingången växelförbindelse be­träffande det som ej erlagts. Han får ej heller tUl bevis för sin fordran mottaga av köparen utfärdat löpande skuldebrev eller annan av denne ingången skuldförbindelse, vars överlåtelse eller pantsättning inskränker köparens rätt att framställa invändningar på grund av köpet, om ny borgenär i god tro förvärvar fordringshandlingen.

 

Prop. 1973:138                                                         6

Första stycket första punkten äger ej tillämpning på egen växel,.som är utställd av bankaktiebolag, sparbank, postbanken eller kreditkassa inom jordbrakskasserörelsen.

Den som uppsåtligen bryter mot första stycket dömes till böter.

Avslutande bestämmelser

18    § Har meddelande, som köparen vUl lämna säljaren eller annan enligt 3, 4, 11 eller 13 §, inlämnats för befordran med post eller telegraf och försenas det eller kommer det ej fram, skaU denna omständighet icke föranleda att köparen förlorar rätten att göra gällande befogenhet enligt denna lag.

19    § Lagen äger ej tillämpning på ersättning för förlust som köparen lider genom personskada eller skada på annan egendom än den sålda

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

2   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud mot otillbörliga av­talsvillkor

Härigenom förordnas, att rubriken tUl lagen (1971: 112) om förbud mot otillbörUga avtalsvillkor samt 1 och 6 §§ lagen skall ha nedan an­givna lydelse.

Lag om förbud mot oskäliga avtalsvillkor

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1                                                                                             §1
Är villkor, som näringsidkare      Är villkor, som näringsidkare
använder vid erbjudande av vara använder vid erbjudande av vara
eller tjänst till konsument för en- eller tjänst till konsument för en­
skilt brak, med hänsyn tiU veder- skilt bruk, med hänsyn tUl veder­
laget och övriga omständigheter att laget och övriga omständigheter
anse som otillbörligt mot konsu- att anse som oskäligt mot konsu­
menten, kan marknadsdomstolen, menten, kan marknadsdomstolen,
om det är påkaUat från allmän om det är påkallat från aUmän
synpunkt, meddela näringsidkaren synpunkt, meddela näringsidkaren
förbud att framdeles i liknande förbud att framdeles i liknande
fall använda samma eller väsent- fall använda samma eller väsent­
ligen samma villkor. Förbud skall ligen samma vUlkor. Förbud skall
förenas med vite, om ej detta av förenas med vite, om ej detta av
särskilda skäl är obehövligt.      särskUda skäl är obehövligt.

Första stycket äger motsvarande tillämpning, om näringsidkare erbju­der konsument att mot vederlag förvärva nyttjanderätt till lösöre för enskilt bruk.

Förbud kan meddelas även anställd hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkarens vägnar.

' Senaste lydelse 1972: 730.

 

Prop. 1973:138                                                                        7

Nuvarande lydelse                                           Föreslagen lydelse

6                                                                                            §2
Fråga om förbud får i fall som      Fråga om förbud får i fall som
ej är av större vikt prövas av kon- ej är av större vikt prövas av kon­
sumentombudsmannen genom att sumentombudsmannen genom att
den som antages ha använt otill- den som antages ha använt oskä-
börligt avtalsvillkor förelägges för- ligt avtalsvillkor förelägges för­
bud till godkännande omedelbart bud till godkännande omedelbart
eller inom viss tid (förbudsföre-  eller inom viss tid (förbudsföre­
läggande),                                                                läggande).

Har förbudsföreläggande godkänts, gäller det som förbud av mark­nadsdomstolen. Godkännande som sker sedan den i föreläggandet ut­satta tiden har gått till ända är dock utan verkan.

Närmare bestämmelser om förbudsföreläggande meddelas av Ko­nungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

3    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 417) om marknadsdomstol m. m.

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1970: 417) om marknads­domstol m. m.i

dels att i 1, 13, 15 och 20 §§ orden "lagen (1971: 112) om förbud mot otiUbörliga avtalsvillkor" skall bytas ut mot "lagen (1971: 112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor",

dels att i 3, 4, 9 och 11 §§ samt rubriken närmast före 13 § orden "otillbörliga avtalsvillkor" skall bytas ut mot "oskäliga avtalsvillkor".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

2 Senaste lydelse 1972: 730. ' Senaste lydelse av lagens rubrik 1972: 732

1 § 1972:732

3 §1972: 732

4§ 1971:113

9 §1972: 732 11 §1971:113 13§1971:1]3 15§ 1971: 113 20 § 1972:732 rubriken närmast före 13 § 1971: 113.

 

Prop. 1973:138

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj;t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 23 mars 1973.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MO­BERG, BENGTSSON, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstiftning angående konsumentköp och an­för.

1 Inledning

Som ett led i strävandena att stärka konsumenternas ställning upp­drogs år 1967 åt köplagsutredningen (Ju 1963: 51) att överväga behovet av särskilda köprättsUga regler till konsumenternas skydd. Utredningeni avgav i april 1972 delbetänkandet (SOU 1972: 28) Konsumentköplag. I betänkandet läggs fram förslag tUl tvingande regler om konsumentens befogenheter mot säljaren och annan med vilken han kan komma i rättslig förbindelse vid konsumentköp. Det vid betänkandet fogade för­slaget till lag om konsumentköp torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgetts av hovrätten för Västra Sverige, kommerskollegium, marknadsdomstolen, konsumentom­budsmannen (KO), statens pris- och kartellnämnd (SPK), statens institut för konsumentfrågor, statens konsumentråd, kreditköpkommittén. Han­delskamrarnas nämnd. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksför­eningen. Finansieringsföretagens förening. Svenska arbetsgivareför­eningen. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralor­ganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Föreningen Sveriges tingsrättsdo­mare, Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund, Sveriges köp­mannaförbund, Sveriges grossistförbund. Kooperativa förbundet (KF), Sveriges hantverks- och industriorganisation. Svensk industriförening. Svenska företagares riksförbund, Motorbranschens riksförbund (MRF),

> Professor Jan Hellner.

 

Prop. 1973:138                                                         9

Sveriges bilindustri- och bUgrossistförening, Kungl. Automobilklubben (KAK), Motormännens riksförbund (M), Motorförarnas helnykterhets­förbund (MHF), Elektriska hushållsapparatleverantörer. Husmodersför­bundet Hem och Samhälle, Svenska annonsörers förening. Svenska re­klambyråförbundet och reklamutredningen.

LO har bifogat yttrande från Handelsanställdas förbund.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges bilindustri- och bUgrossistförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges köpmannaförbund, Svens­ka annonsörers förening och Svenska reklambyråförbundet har av­gett gemensamt yttrande i ärendet (i det följande kallat näringslivets ytt­rande). Till detta har Elektriska hushållsapparatieverantörer anslutit sig.

Vid beredningen av ärendet i justitiedepartementet har överläggningar ägt rum med företrädare för justitieministeriema i Danmark, Finland och Norge.

2 Nuvarande ordning 2.1 Inledning

De grundläggande bestämmelserna om köp av lös egendom är med­delade i lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av lös egendom (köpla­gen). Denna lag gäller i princip alla slag av köp och omfattar således både köp som sluts mellan köpmän i och för deras rörelse (handelsköp) och andra köp (s. k. civila köp). Den innehåller inte några regler som tar sikte direkt på konsumentköp. Sådana köpavtal hänförs enligt lagens systematik under den mera vidsträckta kategorin civUa köp.

Bortsett från de speciella bestämmelserna i lagen (1915: 219) om av­betalningsköp har civilrättsliga särregler om konsumentköp endast med­delats i lagen (1971: 238) om hemförsäljning m. m. Självfallet är konsu­mentköp liksom andra avtal på förmögenhetsrättens område underkas­tade reglerna i lagen (1915: 218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen) och sådana allmänna rätts­grundsatser som inte skrivits in i lag utan utbildats i rättstillämpningen.

Vid sidan av den civilrättsliga lagstiftningen regleras konsumentens StäUning vid köp även genom vissa nyare lagar av näringsrättsUg karak­tär. Jag syftar på lagen (1970: 412) om otillbörlig marknadsföring och lagen (1971: 112) om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor. Tillämpning­en av dessa lagar är anförtrodd två särskilda institutioner, KO och mark­nadsdomstolen.

Rättsbildningen i fråga om konsumentköp sker inte bara genom den praxis som utbildats i de allmänna domstolarna samt KO:s och mark­nadsdomstolens verksamhet. Också allmänna reklamationsnämndens verksamhet och den s. k. formulärrätten har betydelse i detta hänseende.

 

Prop. 1973:138                                                        10

2.2 Gällande bestämmelser

2.2.1 Köplagens regelsystem

Köplagen syftar inte tiU att ge en uttömmande reglering av alla spörs­mål rörande köp av lös egendom. Utanför lagen faller t. ex. frågor om ingående av köp och om verkan av vissa kontraktsbrott. Lagen reglerar vidare endast köparens förhållande till säljaren. Frågor om köparens förhållande till tillverkaren av den sålda varan — om denne är annan än säljaren — och tiU sådan särskild kreditgivare som i sista hand finan­sierat köpet är att bedöma enligt andra regler (se 2.2.2 och 2.2.3).

Någon definition av begreppet "köp" ges inte i lagen. Av 2 § framgår emellertid att även beställningsavtal är att räkna som köp. För att ett beställningsavtal i lagens mening skall föreligga föratsätts, att någon av annan betingat sig att han skall mot vederlag i pengar förfärdiga något och bestå ämnet därtill själv. Undantag görs dock beträffande uppfö­rande av byggnad. Vad som innefattas i begreppet "lös egendom" preci­seras inte heller i lagen. Allmänt kan sägas att begreppet täcker allt slags egendom som inte är att räkna som fast egendom (jfr 1 kap. 1 § och 2 kap. jordabalken). Lagen är således tillämplig på både köp av lösöre och överlåtelse av värdepapper, rättigheter m. m. Det kan tilläggas att lagen utöver köp även avser byte av lös egendom.

Köplagen skiljer mellan köp av bestämt gods (speciesköp) och leve­ransavtal (genusköp eller generiskt köp). Till den senare kategorin räk­nas enligt 3 § första stycket köp som inte avser bestämt gods utan endast viss myckenhet av angivet slag. För speciesköp och leveransavtal med­delas i viss utsträckning skilda regler i lagen, t. ex. i fråga om farans övergång (17 §) och säljarens skadeståndsskyldighet vid dröjsmål (23 och 24 §§) eller fel i godset (42 och 43 §§). I köplagen görs även andra distinktioner meUan olika typer av köp. Som tidigare påpekats skUjs bl. a. mellan handelsköp och s. k. civila köp. Konsumentköp hör till den senare kategorin. Begreppet "konsumentköp" förekommer dock inte i köplagen. Lagen gäller såväl kontantköp som kreditköp. Vad gäller de särskilda regler som finns beträffande avbetalningsköp hänvisas till 2.2.3.

Utöver det inledande avsnittet om lagens tiUämpningsområde m. m. (1—4 §§) består köplagen grovt sett av tre huvuddelar. I en första del ges utfyllande regler om förhållandet meUan parterna i följande hän­seenden, nämligen i fråga om köpeskiUingens bestämmande i vissa fall (5—8 §§), platsen för godsets avlämnande (9—11 §§), tiden för köpets fuUgörande (12—13 §§), rätten att innehåUa godset eUer köpeskillingen (14—16 §§), faran för godset (17 §) och godsets avkastning (18—20 §§). I den andra huvuddelen meddelas främst regler om påföljder av kon-

> En redovisning av rättspraxis beträffande viktigare frågor som behandlas konsumentköplagen finns i bilaga 1 till utredningens betänkande.

 

Prop. 1973:138                                                        11

traktsbrott från endera partens sida. Här regleras sålunda frågor om dröjsmål på säljarens (21—27 §§) eller köparens sida (28—37 §§), ränta på köpeskiUingen (38 §), verkan av köparens obestånd (39—41 §§), fel eller brist i godset (42—54 §§), avvisande av gods och hävande av köp (55—58 §§) samt säljarens skadeståndsskyldighet mot köparen när god­set vid köpet tillhörde annan än säljaren (59 §). Efter ett par bestämmel­ser om öppet köp (60 §) och om ansvaret för vissa meddelanden som be­fordras med post eller telegraf (61 §) innehåller lagen i en avslutande del föreskrifter om betydelsen av vissa vid köp brukliga uttryck (62— 71 §§), bl. a. transportklausuler.

Åtskilliga av köplagens bestämmelser saknar aktualitet vid konsu­mentköp. Med hänsyn till att den konsumentköplag som nu föreslås vä­sentligen är avsedd att — såvitt gäller förhållandet mellan köpare och säljare — reglera köparens befogenheter mot säljaren vid dröjsmål på dennes sida eller fel i varan bör en översiktlig redogörelse för köplagen inriktas i första hand på lagens regler i dessa hänseenden (21—27 och 42—54 §§).

Köplagen utgår från principen att avtalsfrihet skall råda vid köp. En­ligt 1 § första stycket skall lagens regler om säljares och köpares rättig­heter och skyldigheter lända till efterrättelse, om annat inte är uttryckli­gen överenskommet eller eljest kan anses avtalat eller följer av handels­bruk eller annan sedvänja. Köplagens regler kan alltså sättas ur spel dels -— och framför allt — genom avtal mellan parterna, dels genom sådan praxis som utbildats inom handeln. Det bör tilläggas att avtalsfriheten vid köp inte är fullständig utan begränsas av vad som följer av allmänna rättsgrundsatser och tvingande lagbestämmelser på området, t. ex. lagen om avbetalningsköp.

Köplagen innehåller endast ett fåtal regler angående kraven på sälja­rens prestation. Om tUls vidare bortses från frågan om det sålda godsets kvalitet — en fråga som har nära samband med säljarens ansvar för fel i godset — regleras i köplagen väsentligen frågor om platsen för godsets avlämnande och om tiden för köpets fullgörande. I det förra hänseendet ges grundläggande regler i 9—11 §§. Dessa har betydelse inte bara för bestämningen av frågan om platsen för leveransen utan också för för­ståelsen av begreppet "avlämnande". Till detta begrepp anknyter en rad andra bestämmelser i lagen, t. ex. reglema om farans övergång (17 §) och om dröjsmål på säljarens sida (21 §). Som huvudregel gäller att va­ran skall avlämnas där säljaren vid köpet hade sitt hemvist (9 §). Om annat inte avtalats, skall alltså köparen i regel hämta varan hos säljaren. Till denna princip ansluter vissa bestämmelser om fall då säljaren är skyldig att sända varan till köparen. Lagen skiljer här mellan platsköp (11 §) och distansköp (10 §). I det förra fallet anses varan inte avlämnad förrän den kommit i köparens besittning. I det senare fallet skall den an­ses avlämnad, när den tagits om hand av någon som åtagit sig att frakta

 

Prop. 1973:138                                                                    12

den från den ort varifrån den skall sändas (fraktföraren) eller, om varan skall avsändas med fartyg, när den bragts innanför dess sida. Avlämnan­det sammanfaller således vid distansköp inte med köparens mottagande av varan. Utöver de nu nämnda reglerna innehåller köplagen också be­stämmelser om innebörden av olika transportklausuler (62—65 §§), t. ex. att godset sålts fraktfritt med angivande av viss bestämmelseort. Vad angår tiden för köpets fullgörande uppställs i 12 § den allmänna re­geln att fullgörande skall ske vid anfordran, om inte viss tid är utsatt el­ler det framgår av omständigheterna att leverans skall ske utan uppskov. Är viss tidrymd utsatt, inom vilken varan bör avlämnas, har säljaren i princip rätt att närmare bestämma tiden för avlämnandet (13 §).

Köparens och säljarens prestationer är avhängiga av varandra. Princi­pen härom uttalas i 14 §. Säljaren har enligt paragrafen rätt att inne­hålla godset, tills köpeskillingen erläggs, och köparen att innehålla köpe­skillingen, tills godset hålls honom till hända. Regeln har betydelse inte bara för kontantköp utan också för exempelvis kreditköp.

I 17 § behandlas frågan om faran för godset, dvs. spörsmålet om vem som skall vidkännas följderna av att godset efter köpet skadas genom olyckshändelse eller skadegörelse av utomstående. Enligt huvudregeln står säljaren faran för godset fram till dess avlämnande, medan köparen står faran efter avlämnandet. Från denna regel gäller visst undantag för köp av bestämt gods som skall avhämtas av köparen. Skadas godset ef­ter det att faran övergått på köparen, är denne ändå skyldig att erlägga köpeskiUingen. Läget då köparen utövar sin hävningsrätt vid kontrakts­brott på säljarens sida behandlas i anslutning till 58 §.

I 21—27 §§ ges grundläggande regler om köparens befogenheter vid dröjsmål på säljarens sida. Med dröjsmål avses inte bara försenad leve­rans av varan utan också helt utebliven leverans. Däremot nämns t. ex. inte sådana situationer som att säljaren före den tidpunkt då avläm­nande skall ske förklarar sig inte komma att leverera i tid eller inte leve­rera alls (s. k. antecipcrat dröjsmål). Fall av dessa slag får bedömas med hänsyn till vad partema avtalat eller, om avtal saknas, enligt allmänna köprättsliga grundsatser.

Vid dröjsmål på säljarens sida kan köparen i första hand välja mellan att kräva varans avlämnande eller häva köpet (21 § första stycket). En förutsättning härför är, att det inte beror av köparen eller av händelse, för vilken han står faran, att varan inte avlämnats i rätt tid. För att kö­paren skall få häva köpet krävs vidare att kontraktsbrottet är väsentiigt. Var dröjsmålet bara av ringa betydelse för köparen eller hade säljaren grundad anledning att anta det, får köparen vid civilt köp häva köpet endast om han betmgat sig ett noggrant iakttagande av leveranstiden (21 § andra stycket). Något krav på att köparen innan han utnyttjar sin hävningsrätt skall ha särskilt uppmanat säljaren att leverera uppstäUs inte i lagen. I 22 § meddelas specialregler om successiv leverans. Skall

 

Prop. 1973:138                                                        13

godset avlämnas efter hand i särskilda poster och fördröjs någon av dem, har köparen inte på grund av 21 § rätt att häva köpet i vidare mån än såvitt rör denna post. Kan upprepande av dröjsmålet skäligen befa­ras, får köparen dock avvisa även poster som skolat avlämnas senare. Köparen får också häva köpet i dess helhet, om posterna står i sådant sammanhang att det skuUe lända honom tiU förfång att delvis vidbli kö­pet. Frän den nu berörda frågan bör skiljas spörsmålet om köparens ställning vid s. k. partiellt dröjsmål på säljarens sida, dvs. det fallet att säljaren vid leveranstidens utgång endast levererat en del av godset. Det senare spörsmålet är inte närmare reglerat i köplagen.

Utöver rätten att kräva avlämnande av varan eller att häva köpet ger köplagen köparen befogenhet att fordra ersättning av säljaren för skada som köparen lider genom dröjsmålet. Förutsättningarna för säljarens skadeståndsskyldighet är angivna i 23 och 24 §§. Säljarens ansvar är strängare vid leveransavtal än vid speciesköp. I det förra fallet är ska­deståndsansvaret i princip strikt (undantag görs bl. a. för fall av force majeure, dvs. omständigheter utanför säljarens kontroll), medan det i det senare faUet förutsätter att dröjsmålet kan tillräknas säljaren som försummelse. Bevisbördan härvidlag åvilar dock säljaren.

För att köparen skall äga utöva de befogenheter han enligt det sagda har vid dröjsmål krävs att han reklamerat i viss ordning. Köplagen skil­jer här meUan situationer då leverans uteblivit och då varan levererats för sent. 1 den förra situationen kan köparen genom underlåtenhet att fullgöra sin i lagen angivna reklamationsplikt gå miste om rätten att kräva varans avlämnande (26 §). Han kan däremot inte förlora rätten att häva köpet eller kräva skadestånd. I den senare situationen riskerar köparen vid civilt köp att förlora dessa rättigheter, om han inte utan oskäligt uppehåU meddelar säljaren att han vill "tala å dröjsmålet" (27 §). För att köparen skall vara berättigad tiU hävning fordras utöver nämnda s. k. neutrala reklamation att han utan oskäligt uppehåll förkla­rar sig vilja häva köpet.

Som tidigare nämnts är köparens skyldighet att betala köpeskillingen enligt 14 § knuten till säljarens åtgärd att håUa honom godset tiU hända. Dröjer säljaren härmed, uppskjuts i princip köparens skyldighet att be­tala i samma mån.

I 42—54 §§ ges grandläggande regler om påföljderna av att en såld vara är behäftad med fel. Enligt 50 § gäller reglerna i tillämpliga delar också i fråga om brist i godset, dvs. när detta inte uppgår till full myc­kenhet men enligt vad köparen måste anta är av säljaren avlämnat "så­som fullt". Lagen innehåUer inte någon närmare bestämning av vad som skaU förstås med "fel". Denna fråga får i första hand bedömas med ut­gångspunkt från vad parterna avtalat om varans egenskaper. Har intet avtalats härom får frågan besvaras efter en friare bedömning, med hän­syn särskUt tiU vad som enligt allmän uppfattning är att räkna som fel

 

Prop. 1973:138                                                        14

hos en vara av ifrågavarande slag. De kontraktsbrott som är att hänföra till kategorin "fel" avser huvudsakligen faktiska fel, dvs. säljarens an­svar för varans beskaffenhet i fysiskt avseende. Säljaren bär visst ansvar också för rådighetsfel, dvs. för inskränkning i varans brukbarhet på grund av föreskrift i författning eller beslut av myndighet. Beträffande säljarens skadeståndsskyldighet mot köparen när godset vid köpet till­hörde annan än säljaren ges en särskild regel i 59 §.

Vid bedömningen av huruvida en vara är behäftad med fel spelar bl. a. säljarens uppgifter om varan en viktig roll. Uppgifter av allmänt lovprisande natur ådrar inte säljaren något juridiskt ansvar. Detta ar däremot i stor utsträckning fallet beträffande uppgifter av mer bestämd eller konkret natur. Det är dock tveksamt hur långt ansvaret sträcker sig. Rättsläget är också till stor del ovisst beträffande säljarens ansvar för uppgifter i annonser, reklambroschyrer o. d. liksom i fråga om hans ansvar för meddelanden som lämnats av annan, t. ex. varans tillverkare.

Nära samband med frågan om säljarens ansvar för positiva uppgifter om varan har spörsmålet om verkan av underlåtenhet av säljaren att upplysa köparen om förhållande som är av väsentlig betydelse för denne. Spörsmålet regleras inte i köplagen. I första hand är det att be­döma enligt de allmänna reglerna om rättshandlings ogUtighet på grund av svek eller handlande i strid mot tro och heder i 30 och 33 §§ avtalsla­gen. I andra hand får bedömningen ske enligt allmänna köp- och avtals­rättsliga grundsatser.

Regleringen av köparens befogenheter vid fel är delvis olika för köp av bestämt gods (42 §) och leveransavtal (43 §). I båda fallen äger köpa­ren vid väsentiigt kontraktsbrott häva köpet. Vid leveransavtal kan kö­paren i stället kräva att säljaren levererar felfritt gods. Från kravet på felets väsentlighet som förutsättning för rätt till hävning eller ersätt­ningsleverans gäller undantag, dels om säljaren förfarit svikligt, dels — vid leveransavtal — om säljaren känt till felet i sådan tid att han utan oskälig kostnad eller svårighet kunnat skaffa felfri vara till köpets full­görande. Vid såväl köp av bestämt gods som leveransavtal kan köparen i stället för att avvisa varan kräva sådant avdrag på köpeskillingen som svarar mot felet.

Utöver de nu angivna befogenheterna ger köplagen också köparen rätt till skadestånd av säljaren. Även på denna punkt görs viss skiUnad meUan köp av bestämt gods och leveransavtal. I det förra fallet har kö­paren rätt till ersättning, om godset vid köpet saknade egenskap som kan anses tiUförsäkrad eller om felet uppkommit efter köpet till följd av säljarens vanvård eUer försummelse eller om säljaren förfarit svikUgt (42 § andra stycket). I det senare fallet är säljarens skadeståndsansvar i princip strikt (43 § andra stycket). Undantag härifrån gäller i samma mån som i fråga om säljarens skadeståndsskyldighet vid dröjsmål.

Liksom vid dröjsmål innehåller lagen beträffande fel särskilda regler

 

Prop. 1973:138                                                                    15

om successiv leverans (46 §). Skall godset avlämnas efter hand i sär­skilda poster och är någon av dem behäftad med fel, är köparen inte på grund av de förutnämnda reglerna berättigad att häva köpet i vidare mån än såvitt rör denna post. Kan även senare poster befaras vara fel­aktiga, får dock också dessa avvisas. Står posterna i sådant samman­hang att det skulle lända köparen tUl förfång att delvis vidbli köpet, får han häva det i dess helhet. Från den nu berörda frågan är att skilja spörsmålet om köparens ställning vid s. k. partiellt fel, dvs. det fallet att endast en del av godset är behäftad med fel. Denna fråga är inte särskilt reglerad i köplagen. Köparen anses i sådant fall inte ha rätt att häva hela köpet, om felet är att betrakta som ringa i förhållande till godset i dess helhet.

Bedömningen av om en vara är felaktig skall enligt 44 § köplagen ske med hänsyn till varans beskaffenhet vid den tid då faran för dess förstö­relse övergick på köparen, såvida inte felet uppkommit genom säljarens vållande. Enligt rådande uppfattning anses bevisbördan i fråga om va­rans eventuella felaktighet som huvudregel böra ankomma på den av parterna som har varan i sin besittning.. Har köparen mottagit varan, åligger det följaktligen i allmänhet honom att styrka ett påstående att varan är behäftad med fel. Om annat inte avtalats, har han härvid att visa att varan var felaktig redan vid den tidpunkt då faran för dess för­störelse övergick på honom. Det räcker sålunda inte att han kan styrka att varan vid en senare tidpunkt är behäftad med fel, utan han måste styrka att åtminstone orsaken till detta kan hänföras tUl den tidigare tid­punkten (felet skall ha funnits "in nuce" vid farans övergång).

Frågorna om vilken tidpunkt som skall vara avgörande för felbedöm­ningen och vem som skall ha bevisbördan för att felet fanns vid den tid­punkten har särskUd betydelse i sådana fall då säljaren genom garanti eller liknande utfästelse vid köpet åtagit sig att svara för varans beskaf­fenhet under viss tid. Enligt härskande mening innebär en sådan utfäs­telse oftast inte något avsteg från regeln i 44 § köplagen om att den rele­vanta tidpunkten är tiden för farans övergång. Däremot anses garantin medföra presumtion för att ett fel som visar sig under garantitiden fanns "in nuce" vid denna tidpunkt. Bevisbördan för att felet beror på köpa­rens försumlighet eller på olyckshändelse åvUar alltså säljaren. Det bör i sammanhanget anmärkas att många modema garantier anses innefatta även ett mer vittgående ansvar för varan. Huruvida garantin har denna innebörd är att bedöma med hänsyn till innehållet i varje särskild utfäs­telse.

Enligt köplagen har säljaren inte någon skyldighet att avhjälpa fel i varan. Däremot har säljaren enligt 49 § under vissa förutsättningar rätt att förebygga mer långtgående anspråk från köparen genom att erbjuda denne rättelse av felet, dvs. antmgen avhjälpande av detta eUer — vid leveransavtal — avlämnande av gillt gods i stället för det felaktiga. För-

 

Prop. 1973:138                                                        16

utsättningar härför är att rättelsen kan ske innan köparen enligt 21 § (dvs. på grund av dröjsmål) skulle varit berättigad att häva köpet och att det är uppenbart att köparen inte skulle ådra sig någon kostnad eller olägenhet av att låta rättelsen ske.

Moderna garantier som lämnas av säljaren vid köpet innefattar ofta en utfästelse av säljaren att avhjälpa fel som visar sig under garantiti­den. Köparen ges därigenom en rätt att kräva reparation av varan — en befogenhet som inte tillkommer honom enligt köplagen. En garanti av nu åsyftat slag anses i regel också innefatta en rätt för säljaren att med uteslutande av andra påföljder avhjälpa felet. Underlåter säljaren att fullgöra sitt åtagande inom rimlig tid, torde köparen dock ha rätt att ut­öva de befogenheter som står honom tUl buds enligt köplagen.

Köparens möjligheter att utöva sina befogenheter vid fel i varan in­skränks i viss mån genom föreskriften i 47 § köplagen. Har köparen före köpet undersökt godset eller utan giltig anledning undandragit sig att ef­terkomma anmodan att undersöka det, får han enligt denna föreskrift inte åberopa fel som han bort märka vid undersökningen, om inte sälja­ren förfarit svikligt. Detsamma gäller om köparen satts i tillfälle att före köpet undersöka prov på godset. Föreskriften i 47 § har i vissa hänseen­den modifierats i rättspraxis. Vid bedömningen av om köparen försum­mat sin undersökningsplikt anses sålunda hänsyn böra tas tUl att köpa­ren på grund av säljarens uppgifter eller andra särskilda omständigheter kan ha haft skäl att inskränka undersökningen av varan. Uttrycket "gil­tig anledning" som grund för underlåtenhet att följa uppmaning att un­dersöka varan har getts en rätt vidsträckt tolkning. Köparens skyldighet att beakta fel i varuprov som han fått tillfälle att undersöka anses vidare begränsad till fel som hänför sig till egenskap för vars bedömning provet skulle tjäna till ledning.

Enligt 48 § köplagen äger köparen, om gods sålts på auktion, inte göra gällande anspråk på grund av fel i godset, såvida inte säljaren för­farit svikligt eller godset inte motsvarar den beteckning under vilken det bjudits ut. Föreskriften anses vara uttryck för en allmän regel om att säljaren vid försäljning av gods "i befintligt skick" eller med liknande förbehåll normalt är fri från ansvar för godsets beskaffenhet. Regeln är emellertid inte utan undantag. Har säljaren förfarit svikligt (jfr 48 §) el­ler i strid mot tro och heder (jfr 33 § avtalslagen) blir säljaren ansvarig, även om varan sålts i befintligt skick. Detsamma anses i viss utsträck­ning gälla om säljaren haft vetskap om varans egenskaper. Ett annat un­dantag hänför sig till det fallet att säljaren lämnat positivt oriktiga upp­gifter om varan. Köparen anses även i vissa andra situationer kunna göra säljaren ansvarig för fel, trots att varan sålts i befintiigt skick.

För att köparen skall äga utöva sina befogenheter vid fel i varan krävs att han iakttagit honom åvUande reklamationsplikt. Vid civilt köp åligger det enligt 52 § köpare som vill "tala å fel eller brist i godset" att

 

Prop. 1973:138                                                                    17

utan oskäligt uppehåll ge säljaren meddelande därom. Reklamationsti­den löper från det att köparen märkt eller bort märka felet. Meddelan­det till säljaren behöver endast ha formen av s. k. neutral reklamation, dvs. köparen behöver inte precisera vilka anspråk han vill göra gällande mot säljaren. Vill han häva köpet, krävs dock att han meddelat säljaren detta utan oskäligt uppehåll (s. k. hävningsförklaring). Försummar kö­paren sin reklamationsplikt, går han miste om rätten att göra påföljder gällande. Undantag gäller endast om säljaren förfarit svikligt eller grovt vårdslöst och felet i det senare fallet länder köparen till märklig skada (53 §). Utöver den reklamationsplikt som sålunda åvilar köparen gäller enligt 54 § en preskriptionstid om ett år beträffande hans rätt att påtala fel i varan. Tiden räknas från varans mottagande. Undantag gäller dock om säljaren åtagit sig att svara för varan under längre tid, t. ex. genom ett garantiåtagande, eller om han förfarit svikligt. Även om säljaren för­klarat sig svara för varans beskaffenhet endast under kortare tid än ett år, anses köplagens preskriptionsregel in dubio gäUa och köparen såle­des vara berättigad att inom ettårsfristen framställa anspråk på grund av felet.

I 55—58 §§ köplagen ges regler om avvisande av gods och hävande av köp. I 57 och 58 §§ regleras frågan om återgång av parternas presta­tioner när köpet hävs. Vardera parten är skyldig att återbära vad han mottagit. I likhet med vad som är fallet beträffande köpets fullgörande enligt 14 § råder enligt 57 § ett avhängighetsförhåUande mellan åter-gångsprestationerna. Hävs köpet äger säljaren inte återfå godset, om han inte återbär vad han uppburit av köpeskillingen, men är inte heller skyl­dig att betala tillbaka denna, om han inte återfår godset väsentligen oförändrat och oförminskat. Om köparen är berättigad tiU ersättning av säljaren, har han viss rätt att hålla gödset inne till säkerhet för ersätt­ningsanspråket. Det i 57 § uppställda kravet på att varan skall återställas i väsentligen oförändrat och oförminskat skick modifieras i avsevärd grad genom 58 §. Enligt denna paragraf gäller undantag från detta krav inte bara om godset skadats genom olyckshändelse utan också om det undergått förändring endast gériom sin egen beskaffenhet eller till följd' av åtgärd som köparen vidtagit innan han märkt eller bort märka fel på grand varav han viU häva köpet.

Enligt 61 § köplagen skall vissa i paragrafen angivna meddelanden — i huvudsak reklamationer (t. ex. enligt 52 §) — gå på mottagarens risk. Har meddelandet lämnats in för befordran med pösf eller telegraf eller eljest avsänts på ändamålsenligt sätt och' försenas det eller kommer det inte fram, skall denna omständighet inte medföra att avsändaren förlo­rar talan eller rättighet. Sådana meddelanden som inte nämns i 61 § går på avsändarens risk.

2    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 138

 

Prop. 1973:138                                                        18

2.2.2   Köparens förhållande till varans tillverkare m. fl.

Köplagen reglerar inte köparens förhållande till annan än säljaren. Lagbestämmelser saknas också i övrigt beträffande köparens relationer tiU sådan tredje man som i något avseende tagit befattning med en vara innan den slutiigen av återförsäljaren (detaljisten) säljs tiU konsumenten. De kategorier tredje män som här åsyftas är främst varans tillverkare samt importör av eller generalagent för varan (grossist). I den mån kon­sumenten kommer i rättsförhållande till någon som hör till dessa kate­gorier, blir detta därför att bedöma enligt allmänna civilrättsliga regler.

Har varans tUlverkare (eller annan som hör till nyss nämnda katego­rier av tredje män) genom garanti eller liknande utfästelse åtagit sig att avhjälpa sådant fel i varan som visar sig inom viss angiven tid, svarar han för utfästelsen i enUghet med dess innehåll. Har garantin t. ex. be­gränsats till att gälla vissa typer av fel i varan, sträcker sig garantigiva­rens ansvar inte längre än till dessa. Vid försummelse att fuUgöra utfäs­telsen ådrar han sig skadeståndsskyldighet enligt den allmänna culpare­geln. Har han friskrivit sig i skadeståndshänseende, torde friskrivningen inte kunna åberopas, om han själv uppsåtligen vållat skadan. Sannolikt torde detsamma gälla, om han låtit grov vårdslöshet komma sig tiU last i fråga om fuUgörande av åtagandet.

Förekomsten av ett avhjälpningsåtagande från tredje man i samband med köp innebär inte utan vidare att köparen blir bunden av att be­gagna sig av åtagandet. Denna fråga får besvaras med hänsyn till om­ständigheterna i det särskUda fallet. Främst är härvid att beakta, om ga­rantin ingår som ett led i köpavtalet och om köparen accepterat eller åberopat den. Rättsläget på denna punkt är oklart.

Har varans tillverkare lämnat oriktig uppgift om en vara och lider kö­pare av varan skada till följd därav, blir tUlverkarens skadeståndsansvar att bedöma enligt allmänna rättsgrandsatser. Motsvarande gäUer, om annan som hör tUl förut nämnda kategorier av tredje män lämnat en så­dan uppgift. I den mån skada i faU av nu berörda slag omfattar ren för­mögenhetsskada och någon brottslig handling inte föreligger, är det osä­kert om något skadeståndsansvar kan åläggas uppgiftslämnaren (jfr 2 kap. 4 § skadeståndslagen [1972: 207]).

2.2.3   Köparens förhållande till särskild kreditgivare

Köplagen gäUer såväl kontantköp som kreditköp. För sådana kredit­köp som enUgt avbetalningsköplagen räknas som avbetalningsköp har i denna lag meddelats särskilda regler om bl. a. hävning på grund av kö­parens dröjsmål. Reglema är tvingande och sätter tUl stor del köplagens motsvarande bestämmelser ur spel. Avbetalningsköplagen rör emellertid förhåUandet mellan säljaren och köparen. Den rör inte köparens förhål­lande tiU den som förvärvat säljarens fordran på köpeskillingen eUer an-

 

Prop. 1973:138                                                        19

nan som i sista hand finansierat köpet. Beträffande sådana situationer är rättsläget i huvudsak följande.

I fråga om överlåtelse av fordran gäller som huvudregel att den till vilken fordringen överlåtits inte gentemot gäldenären har bättre rätt an överlåtaren hade. Alla invändningar som gäldenären kunnat rikta mot överlåtaren kan han göra gällande även mot den nye borgenären. Be­träffande överlåtelse av enkelt skuldebrev uttalas denna princip i 27 § lagen (1936: 81) om skuldebrev. Detsamma gäller enligt 10 § samma lag beträffande pantsättnrng av enkelt skuldebrev. Samma grundsats anses analogt böra tUlämpas även i fråga om överlåtelse av fordran i ett öm­sesidigt fordringsförhållande, t. ex. om säljare överlåter sin rätt till köpe­skillingen enUgt ett avbetalningskontrakt. Vad angår kreditköp innebär det sagda att köparen, om säljaren överlåtit sin fordran till finansierings­företag eller annan, är bibehållen vid sin rätt att häva köpet m. m., om säljaren gör sig skyldig tUl väsentligt kontraktsbrott (varan är t. ex. be­häftad med fel). Köparens befogenheter härvidlag kan dock på grand av bestämmelse i köpavtalet vara inskränkta. Det förekommer sålunda att köparen genom klausul i avtalet frånsäger sig befogenheten att göra gäl­lande invändningar på grand av köpet i förhållande till den som av säl­jaren förvärvat dennes rätt enligt avtalet (s. k. "cut-off"-klausul). Klau­suler av detta slag torde i allmänhet vara bindande för köparen.

Även bruket av löpande fordringshandlingar jämsides med köpekon­trakt medför begränsningar i köparens möjlighet att vid krav på betal­ning av den som innehar handlingen framställa invändningar som hän­för sig till rättsförhållandet mellan köparen och säljaren. EnUgt 17 § växellagen (1932: 130) äger den mot vilken talan på grund av växel görs gällande inte mot innehavaren framstäUa invändningar, som grandas på den förres särskilda förhållande tUl utställaren eller till föregående växelinnehavare, om inte innehavaren vid växelns förvärvande uppsåtli­gen handlat till gäldenärens förfång. Motsvarande skydd för växelinne­havare i god tro gäller enligt 19 § andra stycket, när någon innehar växeln med panträtt på grund av pantindossament. De inskränkningar i gäldenärens invändningsrätt som följer av 17 och 19 §§ växellagen upp­rätthålls inte beträffande s. k. rektaväxlar. Har utställare i växeln insatt orden "icke tUl order" eUer motsvarande uttryck, får växeln enligt 11 § andra stycket inte överlåtas i annan form eller med annan verkan än som i allmänhet gäller i fråga om överlåtelse av fordran.

Beträffande löpande skuldebrev ges i 15—18 §§ skuldebrevslagen en utförUg reglering av vilka invändningar som kan göras gäUande även mot ny borgenär som — efter överlåtelse — i god tro kommit i besitt­ning av skuldebrevet. Gäldenären får t. ex. enligt 15 § första stycket inte mot sådan borgenär göra gäUande att betingat vederlag inte kommit gäl­denären tiU godo eUer att i övrigt det rättsförhållande som föranlett skuldebrevets utfärdande medför rätt tiU jäv. För att innehavaren av

 

Prop. 1973:138                                                        20

skuldebrevet skall vara skyddad mot invändning av gäldenären krävs enligt 15 § andra stycket att han inte kände till omständighet, på vUken invändningen grundas, eller hade skälig anledning till misstanke därom. Vad som sagts nu gäller enligt 10 § också för det fallet att skuldebrevet pantsatts.

Trepartsförhållandet köpare-säljare-kreditgivare tar sig i det moderna samhäUet även flera andra rättsliga uttryck än dem som nu har berörts. Här kan främst erinras om det s. k. låneköpssystemet och de former av kontokredit där konsument med ett finansieringsföretag träffar avtal om viss kredit för köp av varor hos en eller flera detaljhandlare mot uppvi­sande av ett särskilt kreditbevis. Köparen ingår i fall av nu åsyftade slag två transaktioner, ett köp och ett försträckningsavtal. Det lånade belop­pet betalas vanligen av kreditgivaren direkt till säljaren, som således får kontant likvid. Lånetransaktionen innebär att köparen i förhållande till kreditgivaren ikläder sig amorteringsskyldighet för belopp som åtgått till erläggande av köpeskiUingen (låneköp) eller eljest motsvarar köp inom avtalad gräns för krediten (kontokredit). Eftersom lånet formeUt sett är ett särskilt avtal mellan köparen och långivaren, torde den förre en­ligt nuvarande ordning sakna möjlighet att mot krav på betalning från den senares sida göra invändningar om fel i varan eller utebliven leve­rans av denna.

2.2.4 Hemförsäljningslagen

Lagen om hemförsäljning ger konsument möjlighet att frånträda vissa köp- och s. k. abonnemangsavtal, som har ingåtts i hans bostad eUer un­der andra likartade förhållanden, genom att inom en vecka skriftiigen meddela säljaren att han frånträder avtalet (s. k. ångervecka). Lagen syftar till att skydda konsumenten mot påtryckning och överrumpling vid hemförsäljning och jämförbara försäljningsformer. Enligt 1 § äger lagen tillämpning vid yrkesmässig försäljning av lös egendom, som är avsedd huvudsakligen för enskilt bruk, i fall då köparen avger anbud el­ler svar på anbud vid sammanträffande med säljaren eller ombud för denne i köparens bostad eller eljest på annan plats än säljarens eller om­budets fasta försäljningsställe. Lagen gäller under motsvarande förut­sättningar även i fråga om vissa avtal varigenom en näringsidkare åtar sig att fortlöpande tillhandagå en konsument med tjänster. Om ett köp­avtal ingås och fullgörs på ömse sidor vid sammanträffandet, är lagen inte tiUämpUg. För att köparen skall få kännedom om sin rätt ätt från­träda avtalet, skall säljaren vid sammanträffandet lämna honom särskUd underrättelse om hans- rättigheter enligt hemförsäljningslagen (2 §). Iakt­tas inte detta blir konsumenten över huvud taget inte bunden av sin be-stäUning. Har köparen frånträtt avtalet skall i princip vardera parten lämna tillbaka vad han mottagit (4 och 5 §§). Lagen innehåUer också en bestämmelse om verkan av utfästelse av säljarens ombud om köpeviUkor

 

Prop. 1973:138                                                        21

som är gynnsammare för köparen än de som är upptagna på den or­dersedel eller i det kontrakt som använts vid försäljningen (3 §). Be­stämmelsen syftar till att ge köparen ett bättre skydd i de faU då en sådan s. k. sidolöpare förekommit. Lagen är av tvingande natur. ViUkor, varigenom köparens rättigheter enligt lagen inskränks, är sålunda ogil­tigt (6 §).

2.2.5 Marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen

Som tidigare nämnts har konsumentens ställning på senare tid stärkts också genom olika lagstiftningsåtgärder på det näringsrättsliga området. Först bör erinras om lagen om otillbörlig marknadsföring. Syftet med denna lag är att, framför allt i konsumenternas intresse, skapa effektiva garantier för att reklam och marknadsföring inte bedrivs med otillbör­liga metoder. Lagens centrala bestämmelse (I §) är en generalklausul, vilken gör det möjligt att meddela vitessanktionerat förbud mot re­klamåtgärd eller annan av näringsidkare vid marknadsföring av vara el­ler tjänst företagen handling, som genom att strida mot god affärssed el­ler på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. Vid sidan av generalklausulen ingår i lagen bl. a. straffbestämmelser rörande vissa speciella marknadsföringsåtgärder, såsom vilseledande reklam. La­gen föreskriver skadeståndsskyldighet för den som bryter mot förbud el­ler gör sig skyldig till brott mot lagen (12 §). Bestämmelsen avser dock endast skada som uppkommer för konkurrerande näringsidkare. Lagen är som nämnts till sin karaktär näringsrättslig och hänför sig således inte till näringsidkarens förhållande till enskilda konsumenter (eller nä­ringsidkare) på grand av köp eller annat avtal utan till hans verksamhet i stort. Tillämpningen av lagen är i första hand anförtrodd KO och marknadsdomstolen. KO övervakar marknaden och för det allmännas talan inför marknadsdomstolen, som är enda instans i ärenden om för­bud enligt generalklausulen.

Till marknadsföringslagen ansluter sig avtalsvillkorslagen. Det väsent­liga syftet med avtalsviUkorslagen är att ge underlag för en bättre avväg­ning än hittills mellan konsument- och företagarintressen vid utform­ningen av kontraktsformulär som används på konsumtionsmarknaden i olika branscher. Också denna lags centrala bestämmelse (1 §) utgörs av en generalklausul, som ger möjlighet att vid vite förbjuda näringsidkare att — vid erbjudande av vara eller tjänst till konsument för enskilt bruk — använda villkor som med hänsyn till vederlaget och övriga omstän­digheter måste anses otillbörligt mot konsumenten. En grundläggande tanke bakom lagen är att KO skall övervaka marknaden och ta upp för­handlingar med företrädare för näringsidkarna i syfte att få till stånd ändring i sådana villkor som anses vara otillbörliga. Han skall härvid i första hand söka uppnå rättelse på frivillig väg. Lagen ger honom emel­lertid möjlighet att orti förhandlingarna blir resultatlösa föra talan inför

 

Prop. 1973:138                                                        22

marknadsdomstolen om förbud enligt generalklausulen. Domstolens uppgift är i sådant faU att göra en bedömning av om ett villkor typiskt sett är otiUbörligt gentemot konsumenterna sedda som ett kollektiv. Domstolen skall aUtså inte gå in på en granskning av individuella avtal och ett förbud från domstolens sida mot visst villkor gäller endast i fråga om villkorets framtida användning. Det kan dock antas att ett så­dant förbud får verkningar också för de enskilda rättsförhållandena, om den mot vilken förbudet riktas tillämpar villkoret i strid mot förbudet.

2.3 AUmänna reklamationsnämndens praxis

Hos allmänna reklamationsnämnden, för vars verksamhet numera konsumentverket svarar (se SFS 1972: 739), har i flera hänseenden ut­bildats viss praxis vid prövningen av klagomål som av konsumenter framställs mot beskaffenheten av inköpta varor. I detta sammanhang finns anledning erinra om följande.

I fråga om det särskilt vid försäljning av begagnade bilar ofta före­kommande avtalsvillkoret "i befintiigt skick" har nämnden utbildat en fast praxis. Denna innebär att säljaren trots förbehållet har att stå risken för att bilen vid köpet är behäftad med sådana trafiksäkerhetsfel, som hade föranlett anmärkning om bUen i samband med köpet skulle ha varit föremål för obligatorisk besiktning hos AB Svensk bilprovning. Avtalsvillkoret torde däremot respekteras beträffande fel av annat slag än som hänför sig till trafUtsäkerheten, med undantag för sådana allvar­liga fel som legat utanför ramen för vad parterna kan antas ha åsyftat med klausulens innehåll, t. ex. att bilen inte varit körduglig eller att några av motorns cylindrar helt saknat kompression.

Beträffande frågan om köparens rätt att på egen hand låta avhjälpa fel i en vara har nämnden i plenum antagit den praxis, att köparen i prin­cip har att bereda säljaren tiUfäUe att avhjälpa felet innan han får utföra reparation hos utomstående på säljarens bekostnad. Underlåter köparen att efter reklamation bereda säljaren tillfälle därtUl, lämnas hans talan normalt utan bifall. Principen tillämpas, oavsett om säljaren vid köpet särskilt åtagit sig att avhjälpa fel eller inte. Undantag görs dock i särskUda situationer, såsom då köparen befinner sig på avlägsen ort eller då han från början saknat anledning räkna med att det fel, för vars skull varan underkastades reparation, förelegat redan vid köpet.

Nämnden anser sig böra vara restriktiv när det gäller att pröva frågor om skadestånd vid följdskador, däri inbegripet skador till följd av en va­ras skadebringande egenskaper. Nämnden har i plenum uttalat, att er­sättning med beaktande av omständigheterna dock torde kunna rekom­menderas i följande två typer av fall: 1) När fråga är om lätt verifier-

1 Angående nämndens verksamhet, se vidare SOU 1972:28 s. 42 och prop. 1973: 87 s. 23.

 

Prop. 1973:138                                                        23

bara direkta utgifter, som anmälaren ådragit sig genom säljarens kon­traktsbrott. Exempel härpå är kostnader för taxi och andra färdmedel, telefon- och hotellkostnader. Ombudskostnader räknas emellertid inte hit. 2) När fråga är om sakskador, som till sin natur har ett omedelbart eller närliggande samband med felet och uppgår till ett i förhållande till köpeskillingen måttligt belopp. Som hithörande fall kan exempelvis räk­nas, att en inköpt vara vid tvättning färgar av sig på andra varor eller att fel i ett tyg föranleder att kostnaden för sylön och sytillbehör blivit onyttig. Yrkande om ersättning för personskada, för allmän förmögen­hetsskada och för ideeU skada (typen "förstörd semester") anser sig nämnden inte böra ta upp tUl prövning.

Beträffande fel som består i att t. ex. ett klädesplagg vid tvätt färgar av sig på eller förstör andra kläder har nämnden tagit den ståndpunkten, att det åligger säljaren att lämna köparen tydliga anvisningar om hur klä­desplagget skall tvättas. Sker det inte eller har säljaren lämnat oriktiga uppgifter om plaggets färgbeständighet, anses säljaren böra stå risken för att köparen i detta avseende misstagit sig beträffande varans an­vändningssätt, förutsatt att köparen visat skälig försiktighet. Nämndens praxis torde ha medverkat till att klädesplagg numera i mycket stor ut­sträckning är försedda med s. k. tvättråd.

2.4 Standardf ormnlär vid konsumentköp

2.4.1 Inledande anmärkningar

Vid alla typer av köp, däribland konsumentköp, förekommer en for­mulärrätt, som tiU stor del har ersatt köplagens regler. I prop. 1971: 15 med förslag till lag om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor redovisades resultatet av en genomgång av standardkontrakt m. m. som samlats in av köplagsutredningen under slutet av 1960-talet. I fråga om innehållet i vanligen förekommande klausuler vid konsumentköp kan till en början hänvisas till den framstäUningen. I utredningens betänkande presenteras ytterligare material från början av 1970-talet som belyser förekomsten av och innehåUet i formulärrättsUga bestämmelser (SOU 1972: 28 s. 44 och 169). Utredningens förnyade genomgång har främst inriktats på for­mulär som används vid köp av typiska konsumentkapitalvaror, såsom bilar, båtar, el- och hushållsmaskiner, klockor, möbler, radio- och TV-apparater samt sportartildar. I det följande redovisas tUl en början de sammanfattande synpunkter på standardformulärens utformning som utredningen framför (2.4.2).

De formulär som används inom konsumtionsvarubranschen är före­mål för fortlöpande revision. Inom näringslivet är en arbetsgrupp verk­sam med översyn av sådana formulär. Detta arbete har under år 1972 re­sulterat i att ett standardiserat avbetalningskontrakt (K 72) utgetts av Finansieringsföretagens förening, Sveriges hantverks- och industriorga-

 

Prop. 1973:138                                                        24

nisation, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund och Svenska mekanförbundet. Efter tillkomsten av avtalsvillkorslagen har förhandlingar tagits upp mellan KO och åtskU-liga organisationer inom näringslivet om innehållet i såväl nu förekom­mande som nya standardviUkor. Till komplettering av utredningens syn­punkter lämnas en kort redogörelse för den praktiska tillämpningen av avtalsvillkorslagen (2.4.3).

2.4.2 Utredningen

Utredningen erinrar först om att formulären är av skiftande beskaf­fenhet. Allmänna leveransbeslämmelser innehåller vanligen ganska full­ständiga villkor för de köp på vilka de är tillämpliga. Ordersedlar, order­erkännanden, slutsedlar, avbetalningskontrakt, särskilda garantisedlar samt fakturor upptar ofta bestämmelser om begränsade ämnen. Ibland ges i kataloger och folders eller på förpackningar inte bara uppgifter om varorna och deras användning utan också bestämmelser om köparens befogenheter, t. ex. om rätt att byta varor. Bestämmelser av nu nämnda slag härrör vanligen från säljaren men kan också ingå i t. ex. en av till­verkaren utfärdad garanti som genom säljarens förmedling överlämnas till köparen.

Den juridiska giltigheten av innehållet i formulären är inte alltid oomtvistlig, framhåller utredningen vidare. Det kan ibland vara diskuta­belt om köpare är bundna av exempelvis klausuler i ordersedlar (jfr 3 § hemförsäljningslagen). GUtigheten av fakturaklausuler begränsas av att de ofta saknar motsvarighet i vad som överenskommits vid avtalets in­gående och därför blir gällande endast om köparen inte reklamerar mot dem (jfr 6 § köplagen). När köparen inte uttryckligen godtagit innehållet i en garantiförbindelse som del av avtalet kan det vara osäkert om det är bindande för honom. Särskilt är detta fallet om garantin inte härrör från säljaren utan från tillverkaren. Vilken juridisk relevans som kan tiller­kännas innehållet i folders o. d. är ofta mycket tvivelaktigt. Dessa frå­gor är emellertid närmast avtalsrättsliga.

Utredningen betonar att den formulärrättsliga regleringens omfatt­ning vid varje särskilt köpavtal blir beroende av vilka formulär som har begagnats. Många olika kombinationer kan härvid förekomma. Det kan också råda osäkerhet om hur långt formulären avses ersätta de disposi­tiva lagreglerna. Om exempelvis en garanti innehåller bestämmelser om avhjälpande av material- och tillverkningsfel och fritar säljaren från an­svar i övrigt för fel, kan det vara tveksamt i vilken utsträckning köpla­gen skall anses tiUämplig på fel som inte berörs av garantin, t. ex. att viss del av varans standardutrustning saknas vid leveransen.

AUmänna leveransvillkor är ofta tiUkomna genom medverkan av en eller flera branschorganisationer. Detsamma gäller numera även garan­tiåtagandena. Finansieringsföretagen har också, eftersom det vid köp av

 

Prop. 1973:138                                                        25

kapitalvaror ofta blir fråga om avbetalningsköp, fått ett inflytande på kontraktens utformning.

Dessa förhållanden har lett till att formulären visar en tendens att bli mer enhetliga. Det inträffar dock fortfarande i inte obetydlig utsträck­ning att enskilda säljare själva utformar de formulär som de använder i sin verksamhet. Utredningen pekar vidare på att KO:s vidsträckta möj­ligheter att ingripa mot olämpliga bestämmelser i formulär också lett till ökad enhetlighet.

De beståndsdelar av formulärrätten som har störst intresse vid lag­stiftning om konsumentköp är enligt utredningen de sorri rör leverans av varan samt, framför allt, de garantier som blir tillämpliga vid.fel i varan. Ett för formulärrätten typiskt drag är att köparen enligt detta regelsy­stem saknar de befogenheter som köplagens dispositiva regler tillerkän­ner honom vid försenat avlämnande eller vid fel i varan. I viss utsträck­ning erhåller köparen i stället andra befogenheter enligt formulären.

Vad beträffar reglering av dröjsmål är den sista tiUåtna dagen för av­lämnande ofta inte alls eller blott obestämt angiven i avtalet. Är be­stämd leveransdag antecknad i kontraktet är det inte ovanligt att villko­ren i övrigt innehåller klausuler, varigenom säljaren ges en vidsträckt rätt att uppskjuta leveransen eller t. o. m., om han så önskar, annullera avtalet. Köparens möjligheter att häva är ofta starkt beskurna. Den in­skränkning som sker i de befogenheter köparen skulle ha haft enligt köplagens regler är, när det gäller dröjsmålssituationen, vanligen inte kompenserad genom några utökade rättigheter i annat avseende.

I fråga om kraven på den levererade varan innehåller formulären ofta inga bestämda uppgifter, vilket hänger samman med att dessa krav framgår på andra sätt, t. ex. genom särskilda beskrivningar och indivi­duella överenskommelser.

Påföljderna av fel är enligt formulärrättens system ofta helt andra än enligt köplagen. Om en vara är behäftad med material- eller tUlverk-ningsfel är säljaren skyldig att avhjälpa felet under viss i utfästelsen an­given garantitid. Köparens rätt att få felet avhjälpt träder i stället för de påföljder som lagen anvisar. Garantierna brukar innehålla uttryckliga friskrivningar från påföljder i övrigt.

I garantierna kan man som särskUda delar utskilja vad som rör dels förutsättningarna för att köparen skall kunna åberopa garantin och kräva avhjälpande, dels det sätt på vilket avhjälpande skall ske, dels kö­parens befogenheter om avhjälpande inte kommer till stånd. En förut­sättning för att köparen skall kunna kräva avhjälpande brakar vanligen vara att varan är behäftad med material- eller fabrikationsfel. Från ga­rantier undantas ofta uttryckligen vad som beror på försUtning, van­vård, olyckshändelser etc. Bestämmelserna om det sätt på vUket av­hjälpandet skall ske rör bl. a. vem av säljare och köpare som har skyl­dighet att stå för transportkostnader i samband med avhjälpande. I prin-

 

Prop. 1973:138                                                        26

cip åvilar dessa kostnader säljaren, men garantiklausulerna innehåller åtskilliga modifikationer häri, vilka hänger samman med varans beskaf­fenhet. Köparen kan ha viss skyldighet att transportera varan till sälja­ren eller till affär eller verkstad. Han kan också vara skyldig att stå för del av transportkostnaderna. Påföljderna av att avhjälpande inte kom­mer till stånd regleras ibland inte aUs i garantierna. Nyare garantier upptar dock ofta en rätt för köparen att i sådant fall häva köpet, om det kvarstående felet är väsentligt. Det kan likväl vara oklart, hur många försök att avhjälpa felet som säljaren äger göra innan köparen kan häva, vilken påföljden blir om felet inte är väsentligt eller om köparen inte vill begagna sig av hävningsrätten osv.

Bland övriga bestämmelser som förekommer i formulären nämner ut­redningen dem som rör köparens förhållande till en person till vilken säljaren överlåter sin rätt enligt köpekontraktet. Dessa får aktualitet när vid avbetalningsköp och liknande transaktioner säljaren finansierar kö­pet genom att överlåta sin fordran mot köparen till särskilt finansie­ringsföretag eller till bank. Dessa bestämmelser behandlas vidare i andra sammanhang (4.2.9 och specialmotiveringen tiU 15—18 §§).

2.4.3 KO:s verksamhet

Sedan avtalsvillkorslagen trädde i kraft den 1 juli 1971 har mer än 500 ärenden enligt denna lag registrerats hos KO. Av dessa har hittills omkring 300 ärenden slutförts. Huvuddelen av dessa ärenden har tagits upp på initiativ av KO. De allra flesta ärendena slutförs förhandlingsvä­gen. I ett 30-tal fall har KO funnit anledning utfärda förbudsföreläg­gande med stöd av avtalsvillkorslagen. Fem ärenden har förts tUl mark­nadsdomstolen för prövning. I två av dessa föreligger marknadsdomsto­lens beslut (nr 11/1972 ang. bl. a. reklamationsklausul och nr 12/1972). Det övervägande motivet för att ärenden underställts marknadsdomsto­len har varit att uttalanden av domstolen i principfrågor ansetts erforder­liga. Under medverkan av statens pris- och kartelhiämnd har KO haft möjlighet till systematisk insamlmg av kontrakt från olika branscher. Så­dana insamlingar har avsett bl. a. bilföretags och hemförsäljningsföre­tags kontraktsformulär. F. n. pågår en undersökning av vilka garantifor­mulär som förekommer på marknaden inom vissa branscher.

KO har inlett och i flera faU slutfört överläggningar med branschor­ganisationer inom områden som är viktiga för konsumenterna. Bransch­överläggningarna har i åtskilliga fall resulterat i uppgörelser. Bl. a. har nåtts överenskommelser med Sveriges möbelhandlares riksförbund an­gående utformningen av de köpekontraktsformulär som används av för­bundets medlemmar och med Sveriges trähusfabrikers riksförbund an­gående förbundets allmänna leveransbestämmelser. Uppgörelser som medfört att konsumentens ställning i förhållande till säljaren/leverantö­ren förbättrats har också träffats med Radiobranschens samarbetsråd och

 

Prop. 1973:138                                                        27

Elektriska hushållsapparatieverantörer angående organisationernas ga­rantiformulär, överläggnmgar med MRF har resulterat bl. a. i nya reg­ler för bilreparationer. Uppgörelser har också nåtts beträffande andra branscher, vilkas verksamhet huvudsakligen tar sikte på att tiUhandahåUa tjänster.

Hittills har efter förhandlingar omkring 200 bUföretag mnt om i lan­det, vilka inte använt branschens standardformulär, övergått tUl mera konsumentvänliga kontraktsformulär. Sanering motsvarande den som skett bland företag inom den oorganiserade bilhandeln har företagits bl. a. beträffande företag som säljer hushållsapparater, symaskiner och skrivmaskiner.

I sitt granskningsarbete har KO särskUt inriktat sig på hemförsälj­ningsföretagens kontraktsformulär. Bl. a. har en i det närmaste fullstän­dig genomgång gjorts av de kontraktsformulär som tiUämpas av företag som säljer persienner genom hemförsäljning. Drygt ett 50-tal företag har i samband med denna genomgång förbundit sig att genom ändringar och uteslutande av avtalsvillkor i sina kontraktsformulär anpassa dessa till hemförsäljningslagen. På motsvarande sätt har ett 20-tal bokföretag utfäst sig att ändra sina kontraktsformulär.

Den granskning som skett i samband med tillämpningen av avtalsvill­korslagen har medfört att ur kontraktsformulär effektivt kunnat rensas ut avtalsvUlkor som strider mot tvingande lagstiftning.

Genomgången av avtalsformulären har vidare lett till att bestämmel­ser, mot vars materiella innehåll ingen invändning funnits, formulerats om så att bestämmelsernas innehåll framgått tydligare för köparen. KO har också haft möjlighet att påverka den redaktionella utformningen av kontraktsformulären.

Bland mera omfattande överläggningar som pågår f. n. kan nämnas de med bilindustrins företag angående garantier för nya bilar.

3 Utländsk rätt

Utredningen lämnar i betänkandet s. 47—50 vissa upplysningar om gällande och föreslagen köprättslig konsumentskyddslagstiftning i USA, Storbritannien, Kanada, Västtyskland och Österrike.i Beträffande förhål­landena i övriga nordiska länder kan följande nämnas. I Norge har för­slag till lagregler om konsumentköp i slutet av år 1972 lagts fram av den kommitté som har i uppdrag att se över den norska köplagen. Förslaget har sänts ut på remiss jämte ett inom det norska justisdepartementet ut­arbetat alternativt lagförslag. Båda de norska lagförslagen innefattar ändringar i den gällande köplagen och innebär alltså inte att frågor om konsumentköp skall regleras i särskUd lag. I sak överensstämmer försla-

' Se även bilaga 4 till SOU 1972: 28.

 

Prop. 1973:138                                                        28

gen i stora delar med det svenska utredningsförslaget. I Danmark över­vägs olika konsumentskyddsfrågor inom en av handelsministeriet tillsatt forbrugerkommission. Inom det finska justitieministeriet övervägs f. n. olika åtgärder på konsumentskyddsområdet, däribland frågor om sär­skild köprättslig lagstiftning till konsumenternas skydd.

4 Utredningen

4.1 Allmänna synpunkter

I fråga om behovet av lagstiftning i syfte att stär­ka konsumenternas ställning vid köp framhåller ut­redningen att den nu gällande köplagen från år 1905 inte är särskilt in­riktad på att tillgodose konsumenternas intressen och behov av skydd. Vid lagens tillkomst syftade man till att framställa regler som kunde vara lämpliga för köp av lös egendom i allmänhet, däribland den kom­mersiella handeln med råvaror. Köplagens bestämmelser ger delvis ut­tryck åt allmänna rättsgrundsatser men är också delvis att betrakta som handelsrättsliga regler. Behovet av differentiering mellan olika slag av köp tillgodoses i lagen — utom genom särskUda regler för handelsköp och civila köp — främst genom att lagen har dispositiv karaktär, dvs. genom att dess regler kan frångås genom avtal mellan säljare och kö­pare. Refererad rättspraxis avser tUl övervägande del handelsrättsliga frågor. Endast få fall, vilka direkt rör för konsumenterna viktiga äm­nen, har kommit till bedömning i högsta instans.

Köplagens regler kan emellertid enligt utredningen i stort sett anses tillfredsställande även för konsumentköp. Avvägningen mellan rättighe­ter och skyldigheter för köpare och säljare avser att ge vardera parten tUlräckliga befogenheter i händelse av kontraktsbrott från den andra partens sida. En konsument som köpare har enligt lagen goda rättighe­ter, om säljaren gör sig skyldig till kontraktsbrott. Orsakerna till att det nuvarande rättsläget likväl medför påtagliga olägenheter för konsumen­ten är främst att söka i andra förhållanden. De viktigaste bristerna i kon­sumenternas rättsskydd på det köprättsliga området är enligt utredning­en följande.

Genom att formulärrätten i stor utsträckning har trätt i stället för köplagens regler har balansen i fråga om parternas rättigheter och skyl­digheter förskjutits. Säljarna tillgodoser genom standardavtal sina intres­sen. Särskilt skyddar de sig mot påföljder av fel i godset med hjälp av garantiklausuler, som vid sidan av t. ex. ett åtagande att avhjälpa fel in­skränker köparnas rättigheter enligt köplagen. Olägenheterna för kö­parna består emellertid inte bara i att klausulerna är förenade med vitt-

 Detta avsnitt motsvarar 5.1, 5.2 och 5.3.1 i utredningens betänkande.

 

Prop. 1973:138                                                        29

gående friskrivningar. I många fall är villkoren ofullständiga eller otyd­ligt formulerade. Rättsläget blir härigenom lätt oklart, vilket i första hand länder köparen till nackdel. I det underläge han förhandlingsmäs-sigt befinner sig, kan han vara ur stånd att göra gällande rättigheter som inte framgår av villkor eller lag utan endast med svårighet kan härledas ur en mycket ofullständig rättspraxis och allmänna överväganden.

Utredningen framhåller vidare att vissa för konsumentema viktiga frågor över huvud inte regleras i köplagen. SärskUt gäUer detta köparens förhållande till tredje man. Köplagen rör uteslutande förhållandet mel­lan säljare och köpare. Karakteristiskt för nutida försäljningsverksamhet är bl. a. att utfästelser av andra än säljaren, t. ex. varans tillverkare, spe­lar en betydande roll. Köparen kommer vidare i rättsförhållande till tredje man när säljaren vid kreditköp anlitar en finansiär som i den ena eller andra formen övertar hans fordran mot köparen. Även i sådana fall kan för köparna betungande bestämmelser vara införda i köpavtalen eller oklarhet om köparens rättigheter uppstå.

Också i ett annat avseende medför nuvarande rättsläge olägenheter för konsumenterna, påpekar utredningen. Köparen måste ofta förlita sig på uppgifter som han erhåller från säljaren genom reklam, påskrifter på varuförpackningar osv. Upplysningarna härrör ofta från annan än sälja­ren, t. ex. varans tillverkare. Om uppgifterna är oriktiga och köparen vilseleds, är han uppenbarligen i behov av rättsligt skydd. Frågan är inte närmare reglerad i köplagen och rättsläget är i flera hänseenden oklart.

De påtalade bristerna motiverar enUgt utredningens mening att sär­skild köprättslig lagstiftning tillskapas till konsumenternas skydd.

I fråga om lagstiftningens allmänna inriktning och karaktär framhåller utredningen att ett tillfredsställande skydd för konsumenterna i nyss berörda hänseenden inte kan uppnås genom änd­ring av nuvarande köplag. Den allmänna översyn av köplagen som an­kommer på utredningen bör visserligen bl. a. syfta till att göra lagens regler bättre lämpade för konsumentköp. Det ligger emellertid i sakens natur att man inte kan låta köplagen, vilken även i fortsättningen skall reglera rent kommersiella köp och vilken också skall utöva inflytande på kontraktsrätten i allmänhet, helt präglas av konsumentskyddets krav. Men också andra — och enligt utredningens mening avgörande — skäl talar för att en revision av köplagen är ett otillräckligt medel för att till­godose det lagstiftningsbehov, varom nu är fråga. Utredningen betonar att olägenheterna av nuvarande rättsläge mindre beror på att köplagens regler är olämpliga för konsumentköp än på att reglerna i stor utsträck­ning sätts ur spel genom formulärrättsliga klausuler. Eftersom köplagens bestämmelser är dispositiva, kan en översyn av dessa inte antas medföra någon avgörande ändring i rådande tiUstånd. En förstärkning av konsu­mentskyddet torde i stället kräva att tvingande regler införs på området.

 

Prop. 1973:138                                                        30

Införande av sådana regler i köplagen framstår emellertid som olämp­ligt redan av den anledningen att man härigenom skulle nödgas bryta lagens ram i fråga om både ämneskrets och systematik. Utredningen av­ser här särskilt spörsmålen om köparens förhållande till tredje man, vUka inte regleras i köplagen. Från lagteknisk synpunkt skulle det även vara tUl nackdel att i samma lag behöva särskUja dels handelsköp och civila köp, dels — som en undertyp av de senare — konsumentköp. Utred­ningen förordar därför att behövliga regler till konsumentemas skydd tas hl i en fristående lag.

Den sålunda föreslagna lösningen föregriper enligt utredningens me­ning inte i störande grad den översyn av köplagen som utredningen har att företa. Arbetet på denna översyn har hunnit så långt, att utredningen anser sig kunna överblicka att det förslag som nu läggs fram står i sam­klang med de ändringar i köplagen som senare skall föreslås.

En lösning med en från köplagen fristående lag är enligt utredningen även att föredra med tanke på det nordiska lagsamarbetet. Utredningen erinrar om att förutsättningama för ett sådant samarbete beträffande konsumentskyddslagstiftningen inte är alldeles desamma som i fråga om revisionen av köplagen, eftersom arbetet på konsumentskyddslagstift­ning inte hunnit lika långt i de olika nordiska länderna.

Utredningen uppehåller sig i detta sammanhang ytterligare vid frågan om en lag om konsumentköp bör ha tvingande karaktär. Ett viktigt syfte med lagen bör vara att motverka förekomsten av ensidigt utformade standardvillkor, genom vilka säljama till nackdel för köparna begränsar sina skyldigheter enligt köplagens dispositiva regelsystem. Motsvarande gäller sådana formulärrättsliga klausuler varigenom annan än säljaren, t. ex. varans tillverkare, friskriver sig i olika hänseenden från ansvar för fullgörande av garantiåtaganden m. m. beträffande varan. Utredningen säger sig vara medveten om att de flesta säljare och tillverkare strävar efter att behandla köparna på bästa sätt. Många konsumenter är själv­fallet också i stånd att vid ingående av köpavtal ta tUl vara sina intres­sen och att — om den köpta varan skuUe visa sig vara behäftad med fel — skaffa sig rättelse, även om säljaren skulle vara obenägen att med­verka härtUl. I sammanhanget erinras också om de förbättringar av kon­sumentemas situation som under senare år kommit till stånd genom ökade insatser av samhälleliga och enskilda organ.

De nu berörda omständigheterna kan dock enligt utredningens me­ning inte åberopas som argument mot införande av tvingande regler tUl konsumenternas skydd. Nackdelarna av nuvarande rättsläge visar sig främst i sådana fall då en mindre vederhäftig säljare söker undandra sig att uppfylla avtalet på det sätt som köparen bort kimna räkna med. I fall av detta slag är det uppenbarUgen av stor vikt att köparen för att hävda sina intressen kan stödja sig på tvingande rättsregler som tydligt

 

Prop. 1973:138                                                        31

anger hans befogenheter mot säljaren. Behov av skydd föreligger också i fall då en säljare, som eljest är noga med att iaktta en generös attityd tUl sina kunder, i en särskild situation vill falla tUlbaka på begränsningen i sina juridiska skyldigheter. Åtskilliga konsumenter kan vidare på grund av okunnighet eller av oföretagsamhet eller annan anledning ha svårig­heter att hävda sina rättigheter mot yrkesmässiga säljare. Dessa katego­rier av köpare bör naturligtvis kunna påräkna lagstiftarens skydd mot att de missgynnas i jämförelse med köpare som är bättre lottade.

Vid diskussionen av frågan om lämpligheten av tvingande regler på det köprättsliga området tar utredningen också upp en ofta framförd synpunkt, nämligen att ett ökat ansvar för säljare medför ökade kostna­der och att dessa övervältras på köparna i form av höjda priser på va­rorna. Argumentet kan dock enligt utredningens mening inte tillmätas någon avgörande betydelse i förevarande sammanhang. En tvingande reglering beträffande konsumentköp bör främst avse att stärka köparens ställning vid kontraktsbrott på säljarens sida. De befogenheter som en­ligt utredningens mening härvid bör tilläggas köparen innebär i huvud­sak att köparen inte skall behöva bära den ekonomiska risken av att säl­jaren inte fullgör sina förpliktelser. Utredningen finner det förvånande om ett sådant handlande från säljarens sida skulle förekomma så ofta att den avsedda förbättringen av köparens ställning skulle medföra ökade kostnader för säljarna. Någon anledning att ta speciell hänsyn tUl ovederhäftiga eller bedrägUga säljare finns givetvis inte. Om antalet obe­rättigade krav från köparna ökar, kan det visserligen befaras att en icke önskvärd stegring av kostnaderna för säljama inträder. Risken synes dock inte vara så stor, att på grand därav den lojale köparen inte bör tUl-erkännas tUlfredsstäUande rättigheter visavi säljama. I den mån ett skärpt juridiskt ansvar för säljama faktiskt medför ökade priser — nå­got som inte kan antas utan vidare — utgör emeUertid detta inte något bärande skäl mot att ålägga ett sådant ansvar. Följden blir nämligen att köparna får gemensamt bära kostnaden för fel i varan e. d., medan eljest det jämförelsevis ringa antal köpare som råkar få en felaktig vara etc. får vidkännas hela förlusten härav.

Även andra förhållanden än de som har diskuterats nu talar enligt ut­redningens mening för att en särskUd lag om konsumentköp bör ha tvingande karaktär. De vägar som f. n. står till buds för att komma tUl rätta med de förut påtalade olägenheterna av nuvarande rättsläge kan inte anses tiUräckliga, Utredningen åsyftar här främst möjligheten att enligt avtalsviUkorslagen ingripa mot kontraktsvillkor, som på ett ensi­digt sätt gynnar yrkesmässiga säljare, och allmän domstols rätt att med stöd av 8 § skuldebrevslagen eller motsvarande bestämmelser åsidosätta eller jämka betungande avtalsvillkor. Ett förbud enligt avtalsvUlkorsla-gen tar sikte på en typiserad bedömning av om ett visst avtalsvillkor kan anses vara otUlbörligt mot konsumentema sedda som ett kollektiv. Le-

 

Prop. 1973:138                                                        32

der prövningen till att ett villkor stämplas som otillbörligt mot konsu­mentema, får detta inte någon omedelbar effekt beträffande giltigheten av redan ingångna köpavtal. Det syftar i stället till att för framtiden hindra att villkoret kommer till användning. En prövning av tUlbörlig-hetsfrågan enligt avtalsvillkorslagen kan således inte ersätta en tving­ande köprättslig lagstiftning som i vissa bestämda och grundläggande hänseenden anger samhällets syn på var gränsen bör gå för avtalsfrihe­ten på området. En lag av detta slag ger också parterna bättre möjlighet att på längre sikt anpassa sitt handlande efter de värderingar som upp­bär lagen. Denna kan vidare ge viss ledning för bedömningen av tillbör-lighetsfrågan enligt avtalsvillkorslagen. Genom en kombination av de två metoderna uppnås i själva verket en betydligt mer effektiv och flexi­bel lösning än med endera metoden ensam. Några konsekventa princi­per rörande konsumentemas ställning på det köprättsliga området torde inte heller kunna utbildas domstolsvägen med stöd av 8 § skuldebrevs­lagen eller en generalklausul i eventuell ny lagstiftning under annan förutsättning än att tämligen många tvister kommer under domstols prövning. Detta synes varken vara sannolikt eller ens önskvärt. Metoden får i stället ses som ett komplement till en tvingande lag om konsument­köp.

Enligt utredningens mening kan det således inte råda något tvivel om att en särskild lag om konsumentköp med det innehåll som förut antytts bör ha tvingande karaktär. I fråga om det allmänna syftet med lagen tillägger utredningen att lagen så klart som möjligt bör ange de grund­läggande befogenheter som köparen under alla förhållanden bör ha mot säljaren eller annan med vilken han träder i rättslig förbindelse på gmnd av köpet. Någon fullständig reglering bör dock inte eftersträvas. Inte heller finns skäl att låta reglerna bilda hinder mot att på konsu­mentköp tillämpa vad som avtalats mellan parterna eller vad som eljest gäller beträffande sådana köp, i den mån detta skulle leda till ett för kö­paren förmånligare resultat eller röra fråga som lämnas utanför den tvingande regleringen. Denna bör med andra ord kunna sägas represen­tera en minimistandard i fråga om köparens rättigheter.

Av en tvingande lag om konsumentköp bör naturligen kunna krävas att den utformas så, att den inte leder till onödiga tvister mellan köpare och säljare. Genom urvalet av ämnen bör enligt utredningens mening tiUses att konsumenterna får juridiskt skydd på de punkter där detta framstår som mest betydelsefullt för dem. Reglerna bör i första hand syfta tUl att stärka köparens förhandlingsposition visavi säljarsidan i fall då säljaren inte fullgjort sina förpliktelser. Skyddet bör normalt fungera utan att köparen skall behöva påkalla domstols prövning av hans mel-lanhavande med säljaren. Skulle detta likväl bli nödvändigt, bör lagen underlätta bedömningen av tvisten. Detta innebär givetvis inte att lagen skall ge stöd åt köpare som framställer oberättigade krav. Vid lagens ut-

 

Prop. 1973:138                                                        33

formning bör hänsyn tas till behovet av att förekomma missbruk av de tvingande reglema. En viktig effekt av den tvingande lagen bör enligt utredningen bli att nuvarande formulärrättsUga villkor ses över och bringas i samklang med lagens ändamål. En sådan översyn har f. ö. re­dan påbörjats i anslutning till ikraftträdandet av avtalsvillkorslagen. Ut­redningen anser sig kunna utgå från att näringslivet — såväl dess orga­nisationer som enskilda företagare — kommer att respektera det ytterli­gare krav på sanering av formulärrätten som en lag om konsumentköp ställer. De fadl då köpeviUkor enUgt den tvingande lagen blir ogUtiga med därav följande konsekvenser kan med hänsyn härtiU antas bli säll­synta.

I anslutning till diskussionen om lagstiftningens tvingande karaktär berör utredningen också ett från säljar- och tillverkarhåll tidigare uttalat önskemål om precisering av gränsen för avtalsfriheten på området (se bl. a. prop. 1971: 15 s. 36, 42 och 70). Detta gäller särskilt möjligheten till ingripande mot otUlbörliga avtalsvillkor enligt avtalsvillkorslagen. Den lag som utredningen föreslår tillgodoser i viss utsträckning detta önskemål. Lagen bygger på uppfattningen att vissa befogenheter är så viktiga för köparen att de inte får berövas honom genom avtal. Villkor som strider mot lagen blir med hänsyn härtill att anse som otillbörliga. Lagen kan naturligen tjäna till vägledning också beträffande en del si­tuationer som formellt inte täcks av den. Utredningen syftar här på ex­empelvis sådant avtal om köparens ställning vid försenad leverans som inte träffas av de tvingande reglerna. Eftersom den föreslagna lagen inte är avsedd att innehålla någon fullständig reglering av parternas rättighe­ter och skyldigheter vid konsumentköp och då vissa frågor som i och för sig kan få aktualitet vid tillämpningen av de regler som föreslås lämnats utanför den tvingande regleringen, får i sådana fall bedömningen av om ett avtalsvillkor är otillbörligt eller ej liksom hittills ske med utgångs­punkt från de överväganden som ligger bakom avtalsvillkorslagen.

Vid urvalet av ämnen för lagstiftningen bör enhgt utredningen två allmänna synpunkter vara vägledande: lagen bör å ena sidan ange de gmndläggande befogenheter som skall tUlkomma köparen i förhållande till säljaren eller annan med vilken han träder i rättslig förbindelse på grand av köpet, men den bör å andra sidan inte syfta till någon fullständig reglering av alla spörsmål som kan uppkomma vid konsumentköp. Vad gäller sistnämnda synpunkt understryks att en lag, som för konsumentköpens del skulle både täcka samma område som nuvarande köplag och innehålla de ytterligare regler som behövs, skulle bli vidlyftig och följaktligen kunna motverka sitt eget syfte. Ut­redningen har inte funnit belägg för att behovet av tvingande regler till konsumenternas förmån på köprättens område skulle vara väsentligt större än nu antagits.

Enligt utredningens mening bör konsumentköplagen i första hand reg-

3    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 138

 

Prop. 1973:138                                                        34

lera frågor om verkan av kontraktsbrott på säljarens sida, dvs. de spörsmål som i den allmänna köplagen behandlas i 21—27 §§ (dröjsmål) och 42—54 §§ (fel i godset). Regleringen bör främst precisera påfölj­derna av kontraktsbrott eller med andra ord köparens befogenheter när en vara inte levererats i rätt tid eller är behäftad med fel. Härvid bör också köparens ställning i förhållande till varans tillverkare m. fl. över­vägas. Att konsumentköplagen i främsta rummet bör ta upp dessa spörs­mål beror naturligen på att de formulärrättsliga klausuler som från kon­sumentskyddssynpunkt framstår som mest otillfredsställande till alldeles övervägande del rör frågor av sådant slag. Vad särskilt angår frågan om köparens ställning vid fel i varan — det ojämförligt viktigaste spörsmå­let — bör erinras om den rikliga förekomsten av sådana klausuler i ga­rantier och liknande utfästelser som inskränker köparens rätt att göra gällande påföljder vUka annars skulle stått honom till buds enligt köpla­gens dispositiva regelsystem. Även erfarenheterna från allmänna re­klamationsnämndens verksamhet ger stöd för att konsumentköplagen i första hand bör innehålla regler i nyss angivna ämnen. De klagomål som konsumenter anför hos nämnden rör till allra största delen frågor om köparens möjlighet att få rättelse med anledning av fel i varan.

En reglering av köparens befogenheter vid dröjsmål på säljarens sida och vid fel i varan har naturligen nära samband med frågan om vilka krav som i materiellt hänseende skall ställas på säljarens prestation. Sär­skilt intresse har enUgt utredningen frågan om konsumentköplagen vid sidan av regler om köparens befogenheter vid fel i varan också bör närmare precisera vilka krav köparen äger göra gällande i fråga om den sålda varans kvalitet och användbarhet eller med andra ord vad som skall räknas som "fel" i en vara. Utredningen har här intagit den principiella ståndpunkten att konsumentköplagen inte bör söka lösa denna fråga genom regler med generell räckvidd och avfattning. Ut­redningen förordar emellertid att tvingande bestämmelser i ämnet in­förs i vissa bestämda och för konsumenterna särskilt viktiga avseenden (4.2.3 och 4.2.4).

Utöver de nu berörda frågorna bör konsumentköplagen också i ett be­tydelsefullt hänseende reglera de särskilda problem som uppkommer vid kreditköp. Utredningen syftar här på köparens behov av skydd mot för­lust av sin rätt att framställa invändningar på grund av köpet, t. ex. om fel i varan, mot den som förvärvat säljarens fordran på köpeskillingen eller eljest i sista hand finansierat köpet. Denna fråga har uppenbarligen mycket nära samband med spörsmålet om köparens rätt att framställa sådana invändningar i allmänhet. I övrigt faller emellertid frågor om konsumentkredit utanför utredningens uppdrag. Frågorna undersöks f .n. av kreditköpkommittén.

Utredningen anför att den även har övervägt införande av bestäm­melser i en del andra ämnen rörande konsumentköp, t. ex. om köparens

 

Prop. 1973:138                                                        35

rätt till avbeställning av vara efter avtalets ingående och om verkan av force-majeure-klausuler i köpekontrakt. I intetdera fallet torde emeller­tid enligt utredningens mening tvingande bestämmelser till konsumen­ternas skydd vara nödvändiga. Ämnena hör närmast till den grapp där man vid ändring av den allmänna köplagen också bör ta hänsyn till konsumentintresset. Det påpekas emellertid att de regler utredningen föreslår beträffande verkan av dröjsmål på säljarens sida bl. a. begrän­sar räckvidden av force-majeure-klausuler i ett för konsumenter viktigt hänseende.

Utredningen diskuterar också vissa frågor med anknytning till kon­sumentköp som rör från konsumentskyddssynpunkt i och för sig viktiga ämnen men som faller utanför utredningens uppdrag. Dit hör bl. a. vad som rör den allmänna avtalsrätten. Som exempel nämns frågan om att bereda köpare möjlighet att frånträda köp i större utsträckning än som följer av hemförsäljningslagen. Utredningen framhåller att även om ämnet berörs i den i köplagen ingående bestämmelsen om öppet köp (60 §), är det väsentligen avtalsrättsligt och kan knappast behand­las utan att man går in på reglerna om slutande av avtal i allmänhet. Till spörsmål med sådan nära anknytning till konsumentköp får enligt utredningen också hänföras frågan om ökat skydd för konsument som ingår avtal om tjänst, t. ex. avtal om reparation av en bil, tvättning av ett klädesplagg o. d. Bortsett från att avtal av sådant slag faller utan­för utredningens uppdrag, talar även praktiska skäl mot att i konsu­mentköplagen införa regler om sådana avtal. De regler som utredning­en föreslår hänför sig nämligen till köp av fysiska föremål och de kan inte utan vidare tUlämpas på avtal om tjänster. Om emellertid ett åta­gande att avhjälpa fel i en vara gjorts av tillverkaren eller säljaren i samband med försäljning av varan, kan det ofta uppfattas som en del av köpavtalet. Frågan om åtagandets rättsliga konsekvenser faller då under konsumentköplagen (4.2.5).

En särskild fråga är om konsumentköplagen bör reglera spörsmålet om skyldighet för säljare, tillverkare eller annan att till köpare utge ska­destånd med anledning av att en såld vara har skadebringande egenska­per eller med andra ord är så beskaffad att den medför personskada el­ler skada på annan egendom än den sålda varan. Utredningen framhål­ler att detta ämne givetvis har stort intresse från konsumentsynpunkt. Det ligger på gränsen mellan köprätten och den allmänna skadestånds­rätten och det är redan därför något tvivelaktigt om det hör under ut­redningens uppdrag. Sakligt sett har ämnet nära samband med frågor om försäkring av säljares eUer tillverkares skadeståndsansvar, vilka frå­gor skUjer sig från utrednuigens övriga arbete. Utredningen har med hänsyn till det anförda inte ansett sig böra i konsumentköplagen läg­ga fram förslag till regler om ansvaret för skadebringande egenskaper hos såld vara.

 

Prop. 1973:138                                                        36

4.2 Huvudgrunderna för lagförslaget

4.2.1  Tillämpningsområdet

Det skyddsbehov som motiverar införandet av tvingande regler om köparens minimibefogenheter mot säljaren m. fl. gör sig enligt utred­ningens mening främst gällande i fall då konsument för enskilt brak kö­per vara av näringsidkare. Lagens tillämpningsområde bör därför i prin­cip begränsas till fall av detta slag. För en sådan gränsdragning talar också vikten av att lagen på denna punkt nära anknyter till de lagar som nyligen tillkommit i liknande syfte, t. ex. avtalsvillkorslagen och hemför­säljningslagen. Det skuUe bereda både osäkerhet och praktiska svårighe­ter, om författningar med så likartade ändamål gavs helt olika tillämp­ningsområden.

Ett behov av skydd för köpare i de avseenden som konsumentköpla­gen avser att reglera kan i och för sig också framträda i andra fall än när konsument köper vara för enskilt brak. Utredningen åsyftar här främst sådana situationer då yrkesutövare som driver sin verksamhet i icke affärsmässiga former, t. ex. lantbrukare, fiskare, hantverkare, lä­kare och tandläkare, gör inköp i och för sin yrkesverksamhet. Det är emellertid ovisst vilket behov av skydd genom tvingande regler som kan finnas beträffande köp av sådana yrkesutövare. Den möjlighet som kan föreligga för yrkesutövare att genom organisation som han tillhör få råd och rekommendationer för sina inköp bör bl. a. beaktas. Man kan inte heller bortse från att en utvidgning av konsumentköplagens tillämp­ningsområde till fall av nu berört slag skulle erbjuda avsevärda gräns­dragningsproblem i förhållande till köp av yrkesutövare i övrigt eller nä­ringsidkare i allmänhet. Utredningen förordar därför inte någon sådan utvidgning av lagens giltighetsområde.

Utredningen diskuterar härefter om en tvingande reglering av föreva­rande slag bör avse köp av både fabriksnya varor och varor som säljs som begagnade eller eljest inte fullgoda. Mot att inskränka lagens giltig­het till köp av fabriksnya varor talar enligt utredningens mening be­stämt, att köp av begagnade bUar — i viss mån även köp av begagnade båtar — hör till den kategori för vUken tvingande skyddsregler bäst be­hövs. Begagnade varor säljs inte sällan av näringsidkare, vilka undersökt och reparerat dem, på villkor som inte mycket skiljer sig från vad som tillämpas vid försäljning av nytillverkade varor. Flera av de regler ut­redningen föreslår, t. ex. bestämmelserna om säljarens ansvar för orik­tiga uppgifter om varan, har i lika mån aktualitet vid köp av en begag­nad vara som vid köp av en ny sådan. I betänkandet pekas vidare på den regel om verkan av klausulen "i befintligt skick" som avses ingå i lagen och som har särskild betydelse vid köp av begagnade varor. Utredningen föreslår därför inte något undantag i fråga om köp av varor som säljs som begagnade eUer eljest inte fullgoda.

Enligt utredningens mening bör inte heller från annan synpunkt göras

 

Prop. 1973:138                                                        37

någon skillnad i lagen mellan olika typer av varor, t. ex. i den formen att vissa regler föreslås gälla enbart för särskilt angivna varor (hushålls­apparater, livsmedel, bilar etc). De allmänna köprättsliga regler som skall ingå i lagen lämpar sig inte för en differentiering efter varutyp. Be­hövliga föreskrifter om exempelvis kraven på viss varas beskaffenhet torde Uksom hittUls få meddelas i specialförfattning för området i fråga eller av administrativ myndighet med stöd av sådan författning. En an­nan sak är att det föreliggande förslaget i ett speciellt avseende, nämli­gen såvitt avser köparens befogenheter när en såld vara inte över­ensstämmer med föreskrift som meddelats i syfte att tillse att varan är tillförlitiig från säkerhetssynpunkt, anknyter till föreskrifter av nu ifrå­gavarande slag.

Konsumentköplagens tiUämpningsområde bör enligt utredningen in­skränkas till köp som sker från näringsidkare. Utredningen har övervägt om inte även köp från annan än näringsidkare, dvs. från privatperson, bör omfattas av lagen. Med en sådan lösning skulle bl. a. en större sek­tor av handeln med begagnade bUar faUa under lagen. Utredningen har dock inte ansett det vara lämpligt att ålägga privatpersoner som säljare de särskilda skyldigheter som en lagstiftning av förevarande art medför. Man kan inte räkna med att privatpersoner skall ägna den uppmärksam­het åt tvingande lagstiftning vid köpavtalets ingående som lagen kräver av säljarsidan. HärtUl kommer att en principiell skUlnad på denna punkt i förhållande till den övriga konsumentskyddslagstiftning som nyligen tillskapats är ägnad att bereda osäkerhet och praktiska svårigheter.

Utredningen anser emellertid att den nu berörda avgränsningen av la­gens tillämpningsområde inte bör genomföras helt undantagslöst. Utred­ningen syftar på sådana fall då formellt säljaren är en privatperson men köpet förmedlas av näringsidkare som ombud för den förre. Skulle köp av detta slag falla utanför lagen, skulle denna uppenbarligen lätt kunna kringgås genom att den som säljer t. ex. begagnade bUar uppträder som ombud för privatperson som säljare. Enligt utredningens mening bör konsumentköplagen omfatta också köp som förmedlas av näringsidkare som ombud för privatperson.

4.2.2 Lagstiftningstekniken

Eftersom konsumentköplagen syftar tUl att åstadkomma ett min i-m i s k y d d mot att vissa grundläggande befogenheter frånkänns kö­paren genom standardavtal, måste enligt utredningen åtskilliga ämnen rörande konsumentköp lämnas utanför den tvingande regleringen, t. ex. frågan om platsen och tiden för avlämnande av varan. I alla sådana av­seenden blir liksom hittUls den allmänna köplagen i princip tillämplig. Men också inom det område som regleras av konsumentköplagen behål­ler den allmänna köplagen i sin principiella giltighet i två viktiga hän­seenden. Detta gäUer för det första sådana frågor som visserligen har

 

Prop. 1973:138                                                        38

samband med den tvingande regleringen men som inte ansetts behöva uttryckligen behandlas i denna, t. ex. verkan av att köparen före köpet undersökt varan (47 §). För det andra kommer köplagen att få betydelse också beträffande frågor som direkt regleras av den tvingande lagen. Ef­tersom denna representerar en minimistandard i fråga om köparens rät­tigheter, bör den givetvis inte få hindra att köparen på annat sätt kom­mer i åtnjutande av längre gående befogenheter. Detta kan exempelvis bli fallet då från köplagen avvikande avtal inte träffats och köplagen i visst hänseende medger köparen bättre rättigheter än konsumentköpla­gen.

Vad först gäller ämnen som över huvud inte berörs av den tvingande regleringen framhåUer utredningen att det redan av konsumentköpla­gens karaktär av speciallag i förhållande tiU den allmänna köplagen torde följa, att den förra lagen inte innebär någon ändring av nuvarande rättsläge beträffande sådana ämnen. Köplagen äger således i princip gil­tighet härvidlag. Detsamma gäller allmänna köprättsliga grundsatser som utbildats i rättstillämpningen och inte skrivits in i lag. Enligt ut­redningens mening föreligger det beträffande ämnen som ligger helt utanför den tvingande regleringen knappast något behov av att när­mare ange konsumentköplagens förhållande tUl det dispositiva regel­systemet.

Beträffande frågor som faller inom det område som direkt regleras av konsumentköplagen ligger saken enligt utredningen annorlunda till. Ett väsentligt motiv för införandet av en tvingande reglering beträffande konsumentköp är förekomsten av sådana formulärrättsliga klausuler vid köpavtal som inskränker köparens rättigheter eller medför oklarhet be­träffande hans juridiska ställning. Konsumentköplagen bör skapa ett mi­nimiskydd för köparen. Lagen skall således begränsa avtalsfriheten. Längre än vad lagen utsäger får en säljare inte gå i syfte att ta till vara sina intressen. I lagen bör därför tas in en uttrycklig regel om att köpa­ren vid konsumentköp alltid skall åtnjuta de befogenheter som tillerkän­nes honom i lagen (2 § första stycket utredningens lagförslag).

Innehåller ett köpavtal villkor som ger konsumenten längre gående befogenheter än den tvingande lagen, bör denna enligt utredningen inte lägga hinder i vägen för tillämpning av avtalsvillkoren. Denna princip överensstämmer med vad som i allmänhet gäller vid tvingande lagstift­ning på det civilrättsliga området (jfr prop. 1970: 20 B 2 s. 935). I tyd­lighetens intresse bör principen komma tiU direkt uttryck i konsument­köplagen (2 § andra stycket).

Utredningen finner att köparens minimiskydd enligt konsumentköpla­gen av flera skäl inte kan sammanfalla med vad som skall gälla när intet avtalats mellan partema. Läget beträffande denna lag är så till vida sär­präglat som den allmänna köplagen till stor del reglerar samma frågor som den tvingande lagen och väsentligen ger köparen tillfredsställande

 

Prop. 1973:138                                                        39

befogenheter visavi säljaren. Med hänsyn tUl de mångskiftande förhål­landen under vilka konsumentköplagen skall tillämpas, kan minimiskyd-det enligt denna lag inte på alla punkter sträcka sig lika långt till köpa­rens förmån som den allmänna köplagen. Situationen kan nämligen vara sådan att säljaren har ett berättigat intresse att begränsa köparens befo­genheter. Det tvingande skyddet för konsumenterna bör inte heller ut­sträckas så långt att köp av varor försvåras. Vid utformningen av kon­sumentköplagen måste tas hänsyn härtUl. Detta leder tiU att reglerna i denna lag i en del avseenden blir mindre förmånliga än köplagens dispo­sitiva bestämmelser. Har intet avtalats rörande en fråga som regleras i konsumentköplagen, är det därför ofta mer förmånligt för köparen att kunna åberopa den allmänna köplagens normalregler än konsumentköp­lagens minimiregler. Enligt utredningens mening är det av vikt att köpa­ren har denna möjlighet. Därigenom förhindras att konsumenter, i fall då avtal inte träffats, kommer i sämre ställning än sådana köpare på vil­kas köp den tvingande lagen över huvud inte är tUlämplig. Den princip, åt vilken det nu anförda ger uttryck, bör framgå även av lagtexten.

Det anförda avser sådana frågor som i avsaknad av avtal mellan parterna bedöms enligt den allmänna köplagen eUer enligt allmänna grundsatser som ansluter sig tiU denna lag. Utredningen föreslår också vissa regler beträffande förhållandet mellan köparen och säljaren när det gäller frågor som inte har denna karaktär. Hit hör bl. a. reglema om säljarens ansvar för åtagande att avhjälpa fel och för oriktiga uppgifter om varan. Uttryckliga bestämmelser härom saknas f. n. i köplagen. Ut­redningen erinrar också om de bestämmelser som föreslås i fråga om köparens förhållande till tredje man (varans tillverkare, kreditgivare m. fl.). Beträffande de nu åsyftade kategorierna av regler kan man inte på samma sätt som i fråga om de förut behandlade bestämmelsema i konsumentköplagen anknyta till den allmänna köplagen och till köp­rättsliga gmndsatser. Samma princip bör dock gälla också här. Om av­talet ger köparen bättre befogenheter än dem som han har enUgt den tvingande lagen, skall avtalet gälla. Vidare bör allmänna rättsgrandsat­ser tillämpas beträffande t. ex. verkan av oriktig uppgift om en vara, om dessa leder till ett för köparen förmånligare resultat än som följer av konsumentköplagen. Konsumenten som köpare skall således inte kom­ma i sämre ställning än andra köpare. Eftersom man här rör sig på ett rättsområde som inte är föremål för annan lagstiftning och där stor osäkerhet råder om vad som skall anses gäUa i allmänhet, kan man an­ta att det i större utsträckning än inom det område, för vilket uttryckliga lagbestämmelser gäller, är till köparens fördel att åberopa konsument­köplagen.

Utredningen berör i sammanhanget problemet om kringgående av lag. För konsumentköplagens del behöver enligt utredningen inte råda någon tvekan när det gäller bedömningen av ett avtal, vars reella

 

Prop. 1973:138                                                        40

innebörd är en annan än den beteckning som parterna åsätt det (jfr 1 § andra stycket avbetalningsköplagen). Ett till "hyresavtal" maskerat köp faller således under konsumentköplagens regler. Något annorlunda förhåller det sig med sådana i ett köpavtal ingående villkor som syftar tUl att helt eller delvis sätta konsumentköplagens regler ur spel. Ut­redningen syftar här framför allt på avtalsvillkor rörande frågor som lämnats utanför den tvingande regleringen, t. ex. spörsmål om ver­kan av att köparen undersökt varan före köpet (47 § köplagen) och om parternas återgångsprestationer vid hävning (57 och 58 §§ köp­lagen), och där alltså i princip avtalsfrihet skall råda. Bortsett från den möjlighet att stävja missbruk av avtalsfriheten som föreligger enligt av­talsvillkorslagen bör enligt utredningens mening ett ingripande mot otill­börligt villkor också kunna komma i fråga vid domstolsprövning av tvist rörande konsumentköp, nämligen om villkoret på ett sådant sätt neu­traliserar en tvingande regel att det utgör ett direkt kringgående av denna. Med hänsyn tUl det skyddssyfte som uppbär konsumentköplagen bör domstol vara oförhindrad att med stöd av den allmänna rätts­grundsats som kommit till uttryck i bl. a. 8 § skuldebrevslagen jämka el­ler lämna utan avseende ett otillbörligt vUlkor i ett köpavtal. Som exem­pel på villkor som i det enskilda fallet kan framstå som otillböriigt nämns förbehåll som berövar köparen hans hävningsrätt för den hän­delse han inte återställer varan i oförändrat skick, t. ex. utan att för­packningen brutits.

I fråga om den tekniska utformningen av konsumentköplagen anför utredningen avslutningsvis vissa allmänna synpunkter på termino­login i lagen. Denna har på viktiga punkter nära samband med den allmänna köplagen. Enligt utredningens mening bör därför eftersträvas att terminologin i konsumentköplagen i görligaste mån ansluter sig till den i köplagen. Sådana termer som "avlämnande", "dröjsmål", "fel" och "hävning" bör således begagnas på samma sätt som enligt köplagen. Det kan visseriigen invändas att många av de personer som har anled­ning att sätta sig in i konsumentköplagen inte känner tUl den exakta be­tydelsen av dessa termer, vilka enligt köplagen inte betyder alldeles det­samma som enUgt allmänt språkbrak. Men det skulle säkerligen uppstå stor förvirring om en särskild, ny terminologi skuUe skapas för konsu­mentköplagen.

4.2.3 Kraven på säljarens prestation

Vad gäller frågan om konsumentköplagen bör innehålla några regler om vilka krav som skall ställas på säljarens prestation erinrar utredning­en om att den allmänna köplagen endast i mycket begränsad omfattning reglerar kraven på säljarens prestation genom uttryckliga bestämmelser. Regler finns beträffande tiden för fullgörande av säljarens åUggande och platsen för godsets avlämnande (12, 9—11 och 62—65 §§). Frågan

 

Prop. 1973:138                                                        41

om vilka krav som kan ställas på säljarens prestation beträffande det sålda godsets kvalitet är att bedöma enligt reglerna om fel i godset. Bortsett från vad som följer av t. ex. bestämmelsen om köp på auktion (48 §) innehåller emellertid dessa regler i stort sett ingen bestämning av vilka krav som kan ställas på en varas beskaffenhet. På denna viktiga punkt råder alltså inte bara full avtalsfrihet utan det saknas även dispo­sitiva regler om när en vara skaU anses behäftad med fel.

Att i konsumentköplagen införa tvingande regler om skyldighet för säljaren att precisera tiden eller platsen för avlämnande av varan låter sig enligt utredningens mening knappast göra. Stora svårigheter skulle uppkomma redan med tanke på den mångfald av varor och situationer som täcks av konsumentköplagens tillämpningsområde. Den praktiskt mest viktiga frågan torde i stället vara om lagen bör innehålla regler av­seende varans kvalitet, dvs. juridiskt sett bedömningen av vad som skall räknas som fel i godset.

Utredningen framhåller att delade meningar i och för sig inte råder om det önskvärda i att konsumenter får rättsliga garantier för att de varor som de köper motsvarar skäliga anspråk på kvalitet och användbarhet för sitt ändamål. Därmed är dock inte sagt att det är lämpligt att införa tvingande civilrättsliga regler för att säkerställa att varorna motsvarar sådana anspråk. ÅtskilUga omständigheter bör här tas i betraktande.

Utredningen erinrar först om att motsvarande reglering i USA och Storbritannien väsentligen är dispositiv men att vissa förslag att göra lagstiftningen tvingande har lagts fram. Vad beträffar svenska för­hållanden kan enligt utredningen jämföras bl. a. med vad som gäller inom hyresrätten, vUken i bruket av tvingande regler har vissa berö­ringspunkter med det aktuella förslaget. Den allmänna principen om lägenhetens skick i 12 kap. 9 och 15 §§ jordabalken är i huvudsak dispositiv. Blott för det fallet att bostadslägenhet är så beskaffad att det är förenat med uppenbar våda för inneboendes hälsa att använda lägen­heten åtnjuter hyresgäst ett tvingande skydd, vilket emellertid är be­gränsat till en rätt att uppsäga avtalet, om avhjälpande ej sker genast efter tillsägelse (19 §).

Inte heller inom köprättens område är det enligt utredningens mening möjligt att med tvingande regler av generell natur slå fast vilka krav som köparen skall äga ställa på varan vid konsumentköp. Eftersom en civilrättslig lag om köp skall avse många olika slag av varor med olika användningssätt, olika krav på kvalitet och olika priser, är det knappast möjligt att ens i allmänna drag fixera kraven på varan. Det är tvärtom ett starkt intresse att det finns möjligheter till stor variation beträffande kraven. Den som vill köpa en vara av lägre kvalitet till lågt pris bör inte av en konsumentköplag tvingas att köpa en bättre men också dyrare vara. Att bestämma en minimistandard, vUken alla varor minst skall motsvara, torde generellt sett vara lika vanskligt. Utredningen finner

 

Prop. 1973:138                                                        42

det knappast lättare att meddela en tydlig och användbar föreskrift om när ett särskilt exemplar av en vara, vilket i kvalitet understiger varoi av ifrågavarande tillverkning och märke i allmänhet, skall anses vara så mycket sämre än övriga exemplar att det därför bör anses behäftat med fel. Även denna bedömning måste bero bl. a. av varans allmänna egenskaper, dess avsedda användning, pris m. m.

Enligt utredningen kommer till de anförda skälen den omständighe­ten att det inte synes föreligga något på hitillsvarande erfarenheter styrkt behov av tvingande regler på detta område. Generella friskrivningar från ansvar för varas allmänna kvalitet och användbarhet för sitt än­damål, vUka synes förekomma i USA och Storbritannien, torde inte vara vanliga i Sverige, om man bortser från den slentrianmässiga an­vändning av klausulen "i befintligt skick" som förekommer i viss ut­sträckning, t. ex. inom handeln med begagnade varor. Det finns inte heller anledning anta att generella friskrivningar i fortsättningen skall bli mer vanliga än nu. Skulle så bli fallet, finns andra vägar att komma tUl rätta med klausulerna, t. ex. möjligheten att meddela förbud enligt avtalsvillkorslagen.

Utredningen föreslår därför inte någon allmän föreskrift om kraven på varans kvalitet och användbarhet. De dispositiva principer som nu tillämpas i fråga om bedömningen av vad som skall räknas som fel i sålt gods är enligt utredningens mening tillräckliga för ändamålet.

Meddelas inte någon allmän bestämmelse om de krav på varan som köparen kan ställa vinner man också från rättsteknisk synpunkt den för­delen att de fall där — enligt den bedömning som nu förutsätts — varan över huvud inte är behäftad med fel kommer att ligga helt utanför till-lämpningsområdet för reglerna om påföljder av fel. Köparen kan då inte göra gällande vare sig de befogenheter på grund av fel som konsument­köplagen tillerkänner honom eller andra rättigheter som skulle föreligga enligt den allmänna köplagen. Situationen enligt den tvingande lagen blir alltså densamma som enligt köplagen. Det blir onödigt att i konsu­mentköplagen införa särskilda undantag för varor som säljs såsom de-fekta eller eljest inte fullgoda eller för annat brak än det normala, efter­som felbedömningen kan anpassa sig efter att varorna sålts på dessa vill­ kor.

Utredningen förser detta resonemang med förbehåll i två viktiga hän­seenden. Är situationen sådan att den sålda varan är farlig för köparens dier annans liv eller hälsa, saknar resonemanget enligt utredningens me­ning uppenbarligen bärkraft. Det måste anses ligga i samhällets intresse att köp av utpräglat farliga varor inte blir bestående. Oavsett vad som må vara avtalat och oavsett priset bör exempelvis den som köpt en be­gagnad bil, vUken är klart trafikfarlig, kunna kräva antingen att bilen försätts i trafikdugligt skick (om säljaren är skyldig att avhjälpa felet) dier att köpet återgår. Vad som sagts nu äger också tillämpning i fall då

 

Prop. 1973:138                                                       43

en såld vara inte överensstämmer med föreskrift som meddelats i för­fattning eller av myndighet beträffande de krav som varan skall fylla i säkerhetshänseende. Enligt utredningens mening bör dessa fall uttryckli­gen regleras i konsumentköplagen. Också i ett annat avseende bör det föregående resonemanget enligt utredningens mening förses med en re­servation. Utredningen syftar på den särskilt vid konsumentköp viktiga frågan om vilken verkan som skall tillmätas ett förbehåll att varan säljs "i befintiigt skick". Denna fråga, vilken f. n. är oreglerad i köplagen, bör lämpligen tas upp i förevarande sammanhang. Huvudsyftet härmed bör vara att genom en tvingande regel hindra att en säljare blott genom att införa nämnda förbehåll i avtalet skall undgå allt ansvar för varans beskaffenhet.

4.2.4 Säljarens ansvar för uppgifter om varan

Starka skäl talar enligt utredningens mening för att konsumentköpla­gen bör innehålla regler om säljarens ansvar för de uppgifter han läm­nar om varan. Det är självfallet av stor vikt att köparen kan lita på dessa. Enligt allmänna civilrättsliga regler svarar säljaren för riktigheten av sådana uppgifter om varan som ingår i avtalet, även om han inte ut-tryckUgen har garanterat dem. Enligt utredningens mening bör emeller­tid i konsumentköplagen klargöras att vid konsumentköp detta säljarens ansvar skall omfatta inte bara vad som direkt upptagits t. ex. i ett skrift­ligt kontrakt utan även uppgifter som förekommer i annonser, reklam­folders, tryckta bruksanvisningar till vara m. m. Utvecklingen har med­fört att köpare i väsentlig utsträckning blir beroende och påverkade av uppgifter som de erhåUer genom reklam eUer på annat liknande sätt. Nutida säljmetoder medför att köparen ofta inte träder i personlig kon­takt med säljaren för erhållande av uppgifter om varan utan i väsentlig mån är hänvisad till sådan information som han får genom reklam eller på annat liknande sätt. Rättsreglerna måste enligt utredningens mening ansluta sig härtill. Köparen bör därför åtnjuta skydd när han förlitar sig på sådana uppgifter av nämnda slag som visar sig vara oriktiga. Det­samma gäller även andra fall då säljaren lämnat felaktig information om en vara till köparen. Eftersom det primära ändamålet är att hindra att köparen blir vUseledd, behöver man dock inte gå längre än tiU att göra säljaren ansvarig för oriktiga uppgifter som inte sedermera rättas. Säljaren bör därutöver ha möjlighet att frita sig från ansvar för uppgif­ter genom att för köparen klargöra att han inte känner till huruvida viss uppgift är riktig eller ej. Det är av särskild vikt att det för köparen tyd­ligt framgår när han inte äger lita på uppgifter som säljaren en gång lämnat.

Uppgifter från annan än säljaren spelar numera en betydande roll för köparen. Reklam innehållande uppgifter om vara förekommer i stor ut-

' Avsnittet motsvarar delar av 5.3.5 och 5.3.9 i betänkandet.

 

Prop. 1973:138                                                                       44

sträckning i form av annonser publicerade i tillverkarnas namn eller med begagnande av tillverkarnas varumärken. Föreskrifter och råd om varas användning kan förekomma på förpackningar eller i folders, vilka åtföljer varan från tillverkarna. Ibland är det oklart vem som lämnat en uppgift eller, när det framgår att det är tillverkaren, om även säljaren avses bära ansvar för uppgiften. Utredningen anser det viktigt att det meddelas bestämmelser som tar sikte på sådana situationer. För en kon­sument måste detaljema i fördelningen av förpliktelser mellan tillverkare och säljare ofta framstå som en juridisk fråga som inte kommer honom vid. I förhållande till honom framstår tillverkare och säljare som en en­het.

Enligt utredningens mening bör köparen i största möjliga utsträckning ha samma befogenheter mot säljaren när uppgifter härrör från tUlver­kare eUer annan med denne jämställd som när de härrör från säljaren själv. Delvis beror detta på att de befogenheter som bör tillkomma kö­paren vid fel till sin natur är sådana att de inte gärna kan göras gällande mot annan än säljaren. Hävning av köp, i viss mån också avdrag på kö­peskiUingen och ersättning för särskUd kostnad, måste göras gällande mot säljaren, vilken är den som enligt avtalet är berättigad tUl köpeskil­lingen resp. den som uppburit denna. Redan detta talar enligt utredning­ens mening för att köparen bör kunna göra påföljdema gällande mot säljaren även när uppgiften eller utfästelsen härrör från tillverkaren. Köparen bör vidare inte behöva ingå på någon bedömning huruvida säl­jaren eller tillverkaren i första hand är ansvarig för att en uppgift som avgetts i samband med köpet och som påverkat köparens handlande är oriktig. Köparen skall inte riskera att tUl följd av oklarhet i det rättsliga läget bli hänvisad från den ena parten till den andra på säljarsidan eller att i realiteten stå rättslös därför att det inte utan process kan fastställas vem som ansvarar och vilket dennes ansvar är.

Förutsättningarna för att köparen skall äga göra befogenheter gäl­lande mot säljaren bör enligt utredningens mening i princip vara de­samma som föreslås i fråga om påföljder vid kontraktsbrott på säljarens sida. Vissa särskilda föratsättningar av hänsyn tiU säljarpartens berät­tigade intressen bör emeUertid vara uppfyllda. Hänsyn måste tas till att säljaren kan vara okunnig eller sakna möjlighet att bedöma om lämnad uppgift är oriktig. En säljare bör därför bli ansvarig för oriktigheten av uppgift som lämnats av tillverkare eller annan endast om han måste ha känt till oriktigheten eller om han åberopat uppgiften.

4.2.5 Säljarens ansvar för garanti rörande varan'

Utredningen framhåller att frågan om säljarens ansvar för uppgifter om varan har nära samband med spörsmålet om säljarens ansvar för så­dan garanti beträffande varan som ofta ingår i köpavtalet. Denna fråga

' Avsnittet motsvarar 5.3.5, 5.3.6 och 5.3.9 (delvis) i betänkandet.

 

Prop. 1973:138                                                       45

behandlas av utredningen i tre olika hänseenden. Först behandlas sälja­rens ansvar för en garanti, sedd som en allmän utfästelse om varans kvalitet. Därefter diskuteras hans ansvar för garanti som innefattar åta­gande att avhjälpa fel. Slutligen tar utredningen upp frågan om säljarens ansvar när garanti har avgetts av tredje man.

Utredningen konstaterar till en början att garantier för det mesta in­nefattar åtaganden att avhjälpa fel men ofta utgör utfästelser om varans kvalitet, hållbarhet o. d. En sådan utfästelse kan ha mycket allmän ka­raktär, t. ex. när säljaren enbart förklarar, att han garanterar varan. En dylik "blank" garanti kan uppfattas som liktydig med en allmän försäk­ran att varan är av god kvalitet och den får som sådan inverka vid be­dömningen av om fel föreligger. Garantierna kan också mer preciserat hänföra sig till varans egenskaper. Dessa garantier kan ofta inte skiljas från uppgifter om varan och får tillerkännas motsvarande rättsverkan. Vanligt är att garantin är förenad med en tidsbestämning av något slag. En sådan garanti uppfattas gäma av en köpare som ett åtagande att va- • ran skall vara fullt brukbar under den angivna tiden vid normal använd­ning. En närmare granskning av garantins formulering ger emellertid ofta vid handen, att säljaren inte åtagit sig något sådant. Tidsbestäm­ningen har snarare till uppgift att inverka på den tid under vilken köpa­ren kan framställa anspråk på grund av fel i varan och att underlätta beviskravet. Garantierna är ofta förenade med vittgående friskrivningar från påföljder, om varan inte skulle överensstämma med garantin, sär­skilt från skadeståndspåföljder.

Utredningen har övervägt vilka möjligheter det finns att rättsligt nor­mera garantierna i skilda hänseenden och har funnit anledning att skilja mellan olika frågor. Det sägs ibland att ordet "garanti" i ett köpavtal ger köparen intrycket att säljaren har åtagit sig något mer än som följer av allmänna regler om bedömning av fel, och att rättsreglema bör ge rätts­lig sanktion åt detta intryck. Slutsatsen blir då, att närhelst säljaren an­vänt ordet "garanti" hans ansvar för fel skulle vara strängare än eljest. En regel med denna innebörd skulle i realiteten innebära att en säljare måste iaktta särskild försiktighet vid användande av ordet "garanti" när han säljer en vara, medan han inte skulle ådra sig samma ansvar om han begagnat ett ord som enligt allmänna språkbruket till sin betydelse inte mycket skiljer sig från detta, t. ex. "tillförsäkran". Det kan befaras att en sådan regel skulle bereda fällor för mindre sakkunniga säljare utan att skapa tillräcklig säkerhet för köparna. Utredningen anser därför att det inte finns tillräckliga skäl att genom en tvingande regel ålägga säljaren något särskilt ansvar när han använt ordet "garanti".

Vid garantier som är förenade med tidsangivelser ligger det enligt ut­redningen nära till hands att köparen uppfattar garantin som en tillför­säkran om att varan skall behålla sin allmänna användbarhet under den angivna tiden, såvitt beror av dess allmänna kvalitet och inte av inträf-

 

Prop. 1973:138                                                        46

fade olyckshändelser, abnormt bruk o. d. En sådan uppfattning har emellertid inte stöd i härskande mening om innebörden av en garanti enligt svensk rätt. Enligt denna mening modifierar garantin inte den all­männa principen, att vid avgörande av om vara är behäftad med fel, den relevanta tidpunkten är tiden för farans övergång (44 § köplagen). Garantin anses emeUertid skapa en presumtion för att ett fel, som påvi­sas under garantitiden, fanns "in nuce" när faran övergick. Om sådant fel visas, anses det därför ankomma på säljaren att styrka att fel inte förelåg när faran övergick. Utredningen anser att man i konsumentköp­lagen inte bör förbigå de tidsbestämda garantierna. Ett viktigt skäl här­för är att man bör klargöra, att avvikelse från garantin medför de på­följder av fel varom konsumentköplagen stadgar trots den förändring som garantins varaktighet medför. Vad beträffar innebörden i övrigt av de åtaganden som garantin innefattar, kan större tvekan råda. Det synes utredningen uppenbart att man måste respektera bruket av sådana be­gränsade garantier som motsvarar den härskande uppfattningen om ga­rantiers innebörd. Utredningen anser det därför inte lämpligt att föreslå en tvingande regel — eller ens en tolkningsregel — med innehåll att vid en tidsbestämd garanti säljarens ansvar skall sträcka sig längre än som svarar mot denna uppfattning. Presumtionsverkan får emellertid anses vara ett minimum för vad som bör gälla till köparens förmån när sälja­ren avgett garanti för viss tid. Utredningen menar också, att lagstift­ningen inte bör motverka möjligheten att en garanti för viss tid innefat­tar en utfästelse att varan skall vara användbar under denna tid. Detta kan befaras bli fallet, om en garanti alltid in dubio skulle tolkas som av­seende blott fel som fanns vid farans övergång. Utredningen anser det dock mindre lämpligt att införa regler i konsumentköplagen rörande frågan huruvida garantin skulle ha den mer vidsträckta innebörden. Även vid de mer omfattande garantierna bör dock som minimikrav gälla, att köparen inte genom att en betungande bevisbörda åläggs ho­nom skall gå miste om det skydd som garantin enligt sin materiella inne­börd avser att bereda honom.

Utredningen diskuterar härefter garantier som innebär utfästelse att avhjälpa fel i varan.

För utredningen framstår det som angeläget att konsumentköplagen ger regler om säljarens ansvar för fullgörande av utfästelse att avhjälpa fel i varan. Härvid bör utgångspunkten vara, att sådana utfästelser är av stort värde för köparen, eftersom det för det mesta är mer förenligt med hans intressen att felet avhjälps på säljarens bekostnad än att han erhål­ler en felaktig vara mot avdrag på köpeskillingen. Det måste emellertid tillses att utfästelserna utformas på ett sätt som tillgodoser konsumenter­nas berättigade anspråk. Utredningen påpekar att har tUl en början upp­står en fråga som berörts beträffande kraven på säljarens prestation i fråga om varans kvalitet, nämligen spörsmålet om konsumentköplagen

 

Prop. 1973:138                                                        47

bör innehålla bestämmelser om vilka krav som skall ställas på säljarens subsidiära prestation att i händelse av fel fullgöra ett åtagande att av­hjälpa felet. De utfästelser som förekommer på konsumtionsvarumark­naden är mycket olika till sitt innehåll. Särskilt gäller detta beträffande säljarens ansvar för kostnad, som vid reparation uppkommer för trans­port av varan tUl och från det ställe där reparationen skall ske m. m. Som huvudregel måste ett åtagande att avhjälpa fel anses innebära att det är säljaren som skall bära nu åsyftad kostnad. Eljest blir följden att köparen får stå för en del av den direkta kostnad som uppkommer för att varan skall bli felfri. Eftersom det är fråga om påföljden av ett fel, kan det hävdas att säljarens frihet att bestämma sättet för avhjälpande och placeringen av kostaaderna inte bör respekteras på samma sätt som när det gäller utfästelser om varans beskaffenhet, garantitidens längd o. d. Mot införande av tvingande regler om säljarens ansvar för trans­portkostnad m. m. talar emellertid främst praktiska skäl. Med hänsyn till de växlande förhållandena är det knappast möjligt att utforma ge­nerella bestämmelser. Tvingande regler på denna punkt måste vidare be­faras leda till olämpliga konsekvenser för köparna, t. ex. att säljama väg­rar att lämna garantier för vissa varor antingen till köpare i allmänhet eller tUl köpare bosatta i vissa områden, eller att säljarna begränsar ga­rantierna till att gälla endast vissa delar av landet. Utredningen anser därför att i konsumentköplagen endast bör meddelas bestämmelser om påföljderna av att utfästelse att avhjälpa fel inte fullgörs.

Med anledning bl. a. av förslag som framställts inom riksdagen (se ILU 1970: 6) har utredningen också övervägt om möjlighet bör införas för säljare att lämna något som kunde kallas "full garanti" beträffande en vara under viss angiven tidrymd. En sådan "full garanti" skulle inne­fatta bl. a. att säljaren åtog sig skyldighet att bestrida hela transportkost­naden och all kostnad i övrigt för avhjälpande av fel i varan. Efter dis­kussion av olika problem i samband med en sådan konstruktion kommer utredningen tiU resultatet att bestämmelser om "full garanti" inte bör införas i konsumentköplagen.

Samma skäl som utredningen angett för sin bedömning av frågan om säljarens ansvar för tredje mans uppgifter anser utredningen föreligga beträffande frågan om säljarens ansvar för utfästelse från tredje mans sida att avhjälpa fel. Förutsättningarna för att köparen i enlighet med det anförda skall äga göra befogenheter gällande mot säljaren bör i princip vara desamma som föreslås i fråga om påföljder vid kontrakts­brott på säljarens sida. Vid utfästelser att avhjälpa fel bör säljaren regel­bundet ha ett ansvar för att avhjälpandet fullgörs av tiUverkaren eller den som eljest utpekats i åtagandet, under förutsättning att utfästelsen avgetts för säljarens räkning. Detta kan inte anses innebära någon obiUig-het mot säljaren. En sådan utfästelse att avhjälpa fel avges regelbundet genom medverkan av säljaren vid köpet. Om säljaren inte vill bära något

 

Prop. 1973:138                                                        48

ansvar för tillverkarens handlande, ankommer det på honom att tillse att någon utfästelse från den senare inte ingår i köpet.

Utredningen anser sig inte böra föreslå någon regel om innehållet i tillverkares åtagande att avhjälpa fel. Situationen är likartad med den som redan diskuterats beträffande innebörden i åtaganden av säljaren att avhjälpa fel.

4.2.6 Köparens befogenheter mot säljaren

Enligt utredningens mening bör ett huvudsyfte med lagstiftningen vara att ge köparen rättsligt stöd för att framtvinga riktig prestation från säljarens sida eller, om detta inte lyckas, att frigöra sig från avtalet genom hävning så att han kan från annat håll skaffa motsvarande pres­tation. Detta gäller till en början om en säljare oskäligt länge dröjer med att leverera varan eller om det finns risk att varan helt och hållet ute­blir. Saknar köparen då hävningsrätt, är han bunden vid avtalet och kan inte skaffa varan från annat håll. Det gäller vidare när varan är behäf­tad med fel och säljaren enligt avtalet skall avhjälpa felet. Köparen måste då ha möjlighet att framtvinga avhjälpande eller, om detta inte sker, skaffa fullgod vara från annat håll. Det gäller även när felet är av beskaffenhet att inte kunna avhjälpas. Är felet väsentligt, bör köparen i denna situation ha möjlighet att häva köpet omedelbart, om inte sälja­ren i stället levererar vara som är fri från fel.

Rätten att vid väsentligt kontraktsbrott häva köpet bör säljaren inte kunna beta köparen genom avtalsbestämmelser. Hävningsmöjligheten har således ett dubbelt syfte. Dels tjänar den som påtryckningmedel för att förmå säljaren att avlämna utan oskäligt dröjsmål resp. avhjälpa fel, dels möjliggör den för köparen att, om detta inte lyckas, skaffa sig den vara som han behöver från annat håll. I stället för att avhjälpa fel bör säljaren givetvis ha möjlighet att avlämna annan vara som inte är behäf­tad med fel. I de fall då felet inte är av den karaktären att hävning bör komma i fråga eller då köparen inte kan eller inte vill göra hävningspå-följden gäUande måste köparen ha något annat medel till skydd, om rät­telse ej sker.

Utredningen föreslår att de grandläggande regler om verkan av sälja­rens kontraktsbrott som skall ingå i konsumentköplagen utformas med utgångspunkt från det anförda. Huravida dröjsmål eller fel föreligger får avgöras med ledning av avtalet och den allmänna köplagens bestäm­melser, med de tvingande element vid bedömningen av fel som tillkom­mer enligt 6—9 §§ i förslaget.

Rätten att häva köpet bör — liksom enligt den allmänna köpla­gen — vara knuten till föratsättningen att kontraktsbrottet är väsentligt. Visserligen kan skäl anföras för att, när säljaren åtagit sig att avhjälpa fel men underlåtit detta, köparen skaU ha rätt att häva, även om kon-

» Avsnittet motsvarar 5.3.7 och 5.3.8 i betänkandet.

 

Prop. 1973:138                                                       49

traktsbrottet inte är väsentiigt. Detta gäUer särskUt om säljaren tredskas med att avhjälpa eller gör upprepade misslyckade försök. Utrednmgen har emellertid uite ansett sig böra föreslå en mot säljama så sträng, tving­ande regel, eftersom denna skulle kunna missbrakas av en köpare som ångrat köpet eller som vill utnyttja ett oväsentligt kontraktsbrott av säl­jaren till att betinga sig obefogade fördelar.

För de fall då köparen inte äger eller inte vill häva köpet bör han vid fel i varan i första hand kunna kräva avdrag på köpeskil­lingen. Denna påföljd hör till köprättens allmänna system och bör givetvis stå köparen till förfogande även vid konsumentköp. Det bör således inte finnas möjlighet för säljaren att genom avtalsbestämmelse beröva köparen denna rätt. När ett avdrag på köpeskillmgen inte är till­räckligt, har utredningen övervägt olika möjligheter som kan motsvara de syften som nyss nämnts. Utredningen har funnit den bästa utvägen vara att köparen tillerkännes en med hänsyn till kostnaden skälig ersättning för avhjälpande.

Utredningen påpekar att den principiella ståndpunkt som utredningen redovisat ger upphov till vissa problem av både praktisk och lagteknisk natur. I själva verket har en köpare redan enligt köplagen det aUmänna skydd som utredningen anser lämpUgt (bortsett från att påföljderna av att en säljare inte fullgör ett åtagande att avhjälpa fel inte är behandlade i köplagen). Så till vida skulle det vara möjligt att genomföra ett skydd för köparen blott genom att göra ett antal regler i köplagen tvingande. Frågan blir emellertid, å ena sidan, om det tvingande skyddet enligt kon­sumentköplagen bör sträcka sig lika långt som det dispositiva skyddet enligt köplagen gör och, å andra sidan, hur det tvingande skyddet bör ordnas lagtekniskt. Utredningen diskuterar den förra frågan först.

När säljaren underlåtit att avlämna godset, trots att tiden för av­lämnande är förbi, kan enligt köplagen köparen häva utan att han dess­förinnan uppmanat säljaren att avlämna godset. Utredningen anser emellertid att det är olämpligt att för det syfte som nyss angetts införa en tvingande regel som går så långt. Särskilt om anledningen till att sälja­ren inte avlämnar varan är ett ursäktligt misstag från hans sida, synes det onödigt strängt att köparen omedelbart skäll kunna häva köpet. Man kan förmoda att, helt bortsett från vad konsumentköplagen må inne­hålla, en köpare som är angelägen om att säljaren skall avlämna godset inte förhåUer sig helt passiv ända tUl dess han viU häva, utan att han uppmanar säljaren att leverera. Ett krav på uppmaning avser dessutom att förekomma tvister om huravida säljaren verkligen förstått att dröjsmålet redan var eller inom en nära framtid skulle koin-ma att bli väsentligt för köparen. Det tjänar därför bl. a. också till att ge köparen en befogenhet som han normalt kan begagna utan att behöva gå tiU domstol.

Även i ett annat avseende bör det tvingande skyddet vid dröjsmål en-4    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 138

 

Prop. 1973:138                                                        50

ligt utredningens åsikt inte sträckas ut lika långt som köparens befogen­heter enligt köplagens dispositiva regler. Som exempel nämner utred­ningen att man måste ta hänsyn till de olägenheter som skulle uppstå om en beställare skulle kunna vid övergående, om också för honom vä­sentligt, dröjsmål häva köp av en specialtillverkad dyrbar båt, vilken tillverkaren inte kan avsätta till annan än beställaren. Utrednmgen anser därför att det bör finnas möjlighet att avtala om att hävning utesluts i sådana fall.

Reglerna är avsedda att vid fel i godset fungera på liknande sätt som vid dröjsmål. I de talrika fall då säljaren åtagit sig att avhjälpa fel kom­mer han enligt förslaget att ha möjlighet att genom avhjälpande i enlig­het med åtagandet avvärja hävning från köparens sida. Även om sälja­ren inte åtagit sig att avhjälpa fel, bör han ha viss —■■ om också mera begränsad — möjlighet att förekomma längre gående påföljder genom avhjälpande.

Vad gäller den rättstekniska frågan om hur förutsättningarna för påföljder skall anges i lagen framhåUer utredningen, att syftet med la­gen främst är att köparen skall kunna framtvinga riktig prestation. Köp­lagens regler om dröjsmål och fel innefattar emellertid åtskilliga detalj­regler, t. ex. om köparens undersökning av godset före köpet i 47 §, vUka inte direkt berörs av detta syfte. Det är synnerligen tvivelaktigt, om avtalsfrihet bör uteslutas beträffande samtliga dessa regler. Delvis är det också osäkert hur mycket som skulle omfattas av en hänvisning till köplagens regler. Detta gäller bl. a. sådana principer som visserligen inte uttryckligen framgår av köplagen men som likväl anses höra till dess system, t. ex. regler om partiellt dröjsmål och partiellt fel. Vissa situatio­ner, särskilt att säljaren underlåtit att uppfylla åtagande att avhjälpa, är vidare inte reglerade i köplagen och metoden att hänvisa till köplagen kan inte begagnas för dem. I olika avseenden synes det därför leda tUl större klarhet att ange föratsättningama för påföljdema enligt de tving­ande reglerna direkt, utan att ta omvägen över en hänvisning till köpla­gen. En sådan lösning medför också en riktigare avgränsning av den tvingande regleringens omfattning. Den är även ägnad att skapa bättre förutsättningar för en praxis som tar särskild hänsyn till konsumenter­nas situation än en lösning som innebär större bundenhet vid köplagens nuvarande regelsystem.

Utredningen föreslår därför, att konsumentköplagen skall utan hän­visning till köplagen ange var gränsen går för avtalsfriheten beträffande hävning och övriga i lagen reglerade påföljder. Detta överensstämmer med lagens allmänna syfte att ge minimiregler, vilka en köpare alltid skall kunna åberopa, oavsett omständigheterna, men vilka likväl inte utesluter att köparen åberopar andra, för honom förmånligare regler där detta kan ske enligt avtalet eller köplagen.

I detta sammanhang framhåUer utredningen att   frågor   som

 

Prop. 1973:138                                                        51

inte direkt regleras i konsumentköplagen får bedömas enligt avtal, köplagens regler samt aUmänna rättsgrundsatser. Konsumentköp­lagens regler om verkan av säljarens dröjsmål inverkar exempelvis inte på vad som skall gälla om antedperat dröjsmål, eftersom de endast avser det fallet att varan inte avlämnats i rätt tid. Vid antedperat dröjsmål får således avtalet eller, om avtal saknas, allmänna köprättsliga grandsatser tillämpas. På samma sätt inverkar konsumentköplagens regler inte på tiUämpningen av avtal eUer köplagsregler om successiv leverans (22 och 46 §§ köplagen) eUer om köparens imdersökning av godset före köpet (47 §).

Till detta fogas två reservationer. Den ena är att förbud kan komma att utfärdas enligt avtalsvillkorslagen, även om ett vUlkor inte direkt strider mot konsumentköplagen. Möjligheten att införa förbud enligt av­talsvillkorslagen utgör ett föratsatt komplement till förslaget. Den andra reservationen är att, även bortsett från möjligheten att meddela ett så­dant förbud, ett avtalsvillkor som visserligen formellt mte strider mot en tvingande bestämmelse likväl kan böra drabbas av ogUtighet, om det på ett sådant sätt neutraliserar den tvingande regeln att det utgör ett kring­gående av denna.

Utredningen har övervägt om konsumentköplagen bör innehålla så­dana regler om verkan av hävning som svarar mot 57 och 58 §§ köpla­gen. I betänkandet erinras om att det inte är ovanligt att formulär för konsumentköp innehåUer bestämmelser om att köparen går miste om rätten att häva köpet, om han inte återställer varan i väsentligen oföränd­rat skick. Strikt tolkade efter bokstaven skuUe sådana bestämmelser kun­na förstås som självständiga föreskrifter, vUka medför att köparens häv-ningsbefogenhet kan gå förlorad utan hänsyn tiU sådana omständigheter som anges i 58 § köplagen. Utredningen anser det emellertid vara mer naturligt att tolka bestämmelsema som allmänna hänvisningar till 57 och 58 §§ köplagen. Någon fråga om bestämmelserna skulle träda i stäl­let för dessa regler uppstår då inte. För utredningen är inte heller känt att konsumenter f. n. skulle berövas sin hävningsrätt till följd av att säl­jama hävdar förstaämnda tolkning av formulärrättsliga bestämmelser. Utredningen finner därför inte tUlräckliga skäl att föreslå tvingande reg­ler om verkningama av hävnmg.

Utredningen berör också frågan om köparens rätt att innehålla köpeskillingen, när säljaren är i dröjsmål eller varan är behäftad med fel (jfr 14 § köplagen). Formulärrättens bestämmelser om detta ämne synes ibland beröva köparen rätten att umehåUa köpeskiUmgen vid säljarens kontraktsbrott. Utredningen anser det vara av vikt att köparen vid säljarens kontraktsbrott har rätt att innehålla köpeskilling som ännu inte är betald. För att rätten att häva köpet skall vara effektiv som på­tryckningsmedel fordras att den förenas med en rätt att innehålla köpe­skUlingen eUer obetald del därav, Likaså kan en rätt att kräva avhjälpan-

 

Prop. 1973:138                                                        52

de bli i det närmaste värdelös om köparen inte har möjlighet att inne­hålla minst så stor del av köpeskillingen som svarar mot kostnaden för avhjälpande. Att återkräva ett redan erlagt belopp från en säljare som tredskas antingen med leverans eller med avhjälpande av fel kan vara vanskUgt för köparen. HärtUl kommer att det torde vara en vanlig reak­tion hos en köpare, som finner den inköpta varan behäftad med fel, att innehålla betalning som eljest skolat ske till dess felet avhjälpts eller sa­ken eljest klarats upp.

De påföljder av kontraktsbrott som inte betingas av de syften som lig­ger till grund för redan berörda påföljder bör enligt utredningens me­ning endast i mindre omfattning bli föremål för tvingande regler. Utred­ningen syftar främst på frågan om köparens rätt att erhålla skade­stånd. Enligt köplagen har köparen vid speciesköp i särskilda fall och vid leveransavtal i stor utsträckning rätt till skadestånd vid såväl dröjs­mål på säljarens sida som fel i godset. I formulärrätten begränsas å and­ra sidan regelbundet rätten till skadestånd starkt, särskilt i vad avser s. k. indirekt förlust (följdförlust). Såvitt framgår av de upplysningar som ut­redningen erhållit tillämpas prmcipen, att säljaren inte utger skadestånd, ofta med viss stränghet. Även säljare som är beredda att utan att strikt hålla på avtalets bokstav avhjälpa fel eller återta gods behäftat med fel, motsätter sig ofta bestämt att utge ersättning för köparens följdförlust.

Utredningen har övervägt huruvida det finns skäl att genom tving­ande regler söka åstadkomma en ändring i denna praxis men kommit till resultatet att detta inte är lämpligt. Till grand härför ligger inte bara an­tagandet, att skadestånd för följdskador ibland kan uppgå till betydande belopp och därför för säljarna medföra en avsevärd belastning. Utslags­givande har varit att beräkningen av skadestånd regelbundet förutsätter utredning om köparens särskilda förhållanden och att bevisningssvårig­heterna kan bli betydande. Även om köparen kan styrka sina utgifter, kan säljaren invända att dessa inte varit nödvändiga eller skäliga, och svårbedömda tvister måste därvid uppstå. Utredningen kan inte heUer finna, att en skadeståndsrätt regelbundet erfordras för att tillgodose kö­parnas viktigaste intressen. Vid dröjsmål kan köparen ofta begränsa sin förlust genom att begagna den rätt att kräva fullgörande och — vid un­derlåtenhet av säljaren att likväl fullgöra sin prestation — den rätt att häva köpet, som han skall ha enligt förslaget. När säljaren åtagit sig att avhjälpa fel kan köparen på samma sätt genom att begagna de befogen­heter lagen tillerkänner honom hålla sin förlust så låg som möjligt. Otvi­velaktigt kan fall inträffa då en köpare till följd av säljarens kontrakts­brott råkar ut för förlust, vilken inte kan förekommas ens genom att kö­paren med största energi utövar de rättigheter som de tvingande reg­lema ger honom enligt utredningens förslag. Detta kan dock enligt ut­rednuigens mening inte motivera, att man genom tvingande rätt lämnar fältet öppet för tvister av det slag som nu antytts och minskar köparens

 

Prop. 1973:138                                                        53

allmänna intresse av att så snart som möjligt förmå säljaren att avlämna gods resp. avhjälpa fel.

I vissa bestämda avseenden föreslår emellertid utredningen tvingande bestämmelser beträffande köparens rätt till ersättning. Detta gäller bl. a. när rätten till hävning på grand av särskilda omständigheter inte kan komma tiU användning. Om säljaren inte vUl finna sig i att köparen hä­ver köpet på grand av säljarens underlåtenhet att avhjälpa fel, bör kö­paren vara berättigad till skälig ersättning från säljaren. I det motsatta fallet, nämligen att köparen inte kan eller inte vUl begagna rätten att häva köpet, när säljaren underlåter att avhjälpa fel, skall enligt förslaget köparen likaledes ha rätt att erhåUa skälig ersättnmg. Vad utredningen här föreslår är en begränsad ersättningsskyldighet som bl.a. inte om­fattar följdförlust i dess helhet.

Full skyldighet att ersätta köparens förlust, omfattande bl. a. följdska­dor, bör enligt utredningens mening genom tvingande regel endast åläg­gas i begränsad utsträckning. När säljaren gjort sig skyldig till grov för­sumlighet vid fullgörande av avtalet, kan sådan skadeståndsskyldighet anses motiverad. Också enligt formulärrätten görs f. ö. ofta i allmänna ansvarsfriskrivningar undantag för sådana fall då uppsåt eller grov vårdslöshet ligger säljaren till last. För att ålägga säljaren skadestånds­skyldighet vid sådan grov försummelse talar även, att tillverkare enligt utredningens uppfattning (4.2.7) inte bör kunna undandra sig skade­ståndsskyldighet vid grov vårdslöshet Säljarens ansvar bör inte vara mer begränsat än tillverkarens i de fall då dessa inte är samma person.

4.2.7 Tredje mans ansvar mot köparen

I anslutning till diskussionen av frågan om köparens befogenheter mot säljaren, när tiUverkaren eller annan tredje man lämnat oriktiga uppgif­ter om varan eller underlåtit att i enlighet med av honom gjort åtagande avhjälpa fel, tar utredningen också upp frågan i vilken utsträckning tredje man skall ansvara själv mot köparen.

Utredningen framhåller att den civilrättsliga påföljd som här kommer i fråga är skadeståndsskyldighet. Eftersom tredje man inte står i direkt kontraktsförhållande tUl köparen, är skadeståndsansvaret närmast att beteckna som utomobligatoriskt. Tredje man intar emellertid i detta fall, särskilt genom att han lämnar uppgifter och avger utfästelser som är di­rekt avsedda för köparna, en helt annan ställning i förhållande till dem än som förekommer vid utomobligatoriska relationer i allmänhet. Rätts­läget är därför ganska ovisst. Det kan uppenbarligen ha praktisk bety­delse för köparna att kunna rikta skadeståndstalan mot tillverkare och andra tredje män. Visserligen kan hävdas, att en tvingande regel om be­fogenhet för köparen gentemot säljaren att häva köp och kräva avdrag på köpeskillingen gör det mindre betydelsefullt för köparen att dessutom ha några rättigheter mot tredje man. Men särskilt när säljaren är svår-

 

Prop.1973:138                                                         54

anträffbar eUer insolvent eUer eljest oåtkomlig för krav, aktualiseras köparens möjlighet att vända sig mot tredje man.

Utredningen behandlar tUl en början frågan om tredje mans ansvar för oriktiga uppgifter. När tillverkare och andra i reklam, braksanvis­ningar o. d. lämnar uppgifter om varan, åtföljs dessa uppgifter sällan av friskrivningar från ansvar. Det kan emellertid inte uteslutas att i framti­den sådana friskrivningar anknyts tUl uppgifter, t. ex. på förpackningar. Av större vikt är dock att fastslå, att tredje man verkligen har ett ansvar för oriktiga uppgifter, även i avsaknad av förbehåll därom i samband med uppgifterna. Den i 2 kap. 4 § skadeståndslagen angivna principen, att skadeståndsskyldigheten i fall av förmögenhetsskada i utomobligato­riska förhållanden föratsätter brottslig handling (se prop. 1972: 5 s. 568 och 654) är uppenbarligen inte ägnad att tillämpas här. Det rör sig här om ett kontraktsliknande förhållande och från köparens synpunkt är ut­märkande, att han vanligen förlitar sig på uppgiften på samma sätt som om denna härrört direkt från säljaren. Tredje man måste inse detta. Hans avsikt är just att påverka konsumenter att inköpa varor hos säljare som saluför dem. Situationen kan jämföras med den som avses i 12 § marknadsföringslagen. Enligt denna föreskrift skall den som bryter mot förbud eller gör sig skyldig till brott mot lagen, t. ex. mot dess regel om straff för vilseledande framställning vid marknadsföring av vara (2 §), ersätta skada som därigenom uppkommer för konkurrerande näringsid­kare. Föreskriften rör således inte skada som i sådan situation uppstår för konsument. Den omständigheten att skadeståndsskyldigheten visavi konsument inte är reglerad i marknadsföringslagen är ett ytterligare skäl att ta upp ämnet i konsumentköplagen.

Utredningen anser att tredje man i nu åsyftade fall bör bli skade­ståndsskyldig i första hand när han handlat uppsåtligen. Men även om tredje man gjort sig skyldig till grov vårdslöshet vid lämnande av upp­giften, bör han enligt utredningens mening ansvara. Detta är motiverat bl. a. med hänsyn till de fall då det är svårt för köparen att styrka upp­såt och omständigheterna är sådana att tredje man lämnat uppgiften trots att han måste ha känt till dess oriktighet. Härigenom uppnås också nära överensstämmelse med säljarens skadeståndsskyldighet enligt ut­redningens förslag när han är den som lämnat den oriktiga uppgiften. Utredningen anser det däremot inte nödvändigt att genom tvingande re­gel ålägga tillverkare och andra tredje män skadeståndsansvar även vid vårdslöshet som inte är grov. Detta skulle innebära att tillverkarna blev ansvariga i större utsträckning än säljare blir när dessa i den utsträck­ning som sedvanligen godtas friskriver sig från skadeståndsskyldighet. Ett ansvar för tredje man även vid ringa vårdslöshet skulle kunna bli mycket betungande i särskilda fall. Utredningen erinrar också om att 12 § marknadsföringslagen inte medför skadeståndsskyldighet vid oakt-samt vilseledande. Beträffande förutsättningarna för skadeståndsskyldig-

 

Prop. 1973:138                                                        55

het i övrigt anser utredningen att regeln bör ansluta sig till den om sälja­rens skadeståndsskyldighet. Utredningen betonar att den i betänkandet föreslagna regeln även här är att beteckna som en minimiregel, vilken betecknar gränsen för en eventuell friskrivning. Det utesluts därför inte att enligt allmänna rättsgrundsatser, möjligen även särskilt åtagande, tillverkaren eller annan tredje man kan komma att ansvara i större ut­sträckning än konsumentköplagen anger.

Utredningen tar härefter upp frågan om tillverkares och annan tredje mans ansvar för underlåtenhet att fullgöra utfästelse att avhjälpa fel. I frånvaro av särskild bestämmelse i utfästelsen torde underlåtenhet att fullgöra denna föranleda skadeståndsskyldighet för den som avgett den åtminstone när underlåtenheten kan betecknas såsom försummelse. Ut­fästelse att avhjälpa fel åtföljs emellertid regelbundet av friskrivningar från ansvar i övrigt. Friskrivningarna gör ofta inte undantag ens för grova försummelser. Tillverkarens utfästelse mot köparen öppnar såle­des för honom en möjlighet till friskrivning från skadeståndsskyldighet, vUken normalt saknas i förhållandet meUan parter som inte står i direkt avtalsrelation till varandra. Visserligen kan det ibland finnas skäl till tvi­vel, om anvarsfriskrivningen är giltig mot en köpare som aldrig särskilt godkänt den. Men om köparen vill åberopa det åtagande av tillverkare som är förbundet med friskrivningen, kan det vara svårt för honom att göra gällande, att friskrivningen inte alls är gUtig därför att han inte godkänt tillverkarens erbjudande.

Utredningen finner det vara av vikt för konsumentema att det genom lagregel fastställs, hur långt en friskrivning av tillverkaren skall vara gil­tig. Möjligheten för köparen att häva köpet, resp. kräva avdrag på köpeskUlingen eller erhålla skälig ersättning för reparationskostnaden, medför å andra sidan att tillverkarens skadeståndsskyldighet inte har den primära betydelse som skulle vara fallet vid ett helt självständigt åtagande, t. ex. vid ett fristående avtal om reparation. I enlighet med den uppfattning som utredningen redovisat i annat sammanhang bör skadeståndsskyldighet genom tvingande regel endast åläggas med försik­tighet, främst på grund av de bevissvårigheter som beräkningen av ska­deståndet kan väntas medföra. Denna principinställning påverkas inte av att i nu avsett fall säljarsidans förpliktelser är fördelade mellan sälja­ren själv och tillverkaren eller annan tredje man. Utredningen anser vi­dare att när det gäller tiUverkarens ansvar man inte gärna kan låta den tvingande regeln utgå från om underlåtenheten att uppfylla åtagandet beror av uppsåt eller inte. Tillverkarens uppfyllelse av sin skyldighet är regelbundet föremål för hans beslut och avsiktliga handlande och i denna mening är icke-uppfylldsen i de flesta fall uppsåtlig. Gränsen för den friskrivning som tillåts enligt tvingande regel far dras på annat sätt. Tillverkaren — eller den som eljest åtagit sig att avhjälpa fel — bör en-

 

Prop. 1973:138                                                        56

ligt utredningens mening inte kunna undgå skadeståndsskyldighet, när underlåtenheten beror på grov försumlighet.

Utredningen påpekar, att det visserligen är sällsynt att en tillverkare så grovt åsidosätter sina skyldigheter som regeln förutsätter och att den därför kan bli av mindre värde för köparen. I förhåUande till bedrägliga eller mindre vederhäftiga företag, vilka söker helt undandra sig sina skyldigheter, synes det dock vara av värde för köparen att inte kunna mötas med invändningar baserade på lydelsen av de friskrivningsklausu­ler som faktiskt förekommer. Även i förhållande till mer ansvarskän-nande företag synes det vara av viss vikt för köparen att kunna hänvisa till att det finns en gräns för vad som tolereras av lagstiftaren.

4.2.8 Reklamation m. m.

Utredningen påpekar att det vid försäljning till konsumenter inte säl­lan förekommer formulärrättsliga villkor enligt vilka köparens rätt att göra påföljder gällande förutsätter att han vidtagit vissa åtgärder. Som exempel nämns krav på att köparen inom viss tid efter köpet fyllt i och till tillverkaren sänt in garantisedel, att garantisedeln företes vid re­klamation eller att köparen reklamerar mot fel skriftligen inom kort tid, ibland så kort tid som en vecka efter köpet. Kritik har ofta riktats mot dessa föreskrifter, som måste anses över hövan betunga köparen och kunna medföra rättsförluster för honom.

Det torde visserligen ofta förekomma, att säljare och tillverkare god­tar anmärkningar mot fel, även om sådana villkor som nu nämnts inte har iakttagits, under föratsättning att annan utredning förebringas om inköpet och om felet. Detta kan dock enligt utredningens mening inte vara tillräckligt skäl att godta stränga klausuler. Tvärtom följer av de allmänna skäl som utredningen anfört i det föregående (4.1) att konsu­menterna bör åtnjuta ett skydd genom tvingande regler mot betungande föreskrifter om vad köparen skall iaktta vid reklamation.

Utredningen anser det därför lämpligt att i konsumentköplagen införa tvingande regler om köparens reklamationsskyldighet. Reglerna bör klargöra vad som i detta hänseende kan krävas av köparen. Den köpare som reklamerat i enlighet med reglerna skall således inte kunna mötas av invändningen att han inte iakttagit särskilda föreskrifter i allmänna leveransvillkor eller garantisedlar och därför mist sin möjlighet att kräva rättelse. Intet hindrar dock att säljare och tillverkare uttrycker önskemål och ger köpare råd om hur reklamation skall ske, bara dessa önskemål och råd inte är sanktionerade med rättsförlust för köpare som inte följer dem. De krav som kan ställas på reklamation vid ett konsu­mentköp bör enligt utredningens mening inte blott vara lägre än vad som krävs av en köpman utan också lägre än som följer av de allmänna regler om reklamation som 52 § köplagen innehåller för s. k. civUa köp. Härför talar bl. a. att konsumenter inte bör gå förlustiga sina befogenhe-

 

Prop. 1973:138                                                        57

ter på grund av underlåtenhet att handla med den skyndsamhet som i och för sig är önskvärd, när detta inte är nödvändigt för att tillgodose den andra partens berättigade intressen. I betraktande av de allvarliga konsekvenser som förlusten av rätt att göra gällande anspråk på grund av fel utgör för en köpare, bör man således avstå från att uppställa så stränga regler om reklamation som skulle komma i fråga om sanktionen vore lindrigare. Lagen bör endast kräva så mycket av köparna som man kan begära att dessa även utan kännedom om lagen ändå iakttar. DärtUl kommer att köparen inte alltid själv kan bedöma, om fel föreligger, och att han kan behöva rådfråga sakkunskap om sina juridiska befogenheter.

I 52 § köplagen skiljs mellan köparens skyldighet att underrätta sälja­ren om huruvida han vill "tala å fel eller brist i godset", s. k. neutral re­klamation, och köparens plikt att meddela säljaren huravida han vill häva köpet eUer kräva gUlt gods. Enligt utredningens mening bör för konsumentköpens dd inte göras någon sådan skillnad mellan olika typer av reklamation. För det stora flertalet konsumenter torde det te sig främmande att för bibehållande av sin hävningsrätt vid fel i varan nöd­gas att inte bara underrätta säljaren om felet inom viss tid utan också uttryckligen göra en hävningsförklaring inom samma tid. En sådan ordning är även ägnad att onödigtvis medföra rättsförluster för köpa­ren särskilt i fall då säljaren lämnats tillfälle att avhjälpa felet och en längre tid gått utan att detta avhjälpts. Det synes inte heller för säljarsi­dan vara förenat med några större nackdelar, om reklamationsplikten vid konsumentköp begränsas tUl en skyldighet för köparen att för sälja­ren ge till känna att han anser varan behäftad med fel och att han inte vill låta sig nöja härmed. Det skäl som ligger bakom köplagens krav på särskild hävningsförklaring, nämUgen behovet av slcydd för säljaren mot att köparen spekulerar på hans bekostnad genom att även efter längre tid låta köpet gå tillbaka, har väsentligen aktualitet vid handelsköp eller köp av värdepapper och saknar följaktligen bärkraft för konsumentkö­pens del. Redan den omständigheten att köparen genom att dröja för länge med reklamationen kan gå miste om de befogenheter konsument­köplagen ger honom torde utgöra ett tillräckligt korrektiv mot att han missbrukar sin hävningsrätt. Utredningen erinrar också om det korrek­tiv häremot som ligger i reglerna om verkan av hävning i 57 och 58 §§ köplagen. Utredningen har med hänsyn tUl vad nu anförts kommit till slutsatsen att köparens reklamationsplikt i konsumentköplagen bör in­skränkas till en skyldighet att göra en s. k. neutral reklamation.

När tillverkare eller annan utfäst sig att avhjälpa fel, uppstår en spe­ciell fråga, nämligen till vem köparen skall vara skyldig att reklamera. Utredningen anser att denna fråga inte kan förbigås i konsumentköpla­gen. Dels råder ovisshet om vad som skall gälla, dels kan avtalen inne­hålla föreskrifter som leder tUl rättsförluster. Om avtalet föreskriver att reklamation t. ex. skall riktas till säljaren, även om tiUverkaren är den

 

Prop. 1973:138                                                        58

som skall avhjälpa fel, finns risk att köparen reklamerar till tillverkaren och tror att han därmed har uppfyllt sina skyldigheter. Den rimliga lös-nuigen — vilken överensstämmer med vad som föreskrivs i vissa före­kommande formulär — är att köparen med giltig verkan kan reklamera hos antingen tillverkaren eller säljaren. Detta bör gälla oavsett vem kö­paren i sista hand vill rikta krav mot. Han kan nämligen inte vid den tidpunkt, när han kräver avhjälpande, väntas ta ställning till mot vem han skall göra befogenheter gällande, om avhjälpande inte skulle ske.

Utredningen diskuterar i detta sammanhang en fråga som har viss an­knytning tUl de nu berörda reklamationsreglerna, nämligen om konsu­mentköplagen efter mönster av 61 § köplagen bör klargöra på vems risk meddelanden från köparen till säljaren eller annan skaU gå, om medde­landet sänds med posten eller på telegrafisk väg. Utredningen föreslår att en regel med innehåll att meddelandena i dessa fall går på mottagarens risk och inte på avsändarens tas in i konsumentköplagen.

4.2.9 Köparens förhåUande till kreditgivare

Utredningen framhåller, att det skydd som den avser att bereda kon­sumenterna skulle bli föga värdefullt om även i framtiden skulle tUläm­pas vissa tillvägagångssätt vid kreditköp som nu är vanliga. Genom dem betas köparen möjligheten att i förhållande till finansiär som innehar säljarens fordran på köpeskUlingen göra gäUande invändningar, som han ägt göra mot säljaren. Köparen kan visserligen från säljaren kräva tillbaka vad han trots invändningen nödgats utge till finansiären men en sådan rätt att återkräva betalning kan uppenbarligen inte anses tillräck-

lig-

Finansiärens rätt att under nuvarande förhållanden utkräva köpeskU­Ungen, även om köparen skulle kunna göra invändning mot säljaren på grand av fel i godset e. d. bygger bl. a. på att köparen ofta utställer lö­pande fordringsbevis, varefter finansiären i egenskap av godtroende in­nehavare kräver betalning och då inte kan mötas av invändning på grund av köpet från köparen (jfr 15 § skuldebrevslagen och 17 § växel-lageu/. Det förekommer också att i avbetalningskontrakt intas bestäm­melser, enligt vilka köparen avsäger sig rätten att mot förvärvare av kontraktet göra gällande invändning på grund av köpet (s. k. "cut-off"-klausuler). Om återigen finansiären lämnat lån direkt tiU köparen men genom förmedling av säljaren och för att finansiera köpet, kan finansiä­ren enligt gällande rätt hävda att invändningar mot köpet inte kommer honom vid, därför att han lämnat lånet direkt till köparen och inte är part i dennes köpavtal med säljaren. Utredningen påpekar att det be­rörda problemet har sin motsvarighet i många andra länder och det har ansetts vara en betydande svaghet i konsumentens ställning att han är tvungen att betala till finansiären, trots att han kunnat göra invändning gällande i förhållande till säljaren. Även i dessa andra länder synes det

 

Prop. 1973:138                                                        59

bli allt vanligare att säljare, som lämnat köparen kredit mot ägareför­behåll, inte själv finansierar transaktionen utan skaffar sig motsvarande kredit från annan, oftast från finansieringsföretag, som specialiserar sig på denna form av finansiering, eller från bank eller tillverkaren av va­ran (vilken i sin tur kan vända sig till finansieringsföretag eller bank). I USA har man tUl en början inskridit i de fall, där säljare och finansiär är nära lierade med varandra, men senare övergått till att genomföra ett mer allmänt skydd för konsumenter som köpare, baserat på att en kon­sument inte kan väntas inse att han genom att utställa löpande papper avhänder sig möjligheten att göra invändningar på grund av köpet. Ut­vecklingen i rättspraxis har fullföljts genom lagstiftning.

Den rältstekniska metod som man använt i främmande lagstiftning (USA, Österrike samt i ett nyligen framlagt engelskt förslag) för att skydda konsumenten är i första hand att förbjuda löpande papper vid konsumentköp. Utredningen föreslår en sådan regel för Sverige. Re­dan nu innehåller formulär tiU avbetalningskontrakt stundom försäk­ran, att löpande papper inte utställts för fordran på köpeskil­lingen, vilket bestyrker att det är möjligt för yrkesmässiga avbetalnings­säljare att anpassa sig efter den regel som föreslås. Om trots förbudet lö­pande papper utfärdas och överlåts till bank, finansieringsinstitut eller tillverkare som är i god tro i fråga om invändningar, bör förvärvaren enligt utredningens mening vara skyddad i vanlig ordning. Det fordras därför inte någon ändring i de bestämmelser i skuldebrevslagen och växellagen, som ger skydd åt godtroende förvärvare av löpande papper. Den föreslagna regeln innehåller så tUl vida en lucka i köparens skydd, som det inte finns några garantier för att förbudet vinner hundraprocen­tig efterföljd. I undantagsfall kan det inträffa att det löpande papperet kommer i händerna på förvärvare som är i god tro beträffande invänd­ningar. Den av utredningen föreslagna metoden har likväl inte ansetts m.edföra några olägenheter i de länder där den begagnats och i prakti­ken torde riskerna för köparna inte vara stora. För att sanktionera för­budet mot löpande papper vid konsumentköp torde det vara nödvändigt att stipulera straffansvar för överträdelse av förbudet.

Utredningen föreslår också att i konsumentköplagen meddelas en be­stämmelse om att s. k. "cut-off"-klausuler skall vara ogiltiga. Motsvarig­het härtill finns likaledes i amerikansk rätt ehuru med vissa modifikatio­ner samt enligt det nyss åsyftade engelska förslaget. När en klausul av nu nämnd typ förekommer i ett kontrakt riskerar finansiären att tro, att kontraktet avser ett köp som inte är konsumentköp ehuru faktiskt så är fallet. I en sådan situation skulle finansiären kunna göra en förlust ge­nom att han inte kan motsätta sig en invändning från köparens sida när denne visar att köpet faktiskt var ett konsumentköp. I den mån finansiä­ren betraktar en sådan risk som ekonomiskt beaktansvärd, får det an­komma på honom att genom sitt mellanhavande med säljarföretaget

 

Prop. 1973:138                                                        60

kontrollera, att detta inte till honom överlåter avbetalningskontrakt, som härrör från konsumentköp. Finansiärerna torde inte sakna möjligheter till sådan kontroll.

Vad slutligen beträffar de fall då köparen genom säljarens förmedling erhåller lån för bestridande av köpet föreslår utredningen en bestäm­melse, enligt vilken köparen får framställa samma invändningar mot långivaren som mot säljaren. I de fall som här avses torde det stå klart för långivaren, att köpet avser ett konsumentköp. Han har i varje fall möjlighet att underrätta sig om huravida så är fallet.

Om i de situationer som berörs av lagstiftningen köparen kan mot fi­nansiären hävda, att det föreligger fel i varan eller att han eljest inte är skyldig att utge betalning som avkrävs honom, blir det en sak mellan fi­nansiären och säljaren att dra konsekvenserna därav. Den föreslagna lagstiftningen berör inte detta ämne.

4.3 Följdändringar i köplagen m. m.

Utredningen har kommit tUl den slutsatsen att några följdändringar i den allmänna köplagen inte behöver göras vid införande av en särskild lag om konsumentköp.

I betänkandet erinras bl. a. om att den översyn av köplagen som det ankommer på utredningen att göra ännu inte är avslutad. Det är för ti­digt att uttala sig om hur pass omfattande ändringar som bör företas i köplagen och när resultatet av översynen kan läggas fram'. Detta ma­nar enligt utredningen till viss försiktighet vid bedömningen av frågan om konsumentköplagen bör följas av ändringar i köplagen. Det skulle visserligen kunna hävdas att konsumentköplagen i vissa avseenden ger regler som föregriper resultatet av den pågående översynen av köplagen. Vissa bestämmelser innebär sakliga ändringar i förhållande till vad som i motsvarande hänseenden föreskrivs i köplagen. Ändringarna avser emellertid delvis en kodifiering av regler som erhållit viss stadga i rätts­tillämpningen — åtminstone såvitt avser civila köp. Till den del änd-rmgama står i överensstämmelse härmed synes någon olägenhet med tanke på den kommande revisionen av köplagens bestämmelser inte be­höva befaras. På en punkt, nämligen beträffande regleringen av köpa­rens reklamationsplikt, är läget dock särpräglat. Vad som härvidlag fö­reslås för konsumentköpens del går längre till köparens förmån än vad som f. n. gäller beträffande köp i allmänhet. Att enbart med tanke här­på ta upp frågan om en revision av köplagens regler om reklamation redan i detta sammanhang, synes dock utredningen inte vara oundgäng­ligen nödvändigt.

Eftersom köplagens dispositiva regelsystem även i fortsättningen kommer att på olika sätt få tillämpning vid konsumentköp, skulle, när det gäller frågor som faller inom det område som regleras av konsu-

 

Prop. 1973:138                                                        61

mentköplagen, kunna anföras skäl för att man redan vid lagens tillkomst bör företa de ändringar i köplagen som från konsumentsynpunkt fram­står som särskilt angelägna. Utredningen avser här sådana spörsmål som inte ansetts behöva uttryckligen behandlas i den tvingande lagen, t. ex. verkan av att köparen före köpet undersökt varan (47 § köplagen). Något starkt behov av att ändra de dispositiva reglema i nu åsyftade hänseen­den torde emellertid inte föreligga. I rättspraxis har sålunda exempelvis i fråga om 47 § köplagen utbUdats grundsatser som i viss mån modifierar lagtextens innehåll. Utredningen erinrar vidare om den möjlighet till in­gripande mot eventuella missbruk av avtalsfriheten på denna punkt som finns enUgt avtalsvillkorslagen. Detta äger motsvarande tUlämpning be­träffande övriga spörsmål av nu berört slag. Med hänsyn härtill anser utredningen att någon ändring i köplagen inte behöver göras från nu diskuterad synpunkt.

Konsumentköplagens tillkomst kräver enligt utredningens mening inte heller någon ändring i annan lagstiftning som har aktualitet beträffande ämnen som regleras i den nya lagen, t. ex, avtalslagen och skuldebrevs­lagen.

4.4 Information om konsumentköplagen

I fråga om behovet av information om konsumentköplagens syfte och innehåll pekar utredningen i första hand på att en viktig effekt av lagen bör bli att nuvarande formulärrättsliga villkor vid konsumentköp ses över och bringas i samklang med lagens ändamål. En sådant översyn har redan påbörjats i anslutning tUl ikraftträdandet av avtalsvillkors­lagen. Denna utveckling kan beräknas få till resultat att avtalsvillkor som strider mot konsumentköplagen blir förhållandevis ovanliga. Köpa­ren bör således i stor utsträckning kunna utgå från att köpvillkor om vilka han får kännedom genom t. ex. innehållet i ett tryckt standardfor­mulär i vart fall inte ger honom sämre befogenheter än den tvingande lagen.

Även om den förutsatta anpassningen av standardformulären till kon­sumentköplagen delvis fyller behovet av information om lagen kommer dennas effektivitet givetvis att vara beroende av att upplysning om kon­sumentemas befogenheter enligt lagen sprids också på annat sätt. Utred­ningen syftar här främst på sådan uiformation som kan lämnas av sam­hälleliga organ som har till uppgift att ta till vara konsumenternas in­tressen, t. ex. KO och statens konsumentverk. Det är av särskild vikt att konsumenten bibringas kännedom om vissa grandläggande befogen­heter som konsumentköplagen ger honom i förhåUande till säljaren, varans tUlverkare och särskild kreditgivare. Uppkommer tvist på grand av köpet, bör köparen i första hand hänvisas att få vidare upplysning om sina rättigheter genom hänvändelse till lokalt konsumentorgan eller

 

Prop. 1973:138                                                        62

t. ex. allmänna reklamationsnänmden. Kan tvisten inte lösas i sådan ordning, bör köparen upplysas om sin möjlighet att genom kontakt med jurist erhålla behövligt bistånd. I sista hand står givetvis möjligheten att vända sig till domstol köparen tUl buds.

En information av nu åsyftat slag bör enligt utredningen inte vara be­gränsad till att avse bara konsumentköplagens bestämmelser. Med tanke särskilt på s. k. köp över disk, vilka ofta ingås utan särskilda villkor om köparens befogenheter i händelse av dröjsmål eller fel, är det angeläget att informationen ges en vidare inriktning och orienterar om vad som i allmänhet gäller om köparens rättsliga ställning.

5    Remissyttrandena

5.1 Allmänna synpunkter

Utredningens förslag har i aUmänhet mottagits positivt av remissin­stanserna. Detta gäller både de instanser som företräder konsumentin­tressen och representanter för näringslivet. Den kritik som har framkom­mit mot förslaget avser framför allt följande. KO avstyrker att den all­männa köplagens dispositiva regler kompletteras med tvingande bestäm­melser som från konsumentsynpunkt är mindre förmånliga än köpla­gens. Enligt hans mening kan den föreslagna konsumentköplagen i vissa hänseenden försvåra tiUämpningen av avtalsviUkorslagen. Näringslivet menar att behovet av lagen inte är så trängande att inte resultatet av den pågående översynen av köplagen kan avvaktas. Härigenom skulle rätts­tekniska fördelar vinnas och risken för nordisk rättsolikhet minska. Åt­skilliga remissinstanser, särskilt företrädare för konsumentintressen, be­tonar att lagen behöver kompletteras i flera avseenden för att konsu­menten skall få ett fullgott skydd. Från olika håll anmärks även på att lagen är svårtillgänglig och på grund därav kan minska i effektivitet. Företrädare för näringslivs- och finansieringsintressen menar slutligen att lagen kan leda tUl höjda varupriser och minskade refinansierings-möjligheter för detaljhandeln.

Remissinstansernas positiva grundinställning till förslaget kommer tUl direkt uttryck i åtskilliga yttranden. Hovrät­ten för Västra Sverige anför att införandet av särskilda köprättsliga regler till konsumenternas skydd framstår som i hög grad påkallat. KO delar utredningens granduppfattnmg att det läge som nu råder på köp-rättens område innebär olägenheter för konsumenterna och att det är angeläget att förstärka konsumentskyddet på detta område genom en översyn av lagstiftningen. Statens konsumentråd anser att den föreslagna lagen ger ett relativt gott minimiskydd vid konsumentköp och att lagen kan lämna ett ökat erfarenhetsunderlag för det fortsatta arbetet på om-

 

Prop. 1973:138                                                        63

rådet. Rådet menar dock att det föreslagna minimiskyddet bör utvidgas i flera avseenden. Statens institut för konsumentfrågor anser att försla­get medför en välkommen förstärkning av konsumenternas rättsliga ställning. Behovet att klargöra köparens rättsställning i förhållande till tredje man finner institutet vara ett väsentligt motiv för införande av en särskUd konsumentköplag, inte minst med tanke på den utbredning som kreditköpen har fått under senare år. LO finner den föreslagna lagstift­ningen innebära ett välbehövligt gmndskydd. TCO hälsar förslaget med tillfredställelse. SACO anser att den föreslagna reformen är synnerligen angelägen. SR tillstyrker att en konsumentköplag i huvudsak enligt ut­redningens förslag införs.

Näringslivet ställer sig positivt till en utveckling som innebär att kon­sumenternas ställning förstärks och förklarar sig i huvudsak dela utred­ningens motiv för en lagstiftning på konsumentköprättens område. Nä­ringslivet har i sak inte något att erinra mot att lagstiftningen ges vä­sentligen det innehåll som utredningen har föreslagit. KF framhåller att eftersläpningen på det civUrättsliga området blivit allt större, även om lagstiftaren vidtagit åtgärder särskilt på marknadsrättens och näringsrät­tens områden under senare år för att förbättra konsumenternas ställ­ning. Genom införandet av den i princip fria bytesrätten som ett led i den s. k. köptryggheten har KF emellertid för sin del sökt att i praktiken undanröja de nackdelar som från konsumenternas synpunkt vidlåder gällande rätt. KF förklarar sig tillstyrka syftet med förslaget.

Flera remissinstanser, bl. a. kommerskollegium, marknadsdomstolen, KO och näringslivet, erinrar om de betydelsefulla insatser som redan har gjorts för att stärka konsumenternas ställning vid köp och pekar på avtalsvillkorslagen, marknadsföringslagen och hemförsäljningslagen. I yttrandena framhålls även att näringslivets organisationer utarbetat nya standardvillkor för olika konsumentvarabranscher, t. ex. det standardise­rade avbetalningskontraktet K 72, som nyligen utgetts gemensamt av Fi­nansieringsföretagens förening, Sveriges hantverks- och industriorgani­sation, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köp­mannaförbund och Sveriges mekanförbund. Nya garantier har även ut­arbetats av bl. a. Elektriska hushållsapparatleverantörer beträffande elektriska artiklar (EHL 72), Radiobranschens samarbetsråd för radio-och TV-branschen (RR 72) och Sveriges fotoleverantörers förbund för fofobranschen (F 72). MRF och KAK framhåller att MRF under en lång följd av år genom konkreta åtgärder på konsumentskyddsområdet har bidragit till sunda marknadsförhållanden inom motorbranschen. Inte minst inom reklamationsområdet har omfattande åtgärder vidtagits från förbundets och den reguljära handelns sida. Det har också för MRF framstått som självklart att aktivt medverka i allmänna reklama­tionsnämndens verksamhet, vilket i sin tur utmynnat i införandet av MRF:s kundskydd, som innebär att förbundet garanterar att kunden om

 

Prop. 1973:138                                                        64

han har anlitat ett MRF-företag alltid erhåller rättelse i enlighet med re­klamationsnämndens rekommendationer.

Åtskilliga remissinstanser uppehåller sig vid konsumentköp­lagens förhållande till avtalsvillkorslagen.

KO framhåller att han i och för sig delar utredningens mening att det från konsumentskyddssynpunkt är värdefullt att avtalsvillkorslagen kompletteras med tvingande civilrättsliga regler som alltid kan åberopas vid enskilda tvister. Enligt hans mening bör man emellertid inte kom­plettera de dispositiva reglema i den allmänna köplagen med tvingande regler, som håller en från konsumentsynpunkt lägre standard än köpla­gen. Han kan därför inte tiUstyrka lagstiftning enligt 3, 5 och 10 §§ i utredningens lagförslag. I fråga om bestämmelser som saknar direkt mot­svarighet i köplagen anser KO däremot att en tillfredsställande täckning av de luckor som nu finns i köparskyddet inte kan åstadkommas på an­nat sätt än genom lagstiftning. Till närmare utveckling av sin stånd­punkt anför KO väsentiigen följande.

Erfarenheterna från förhandlingsarbetet enligt avtalsvUlkorslagen ger enligt KO vid handen, att denna lag inte bör ses uteslutande som ett medel att rensa bort viUkor som är direkt oförenliga med lagen. Lagen innebär en förhandlingsordning angående formulärrättens utformning. FÖrhandUngarna har ofta lett till materiella förbättringar från konsu­mentsynpunkt i fråga om t. ex. ett standardkontrakt utan att detta på varje enskild punkt kan stämplas som otillbörligt i lagens mening. Här­till kommer att man under förhandlingarna ofta har kommit fram till en tydligare framställning av villkoren. Avtalsvillkorslagens effekt är såle­des större än vad som framgår av ett studium enbart av lagtexten. Med stöd av denna lag har KO också kunnat nå förhandlingsresultat på om­råden som f. n. är ofeglerade och där någon formulärrätt inte har ut­vecklats, t. ex. beträffande körskolor och tvätterier. KO framhåller vi­dare att tillämpningen av avtalsviUkorslagen i enlighet med motiven sker med utgångspunkt främst i de dispositiva rättsregler som gäller. På kö­pets område finns dessa företrädesvis i köplagen. De dispositiva reglerna kan sålunda sägas bli normerande för formulärrättens utformning. Emellertid måste i praktiken beaktas att den rimliga avvägningen mellan säljar- och köparsidans intressen kan vara olika för olika branscher. Detta har i ett flertal olUca sammanhang kunnat konstateras i anslutning tUl avtalsvillkorslagen i praktisk tillämpning. Hittills gjorda erfarenheter visar att avtalsvillkorslagen kombinerad med dispositiva köplagsregler ger utrymme för flexibla lösningar, dar kraven från konsumentsynpunkt väl kan anpassas efter situationen i skilda branscher. AvtalsvUlkorslagen måste i flera hänseenden anses överlägsen varje annan metod för sane­ring av kontraktsrätten. Den är flexibel och kan anpassas efter olika vara- och tjänsteområden på ett helt annat sätt än tvmgande lagstift­ning, som måste vara generellt utformad. Tvingande regler på detta om-

 

Prop. 1973:138                                                    65

rade måste innebära ett slags minimistandard, avpassad bl. a. efter för­hållandena i branscher som har specieUa svårigheter att tillgodose kon­sumentkrav och i viss utsträckning även efter mera särpräglade undan­tagssituationer. Reglerna blir genom sin generella form ofta oförmånli­gare för köparna än de regler som kan uppnås vid branschvisa förhand­lingar enligt avtalsvillkorslagen.

Det syfte att motverka missbruk av avtalsfriheten som utredningen anger för de regler i konsumentköplagen som har direkt motsvarighet i den aUmänna köplagen kan enligt KO sägas i stort stämma överens med de överväganden som har föranlett avtalsvillkorslagen. KO delar i och för sig uppfattningen att det är värdefullt att avtalsvillkorslagen kom­pletteras med tvingande civilrättsliga regler som alltid kan åberopas vid enskilda tvister. Det kan förväntas att sådana regler får betydelse fram­för allt i fråga om tvister där standardkontrakt inte har använts och där avtalsviUkorslagen därför inte haft inflytande. Även om en civilrättslig reglering alltså i princip har skäl för sig, bör man emellertid inte bortse från att också andra förhållanden bidrar till att ge konsumenterna ett bättre rättsskydd. Sålunda torde den praxis som utbUdas enligt avtals­villkorslagen i avsevärd omfattning tillmätas betydelse när det gäller att tillämpa avtalsbestämmelser, lösa uppkomna tvister etc. Tecken på en sådan styrande effekt hos avtalsvillkorslagen har KO redan kunnat märka. Vidare kan en vidgad användning av de civilrättsliga general­klausulerna åstadkomma ett gott skydd mot missbruk av avtalsfriheten. Däremot kan KO inte ansluta sig till den meningen att tvingande regler är ett lämpligt medel för att motverka ensidigt utformade standardvill­kor. Utredningen synes inte ha varit medveten om att sådana regler tvärtom på ett olyckligt sätt kan komma att inverka på utformningen av formulärrätten i stort. Införs en tvingande minimiregel som håller en standard märkbart "under" köplagens, sett från köparens synpunkt, kan det enligt KO:s mening på goda grunder antas att tillämpningen av av­talsvillkorslagen försvåras. Vid utformningen av standardkontrakt torde man nämligen på säljarsidan vara benägen att söka sig till det minimi-mum som kan ha uppställts. Att risken härför är högst påtaglig har se­dan utredningens förslag publicerats visat sig bl. a. i de förhandlingar som förts mellan näringslivets centrala organisationer och KO angående utformningen av ett enhetligt avbetalningskontrakt för standardartiklar. Det torde i flertalet fall vara utomordentiigt svårt för KO att med fram­gång hävda att ett villkor som överensstämmer med en tvingande mini­ miregel är OtUlbörligt på den grunden att det fråntar köparen befogen­heter som han har enligt den allmänna köplagens regler. Det kan med andra ord bli praktiskt taget ogörligt att upprätthålla köplagens relativt högt ställda krav.

Vad gäUer de bestämmelser i förslaget som saknar direkt motsvarig­het i den allmänna köplagen kommer den nya lagstiftningen att bli en

5    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 138

 

Prop. 1973:138                                                        66

grundval vid den bearbetning av formulärrätten som sker med stöd av avtalsvillkorslagen, framhåller KO vidare. I princip synes från konsu­mentskyddssynpunkt ändamålsenligt att lagstiftningen i dessa frågor görs tvingande. Man bör dock samtidigt vara medveten om att en tving­ande reglering kan motverka en smidig tillämpning av avtalsvUlkorsla­gen. För att motverka en sådan tendens är det enligt KO nödvändigt att det i konsumentköplagen uttryckligen slås fast att lagens minimistan­dard inte skall vara avgörande för om en avtalsklausul skall bedömas som otillbörlig enligt avtalsvillkorslagen.

Också marknadsdomstolen uttalar vissa farhågor beträffande konsu­mentköplagens effekt på arbetet att öka skyddet för konsumenterna med stöd av avtalsvillkorslagen. Även om seriösa näringsidkare f. n. tillför­säkrar och i fortsättningen kommer att tillförsäkra köparna ett i förhål­lande till konsumentköplagen mer utsträckt skydd, torde en tvingande reglering av köparens minimibefogenheter innebära en viss risk för att många näringsidkare anpassar villkoren vid köp till dessa minimibe-stämmelser. Erfarenheten synes visa att sådana bestämmelser tenderar att uppfattas som maximibestämmelser och vice versa. En dylik anpass­ning skulle således i många fall leda till en standardsänkning för konsu­menten vid köp. DärtUl kommer ttt konsumentköplagen på vissa punk­ter tillförsäkrar konsumenten ett i förhållande till köplagens dispositiva regler mindre långtgående skydd. Detta förhållande kan komma att in­nebära svårigheter för marknadsdomstolen och KO vid tUlämpningen av avtalsvUlkorslagen. Såsom departementschefen uttalat i propositio­nen med förslag till avtalsvUlkorslag får ett avtalsvillkor typiskt sett an­ses som otillbörligt mot konsumenten, om det med avvikelse från gäl­lande dispositiva rättsregler ger näringsidkaren en förmån eller berövar konsumenten en rättighet och därigenom åstadkommer en sådan sned­belastning i fråga om parternas rättigheter och skyldigheter enligt avta­let, att en genomsnittligt sett rimlig balans mellan partema inte längre är för handen. Trots att avtalsvillkorslagen sålunda ger möjlighet att in­gripa mot ett avtalsvillkor som med avvikelse från gällande dispositiva rättsregler åstadkommer att en genomsnittligt sett rimlig balans mellan parterna inte längre är för handen, torde enligt marknadsdomstolens mening ett sådant villkor svårligen kunna bedömas såsom otillbörligt mot konsumenten, om det visserligen ger köparen mindre långt gående befogenheter än köplagen tiUerkänner honom men ändå ger köparen de rättigheter som enligt konsumentköplagen inte kan fråntas honom. Marknadsdomstolen och KO kan således f. n. med stöd av avtalsvill­korslagen i vissa hänseenden nå längre i strävandena mot ökat skydd för konsumenterna än vad som blir faUet om konsumentköplagen införs i föreliggande utformning. Också detta förhållande kan alltså leda till en försämring av konsumenternas standard vid köp. Domstolen måste därför tyvärr se med visst allvar på konsumentköplagens konsekvenser i

 

Prop. 1973:138                                                        67

nu berört hänseende. Utredningen synes inte tiUräckligt ha beaktat det resultat som på konsumentköpsområdet kan nås med stöd av avtalsviU­korslagen. Den lagen ger i själva verket samhället möjlighet att via en total granskning och korrigering av formulärrättsliga avtalsvillkor åstad­komma en mycket brett verkande förbättring av konsumentens trygghet i köpsituationen. Beaktas bör också att avtalsvUlkorslagens mekanismer möjliggör att dessa positiva effekter kommer att visa sig redan på ett ti­digt stadium, dvs. långt innan konsumentköplagen slår igenom. Det vore enligt marknadsdomstolen beklagligt, om de stora förväntningar som man på goda grunder kan knyta till avtalsvillkorslagen såsom ett effek­tivt och nästan universellt fungerande instrament till konsumenternas tryggande vid köp, skulle tUl viss del svikas genom att den minimitrygg-het som konsumentköplagen bereder representerar en genomsnittiigt sett jämförelsevis blygsam nivå. Liknande synpunkter anläggs av kreditköp­kommittén, som bl. a. påpekar att det förhållandet att reglema i konsu­mentköplagen i en del fall är mindre förmånliga för konsumenterna än den aUmänna köplagens kan leda till missförstånd beträffande avtalsvill­korslagens innebörd. Det kan tänkas förbryUa den säljare som har an­passat sitt kontrakt efter konsumentköplagens minimibestämmelser att ett i kontraktet intaget villkor likväl kan komma att anses som otillbör­ligt vid en bedömning enligt avtalsvillkorslagen. Kommittén vill fästa uppmärksamheten på detta motsatsförhållande och på de svårigheter som till följd därav kan uppstå vid den praktiska tUlämpningen av denna lag.

Hovrätten för Västra Sverige finner att det kan antas att de standar­diserade köpavtalen regelmässigt kommer att innehålla en hänvisning till konsumentköplagens bestämmelser. Följden härav torde bli att — i den mån en hänvisning till denna lag berövar köparen befogenheter som tillkommer honom enligt köplagen —- vad som enligt förslaget ut­gör minimibefogenheter i reaUteten kommer att bli de normala befogen­heter som köparen får åtnjuta.

Näringslivet understryker att köparens befogenheter enligt förslaget inte bör betecknas som "minimibefogenheter". De tvingande bestäm­melserna kommer snarare att ge uttryck för en "normal nivå" eller "normalstandard". Det kan knappast hävdas att t. ex. bevisbörderegeln i 6 § normalt motsvarar en "miniminivå". Det bör även vid tUlämp­ningen av avtalsvillkorslagen observeras att, om köparen medges rätt att t. ex. påfordra avhjälpande av fel och därigenom erhåller den för­delaktigare bevisbördan enligt 6 §, detta innebär — om säljaren inte kompenseras — att balansen har rubbats i jämförelse med allmänna köplagen.

Flera remissinstanser berör konsumentköplagens för­hållande till den allmänna köplagen.

Statens konsumentråd anser fördelarna med att en konsumentköplag

 

Prop. 1973:138                                                        68

snarast träder i kraft överväga nackdelarna med att det fortsatta köplags-arbetet i Sverige och Norden i övrigt senare kan föranleda ändringar i den föreslagna lagen. Rådet förutsätter att man i det fortsatta köplagsar-betet beaktar de konsumentintressen som kan framkomma under arbe­tets gång samt att de ändringar i konsumentköplagen, som detta arbete och det nordiska arbetet beträffande köp- och konsumentköplagar kan ge upphov till, kan genomföras. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser att vissa olägenheter otvivelaktigt uppkommer, om en särskUd konsumentköplag skapas innan köplagens nuvarande regler hunnit ses över. Det finns å andra sidan goda skäl att snarast införa regler som stärker konsumentens ställning i konsumenttvister. Det synes därför för­eningen behövligt att låta en särskild konsumentköplag träda i kraft re­dan innan översynen av köplagen har slutförts.

Många remissinstanser, däribland Handelskamrarnas nämnd, Svenska bankföreningen, näringslivet och Sveriges advokatsamfund, ifrågasätter dock det lämpliga i att inte i ett sammanhang lösa aUa köprättsliga frå­gor och föreslår att den totala översynen av köplagen avvaktas. I jtran-dena från dessa instanser framhålls att behovet av köprättsliga regler till konsumentemas skydd inte är så överhängande att det uppväger de rätts­tekniska nackdelar som uppkommer genom att översynen av köplagen inte avvaktas. Man pekar härvid på att konsumenternas intressen nu­mera i hög grad tillvaratas genom allmänna reklamationsnämndens verksamhet, den näringsrättsliga lagstiftningen och KO:s verksamhet. Vidare betonas fördelarna av en mer överskådlig lagstiftning. Risken för splittring av den nordiska rättslikheten framhålls också som en omstän­dighet av betydelse. Finansieringsföretagens förening framhåller bl. a. att utredningen genom sitt förslag synes syfta till att köparen skall av mindre nogräknade företag behandlas på det sätt som seriösa säljare och tillverkare redan gör i dag. Föreningen ifrågasätter om genomförandet av en konsumentköplag på ett avgörande sätt kommer att förbättra kon­sumentens ställning i förhållande till de företag som inte arbetar efter god affärssed. Förekomsten av sådana säljare torde vara så begränsad att man häremot bör väga de nackdelar som uppkommer genom |mindre nogräknade konsumenters möjlighet till obefogade invändningar med ökade kreditkostnader och priser som följd. Det är därför lämpligare att den totala översynen "av köplagen avvaktas med de fördelar som därige­nom kan vinnas. Svensk industriförening hävdar bestämt att revisionen av allmänna köplagen och utarbetandet av nya regler som endast gäller konsumentköp bör bedrivas i ett sammanhang och slutföras som en hel­het. MRF menar att det från aUmänna synpunkter torde vara olyckligt att man föregripit den generella köplagsöversynen. Att detta synes ha skett under icke obetydlig tidspress måste inge starka betänkligheter. KF framhåUer som sin uppfattning att den från konsumentsynpunkt mest betydelsefuUa nackdelen med förslaget utgörs av att det endast till en

 

Prop. 1973:138                                                        69

del löser de köprättsliga problem som dagens konsument har befogade anspråk på att få undanröjda. KF ifrågasätter om inte arbetet med kvarstående konsumentfrågor bör så forceras att genomförandet av föreliggande förslag blir onödigt.

Några remissinstanser menar att förslaget bör genomföras nu men att detta inte får hindra att lagen kompletteras när det fortsatta arbetet på området slutförts. Sålunda framhåller t. ex. statens institut för konsu­mentfrågor, SPK och LO att lagstiftningen i och med den nu föreslagna konsumentköplagen inte får betraktas som definitiv. Alla möjligheter att ytterligare förbättra konsumenternas rättsliga skydd bör övervägas och tillvaratas. Hovrätten för Västra Sverige anser att, eftersom konsument­köpen regelmässigt saknar internationell anknytning, behöver den om­ständigheten att lagstiftningen tills vidare inte torde erhålla någon mot­svarighet i de övriga nordiska länderna inte inge några betänklighe­ter.

Hovrätten för Västra Sverige, marknadsdomstolen, kommerskolle­gium, Finansieringsföretagens förening, statens konsumentråd, KF, MHF, reklamutredningen och Husmodersförbundet Hem och Samhälle förklarar sig dela utredningens uppfattning att köprättsliga bestämmel­ser till konsumentens skydd bör införas i en särsldld lag. Hovrätten fin­ner att kritik visserligen kan riktas mot den lagtekniska utformning som förhållandet mellan konsumentköplagen, den allmänna köplagen och eventuella avtalsviUkor fått men att utformningen likväl kan godtas. Sta­tens institut för konsumentfrågor finner det önskvärt att konsumenten får information om den jämförelse som måste ske mellan konsument­köplagen och köplagen på ett fyUigare sätt än vad som framgår av 2 § andra stycket i lagförslaget, så att köparen lättare kan överblicka sina rättigheter och skyldigheter.

Flera remissinstanser anmärker att förslaget genom den koppUng som uppkommer mellan konsumentköplagen och det dispositiva regelsyste­met främst på köprättens område är svåröverskådligt. Statens konsu­mentråd, näringslivet, KF, Husmodersförbundet Hem och Samhälle 'och reklamutredningen uttrycker det önskemålet att i konsumentköplagen införs de av köplagens bestämmelser som gäller konsumentköp. Arbetet med att lösa dessa frågor bör fortsätta. Näringslivet anser att det för att man skall uppnå ett överskådUgt regelsystem krävs att en fullständig köplag utarbetas, i vilken samtliga bestämmelser för konsumentköp •—• även de i hemförsäljningslagen och en reviderad lag om avbetalningsköp —• bör ingå. Köplagsutredningen bör ges i uppdrag att utarbeta en full­ständig konsumentköplag. Detta bör ske även om utredningens nuva­rande förslag läggs tiU gmnd för lagstiftning. MHF, KAK och M anser att det skulle vara ändamålsenligt om alla lagbestämmelser — t. ex. i av­talslagen, avbetalningsköplagen och hemförsäljningslagen — som rör förhåUandet mellan köpare och säljare samlades på ett överskådligt sätt.

 

Prop. 1973:138                                                                       70

M föreslår som en framkomlig vag att låta de minimikrav som från kon­sumentsynpunkt bör ställas upp få en form motsvarande de inom olika branscher förekommande anbuds- och leveransbestämmelserna och ga­rantivillkoren. Kreditköpkommittén framhåller att de berörda olägenhe­terna till betydande del torde kunna undanröjas antingen genom en sär­skild konsumentköplag, inriktad på en fullständigare reglering än vad som nu föreslås av de spörsmål som uppkommer vid sådana köp, eller genom en allmän, reformerad och kompletterad, normerande köplag, vars regler görs dispositiva i vissa partsförhållanden och tvingande i andra. Det första altemativet anser kommittén vara att föredra framför det andra, huvudsakligen därför att en mera fullständig särskUd konsu­mentköplag — om än något vidlyftig — torde kunna göras klarare och överskådligare för konsumentema än en allmän köplag. Båda alterna­tiven lider emellertid av den svagheten att det konsumentskydd som ut­redningens förslag syftar till kommer att ställas på framtiden.

Svensk industriföreni/tg och Svenska företagares riksförbund anser att en konsumentköplag bör utarbetas och presenteras i en helt ny köplag. Industriföreningen säger sig inte kunna acceptera att de föreslagna reg­lema införs i en från den allmänna köplagen separat konsumentköplag. Om arbetet bedrivs i ett sammanhang, erhålls större garantier för att re­sultatet blir enhetiigt och väl genomarbetat. Vidare torde mångfalden av lagar på det köprättsliga området redan nu vara alltför stor med hän­syn tiU överskådlighet och samordning. Några principiellt vägande skäl som talar mot en gemensam lagstiftning på detta område torde inte föreligga. F. ö. har redan den nuvarande köplagen en viss uppdelning med regler för handelsköp och andra köp. Denna uppdelning har, såvitt är föreningen bekant, inte föranlett några problem i den praktiska till-lämpningen. Det bör således gå mycket bra att i den reviderade allmänna köplagen införa vissa lagbestämmelser som gäller endast konsumentköp.

Remissinstanserna godtar överlag att en reglering till konsumenternas skydd ges tvingande karaktär. Hovrätten för Västra Sverige, kommerskollegium, marknadsdomstolen. Handelskamrarnas nämnd, näringslivet, LO, Svenska företagares riksförbund och KAK ger direkt uttryck för sin positiva inställning i denna del. Näringslivet ifrågasätter dock om de tvingande reglema undantagslöst bör ha företräde. Vid för­säljning av dyrare eller unika kapitalföremål är det ibland särskilt nöd­vändigt att anpassa avtalsvillkoren tUl de individuella förhållandena. Det kan också vara fråga om stora och kostsamma beställningar som skall fullgöras successivt under lång tid och som kanske trots det privata syftet även på köparsidan har en kommersiell prägel. Konsumentköp­lagen bör principiellt sett inte omfatta individuellt utformade avtal. Svårigheterna att klart skilja mellan sådana avtal och standardavtal är emellertid avsevärda. Näringslivet vill därför inte motsätta sig att lagen > princip görs tvingande även för individuellt utarbetade avtalsvUlkor.

 

Prop. 1973:138                                                                   71

I gengäld bör dock tiUskapas någon form av säkerhetsventU, som med­ger parterna att ingå avtal av denna typ.

Flertalet remissinstanser godtar utredningens urval av ämnen som bör regleras i en konsumentköplag. Kritik riktas dock mot att flera för konsumenterna viktiga frågor har lämnats utanför lagregleringen. Kritiken gäller till en början frågor som har direkt anknytning till de föreslagna reglerna men som utredningen av olika skäl inte ansett böra omfattas av den tvingande lagstiftningen. De invändningar som fram­förs i denna del behandlas ytterligare under 5.2.3—5.2.6.

Kritiken gäller också ämnen som i och för sig har samband med den föreslagna lagen men som på bl. a. formeUa grunder bedömts böra tas upp i annat sammanhang. Till denna kategori hör främst frågan om s. k. öppet köp. Statens konsumentråd, TCO och Husmodersförbundet Hem och Samhälle efterlyser en lagstiftning som förbättrar konsu­mentens ställning vid vanliga köp över disk genom en lösning som i princip ger köparen rätt till öppet köp eller rätt att återlämna köpta varor. Även LO nämner frågan om öppet köp bland de spörsmål som återstår att lösa. Konsumentrådet anför bl. a. att det förekommer tekniskt komplicerade produkter som konsumenten inte alls eller inte omedelbart kan bedöma sitt behov av. Det säljs också varor, som har en för konsumenten inte önskvärd beskaffenhet eUer utformning. Från säljarens synpunkt effektiva och rationella marknadsföringsåtgärder lockar konsumenten till köp som ibland kan vara helt förhastade. Ofta kan ett öppet-köp-stadgande vara ägnat att minska antalet reklama­tioner och tvister, huruvida det verkligen föreligger fel i en vara. Ett sådant stadgande kan också vara till stort gagn, när det gäller köp av begagnade varor, t. ex. bilar. Rådet anser det därför och även av prak­tiska skäl vara motiverat att köparen skall ha en generell rätt att åter­lämna varan vid förhastade köp, även om inte något kontraktsbrott från säljaren kan åberopas. En sådan regel måste givetvis förses med vissa undantag. Inskränkningar måste exempelvis ske beträffande va­ror, som undergår snabb förstörelse, försämring eUer minskning, och varor, som har bearbetats eller beretts särskilt för köparen. Vida­re skall varorna vid återlämnandet inte bära spår av användning. Rät­ten att återlämna varan måste också begränsas att gälla viss tid. Det kan tänkas att erfarenheten kommer att visa att vissa varugrupper bör undantas från stadgandet om öppet köp. Rådet framhåller i samman­hanget att International Organization for Consumer Unions (lOCU) vid sin kongress i Stockholm i augusti 1972 antog en resolution om ett universellt accepterande av rätten för köparen att återlämna icke öm­tåliga varor och erhålla återbetalning av köpeskillingen, förutsatt att återlämnandet görs inom skälig tid och att godset är obrukat och oska­dat. På grund härav föreslår rådet att man överväger frågan om infö­rande av ett stadgande om generellt öppet köp, som i första hand bör

 

Prop. 1973:138                                                        72

gälla alla konsumentvaror. Om man inte anser sig kunna införa ett stadgande av så vidsträckt innebörd, bör man i andra hand införa be­stämmelser om återlämningsrätt för sådana varor, för vilka den redan nu tiUämpas inom stora delar av detaljhandeln. Denna fråga bör enligt rådets mening behandlas av köplagsutredningen under dess fortsatta arbete.

Kommerskollegium, statens konsumentråd, LO, SR och Husmoders­förbundet Hem och Samhälle understryker behovet av lagstiftning om konsumentens ställning vid förvärv av tjänster. SR finner det moti­verat att konsumentköplagens skyddsregler även skall vara tillämpliga beträffande avtal om upplåtelse av nyttjanderätt till vara.

Statens konsumentråd anser att särskilda regler bör utformas beträf­fande skadeståndsansvar vid skador till följd av såväl skadebringande egenskaper hos en köpt vara som bristande produktsäkerhet. Enligt rå­dets menmg bör man överväga, huruvida inte vissa bestämmelser i dessa frågor skaU ingå i konsumentköplagen. LO och TCO anser också att frågan om säljarens ansvar för skadebringande egenskaper hos en vara bör lösas genom konsumentköplagen.

Näringslivet, Finansieringsföretagens förening och Handelskamrar­nas nämnd föreslår att regleringen av kreditköpsfrågor får anstå. Näringslivet anser det principieUt sett inte lämpligt att bryta ut kreditköpsfrågorna ur sitt naturliga sammanhang och infoga dem i den begränsade konsumentköplagen. Frågor om kreditköp och dessas reg­lering borde överlämnas till kreditköpkommittén. Finansieringsföreta­gens förening delar denna uppfattning och framhåller att därmed samt­liga former av konsumentkrediter kan få en enhetiig och gemensam lösning på gmndval av de omfattande undersökningar kommittén av­ser att utföra. Föreningen finner det anmärkningsvärt att köplagsut­redningen på grundval av konsumtionskreditutredningens undersökning från år 1961 föreslår så pass vittgående bestämmelser om kreditköp mot bakgrund av förslagets bestämmelser om fel och reklamation. Ut­vecklingen på området för konsumentkrediter har sedan år 1961 varit betydande. Såväl värdet av kreditförsäljningen som beviljade krediter har stigit i väsentlig omfattning och förhållandet dem emellan har undergått avgörande förändringar. Konsumentkrediter från tillverkare och leverantörer har tillkommit. Föreningen ifrågasätter därför om konsumtionskreditutredningens undersökning är tillämplig för att kon­statera konsumentkrediternas roU i dag. En mer aktuell undersökning bör utgöra en grund för nya bestämmelser på kreditköpets område för att få en belysning av vilka konselcvenser dessa kan leda till i fråga om förskjutningar mellan olika typer av konsumentkrediter, kostnader, administration m. m.

Kreditköpkommittén, som ställer sig allmänt positiv till reformer i den  riktning  som  nu  föreslås  beträffande  kreditköp,   framhåller  att

 

Prop. 1973:138                                                        73

den med avseende på sitt fortsatta arbete inte uppfattar de föreslagna lösningarna som slutgiltiga.

Några remissinstanser tar upp den av utredningen diskuterade frågan huravida risken för ökade priser vid ett ökat ansvar för säljaren skulle utgöra ett vägande skäl mot tvingande regler. Handels­kamrarnas nämnd framhåller att det kan få kostnads- och prisstegrande effekt om lagen tUlämpas så att seriösa tillverkare och säljare utan tving­ande skäl påläggs ett större ansvar än de f. n. åtar sig. Det är viktigt att domstolama beaktar detta vid bedömningen av sådana i lagen före­kommande uttryck som "väsentiig betydelse", "skälig tid", och "bety­dande skada". Näringslivet anser det inte kunna fömekas att ökade för­pliktelser som innebär ökade kostnader för säljare i allmänhet i sista hand måste täckas av priset. Detta är också tillämpligt på garantierna. Kostnaderna for garantin är givetvis en del av det pris som köparen får betala. Att garantikostnaderna som sådana är avsevärda framgår av att de redan i dag för t. ex. disk- och tvättmaskiner genomsnittligt sett uppgår till cirka 70 kr. av försäljningspriset. Erfarenheterna från vissa branscher visar att ökade garantiåtaganden kan vara av stort värde för konsumenten och därmed också ett betydelsefullt konkurrensmedel. Värdet för konsumenten av den förbättrade garantin kan då också överstiga den ökade kostnaden. För konsumenten kan det däremot na­turligtvis aldrig vara av värde att priset belastas med onödiga ad­ministrativa kostnader. Av kostnaderna för reklamationer utgör de rent administrativa kostnaderna en anserUig del. Det är därför ange­läget från konsumentsynpunkt att säljarens möjligheter att hålla des­sa nere så mycket som möjligt inte försvåras. Rationella reklamations-rutiner är sålunda av allmänt intresse. Om antalet oberättigade krav från köparna ökar, kan det enligt utredningen vidare befaras, att en inte önskvärd stegring av kostnaderna för säljarna inträder. Näringslivet anser i likhet med utredningen att det är väsentligt att vid lagens ut­formning hänsyn tas till behovet av att förekomma missbruk av de tvingande reglema. Inte minst väsentligt är det att regler undviks som kan främja uppkomst av onödiga tvister och reklamationer avseende "finish-anmärkningar" och liknande företeelser som i och för sig inte är att betrakta som fel i juridisk mening. Näringslivets kritik av en­skildheter i förslaget tar också främst sikte på punkter som kan ge mindre lyckade konsekvenser i den praktiska tillämpningen och därige­nom vålla kostnader utan motsvarande fördelar för konsumenterna.

I en del remissyttranden diskuteras särskilt frågan om de föreslagna kreditköpreglernas inverkan på kredithandeln med konsumtionsvaror. I denna del hänvisas tiU 5.2.9.

Några remissinstanser berör sambandet meUan den civilrättsliga reg­leringen och domstols handläggning av konsument­tvister.   Svenska företagares riksförbund framhåller att fördelarna

 

Prop. 1973:138                                                        74

med den föreslagna lagstiftningen kan minska, om en snabb handlägg­ning inte kan ske i de fall då domstolsbehandling krävs vid tvist. LO finner det angeläget att det föreslagna förenklade rättegångsförfarandet i mindre tvistemål snarast inrättas. Föreningen Sveriges tingsrättsdo­mare menar att förslaget om en förenklad rättegång i tvistemål har nära samband med köplagsutredningens förslag. Om en förenklad rättegång i mindre tvistemål skall införas och om en särskild konsumentköplag skall tillkomma, bör reglema härom träda i kraft samtidigt. Förening­en anser det dock i och för sig möjligt att låta en konsumentköplag träda i kraft utan att reglerna om handläggning av de mindre tviste­målen ändras.

Kontrollen av efterlevnaden av olika lagregle­ringar som berör näringslivet är enligt MRF ojämnt fördelad. De reguljära företagen kan inte undandra sig bestämmelserna och drabbas härigenom av för lönsamheten helt avgörande kostnadsundersökningar som en stor del av den oorganiserade näringsutövningen inte fullgör. Mervärdesskatteredovisning är det mest utpräglade exemplet härpå. Detta möjliggör för den angivna typen av företag att bedriva illojal priskonkurrens som hotar att bli förödande, speciellt i nuvarande eko­nomiska läge där konsumentema tvingas att bli alltmer kostnadsmed­vetna. Den olikhet och diskriminering i konkurrensförutsättningarna som f. n. råder är ett av de allvarligaste inslagen i dagens marknads­bild inom motorbranschen och kan i längden inte accepteras av dess utövare. Förbundet måste med hänsyn till de anförda förhåUandena kräva ett generellt verkande kontrollsystem, främst inom bilverk­stadssektorn och handeln med begagnade bilar. Många av de i och för sig positiva konsumentpolitiska initiativ som har tagits under senare år —■ exempelvis det nu föreliggande — hotar att bli i stor utsträckning verkningslösa beroende på möjligheterna till irreguljär verksamhet.

5.2 Huvudgrunderna för lagstiftningen

5.2.1 Tillämpningsområdet

Vad utredningen föreslår i fråga om konsumentköplagens tillämp­ningsområde godtas av flertalet remissinstanser. Några instanser me­nar emellertid att området bör utvidgas.

Marknadsdomstolen finner det visserligen i och för sig rimligt att be­gränsa området för en tvingande reglering tiU köpförhållanden mellan näringsidkare och konsumenter. Härigenom har tillämpningsområdet anpassats såväl tUl det mest angelägna skyddsbehovet som till giltig­hetsområdet för övrig närmast jämförlig konsumentskyddslagstiftning, avtalsvillkorslagen och hemförsäljningslagen. Enligt domstolens upp­fattning finns det dock skäl att överväga om inte även den kategori

 

Prop. 1973:138                                                        75

av köpare som driver verksamhet i andra än affärsmässiga former — domstolen avser härmed lantbrukare, fiskare, hantverkare o. d. — vid inköp i och för sin yrkesverksamhet borde komma i åtnjutande av ett utvidgat skydd. Det synes angeläget att finna en form för skyd­dande av nämnda kategori köpare. Ehuru det är önskvärt med regler av allmängiltig karaktär, anser domstolen att det i förevarande hänse­ende finns skäl som talar för att sträcka sig utanför en allmängiltig reglering. Domstolen har dock förståelse för de gränsdragningsproblem som en utsträckning av lagens tillämpningsområde skulle kunna kom­ma att medföra.

Vad beträffar begränsningen av lagens tillämpningsområde tUl fall då säljaren är näringsidkare föreslår statens konsumentråd, näringsli­vet och Svensk industriförening en utvidgning. Lagen bör enligt dessa remissinstansers mening vara tUlämplig i alla fall då konsument kö­per vara som är avsedd huvudsakligen för enskUt brak. TiU stöd här­för framhålls att förslagets konstraktion kan medföra svåra tolknings-cch bedömningsfrågor när det gäller att avgöra om en säljare är nä­ringsidkare eller inte. Vidare finns det med den föreslagna begräns­ningen möjlighet att kringgå lagen. Konsumentrådet nämner som ex­empel att en verkmästare eller t. o. m. en person, som påstås bara ha vis­tats tUlfälligt i ett företags försäljningslokal, säljer varor som falske-ligen uppges inte vara företagets egendom. Liknande gäller beträffande personer, som uppträder på enskUda home parties. Sådana personer engageras ofta endast ett fåtal gånger och kan inte betraktas som nä­ringsidkare. Även andra former av privatförsäljning, som bör falla inom konsumentköplagens område, är tänkbara och kanske kan ut­vecklas ytterligare för att kringgå lagen. Näringslivet framhåller bl. a. att skälen för en begränsning till fall då säljaren är näringsidkare inte är lika starka här som i den lagstiftning till vilken utredningen hän­visar. Genom alt — såsom följden blir av utredningens förslag — bibehålla två skUda regelsystem skapas lätt en förvirrande situation för köpare i allmänhet. Köpare i gemen kommer — all information till trots ■—■ att leva i den falska uppfattningen, att han även vid köp från t. ex. en privatperson har det speciella skydd som konsumentköplagen ger. Vissa paralleller kan här dras med köp av fast egendom då kö­paren har samma skydd, oavsett vem som är säljare. Görs lagen till­lämplig, oavsett vem som är säljare, kan vidare den i viss mån juri-diskt-tekniskt diskutabelt utformade regeln i 1 § andra stycket utgå. Svensk industriförening anför liknande synpunkter och påpekar bl. a. att lagen är avsedd att skydda konsumenten när stor risk verkligen fö­religger för felaktiga och dåliga köp. Sådana köp torde säkerligen lättast göras när konsumenten köper frän en privatperson utan några större ekonomiska resurser.

MRF finner att förslaget att även inrymma s. k. förmedlingsaffärer

 

Prop. 1973:138                                                        76

under bestämmelserna förefaller välmotiverat inte minst med tanke på den svårgripbara, icke-reguljära handeln med begagnade bilar. Nä­ringslivet anser också att konsumentens skydd även bör omfatta de "förmedlingsfall" som avses i 1 § andra stycket.

Näringslivet påpekar att utredningen inte har utrett förhåUandet till intemationeUa köp. Enligt näringslivets mening bör för svensk del gö­ras överväganden motsvarande dem som förekommer i The Law Com-mission. Report No. 24 "Exemption Clauses in Contracts", 1970, s. 46 f.

5.2.2 Lagstiftningstekniken

En del remissinstanser diskuterar den närmare innebörden av för­slaget såvitt avser dess karaktär av minimiskydd för köpa­ren. Näringslivet kritiserar den föreslagna metoden för jämförelse mellan konsumentköplagen och den aUmänna köplagen. Näringslivet menar att den begränsning av uppdraget som utredningen tvingats göra medför att en komplicerad koppling uppkommer mellan konsu­mentköplagen och det dispositiva regelsystemet på främst köprättens område och finner det kunna ifrågasättas, om detta samband inte har gjorts onödigt svårbegripligt. De i betänkandet angivna exemplen rör renodlade fall, där systemet skenbart synes enkelt. Att jämföra re­klamationsregeln i konsumentköplagen med allmänna köplagens mot­svarighet torde inte innebära några större svårigheter. Detta gäller när det är fråga om en jämförelse mellan "hela" rättsregler. Betydligt svå­rare blir det däremot att utröna huravida konsumentköplagen uttöm­mande eller inte tagit ställning till t. ex. förutsättningarna för viss påföljd vid kontraktsbrott. Detta torde särskilt gälla vid mer rättstek­niskt komplicerade kontraktsbrott, såsom partiellt fel, successiva le­veranser och anteciperad mora. I klarhetens och förutsebarhetens in­tresse bör enligt näringslivets mening kopplingen förenklas, även om detta i vissa faU skulle medföra en viss förändring i riskfördelningen mellan parterna. För de regler i konsumentköplagen som avser frå­gor, som traditionellt regleras i aUmänna köplagen, torde det vara ofrånkomligt att valrätten mellan lagkomplexen behålls. Målsättningen för dessa fall bör vara att jämförelsen skall avse så stora "regelblock" som möjligt. Exempelvis bör konsumentköplagens "totala" reglering av dröjsmål jämföras med motsvarande regelblock i köplagen resp. det individuellt utarbetade avtalet. När det gäller övriga regler i konsu­mentköplagen, t. ex. regeln om ansvar för oriktig uppgift, kan ifråga­sättas, om det är nödvändigt att upprätthålla principen om tillämp­ning av den för konsumenten förmånUgaste regeln. Ett väsentiigt mo­tiv till införande av dessa regler är ju enligt utredningen att skingra ovissheten om gällande rätt. Det är emellertid inte ägnat att göra rätts­läget mer överblickbart, om konsumenten kan välja mellan att åbe-

 

Prop. 1973:138                                                        77

ropa   konsumentköplagens   regler  och   ovissa   "allmänna   rättsregler".

KO hänvisar till vad han tidigare anfört om de nackdelar från kon­sumentsynpunkt som det innebär att införa tvingande regler i frågor, som redan täcks av köplagen. KO menar också att det i många faU skuUe vara förenat med betydande svårigheter att med den föreslagna konstruktionen avgöra vilkendera av de båda lagarna som skall vara tillämplig. Dessa tUlämpningssvårigheter gör sig i första hand gällande i fråga om säljarens ansvar för dröjsmål och för fel i varan enligt 3 resp. 5 § i förslaget. Om dessa paragrafer i enlighet med KO:s för­slag undantas från lagstiftning, blir betänkligheterna mot 2 § betyd­ligt mindre.

Föreningen Sveriges tingsrättsdomare framhåUer att allt som följer av bestämmelsen i 2 § andra stycket torde komma att gälla även utan särskild föreskrift därom. Det synes särskilt märkligt att i en lag ta med en bestämmelse av innebörd att det inte föreligger hinder att till-lämpa avtalsvillkor eller dispositiv regel som rör fråga som inte regle­ras i lagen. Att sådant hinder inte föreligger är i och för sig fullstän­digt självklart. Orden "fråga som ej regleras i lagen" kan f. ö. föran­leda tveksamhet. Dessa ord skuUe kunna tydas så att t. ex. frågan om verkan av fel skall helt bedömas enligt konsumentköplagens regler därom, vUket uppenbarligen inte är meningen. I stället torde menas att avtal, köplagsregler m. m. skall tiUämpas ända till dess de kommer i konflikt med regler i konsumentköplagen, som utgör ett ställningsta­gande tiU konsumentens förmån. Regeln i 2 § andra stycket är över huvud inte någon lyckad konstruktion. Det kan emeUertid sägas att bestämmelsen är nödvändig på gnmd av det i och för sig eftersträ­vansvärda syftet att i konsumentköplagen ge en självständig reglering av konsumentköpen. Föreningen motsätter sig därför inte att en be­stämmelse av den innebörd som finns i 2 § andra stycket tas med i konsumentköplagen. En ändring bör dock ske i fråga om utformningen av bestämmelsen, så att därmed uttryckligen klargörs vad som menas med fråga som inte regleras i konsumentköplagen.

Flera remissinstanser tar upp problemet om kringgående av 1 a g. Hovrätten för Västra Sverige framhåller att möjlighet kommer att finnas för säljaren att sätta konsumentköplagen helt eller delvis ur spel genom villkor som är ogynnsamma för köparen i fråga om t. ex. verkan av att köparen före köpet undersökt varan, parternas återgångs­prestationer och vilka minimikrav som skaU ställas på säljarens pres­tation. Utredningen hänvisar vad gäUer detta problem till möjligheten att ingripa mot dylika avtalsvUlkor med stöd av avtalsvillkorslagen. Vidare anser utredningen att domstol bör vara oförhindrad att med stöd av den aUmänna rättsgrandsats som kommit till uttryck i bl. a. 8 § skuldebrevslagen jämka eller lämna utan avseende ett otUlbörligt villkor i ett köpavtal.  Det senare  alternativet kan enligt hovrättens

 

Prop. 1973:138                                                        78

mening komma till användning endast i vissa uppenbara fall och utgör således inte ett tillräckligt stöd för köpare i allmänhet. Med stöd av avtalsvillkorslagen kan emellertid köpare tillförsäkras ett visst skydd mot alltför ogynnsamma avtalsvillkor i nu aktuella avseenden. Hov­rätten godtar därför förslaget vad gäUer omfattningen av den tving­ande regleringen. Det kan också förväntas att generalklausulutredning­en kommer att vidga möjligheterna att komma åt bestämmelser, som på ett otillbörligt sätt neutraliserar regler i den tvingande lagen. För­eningen Sveriges tingsrättsdomare framhåller att den delar utred­ningens uppfattning att domstol med hänsyn till det skyddssyfte, som uppbär konsumentköplagen, i fall av kringgående av lagen har möj­lighet att med stöd av den allmänna rättsgrundsats som kommit till uttryck i bl. a. 8 § skuldebrevslagen jämka eller lämna utan avseende ett otillbörligt viUkor i ett köpavtal. För konsumenten är detta emel­lertid en osäker utväg, eftersom ett tillämpande av denna grundsats endast kan förväntas ske i mer uppenbara fall. Näringslivet finner utredningens uttalanden rörande möjligheterna för domstol att stödja sig på 8 § skuldebrevslagen gå utöver gängse rättsuppfattning men avstår från att behandla frågan, med hänsyn till att problemet synes vara föremål för närmare överväganden i generalklausulutredningen. Några instanser diskuterar frågan om konsumentköplagens terminologi. Näringslivet menar att överensstämmelse i väsent­liga delar bör råda mellan konsumentköplagen och den aUmänna köplagen, oavsett om en fuUständig konsumentköplag utarbetas eller inte. Inte minst bör terminologi och teknik nära överensstämma för att undvika att helt likartade frågor behandlas olika inom resp. avtals­typ. Marknadsdomstolen ifrågasätter om den föreslagna lagen blir tillräckligt effektiv, eftersom förslaget på många punkter innehåller allt­för diffusa bestämningar. Begrepp som "skälig tid", "väsentlig be­tydelse" och "skälig ersättning" torde göra konsumenten villrådig om var gränsen går för hans rätt enligt konsumentköplagen. För att upp­nå det lovvärda syftet att ge köparen möjlighet att utan svårighet kunna åberopa sina rättigheter enligt den föreslagna lagen hade det varit önskvärt att utformningen av bestämmelserna getts en mer kon­kret prägel. Marknadsdomstolen förklarar sig i och för sig ha förståel­se för att utredningen vid utformningen av bestämmelserna anknutit till begrepp och terminologi i den allmänna köplagen. Emellertid hade förmånen av att till sitt förfogande ha en särlag kunnat utnyttjas för att nå en större konkretisering av lagens bestämmelser. Domstolen uttrycker förhoppningen att den fortsatta departementsbehandlingen av lagförslaget i berörda hänseenden leder tUl att bestämmelserna ges skarpare konturer, så att konsumenter och domstolar får fastare håll­punkter för bedömningen i det enskilda fallet. Liknande synpunkter anförs av kommerskollegium. Också KF tar upp frågan  om lagfor-

 

Prop. 1973:138                                                        79

slagets språkliga utformning. KF menar att förslagets svårtillgänglighet förstärks av att lagtexten inrymmer ett antal innehållsmässigt oklara begrepp, t. ex. "uppenbar fara" och "väsentlig olägenhet". Osäkerheten om innebörden av dessa och liknande uttryck förringar utan tvivel värdet av lagens tvingande minimiregler. Möjligheterna till precisering av sådana ord och uttryck bör noga övervägas i det fortsatta arbetet med lagförslaget.

5.2.3 Kraven på säljarens prestation

Flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning att lagen inte genom generella regler bör söka lösa frågan om vilka krav som skall ställas på säljarens prestation.

KO och marknadsdomstolen anser att det inte är möjligt att med tvingande regler av allmän natur slå fast vilka krav köparen skall äga ställa på varan vid konsumentköp. Marknadsdomstolen framhåller vik­ten av att inte sträcka ut det tvingande skyddet för konsumenten så långt att köp av varor försvåras. Det är angeläget att lagstiftaren i sin omsorg om den oskyddade konsumenten inte går så långt att han skadar denne.

Statens konsumentråd kritiserar emellertid utredningens uppfattning i denna fråga. Konsumentrådet menar att ett krav i en lagregel att en vara skall vara ägnad för sitt ändamål inte behöver innebära att konsu­menten tvingas köpa en bättre, men också dyrare, vara. Inte heller synes det i de flesta fall vara nödvändigt att bestämma en minimistandard, vU­ken alla varor minst skall motsvara. Man borde oftast redan av omstän­digheterna i det särskilda fallet kunna bedöma, huravida varan är ägnad för sitt ändamål. I den mån en standard i vissa fall erfordras, skulle ett system med bruksanpassade varudeklarationer kunna användas. EnUgt utredningen synes det inte föreligga något av hittillsvarande erfarenheter styrkt behov av tvingande regler på detta område. Rådet är inte fuUt övertygat härom och nämner som exempel handeln med begagnade bi­lar, där säljarens förmåga att under beteckningen bil sälja värdelöst skrot till högt pris är väl utvecklad. Ett signifikativt exempel på en vara, som inte motsvarar skäliga krav på balans mellan användbarhet och pris, är den s. k. tvättkulan. Det kunde kanske ha varit av intresse att veta, vilka erfarenheter som gjorts i de länder, som använt sig av ett re-kvisit beträffande varans användbarhet för sitt ändamål. Enligt rådets mening behöver inte en regel att en vara skall vara ägnad för ett ända­mål medföra att konsumenter i större utsträckning skulle påkalla häv­ning och liknande påföljder beträffande varor, som inte har något fel. Det synes inte heller sannolikt att det skulle drabba säljare av mindre kuranta varor under förutsättning att köparen underrättas om varans beskaffenhet. I stället skulle kanske en sådan regel medföra, att utbudet av undermåliga och obrakbara varor i viss omfattning minskade, vilket

 

Prop. 1973:138                                                        80

skulle vara tUl fördel för konsumenterna. Rådet anser därför att man under det fortsatta arbetet inom köplagsutredningen bör närmare under­söka möjligheten av att införa en regel av nu angivet slag i konsument­köplagen. Husmodersförbundet Hem och Samhälle framför liknande synpunkter. M menar att det från konsumentsynpunkt vore värdefullt, om åtminstone beträffande s. k. kapitalvaror infördes föreskrifter om så­dana varors användbarhet och hållbarhet, även om vissa praktiska svå­righeter föreligger. Bestämmelser av detta slag bör dock vara utformade så att säljaren/tillverkaren kan undgå påföljd, om konsumenten förkla­rat sig införstådd med att varan inte uppfyller föreskrifterna.

5.2.4 Säljarens ansvar för uppgifter om varan

Förslaget att lagen skall innehåUa regler om säljarens ansvar för orik­tiga uppgifter om varan har överlag godtagits av remissinstanserna.

KO anser väsentUgt att det som komplement till 1 och 2 §§ mark­nadsföringslagen skapas klarhet i fråga om det civilrättsliga ansvaret för oriktig reklamuppgift m. m. vid köp. Utgångspunkten bör i enlighet här­med vara att säljare — liksom tUlverkare m. fl. — är ansvariga för sina uppgifter i reklam. Å andra sidan måste beaktas risken att ett strängt säljaransvar kan hämma säljarens benägenhet att lämna för konsumen­ten nyttig information i reklam. KO anser att säljarens ansvar för egna uppgifter om varor i stort bör regleras enligt de föreslagna linjerna.

Handelskamrarnas nämnd understryker att det med hänsyn till sälja­rens rättssäkerhet inte går att göra det civilrättsliga skyddet för konsu­ment lika långtgående som det näringsrättsliga.

Näringslivet förklarar sig dela uppfattningen att i konsumentköplagen bör meddelas uttryckliga regler om säljarens ansvar för sådana uppgif­ter om varan som lämnats i reklam eller annan framställning vid mark­nadsföring men vUl understryka att det varken ar erforderligt eller lämpligt att söka uppnå paraUellitet mellan, å ena sidan, de reklametiska kraven på marknadsföringsåtgärder och den marknadsrättsliga regle­ringen därav och, å andra sidan, den civilrättsliga regleringen av sälja­rens ansvar för uppgifter utöver vad som omedelbart framgår av köp­avtalet. TUlämpningen av marknadsföringslagens generalklausul är av utpräglat normativ karaktär vilket återspeglar sig i arten av påföljd. En framställning i marknadsföring kan anses böra förbjudas utan att en­skilda köpares intressen påverkats i konkreta fall. Den civUrättsliga reg­leringen däremot kan inte utformas i strid mot utan måste ansluta sig till de grundläggande avtals- och köprättsliga principerna. Enligt nä­ringslivets uppfattning bör konsumentköplagens regler om ansvar för uppgifter i reklam m. m. erhåUa följande principieUa uppläggning. Med hänsyn till nuvarande oklarhet i ämnet bör en grundläggande regel fast­lägga säljarens ansvar för egna uppgifter i den utsträckning sådant an­svar i överensstämmelse med den förhärskande uppfattningen föreligger

 

Prop. 1973:138                                                                       81

■enligt gällande rätt. Detta synes innebära att säljarens uppgifter rörande godsets egenskaper eller användning in dubio, om de har bestämd och konkret karaktär samt har varit en förutsättning för köparen, skall anses utgöra avtalsinnehåll. Har säljaren tydligt ändrat sin uppgift eller klart angett, att han inte kan svara för riktigheten av en uppgift, bör an­svar inte föreligga. Konsumentköplagen bör ha till syfte att reglera vilka uppgifter som säljaren ansvarar för. Den juridiska betydelsen härav är att fel föreligger, om köpobjektet avviker från den uppgift som säljaren sålunda ansvarar för. Bestämmelsen bör utformas i enlighet härmed och inte som i utredningens förslag från ett marknadsrättsligt synsätt. Ge­nom att använda en marknadsrättslig formel samt ett hypotetiskt rekvi-sit har där i stället angetts de situationer då säljaren skall svara för orik­tiga uppgifter.

Handelskamrarnas nämnd framhåller att en positiv effekt av förslaget kan bli att en viss ordning bringas i den oreda som råder om en uppgift är att betrakta som avtalsvillkor eller enuntiation. Nämnden kan i prin­cip godta en presumtion att säljarens uppgifter in dubio skall anses höra till avtalsinnehåUet, om dessa uppgifter är av bestämd och konkret ka­raktär. Det är angeläget att påpeka att det för att säljaren skall stå an­svar för vissa uppgifter måste krävas att dessa är av konkret och be-. stämd natur.

Remissinstanserna ställer sig allmänt positiva till att säljarens ansvar även skall omfatta uppgifter som lämnats av tredje man. KO anser att säljarens ansvar även i detta hänseende i stort bör regleras enligt de föreslagna Unjerna men finner det betänkligt, att säljaren skaU kunna helt friskriva sig från ansvar för uppgiftens riktighet. Statens konsu­mentråd, LO och Husmodersförbundet Hem och Samhälle framhåller att säljaren bör ha det direkta ansvaret inför köparen för ovederhäftiga uppgifter som härrör från tillverkaren eller tidigare säljare av varan. Köparen bör sålunda inte nödgas undersöka om uppgiften lämnats av detaljisten eller av någon i tidigare säljled. Näringslivet finner det natur­ligt att säljaren skall stå ansvar för oriktig uppgift som lämnats av an­nan då säljaren använt uppgiften som ett försäljningsargument. MRF menar att det i och för sig kan vara tveksamt om säljaren ensam skall bära ansvar även för tillverkarens uppgifter. Ett rättsligt ansvar för till­verkaren i dessa situationer bör kunna övervägas, särskilt som man i 12—14 §§ särskilt reglerar köparens förhållande till varans tillverkare m. fl.

KAK, M och MHF understryker vidare behovet av klargörande be­stämmelser beträffande säljarens skyldighet att svara för utfästelser som gjorts av dennes försäljare. Det förekommer f. n. i stor utsträckning att säljföretaget vägrat infria försäljarens löften. Detta gäller i särskilt hög grad muntliga löften och överenskommelser. Det torde också genom rättspraxis vara klarlagt att en försäljare inte med bindande verkan för

■6    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 138

 

Prop. 1973:138                                                                       82

sin huvudman kan träffa avtal med en köpare. Från konsumentsynpunkt är detta helt otillfredsstäUande. SACO anser att lagen bör kompletteras med en bestämmelse i frågan.

5.2.5 Säljarens ansvar för garanti rörande varan

Flera remissinstanser berör frågan om säljarens ansvar för garanti be­träffande varan.

KO konstaterar att rättsläget f. n. är oklart i fall då säljaren i sam­band med köpet åtagit sig att avhjälpa fel i varan. Det saknas lagregler på området och inte heller rättspraxis synes ge särskUt god vägledning. KO tillstyrker därför att lagstiftning i ämnet nu sker. MRF framhål­ler i detta sammanhang att man vid en revision av den svenska köprät­ten bör ha i minnet att exempelvis garantifrågor inom industri och re­guljär handel i allt väsentligt handlagts på ett grannlaga sätt. Enstaka undantag torde inte rubba denna bedömning. Förbundet menar att den aUt hårdare konkurrensen på kapitalvarumarknaden gjort detta till en företagsekonomisk nödvändighet.

Statens konsumentråd, KF och TCO framhåller att uttrycket garanti i det allmänna språkbruket har den innebörden att säljaren erbjuder för­måner som ger köparen mer än vad som följer av allmänna regler i lag. Enligt deras mening föreUgger en diskrepans meUan denna innebörd och den innebörd ordet garanti har i rättspraxis och i affärsvärlden. Denna brist på överensstämmelse bör undanröjas genom förbud mot att an­vända ordet garanti annat än när garantin ger bättre förmåner än lagen ("gällande rättsregler").

SR ifrågasätter, om inte begreppet garanti skulle förbehållas skriftlig utfästelse, som ger köparen bättre befogenheter än konsumentköplagens minimiskydd, köplagens regler och köprättsliga grundsatser. Motsva­rande krav torde dock inte kunna stäUas på muntliga garantiutfästelser.

M och MHF anser att tvingande bestämmelser med minimikrav pä vad en garanti skall omfatta är på sin plats.

Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter om man inte genom en tvingande reglering bör hindra villkor som betar garantin dess värde. Om exempelvis garantin ålägger konsumenten att på egen bekostnad transportera godset till säljaren för reparation, synes garantin i de fall, där transportkostnaden överstiger reparationskostnaden, få till resultat att köparen i realiteten inte kan begagna någon av de i 4 § lagförslaget angivna befogenhetema mot säljaren.

Statens konsumentråd erinrar om att det finns garantier som kan an­ses vilseledande genom sin utformning. Hit hör "in blanco"-garantier, som endast garanterar "varan". Innehållet i en sådan garanti kan inte tydas av köparen. Om ordet garanti fick den innebörd, som rådet före­slagit, kunde man vid tvist presumera att en sådan garanti skulle sträcka sig längre till köparens förmån än vad köplagen och konsumentköplagen

 

Prop. 1973:138                                                        83

gör. En säljare skulle kanske under sådana förhållanden undvika vilsele­dande garantibeteckningar. Rådet påpekar vidare att det ibland före­kommer att garantier inte kommer till köparens kännedom eller finns intagna i en text på sådant sätt, att man inte utan noggrant studium av bestämmelserna i köpavtalet kan upptäcka vad som gäller. Det är därför av betydelse att säljaren inte bara har skyldighet att informera om ga­rantins innehåll utan också att se till att alla bestämmelser i samband med köp av varan är enkelt och klart formulerade och att de överläm­nas till köparen. Detsamma bör gälla sådana fabriksgarantier, som gäller mellan säljare och tillverkare eller generalagent och som köparen kan komma i åtnjutande av. Informationen bör innehålla uppgifter om vilka kostnader, exempelvis transportkostnader, som drabbar köparen, om han vill åberopa garantin för avhjälpande av fel under garantitiden. Dy­lik information bör innefattas i köparens befogenheter enligt konsu­mentköplagen på sådant sätt, att otillräcklig information kan medföra påföljder enligt lagen, t. ex. hävning.

Näringslivet delar utredningens uppfattning att det är vanskligt att generellt reglera köparens rätt tUl ersättning för särskUda utgifter, fram­för allt transportkostnader. Det torde inte heller från konsumentsyn­punkt vara lämpligt att säljaren vid sin priskalkylering skall behöva ta hänsyn till svåröverskådliga eller svårbestämbara kostnader. Som exem­pel behöver endast nämnas det fallet att en radiohandlare på en ort sålt en TV-apparat till en person, som därefter flyttar till en avlägset belä­gen ort, som säljaren inte kan nå med dagliga kommunikationsmedel. Näringslivet anser att säljaren svårligen kan göra åtaganden som sträc­ker sig längre än vad som följer av exempelvis de inom hushållskapital­varusektorn tillämpade EHL- och RR-garantierna. Enligt dessa svarar garantigivaren inte för reparatörens resor och restid till och från orter, som inte utan svårighet kan nås med dagliga, allmänna kommunika­tionsmedel, samt fraktkostnader utöver de till och från närmaste post-eller godsstation. Vid service av lättare varor bör sålunda transportrisk och transportkostnader fördelas mellan säljare och köpare på annat sätt än vid service av tunga varor. Garantin och därmed även varan skulle bli alltför dyr, om säljaren skulle bära hela kostnaden för transport vid service av lättare apparater. Ett sådant system skulle nämligen innebära väsentiigen ökade kostnader för säljarna för bl. a. omfattande administ­ration.

För sådana fall då avhjälpningsåtagande föreligger beträffande fel, som är av väsentlig betydelse för köparen men som säljaren av särskild anledning saknar möjlighet att avhjälpa inom skälig tid, förordar nä­ringslivet en begränsning av garantiansvaret. Som exempel nämns det fallet att en bil visar sig vara behäftad med fel och att detta uppmärk­sammas under resa utanför landet. Många gånger är det helt naturligt för en garantigivare att utsträcka giltigheten av en garanti utöver landets

 

Prop. 1973:138                                                                       84

gränser. Detta förutsätter dock vanligtvis att han har tillgång till en ser­viceorganisation utanför landet. Näringslivet anser det emellertid princi­piellt felaktigt att näringsidkare inte skall kunna friskriva sig från skyl­dighet att avhjälpa fel utanför Sverige utan att, som enligt förslaget, fel-ansvar enligt 5 § inträffar. Man bör beakta att inte minst hushållsappa­rater säljs i ett inte obetydligt antal direkt till konsumenter utanför lan­dets gränser. Kapitalvaror säljs i övrigt i ett beaktansvärt antal tUl utiändsk konsument. Det torde exempelvis varje år säljas flera tusen bi­lar "tax free". Lagen bör ses som ett led i den svenska konsumentpoliti­ken, vars uppgift är att värna om den svenska konsumenten. Näringsli­vet erinrar om att förbehåll om nationeU begränsning anses tiUbörligt enligt en rekommendation från de Danske husmodersforeninger, Indust-riraadet og Statens hushåldningsråd ang. retningslinier for garantibevi-ser for varige forbrugsgoder, daterad den 1.4.1971. I denna anges att det måste anses rimligt, att förbehåU görs att garanti endast täcker använd­ning i Danmark med undantag av Färöarna och Grönland. Det har an­setts att konsument får skydda sig för fel som uppstår utanför området genom t. ex. försäkringar. Näringslivet hemställer att lagtexten utformas så att begränsning av garantis giltighet till Sverige tillåts utan att sådant ansvar inträder, som föreslås för fall då avhjälpningsåtagande inte före­ligger. MRF finner det rimligt att säljaren åtminstone beträffande be­gagnade varor har rätt att inskränka garantin att gälla inom landets gränser. Sådant krav framställs också av Svenska företagares riksför­bund.

Den reglering som föresläs beträffande säljarens ansvar för avhjälp­ningsåtagande som gjorts av tredje man berörs av bl. a. KO, som ställer sig bakom utredningens förslagi. De garantier som förekommer på mark­naden är ofta utställda av tillverkaren eller generalagent. KO ser det som väsentligt att det i lagen slås fast att köparen i dessa situationer har samma rättigheter som då säljaren själv utfärdat garantin. Det är oac­ceptabelt att köparen på grund av oklarhet i rättsläget skall kunna hän­visas från säljaren till tillverkaren och vice versa. Förslaget får enligt KO:s mening också anses förbättra förhandlingssituationen enligt avtals­villkorslagen. Genom att säljare och tillverkare i detta sammanhang be­traktas som en enhet ges större möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt förhandla om utformningen av såväl konsumentens avtal med säljaren som tillverkarens garanti (jfr prop. 1971: 15 s. 83 f).

Utredningens förslag att lagen skall innehålla en bestämmelse om lätt­nad i bevisbördan för köparen vid tidsbestämd garanti godtas av KO. KO konstaterar att bestämmelsen enligt motiven endast syftar till att reglera frågan om bevisbördan när det gäUer uppkomsten av fel som framträder under garantitiden. Den synes närmast innebära ett lagfäs­tande av vad som anses gälla i praxis. Statens konsumentråd framhåller

 Se även redogörelsen för remissyttrandena i specialmotiveringen till 4 och 5 §§.

 

Prop. 1973:138                                                                       85

att om rådets förslag till begränsnmg av rätten att använda uttrycket ga­ranti genomförs detta inte får medföra att den förmån i bevishänseende som nu är förknippad med garantibestämmelser faller bort.

Näringslivet uttalar kritik mot att den åsyftade bevisbörderegeln görs tvingande. Vissa företag synes f. n, vara beredda att utsträcka garantiti­den för egentliga tillverknings- och fabrikationsfel. De vill emellertid inte riskera ansvar för fel orsakade av konsumentens vanvård. De vill inte heller råka in i onödiga tvister om orsaken till felets uppkomst. En fömtsättning för förlängning av garantitiden torde i dessa fall vara att garantin "uppdelas" på sådant sätt att Alméns s. k. omkastade bevis­börda skulle gälla för den nuvarande garantitiden, medan däremot för "den förlängda tiden" köplagens bevisregler skulle gälla.

5.2.6 Köparens befogenheter mot säljaren

Den reglering av köparens befogenheter mot säljaren som utred­ningen föreslår utsätts för kritik i åtskiUiga avseenden. Som har nämnts förut ifrågasätter bl. a. KO, om regler med det innehåll som föreslås be­träffande 3, 5 och 10 §§ över huvud bör meddelas. Från företrädare för såväl konsument- som näringslivsintressen framställs vidare en rad in­vändningar mot enskildheter i förslaget. De kritiska synpunkterna redo­visas i det följande i den ordning frågorna behandlas av utredningen (4.2.6).

Vad utredningen föreslår om rätt för köparen att häva köpet vid kontraktsbrott av säljaren godtas i allmänhet av remissinstanserna. Delade meningar kommer emellertid till synes beträffande de förutsätt­ningar under vilka köparen skall kunna utöva hävningsrätten enligt 3—

5§§.

Enligt KF är det ägnat att medföra onödiga bevissvårigheter för kon­sumenten och tolkningssvårigheter för de rättstiUämpande myndighe­terna om dröjsmål och fel i varan måste vara av väsentlig betydelse för konsumenten för att han skall ha rätt att häva köpet. Dessa nackdelar motsvaras inte av någon befogad fördel för säljaren. Sett från dennes synpunkt torde det i det enskilda fallet vara ovidkommande om felet är av väsentlig betydelse för konsumenten. Han får inte bättre möjligheter att förebygga en hävningssituation, eftersom han inte kan förutse huru­vida ett dröjsmål eller fel i varan är av väsentlig betydelse för konsu­menten. Eftersom 3—5 §§ förutsätter kontraktsbrott från säljarens sida, saknas det enligt KF:s mening anledning anta, att någon konsument skulle kunna missbruka reglerna och betinga sig obefogade fördelar ge­nom frånvaron av kravet på väsentlig betydelse. Även om detta undan­tagsvis skulle kunna inträffa, är fördelarna med en sådan objektivt hål­len regel större än nackdelarna med den subjektiva omständighet som föreslagits. Enligt KF;s mening bör det civUrältsUga minimikrav som la­gen medger konsumenten vara en rätt att häva ett avtal när säljaren inte

 

Prop. 1973:138                                                        86

fullgör sin avtalsenliga skyldighet. Emellertid kan det måhända anses obilligt mot säljaren att under alla förhållanden medge konsument häv­ningsrätt vid dröjsmål som inte beror av säljaren utan är att betrakta som t. ex. force majeure. Rättvisehänsyn talar för att regleringen av dröjsmålsfallet delas upp i, å ena sidan, dröjsmål sora beror på säljaren — då dröjsmålet inte behöver vara av väsentiig betydelse för konsumen­ten — och, å andra sidan, händelse för vUken säljaren står faran men som inte beror av honom — då dröjsmålet kanske bör vara av väsentlig betydelse för köparen för att han skall medges rätt att häva köpet. Mot en sådan lösning talar dock att den leder till en ytterligare lagteknisk komplikation. Även en minoritet i marknadsdomstolen (ledamöterna Bohm och Thedin) ger uttryck åt meningen att kravet på väsentligt kon­traktsbrott som fömtsättning för hävning är ägnat att medföra onödiga bevissvårigheter och att nackdelarna inte motsvaras av någon befogad fördel för säljaren när det gäller handel med standardvaror. För att för­säljningen av varor med begränsad kundkrets inte skall äventyras är det enligt deras mening dock av vikt för både köpare och säljare att de för­behåll som finns i berörda paragrafer samtidigt utvidgas något. De un­derstryker vidare att erfarenheten från marknader, där omfattande häv­ningsrätt för köpare föreligger, antyder att vad som eventuellt kan kallas för missbruk av sådan rätt torde ske i mycket ringa utsträckning.

Med utgångspunkt från sin tidigare redovisade inställning att köparen bör ha generell återlämningsrätt vid förhastade köp uttalar statens kon­sumentråd, att konsumentköplagens regel om hävning endast vid väsent­ligt fel i sådana fall då säljaren underlåtit att fullgöra åtagande att av­hjälpa felet är alltför sträng mot köparen. Detta gäller särskilt vid köp av nya varor. En köpare av sådana varor bör kunna kräva att varorna är i det närmaste perfekta eller åtminstone inte behäftade med fel som kräver reparation, vilken försämrar godsets värde. Avhjälpbara fel bör på begäran av köparen rättas av säljaren, även om felen inte är väsent­liga. Underlåter säljaren detta eller misslyckas han därmed, bör köparen ha rätt att häva köpet. Risken för att köparen härigenom betingar sig obefogade fördelar bedömer rådet som ringa.

TCO finner det däremot vara riktigt med tanke på hävningsbefogen-hetens konsekvenser för säljaren att ett väsentlighetskrav uppställs. Det är enligt TCO:s mening dock angeläget att man vid lagens tillkomst från lagstiftarens sida klargör att väsentlighetskravet inte är avsett att upp­rätthållas så strängt, att hävningsmöjlighet för köpare endast kommer att föreligga i undantagsfall. Köparens hävningsrätt torde nämligen vara ett särskilt effektivt sätt att påverka säljarna till fullgörande av riktiga prestationer. Dessutom är köparens hävningsmöjlighet en för honom re­lativt lättförståelig och lättillämpad sanktion i jämförelse bl. a. med att i stället nedsätta köpeskUlingen proportioneUt mot ett fel, vars ekono­miska värde det kan vara svårt för köparen att bestämma. Hävningsrät-

 

Prop. 1973:138                                                        87

ten bör således enligt TCO:s mening, trots ett upprätthållande av vä­sentlighetskravet, inte få karaktären av "extraordinär" sanktion utan bör stå köparen till buds som en tämligen normal möjlighet då brist­fällighet i fullgörandet av säljarens åtagande föreligger.

Förslaget att köparen vid dröjsmål och fel skall äga rätt att inn e-hålla köpeskillingen i avvaktan på rättelse har inte föranlett någon erinran från remissinstansernas sida såvitt gäller dröjsmål. Nä­ringslivet och MRF tillstyrker att köparen erhåller sådan rätt vid dröjs­mål i avvaktan på att varan hålls honom tUl hända. Näringslivet påpekar dock att regeln föratsätter, att det är säljaren som står faran för godset under den transport som kan vara avtalad mellan parterna.

I fråga om motsvarande rättighet vid fel i varan uttalar KO, att det är värdefullt att denna rätt slås fast i lagen. Den utgör ett viktigt påtryck­ningsmedel beträffande åtaganden att avhjälpa fel.

Näringslivet menar däremot att reglerna i ämnet är ägnade att leda till onödiga tvister. För att mottagandet av köpeskUlingen inte skall bli onödigt dyrt måste betalningsratinen vara starkt automatiserad. Den som utför service- och garantireparationer är ofta annan än den som omhän-derhar betalningsrutinerna. Sålunda förekommer det att servicen utförs av en för vissa företag gemensam verkstad och att bank eller finansie­ringsföretag inkasserar betalningen. Det föreligger risk för att konsu­menten utnyttjar och missbrukar de kommunikationsproblem som kan uppstå i dessa fall. Reglerna torde också kunna leda till missförstånd hos köparen i de fall där användningen av en produkt normalt medför behov av service som inte behöver hänga samman med fel. Allvarligast är dock att personer med betalningssvårigheter oberättigat kommer att åberopa fel för att slippa betala. Detta bör särskilt beaktas. Skäl för en detentionsrätt i normalfallet redan innan säljaren haft tiUfälle att "inom skälig tid" avhjälpa felet kan inte anses föreligga. Inte heller synes det vara något särskilt behov av detta påtryckningsmedel då lagen om avbe­talningsköp är tillämplig. Näringslivet avstyrker därför att köparen er­håller den föreslagna detentionsrätten. Det är enligt näringslivet i vart fall uppenbart att fördelarna inte kan uppväga nackdelarna vid ringa fel. Härvid har förutsatts att konsumenten inte skall kunna innehålla be­talning när sådana delposter förfaller tiU betalning som samtidigt inte utgör restposter motsvarande vad som kan antas vara dubbla kostnaden för felets avhjälpande. Skulle reglerna tolkas så att konsument kunde in­nehålla även tidigare delbetalningar, kunde regeln leda till mycket kost­samma missbruk från konsumentens sida. Lagfästs den föreslagna deten­tionsrätten, bör frågan uppmärksammas vid utformningen av den nya summariska betalningsprocessen. Nyss angivna skäl torde visa att det är angeläget, att den exekutiva myndigheten underkastar gäldenärens in­vändningar en materiell prövning.

Också Svenska företagares riksförbund. Finansieringsföretagens för-

 

Prop. 1973:138                                                        88

ening och MRF uttrycker farhågor för att bestämmelserna kan komma att missbrukas. MRF framhåller att stadgandet om möjligheten för kö­paren att innehålla köpeskillingen i avvaktan på garantireglering vid fel är teoretiskt riktigt, så länge man entydigt och objektivt kan fastställa vad som är fel. Felbegreppet har emeUertid i svensk rätt länge varit oklart. Det är en förutsättning att säljaren beträffande tekniskt kom­plicerade maskiner och aggregat ges betryggande möjligheter att söka avhjälpa felet utan att i varje läge ha faran av inställd betalning eller ett hävningshot hängande över sig. En ytterligt snabb, objektiv och fack-mannamässig reklamationsbedömning blir oundgängligen nödvändig. Det föreslagna förenklade rättegångsförfarandet är härvid icke till fyl­lest. Domare kommer även i ett dylikt system att -— åtminstone beträf­fande motorärenden — i stor utsträckning vara hänvisade till hörande av sakkunniga innan avgörandet kan fällas. Den enda helt tillfredsstäl­lande lösningen på problemet är en utbyggd, regionalt anknuten re-klamationsnämndsverksamhet, som dessutom bör ges större stadga, bl. a. genom att dess myndighetskaraktär slås fast. Någon form av rätts­kraft för utslagen från allmänna reklamationsnämnden bör också övervägas. På detta sätt kan en rimlig balans i regelsystemet uppnås som bör kunna accepteras av såväl köpare som säljare. Härvid är naturligtvis starkt önskvärt — och fullt logiskt — att även säljarsidan ges möjlighet att anhängiggöra ärenden hos aUmänna reklamationsnämnden. Ett rea­listiskt sätt att lösa dilemmat med möjligheten tUl innehåUen köpeskil­ling vid kreditaffärer vore att detta påtryckningsmedel bara finge komma till användning, om säljaren beretts tillfälle att iordningställa det köpta godset i felfritt skick. Av praktiska skäl bör — särskilt när det gäller begagnade varor — säljaren ha möjlighet att få återgång av köpet även om köparen hellre skulle önska en annan avveckling. MeUanha-vandet skulle då ofta på ett för bägge parter rättvist sätt regleras utan att svåra eller rent av olösliga bevisproblem behöver ställas på sin spets.

Delade meningar kommer också till uttryck i remissyttrandena beträf­fande övriga befogenheter som föreslås tillkomma köparen vid fel i va­ran, nämligen rätt att kräva avdrag på köpeskillingen och att fordra skälig ersättning  för  avhjälpande   av  fel.

KO, som redovisar en positiv inställning tUl förslaget i dessa delar, jämför med den reglering av frågorna som finns i de inom näringslivet utarbetade garantierna. I garantier för handeln med hushållsapparater och för radiobranschens varor — EHL 72 och RR 72 — återfinns en förhållandevis nyanserad reglering av köparens befogenheter vid fel i varan. Enligt dessa garantier tillerkänns köparen i viss utsträckning häv­ningsrätt vid fel. Utrymme för att kräva prisnedsättning eller särskild ersättning för avhjälpande av fel saknas emellertid i garantierna. KO förmodar att hävningsanspråk normalt inte är den bästa vägen för den köpare som funnit att hans vara är felaktig, inte ens i fall där hävnings-

 

Prop. 1973:138                                                        89

rätt är klart befogad. Skälet härför kan vara att säljare i allmänhet mot­sätter sig hävning under hänvisning till formuleringen i garantiåtagan­det, praxis i branschen etc. Detta gör förhandlingsläget besvärligt för köparen. Men hävningsmöjligheten kan också — om den alls står klar för köparen — framstå som väl drastisk för denne. Köparen torde vara mer intresserad av att få behålla varan i fungerande skick än att få pengarna tillbaka. Den nyansering som ligger i att nu ytterligare två be­fogenheter föreslås införda, nämligen möjligheten att göra avdrag pä köpeskUlingen och att kräva ersättning för reparationskostnaden, inne­bär därför enligt KO:s uppfattning en klar förbättring av köparskyddet.

Näringslivet understryker till en början vad utredningen anfört om att utfästelser av säljaren att avhjälpa fel i vara är av stort värde för köpa­ren. De kommersieUa konsumentgarantierna, som nära ansluter sig till de på internationella förebilder uppbyggda leveransbestämmelser som allmänt används inom industrin, har ett helt annat ansvarssystem än köplagen. Utgångspunkten för dessa garantier är att säljaren och köpa­ren har det gemensamma intresset, att den försålda varan skall fungera tillfredsställande, varför det är naturligt att avhjälpande av felet är den primära påföljden för säljaren. Ett åtagande av säljaren att avhjälpa fe­let är en betydligt enklare och effektivare lösning för köparen än att ha tillgång tUl sådana sanktioner som krav på skadestånd, avdrag på köpe­skillingen och hävning av köpet. Det är emellertid inte därför givet att ett sådant åtagande skulle vara billigare eller mindre vittgående än ett felansvar enligt köplagen. I många branscher förutsätts att säljaren byg­ger upp en omfattande serviceorganisation för att utföra service och re­parationer. Detta är naturUgtvis till fördel för konsumenten inte endast under garantitiden utan under hela den tid som varan kan användas. Härtill kommer att köparen även i andra avseenden är bättre ställd än enligt köplagen, t. ex. genom fördelen av den omkastade bevisbördan vid tvist om fel förelåg eller inte vid tidpunkten för farans övergång. Konsumenten har å andra sidan naturligtvis rätt att kräva att utfästel­serna utformas på ett sådant sätt, att de inte endast är att betrakta som till intet förpliktande. Konsumenten bör sålunda ges rättsligt stöd för att kunna framtvinga en riktig prestation från en försumlig säljares sida el­ler, om detta inte lyckas inom skälig tid, frigöra sig från avtalet om felet är väsentligt. Sådana befogenheter tillkommer också konsumenten enligt de av näringslivsorganisationerna utarbetade garantierna avseende de för konsumenten viktiga branscherna: bilar, elektriska hushållsappara­ter, TV och radio etc. Den föreslagna regeln att säljaren skall kunna av­värja felpåföljder genom att avhjälpa felet är i överensstämmelse med den praxis som utbUdats inom aUmänna reklamationsnämnden. Denna bör självfallet inte rubbas. Lika med avhjälpande upptar regeln att sälja­ren levererar gillt gods. Även detta tillstyrks av näringslivet.

Näringslivet anser däremot regeln om avdrag på köpeskiUingen vara

 

Prop. 1973:138                                                        90

olämplig. Påföljden passar bäst på kvantitativa avvikelser och därmed likställda situationer. Det är ofta vanskligt att avgöra vad som är att an­se som fel och svårt att mäta felet i pengar. Därav följer att regeln inbju­der till tvist som i sin tur medför kostnader och besvär för båda parter. Regeln kan lätt bli särskilt störande för relationerna mellan parterna ge­nom sammankopplingar med detentionsrätten.

Också den föreslagna rätten till skälig ersättning för fels avhjälpande anser näringslivet böra utgå ur förslaget. Även om produktionen av en serietillverkad vara underkastas den mest noggranna kontroll, är det ofrånkomligt att vissa små fel kan uppstå. Det torde också vara allmänt accepterat att smärre skönhetsfel i en vara inte behöver avhjälpas. Mot­satsen skulle sannolikt innebära orimliga kostnader. Den föreslagna ska-deståndsliknande rätten tiU ersättning kan vid småfel leda tUl onödiga tvister dels om fel i varan över huvud föreligger, dels om reparations­kostnadens storlek. I dessa fall torde f. ö. rättelsekostnaderna ofta stå i uppenbar disproportion till felet. Skulle förslaget trots de skäl som talar häremot godtas och konsumenten erhålla rätt till "skälig ersättning", bör i vart fall "skälig" tolkas som att ersättningen inte får stå i uppenbart missförhållande till felet. I näringslivets yttrande erinras också om att den föreslagna rätten till ersättning innebär en avvikelse från den i 42 § andra stycket köplagen vedertagna principen för skadestånd vid species­köp. Skulle köparen tillerkännas möjlighet att erhålla avdrag på köpe­skUlingen eller viss rätt till ersättning, hemställer näringslivet, att detta endast skall gälla under förutsättning att säljaren inte begärt att köpet skall återgå.

Utredningens förslag i fråga om köparens rätt till skadestånd av säljaren (10 §) kritiseras av flera remissinstanser.

KO avstyrker att en regel av det innehåll som föreslås i 10 § införs i en lag som avser att stärka konsumenternas rättsskydd. Lagregeln är en­ligt KO:s mening helt främmande i detta sammanhang. Till en början hänvisar KO till sin förut redovisade inställning i fråga om den troliga verkan som införande av tvingande minimiregler över huvud har. En tvingande regel som föreskriver skadeståndsskyldighet för säljaren en­dast vid grov vårdslöshet skulle med säkerhet komma att bli norme­rande för formulärrätten. Det förekommer visserligen i avsevärd ut­sträckning att standardkontrakten innehåller längre gående friskriv­ningar. Sålunda förekommer att säljaren friskriver sig från allt skade­ståndsansvar. Avtalsbestämmelser av denna typ kan emellertid effektivt motverkas med stöd av avtalsvUlkorslagen. Det får vidare anses tvivel­aktigt om de har civilrättslig verkan. En lagstiftning för att skydda kon­sumenterna mot missförhållandena inom formulärrätten på denna punkt synes därför opåkallad. KO framhåller vidare att det på åtskilliga håll förekommer bestämmelser som ger köparen rätt till skadestånd även vid sådan vårdslöshet från säljarens sida som inte är grov. Jämfört härmed

 

Prop. 1973:138                                                        91

innebär den föreslagna regeln en försämring för köparen. Skadestånd bör kunna utgå då säljaren visat vårdslöshet.

Också från andra håll riktas kritik mot utredningens förslag att sälja­rens skadeståndsskyldighet skall vara beroende av grov försummelse. Statens konsumentråd anser att reglerna om att försummelse och vårdslöshet skall vara grov för att skadestånd skall utgå inte får ha till följd att reglerna endast kommer att tillämpas i mycket sällsynta och graverande fall. Enligt rådets mening finns därför skäl att överväga att även vanlig försummelse och oaktsamhet skall kunna medföra skade­ståndsansvar i vissa fall, exempelvis då köparen lidit icke obetydlig skada. Hovrätten för Västra Sverige finner bestämmelsen mindre till­fredsställande mot bakgrund av köplagens för köparen gynnsamma ska­deståndsregler och finner frågan om en utvidgning av säljarens skade­ståndsansvar enligt konsumentköplagen böra övervägas ytterligare. Ock­så M ifrågasätter huruvida säljarens försummelse nödvändigtvis måste va­ra grov. Från konsumentens synpunkt torde effekten av säljarens försum­melse — bortsett frän om den är grov eller "normal" — vara den­samma. Möjligen kan bestämmelsen utformas så, att försummelse från säljarens sida skall grunda skadeståndsskyldighet, såvida försummelsen inte leder till enbart ringa skada för köparen. Även Husmodersförbun­ det Hem och Samhälle föreslår att frågan om säljarens skadeståndsan­svar utreds ytterUgare.

Föreningen Sveriges tingsrättsdomare utgår med ledning av de av ut­redningen angivna exemplen från att begreppet grov försummelse i 10 § (köparens rätt till skadestånd av säljaren) liksom i 12§ (köparens rätt till skadestånd av tredje man vid avhjälpningsåtagande) är avsett att ges en tämligen vidsträckt innebörd och att således inte bara de allra mest flagranta fallen av försummelser bedöms som grova. Näringslivet förat­sätter att "grovt vårdslöst" inte ges en annan innebörd än som motsva­rar förhärskande uppfattning. Det är enligt näringslivets mening princi­piellt riktigt att säljaren, då han förfarit grovt vårdslöst, utan hänsyn till vad avtalet i denna del kan innehålla, skall ersätta skada som enligt all­männa köplagen är ersättningsgiU. Den föreslagna bestämmelsen grundar emellertid även skadeståndsansvar i en situation, då säljaren inte är skadeståndssskyldig enligt allmänna köplagen (42 § andra styc­ket). Härigenom överskrider man lagstiftningens syfte, nämligen att hindra att säljaren undandrar sig sitt ansvar enligt allmänna köplagen. Genom detta förfarande föregrips vidare resultatet av revisionen av köplagen på en viktig punkt. Samma anmärkning kan f. ö. göras beträf­fande förslaget om ersättning för kostnader som köparen fått vidkännas för avhjälpande av fel.

Några remissinstanser diskuterar fall då köparen tUl följd av dröjsmål eller fel ådrar sig särskilda utgifter eller kostnader, vUka han inte skulle drabbats av om köpet fuUgjorts kontraktsenligt. KO framhåller att de

 

Prop. 1973:138                                                                       92

ordinära följdskadorna torde ha den största faktiska betydelsen i fråga om konsumentens rätt till skadestånd vid säljarens kontraktsbrott. Om exempelvis en frysbox, som bestäUts i tid för fiske, slakt, julbak e. d., inte levereras på den utsatta tiden, kan köparen vara tvungen att hyra ett frysskåp för att kunna ta vara på matvarorna. Om en tvättmaskin blir obrukbar och får repareras under några veckor, får konsumenten kanske bära kostnader för tvätt på annat håll. I fall av denna typ anser KO orimligt att tillerkänna köparen skadestånd i endast den begränsade utsträckning som utredningen föreslår. Statens konsumentråd säger sig förstå, att vissa svårigheter är förenade med frågan om att reglera följd­skador. Om säljaren kan åsamkas betydande förluster, synes emeUertid skadan för den enskilde konsumenten kunna vara än mer kännbar. Frå­gan är därför från konsumentsynpunkt viktig. Allmänna reklamations­nämnden, som varit restriktiv vid bedömningen av följdskador, har ut­bildat en praxis som för dess verksamhet visat sig användbar. När det varit fråga om lätt verifierbara direkta utgifter, som köparen ådragit sig genom säljarens kontraktsbrott, har nämnden rekommenderat ersättning. Exempel härpå är kostnader för taxi och andra färdmedel, telefon- och hotellkostnader m. m. Sådana kostnader kan styrkas genom kvitto och bör sålunda inte medföra bevissvårigheter eller mera betydande kostna­der för säljaren. Beträffande sakskador, som till sin natur har ett ome­delbart eller närliggande samband med felet och uppgår till ett i förhål­lande till köpeskillingen måttiigt belopp, har också ersättning rekom­menderats. Hit hör exempelvis kostnader för omtvättning, då en inköpt vara färgar av sig på andra varor, eller för sylön, då fel i tyg gör kostna­den för sylön och sytUlbehör onyttig. Området där ersättning för sakska­dor skall utgå skulle säkerligen ytterligare kunna utökas, om man håller sig till lätt verifierbara kostnader, som uppstår till följd av skadan. Be­vissvårigheter eller svårbedömbara tvister borde härvid i viss mån kunna undvikas. Hit hör exempelvis skador på tvätt till följd av fel som upp­stått på vanlig tvätt vid normalt brak av tvättmaskin, stUleståndsersätt-ning på grund av avsaknad av bil under reparationstiden och ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Enligt rådets uppfattning borde det alltså finnas möjlighet att i viss omfattning reglera frågan om följdskador. Rådet föreslår därför att man närmare överväger frågan om införande av regler om ersättning för följdskador. Liknande synpunkter anförs av Husmodersförbundet Hem och Samhälle.

Näringslivet påpekar att skadestånd kan avse till sin typ sinsemellan olika poster. Posten "aUmän förmögenhetsskada" intar här en särstäU­ning, därigenom att den innefattar sådana mer eller mindre svårbestäm­bara moment som ersättning för förlorad arbetsförtjänst, utebliven vinst m.m. Detta förhållande syns böra uppmärksammas även i detta sam­manhang. Eventuell ersättning för denna typ av skada bör över huvud inte regleras akonsumentköplagen. I andra hand bör begränsningar av

 

Prop. 1973:138                                                        91

ansvaret tillåtas, t. ex. till ett belopp motsvarande köpeskillingen. Ett yt­terligare skäl härför är att den grova vårdslösheten enligt 10 § i lagför­slaget inte behöver ligga säljaren själv till last.

Den av utredningen intagna ståndpunkten att köparens befogenheter enligt konsumentköplagen inte på aUa punkter bör sträckas lika långt som enligt den allmänna köplagen diskuteras av åtskilliga remissinstan­ser såvitt avser förutsättningarna för köparens rätt att häva köpet vid dröjsmål och fel.

Som tidigare redovisats (5.1) anser KO att tvingande regler om köpa­rens hävningsrätt vid dröjsmål inte bör införas. Till närmare utveckling härav anför KO. Köparen har enligt 21 § köplagen vid leveransförse­ning i princip en ovillkorlig rätt att häva köpet under förutsättning att ■dröjsmålet är väsentligt, medan det inom formulärrätten förekommer friskrivningar av skiftande art från denna bestämmelse. Friskrivnings­klausulerna är ofta otydligt utformade. I det f. n. mest spridda formulä­ret till avbetalningskontrakt för standardvaror, vilket utarbetats av Fi­nansieringsföretagens förening och Köpmannaförbundet, regleras dröjs­målssituationen på det sättet att säljaren friskriver sig från ansvar för le­veransförsening, som beror på vissa angivna omständigheter utanför säl­jarens kontroll (force majeure). I denna situation har köparen emeUertid rätt att häva när dröjsmålet överstiger en månad. Leveransdröjsmål i andra situationer än de nu angivna regleras inte särskilt i kontraktet. För dessa övriga fall gäller följaktligen köplagens regler om ovillkorlig hävningsrätt vid väsentUgt dröjsmål. KO anser denna inom näringslivet utvecklade lösning godtagbar också från konsumentsynpunkt. Den har därför i stor utsträckning använts som modell vid förhandlingarna enligt avtalsvillkorslagen. En regel av samma eller likartad innebörd har i av­sevärd omfattning genomförts när det gäller försäljning av hushållskapi­talvaror, böcker m. m. Längden av den försening som köparen måste tåla i force majeure-fallet har kommit att variera något med olika bran­scher. Den av utredningen föreslagna regeln angående säljarens ansvar för leveransförsening skiljer sig både från köplagens bestämmelse och från den som framvuxit i formulärrätten. Huvudregeln i 3 § synes med­föra en klar försämring för köparen i jämförelse med såväl köplagens regel som den nu beskrivna -— ofta använda — lösningen i formulärrät­ten.

Från näringslivets sida finner man utformningen av konsumenternas hävningsrätt förenlig med sin uppfattning att man om möjligt bör und­vika kapitalförstöring och improduktiva kostnader för samhäUet. Detta gäUer inte minst i de fall då säljaren underlåtit att avlämna varan på grund av ursäktligt misstag. Inom formulärrätten har det ansetts utgöra en ändamålsenlig riskfördelning att säljaren skyddas mot köparens häv­ning då dröjsmål med leverans föranletts av någon extraordinär hän­delse — force majeure. Detta har inte minst motiverats av att försening

 

Prop. 1973:138                                                        94

i sådana situationer vanUgtvis inträffar samtidigt för ett flertal leveran­ser. Säljaren skulle då kunna träffas av "masshävning" ledande till all­varliga följder för både säljaren och samhället. I de leveransbestämmel­ser som utarbetats för försäljning till enskild konsument har näringslivs-organisationerna efter överläggningar med KO sökt göra en rimlig av­vägning mellan säljares och köpares intressen från bransch till bransch och införa bestämmelser om förlängning av leveranstiden, varvid maxi­mitiden kommit att variera. Denna metod är emellertid förenad med vissa nackdelar. Bl. a. är det vid tillämpningen svårt att bestämma vilka omständigheter, som skall medge förlängning, vilket kan innebära risk för onödiga tvister. Den i förslaget angivna konstruktionen synes där­emot i hög grad ägnad att motverka onödiga tvister. Näringslivet vill dock understryka att förutsättningen för att man skall kunna tiUstyrka förslaget är, att konstruktionen inrymmer möjlighet att ta hänsyn till förekommande force majeure-omständigheter. Kan uttrycket i utred­ningsförslaget "skälig tid" inte ges sådan innebörd, förordas i stället ett system, som medger förlängning av leveranstider vid force-majeure-lik-nande händelser.

MRF framhåller att det för den praktiska bedömningen av förslaget rörande köparens rätt att häva köpet vid dröjsmål är helt avgörande hur begreppet skälig tid avgränsas. Av skäl som förbundet tidigare utvecklat bl. a. i remissvar över förslaget till avtalsvillkorslag är måttliga leverans­förseningar inom bilhandeln tyvärr i vissa situationer oundvikliga, bl. a. till följd av bUdistributionens internationella karaktär, bilindustrins pro­duktionskänslighet och den konjunkturmässigt betingade ryckigheten i avsättningsmöjligheterna. Till detta kommer att den helt övervägande delen av nybilsköparna redan är bilägare och därför i normalfallet har tiUgång till motorfordon. Omständigheter av denna art motiverar enligt förbundets mening att lagstiftningen utformas på ett sådant sätt att han­deln inte blir ensidigt drabbad. Om lagen blir alltför rigoröst utformad, kan effekten bli ekonomiska kompensationsåtgärder eller motvilja att fixera en leveransdag, som vid avtalsslutandet förefaller realistisk. Man garderar sig med andra ord med en säkerhetsmarginal.

Marknadsdomstolen tar också upp det förhållandet att enligt förslaget säljaren — utom i undantagsfall — skall stå hela ansvaret för force ma­jeure. Man torde enUgt domstolens uppfattning kunna utgå ifrån att de olägenheter som därigenom kan drabba säljaren i flertalet fall blir mindre än de olägenheter som uppstår för en konsument som tvingas vidbli ett köp, trots att varan på gmnd av force majeure inte kan av­lämnas i rätt tid, och som således saknar möjlighet att frigöra sig ifrån köpet och skaffa sig motsvarande prestation från annat håll. Domsto­lens uppfattning är därför att det är rimligt att i förevarande hänseende såsom skett lägga hela ansvaret på säljaren.

Utredningens förslag om införande av krav på   1 e v e r a n s u p p-

 

Prop. 1973:138                                                        95

maning vid dröjsmål kritiseras bl. a. av företrädarna för kon­sumentintressen. KO anser att detta krav innebär en nyhet som knap­past kan sägas gagna konsumentskyddets sak. För att uppfylla kravet torde köparen praktiskt sett vara tvungen att tillskriva säljaren i rekom­menderat brev. Det skall därvid göras klart att fråga är om leveransupp­maning. Det kan visserligen inte uteslutas att åtskilliga köpare utan svå­righet klarar av detta krav på eget initiativ. KO framhåller dock att grupper av köpare, för vilka en lagstiftning av nu förevarande typ är mest angelägen, inte så lätt kan antas iaktta den föreskrivna proceduren. Härtill kommer att det nya ovillkorliga kravet på leveransuppmaning före hävning får antas sakna förankring hos allmänheten. Man kan inte räkna med att aUa de konsumenter, som konsumentköplagen avser att skydda, känner till vad lagen innehåller. Denna bör därför endast kräva så mycket av köparen som man kan begära att denne utan kännedom om lagen ändå iakttar. Utredningen anger som motivering för förslaget i denna del bl. a. att leveranstiden ofta är diffust angiven och att detta kan botas genom att en utgångspunkt nu införs (uppmaningen att leve­rera). KO vill beträffande leveranstidens angivande peka på att avtals­vUlkorslagen och marknadsföringslagen ger möjlighet att verka för att leveranstiden blir angiven på klarast möjliga sätt i standardkontrakt. I åtskilliga fall har redan sådana förbättringar uppnåtts. Statens konsu­mentråd ställer sig också kritiskt till regeln om leveransuppmaning, då det synes som om man genom bestämmelsens konstraktion utgår från att säljaren alltid skall kunna få leveransfrist, trots att han dessförinnan avtalat om viss leveranstid. Rådet anser att en köpare skall kunna lita på att en avtalad leveranstid håUs. Säljaren skall inte i hopp om att en köpare är beredd att godta en försenad leverans kunna utiova en leve­ranstid som han redan från början vet att han inte kan hålla. I sådana avtal ingår ett mått av vilseledande, som har till syfte att påverka kon­sumenten i köpsituationen. Rådet anser därför att köparen bör ha rätt att häva köpet, om säljaren inte kan iaktta leveranstiden, oavsett om dröjsmålet är väsentligt för köparen eller inte. Konsumentköplagens stadgande om dröjsmål föreslås därför innehålla en absolut rätt för köparen att häva köpet vid försenad leverans. Undantag härifrån bör endast kunna göras beträffande varor som särskilt tillverkats för köpa­ren eller som säljaren eljest måste sakna möjlighet att avyttra till annan än köparen, om det inte är uppenbart att genom dröjsmålet köparens ändamål med avtalet skulle väsentligen förfelas.

TCO ifrågasätter om det inte vore mer följdriktigt — bl. a. med hän­syn till att det normalt är säljaren som först vet om leverans kan ske i rätt tid — att låta det ankomma på säljaren att underrätta köparen om förseningen och av köparen begära uppskov med leveransen. EnUgt TCO:s mening är det otillfredsställande att säljaren enligt förslagets regler om hävningsrätt alltid får möjlighet tUl ett visst anstånd innan

 

Prop.1973:138                                                         96

han blir leveransskyldig. Liknande synpunkter anförs av Husmodersför­bundet Hem och Samhälle.

Den av utredningen föreslagna regleringen av säljarens ansvar för fel när något avhjälpningsåtagande inte föreligger (5 §) kritiseras som förat nämnts (5.1) av KO. Till närmare utveckling av sin syn på lämpligheten av att konsumentköplagen innehåller regler i denna del anför KO, att friskrivning från ansvar för fel enligt KO:s erfarenhet i flertalet fall sker i samband med att garanti lämnas beträffande varor. I fråga om sådana friskrivningar skall enligt förslaget 4 § träda i tillämpning till köparens skydd. De fall då friskrivning sker annat än i samband med garanti torde vara relativt fåtaliga. Praktiska exempel kan vara villkor vid olika slags utförsäljningar av innebörd att köpt vara inte byts, att säljaren inte svarar för viss del av produkten e. d. Inskränkningar i sälj ärans varet av detta slag kan i åtskilliga fall vara oacceptabla. Med hjälp av avtalsvill­korslagen i kombination med allmänna köplagens felregler kan dock en tillfredsställande lösning uppnås. Något påtagligt behov av skyddsregler på detta område anser KO inte föreligga. Om en minimiregel av föresla­get innehåll införs i konsumentköplagen, finns dessutom betydande risk för att näringslivet i standardiserade köpekontrakt m. m. intar hänvis­ning till konsumentköplagen. Resultatet härav är att minimilagstift-ningen blir normerande för formulärrätten med den försämring av rätts­läget för köparsidan som detta medför.

De av utredningen föreslagna inskränkningarna i hävningsrätten vid dröjsmål och fel med tanke på förbehåll som avser spe­cialtillverkade varor o. d. lämnas i allmänhet utan erinran i remissyttrandena.

KO ställer sig dock tveksam till de föreslagna undantagsfallen. KO nämner i detta sammanhang andra mera frekventa exempel på särskilt tillverkade varor än utredningen angett, t. ex. persienner och heltäck­ningsmattor. KO konstaterar att undantaget kommer att vara tillämpligt eller åtminstone komma i fråga i avsevärd utsträckning. Det kan fömt-ses att försäljare av dessa specialbeställda varor kommer att regelmäs­sigt utnyttja möjligheten att genom förbehåll skriva bort köparens häv­ningsrätt. Sådana förbehåll skulle såvitt nu kan bedömas knappast kunna motverkas med stöd av avtalsviUkorslagen. En prövning av förbe­hållets giltighet skulle normalt inte kunna göras förrän efter det förse­ningen inträffat, då det skulle gälla att pröva om köparens ändamål med avtalet varit väsentligt förfelat. Från KO:s utgångspunkter måste det an­ses olämpligt med en sådan utveckling mot flera förbehåll av denna typ vars gUtighet det ankommer på köparen att vederlägga. Redan av dessa skäl ställer sig KO starkt tveksam till de uppställda undantagen. Härat-över innebär dock undantagen i sig en påtaglig försämring av köparens ställning.

Näringslivet framhåller däremot att den föreslagna inskränkningen i

 

Prop. 1973:138                                                        97

hävningsrätten är nödvändig för att man skall kunna tillstyrka den före­slagna regleringen av dröjsmål.

Utredningens ståndpunkt att inte i konsumentköplagen föreslå regler i vissa ämnen som är reglerade i den allmänna k ö p 1 a g e n kritiseras av flera remissinstanser.

Statens konsumentråd, TCO och Husmodersförbundet Hem och Sam­hälle tar upp frågan om köparens undersökning av varan före köpet. Konsumentrådet anför bl. a. att köparen på grund av bristande tid, kun­skaper, utbUdning och erfarenhet är i ett underläge gentemot säljaren, då det gäller förmågan att bedöma felaktigheter hos varan eller vara­provet, demonstrationsexemplaret eller liknande. Han har i de flesta fall inte heller den varakännedom som erfordras. Köparen kan på grand härav undgå att upptäcka t. o. m. relativt grava fel och förlora möjlig­heten att bl. a. häva köpet. Enligt rådets mening finns inga skäl för att köpare av konsumtionsvaror skaU kunna lastas för att han vid under­sökning att vara eller varaprov inte kunnat upptäcka fel. Även om det skulle vara mindre sannolikt att 47 § köplagen skulle komma att tiU-lämpas på konsumentköp vid avgörande inför domstol, kan köplagens regler om undersökningsplikt dock intas i ett avtal och sålunda avse­värt försämra köparens situation. Konsumentköplagens främsta upp­gift är att den förebygger tillkomsten av otUlbörliga och för köparen eljest ogynnsamma avtal. Köplagens bestämmelser om köparens under­sökningsplikt bör därför inte vara tillämpliga på konsumentköp. En re­gel som undanröjer den negativa effekten av köplagens regel för köpa­ren bör införas i konsumentköplagen. Köplagsutredningen bör utreda detta närmare. TCO menar att det med fog kan ifrågasättas om under­sökningsplikten inte borde utbytas mot en för säljaren motsvarande upplysningsplikt. Husmodersförbundet påpekar bl. a. att det i många fall är omöjligt på gmnd av modern förpacknings- och försäljningstek­nik att undersöka varan.

Hovrätten för Västra Sverige och statens konsumentråd påpekar att i konsumentköplagen inte heller finns regler om verkan av att köpet hävs. Konsumentrådet framhåUer att det i kontrakt kan förekomma bestäm­ melser, som reglerar återgångsprestationer på ett sätt som onödigt hårt binder köparen vid köpet. Rådet anser därför att man bör införa regler även beträffande verkan av köps hävning. Elärvid skulle man även kunna kodifiera den praxis som utbildats vid värdering av den nytta kö­paren haft av varan före hävningen. Vid denna värdering bör under alla förhållanden hänsyn tas till extra besvär och särskilda kostnader, som åsamkats köparen och har ett direkt samband med dröjsmålet eller felet. Detta bör normalt sett leda till att avdrag inte görs på den köpeskil­ling som erlagts tUl säljaren. Rådet tar också upp frågan om höga annulleringskostnader. Rådet anser det vara av stor vikt att konsument-

7    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 138

 

Prop. 1973:138                                                        98

intresset härvid noga beaktas av köplagsutredningen i det fortsatta ar­betet, så att höga och omotiverade annulleringskostnader omöjliggörs. Statens konsumentråd framhåller vidare som en brist att konsument­köplagen inte innehåller regler om antedperat dröjsmål och successiv leverans. Säljaren kan alltså friskriva sig från ansvar i sådana fall. Vid de flesta konsumentköp kan varan anskaffas från annat håll om köparen innan tiden for varans avlämnande är inne får underrättelse om att leve­rans inte kan ske i tid eller inte aUs. Det är enligt rådets mening därför av vikt att åstadkomma regler som ger köparen rätt att omedelbart häva köpet även vid antedperat dröjsmål. Beträffande successiv leverans borde regler finnas i denna lag för de fall, då varje leverans är knuten till en tidsplan, exempelvis leverans av brev i en brevkurs som skall av­slutas vid bestämd tidpunkt, eller en bok i ett bokverk av flera delar, som skall analyseras eller studeras inom viss tid. I vissa fall kan de olika posterna stå i ett sådant sammanhang till varandra att det skulle vara till nackdel för köparen att stå fast vid köpet om någon post uteblir. Som konsumentköplagen är utformad är det möjligt att häva köpet beträf­fande den fördröjda posten men inte att häva köpet i dess helhet. Rådet föreslår att regler införs i konsumentköplagen om att köparen skall ha rätt dels att häva köpet vid antedperat dröjsmål, dels att häva köpet be­träffande samtliga poster vid fördröjning av en post i en successiv leve­rans.

5.2.7 Tredje mans ansvar mot köparen

Utredningens förslag att konsumentköplagen skaU reglera även tred­je mans ansvar mot köparen har i allmänhet tillstyrkts eUer lämnats utan erinran av remissinstanserna. Någon invändning riktas inte heUer mot att regleringen inskränks att gälla de två fall som behandlas i för­slaget (verkan av oriktiga uppgifter och underlåtenhet att fullgöra ut­fästelse att avhjälpa fel).

Det senare fallet berörs bara av ett fåtal instanser. KO framhåller att det är ett angeläget intresse för konsumenten att ha kvar en skade­ståndsrätt gentemot tillverkare m. fl. som gjort ett garantiåtagande be­träffande varan. Skadeståndssanktionen har en viktig funktion som påtryckningsmedel för att åtagandet skall fullgöras. Som utredningen anmärker förekommer i garantierna klausuler som syftar till friskriv­ning från detta skadeståndsansvar. Enligt förslaget krävs .— i överens­stämmelse med vad som föreslås beträffande säljarens skadeståndsan­svar — att grov vårdslöshet visats av den som gjort åtagandet att repa­rera vara för att skadeståndsskyldighet skall föreligga. KO anser också här att en rimlig lösning bör vara att tredje man är skadeståndsskyldig redan om han vid fullgörandet av åtagandet visat vårdslöshet. Också hovrätten för Västra Sverige anser frågan om en utvidgning av tredje

 

Prop. 1973:138                                                        99

mans skadeståndsansvar böra övervägas ytterligare. Bestämmelserna som reglerar köparens förhållande tUl varans tillverkare m. fl. är enligt KF:s mening ett välkommet försök att lösa det osäkra rättsläge som f. n. gäller i de fall då fabrikant gjort ett åtagande beträffande vara som säljs av detaljhandlare till konsument. Inte minst de bestämmelser som ger konsument rätt att underrätta endera av avtalsparterna är ett be­fogat komplement till avtalsvillkorslagens möjligheter att förbjuda fa­brikant eller säljare att friskriva sig från sina skyldigheter genom att ålägga konsument plikt att framställa en underrättelse om fel eller an­språk i viss ordning.

Att lagen bör reglera konsumentens befogenheter mot varans till­verkare m. fl. i fråga om oriktig uppgift om varan i reklam bedömer KO som väsentligt. Enligt KO:s mening bör utgångspunkten vara att man av tillverkaren skall kräva att han inte lämnar oriktiga uppgifter om sina produkter och att han undersöker hur det förhåller sig med riktigheten av en viss ifrågasatt uppgift. Med detta synsätt närmar man sig också det stränga ansvaret för näringsidkares uppgifter i reklam en­ligt 1 § marknadsföringslagen. Utredningen anger som förutsättning för tillverkarens ansvar att den oriktiga uppgiften lämnats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. KO anser det inte rimligt att ansvaret för tillver­karen skall vara så begränsat som utredningen föreslår. KO vill betona att det är tUlverkaren som i regel bäst känner varan och har möjlig­het att kontrollera utformningen av förpackningstext, bruksanvisning­ar, annonsering om viss produkt m. m. samt att det därför är sakligt motiverat att ålägga honom ett tämligen vidsträckt ansvar för uppgif­terna. De skäl utredningen anför mot ett mera skärpt ansvar kan enligt KO:s mening inte godtas från konsumentsynpunkt. KO förordar därför att tillverkaren åläggs skadeståndsansvar redan då han av vårdslöshet lämnat sådan oriktig uppgift som avses i 14 § lagförslaget. Under erin­ran om att köparen enligt förslaget i vissa fall inte kan utkräva ansvar av säljaren för missvisande uppgift som lämnats av tredje man fram­håller TCO att köparen kommer att sakna erforderligt skydd när ut­lämnandet av den felaktiga uppgiften är resultatet av sådan vårdslös­het på tillverkarens sida som inte är att betrakta som grov. TCO menar att detta är en brist som måste rättas till.

Näringslivet anser att tiUverkare eller "annan" bör ansvara för upp­såtligen eUer av grov vårdslöshet lämnad oriktig uppgift i de fall, då säljaren enligt förslaget svarar för oriktig uppgift. Näringslivet hänvi­sar därför i tiUämpliga delar tiU vad som anförts från dess sida be­träffande regleringen av säljarens ansvar. Konsekvenserna av regle­ringen torde vara lUia svåröverskådliga i båda fallen. Det hade med hänsyn härtill varit önskvärt att utredningen grandligare hade kart­lagt vilka olika slags uppgifter, som tredje man kan komma att svara för, och även närmare analyserat de faktiska konsekvenserna av den

 

Prop. 1973:138                                                       100

föreslagna regleringen. Näringslivet erinrar vidare om att tredje man inte ges någon rättelsemöjlighet motsvarande den som tillerkänns säl­jaren i förslaget. Detta är synnerligen otillfredsställande. Ett oeftergiv­ligt krav är, att en tUlverkare kan befrias från sitt ansvar för en felak­tig uppgift i ett reklambudskap genom att tillrättalägga denna i ett se­nare reklammeddelande.

5.2.8 Reklamation m. m.

Den av utredningen föreslagna regleringen av köparens reklama­tionsskyldighet godtas i allmänhet av remissinstanserna. Vissa anmärk­ningar riktas dock mot förslaget.

Det krav på reklamation som gäller enligt 52 § köplagen måste en­ligt KO:s mening anses vara aUtför strängt när det gäller konsument­köp. Det kan knappast antas att konsumenter i allmänhet har rekla­mationskravet klart för sig. Betydande risk föreligger för rättsförlust tUl följd av att reklamationsfristen försitts. Talrika exempel härpå kan hämtas från det praktiska rättslivet. Det är enligt KO:s mening helt otillfredsställande att en kanske fullt befogad talan inte under några förhållanden skall kunna bli föremål för saklig prövning endast därför att reklamation inte skett inom viss tid. KO anser mot bakgrund härav att det finns goda skäl för en uppmjukning av reklamationskravet så­vitt gäUer konsumentköp. Man bör dock enligt KO:s mening kunna gå ett steg längre än vad utredningen föreslagit. Detta synes kunna ske genom att domstol ges frihet att, om särskilda skäl i det enskilda fallet talar för det, ta upp ett anspråk till prövning i sak trots att en rekla­mationsfrist försuttits.

Näringslivet framhåUer att det från såväl näringsidkarens som kon­sumentens synpunkt är angeläget att reklamationsförfarandet erhåller en sådan utformning att det blir så biUigt, tydligt och snabbt som möj­ligt. Kravet på snabbhet och tydlighet är ägnat att begränsa omfatt­ningen av följdskador. Köparen har också intresse av att garantire­parationer kan utföras så snabbt som möjligt efter det att ett fel upp­täckts, vilket naturligtvis även underlättar garantigivarens möjligheter att infria sina garantiåtaganden. Även önskemålet att undvika onödig värdeförstöring av köpeobjektet — en konsekvens som för övrigt även kan drabba köparen — talar för snabba reklamationer.

Handelskamrarnas nämnd, näringslivet och M anser att säljaren ef­ter s. k. neutral reklamation bör ha rätt att avkräva köparen besked om denne tänker häva köpet eller inte. En dylik rätt bör klart framgå av lagen. Näringslivet föreslår att interpellationsrätten utformas enligt samma principer som 26 § köplagen. M anser dock att underlåtenhet att meddela säljaren yrkandena inte bör medföra förlust av rätt att göra gäUande befogenheter enligt lagen.

 

Prop. 1973:138                                                                     101

Statens konsumentråd framhåller att köparen genom avtal om be­gränsad reklamationstid kan väsentligen fråntas de förmåner, som el­jest gäller enligt allmänna köplagen. Kravet på begränsad reklama­tionstid kan från säljarens sida anses motiverat med hänsyn till kravet på trygghet i omsättningen, men från köparens synpunkt är det av vikt att varor med lång varaktighet och där fel uppträder efter relativt långt begagnande skall kunna reklameras. Enligt rådets mening får därför de föreslagna reklamationsreglerna inte tolkas så, att köparen inte åtminstone skall ha den tidsfrist om ett år, som anges i 54 § köp­lagen. Denna bör i stället kunna överskridas med hänsyn tUl varans och felets beskaffenhet. Också SACO förutsätter alt tidsfristen i köp­lagen skall gälla vid konsumentköp. Enligt SACO finns det anledning att överväga en bättre samordning meUan den föreslagna reklamations-regeln och köplagens preskriptionsregel, exempelvis så att den senare obligatoriskt skall gäUa vid konsumentköp.

Svensk industriförening anser det riktigt att en yttersta gräns på ett år sätts för reklamation. Köparens undersökningsskyldighet med avse­ende på den levererade varan måste också anges i lagen. Om inte des­sa krav upprätthålls uppkommer lätt missbruk och säljaren blir nöd­sakad att gardera sig häremot genom höjda priser, som då även drab­bar de konsumenter som inte missbrakar det givna förtroendet. Be­träffande undersökningsskyldighetens omfattning bör det i detta saui-manhang vara tUlräckligt om ett krav på okulär besiktning och funk­tionsprov upprätthålls.

5.2.9 Köparens förhållande till kreditgivare

De föreslagna bestämmelserna om kreditköp har i allmänhet till­styrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. En del instanser befarar dock att förslaget kan medföra ogynnsamma konsekvenser för detaljhandelns refinansieringsmöjligheter. En instans anser att de före­slagna bestämmelsernas räckvidd bör begränsas. Från några håll utta­las önskemål om att lagen skall reglera också frågan om köparens ställ­ning i förhållande till s. k. externa kreditkortsföretag.

Förslagets effekt på kreditinstitutens medverkan vid finansiering av kreditköp diskuteras i flera yttranden. Statens konsunientråd ser med tillfredsställelse att bestämmelser om kreditköp införs i konsumentköp­lagen. Mot bestämmelsema kan dock komma att invändas att finan­siering genom särskilda kreditinstitut i framtiden kommer att avsevärt försvåras. Enligt rådets mening kan bestämmelserna få den effekten att kreditinstituten mer noggrant än f. n. prövar säljarens vederhäftig­het och skötsel av företaget. De säljare som inte kan anförtros kredit­institutens service kommer därvid att få avstå härifrån. Dessa säljare torde tillhöra den kategori, som förorsakar extra kostnader, besvär och reklamationer för konsumenterna. En sådan utveckling torde snarare

 

Prop. 1973:138                                                       102

vara tUl fördel än nackdel för konsumenten och verka självsanerande inom affärslivet. Svenska bankföreningen framhåller att bankernas med­verkan vid finansiering av kreditköp f. n. i allmänhet går till så att säl­jaren till bank överlåter eller pantsätter av köparen utfärdade växlar eller andra löpande skuldförbindelser antingen separat eller tillsam­mans med säljarens rätt enligt köpekontraktet. Vid pantsättning av kontraktsfordringar utan samband med löpande skuldförbindelser före­kommer stundom i köpekontrakten klausuler — s. k. cut-off-klausuler — enligt vilka köparen frånsäger sig rätten att göra gällande invänd­ningar på grand av köpet gentemot annan än säljaren. Dylika invänd­ningar skall således i dessa fall inte kunna göras exempelvis mot bank, som övertagit köpeskillingsfordringen som säkerhet. Om de av utred­ningen föreslagna bestämmelserna blir lag, kommer systemet med kon­sumentväxlar och motsvarande förbindelser att försvinna och cut-off-klausuler i kreditköpskontrakten att i vart fall bli ogUtiga. Detta innebär för bankernas del att man vid finansiering av kreditköp i fortsättningen står risken inte bara som nu, att köparen inte kan be­tala, utan också att köparen inte är skyldig att betala till banken om säljaren inte rätt fullgjort sina förpliktelser enligt köpekontraktet. För bankerna innebär detta en ökning av förlustrisken vid kreditgivning av detta slag. SkaU bankerna gardera sig mot dessa ökade risker kan det­ta ske bl. a. genom att begränsa kreditens storlek i förhåUande till pantens nominella belopp. Svenska sparbanksföreningen pekar på att förbudet mot löpande reverser vid konsumentköp åtminstone över­gångsvis kan medföra viss olägenhet för bedömningen av värdet av de säkerheter som köpekontrakten framdeles kan utgöra vid belåning i bank. F. n. utgör inom de mindre företagen köpekontrakten i förening med revers en betydande del av de säkerheter som presteras för er­hållande av företagskredit. De affärsmän som i ett förändrat läge inte kan prestera annan säkerhet kommer under sådana förhållanden att nödgas inskränka sin kredithandel. Detta torde främst gälla de mindre företagen som utom försäljning ofta tillhandahåUer service för sitt vam-sortiment. På sikt torde detta medföra att sådana företag försvinner el­ler går samman till större enheter. Ofta försvinner vid sådana samman­slagningar också företagens servicefunktion, vilket kan bli till men för konsumenten. Finansieringsföretagens förening ger uttryck åt en pessi­mistisk syn på konsekvenserna av reglerna i 15 och 16 §§ lagförslaget. Föreningen framhåller bl. a. att finansieringsföretagen i förhållande tUl säljaren och köparen i regel förbehåUer sig rätt att på säljaren regress­vis återföra kontraktet vid t. ex. invändning av köparen. Möjlighet till återföring föreligger dock praktiskt sett inte då säljaren har betalnings-svårigheter eller är i konkurs. Traditionellt har finansieringsföretagen i dessa fall skyddats genom att i avbetalningskontraktet tagits in bl. a. en cut-off-klausul. Finansieringsföretagen kommer härigenom att få svara

 

Prop. 1973:138                                                       103

mot köparen endast i de fall då finansiären inte har möjligheter att åter­föra avbetalningskontraktet samtidigt som konsumenten har invänd­ningar i anledning av köpet. Därutöver begränsas finansieringsföretagens ekonomiska ansvar tiU vad som återstår obetalt och tidsmässigt tUl av­betalningstiden. Det kan visserligen synas som om de föreslagna bestäm­melserna om kreditköp inte skuUe innebära några större olägenheter för finansieringsföretagen. Om en säljare går i konkurs kan dock kon­sekvenserna bli betydande. Erfarenhetsmässigt ökar antalet anmärkningar och invändningar från konsumenten i de fall säljaren har betalnings­svårigheter eller har gått i konkurs. Finansieringsföretagen måste i sin kreditgivning täcka sig för risken i större utsträckning än nu, vilket kommer att innebära en generell kreditkostnadsökning. Finansierings­företagens återföringar av diskonterade kontrakt kommer, om den föreslagna regeln i 15 § införs, att öka i betydande omfattning, efter­som finansieringsföretaget från konsumenten kommer att få möta in­vändningar hänförande sig till produkter, om vilka finansiären inte har några detaljkunskaper eller kan bedöma om köparens invändningar är berättigade. Den ökade återföringen av kontrakt medför administrativa olägenheter och därmed högre kostnader. Problemen blir särskilt påtag­liga vid "okynnesinvändningar" från köparen. Regleringen i 16 § kom­mer enligt föreningen att få konsekvenser av motsvarande slag. Svensk industriförening menar att regleringen av köparens ställning vid låneköp o. d. säkerligen kommer att medföra begränsningar i konsumentens möjligheter till krediter, eftersom knappast någon kreditinrättning på "konsumentköplagens" villkor kan vara beredd att lämna krediter för "konsumentköp". Detta är enligt föreningens mening inte tillfredsstäl­lande.

Kreditköpkommittén delar utredningens bedömning att finansiär som övertar säljarens fordran på köpeskillingen alltid skall kunna åläggas visst ansvar för säljarens kontraktsbrott men ifrågasätter om inte an­svaret bör sträcka sig längre än enligt förslaget. Kommittén anser föl­jande alternativ tänkbara. 1) Den till säljaren med avseende på köpet anknutne finansiären har samma ansvar som säljaren beträffande in­vändningar på grund av köpet. 2) Finansiären inträder som ansvarig i säljarens ställe när denne inte kan nås eller är oförmögen att ansva­ra för sitt kontraktsbrott. 3) Finansiären ansvarar såsom säljaren men hans ansvar begränsas till kreditbeloppet. 4) Finansiären ansvarar en­dast med den del av kreditbeloppet som fortfarande är obetald. Det sista alternativet motsvarar utredningens förslag och innebär att kö­paren kan avbryta en pågående delbetalning. Kommittén anser sig inte vUja diskutera de motiv som ligger bakom förslaget men anser det stå klart att den föreslagna lösningen inte är tUlfredsstäUande ur den en­skilde konsumentens synvinkel. Kommittén ifrågasätter därför om man inte bör närmare överväga att höja minimiskyddet till den nivå som

 

Prop. 1973:138                                                       104

avses med alternativ 3. Också statens konsumentråd vUl utvidga köpa­rens skydd. Rådet framhåller att köparen inte med stöd av de före­slagna bestämmelserna kan av kreditgivaren återkräva till denne er-lagd betalning, utan att han i så fall måste vända sig till säljaren. När säljaren inte har fullgjort sin prestation, bör köparen enligt rådets me­ning kunna bli helt fri från betalningsansvar även beträffande den del av köpeskUlingen, som han erlagt till kreditgivaren. Husmodersförbun­det Hem och Samhälle anser det vara av vikt att köparen inte kommer i en sämre situation om vid kreditköp säljaren överlåter sin fordran till ett kreditinstitut.

Enligt Sveriges advokatsamfund går regleringen av köparens ställning vid låneköp o. d. mycket för långt. Vad saken gäller är att köparen er-lägger köpeskUlingen kontant med pengar, som han lånar. Köpet är alltså ett kontantköp. De invändningar som köparen vUl göra kan fram­ställas mot säljaren men enligt gällande rätt inte mot den av vilken kö­paren lånat köpeskUlingen. Privatekonomiskt och rättsligt blir situatio­nen inte annorlunda om köparen lånar i bank, som anvisats av säljaren, eller får ett s. k. privatlån i sin egen bank. Samfundet ifrågasätter om en köpare, som lånar pengar till att betala varan, i allmänhet föreställer sig att han kan reklamera varan hos resp. göra invändningar mot kreditgi­varen. Det synes vidare omotiverat att låta köparens rättsställning vara beroende av finansieringsformen. Det är också väsentligt för en kreditgi­vare att veta att han har en klar och bestämd fordran. Möjligheten att låna till köpeskillingen är i flertalet fall en förmån för köparen, och det kan ifrågasättas om man genom lagstiftning bör bidra till att dessa låne­möjligheter sannolikt begränsas. Från konsumentsynpunkt är detta i vart fall inte önskvärt. Samfundet tillägger att i vart fall kreditinstituten endast torde medverka till låneköp beträffande välrenommerade och ekonomiskt stabila företag, varför behovet av konsumentskydd i ett stort antal fall torde vara ganska begränsat. Ett annat argument är att det saknas anledning att gynna en köpare som lånat medel till köpeskil­lingen framför den som köper kontant. Båda köparna har samma rättig­heter mot säljaren, men kontantköparen har ingen möjlighet att t. ex. vägra infria länet till köpeskillingen, då han redan har betalat den. Sam­fundet avstyrker därför den föreslagna regeln i 16 §.

En del remissinstanser diskuterar hur långt konsumentköplagen bör reglera köparens ställning vid kontokredit. Kreditköpkommittén kan inte utan vidare ansluta sig till utredningens förslag i vad det innebär en skillnad mellan interna och externa kreditkortsföretag. Kommittén anför att kontokortsföretag genom det avtal som reglerar förhållandet mellan parterna har en anknytning till det eller de säljföretag där köp med re­spektive kortföretags kontobevis sker. Detta gäller vare sig kortföretaget med hänsyn tiU ägareförhållanden är fristående gentemot säljföretaget eller inte. Genom denna anknytning skiljer sig den kredit som lämnas av

 

Prop. 1973:138                                                       105

kortföretagen från exempelvis den kredit som bankerna lämnar personer med bank- eller checklönekonto. Anknytningen mellan kortföretag och säljföretag kan till följd av namnlikheter, ägareförhållanden, antalet an­slutna säljföretag och andra faktorer framstå som starkare eller svagare. Det förefaller dock kommittén mindre lämpligt att lägga sådana for­mella faktorer till grund för en skillnad i ansvarshänseende mellan fi­nansiärer på en anpassningsbar kreditmarknad. Inte heller i fråga om krediternas ändamål eller sättet för kontoskuldernas reglering torde del föreligga några olikheter som lämpligen kan läggas till grund för en skillnad meUan "interna" och "extema" kontokort. Detsamma gäUer be­träffande säljarens medverkan till kreditförhållandets uppkomst vid det aktuella köpetillfället eller vid kontots öppnande liksom vissa omstän­ digheter som kan bero av gällande avtal mellan kortföretaget och säljfö­retaget, t. ex. begränsningar i det förra företagets regressrätt mot det se­nare. För kommittén framstår det därför som otillräckligt motiverat att göra skillnad mellan de av utredningen åsyftade kortföretagen. I vart fall saknar de i lagtexten angivna rekvisiten "genom säljarens förmed­ling" och "nära ekonomisk förbindelse" den stringens som fordras på en flexibel kreditmarknad. Inte heller motiven är tillräckligt klarläggande på denna punkt annat än då det gäller vissa namngivna kortföretag, av vilka det ena åläggs ansvar och det andra inte. Härtill kommer en i detta sammanhang betydelsefull fråga som närmast rör rekvisitét "lån". Vissa kontokort avser nämligen endast att fylla en betalningsfunktion. "Kredittiden" är inte längre än vad som fordras för att systemet skall fungera, i allmänhet någon månad. Det kan vara en besvärlig defini­tionsfråga huruvida användandet av ett sådant betalkort innebär kon­tantköp eller kreditköp. Andra kort, exempelvis de som ställs ut av Köp­kort AB, fungerar dels som betalkort och dels — med en viss kostnad för köparen — som kreditkort. Det kan vara svårt för alla parter att skilja dessa funktioner åt. Kommittén anser i princip att det såväl be­träffande "interna" som "extema" kreditkort föreligger en särskild an­knytning mellan säljare och finansiär beträffande kreditköp som företas med sådana kort, vilken anknytning skulle kunna motivera ett visst an­svar för finansiären. Det torde emellertid f. n., såvitt avser köparens in­vändningsrätt, inte förekomma påtagliga olägenheter för konsumen­terna. Med hänsyn härtill och till de oklarheter som har berörts ifråga­sätter kommittén om inte frågan om ansvar i förevarande hänseende för de båda typerna av kreditkortsföretag bör anstå .ör att tas upp till be­dömning tillsammans med andra frågor om kreditkort som ur konsu-mentskyddssynvinkel kan vara av större intresse. Även KO anser att man bör utsträcka ansvaret för varan också till "extema" kreditkortsfö­retag. Enligt KO;s mening är ett ytterligare skäl mot utredningens för­slag att det öppnar möjlighet att kringgå det konsumentskydd som lagen avser att skapa genom att "interna" kreditkortsystem ändras till "ex-

 

Prop. 1973:138                                                                      106

terna". Också Föreningen Sveriges tingsrättsdomare finner det vara an­geläget att konsumentens intresse skyddas mer än f. n. även när han an­vänt ett s. k. externt kreditkort. Föreningen utgår emellertid ifrån att be­hovet av lagstiftning härom undersöks av kreditköpkommittén.

En motsatt uppfattning företräds av Finansieringsföretagens förening som i huvudsak anlägger följande synpunkter på frågan. Den egentliga kreditkortsmarknaden uppdelas traditionellt i allmängiltiga kreditkort resp. företagsbundna kontosystem. Köpkort AB är exempel på den först­nämnda verksamheten. Allmängiltiga kreditkort anses från bankpoli-tisk synpunkt ha två huvuduppgifter. Den ena berör på längre sikt de framtida, tekniskt avancerade betalningssystem som diskuteras över hela världen. De nuvarande kreditkorten bedöms idag ha den rollen, att de vänjer allmänheten vid att man allt mindre kommer att utnyttja sedlar och att i stället olika alldagliga transaktioner utförs med hjälp av elekt­roniska impulser, genererade av bankkort. Den andra uppgiften för denna typ av kreditkort anses vara att utgöra ett rationeUt instrument för administration av ojämnt utnyttjade konsumentkrediter av mindre storleksordning. Kreditkortsverksamheten har i andra länder än Sverige oftast startats av banker, som också administrerar den som en del av bankrörelsen. Därigenom understryks den likhet som föreligger mellan vanUg bankkredit resp. vanlig bankbetalningsfunktion (check) och kre­ditkortssystemet. Det förhåller sig inte på det sättet att köpkortssystemet organiserats för att bidra tiU en lösning av detaljhandelns kreditproblem. Vad köpkort har åstadkommit är att flera personer kan erhålla kredit och att krediten bUvit generellt användbar. Stora samhällsekonomiska besparingar har möjliggjorts genom ett centraliserat system. Köpkort har inte tiUkommit för att hjälpa detaljhandelsföretag med finansie­ringen och är inte heller äganderättsmässigt eller på annat sätt knutet till detaljhandeln eller till något särskilt företag inom detaljhandeln. Den omständigheten att ansökningsblanketter för köpkort tillhandahålls i anslutna affärer innebär inte något avsteg från detta utan är bara ut­tryck för service. Sammanfattningsvis är köpkortssystemet en metod att ordna betalningsfunktionen och kreditfunktionen för den genomsnittlige konsumenten och ett system som arbetar i konkurrens med banksyste­met. Varje lagstiftning, som försvårar arbetet för detta generella system eUer fördyrar det, drabbar till sist på ett eller annat sätt konsumenterna. Det kan visserligen inte tas för givet, att en ändring av förslaget till kon­sumentköplag i den riktningen att även allmängiltiga kreditkort såsom köpkort skulle omfattas av 16 § omedelbart skulle leda till en fördyring av kreditkortstjänsterna för konsumenterna. Men det är däremot tydligt, att om en lagstiftning på sätt här antytts skulle komma att åsamka fi­nansieringsföretaget kostnader av icke obetydlig storlek, företaget på ett eller annat sätt måste vinna täckning för dessa kostnader.

Det av utredningen föreslagna förbudet mot löpande papper vid kon-

 

Prop. 1973:138                                                       107

sumentköp kommer enligt kreditköpkommitténs mening till stor del att få åsyftad verkan. Den säljare som medvetet undandrar sig ansvaret för ett kontraktsbrott, t. ex. genom att göra sig oåtkomlig, får emellertid an­tas vara mindre benägen än andra att rätta sig efter ett förbud av det här slaget eUer mera benägen att söka kringgå detsamma genom att framställa sig själv inte som näringsidkare utan som privatperson. Sta­tens pris- och kartellnämnd frågar sig om förbudet kan komma att in­gripa i säljarens affärsverksamhet och finansieringsförhållanden på så­dant sätt att vedertagen affärspraxis rubbas och eventuellt leder till ett försvårande — och fördyrande — av avbetalningshandeln som på sikt kan bli tUl skada för köparna. Med hänsyn till att bruket av växlar i bil­handeln under senare är varit i klart avtagande och att man på bransch­håll inte anser att en avveckling av denna kreditform skulle behöva medföra allvarligare konsekvenser för företagens finansiering och då bruket att kräva avbetalningsväxlar inom andra varuområden är mycket begränsat, förefaller någon invändning mot det föreslagna förbudet inte kunna grundas på påståendet att avbetalningshandeln skulle försvåras därigenom. Om spörsmålet betraktas från köparens synpunkt innebär gi­vetvis användandet av växlar och andra löpande skuldförbindelser en försämring av hans rättsställning jämfört med situationen vid vanlig av­betalning, som ger honom möjlighet att innehåUa delar av köpeskil­lingen, om han upptäcker fel i varan. SPK ställer sig för sin del positiv tiU ett ökat konsumentskydd genom att köparens rätt till invändningar under aUa förhållanden bevaras gentemot tredje man när denne övertar säljarens fordran med anledning av avbetalningskontraktet. Det är möj­ligt att man är tvungen att gå så långt som tiU ett förbud för säljaren att motta av köparen ingången växelförbindelse eller annan löpande skuld­förbindelse. Emellertid förefaller det nämnden som om även andra ut­vägar borde prövas. I första hand kommer det kanadensiska systemet i fråga, som innebär att växlar inte förbjuds men att vederbörande åläggs att märka dem med ordet "konsumentköp" eller liknande, medförande att rätten tiU invändningar inte begränsas genom betalningsformen. Hu­ruvida en sådan anordning skuUe gå att införa i svensk växeUagstiftning torde eventuellt böra närmare undersökas.

Sveriges advokatsamfund menar att förbudet är för vittgående. De ölägenheter som är mest framträdande i den nuvarande ordningen torde vara koncentrerade tUl avbetalningshandeln och tUl den situationen att avbetalningskontrakt och växel kommer att innehas av olika personer. Samfundet har inte någon invändning mot att åtgärder för undvikande av sådana situationer vidtas. Däremot ar skälen för att utsträcka förbu­det mot växel m. m. utöver avbetalningshandeln inte av samma tyngd. Förbudet kommer bl. a. att avse det faU att växel begärs långt efter det att krediten lämnats. Ett behov av att kunna diskontera växlar, som inte är kombinerade med avbetalningskontrakt, finns otvivelaktigt. Det kan

 

Prop. 1973:138                                                       108

heller inte bortses från att växel kan bidra till punktligare betalningar. Samfundet anser följaktligen att 17 § bör begränsas till att avse avbetal­ningsköp.

Svenska bankföreningen konstaterar med tillfredsställelse att utred­ningen inte knutit någon ogUtighetsverkan till det i och för sig motive­rade förbudet mot växlar m. m. Bank eller annan tredje man såsom in­nehavare av fordringshandlingar av detta slag skall sålunda alltjämt ha möjlighet att åberopa sådana handlingar. Med hänsyn till omsättningen är det ett absolut krav att innehavare av växlar och löpande skuldebrev inte skall behöva riskera invändningar från en gäldenär i vidare mån än som gäller enUgt växeUagen och lagen om skuldebrev. Föreningen fram­håller att bank givetvis inte kommer att som säkerhet godta fordringsbe­vis av nu ifrågavarande slag om banken har grandad anledning att miss­tänka att de tillkommit i samband med konsumentköp. Kreditköpkom-mittcn framhåller att möjUgheterna att införa ett tillfredsställande civil-rättsligt skydd beträffande växlar och andra negotiabla papper utan be­tydande olägenheter i andra avseenden torde vara rätt små. Kommittén påpekar emeUertid att man utomlands sökt komma till rätta med proble­met genom att föreskriva att innehavaren av ett negotiabelt papper inte skall anses vara i god tro om han tagit emot papperet med vetskap om att det tillkommit i strid med ett förbud av det slag som nu föreslås. En sådan regel har naturligtvis begränsad verkan då papperet kommit att passera genom flera händer. Statens konsumentråd menar att man borde försöka skapa regler som håller köparen skadeslös i sådana situationer då han kan tvingas betala och inte kan göra invändningar mot inne­havare i god tro. Frågan är av stor betydelse för konsumenterna och bör enligt rådets mening särskilt utredas.

SACO framhåller att det av motivtexten framgår att den goda tron endast behöver omfatta köparens invändningar, och sålunda exempelvis inte det förhållandet att fordringshandlingen härrör från ett konsument­köp. Det senare ter sig inte helt övertygande. Redan vetskapen hos för­värvaren av fordringshandUngen, att denna handling härrör från ett konsumentköp, borde möjligen för förvärvaren medföra ansvar med av­seende på köparens invändningar rörande fel i varan. Man fäster sig här vid två omständigheter, dels att förvärvaren måste inse att redan sälja­rens förvärv av handlingen utgjorde en brottslig gärning, dels att förvär­varen har anledning räkna med att anmärkningar rörande fel i godset kan komma att framställas av säljaren. Vad som i motivuttalandena an­förs om att en utsträckning av godtroskravet till att omfatta även det förhåUandet att fordringshandlingen härrör från ett konsumentköp skulle kompUcera tUlämpningen av 17 § växellagen verkar inte överty­gande. Det finns enligt SACO:s mening anledning att överväga införan­det av ett strängare ansvar för förvärvande av fordringshandlingar i hit­hörande fall, än det som följer av 17 § växellagen. En sådan ordning bör

 

Frop. 1973:138                                                       109

inte hindras av att den möjligen också kräver en viss översyn av de för växel gällande bestämmelserna.

Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter om inte förbudet mot att ta emot växel bör utvidgas till att omfatta även sådan kreditgivare som avses i 16 §.

5.3 Följdändringar i köplagen m. m.

Vad utredningen anför i denna del diskuteras inte närmare av remiss­instanserna.

5.4      Information om konsumentköplagen

Behovet av en lätt tillgänglig information om den föreslagna lagstift­ningen understryks av KO, statens konsumentråd, statens institut för konsumentfrågor, kommerskollegium och SPK. KO betonar behovet av en massiv informationsinsats. Konsumentinstitutet anser att upplys­ningsverksamheten skulle underlättas om konsumentköplagen innehöll någon form av hänvisning till tillämpbara paragrafer i den allmänna köplagen. Konsumenträdet framhåller att det är av vikt, att kurser an­ordnas för utbildning av personal vid konsumentorgan för att dessa skall kunna ge konsumenterna service i reklamations- och andra konsument­ärenden, där innehållet i lagen skall tiUämpas eller tjäna som riktlinjer för förlikning eller liknande uppgörelser mellan konsumenter och nä­ringsidkare. Konsumentrådet och kommcrskollegium föreslår att frågan om information och kurser överlämnas tUl konsumentverket.

Fiiiansieringsföretagens förening föreslår — om lagen trots de av för­eningen anförda invändningarna genomförs — att lagbestämmelserna blir offentliggjorda minst fyra månader innan lagen träder i kraft. Be­rörda branschorganisationer och företag får då möjlighet att sprida in-form.ation till anställda och kunder och utarbeta nya formulär,

5.5      Lagens ikraftträdande

I särskild skrivelse hemställer Sveriges grossistförbund, Sveriges hant­ verks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köp­mannaförbund. Motorbranschens riksförbund, Sveriges Bilindustri- och bUgrossistförening, Finansieringsföretagens förening och Svenska spar­banksföreningen att en eventuell lagstiftning på konsumentköpets om­råde inte skall träda i kraft förrän den 1 januari 1974. Organisationerna framhåller att, om en så genomgripande lagstiftning som konsumentköp­lagen genomförs, nuvarande standardvillkor måste ses över och vid be­hov anpassas till de krav lagen ställer. Detta gäller formulär till kon­trakt, leveransbestämmelser, ordersedlar,  slutsedlar, orderbekräftelser.

 

Prop. 1973:138                                                                  110

garantibevis, folders etc. Vidare blir en omfattande information om den nya lagstiftningen och de närmare krav den ställer på näringslivet erfor­derlig. I den mån för flera varugrupper gemensamma standardvillkor kan utarbetas, vilket för såväl konsumenterna som näringslivet synes önskvärt, förutsätts vidare ett närmare samarbete mellan näringslivets centrala organisationer, som därefter har att gemensamt besluta om re­kommendationer i frågan. Infomiationsverksamheten och kanske främst utformningen av nya standardviUkor kräver tid, även om visst förbere­delsearbete kan göras. Skälig tid erfordras också för att informera kon­sumenterna om lagstiftningen. I sammanhanget måste dessutom beaktas den tid som åtgår för tryckning och distribution. Erfarenheterna från det relativt begränsade arbetet med det standardiserade avbetalnings­kontraktet K 72 visar att denna del av arbetet tar cirka två månader i anspråk. Det förhållandet att tryckerierna har stängt för semester under sommarperioden kan också inverka. De negativa erfarenheterna från den korta tid som stod näringslivet till buds mellan tidpunkten för of­fentliggörandet av hemförsäljningslagen och dess ikraftträdande under­stryker angelägenheten av att näringslivet ges skälig tid för de åtgärder som erfordras.

6    Föredraganden

6.1 Allmänna synpunkter

Under de senaste åren har en rad lagstiftningsåtgärder vidtagits för att stärka konsumenternas ställning vid förvärv av varor och tjänster irån näringsidkare. Genom lagen om otiUbörlig marknadsföring har öppnats möjlighet att ingripa med vitesförbud mot ohederliga eller på annat sätt skadliga metoder i reklam och annan marknadsföring. Lagen om förbud mot otUlbörliga avtalsvUlkor ger liknande möjlighet att in­skrida mot obilliga villkor i kontraktsformulär. Lagen om hemförsälj­ning m. m. ger konsumenten rätt att under vissa förutsättningar från­träda köpavtal som har ingåtts bl. a. vid försäljarens besök i hans bostad. För riksdagen har genom proposition (prop. 1973: 87) lagts fram för­slag om ett förenklat förfarande i mindre tvistemål, som bl. a. tar sikte på konsumenttvister. Andra frågor är eller kommer att bli föremål för utredning. Frågan om generalklausulerna i den civilrättsliga lagstift­ningen, som ger möjlighet att jämka eller lämna utan avseende otill­börliga avtalsvillkor, utreds av generalklausulutredningen. Frågor om avbetalningsköp och andra former av konsumtionskredit samt om kon­sumentskydd vid privat serviceverksamhet är föremål för särskilda utredningar. Detsamma gäUer frågan om ersättning för skador på per­son eller egendom som orsakas av produkter vilka på grund av sin beskaffenhet typiskt sett erbjuder skaderisker. Senare detma dag kom-

 

Prop. 1973:138                                                       111

mer jag att ta upp frågan om utredning angående vissa ändringar i hemförsäljningslagen och möjligheterna att lagstifta om öppet köp vid konsumentköp.

Av de lagstiftningsåtgärder som sålunda genomförts eller övervägs är marknadsföringslagen och avtalsvUlkorslagen av särskild betydelse för konsumenterna. De ger möjlighet tiU åtgärder som för framtiden kan skydda större eller mindre del av konsumentkollektivet som sådant mot olämpliga försäljningsmetoder och avtalsviUkor. Erfarenheterna från tUlämpningen av marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen visar att dessa lagar är effektiva instrument för att motverka att näringsidkarna utnyttjar rådande system med vidsträckt närings- och avtalsfrihet på ett sätt som är till skada för konsumentema. Detta hänger naturligtvis nära samman med de väsentligt ökade möjligheter till övervakning av mark­naden som har skapats genom inrättandet av de nya myndigheter, KO och marknadsdomstolen, åt vilka tillämpningen av lagama har anför-trotts. Hos KO anhängiggjordes under det första verksamhetsåret, 1971, sammanlagt 2 949 ärenden. Av dem fördes 18 vidare tUl marknads­domstolen. Motsvarande siffror för år 1972 utgjorde 4 486 och 35. I de allra flesta fall kunde de hos KO aktualiserade ärendena, såsom förat­sätts vid lagarnas tiUkomst, lösas genom förhandlingar med enskilda nä­ringsidkare eller branschorganisationer. Bara i ett mindre antal fall be­hövde vitesförbud tiUgripas mot viss marknadsföringsåtgärd eUer visst avtalsviUkor för att uppnå rättelse.

Det förhållandet att marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen har medfört betydande förbättringar av konsumenternas rättsskydd i stort får givetvis inte hindra att också andra möjligheter att stärka kon­sumenternas ställning prövas. Jag syftar särskilt på behovet att öka det civilrättsliga skyddet för konsumenterna som avtalsparter i olika sam­manhang. Medan den näringsrättsliga lagstiftningen mot otUlbörlig marknadsföring och otillbörliga avtalsvUlkor som jag nämnde är inrik­tad på att för framtiden stärka skyddet för konsumentema i allmänhet på marknaden kan civUrättsUg lagstiftning ge den enskUde konsumenten ett skydd när ett avtal redan föreligger. Hemförsäljningslagen är av denna typ. Också det civilrättsliga skydd som hemförsäljningslagen ger konsumenterna har efter lagens ikraftträdande den 1 juli 1971 tagits i anspråk i avsevärd utsträckning. Enligt en av statens pris- och kartell­nämnd utförd undersökning utnyttjades rätten att frånträda avtalet un­der perioden juli—oktober 1971 i närmare 4 500 fall, vilket motsvarar 4,6 procent av de totalt drygt 97 000 köpavtal där avbeställningssedel överlämnats tiU köparen enligt lagen. Vissa av de lagstiftningsåtgärder som de nyss nämnda utredningarna syftar till har samma inriktning på det enskilda avtalet.

Vad gäller köp framförde Nordiska kommittén för konsumentfrågor redan år 1964 i en skrivelse till de nordiska ländernas justitieministrar

 

Prop. 1973:138                                                                   112

önskemål om att nuvarande regler på området skulle ses över, så att de blev bättre anpassade till de situationer som möter konsumenter vid köp av varor från näringsidkare. Denna framställning var en av anled­ningarna till att köplagsutredningen år 1967 fick i uppdrag att överväga behovet av särskilda köprättsliga regler till konsumenternas skydd. Ut­redningens överväganden har resulterat i det nu framlagda förslaget till konsumentköplag.

Köplagsutredningens förslag syftar till att slå fast vissa gmndläggan­de rättigheter som en konsument alltid skall ha vid köp av varor från näringsidkare. Förslaget rör i första hand köparens befogenheter mot säljaren. Enligt utredningen bör framför allt frågor om verkan av kon­traktsbrott på säljarens sida regleras, dvs. spörsmål om försenad leve­rans och fel i varan. Lagen bör däremot inte genom generella regler försöka lösa frågan om vilka krav som i materiellt hänseende skall stäl­las på säljarens prestation. Förslaget behandlar också köparens ställ­ning i förhållande till varans tUlverkare, särskild kreditgivare och an­nan med vilken han kan komma i rättslig förbindelse på grund av köp. Lagens bestämmelser är tvingande tUl köparens förmån. Någon full­ständig reglering av alla frågor rörande konsumentköp åsyftas inte. I de köprättsliga frågor som lämnas utanför regleringen skall den all­männa köplagen gälla på samma sätt som hittiUs. Inom det område som den föreslagna lagen behandlar skall denna ge köparen ett minimiskydd. Den skall emellertid inte lägga hinder i vägen för tillämpning av vad som har avtalats mellan konsumenten och hans motpart eller — när något avtal inte träffats — vad som följer av dispositiva rättsregler, under för­utsättning att köparen därigenom tillerkänns bättre befogenheter än en­ligt den tvingande lagen.

Förslaget till konsumentköplag måste ses mot bakgrund av de köp­rättsliga regler som f. n. gäller. Det finns därför anledning att i korthet erinra om hu\Taddragen av dessa regler.

För konsumentköp gäller liksom för andra köp av lös egendom de bestämmelser om parternas inbördes rättigheter och skyldigheter som är meddelade i köplagen. Denna lag, som infördes år 1905, har till-koinmit i skandinaviskt samarbete. Den har stått kvar i det närmaste oförändrad sedan sin tiUkomst. Lagen reglerar både köp som ingås mel­lan köpmän i och för deras rörelse (handelsköp) och andra köp (s. k. civila köp). De flesta av lagens bestämmelser gäller alla slag av köp, men vissa regler avser enbart handelsköp. Lagen innehåller inga särskil­da regler om köp där säljaren är näringsidkare och köparen konsu­ment. Behovet av differentiering mellan olika typer av köp tiUgodoses framför allt genom att lagen är dispositiv, dvs. den kan frångås genom avtal mellan säljare och köpare.

Köplagens centrala delar innehåller bestämmelser om påföljder av kontraktsbrott. Här regleras bl. a. frågor om dröjsmål på säljarens eller

 

Prop. 1973:138                                                       113

köparens sida, om fel eller brist i godset samt om avvisande av gods och hävande av köp. Vid sidan härav ges utfyllande bestämmelser om förhållandet mellan parterna beträffande t. ex. prisets bestämmande i vissa fall, platsen för godsets avlämnande och tiden för köpets fullgö­rande. Bortsett från reglerna i sistnämnda båda hänseenden regle­rar lagen inte närmare kraven på säljarens prestation. Vilka krav som kan ställas på det sålda godsets kvalitet preciseras alltså inte i lagen.

Köplagen innehåUer inte någon uttömmande reglering av alla frågor som rör köp av lös egendom. Spörsmål om ingående av köp faller utan­för lagen. Vidare rör lagen endast köparens förhållande tiU säljaren. Lagbestämmelser saknas alltså bl. a. för det fallet att konsument som köpare kommer i förbindelse med exempelvis varans tillverkare, därför att denne utfärdat garanti för viss tid beträffande varan. Även frågor om köparens ställning i förhållande tiU den som vid kreditköp har över­tagit säljarens fordran på köpeskillingen eller eljest i sista hand finan­sierat köpet faller utanför köplagens område. Spörsmål av sådant slag regleras inte heller i 1915 års lag om avbetalningsköp.

Vid vissa kategorier av konsumentköp, framför allt vid köp av var­aktiga konsumtionsvaror, används i stor omfattning standardiserade köpvillkor, som tas in i kontrakt, ordersedlar, garantibevis etc. Denna s. k. formulärrätt har till stor del ersatt köplagens regler. Innehållet i de vanligen tillämpade formulärrättsliga reglerna berördes när förslaget tiU avtalsvUlkorslag lades fram (prop. 1971: 15 s. 13 och 57). Jag in­skränker mig här till att erinra om följande. Ett för formulärrätten typiskt drag är att köparen helt eller delvis saknar de befogenheter som köplagens dispositiva regler tUlerkänner honom vid försenad leve­rans av varan eller vid fel i denna. I garantibevis som lämnas vid konsumentköp brukar de påföljder lagen anvisar vid fel i varan ersät­tas av främst en ratt för köparen att få felet avhjälpt. Ofta friskriver sig säljaren uttryckligen från påföljder i övrigt. Vilken omfattning den formulärrättsliga regleringen har vid varje särskilt köpavtal är beroen­de av vilka handlingar som begagnats i det enskilda fallet, t. ex. om köpehandlingen innehåller allmänna leveransbestämmelser eller endast klausuler i vissa begränsade hänseenden. De formulär som används vid konsumentköp visar numera -— bl. a. under inflytande av KO:s verk­samhet -—■ en tendens till ökad enhetlighet. Allmänna leveransvillkor m. m faststäUs ofta efter samråd mellan olika branschorganisationer.

Enligt köplagsutredningen behöver konsumenternas ställning på det köprättsliga området stärkas framför allt i tre hänseenden. För det första bör ölägenheterna av formulärrätten motverkas. StandardvUl-koren innebär oftast en försämring av köparens rättigheter enligt köp­lagen och är i många fall ofullständiga eller otydligt formulerade, var­igenom rättsläget lätt blir oklart. För det andra är vissa för konsumen­terna viktiga  frågor över  huvud  taget  inte  reglerade  i  lag.  Utred-

8   Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 138

 

Prop. 1973:138                                                                  114

ningen pekar särskUt på de fall då konsumenterna i samband med köp kommer i förbindelse med tredje man, t. ex. tUlverkare som har avgett garanti beträffande varan eller kreditgivare som vid kreditköp i den ena eller andra formen har övertagit säljarens fordran på köpe­skillingen. Också i sådana faU kan det förekomma oklara eller för köparen betungande formulärrättsliga bestämmelser. För det tredje fäster utredningen uppmärksamheten vid att tydliga regler saknas för det fallet att köparen förmåtts köpa varan genom vilseledande uppgif­ter i reklam eller på annat sätt.

Vid remissbehandlingen av utredningens förslag har det rått allmän enighet om att konsumenternas ställning på det köprättsliga området behöver stärkas. En positiv grundinställning till förslaget kommer till synes både hos dem som företräder konsumentintressen och hos repre­sentanter för näringslivet. Att en civilrättslig skyddslagstiftning om konsumentköp bör ha tvingande karaktär godtas också överlag.

För egen del vill jag i fråga om behovet av civilrättsliga skyddsreg­ler om konsumentköp först framhålla att dagens situation i viss mån skiljer sig från den som rådde när köplagsutredningen fick i uppdrag att undersöka frågan. Sedan dess har nämligen den i det föregående berörda, generellt verkande lagstiftningen av näringsrättslig karaktär kommit till stånd. Vid bedömningen av de olägenheter med formulär­rätten som utredningen har påtalat måste således hållas i minnet att av­talsvillkorslagen erbjuder betydande möjligheter att ingripa mot otiUbör­liga standardvillkor som används vid konsumentköp. På motsvarande sätt kan genom marknadsföringslagen effektivt motverkas att vilsele­dande uppgifter lämnas i reklam o. d. i samband med konsumentköp.

Det förhållandet att den berörda näringsrättsliga lagstiftningen ger möjlighet att ingripa mot otillbörliga affärsmetoder innebär emellertid inte att behovet av civilrättsUga regler som klargör den enskilde kon­sumentens rättsstäUning bortfaller. Ett förbud som meddelas enligt av­talsvillkorslagen får inte någon omedelbar verkan beträffande giltig­heten av redan ingångna köpavtal. Även i fall då ett sådant förbud har meddelats är det därför av värde för konsumenten att kunna stödja sig på civilrättsliga regler som anger hans befogenheter vid kontrakts­brott på säljarens sida. Behovet av sådana regler blir naturligen än större i situationer där något ingripande enligt avtalsviUkorslagen inte har ägt rum. Särskilt gäller detta fall då en otUlbörlig begränsning av köparens befogeriheter vid kontraktsbrott från motpartens sida har skett i ett avtal som har utformats utan användning av standardformu­lär. Sådana fall kan inte väntas komma tiU KO:s kännedom annat än i begränsad utsträckning. KO:s verksamhet måste över huvud taget av rent praktiska skäl koncentreras på områden med standardavtal. Det nu sagda har väsentligen motsvarande tiUämpning på relationen mellan marknadsföringslagen och en civilrättslig reglering.

 

Prop. 1973:138                                                       115

Sammanfattningsvis kan konstateras att de två olika typerna av lag­stiftning tillgodoser delvis olika syften. Medan den näringsrättsliga lag­stiftningen främst skyddar konsumentkollektivet som sådant och möj­liggör en sanering av marknaden för framtiden tar en civilrättslig reg­lering i första hand sikte på enskUda fall och ger anvisningar för lös­ningen av konkreta tvister. Genom tvingande civilrättslig lagstiftning kan man åstadkomma ett grundskydd, vilket gäller vid alla konsument­köp. En sådan lagstiftning fungerar sålunda som ett betydelsefullt kom­plement till den reglering av avtalsvillkoren som kan komma tiU stånd med stöd av den näringsrättsliga lagstiftningen.

Det nu anförda talar enligt min mening med styrka för att det vid sidan av den näringsrättsliga regleringen finns behov även av sär­skUd köprättslig lagstiftning till konsumenternas skydd. Härtill kom­mer att åtskilliga av de bestämmelser som ingår i köplagsutredningens lagförslag rör frågor som f. n. inte är direkt reglerade i lag. På sådana punkter är det uppenbarligen av särskilt värde för konsumenternas rättsskydd att en lagstiftning nu kommer till stånd.

När det gäller de ämnen som skall regleras genom den nya lagstift­ningen har från en del håll framförts önskemål om en utvidgning av den föreslagna lagens omfattning. Önskemålen avser t. ex. kraven på säljarens prestation, verkan av att köparen undersökt varan före köpet, lagfästande av principen om s. k. öppet köp och reglering av konsu­mentens ställning vid serviceavtal.

Vissa av de önskemål om utvidgning av lagens omfattning som har förts fram rör frågor som har direkt anknytning tUl de föreslagna reg­lerna. Jag återkommer tUl dessa frågor vid behandlingen av lagstift­ningens materiella innehåll. I detta sammanhang vill jag emellertid rent aUmänt framhålla att tvingande regler bör införas bara när er­farenheten visar att det finns ett klart behov av sådana regler. Om någ­ra olägenheter av rådande avtalsfrihet inte har kunnat påvisas, kan det inte vara i konsumenternas intresse att införa en tvingande reglering, särskilt som en sådan reglering av hänsyn till speciella fall ofta måste ges ett för köparen mindre gynnsamt innehåll än den dispositiva rätten. Oförmånliga avtalsvillkor i sådana hänseenden som inte omfattas av den tvingande regleringen kan motverkas med stöd av avtalsvillkors­lagen.

Andra frågor som tagits upp i remissyttrandena behandlas av sär­skUda utredningar. Jag har redan inledningsvis nämnt flera sådana. Härutöver kan erinras om att vissa principfrågor i samband med varu­deklarationer behandlas av varudeklarationsutredningen (H 1972: 01). Självfallet måste vi avvakta resultatet av det utredningsarbete som sålunda pågår på en rad för konsumenterna viktiga områden, innan slutlig  ställning  tas  tUl   formerna  för  eventuell   lagstiftning  i   dessa

 

Prop. 1973:138                                                       116

ämnen. Om det visar sig lämpligt, kan konsumentköplagen i framtiden kompletteras i berörda hänseenden.

Vad slutiigen angår det av en del remissinstanser uttalade önske­målet om lagfästande av principen om öppet köp vill jag erinra om att efter hemförsäljningslagens tillkomst frågor om utvidgning av lagen att omfatta också försäljning som sker per telefon samt kontantköp som sker i köparens bostad eller under jämförbara förhållanden har behandlats i riksdagen med anledning av motioner (mot. 1972: 163 och 1972: 318, LU 1972: 5, mot. 1973: 274, LU 1973: 4). KO har i en skrivelse till justitiedepartementet i december 1972 tagit upp vissa pro­blem som sammanhänger med hemförsäljning och telefonförsäljning samt förordat dels viss ändring i hemförsäljningslagen och dels en ut­redning rörande frågan om förbättrat konsumentskydd vid telefonför­säljning.

Den vid remissbehandlingen väckta frågan om generella och tving­ande regler beträffande öppet köp rymmer invecklade problem av stor praktisk betydelse både för företagen och för konsumenterna. De krä­ver ytterligare utredning och kan därför inte tas upp i samband med prövningen av förslaget tiU konsumentköplag. Jag avser att senare i dag föreslå att frågan om lagstiftning angående öppet köp görs till föremål för särskild utredning och att i det sammanhanget också de av KO aktualiserade frågorna om hemförsäljning och telefonförsäljning tas upp till övervägande.

Med anledning av att den föreslagna lagen innehåller vissa regler om kreditköp har några remissinstanser ifrågasatt om inte dessa frågor borde överlämnas till kreditköpkommittén (Ju 1971: 5) i stället för att regleras i konsumentköplagen. Kreditköpkommittén själv har emellertid i sitt yttrande över köplagsutredningens förslag ställt sig i princip posi­tiv tiU reformer beträffande den rättsliga regleringen i fråga om kredit­köp. Kommittén framhåUer dock med tanke på sitt eget arbete att lös­ningama inte får betraktas som slutgiltiga. För egen del anser jag inte att det finns skäl att lämna de kreditköpfrågor som köplagsutredningen har behandlat åt sidan vid prövningen av förslaget till konsumentköp­lag. Kreditköpkommitténs fortsatta arbete, vilket rör ett vidare område än konsumentköp, kan emellertid ge ytterligare belysning åt dessa frå­gor och det kan därför inte uteslutas att de lösningar som nu väljs i des­sa hänseenden kan behöva omprövas, när kommittén har slutfört sitt arbete.

Sammanfattningsvis finner jag utredningens urval av ämnen som nu bör regleras i en konsumentköplag vara lämpligt som en etapp på vägen mot en mera fullständig civilrättslig reglering av konsument­skyddet. Detta innebär att regleringen t. v. begränsas tUl att avse de grundläggande befogenheter som konsumenten skall ha mot säljaren

 

Prop. 1973:138                                                                  117

eller annan med vilken han träder i rättslig förbindelse på grund av köpet.

Under remissbehandlingen har också ifrågasatts om det inte skuUe vara lämpligare att avvakta den pågående översynen av köplagen och det därtill anknutna nordiska lagstiftningssamarbetet. Jag kan emeller­tid inte finna att den föreslagna konsumentköplagen föregriper den pågående översynen av köplagen på sådant sätt att det finns skäl för uppskov. Leder denna översyn till en revision av köplagen, torde det inte möta några svårigheter att göra de ändringar i konsumentköplag-stiftningen som kan föranledas därav. A andra sidan behöver de lös­ningar som väljs i en särskild lag om konsumentköp inte betraktas som bindande för det fortsatta arbetet med översyn av köplagen.

I rättstekniskt hänseende har den av utredningen valda lösningen med en särskUd lag om konsumentköp, som också diskuterats under remissbehandlingen, vissa klara fördelar. I lagen har sandats de regler som typiskt sett är av större praktisk betydelse för köparen. I många fall torde det därför i och för sig vara tillräckligt att hänföra sig tiU dessa regler i händelse av en uppkommen tvist. Vidare är det lätt att i en framtid komplettera lagen med ytterligare civilrättsliga regler tiU konsumenternas skydd på detta och närliggande rättsområden.

Som jag tidigare har berört har nordiska överläggningar rörande köprättsliga regler till konsumenternas skydd ägt ram såväl på utred­ningsstadiet som under departementsbehandlingen. I Norge har förslag till lagregler om konsumentköp nyUgen lagts fram av den kommitté som handhar revisionen av den norska köplagen. Förslaget har remiss-behandlats och väntas föranleda proposition senare i år. I Danmark undersöks f. n. behovet av konsumentskyddande åtgärder av en särskUd forbrugerkommission. Även i Finland övervägs olika åtgärder på kon­sumentskyddsområdet, däribland frågor om särskild köprättslig konsu­mentlagstiftning. Det är emellertid ovisst när förslag härom kan vän­tas bli framlagt. I detta läge kan det pågående nordiska lagstiftnings­samarbetet inte anses utgöra något hinder mot att genomföra utredning­ens förslag.

Några remissinstanser diskuterar vilken effekt en konsumentköplag kan få på tillämpningen av avtalsvillkorslagen. Sålunda anför KO att, eftersom lagförslaget syftar till att ge konsumenterna ett minimiskydd mot friskrivningsklausuler i kontrakt o. d., det kan bli svårt att ingripa mot avtalsvillkor som visserligen formellt uppfyller minimikraven i konsumentköplagen men vid en bedömning enligt avtalsvillkorslagens generalklausul ändå är att betrakta som otillbörliga i ett köpavtal av viss typ. KO avstyrker med hänsyn härtill att den allmänna köplagen kompletteras med tvingande bestämmelser som från konsumentsyn­punkt är mindre förmånliga än köplagens dispositiva regler. KO för­ordar vidare att i konsumentköplagen tas in en uttrycklig regel om att

 

Prop. 1973:138                                                       118

lagens  minimistandard inte skall vara avgörande  för om  en  avtals­klausul skall bedömas som otillbörlig enligt avtalsvillkorslagen.

Självfallet får inte de tvingande civilrättsliga reglerna lägga hinder i vägen när det gäller att med stöd av avtalsvillkorslagen genomdriva kontraktsvillkor som ger konsumentema en starkare stäUning än dessa regler innebär. Som jag förut framhållit är de möjligheter avtalsvillkors­lagen ger av den största betydelse när det gäller att skydda konsument­kollektivet. Av de tvingande reglernas utformning kan emellertid inte dras annan slutsats än att konsumenten vid alla typer av avtal som regleringen omfattar skall ha åtminstone de befogenheter lagreglerna tUlförsäkrar honom. Detta hindrar självfallet inte att ett avtalsvUlkor, som uppfyller de minimikrav den tvingande civilrättsliga lagstiftning­en uppställer, ändå kan vara att betrakta som otillbörligt i avtalsvill­korslagens mening med hänsyn tUl exempelvis den särskilda branschens förhåUanden, den sålda varans art eller den begagnade försäljnings­metoden.

För att förhindra varje möjlighet till missförstånd på denna punkt vill jag emellertid förorda en ändring i avtalsvillkorslagen. Enligt 1 § i lagen kan marknadsdomstolen förbjuda användning av avtalsvillkor som med hänsyn till vederlaget och övriga omständigheter är att anse som OtiUbörligt mot konsumenten. Språkligt sett är "otillbörligt" ett förhållandevis starkt uttryck. Det kan diskuteras om inte lagtexten — liksom motsvarande paragraf i marknadsföringslagen — har fått en utformning som ger intryck av att tillämpningen skall vara mera restrik­tiv än vad som har varit avsikten. Den hittiUsvarande tillämpningen av lagen har emeUertid inte gett belägg för att den språkliga utformningen har lagt hinder i vägen för en tillämpning som står i god överensstäm­melse med lagens i förarbetena angivna syfte. För att förebygga att tillkomsten av en konsumentköplag leder till att näringsidkarsidan re­ser starkare motstånd än hittills mot förändringar av avtalsvillkor som i och för sig är förenliga med konsumentköplagens minimiregler vill jag förorda att lagtexten justeras, så att den bättre överensstämmer med lagens syfte och ger ett mer rättvisande uttryck åt den innebörd som lagen skall ha enligt förarbetena och som också synes ha varit vägledande för hittiUsvarande praxis. Jag föreslår att lagens 1 § ut­formas så, att marknadsdomstolen kan förbjuda användning av villkor som med hänsyn till vederlaget och övriga omständigheter är att anse som oskäligt mot konsumenten. Det framgår av vad jag nyss har an­fört att den föreslagna lagändringen inte är avsedd att medföra någon egentlig ändring i nuvarande praxis och de allmänna bedömningsprin­ciper som har angetts i lagens förarbeten. Däremot räknar jag med att den föreslagna formuleringen skall göra det klart att förbud, när det inom någon bransch eller vid någon typ av avtal är påkallat, skall kun­na riktas även mot avtalsvillkor som i och för sig uppfyller konsument­köplagens minimikrav.

 

Prop. 1973:138                                                       119

Med denna ändring i avtalsvillkorslagen finner jag inget hinder mot att i konsumentköplagen ta med tvingande bestämmelser som avviker från köplagens dispositiva regler. Innan jag lämnar frågan om relatio­nerna melan avtalsvillkorslagen och konsumentköplagen viU jag fram­hålla att en viktig uppgift för den näringsrättsliga regleringen i fram­tiden blir att ingripa på de punkter där den tvingande civilrättsliga lagstiftningen inte upptar några regler. Jag får arUedning att återkom­ma till detta flera gånger vid behandlingen av frågan om konsument­köplagens närmare innehåll. Inte minst kan avtalsviUkorslagen visa sig vara ett gott hjälpmedel när det gäller att förhindra att den tvingande regleringen kringgås eller dess syfte motverkas genom att närings­idkare betingar sig oskäliga förmåner med stöd av avtalsklausuler som inte direkt strider mot konsumentköplagens bestämmelser.

I en del remissyttranden påpekas att en tvingande lagstiftning som pålägger säljarsidan ett strängare ansvar kan leda till kostnadsökning­ar och höjda varupriser. Från bankhåll erinras även om att lagen kan leda till försämrade refinansieringsmöjUgheter för bl. a. mindre företag inom detaljhandeln. Med anledning härav vill jag framhålla att den tvingande lagstiftning som utredningen föreslår väsentligen syftar till att stärka köparens ställning i händelse av kontraktsbrott på sälja­rens sida. Förslaget innebär med andra ord att den enskilde köparen inte skall behöva bära den ekonomiska risken av att säljaren inte fullgör sina förpliktelser. Jag har svårt att tro att en sådan lagstift­ning skall behöva medföra någon mera väsentlig ökning av säljarnas kostnader. Det kan visserligen — som har anförts under remissbehand­lingen — finnas en viss risk för att lagen leder tUl ett ökat antal oberät­tigade krav från köpare och därigenom påverkar säljarnas kostnader. Denna fara för kostnadsökningar bör dock enligt min mening inte för­anleda att man avstår från att ge köpare i allmänhet tUlfredsstäUande rättsskydd i händelse av kontraktsbrott på säljarens sida. I likhet med köplagsutredningen kan jag därför inte finna att risker av berört slag kan anföras som något bärande skäl mot en förstärkning av köparens rät­tigheter. Jag bedömer inte heller risken för försämrade refinansierings­möjligheter som särskUt oroande vare sig från näringslivets eller från konsumenternas synpunkt.

Mot bakgrund av det nu anförda förordar jag att köplagsutredning­ens förslag läggs till grund för lagstiftning om konsumentköp.

6.2 Huvudgrunderna för lagstiftningen

6.2.1 Tillämpningsområdet

Det skyddsbehov som motiverar införandet av tvingande regler om köparens befogenheter mot säljaren m. 11. gör sig enligt köplagsutred­ningens mening främst gäUande i fall då konsument för enskilt bruk kö-

 

Prop. 1973:138                                                       120

per vara av näringsidkare. Enligt utredningen bör lagens tillämpnings­område i princip begränsas till dessa faU. För att täcka bl. a. så stor del som möjligt av handeln med begagnade bilar föreslår utredningen emel­lertid att lagen skaU omfatta också köp från annan än näringsidkare, om köpet förmedlas av näringsidkare som ombud för säljaren.

Under remissbehandUngen har den förordade avgränsningen av la­gens giltighetsområde i allmänhet inte föranlett någon erinran. I några yttranden diskuteras emellertid möjligheterna att ge lagen en vidare in­riktning. Sålunda bör enligt marknadsdomstolens mening övervägas om inte kretsen av köpare som skyddas av de tvingande reglema bör vidgas att omfatta även sådana kategorier av yrkesutövare som driver verksam­het i andra än affärsmässiga former, t. ex. lantbrukare, fiskare och hantverkare. Vidare förordas både av statens konsumentråd och av nä­ringslivet att lagen generellt utsträcks att gälla även köpavtal där sälja­ren är privatperson. Man pekar på att utredningens förslag kan leda till tolkningssvårigheter beträffande innebörden av begreppet näringsidkare och på att risk kan uppstå för att lagen kringgås.

För egen del viU jag framhåUa att den lagstiftning det nu är fråga om motiveras av sociala skyddssynpunkter liknande dem som ligger till grand för exempelvis avtalsviUkorslagen och hemförsäljningslagen. Den är i likhet med dessa lagar att betrakta som ett led i samhällets strävan att stärka konsumenternas ställning. Det synes därför naturligt att lagen ges i huvudsak samma tillämpningsområde som nyssnämnda lagar, dvs. att den begränsas till avtal mellan näringsidkare och konsument. Starka praktiska skäl talar också för en sådan ordning. Jag medger visserligen att ett visst skyddsbehov kan framträda också i fall där både säljare och köpare är näringsidkare. Som föredragande departementschefen påpe­kade när förslaget till avtalsvUlkorslag lades fram (prop. 1971: 15 s. 68) finns dock avsevärda skillnader mellan dessa fall och de situationer då enskilda konsumenter ingår köpavtal med näringsidkare. De flesta nä­ringsidkare är eller kan bli anslutna till organisationer som har till upp­gift att bevaka medlemmarnas intressen i bl. a. nu aktuella hänseenden. En näringsidkare som skaU göra inköp för den egna rörelsen har därför ofta större möjUgheter än den enskUde konsumenten att göra sina intres­sen gällande vid utformningen av avtalsvillkoren. Vad gäller köp där ingendera parten är näringsidkare torde normalt sett inte föreligga något påtagUgt behov av sådana skyddsregler som utredningen föreslår. Dessa regler tar framför allt sikte på områden där formulärrätten har vunnit stor utbredning och syftar över huvud taget till att motverka att säljaren genom att utnyttja sin ekonomiska överlägsenhet betingar sig särskilt förmånliga vUlkor på köparens bekostnad. Sådana situationer torde vara mindre vanliga då köpavtal ingås mellan privatpersoner.

På grund av det nu anförda ansluter jag mig till utredningens förslag att lagen görs tillämplig på köp där säljaren är näringsidkare och köpa-

 

Prop. 1973:138                                                       121

ren konsument som förvärvar varan huvudsakligen för enskilt bruk. För att motverka kringgående av lagen och fånga in vissa situationer som i fråga om skyddsbehovet typiskt sett nära överensstämmer med huvud­fallen förordar jag vidare, i likhet med utredningen, att lagen får om­fatta också köp som förmedlas av näringsidkare som ombud för privat­person. Jag vill tiU undvikande av missförstånd framhålla att jag inte med det nu sagda har tagit avstånd från tanken på särskilda skyddsreg­ler för andra tjfper av köp än de nu nämnda. Skulle det under köplags­utredningens fortsatta arbete eller i annat sammanhang visa sig före­ligga behov av sådana regler är jag givetvis beredd att ta upp den frå­gan tiU övervägande.

Vad angår föremålet för köpet innebär utredningens förslag att lagen skall gäUa köp av vara. Någon kritik mot förslaget i denna del har inte framförts under remissbehandlingen. Jag har inte heller någon erinran mot den föreslagna avgränsningen.

I näringslivets remissyttrande uppmärksammas den internationellt privaträttsliga frågan om vilket lands lag som skall tUlämpas på konsu­mentköp nied internationell karaktär. Denna fråga regleras i lagen (1964: 528) om tillämplig lag beträffande intemationeUa köp av lösa sa­ker. Huvudregeln är enligt denna lag (3 §) att parterna själva får be­stämma vilket lands lag som skall reglera köpet. Principen om parternas avtalsfrihet vid val av tillämplig lag innebär enligt förarbetena tUl lagen (prop. 1964: 149 s. 19) att en överenskommelse i frågan är giltig, även om avtalet hänvisar tUl en lag som väsentligen avviker från den lag som eljest skulle vara tiUämplig och även i vad avtalet kan medföra att tving­ande regler i sistnämnda lag sätts ur kraft. I ytterlighetsfaU skall svensk domstol dock kunna ingripa med stöd av lagens bestämmelse om ordre public (6 §), vilken utsäger att bestämmelse i utländsk lag som är uppen­bart oförenlig med grunderna för rättsordningen här i landet inte får vinna tillämpning här. Av förarbetena till lagen (prop. s. 26) framgår att domstol endast i mycket begränsad utsträckning kan tillgripa ordre public-bestämmelsen för att upprätthåUa en betydelsefull tvingande svensk rättsregel, t. ex. en tvingande regel som syftar till att skydda av­betalningsköpare mot obilliga avtalsvillkor. Har parterna inte träffat nå­gon överenskommelse om vilket lands lag som skall reglera köpet, gäller enligt 1964 års lag som huvudregel att "säljarens lag" skall tillämpas (4 §). Om säljaren eller hans representant tar emot beställningen i köpa­rens land, skall dock det landets lag gälla.

Den reglering för vUken jag nu har redogjort tiUkom i anslutning tUl att Sverige ratificerade en av Haagkonferensen för internationell privat­rätt år 1955 utarbetad konvention i ämnet. Konventionen har tillträtts av ytterligare ett antal europeiska stater, däribland Danmark, Finland och Norge. Den har trätt i kraft. Bestämmelserna i 1964 års lag är i en­lighet med en särskUd regel i konventionen (art. 7) tiUämpliga på samt-

 

Prop. 1973:138                                                       122

liga internationella köp, dvs. oavsett om de har anknytning till annan konventionsstat eller till stater utanför konventionen.

Det skall inte bestridas att den avtalsfrihet i fråga om val av tiUämp­lig lag som 1964 års lag utgår från rymmer vissa problem från konsu­mentskyddssynpunkt. Jag tänker främst på den möjlighet lagen ger par­terna vid ett här i landet ingånget konsumentköp, som har internationell karaktär exempelvis därigenom att säljaren är ett utiändskt företag, att välja ett annat lands lag för lösning av tvister på grund av köpet. Risken för missbruk av avtalsfriheten på denna punkt är inte stor. Som redan har påpekats ger 1964 års lag svensk domstol viss — låt vara begrän­sad — möjlighet att med tUlämpning av ordre publicsynpunkter un­danröja verkningarna av en överenskommelse om lagval som syftar till att direkt kringgå konsumentköplagen. Med stöd av avtalsvUlkorslagen kan vidare KO och marknadsdomstolen ingripa mot oskäliga lagvals­klausuler vid konsumentköp. Med hänsyn härtill anser jag några sär­skilda lagstiftningsåtgärder i syfte att hindra kringgående av den tving­ande regleringen på detta sätt inte vara nödvändiga. Lagstiftning av så­dan innebörd torde f.ö. förutsätta att vi säger upp 1955 års Haagkon-vendon.

Utredningen har inte närmare cUskuterat frågan om konsumentköp­lagens inverkan på säljarens relationer till annan i tidigare säljled, t. ex tUlverkaren och grossisten. Frågan har emellertid uppmärksam­mats i vissa remissyttranden. Sålunda förklarar sig näringslivet förut­sätta att lagförslaget inte syftar till att ändra den ansvarsstruktur som har utvecklats på säljarsidan. EnUgt näringslivets mening är förslaget utformat så, att frivUliga överenskommelser mellan berörda parter kan reglera ansvarsförhållandena på säljarsidan på ett ändamålsen­ligt sätt. Frågan om säljarens ställning i förhåUande tUl exempelvis va­rans tUlverkare, när säljaren enligt lagen ådrar sig köprättsligt ansvar för en av tillverkaren lämnad, felaktig uppgift om varan, berörs av bl. a. KO och statens konsumentråd, vilka ifrågasätter införande av bestämmelser om regressrätt för säljaren mot den som har lämnat oriktiga informationer om varan. För egen del ser jag saken på föl­jande sätt. Konsumentköplagen avses innehålla tvingande regler tiU skydd för konsumenten, när han köper vara av näringsidkare. Det lig­ger klart utanför lagens syfte att ta ställning till hur lagen i visst eller vissa hänseenden åter\'erkar på ansvarsförhållandena inom näringsli­vet. På detta område råder i dag avtalsfrihet. Som understryks av näringslivet lämnar utredningens förslag utrymme för friviUiga över­enskommelser om relationerna meUan olika säljled. Några missförhål­landen som motiverar ingripande genom lagstiftning i detta hänseende har inte påvisats. Jag ansluter mig därför till näringslivets uppfattning i  frågan.  TUl   spörsmålet  om  säljarens  förhållande  till   kreditgivare

 

Prop. 1973:138                                                       123

som övertagit  säljarens  fordran  mot köparen  återkommer jag i  det följande.

I specialmotiveringen till 1 § återkommer jag till den närmare ut­formningen av reglerna om lagens tiUämpningsområde.

6.2.2 Lagstiftningstekniken

Utredningen anser att den föreslagna konsumentköplagens karaktär av minimiskydd för köparen bör komma till uttryck på två sätt i lagtex­ten. Dels bör slås fast att köparen vid konsumentköp aUtid skall ha de befogenheter som tiUerkänns honom i lagen. I anslutning härtill bör ut­sägas att förbehåll som inskränker sådan befogenhet är ogiltigt. Dels bör genom en särskild regel klargöras att lagen inte hindrar tUlämpning av sådana avtalsviUkor och dispositiva rättsregler som ger köparen bättre rättigheter än den tvingande lagstiftningen eller rör frågor som inte reg­leras i lagen. Det minimiskydd som köparen fär enligt konsumentköp­lagen kan nämligen av olika skäl inte på alla punkter sträcka sig lika långt till köparens förmån som den aUmänna köplagens dispositiva reg­ler. Har intet avtalats mellan köparen och säljaren rörande en fräga som regleras i den tvingande lagen, kan det därför ofta vara mer för­månligt för köparen att åberopa köplagens normalregler än konsument­köplagens minimiregler. Man bör enligt utredningen se till att konsu­menterna i sådana fall inte kommer i sämre ställning än köpare på vil­kas köp konsumentköplagen över huvud taget inte är tillämplig. Det­samma gäller beträffande frågor som i avsaknad av avtal mellan par­terna är att bedöma enligt andra dispositiva rättsregler än den allmänna köplagens. Hit hör exempelvis frågor om köparens förhållande till tredje man (varans tUlverkare, kreditgivare m. fl.)

Under remissbehandlingen har utredningens förslag i allmänhet läm­nats utan erinran. Från någia håll framförs dock betänkligheter mot förslaget. KO menar att det i många fall kommer att bli svårt att avgöra om konsumentköplagen eUer den allmänna köplagen är tillämplig i frå­gor som regleras i båda lagarna. Näringslivet ifrågasätter om inte för­hållandet mellan den tvingande lagen och det dispositiva regelsystemet på främst köprättens område blivit onödigt komplicerat. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser att lagförslaget bör ges en tydligare ut­formning såvitt avser lagens förhållande till sådana avtal och dispositiva regler vilka rör frågor som inte regleras i lagen.

Av vad jag tidigare har anfört (6.1) framgår att jag ansluter mig till utredningens förslag att de köprättsliga reglerna till konsumenternas skydd skall meddelas i en från den allmänna köplagen fristående lag. Jag delar också uppfattningen att konsumentköplagen främst bör garan­tera köparen ett grundskydd i händelse av kontraktsbrott på säljarens sida och att den inte bör syfta till någon fullständig reglering av alla frå­gor rörande konsumentköp. Med en sådan lösning måste man klargöra

 

Prop. 1973:138                                                       124

hur'de tvingande reglerna förhåller sig till framför allt sådana disposi­tiva normalregler som i allmänhet gäller beträffande köparens ställning i förhållande till säljaren och andra personer som han kan komma i rätts­lig förbindelse med på grund av köp. Problemet är i och för sig inte nytt. Liknande problem uppstår så snart man inför en tvingande civil­rättslig reglering vilken skall gälla vid sidan av dispositiva rättsregler. Som exempel kan nämnas förhållandet mellan tvingande och dispositiva regler i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal. Den föreslagna konsu­mentköplagen skiljer sig framför aUt i ett hänseende från tidigare mot­svarigheter, nämligen genom att de tvingande reglema inte avses ingå i samma lag som innehåUer de dispositiva normalreglema. Detta förhål­lande ger anledning att i fråga om konsumentköplagen särskilt överväga behovet att klargöra lagens förhållande till dispositiva rättsregler.

Eftersom det tvingande skyddet i konsumentköplagen skaU represen­tera en minimistandard i fråga om köparens rättigheter, kan man knap­past undvika att dess regler i vissa fall blir mindre förmånliga än de dis­positiva regler som den allmänna köplagen innehåUer. Ett mycket stort antal köp sker emellertid utan att parterna träffar något särskUt avtal som innebär avvikelse från den allmänna köplagen. Hit hör exempelvis det stora flertalet köp av dagligvaror. Konsumentköplagens tillkomst bör givetvis inte medföra att konsumenten vid sådana köp i fortsätt­ningen får sämre rättigheter än han har f. n. Köparen skaU med andra ord alltid kunna åberopa reglema i den allmänna köplagen om dessa är förmånligare för honom än konsumentköplagens bestämmelser och något avtal om avvikelse från den allmänna köplagen inte föreligger. Det är angeläget att något missförstånd inte uppstår beträffande de rät­tigheter konsumenten har i olika situationer.

Vad jag nu har anfört avser i första hand förhållandet mellan konsu­mentköplagen och den allmänna köplagen. Resonemanget har emellertid aktualitet även beträffande den tvingande lagens relation till andra dis­positiva rättsregler än köplagens, t. ex. när det gäller köparens befogen­heter mot kreditgivare som övertagit säljarens fordran på köpeskillingen. I sådana fall bör det också stå köparen fritt att i stället för den tvingan­de minkniregleringen åberopa allmänna civUrättsliga regler.

Beträffande tvingande lagstiftning på det civilrättsliga området gäller som allmän princip att sådan lag inte lägger hinder i vägen för tUlämp­ning av avtalsvUlkor som är förmånligare för den skyddade parten än de tvingande reglema. Detta bör naturligen också gälla i fråga om konsu­mentköplagen. Det kan antas att konsumentköp inte sällan kommer att vara slutna på vUlkor som i det ena eller andra avseendet medger köpa­ren bättre rättigheter än konsumentköplagen. Bl. a. kan det, som jag ti­digare har framhållit, förväntas att sådana avtalsvillkor skall komma till under inflytande av avtalsvillkorslagen.

Mot bakgrund av det nu anförda anser jag att konsumentköplagen

 

Prop. 1973:138                                                       125

bör innehålla bestämmelser som klargör hur lagens regler förhåller sig till avtal mellan parterna och — när något avtal inte träffats — till dis­positiva rättsregler på främst köprättens område. Jag delar inte de av några remissinstanser uttalade farhågorna för att sådana bestämmelser skulle leda till betydande tillämpningssvårigheter. På denna punkt får liksom beträffande övriga regler i lagen förutsättas att behövlig informa­tion lämnas till näringsidkare, konsumenter och berörda offentliga organ. Ofta torde f. ö. de diskuterade problemen vara av huvudsakligen teoretiskt intresse. Det bör alltid stå konsumenten fritt att hänföra sig till den tvingande lagen. Härigenom kan han undgå de svårigheter som kan vara förenade med att fastställa innebörden av ett avtalsvillkor eller en ■dispositiv lagregel och avgöra om villkoret eller lagregeln är förmånli­gare än den tvingande bestämmelsen.

Jag anser följaktligen att utredningens förslag i nu berörda hänseen­den bör kunna godtas. Till den närmare innebörden av reglerna åter­kommer jag i specialmotiveringen till 2 §.

Som redan nämnts syftar utredningens förslag även tiU att klargöra konsumentköplagens förhållande till avtalsvillkor och dispositiva regler vUka rör frågor som inte regleras i lagen. Detta motiveras av att lagen inte avser att ge någon fullständig reglering av alla frågor som har sam­tand med den tvingande regleringen. Som exempel på en fråga som har lämnats utanför regleringen kan nämnas verkan av att köparen före kö­pet har undersökt varan (47 § köplagen). Enligt utredningen bör det ut­tryckligen klargöras att konsumentköplagen inte lägger hinder i vägen för att i sådana frågor tillämpa vad som kan ha avtalats mellan parterna eller som följer av köplagens dispositiva regler.

Att räckvidden av den tvingande regleringen måste vara den som ut­redningen har angett synes mig ligga i sakens natur. Det kan givetvis ha sitt värde att genom en uttrycklig bestämmelse klargöra konsumentköp­lagens räckvidd också i nu nämnda hänseende, även om det i och för sig inte är strikt nödvändigt. Det är emellertid också angeläget att inte onö­digtvis komplicera lagtexten. Med hänsyn härtill har jag stannat för att någon motsvarighet till utredningens förslag i denna del inte bör tas med i lagen.

Utredningen tar i samband med de nu diskuterade problemen också upp frågan om giltigheten av avtalsvillkor som syftar till att helt eller delvis sätta konsumentköplagens regler ur spel, dvs. problemet om kringgående av lag. Utredningen berör härvid bl. a. frågan om domstols möjlighet att med stöd av den allmänna rättsgrundsats som har kommit till uttryck i 8 § skuldebrevslagen jämka eller lämna utan avseende av­talsviUkor som på ett sådant sätt neutraliserar en tvingande regel att det utgör ett direkt kringgående av denna. Vad utredningen anför ger mig anledning erinra om att hithörande frågor f. n. utreds av generalklausul­utredningen. Något önskemål om att konsumentköplagen skall komplet-

 

Prop. 1973:138                                                       126

teras med en regel om möjlighet för domstol att åsidosätta otillbörUga avtalsvillkor har inte framförts vid remissbehandlingen av köplagsutred­ningens förslag. Med hänsyn till det anförda anser jag mig inte nu böra gå närmare in på frågan i vUken utsträckning domstol med stöd av nu­varande förmögenhetsrättsliga generalklausuler kan åsidosätta avtalsvill­kor av det slag utredningen syftar på (jfr prop. 1971: 15 s. 62).

Utredningen anser det eftersträvansvärt att konsumentköplagens ter­minologi i görligaste mån ansluter sig till den allmänna köplagens. Denna ståndpunkt har inte föranlett några kritiska kommentarer i re­missyttrandena. Inte heller för egen del finner jag anledning till någon erinran mot vad utredningen har anfört härom. I några remissyttranden hävdas emellertid att den föreslagna lagen inte blir effektiv, eftersom den på flera punkter innehåller alltför diffusa bestämningar, t. ex. ut­tryck av typen "skäUg tid", "väsentiig betydelse" och "skälig ersätt­ning". Med anledning av denna kritik viU jag betona att det knappast torde vara möjligt att i en civilrättsUg lagstiftning av förevarande slag helt undvika allmänt hållna formuleringar av nämnda typ. En nackdel med sådana uttryck är visserligen att de försvårar för parterna att an­passa sitt handlande efter lagens bestämmelser. De fyller emeUertid den viktiga funktionen att de skapar förutsättningar för ett hänsynstagande till omständigheterna i det enskilda fallet. Det är svårt att göra en riktig avvägning vid utformningen av mera preciserade föreskrifter och så­dana föreskrifter kan lätt leda till resultat som i det enskilda fallet ter sig godtyckliga.

6.2.3 Kraven på säljarens prestation

Konsumentköplagen skall enligt utredningens förslag i första hand reglera frågor om påföljdema av kontraktsbrott på säljarens sida, dvs. de spörsmål som i den allmänna köplagen behandlas i 21-—27 §§ (dröjs­mål) och 42—54 §§ (fel i godset). Innan utredningen går närmare in på köparens befogenheter mot säljaren, diskuterar den emellertid utförligt vissa allmänna spörsmål om de krav som kan ställas på säljarens presta­tion m. m. I likhet med utredningen skall jag i det följande först ta upp dessa problem (6.2.3—6.2.5).

V&å gäller de krav som skall ställas på säljarens prestation intar ut­redningen den ståndpunkten att konsumentköplagen inte bör försöka lösa hithörande frågor genom regler med generell räckvidd och avfatt­ning (se 4.2.3). Detta har främst betydelse beträffande kraven på den sålda varans kvalitet och användbarhet eller med andra ord vad som skall räknas som "fel" i en vara. Enligt utredningens mening bör denna fråga bedömas enligt samma principer som anses gäUa vid tillämpning av den allmänna köplagen.

Flertalet remissinstanser har godtagit eller lämnat utan erinran utred­ningens bedömning av lagstiftningsbehovet i denna del. Statens konsu-

 

Prop. 1973:138                                                       127

mentråd kritiserar dock utredningens uppfattning och hävdar att man vid den fortsatta översynen av köplagen bör undersöka möjligheten att i konsumentköplagen införa en regel om att en vara skall vara ägnad för sitt ändamål. En sådan regel skulle enligt rådets mening bl. a. kunna minska utbudet av undermåliga och obrukbara varor. Liknande önske­mål uttalas även från vissa andra företrädare för konsumentintressen.

Enligt min mening talar goda skäl för att man inte bör inskränka rå­dande avtalsfrihet beträffande kraven på varans beskaffenhet genom tvingande regler av generell natur i konsumentköplagen. Det är mycket svårt att utforma en sådan reglering på ett sätt som innebär en reell för­bättring av konsumenternas ställning. Eftersom konsumentköplagen skall gälla en mångfald olika varor och köpsituationer torde det nämU­gen knappast vara möjligt att ange kraven på en varas beskaffenhet på annat sätt än genom en mycket allmänt hållen formulering. En tving­ande bestämmelse av sådant slag skulle i realiteten knappast innebära att bedömningen av vad som skall räknas som fel i varan tillfördes nå­got väsentligt nytt i jämförelse med de principer som redan nu gäller. Jag har inte fått intrycket att det — om man bortser från användningen av klausulen "i befintiigt skick" till vilken jag strax återkommer — i nå­gon nämnvärd utsträckning förekommer att säljare i sina avtalsformulär friskriver sig från ansvar för en såld varas allmänna kvalitet och an­vändbarhet. Skulle oacceptabla sådana friskrivningar förekomma ger avtalsviUkorslagen goda möjligheter tiU ingripande. Med hänsyn till det nu anförda anser jag inte att några tvingande lagregler av allmän räck­vidd rörande kraven på sålda varors beskaffenhet bör införas i konsu­mentköplagen.

Med den nu intagna ståndpunkten behöver konsumentköplagen inte belastas med speciella undantagsregler för situationer då en vara säljs som defekt eller eljest inte fullgod eller för annat bruk än det normala. I sådana fall ingår det i parternas avtal att varan skall avvika från normal standard, och denna avvikelse kan då inte anses innebära att varan är behäftad med fel. Tillämpning av konsumentköplagens regler cm köpa­rens befogenheter vid fel kommer med andra ord i fräga endast om va­ran i annat avseende inte motsvarar de krav som köparen bör kunna stäUa på den.

Enligt utredningens mening bör det nu förda resonemanget förses med förbehåll i två avseenden. Är situationen sådan att den sålda varan är farlig för köparens eller annans liv eller hälsa, gör sig svårigheterna att i lag bestämma kraven på varans beskaffenhet inte gällande med samma styrka som beträffande varor i allmänhet. Vare sig varan har sålts i strid mot sådant förbud att saluhålla varan som från säkerhets­synpunkt meddelats i författning eller av myndighet eller varan eljest är hälsovådlig, bör köparen enligt utredningen kunna utöva de befogenhe­ter som tillkommer honom vid fel i varan. Förslaget innehåller därför

 

Prop. 1973:138                                                       128

uttryckliga bestämmelser av sådan innebörd. Utredningen föreslår vi­dare att lagen skall innehålla regler om vilken verkan som skall tillmätas ett förbehåll om att varan säljs "i befintiigt skick". Syftet med denna re­gel är att säljaren inte skall kunna undandra sig allt ansvar för varans beskaffenhet bara genom att införa ett sådant förbehåll i avtalet.

Vid remissbehandlingen har utredningens förslag till lagreglering i nu berörda hänseenden genomgående väckt positivt gensvar. De anmärk­ningar som riktas mot förslaget gäUer enskildheter i bestämmelsernas ut­formning. De föreslagna reglerna rör frågor av uppenbar praktisk bety­delse, där uttryckliga bestämmelser saknas f. n. De utgör därför enligt min mening en värdefull förstärkning av konsumenternas rättsskydd och jag delar utredningens uppfattning att säljarens ansvar för fel i varan bör preciseras på de punkter det nu är fråga om. Den närmare utform­ningen av bestämmelsema behandlas i specialmotiveringen till 8 och 9§§.

6.2.4 Säljarens ansvar för uppgifter om varan

Utredningens lagförslag upptar flera regler som syftar till att stärka köparens ställning för den händelse han förletts att köpa varan genom oriktiga uppgifter om denna. Enligt utredningens mening bör i lagen klargöras att säljarens ansvar för riktigheten av uppgifter som lämnas om varan omfattar inte bara vad som direkt influtit i t. ex. ett slcriftligt kontrakt utan också uppgifter som förekommer i annonser, reklambro­schyrer, braksanvisningar till varan m. m. I lagförslaget regleras först säljarens ansvar för sådana uppgifter som han själv har lämnat om va­ran. Förslaget innebär i huvudsak att köparen skall ha rätt att göra gäl­lande befogenhet som enligt lagen tillkommer honom vid fel i varan, om säljaren har lämnat oriktig uppgift om varan och uppgiften kan antas ha inverkat på köpet. Säljaren medges dock viss rättelsemöjlighet. Utred­ningen föreslår vidare att säljaren skall ha visst ansvar också när den oriktiga uppgiften härrör från annan än honom själv, t. ex. varans till­verkare. Som förutsättning härför skall enligt förslaget bl. a. gälla att säljaren antingen har åberopat uppgiften eller måste ha insett att den var oriktig.

Förslaget att konsumentköplagen skall innehålla regler om säljarens ansvar för oriktiga uppgifter om varan har överlag godtagits av remiss­instanserna. Vad beträffar reglernas utformning har bl. a. från. konsu­menthåll uttalats önskemål om att skyddet för konsumenten vidgas i vissa hänseenden. Näringslivet å sin sida hävdar att den föreslagna reg­leringen präglas av ett marknadsrättsligt synsätt och bör ändras så att den bättre ansluter tUl nuvarande avtals- och köprättsliga principer. Reglerna bör i enlighet härmed precisera vilka uppgifter säljaren an­svarar för, dvs. vad som omfattas av köpavtalet, i stället för att ange i vilka situationer säljaren skall svara för oriktiga uppgifter.

 

Prop. 1973:138                                                       129

För egen del vUl jag först erinra om att marknadsföringslagen har medfört en väsentiig förbättring av konsumenternas allmänna skydd mot ovederhäftiga metoder i reklam och annan marknadsföring. Konsu­menternas ställning har också stärkts genom lagstiftning på specieUa områden. Sålunda har i livsmedelslagen (1971:511) tagits upp straff-sanktionerade regler om märkning av livsmedel, t. ex. med uppgifter om hållbarhetstid. Genom lagen (1971: 1081) om bestämning av volym och vikt, vilken träder i kraft den 1 juli 1973, straffbeläggs saluförande av färdigförpackad vara med oriktig volym- eller viktuppgift. Som jag har påpekat tidigare (6.1) innebär dock den omständigheten att man kan in­gripa mot ovederhäftiga affärsmetoder på näringsrättslig väg inte i och för sig att det saknas behov av civilrättsliga regler som klargör den en­skilde konsumentens rättigheter för den händelse han förmåtts att köpa en vara genom t ex. felaktiga upplysningar i reklamen. Jag delar utred­ningens uppfattning att tvingande regler i detta ämne bör meddelas i konsumentköplagen.

Vad gäller den närmare utformningen av regleringen viU jag med an­ledning av näringslivets kritik mot utredningens förslag framhålla föl­jande. Det kan i och för sig synas ligga nära till hands att anknyta till den i den juridiska doktrinen gjorda distinktionen mellan uppgifter som anses omfattade av köpavtalet ("utgör avtalsinnehåll") och uppgifter som ligger utanför avtalet. Distinktionen är emeUertid inte oomtvistad (jfr SOU 1972: 28 s. 148). Den har inte heller vunnit något klart stöd i rättspraxis. Med hänsyn härtUl och till svårigheten att i praktiken dra en skarp gräns mellan uppgifter av det ena och det andra slaget kan jag inte ansluta mig tUl näringslivets ståndpunkt. Jag anser i stället den av utredningen förordade metoden för angivande av säljarens ansvar vara att föredra. Enligt min mening kan det f. ö. snarast ses som en fördel att den civilrättsliga regleringen utformas med anknytning till de närings-rättsliga bestämmelserna, eftersom de båda lagarna med olika metoder skall tillgodose samma syfte, nämligen att skydda konsumenterna mot vUseledande framställningar i reklam o. d., och därmed är att betrakta som komplement till varandra.

Förslaget att regleringen skall omfatta säljarens ansvar för inte bara egna uppgifter utan också uppgifter som härrör från tredje man har inte föranlett någon gensaga vid remissbehandlingen. Förslaget utgör enligt min mening ett värdefullt led i strävandena att ge konsumenterna ett fullgott skydd mot ovederhäftiga uppgifter i reklam o. d. För köparen är det uppenbarligen en fördel att han inte behöver undersöka om det är säljaren eller någon annan, t. ex. varans tillverkare, som står för en orik­tig uppgift som lämnats i samband med köpet. I förhållande till köpa­ren framstår säljare och tillverkare vanligen som en enhet. Det synes därför naturligt att en köpare som genom oriktiga uppgifter om varan förmåtts att köpa denna kan göra gällande samma befogenheter mot

9    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 138

 

Prop. 1973:138                                                       130

säljaren vare sig det är säljaren själv eller tillverkaren som har lämnat de oriktiga uppgifterna. Jag ansluter mig alltså i princip till utredningens förslag i denna del.

Till de anmärkningar beträffande förslagets enskildheter som har framförts vid remissbehandlingen återkommer jag vid behandlingen av den närmare utformningen av reglerna i specialmotiveringen till 7 §.

Några remissinstanser har tagit upp frågan om säljarens ansvar för sidoutfästelser, som har lämnats av företrädare för denne. Denna fråga, som har speciell betydelse vid hemförsäljning, har föranlett en särskUd regel i 3 § hemförsäljningslagen. Jag finner inte tillräcklig anledning att ta upp den i detta sammanhang.

6.2.5 Säljarens ansvar för garanti rörande varan

Nära samband med frågan om säljarens ansvar för uppgifter om va­ran har spörsmålet om hans ansvar för sådan garanti beträffande varan som ofta ingår i avtalet. Ordet garanti används i mycket skiftande sam­manhang. I aUmänhet innefattar en garanti vissa utfästelser om varans beskaffenhet. Utfästelserna kan ha mycket allmän karaktär, t. ex. avse att varan är av god kvalitet. De kan emeUertid också hänföra sig tiU be­stämda egenskaper hos varan, exempelvis dess håUbarhet eller pre­standa. Vanligt är att en garanti reglerar köparens rättsstäUning i hän­delse av fel i varan. Normalt lämnas här\'id ett åtagande från säljaren eller annan, t. ex. varans tiUverkare att avhjälpa sådana fel. Åtaganden av detta slag är i regel tidsbegränsade.

Utredningen har tagit upp frågan om det finns anledning att genom särskild föreskrift i lagen ålägga säljare som har länmat en "garanti" ett strängare ansvar för fel i varan än vad som annars gäller. Utredningen anser emellertid inte att det finns tillräckliga skäl för att införa en sådan regel. Däremot förordar utredningen en lagregel om bevisbördan när varan avviker från vad som följer av en tidsbestämd garanti. Regeln slår fast att säljaren i ett sådant fall har bevisbördan för att avvikelsen beror på omständighet som köparen svarar för. Den torde överensstämma med gällande rätt såvitt avser garantier som hänför sig till varans skick vid den tidpunkt då faran övergick på köparen. Den blir emellertid också tillämplig beträffande de modema garantier som innebär en till-försäkran att varan skall vara funktionsduglig under hela garantitiden.

Inte heller beträffande garantier som innefattar åtagande att avhjälpa fel i varan anser utredningen det vara möjligt att meddela tvingande regler om åtagandenas materiella innehåll, exempelvis föreskrifter om vem som skall bekosta transport av varan till och från det ställe där re­paration skall ske. Konsumentköplagen föreslås endast uppta regler om påföljderna av att utfästelse att avhjälpa fel inte fullgörs. Eftersom utfästelser av detta slag ofta avges av annan än säljaren, t. ex. varans tiUverkare, bör lagen även reglera säljarens ansvar för bristande upp-

 

Prop. 1973:138                                                                  131

fyllelse av sådant avhjälpningsåtagande från tredje mans sida som gjorts för säljarens räkning.

Under remissbehandlingen har i allmänhet inte riktats någon erinran mot den avgränsning av lagregleringen beträffande garantier som utred­ningen föreslår. Några remissinstanser — däribland statens konsument­råd och KF ■—■ föreslår emellertid att förbud införs mot användning av ordet "garanti" i andra fall än när köparen tillförsäkras bättre förmåner än lagen ("gällande rättsregler") innebär. Konsumentrådet anser vidare att säljaren bör vara skyldig att se till att köparen informeras om inne­hållet i garantin, att köpevillkoren är enkelt och klart formulerade och att de överlämnas tUl köparen. Brister säljaren i denna skyldighet bör köparen ha möjlighet att t. ex. häva köpet. Ett par remissinstanser efter­lyser tvingande regler om de minimikrav som bör sfäUas på vad en ga­ranti skaU omfatta. Härvid erinras bl. a. om risken för att garantier el­jest förknippas med vUlkor som i realiteten betager garantierna deras värde.

För egen del kan jag instämma i att den nuvarande användningen av uttrycket garanti kan kritiseras. Många konsumenter uppfattar detta ut­tryck som innebärande att de tUlförsäkras en speciell förmån. Det är emellertid inte ovanligt att en "garanti" i realiteten bara utgörs av en försäkran att varan har vissa angivna egenskaper, vilkas frånvaro skulle innebära att varan är behäftad med fel. Det är också mycket vanligt att en garanti faktiskt innebär en inskränkning av de rättigheter köparen annars skuUe ha haft i händelse av fel i varan. Jag delar uppfattningen att det i och för sig är önskvärt att uttrycket garanti inte används i så­dana faU. Jag vill emellertid samtidigt erinra om att det ofta kan vara svårt att avgöra om köparen genom en garanti försätts i bättre eller sämre läge än vad som annars skuUe ha varit fallet. Vad beträffar så­dana garantier som innefattar åtagande att avhjälpa fel i varan bör sär­skilt uppmärksammas att den häremot svarande rätten att kräva avhjäl­pande ofta är till fördel för köparen. Någon rätt av sådant slag tillkom­mer inte köparen enligt den aUmänna köplagen. Framför allt när det gäller mindre fel i varor som är avsedda för användning under längre tid, t. ex. hushållsmaskiner och TV-apparater, kan det vara bättre för köparen att få felet avhjälpt genom säljarens försorg och på dennes be­kostnad än att fä behälla varan i föreliggande skick mot avdrag pä kö­peskillingen. Nackdelen från köparens synpunkt med denna typ av ga­rantier ligger i att de ofta är förenade med friskrivningsklausuler som begränsar köparens tiUgång tiU andra befogenheter än en rätt att på­fordra reparation av varan. Den naturliga vägen att stärka köparens StäUning i detta sammanhang är inte i första hand att reglera använd­ningen av uttrycket "garanti" utan att genom tvingande regler tillför­säkra honom ett rättsligt skydd mot sådana friskrivningsklausuler.

Ett ytterligare skäl som talar mot att man nu inför lagregler om an-

 

Prop. 1973:138                                                       132

vändningen av uttrycket garanti är att denna fråga inte lämpar sig för en civilrättslig reglering. Det ligger närmare tUl hands att ingripa på nä­ringsrättslig väg. I många fall torde missvisande användning av uttrycket kunna beivras med stöd av marknadsföringslagen. Stundom kan till-lämpning av avtalsvillkorslagen ligga närmare till hands. Jag kan erinra om att föredragande departementschefen när förslaget till sistnämnda lag remitterades tUl lagrådet berörde bl. a. möjligheterna att ingripa mot den typ av avtalsvillkor som visserligen inte kan sägas vara otillbörliga på grand av sitt innehåll eller på gmnd av att de utformats på ett sätt som vilseleder konsumenten i fråga om den sakliga innebörden men som genom det satt på vilket de presenteras för konsumenten är ägnade att ge honom en felaktig föreställning om ett särskUt fördelaktigt erbju­dande och av den anledningen framstår som otillbörliga (prop. 1971: 15 s. 73). Som exempel härpå nämndes särskilt garantierbjudanden. Depar­tementschefen framhöll att det fick ankomma på de tiUämpande myn­digheterna — KO och marknadsdomstolen — att i det särskilda fallet avgöra om ingripande skulle ske med stöd av marknadsföringslagen el­ler avtalsvillkorslagen. Genom KO:s försorg har en omfattande genom­gång av garantiformulär inletts. Undersökningen har redan resulterat i uppgörelser med vissa branschorganisationer om innehållet i organisa­tionernas garantiformulär. Jag syftar här på de garantier som utarbetats av Elektriska hushållsapparatleverantörer och Radiobranschens samar­betsråd. Överläggningar om garantierbjudandenas utformning pågår på ytterligare ett antal områden, däribland handeln med nytillverkade bUar, Med hänsyn härtill kan man räkna med att en sanering kommer till stånd i fråga om både användningen av uttrycket garanti och garantiåta­gandenas innehåll, och jag anser inte att det nu finns anledning att in­föra ett särskilt förbud mot otUlbörlig användning av uttrycket garanti vid konsumentköp.

Det sist anförda talar också för att man kan underlåta att i lag när­mare reglera garantiåtagandenas innehåll. Mot en sådan reglering kan dessutom anföras skäl liknande dem som har anförts beträffande möj­ligheterna att genom konsumentköplagen reglera de krav som skall stäl­las på säljarens prestation (6.2.3). Den av några remissinstanser anvisade utvägen att i lagen ställa upp vissa minimikrav i fråga om garantiernas innehåll erbjuder enligt min mening inte någon tillfredsställande lösning. Med tanke särskUt på garantiernas mångskiftande beskaffenhet skulle det vara mycket svårt att utforma regler som lämpar sig för alla typer av varor och köpsituationer m. m. En reglering av sådant slag skulle vi­dare kunna leda tiU att säljarna begränsar garantierbjudandenas räck­vidd på ett sätt som är till nackdel för olika köparkategorier. Sålunda skulle exempelvis en tvingande reglering i lag av ansvaret för transport­kostnad vid ianspråktagande av reparationsgaranti kunna medföra att sådana garantiers giltighet inskränks tUl vissa delar av landet. Enligt min

 

Prop. 1973:138                                                       133

mening är den lämpligaste utvägen att uppnå tUlfredsstäUande utform­ning av garantierna att KO tar upp frågorna för olika branscher för att, i första hand genom förhandlingar, få till stånd regler som innefattar en skälig avvägning mellan parternas intressen.

Mot bakgrand av det nu anförda ansluter jag mig till utredningens uppfattning att konsumentköplagen främst bör reglera köparens befo­genheter, när garanti innefattande utfästelse att avhjälpa fel inte fullgörs på tUlfredsstäUande sätt. Vidare bör det i lagen klargöras att köparen kan utöva sina befogenheter mot säljaren också när annan än denne, ex­empelvis tiUverkaren, har åtagit sig att avhjälpa fel men inte fullgör detta åtagande. Häratöver bör i enlighet med utredningens förslag med­delas en bestämmelse om lättnad i bevisbördan för köparen vid tidsbe­stämd garanti. Den närmare utformningen av bestämmelserna behandlas i specialmotiveringen till 4 och 10 §§.

En särskild fråga är om lagen som statens konsumentråd har för­ordat bör innehålla regler om skyldighet för säljaren att lämna köparen viss information om förekomsten av garanti och om köpevillkoren i allmänhet. Förslaget sammanhänger bl. a. med att garantiåtagande rö­rande en såld vara inte sällan kommer till köparens kännedom först efter köpet, t. ex. därför att garantin har avgetts av varans tillverkare och garantibeviset förvaras i den tillslutna förpackning i vilken varan överlämnas. De rättsliga problem som kan uppstå i sådana fall rör i första hand frågan om garantin kan anses omfattad av köpavtalet. Spörsmålet, vilket inte behandlas av utredningen, är av allmänt avtals­rättslig karaktär och torde knappast kunna lösas utan närmare under­sökning av olika tänkbara situationer. Jag anser inte att det finns anled­ning att ta upp denna fråga nu. Jag anser inte heller att det bör införas särskilda regler om informationsplikt för säljaren i konsumentköplagen. Konsumentens behov av information om sina rättigheter och skyldighe­ter vid köp bör lämpligen tillgodoses i annan ordning. Jag återkommer till denna fråga längre fram.

<5.2.6 Köparens befogenheter mot säljaren

Utredningens lagförslag syftar som förut nämnts bl. a. till att mot­verka de olägenheter som formulärrätten medför för konsumenterna. Eftersom standardvillkoren oftast innebär att köparens rättigheter enUgt den allmänna köplagen inskränks, bör enligt utredningen den tvingande skyddslagstiftningen utformas så, att konsumenten tillförsäkras vissa grandläggande befogenheter som han alltid skall ha i händelse av kon­traktsbrott på säljarens sida. Lagstiftningen bör ge köparen rättsligt stöd för att framtvinga rUctig prestation eller, om detta mte lyckas, att frigöra sig från köpet genom hävning så att han kan skaffa motsvarande presta­tion från annat håU. Den av utredningen föreslagna regleringen av kö-

 

Prop. 1973:138                                                       134

parens befogenheter avser två huvudtyper av kontraktsbrott på säljarens sida, dröjsmål och fel, varvid den senare kategorin i sin tur spaltas upp i två typfall, nämligen bristande fullgörelse av åtagande att avhjälpa fel i varan och fall då varan eljest är behäftad med fel. Frågan om dröjsmål eUer fel föreligger får enligt utredningen avgöras med ledning av köpav­talet och den allmänna köplagens bestämmelser, med de tvingande ele­ment vid bedömningen av fel som har berörts i det föregående (6.2.3— 6.2.5).

Vad gäller köparens rättigheter vid säljarens kontraktsbrott innebär utredningens förslag i huvudsak följande. Vid väsentligt kontraktsbrott kan köparen häva köpet. I avvaktan på att säljaren fullgör sin prestation får han innehålla köpeskillmgen. Om köparen inte kan eller vill häva köpet skall han vid fel i varan ha vissa andra befogenheter, nämligen dels rätt att kräva avdrag på köpeskiUingen, dels — om det rör sig om fall av bristande fullgörelse av åtagande att avhjälpa felet — att få skä­lig ersättning för kostnader som han ådragit sig för att själv avhjälpa detta. Slutligen ges köparen viss rätt tUl skadestånd.

Det tvingande skyddet enligt konsumentköplagen bör enligt utred­ningen i vissa avseenden inte sträcka sig lika långt som det dispositiva skyddet enligt köplagen. Vid dröjsmål skall sålunda enligt förslaget häv­ningsrätt föreligga endast om köparen efter dröjsmålets inträde har upp­manat säljaren att leverera varan men leverans likväl inte kommer till stånd inom skälig tid. Beträffande såväl dröjsmål som fel bör vidare vissa inskränkningar i hävningsrätten kunna godtas när det gäller spe­cialtillverkade varor o. d. För faU då något åtagande att avhjälpa fel inte har lämnats av säljaren innebär förslaget dessutom en viss utvidg­ning av säljarens möjlighet att avvärja hävning eUer annan påföljd ge­nom rättelse av felet. I fråga om köparens rätt till skadestånd förordar utredningen att den tvingande lagen begränsas till att ge köparen visst minimiskydd. Skadeståndsskyldighet föreskrivs sålunda bara för fall då säljaren har gjort sig skyldig till grov försummelse vid fullgörande av avtalet.

Utgångspunkten för ett resonemang om utformningen av köparens befogenheter mot säljaren bör vara att den civilrättsliga skyddslagstift­ningen skaU garantera konsumenten som köpare ett grundskydd i hän­delse av kontraktsbrott på säljarens sida. Lagstiftningen bör som utred­ningen har påpekat ge köparen rättsligt stöd för att framtvinga riktig prestation från säljarens sida samt, om detta misslyckas, möjliggöra för köparen att frigöra sig från köpet så att han kan skaffa motsvarande prestation från annat håll. Köparen bor med hänsyn härtiU i första hand tillförsäkras effektiva påtryckningsmedel för att förmå säljaren att leve­rera varan utan oskäligt dröjsmål eUer att fullgöra åtagande att avhjälpa fel i varan. Det medel som härvid främst kommer i fråga är givetvis rät­ten att häva köpet. Att denna rätt skall tillkomma köparen vid konsu-

 

Prop. 1973:138                                                                  135

mentköp ifrågasätts inte av någon remissinstans. Delade meningar har emellertid framförts beträffande de förutsättningar under vUka köparen skall kunna utöva hävningsrätten enligt de tvingande reglerna.

Några remissinstanser -— däribland KF och statens konsumentråd — menar att köparens hävningsrätt inte bör vara betingad av att säljarens kontraktsbrott är väsentiigt. Ett sådant kriterium är enligt KF ägnat att medföra bevissvårigheter för konsumenten och tolkningsproblem för de rättstiUämpande myndigheterna.

För egen dd bedömer jag hävningsrätten som en mycket viktig befo­genhet för konsumenten. Den bör självfallet inte vara begränsad till fall av mera extrem karaktär utan snarare ses som ett normalt led i det system av påföljder vid kontraktsbrott som den tvingande regleringen ställer till köparens förfogande. Det är emellertid inte rimligt att konsu­menten skall ha rätt att häva köpet så snart ett kontraktsbrott frän säl­jarens sida föreligger, oberoende av vilken betydelse detta har för köpa­ren i det enskUda fallet. En hävning medför alltid vissa kostnader och det synes därför knappast samhällsekonomiskt försvarligt eller över huvud taget förenligt med konsumenternas intressen i stort att även helt obetydUga dröjsmål och fel skall få leda till sådana konsekvenser. En genereU hävningsrätt skulle lätt kunna missbrukas och medföra stor risk för tvister.

Mot bakgrund av det nu anförda förordar jag att konsumenten i prin­cip ges rätt att häva köpet vid kontraktsbrott från säljarens sida men att denna rätt inte skall föreligga om kontraktsbrottet är av ringa be­tydelse för köparen. I sak torde detta överensstämma med vad utred­ningen har åsyftat.

Frågan om ett kontraktsbrott är ringa får givetvis bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Bedömningen skall ske från köparens synpunkt, och hänsyn skall alltså tas till hans sär­skUda förhållanden. Bedömningen måste naturligtvis också påverkas av vilken typ av vara det gäller. Beträffande fabriksnya varor av stan­dardkaraktär torde även relativt små brister i fråga om varans funk­tionsduglighet få anses ge konsumenten rätt att häva köpet.

Förslaget att köparen vid dröjsmål och fel skall ha rätt att innehålla köpeskillingen i avvaktan på riktig prestation av säljaren har inte för­anlett någon erinran såvitt gäller dröjsmål. Däremot har bl. a. frän nä­ringslivets sida riktats kritik mot att köparen skaU tUlerkännas motsva­rande befogenhet vid fel i varan. De föreslagna reglerna härom anses ägnade att leda till onödiga tvister och kunna missbrukas av t. ex. kö­pare med betalningssvårigheter.

Enligt min mening fyller rätten att innehålla köpeskUlingen en viktig funktion i konsumentköplagens påföljdssystem. Hävningsrätten skulle i många fall bU föga effektiv som påtryckningsmedel, om den inte kunde kombineras med en sådan rätt. Även en befogenhet att påfordra avhjäl-

 

Prop. 1973:138                                                       136

pande blir av mindre värde, om köparen inte kan innehålla åtminstone så stor del av köpeskillingen som svarar mot kostaaden för avhjälpan­det. De vid remissbehandlingen påtalade olägenheterna kan knappast anföras som avgörande argument mot den av utredningen föreslagna re­geln. För att köpeskillingen skall få innehållas krävs att det objektivt sett föreligger ett fel i varan. Köparens rent subjektiva uppfattning sak­nar i princip betydelse. Jag vill erinra om att ett obefogat innehållande av köpeskillingen kan innebära kontraktsbrott på köparens sida. Med hänsyn tUl det anförda ansluter jag mig tUl utredningens förslag att konsumentköplagen skall uppta regler om rätt för köparen att vid kon­traktsbrott på säljarens sida innehålla obetald del av köpeskillingen i av­vaktan på att säljaren fullgör sin prestation.

Även mot förslagets regler om rätt för köparen att vid fel i varan kräva avdrag på köpeskillingen eller ersättning för kostnader för att av­hjälpa felet har anförts betänkligheter från näringslivets sida. Framför allt pekas på att dessa befogenheter kan ge upphov till onödiga tvister mellan parterna om förekomsten av fel och om storleken av prisavdra­get eller kostnadsersättningen. Enligt näringslivets mening bör befogen­heterna i vart fall tillkomma köparen endast om säljaren inte har begärt att köpet skall gå tillbaka.

En rätt till avdrag på köpeskiUingen står redan f. n. konsumenten tiU buds enligt köplagens dispositiva regler. Denna rätt, vilken således hör till köprättens allmänna system, ersätter hävningsrätten i sådana fall då köparen inte kan eller viU häva köpet. Utredningens förslag innebär att rätten till prisnedsättning skall tillkomma köparen även om den har fråntagits honom genom bestämmelse i köpavtalet. Att köparen genom tvingande regler garanteras en sådan rätt synes mig motiverat redan av den anledningen att han annars inte skulle ha tiUgång till någon effektiv sanktion för den händelse hävningsrätten inte kan utnyttjas, exempelvis därför att köparen inte längre har möjlighet att återställa varan. Det förhållandet att prisnedsättning företrädesvis blir aktuell vid ringa fel och att tvist om prisavdragets storlek o. d. någon gång kan sägas vara "onödig" i den meningen att de kostnader och besvär tvisten medför inte står i rimlig proportion till tvisteföremålets värde utgör enligt min mening inte något bärande skäl mot en tvingande regel som ger köparen rätt till avdrag på köpeskillingen. Det ligger uppenbarligen i båda par­ters intresse att se tUl att uppkommande tvister inte föranleder onödig omgång och oskäliga kostnader. I den mån felet inte rättas genom säljarens försorg torde ett prisavdrag ofta kunna bestämmas genom en schablonmässig beräkning. Jag biträder därför utredningens förslag att konsumentköplagen skall tillerkänna köparen rätt till avdrag på köpeskillingen vid fel. Det står givetvis säljaren fritt att i fall av nu åsyftat slag begära att köpet skall återgå i stäUet för att inlåta sig på Jiskussion om det berättigade i ett anspråk på prisavdrag eller om

 

Prop. 1973:138                                                       137

avdragets storlek. För köparen kan detta inte sällan vara en bättre utväg än att behålla varan i dess felaktiga skick mot ett mindre avdrag på köpeskiUingen. Något behov av att i lagen reglera denna situation torde dock inte föreligga utan den bör lösas på frivillighetens väg.

Den av utredningen föreslagna regeln om rätt för köparen att kräva ersättning för avhjälpande av fel i varan hänger nära samman med den större frågan om i vilken utsträckning konsumenten genom tvingande regler bör tillförsäkras skadeståndsrätt mot säljaren. Som redan nämnts intar utredningen en restriktiv hållning härvidlag. Som ett minimiskydd mot friskrivningsklausuler föreslås att köparen skall ha rätt att kräva full ersättning för eventuell förlust, om säljaren har visat grov försum­melse vid fullgörande av avtalet. Den återhåUsamma attityden föresta­vas väsentligen av två skäl. För det första kan en längre gående skade­ståndsrätt ge upphov tiU svårbedömda tvister om köparens rätt till er­sättning för följdskador av olika slag. För det andra behövs enligt ut­redningens mening inte en sådan skadeståndsrätt vid sidan av övriga befogenheter för att säkerställa köparens viktigaste intressen, nämligen att kunna tvinga fram riktig prestation eller — om detta inte går — frigöra sig från köpet.

Utredningens förslag i denna del har som förut nämnts kritiserats från flera håll under remissbehandlingen. Åtskilliga remissinstanser — däribland KO, statens konsumentråd och hovrätten för Västra Sverige — ifrågasätter om inte köparen genom konsumentköplagen bör tiller­kännas rätt till skadestånd i vidare utsträckning än utredningen föreslår. Det görs gäUande att säljaren vid konsumentköp bör vara skadestånds­skyldig även när hans försummelse inte är grov. Som exempel på prak­tiska situationer där köparen enligt utredningens förslag skulle vara vä­sentligen utan skydd i skadeståndshänseende nämner KO bl. a. det faUet att en konsument på grund av fel i en tvättmaskin får kostnader för tvätt på annat håll medan maskinen repareras. Konsumentrådet erinrar om att aUmänna reklamationsnämnden (se SOU 1972: 28 s. 168) har an­sett sig kunna rekommendera ersättning för följdskador i två typer av fall, nämligen dels beträffande lätt verifierbara, direkta utgifter, som kö­paren har ådragit sig genom säljarens kontraktsbrott, t. ex. kostnader för taxi och andra färdmedel samt telefon- och hotellkostnader, dels beträf­fande sakskador, som till sin natur har ett omedelbart eller näraliggande samband med felet och uppgår till ett i förhållande till köpeskillingen måttiigt belopp, t. ex. kostnad för omtvättning, då en vara vid tvättning färgat av sig på andra klädesplagg. Enligt konsumentrådets mening bör frågan om köparens rätt till ersättning för följdskador övervägas när­mare under köplagsutredningens fortsatta arbete.

Innan jag går närmare in på frågan om skadeståndsreglernas utform­ning vill jag erinra om att utredningen genom en uttrycklig bestämmelse (19 §) har undantagit en praktiskt mycket viktig typ av skadeståndsfrå­gor från konsumentköplagens tiUämpningsområde, nämligen de problem

 

Prop. 1973:138                                                                     138

som hänger samman med att en såld vara har skadebringande egenska­per eller med andra ord är så beskaffad att den medför personskada el­ler skada på annan egendom än den sålda varan. Utredningen har som skäl för att inte föreslå några regler härom i konsumentköplagen anfört dels att ämnet ligger på gränsen mellan köprätten och den allmänna ska­deståndsrätten och dels att det har nära samband med frågor om för­säkring av säljares och tillverkares skadeståndsanvar. Sedan utredningen avlämnade sitt betänkande har särskilda sakkunniga tillkallats för att ut­reda frågan om ersättning för s. k. produktskador. De sakkunniga har i uppdrag att föreslå ersättningsregler som ger ett förbättrat ekonomiskt skydd för den som drabbas av produktskada. Ersättningsreglerna skall emellertid inte omfatta alla typer av produktskador utan bara sådana som orsakas av produkter vilka genom sin beskaffenhet erbjuder speci­fika skaderisker. Jag räknar med att det sålunda inledda utredningsar­betet skall leda till en tillfredsställande lösning av de produktskadepro­blem som har särskild praktisk betydelse. Frågan om införande av tvingande regler med en vidare tillämpning bör anstå till dess resultat av utredningsarbetet på produktskadeområdet föreligger. På nuvarande stadium ansluter jag mig därför till köplagsutredningens förslag att kon­sumentköplagen inte skall reglera detta ämne.

Vad gäller frågan om en lagreglering rörande följdskador av andra slag synes det mig tveksamt om den av utredningen föreslagna regeln om skadestånd vid grov försummelse på säljarens sida över hu\'ud taget innebär någon förstärkning av köparens rättsställning. Den princip åt vilken regeln ger uttryck, nämligen att en friskrivning från skadestånds­ansvar inte kan åberopas när uppsåt eller grov vårdslöshet ligger den skadevållande parten tUl last, torde få anses gälla redan nu. Den av ut­redningen föreslagna lagregeln kan därför sägas väsentligen innebära ett klargörande av nuvarande rättsläge. Ett sådant klargörande kan otvivel­aktigt ha sitt värde. Något mer påtagligt behov därav har emellertid inte kunnat påvisas. Om man inte är beredd att utsträcka säljarens ska­deståndsansvar längre än utredningen föreslår, är det enligt min mening lämpligast att helt avstå från att reglera frågan i lagen.

Frågan hur långt man bör gå när det gäller att genom tvingande be­stämmelser i konsumentköplagen ålägga säljaren skadeståndsansvar mot köparen vid dröjsmål och fel kan inte ses isolerad från lagens påföljd-system i övrigt. Som framgår av vad jag tidigare har anfört delar jag ut­redningens uppfattning att lagen främst bör syfta till att ge köparen rättsligt stöd för att framtvinga riktig prestation från säljarens sida eller —- om detta misslyckas — att frigöra sig från avtalet så att han kan skaffa sig motsvarande prestation från annat håll. Med denna utgångs­punkt framstår det otvivelaktigt som mindre angeläget att genom tving­ande regler söka lösa alla de komplicerade problem som är förknippade m.ed skadeståndspåföljdens användning vid köp. Jag viU även erinra om att köplagsutredningen enligt sina direktiv har att undersöka bl. a. vissa

 

Prop, 1973:138                                                       139

frågor rörande skadeståndssanktionens roll inom köprätten. Också med tanke härpå kan det finnas skäl att iaktta försiktighet vid bedömningen av i vad mån tvingande lagregler skall införas beträffande köparens rätt till skadestånd vid konsumentköp.

Ett vidsträckt skadeståndsansvar för säljaren skulle som utredningen framhåller kunna ge upphov till en mångfald svårbedömda tvister. Ska­dorna kan i enskUda fall bli mycket betydande och därigenom medföra stora kostnader som är svåra att beräkna på förhand men som säljaren måste se till att han har täckning för. En långtgående skadeståndsbefo­genhet torde inte vara nödvändig för att tillgodose konsumentens pri­mära intressen vid köp. Mot bakgrund av det nu anförda har jag kom­mit till den uppfattningen att det inte är motiverat att införa tvingande regler som ålägger säljaren att utge ersättning för alla skador som orsa­kas köparen genom dröjsmål eller fel så snart säljaren har gjort sig skyl­dig tiU någon grad av vårdslöshet. Däremot finns det anledning att överväga regler som stärker köparens ställning i vissa begränsade hän­seenden av påtagligt praktisk betydelse.

Som jag förut har nämnt föreslår utredningen en särskild ersättnings­regel med tanke på fall då säljaren eller annan för hans räkning har åta­git sig att avhjälpa fel i varan men något avhjälpande inte kommer till stånd. Regeln avses främst bli tillämplig i situationer då det saknas för­utsättningar för att häva köpet och möjligheten att kräva avdrag på kö­peskiUingen inte erbjuder köparen tillfredsstäUande kompensation för utgifter som han måste ådra sig för att sätta varan i användbart skick. Ds motiv utredningen har anfört för en ersättningsregel av detta slag (se 4.2.6 samt specialmotiveringen till 4 och 5 §§) kan jag i allt väsentligt ansluta mig till. I fråga om de invändningar mot förslaget som har fram­förts från näringslivets sida vUl jag hänvisa tUl det resonemang som förts beträffande motsvarande kritik mot den föreslagna regeln om rätt för köparen att kräva prisavdrag vid fel. Jag biträder därför utredning­ens förslag om införande av en bestämmelse som ger köparen rätt till skiUig ersättning för avhjälpande av fel i fall då utiovad reparation inte kommer tUl stånd.

Man bör emellertid enligt min mening kunna gå ett steg längre och genom en tvingande regel tillförsäkra konsumenten rätt till ersättning även för vissa andra typer av ekonomisk skada som tillfogas honom ge­nom kontraktsbrott av säljaren. Jag tänker på de i vissa remissyttranden påtalade faUen, då köparen till följd av dröjsmål eller fel ådrar sig sär­skilda utgifter, vilka han inte skulle ha drabbats av om köpet hade full­gjorts kontraktsenligt. De av KO och konsumentrådet anförda exemplen åskådliggör vanligen förekommande situationer där köparen med nuva­rande formulärrättsliga regelsystem inte sällan står utan möjlighet att kräva ersättning för uppkomna utgifter därför att köpet förenats med villkor varigenom säljaren helt eller delvis friskrivit sig frän  skade-

 

Prop. 1973:138                                                       140

ståndsansvar. Mot införande av en tvingande bestämmelse om säljarens skadeståndsansvar i nu berörda hänseende kan visserligen riktas invänd­ningar av väsentligen samma slag som anförts mot nyss behandlade re­gel om ersättning för reparationskostnad vid bristande fullgörelse av av­hjälpningsåtagande. Inte heller i fråga om andra direkta utgifter som or­sakas köparen till följd av dröjsmål eller fel kan jag emellertid finna dessa invändningar så bärkraftiga att de bör föranleda att man avstår från en reglering i konsumentköplagen. De utgifter jag syftar på är för det mesta lätta att verifiera eller beräkna. Risken för tvister rörande ska­deståndets beräkning torde därför inte vara alltför stor. Beloppen torde i regel komma att bli ganska måttliga. Av hänsyn till säljaren bör dock finnas en möjlighet att avvisa ersättningsanspråk som inte ter sig skäliga med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter. Detta kan upp­nås genom att ersättningsrätten begränsas tiU vad som utgör skälig er­sättning. En sådan begränsning synes mig också godtagbar från konsu­mentens synpunkt. Jag vill erinra om att det här inte är fråga om mer än att tillförsäkra konsumenten ett grundskydd som inte skall kunna fråntas honom genom friskrivning i kontraktet.

Jag föreslår med hänsyn till det anförda att konsumentköplagens reg­lering av köparens rätt till skadestånd mot säljaren inskränks tiU de två särskilda skadetyper jag nu har diskuterat. Jag återkommer i specialmo­tiveringen till 4 och 6 §§ till den närmare utformningen av reglerna. Till frågan om köparens skadeståndsbefogenhet mot tredje man åter­kommer jag i nästa avsnitt.

Som jag förut har nämnt intar utredningen den ståndpunkten att kon­sumentköplagens grandskydd för köparen inte på alla punkter bör sträc­kas lika långt som hans befogenheter enligt köplagens dispositiva regler. Sålunda förordar utredningen att i konsumentköplagen skall ställas upp krav på leveransuppmaning för att hävningsrätt skall tillkomma köpa­ren vid dröjsmål. Vidare innebär förslaget i fråga om såväl dröjsmål som fel att förbehåU som inskränker hävningsrätten under vissa förhål­landen skall tillerkännas giltighet.

Under remissbehandlingen har utredningens förslag om införande av krav på leveransuppmaning vid dröjsmål utsatts för viss kritik. KO an­för bl. a. att ett ovillkorligt sådant krav saknar förankring hos aUmän-heten och därför inte kan antas bli iakttaget av alla köpargrupper. Sta­tens konsumentråd finner det otillfredsstäUande att säljaren alltid skall kunna erhålla viss leveransfrist, även om parterna avtalat en bestämd leveransdag. Rådet förordar att kravet på leveransuppmaning skall utgå ur lagen. Näringslivet anser däremot att utredningens förslag i denna del är i hög grad ägnat att motverka onödiga tvister men understryker att konstruktionen kan tillstyrkas endast om den inrymmer möjlighet att ta hänsyn till force majeure.

De olika uppfattningar som uttalats i remissyttrandena beträffande

 

Prop. 1973:138                                                                  141

utformningen av en tvingande reglering av köparens hävningsbefogenhet vid dröjsmål speglar den intressekonflikt som föreligger på denna punkt. Som framgår av den tidigare redogörelsen (5.2.6) har inom formulär­rätten utbildats en lösning av problemet vilken avviker från såväl köp­lagens dispositiva reglering med omedelbar och ovUlkorlig hävningsrätt för köparen vid väsentligt dröjsmål som den av utredningen föreslagna modellen. I åtskilliga standardformulär förekommer bestämmelser var­igenom säljaren friskriver sig från ansvar för leveransförsening som be­ror på omständigheter utanför hans kontroll (force majeure). Köparen medges emellertid i sådana fall hävningsrätt, om dröjsmålet överstiger viss tid, t. ex. en månad. I andra situationer har köparen oviUkorlig hävningsrätt vid väsentiigt dröjsmål. Den formulärrättsliga reglering Som sålunda utbildats har otvivelaktigt den fördelen att den medger en smidig anpassning tUl förhåUandena inom olika branscher. Vid remiss­behandlingen av utredningens förslag har KO förklarat sig anse denna lösning godtagbar även från konsumentsynpunkt.

För egen del vill jag först betona vikten av att en tvingande civilrätts­lig reglering på denna punkt utformas på sådant sätt att den inte leder till onödiga tvister mellan säljare och köpare. Det skydd konsumentköp­lagen avser att ge köparen bör normalt fungera utan att denne skall be­höva ta i anspråk någon juridisk instans för att lösa eventuella menings-skiljaktigheter mellan honom och säljaren. Av regleringen bör vidare krävas att den ger köparen ett effektivt medel att framtvinga kontrakts-enlig leverans och — om detta inte lyckas — att frigöra sig från köpet. Från nu angivna synpunkter kan det ifrågasättas om ett ovUlkorligt krav på leveransuppmaning som förutsättning för hävningsrätt ger köparen ett tUlfredsstäUande grundskydd vid dröjsmål. I vissa situationer kan en sådan regel onekligen te sig mindre lämplig. Som exempel kan nämnas det fallet att köparen redan vid köpets ingående för säljaren har klar­gjort att det är av särskild betydelse för honom att den avtalade leve­ranstiden noggrant iakttas. Det kan även tänkas andra situationer då säl­jaren måste ha haft klart för sig att en försening av leveransen innebär betydande olägenheter för köparen. Ett ovillkorligt krav på leveransupp­maning kan också leda tUl stötande konsekvenser om säljaren efter ett mycket långt dröjsmål påfordrar att få leverera till en köpare som har utgått från att han inte längre kan räkna med att få någon leverans men — kanske på grund av okunnighet om lagens innehåll — underlåtit att framställa leveransuppmaning. Det kan i en sådan situation också upp­stå tvister mellan parterna i frågan om någon leveransuppmaning över huvud taget har skett.

De nackdelar med ett ovillkorligt krav på leveransuppmaning som jag nu har nämnt bör emeUertid enUgt min mening inte föranleda att detta krav helt slopas. Den av utredningen föreslagna regeln har den klara fördelen att den är ägnad att förekomma tvister i frågan om ett visst dröjsmål är ringa eller inte, eftersom man normalt bör kunna räkna

 

Prop.1973:138                                                                   142

med att dröjsmålet är väsentligt om leverans ännu inte har skett vid den i samband med uppmaningen angivna fristens utgång. I flertalet fall torde det också framstå som en helt naturlig åtgärd för köparen att när varan inte levereras på den utlovade dagen ta kontakt med säljaren för att påminna honom om hans skyldigheter. De påtalade ölägenheterna med utredningens förslag synes mig kunna undvikas om man uppmju­kar detta genom en regel att hävningsrätt föreligger vid dröjsmål även om någon leveransuppmaning inte har skett, såvida det på annat sätt måste ha stått klart för säljaren att det inträffade dröjsmålet inte är av ringa betydelse för köparen. En sådan lösning synes från konsument­skyddssynpunkt vara likvärdig med den formulärrättsliga reglering av dröjsmålssituationen som jag tidigare har redogjort för. Den torde inte heUer medföra några oskäliga konsekvenser för säljarsidan. Vad sär­skilt gäller frågan om force majeure innebär förslaget visserligen att detta inte får någon betydelse för bedömningen av om ett väsentligt dröjsmål föreligger, eftersom denna fråga — enligt min mening helt naturligt — skall avgöras frän köparens utgångspunkt. Detsamma gäl­ler i princip frågan hur lång tid köparen skäligen bör vara skyldig att avvakta leverans när dröjsmål har inträtt och leveransuppmaning ägt rum. Vid denna bedömning bör dock viss hänsyn kunna tas också till anledningen tUl att säljaren inte har kunnat iaktta leveranstiden. Jag vUl tillfoga att det i och för sig bör vara möjligt att genom förhandlingar mellan KO och näringslivets organisationer komma fram tUl en viss pre­cisering av vad som är skälig tid i olika situationer.

På grund av det nu anförda förordar jag att kravet på leveransupp­maning som förutsättning för hävningsrätt vid dröjsmål bibehålls med den reservation jag här har angett.

Enligt utredningens förslag skall förbehåll som inskränker hävnings­rätten vid dröjsmål och fel i princip vara tillåtna vid försäljning av spe­cialtillverkade varor o. d. Köparen skall dock ha rätt att häva köpet även i sådant fall, om säljarens kontraktsbrott innebär att köpet blir praktiskt taget utan värde för honom. Förslaget i denna del har i all­mänhet godtagits vid remissbehandlingen. KO ställer sig dock tveksam till förslaget såvitt rör köparens hävningsrätt vid dröjsmål och vid fel då något avhjälpningsåtagande inte föreligger. För egen del anser jag utred­ningens förslag utgöra en lämplig avvägning mellan säljarens och köpa­rens intressen i de åsyftade undantagssituationerna. Jag ansluter mig så­ledes i huvudsak till förslaget i denna del.

I anslutning till sina överväganden om köparens befogenheter mot säljaren diskuterar utredningen också hur förutsättningarna för påfölj­der rättstekniskt skaU anges i konsumentköplagen. Utredningen föreslår att den tvingande lagen skaU utan hänvisning till den allmänna köplagen ange var gränsen går för avtalsfriheten beträffande hävning och övriga påföljder. Frågor som inte direkt regleras i konsumentköplagen får be­dömas enligt avtal, köplagens regler och allmänna rättsgrundsatser. Ut-

 

Frop. 1973:138                                                                      143

redningen framhåller i detta sammanhang att den inte har ansett det nödvändigt att utesluta avtalsfrihet beträffande vissa detaljfrågor som är reglerade i köplagen. Som exempel härpå nämner utredningen bl. a. frå­gor om köparens undersökning av varan före köpet (47 § köplagen) och om verkningarna av hävning (57 och 58 §§ köplagen).

För egen del anser jag den av utredningen valda rättstekniska meto­den kunna godtas. Jag biträder således utredningens uppfattning att konsumentköplagen utan hänvisning till köplagen bör precisera gränsen för avtalsfriheten beträffande köparens befogenheter mot säljaren.

Några remissinstanser har uttalat önskemål om att konsumentköpla­gen skall reglera också vissa frågor som av utredningen har lämnats utanför den tvingande regleringen. Detta gäller särskilt spörsmålen om köparens undersökning av varan före köpet och om parternas åter­gångsprestationer vid hävning. Vid bedömningen av de sålunda fram­förda önskemålen bör som jag tidigare (6.1) har påpekat fästas bety­dande vikt vid om det finns något på hittillsvarande erfarenheter grun­dat behov av tvingande regler i berörda hänseenden. I likhet med utred­ningen kan jag inte finna tillräckliga skäl för att nu införa sådana be­stämmelser.

Beträffande den närmare utformningen av reglerna om köparens be­fogenheter mot säljaren hänvisas tUl specialmotiveringen till 3—6 §§.

6.2.7 Tredje mans ansvar mot köparen

Enligt utredningens mening bör konsumentens ställning vid köp stär­kas också såvitt avser hans relationer till varans tillverkare, generalagent för varan m. fl. Utredningen föreslår i detta hänseende vissa skade­ståndsregler. Skadeståndsrätt skall föreligga dels när köparen har för­måtts att köpa varan genom oriktiga uppgifter av tUlverkaren eller an­nan som i tidigare säljled har tagit befattning med varan, dels när till­verkaren eller annan som för säljarens räkning har åtagit sig att av­hjälpa fel i varan försummat att fullgöra detta åtagande. Skadestånds­skyldighet föreslås inträda bara vid grov vårdslöshet från tredje mans sida. Denna begränsning hänger nära samman med utredningens restrik­tiva hållning i fråga om säljarens skadeståndsansvar. Utredningen beto­nar att de föreslagna reglerna om köparens rätt till skadestånd av tredje man är ett minimiskydd och betecknar gränsen för hur långt ansvars­friskrivning skall tillåtas. Har någon frislci-ivning inte gjorts, står det kö­paren fritt att med stöd av allmänna rättsgrundsatser hävda ett sträng­are ansvar för tredje man, dvs. i första hand skadeståndsskyldighet på grund av vårdslöshet som inte är att anse som grov.

Utredningens förslag att konsumentköplagen skall reglera även tredje mans ansvar mot köparen har allmänt tUlstyrkts eller lämnats utan erin­ran vid remissbehandlingen. Någon invändning riktas inte heller mot att regleringen begränsas till de två frågor som utredningen har tagit upp,

 

Prop. 1973:138                                                       144

nämligen fall av oriktiga uppgifter och underlåtenhet att fullgöra utfäs­telse att avhjälpa fel.

För egen del anser jag att redan den ovisshet som råder om innebör­den av gällande rätt på området är ett starkt motiv för den av utred­ningen föreslagna regleringen. Vad gäller det fall att tredje man försum­mar att fullgöra ett åtagande att avhjälpa fel har köparen visserligen en­ligt förslaget möjlighet att göra påföljder gällande mot säljaren. Denna möjUghet kan emeUertid i vissa fall sakna reellt värde, exempelvis när säljaren inte är fullt solvent och köparen har fuUgjort avtalet helt eller delvis. Detsamma gäller i fråga om ansvaret för oriktiga uppgifter. Här tUlkommer dessutom att säljaren enligt den av utredningen föreslagna regleringen i en del situationer över huvud taget inte kan göras ansva­rig för uppgifter som tillverkare eller annan i säljkedjan har lämnat om varan. Mot bakgrund av det nu anförda delar jag utredningens uppfatt­ning att köparens skydd vid konsumentköp bör förstärkas genom tving­ande regler om skadeståndsrätt mot tredje man i angivna hänseenden.

Vid remissbehandlingen har förslaget föranlett kritik främst när det gäller frågan hur långt tredje mans skadeståndsskyldighet skall sträcka sig i de aktuella situationerna. Liksom beträffande säljarens skade­ståndsansvar hävdas att det tvingande skyddet för köparen inte går tUl­räckligt långt enligt förslaget. Från bl. a. KO:s sida förordas att tredje man skall åläggas ansvar även i fall då hans vårdslöshet inte är att anse som grov.

Utredningens restriktiva attityd till åläggande av skadeståndsskyldig­het för tredje man är delvis betingad av önskemålet att uppnå paraUelli­tet i fråga om säljarens och tredje mans ansvar enligt lagen. Med den ståndpunkt jag har intagit till spörsmålet om säljarens skadeståndsan­svar (6.2.6) finns inte längre samma förutsättningar för en sådan väsent-Ugen ensartad reglering av köparens skadeståndsbefogenhet mot säljaren och mot tredje man som utredningen har eftersträvat. Det kan dessutom ifrågasättas om en sådan ordning är motiverad. De båda situationema företer nämligen väsentliga olikheter, och de skäl som kan anföras till stöd för en återhållsam attityd till tvingande regler om köparens rätt till skadestånd av säljaren saknar i flera avseenden relevans när det gäller hans förhållande till tredje man. Särskilt bör framhållas att köparen gentemot säljaren har en rad andra befogenheter, vilka minskar betydel­sen av rätten till skadestånd. I förhållande till tredje man är däremot möjligheten att kräva skadestånd den enda befogenhet som i realiteten står köparen till buds. Med hänsyn härtill synes en återhållsam attityd i fråga om säljarens skadeståndsansvar inte med nödvändighet behöva följas av motsvarande restriktivitet beträffande tredje mans skadestånds­skyldighet. Ett alltför begränsat ansvar för tredje man kan f. ö. få till följd att köparen emellanåt står utan reaktionsmöjlighet i fall då skade­ståndsbefogenheten skulle vara av särskilt värde, nämligen när säljaren är svåranträffbar eller insolvent eller eljest oåtkomlig för krav.

 

Prop, 1973:138                                                                     145

Det nu anförda ger mig anledning att överväga om inte tredje mans skadeståndsansvar bör sträckas längre än utredningen har förordat. Ef­tersom förhållandena är något olikartade i fråga om de två situationer som föreslås reglerade, torde det vara lämpligt att behandla dem var för sig.

Vad först angår det fallet att tredje man har underlåtit att fullgöra ett åtagande att avhjälpa fel torde i avsaknad av bestämmelse i utfästelsen gälla att han blir skadeståndsskyldig åtminstone om underlåtenheten är att betrakta som försummelse. Har utfästelsen förenats med en friskriv­ning från skadeståndsskyldighet uppkommer frågan hur långt friskriv­ningens räckvidd sträcker sig. Enligt utredningens förslag skall friskriv­ningen inte gälla om den som gjort utfästelsen har visat grov försum­melse. Mot den sålunda föreslagna regeln kan riktas i huvudsak samma invändningar som jag har anfört beträffande motsvarande regel när det gäller säljarens skadeståndsansvar. Det kan sålunda ifrågasättas om re­geln innebär mer än ett lagfästande av vad som redan är gällande rätt, och det är ytterst tveksamt om intresset av en uttrycklig lagbestämmelse i ämnet väger tillräckligt tungt för att motivera införande av en bestäm­melse som genom sin mycket restriktiva utformning skulle kunna verka som ett hinder i strävandena att uppnå för konsumentema förmånligare garantiregler. Det nu anförda talar med viss styrka för att en tvingande regel om tredje mans skadeståndsskyldighet vid bristande uppfyllelse av avhjälpningsåtagande bör införas endast om den föreskriver längre gående ansvar än utredningen har föreslagit.

Om skadeståndsansvaret skall utvidgas ligger det nära till hands att låta det omfatta också fall då tredje man har gjort sig skyldig till för­summelse som inte är att anse som grov. En sådan utvidgning skulle in­nebära en förstärkning av konsumentens skydd i det enskilda fallet utan att behöva medföra några oskäliga konsekvenser för företagarsidan. Skadeståndsansvaret är ju beroende av att ett åtagande att avhjälpa fel inte fullgörs. Beträffande åtagandenas räckvidd och utformning i övrigt föreslås inte några lagregler utan här råder i princip fullständig avtals­frihet, med reservation för de möjligheter att ingripa som den nä­ringsrättsliga lagstiftningen erbjuder. Det förefaller osannolikt att före­tagarna skulle åta sig ett garantiansvar som de inte är beredda att iaktta, och antalet fall där en skadeståndsregel över huvud taget skulle bli ak­tuell torde därför vara ganska ringa.

Utredningens återhållsamhet i fråga om skadeståndsansvarets omfatt­ning beror framfor allt på de bevissvårigheter som beräkningen av ska­deståndet antas medföra. Med anledning härav vUl jag tiU en början på­peka att dessa bevissvårigheter i princip är desamma vare sig skadan har orsakats genom grov försummelse eller inte. I flertalet fall torde emel­lertid beräkningen av ett eventuellt skadestånd inte innebära några större problem. Ofta består skadan inte i annat än att köparen har fått en sämre vara än den avtalet avsåg eller nödgats bekosta reparation av

10   Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 138

 

Prop. 1973:138                                                       146

varan. Skadeståndsberäkningen kan då ske enligt samma principer som beräkningen av prisavdrag eller särskild ersättning för avhjälpande av fel i förhållandet mellan köparen och säljaren. Har köparen haft skada därutöver torde det vanligen vara fråga om sådana särskilda utgifter som enligt mitt förslag skall omfattas av säljarens skadeståndsskyldighet. Inte heller här torde skadeståndsberäkningen föranleda några större svå­righeter. Risken för svårbedömda tvister i skadeståndsfrågor kan därför enligt min mening inte anföras som något avgörande argument mot en viss skärpning av tredje mans skadeståndsansvar. Jag vill erinra om vad jag tidigare har anfört om att det finns mindre skäl för en återhållsam attityd till skadeståndssanktioner när det gäller förhållandet till tredje man än när det gäUer förhållandet till säljaren.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att en viss utvidgning av tredje mans skadeståndsansvar i nu aktueUt hänseende skulle vara skä­lig. Jag förordar därför att den av utredningen föreslagna regeln utvid­gas att gäUa även när det föreligger sådan försummelse från tredje mans sida att fullgöra åtagande att avhjälpa fel som inte är grov. För att inte kostnaderna för skaderegleringen skall stå i missförhållande tUl skadans värde bör dock skadeståndsskyldighet inte inträda i bagatell­artade fall.

Vad härefter angår det fallet att köparen har lidit skada tUl följd av sådan oriktig uppgift om varan som lämnats av tredje man ligger saken delvis annorlunda tUl. Här utgör ansvarsfriskrivningar inte något pro­blem. Det torde nämligen i praktiken knappast förekomma att tillver­kare och andra företag i tidigare säljled friskriver sig från ansvar för eventuella skador som felaktigheter i deras reklam kan medföra för kon­sumenterna. Det är inte heller troligt att sådana friskrivningar skulle bli vanliga i framtiden. Hur långt tredje mans ansvar enligt gällande rätt sträcker sig i fråga om skada som genom oriktig uppgift om varan har tillfogats den slutlige konsumenten är mycket ovisst. Detta talar i och för sig för att frågan bör regleras i lag.

När det gäller att utforma regler om tillverkares och andras skade­ståndsansvar för oriktiga uppgifter om varan har det givetvis sitt intresse vilka principer som skall gälla i fråga om säljarens ansvar för sådana uppgifter. Jag har tidigare uttalat min anslutning till utredningens för­slag att den som har förmåtts att köpa en vara genom oriktiga uppgifter om denna i reklam e. d. skall ha rätt att göra gällande påföljd med an­ledning av fel i varan. Jag har också instämt med utredningen i att detta bör gälla även om den oriktiga uppgiften härrör från annan än säljaren själv, t. ex. varans tillverkare. Utredningsförslaget innebär emellertid att säljaren inte är ansvarig för aUa oriktiga uppgifter som härrör från till­verkare och andra företagare i tidigare säljled utan bara för sådana upp­gifter som han själv har åberopat eller vilka han måste ha insett vara oriktiga. En sådan begränsning av säljarens ansvar för annans uppgifter förefaller i och för sig rimlig, och jag ansluter mig därför i princip tUl

 

Prop. 1973:138                                                       147

utredningens förslag i denna del. Den föreslagna regleringen innebär emellertid att en konsument som har förletts att köpa en vara genom oriktiga uppgifter i reklam e. d. i vissa situationer inte har några rätts­liga möjligheter att framtvinga köpets återgång eller få kompensation i annan form från säljaren. För sådana situationer föreligger ett klart be­hov för köparen att kunna vända sig med ett skadeståndskrav direkt mot den som står för den oriktiga uppgiften. Även i andra fall kan en sådan möjlighet vara av intresse, exempelvis om säljaren är oanträffbar eller insolvent. En skadeståndsrätt av så begränsad räckvidd som den utredningen föreslår torde bli av mycket ringa värde för köparen och i praktiken innebära att denne i de nu nämnda fallen vanligen står helt utan möjlighet att få någon ersättning.

Det nu anförda talar för att tredje mans skadeståndsansvar även här bör vidgas utöver vad utredningen har föreslagit. Till stöd för att ålägga tillverkaren ett ganska strängt ansvar för de uppgifter han lämnar kan, som KO har påpekat, ytterligare anföras att det i regel är tillverkaren som har den bästa kännedomen om varan. Denne har vanligen också de största möjligheterna att kontrollera riktigheten av sådana uppgifter om varan som lämnas i broschyrer och annonser eller på förpackningar.

En omständighet som kan synas tala för en restriktiv utformning av skadeståndsansvaret är att de uppgifter det här gäller i aUmänhet är rik­tade till en stor krets av konsumenter. Om en sådan uppgift är oriktig kan det därför tänkas att ett stort antal personer gör gäUande skade­ståndsanspråk under påstående att de förmåtts att köpa varan genom den oriktiga uppgiften. Man skulle alltså kunna riskera att en i och för sig relativt ursäktUg felaktighet i reklamen leder tiU ersättningsanspråk som genom sin mängd blir både ekonomiskt och administrativt mycket betungande. Enligt min mening torde dock risken härför inte vara så stor att den kan ses som något avgörande hinder mot en utvidgning av skadeståndsansvaret Jag vill erinra om att en förutsättning för skade­ståndsrätt givetvis måste vara att en skada verkligen har uppkommit och att den har orsakats av den oriktiga uppgiften.

Inte heller hänsyn tUl bevissvårigheter i fråga om beräkningen av ska­deståndets storlek synes mig kunna anföras som ett bärande argument mot en utvidgning av tredje mans skadeståndsskyldighet beträffande oriktiga uppgifter om varan. Jag kan på denna punkt hänvisa till vad jag har anfört beträffande motsvarande problem i fråga om tredje mans an­svar för underlåtenhet att fullgöra utfästelse att avhjälpa fel.

Jag föreslår därför att tredje mans skadeståndsansvar för oriktig upp­gift om varan skall utvidgas att gäUa även fåll då uppgiften lämnats av oaktsamhet som inte är att beteckna som grov.

Den närmare regleringen av tredje mans skadeståndsskyldighet be­handlas i specialmotiveringen till 12 och 14 §§. Där kommer även att beröras frågan om ansvaret bör omfatta inte bara oriktiga utan också

 

Prop. 1973:138                                                       148

vilseledande uppgifter liksom frågan i vad mån rättelsemöjlighet bör stå tredje man till buds.

6.2.8 Reklamation m. m.

Enligt utredningens mening är det av vikt att konsumenterna genom tvingande regler ges skydd mot betungande formulärrättsliga föreskrif­ter om vad köparen skall iaktta vid reklamation. Regleringen bör enligt förslaget inskränkas till frågan om köparens reklamationsplikt vid fel i varan. Något behov av motsvarande regler beträffande dröjsmål anser utredningen inte föreligga. Vad gäller de krav som skall ställas på re­klamation med anledning av fel gör utredningen den bedömningen att kraven bör sättas lägre än som följer av köplagens regler om reklama­tion vid civila köp. I enlighet härmed förordar utredningen att reklama­tionsplikten i konsumentköplagen inskränks till en skyldighet för köpa­ren att påtala felet genom en s. k. neutral reklamation inom skälig tid efter det att han märkt eller bort märka felet. Den i 52 § andra stycket köplagen föreskrivna skyldigheten för köpare att avge särskild hävnings­förklaring om han vill häva köpet föreslås alltså inte gälla vid konsu­mentköp. När tiUverkare eller annan har utfäst sig att avhjälpa fel, skall köparen enligt förslaget med giltig verkan kunna reklamera antingen hos den som har gjort åtagandet eller hos säljaren. Detta föreslås gälla oav­sett vem köparen i sista hand vill framställa anspråk mot. Utredningen har inte ansett det nödvändigt att i konsumentköplagen ta med motsva­righeter till bestämmelserna i 53 § köplagen om undantag från reklama­tionsplikten vid svikligt förfarande eller grov vårdslöshet på säljarens sida eUer i 54 § samma lag om att köparens rätt att göra gällande fel preskriberas om denne inte inom ett år från köpet har framställt an­märkning mot varan. Utredningsförslaget innebär att dessa bestämmel­ser skall gälla vid konsumentköp på samma sätt som hittills.

Den av utredningen föreslagna regleringen av köparens reklamations­skyldighet har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen. Även jag anser förslaget lämpUgt. I likhet med utredningen anser jag att regler om reklamationsplikt vid dröjsmål kan undvaras. Vad gäller reklama­tion med anledning av fel i varan ansluter jag mig till den före­slagna ordningen att en neutral reklamation, som avges inom skälig tid efter det att köparen märkt eller bort märka felet, skall vara tillräck­lig för att köparen skall få göra gäUande påföljder på grund av felet. Detta gäller i första hand reklamation hos säljaren. Det har emellertid också tUlämpning för den händelse köparen vill rikta anspråk mot den som för säljarens räkning har åtagit sig att avhjälpa fel i varan. I båda situationerna bör köparen fritt få välja vem han skall rikta reklamatio­nen mot.

Några remissinstanser — däribland näringslivet — anser att lagen bör innehålla regler om rätt för säljaren att efter neutral reklamation av-

 

Prop. 1973:138                                                                  149

kräva köparen besked om denne avser att häva köpet eller inte. Med an­ledning härav vill jag anföra följande. Ett viktigt skäl för att det i köpla­gen uppställda kravet på särskild hävningsförklaring inte bör gäUa vid konsumentköp är att ett sådant krav skulle kunna medföra risk för rätts­förlust i fall då köparen inte känner till lagens innehåll. Liknande skäl kan anföras mot en regel av innebörd att en köpare som inte inom skä­lig tid besvarar säljarens fråga om han vill häva köpet går miste om hävningsrätten. Jag vill därför inte förorda att en sådan regel införs i la­gen. Å andra sidan finns det ingen anledning att genom föreskrift i la­gen ge säljaren en interpeUationsrätt av ifrågasatt slag, om man inte är beredd att knyta några rättsverkningar till att köparen försummar att lämna ett svar på hans förfrågan. Det står givetvis även utan någon lag­reglerad interpeUationsrätt säljaren fritt att begära besked från köpa­ren, om denne dröjer med att meddela sin eventuella avsikt att häva kö­pet. Man bör enligt min mening kunna räkna med att köparen i en så­dan situation själv har intresse av att besvara säljarens förfrågan utan onödigt dröjsmål.

Några remissinstanser tar upp frågan om de föreslagna reklamations-reglernas förhållande till den i 54 § köplagen föreskrivna preskriptionsti­den. Statens konsumentråd anser att ettårsfristen bör kunna överskridas vid konsumentköp med hänsyn till varans och felets beskaffenhet. Enligt SACO bör en bättre samordning mellan reklamationsreglerna och pre­skriptionsbestämmelsen övervägas, t. ex. sä att den senare bestämmelsen görs tvingande vid konsumentköp.

Den i remissyttrandena berörda frågan gäller ytterst spörsmålet om konsumentköplagen skall uppta någon motsvarighet till 54 § köplagen. För egen del vill jag tUl en början erinra om att den omständigheten att garanti har utställts för kortare tid än ett år i praxis inte har ansetts innebära att köparen är betagen möjligheten att efter garantitidens ut­gång men inom ettärstiden påtala fel som har visat sig medan garantin gällde. Vad beträffar frågan om det finns anledning att i konsument­köplagen införa regler som generellt eller för vissa situationer utsträc­ker preskriptionstiden utöver ett år anser jag det inte lämpligt att ta upp detta spörsmål nu. Köplagsutredningen kommer vid sin översyn av köplagen att få ta ställning till den där föreskrivna preskriptionstidens längd. Det synes mig inte lämpligt att föregripa köplagsutredningens fortsatta arbete genom att nu införa en särreglering av denna fråga för konsumentköpens del. Vid den fortsatta köplagsöversynen får givet­vis här liksom eljest övervägas vilka regler som behövs för att åstad­komma ett tillfredsställande konsumentskydd. Nuvarande rättsläge är emellertid såtUlvida otillfredsställande som den i 54 § köplagen upp­tagna preskriptionsregeln är dispositiv. Det synes mig knappast finnas skäl för att tillåta inskränkning av den i paragrafen föreskrivna ettårsti­den. Med hänsyn härtUl och för att undanröja missförstånd om räck-

 

Prop. 1973:138                                                       150

vidden av den tvingande reklamationsregeln bör den utformas så att den aUtid är tiUämplig inom ramen för en ettårig preskriptionstid.

Sammanfattningsvis anser jag mig alltså kunna godta de av utred­ningen föreslagna reglerna om köparens reklamationsplikt med det nu angivna tiUägget. TiU den närmare utformningen av reglerna återkom­mer jag i specialmotiveringen tiU 11 och 13 §§.

Utredningen har i anslutning tUl behandlingen av frågan om köparens reklamationsplikt också föreslagit att konsumentköplagen efter mönster av 61 § köplagen skall klargöra på vems risk vissa meddelanden från kö­paren till säljaren eller annan skall gå, om meddelandet sänds med pos­ten eller på telegrafisk väg. Förslaget innebär att meddelandena går på mottagarens risk. Någon erinran mot förslaget har inte gjorts vid re­missbehandlingen. Även jag ansluter mig tUl det (se vidare specialmoti­veringen till 18 §).

6.2.9 Köparens förhållande till kreditgivare

Som tidigare berörts upptar utredningens förslag även vissa regler om köparens ställning vid kreditköp. Reglema syftar tUl att skydda köparen mot att behöva betala tiU kreditgivare som i sista hand har finansierat köpet i sådana fall då säljaren inte har fullgjort sin prestation enligt köpavtalet och köparen därför skulle ha varit fri från betalningsskyldig­het mot denne om fordringen hade tUlkommit honom. Skyddet kommer i förslaget till uttryck på tre sätt. För det första föreslår utredningen att en avtalsklausul, varigenom köparen avsäger sig rätten att framställa in­vändningar på grund av köpet mot den som förvärvat säljarens fordran på köpeskillingen (s. k. "cut-off"-klausul), skall vara ogiltig. Utan hin­der av en sådan klausul kan alltså konsumenten göra gällande invänd­ningar på grund av köpet mot den nye borgenärens krav på betalning. Däremot ger lagregeln honom inte någon möjlighet att från den nye borgenären återkräva betalning som redan har erlagts. För det andra förordas en motsvarande bestämmelse om invändningsrätt för köparen mot långivare i fall då köpeskUlingen har erlagts med belopp som kö­paren genom säljarens förmedling har fått som lån av bank eller annan, med vilken säljaren har nära ekonomisk förbindelse. Bestämmelsen tar främst sikte på förhållandena vid s. k. låneköp. Den avser däremot inte fall då konsument genom avtal med ett finansieringsföretag har bevU-jats kontokredit för att köpa varor hos olika säljföretag mot uppvisan­de av särskUt kreditbevis (s. k. externt kreditkort). För det tredje före­slår utredningen ett straffsanktionerat förbud för säljare att av köparen ta emot växelförbindelse eller annan löpande fordringshandling beträf­fande det som inte erlagts av köpeskiUingen i samband med köpet. Skulle en sådan handling trots förbudet ha utfärdats skall dock den som i god tro förvärvar handlingen åtnjuta skydd enligt de civUrättsliga regler som nu gäller. Utredningen anser det inte nödvändigt att göra nå­gon ändring i dessa regler.

 

Prop. 1973:138                                                                   151

Jag har redan i det föregående (6.1) förklarat mig anse att genomfö­randet av utredningens förslag till särskilda bestämmelser om kreditköp inte bör skjutas upp i avbidan på kreditköpkommitténs utredning rö­rande den rättsliga regleringen av avbetalningsköp och andra former av konsumtionskredit. Jag vill i denna fråga ytterligare framhålla följande. Det är numera mycket vanligt att kredit tiU köpare i praktiken finansie­ras av annan än säljaren, t. ex. på det viset att denne överlåter sin ford­ran på resterande köpeskilling till ett fristående finansieringsföretag el­ler så att han medverkar tiU att köparen får ett lån från annan än ho­nom själv för att finansiera köpet. Det skulle innebära en allvarlig lucka i konsumentskyddet om köparen inte tillförsäkrades möjlighet att mot betalningskrav frän finansiären göra gällande de invändningar som han hade kunnat framstäUa mot säljaren. Utan regler av denna innebörd skulle den förstärkning av köparens rättsskydd som konsumentköplagen syftar till att åstadkomma bli av mycket ringa värde vid stora grupper av kreditköp. Köparen skulle visserligen i fall av denna typ kunna kräva tillbaka från säljaren vad han trots invändningen måste utge till kredit­givaren, men en sådan rätt att återkräva betalning är uppenbarligen inte likvärdig med en möjlighet att motsätta sig krav på betalning. I situatio­ner då säljaren — exerripelvis till följd av betalningssvårigheter — är oförmögen att ansvara för sitt kontraktsbrott eller undandrar sig ansva­ret kan köparens rätt vara ganska värdelös. De av utredningen före­slagna bestämmelsema om kreditköp kompletterar alltså reglerna om köparens befogenheter mot säljaren och utgör därigenom ett mycket viktigt led i konsumentköplagens sysfem av regler till köparens skydd.

Som framgår av det anförda rör utredningens förslag endast förhål­landet mellan köparen och kreditgivaren. Förslaget innehåller däremot inte några regler om relationerna meUan säljaren och kreditgivaren. Det ligger emellertid i sakens natur att dessa relationer måste påverkas av att köparens stäUning mot kreditgivaren förstärks. I likhet med utredningen anser jag att det får ankomma på säljare och kreditgivare att själva ge­nom överenskommelse lösa de problem som lagstiftningen kan föranleda i deras inbördes relationer. Vid remissbehandlingen har från olika kre­ditgivarorganisationer gjorts gällande att förslaget kan få vissa negativa konsekvenser för kredithandeln med konsumtionsvaror, t. ex. i form av ökade kreditkostnader och minskade refinansieringsmöjligheter för mindre företag. Som framgår av vad jag tidigare har anfört (6.1) bedö­mer jag för min del inte dessa farhågor som särskilt oroande vare sig från näringslivets eller från konsumenternas synpunkt.

Den föreslagna bestämmelsen om s. k. cut-off-klausuler har i huvud­sak godtagits av remissinstanserna — bortsett från påpekanden om ne­gativa följder av nyss berörda slag. Några remissinstanser, däribland kreditköpkommittén, ifrågasätter dock om inte finansiärens ansvar bör sträcka sig längre än enligt förslaget. Kommittén diskuterar olika tänk-

 

Prop. 1973:138                                                       152

bara alternativ för en utvidgning av ansvaret och anser det böra över­vägas att ge köparen rätt inte bara att avbryta pågående avbetalningar till kreditgivaren utan också att kräva tillbaka vad han redan har erlagt till denne av kreditbeloppet. För egen del anser jag mig böra godta ut­redningens förslag på denna punkt. Det ger konsumenten ett gott grund­skydd och kan sägas representera en skälig avvägning mellan dennes och kreditgivarens intressen. I den mån köpavtalet inte innehåUer någon cut-off-klausul står det givetvis köparen fritt att med stöd av allmänna rättsgrundsatser hävda längre gående befogenheter mot kreditgivaren. Jag vill tillägga att resultatet av kreditköpkommitténs arbete som förut nämnts kan föranleda att den nu förordade lösningen behöver omprö­vas.

Förslaget att konsumentköplagen skall reglera även köparens invänd­ningsrätt i förhåUande till finansiär som genom säljarens förmedling har lånat köparen pengar till köpeskiUingen har kritiserats av Sveriges advo­katsamfund. Samfundet anser inte att det finns anledning att ha olika regler beroende på om långivaren har anvisats av säljaren eller inte. Samfundet menar också att den föreslagna lagregleringen skuUe leda till att lånemöjligheterna begränsas, vilket inte synes önskvärt från konsu­mentsynpunkt. För egen del kan jag inte finna samfundets kritik bä­rande. Från konsumentens synpunkt föreligger en avgörande skUlnad mellan den här åsyftade sUuationen och det fallet att konsumenten själv lånar pengar exempelvis i en bank för att finansiera köpet. I de fall den föreslagna bestämmelsen avser är den yttre situationen mycket lik ett vanligt avbetalningsköp. Köparen har inte direkt kontakt med någon an­nan än säljaren eller dennes representant. Ofta torde han över huvud ta­get inte uppfatta att det är en fristående finansiär som tillhandahåller krediten och att säljaren endast förmedlar denna. Med hänsyn härtUl skulle det te sig stötande och svårbegripligt för konsumenten om hans möjligheter att göra invändningar mot betalningskrav var väsentligt olika i de bägge situationerna. De hittillsvarande erfarenheterna av det inom konsumentkooperationen tillämpade låneköpssystemet ger visserli­gen inte i och för sig vid handen att det skulle föreligga något starkare behov av tvingande lagregler till konsumenternas skydd på detta om­råde. Saken kan emellertid lätt komma i ett annat läge. Om man genom tvingande regler i lag begränsar giltigheten av cut-off-klausuler kan det nämligen ligga nära till hands för säljare och kreditgivare att försöka kringgå denna reglering genom att gå över till ett system av låneköpets typ. Detta utgör enligt min mening ett starkt skäl för den av utredningen föreslagna regleringen. Jag ansluter mig tUl förslaget.

Under remissbehandlingen har olika meningar framförts i frågan om den tvingande regleringen av köparens invändningsrätt mot kreditgivare skall omfatta även oUka former av kontokredit. Diskussionen har främst gällt riktigheten av utredningens bedömning att system med s. k. externa

 

Prop. 1973:138                                                       153

kreditkort bör faUa utanför konsumentköplagens reglering. Kreditköp­kommittén har i denna del anfört att frågan om kreditgivarens ansvar mot köparen/låntagaren vid olika former av kontokredit bör prövas i ett vidare sammanhang, där även andra konsumentskyddsaspekter pä kon­tokrediterna tas upp tUl bedömning. Detta synes mig. vara en riktig ståndpunkt. Jag förordar därför att hela frågan om köparens relationer till kreditkortsföretag får anstå till dess resultat av kreditköpkonimitténs arbete i denna del föreligger

Det av utredningen föreslagna förbudet mot användning av växlar och andra löpande fordringshandUngar vid konsumentköp har i princip godtagits av aUa remissinstanser. Förbudet grundas på att konsumenten inte kan antas inse att han genom att utfärda en löpande fordringshand-Ung avhänder sig möjligheten att göra gällande invändningar på grund av köpet mot ny godtroende innehavare av handlingen. Bestämmelser motsvarande de av utredningen föreslagna har införts i flera andra län­der. För egen del finner jag förslaget väl motiverat från konsument­skyddssynpunkt och jag ansluter mig till det. Jag anser inte att det finns tUlräcklig anledning att — som en remissinstans förordat —■ begränsa förbudet till avbetalningsköp.

Ett straffsanktionerat förbud för säljare att ta emot löpande ford­ringshandlingar innebär naturligtvis inte någon absolut garanti mot att sådana handlingar likväl utstäUs och eventueUt förvärvas av någon som är i god tro beträffande omständigheter som berättigar köparen att göra invändningar på grund av köpet. Detta kan synas vara en brist i det skydd regeln är avsedd att bereda konsumentema. Det möter emellertid svårigheter att komplettera förbudet med civilrättsliga föreskrifter som begränsar godtroende förvärvares skydd mot invändningar av sådant slag. Vad gäller växlar vill jag särskUt framhålla att en föreskrift av denna typ torde strida mot Sveriges åtaganden på grund av anslutningen till 1930 års Genévekonvention om gemensam växellag (art. 17). I lik­het med utredningen anser jag emeUertid inte att riskerna för köparna i nu berörda hänseenden är stora. Genom lämplig information om lagens innehåll kan i stor utsträckning förebyggas att köpare avkrävs löpande fordringshandling vid konsumentköp.

Jag kan med hänsyn till det anförda i aUt väsentligt ansluta mig till utredningens förslag i nu behandlade delar. Den närmare utformningen av bestämmelserna behandlas i specialmotiveringen tUl 15—17 §§.

6.3 Följdändringar i annan lagstiftning

Utredningen diskuterar frågan om konsumentköplagen kräver några ändringar i den aUmänna köplagen. Det anses inte påkallat att genom en särskild paragraf i denna lag erinra om att vissa regler om konsument­köp finns i konsumentköplagen. Utredningen påpekar att hänvisning till

 

Prop. 1973:138                                                       154

speciallagstiftning med köprättsligt innehåll inte har ansetts behövlig i andra sammanhang, t. ex. vid tillkomsten av lagen om avbetalningsköp. Inte heller i övrigt bör enligt utredningens mening konsumentköplagen föranleda några ändringar i köplagen eller annan lagstiftning som har aktualitet beträffande ämnen som regleras i konsumentköplagen.

Utredningens bedömning har inte mött någon kritik vid remissbe­handUngen. Även jag godtar den av utredningen redovisade ståndpunk­ten. Jag anser sålunda inte att konsumentköplagens tillkomst behöver föranleda någon ändring i annan lagstiftning, bortsett från den ändring i avtalsvillkorslagen som jag tidigare har berört (6.1).

6.4 Information, ikraftträdande ni. m.

För att konsumentköplagen skall kunna ge konsumentema ett gott skydd är det viktigt att den blir allmänt känd. Det bör därför ses som en väsentlig samhällelig uppgift att tillhandahålla information om lagens innehåll. Starka önskemål om sådan information har också förts fram såväl från näringslivets sida som från KO och andra företrädare för konsumentintressen.

Informationsverksamheten bör bedrivas i olika former. En viktig upp­gift är att bland allmänheten sprida upplysning om de grundläggande befogenheter lagen ger konsumenten vid köp. Detta kan lämpligen ske genom en allmänt utformad information i form av broschyrer, annonser etc. Denna information bör spridas både i anslutning till lagens anta­gande och ikraftträdande och därefter. Det synes mig vara en naturlig uppgift för konsumentverket att svara för att sådan information kommer tiU stånd. Enligt verkets instruktion (SFS 1972: 739) åligger det verket att informera bl. a. om lagstiftning av intresse för konsumenterna. I sam­manhanget bör också undersökas vilka möjligheter som finns att sam­arbeta med näringslivets organisationer i fråga om utformningen och spridningen av informationen.

Vid sidan av den allmänna information som jag nu har berört finns det också ett klart behov av möjUgheter för konsumenterna att få mera direkt information samt råd och hjälp i konkreta situationer. Här får lo­kala och regionala organ särskild betydelse. På det lokala planet har i några kommuner bedrivits försöksverksamhet med lokala konsument-kommUtéer, dit konsumenterna kunnat vända sig för att få hjälp exem­pelvis med reklamationer av varor och tjänster och få informationsma­terial som produceras av de olika samhälleliga konsumentorganen. För­söksverksamheten har nu slutförts och ansvaret för den lokala verksam­heten har efter 1972 års utgång övertagits av de berörda kommunerna. I flera andra kommuner pågår utredningar om inrättande av kommunala konsumentorgan. Den fortsatta lokala verksamheten kommer att få ser­vice från en särskUd enhet vid konsumentverket. Den regionala organisa-

 

Prop. 1973:138                                                       155

tionen utgörs av de till länsstyrelserna knutna hemkonsulenterna. Bland deras uppgifter ingår att tillhandahålla upplysningar i frågor av betydelse för de enskilda konsumenterna.

För att de lokala och regionala konsumentorganen skall kunna fylla den uppgift jag nu har berört torde det behövas viss utbUdning och väg­ledning till dem som skall svara för denna verksamhet. Jag utgår från att konsumentverket kommer att ha sin uppmärksamhet riktad på denna fråga.

Som en ytterligare möjlighet för konsumenterna att få information och bistånd i frågor om tiUämpning av konsumentköplagen vill jag peka på den verksamhet som aUmänna reklamationsnämnden bedriver. Ge­nom dess kansli kan konsumenterna få upplysning och råd om hur de skall förfara i en aktuell situation.

För att konsumentköplagen skall bli ett effektivt skydd för konsumen­terna fordras inte bara att dessa får information om sina rättigheter. Det är också viktigt att tvister mellan konsumenter och näringsidkare kan lösas på ett smidigt sätt. Även här är aUmänna reklamationsnämnden av stor betydelse. Nämndens organisation och verksamhetsformer gör den väl lämpad för handläggningen av många av de tvister det kan bli fråga om. Förfarandet är kostnadsfritt för parterna. Verksamheten bedrivs i obundna former och nämnden har i regel tUlgång till experter som möjliggör en sakkunnig prövning av frågor om fel i varan. Nämnden lämpar sig emellertid inte för aUa typer av tvister. I fall där svåra bevis­frågor eller komplicerade rättsliga bedömningar aktualiseras är en domstolsprövning lämpUgare. Vidare har nämndens avgöranden enbart karaktären av rekommendationer, och de kan därför inte verkställas tvångsvis. För de fall där reklamationsnämndsförfarandet inte utgör en lämplig ordning att lösa en uppkommen tvist blir konsumenten hänvisad att vända sig till domstol. Tidigare i dag har beslutats proposition med förslag till lag om rättegången i tvistemål som rör mindre värden. Den sålunda föreslagna lagen, som avses träda i kraft den 1 januari 1974, tUl-handahåller ett förenklat rättegångsförfarande, som är väl avpassat för tvister i frågor om tiUämpning av konsumentköplagen. Domstolarna skall enligt förslaget också lämna allmän information angående den rättsliga prövningen av konsumenttvister. Förslaget utgör därigenom ett värde-fuUt komplement till det civilrättsliga skydd som konsumentköplagen skall bereda konsumenterna.

Från näringslivets sida har betonats att man vid bestämmande av tid­punkten för lagens ikraftträdande måste ta hänsyn till att ett omfattande arbete med framför allt information och utformning av nya standard­villkor kommer att krävas och ta avsevärd tid i anspråk. Detta arbete bör enligt min mening kunna inledas redan på grundval av det förslag jag nu lägger fram. Jag föreslår att konsumentköplagen får träda i kraft den 1 januari 1974.

 

Prop. 1973:138                                                                  156

7    Upprättade lagförslag

I enUghet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1.   konsumentköplag,

2.   lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud mot otUlbörliga av­talsvillkor.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Rörande lagförslagens närmare innehåll vill jag ytterligare anföra följande.

8    Spedalmotivcring

8.1 Förslaget till konsumentköplag

Utredningen har valt benämningen "lag om konsumentköp" som ru­brik på den nya lagen. Enligt utredningen markerar namnet visserligen inte klart, att lagen inte innehåller nägon fullständig reglering av parter­nas rättigheter och skyldigheter vid konsumentköp utan har en mer be­gränsad räckvidd. Eftersom den föreslagna benämningen ger en riktig föreställning om lagens syfte och väsentliga innehåU, har utredningen dock inte ansett denna invändning böra tUlmätas avgörande betydelse. HärtUl kommer att lagen oavsett hur den rubriceras sannolikt kommer att i dagligt tal kaUas för "konsumentköplagen". Jag delar utredningens uppfattning i sak men har föredragit att ge lagen sistnämnda benäm­ning.

I överensstämmelse med utredningens förslag har innehållet i lagen disponerats på följande sätt. I ett första avsnitt under rubriken Inle­dande bestämmelser ges föreskrifter om lagens tillämpningsområde och karaktär av minimiskydd (1 och 2 §§). Under rubriken Köparens förhål­lande till säljaren följer härefter regler om köparens befogenheter vid kontraktsbrott av säljaren (3—11 §§). 1 ett följande avsnitt. Köparens förhållande till varans tillverkare m. fl., återfinns vissa regler om köpa­rens rättigheter i skadeståndshänseende mot bl. a. tillverkare av varan (12—14 §§). I ett fjärde avsnitt. Särskilda bestämmelser om kreditköp, upptas regler om köparens förhåUande till särskUd kreditgivare och om förbud mot användning av löpande fordringshandlingar vid konsument­köp (15—17 §§). Under rubriken Avslutande bestämmelser följer slutii­gen dels en bestämmelse om att vissa underrättelser går på mottagarens risk (18 §), dels en regel som från lagens tUlämpningsområde undantar ersättning på grund av skadebringande egenskaper i såld vara (19 §).

 

Prop. 1973:138                                                       157

Inledande bestämmelser

1  §

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Den överensstämmer med 1 § i utredningens förslag.

Utredningen. I 1 § första stycket upptas huvudregeln om lagens till-lämpningsområde. Regeln utsäger att lagen äger tUlämpning när konsu­ment av näringsidkare köper vara, som är avsedd huvudsakligen för en­skilt bruk och som säljs i näringsidkarens yrkesmässiga verksamhet. Lagens giltighet betingas således av tre förutsättningar. 1. Det skall röra sig om köp som ingås av konsument. Till förtydligande härav fö­reslås att det skall vara fråga om vara som är avsedd huvudsakligen för enskilt bruk. 2. Endast köp av näringsidkare avses. Utanför lagen faller alltså i princip förvärv från privatperson. Försäljningen skall äga rum i näringsidkarens yrkesmässiga verksamhet. 3. Köpet skall avse "vara", dvs. vad som enligt juridiskt språkbruk vanligen betecknas som lösöre. Lagens giltighetsområde blir i enlighet härmed något snävare än köplagens, vilken omfattar köp av allt slags lös egendom.

I paragrafens andra stycke finns ett undantag från det i första styc­ket uppställda kravet på att köpet skall ske från näringsidkare som säl­jare. Enligt undantagsbestämmelsen skall lagen under förutsättningar motsvarande dem som i övrigt anges i huvudregeln gälla även i fråga om köp från annan än näringsidkare, om köpet förmedlas av närings­idkare som ombud för säljaren. Undantaget åsyftar främst sådana situa­tioner dä säljaren är privatperson, t. ex. när en privatperson säljer en honom tillhörig personbU genom förmedling av ett företag som hand­lar med begagnade bUar.

Remissyttrandena. MRF anser att kriteriet "huvudsakligen för enskilt bruk" skapar en del problem. Som regeln nu är utformad innebär den att säljaren i många fall kommer att vara okunnig huravida konsument­köplagen blir tUlämplig eller inte. Detta problem blir särskUt akut efter­som lagen avses bli indispositiv. Särskilt många gränsfall blir aktuella för bUhandelns del, eftersom ett mycket stort antal bilar anskaffas för att användas både privat och i näringsutövning etc. Liknande syn­punkter anförs av Svenska sparbanksföreningen.

KF påpekar att tillämpningsområdet språkligt sett bestämts med hän­syn till hur varan typiskt är beskaffad. Enligt KF:s mening är inte det väsentiiga hur varan är beskaffad, utan vad som bör omfattas av lagen är de köp som sker huvudsakligen för konsuments enskUda bruk, oav­sett om varan i allmänhet är avsedd att användas i näringsverksamhet eller för enskilt brak. KF förordar att 1 § ändras så, att lagen ges till-lämpning när konsument köper vara huvudsakligen för sitt enskilda bmk.

 

Prop. 1973:138                                                       158

Enligt KO:s uppfattning är det i och för sig önskvärt att lagen nära anknyter till näraliggande författningar som avtalsvillkorslagen och hemförsäljningslagen. I likhet med utredningen anser KO emellertid ändamålsenligt att låta det praktiska behovet av konsumentskydd vara avgörande. Det står klart att konsumenternas behov av skydd i över­vägande grad gör sig gällande vid köp av hushåUskapitalvaror, såsom kylskåp och tvättmaskiner, men också i fråga om varor för den dagliga konsumtionen. Med hänsyn härtill framstår begränsningen till "vara" som befogad, trots att den innebär en avvikelse från vad som gäUer en­ligt de övriga nämnda lagarna. Enligt utredningens mening kan konsu­mentköplagen bli tiUämplig också då säljaren i samband med ett köp­avtal åtagit sig att utföra en viss tjänst, t. ex. att inmontera en tvätt­maskin. I ett sådant fall avses lagens bestämmelser exempelvis om dröjsmål på säljarens sida bli tUlämpliga också på monteringen. KO förutsätter att köparen skaU kunna göra gällande befogenheter enligt lagen också vid felaktigheter i monteringen. Lämpligt synes vara att ett tillägg intas i lagtexten som klargör att lagen är tUlämplig också när näringsidkare i samband med köpet gjort ett åtagande att utföra viss tjänst. Oklarhet på denna punkt kan nämligen få vittgående konsekven­ser, eftersom åtskilliga kontroverser mellan köpare och säljare i fråga om hushållsmaskiner och liknande torde ha sin upprinnelse i felaktig­heter begångna vid inmontering eller motsvarande tjänster.

Näringslivet tillstyrker att lagen skall omfatta "konsument" enligt lag­förslagets definition. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare påpekar att termen konsument endast används i 1 §. Utredningen betecknar själv termen som vag. Visserligen kan det sägas att den brukas i annan kon­sumentlagstiftning, t. ex. i marknadsföringslagen och avtalsvUlkorslagen. Den används emellertid inte i den senare tUlkomna hemförsäljningsla­gen. Det synes föreningen ligga nära till hands att i 1 § konsumentköp­lagen begagna en motsvarande skrivning som i 1 § hemförsäljningsla­gen, dvs. "Denna lag äger tUlämpning vid yrkesmässig försäljning av vara, som är avsedd huvudsakligen för enskilt bmk." Däremot har för­eningen inte någon erinran mot att ordet konsument ingår i lagens rubrik. Eftersom lagen enligt 1 § endast är tillämplig på köp som ingås av konsument, synes det KF från språklig synpunkt diskutabelt att i fortsättningen av lagtexten använda termen köpare. Den senare termen är mer vidsträckt än begreppet konsument och kan ge upphov till svårig­heter vid tUlämpning av lagen.

KO anser att ett klargörande tUlägg bör göras i andra stycket. Som exempel anförs att en yrkesförsäljare förmedlat en bilförsäljning på det aktiva sätt som utredningen beskriver, t. ex. genom att ställa sitt eget köpekontrakt med firmatryck till förfogande. Uppger försäljaren att bi­len inte har krockat och visar det sig sedan att krockskador finns på bilen, kan köparen vilja häva köpet enligt 7 §. Det är i detta läge inte

 

Prop. 1973:138                                                       159

mot bilfirman utan mot säljaren som hävningsanspråk skall riktas. Det­ta framgår dock inte tydligt av lagtexten.

Sveriges advokatsamfund finner det varken erforderligt eller lämp­ligt att utsträcka lagens tillämplighet till försäljning på auktion.

M ifrågasätter, om inte lagen borde gälla för det fall att en närings­idkare i egenskap av mäklare ger säljaren anvisning på en spekulant. Detta system är f. n. vanligt inom båtbranschen, och om sådana köp skulle falla utanför lagens tiUämpningsområde, kan man förvänta sig motsvarande system inom bilbranschen med ett minskat konsument­skydd som följd.

Föredraganden. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen syftar konsumentköplagen främst till att stärka konsumentens ställning som avtalskontrahent vid köp av varor från näringsidkare. Lagen skall härvid ge konsumenten ett ökat rättsskydd inte bara i förhållande tUl säljaren utan också till varans tillverkare m. fl. och särskUd kreditgivare vid kreditköp. Lagen uppbärs av väsentiigen samma sociala skyddsin­tresse som t. ex. avtalsvUlkorslagen. Den kan allmänt sett sägas utgöra ett civUrättsligt komplement tUl den näringsrättsliga lagstiftning som under de senaste åren genomförts tUl konsumenternas skydd.

Lagens tillämpningsområde bör bestämmas med utgångspunkt i det nu anförda. Eftersom den krets av köpare som lagen avser att skydda utgörs av konsumenter, dvs. enskilda medborgare i deras egenskap av privatpersoner, bör tillämpningsområdet lämpligen avgränsas genom an­vändning av termen konsument. Det är visserligen riktigt som För­eningen Sveriges tingsrättsdomare påpekar att denna term inte används i lagen i övrigt. Detta utgör dock enligt min mening inte något avgö­rande skäl mot att begagna den här. Att som föreningen antyder ut­forma huvudregeln om lagens tillämpningsområde efter mönster av 1 § hemförsäljningslagen synes mindre lämpligt med hänsyn till att lagen behandlar såväl köparens förhållande till säljaren som hans relationer till tredje man.

Eftersom uttrycket konsument kan ges en något vidare innebörd än jag nyss har nämnt bör i enlighet med utredningens förslag lagens till- lämpningsområde ytterligare avgränsas på det viset att det anges att varan skaU vara avsedd för enskilt bruk. Denna bestämning har samma innebörd som motsvarande uttryck i hemförsäljningslagen och avtals­viUkorslagen. Som utredningen framhåller kan tvekan beträffande in­nebörden av uttrycket "avsedd för enskilt brak" knappast uppkomma i mer än två fall, nämligen dels då varan är sådan att den kan använ­das såväl för förvärvarens enskilda bruk som i hans yrkesutövning, t. ex. vid en läkares köp av en bil eUer en lantbrukares köp av verk­tyg, dels då varan är avsedd att säljas vidare till annan person. För att undgå den första svårigheten bör — liksom i hemförsäljningslagen

 

Prop. 1973:138                                                       160

— ställas upp krav på att varan skall vara avsedd huvudsakligen för enskUt bruk. Lagen skall alltså tillämpas också när varan är avsedd att användas i köparens yrkesverksamhet, under förutsättning att den­na användning i jämförelse med dess övriga bruk framstår som mindre väsentiig. Vad angår köp med tanke på vidareförsäljning bör enligt utredningens mening av ordalagen i det diskuterade kriteriet för lagens tillämplighet med tillräcklig tydUghet framgå att lagen inte omfattar detta faU. Jag delar denna uppfattning. Någon särskild regel som klargör detta torde inte behövas.

Lagen bör i princip begränsas att gälla köp från näringsidkare. Ter­men näringsidkare bör i överensstämmelse med vad som är fallet i marknadsföringslagen och avtalsviUkorslagen fattas i vidsträckt me­ning, dvs. såsom omfattande varje fysisk eller juridisk person som yr­kesmässigt driver verksamhet av ekonomisk natur. Alla köp från nä­ringsidkare bör emellertid inte träffas av lagen. Om en näringsidkare säljer en vara utanför sin yrkesmässiga verksamhet, skiljer sig trans­aktionen inte nämnvärt från en försäljning som sker från en privat­person. Som exempel nämner utredningen det fallet att en näringsid­kare, vars yrkesverksamhet avser försäljning av hushållsmaskiner, säl­jer en honom tiUhörig bil till en privatperson. I fall av detta slag finns det typiskt sett inte något behov av att skydda köparen genom tving­ande regler. Som förutsättning för att lagen skall bli tillämplig bör därför gälla inte bara att köpet sker från näringsidkare utan också att varan säljs i dennes yrkesmässiga verksamhet.

Att lagen såvitt avser föremålet för köpet bör inskränkas till att avse köp av vara har jag berört redan i den allmänna motiveringen (6.2.1). Med uttrycket vara avses fysiska föremål eller saker, inbegripet levande djur. Däremot omfattar det inte exempelvis byggnad på annans mark, rättigheter av olika slag samt aktier och andra värdepapper. Den skiUnad som på denna punkt kommer att föreligga i förhåUande till den allm.änna köplagen, vilken gäller köp av alla slag av lös egendom, torde inte vålla några olägenheter vid tillämpningen av konsumentköp­lagen. Såväl nytillverkade som begagnade varor åsyftas.

Mot bakgrund av vad nu anförts förordar jag att i paragrafens förs­ta stycke som huvudregel föreskrivs att lagen äger tiUämpning när konsument av näringsidkare köper vara, som är avsedd huvudsakligen för enskilt bruk och som säljs i näringsidkarens yrkesmässiga verk­samhet. I fråga om bestämmelsens innebörd vill jag ytterUgare fram­hålla följande.

Lagen omfattar endast köpavtal. 1 motsats till den allmänna köpla­gen blir konsumentköplagen inte direkt tiUämplig på bytesavtal. Som utredningen påpekar är emellertid renodlade bjlesavtal meUan nä­ringsidkare och privatpersoner säUsynta och i varje fall så särpräglade att de inte bör falla in under lagen. Den omständigheten att en per-

 

Prop. 1973:138                                                       161

son vid köp av t. ex. en ny bil lämnar sin gamla bil som dellikvid hindrar dock inte att köparens förvärv från bilhandlaren omfattas av lagen.

Det förekommer ofta att köpavtal förenas med åtagande att utföra viss tjänst, t. ex. att reparera fel som visar sig i varan. Om säljaren eller annan för säljarens räkning genom exempelvis särskild garanti har utfäst sig att avhjälpa fel i varan, regleras situationen i den nya lagen (se 4 och 10—13 §§). I övrigt får efter omständigheterna avgö­ras i vad mån lagen skall tiUämpas på sådant åtagande att utföra viss tjänst som gjorts i samband med köpet. Har t. ex. en säljare av en tvättmaskin åtagit sig att också montera maskinen i köparens bostad, kan som dröjsmål på säljarens sida vara att räkna inte bara försening av leveransen utan också fördröjning av monteringen. KO har under remissbehandlingen framfört önskemål om att i lagtexten skaU tas in ett tillägg som klargör att lagen är tiUämplig också när näringsidkare i samband med köpet gjort ett åtagande att utföra viss tjänst. Jag är medveten om att det emellanåt kan vara svårt att avgöra vilka civil­rättsliga regler som skall tillämpas på kombinerade avtal av denna typ. Problemet är i och för sig inte nytt. Motsvarande fråga aktualiseras även vid tiUämpningen av den aUmänna köplagen. Enligt min mening är det knappast möjligt att utan närmare undersökning av olika tänkbara fall införa en tvingande regel av det slag KO förordar. Jag vill erinra om att frågor om konsumentskydd vid privat serviceverksamhet f. n. utreds av konsumenttjänstutredningen. I dess uppdrag ingår bl. a. att undersöka frågor om kombinerade avtal av nu diskuterat slag. För egen del anser jag att resultatet av denna utredning bör avvaktas, innan ställning tas till den av KO väckta frågan.

I 2 § köplagen föreskrivs att denna lag är tillämplig på sådana s. k. beställningsköp, där säljaren åtar sig att tillverka något tiU vilket han själv skall stå för materialet. Konsumentköplagen skall i detta hän­seende ha samma tUlämpningsområde som den allmänna köplagen. Någon särskild föreskrift härom har inte ansetts nödvändig.

Enligt 1 § andra stycket lagen om avbetalningsköp skall denna lag tillämpas även på sådana som hyresavtal betecknade avtal vilka till sin reella innebörd är att anse som avbetalningsköp. Motsvarande princip bör gälla för konsumentköplagens del. Jag har inte ansett nå­gon uttrycklig bestämmelse härom behövlig.

Vad gäller kravet att det skall vara fråga om "vara, som är avsedd huvudsakligen för enskUt bruk" vill jag framhålla att det vanligen framgår av varans beskaffenhet hur den är avsedd att användas. Det förhållandet att varan har inköpts för att användas av någon annan än förvärvaren själv, t. ex. medlem av hans familj, hindrar inte att varan skall anses avsedd för enskilt bruk. Detsamma gäller om köparen för­värvat varan för att ge den som present åt en annan person. Vid tve-

11    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 138

 

Prop. 1973:138                                                       162

kan om vilket ändamål varan är avsedd för bör i sista hand köparens syfte med förvärvet vara avgörande. Någon skyldighet för honom att självmant upplysa säljaren härom bör inte föreligga. Köparens syfte med förvärvet måste emellertid på något för säljaren uppfattbart sätt framgå av omständighetema vid köpet. I händelse av tvist i detta hänseende torde det få ankomma på köparen att styrka att den nu be­rörda förutsättningen för lagens tiUämplighet är för handen.

Beträffande innebörden av kravet att säljaren skall vara näringsidka­re vill jag framhålla att detta krav givetvis är uppfyllt också om nä­ringsidkaren anlitar en privatperson som ombud. Statens konsument­råd har i sitt remissyttrande särskUt berört s. k. home-party-försäljning. Den som uppträder som säljare i sådant sammanhang torde enligt min mening antingen vara ombud för näringsidkare eller själv vara att betrakta som näringsidkare.

Jag har tidigare (6.2.1) framhåUit att lagen bör gälla köp av såväl nytillverkade som begagnade varor. Vad särskilt gäller varor av den senare typen förekommer inte sällan att de säljs av privatperson genom förmedling av näringsidkare. Om alla köp av detta slag föll utanför lagen, skulle denna lätt kunna kringgås genom att den som säljer t. ex. begagnade bilar eller båtar uppträder som ombud för privatperson som säljare. I fall då en näringsidkare aktivt handhar försäljningen av en vara torde köparen sällan uppmärksamma, att näringsidkaren kanske uppträ­der inte i eget namn utan bara som ombud för en privatperson. Detta behöver inte framgå förrän köpekontraktet undertecknas eller avtalet eljest blir definitivt. I Ukhet med utredningen anser jag att konsu­mentköplagen bör omfatta också situationer av nu avsett slag. En re­gel härom bör lämpligen tas in som ett andra stycke i 1 §.

Liksom beträffande konsumentköp i allmänhet bör även enligt un­dantagsregeln krävas att köpet rör vara, som är avsedd huvudsakligen för enskilt bruk och som säljs i näringsidkarens yrkesmässiga verk­samhet. Lagen bör alltså inte vara tillämplig om en näringsidkare som privatperson i ett enskilt fall ombesörjer försäljning av en vara som tillhör annan privatperson.

Huvudkriteriet för undantagsbestämmelsens giltighet bör vara att näringsidkaren förmedlat köpet i egenskap av ombud för säljaren. Lagens skyddsregler bör med andra ord gälla också när näringsidka­ren handlar som fullmäktig för säljaren, dvs. i dennes namn och för dennes räkning. Handlar näringsidkaren som kommissionär torde lagen bli tillämplig redan på grund av huvudregeln i första stycket.

Jag förordar med hänsyn till det anförda att i 1 § andra stycket tas in en föreskrift av innebörd att lagen under föratsättningar motsvaran­de dem som anges i första stycket gäller även i fråga om köp från annan än näringsidkare, om köpet förmedlas av näringsidkare som ombud för säljaren. Beträffande regelns innebörd vill jag tillägga föl­jande.

 

Prop. 1973:138                                                       163

Kravet att köpet skall ha förmedlats av näringsidkare som ombud för säljaren innebär inte att köpavtalet måste ha slutits av näringsidka­ren. Regeln omfattar också fall då en säljare själv formellt uppträder som part, t. ex. genom att underteckna avtalet, men en förmedlande näringsidkare aktivt medverkar vid köpet och exempelvis ställer sitt kontraktsformulär tUl förfogande. Däremot blir regeln inte tillämp­lig, om näringsidkaren enbart har lämnat säljaren anvisning på en lämpUg köpare. Att en näringsidkare i egenskap av mäklare gett säljaren upplysning om en spekulant på varan kan i och för sig inte anses inne­bära att han som ombud förmedlat köpet.

Också köp på auktion kan på grund av andra stycket falla in under lagen. En föratsättning härför är att auktionen ombesörjs av näringsid­kare. Någon olägenhet av att lagen träffar också sådana köp behöver inte befaras. Från konsumentsynpunkt synes det snarast vara en fördel att t. ex. 7 och 9 §§ blir tiUämpliga i dessa fall.

I de fall som avses i andra stycket har köparen givetvis att rikta sina eventuella anspråk mot säljaren och inte mot den näringsidkare som förmedlat köpet. Att lagen har denna innebörd torde med till­räcklig tydlighet framgå utan att — såsom föreslagits av KO — nå­gon uttrycklig bestämmelse meddelas härom.

2 §

Paragrafen anger lagens tvingande natur och dess karaktär av mi­nimiskydd för köparen. Den motsvarar 2 § i utredningens lagförslag.

I enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (6.2.2) bör lagens karaktär av minimiskydd för köparen komma tUl uttryck på två sätt i lagtexten. Till en början bör slås fast att köparen vid konsumentköp alltid skall ha de befogenheter som tillerkänns ho­nom i lagen. I anslutning härtill bör utsägas att förbehåll som inskrän­ker sådan befogenhet är ogiltigt. I likhet med utredningen anser jag att dessa regler bör tas upp i ett första stycke i 2 §. De föreslagna reglerna överensstämmer i sak med utredningens lagförslag. De inne­bär bl. a. att köparen alltid kan stödja sig på konsumentköplagens be­stämmelser, oavsett vad som kan ha avtalats mellan parterna eller vad som gäller enligt andra tillämpliga rättsregler.

Lagens karaktär av grundskydd för köparen bör också komma till uttryck på ett annat sätt. Genom en särskild bestämmelse bör klargö­ras att lagen inte hindrar tillämpning av sådana avtalsvillkor och dis­positiva rättsregler som ger köparen bättre befogenheter än den tving­ande lagstiftningen. I fråga om motiven för införande av en sådan be­stämmelse kan jag hänvisa till vad jag har anfört i den allmänna mo­tiveringen. Bestämmelsen bör i enlighet med utredningens förslag tas upp i ett andra stycke i paragrafen.

 

Prop. 1973:138                                                       164

Som jag tidigare har framhållit bör i paragrafen inte tas med någon motsvarighet till den av utredningen föreslagna regeln om konsu­mentköplagens förhåUande tiU bl. a. dispositiva bestämmelser angåen­de frågor som inte regleras i denna lag, t. ex. bestämmelsen i 47 § köp­lagen om verkan av att köparen före köpet undersökt varan. Någon saklig skillnad på denna punkt är dock inte åsyftad. Även mitt för­slag innebär att den tvingande lagen inte hindrar tillämpning av avtals-vilUcor eller dispositiva regler i frågor som har lämnats utanför kon­sumentköplagens reglering.

Beträffande den närmare innebörden av paragrafens andra stycke viU jag i likhet med utredningen framhålla att frågan om ett avtal eller en dispositiv rättsregel, t. ex. en bestämmelse i den allmänna köplagen, skaU vinna tillämpning i stället för den tvingande lagen självfallet måste avgöras på grundval av en jämförelse mellan de tvingande reg­lema och vad avtalet resp. den dispositiva regleringen innehåller i mot­svarande hänseenden. Jämförelsen skall göras beträffande varje regel för sig och inte avse någon totalvärdering av köparens rättigheter en­ligt konsumentköplagen sammanställda med de förmåner exempelvis avtalet i dess helhet erbjuder. Exempel på hur jämförelsen bör gå till lämnas i utredningens betänkande (SOU 1972: 28 s. 91). Av det an­förda följer att vid jämförelse mellan köpavtalet och lagen hänsyn inte skall tas tUl avtalsvillkor rörande frågor som inte regleras i lagen. Att dessa villkor är särskilt förmänliga för köparen — han har t. ex. fått varan till extra lågt pris — skall således inte medföra att han går miste om de befogenheter lagen tillerkänner honom.

En konsekvens av den valda lagstiftningsmetoden är att tiUämpning av konsumentköplagen främst kommer i fråga när ett avtal förenats med viUkor som inskränker de rättigheter köparen enligt lagen skall ha. Många köp ingås emellertid utan att parterna närmare kommer överens om vad som skall gälla om deras inbördes rättigheter och skyldigheter i sådana hänseenden som regleras i konsumentköplagen. Hit hör flertalet vanliga köp av dagligvaror. I sådana fall behöver la­gens grundskydd ofta inte tas i anspråk av köparen. Det kan nämli­gen då vara förmånligare för honom att i stället åberopa den all­männa köplagens bestämmelser. Även vid köp av nu åsyftat slag kan dock flera av de tvingande bestämmelsema få viss betydelse. Som ex­empel kan nämnas 7 § (vilseledande uppgift har lämnats om varan), 8 § (varan har sålts i strid mot säkerhetsföreskrift eller trots uppen­bart fariiga egenskaper), 9 § (varan har sålts i befintligt skick) och 11 § (köparens reklamationsplikt). Vidare kan erinras om att köparen enligt 2 § första stycket aUtid har möjlighet att åberopa konsument­köplagens bestämmelser, oavsett om andra tillämpliga regler eventu­ellt skulle vara gynnsammare för honom.

 

Prop. 1973:138                                                       165

Köparens förhållande till säljaren

3 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om köparens befogenheter vid dröjsmål på säljarens sida. Den motsvarar 3 § i utredningens lagför­slag.

Utredningen. Den reglering av köparens befogenheter vid dröjsmål som utredningen föreslår avser dels köparens rätt att häva köpet (första stycket), dels hans rätt att innehålla köpeskillingen i avvaktan på att varan levereras (andra stycket). Utredningen betonar att regler­na är ett uttryck för det minimiskydd som lagen bör tillerkänna köpa­ren. De riktar sig således främst mot sådana klausuler i standardfor­mulär som helt eller delvis berövar köparen nämnda rättigheter (jfr 2 § andra stycket).

I första stycket första punkten ges huvudregeln om köparens häv­ningsrätt vid dröjsmål. Om säljaren inte har avlämnat varan i rätt tid och detta inte beror av köparen eller händelse för vilken han står faran, får köparen häva köpet, om dröjsmålet är av väsentlig bety­delse för honom och säljaren trots uppmaning inte avlämnar varan inom skälig tid. Beträffande den grundläggande förutsättningen att säljaren inte avlämnat varan i rätt tid och att detta inte beror av kö­paren eller händelse för vUken han står faran anknyter den föreslagna regeln nära till motsvarande ordalag i 21 § första stycket köplagen. Härmed avses att markera att den tvingande bestämmelsen på denna punkt skall ha samma innebörd som motsvarande uttryck i det dispo­sitiva regelsystemet. I motsats till köplagen tillägger dock konsument­köplagen inte varje slag av dröjsmål på säljarens sida betydelse som hävningsanledning. Enligt utredningens mening bör en tvingande regel i första hand ta sikte på sådana fall då leverans helt har uteblivit. Begränsningen till fall av utebliven leverans följer av det krav på upp­maning att leverera som ställs upp i den tvingande regeln. Detta krav har emellertid formulerats så, att det inte helt utesluter hävningsrätt i fall av försenad leverans. Har köparen uppmanat säljaren att avläm­na varan och levereras denna inte inom skälig tid därefter, har köpa­ren kvar sin hävningsrätt, även om leverans skulle äga rum vid en senare tidpunkt. För att köparen skall få häva köpet vid dröjsmål krävs vidare att dröjsmålet är av väsentUg betydelse för honom. Be­dömningen härav skall ske ur köparens synvinkel. Det i köplagen (21 § andra stycket) uppställda kravet på att dröjsmålets väsentiighet skall ha varit synbar för säljaren bör enligt utredningen inte gälla enligt den tvingande regeln. Genom att köparen skall ha riktat en leverahsupp-maning till säljaren undanröjs oftast den tvekan som denne eventuellt skulle kunna hysa i frågan om dröjsmålet är väsentUgt eller inte. Enligt utredningen låter det sig av naturliga skäl inte göra att i lagen

 

Prop. 1973:138                                                       166

fixera vad som skall räknas som "skälig tid" vid bestämmande av säl­jarens tilläggsfrist för fullgörande av leveransen. Denna måste nämli­gen bestämmas med hänsyn tUl omständigheterna i det enskilda fallet, varvid såväl köparens behov av varan som säljarens möjlighet att full­göra leveransen måste beaktas. Anmaningen till säljaren att leverera föratsätts ske först efter det att leveranstiden är inne. Den behöver inte göras i någon viss form.

Utredningen anser det inte nödvändigt att i lagen uttryckligen reg­lera vissa fall då köparen bör vara hävningsberättigad utan att ha iakttagit det krav på uppmaning att leverera varan som ställs upp i 3 §. Här åsyftas sådana situationer då hävningsrätten inte tjänar det syfte som uppbär den tvingande regleringen, dvs. att framtvinga prestation från säljarens sida. Om leverans är omöjlig, t. ex. därför att vid spe­ciesköp varan gått helt och hållet förlorad, behöver köparen givetvis inte uppmana säljaren att leverera för att vara bibehållen vid sin hävningsrätt. I en sådan situation kan han häva köpet omedelbart eller får köpet anses hävt utan särskild åtgärd. Har på grund av dröjsmål varan blivit helt eller i det närmaste helt utan värde för köparen, bör denne vidare — vare sig han framställt uppmaning eller inte och oavsett om varan avlämnats för sent eller inte alls — kunna frigöra sig från köpet.

Eftersom regeln om köparens hävningsrätt förutsätter att tiden för varans avlämnande är inne, inverkar den enligt utredningen inte på vad som skall gälla om s. k. antedperat dröjsmål. Beträffande frågor av detta slag får allmänna köprättsliga grundsatser eller avtal, om sådant skulle finnas, tillämpas. Även spörsmålet om köparens ställning vid successiv leverans (22 § köplagen) har i princip lämnats utanför den tvingande regleringen (jfr SOU 1972: 28 s. 96 not 1). Utredningen erinrar också om att de rättsliga verkningarna av att köpet hävs inte regleras i konsumentköplagen. Frågor om parternas återgångspresta­tioner vid hävning får därför bedömas enligt avtalet eller, om avtal saknas, enligt 57 och 58 §§ köplagen.

Enligt förslaget kan avtal som inskränker köparens hävningsrätt vid dröjsmål undantagsvis tillmätas giltighet. I första stycket andra punk­ten ges en regel om att förbehåll som inskränker köparens rätt att häva köpet skall gälla, om köpet avser vara som tillverkats särskilt efter köparens anvisningar eller önskemål eller som säljaren eljest måste antas sakna möjUghet att avyttra till annan än köparen. Som exempel på fall av det förra slaget nämner utredningen köp av en specialbyggd båt eller ett särskilt för köparen förfärdigat klädesplagg. Fall som avses med det senare ledet i undantagsregeln kan uppkomma t. ex. vid köp av en vara av ovanligt slag, som på köparens begäran skall im­porteras från utlandet. I fall av detta slag bör enligt utredningen i viss mån kunna tas hänsyn också till särskilda hinder för köpets fullgörande

 

Prop. 1973:138                                                                     167

från säljarens sida, t. ex. force majeure. Med uttrycket "sakna möjlig­het att avyttra till annan än köparen" avses att försäljning på rimliga villkor är utesluten. Förbehåll beträffande köparens hävningsrätt i de åsyftade situationerna bör enligt utredningen dock inte obetingat till­erkännas giltighet. Till undantagsregeln har därför knutits den sär­skilda förutsättningen att det inte är uppenbart att genom dröjsmålet köparens ändamål med köpet skulle väsentligen förfelas.

Utöver reglerna om köparens hävningsrätt vid dröjsmål innehåller förslaget som förat nämnts också en bestämmelse om rätt för köparen att innehålla köpeskillingen i avvaktan på att varan håUs honom till hända (andra stycket). Bestämmelsen syftar till att förebygga att köpa­ren genom villkor i standardformulär betas den rätt att innehålla kö­peskillingen som följer av 14 § köplagen. Den avser sådana fall då varan enligt avtalet skall betalas vid eller efter den tid som bestämts för avlämnandet. Köp som slutits på villkor att köpeskillingen skall betalas i förskott täcks således inte av bestämmelsen. I motsats till vad som föreslås gälla beträffande köparens hävningsrätt enligt första stycket kan han enligt andra stycket innehåUa köpeskillingen oavsett om dröjsmålet är av väsentlig betydelse eUer inte.

Remissyttrandena. Beträffande kravet på väsentligt kontraktsbrott som förutsättning för hävning påpekar näringslivet att begreppet "vä­sentligt" i 3 § — liksom i fråga om fel i 4 § — getts ett annat innehåll än i den allmänna köplagen. Enligt båda lagarna skall man visserligen vid avgörande om ett kontraktsbrott av säljaren är väsentligt i första hand se saken från köparens synpunkt. I konsumentköplagen har emel­lertid inte ställts upp något krav på att förhållandena på köparens sida skall vara iakttagbara för säljaren. Detta är enligt näringslivets mening inte acceptabelt. Reglerna bör uttryckligen ange att kontraktsbrottet inte är att anse som väsentligt, om säljaren vid köpavtalets ingående inte hade anledning att anta det. Frångåendet av köplagen är inte sak­ligt motiverat utan i stället ägnat att medföra onödiga tvister. Närings­livet avstyrker därför förslaget i denna del. MRF framför liknande synpunkter.

I fråga om kravet på leveransuppmaning pekar KO på risken för tvister huruvida anmaning har skett eller om "skälig" tid har förlupit från en anmaning. Näringslivet anser att lagtexten uttryckligen bör ange att tilläggsfristen skall börja löpa först sedan köparen uppmanat säljaren att avlämna varan. Utredningens syfte med att kräva "upp­maning", nämligen att säljaren skaU erhålla en fördelaktigare behand­ling än enligt den allmänna köplagen, blir annars inte tiUgodosett.

Med hänsyn till att säljarens underlåtenhet att trots uppmaning av­lämna varan  inom  skälig  tid  regelmässigt föranleder  att dröjsmålet

' Se även 5.2.6.

 

Prop. 1973:138                                                       168

anses väsentligt, ifrågasätter hovrätten för Västra Sverige om inte uttrycket "av väsentlig betydelse för honom" kan tas bort. Hovrätten anmärker vidare att den tidsfrist som avses med uttrycket "inom skälig tid" enligt motiven synes kunna göras till föremål för avtal mellan köparen och säljaren. Avtalsfrihet på denna punkt bör enligt hovrätten inte få förekomma.

M fäster uppmärksamheten på ett särskUt problem. Ett konsument­köp av en kapitalvara inleds ofta med att köparen beställer varan på ett av säljaren tillhandahåUet formulär, "ordersedd" eller "beställ­ning". I många fall anges häri inte någon exakt leveransdag utan i stäl­let "snarast" eUer liknande. Det vore därför önskvärt att det i lagen utsädes att leverans, i fall då exakt leveransdag inte angetts i beställ­ning eUer på annat sätt, skall äga rum ett visst antal dagar efter det att beställningen gjorts. Vidare vore det av intresse att i lagen — trots att frågan rätteligen faller under avtalsrätten — angavs viss längsta tid, under vilken konsumenten är bunden av sin beställning gentemot säljaren.

Utformningen av undantagsregeln beträffande särskilt tillverkade varor o. d. diskuteras av bl. a. näringslivet, som framhåller att lag­textens krav att säljaren "måste antagas sakna möjlighet att avyttra" saken är alltför hårt och inte heller uttrycker vad motiven innehåller på denna punkt. Det avgörande måste vara, att säljaren inte skulle kunna avyttra saken mot väsentligen samma vederlag. Näringslivet hemstäUer att lagtexten jämkas i enlighet med det anförda. MRF anför liknande synpunkter och erinrar om de omfattande kostnader som är förenade med hanteringen av t. ex. ett speciaUmporterat for­don av ovanlig modell, såsom kostnad för betryggande förvaring och försäkring samt försäljningskostnader. Sveriges advokatsamfund menar att det bör vara tiUfyUest om säljaren måste antas få betydande svårig­heter att sälja varan till annan.

Föredraganden. I likhet med utredningen anser jag att konsumentköp­lagen bör innehålla tvingande regler om verkan av dröjsmål på sälja­rens sida. Regleringen bör inskränkas till att ange de befogenheter som köparen skaU ha när säljaren inte levererar varan i rätt tid. Lagen bör aUtså inte innehålla några bestämmelser om när leverans skall ske i fall då bestämt avtal härom inte har träffats. Det är visserligen i och för sig önskvärt att leveranstidpunkten preciseras i samband med kö­pet. Tvingande civilrättsliga regler är emellertid inte något lämpligt medel för att främja en sådan ordning. Här bör man i stället utnyttja de möjligheter avtalsvillkorslagen ger att påverka avtalens utformning. Flera standardkontrakt som har tillkommit på senare tid är f. ö. utfor­made på ett sätt som förutsätter att leveranstidpunkten flxeras.

Konsumentköplagens reglering av dröjsmålssituationen bör syfta till

 

Prop. 1973:138                                                       169

att ge konsumenten ett grundskydd mot sådana formulärrättsliga klau­suler som helt eller delvis berövar honom de rättigheter han har enligt köplagens dispositiva regler, nämUgen rätten att häva köpet och rätten att innehålla köpeskillingen i avvaktan på leverans. Dessa rättigheter bör i princip alltid stå köparen tUl buds vid konsumentköp. Av skäl som jag tidigare (6.2.6) har redovisat kan dock den tvingande regle­ringen inte i aUa avseenden sträcka sig lika långt som köplagens dispositiva regler. För att köparen skall ha rätt att häva köpet bör — i likhet med vad som gäller enligt köplagen — krävas att dröjsmålet inte är av ringa betydelse för honom. Viss inskränkning av hävningsrätten bör godtas vid köp av specialtiUverkade varor o. d. Som förutsättning för hävningsrätt bör vidare i allmänhet gälla att köparen har uppmanat säljaren att leverera varan men att denne inte inom skälig tid efter­kommit uppmaningen. Avsteg från kravet på leveransuppmaning bör dock kunna göras, när det på annat sätt måste ha stått klart för sälja­ren att dröjsmålet inte är av ringa betydelse för köparen.

De tvingande reglerna om köparens befogenheter vid dröjsmål bör utformas med utgångspunkt från vad jag nu har anfört. Detta innebär att regleringen bör nära ansluta sig tUl utredningens förslag. I fråga om reglernas närmare utformning vill jag anföra följande.

Huvudregeln om köparens hävningsrätt vid dröjsmål bör som ut­redningen framhåller i första hand ta sikte på fall då leverans helt uteblivit. Det är i sådana situationer av särskild betydelse för köparen att kunna stödja sig på en lagregel för att framtvinga leverans inom skälig tid. Regeln bör emellertid kunna vinna tillämpning även då varan levereras för sent. Detta blir resultatet av det krav på leverans­uppmaning som i princip bör gälla som förutsättning för köparens rätt att häva köpet. Har köparen uppmanat säljaren att leverera varan och avlämnas denna inte inom skälig tid, har köparen kvar sin häv­ningsrätt, även om leverans skulle ske vid en senare tidpunkt. Också när någon leveransuppmaning inte lämnats av köparen bör han vid försenad leverans vara bibehållen vid sin hävningsrätt under samma förutsättning som ställs upp för hävningsrätt vid utebliven leverans, nämligen att det på annat sätt måste ha stått klart för säljaren att dröjsmålet inte är av ringa betydelse för köparen. Som exempel på sådana situationer kan nämnas dels att köparen redan vid köpet har gjort klart för säljaren att det är av stor vikt för honom att leverans äger rum på utsatt dag, dels att dröjsmålet är sä långvarigt att sälja­ren måste inse att köparen inte längre räknar med någon leverans och har inrättat sig därefter.

Liksom enligt köplagens dispositiva regler bör bedömningen av dröjsmålets väsentiighet ske ur köparens synvinkel. Vid prövningen skall således beaktas vilken olägenhet dröjsmålet medfört för den en­skilde köparen med hänsyn till hans förhållanden. Enligt näringslivet

 

Prop. 1973:138                                                       170

bör som förutsättning för hävningsrätt gälla att de förhållanden på köparens sida som föranleder att dröjsmålet är väsentligt har varit iakttagbara för säljaren. Jag är medveten om att utredningens förslag i nu berörda hänseende formellt innebär ett avsteg från motsvarande regler i köplagen. Den reella skillnaden är emellertid obetydlig. Kravet på leveransuppmaning torde i de flesta fall undanröja den tvekan säl­jaren skulle kunna hysa om ett dröjsmål av viss längd är väsent­ligt eller inte. Det av mig förordade undantaget från kravet på le­veransuppmaning förutsätter att säljaren måste ha insett att dröjsmålet inte är av ringa betydelse för köparen. Med hänsyn till det nu anförda anser jag inte att näringslivets kritik bör föranleda någon ändrad utform­ning av väsentiighetsrekvisitet. Jag vill tillägga att bevisbördan för att dröjsmålet inte är av ringa betydelse i händelse av tvist mellan parterna torde få anses ligga på köparen. Detta synes innebära att denne åt­minstone vid kortvarigt dröjsmål måste förebringa särskilda omständig­heter som ger vid handen att dröjsmålet trots sin kortvarighet inte var av ringa betydelse för honom.

Liksom utredningen anser jag det knappast möjligt att i lagen preci­sera vad som skall räknas som "skälig lid" när det gäller att bestämma säljarens tilläggsfrist för fullgörande av leveransen efter särskild upp­maning. Fristen bör givetvis börja löpa först från det uppmaning har skett. Som näringslivet har påpekat bör lagförslaget förtydligas på denna punkt. Den av KO påtalade risken för tvister huravida "skälig tid" förflutit efter anmaningen minskas i någon mån om kravet på leveransuppmaning mjukas upp i enUghet med vad jag har förordat. För de fall då sådan uppmaning är nödvändig kan de klausuler om leveransförsening som influtit i vissa nyare standardkontrakt (jfr KO:s under 5.2.6 redovisade yttrande) tjäna tiU viss ledning vid bedömning av fristens längd. Även om det i sista hand i princip måste ankomma på domstol att avgöra vad som i det enskilda fallet skall räknas som "skälig tid" bör givetvis vid bedömningen av denna fråga stor bety­delse tillmätas innehållet i standardkontrakt som har tillkommit i sam­arbete med KO. Om ett sådant kontrakt ålägger köparen att i en viss situation avvakta leverans under exempelvis en månad efter leverans­uppmaning är detta en omständighet som med viss styrka talar för att denne i normala fall inte skall kunna berättigas att häva köpet tidigare.

En särskild fråga är om bedömningen av tilläggsfristens längd skall påverkas av anledningen till att säljaren inte kunnat fullgöra avtalet i rätt tid, t. ex. förekomsten av force majeure. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen bör viss hänsyn kunna tas även tUl om­ständigheter av sådant slag. Jag viU emeUertid understryka att frågan vad som är "skälig tid" för fullgörande av leveransen i första hand bör ses ur köparens synvinkel. Har denne köpt en vara som skall importeras från annat land, bor t. ex. den omständigheten att varor av detia slag beläggs

 

Prop. 1973:138                                                      171

med export- eller importförbud för obestämd tid framåt inte föranleda att tilläggsfristen skall löpa fram tUl dess förbudet hävs. Rör det sig om en tidsförskjutning av mycket begränsad räckvidd, t. ex. till följd av en kortvarig strejk vid den fabrik där varan tillverkas, bör tilläggsfristen däremot kunna bestämmas så att den motsvarar den av produktionsav­brottet orsakade förseningen.

Mot bakgrund av vad nu anförts förordar jag att huvudregeln om köparens hävningsrätt vid dröjsmål {första stycket första—tredje punk­terna) ges följande innehåll. Har säljaren inte avlämnat varan i rätt tid och beror inte detta av köparen eller händelse för vilken han står faran, får köparen häva köpet, om säljaren inte avlämnar varan inom skälig tid sedan köparen uppmanat honom därtUl. Detta gäller dock inte om dröjsmålet är av ringa betydelse för köparen. Även om köparen inte har lämnat sådan uppmaning har han rätt att häva köpet, om det på annat sätt måste ha stått klart för säljaren att dröjsmålet inte är av ringa be­tydelse för köparen. I fråga om huvudregelns innebörd vill jag ytterligare anföra följande.

Regeln är ett uttryck för det grundskydd lagen tillerkänner köparen. Den riktar sig främst mot sådana klausuler i standardformulär som inskränker köparens hävningsrätt vid dröjsmål. Har köpet ingåtts utan särskilda villkor i sådant hänseende, torde regeln ha mindre betydelse. I sådana faU är köparen tillräckligt skyddad genom 21 § köplagen. Det sagda har aktualitet särskilt beträffande de vanliga köp av icke varaktiga konsumtionsvaror som ingås helt formlöst.

Som utredningen framhåller får köplagens regler betydelse i flera hänseenden för tUlämpningen av den tvingande bestämmelsen. Detta gäller exempelvis tolkningen av uttrycket "beror ej detta av köparen eller händelse för vUken han står faran". Det gäller vidare sådana frå­gor som inte direkt regleras i konsumentköplagen, t. ex. spörsmål om successiv leverans och om verkningarna av att köpet hävs. Som jag nämnt tidigare (6.2.6) godtar jag den av utredningen förordade rätts­tekniska metoden. Denna innebär att parterna beträffande frågor av åsyftade slag har att på samma sätt som hittills lösa uppkommande meningsskiljaktigheter på grundval av vad avtalet innehåller eller — om detta inte ger någon ledning — på grundval av köplagens disposi­tiva regler.

I fråga om köparens rätt till skadestånd vid dröjsmål hänvisas till 6 §.

Den av utredningen förordade undantagsregeln beträffande giltighe­ten i vissa fall av förbehåll som inskränker köparens hävningsrätt (första stycket fjärde punkten) har i huvudsak godtagits vid remissbe­handlingen. I några yttranden görs dock gällande att kriteriet att säl­jaren "måste antagas sakna möjlighet att avyttra varan till annan än köparen" är alltför strängt mot säljaren. Enligt näringslivets uppfatt­ning bör det avgörande vara att säljaren inte kan avyttra saken mot

 

Prop. 1973:138                                                                     172

väsentligen samma vederlag. För egen del finner jag ett förtydligande på denna punkt önskvärt. Som utredningen framhåller i motiven till bestämmelsen bör med det åsyftade uttrycket avses att försäljning på rimliga vUlkor är utesluten. Lagtexten bör jämkas i överensstämmelse härmed. Jag bUräder således utredningens förslag med nu förordad jämkning.

Vad gäller den närmare innebörden av undantagsregeln vill jag i första hand hänvisa till vad utredningen har anfört härom. Som fram­går av lagtexten avses med uttrycket "vara, som tUlverkats sär­skilt efter köparens anvisningar eller önskemål" exempelvis en båt som tillverkats speciellt för köparens räkning. Det förutsätts att den special­tillverkade varan är "unik" i den meningen att den i ett eller flera hänseenden avviker från standardvaror av samma kategori. Att den "tillverkats särskilt" innebär vidare att varans speciella beskaffenhet rör dess konstraktion eller väsentliga egenskaper i övrigt. Enbart den omständigheten att köparen bestäUt t. ex. en bil i en viss färg, som ingår i fabrikantens sortiment men inte tillhandahälls av säljaren annat än på särskild beställning, bör således i regel inte föranleda att undan­tagsbestämmelsen blir tiUämplig. Inte heller den omständigheten att en standardvara skall färdigställas efter köparens beställning bör tUlmätas sådan betydelse. Sålunda bör inte köp av persienner, som beställts för att passa till visst standardfönster, eller köp av heltäckande matta, som skall tUlskäras efter köparens önskemål, omfattas av undantagsregeln.

Beträffande fall som avses med det senare ledet av undantagsbe­stämmelsen ("vara som säljaren eljest måste antas sakna möjlighet att på rimliga viUkor avyttra till annan än köparen") vill jag i likhet med utredningen peka på att detta rymmer möjlighet att ta hänsyn tUl sär­skilda hinder för köpets fullgörande från säljarens sida, t. ex. force majeure. I rekvisitét "rimliga villkor" bör inte inläggas att regeln blir tillämplig så snart säljaren saknar möjlighet att avyttra varan till an­nan för det avtalade priset utan endast att en inskränkning i hävnings­rätten kan åberopas om säljaren annars skulle nödgas sälja varan till "skrotpris" eUer eljest med stor förlust.

Jag viU i anslutning till den nu behandlade regeln ytterligare fram­hålla att den inte i och för sig kan anses innebära ett godkännande av förbehåU som innebär att köparen inte har hävningsrätt ens vid mycket långa dröjsmål. En begränsning av förbehäUets räckvidd ligger i reservationen för fall då det är "uppenbart att genom dröjsmålet köparens ändamål med avtalet skulle väsentligen förfelas". Vidare kan det tänkas att förbehållet i vissa situationer skulle kunna frånkännas giltighet med stöd av principen i 8 § skuldebrevslagen. Jag utgår från att KO ägnar uppmärksamhet åt det sätt på vilket den föreslagna undantagsregeln kan komma att utnyttjas i standardavtalen.

I paragrafens andra stycke har utredningen upptagit en regel om

 

Prop. 1973:138                                                       173

rätt för köparen att vid dröjsmål innehålla köpeskillingen, till dess va­ran hålls honom tiU hända. Bestämmelsen, vilken motsvarar 14 § köp­lagen, har allmänt tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remiss­behandlingen. Som jag har framhåUit i den aUmänna motiveringen (6.2.6) fyller befogenheten att innehåUa köpeskillingen en viktig funk­tion i konsumentköplagens påföljdssystem. Hävningsrätten skulle näm­ligen i många fall bli föga effektiv, om den inte förenades med en sådan befogenhet. Jag ansluter mig därför till utredningens förslag i denna del. Av lagtextens formulering framgår att bestämmelsen inte täcker köp som slutits på viUkor att köpeskillingen skall betalas i för­skott.

4 och 5 §§

Paragraferna reglerar köparens befogenheter vid fel i varan. Reglerna överensstämmer i sak med 4 och 5 §§ utredningens lagförslag.

Utredningen. Köparens minimiskydd vid fel i varan kommer i utred­ningens lagförslag till uttryck på följande sätt. I 4 § regleras det fallet att säljaren eller annan som för hans räkning har åtagit sig att avhjälpa fel inte fuUgör detta åtagande inom skälig tid. I 5 § ges föreskrifter om säl­jarens "aUmänna" felansvar, dvs. hans ansvar för fel då något avhjälp­ningsåtagande inte föreligger. Den inbördes ordningsföljden meUan 4 och 5 §§ har valts med hänsyn till att bestämmelserna främst är avsedda att ge ledning vid bedömningen av vUka vUlkor som är otiUåtna i hän­delse av fel i varan. Eftersom villkor som påverkar köparens rättigheter oftast förekommer i samband med garanti eller annan utfästelse, varige­nom säljaren eller annan åtagit sig att avhjälpa fel, har köparens ställ­ning i situationer av detta slag ansetts böra behandlas före frågan om köparens befogenheter vid fel i andra fall. Till 4 och 5 §§ ansluter sig vissa bestämmelser där säljarens ansvar vid fel ytterligare preciseras i särskUda hänseenden (6—9 §§). De senare bestämmelsema innehåller inte någon självständig reglering av köparens befogenheter utan hänvi­sar på denna punkt till 4 och 5 §§.

Huvudregeln om köparens befogenheter vid bristande uppfyllelse av åtagande att avhjälpa fel upptas i 4 § första stycket första punkten. En­ligt huvudregeln skall två förutsättningar vara uppfyllda för att köparen skall få utöva de befogenheter som lagen tiUerkänner honom. För det första skall varan vara behäftad med fel, som säljaren har åtagit sig att avhjälpa. För det andra skall felet inte ha avhjälpts inom skälig tid efter det att köparen framställt anspråk på grand av felet och inte heller felfri vara inom samma tid ha avlämnats i den felaktigas ställe.

Den första av de två förutsättningarna innefattar tiU en början krav på att varan skall vara behäftad med fel. Något försök att i lagtexten generellt bestämma vad som skall räknas som fel har utredningen inte

 

Prop. 1973:138                                                       174

ansett böra göras (se 4.2.3). De principer som härvidlag utbildats vid tillämpningen av den allmänna köplagen bör vara vägledande också vid konsumentköp. För att paragrafen skaU bli tillämplig krävs vidare att det rör sig om ett fel som säljaren har åtagit sig att avhjälpa. Detta inne­bär att paragrafen väsentligen får betydelse i sådana fall då säljaren ge­nom garanti eller liknande utfästelse i samband med köpet förbundit sig att svara för att eventuella fel i varan repareras eller eljest rättas (exem­pel på sådana utfästelser lämnas i SOU 1972: 28 bilaga 3). Säljargaran-tier som innefattar åtagande att avhjälpa fel lämnas vanligen vid själva köpetillfället som ett led i avtalet meUan säljaren och köparen. Reglerna i 4 § är emellertid avsedda att tiUämpas också om åtagandet gjorts vid en senare tidpunkt än avtalets ingående. Kommer parterna efter köpet överens om att säljaren skall svara för reparation av varan, kan nämli­gen förhållandena vara sådana att överenskommelsen är att betrakta som ett tiUägg till köpavtalet. Ett fristående serviceåtagande beträffande varan, av innebörd t. ex. att säljaren mot särskild ersättning skall ombe­sörja årlig översyn och därvid avhjälpa smärre defekter, omfattas där­emot inte av 4 §.

Enligt utredningen bör i lagtexten inte ställas upp krav på att avhjäl­pandet skall ske utan kostnad för köparen. De garantier som förekom­mer på konsumtionsvarumarknaden är mycket olika tiU sitt innehåll. Med hänsyn tUl de växlande förhåUandena har utredningen inte ansett det möjligt att föreslå tvingande regler om exempelvis ansvaret för så­dan kostnad som kan uppkomma för transport av varan till och från det ställe där reparationen skaU ske (se 4.2.5). Har något avtal om kostna­den för avhjälpande inte träffats, anses säljarens åtagande in dubio inne­bära att han skall stå för kostnaden. Innefattar garantin förbehåll om att köparen skall stå för viss del av kostnaden, blir förbehåUet med den valda lösningen i princip gällande mot köparen. Villkor, som pålägger köparen en oskäligt stor del av reparationskostnaden, kan dock efter omständigheterna bli att anse som otUlbörliga enligt avtalsvUlkorslagen. Eftersom utredningen inte har ansett sig böra föreslå några regler om de krav som skall ställas på innehållet i garantier och liknande utfästelser, kan även annan begränsning av åtagandets räckvidd än som avser kost­naden för avhjälpande bli bindande för köparen. Utredningen syftar här på t. ex. begränsningar i geografiskt hänseende av garantins giltighet och inskränkningar tUl vissa typer av fel. Det förhållandet att garantin på grund av någon sådan inskränkning inte kan åberopas av köparen inne­bär emellertid inte att han skulle stå utan rättsliga möjligheter att påtala felet, I den mån 4 § av sådan orsak inte blir tillämplig, träder i stället 5 § i funktion. Enligt denna paragraf är säljarens möjligheter att avvärja hävning eller annan påföljd genom rättelse betydligt snävare än i det fall som regleras i 4 §.

Den andra grundläggande förutsättningen för att köparen skall få ut-

 

Prop. 1973:138                                                       175

öva sina befogenheter enligt 4 § är att felet inte avhjälpts eller felfri vara avlämnats i den felaktigas ställe inom skälig tid efter det att köparen framställt anspråk på grund av felet. Att köparen inte skall kunna göra gällande någon befogenhet mot säljaren förrän han på något sätt påtalat felet för denne anser utredningen vara tämligen självklart. En underrät­telse härom från köparen krävs för att säljaren skall bli i tillfälle att uppfylla sitt åtagande. Ett meddelande av sådant slag bör hållas isär från reklamation enligt 11 §. För att en sådan reklamation skall få ver­kan enligt 4 § krävs att köparen har framställt något anspråk på grund av felet. Med hänsyn till de skiftande förhållandena i olika fall är det enligt utredningen inte möjligt att i lagtexten precisera vad som skall räknas som "skäUg tid". Vid bedömningen av tidsfristens längd bör hän­syn tas bl. a. tUl sådana faktorer som att det kan röra sig om en vara med komplicerad, teknisk utrustning eller av så sällsynt slag att det är svårt att anskaffa erforderliga reservdelar. Det meddelande från köpa­ren som skall lämnas enligt 4 § behöver inte överbringas i någon viss form. Det kan således lämnas såväl muntiigen som skriftligen.

Föreligger de angivna förutsättningarna för tillämpning av huvudre­geln i 4 §, står enligt förslaget tre befogenheter till köparens förfogande: rätt att göra avdrag på köpeskillingen, rätt att kräva skälig ersättning för avhjälpande av felet och rätt att häva köpet. Påföljderna anges i lagen utan inbördes rangordning. Det ankommer på köparen att avgöra vilken av befogenhetema som han i det enskilda fallet vill använda.

Rätten till avdrag på köpeskillingen tillkommer köparen oavsett om felet är väsentligt eller inte. Utredningen påpekar att denna befogenhet kan vara av särskild betydelse vid ringa fel, när felet bara kan avhjälpas genom säljarens försorg men denne underlåter att inom skälig tid göra detta. Avdraget innebär att köpeskillingen minskas i förhållande till fe­let. Storleken av avdraget skall beräknas på samma sätt som enligt mot­svarande regler i 42 och 43 §§ köplagen.

Enligt utredningen kan ett avdrag på köpeskillingen framför allt i två situationer vara otillräckligt som kompensation för underlåten uppfyl­lelse av ett åtagande av säljaren att avhjälpa fel. Den ena avser fel som inte är av väsentlig betydelse för köparen och som således inte berättigar honom att häva köpet. Är reparationskostnaden i ett sådant fall större än den värdeminskning av varan för vUken han kan göra avdrag på kö­peskillingen och vägrar säljaren att ombesörja reparationen, skulle kö­paren sakna effektiv möjlighet att få kompensation för utgifter som han nödgas ådra sig för att försätta varan i dugligt skick. Den andra situatio­nen avser fel av väsentUg betydelse som säljaren av särskild anledning saknar möjlighet att avhjälpa inom skälig tid. Som typexempel nämner utredningen det fallet att en bil visar sig vara behäftad med fel och att detta uppmärksammas under en resa utanför landet. Om köparen i ett sådant läge inte hade tUlgång tiU någon annan påföljd än prisnedsätt-

 

Prop. 1973:138                                                       176

ning eller hävning, skulle han — åtminstone om felet är sådant att bilen eljest inte skulle kunna brukas i trafik — komma att i praktiken sakna möjlighet att reagera mot felet, eftersom han inte kan utnyttja rätten till hävning och prisnedsättning är uppenbart otillräckUg som påföljd. Ut­redningen har med tanke på situationer av nu nämnda slag övervägt att införa en regel om rätt för köparen att avhjälpa felet på säljarens be­kostnad. Med hänsyn till de praktiska konsekvenserna av en obegränsad avhjälpningsrätt för köparen vid konsumentköp har utredningen dock inte ansett sig böra föreslå en sådan regel utan stannat för att som ett alternativ till köparens rätt att göra avdrag på köpeskillingen förorda en regel om rätt för honom att kräva skälig ersättning för avhjälpande av felet. Regeln avser endast den direkta kostnad som uppstått genom säl­jarens underlåtenhet att avhjälpa felet, inte köparens förlust i övrigt.

Den tredje av de befogenheter som enligt huvudregeln i 4 § står köpa­ren till buds vid säljarens underlåtenhet att fullgöra avhjälpningsåta­gande är rätten att häva köpet. Som förutsättning härför gäller att felet är av väsentlig betydelse för köparen. Utredningen framhåUer att be­dömningen av huruvida felet är väsentligt skall ske ur köparens synvin­kel.

Utredningen har inte ansett sig böra föreslå några tvingande regler om de rättsliga verkningarna av att köpet hävs (se 4.2.6). Frågor om parternas återgångsprestationer får bedömas med ledning av de gmnd­satser som har kommit till uttryck i 57 och 58 §§ köplagen eller, om av­tal skulle finnas, enligt detta. Utredningen anser det dock böra upp­märksammas att köplagens regler inte avfattats med tanke pä kontrakts­brott av det slag som avses i 4 § förevarande lag. Vid bedömningen av vilken verkan som skall tiUmätas t. ex. den omständigheten att köparen begagnat varan bör således hänsyn tas till de speciella förhållandena vid förekomsten av ett avhjälpningsåtagande från säljarens sida. Konsu­mentköplagen reglerar inte heller frågan om verkan av att köparen före köpet undersökt varan eller satts i tillfälle att göra detta. Har något av­tal inte träffats rörande denna fråga, blir reglerna i 47 § köplagen till­lämpliga härvidlag. Utredningen påpekar att någon plikt att företa en fackmannamässig granskning av varan vid konsumentköp normalt sett inte kan anses åvila köparen, även om denne undersöker varan på det sätt som paragrafen åsyftar.

I 4 § första stycket andra punkten ingår en undantagsregel av i prin­cip samma slag som i 3 § första stycket andra punkten utredningsför­slaget. Enligt undantagsregeln skall förbehåll som inskränker köparens rätt att häva köpet gälla, om betydande skada skulle åsamkas säljaren genom att köpet hävs och denne erbjuder köparen skälig ersättning för felet samt det inte är uppenbart att varan inte kan användas för sitt ändamål. De fall som åsyftas är i huvudsak desamma som angetts be­träffande motsvarande bestämmelse i 3 §.

 

Prop. 1973:138                                                                     177

Andra stycket i 4 § reglerar köparens rätt att innehålla köpeskillingen, till dess felet avhjälpts eller felfri vara hålls honom till hända. Bestäm­melsen stämmer nära överens med motsvarande regel beträffande dröjs­mål i 3 § andra stycket. Väljer säljaren att avhjälpa felet, kan han i som­liga fall behöva göra flera reparationsförsök. Köparen har då rätt att in­nehålla köpeskiUingen så länge felet inte är avhjälpt. Medan bestämmel­sen i 3 § ger köparen rätt att innehålla hela köpeskiUingen, oavsett om säljarens kontraktsbrott är väsentligt eller inte, har bestämmelsen i 4 § försetts med viss begränsning av köparens rätt att innehålla betalning i de fall då felet är ringa. För att tillgodose köparens behov av påtryck­ningmedel på säljaren i sådana fall är det enligt utredningen inte erfor­derligt att köparen ges rätt att innehåUa hela köpeskUlingen. Hans rätt härtill begränsas därför till vad som kan antas motsvara dubbla kostna­den för felets avhjälpande.

I 4 § tredje stycket ges en bestämmelse om säljarens ansvar dä åta­gande att avhjälpa fel gjorts av annan än säljaren men för dennes räk­ning (jfr 4.2.5). Enligt utredningens mening är det angeläget att konsu­mentköplagen slår fast att säljaren inte genom en friskrivningsklausul avseende verkan av en garanti från t. ex. tiUverkaren kan beröva köpa­ren dennes befogenheter mot säljaren enligt lagen. I tredje stycket utsägs därför att första och andra styckena gäller även om åtagandet att av­hjälpa felet gjorts av varans tillverkare eller eljest av annan än säljaren men för dennes räkning. De fall som åsyftas är i främsta rummet situa­tioner där avhjälpningsåtagandet av tredje man ingår som ett led i köp­avtalet och inskränker säljarens ansvar för fel i varan. Bestämmelsen bör emellertid enligt utredningens mening också ha ett vidare syfte. I många fall är det oklart på vilket sätt en garanti av tredje man påverkar säljarens ansvar och i vad mån köparen är bunden av att använda ga­rantin. Bestämmelsen bör täcka även sädana fall. För köparen kan det nämligen framstå som värdefullare att kunna åberopa de tvingande reg­lerna i 4 § i stället för att i ett tveksamt faU hävda att han inte är bun­den av garantin och att säljaren därför står ordinärt felansvar. Utanför 4 § bör endast falla de situationer då säljaren i samband med köpet för­medlar ett helt fristående åtagande av tredje man beträffande varan, t. ex. om en näringsidkare vid försäljning av en bil förmedlar en vagn-skadeförsäkring hos ett försäkringsbolag eller en försäljare av TV-appa­rater medverkar till att köparen ingår ett särskilt serviceavtal beträf­fande apparaten med ett självständigt serviceföretag. För att uttrycka den sålunda gjorda distinktionen mellan avhjälpningsåtaganden för vilka säljaren bör svara och sådana fristående åtaganden för vilka en­dast den som gjort utfästelsen bör svara har i lagtexten uppställts krav på att åtagandet skall ha gjorts "för säljarens räkning". Detta uttryck används i vidsträckt bemärkelse. Det innebär således inte något krav på att det skall föreligga ett fullmakts- eller uppdragsförhållande mellan

12   Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 138

 

Prop. 1973:138                                                       178

säljaren och garantigivaren. FörhåUandet dem emellan måste emellertid vara sådant att de i förevarande hänseende för köparen framstår som en enhet. ViU säljaren inte bära något ansvar för tUlverlcarens utfästelser får han enligt utredningen se till att någon utfästelse från denne inte in­går i köpet.

I 5 § utredningens lagförslag regleras säljarens ordinära felansvar, dvs. situationer då något avhjälpningsåtagande inte gjorts av säljaren el­ler annan för hans räkning. Den i första stycket första punkten upp­tagna huvudregeln om säljarens ansvar för fel i varan skiljer sig i vissa hänseenden från motsvarande dispositiva reglering i köplagen. Den tvingande regeln gör bl. a. inte någon skillnad mellan köp av bestämt gods och leveransavtal. De befogenheter som enligt regeln tilläggs köpa­ren behöver nämligen enligt utredningen inte differentieras efter en så­dan grund. Liksom i fråga om de kontraktsbrott som regleras i 3 och 4 §§ är vidare köparens hävningsrätt enligt 5 § knuten till förutsätt­ningen att kontraktsbrottet är väsentligt. Huvudregeln har i över­ensstämmelse härmed getts det innehållet att om varan är behäftad med fel och säljaren eller annan för hans räkning inte åtagit sig att avhjälpa detta, köparen får göra avdrag på köpeskillingen eller, om felet är av väsentlig betydelse för honom, häva köpet.

I fräga om räckvidden av huvudregeln i första stycket erinrar utred­ningen om att 5 § ger uttryck åt det minimiskydd som bör tillkomma köparen vid fel i varan. Den riktar sig således i första hand mot sådana avtalsviUkor som begränsar köparens befogenheter i förhållande till vad som gäller enligt den allmänna köplagens dispositiva regelsystem. Vid åtskilliga konsumentköp — framför allt köp över disk — förekommer inte några sådana inskränkande viUkor. Detta innebär att 5 § i många si­tuationer kommer att få bara begränsad tillämpning i fråga om köp av sådant slag (se 2 § andra stycket). Konsumentköplagen innehåller emel­lertid vissa bestämmelser av stor praktisk betydelse som på olika sätt rör säljarens ansvar för en såld varas beskaffenhet. Utredningen syftar här på 6—9 §§ i förslaget, vilka behandlar fall när garanti lämnats beträf­fande varan, när oriktig uppgift om denna lämnats av säljaren eller nå­gon för vilken han svarar, när varan sålts i strid mot meddelad säker­hetsföreskrift eller trots uppenbart farliga egenskaper och när varan sålts i befintligt skick eller med liknande förbehåll. Dessa bestämmelser reglerar inte självständigt vilka befogenheter som i nämnda situationer skall tillkomma köparen utan hänvisar härvidlag tUl bl. a. 5 §. Denna paragraf kommer därför att i alla sådana fall få betydelse vid konsu­mentköp.

Utredningen har -—• bortsett frän bestämmelserna i 6—9 §§ — inte ansett sig böra föreslå några tvingande civUrättsliga regler av generell karaktär beträffande kraven pä en såld varas kvalitet och användbarhet (se 4.2.3). Vid konsumrntköp får alltså med reservation för nämnda be-

 

Prop. 1973:138                                                       179

stämmelser frågan om vad som skall räknas som fel i varan bedömas en­ligt samma principer som anses gäUa vid tillämpning av köplagens dis­positiva regelsystem. Skulle denna bedömning utfalla så, att något fel inte anses föreligga, uppkommer inte något spörsmål om tillämpning av 5 §. I motsatt fall blir läget annorlunda. Är köpet förenat med vUlkor som inskränker köparens befogenheter vid fel, träder 5 § i tiUämpning. Är köpet inte förenat med sådana villkor men föreUgger något av de fall som sägs i 6—9 §§ i förslaget, kan likaså uppkomma fråga om tillämp­ning av 5 §. Är inte någon av de nu nämnda situationerna för handen, torde endast undantagsvis finnas behov av att tillämpa denna paragraf (jfr de i betänkandet anförda exemplen, SOU 1972: 28 s. 105).

Utredningen har inte ansett det vara nödvändigt att föreslå nägon sär­skild regel om det fallet att säljaren inte levererat avtalad kvantitet av viss vara eller med andra ord att säljarens kontraktsbrott inte består i "fel" utan i "brist" i varan (jfr 50 § köplagen). Formulärrättsliga eller andra vUlkor rörande köparens befogenheter i denna situation är enligt utredningens mening sällsynta. Skulle frågan aktualiseras bör i analogi med 50 § köplagen reglerna i 5 § konsumentköplagen äga motsvarande tiUämpning.

Som en ytterligare förutsättning för att 5 § skall bli tillämplig krävs att det rör sig om ett fel som varken säljaren eller annan för hans räk­ning åtagit sig att avhjälpa. Föreligger ett avhjälpningsåtagande blir i stället 4 § tillämplig. Från avhjälpningsåtaganden av nu berört slag bör enUgt utredningen skiljas det fallet att säljaren i samband med att köpa­ren anmärker på varan erbjuder sig att rätta felet. Säljarens möjlighet att på sådant sätt avvärja hävning eller annan påföljd behandlas i 5 § andra stycket.

Föreligger de angivna förutsättningarna för tiUämpning av huvudre­geln i 5 §, får köparen göra avdrag på köpeskillingen eller, om felet är av väsentlig betydelse för honom, häva köpet. Beträffande innebörden av köparens befogenheter hänvisar utredningen till specialmotiveringen tiU 4 §. Detsamma gäUer spörsmål om köparens undersökning av varan före köpet (47 § köplagen) och om verkningarna av hävning (57 och 58 §§). Någon motsvarighet till den rätt att kräva gillt gods som enUgt 43 § första stycket köplagen tillkommer köparen vid leveransavtal har inte tagits upp i 5 §. Någon tvingande regel härom är enligt utredningen inte erforderlig. Ett förbehåll om att säljaren inte är skyldig att avlämna felfri vara kan nämligen bero på att sådan vara i praktiken inte kan an­skaffas, om den först levererade skulle vara felaktig. I 5 § ingår av na­turliga skäl inte heller någon m.otsvarighet till den i 4 § stipulerade rät­ten att kräva skälig ersättning för avhjälpande av fel. Om säljaren inte åtagit sig att avhjälpa fel, t. ex. därför att detta skulle vara aUtför kost­samt, bör inte heller köparen ha rätt att avhjälpa felet på säljarens be­kostnad.

 

Prop. 1973:138                                                       180

EnUgt andra punkten i 5 § första stycket äger 4 § första stycket andra punkten tillämpning i fråga om giltigheten av förbehåll som inskränker köparens rätt att häva köpet. Skulle betydande skada åsamkas säljaren genom att köpet hävs och erbjuder han köparen skälig ersättning för fe­let, skall i enlighet härmed sådant förbehåll gälla, såvida det inte är upp­enbart att varan inte kan användas för sitt ändamål.

I 5 § andra stycket första punkten regleras frågan om säljarens rätt att avvärja hävning eller annan påföljd genom rättelse av felet, dvs. genom avhjälpande av detta eller avlämnande av gillt gods. Den möjlighet till sådan rättelse som står säljaren till buds enligt den dispositiva regeln i 49 § köplagen är mycket begränsad. Nämnda regel passar enligt utred­ningen även från formell synpunkt mindre väl i konsumentköplagens tvingande reglering. Den beaktar inte heller den situationen att felet upptäcks först efter det att varan kommit köparen till hända och an­vänts viss tid. Utredningen anser därför att frågan bör direkt regleras i konsumentköplagen. Regleringen i denna del bör ges formen av en in­skränkning i köparens rättigheter enligt 5 § första stycket. Utredningen föreslår därför att, om köparen framställt anspråk på grund av felet och säljaren erbjuder sig att avhjälpa felet eller att avlämna felfri vara i den felaktigas ställe, köparen inte skall få göra gällande befogenhet enligt 5 § första stycket, om rättelsen sker genast och utan kostnad eller väsentlig olägenhet för honom.

Eftersom regeln är placerad i 5 § är den tillämplig endast när inte säl­jaren eUer annan för hans räkning har åtagit sig att avhjälpa fel i varan. Med tanke på den stora frekvensen av sådana åtaganden i garantier och liknande utfästelser i samband med konsumentköp får regeln endast be­gränsad räckvidd. Eftersom regeln anknyter till paragrafens första stycke krävs också att den där angivna huvudregeln över huvud taget är tiUämplig. Har något avtal som inskränker köparens befogenheter enligt huvudregeln inte träffats, möter alltså inte något hinder att tillämpa reg­lema om fel i den allmänna köplagen — 49 § inbegripen (se 2 § andra stycket). Uttrycket "framställt anspråk på grund av felet" används i stället för det i 11 § begagnade uttrycket "underrättat säljaren om felet", vilket avser köparens reklamationsskyldighet. Härigenom markeras att utgångspunkten för beräkningen av den korta tidsfrist som står säljaren tUl buds för rättelse enligt 5 § inte med nödvändighet måste vara en av köparen gjord reklamation utan kan vara en senare gjord precisering av köparens anspråk på grand av felet. För att säljaren skall vara berät­tigad att avhjälpa felet eller lämna gillt gods förutsätts att han "erbjuder sig" att göra detta. Han måste således på något sätt för köparen ge till känna att han önskar rätta till felet. Ett ytterligare krav är att rättelsen sker "genast". I motsats till den situation som föreligger i 4 § behöver köparen vid tillämpning av 5 § inte avvakta utgången av någon tidsfrist av "skälig" längd för att få utöva de befogenheter som tillkommer ho-

 

Prop. 1973:138                                                       181

nom. Tidsbestämningen "genast" utesluter dock inte att säljaren får en kort frist för att uppfylla sitt erbjudande om rättelse. Nära samband med kravet att rättelsen skall ske genast har det i paragrafen uppställda villkoret att den sker utan kostnad eller väsentlig olägenhet för köparen. I förhållande tiU 49 § köplagen innefattar sistnämnda villkor i huvudsak den ändringen att säljarens rättelsemöjlighet inte utesluts av varje — så­ledes även ringa — olägenhet för köparen av en rättelse.

Till regeln om säljarens möjlighet att erbjuda rättelse har i förslaget fogats en bestämmelse om rätt för köparen att i sådant fall innehålla kö­peskillingen tills rättelse skett (andra stycket andra punkten). Förutsätt­ningarna härför är desamma som för motsvarande rätt enligt 4 § andra stycket. Utredningen påpekar att den rätt som enligt 5 § andra stycket tillkommer köparen att innehålla köpeskillingen endast föreligger när säljaren har erbjudit sig att rätta felet. Lagen behandlar inte frågan om köparen i andra fall har sådan rätt.

Remissyttrandena. Den av utredningen föreslagna regleringen av kö­parens befogenheter mot säljaren vid fel i varan har diskuterats utförligt av flertalet remissinstanser. Vad gäller de allmänna synpunkter som an­lagts beträffande kraven på säljarens prestation, säljarens ansvar för ga­ranti rörande varan och köparens befogenheter mot säljaren får hänvi­sas tiU den tidigare redogörelsen (5.2.3, 5.2.5 och 5.2.6). I fråga om den närmare utformningen av de tvingande reglerna om påföljderna av fel i varan anförs i huvudsak följande.

Den i 4 § första stycket upptagna huvudregeln om säljarens felansvar när köpet förenats med ett åtagande att avhjälpa fel är enligt KO:s me­ning i huvudsak väl avvägd. Hovrätten för Västra Sverige framhåller att den skillnad som utredningen gör mellan å ena sidan det fallet att sälja­ren åtagit sig att avhjälpa fel i varan och å andra sidan den situationen att något sådant avhjälpningsåtagande inte föreligger i vissa fall synes föranleda oklarhet om vilken av paragraferna som är tillämplig. Som exempel nämner hovrätten den typ av garanti i vilken säljaren åtar sig att avhjälpa fel mot att köparen erlägger en "självrisk" på visst belopp (se bilaga 3: 5 till betänkandet). Om kostnaden för att reparera ett så­dant fel understiger självrisken, kan ifrågasättas om säljaren har åtagit sig att avhjälpa detta fel. Även i andra fall kan enligt hovrättens mening Uknande problem uppstå när avhjälpningsåtagandet är förenat med vill­kor. Näringslivet säger sig förutsätta att lagtexten är att förstå så att i 4 § angiven begränsning av köparens befogenheter är tillåten även när säljaren endast utfäst sig att rätta felet i betydelsen lämna gillt gods och inte att avhjälpa felet.

Näringslivet anser att tolkningen av uttrycket "skälig tid" i 4 § första stycket måste ske med hänsyn till samtUga omständigheter i det särskil­da fallet och med beaktande av förhållandena på både köparens och

 

Prop. 1973:138                                                       182

säljarens sida. Härvid bör sädana omständigheter på köparens sida be­aktas som var iakttagbara för säljaren då felet skolat avhjälpas. Till de faktorer som skall beaktas hör att det rör sig om en vara med kompli­cerad teknisk utrustning eller en vara av sådant slag att svårigheter före­ligger att anskaffa erforderiiga reservdelar. Det kan vidare under vissa tider av året i samband med helger och semestrar vara svårt att utföra reparationer lika snabbt som annars. När köparen kan få garantirepara­tion utförd hos vilken auktoriserad verkstad som helst, måste hänsyn tas till att verkstädernas kapacitet är dimensionerad efter ortens normala re­parationsbehov. Det kan inte heller vara till konsumentkollektivets för­del att garantireparationer skulle utföras framför andra reparationer. Tidsfristen bör inte börja löpa förrän från den tidpunkt då varan hålls tillgänglig för säljaren. Tidsfristen bör vidare kunna utsträckas genom att säljaren ställer en lånevara till köparens förfogande. Liknande syn­punkter framförs av Svenska företagares riksförbund.

Vid bestämning av den frist som enligt 4 § skall stå till förfogande för fullgörande av ett avhjälpningsåtagande bör enligt näringslivets me­ning av samma skäl som vid leveransförsening enligt 3 § hänsyn tas till force majeure-liknande omständigheter. Det föreligger t. o. m. star­kare skäl i detta fall, eftersom en hävning som sker efter fullgjord le­verans är betydligt allvarligare för både säljare och samhälle. Näringsli­vet pekar vidare på att det trots de noggrannaste tiUverkningskontrol-ler inte kan undvikas, att en hel serie produkter kan drabbas av fel. Det bör i en sådan situation ligga i samhällets intresse att motverka där­av föranledda masshävningar. Detta intresse vägt mot den enskilde kon­sumentens gör sig särskilt gällande då felen är av ringa natur. Det kan t. ex. förekomma att smärre seriefel uppstår på komponenter, som inte är väsentliga för varans funktion. Det har därvid hänt att man trots myc­ket omfattande ansträngningar inte förrän efter längre tid lyckats utröna vilken komponent som felat. För konsumenterna som kollektiv är det i sådant fall mer angeläget att säljaren kan inrikta sig på att i första hand avhjälpa för konsumentema väsentiiga fel. Seriefelsproblernati-ken bör alltså särskilt beaktas vid bedömningen av "skälig tid". Likaså bör — i enlighet med utredningens resonemang — hänsyn givetvis tas till om felet är ringa eller inte.

Vad gäller de av utredningen anvisade påföljderna vid kontrakts­brott som avses i 4 § framhåller hovrätten för Västra Sverige, att det varken av lagtexten eller motiveringen framgår om köparen samtidigt skall kunna göra avdrag på köpeskillingen och kräva ersättning för felets avhjälpande. Hovrätten anser att detta i vissa fall kan vara önskvärt. Det torde sålunda inte vara ovanligt att en vara, även om den repare­rats på ett fackmässigt sätt, förlorar i värde enbart därför att den har varit föremål för reparation. Näringslivet understryker vad som anförs i betänkandet om att det åUgger köparen att på begäran av säljaren ge

 

Prop. 1973:138                                                                     183

till känna om han viU göra gäUande befogenhet enligt 4 § första styc­ket. Garantigivaren bör genom en lagregel uttryckligen tillerkännas en interpeUationsrätt. I fråga om den föreslagna rätten till ersättning för avhjälpande av fel påpekar näringslivet vidare att begreppet "skälig ersättning" måste uttydas som "motsvarande skäliga kostnader vid säl­jarens verkstad i Sverige". Det kan t. ex. inte vara rimligt att, då ett fel uppstår på en svensk bil — eUer annan mobilvara — t. ex. i öststa­terna, säljaren skall utge ersättning för de direkta kostnader som uppstår vid felets avhjälpande där.

Svenska företagares riksförbund framhåller att man torde få förutse att problem uppstår med avräkningsregler vid hävning av köp. Den upp­komna värdeminskningen måste bestämmas av någon. Säljaren kan åsam­kas stora kostnader för exempelvis transport av gods som uppges vara behäftat med fel. Skall säljaren stå risken för sådana händelser måste han göra rimliga påslag på varans försäljningspris, vilket knappast kan ligga i konsumenternas intresse.

Vad gäller undantagsregeln i 4 § första stycket andra punkten ut­talar KO att han inte anser det orimligt att i vissa undantagsfall häv­ningsrätt skall kunna uteslutas på det sätt utredningen har föreslagit.. Om förslaget genomförs i denna del skulle detta visserligen sannolikt medföra en ökad benägenhet hos näringsidkarna att i sina garantier in­föra förbehåll som inskränker köparens hävningsrätt. Det får em.eUertid bli en uppgift för KO enligt avtalsvillkorslagen att se till att förbehål­len inte ges en utformning som tUlåter säljaren att utan skäl vägra kö­paren att häva köpet. Praktiskt sett torde hela andra punktens lydelse få intas i förbehållet för att detta krav skall vara uppfyllt.

KO anser det rimligt att den i 4 § andra stycket föreslagna rätten att innehålla köpeskillingen är begränsad i fall då felet är oväsentligt. Be­gränsningen kan dock medföra tiUämpningssvärigheter, inte minst för köparen. Denne skall bedöma bl. a storleken av reparationskostnaden. Risk föreligger att han genom att innehålla ett alltför stort belopp gör sig skyldig till kontraktsbrott. Enligt KO:s mening bör därför lämnas ut-r3'mme för en friare bedömning än vad som följer av förslaget.

Vad angår 4 § tredje stycket framhåller näringslivet att bestämmelsen innebär ett förbud för säljare att friskriva sig från konsumentköplagens regler mot att tillverkare eller annan påtar sig felansvar. Det är ett aUmänt intresse att den som åtar sig en garanti kan fullgöra sitt ansvar. Vem som skall fullgöra detta ansvar är en praktisk/ekonomisk fråga som kan och bör lösas på olika sätt för olika varor. Säljaren representerar ibland ett stort antal varumärken. Det kan då vara mest ändamålsenUgt att tillverkaren eller grossisten lägger upp en särskild reparationsser­vice för sina märken. I andra fall kan det vara mest rationellt att åter­försäljaren ensam svarar för tillverkarens garantiåtagande eUer att fle­ra återförsäljare överlämnar reparationsverksamheten till ett gemensamt fristående bolag. I vissa fall kan konsumenten även vända sig tUl annan

 

Prop. 1973:138                                                       I84

återförsäljare av samma märkesvara. Näringslivet förutsätter att avsik­ten med den föreslagna bestämmelsen inte är att ändra eller hindra den struktur som utvecklats på garantiserviceomrädet. Om friskrivningsför­budet över huvud taget skall införas, finns skäl att understryka att säl­jarens ansvar verkligen bör vara subsidiärt och inte solidariskt i för­håUande till garantigivaren. Ansvarsfrågan mellan olika säljled bör lik­som tidigare lösas på det sätt som framstår som mest ändamålsenligt för respektive bransch. Detta kan lämpligen ske genom medverkan från branschorganisationerna, bl. a. genom en i samband med lagens införan­de genomförd översyn av leverantörsavtal och garantibestämmelser. Nä­ringslivet betonar att det mot denna bakgrund är av väsentlig betydel­se att lagen utformas så att köparens befogenheter inte kan göras gäl­lande mot en subsidiärt ansvarig säljare förrän denne fått möjlighet att t. ex. avhjälpa felet efter det att han har fått reklamation. MRF påpekar att säljaren enligt lagförslaget blir solidariskt ansvarig för garantigiva­rens underlåtenheter. För bilbranschens del synes sålunda den situatio­nen uppkomma att försummelse att avhjälpa exempelvis ett fel inom skälig tid kan ligga hos en annan detaljist än den som får svara för på­följden, dvs. säljaren. Inom nybUshandeln kan köparen i princip vända sig till vilken återförsäljare som helst med krav på avhjälpande av fel enligt garantin. Det bör enligt MRF vara en förutsättning att den de­taljist som sålt varan får möjlighet att avhjälpa garantifelet innan häv­ningsrätten kan göras gällande mot honom. Som ytterligare skäl härför anförs att det knappast framstår som logiskt att den försäljningsorga­nisation som bemödar sig om ett omfattande servicenät skall komma i sämre läge än en säljare som inte bereder sin köpare motsvarande möj­lighet.

Beträffande 5 § uttalar näringslivet att regleringen i och för sig kan godtas, om rimliga begränsningar av ett avhjälpningsåtagande enligt 4 § tillåts. Skulle alla begränsningar av åtaganden enligt 4 § och förkort­ningar av preskriptionstiden enligt 54 § köplagen medföra att säljarens ansvar för fel i stället regleras av 5 §, kan begränsningen av säljarens av­hjälpningsrätt enligt andra stycket inte godtas. I så fall bör reglerna här­om ansluta sig tUl 4 §. MRF menar att regeln i 5 § andra stycket visser­Ugen utgör en utvidgning av säljarens rättigheter enligt den dispositiva köplagen men att rekvisitét "genast" i en tvingande lagbestämmelse kan bli tämligen hårt för säljaren och bör kunna ersättas med ett uttryck som anger att avhjälpandet skall ske utan dröjsmål.

Enligt hovrätten för Västra Sverige krävs en särskild bestämmelse i konsumentköplagen för att dess regler om fel i 5 § skaU bli tillämpUga även vid brist i varan.

Föredraganden. Konsumentens underlägsna ställning i förhållande tUl näringsidkaren ger sig tiU känna med särskild styrka när en köpt vara visar sig vara behäftad med fel. Detta gäller inte minst i fräga om köp

 

Prop. 1973:138                                                       185

av varaktiga konsumtionsvaror, dvs. bilar, båtar, kylskåp, tvätt- och diskmaskiner, dammsugare, TV- och radioapparater m. m. De standar­diserade köpevUlkor som tillämpas vid sådana köp innebär som tidigare nämnts för det mesta att de befogenheter som köparen har vid fel i va­ran enligt den allmänna köplagens dispositiva regler kraftigt beskärs. Genom systemet med garantiutfästelser som i samband med köpet läm­nas köparen av säljaren eller tillverkaren ersätts oftast köparens rättig­heter enligt köplagen med en rätt att få felet avhjälpt. Garantierna in­nehåUer i stor utsträckning uttryckliga friskrivningar från påföljder i öv­rigt av fel i varan.

Det är mot denna bakgrund naturligt att strävandena att stärka kon­sumenternas ställning vid köp särskilt kommit att inriktas på möjlighe­terna att förbättra köparens rättigheter när ett garantiåtagande inte full­görs på tillfredsställande sätt och när varan eljest avviker från vad par­terna överenskommit eller från vad som rimligen kan krävas i fråga om varans användbarhet och egenskaper i övrigt. Som framgår av vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (6.2.3 och 6.2.5) föreligger emellertid avsevärda svårigheter att med tvingande civilrättsliga regler komma till rätta med aUa de problem som är förknippade med de påta­lade ölägenheterna av nuvarande rättsläge. Redan de starkt växlande förhåUandena beträffande olika branscher och typer av varor gör det svårt och föga meningsfyllt att med generella bestämmelser av tvingan­de natur försöka slå fast vilka krav konsumenten skall kunna stäUa på en varas kvalitet och beskaffenhet i övrigt. Inte heller synes det vara en framkomlig väg att genom sädana bestämmelser närmare ange motsva­rande krav i fräga om innehållet i garantiutfästelser. Bortsett från möj­ligheten att stärka konsumenternas rättsskydd i specieUa hänseenden ge­nom sädana regler som föresläs i 7—10 §§ bör man därför utnyttja andra metoder än civilrättslig lagstiftning för att motverka missbruk av rådande avtalsfrihet i de avseenden jag nu har berört. Vad särskUt gäller innehållet i garantier bör en lämplig utväg vara att KO genom förhandlingar med näringslivets organisationer och, om så behövs, ge­nom förbudstalan vid marknadsdomstolen försöker uppnå villkor som innefattar en skälig avvägning mellan konsumenternas och näringsid-karnas intressen i fråga om olika branscher och typer av varor. Kon­sumentköplagen bör, som utredningen har föreslagit, främst ha till upp­gift att ge köparen ett civUrättsligt grundskydd i händelse av fel i varan. Dess regler bör utformas så, att köparen aUtid har tillfredsstäUande möjligheter att uppnå rättelse vid fel i varan eller, i sista hand, att fri­göra sig från köpet genom hävning.

När det gäller att närmare utforma den tvingande regleringen av kö­parens befogenheter vid fel inställer sig till en början frågan om man bör skilja meUan å ena sidan det fallet att köpet förenats med ett åta­gande av säljaren eller annan att avhjälpa fel ("garantifall") och å and-

 

Prop. 1973:138                                                                     186

ra sidan den situationen att något sådant åtagande inte gjorts. Utred­ningen anser att regleringen bör utformas så att en klar skillnad görs mellan dessa fall. Denna instäUning grundas ytterst på bedömningen att garantiutfästelser är av stort värde för köparen, eftersom det för det mesta är mer förenligt med hans intresse att felet avhjälps på sälja­rens bekostnad än att han fär behålla en felaktig vara mot t. ex. av­drag på köpeskiUingen. Härtill kommer enligt utredningen att villkor som påverkar köparens rättigheter vid fel oftast förekommer i samband med garanti eller annan utfästelse, varigenom säljaren eUer annan åta­git sig att avhjälpa fel. Vid remissbehandlingen har förslaget att lagen skall skilja mellan de två nyss nämnda typsituationerna genomgående godtagits, om man bortser från KO:s i den allmänna motiveringen be­handlade invändning att säljarens ordinära felansvar över huvud taget inte bör regleras i lagen. En remissinstans påpekar dock att den före­slagna uppdelningen av säljarens felansvar kan vålla vissa gränsdrag­ningsproblem.

För egen del finner jag det naturligt att man i enlighet med förslaget drar en gräns mellan garantifallen och övriga felsituationer. De friskriv­ningsklausuler lagen avser att motverka förekommer betydligt oftare i garantifallen än i övriga fall. Garantifallen är därför av särskilt intresse i detta sammanhang. Härtill bidrar givetvis också det förhållandet att den aUmänna köplagen saknar direkta motsvarigheter till de nya regler som föreslås i denna del.

Mot en uppdelning av felansvaret i garantifall och andra fall kan som nyss nämnts invändas att gränsen mellan de två typsituationerna inte all­tid är helt klar. Hovrätten för Västra Sverige nämner som exempel att en garanti visserligen innefattar åtagande att avhjälpa fel men dessutom stipulerar skyldighet för köparen att stå för en självrisk till visst belopp. Även andra begränsningar i fråga om åtagandets räckvidd förekom­mer. Vanligt är exempelvis att ett reparationsåtagande förenas med för­behåll att köparen helt eller delvis skall svara för den kostnad som kan uppkomma för transport av varan till och från det ställe där repara­tion skall ske. Vidare förekommer att garantin begränsas att gälla vissa typer av fel, t. ex. fabrikations- och materialfel, eller inom visst geogra­fiskt avgränsat område, t. ex inom Sverige.

EnUgt min mening bör det inte möta några större svårigheter att klargöra hur lagens felregler skall tillämpas i de angivna fallen. Som ut­redningen föreslår bör det avgörande för gränsdragningen mellan ga­rantifallen och övriga fall vara om säljaren eller annan har åtagit sig att avhjälpa det fel varan är behäftad med eller inte. Däremot bör det inte som villkor för att reglerna om garantifall skall vara tiUämpliga kr'ävas att avhjälpandet skall ske utan kostnad för köparen. I enlighet härmed bör till garantifallen hänföras såväl det av hovrätten nämnda exemplet, där köparen får stå viss självrisk, som det fall att garantin

 

Prop. 1973:138                                                                     187

ålägger köparen visst ansvar för transportkostnad. I båda fallen innefat­tar nämligen garantin ett åtagande att avhjälpa det fel som det är fråga om, låt vara att avhjälpandet inte sker helt utan kostnad för köparen. Det nu sagda belyser att en garanti i en viss konkret situation kan visa sig vara helt utan ekonomiskt värde för köparen, eftersom hans kostna­der för att utnyttja garantin skuUe vara minst lika stora som kostnaden för att avhjälpa felet på annat sätt. Detta beror på garantins materiella innehåll, ett ämne som enligt vad jag nyss anförde inte nu bör göras till föremål för tvingande civilrättslig reglering. Jag utgår emellertid från att KO kommer att ägna uppmärksamhet åt dessa frågor.

Vad gäller de garantier vilkas giltighet begränsats till vissa typer av fel eller till visst geografiskt område ligger saken annorlunda till. I dessa fall torde avsikten med förbehåUen bl. a vara att begränsa åtagan­dets räckvidd till sädana fel som normalt kan förutses av garantigivaren och som till rimlig kostnad kan avhjälpas med anlitande av den repa­rationsservice som står till hans förfogande. I enlighet med vad jag ti­digare har anfört bör konsumentköplagen inte lägga hinder i vägen för villkor av sådant slag. Den omständigheten att garantigivaren har be­gränsat räckvidden av sitt åtagande bör emellertid inte leda till att kon­sumenten står utan möjlighet att reagera mot fel som ligger utanför ga­rantins område. Beträffande sådana fel bör han kunna åberopa lagens regler om säljarens ordinära felansvar. Det nu sagda innebär att frågan vilka lagregler som är tillämpliga i en konkret situation kan bli beroen­de på garantins tolkning. Det är därför av stor vikt att garantivillkoren utformas på ett sätt som ger klart besked i detta hänseende. Även den­na synpunkt bör beaktas vid den översyn av näringslivets garantier som kan komma till stånd genom KO:s försorg.

I tydlighetens intresse vill jag erinra om att den av mig nu förorda­de uppdelningen av konsumentköplagens felregler på garantifall och andra felsituationer inte innefattar något ställningstagande tiU frågan om köparen i det enskUda faUet är bunden av en garanti som vid köpet lämnats av säljaren eller annan. Som jag har framhållit tidigare (6.2.5) är detta ett spörsmål av allmänt avtalsrättslig karaktär som inte bör lösas i detta lagstiftningsärende. Köparen kan gis'etvis i det enskilda fallet hävda att garantin inte ingår i köpavtalet och i händelse av fel i varan åberopa reglerna i den allmänna köplagen. Konsumentköplagen ger honom emellertid ett grundskydd som han kan falla tillbaka på oavsett hur denna avtalsrättsliga fråga skall bedömas. Detta innebär att köparen, om han anser det vara förenligt med sina intressen, alltid har möjlighet att godta garantin som en dd av köpavtalet och stödja sig på den tvingande lagens regler om garantisituationen.

I enlighet med det anförda förordar jag att konsumentköplagen skall innehåUa regler om säljarens ansvar för fel i varan dels beträffande ga­rantifallen, dels beträffande övriga felsituationer. Som utredningen före­slår bör i 4 § tas upp bestämmelser om påföljder av att ett åtagande att

 

Prop. 1973:138                                                       188

avhjälpa fel inte fullgörs inom skälig tid och i 5 § regler om påföljder av fel i andra fall. Vad angår bestämmelsernas närmare innehåll vill jag framhålla följande.

Den av utredningen föreslagna huvudregeln om köparens befogenhe­ter i garantifallen (4 § första stycket första punkten) har under remiss­behandlingen kritiserats i framför allt tre hänseenden. Från konsument­håll har ifrågasatts om köparens hävningsrätt bör vara betingad av att säljarens kontraktsbrott är väsentiigt. Från näringslivets sida har fram­förts betänkligheter dels mot att köparen ges rätt att kräva avdrag på köpeskillingen, dels mot att han kan fordra ersättning för kostnader för avhjälpande av fel. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen (6.2.6) biträder jag utredningens förslag i dessa avseenden, bortsett från att regeln om hävningsrätt bör utformas så att den gäUer i aUa faU då dröjsmålet inte är av ringa betydelse för köparen. Jag anser således att huvudregeln om köparens rättigheter när ett avhjälpningsåtagande inte fullgörs inom skälig tid bör utformas enligt utredningsförslaget med nu angiven jämkning.

För att köparen skall få utöva de befogenheter huvudregeln tUler­känner honom bör således krävas att två föratsättningar är uppfyllda. Dels skall det röra sig om ett fel som säljaren har åtagit sig att avhjälpa. Dels skaU felet inte ha rättats — genom avhjälpande eUer genom leve­rans av gillt gods — inom skälig tid efter det att köparen framställt anspråk på grund av felet.

Beträffande den första av de angivna förutsättningarna vill jag till en början hänvisa till vad jag har anfört i det föregående. Huvudre­geln avses främst bli tillämplig i fall då säljaren genom garanti har ut­fäst sig att reparera fel som uppstår i varan. Har garanti lämnats be­träffande varan men innefattar garantin inte något åtagande att av­hjälpa fel -— den avser t.ex. uteslutande tUlförsäkran om viss egenskap hos varan — blir frågan om köparens befogenheter i händelse av fel att bedöma enligt 5 §. Med anlednina av ett påpekande av näringslivet vill jag i sammanhanget anmärka att 4 § inte uttryckligen reglerar det fallet att en garanti innefattar ett åtagande att rätta felet uteslutande i den meningen att säljaren är beredd att lämna felfri vara i den felakti­gas ställe. Det torde emellertid ligga i sakens natur att 4 § skall vara tiUämplig även i sådant faU. Någon uttryckUg regel härom synes inte behövlig.

En särskild fräga är vad som skall räknas som "fel" enligt konsument­köplagen. Som utredningen framhåller bör de normer som har utbildats vid tillämpning av den allmänna köplagen vara vägledande på denna punkt. Det ligger i sakens natur att det vid konsumentköp främst blir fråga om s. k. faktiska fel. För konsumentköpens del bör vidare upp­märksammas att 7—10 §§ i speciella hänseenden preciserar när en vara skall anses som felaktig vid tiUämpning av de tvingande reglerna.

Den andra av de nyss berörda förutsättningama för huvudregelns

 

Prop. 1973:138                                                       189

tillämpning har i remissyttrandena diskuterats främst såvitt avser inne­börden av uttrycket "skälig tid". För egen del vill jag på denna punkt anföra följande. Längden av tidsfristen bör bestämmas med hänsyn i första hand tiU förhåUandena på köparens sida. Härvid är främst att beakta dennes behov av varan. Genom regeln inskärps att han inte skall vara utlämnad åt säljarens godtycke i fråga om hur lång tid han skall behöva vänta på att säljaren skall uppfylla sitt åtagande. Även säljarens möjlighet att avhjälpa felet bör beaktas. Som utredningen på­pekar bör hänsyn exempelvis tas till att varan är av komplicerad be­skaffenhet och att det därför kan krävas mer än ett reparationsförsök. Jag vill dock framhålla att köparen normalt inte skall behöva finna sig i att säljaren upprepade gånger tar in varan på sin verkstad för repa­ration av samma fel. Om felet finns kvar efter flera reparationsförsök bör alltså köparen som regel ha rätt att göra de i paragrafen föreskriv­na påföljderna gällande. Tillfällig arbetsanhopning på den av säljaren anvisade verkstaden bör kunna beaktas när det gäller att avgöra vad som är skälig tid. Som näringslivet har påpekat bör ett längre dröjsmål än annars kunna godtas om säljaren ställer en ersättningsvara tUl kö­parens disposition under väntetiden. Detta kan bli aktuellt exempelvis om reparation inte kan utföras på grund av att verkstaden är stängd för semester. En annan omständighet som givetvis också är av betydel­se är felets art. Om detta är jämförelsevis ringa och inte i märkbar mån inverkar pä varans användbarhet bör ett längre dröjsmål kunna accepteras än om felet är så allvarligt att varan är helt obrukbar. En fömtsättning för att tidsfristen över huvud taget skall börja löpa bör givetvis vara att köparen ställer varan till säljarens förfogande för undersökning och reparation.

Liksom beträffande den tilläggsfrist som förutsätts vid leveransupp­maning enligt 3 § finns beträffande motsvarande tidsfrist i 4 § anled-,ning överväga om bedömningen av vad som skaU räknas som "skälig tid" skall påverkas av omständigheter som är att hänföra till force majeure. Enligt min mening bör det inte heller i gafantifallen vara ute­slutet att ta viss hänsyn till förhåUanden av sådant slag. Den omstän­digheten att ett mycket stort antal varor av samma typ visar sig vara behäftade med viss defekt och att det därför kan ta jämförelsevis lång tid att avhjälpa felen i alla sålda varor kan också i och för sig föranle­da att något längre väntetider kan få accepteras. Jag vill dock under­stryka att även i dessa fall vederbörlig hänsyn måste tas till köparens in­tresse av att inte behöva vänta på rättelse under oskäligt lång tid.

Som framgår av huvudregeln är de tre påföljder som anvisas köparen i 4 § första stycket (prisavdrag, ersättning för avhjälpande av fel samt hävning) att uppfatta som alternativa. Köparen får således välja vilken av befogenheterna han önskar använda. Väljer han att kräva prisav­drag eller ersättning för att avhjälpa felet kan han inte samtidigt göra

 

Prop. 1973:138                                                                  190

den andra av dessa båda påföljder gällande. Däremot har han enligt 6 § rätt att under där angivna förutsättningar kräva ersättning för sådan utgift som han har ådragit sig tUl följd av felet.

Som har berörts i det föregående blir det i fråga om garantier som begränsats i geografiskt hänseende emellanåt beroende av en tolkning av villkoren för garantin vilka påföljder köparen äger göra gällande mot säljaren vid fel i varan. Ett praktiskt faU är att felet visar sig vid an­vändning utomlands av varan men garantiåtagandet endast innefattar utfästelse att avhjälpa fel på verkstad inom Sverige. Omfattas felet i och för sig av garantin, står det naturligen köparen fritt att på egen bekostnad ombesörja transport av varan till Sverige och påkalla felets avhjälpande här. Detta kan emellertid stundom vara olämpligt från kö­parens synpunkt, eftersom transportkostnaden skulle överstiga repara­tionskostnaden. Jag tänker exempelvis på det fallet att en bU visar sig vara behäftad med fel som omöjliggör vidare färd med fordonet. Frå­gan om köparen då kan avhjälpa felet utomlands och erhålla ersättning för denna kostnad av garantigivaren regleras inte i 4 §. Skulle garantin vara att tolka så, att felet inte omfattas av åtagandet, träder 5 § i funk­tion. Köparen kan då med stöd av denna paragraf kräva prisavdrag eller — om felet inte är av ringa betydelse — häva köpet. Som framgår av 6 § andra punkten kan köparen dock inte i denna situation kräva ersätt­ning för avhjälpande av felet men väl fordra kompensation för annan utgift som han har ådragit sig till följd av detta.

Innebörden av de påföljder som står köparen tiU buds har berörts i den allmänna motiveringen (6.2.6). Rätten att göra avdrag på köpeskil­lingen tillkommer köparen oavsett om felet är väsentligt eller inte. Det­samma gäUer möjligheten att fordra ersättning för avhjälpande av felet. Sistnämnda rätt begränsas genom föreskriften att ersättningen skall va­ra "skälig". Vid bedömningen av vad som skaU räknas som skälig er­sättning bör bl. a. tas hänsyn till om reparation skett genom anUtande av fackman. Med anledning av ett påpekande från näringslivet viU jag framhålla att bestämmelsen inte utesluter att köparen kan kräva ersätt­ning för kostnad som har uppstått för avhjälpande av fel utomlands. En första förutsättning för att sådan ersättning skall kunna utgå är gi­vetvis att rekvisiten i 4 § är uppfyllda, dvs. att köparen har framställt anspråk hos säljaren på grand av felet och att detta inte har avhjälpts inom skälig tid. Om köparen i en sådan situation låter avhjälpa felet utomlands bör han i och för sig kunna få ersättning härför. Åtminstone i faU då garantiåtagandet är begränsat i geograflskt hänseende, exempel­vis så att det bara gäUer reparation inom Sverige, bör emellertid ersätt­ning inte kunna utgå med högre belopp än vad som motsvarar kostna­den för avhjälpande av fdet inom garantins gUtighetsområde.

Den tredje av de befogenheter som står köparen till buds vid säljarens bristande uppfyllelse av ett avhjälpningsåtagande är rätten att häva kö-

 

Prop. 1973:138                                                                     191

pet. Som jag har nämnt tidigare krävs i detta fall — liksom enligt 5 § — att felet inte är av ringa betydelse för köparen. Bedömningen av felets väsentlighet skall ske från köparens synpunkt. Jag kan i denna del hän­visa till vad jag har anfört beträffande dröjsmål vid 3 §. NäringsUvet har i sitt yttrande förordat att säljaren tillerkänns en interpeUationsrätt i detta sammanhang. Jag återkommer till denna fråga vid behandlingen avll §.

Som har nämnts i den allmänna motiveringen (6.2.6) anser jag det inte vara nödvändigt att i lagen ta med någon regel motsvarande 47 § köplagen. Frågan om vilken verkan som bör tillmätas den omständig­heten att köparen undersökt varan före köpet får således avgöras enligt allmänna köprättsliga regler. I likhet med utredningen vUl jag under­stryka att någon plikt att företa en fackmannamässig granskning av va­ran normalt sett inte kan anses åvila konsumenten, även om han un­dersöker varan på det sätt som avses i paragrafen. Vid bedömningen av vad konsumenten "bort märka" vid en undersökning av varan bör så­ledes tas stor hänsyn till att han på grund av bristande kunskaper o. d. ofta saknar möjlighet att konstatera eventuella felaktigheter hos t. ex. varor med maskinella beståndsdelar.

Lagen reglerar inte heUer frågor om parternas återgängsprestationer vid hävning. Härvidlag torde emellertid de principer som har kommit till uttryck i 57 och 58 §§ köplagen kunna tjäna till viss ledning. I regel är köparen inte skyldig att kompensera säljaren för värdeminskning som varan har undergått. En annan sak är alt köparen med hänsyn till om­ständigheterna kan vara skyldig att vidkännas viss kostnad för den nytta han har haft av varan under tiden efter köpet.

1 4 § första stycket andra punkten utredningens lagförslag ingår en undantagsregel om giltigheten i vissa fall av förbehåll som inskränker köparens hävningsrätt. Regeln har allmänt godtagits av remissinstan­serna. Också jag biträder utredningens förslag i denna del. I lagen bör alltså utsägas att förbehåll som inskränker köparens rätt att häva köpet skall gälla, om betydande skada skulle åsamkas säljaren genom att köpet hävs och han erbjuder köparen skälig ersättning för felet samt det inte är uppenbart att varan inte kan användas för sitt ändamål.

Den föreslagna undantagsregeln tar i första hand sikte på fall lik­nande dem som avses med dess motsvarighet i 3 §, dvs. köp av varor som säljaren, exempelvis på grund av att de är specialtillverkade för kö­paren, har svårt att avyttra till annan än denne. Det i regeln uppställda skaderekvisitet avser den risk för skada som föreligger i det enskilda fal­let. Den omständigheten att ett stort antal köpare samtidigt gör gäUande anspråk på grund av en garanti som har utfärdats av säljaren beträf­fande visst slag av vara skall således inte i och för sig inverka på bedöm­ningen av om skadan är att räkna som "betydande" eller inte. Säljarens erbjudande om ersättning till köparen kan antingen framgå av avtalsvill-

 

Prop. 1973:138                                                                     192

koren eller lämnas i samband med att köparen förklarar sig vilja häva köpet. Ersättningen bör ge köparen skälig kompensation för den förlust han lider genom varans minskade användbarhet. Den bör därför avse inte bara sådana direkta kostnader som han har haft för att avhjälpa felet utan även hans förlust i övrigt. Den friskrivningsmöjlighet som regeln ger säljaren begränsas på väsentligen samma sätt som dess mot­svarighet i 3 § genom kravet att det inte får vara uppenbart att varan inte kan användas för sitt ändamål. Är felet så allvarligt att varan är oanvändbar, bör köparen alltid ha hävningsrätt.

I 4 § andra stycket utredningens förslag regleras köparens rätt att in­nehålla köpeskiUingen i avvaktan på att felet rättas. Som framgår av den allmänna motiveringen (6.2.6) delar jag inte de farhågor som under re­missbehandlingen har uttalats av bl. a. näringslivet i fråga om de nega­tiva följder som en sådan ratt för köparen kan ha. Jag anser följaktligen att köparen genom föreskrift i lagen bör ges sådan befogenhet att inne­hålla köpeskUlingen som utredningen föreslår. De av utredningen före­slagna reglerna om förutsättningarna för utövande av denna rätt har i allmänhet inte föranlett någon erinran i remissyttrandena. Enligt KO;s mening bör dock regeln om köparens rätt att innehålla köpeskillingen vid ringa fel utformas så, att den lämnar utrymme för en friare be­dömning än vad som följer av förslaget. För egen del vill jag med anled­ning härav anföra följande. Enligt förslaget får köparen vid ringa fel inte innehålla mer av köpeskUlingen än vad som kan antas motsvara dubbla kostnaden för felets avhjälpande. Med den sålunda föreslagna formuleringen motverkas på två sätt risken för att köparen innehåller ett belopp som överstiger vad han har rätt att innehålla. Dels ges köparen rätt att innehålla inte endast själva reparationskostnaden utan dubbla kostnaden för avhjälpande av felet. Dels har kravet på bevisning i fråga om kostnadens storlek satts lågt. Det räcker att köparen gör antagligt att reparationskostnaden uppgår till visst belopp. Med hänsyn härtill anser jag inte att det finns skäl att mjuka upp regeln ytterligare till köparens förmån. Beträffande den närmare innebörden av andra stycket kan jag i övrigt hänvisa till dess motsvarighet i 3 § andra stycket.

Med anledning av ett påpekande av näringslivet (se 5.2.6) vill jag med tanke på situationer då varan är behäftad med ringa fel tillägga, att köparen vid avbetalningsköp bör kunna innehålla de närmast för­fallande poster som tUlhopa motsvarar högst dubbla avhjälpningskost-naden. Köparen behöver således inte avvakta tUls endast de restposter återstår av kreditbeloppet som motsvarar den dubbla kostnaden för av­hjälpande.

Tredje stycket i 4 § upptar den viktiga regeln att paragrafen skall gälla även om åtagandet att avhjälpa felet har gjorts av varans tillver­kare eller eljest av annan än säljaren men för dennes räkning. Att köpa­ren bör ha möjlighet att vanda sig mot säljaren också när ett av tredje

 

Prop. 1973:138                                                       193

man gjort garantiåtagande inte uppfylls anser jag vara uppenbart. För köparen är det naturligt att i dessa fall uppfatta säljaren och garantigi­varen som en enhet. De primära befogenheter som står köparen till buds vid fel i varan, nämligen rätten att kräva prisavdrag och att häva köpet, kan knappast göras gällande mot annan än säljaren. Detsamma gäller möjligheten för köparen att innehålla köpeskillingen. Härtill kommer att det, som utredningen understryker, emellanåt är oklart på vilket sätt en garanti påverkar säljarens ansvar och i vad mån köparen är bunden att använda garantin. Konsumentköplagen bör även med tanke på sådana fall klargöra att köparen vid tredjemansåtagande kan vända sig direkt mot säljaren. Den av utredningen föreslagna bestämmelsen har till­styrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Även jag an­sluter mig till förslaget.

Med anledning av vad näringslivet har anfört beträffande den nu be­rörda regeln vill jag framhålla att bestämmelsen inte syftar till att ändra den struktur som har utvecklats på garantiserviceområdet eller hindra en fortsatt utveckling på detta område. Som tidigare nämnts (6.2.1) bör lagen inte heller lägga hinder i vägen för interna överenskommelser om fördelningen av garantiansvaret mellan olika led på säljarsidan. I förhål­lande till den slutiige konsumenten av varan bör emellertid ansvarsfri­skrivning från säljarens sida inte medges i vidare mån än som följer av 4 §. Beträffande frågan om reklamation hänvisar jag till vad som anförs vid 11 §. Garantigivarens eget ansvar behandlas vid 12 och 13 §§.

De avhjälpningsåtaganden av tredje man som avses i 4 § tredje styc­ket skall i enlighet med förslaget vara avgivna "för säljarens räkning". Detta innebär att helt fristående reparationsåtaganden från tredje mans sida faller utanför paragrafen, även om de har förmedlats av säljaren i samband med köpet. Den koppling mellan köpavtalet och tredje mans åtagande som förutsätts i tredje stycket framgår beträffande moderna garantier vanligen av köpavtalets innehåll. Bestämmelsen bör emellertid givetvis vinna tillämpning även när ett åtagande eljest är att anse som avgivet för säljarens räkning.

Vid sidan av reglerna om säljarens ansvar i garantifall bör som tidi­gare framhållits lagen innehålla regler även om säljarens ordinära fel­ansvar. Sådana bestämmelser har i överensstämmelse med utredningens förslag tagits upp i 5 §. De anger i första hand vilka befogenheter köpa­ren har mot säljaren (första stycket). Därutöver behandlas frågan om säljarens rätt att avvärja hävning eller annan påföljd genom rättelse av felet (andra stycket).

Vad utredningen har föreslagit i fråga om köparens befogenheter vid fel i varan (5 § första stycket) har lämnats utan erinran vid remissbe­handlingen. Också jag biträder förslaget med en formell jämkning. TUl-lämpning av de föreslagna reglerna blir aktuell i första hand i fall då köpavtalet har förenats med villkor som inskränker köparens befogen-

13    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 138

 

Prop. 1973:138                                                       194

heter. Exempel på fall av detta slag har lämnats i utredningens betän­kande (SOU 1972: 28 s. 106). Det bör emellertid påpekas att sådana vill­kor förekommer endast i begränsad utsträckning vid konsumentköp utanför tillämpningsområdet för 4 §. Vid flertalet sedvanliga butiksköp träffas inte någon särskild överenskommelse om köparens rättigheter i händelse av fel i varan. För denne kan det då synas naturligt att i första hand åberopa köplagens dispositiva felregler, eftersom den tvingande regleringen i konsumentköplagen representerar ett grundskydd som inte i alla avseenden sträcker sig lika långt till köparens förmån som de dispo­sitiva normalreglerna. A andra sidan är detta grundskydd i många situa­tioner fullt tillräckligt och det kan ofta te sig enklare att direkt hänföra sig till den tvingande bestämmelsen än att åberopa allmänna köprättsliga regler. Som framgår av 2 § står det alltid köparen fritt att åberopa kon­sumentköplagens regler, även om han i och för sig också skulle ha möj­lighet att grunda sitt anspråk på den allmänna köplagen.

I fråga om den närmare innebörden av 5 § första stycket vill jag i töi-sta hand hänvisa till vad jag har anfört beträffande motsvarande regler i 4 §. Den tvingande regleringen upptar inte nägon motsvarighet till be­stämmelsen i 43 § köplagen om rätt för köparen att vid leveransavtal kräva gillt gods. Som utredningen påpekar synes dock någon bestäm­melse härom inte behövlig. Av naturliga skäl ingår i 5 § inte heller nå­gon regel om rätt för köparen att kräva skälig ersättning för avhjäl­pande av fel (jfr 4 §). Har säljaren inte gjort något åtagande att reparera uppkommande fel, bör köparen inte heller kunna framtvinga ett sådant åtagande genom att hota med att annars låta avhjälpa felet på säljarens bekostnad.

Hovrätten för Västra Sverige vänder sig mot vad utredningen anför om att 5 § kan ges motsvarande tiUämpning vid brist i varan (jfr 50 § köplagen). Enligt hovrätten torde sådan tillämpning av de tvingande reg­lerna inte kunna komma i fråga utan att en uttrycklig bestämmelse härom meddelas i lagen. Spörsmålet rör ytterst vad som skall räknas som "fel" vid tUlämpning av konsumentköplagen. Enligt min mening bör det inte vara uteslutet att härvid beakta även förhållanden som med den allmänna köplagens terminologi är att klassificera som "brist". Med hänsyn till spörsmålets ringa praktiska betydelse anser jag inte att någon uttrycklig bestämmelse i ämnet behöver tas upp i konsumentköplagen.

I 5 § andra stycket första punkten utredningens lagförslag regleras frågan om säljarens rätt att avvärja hävning eller annan påföljd genom rättelse av felet, dvs. genom att avhjälpa detta eller leverera gillt gods. Bestämmelsen innebär en viss utvidgning av den möjlighet till sådant avhjälpande som tilUcommer säljaren enligt motsvarande regel i 49 § köplagen. De skäl utredningen har anfört tUl stöd för den föreslagna re­geln finner jag övertygande. Någon principiell erinran häremot har inte heller gjorts i remissyttrandena. Jag biträder därför utredningens för­slag.

 

Prop. 1973:138                                                       195

Vad gäller den närmare utformningen av den nu berörda regeln har en remissinstans uttryckt önskemål om att kravet på att rättelsen skall ske "genast" ersätts med ett uttryck som anger att rättelsen skall ske "utan dröjsmål". Någon egentlig saklig skillnad mellan dessa två tidsut­tryck synes dock inte föreligga. Som utredningen påpekar bör det före­slagna uttrycket inte utesluta att säljaren får en kort frist för att vidta erbjuden rättelse. Jag anser mig därför inte böra frångå förslaget på denna punkt. Med anledning av vad näringslivet har anfört om samban­det mellan 4 och 5 §§ vill jag tUlägga att jag inte heller av annat skäl anser det lämpligt att vidga den rätt att förebygga hävning som säljaren får enligt 5 § andra stycket.

Eftersom regeln i 5 § andra stycket första punkten anknyter till hu­vudregeln i första stycket får den betydelse bara i situationer då huvud­regeln är tillämplig. Har något avtal som inskränker köparens befo­genheter vid fel inte träffats, möter som förut nämnts inte något hinder att tillämpa reglerna om fel i den allmänna köplagen — 49 § inbegripen.

Till regeln om säljarens möjlighet att erbjuda rättelse har fogats en bestämmelse om rätt för köparen att i sådant fall innehålla köpeskil­lingen tiUs rättelse sker (5 § andra stycket andra punkten). Även denna bestämmelse överensstämmer med utredningens förslag.

6 §

I paragrafen regleras köparens rätt till ersättning för sådan utgift som han ådragit sig till följd av dröjsmål eller fel. Paragrafen saknar direkt motsvarighet i utredningens lagförslag (jfr 10 § detta förslag).

I den aUmänna motiveringen (6.2.6) har jag utvecklat min syn på frå­gan i vilken utsträckning konsumenten bör tillförsäkras rätt till skade­stånd mot säljaren genom tvingande regler i konsumentköplagen. Som framgår av vad jag därvid anfört har jag kommit till den uppfattningen att det inte är motiverat att införa tvingande bestämmelser som ålägger säljaren en vidsträckt skadeståndsskyldighet. Däremot finns det anled­ning att överväga regler som stärker köparens ställning i vissa speciella hänseenden av särskilt praktisk betydelse. I 4 § har sålunda i enlighet med utredningens förslag tagits upp en bestämmelse om rätt för köparen att kräva ersättning för avhjälpande av fel, när ett åtagande av säljaren eller annan att avhjälpa felet inte fullgörs inom skäUg tid. I förevarande paragraf har införts en regel om köparens rätt till ersättning för andra utgifter som han har ådragit sig till följd av säljarens kontraktsbrott. Denna regel avviker från utredningens förslag, vilket beträffande köpa­rens allmänna skadeståndsrätt mot säljaren endast upptar en bestäm­ melse om ersättning för skada som tillfogats köparen genom grov för­ summelse av säljaren. I fråga om skälen till att utredningens förslag har

 

Prop. 1973:138                                                       196

frångåtts härvidlag vill jag hänvisa till de allmänna övervägandena. Slo­pandet av den regel utredningen har förordat är inte avsett att innebära någon saklig ändring av konsumentens ställning i detta hänseende. Som jag tidigare har framhållit talar starka skäl för att den princip åt vilken regeln ger uttryck, nämligen att en friskrivning från skadeståndsansvar inte kan åberopas när uppsåt eller grov vårdslöshet ligger den skadevål­lande parten till last, gäller redan enligt nuvarande ordning.

De kostnader som kan tillfogas köparen genom kontraktsbrott pä säl­jarens sida är av många oUka typer. Vissa exempel har berörts i de all­männa övervägandena. Hit hör det av KO nämnda fallet att en konsu­ment på grund av fel i en tvättmaskin får utgifter för tvätt på annat håll medan maskinen repareras. Ett liknande fall är att konsumenten på grund av fel i en nyköpt bil måste avbryta en inledd resa eller fortsätta den med annat färdmedel och därigenom får extra utgifter för transpor­ter, inkvartering m. m. Som ytterligare exempel på kostnader som kan uppkomma för konsumenten genom dröjsmål eUer fel i varan kan näm­nas utlägg för hyra av ersättningsvara, om en beställd vara inte levereras i tid, stUleståndsersättning på grund av avsaknad av bil under den tid denna repareras samt ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Ännu en typsituation är att köparen till följd av utebliven leverans av en vara nödgas köpa en likvärdig vara från annat håll till högre pris än det som avtalats beträffande den ursprungUgen köpta varan.

Det framgår av den allmänna motiveringen att en tvingande regel om säljarens skadeståndsansvar enligt min mening inte bör omfatta alla de typer av kostnader som jag här har exemplifierat. Det grundskydd i ska­deståndshänseende som lagen skall ge konsumenten bör begränsas tiU vissa sådana typer. Vid avgränsningen bör stor betydelse tillmätas in­tresset av att i möjligaste mån undvika tvister om skadeståndets beräk­ning. Det ligger varken i samhällets eller i parternas intresse att man in­för tvingande lagregler vilka är så konstruerade att de leder till ett stort antal tvister.

Innan jag går nännare in på frågan hur gränsdragningen bör ske vill jag erinra om den allmänna förutsättning för rätt tUl skadestånd som ligger i kravet på adekvat kausalitet. Detta krav föranleder att säljaren inte kan göras ansvarig för skada som köparen har lidit genom hans kontraktsbrott, om skadan framstår som en så osedvanlig och osannolik följd av kontraktsbrottet att den inte skäligen bort tas i beräkning av säl­jaren. Genom denna allmänna skadeståndsrättsliga princip utesluts alltså vissa mera säregna och svårförutsebara typer av skador från er­sättningsrätt. Som exempel kan nämnas det fallet att en köpare nödgas inställa en redan betald resa för att vidta omedelbara åtgärder på grund av ett plötsligt uppkommet fel på en hushållsmaskin. Jag vill vidare erinra om att frågor om ersättning för skada på person eller annan egen­dom än den sålda varan enligt 19 § föreslås bli lämnade helt utanför la-

 

Prop. 1973:138                                                       197

gens reglering. De skador det kan bli fråga om är alltså s. k. rena förmö­genhetsskador (jfr 1 kap. 2 § skadeståndslagen).

För den enskilde konsumenten torde det ofta framstå som ett särskilt angeläget önskemål att få ersättning för sådana direkta utlägg som blivit en omedelbar följd av säljarens kontraktsbrott och som han annars inte skulle ha behövt göra. Denna typ av kostnader är normalt lätta att veri­fiera eller uppskatta. En ersättningsrätt i detta hänseende skulle därför inte behöva leda till något stort antal besvärliga tvister om skadeståndets beräkning.

Enligt min mening synes det lämpUgt att begränsa lagens tvingande reglering till att tillförsäkra köparen en rätt till ersättning för sådan ut­gift som han ådragit sig till följd av dröjsmål eUer fel. Genom termen "utgift" markeras att regeln syftar på direkta utlägg som köparen nöd­gats göra pä grund av säljarens kontraktsbrott. Hit hör sådana utiägg för resor, porto etc. som direkt föranleds av felet, exempelvis utgift för telefonsamtal i syfte att påminna säljaren om en utebliven leverans. I övrigt blir det i stor utsträckning fråga om utgifter som beror på att kö­paren tvingas vara utan varan under längre eller kortare tid antingen på grund av dröjsmål med leveransen eller på grund av att varan är behäf­tad med fel och därför inte kan användas. Exempel på ersättningsgilla utgifter vid fel erbjuder det av KO nämnda fallet avseende kostnad för tvätt på annat håll under tid då tvättmaskin repareras. Däremot kan re­geln inte grunda rätt till ersättning för extra arbete, om konsumenten väljer att i stället utföra tvätten själv för hand. Några utgifter för konsu­menten uppkommer nämligen inte i detta fall. Som ett annat exempel på utgifter som kan ersättas enligt paragrafen kan nämnas utlägg för resor med annat trafikmedel vUka föranleds av att den bil som konsumenten egentiigen skulle ha använt inte levereras i tid. Utlägg för hyra av nöd­vändig ersättningsvara, när en beställd vara inte levereras i tid, täcks också av regeln. Som exempel kan nämnas att köpare av ett monterings-färdigt hus, vUket inte levereras på avtalad tid, nödgas hyra särskild bo­stad därför att han i förlitan på rättidig leverans redan överlåtit eller sagt upp rätten till sin tidigare bostad. Om en TV-apparat inte levereras på utiovad tid ger regeln konsumenten rätt till ersättning för hyra av en annan TV-apparat under väntetiden. Motsvarande gäller om ett fel i ap­paraten som omfattas av garanti inte avhjälps inom skälig tid. Samman­fattningsvis vUl jag understryka att den förordade ersättningsregeln en­dast avser att ge köparen kompensation för faktiska utgifter som ome­delbart föranletts av säljarens kontraktsbrott.

Avgränsas paragrafens tUlämpningsområde i enlighet med det an­förda kommer vissa kostnader att falla utanför regeln. Jag syftar bl. a. på StUleståndsersättning på grund av avsaknad av bil under tid då denna repareras. Denna typ av ersättning brukar ses som gottgörelse för kost­nader som har blivit onyttiga till följd av ett skadefall (se prop. 1972; 5

 

Prop. 1973:138                                                       198

s. 580). Ersättningen kan inte hänföras till kategorin "utgift". Däremot kan ökade utgifter för resor och transporter med andra trafikmedel er­sättas. Motsvarande bedömning får göras i fråga om förlust föranledd av tidsspillan i samband med en reklamation. Detta innebär bl. a. att förlorad arbetsförtjänst inte blir ersättningsgiU. Inte heller det i det före­gående berörda faUet att köparen till följd av utebliven leverans av en vara nödgats köpa en annan likvärdig vara tiU högre pris än som avta­lats för den första varan omfattas av ersättningsregeln. Den förlust kö­paren lider i sådant fall kan inte karakteriseras som en direkt utgift tUl följd av dröjsmålet. Huruvida köparen på annan grund har rätt till er­sättning för sin förlust får avgöras enligt den allmänna köplagens regler i ämnet, i den mån de inte har satts ur spel genom avtal.

De typer av kontraktsbrott som bör medföra ersättningsansvar för säljaren utgörs naturligen av de faU som anges i 3—5 §§. I fråga om 3 § skall således konstateras att dröjsmål i lagens mening föreligger. Beträf­fande 4 § får på motsvarande sätt undersökas om ett av paragrafen om­fattat åtagande att avhjälpa fel fullgjorts inom skälig tid eller inte. Det bör således krävas att säljaren gjort sig skyldig tiU sådant kontraktsbrott som avses i denna paragraf. Vad angår 5 § skall konstateras att varan ar behäftad med fel. Beträffande såväl 4 som 5 § gäller att begreppet fel även täcker de situationer som avses i 7—10 §§.

Som jag har påpekat i den allmänna motiveringen bör lagen öppna möjlighet att avvisa kostnadsanspråk som inte ter sig skäliga med hän­syn till varans pris och övriga omständigheter. Detta syfte kan enklast uppnås genom att skadeståndsrätten begränsas till "skälig ersättning" för den utgift köparen har haft. Vid bedömningen av vad som är skälig ersättning får givetvis köpeskillingens storlek tillmätas avsevärd bety­delse. Att i lagen ange en högsta gräns för ersättningsbeloppets storlek synes mig emeUertid varken behövligt eller lämpligt. En annan omstän­dighet som bör beaktas är om säljarens kontraktsbrott är väsentligt eller endast av ringa karaktär. 1 regeln om skälig ersättning ligger vidare att köparen inte kan få ersättning för utgifter som överstiger vad som har varit påkallat för att kompensera skadan. Han bör exempelvis inte ha rätt att få kostnaden för hyra av en viss bil ersatt till fullo, om han haft möjlighet att tillgodose sitt behov genom att hyra en annan bU till lägre kostnad.

För att befordra en smidig skadereglering kan det i många fall vara lämpligt att genomföra en långt gående schablonisering av ersättnings­beräkningen. Jag förutsätter att KO vid överläggningar med represen­tanter för näringslivets organisationer uppmärksammar möjligheterna att genom standardklausuler åstadkomma en lämplig lösning för vissa vanligen förekommande ersättningsanspråk. Det kan exempelvis visa sig praktiskt att fixera en viss ersättning per dag, eventuellt bestämd i rela­tion till köpeskillingen, för fall av leveransförsening. En avtalsklausul

 

Prop. 1973:138                                                       199

av denna innebörd utgör dock i och för sig inte något hinder mot att köparen tillerkänns högre ersättning, om han visar att han har haft ut­gifter tiU högre belopp.

Ersättningsregeln bör enligt min mening inte göras så rigorös att varje möjlighet saknas att ta hänsyn till förhållandena på säljarens sida såvitt avser orsaken till att prestationen inte fullgjorts på avtalsenligt sätt. Säl­jarens intressen torde emellertid bli vederbörligen tillgodosedda om det i lagen föreskrivs att ersättningsskyldighet inte föreligger, om säljaren vi­sar att dröjsmålet eller felet inte beror på hans försummelse. Bevisbör­dan kommer härigenom att ligga på säljaren. Den sålunda föreslagna re­geln medför att säljaren kan gå fri från ersättningsansvar t. ex. om han visar att leverans från hans leverantör har uteblivit på grund av försum­melse hos leverantören eller fraktföraren eller att det beror på försum­lighet hos tillverkare som åtagit sig att avhjälpa fel i varan att avhjäl­pandet inte har skett inom skälig tid. Det föreslagna subjektiva rekvisitét för skadeståndsskyldighetens inträde innebär att en skiUnad görs meUan denna ersättningsrätt för köparen och övriga befogenheter som står ho­nom tiU buds enligt lagen.

Mot bakgrund av det anförda föreslår jag att i 6 § tas in en bestäm­melse om att köparen i fall som avses i 3 §, 4 § första och tredje styc­kena samt 5 § första stycket har rätt tiU skälig ersättning för sådan ut­gift som han ådragit sig till följd av dröjsmål eller fel, om säljaren inte visar att dröjsmålet eller felet inte beror på hans försummelse (första punkten). Beträffande räckvidden av regeln vill jag erinra om att den inte uppställer som förutsättning att säljarens kontraktsbrott är väsent­ligt. Regeln bör således kunna åberopas även vid ringa dröjsmål eller fel. Som jag förat antytt kan emellertid kontraktsbrottets mer eller mindre väsentliga karaktär inverka på ersättningsberäkningen. Vad be­träffar situationer då varan är behäftad med fel som säljaren eller tredje man har åtagit sig att avhjälpa följer av hänvisningen till 4 § första och tredje styckena att ersättning enligt 6 § kan komma i fråga bara om felet inte blir avhjälpt inom skälig tid efter det att köparen har framställt an­språk på grund av detta. Om denna förutsättning för ersättningsrätt är uppfylld kan emellertid ersättning utgå även för utgifter som hänför sig till tid innan fristen för avhjälpande av felet gått tUl ända, nämligen om det är fråga om utgifter som köparen har ådragit sig på grund av fe­let. Vid fel som inte omfattas av något avhjälpningsåtagande har köpa­ren i princip alltid rätt till ersättning för utgifter enligt 6 §. Undantag görs dock för den situation som regleras i 5 § andra stycket, nämligen att säljaren erbjuder sig att avhjälpa felet samt rättelsen sker genast och utan kostnad eller väsentlig olägenhet för köparen. Av denna bestäm­melses formulering torde f. ö. framgå att den inte blir tUlämplig när köparen har drabbats av utgifter på grand av felet. Att 6 § inte omfat­tar ersättning för förlust som köparen lider genom personskada eller skada på annan egendom än den sålda varan följer av 19 §.

 

Prop. 1973:138                                                       200

Ersättningsregeln i 6 § ger konsumenten rätt till kompensation för utgift som han ådragit sig "till följd av dröjsmål eller fel". Av de valda ordalagen följer att utgiften för att bli ersättningsgiU skall vara för­anledd av säljarens kontraktsbrott. Detta innebär att bestämmelsen inte ger konsumenten möjUghet att kräva ersättning för sådan kostnad i samband med köpets ingående som blivit onyttig på gnmd av att köpet hävs. Har konsumenten t. ex. haft utgift för installation av en hushålls­maskin, som sedermera visar sig vara behäftad med väsentiigt fel, kan köparen inte med stöd av 6 § konsumentköplagen framställa anspråk på ersättning för denna kostnad. Däremot kan han enligt paragrafen begära ersättning för den förnyade installationskostnad som han kan nödgas ådra sig till följd av att den felaktiga varan skall avlägsnas och ersättas med en felfri sådan.

Jag vUl understryka att den föreslagna skadeståndsbestämmelsen främst riktar sig mot friskrivningsklausuler i kontrakt o. d. Är säljarens ansvar inte inskränkt genom något sådant villkor, möter självfaUet inte något hinder att tillämpa de befogenheter köparen i skadeståndshän­seende har enUgt köplagen. Vill köparen göra gällande befogenhet som uteslutande följer av köplagen, måste dock föratsättningama härför en­ligt köplagens principer föreligga.

Till regeln i 6 § första punkten har fogats en bestämmelse om att kö­paren inte har rätt till ersättning för avhjälpande av fel i vidare mån än som föreskrivs i 4 §. Som har påpekats under 5 § upptar denna paragraf av naturliga skäl inte någon regel om rätt för köparen att kräva ersätt­ning för avhjälpande av fel. Till förebyggande av missförstånd bör i

6 § tas in en uttrycklig regel om att inte heller denna paragraf kan åbe­
ropas till stöd för utkrävande av sådan ersättning, när något avhjälp­
ningsåtagande inte gjorts från säljarens sida. I detta sammanhang vill
jag också påpeka att 6 § inte ger köparen rätt att när avhjälpande har
skett enligt 4 § kräva ersättning för sådana utgifter för exempelvis trans­
port av varan till och från verkstad som det enligt garantivillkoren ålig­
ger honom att svara för. I detta fall föreligger nämligen över huvud ta­
get inte något kontraktsbrott. Om felet däremot inte avhjälps inom skä­
lig tid har köparen i princip rätt till ersättning för utgifter av nämnda
typ.

7 §

Paragrafen reglerar säljarens ansvar för vUseledande uppgift om va­ran. Den motsvarar 7 § utredningens lagförslag.

Utredningen. Den reglering av säljarens ansvar för oriktiga uppgifter om varan som utredningen föreslår är uppdelad på två huvudfall. I 7 § första stycket ingår bestämmelser om säljarens ansvar för uppgift som han själv lämnat om varan. I paragrafens andra stycke behandlas den si­tuationen att uppgiften lämnats av annan än säljaren.

 

Prop. 1973:138                                                       201

I fråga om säljarens ansvar för egna uppgifter om varan tar utred­ningen först upp frågan om ansvaret skall avse aUa uppgifter om varan eller om viss begränsning skall göras med hänsyn till uppgiftens art. Ut­redningen anser det i och för sig obestridligt att säljaren inte bör ådra sig ansvar för varje uttalande om varan oavsett hur allmänt det är for­mulerat eller vUken anknytning det har till varan. Ett särskilt ansvar för uppgifter måste föratsätta att dessa är av jämförelsevis konkret eller be­stämd natur.

Enligt utredningens mening råder det inte någon tvekan om att upp­gifter som direkt rör en varas beskaffenhet, dvs. främst dess kvalitet och egenskaper i övrigt, i princip bör omfattas av konsumentköplagens reg­ler i ämnet. Detsamma gäller uppgifter rörande varans användning, t. ex. anvisning om dess bruk eller skötsel. Det skulle emellertid föra för långt att ålägga säljaren ett motsvarande ansvar vid alla eventuella fel­aktigheter i uppgifter om varans pris, t. ex. påståenden om att säljaren tUlhandahåller varan till lägre pris än sina konkurrenter. Detsamma gäl­ler s. k. kringuppgifter. Med sådana uppgifter avser utredningen utta­landen som visserligen rör varan men är av allmänt säljfrämjande natur, t. ex. uttalanden om att viss vara sålts i ett stort antal exemplar eUer att den köpts av en känd idrotts- eller fUmstjärna. I fråga om kringuppgifter tillfogar utredningen den reservationen att en uppgift av detta slag ibland kan vara liktydig med en uppgift om varans beskaffenhet eller med en garanti för varans kvalitet, såsom då ett armbandsur av visst märke uppges ha använts av amerikanska flottans djupdykare. Har kringuppgiften denna karaktär och visar sig varan inte ha den beskaffen­het eller kvalitet som kunnat förväntas med hänsyn tiU uppgiften, bör dess oriktighet kunna åberopas av köparen.

Som ytterligare förutsättning för att säljaren skall bli ansvarig krävs enligt förslaget att det rör sig om positivt oriktiga uppgifter. Den främsta orsaken härtUl är att en tvingande bestämmelse i ämnet för att ge ett effektivt skydd ät köparen bör gälla oa\sett om uppsåt eller oakt­samhet kan läggas säljaren till last i fråga om uppgiftens lämnande. Skäl kan visserligen anföras för att stipulera ansvar även för underlåtenhet av säljaren att lämna upplysning i visst hänseende, t. ex. om varans bruk eller skötsel. För utredningen har det emellertid framstått som mindre lämpligt att härvidlag genom en tvingande regel, som tar sikte på köpa­rens minimiskydd, införa ett lika långt gående ansvar för säljaren som beträffade positiva uppgifter. Omfattningen av den upplysningsplikt som bör åvila en säljare måste bero av en mångfald omständigheter, vilka svårligen kan preciseras i lag. Allmänt sett kan också ifrågasättas om inte önskemålet om förbättrad varuupplysning tUl konsumenterna bör tillgodoses med andra medel än genom en bestämmelse i konsument­köplagen.

Ett vUlkor för att köparen skall skyddas enligt 7 § bör enligt utred-

 

Prop. 1973:138                                                       202

ningen vidare vara att uppgiften kan karakteriseras som "oriktig" (fel­aktig). Med hänsyn till de avgränsningar som gjorts beträffande uppgif­tens art skulle det i och för sig kunna ifrågasättas om inte köparen bör ges rätt att göra gällande påföljder mot säljaren i alla de fall då en upp­gift är att beteckna som "vilseledande". Sistnämnda uttryck inkluderar även uppgifter som är korrekta men som på grund av det sätt pä vilket de lämnats är ägnade att vilseleda köparen. Genom en utvidgning av säljarens ansvar tUl vilseledande uppgifter skulle också vinnas större överensstämmelse på denna punkt med straffbestämmelsen i 2 § mark­nadsföringslagen. Utredningen erinrar emellertid om att sistnämnda bestämmelse bara gäller vid uppsåtligt handlande. Eftersom säljarens civilrättsliga ansvar för oriktig uppgift bör inträda oavsett uppsåt el­ler oaktsamhet och inte omfatta underlåtenhet att lämna viss uppgift, har utredningen ansett det befogat att begränsa ansvaret enligt kon­sumentköplagen till sådana fall då uppgiften är objektivt sett oriktig. Anknyts ansvaret tUl uppgiftens oriktighet ökar även säljarens möj­ligheter att kontrollera riktigheten av de uppgifter han lämnar. I all­mänhet ställer det sig svårare att bedöma om viss uppgift objektivt sett är vUseledande. Härtill kommer att det vid anvisningar för varans bruk eller skötsel vanligen inte blir fråga om vUseledande. Utred­ningen understryker att skillnaden i fråga om de olika reglernas till-lämpningsomräde i praktiken inte bUr särskilt framträdande. En upp­gift som är vilseledande är nämligen i de flesta fall oriktig och vice versa.

Skyddet mot ovederhäftiga upplysningar av säljaren bör enligt utred­ningens mening tillkomma köparen oavsett på vilket sätt upplysningen lämnats. Det bör inte spela nägon roll om den lämnats muntligen eller skriftiigen. I det senare hänseendet kommer särskilt i fråga sådana upp­gifter om en vara som har tagits in i tidningsannonser, reklambroschyrer och Uknande meddelanden från säljaren till en presumtiv krets av kö­pare. Inte bara uppgifter i reklamen utan också oriktiga uppgifter i an­nonser eller pä skyltar om en individuell vara, t. ex. om en begagnad bil eller båt, bör omfattas av 7 §. Varken i fråga om annonser eller andra meddelanden bör krävas att den handUng vari uppgiften ingår överläm­nats av säljaren till köparen i omedelbart samband med köpet. Det bör vara tillräckligt att uppgiften influtit t. ex. i en annons i en dagstidning, i ett reklamblad som sänds ut till säljarens kunder eller i en folder som lagts ned i brevlådan tiU köparens bostad.

Som förutsättning för köparens rätt att på grund av en oriktig uppgift av säljaren göra gällande påföljder mot denne bör enligt förslaget också krävas att uppgiften inverkat på köparens beslut att ingå köpet eUer el­jest påverkat köpavtalet (jfr 30 § andra stycket avtalslagen). Det bör så­ledes inte vara möjligt för köparen att åberopa en oriktig uppgift som han inte fäst någon vikt vid eller ens haft kännedom om före köpet. Ut-

 

Prop. 1973: 138                                                     203

redningen påpekar att det i tveksamma fall fär ankomma på köparen att göra antagligt att uppgiften haft inflytande på hans beslut att köpa va­ran. Beträffande uppgifter om hur en vara skall skötas eller användas bör det krävas att uppgiften lämnats köparen i samband med köpet på sådant sätt att den måste inverka på användningen eller skötseln.

Utredningen föreslår att huvudregeln om säljarens ansvar för oriktig uppgift ges det innehållet att, om säljaren vid köpet eller på varans för­packning eller i annons eller annat meddelande, som är avsett att komma till allmänhetens eUer köparens kännedom, lämnat oriktig upp­gift om varans beskaffenhet eller användning och uppgiften kan antas ha inverkat på köpet, köparen skall äga göra gällande befogenhet enligt 4 eller 5 § (7 § första stycket första punkten). Det ligger i sakens natur att köparen i händelse av oriktig uppgift om varan främst har anledning åberopa reglerna om säljarens "allmänna" felansvar i 5 §. Fall kan dock förekomma där det i stället blir aktuellt att tillämpa reglerna om avhjäl­pande av fel i 4 §. Av det förhållandet att 7 § hänvisar till 4 och 5 §§ såvitt avser de påföljder köparen äger göra gällande får enligt utred­ningen inte dras den slutsatsen att 7 § blir av betydelse endast i sådana faU då köparens befogenheter vid fel har inskränkts genom viUkor i köp­avtalet. Som följer av 2 § andra stycket kan köparen också i övrigt åberopa 7 § beträffande de befogenheter varom föreskrivs i 4 och 5 §§ (samt 10 §). Vill däremot köparen göra gäUande befogenhet som uteslu­tande följer av den allmänna köplagen, t. ex. rätt till skadestånd obe­roende av culpa enligt 43 § andra stycket, måste också förutsättningarna för denna befogenhet enligt köplagens principer (eller allmänna avtals­rättsliga grundsatser) föreligga.

Till ytterligare belysning av räckvidden av huvudregeln i 7 § påpekar utredningen bl. a. följande. Har köparen erhållit en oriktig uppgift vid preliminära överläggningar om köpet, får det ankomma på honom att göra antagligt att uppgiften haft betydelse för hans slutliga ställningsta­gande. En oriktig uppgift måste härröra från säljaren för att den före­slagna regeln skall träda i funktion. Härrör den från tredje man, kan tillämpning av andra stycket bli aktuell. I fråga om säljarens ansvar för uppgifter som lämnas av ställföreträdare för säljaren, t. ex. den som har ställningsfullmakt att handla på dennes vägnar (biträde i butik m. fl.) påpekar utredningen att det i princip inte bör spela någon roll vem som på säljarens vägnar har lämnat den oriktiga uppgiften. Det måste emel­lertid föratsättas att den som lämnat uppgiften har en sådan stäUning som företrädare för säljaren att han haft behörighet att lämna uppgiften om varan (jfr 2 § andra stycket marknadsföringslagen).

Huvudregeln om säljarens ansvar för oriktig uppgift bör enligt utred­ningen inte göras så rigorös, att säljaren saknar varje möjlighet att rätta en felaktig uppgift som han lämnat köparen. Om säljaren begått ett misstag, bör han kunna korrigera detta. Sker rättelsen i tid, torde köpa-

 

Prop. 1973:138                                                       204

ren oftast sakna behov av särskilt skydd mot den oriktiga uppgiften. För att en rättelse skall tUlmätas betydelse måste fordras att den skett på ett tydligt sätt. Utredningen föreslår i enlighet härmed att till huvudregeln fogas en undantagsbestämmelse om att första stycket inte skall gälla, om säljaren tydligt rättat uppgiften (7 § första stycket andra punkten). I kravet på att rättelsen sker tydligt ligger en anvisning om att det inte är likgiltigt vilken form korrigeringen ges. Har t. ex. ett biträde i en butik muntUgen lämnat en oriktig uppgift om en vara till en köpare, kan kra­vet på tydlighet i fråga om rättelse av uppgiften inte anses uppfyllt, om en vid köpet överlämnad bruksanvisning innehåUer en beskrivning av varan varav kan slutas att biträdets uppgift varit felaktig. Tydlighetskra­vet kan inte heUer anses uppfyUt om en säljare, som i en tidningsannons lämnat en felaktig uppgift om en begagnad bils egenskaper, vid invänd­ning om fel i varan hänvisar till att han i sina allmänna leveransvillkor beträffande bUen tagit in en bestämmelse varigenom han fritar sig från ansvar för uppgifter som inte ingår i köpekontraktet. För att säljaren i sistnämnda fall skall undgå ansvar enligt 7 § torde böra krävas att han för köparen av bilen särskilt påpekat att han inte åtar sig något ansvar för uppgiftens riktighet (jfr NJA 1964 s. 239). Det bör enligt utred­ningen inte krävas att rättelsen i det enskilda fallet faktiskt undanröjt varje inverkan av den oriktiga uppgiften. Det räcker att den typiskt sett är ägnad att medföra sådan effekt.

Även en annan inskränkning i säljarens ansvar för oriktig uppgift görs i första stycket andra punkten. I fall då säljaren har saknat känne­dom hurvida en uppgift är riktig eller inte kan det för köparen — ge­nom säljarens uttalanden eller uppträdande eller på annat sätt.— klart ha framgått att säljaren inte åtagit sig något ansvar för uppgiftens rik­tighet. Främst kommer här i fråga fall då säljaren uttryckligen och klart friskrivit sig från ansvar, t. ex. för äktheten hos ett konstverk. Vidare åsyftas situationer då säljaren t. ex. till en köpare, som beretts tillfälle att granska ett färgprov beträffande en möbel, meddelar att det inte är möjligt att garantera att den möbel som skall levereras till färgen över­ensstämmer med provet. Även i fall av nu nämnda slag bör enligt ut­redningen undantag frän första stycket gälla.

I 7 § andra stycket behandlar utredningen frågan om säljarens ansvar för sådana oriktiga uppgifter om varan som lämnats av tredje man. Även om förutsättningarna för säljarens ansvar för uppgift av tredje man tUl stor del bör vara desamma som enligt första stycket, finns dock enligt utredningen viktiga skillnader mellan de två fallen.

Vad angår kretsen av personer för vUkas uppgifter säljaren bör svara kommer enligt utredningen främst i fråga sådana personer i tidigare dis­tributionsled som har intresse av att varan säljs, dvs. varans tillverkare samt generalagent och grossist. Den personkrets för vars uppgifter sälja­ren bör svara bör därför bestämmas till "varans tillverkare eller annan.

 

Prop. 1973:138                                                       205

som i tidigare säljled tagit befattning med varan". Med den valda for­muleringen utesluts bl. a. uppgift som lämnats av någon av säljarens konkurrenter eller av myndighet som t. ex. avgett utlåtande om viss egenskap hos varan.

Som en ytterligare förutsättning för att säljaren skall bli ansvarig för uppgift av tredje man bör enligt utredningen krävas att uppgiften läm­nats av denne för egen eller säljarens räkning. Genom uttrycket "för säl­jarens räkning" utesluts bl. a. att säljaren blir ansvarig för uppgift som tillverkaren (eller annan med honom jämställd) lämnat för tredje mans räkning, t. ex. för säljarens konkurrents räkning. Något särskilt upp­drags- eller fullmaktsförhållande mellan uppgiftslämnaren och säljaren behöver inte finnas.

Vad gäller arten av de uppgifter från tredje man för vilka säljaren bör svara torde enligt utredningen någon skillnad inte böra göras i förhål­lande till vad som stipuleras i första stycket. Det skall alltså röra sig om uppgift som lämnats vid köpet eller på varans förpackning eller i annons eller annat meddelande, som är avsett att komma till allmänhetens eller köparens kännedom. Uppgiften skall avse varans beskaffenhet eller an­vändning och vara att karakterisera som oriktig.

Säljaren bör enligt förslaget inte bli ansvarig för varje oriktig uppgift som lämnas av någon som hör tiU den nyss angivna personkretsen. De fall där ett sådant ansvar bör inträda är framför allt de situationer där säljaren använt sig av uppgiften som ett försäljningsargument. Det bör med andra ord krävas att säljaren "åberopat" uppgiften. Ett åberopande bör anses föreligga inte bara när säljaren uttryckligen har hänvisat till viss uppgift om varan av tredje man utan också om han i samband med köpet överlämnat en av t. ex. varans tUlverkare utgiven broschyr an­gående varan. Har säljaren förklarat sig inte stå för riktigheten av viss uppgift av tredje man, kan han däremot inte anses ha "åberopat" upp­giften.

För att köparens skydd mot oriktiga uppgifter skaU bli effektivt bör säljarens ansvar för uppgifter av tredje man enligt utredningen utsträc­kas att gälla även andra fall än då han åberopat sådan uppgift. Har säl­jaren sålt varan med kännedom om uppgiftens oriktighet bör han ådra sig samma ansvar som om han uttryckligen åberopat den. Däremot bör säljaren inte göras ansvarig enbart på den grunden att han bort inse uppgiftens oriktighet. Ett så långt gående ansvar skulle uppenbarligen aktualisera en skyldighet för säljaren att undersöka riktigheten av varje uppgift som lämnas exempelvis på varuförpackningar. Med tanke på de bevissvårigheter som kan uppstå, om säljarens ansvar begränsas till fall då han känt till uppgiftens oriktighet, föreslär utredningen att ansvar skall inträda, när säljaren måste ha insett uppgiftens oriktighet. Något ansvar för säljaren bör inte föreligga när han över huvud inte känt till att tillverkaren lämnat någon uppgift om varan och alltså inte heller hur det förhåller sig med uppgiftens riktighet.

 

Prop. 1973:138                                                       206

I enlighet med det anförda har i 7 § andra stycket utredningens för­slag tagits in en bestämmelse av innehåU att, om varans tillverkare eller annan, som i tidigare säljled tagit befattning med varan, för egen eller säljarens räkning lämnat sådan oriktig uppgift som avses i första stycket och den kan antas ha inverkat på köpet, köparen äger göra gällande be­fogenhet enligt 4 eller 5 §, om säljaren åberopat uppgiften eller måste ha insett dess oriktighet.

Remissyttrandena. Förslaget att säljarens ansvar för oriktiga uppgifter om varan skall begränsas till uppgifter som rör varans beskaffenhet eller användning godtas i allmänhet av remissinstanserna. Från några håll ut­talas dock önskemål om att ansvaret skall utsträckas även till uppgifter om varans pris. Uttalanden i sådan riktning görs av statens konsument­råd, TCO och reklamutredningen (majoriteten). Reklamutredningen framhåller bl. a. att uppgifter om varans pris allmänt sett är av lika stor betydelse från konsumentsynpunkt som uppgifter om varans beskaffen­het och användning. Erfarenheterna från Näringslivets opinionsnämnd och KO:s verksamhet visar, att ofullständiga och eljest missvisande upp­gifter om själva priset på en vara eller om förmånligheten av ett pris inte säUan förekommer i reklamen. En missvisande prisuppgift måste också anses ägnad att påverka efterfrågan på den aktueUa varan. Det kan visserligen hävdas, att köparen i många fall får kännedom om va­rans rätta pris senast omedelbart före själva köpslutet och att han då har möjlighet att avstå från köp om priset är högre än vad som uppgetts i annons, på varans förpackning etc. Därvid bortser man emellertid från att köparen kan finna det svårt att dra sig tillbaka från köpet trots det högre priset därför att han kommit i tidsnöd e. d. Dessutom förekom­mer det situationer i vilka köparen först efter förvärvet av varan får kännedom om att en prisuppgift, som han förlitat sig på vid köpslutet, varit felaktig. Detta gäUer framför allt vid beställnings- och kreditköp men även då köpet avser en vara, som skall infogas i något samman­hang i anslutning till köpet, t. ex. en bildel som köps i samband med re­paration av fordonet. Om köparen i dylika fall förlitat sig på en felaktig eller vUseledande prisuppgift har han ingått köpavtalet under felaktiga förutsättningar. Han har då i vissa fall rätt att häva avtalet enligt gäl­lande avtalsrättsliga regler. Då det gäller huvuddelen av konsumentkö­pen torde denna möjlighet vara enbart teoretisk. Från de utgångspunk­ter som ligger tUl grund för 7 och 14 §§ i förslaget kan det enligt re­klamutredningens mening finnas anledning överväga att i konsument­köplagen meddela uttryckliga bestämmelser också om säljarens ansvar för oriktiga uppgifter om varans pris. Detsamma gäller i hög grad orik­tiga uppgifter om betalningsvillkor vid kreditköp.

KO finner det realistiskt att som utredningen föreslår begränsa para­grafens tillämplighet till positivt oriktiga uppgifter om en varas beskaf-

1 Se även 5.2.4.

 

Prop. 1973:138                                                      207

fenhet eller användning. Också Handelskamrarnas nämnd uttalar att an­svar inte bör stipuleras för underlåtenhet av säljaren att lämna viss upp­lysning. Samma inställning redovisar näringslivet, som anser att det bör överlämnas åt rättsutvecklingen att avgöra, om och i vad mån en säljare bör vara skyldig att lämna upplysningar om varan och dess användning. Näringslivet anmärker vidare bl. a. att det inom allmänna reklamations­nämnden har utbildats en praxis, som innebär att en säljare av textilva­ror är skyldig att lämna anvisningar om hur ett klädesplagg skall tvättas. En sådan utveckling, som sker i samverkan med berörda branschorgani­sationer, ger praktiska och lämpliga lösningar som är avpassade till skif­tande förhållanden för olika varugrapper. Det torde vara att föredra framför en reglering i lag. En ledamot av marknadsdomstolen ansluter sig också till utredningens uppfattning. Han erinrar bl. a. om att 33 § avtalslagen erbjuder ett remedium vid grava fall av inte bara positivt oriktiga uppgifter utan också underlåtenhet frän säljarens sida att lämna väsentliga upplysningar om den sålda varan. Oberoende av denna möj­lighet är det i vissa fall motiverat att ålägga säljaren en plikt att infor­mera om en varas egenskaper, t. ex. i fråga om farliga eller vådliga pro­ dukter (läkemedel, bekämpningsmedel o. d.). Förhållandena är emeller­tid så skiftande från varagrapp tUl vamgrupp att informationsplikten i varje särskUt fall bör anpassas efter det enskUda varuslagets speciella be­skaffenhet och tänkbara användningsområden. Problemet bör därför lö­sas genom särskUd lagstiftning för olika produkter om innehålls- och egenskapsdeklaration, varnings- och skyddsföreskrifter etc. Konsekven­sen av en abstrakt schablonregel inom konsumentköplagens ram kan lätt bli svårlösta tvister tiU nackdel för både konsumenter och företagare.

En motsatt uppfattning kommer tiU synes i de yttranden som avgetts av kommerskollegium och marknadsdomstolen (majoriteten). Dessa in­stanser anser att med positivt oriktiga uppgifter bör jämställas underlå­tenhet att lämna upplysning om sådana egenskaper hos varan som köpa­ren ägt räkna med och säljaren måste ha känt till. Kommerskollegium framhåller att säljaren enligt 9 § lagförslaget vid försäljning av vara i befintligt skick är ansvarig även för underlåtenhet att lämna sådan upp­lysning. Kollegiet har svårt att se någon anledning till att detta inte skall gälla även vid försäljning av ny vara. Husmodersförbundet Hem och Samhälle förklarar att förbundet gärna sett att man kunde ålägga säl­jaren en uppgiftsskyldighet beträffande väsentliga egenskaper hos varan, särskilt i de fall då varans användningsområde är begränsat till endast exempelvis ett moment i en arbetsprocess. M framhåUer att det i och för sig hade varit önskvärt med bestämmelser om säljarens/tillverkarens ansvar för skadebringande egenskaper hos såld vara. I vart fall torde dock krav på att utförliga instruktioner angående handhavandet av va­ran skall medfölja varan kunna ställas.

Näringslivet avvisar med hänsyn till sin inställning till frågan om säl-

 

Prop. 1973:138                                                                     208

jarens upplysningsplikt tanken på en utvidgning av säljarens ansvar tiU att avse vilseledande uppgifter. Sådana uppgifter behöver inte i sig vara osanna. Ett ansvar för vilseledande uppgifter skulle innebära att det läggs säljaren till last, att han underlåtit att lämna viss uppgift, med på­följd att övriga uppgifter kommer att framstå som missvisande. Förut­om att säljaren härigenom blir ålagd en sådan upplysningsplikt som ut­redningen principiellt avvisat, tillkommer svårigheten att avgöra_ vad som skall vara "vilseledande". Frågan gäller t. ex. huravida ett sådant kriterium skall bedömas från den individuelle köparens uppfattning eller från en mer objektiv synpunkt. Även Handelskamrarnas nämnd fram­håller att det för att regeln inte indirekt skall medföra upplysningsplikt bör krävas att uppgiften kan karakteriseras som objektivt sett felaktig.

Statens konsunientråd, Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, TCO, M och reklamutredningen (majoriteten) ifrågasätter däremot om inte ansvaret bör utsträckas att gälla även uppgift som är vilseledande. Konsumentrådet anför som exempel att en annons, som innehåller i och för sig riktiga uppgifter om en vara, kan bli att betrakta som vilsele­dande därför att relevanta uppgifter har utelämnats eller därför att den getts en layout, som gör att den till en mindre uppmärksam läsare förmedlar ett annat intryck än den gör tUl personer, som studerar an­nonsen noggrant. I regel torde direkt oriktiga uppgifter i reklam och liknande mera sällan förekomma medan underlåtenhet att lämna re­levanta uppgifter förekommer i större utsträckning. På grund härav är risken för vilseledande effekter relativt stor. Man skulle nå större över­ensstämmelse med marknadsföringslagen om man lät säljarens ansvar för uppgifter enligt konsumentköplagen gälla även vUseledande sådana. Reklamutredningen anför liknande synpunkter och hävdar att säljaren (liksom tillverkaren m. fl.) i allt fall bör ansvara, om han utformar sin reklam på ett uppenbart vilseledande sätt. Reklamutredningen förkla­rar sig medveten om att en sådan lösning skulle medföra svårigheter bl. a. i vad gäller den processuella samordningen mellan marknadsfö­ringslagen och konsumentköplagen. Frågan är dock av sådan vikt att den bör utredas närmare. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare fram­håller att en positivt oriktig uppgift och en vilseledande uppgift, som lett köparen till ett visst stäUningstagande, torde ha samma karaktär för honom. Om ett civUrättsligt ansvar åläggs säljaren enligt konsument­köplagen både för vilseledande uppgift och för positi\'t oriktig uppgift kan man förvänta sig större försiktighet än f. n. i fräga om utformning av annonser och liknande meddelanden, vilket i en dd fall får anses vara mycket önskvärt.

1 fräga om kravet på orsakssammanhang mellan den oriktiga uppgif­ten och köpet betonar näringslivet att bevisbördan härför bör klart an­ges åvila köparen. Kravet på bevisning bör inte vara så uttunnat som anges genom utredningens uttalande att det "i tveksamma fall får an-

 

Prop. 1973:138                                                      209

komma på köparen att göra antagUgt att uppgiften haft inflytande på hans beslut att köpa varan". Ett så uttunnat orsakssammanhang och be­viskrav inbjuder tUl missbrak i fall då köparen inte känt tUl uppgiften eller väl känt till dess existens men inte fäst närmare vikt därvid och han av andra — kanske irrelevanta — skäl önskar dra sig ur köpet. Det bör också av lagregeln eller motiven framgå att styrkan av presumtionen för att säljaren "avsett åberopa uppgiften" är väsentligt mindre vid vis­sa typer av meddelanden, som inte lämnats i direkt säljfrämjande syfte, exempelvis information av PR-karaktär och instruktionsböcker. Beträf­fande fall då den oriktiga uppgiften lämnats vid preliminära överlägg­ningar rörande köpet men däremot inte ingått bland de slutliga köpe­villkoren påpekar näringslivet vidare att lagförslaget synes innebära att särskild rättelse behövs även om det efter uppgiftens lämnande upprät­tats skriftligt kontrakt, vars innehåll avviker från den tidigare uppgif­ten. Det skriftliga kontraktsvillkoret bör dock enligt näringslivets me­ning kunna neutralisera den tidigare lämnade uppgiften, om underskri­vandet av kontraktet framstår som den avtalsstiftande faktorn och de föregående diskussionerna endast är av förberedande natur i jämförelse härmed.

Med anledning av utredningens uttalande att det i fråga om uppgif­ter hur en vara skall skötas eller användas bör krävas att uppgiften lämnats köparen i samband med köpet på sådant sätt att den måste inverka på användningen eller skötseln framhåUer KO att han inte kan se något skäl att här frångå det i 7 § första stycket uppställda kravet på att det är köpbeslutet som skall ha påverkats genom den lämnade uppgiften.

De i 7 § första stycket andra punkten föreslagna undantagen från säljarens ansvar kritiseras av flera remissinstanser. Vad gäller det förs­ta undantaget ("rättelsefallet") understryker KO att kraven på rättelses tydlighet bör ställas höga. Han erinrar om att rättelse av reklamuppgift inte friar från ansvar enligt marknadsföringslagen. Beträffande det and­ra undantaget ("friskrivningsfaUet") kan enligt KO fömtses att, om det införs, säljare blir benägna att tillgripa friskrivningar från ansvar för reklamuppgifter i allt högre grad. Som exempel nämner KO att en bilförsäljare annonserar om en personbil och i annonsen uppger att den gått 9 000 mil. Vid sammanträffandet med spekulanten förklarar sälja­ren antingen att det inte går att garantera att uppgifter av detta slag är riktiga eller att han inte kan svara för riktigheten i fräga om den aktuella bUen. När det sedan visar sig att bilen har gått 19 000 mil, åbe­ropar säljaren sin friskrivning och uppger att han saknat kännedom om att uppgiften om körsträckan var oriktig. Det torde visserligen få anses åligga säljaren att visa att han saknade sådan kännedom, men denna fråga är av naturliga skäl svårbedömbar och kan inbjuda tiU onödiga diskussioner, vilket i sin tur försvagar köparens förhandlingsposition.

14    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 138

 

Prop. 1973:138                                                       210

Den regel om säljarens ansvar för sina reklamuppgifter som 7 § av­ser att skapa kan enligt KO bli alltför urvattnad genom det nu berörda undantaget. KO avstyrker därför att undantaget ges den vidsträckta form som utredningen har föreslagit. LO uppger att den allvarligaste invändning LO har att göra mot förslaget till konsumentköplag gäller inskränkningarna i säljarens ansvar för lämnade uppgifter. De inskränk­ningar i ansvaret som 7 § innebär, är alltför långtgående med hänsyn till vikten av att lämnade uppgifter är riktiga. För att bestämmelsen skall få avsedd, konsumentskyddande verkan bör därför inskränkning­arna begränsas. LO föreslår att det senare av de två undantagen i 7 § första stycket utgår ur lagtexten.

Också de inskränkningar som föreslås beträffande säljarens ansvar för tredje mans uppgifter (7 § andra stycket) utsätts för kritik i åtskilliga remissyttranden. KO finner det betänkligt att säljaren också här skall kunna friskriva sig från ansvar för uppgiftens riktighet. Han framhål­ler vidare att utredningen inte gjort tillräckligt klart vad som skall ligga i att säljaren har "åberopat" en uppgift. Det kan tänkas en rad olika situationer där, enligt utredningens uttalande, säljaren kan sägas ha "åberopat" en reklamuppgift. Sakligt sett är det svårt att se någon skill­nad mellan den i betänkandet nämnda situationen att tUlverkarens bro­schyr överlämnas med varan och t. ex. den situationen att en varudekla­ration eller bruksanvisning eller ett annat meddelande står att läsa pä en burk eller annan förpackning i en snabbköpsbutik. Det kan emeller­tid enligt KO inte vara rimligt att uppgiften i deklarationen etc. skall anses "åberopad" enbart genom att varan exponeras i hyUan. KO:s erfarenhet visar att "åberopande" kan avse en rad skiftande situationer som utredningen inte berört. Med hänsyn härtill måste krävas att inne­börden av begreppet "åberopa" och av säljarens ansvar vid "åberopan­det" klargörs på ett helt annat sätt än som skett i betänkandet. Enligt statens konsumentråd bör säljaren inte kunna frita sig från ansvar, exempelvis beträffande en oriktig skötselanvisning, genom att säga att han inte åberopat uppgiften, då varan exponerats för köparen i affär eller liknande. Rådet anser vidare att man inte kan lägga på köparen att visa att säljaren måste ha insett uppgiftens oriktighet. I en sådan situation kommer köparen i ett markant underläge gentemot säljaren, som kan bygga på fackkunskap och erfarenhet på området. I relationen mellan säljare och tillverkare eUer annan i tidigare säljled kan däremot en bättre balans mellan parterna upprätthällas. Inser säljaren att upp­giften är oriktig eller vilseledande bör han givetvis inte få lämna upp­giften för att påverka köparen vid köpet. Endast sådana uppgifter som säljaren med utgångspunkt i normal fackkunskap och erfarenhet på om­rådet kan ansvara för bör enligt rådet få vidarebefordras till köparen. Om säljaren ändå råkar vidarebefordra oriktiga eller vilseledande uppgif­ter, kan det bero på att han trots sina kunskaper och erfarenheter miss-

 

Prop. 1973:138                                                       211

tagit sig. I sädana fall bör säljaren få stå ansvaret för den oriktiga eller vilseledande uppgiften och ha regressrätt mot tillverkaren eller annan, som i tidigare säljled tagit befattning med varan. Rådet anser därför att bestämmelserna i konsumentköplagen bör ändras så att säljaren står ansvaret för såväl oriktiga som vilseledande uppgifter, även om han inte åberopat dem eller insett deras oriktighet. LO redovisar samma inställ­ning. Enligt LO bör den sista delen av andra stycket ("om säljaren åbe­ropat uppgiften eUer måste ha insett dess oriktighet") utgå. Om 7 § ut­formas i enlighet med LO:s förslag kan man förvänta sig att kontrollen av egna uppgifter ökar hos den enskilde säljaren, samtidigt som man måste förmoda att säljarnas branschorganisationer kommer att ställa ökade krav på vederhäftigheten hos uppgifter som lämnas av exempel­vis varans tillverkare. Detta bör leda till färre oriktiga uppgifter, vilket är till gagn för konsumenterna. En skärpning av 7 § ger också köparen större möjligheter och rättigheter i de fall oriktiga uppgifter, trots skärpt kontroll, lämnas. I denna del innebär 7 § ett viktigt komplement tUl marknadsföringslagen. LO förklarar sig medveten om att svårigheter kan uppstå för säljare att exempelvis kontrollera riktigheten hos uppgifter som lämnas direkt på vissa importerade varor. I de flesta fall bör proble­men kunna klaras via generalagenter, men erfarenheterna får ge vid handen om några speciella regler behövs vid import av vissa varor.

En motsatt inställning i den berörda frågan redovisas från närings­livshåll. Handelskamrarnas nämnd, näringslivet och Svenska företagares riksförbund understryker att ansvar bör inträda endast om säljaren ■— för den händelse han inte åberopat uppgiften — känt till den orikti­ga uppgiften och måste ha insett dess oriktighet. Återförsäljaren kan inte åläggas att hålla reda på alla uppgifter som lämnats i tidigare led och kontrollera varje uppgift t. ex. på varuförpackningar och i broschy­rer. Svenska företagares riksförbund tiUägger att säljaren när han inser oriktigheten bör för egen del uppmärksamma köparen på sakförhållan­det genom tryckt eller stencilerat tiUrättaläggande. Näringslivet förkla­rar sig inte ha något att invända mot utredningens uttalande att "ett åberopande bör anses föreligga inte bara när säljaren uttryckligen hän­visar till viss uppgift om vara av tredje man utan också om han (sälja­ren) i samband med köpet överlämnat en av t. ex. varans tillverkare ut­given broschyr angående varan". I sistnämnda faU bör enligt näringsli­vet dock krävas att säljaren överlämnat broschyren utan att göra något förbehåll för dess riktighet.

KO förklarar sig förutsätta att säljaren normalt skall kunna hållas skadeslös av tillverkaren för de kostnader han fått ikläda sig genom att han enligt 7 § andra stycket t. ex. tvingas återta den sålda varan eller medge prisnedsättning. I annat fall finns risk att det ansvar som konsu­mentköplagen här ålägger säljaren av denne uppfattas som oskäligt hårt, vilket i sin tur kan leda tUl friskrivningar i en utsträckning som

 

Prop. 1973:138                                                       212

gör köparskyddet bristfälligt. KO ifrågasätter med hänsyn härtill om inte en lagbestämmelse om säljarens regressrätt mot tillverkaren bör över­vägas.

Föredraganden. För konsumenten är det uppenbarligen av stor vikt att han kan lita på riktigheten av den information som säljaren läm­nar om varan. Med nutida säljmetoder gäller detta inte minst sådana uppgifter som konsumenten får genom reklam eller på liknande sätt. I överensstämmelse med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (6.2.4) bör i 7 § tas in regler om köparens ställning för den händelse han förmåtts att köpa varan genom ovederhäftiga uppgifter från sälja­rens sida. Regleringen bör utformas med utgångspunkt från utredning­ens förslag. Som utredningen förordar bör härvid skiljas mellan den situationen att den ovederhäftiga informationen lämnats av säljaren själv och det fallet att informationen härrör från annan än säljaren.

I fräga om den närmare utformningen av huvudregeln om säljarens ansvar för egna uppgifter {första stycket första punkten) uppehåller sig utredningen tiU en början vid frågan om ansvaret skall avse aUa uppgifter om varan eller om viss begränsning skall göras med hänsyn till uppgifternas art. Utredningen intar den ståndpunkten att säljarens ansvar enligt konsumentköplagen bör begränsas till uppgifter om varans beskaffenhet eller användning. Otillförlitliga uppgifter om varans pris samt s. k. kringuppgifter bör däremot påtalas enligt marknadsföringsla­gen. Den förordade avgränsningen av tillämpningsområdet för 7 § har i allmänhet godtagits av remissinstansema. Från några håll ifrågasätts emellertid om inte paragrafen bör gälla också uppgifter om varans pris.

För egen del anser jag i likhet med utredningen någon tvekan uite kunna råda om att 7 § bör omfatta uppgifter om varans beskaffenhet och användning. Det får anses vara ett minimikrav att köparen inte förleds att köpa en vara genom ovederhäftig information om varans egenska­per och skick samt det sätt på vilket den kan brakas. Från konsument­skyddssynpunkt synes också behovet av tvingande regler vara störst be­träffande missvisande information i dessa hänseenden. Detta bestyrks bl. a. av erfarenheterna från marknadsföringslagens tillämpning.

Som utredningen framhåUer ligger saken annorlunda till när det gäl­ler uppgifter om varans pris. De uppgifter det här är fråga om avser framför allt sådant som det begärda prisets förmånlighet vid jämförelse med priser som tas ut av andra säljare eller med det pris som säljaren själv normalt tillämpar. Oriktiga uppgifter av denna typ kan givetvis i det enskilda fallet spela stor roll för konsumentens beslut att köpa varan. Det är därför angeläget att konsumenten skyddas mot sådana säljmetoder. Detta kan och bör ske med stöd av marknadsföringslagen. Däremot synes det mig mycket tveksamt om den som föranletts att köpa en vara genom oriktiga prisuppgifter av detta slag också bör kunna göra

 

Prop. 1973:138                                                                     213

gällande anspråk på grund av fel i varan. Köparen har ju haft korrekt vetskap om det pris varan faktiskt betingar, låt vara att han haft en oriktig föreställning om prisets förmånlighet. Härtill kommer att de be­fogenheter den tvingande lagen stäUer till köparens förfogande vid fel i varan lämpar sig mindre väl vid en missvisande prisuppgift av nu be­rörd typ. I motsats till vad som är fallet beträffande ovederhäftiga upplysningar om varans beskaffenhet eller användning torde det näm­ligen vålla avsevärda svårigheter att i dessa situationer avgöra vad som skall räknas som väsentiigt fel och sålunda medge rätt att häva köpet. Motsvarande gäller möjUgheten att beräkna ett avdrag på köpeskUlingen vid ringa fel. I undantagssituationer kan det tänkas att en köpare har handlat under inflytande av en felaktig föreställning om vad den köpta varan faktiskt kostar, t. ex. om avtal har träffats utan att priset har pre­ciserats i avtalet. I fall av denna specieUa typ torde köparen i och för sig ha möjlighet att med stöd av allmänna avtalsrättsUga regler göra gällande att avtalet är ogiltigt eUer skall tolkas i enlighet med hans förutsättning. Denna fråga lämpar sig inte för reglering i konsument­köplagen. Mot bakgrund av det nu anförda har jag kommit tiU den uppfattningen att 7 § inte bör omfatta missvisande uppgifter om varans pris.

Vad jag har anfört beträffande missvisande prisuppgifter har till stor del aktualitet även i fråga om sådana uppgifter om varan som av utred­ningen benämns "kringuppgifter". Utredningens bedömning att sädana uppgifter bör falla utanför tillämpningsområdet för 7 § har allmänt god­tagits vid remissbehandlingen. Med hänsyn härtill och då marknadsfö­ringslagen erbjuder tillfredsställande möjligheter att komma till rätta med otillbörliga säljmetoder i detta hänseende finner jag inte skäl att frångå utredningens förslag på denna punkt. Liksom utredningen vill jag erinra om att en kringuppgift någon gång kan vara att uppfatta som t. ex. en garanti för viss kvalitet hos varan. Har uppgiften denna inne­börd, bör köparen, om uppgiften är missvisande, kunna åberopa detta enligt 7 §.

Som ytterligare förutsättning för att säljaren skall bli ansvarig bör enligt utredningen krävas att det rör sig om en positivt oriktig uppgift om varan. Också på denna punkt har förslaget i allmänhet tillstyrkts vid remissbehandlingen. Ett par instanser — däribland marknadsdom­stolens majoritet —• anser emellertid att med positivt oriktiga uppgifter bör jämställas underlåtenhet att lämna upplysning om sådana egenska­per hos varan som köparen ägt räkna med och säljaren måste ha känt till (jfr 9 § lagförslaget).

Enligt min mening har utredningen anfört goda skäl för att i princip begränsa paragrafens tillämpningsområde till fall av positiva uppgifter. Jag vUl erinra om att lagen också i fråga om 7 § avser att bereda kö­paren ett grandskydd. Det står givetvis denne fritt att med stöd av de

 

Prop. 1973:138                                                       214

allmänna reglerna om rättshandlings ogiltighet på grund av svek eller handlande i strid mot tro och heder i 30 och 33 §§ avtalslagen påtala underlåtenhet av säljaren att upplysa om förhåUande som är av väsent­lig betydelse för honom. Den omständigheten att 9 § konsumentköpla­gen behandlar även underlåtenhet av säljaren att lämna upplysning hänger samman med den speciella situation som regleras i denna para­graf, nämligen att varan sålts i beflntiigt skick. Jag vill i denna del hän­visa till framställningen under 9 §. Jag vill vidare understryka att sälja­ren givetvis inte kan undgå påföljder på grand av vad som objektivt sett är ett fel i varan enbart med hänvisning till att det inte ålegat honom att upplysa köparen om förekomsten av felet.

De problem som är förknippade med önskemålet om en förbättrad varuupplysning kan enligt min mening knappast lösas genom en aU­mänt hållen regel i konsumentköplagen. Som påpekas av flera remiss­instanser växlar förhållandena starkt mellan olika branscher och varu­grupper. Frågan om en utökad informationsplikt för tUlverkare och säl­jare beträffande varornas egenskaper och användning, t. ex. genom ett utbyggt varudeklarationssystem, undersöks f. n. av varudeklarationsut­redningen (H 1972: 01). Frågan har också visst samband med det ar­bete som bedrivs av reklamutredningen.

Med hänsyn tiU det anförda anser jag att 7 § åtminstone f. n. i prin­cip bör begränsas tUl fall av positiva uppgifter. Det är möjligt att denna ståndpunkt kan behöva omprövas om det genom författningsbestämmel­ser eller branschpraxis kommer till stånd normer av innebörd att vissa upplysningar alltid skall lämnas konsumenten vid saluförande av viss typ av vara, exempelvis uppgifter om förhållanden som köparen bör känna till för att kunna använda varan utan risk för att denna förstörs eller annan skada uppstår.

En närbesläktad fråga är om den tvingande regleringen bör, som ut­redningen föreslär, avse enbart fall av oriktiga uppgifter eller om den bör utsträckas också till vilseledande sådana. Bland remissinstansema råder delade meningar på denna punkt. Flertalet instanser — däribland KO och näringslivet — godtar utredningens förslag men förslaget kriti­seras av bl. a statens konsumentråd, TCO och reklamutredningens ma­joritet.

TiU förmån för att begränsa konsumentköplagens reglering till orik­tiga uppgifter talar framför allt att säljarens ansvar enligt 7 § bör inträ­da oavsett uppsåt eller oaktsamhet och — som jag nyss har framhållit — i princip inte omfatta underlåtenhet att lämna viss uppgift. Dessa synpunkter innefattar emellertid inte något avgörande hinder mot att paragrafen utsträcks att gälla också fall av vilseledande uppgifter. En förutsättning för en sådan utvidgning bör dock vara att regleringen an­nars skulle bli ineffektiv eller i vart fall av mindre värde för konsu­menten.

 

Prop. 1973:138                                                       215

De remissinstanser som kritiserar utredningens förslag framhåller bl. a. att det är betydligt vanligare att uppgifter i reklam o. d. är vilse­ledande än att de är direkt felaktiga. Denna synpunkt förtjänar enligt min mening att starkt understrykas. Ett viktigt skäl för att i straffbe­stämmelsen i 2 § marknadsföringslagen har valts uttrycket "vilsele­dande framställning" är att det i äldre lags förbud mot illojal reklam upptagna uttrycket "oriktig uppgift" enligt vad erfarenheten visat var för snävt utformat för att ge tillräckliga möjligheter att ingripa mot klart missvisande framställningar i reklam. Det finns enUgt min mening an­ledning att befara att en begränsning av säljarens civilrättsliga ansvar tUl oriktiga uppgifter skulle leda till liknande resultat. Detta måste ses som ett starkt argument för en närmare anpassning av konsumentköp­lagens regler på denna punkt till bestämmelsen om straff för vilse­ledande framställning i 2 § marknadsföringslagen.

Mot en sådan anpassning kan visserligen invändas att man härigenom i viss män skulle göra avsteg från principen att 7 § skall vara tillämplig bara i fråga om positiva uppgifter. En utvidgning av paragrafen tUl att omfatta även vilseledande uppgifter skulle emellertid enligt min mening inte på något avgörande sätt rubba denna princip. En så utformad regel kan nämUgen inte anses innebära att man inför någon upplysningsplikt för säljaren. Det står alltjämt denne fritt att avstå från att lämna några upplysningar om varan i det ena eller andra hänseendet. Om han väljer att lämna upplysningar ålägger emeUertid regeln honom att und­vika att göra detta pä sådant sätt att köparen blir vilseledd. En regel som gör säljaren ansvarig för vilseledande uppgifter skulle sålunda täcka bl. a fall av det slag som nämns i förarbetena till marknadsföringsla­gen (prop. 1970: 57 s. 68), nämligen att en annons som bara innehåller korrekta uppgifter ändå blir att anse som vilseledande, därför att viktiga upplysningar har utelämnats eller därför att annonsen fått en layout som gör att den till en mindre uppmärksam läsare förmedlar ett annat in­tryck än den gör till den som studerar annonsen noggrant.

Den ifrågasatta utvidgningen av 7 §:s räckvidd synes mig inte heller från andra synpunkter innebära några nämnvärda nackdelar. Jag vill be­tona att ett viktigt korrektiv mot missbrak av bestämmelsen från köpa­rens sida ligger i det krav på orsakssamband mellan uppgiften och kö­pet som jag strax skall beröra. Jag vill även framhålla att en ändring av nu åsyftat slag har flera fördelar. Till en början vinns större överens­stämmelse med marknadsföringslagen. För köparen skulle det vidare sannolikt vara svårt att förstå att en uppgift som är vUseledande men inte oriktig kan föranleda vitesförbud eUer eventuellt straff enligt den näringsrättsliga lagen men ingen civilrättsUg påföljd enligt konsument­köplagen. Ytterligare bör poängteras att ett ansvar också för vilsele­dande uppgifter kan antas medföra större försiktighet vid utformningen av reklam och andra meddelanden som är riktade till allmänheten. Här-

 

Prop. 1973:138                                                      216

till kommer att risken för kringgående av lagen minskas betydligt.

Vid övervägande av det nu anförda har jag kommit till den uppfatt­ningen att 7 § bör utsträckas att gälla inte bara oriktiga utan också vilseledande uppgifter. Av skäl motsvarande dem som har anförts vid tillkomsten av 2 § marknadsföringslagen (prop. 1970: 57 s. 94) anser jag det dock tiUräckligt att i lagtexten endast nämna "vilseledande" uppgifter.

Vad härefter angår den av utredningen uppställda förutsättningen att uppgifterna skall ha inverkat på köpet finner jag det naturligt att la­gen innehåller krav härpå. Någon annan uppfattning har inte heller kommit till uttryck i remissyttrandena. Jag biträder utredningens förslag i denna del.

Med anledning av vissa påpekanden om den närmare utformningen av kausalitetskravet vill jag i likhet med utredningen anföra att det bör ankomma på köparen att göra antagligt att uppgiften har haft inflytan­ de på köpet. Det synes mig inte skäligt att, som näringslivet förordar, ställa upp ett strängare beviskrav. Ett sådant krav skulle uppenbarligen skapa risk för att köparen i mänga fall inte får något skydd genom be­stämmelsen, eftersom det ofta skulle vara svårt att prestera fuU bevis­ning om i vad mån en viss uppgift har påverkat köparens handlande. Som utredningen framhåller bör köparen givetvis inte kunna åberopa en uppgift som han inte har fäst någon vikt vid eUer ens haft kännedom om före köpet. I konsekvens härmed bör det inte heller vara möjligt för köparen att enligt 7 § åberopa t. ex. en felaktig bruksanvisning som han fått kännedom om först efter köpet. Jag delar således KO:s uppfattning att kausalitet mellan den vilseledande uppgiften och köpet måste före­ligga också i ett sådant fall.

Det sist sagda innebär att köparen inte kan på 7 § konsumentköp­lagen grunda några anspråk mot säljaren om varan efter köpet skadas på gmnd av att köparen behandlat den enligt en braksanvisning, vil­ken tUlhandahållits av säljaren men vars innehåll i och för sig inte haft någon inverkan på köpet. Härmed är emellertid inte sagt att köparen skulle stå helt utan möjlighet att göra gällande några befogenheter mot säljaren i en sådan situation. Om denne kan anses ha handlat vårdslöst genom att tillhandahålla den felaktiga bruksanvisningen torde sålunda köparen ofta kunna fordra skadestånd av honom med stöd av allmänna skadeståndsrättsliga regler. I vissa fall torde köparen också kunna göra gällande att det har inneburit fel i varan att denna sålts tillsammans med en felaktig bruksanvisning, liksom att den sålts utan någon bruks­anvisning alls.

Mot bakgrund av det anförda föreslår jag att huvudregeln om sälja­rens ansvar för uppgifter om varan ges följande innehåll. Har säljaren vid köpet eller på varans förpackning eller i annons eller annat med­delande, som är avsett att komma till allmänhetens eller köparens kän-

 

Prop. 1973:138                                                      217

nedom, lämnat vilseledande uppgift om varans beskaffenhet eller an­vändning och kan uppgiften antas ha inverkat på köpet, skall varan anses behäftad med fel. I fråga om regelns närmare innebörd vill jag i första hand hänvisa till vad utredningen har anfört. Härutöver vill jag framhålla följande.

Bestämmelsen bygger på begreppet "uppgift". Att härmed inte avses uppgifter av allmänt lovprisande natur torde vara uppenbart utan sär­skilt förtydligande i lagtexten. Även med detta förbehåll täcker emeller­tid begreppet uppgift en mycket vid skala av meddelanden och uttalan­den av olika slag. Bestämmelsen omfattar inte bara framstäUningar som är riktade till allmänheten utan även sådana uppgifter som lämnas till den enskilde köparen vid köpet.

Frågan om en uppgift är vilseledande skall bedömas från objektiv synpunkt. Den enskilde köparens uppfattning om uppgiftens vilsele­dande karaktär skall alltså inte vara avgörande för bestämmelsens till-lämpning.

I utredningens förslag anges rättsföljden vid oriktig uppgift om varan med uttrycket "äger köparen göra gällande befogenhet enligt 4 eller 5 §". För egen del har jag funnit uttrycket "skall varan anses behäftad med fel" vara bättre ägnat att ange syftet med regeln. Härigenom mar­keras att köparen i situationer av det slag regeln avser också har möjlig­het att göra gällande felansvar enligt den allmänna köplagen. Detta in­nebär bl. a. att köparen, om varan på grund av 7 § konsumentköplagen skall anses felaktig och någon friskrivningsklausul inte förekommer, hat möjlighet att fordra skadestånd av säljaren enligt köplagens regler.

De av utredningen föreslagna undantagen från huvudregeln om sälja­rens ansvar för egna uppgifter (första stycket andra punkten) har kriti­serats av KO och LO. Kritiken riktar sig väsentligen mot det senare av undantagen ("friskrivningsfaUet"). Detta bör enligt KO modifieras och enligt LO helt utgå.

Delade meningar råder inte om att viss rättelsemöjlighet bör stå säl­jaren till buds så att han t. ex. kan korrigera ett i och för sig ursäktligt misstag vid lämnande av uppgift om varan. För att hindra att en undan­tagsregel med detta syfte gör huvudregeln illusorisk uppställer utred­ningen krav på att rättelsen sker "tydligt". Jag finner denna regel inne­fatta en lämplig avvägning mellan säljarens och köparens intressen. Jag biträder alltså förslaget i denna del. De av utredningen anförda exemp­len åskådliggör enligt min mening väl tydlighetskravets innebörd. Rättel­sen måste givetvis för att få någon verkan ha skett vid sådan tidpunkt att den kunnat påverka köparens beslut. Med anledning av vissa utta­landen i näringslivets remissyttrande vill jag framhålla att en vid för­beredande överläggningar om köpet lämnad vilseledande uppgift inte kan anses ha blivit tydligt rättad enbart därigenom att det slutligen upprättade kontraktet fått ett innehåll som avviker från uppgiften.

 

Prop. 1973:138                                                       218

Det andra av de undantag utredningen förordar avser det fallet att säljaren har saknat kännedom om uppgiftens oriktighet och det för kö­paren klart framgått att säljaren inte åtagit sig något ansvar för att den är riktig. Undantagsbestämmelsen har i denna del kritiserats framför allt från den synpunkten att regeln ökar säljarens möjligheter att friskriva sig från ansvar för riktigheten av t. ex. uppgifter i reklamen för varan. Det skall inte bestridas att det föreslagna undantaget kan innebära viss risk beträffande huvudregelns effektivitet. För min del är jag inte över­tygad om att undantagsregeln behövs för att tillgodose säljarens berät­tigade intresse. Om säljaren, samtidigt som han lämnar viss uppgift, tyd­ligt förklarar att han inte vågar ta något ansvar för att uppgiften är kor­rekt är det svårt att inse att uppgiften skulle kunna inverka på köpet. Har säljaren friskrivit sig på ett så oklart sätt att köparen ändå blir vUseledd synes det mig rimligt att säljaren också får stå för konsekven­serna därav. Jag har av nu angivna skäl inte tagit upp nägon motsva­righet till den av utredningen föreslagna friskrivningsmöjligheten i 7 § första stycket. Jag vill emellertid understryka att det knappast torde föreligga nägon större skillnad i sak mellan utredningsförslaget och mitt förslag.

I enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (6.2.4) bör i 7 § andra stycket meddelas en bestämmelse om säljarens ansvar för uppgift som härrör frän annan än säljaren själv. Ansvaret bör i enlighet med utredningens förslag avse uppgifter som tillverkare eller annan som har tagit befattning med varan i tidigare säljled har lämnat för egen eUer säljarens räkning. Liksom enligt första stycket bör ansvaret täcka inte bara oriktiga utan också vilseledande uppgifter vUka kan antas ha inverkat på köpet.

För att en uppgift av annan än säljaren skall kunna åberopas mot denne krävs enligt utredningsförslaget att säljaren har åberopat uppgif­ten eller måste ha insett dess oriktighet. I detta avseende har förslaget utsatts för viss kritik under remissbehandlingen. Den mest långtgående kritiken anförs av statens konsumentråd och LO, vilka föreslår att dessa villkor helt slopas. Som skäl härför anförs bl. a. att säljaren inte bör få vidarebefordra sådana uppgifter från tredje man som han inte med ut­gångspunkt i normal fackkännedom och erfarenhet på området kan svara för. Om säljaren ändå av misstag vidarebefordrar en uppgift, bör han ansvara härför och ha regressrätt mot den ursprunglige uppgifts­lämnaren.

För den enskilde konsumenten är det otvivelaktigt ett starkt önskemål att han skall kunna lita på de uppgifter han får om saluförda varor, vare sig de lämnas i annonser, på skyltar eller varuförpackningar eller på an­nat sätt och oavsett om det är säljaren själv eller tUlverkaren eller någon annan i säljkedjan som står för uppgiften. Jag delar därför det synsätt som ligger bakom konsumenträdets och LO:s kritik och jag anser att

 

Prop. 1973:138                                                       219

man bör verka för en utveckling i denna riktning. Det synes mig emel­lertid mycket tveksamt om det är rimligt att nu lägga på säljaren ett i princip strikt ansvar för alla uppgifter som har lämnats om varan av tillverkaren eller annan i tidigare säljled. En sådan ordning skulle inne­bära att säljaren blev ansvarig för innehållet i reklam vars förekomst han kanske över huvud taget inte har känt till och för riktigheten av uppgifter, som han i praktiken saknar möjlighet att kontrollera, exem­pelvis därför att de är avfattade på främmande språk eller avser förhål­landen av teknisk eller liknande karaktär, vUka uppenbarligen ligger utom ramen för hans fackkunskap. Inför man ett sådant ansvar för säl­jaren aktualiseras frågan om rättelse- och friskrivningsmöjligheter mot­svarande dem som utredningen har föreslagit i fråga om säljarens egna uppgifter. Det kan finnas risk för att säljama i stor utsträckning skulle utnyttja sådana möjligheter, vUket skulle leda till att konsumenterna får sämre information om varoma än f. n. Det synes vidare inte kunna komma i fråga att lägga på säljare i detaljhandelsledet ett så strängt an­svar som här har ifrågasatts utan att det finns garantier för att de i sin tur kan vända sig med ersättningsanspråk mot dem som är ansvariga för de oriktiga uppgifterna. Jag är emellertid inte beredd att nu förorda några lagregler om förhållandet mellan olika led på säljarsidan. Med hänsyn till det nu anförda kan jag inte biträda uppfattningen att de av utredningen uppställda förutsättningama för säljarens ansvar skaU utgå ur andra stycket. Som framgår av den allmänna motiveringen (6.2.7) anser jag emellertid att köparens möjlighet att få ersättning från tredje man som har lämnat en oriktig uppgift bör utvidgas i förhållande till vad utredningen föreslår. Jag återkommer tUl denna fråga vid 14 §.

Enligt utredningens förslag skall säljaren svara för uppgift som härrör från tillverkaren eUer annan tredje man, om han har "åberopat uppgif­ten". KO har kritiserat detta uttryck och gjort gällande att dess inne­börd inte är helt klar. För egen del vill jag anföra följande. Säljaren bör vara ansvarig för uppgift som lämnats av tillverkare eller annan tredje man, oavsett om han varit medveten om att uppgiften är vilseledande, i sådana fall då han aktivt medverkat för att vidarebefordra uppgiften till köparen. Som exempel på en sådan situation kan nämnas att han har överlämnat en av tillverkaren utgiven broschyr rörande varan. Även det fallet att säljaren tillhandahållit informationsmaterial från tillverkaren genom att lägga fram det i sin butik så att det framgår att han avser att kundema skall ta del av informationen bör omfattas av ansvaret. Där­emot bör säljaren inte utan vidare vara ansvarig för sådana uppgifter som finns att läsa på förpackningar som är uppställda i en självbetjä­ningsbutik. Enligt min mening torde uttrycket "åberopa" ge en i huvud­sak riktig bild av hur långt säljarens ansvar bör sträcka sig. Jag har därför ansett mig kunna godta detta uttryckssätt. De av KO påtalade tolkningsproblemen synes mig inte behöva bli alltför besvärande.

 

Prop. 1973:138                                                       220

Det kan i vissa situationer vara tveksamt om en uppgift, som ur­sprangligen härrör från tUlverkaren, har lämnats av säljaren själv tUl köparen på sådant sätt att hans ansvar skall bedömas enligt första styc­ket eller om uppgiften enbart har åberopats av säljaren och alltså andra stycket är tillämpligt. Detta gränsdragningsproblem torde emellertid sakna praktisk betydelse såvitt gäller säljarens ansvar, eftersom detta i sak blir detsamma i bägge fallen. För det fall att en uppgift om varan härrör från tredje man som inte är att hänföra tUl tidigare säljled blir andra stycket uite tillämpligt. Det kan vara fråga om exempelvis ut­talanden av en privatperson eller av en officiell institution som har pro­vat varan. Om säljaren i sin argumentering använder sig av en sådan uppgift får han dock i regel anses ha lämnat uppgiften och han blir då ansvarig enligt reglerna i första stycket om uppgiften är vilseledande.

Även om säljaren inte har åberopat tredje mans uppgift bör han en­ligt utredningen svara för denna om han måste ha insett dess oriktighet. Jag ansluter mig i princip till utredningens förslag även i denna del. Kravet på bevisning beträffande säljarens insikt om uppgiftemas vilsele­dande karaktär bör emellertid ställas lägre än utredningen föreslår. Jag förordar därför att orden "måste ha insett" byts ut mot "uppenbarligen borde ha insett". Härigenom markeras att säljaren blir ansvarig för upp­giften även om han faktiskt inte insett att den var vilseledande, nämli­gen om man med fog kan utgå från att en person med den fackkunskap som säljaren har eller ger sig ut för att ha med iakttagande av skälig aktsamhet måste ha fått klart för sig att uppgiften var vilseledande.

Med den nu förordade lösningen behöver inte i andra stycket tas upp någon motsvarighet till den regel om rättelse som ingår i första stycket andra punkten. Har säljaren tydligt förklarat sig inte stå för riktig­heten i viss uppgift som lämnats av tredje man, t. ex. i en vid köptill­fället överlämnad broschyr, kan han nämligen inte sägas ha "åberopat" uppgiften. Att säljaren inte blir ansvarig om han över huvud taget inte känt till uppgiftens existens torde utan särskilt förtydligande i lagtexten vara uppenbart.

8 §

Paragrafen preciserar säljarens ansvar för fel i varan i fall då denna är att anse som farlig från hälso- eller säkerhetssynpunkt. Paragrafen motsvarar 8 § utredningens lagförslag.

Utredningen. Mot bakgrund av sina allmänna överväganden beträf­fande frågan huruvida i konsumentköplagen bör meddelas regler om de krav som en köpare bör kunna ställa på en varas användbarhet för sitt ändamål (4.2.3) konstaterar utredningen att de skäl som talar för att av­talsfrihet principiellt bör finnas i fråga om en varas egenskaper och be­skaffenhet i övrigt väsentiigen saknar bärkraft, om situationen är sådan

 

Prop. 1973:138                                                      221

att den sålda varan är farlig för köparens eller annans liv eller hälsa. Enligt utredningens mening kan det med fog krävas att en vara uppfyl­ler åtminstone viss minimistandard i fråga om oskadUghet eller ofarlig­het. Uppfylls inte detta krav, bör köparen oavsett vad som avtalats kunna göra gällande de påföljder på grand av fel i varan som står ho­nom till buds enligt konsumentköplagen. Att i lagen närmare ange hur en vara skall vara beskaffad för att överensstämma med en sådan mini­mistandard låter sig dock av naturliga skäl inte göra. En tvingande be­stämmelse i ämnet bör i stället lämpligen anknyta till de huvudtyper av fall där konsumenlskyddsintresset framträder med särskUd styrka.

En första kategori utgörs enligt utredningen av sådana fall då varan säljs i strid mot förbud att saluhålla vara som meddelats i författning för att förebygga ohälsa eller olycksfall till följd av varans användning eller för att tillse att varan eljest är tillförlitlig från säkerhetssynpunkt. Före­skrifter av sådant slag har meddelats i åtskilliga författningar på olika områden och beträffande skilda typer av varor. Som exempel nämner utredningen reglerna i 16 § första stycket 1 och 18 § livsmedelslagen (1971: 511) samt bestämmelserna i 45 § första stycket och 56 § arbetar­skyddslagen (1949: 1). Till samma kategori kan även räknas fall då myndighet i säkerhetssyfte utfärdat förbud att saluhålla varan. Utred­ningen framhåller att detta torde vara den vanligaste av de situationer som påkallar intresse i sammanhanget. Utöver de områden som regleras av livsmedelslagen och arbetarskyddslagen erinras i betänkandet om föreskrifterna i kungörelsen (1935: 138) angående kontroll av viss elek­trisk materiel.

Utredningen anmärker att de föreskrifter av nu nämnda slag som har meddelats i författning eller av myndighet regelmässigt är straffsanktio-nerade. Detta är givetvis ägnat att avhålla säljare från att avyttra varor som inte uppfyller de krav som uppställs i föreskrifterna. Flera skäl ta­lar emellertid för att det vid sidan av straffsanktionen finns behov av ett civUrättsligt komplement till sådana föreskrifter. För köparen är det uppenbarligen av värde att kunna göra gällande påföljder på grund av fel i varan utan att behöva avvakta huruvida överträdelse av viss före­skrift beivras i vederbörlig ordning. Den omständigheten att säljaren fälls till ansvar för en sådan överträdelse innebär vidare inte något ställ­ningstagande till frågan om köparen av varan får häva köpet eller göra gällande annan påföljd på grund av fel i varan. Varan kan t. ex. ha sålts i befintiigt skick eller till starkt nedsatt pris. För köparen kan det i så­dana fall framstå som osäkert, om han trots villkoren för köpet kan åbe­ropa att varan inte överensstämmer med viss säkerhetsföreskrift. Enligt utredningens mening bör med hänsyn tUl det anförda i konsumentköpla­gen uttryckligen slås fast att köparen får göra gällande de befogenheter lagen ger honom vid fel i varan, om denna har sålts i strid mot sådant förbud att saluhålla varan som meddelats i författaing eller av myndig-

 

Prop. 1973:138                                                       222

het för att förebygga att den som använder den ådrar sig ohälsa eller drabbas av olycksfall eller för att varan eljest skall vara tillförlitlig från säkerhetssynpunkt (8 § första punkten).

Beträffande den närmare innebörden av den föreslagna bestämmelsen framhåller utredningen bl. a. följande. För att bestämmelsen skall bli tillämplig måste till en början konstateras att i författning eUer av myn­dighet meddelats förbud mot saluhållande av varan. Detta torde i all­mänhet inte behöva våUa några svårigheter. Är förbudet intaget i en författning framgår syftet med föreskriften ofta direkt av författningens ordalydelse. Föreskriften måste rikta sig tUl säljaren. Det är således inte tillräckligt att en säkerhetsföreskrift avser den som vill begagna varan i egenskap av köpare. Motsvarande gäller sådana förbudsföreskrifter som meddelats av myndighet. Som ett ytterligare villkor för bestämmelsens tillämpning krävs att varan sålts i strid mot förbud att saluhålla den. Något krav på att köparen vid köpet skall ha saknat kännedom om att varan såldes i strid mot förbudsföreskriften ställs inte upp i lagtexten. Bestämmelsen ar således tiUämplig även om köparen genom upplysning av säljaren eller på annat sätt vid köpet fick klart för sig att varan inte uppfyllde kraven enligt viss säkerhetsföreskrift.

Föreligger de angivna förutsättningarna för bestämmelsens tiUämp­ning, får köparen göra gällande de påföljder på grund av fel i varan som står honom till buds enligt 4 eller 5 §. Av naturliga skäl torde köparen oftast ha anledning att göra brak av sin befogenhet att häva köpet. En förutsättning härför är dock att felet är av väsentlig betydelse för köpa­ren. Varje avvikelse från en säkerhetsföreskrift behöver således inte resultera i att köpet skall gå åter. Köparen bör också kunna påkalla tUlämpning av reglerna om verkan av underlåtenhet av säljaren att uppfylla avhjälpningsåtagande. Att köparen behåller varan men kräver avdrag på köpeskillingen kan vara motiverat om felet är ringa och kö­paren genom avdraget blir i stånd att försätta varan i det skick som den bör ha för att motsvara säkerhetsföreskriften. Av det förhållandet att 8 § hänvisar till 4 och 5 §§ såvitt avser de påföljder köparen kan göra gällande får enligt utredningen inte dras den slutsatsen att 8 § blir av betydelse endast i sådana fall då köparens befogenheter vid fel har in­skränkts genom villkor i köpavtalet. Som följer av 2 § andra stycket kan köparen också i övrigt åberopa 8 § beträffande de befogenheter varom föreskrivs i 4 och 5 §§ (se även 10 §). Vill däremot köparen göra gäl­lande befogenhet som uteslutande följer av den allmänna köplagen, t. ex. rätt till skadestånd oberoende av culpa enligt 43 § andra stycket, måste föratsättningama för denna befogenhet enligt köplagens principer (eller allmänna avtalsrättsliga grandsatser) föreligga.

De skäl som talar för att i konsumentköplagen ta in en uttrycklig re­gel beträffande fall då en vara sålts i strid mot förbud att saluhålla va­ran gör sig enligt utredningens uppfattning gällande med samma styrka

 

Prop. 1973:138                                                       223

även i åtskilliga situationer då något sådant förbud visserligen inte med­delats men varan på grund av sin beskaffenhet är att anse som farlig för köparens eller annans liv eller hälsa. Det skydd för köparen som 8 § av­ser att ge skulle med andra ord bli ofullständigt, om denna för sin till-lämpning vore helt beroende av om en säkerhetsföreskrift av berörda slag utfärdats eller inte. I fråga om åtskilliga typer av konsumentvaror saknas sådana föreskrifter eller innefattar föreskrifterna inte något för­bud mot saluhållande av varan. För köparen kan det emellertid vara av värde att också beträffande sådana varukategorier ha tillgång till en tvingande lagbestämmelse, som ger honom möjlighet att oavsett parter­nas avtal häva köpet på grund av de risker som är förenade med varans användning. Utredningen föreslår därför att i paragrafen tas in en före­skrift om att köparen skall äga göra gällande befogenhet enligt 4 eller 5 §, om varan är så bristfällig att den inte kan användas utan uppenbar fara för köparens eller annans liv eller hälsa (8 § andra punkten).

Bestämmelsen i andra punkten tar bl. a. sikte på försäljning av mo­torfordon som inte är i trafiksäkert skick. Nuvarande regler i trafikför-fattningama innefattar inte något sådant förbud mot saluhållande av vara som avses i den föreslagna första punkten av 8 §. Enligt utredning­ens mening bör köparens skydd vid förvärv av ett begagnat fordon kunna i avsevärd mån stärkas, om han får möjlighet att göra gällande befogenhet enligt 4 eller 5 § konsumentköplagen i situationer då fordo­net är så bristfälUgt att det är förenat med uppenbar fara för köparens eUer annans liv eller hälsa att använda fordonet. Det sagda bör gälla även då fordonet köpts "i befintiigt skick" (se 9 §). En sådan förstärk­ning av köparens ställning vid köp av begagnade bilar står även i över­ensstämmelse med den sedvänja som under senare år utbildats inom den reguljära bilhandeln. Utredningen är inte främmande för att konsumen­tens ställning vid köp av begagnade bilar kan behöva stärkas ytterligare för att skyddet skall bli effektivt. Den förordade lösningen innebär att det i varje särskilt fall måste prövas huruvida de i 8 § andra punkten an­givna förutsättningama föreligger, dvs. om fordonet är så bristfälligt att det inte kan användas utan uppenbar fara för köparens eller annans liv eller hälsa. Frågan kommer i ett annat läge, om det av konsumentutred­ningen framförda förslaget om obligatorisk kontrollbesiktning i sam­band med överlåtelse av begagnad bil genomförs (SOU 1971: 86 s. 79). Köplagsutredningen har inte ansett sig böra gå närmare in på konse­kvenserna av detta förslag.

Utredningen påpekar att bestämmelsen i andra punkten också bör kunna få betydelse i fräga om köp av andra varor än bilar, t. ex. barn­sängar som inte fyller skäliga anspråk på säkerhet mot olycksfall, leksa­ker som har giftiga, brandfarliga eller eljest riskabla egenskaper samt bäddsoffor vilka på grund av sin konstruktion innebär allvarlig risk för olycksfall.

 

Prop. 1973:138                                                       224

För att en köpare enligt den föreslagna bestämmelsen skall få utöva befogenhet att häva köpet etc. krävs till en början att varan är att be­teckna som "bristfällig". Därmed avser utredningen att markera att re­geln främst avser defekta varor. I princip bör dock inte göras någon skillnad mellan begagnade och nytUlverkade varor. Även varor av det senare slaget kan ibland vara att bedöma som "bristfäUiga" från säker­hetssynpunkt. En ny hushållsmaskin kan t. ex. ha sådana egenskaper att den inte kan användas utan allvarlig risk för att den som begagnar den kommer till skada. Vid bedömningen av varans bristfällighet bör hänsyn främst tas till det sätt att använda varan som framstår som det normala. Även användningssätt som inte är att hänföra till normalt begagnande men ligger nära till hands eller så att säga "i farans riktning" bör emel­lertid kunna tillmätas betydelse. Man bör kunna ta hänsyn tUl risker ge­nom brandfarlighet, även om dessa inte har något samband med an­vändningen, och till risker som aktualiseras om exempelvis barn plockar sönder leksaker. Kravet på bristfällighet hos varan kvalificeras i lagtex­ten på det sättet att varan skall vara "så bristfäUig att den inte kan an­vändas utan uppenbar fara för köparens eller annans liv eller hälsa". Utredningen framhåller att det i och för sig inte krävs att köparen eller annan kommit tUl skada för att bestämmelsen skall bli tUlämplig. Det är tillräckligt att varan vid en aUmän bedömning är att räkna som farlig för någons liv eller hälsa. Bestämmelsen är givetvis inte avsedd att tUl-lämpas så snart en vara teoretiskt sett innebär någon grad av fara för an­vändaren eller annan, oavsett hur obetydlig eller avlägsen denna risk kan vara. För att markera att bestämmelsen endast träffar fall då det av omständighetema framgår att varan medför en påtaglig risk har i lag­texten angetts att det skall vara förenat med "uppenbar" fara att an­vända varan (jfr 12 kap. 19 § jordabalken). Härigenom kan man enligt utredningens mening undgå den felaktiga tolkningen av bestämmelsen att den skulle kunna åberopas beträffande varje köp av vara, vars an­vändning abstrakt sett är förenad med viss risk för någons liv eller hälsa, t. ex. köp av kökskniv för hushållsändamål.

Utredningen har inte ansett det nödvändigt att i bestämmelsen ut­tryckligen undanta fall då varan visserligen normalt sett inte kan räknas som farlig för någons liv eller hälsa men med hänsyn tiU den indivi­duelle köparens särskilda förhållanden kan vara att betrakta som riska­bel, t. ex. om ett klädesplagg på grund av viss egenskap hos tyget fram­kallar hudutslag hos en person som lider av allergi. Frågan om vilken betydelse som kan tillmätas den individueUe köparens speciella förhål­landen får bedömas efter de allmänna kriterier som är avgörande för vad som skall räknas som "fel", dvs. främst med hänsyn till vad par­terna har avtalat om varans egenskaper.

Beträffande bestämmelsens innebörd i övrigt hänvisar utredningen till vad som anförts beträffande första punkten i paragrafen. Bestämmelsen

 

Prop. 1973:138                                                      225

bör i enlighet härmed kunna tillämpas, även om köparen kände till va­rans bristfällighet, t. ex. om han köpt en trafikfarlig begagnad bil utan att sätta sig in i de risker bilens egenskaper medför. Köparen bör vidare kunna åberopa bestämmelsen, även om varans farliga egenskaper kom­mit till synes först efter köpet. Utredningen erinrar också om att andra punkten inte ställer upp krav på att säljaren insett varans farlighet.

Remissyttrandena. Den föreslagna första punkten i 8 § godtas i all­mänhet av remissinstanserna. KO anser att utredningen övertygande motiverat den precisering av felreglernas räckvidd som görs i denna be­stämmelse. Enligt hans mening är det dock inte berättigat med ett sär­skUt väsentlighetsrekvisit beträffande varor sorti säljs i strid mot försälj­ningsförbud som har tillkommit av säkerhetsskäl. I lagen bör göras klart att hävningsrätt alltid skall föreligga för köparen i de fall som avses med bestämmelsen.

Näringslivet framhåller att felbegreppet genom bestämmelsen kom­mer att i vissa avseenden bestämmas med utgångspunkt i näringsrätts­liga straffstadganden, vilka inte utformats under hänsyn tiU att de skall få civilrättslig verkan. Detta är principiellt diskutabelt. Eftersom förbu­den ofta tillkommit med hänsyn till såväl köparens som tredje mans in­tresse, får dock bestämmelsen i denna del godtas. Regeln bör enligt nä­ringslivets mening dock inte få åberopas av köpare som haft full insikt om varans farlighet men som likväl velat förvärva varan. Enligt sedvan­liga köprättsliga grundsatser föreligger då inte fel i köplagens mening. Liknande synpunkter anförs av MRF, som anser att 8 § bör bli föremål för översyn.

SPK erinrar om att en central ramförfattning rörande främst kemiska varor är under utarbetande på grandval av miljökontrollutredningens förslag till lag om hälso- och miljöfarliga varor. Denna produktkontroll kommer givetvis att få stor betydelse och medföra att tillämpningsområ­det för 8 § vidgas.

I fråga om paragrafens andra punkt uttalar Svenska företagares riks­förbund och M att bestämmelsen skulle försvåra köp av exempelvis be­gagnade delar av en trafikoduglig bil. Här blir förslagets påbud alltför långtgående i de fall där köpare och säljare är överens om förutsättning­ama för köpet. Svenska företagares riksförbund tillägger att en bil av nämnda slag kan vara en veteranbU avsedd för museum eller en sällsynt sportbil som kanske köparen själv avser att låta renovera. Det är givet­vis svårt att lagtekniskt finna en lösning utan att paragrafens anda och mening går förlorad men det förefaller förbundet nödvändigt att en ändring görs. Hovrätten för Västra Sverige menar däremot att intresset av att endast trafikdugliga fordon säljs är så stort, att den föreslagna be­stämmelsen likväl får anses motiverad.

KO anser inte att ett särskilt väsentlighetsrekvisit för hävningsrätt är

15    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 138

 

Prop. 1973:138                                                       226

berättigat utöver kravet på att risken med varan skall vara "uppenbar". Samma synsätt bör anläggas som i fråga om varor som säljs i strid mot försäljningsförbud vilket tillkommit av säkerhetsskäl.

Näringslivet förklarar sig ha förståelse för den principiella stånd­punkt som uppbär regeln i andra punkten men avstyrker bestämmelsen i dess föreslagna utformning. Näringslivet pekar på svårighetema att pre­cisera vad som skall krävas för att säljaren skall anses ha kunnat fömtse "farlig användning". Enligt förslaget skall säljaren beakta inte enbart köparens utan även tredje mans liv och hälsa. Har säljaren sålt t. ex. en fyrverkeripjäs till en vuxen person är pjäsen inte farlig i dermes hand. Överlämnar köparen pjäsen till ett barn, bör säljaren inte stå risken här­för. Säljaren bör inte heller stå risken för det fallet att köparen uppger sig skola använda saken för ett speciellt ändamål, där farligheten inte framträder, men sedermera förfar i strid härmed. Bestämmelsen och dess motiv bör utformas så att det klart framgår att de angivna exemp­len inte är täckta. Härtill kommer att bestämmelsen — som i hithörande avseende inte har sin grund i meddelat förbud -— inte rimligen bör vara tillämplig då köparen haft insikt om farligheten men sedermera ångrat sitt köp. Enligt näringslivets mening blir konsekvensen särskilt orunlig, om säljaren inte skulle vara medveten om farligheten i fråga. Mot be­stämmelsen kan ytterligare invändas att rekvisitét "bristfällig" inte är entydigt. Det kan sålunda ifrågasättas om härmed avses något utöver att varan skall vara behäftad med abstrakt eller konkret fel.

Föreningen Sveriges tingsrättsdomare påpekar att utredningen inte har ansett det nödvändigt att i bestämmelsen undanta fall då varan vis­serligen normalt sett inte kan räknas som farlig för någons liv eller hälsa men med hänsyn till den individuelle köparens särskilda förhållanden kan vara att betrakta som farlig, t. ex. för en person som lider av allergi. Föreningen delar utredningens uppfattning att i princip allmänna krite­rier bör vara avgörande för vad som skall betecknas som fel i varan men anser i motsats tUl utredningen att detta i tydlighetens intresse ut­tryckligen bör framgå av lagtexten.

Näringslivet finner det självklart att köpare, som redan vid köpetill­fället erhållit visst avdrag på köpeskillingen för varans skick inte skall kunna kräva ytterUgare avdrag för att försätta varan i det skick som krävs för att uppfylla exempelvis viss säkerhetsföreskrift. En bUköpare har t. ex. nya däck hemma och köper därför bilen med slitna däck med avdrag på priset om 500 kr. Det vore då orimligt, om han efter köpet kunde erhålla ytterligare ett avdrag. Detta bör enligt näringslivets me­ning komma till klart uttryck. Liknande synpunkter framförs av Han­delskamrarnas nämnd och MRF.

Föredraganden. Jag har i den allmänna motiveringen (6.2.3) förklarat mig dela utredningens uppfattning att konsumentköplagen inte bör ge-

 

Prop. 1973:138                                                      227

nom generella regler inskränka rådande avtalsfrihet beträffande kraven på varans beskaffenhet. Frågan om vad som skaU räknas som fel i en köpt vara bör således bedömas enligt samma kriterier som anses gälla vid tillämpning av den aUmänna köplagen. Som jag har framhållit tidi­gare bör detta dock inte leda till att man helt avstår från att i konsu­mentköplagen reglera vad som i materiellt hänseende skall räknas som fel. I likhet med utredningen anser jag det vara av värde från konsu­mentskyddssynpunkt att lagen bl. a. slår fast att varan skaU uppfylla åt­minstone viss minimistandard i fråga om oskadUghet och ofarlighet. Be­stämmelser härom bör tas upp i 8 §.

I fråga om den närmare utformningen av reglema skiljer utredningen mellan två huvudtyper av faU. Till en första kategori hänförs situationer då varan säljs i strid mot sådant förbud att saluhålla vara som medde­lats i författning eller av myndighet för att förebygga ohälsa eller olycks­fall till följd av varans användning eller för att tillse att varan eljest är tillförlitlig från säkerhetssynpunkt (första punkten). En andra kategori utgörs av fall då något sådant förbud visserligen inte har meddelats men varan är så bristfällig att den inte kan användas utan uppenbar fara för köparens eller annans liv eller hälsa (andra punkten). I fråga om båda situationerna anges i förslaget som rättsföljd att köparen får utöva de befogenheter som tillkommer honom enligt 4 eller 5 §.

Från remissinstansemas sida har inte riktats någon erinran mot att konsumentköplagens reglering inriktas på de två typsituationer som be­handlas av utredningen. Också jag finner det naturligt att tvingande reg­ler meddelas i dessa hänseenden. Jag vill erinra om att samhället under senare år i växande grad uppmärksammat behovet av att kontrollera hanteringen av varor som kan befaras medföra hälso- eller olycksfalls­risker. Som exempel härpå kan nämnas det till årets riksdag framlagda förslaget till lag om hälso- och mUjöfarliga varor (prop. 1973: 17). Med hänsyn härtill framstår det som följdriktigt att konsumentköplagen i förs­ta hand behandlar fall då en vara sålts i strid mot näringsrättslig före­skrift som meddelats i säkerhetssyfte. Häratöver bör emellertid också regleras situationer då en såld vara eljest uppvisar påtagligt farliga egenskaper.

Som utredningen påpekar rör den föreslagna första punkten väsentli­gen fall då säljaren har överträtt ett straffsanktionerat förbud att salu­hålla varan. Vid sidan härav kan också förekomma situationer då ett vi­tessanktionerat förbud åsidosatts. Beträffande båda fallen gäller att in­skränkningen i rätten att saluföra varan ytterst motiveras av samhällets önskan att bereda den som köper eller använder varan ett effektivt skydd mot skaderisker. Det har med tanke härpå framstått som mest ändamålsenligt att förbuden förenats med en straffrättslig sanktion. Detta innebär emellertid inte att det skuUe saknas behov av ett civU­rättsligt skydd för köparen i sådana fall. Den omständigheten att sälja-

 

Prop. 1973:138                                                       228

ren fälls till ansvar eUer att vite utdöms för överträdelse av förbud att sälja varan innefattar inte i och för sig något ställningstagande till frågan om köparen kan frånträda avtalet eller eljest göra gällande civilrättslig påföljd på grund av fel i varan. Situationen är härvidlag i princip densamma som då ingripande har skett enligt t. ex. mark­nadsföringslagen beträffande vilseledande framställning om varan. Det kan, exempelvis om varan har sålts tUl nedsatt pris, vara osäkert för köparen om han trots detta kan åberopa som fel i varan att denna inte uppfyller viss säkerhetsföreskrift. Jag finner därför goda skäl tala för att det i konsumentköplagen uttryckligen slås fast att varan i så­dana situationer skall anses behäftad med fel.

Näringslivet har beträffande utredningens förslag i denna del fram­hållit att regehi inte bör få åberopas av köpare som haft full insikt om varans farlighet men likväl velat köpa den. Jag delar inte denna uppfatt­ning. Som nyss påpekats rör det sig här så gott som uteslutande om fall där säljaren har handlat i strid mot ett straff- eller vitessanktionerat för­bud att saluhålla varan, vilket har till ändamål att förebygga skador för den som använder denna. Det är ett starkt allmänt intresse att sådana förbud respekteras. Ett förbud bör därför inte kunna göras verkningslöst i civUrättsligt hänseende genom att säljaren upplyser köparen om förbu­dets existens eller genom att denne på annat sätt får förhållandet klart för sig.

Med hänsyn till det anförda ansluter jag mig till utredningens förslag såvitt avser första punkten i 8 §. I överensstämmelse med vad som har förordats beträffande 7 § bör dock rättsföljden anges genom att i be­stämmelsen utsägs att varan under angivna föratsättningar skall anses behäftad med fel. Bestämmelsen bör dessutom jämkas redaktionellt.

I fråga om den närmare innebörden av bestämmelsen kan jag i hu­vudsak hänvisa tiU vad utredningen har anfört. Av regelns formulering framgår att förbudet mot saluförande av varan skall ha meddelats i ett syfte av visst slag, nämligen att förebygga ohälsa eller olycksfall hos den som använder varan eUer att sörja för att varan är tillförlitlig från sä­kerhetssynpunkt. Utrednmgen har i betänkandet (SOU 1972: 28 s. 116) gett exempel på sådana förbud som avses med bestämmelsen. Vissa slag av försäljningsförbud uppbärs i första hand av andra intressen än de nu angivna, exempelvis intresset av att upprätthålla allmän ordning och förebygga brott. Den omständigheten att ett på sådana grunder med­delat förbud i någon mån också kan anses tillgodose ett intresse av den typ som avses i den nu föreslagna bestämmelsen bör inte vara tUlräckligt för att denna skaU bli tillämplig. Bestämmelsen kan sålunda inte anses omfatta exempelvis försäljning av vapen till den som saknar rätt att in-, neha vapnet. Vad gäller förbud med stöd av den föreslagna lagen om hälso- och miljöfarliga varor blir regeln tillämplig om förbudet föranleds av att varan innebär hälsorisker för den som använder den. Grundas för-

 

Prop. 1973:138                                                      229

budet däremot på att varan kan medföra skadlig inverkan på mUjön utan att vara förenad med några särskUda skaderisker för användaren, blir den inte tUlämplig. Som utredningen påpekar torde regeln främst få ak­tualitet i fall då säljaren handlat i strid mot sådant förbud att saluhålla vara som har meddelats av myndighet.

Den civUrättsliga påföljd som kommer i fråga är naturligen i första hand hävning av köpet. Liksom utredningen anser jag det dock inte helt uteslutet att också annan påföljd kan bli aktuell. Rör det sig om en ba-gatellartad överträdelse av viss säkerhetsföreskrift, där köparen relativt lätt själv kan se till att varan försätts i föreskrivet skick, bör sålunda ex­empelvis prisavdrag kunna komma i fråga. Jag biträder därför inte KO:s förslag att hävningsrätt alltid skall föreligga för köparen i de fall som avses i bestämmelsen.

Mot andra punkten i 8 § har från remissinstansernas sida riktats in­vändningar av väsentligen samma slag som beträffande första punkten. Näringslivet har härutöver särskilt framhåUit att bestämmelsen inte bör täcka fall där säljaren saknat möjlighet att förutse "farlig användning" av varan. Från flera håll uttalas önskemål om att regeln ses över.

I likhet med utredningen anser jag det vara av värde att första punk­ten i 8 § kompletteras med en bestämmelse som tar sikte på fall då nå­got uttryckligt förbud att saluhålla varan visserligen inte har meddelats men varan på grund av sin beskaffenhet är att anse som farlig för köpa­rens eller annans liv eller hälsa. För många typer av konsumentvaror saknas näringsrättsliga skyddsföreskrifter av det slag som åsyftas i första punkten. För köparen kan det då vara av betydelse att konsumentköp­lagen ger honom möjlighet att oavsett parternas avtal utöva de befogen­heter som lagen ställer till hans förfogande. En sådan regel kan också vara av värde från allmän synpunkt genom att den lägger hinder i vägen för handel med farliga varor. Jag instämmer sålunda med utredningen i att lagen bör innehålla en bestämmelse som preciserar säljarens ansvar för fel i det hänseende varom nu är fråga.

Vad beträffar bestämmelsens närmare utformning har under renaiss-behandlingen gjorts gällande att den inte bör omfatta fall då köparen har köpt varan med insikt om dess farlighet. Med anledning härav vill jag erinra om att situationen till sin reeUa karaktär inte skiljer sig nämn­värt från det fall som regleras i första punkten av 8 §. Den omständig­heten att i det ena fallet säljaren har överträtt ett i författning eller av myndighet från hälso- eller säkerhetssynpunkt meddelat förbud att salu­hålla varan, medan man i det andra fallet får göra en friare bedömning av varans farlighet, kan enligt min mening inte tillmätas någon avgö­rande betydelse i sammanhanget. Önskemålet att motverka försäljning av varor med klart farliga egenskaper är lika starkt i båda fallen. Det skulle därför vara inkonsekvent att i nu: förevarande hänseende inta en annan position beträffande andra punkten än den som förut har redovi-

 

Prop. 1973:138                                                       230

sats beträffande första punkten. Jag anser alltså inte att köparens vet­skap om varans farlighet bör ha någon betydelse för regelris tillämplig­het.

Det sagda behöver inte innebära att det under alla omständigheter skall betraktas som fel i varan att denna inte kan användas utan fara för köparens eller annans person. I speciella situationer kan det vara helt klart mellan parterna att varan inte i föreliggande skick skall användas på något sådant sätt. Jag tänker exempelvis på det fallet att konsumen­ten vill köpa en bil, som han inte avser att använda i trafik som den är, därför att den är trafikfarlig. Han kanske avser att låta transportera bort den för att sedermera själv renovera den eller utnyttja vissa användbara delar för renovering av en annan bil. Jag vill emellertid understryka att säljaren för att kunna undgå påföljder för fel i varan måste ha grundad anledning att räkna med att den inte skall komma till användning i före­liggande skick. Det bör inte räcka med att han uppmanar köparen att inte använda bilen förrän den har försatts i trafiksäkert skick och att kö­paren förklarar sig skola följa denna uppmaning.

Näringslivet har kritiserat vissa uttalanden av utredningen om inne­börden av den föreslagna bestämmelsen. Särskilt har betonats att det är svårt för säljaren att förutse att varan kan komma till "farlig använd­ning". Enligt min mening bör dessa svårigheter delvis kunna elimineras genom kravet att det skall vara förenat med "uppenbar" fara att an­vända varan. Häri får anses ligga att det skall vara fråga om sådana ris­ker som kan uppstå vid vad som ligger inom ramen för ett normalt be­gagnande av varan. Detta uttryck får ges en ganska vidsträckt innebörd. När det gäller leksaker får det t. ex. anses ingå i ett normalt begagnande att barnet plockar sönder leksaken. Det är emellertid inte meningen att säljaren skall behöva stå risken exempelvis för att en vara, som normalt skall användas av vuxna personer, kommer i händerna på ett barn som använder den felaktigt och därigenom utsätter sig själv eller andra för fara.

För att bestämmelsen skall bli tillämplig bör, som utredningen före­slår, krävas att varan är bristfällig. Bristfälligheten skaU bestå i att varan inte fyller skäliga anspråk från säkerhetssynpunkt. Däremot erfordras inte i och för sig att den avviker från den standard som är normal för varor av motsvarande slag. Den behöver med andra ord inte vara be­häftad med fabrikationsfel eller liknande. Av det sagda följer också att regeln omfattar inte bara begagnade eller defekta varor utan också fabriksnya sådana.

Varans farlighet bör bedömas efter vilka risker som typiskt sett kan vara förenade med dess användning. Risker som hänför sig till den in­dividuelle köparens särskilda förhållanden kan därför i princip inte med­föra att bestämmelsen blir tillämplig. Frågan om vilken betydelse som kan tillmätas sådana omständigheter får som utredningen framhåller

 

Prop. 1973:138                                                      231

bedömas främst med ledning av vad parterna kan anses ha avtalat om varans egenskaper. Jag anser det inte behövligt att, som Föreningen Sve­riges tingsrättsdomare har ifrågasatt, förtydUga lagens innebörd på den­na punkt.

Mot bakgrand av det anförda förordar jag att 8 § andra punkten ut­formas i överensstämmelse med utredningens förslag. I fråga om bestäm­melsens närmare innebörd viU jag i första hand hänvisa tiU vad utred­ningen har anfört. Vad gäller förvärv av begagnade bUar vUl jag särskilt framhålla att en bil som är i sådant skick att den inte skulle godkännas vid obligatorisk kontrollbesiktning i regel torde få anses bristfällig på det sätt som avses i 8 § andra pimkten.

Den påföljd som kommer i fräga vid fel som avses i andra punkten är normalt hävning. Bestämmelsen har emeUertid inte inskränkts att avse enbart denna påföljd. I vissa situationer kan t. ex. ett prisavdrag framstå som en lämpligare påföljd än hävning. Jag tänker exempelvis på det fal­let att farligheten beror på avsaknaden av en mindre detalj, som köpa­ren lätt kan avhjälpa. I ett fall av denna typ kan det stundom vara lämpligt att låta köparen behålla varan mot ett prisavdrag som sätter honom i stånd att rätta till felet. Med anledning av ett påpekande av nä­ringslivet vill jag framhålla att köparen inte bör kunna göra gällande rätt till prisavdrag enligt 4 eller 5 §, om parterna redan i samband med köpet kommit överens om visst avdrag på priset med hänsyn till felet. Det måste emellertid vara fråga om ett preciserat avdrag som uttryck­ligen hänförs till visst fel. Däremot är det uppenbarligen inte tiUräck­ligt för att köparen skall vara betagen sin rätt att göra felpåföljder gällande att han har fått varan tiU nedsatt pris på grand av dess aU­mänt dåliga skick. Någon uttrycklig bestämmelse som tar sikte pä den nu berörda situationen anser jag inte behövlig.

Avslutningsvis viU jag erinra om undantagsregeln i 19 §, som innebär att den som köper en farlig vara inte på konsumentköplagen kan grunda rätt till ersättning för skada på person eller annan egendom än den sålda varan.

9 §

Paragrafen reglerar köparens ställning när varan sålts i befintligt skick. Den motsvarar 9 § utredningens lagförslag.

Utredningen. Utgångspunkten för en reglering av frågan om vilken verkan som skall tiUmätas klausulen "i befintligt skick" bör enligt utred­ningens mening vara att förbehåll av sådant slag även i fortsättningen i princip bör tillerkännas giltighet mellan parterna. Det är emeUertid an­geläget att motverka uppfattningen att en säljare genom denna klausul undgår allt ansvar för varan oavsett omständigheterna. SärskUt gäller detta när som vid konsumentköp säljaren är näringsidkare men köparen

 

Prop. 1973:138                                                       232

privatperson. Eftersom en befintiigt-skick-klausul i och för sig inte avser att inskränka köparens befogenheter utan säljarens ansvar för varans beskaffenhet och därför inte träffas av 2 § konsumentköplagen, är det också av vikt att lagen ger besked om klausulens verkan såvitt avser kö­parens befogenheter enligt 4—8 §§.

Utredningen framhåller att klausulen "i befintligt skick" vid konsu­mentköp påkallar uppmärksamhet främst i tre typer av fall, nämligen 1) när säljaren lämnat positivt oriktiga uppgifter om varan, 2) när säljaren underlåtit att upplysa köparen om sådan egenskap hos varan som denne ägt räkna med och 3) när varan är i väsentligt sämre skick än köparen haft skäl att förutsätta. Enligt utredningens mening bör en tvingande reglering av frågan avse dessa fall. Det är givetvis i och för sig tänkbart att befintligt-skick-klausulens betydelse kan aktualiseras även i andra si­tuationer. Dessa torde emellertid väsentiigen avse fall då säljaren förfa­rit svikligt eller i strid mot tro och heder utan att situationen är att hän­föra till någon av nyssnämnda tre kategorier. Det står köparen fritt att i sådana fall åberopa allmänna avtalsrättsliga regler (jfr 2 § andra styc­ket).

I fråga om faU 1, dvs. att säljaren lämnat positivt oriktiga uppgifter om varan, påpekar utredningen att det har viss motsvarighet i 48 § köp­lagen, som i fråga om köp på auktion medger köparen rätt att påtala fel i varan, om denna inte motsvarar den beteckning under vilken den bju­dits ut. Denna situation kan sägas vara ett specialfall av de situationer där säljarens ansvar för oriktiga uppgifter aktualiseras. Det ansvar säljaren skall bära för sina uppgifter om varans beskaffenhet eller användning enligt 7 § utredningens förslag bör kunna utkrävas också om varan sålts i befintligt skick. En allmän friskrivning av detta slag bör inte få någon verkan gentemot en speciell uppgift som köparen har förlitat sig på. Ett motsatt betraktelsesätt skulle innebära att sälja­ren kunde lämna uppgifter om varan på köparens risk. Att verkan av klausulen "i befintUgt skick" fär vidkännas denna begränsning torde i huvudsak stämma överens med den ståndpunkt som har intagits i rättspraxis (se SOU 1972: 28 s. 155).

Den sålunda förordade inskränkningen av befintligt-skick-klausulens räckvidd har enligt utredningen nära samband med fall 2, dvs. att sälja­ren underlåtit att upplysa köparen om sådana egenskap hos varan som denne ägt räkna med. I konsumentköplagen föreslås visserligen inte nå­gon allmän regel om säljarens ansvar för underlåtenhet att lämna upp­lysning i visst hänseende. Det är emellertid av vikt att klargöra, att den friskrivning som befintligt-skick-klausulen innebär inte utgör skydd mot underlåtenhet att lämna upplysning i de faU som här avses. Risken för missbruk av en generell friskrivning av detta slag är lika påtaglig i faU 2 som i fall 1. Utredningen syftar framför allt på fall där säljaren svikli­gen eller i strid mot tro och heder förtigit omständighet söm.är av vä-

 

Prop. 1973:138                                                                     233

sentiig betydelse för köparen. En säljare kan exempelvis ha känt till att varan på grund av sina egenskaper inte kan användas för det ändamål för vilket köparen avser att begagna den. Även om omständigheterna inte är så flagranta att avtalet enligt 33 § avtalslagen är att anse som ogUtigt, bör köparen i situationer av liknande typ ha möjlighet att göra gällande påföljd av fel i varan (jfr NJA 1964 s. 239).

För att säljaren trots förekomsten av en befintligt-skick-klausul skall kunna göras ansvarig för fel i åsyftade fall bör enligt utredningen krävas dels att hans underlåtenhet att lämna upplysning gäller sådan egenskap hos varan som köparen ägt räkna med, dels att säljaren haft vetskap om denna egenskap. I det förra hänseendet bör således göras skillnad mellan sådana egenskaper som säljaren svarar för och sådana som faller inom köparens risk. Om köparen t. ex. trott att varan kunde användas för ett mycket speciellt ändamål, bör säljaren inte kunna göras ansvarig för fel i varan, om det visar sig att köparens förmodan var oriktig. Kravet på vetskap hos säljaren innebär att det inte är tillräddigt att han bort känna till egenskapen i fråga. Någon undersökningsplikt för säljaren bör med andra ord inte stipuleras i den tvingande regeln. Däremot bör hän­syn tas till hans fackkännedom vid bedömningen av huravida han måste ha insett betydelsen av den egenskap hos varan som han underlåtit att lämna upplysning om.

Verkan av att säljaren lämnat oriktig uppgift om varan (fall 1) eller underlåtit att lämna upplysning i visst hänseende (fall 2) bör enligt ut­redningen vara att köparen får göra gällande befogenhet enligt 4 eller 5 § konsumentköplagen. Köparen bör exempelvis kunna göra avdrag på köpeskillingen eUer, om felet är av väsentlig betydelse för honom, häva köpet.

Mot bakgrund av det anförda föreslår utredningen att i lagen tas in en bestämmelse av innehåll att, om varan sålts i befintligt skick eller med liknande förbehåll, köparen äger göra gällande befogenhet enligt 4 eller 5 §, om varan inte motsvarar säljarens uppgifter eller om säljaren underlåtit att lämna upplysning om sådan egenskap hos varan som köparen ägt räkna med och säljaren måste ha känt till (9 § första punkten). Beträffande innebörden av bestämmelsen fram­håller utredningen att det inte krävs att vid köpet uttryckligen upp­ställs villkoret att varan säljs "i befintligt skick". Även viUkor med annan ordalydelse men med samma innebörd täcks av bestämmelsen. Kravet på att varan inte motsvarar säljarens uppgifter syftar på de situationer som behandlas i 7 §■ första stycket. Detta innebär bl. a. att köparen inte kan göra säljaren ansvarig för den felaktiga uppgiften, om säljaren rättat den eller friskrivit sig från ansvar för dess riktighet i enlighet med vad som sägs i nämnda bestämmelse. Regelns tvingande karaktär utesluter således inte ätt säljaren friskriver sig från ansvar för uppgifternas riktighet. Däremot utesluter den att säljaren fråUskri-

 

Prop. 1973:138                                                      234

ver köparen rätt att häva köpet m. m. när varan anses behäftad med fel. Med hänsyn tUl att 9 § så gott som uteslutande får betydelse vid köp av begagnade varor har det inte ansetts erforderligt att låta paragrafen formellt omfatta också den situation som regleras i 7 § and­ra stycket, dvs. att den felaktiga uppgiften lämnats av varans tUlver­kare eller annan, som i tidigare säljled tagit befattning med varan. Vilka egenskaper köparen äger räkna med hos varan får bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, t. ex. varans pris och ändamålet med köpet.

Utredningen har inte ansett att säljarens ansvar bör vara begränsat till de nu behandlade två fallen. Också i det förut berörda fallet 3, dvs. att varan är i väsentligt sämre skick än köparen haft skäl att för­utsätta, bör köparen trots förekomsten av en befintligt-skick-klausul kunna påtala fel i varan. Även om säljaren inte lämnat några närmare uppgifter om varan eller om han saknat kännedom om viss egenskap hos denna, bör han kunna göras ansvarig för fel i varan, om denna uppenbarligen inte motsvarar vad köparen skäligen kan fordra. Har exempelvis en begagnad bil sålts till ett pris som överensstämmer med vad som är gängse för en bil av samma modell, ålder och skick, bör säljaren inte kunna undgå ansvar för bilens beskaffenhet med hänvisning till en befintligt-skick-klausul, om bUen på grund av svåra rostskador inte aUs motsvarar priset (jfr NJA 1971 s. 51). I fall av nämnda slag torde visserligen köparen inte säUan vara skyddad enligt 8 § andra punkten. Även om omständighetema inte är så flagranta som förat­sätts i denna bestämmelse, bör emellertid köparen kunna åberopa att varans beskaffenhet står i uppenbar disproportion tUl priset. I en­lighet härmed har utredningen till första punkten i 9 § fogat en bestämmelse av innebörd att köparen även i andra fall än dem som behandlats i det föregående äger trots förekomsten av en befintligt-skick-klausiU göra gäUande befogenhet enligt 4 eller 5 §, under förut­sättning att varan är i väsentligt sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och omständighetema i övrigt haft skäl att förutsätta.

Remissyttrandena. I några remissyttranden görs allmänna uttalanden om den föreslagna regleringen av klausulen "i befintligt skick". KO framhåller att han delar utredningens mening att en sådan reglering är påkallad och förklarar sig biträda förslaget. Näringslivet understryker utredningens principuttalande om att klausulen "i befintligt skick" har berättigande i åtskilliga fall då en vara säljs som begagnad, skadad eller eljest i icke fullgott skick. Får klausulen inte användas, kan detta även antas vara till konsumentemas nackdel genom att bl. a. prisnivån för begagnade produkter sannolikt skulle stiga. Även vid för­säljning av nya varor kan det ibland finnas fog för att tUlämpa klau­sulen. Så kan t. ex. vara fallet vid viss försäljning från konkurslager

 

Prop. 1973:138                                                      235

eller då företag, som skall fusioneras med annat, säljer hela sitt varu­lager till starkt nedsatt pris för att undgå kvarstående förpliktelser gentemot köparna. KAK påpekar behovet av klara regler som hindrar t. ex. säljare av begagnade bUar att under falska förespeglingar av­yttra en vagn, vars motor och transmission är i dåligt skick, även om den från ren trafiksäkerhetssynpunkt skulle hålla måttet. Förbehållet "i befintUgt skick" har ofta missbrukats av mindre nogräknade säljare. Det är tänkbart att en strikt tUlämpnmg av 9 § i lagförslaget ger konsumenten erforderligt skydd. Liknande synpunkter anläggs av MHF. Beträffande de fall som utredningen behandlar i första punkten av 9 § uttalar näringslivet att när förutsättningarna för tillämpning av 9 § och 7 § lagförslaget samtidigt är uppfyUda (fall 1) 9 § medför att "felpåföljderna" på grand av "fel" inträffar även då friskrivning från "felpåföljderna" vid oriktig uppgift enligt 7 § är tUlåten. Detta hänger samman med att vUlkor med annan ordalydelse än "i befintligt skick" och av generell friskrivningsnatur täcks av bestämmelsen i 9 §. En friskrivning från ansvaret för viss oriktig uppgift enligt 9 § föratsätter vidare enligt betänkandet att friskrivning avser viss enskUd eller vissa enskilda uppgifter. Friskrivning från ansvar för uppgifters allmänna oriktighet i t. ex. vissa broschyrer kan sålunda inte godtas. Bestämmel­sen bör justeras, så att sådan friskrivning tillåts. Näringslivet förklarar sig inte ha någon erinran mot att köparen i fall, där omständigheterna inte är så flagranta att avtalet är att anse som ogUtigt enligt 33 § av­talslagen men situationen är av liknande typ, har möjlighet att göra gällande samma påföljder som vid fel i varan (fall 2). Som bestämmel­sen är utformad underkänner den dock verkan av klausulen "i be­fintiigt skick" i fler fall än de nu åsyftade. Lagregel och motiv bör justeras så att de överensstämmer med det av utredningen angivna syftet. Uttrycket "ägt räkna med" är enligt näringslivet ägnat att inbjuda till tvist. Härmed avses köparens fömtsättaingar, och säljaren kan — i enlighet med vad eljest gäller — inte stå risken för att dessa slagit slint, om inte säljaren varit medveten om förutsättningamas existens. Teoretiskt sett kan man också fråga sig, vad köparen kan "äga räkna med", då han genom klausulen förklarat sig ha mottagit felfritt gods. I anslutning härtUl kan anföras den risk för tvister som torde upp­komma vid den inom bUbranschen inte ovanliga situationen att kö­paren före köpet provkört bUen eUer låtit besiktiga den på annat håll. Bestämmelsen bör i denna del objektiviseras. Den skapar i ifråga­varande avseende en upplysningsplikt för säljaren och ålägger honom ett ansvar i vidare omfattning än vad som innefattas i 7 §. Nämnda paragraf bygger på ståndpunkten att säljaren, på anförda skäl, inte skall vara skyldig att lämna upplysningar eller meddela undervisning om varan. Denna motsägelse bör enligt näringslivets mening föranleda en jämkning av 9 §.

 

Prop. 1973:138                                                                     236

MRF påpekar att påföljden förefaller kunna utövas av köparen även om han är fullt införstådd med det aktuella felet hos varan. MRF anser att regeln bör bli föremål för översyn.

Några remissinstanser föreslår formella jämkningar i första punkten. Hovrätten för Västra Sverige framhåller att uttrycket "liknande för­behåll" är vagt och eventuellt skulle kunna bytas ut mot "eller annat villkor med samma innebörd". Från redaktionell synpunkt föreslår hov­rätten vidare den ändringen att uttrycket "om säljaren underlåtit att lämna upplysnmg om sådan egenskap hos varan som köparen ägt räkna med och säljaren måste ha känt till" ersätts med "om säljaren förtigit omständighet som är av väsentUg betydelse för köparen och säljaren måste ha känt till". Föreningen Sveriges tingsrättsdomare framhåller att vad som föreskrivs i 9 § om att köparen äger göra gällande befo­genhet enligt 4 eller 5 §, om varan inte motsvarar säljarens uppgifter, redan följer av 7 § första stycket och inte torde behöva särskilt anges även i 9 §. I andra ledet av första meningen sägs att befogenhet enligt 4 eller 5 § skaU kunna göras gällande, om säljaren underlåtit att läm­na upplysning om sådan egenskap hos varan som köparen ägt räkna med och säljaren måste ha känt till. Det som här sägs är avsett att täcka såväl förekomsten av som bristen på viss egenskap. Detta fram­går inte tydligt av ordalydelsen. Om det trots denna otydlighet inte skulle anses lämpligt att helt konstruera om stadgandet, bör dock i allt fall ett "som" läggas till före orden "säljaren måste ha känt tUl".

Den föreslagna andra punkten i 9 § har föranlett kritiska anmärk­ningar från flera remissinstanser. Sveriges advokatsamfund anser att större varsamhet bör iakttas när det gäller att inskränka effekten av klausuler om befintUgt skick och liknande förbehåll. Handeln med be­gagnade varor av typ bilar, radioapparater, tvättmaskiner och cyklar fyller en inte oviktig funktion och bör inte onödigtvis försvåras genom att ansvaret för godsets skick i tvingande lagstiftning ges en utsträckt och svåröverblickbar omfatming. Enligt samfundets bedömning skulle detta bli fallet med den föreslagna lydelsen av 9 § sista punkten. Denna bör därför lämpligen helt utgä. Näringslivet ställer sig positivt tUl för­slaget i den del det avser en utvidgning av den civilrättsliga ockerregeln (31 § avtalslagen) till det extrema fallet att varans beskaffenhet står i uppenbar disproportion till priset. Näringslivet kan dock inte tUlstyrka de betydligt mer vittgående verkningar, som de föreslagna restriktio-nerna för giltigheten av klausulen "i befintligt skick" skulle medföra. En reglering borde ges ungefär följande materiella innehåll: "Om varan uppenbarligen saknar den användbarhet och väsentliga egenskaper i öv­rigt, som normalt kan förväntas vid köp av vara av förevarande slag, samt storleken av det vederlag köparen har att erlägga står i uppen­bart missförhållande tUl värdet av varan i det felaktiga skicket, kan avtalsvillkor, varigenom säljaren, på annat sätt än förut i denna lag an-

 

Prop. 1973:138                                                      237

givits, fritagit sig från eller inskränkt sitt ansvar för fel i varan, lämnas utan avseende, såvida ej vid avtalsslutet köparen uttryckligen upp­märksammats på felet eller risken för fel". Lokutionen "skäl att förat­sätta" anser näringslivet lämpligare böra uttryckas på ett sådant sätt, att det klart framgår, att vad som avses är att varan inte skall vara i väsentiigt sämre skick än vad som normalt sett motsvarar standarden för en vara av jämförligt slag med hänsyn till — om det exempelvis är en bil — ålder, tillryggalagd körsträcka och köpeskillingens storlek. En objektiv utformning ger större stadga och likformighet. SPK under­stryker prisets roll i sammanhanget och anser att priset uppenbarligen måste vara helt avgörande vid bedömningen av frågan om varan är i väsentligt sämre skick än köparen haft skäl att förutsätta.

MRF framhåUer att handeln med begagnade bilar utgör ett rättsligt svårreglerat område. Man bör ha i minnet att bilhandlaren vid inköp av en bil — trots noggrann teknisk kontroll — löper risker beträffande sådana faktorer som tillryggalagd körsträcka etc. Enligt förbundets mening skulle handeln bli alltför låst till förfång för både köpare och säljare om begagnade fordon inte fick säljas med vissa "toleransramar", så länge köparna effektivt informeras om förutsättningama. Har å andra sidan ett fordon exempelvis tillryggalagt 10 000 mU mer än mätarställningen utvisar, bör köparen ha möjlighet att få köpet hävt. I motiven till lagförslaget uttalas att viUkoret "i befintligt skick" även i fortsättningen "i princip" bör tUlerkännas giltighet mellan parterna. Det är dock att notera att klausulen i väsentliga delar undanröjs genom den sista meningen i 9 §, något som förbundet i och för sig för bU­handelns del inte har något att erinra mot om regeln genom realis­tiska vägledande normer i förarbetena får en marknadsanpassad till-lämpning.

M föreslår att 9 § kompletteras med en bestämmelse motsvarande 8 § sista punkten. M framhåller tUl stöd härför att det av domstols­praxis och utslag från allmänna reklamationsnämnden framgår att en köpare av en begagnad bil normalt har att räkna med att bilen är trafikduglig. Vidare svarar MRF-anslutna bilhandlare för att försåld begagnad bil är trafiksäker vid leveransen. Helt bortsett, från säljarens vetskap om bilens skick, dennes underlåtenhet att upplysa om bUens trafiksäkerhelsdefekter, bilens pris och övriga omständigheter anser M att en specialbestämmelse, som medger köparen befogenheter enUgt 4 eller 5 § är pä sin plats när begagnat motorfordon säljs i befintligt icke trafiksäkert skick. Den föreslagna lagtexten innebär enligt M:s mening viss risk för att det nämnda inom den reguljära bilhandeln gjorda åtagandet inskränks med ty åtföljande försämrat läge för kon­sumenten. M tillägger att försäljning av s. k. skrotbilar avsedda att an­vändas av privatpersoner som bl. a. "reservdelslager" givetvis bör få ske. Härvid bör köparen på lämpligt sätt förklara sig införstådd med att fordonet inte kan användas i trafik.

 

Prop. 1973:138                                                       238

Föredraganden. I enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (6.2.3) bör i konsumentköplagen även behandlas frågan om vilken verkan som skaU tillmätas ett förbehåll att varan säljs "i befintligt skick". Ett sådant förbehåll är enligt nuvarande ordning i princip bindande för parterna. Säljaren avsäger sig sitt ansvar för va­rans beskaffenhet och köparen förklarar sig nöjd med varan sådan den är. I rättspraxis har dock villkor av detta slag inte uppfattats som undantagslöst bindande för partema (jfr SOU 1972: 28 s. 155). Klau­sulen "i befintligt skick" har sålunda bl. a. ansetts vara underkastad de begränsningar som följer av den grundsats som har kommit till uttryck i 48 § köplagen i fråga om köp på auktion.

Som utredningen påpekar har klausulen "i befintiigt skick" onekli­gen berättigande i åtskilliga fall då en vara säljs som begagnad, ska­dad eller eljest i icke fullgott skick. Det ligger i sakens natur att den som köper en sådan vara i viss mån måste stå risken för att varan inte uppfyller hans förväntningar. Vid försäljning av fabriksnya varor torde det däremot knappast finnas fog för att tUlämpa klausulen annat än under mycket speciella omständigheter, t. ex. om ett företag i samband med avveckling av rörelsen säljer ut sitt varulager till starkt nedsatt pris.

Om det således i och för sig står klart att befintligt-skick-klausulen även i fortsättningen bör godtas beträffande framför allt köp av be­gagnat gods, är det å andra sidan angeläget att klargöra att konsu­menten inte står utan alla rättigheter i fall då denna klausul har kom­mit till användning. Som departementschefen påpekade i samband med tillkomsten av avtalsvillkorslagen (prop. 1971: 15 s. 73) är det inte ovanligt att den som inte är juridiskt kunnig uppfattar klausulen som en praktiskt taget total friskrivning från säljarens sida, om inte inne­börden av klausulen preciseras i avtalet. Ett viktigt syfte med konsu­mentköplagen bör vara att undanröja missförstånd av sådant slag. Det bör vidare erinras om att 2 § konsumentköplagen inte träffar ett be-fintligt-skick-villkor. Detta följer av att nämnda paragraf endast rör villkor som inskränker köparens befogenheter enligt lagen, dvs. hans rätt att häva köpet eller göra annan påföljd gällande vid fel i varan. Paragrafen gäller däremot inte villkor som inskränker säljarens ansvar för varans beskaffenhet eller med andra ord avser frågan om vad som är att betrakta som fel. Eftersom en befintligt-skick-klausul hör till den senare kategorin, finns det enligt min mening särskild anledning att i lagen ange hur klausulen förhåller sig till de tvingande reglerna om säljarens felansvar.

Under remissbehandlingen har motororganisationerna särskUt upp­märksammat förhållanden vid försäljning av begagnade motorfordon. Jag är medveten om att köparens ställning vid köp inom den reguljära bilhandeln under senare  år har förbättrats  i det  hänseende  det nu

 

Prop. 1973:138                                                       239

gäller. Sålunda har uttrycket "i befintligt skick" häromåret utmönstrats ur MRF:s allmänna anbuds- och leveransbestämmelser för personbilar. I fräga om köp av begagnat fordon föreskrivs i de nya bestämmelser­na som huvudregel att säljaren svarar för att fordonet vid leveransen är trafikdugligt, dvs. i sådant skick som krävs för godkännande vid obligatorisk kontrollbesiktning. Denna i och för sig positiva utveckling utesluter emellertid inte att en reglering av klausulen "i befintligt skick" också i fortsättningen får reell betydelse även för bilhandelns del. Jag vill särskilt framhålla att klausulen alltjämt är mycket vanlig vid försäljning av begagnade fordon utanför den organiserade handeln.

Utredningens förslag syftar till att i vissa för konsumenten särskilt betydelsefulla hänseenden klargöra räckvidden av klausulen "i befint­ligt skick". Förslaget innefattar således inte någon fullständig regle­ring av frågan om klausulens innebörd. Den föreslagna regleringen utgör emellertid inte enbart en kodifiering av principer som har kom­mit till uttryck i rättspraxis utan går något längre. Detta gäller särskilt reglema om betydelsen av att säljaren har undanhållit köparen väsent­lig upplysning om varan (fall 2) och att varans beskaffenhet står i uppenbar disproportion tiU priset och övriga omständigheter (fall 3).

Enligt min mening talar starka skäl för att man vid införande av en tvingande reglering beträffande befintligt-skick-klausulens innebörd vid konsumentköp följer den av utredningen anvisade metoden. Den föreslagna regeln överensstämmer med lagens allmänna syfte att be­reda konsumenten ett grandskydd i sådana avseenden som är av sär­skUd betydelse för honom. Den utgör också ett viktigt komplement tUl de regler som tidigare har föreslagits beträffande säljarens ansvar för oriktig uppgift om varan och för farliga egenskaper hos denna. Under remissbehandlingen har inte heller riktats någon allmän invänd­ning mot att regleringen ges den inriktning som utredningen har för­ordat. Jag anser därför att de tvingande reglerna om befintligt-skick-klausulens verkan bör utformas med utgångspunkt från utredningens förslag.

Fall 1 i förslaget gäller betydelsen, av att säljaren har lämnat positivt oriktiga uppgifter om varan. Enligt utredningens mening bör en allmän friskrivning av den typ som en befintligt-skick-klausul representerar inte tillåtas inverka på säljarens ansvar för sina uppgifter om varan enligt 7 § första stycket. Med hänsyn tUl att 9 § så gott som uteslu­tande får betydelse vid köp av begagnade varor anser utredningen det onödigt att låta paragrafen formellt omfatta också den situation som regleras i 7 § andra stycket, nämligen att den felaktiga uppgiften här­rör från varans tillverkare eller annan som i tidigare säljled har tagit befattning med varan.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit utredningens förslag så­vitt avser fall 1. Några instanser berör dock förhållandet mellan 7 och

 

Prop. 1973:138                                                                  240

9 §§. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare menar att säljarens ansvar för oriktiga uppgifter inte behöver uttryckligen nämnas i 9 §, eftersom denna fråga är reglerad redan i 7 §. Näringslivet anser att 9 § inskrän­ker den möjlighet att friskriva sig från ansvar för riktigheten av en uppgift som tillkommer säljaren enligt 7 § första stycket utredningens lagförslag.

För egen del finner jag i likhet med utredningen naturligt att det ansvar som säljaren har för vilseledande uppgifter enligt 7 § första stycket skall kunna göras gällande mot honom, även om varan har sålts "i befintiigt skick". Säljaren bör med andra ord inte få åberopa en sådan klausul för att komma ifrån sitt ansvar för riktigheten av uppgifter han har lämnat om varan. Däremot bör han även vid för­säljning av vara i befintligt skick kunna utnyttja den rättelsemöjlighet som står honom tUl buds enligt 7 § första stycket andra punkten. Vi­dare bör han givetvis kunna framhålla att han inte kan svara för att en lämnad uppgift är riktig och därigenom motverka att köparen vilse­leds. Detta bör emellertid inte kunna ske genom en rent allmän for­mulering utan han måste hänföra sig till en viss konkret uppgift. Enligt min mening får det anses följa redan av 7 § jämförd med 2 § första stycket att säljaren inte kan friskriva sig från sitt ansvar för uppgifter om varan genom att sälja denna i befintligt skick. Detta gäller både uppgifter som härrör från honom själv och sådana uppgifter från tredje man som han svarar för enligt 7 § andra stycket. Någon lagregel om att säljarens ansvar enligt 7 § består även vid försäljning i befintligt skick behövs enligt min mening inte. I tydlighetens intresse bör dock i regeln om säljarens ansvar vid försäljning på sådana villkor tas upp en erinran om innehållet i 7 §.

I 9 § första punkten utredningens lagförslag behandlas vidare det fallet att säljaren har underlåtit att lämna en för köparen väsentlig upplysning om varan (fall 2). Om säljaren har underlåtit att lämna upplysning om sådan egenskap hos varan som köparen ägt räkna med och säljaren måste ha känt tUl, har köparen enligt den föreslagna regeln trots förekomsten av en befintligt-skick-klausul .rätt att utöva sina befogenheter vid fel i varan. Förslaget i denna del har i huvudsak godtagits vid remissbehandlingen frånsett ett par anmärkningar av for­mell natur. Näringslivet har emeUertid invänt att bestämmelsen fått en sådan utformnmg att den täcker flera fall än utredningen avsett. Särskilt har påpekats att uttrycket "ägt räkna med" kan ge upphov till tvister mellan partema.

Som jag har anfört vid 7 § bör någon allmän regel om verkan av säljarens underlåtenhet att lämna upplysning om varan inte tas upp i lagen. Däremot anser jag i likhet med utredningen starka skäl tala för att denna fråga regleras när det gäller att precisera räckvidden av en befintligt-skick-klausul. Det missbmk av sådana klausuler som ofta på-

 

Prop. 1973:138                                                                  241

talats gäller särskilt sådana fall då säljaren förtigit för köparen väsent­liga upplysningar om varans beskaffenhet och därefter till sitt fredande åberopat att han genom den berörda klausulen generellt friskrivit sig i detta hänseende.

Som utredningen framhåller bör regeln främst täcka fall då säljaren svikligen eller i strid mot tro och heder förtigit omständighet som är väsentiig för köparen (jfr 48 § köplagen). Till denna del utgör regeln närmast en kodifiermg av gällande rätt. Förslaget syftar emellertid även till att täcka fall där säljaren inte har handlat på ett sådant ohe­derligt sätt att köpet kan förklaras ogiltigt enligt 33 § avtalslagen. Detta synes mig lämpligt. En säljare som vill åberopa en befintligt-skick-klausul bör enligt min mening få finna sig i en viss upplysnings­plikt mot köparen. Upplysningsplikten bör dock inte avse andra egen­skaper hos varan än sådana sohi köparen med hänsyn tUl omständig­heterna haft grandad anledning att räkna med och som säljaren faktiskt har haft vetskap om. Det bör alltså inte vara tiUräckligt att säljaren bort ha sådan vetskap.

Mot bakgrand av det nu anförda föreslår jag att det som ett fall där köparen vid försäljning i befintiigt skick skall kunna göra gällande felpåföljder anges, att varan inte är sådan som köparen haft anled­ning att räkna med samt säljaren måste ha känt tUl detta men under­låtit att upplysa köparen därom. Frågan vad köparen haft anledning att räkna med skall bedömas objektivt och med hänsyn till samtiiga om-, ständigheter vid köpet. Härvid får exempelvis en sådan omständighet som priset stor betydelse. Även vid köp tUl lågt pris av en begagnad vara i befintUgt skick bör dock köparen kunna utgå från att varan kan användas för sitt ändamål, om inte annat framgår av omständigheterna vid köpet. Om säljaren underlåter att upplysa om ett för honom känt grundläggande funktionsfel, exempelvis att en tvättmaskin inte värmer vattnet, kan alltså regeln bli tillämplig. Säljarens kännedom skall ha om­fattat dels varans beskaffenhet i åsyftat hänseende, dels de faktiska om­ständigheter som har gett köparen anledning att räkna med att varans beskaffenhet var en annan.

Det av utredningen uppställda fallet 3, dvs. att varan är i väsentligt sämre skick än köparen haft skäl att förutsätta (9 § andra punkten), har vid remissbehandlingen kritiserats från flera håll. Sveriges advo­katsamfund anser regeln kunna försvåra handeln med begagnade varor och förordar att den utgår. Näringslivet menar att bestämmelsen sträc­ker sig för långt och att den bör ges en mer objektiv utformning. M föreslår å andra sidan att 9 § kompletteras med en regel motsvarande 8 § sista punkten för att hindra att det inom den reguljära bilhandeln gjorda åtagandet att en begagnad bil vid försäljningen skall vara i trafiksäkert skick inskränks tUl nackdel för konsumenten.

Som framgår av vad utredningen anfört till stöd för bestämmelsen

16    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 138

 

Prop. 1973:138                                                       242

syftar denna inte minst på förhållandena inom handeln med begagnade bilar. Den utgör en försiktig vidareutveckling av en princip i fråga om betydelsen av befintligt-skick-klausuler som har kommit till uttryck i nyare rättspraxis. Jag har för egen del svårt att inse att bestämmelsen i dess föreslagna utformning skulle i nämnvärd grad försvåra handeln med begagnade varor. De farhågor härför som har uttryckts av advo­katsamfundet synes mig överdrivna. Jag vill understryka att bestäm­melsen bara är avsedd att tillämpas när köparen med fog kan hävda att varans beskaffenhet står i uppenbart rnissförhållande till priset och övriga omständigheter. Denna fråga skall givetvis bedömas objektivt. Det av utredningen anförda exemplet ur rättspraxis (NJA 1971 s. 51) torde rätt väl belysa de fall där tillämpning av regeln kan komma i fråga. Med hänsyn till det anförda anser jag att utredningens förslag i denna del kan godtas. Någon jämkning av regelns lydelse för att ge den en mer "objektiv utformning" synes mig inte vara behövlig. Inte heller behöver någon motsvarighet till 8 § sista punkten tas in här. Däremot bör i tydlighetens intresse hänvisas till 8 § så att det klart framgår att denna paragraf i och för sig är tillämplig även vid försälj­ning i befintUgt skick.

I specialmotiveringen till 1 § har jag framhållit att lagen bör vara tillämplig även vid försäljning på auktion. Är de allmänna förutsättning­arna för lagens tillämpning uppfyllda, kan alltså köparen exempelvis åberopa 9 § för den händelse säljaren vid försäljning i befintligt skick underlåtit att lämna sådan upplysning om varan som enUgt denna be­stämmelse konstituerar felansvar. Oavsett auktionsvillkoren bör köparen vidare kunna åberopa 9 § andra punkten, om varan är i väsentligt sämre skick än köparen med hänsyn tUl förhållandena vid försäljningen haft skäl att förutsätta. Av naturliga skäl kan dock beträffande köp på auk­tion inte fästas samma avseende vid att varan förvärvats till överpris som i fråga om köp i allmänhet då klausulen "i befintligt skick" kom­mit till användning. Det anförda innebär att det i en del situationer ställer sig fördelaktigare för en köpare att stödja sig på konsument­köplagens regler om försäljning i befintligt skick än att falla tillbaka på köplagens dispositiva regler om köp på auktion (48 §).

10 §

I paragrafen ges en bestämmelse om bevisbördan för uppkomsten av fel i varan, när säljaren eller annan för hans räkning lämnat garanti för viss tid beträffande denna. Paragrafen motsvarar 6 § utredningens lag­förslag.

Utredningen. Efter diskussion av möjligheterna att rättsligt normera innehållet i garantier beträffande konsumtionsvaror (4.2.5) föreslår ut­redningen att lagen — bortsett från regler om köparens befogenheter

 

Prop. 1973:138                                                       243

mot säljaren vid bristande fullgörelse av åtaganden att avhjälpa fel (4 §) — endast skall innehålla en bestämmelse om bevisbördan, när varan av­viker från garanti som har avgetts för viss tid beträffande varan. Bestäm­melsen föreslås få det innehållet att, om säljaren eller annan för hans räkning genom utfästelse att avhjälpa fel eller annan garanti åtagit sig att svara för varan under viss angiven tid och varan inte överensstäm­mer med vad som följer av garantin, köparen skall få göra gällande be­fogenhet enligt 4 eller 5 §, om det inte måste antas att avvikelsen beror av olyckshändelse eller omständighet som är att hänföra tiU köparen.

Den föreslagna bestämmelsen skall enligt utredningen täcka två fall. Den bör till en början vara tiUämplig då säljaren (eller tredje man) vis­serligen inte åtagit sig något ansvar för varans funktionsduglighet under garantitiden men ett ansvar för att varan var utan fel vid tidpunkten för farans övergång (44 § köplagen). Garantier av sådant slag medför enligt rådande uppfattning en presumtion för att ett fel som visar sig under ga­rantitiden fanns "in nuce" vid farans övergång. Säljaren måste således visa att varan vid denna tidpunkt var fri från fel. Till denna del åsyftar bestämmelsen närmast att kodifiera den princip som i berörda hän­seende ansetts gälla sedan länge. Bestämmelsen bör emellertid också gälla i sådana fall då säljaren (eller tredje man) åtagit sig att svara för varans funktionsduglighet under den angivna garantitiden eller med andra ord för att varan har sådan kvalitet att den fortsätter att vara an­vändbar under hela denna tid (s. k. funktionsgarantier). En stor del av de garantier som numera lämnas vid köp av varaktiga konsumtionsvaror har denna mer vidsträckta innebörd. Gränsen mellan de två huvudty­perna av garantier är inte säUan oklar. Enligt utredningens mening är det dock varken nödvändigt eller lämpligt att i lagen göra en skarp skill­nad mellan de två olika kategorierna, eftersom bestämmelsen bara syftar till att reglera frågan om bevisbördan beträffande uppkomsten av fel som framträder under garantitiden. Utanför tillämpningsområdet för 6 § faller sådana situationer då säljaren (eller tredje man) enbart förklarat sig "garantera" varan utan att närmare ange i vilket avseende och för vilken tid "garantin" är avsedd att gälla. Att sådana "blanka" garantier inte täcks av 6 § framgår av att det enligt lydelsen föratsätts att utfästel­sen är försedd med uttrycklig tidsbestämning i fråga om garantins giltig­het. Utredningen påpekar också att 6 § har ett något mer inskränkt till-lämpningsområde än 4 § eftersom den i motsats till sistnämnda paragraf bara avser att reglera de fall där den som har gjort ett avhjälpningsåta­gande samtidigt utfäst sig att svara för varan under viss tid. I praktiken torde emellertid de flesta avhjälpningsåtaganden vara förenade med tidsbestämda garantier av nu avsedd typ.

För att 6 § skall träda i funktion förutsätts att varan inte över­ensstämmer med vad som följer av garantin. Huruvida en sådan avvi­kelse föreligger får enligt utredningen på vanligt sätt avgöras efter om-

 

Prop. 1973:138                                                       244

ständigheterna. En tvättmaskin värmer inte upp vattnet till erforderlig temperatur, en TV-apparat visar ingen eller dålig bild etc. Det ankom­mer på köparen att lägga fram bevis för att varan inte fungerar tillfreds­stäUande eller eljest avviker från garantigivarens utfästelse. Utredningen understryker att paragrafen inte syftar till att precisera vilka krav köpa­ren kan ställa på varan.

Är de berörda förutsättningarna för tillämpning av 6 § uppfyllda, får köparen enUgt förslaget göra gällande befogenhet enligt 4 eller 5 §. In­nefattar garantin exempelvis ett åtagande att avhjälpa fel och avhjälps inte detta inom skälig tid efter det att köparen framställt anspråk på grund av felet eller avlämnas inte inom samma tid felfri vara i den fel­aktigas ställe, kan köparen göra gällande befogenhet som sägs i 4 §, t. ex. häva köpet, om felet är av väsentlig betydelse för honom. Innefat­tar garantin inte något avhjälpningsåtagande, kan han utöva befogenhet enligt 5 § under de föratsättningar som anges där.

Den lättnad i bevisbördan som 6 § avser att bereda köparen kommer till uttryck i sista ledet av paragrafen ("om det ej måste antagas att avvi­kelsen beror av olyckshändelse eller omständighet som är att hänföra till köparen"). Utredningen framhåller att det bör ankomma på säljaren att visa att felet beror på något förhållande för vilket köparen svarar, dvs. olyckshändelse eller annan omständighet som är att hänföra tUl denne, t. ex. van vård eller alltför intensivt utnsttjande av varan. I fråga om an­nan garanti än funktionsgaranti ankommer det på säljaren att visa att felet inte fanns ens "in nuce" vid farans övergång. Med tanke på att det ofta kan vara svårt för säljaren att förebringa utredning om vad som in­träffat under tid då köparen haft varan i sin besittnmg krävs inte att säl­jaren presterar full bevisning beträffande felets uppkomst. Han måste emellertid göra sannolikt att felet beror på omständighet för vilken kö­paren svarar.

Från uttrycket "avvikelsen beror av olyckshändelse eller omständig­het som är att hänföra tiU köparen" bör enligt utredningen skiljas det i 3 § första stycket förekommande uttrycket "beror ej detta av köparen eller händelse för vilken han står faran". Det senare uttrycket åsyftar i motsats tiU det förra de problem som är förknippade med frågan om fa­rans övergång (17 § köplagen), dvs. särskilt spörsmålet om skyldighet att erlägga köpeskillingen trots att varan skadats före avlämnandet.

Remissyttrandena.''- Sveriges advokatsamfund anser att utformningen av 6 § inte är tillfredsställande. Enligt paragrafen tilläggs köparen rätt att i garantifaUen utöva sina befogenheter enligt 4 och 5 §§, om inte av­vikelsen från felfri leverans beror av olyckshändelse eller omständighet som är att hänföra till köparen. Detta måste anses vara alltför vitt­gående. Säljaren får inte ens det skydd som allmänt anses böra föranle-

'■ Se även 5.2.5.

 

Prop. 1973:138                                                      245

das av force majeure. Särskilt i betraktande av att en hävning i senare delen av garantitiden måste lända säljaren till betydande skada och olä­genhet måste det anses vara mycket rimligt att åtminstone det force ma-jeure-skydd som regelmässigt tillkommer säljaren också finns i en kon­sumentköplag. Det torde inte finnas något bärande skäl för att ge sälja­ren en så ogynnsam ställning som enligt förslaget.

Handelskamrarnas nämnd och näringslivet understryker vad som an­förts i betänkandet om att en varas skick efter avlämnandet i stor ut­sträckning är beroende av hur brukaren handhar denna. Det kan ofta vara svårt för säljaren att förebringa utredning om vad som inträffat un­der tid då köparen haft varan i sin besittning. Den normala bevisregdn är ju för övrigt att den som har besittningen till saken har bevisbördan för att saken inte skadats genom casus. Med hänsyn härtill bör det inte heller krävas att säljaren presterar full bevisning beträffande felets upp­komst. Han bör endast behöva göra sannolikt, att felet beror på omstän­dighet för vUken köparen svarar.

KO framhåller att bestämmelsens karaktär av bevisbörderegel bör an­ges klarare.

Föredraganden. Enligt rådande uppfattning anses bevisbördan i fråga om en varas eventuella felaktighet som huvudregel ankommer på den av parterna som har varan i sin besittning. Har köparen mottagit varan, åligger det följaktiigen honom att styrka ett påstående att varan är be­häftad med fel. Om annat inte avtalats, har han härvid att visa att varan var felaktig redan vid den tidpunkt då faran för dess förstörelse över­gick på honom, dvs. i regel vid den tid då varan levererades tUl honom. Detta följer av den i 44 § köplagen uttalade regeln att bedömningen av om en vara är felaktig i princip skall ske med hänsyn till varans beskaf­fenhet vid den tid då faran övergick på köparen (se 2.2.1).

En garanti varigenom säljaren åtar sig att svara för varan under viss tid anses i regel inte innebära något avsteg från principen i 44 § köpla­gen. Den tidpunkt som skall vara avgörande för felbedömningen är alltså även i dessa fall tiden för farans övergång på köparen. Som förut nämnts anses däremot garantin medföra en presumtion för att ett fel som uppträder under garantitiden fanns "in nuce" vid denna tidpunkt. Bevisbördan för att felet har uppkommit senare och beror på köparen eller på olyckshändelse åvilar i enlighet härmed säljaren. På köparen an­kommer endast att visa att varan är felaktig i den meningen att den av­viker från vad som följer av garantin.

Det kan i och för sig ifrågasättas om det frän konsumentskyddssyn­punkt finns tillräcklig anledning att — som utredningen föreslår — ge­nom en tvingande regel lagfästa den princip som sedan länge ansetts gälla i fråga om en tidsbestämd garantis inverkan i bevisbördehän­seende. Som utredningen understryker bör emellertid dess förslag inte

 

Prop.1973:138                                                        246

ses enbart som en bekräftelse av rådande praxis. Den föreslagna bevis­börderegeln syftar till att täcka också sådana moderna garantier där säljaren (eller tredje man) har åtagit sig att svara för varans funktions­duglighet under den angivna garantitiden (s. k. funktionsgarantier) och där alltså säljarens ansvar för fel inte är beroende av att detta i någon form förelåg redan vid tiden för farans övergång. Med en sådan vidare syftning skapar bestämmelsen otvivelaktigt en värdefull möjlighet att motverka friskrivningsklausuler som ålägger köparen en betungande be­visbörda och därigenom avsevärt minskar värdet av det skydd som ga­rantin enligt sitt materiella innehåU avser att bereda köparen.

Utredningens förslag har i allmänhet inte föranlett någon erinran från remissinstansernas sida. Sveriges advokatsamfund anser dock utform­ningen av paragrafen vara mindre tillfredsställande, eftersom regeln inte bereder säljaren det skydd som anses böra tillkomma denne vid force majeure.

För egen del anser jag starka skäl tala för att en regel med det inne­håll utredningen har föreslagit tas in i konsumentköplagen. Den invänd­ning som advokatsamfundet har riktat mot bestämmelsen synes mig inte vara bärkraftig. Problemet i vad mån omständigheter som kan karak­teriseras som force majeure skall tiUätas inverka på köparens möjlighe­ter att utöva sina befogenheter mot säljaren enligt 4 och 5 §§ har berörts i olika sammanhang i det föregående. Problemet synes knappast ha nå­gon aktualitet såvitt gäUer den bevisbörderegel som föreslås i 10§. Ef­tersom lagen inte syftar till att normera innehållet i garanti som avges beträffande varan, möter det i och för sig inte något hinder att vid ut­formningen av en garanti inskränka dess gUtighet med hänsyn till force majeure. Vilken verkan en sådan begränsning får är att bedöma enligt 4 och 5 §§. Av 10 § följer endast att en ansvarsfriskrivning som pålägger köparen en tyngre bevisbörda beträffande uppkomsten av fel i varan än som sägs i paragrafen blir utan verkan.

Med hänsyn till det anförda föreslår jag att den nu berörda bevisfrå­gan regleras i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget. Som påpe­kas av KO bör dock bestämmelsens karaktär av bevisbörderegel fram-hJivas tydligare. Också i övrigt bör dess lydelse jämkas i formeUt av-Lyende. Regeln bör i enlighet härmed ges det innehållet, att, om säl­jaren eller annan för hans räkning genom garanti eller liknande utfäs­telse åtagit sig att svara för varan under viss angiven tid, varan skall anses behäftad med fel, om den inte överensstämmer med vad som föl­jer av utfästelsen och det inte måste antas att avvikelsen beror på olyckshändelse eller annan omständighet som är att hänföra till köpa­ren.

I fråga om bestämmelsens innebörd vill jag tillägga följande. Med orden "eller liknande utfästelse" avses att markera att det för bestäm­melsens giltighet saknar betydelse om åtagandet har betecknats som "ga-

 

Prop. 1973:138                                                      247

ranti" eller på annat sätt. I praktiken torde regeln väsentligen bli till­lämplig på tidsbestämda garantier varigenom säljaren eller annan för hans räkning har åtagit sig att avhjälpa fel i varan. Beträffande de krav som bör ställas på säljarens bevisskyldighet i fråga om uppkomsten av fel som omfattas av utfästelsen vill jag hänvisa till vad utredningen har anfört.

11  §

I paragrafen regleras frågan om köparens reklamationsplikt vid fel i varan. Paragrafen motsvarar 11 § utredningens lagförslag.

Utredningen. I enlighet med vad utredningen har anfört i sina all­männa överväganden (4.2.8) har i 11 § tagits in regler om vilka krav som bör stäUas på köparen i fråga om hans skyldighet att reklamera med anledning av fel i varan. Reglema rör dels frågorna när, hur och var reklamation skall ske (första stycket), dels påföljden av att reklama­tionsplikten inte iakttagits (andra stycket). Några motsvarande regler om köparens reklamationsplikt vid dröjsmål ingår inte i förslaget (jfr SOU 1972: 28 s. 126).

Vad gäller reklamationstidens längd framhåller utredningen att 52 § köplagen vid civilt köp kräver att köparen reklamerar "utan oskäligt uppehåU" efter det att han märkt eUer bort märka felet. Att köparen också vid konsumentköp bör tillerkännas skälig tid för fullgörande av underrättelsepUkten är enligt utredningen uppenbart. Vid bedömningen av vad som skall räknas som "skälig tid" gör sig huvudsakligen två syn­punkter gällande. Å ena sidan bör köparen inte helt kunna undandra sig att vidta någon åtgärd för att konstatera om varan är i avtalat skick. A andra sidan bör han kunna åberopa även t. ex. tUlfäUiga hinder, såsom sjukdom, som giltig ursäkt för att han inte märkt ett fel i varan och på­talat detta hos säljaren. För köparen kan det även framstå som tvek­samt, om felet är sådant att han kan åberopa det mot säljaren. Det kan därför ofta vara nödvändigt för honom att rådgöra med någon som är insatt i reklamationsfrågor för att avgöra, om han skall påtala felet hos säljaren. Att i konsumentköplagen närmare precisera i vad mån de an­givna synpunkterna skall tillmätas betydelse för avgörande av hur lång tid en köpare i det särskilda fallet skall ha till sitt förfogande för att inte gå miste om sina befogenheter enligt lagen, låter sig av naturliga skäl inte göra. Liksom vid tillämpning av 52 § köplagen får allt efter omstän­digheterna avgöras, huruvida felet är sådant att det bort märkas tidigare än köparen enligt egen uppgift uppmärksammat det och i vad män kö­parens personliga förhållanden bör inverka på bedömningen av om ett dröjsmål med framställande av anmärkning mot varan kan anses ligga inom den tid som skäligen bör stå honom till buds. Enligt utredningens mening bör omständigheter av sist nämnda slag tillmätas förhållandevis

 

Prop. 1973:138                                                       248

stor betydelse vid konsumentköp. Kraven på köparens skyldighet att un­dersöka varan måste åtminstone beträffande varaktiga konsumtionsva­ror genomsnittiigt sättas ganska lågt. Utredningen föreslår med hänsyn till det anförda att reklamationstidens längd i konsumentköplagen anges på det sättet, att köparen för fullgörande av reklamationsplikten medges skälig tid efter det att han märkt eller bort märka felet.

Beträffande reklamationens innehåll har utredningen i sina allmänna överväganden intagit den ståndpunkten att köparens reklamationsplikt vid konsumentköp bör inskränkas till en skyldighet att göra s. k. neutral reklamation. I förhållande tiU vad som f. n. gäller vid civila köp innebär förslaget den skUlnaden att konsumentköplagen inte som villkor för kö­parens rätt att häva köpet ställer upp krav på sådan särskild hävnings­förklaring som avses i 52 § andra stycket köplagen. Den tvingande be­stämmelsen lämnar således öppet inom vilken tid köparen behöver ge till känna om han önskar häva köpet. Ett villkor som inskränker köpa­rens befogenhet härvidlag är enligt 2 § ogiltigt. SkuUe köparen dröja oskäligt länge med att meddela sin eventuella avsikt att häva köpet, bör det enligt utredningen stå säljaren fritt att avkräva köparen besked härom. Denne bör i så fall vara skyldig att ge tiU känna sin inställning i hävningsfrågan. Även om en interpeUationsrätt av nämnda slag undan­tagsvis kan bli aktuell, anser utredningen inte någon lagbestämmelse i ämnet vara behövlig.

Utredningen framhåller att kravet på s. k. neutral reklamation inne­bär att köparen i meddelandet tiU säljaren inte behöver klargöra vUket anspråk han ämnar rikta mot denne på grand av felet. Det bör emeUer­tid inte vara tillräckligt att köparen i allmänna ordalag säger sig vara missnöjd med köpet. Av underrättelsen bör framgå att han inte är be­redd att nöja sig med den levererade varan och i vilket hänseende denna enligt hans mening är felaktig. För flertalet köpare torde ett så beskaffat reklamationskrav enligt utredningen framstå som naturligt och kunna fullgöras utan nämnvärda svårigheter. I lagtexten bör det sagda lämp­ligen komma tUl uttryck på det viset att köparen åläggs att "underrätta säljaren om felet" inom den tid som angetts i det föregående. Någon viss form för reklamationen bör inte krävas. Den bör följaktligen kunna ske såväl muntligen som skriftligen.

Utredningen föreslår med hänsyn till det anförda att som huvudregel i fråga om köparens reklamationsplikt föreskrivs att, om köparen på grund av fel i varan vill göra gällande befogenhet som sägs i 4, 5 eller 10 §, han skaU underrätta säljaren om felet mom skälig tid efter det att han märkt eller bort märka detta (11 § första punkten). Beträffande den närmare innebörden härav anför utredningen följande. Eftersom be­stämmelsen sträcker sig längre till köparens förmån än motsvarande re­gel i köplagen, kommer den att bli tiUämplig oavsett om köpavtalet in­nehåller villkor som ställer högre krav på reklamationsplikten eller inte

 

Prop. 1973:138                                                      249

(jfr 2 §). Av den föreslagna formuleringen följer vidare motsatsvis att underlåtenhet av köparen att iaktta sådan särskild ordning för reklama­tionsskyldighetens fuUgörande som kan ha föreskrivits i köpavtalet, t. ex. att reklamation skall ske skriftligen eller inom viss fixerad, kortare tid, inte är av beskaffenhet att beröva köparen hans rättigheter, om han fullgjort sin i konsumentköplagen föreskrivna reklamationsskyldighet. Med uttrycket "befogenhet som sägs i 4, 5 eller 10 §" åsyftas inte bara sådan i någon av dessa paragrafer nämnd rättighet som tillkommer kö­paren enligt den tvingande lagen utan också motsvarande rättighet en­ligt köplagen. Har köparen uppfyllt konsumentköplagens krav på re­klamation bör han således vara bibehållen också vid sådan befogenhet enligt köplagen som han i enlighet med 2 § andra stycket äger utöva i stället för motsvarande befogenhet i konsumentköplagen.

Beträffande frågan vem reklamationen skall riktas till framhåller ut­redningen att köparen i första hand skall vända sig till säljaren — eUer någon som är behörig att företräda honom (jfr även 1 § andra stycket). Av skäl som anförts i utredningens allmänna överväganden bör emeller­tid underrättelsen i stället kunna lämnas till den som för säljarens räk­ning åtagit sig att avhjälpa fel i varan. En bestämmelse härom har tagits in i andra punkten av 11 § första stycket. Bestämmelsen är tillämplig så­väl när avhjälpningsåtagandet gjorts av varans tillverkare (inom eller utom landet) som när det gjorts av annan, t. ex. generalagenten för ut­ländsk tillverkare. Det krävs emellertid att åtagandet gjorts "för sälja­rens räkning". I fråga om detta uttryck hänvisas tUl vad som anförts un­der 4 § tredje stycket. Liksom i fråga om reklamation till säljaren bör beträffande reklamation som riktas till exempelvis varans tiUverkare kunna krävas att köparen lämnar nödvändiga uppgifter om när och var köpet skedde.

Den av utredningen föreslagna regeln om påföljden av att köparen inte iakttar sin reklamationsplikt (andra stycket) har getts det innehållet att, om köparen försummar att lämna underrättelse som sägs i första stycket, han förlorar rätten att göra gällande befogenhet som avses där. Kravet på att köparen "försummat" sin reklamationsplikt innebär att oaktsamhet skall ligga honom till last i detta hänseende.

Det synes utredningen knappast erforderligt att i konsumentköplagen meddela några föreskrifter om de fall som behandlas i 53 § köplagen, dvs. att säljaren förfarit svikligt eller visat grov vårdslöshet. Att denna paragraf skall vinna tillämpning även vid konsumentköp torde utan vi­dare stå klart. Några mot paragrafen stridande avtal torde i praktiken inte förekomma. Däremot kan möjligen uppkomma tvekan huruvida den i 54 § föreskrivna preskriptionstiden om ett är för framställande av anmärkning mot en vara skall äga tillämpning också vid konsumentköp. En del garantier och liknande utfästelser beträffande konsumtionsvaror avges för kortare tid än ett år. Den omständigheten att garantitiden är

 

Prop. 1973:138                                                                     250

kortare än den i köplagen föreskrivna preskriptionstiden har emellertid i praxis inte ansetts beta köparen rätt att reklamera även efter garantiti­dens utgång men inom preskriptionstiden, såvida annat inte framgår av garantin eller följer av omständighetema. Detsamma bör enligt utred­ningens uppfattning gäUa vid konsumentköp. Någon uttrycklig bestäm­melse härom synes dock knappast behövas. En särskild fråga är om kö­paren vid tidsbestämd garanti äger åberopa även fel som visar sig efter garantitidens men före preskriptionstidens utgång. Huravida så är möj­ligt får avgöras med hänsyn till garantins innehåll och omständigheterna i övrigt.

Remissyttrandena. Som framgår av den tidigare redogörelsen (5.2.8) har den av utredningen föreslagna regleringen av köparens reklama­tionsskyldighet vid fel i varan i allmänhet godtagits av remissinstan­serna. Beträffande de anmärkningar av allmän natur som riktats mot förslaget får likaledes hänvisas tUl den förut lämnade redogörelsen. I öv­rigt har förslaget endast föranlett kommentarer rörande den formella avfattningen av reglerna. Näringslivet betonar det önskvärda i att fel re­klameras så fort som möjligt och anser att 10 § bör justeras så att tidsfristen anges med uttrycket "utan oskäligt uppehåU". Hovrätten för Västra Sverige menar att det bör framgå av lagtexten att köparen inte enbart skall underrätta säljaren om att varan är behäftad med fel utan även vara skyldig att klart ange, att han inte är beredd att nöja sig med varan. Hovrätten påpekar även att med uttrycket "befogenhet som sägs i 4, 5 eller 10 §" åsyftas inte bara sådan i någon av dessa paragrafer nämnd rättighet som tillkommer köparen enligt den tvingande lagen utan också motsvarande rättighet enligt köplagen. Detta bör enligt hov­rätten framgå av lagtexten. Ett liknande påpekande görs av Föreningen Sveriges tingsrättsdomare.

Näringslivet betonar att det är angeläget att paragrafen inte försvårar rationalisering av reklamationsmtinerna. Regeln får sålunda inte med­föra att reklamation normalt inte skall kunna begäras på särskilda blan­ketter, användbara för optisk läsning eller för behandling på annan ra­tionell väg. Utredningen har sökt ta hänsyn till sådana önskemål genom att i motiven uttala, att lagregeln inte skall omöjliggöra att önskemål om visst förfarande framställs. Däremot får inte "önskemålen" enligt utred­ningen utformas så att köparen lider rättsförlust därest anvisningarna inte följs. Detta motivuttalande tillgodoser inte tillräckligt garantigiva­rens berättigade önskemål om att normalt få detaljerade skriftliga re­klamationer. Härtill kommer att det ligger i den enskilde konsumentens intresse att reklamation görs skriftligt, eftersom det är konsumenten som har bevisbördan för att reklamation verkligen skett. Skulle inte lagregeln anpassas sä att det blir lättare att standardisera reklamationsmtinerna i angivet avseende, måste problemet i vart faU uppmärksammas vid den

 

Prop. 1973:138                                                       251

information som kommer att lämnas beträffande konsumentköplagen. Denna information till allmänheten bör under angivna förutsättningar klargöra, att det är i båda parters intresse att konsumentema i normal­fallet verkligen följer garantigivarens önskemål. Samma synpunkter pä informationen gör sig gällande beträffande kravet att reklamation skall ske snabbt.

Föredraganden. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen (6.2.8) bör konsumentköplagen uppta vissa regler om köparens rekla­mationsplikt vid kontraktsbrott av säljaren. Regleringen bör begränsas till att avse reklamationsskyldigheten vid fel i varan. Härvidlag bör, som tidigare anförts, göras det avsteget från nuvarande dispositiva regler i ämnet att det i 52 § andra stycket köplagen uppställda kravet på sär­skild hävningsförklaring inte upprätthåUs vid konsumentköp. Reklama­tionsplikten inskränks således tUl ett krav på s. k. neutral reklamation. Vad gäUer den närmare utformningen av konsumentköplagens regler om reklamation viU jag anföra följande.

I fråga om reklamationstidens längd delar jag de synpunkter som ut­redningen har anfört. Att i lagen fixera längden av denna tid anser jag inte vara lämpUgt. Även om det beträffande vissa typer av köp skulle kunna bestämmas en "normal" frist för reklamationspliktens fullgöran­de, är förhållandena uppenbarligen så växlande att en regel med sådant innehåll måste förses med förbehåll beträffande omständigheterna i det enskilda fallet. Jag förutsätter emellertid att KO och näringslivets orga­nisationer vid förhandlingar om utformningen av standardformulär för särskilda branscher överväger i vilken mån det är möjligt och lämpligt att ange reklamationstidens längd i olika typsituationer. I lagtexten bör med hänsyn tiU det anförda endast utsägas att reklamation skall ske inom skäUg tid. Någon anledning att, som näringslivet förordar, ersätta detta uttryck med orden "utan oskäUgt uppehåU" anser jag inte före­ligga.

Utgångspimkten för reklamationstiden bör i enlighet med försla­get vara den tidpunkt då köparen märkt eller bort märka felet. Frågan vid vilken tidpunkt köparen bort märka ett fel sammanhänger med vil­ka krav man bör stäUa på dennes undersökning av varan. Som utred­nmgen har anfört bör åtminstone beträffande serietillverkade varaktiga konsumtionsvaror dessa krav sättas ganska lågt. Den omständigheten att en konsument först efter viss tids användning av exempelvis en syma­skin får anledning att pröva en viss fimktion hos maskinen och därvid konstaterar att denna inte är tiUfredsställande bör sålunda inte anses innebära att konsumenten har försummat sin skyldighet att undersöka varan.

Vad gäller reklamationens innehåll har redan påpekats att konsu-

 

Prop. 1973:138                                                       252

mentköplagen endast bör ställa upp krav på s. k neutral reklamation. I den av utredningen föreslagna lagtexten anges detta med att köparen .skall "underrätta" säljaren om felet. Jag godtar utredningens förslag t>ckså på denna punkt. Någon ytterligare precisering av reklamations­kravet i lagtexten synes mig inte vara nödvändig. Som utredningen framhåller bör av underrättelsen framgå dels att köparen inte godtar den levererade varan, dels i vilket avseende han anser att den är fel­aktig. Det bör således inte räcka att köparen i största allmänhet säger sig vara missnöjd med varan. Ä andra sidan behöver köparen inte i reklamationen precisera vilka anspråk han ämnar rikta mot säljaren på grand av felet.

Som har utvecklats i den allmänna motiveringen bör av konsument­köplagen framgå att den i 54 § köplagen föreskrivna ettåriga preskrip­tionstiden inte får underskridas genom avtal. Detta föranleder ett tillägg tUl den av utredningen föreslagna reklamationsregeln.

Mot bakgmnd av det anförda förordar jag att som huvudregel fö­reskrivs att, om köparen vill göra gällande befogenhet på grund av fel i varan, han skaU underrätta säljaren om felet inom skälig tid efter det att han märkt eller bort märka detta, dock ej senare än ett år från det han mottog varan {första stycket första punkten). Som utredningen påpekar är denna regel förmånligare för köparen än 52 § köplagen. Detta innebär att det för konsumenten kommer att saknas anledning att åberopa köplagen på denna punkt (jfr 2 § konsumentköplagen). Konsumentköplagens reklamationsregel bör vara tillämplig både när köparen vill göra gäUande befogenhet enligt denna lag och när han önskar hänföra sig tiU motsvarande regler i köplagen. För att klargöra detta har i förhållande till utredningens förslag gjorts den formella ändringen att orden "befogenhet som sägs i 4, 5 eller 10 §" bytts ut mot uttrycket "befogenhet på grund av fel i varan".

Bestämmelsen riktar sig i första hand mot sådana klausuler i köpe­kontrakt och garantibevis m. m. som stipulerar viss kortare reklama­tionsfrist för att köparen skaU få utöva befogenhet på grund av fel. Av första stycket första punkten jämförd med andra stycket framgår emel­lertid att regeln har en vidare innebörd. Den tar sålunda även sikte på sådana formföreskrifter som i övrigt kan ha förknippats med viss re­klamationsklausul i standardformulär, t. ex att reklamation skall ske skriftiigen, att garantisedel skall företes vid reklamation osv. Lagen lägger visserligen inte hinder i vägen för att säljaren rekommenderar visst förfaringssätt från köparens sida vid reklamation. Det kan ofta lig­ga i köparens intresse att följa en sådan rekommendation. Sålunda kan köparen exempelvis genom att förete garantisedel undvika invändningar från säljarens sida som går ut på att varan över huvud taget inte härrör från denne. En klausul som till en rekommendation av nämnda slag

 

Prop. 1973:138                                                       253

knyter den rättsföljden att köparen vid underlåtenhet att iaktta vad säl­jaren rekommenderar går miste om sina rättigheter blir emellertid ogil­tig enligt konsumentköplagen.

Den till reklamationsregeln fogade preskriptionsföreskriften har som förut nämnts till syfte att hindra att den i 54 § köplagen angivna ett­årsfristen underskrids i avtalsvillkor. Föreskriften har samma innebörd som dess motsvarighet i köplagen. Jag anser det inte nödvändigt att i den tvingande bestämmelsen göra uttryckligt undantag för det fallet att säljaren har gjort sig skyldig tUl svikligt förfarande.

Väljer köparen att reklamera skriftiigen, följer av 18 § att meddelan­de som sänds med posten går på mottagarens risk. Uppenbarligen kan det från bevissynpunkt vara till fördel för köparen att reklamera skrift­ligen och sörja för bevisning om att meddelandet har avsänts.

Till huvudregeln om köparens skyldighet att reklamera hos säljaren har i första stycket andra punkten utredningens lagförslag fogats en be-stäm.melse om rätt för köparen att i stället lämna underrättelsen om fe­let till den som för säljarens räkning har åtagit sig att avhjälpa fel i varan, t. ex tillverkare som lämnat garanti beträffande varan för viss tid. Regeln har nära samband med den av utredningen föreslagna be­stämmelsen i 4 § tredje stycket, enligt vilken säljaren ansvarar för bris­tande fullgörelse av sådant åtagande att avhjälpa fel som gjorts av tred­je man för säljarens räkning. Ett väsentligt motiv för förslaget att ge köparen valfrihet i fråga om vem reklamationen skall riktas till är att köparen i fall av berörda slag annars lätt riskerar att till följd av särskild klausul om reklamation i köpekontrakt e. d. gå miste om sina rättigheter enligt lagen, därför att han reklamerat hos fel adressat.

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen är utredningens för­slag i denna del ett viktigt komplement till huvudregeln om köparens skyldighet att reklamera hos säljaren. Förslaget har i allmänhet till­styrkts eller lämnats utan erinran av remissinstansema. Även för egen del anser jag den föreslagna regeln vara värdefull från konsument­skyddsynpunkt. Jag biträder därför förslaget.

I de flesta fall torde det ligga närmast till hands för köparen att vän­da sig till säljaren med en reklamation. Föredrar han att rikta underrät­telsen direkt till exempelvis tillverkaren, när denne har avgett särskild garanti beträffande varan, bör tillverkaren givetvis kunna begära upp­lysning av köparen om när och var köpet skett. Utan sådan upplysning kan tillverkaren nämligen i regel inte bedöma om reklamationen har skett i rätt tid och om garantin gäller. I fråga om de krav som skall ställas på reklamationen bör samma principer gäUa som vid reklama­tion hos säljaren.

Har köparen reklamerat hos tillverkaren enligt den nu föreslagna be­stämmelsen, uppkommer fråga om säljaren vid tillämpning av 4 § första stycket skall kunna begära att få tillfälle att själv avhjälpa felet, innan

 

Prop. 1973:138                                                                     254

köparen får göra gäUande befogenhet som föreskrivs där. Till denna fråga återkommer jag i specialmotiveringen till 13 §.

I 11 § andra stycket anges påföljden av att köparen inte iakttar sin reklamationsskyldighet. Bestämmelsen överensstämmer, bortsett från en redaktionell ändring, med utredningens förslag.

Köparens förhållande till varans tillverkare m. fl.

12 §

Paragrafen behandlar köparens skadeståndsrätt mot varans tillverkare eller annan, som för säljarens räkning har åtagit sig att avhjälpa fel i va­ran, i fall då åtagandet inte fullgörs. Paragrafen motsvarar 12 § utred­ningens lagförslag.

Som tidigare berörts intar utredningen en restriktiv hållning till att ålägga säljaren eller tredje man skadeståndsskyldighet vid konsument­köp genom tvingande regler. Vid behandlingen av frågan om säljarens skadeståndsansvar har jag förklarat mig i princip dela utredningens ståndpunkt såvitt avser köparens befogenheter mot säljaren (6.2.6). Den tvingande regel om köparens rätt till ersättning för utgift till följd av dröjsmål eller fel som föresläs i 6 § innefattar dock viss utvidgning av köparens skadeståndsrätt mot säljaren i förhållande till vad utredning­en har föreslagit. Av skäl som har redovisats i det föregående (6.2.7) anser jag motsvarande återhållsamhet i fråga om åläggande av skade­ståndsansvar inte vara lika påkallad såvitt avser köparens befogenheter mot tredje man (varans tillverkare m. fl.). Jag delar således inte utred­ningens uppfattning att skadeståndsskyldighet för tredje man enligt la­gen skall inträda bara vid grov vårdslöshet från dennes sida. Enligt min mening bör tredje mans ansvar i de två fall som föreslås reglerade i lagen, dvs. underlåtenhet att fullgöra ett åtagande att avhjälpa fel och lämnande av vilseledande uppgift om varan, sträckas ut att gälla även vid försummelse som inte är att anse som grov. De berörda bestämmel­serna (12 och 14 §§) bör avfattas med utgångspunkt härifrån.

I utredningens förslag anges som en grandläggande föratsättning för inträde av skadeståndsskyldighet enligt 12 § att varans tillverkare eller annan för säljarens räkning har åtagit sig att avhjälpa fel i varan. Den­na förutsättning stämmer i sak överens med motsvarande rekvisit i 4 § tredje stycket. Också jag finner det naturligt att skadeståndsansvaret i denna del inriktas på åtaganden av berörda slag. I praktiken kommer re­geln väsentiigen att få betydelse i fall då tillverkaren eller annan gjort ett garantiåtagande för viss tid beträffande varan, vilket vidarebeford­rats till köparen i samband med köpet. Alla garantier bör emellertid inte träffas av regeln. Utfästelser som inte innefattar ett åtagande att av­hjälpa fel utan endast en tillförsäkran angående exempelvis varans kvalitet bör falla utanför 12 §. Detsamma gäller sådana service- eller re-

 

Prop. 1973:138                                                       255

parationsåtaganden av tredje man som är helt fristående från köpav­talet.

Ett väsentiigt syfte med den av utredningen föreslagna regeln är att bereda köparen ett minimiskydd mot sådana klausuler varigenom tredje man har friskrivit sig från skadeståndsansvar i samband med ett åtagan­de att avhjälpa fel. I enUghet med sin restriktiva attityd tiU att ålägga tredje man skadeståndsansvar genom tvingande regler förordar utred­ningen att 12 § skall uttryckligen begränsas till fall då den som gjort åtagandet förklarat att han helt eller delvis fritar sig från skadestånds­skyldighet. Föreligger ingen friskrivning, får skadeståndsansvaret be­dömas enligt allmänna rättsgrandsatser, dvs. enligt den allmänna culpa­regeln (jfr 2 §).

Den syn på paragrafens funktion som utredningen redovisar hänger naturligen nära samman med förslaget att skadeståndsansvaret för tred­je man skall inträda bara vid grov vårdslöshet från dennes sida. Utvid­gas ansvaret tUl fall av försummelse som inte är att anse som grov, mins­kar behovet av att markera regelns karaktär av minimiskydd. Enligt min mening finns det inte anledning att uttryckligen begränsa para­grafens tillämplighet till fall då avhjälpningsåtagandet förenats med en friskrivningsklausul. I praktiken torde den dock få störst betydelse i så­dana fall. Att det aUtid står köparen fritt att åberopa avtal eller andra rättsregler som är förmånligare för honom framgår av 2 §.

En tredje förutsättning för att 12 § skall bli tillämplig är enligt utred­ningens förslag att tredje man har visat grov försummelse vid fullgöran­de av vad han har åtagit sig. Som redan nämnts anser jag att lagen inte bör StäUa upp krav på att försummelsen är grov. Även försummelse av mindre allvarligt slag bör omfattas av regeln.

Skadeståndsskyldighet bör enligt utredningen inträda oavsett skadans omfattning. Köparen kan med andra ord kräva ersättning för sin förlust tUl följd av garantigivarens försummelse även om förlusten enbart rör bagatellartade utgifter eller kostnader. Med den utvidgning av garanti­givarens ansvar som jag förordar bör i enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen ansvaret begränsas till sådana fall då köpa­ren lidit skada som inte är att anse som ringa. Härigenom undviks tvister om småbelopp där det för köparen är av underordnat intresse att erhålla ekonomisk kompensation från tredje mans sida. Vidare minskas risken för att en skadeståndsbestämmelse av förevarande slag leder tUl bety­dande administrativa kostnader för skadereglering utan motsvarande fördel för köparkollektivet. Som jag påpekat vid behandlingen av frågan om säljarens ersättningsskyldighet (6 §) bör dock någon nedre belopps­gräns inte sättas ut i lagen. I vilken utsträckning det för olika branscher kan visa sig lämpligt att i fråga om olika typer av förlust närmare preci­sera skadeståndsansvarets omfattning får avgöras genom överläggning­ar mellan KO och näringslivets organisationer.

 

Prop. 1973:138                                                       256

Jag förordar mot bakgrund av vad nu anförts att 12 § ges det inne­hållet att, om varans tillverkare eller annan för säljarens räkning åtagit sig att avhjälpa fel i varan och visar försummelse vid fullgörande av åta­gandet, han skaU ersätta köparen dennes skada, om den inte är ringa. Beträffande bestämmelsens närmare innebörd vill jag framhålla föl­jande.

En första föratsättning för att bestämmelsen skall bli tillämplig är som nyss nämnts att ett åtagande att avhjälpa fel gjorts för säljarens räkning av antingen tillverkaren eller annan. I fråga om innebörden av uttryc­ket "för säljarens räkning" hänvisas till vad som har anförts under 4 §. Frågan hur långt ansvaret för den som gjort åtagandet sträcker sig, dvs. vilka felsituationer som omfattas av utfästelsen (material- och fabrika­tionsfel etc.) och vilka begränsningar som i övrigt gäller i fråga om åta­gandets räckvidd (giltighetstid, viss del av varan ej omfattad av åtagan­det etc.) regleras inte i lagen. Det står alltså i princip tredje man fritt att avgöra vilket ansvar han skall ta på sig, och paragrafen ger bara köparen ett skydd för det fall att åtagandet inte har fullgjorts.

Vad som skall räknas som "försummelse" vid fullgörande av ett av­hjälpningsåtagande får avgöras enligt sedvanliga kriterier. I händelse av tvist torde det få ankomma på köparen att visa att den som gjort åtagandet visat försumlighet.

Som exempel på situationer då 12 § kan bli tillämplig kan nämnas fall då reparationen av varan tar oskäligt lång tid i anspråk. Detsamma gäller situationer då reparationen utförts på ett så otillfredsställande sätt att felet inte blivit avhjälpt eUer t. o. m. förvärrats. Även ren passi­vitet från tredje mans sida, t. ex. imderlåtenhet att över huvud taget vid­ta någon åtgärd för att avhjälpa felet, kan naturligen aktualisera till-lämpning av 12 §.

Skadeståndsansvaret omfattar, till skillnad från vad som gäller enligt 6 §, även annat än direkta utgifter. Skadestånd kan alltså ifrågakomma t. ex. för värdeminskning som föranleds av att felet inte blir vederbör­ligen avhjälpt. Vidare kan ersättning krävas för följdskador av olika slag, under förutsättning att kravet på adekvat kausalitet är uppfyllt. Som exempel kan nämnas stUleståndsersättning när reparation av en bU har tagit längre tid i anspråk än köparen skäligen bör godta. Att regeln inte gäUer personskada eller skada på annan egendom an den sålda varan framgår av 19 §.

Begränsningen till fall av skada som är ringa medför bl. a. att vissa i och för sig ersättningsgUla kostnader inte kan utkrävas med stöd av 12 §. Frågan vilka kostnader som skall anses som ringa får avgöras med hänsyn tUl omständighetema i det enskUda fallet. Bl. a. bör förhållandet mellan skadan och köpeskUlingens storlek beaktas. Uppenbart är att kostnader som tillhopa understiger något tiotal kronor oftast blir att be­trakta som ringa oavsett köpeskillingens storlek.

 

Prop. 1973:138                                                       257

Köparens rätt till skadestånd enligt denna paragraf är inte beroende av att han förgäves försökt göra påföljder gällande mot säljaren. Om tredje man försummar att fullgöra ett åtagande att avhjälpa fel, kan köparen alltså fritt välja om han skall yrka hävning, prisavdrag e. d. enligt 4 § eller fordra skadestånd enligt förevarande paragraf. Han kan givetvis vända sig både. mot säljaren och mot tredje man och exempelvis yrka hävning i förhållande tUl den förre samt ersättning för följdskada av den andre. Han kan dock naturligtvis inte få ersättning i form av skadestånd för ett fel som redan kompenserats genom exempelvis pris­avdrag.

Det bör påpekas att 12 § är avsedd att vinna tUlämpning oavsett hur rättsförhåUandet mellan säljaren och den som har gjort utfästelsen är närmare beskaffat. Stundom förekommer exempelvis att en tiUverkare i förhållande tiU återförsäljaren har förbehållit sig att tillverkarens garan­ti beträffande varan får utiämnas endast till köpare som förvärvar varan inom viss tid efter det att den har lämnat tUlverkarens fabrik. Säljs varan med tillverkargarantin i strid mot ett sådant förbehåll från tillverkarens sida, kan denne stäUa återförsäljaren tiU ansvar för att han har handlat i strid mot avtalet. Däremot bör förhållandet i princip inte kunna in­verka på köparens möjlighet att kräva skadestånd av tillverkaren enligt denna paragraf, om köparen var i god tro när han tog emot garantin.

13 §

I paragrafen behandlas köparens reklamationsplikt i förhållande till tredje man som gjort sådant åtagande som sägs i 12 §. Bestämmelsen motsvarar 13 § utredningens lagförslag.

Utredningen. Vad gäller köparens situation då utfästelse av tredje man att avhjälpa fel i varan innehåller föreskrift om köparens reklama­tionsskyldighet framhåller utredningen att något behov knappast förelig­ger av att införa en allmän föreskrift om köparens reklamationsplikt av det slag som 11 § representerar. Det primära syftet med en tvingande re­gel i ämnet bör i stället vara att skapa ett minimiskydd mot alltför rigo­rösa föreskrifter om reklamationsplikt i garantiformulär. Som en grund­läggande förutsättning för tiUämpningen av den indispositiva regeln bör således gälla att ett åtagande är förenat med vUlkor om att underrättelse om fel eller anspråk på fullgörande av åtagandet skall framställas inom viss tid eller eljest i viss ordning. Är åtagandet inte förknippat med nå­got sådant viUkor, fär reklamationsfrågan bedömas enligt allmänna ci­vilrättsliga principer. Självfallet bör det dock — liksom i fråga om öv­riga regler i konsumentköplagen — stå köparen fritt att åberopa sig på den tvingande regeln även i detta fall (se 2 §).

Av en köpare som vUl framställa anspråk på fullgörande av avhjälp­ningsåtagande bör enligt utredningens åsikt inte kunna krävas annat än

17    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 13S

 

Prop. 1973:138                                                       258

att han har underrättat antingen den som gjort åtagandet eller säljaren om felet inom skälig tid efter det att han märkt eller bort märka detta. Här\'idlag bör alltså gälla detsamma som i fråga om köparens reklama­tionsplikt i förhåUande till säljaren enligt 11 §. Vad som har anförts un­der sistnämnda paragraf beträffande de krav som bör ställas pä köparen såvitt avser den tid inom vilken reklamation skall ske, reklamationens form och innehåll samt hos vem reklamation skall ske äger motsvarande tUlämpning på underrättelse som köparen lämnar enligt 13 §.

Med hänsyn till det anförda föreslår utredningen att i 13 § föreskrivs att, om åtagande som sägs i 12 § är förenat med villkor om att underrät­telse om fel eller anspråk på fullgörande av åtagandet skall framställas i viss ordning, köparen utan hinder av att denna inte iakttagits äger kräva att åtagandet fullgörs, om han lämnat underrättelse enligt 11 § till an­tingen den som gjort åtagandet eller säljaren. Vad gäUer den närmare innebörden av regeln hänvisar utredningen i första hand till vad som an­förts beträffande reklamationsregeln i 11 §. Häratöver framhålls föl­jande.

Syftet med bestämmelsen är att köparen skall vara bibehållen vid sin rätt att kräva fullgörande av ett avhjälpningsåtagande, även om han inte uppfyllt de speciella krav på reklamation som är föreskrivna i t. ex. ett garantibevis. Han skall således inte göra någon rättsförlust, om han ex­empelvis underlåter att följa en föreskrift i ett sådant bevis om att detta skall fyllas i och sändas in till tillverkaren. En annan sak är att tillverka­ren givetvis kan kräva att köparen på något sätt gör antagligt när och var han köpt varan. Härvidlag kan liksom i det fall som avses i 11 § självfallet företeende av en garantisedel vara av stor betydelse i bevis­hänseende.

Utredningen påpekar att den tid för vilken ett avhjälpningsåtagande gäller ibland kan vara mycket kort. Tvekan kan därför någon gång upp­komma huravida en i t. ex. ett garantibevis angiven tidrymd för fram­ställande av anspråk på grund av fel är att uppfatta som en garantitid eUer en reklamationsfrist. Understiger tidrymden en månad torde "ga­rantitiden" i själva verket ofta vara liktydig med en reklamationsfrist. Är den angivna tidsperioden längre, t. ex. tre månader, torde det där­emot regelmässigt vara fråga om en garantitid och inte om en reklama­tionsfrist. Utredningen anmärker att 13 § inte innefattar något ställ­ningstagande till frågan om vad som skall gälla, om köparen framställer anmärkning mot varan efter utgången av den tid för vilken ett avhjälp­ningsåtagande gäller.

Remissyttrandena. Utredningens förslag kommenteras bara av ett få­tal instanser. KO ställer sig i sak bakom förslaget. Han påpekar att ut­redningens uttalande att köparen enligt 13 § inte skall göra någon rätts­förlust därför att han underlåtit att följa en föreskrift i ett garantibevis

 

Prop. 1973:138                                                      259

om att detta skall fyllas i och sändas tUl tUlverkaren berör den praktiskt viktiga frågan om hur en garanti träder i kraft. Enligt KO:s mening bör man överväga att låta detta komma till mer konkret uttryck i lagen. Hovrätten för Västra Sverige anser att paragrafen bör formuleras om så att den gäller både fall där villkor finns om att underrättelse skall fram­ställas i viss ordning och fall där sådant villkor inte uppställts. Nä­ringslivet framhåUer att det i många fall är nödvändigt att reklamation sker direkt till säljaren. I andra fall då tredje man utfärdat garanti och även övertagit ansvaret för misslyckade reparationer torde det för vissa system vara nödvändigt att garantigivaren kan räkna med att alla re­klamationer går direkt till honom. Näringslivet tillstyrker att köparen för att vara bevarad vid sin rätt skall kunna reklamera endera till sälja­ren eller garantigivaren. Om köparen vänt sig till garantigivaren med sin reklamation men vill rikta anspråk också mot säljaren, måste emellertid denne kunna begära att få tillfälle att själv avhjälpa felet sedan han bli­vit underrättad av köparen om dennes anspråk. Detta är viktigt då kö­paren såsom inom bilbranschen kan vända sig till vilken auktoriserad verkstad som helst i landet för en garantireparation. Denna fördel för köparen med nuvarande system måste anses vara av stor praktisk bety­delse för konsumenterna och det kan inte vara i dessas intresse att för­svåra ett bibehållande av systemet. Motsvarande bör i andra fall gälla när köparen har vänt sig till säljaren med sin reklamation men senare vill rikta anspråk direkt mot garantigivaren.

Föredraganden. Den regel om köparens reklamationsplikt i förhål­lande till tredje man som utredningen föreslår utgör ett värdefullt kom­plement till reklamationsbestämmelsema i 11 §. Regeln är av betydelse främst när åtagandet förenats med vissa villkor om ordningen för re­klamation. Det finns emellertid enligt min mening inte tillräckliga skäl att begränsa regelns räckvidd till sådana situationer. Som utredningen har anfört bör det stå köparen fritt att åberopa den tvingande regeln även i fall då viUkor av nyssnämnda typ saknas. På gmnd av det nu an­förda förordar jag att det i 13 § föreskrivs, att köparen har rätt att kräva fullgörande av åtagande som avses i 12 §, om han har lämnat underrät­telse enligt 11 § till den som har gjort åtagandet eller till säljaren.

Med anledning av KO:s påpekande om önskvärdheten av att lagen behandlar frågan hur en garanti träder i kraft vill jag erinra om att jag i det föregående (6.2.5) har avvisat tanken på en reglering av de allmänt avtalsrättsliga spörsmål som KO syftar på. Som vidare framhålUts under 4 § innebär konsumentköplagens regler inte nägon inskränkning av kö­parens rätt att hävda att en garanti inte omfattas av köpavtalet. I konse­kvens härmed står det honom givetvis fritt att i fråga om en av tredje man avgiven garanti inta den ståndpunkten att han inte är bunden av garantin. Skulle köparen vilja utnyttja det erbjudande som innefattas i

 

Prop. 1973:138                                                                     260

garantin, synes han emellertid knappast sam.tidigt kunna hävda att han inte är bunden av de villkor i fråga om t. ex. ordningen för framstäl­lande av anspråk med vilka garantigivaren förknippat erbjudandet. Ge­nom 13 § ges köparen ett gmndskydd i nämnda avseende, vilket han kan åberopa om garantin i och för sig anses gälla för honom.

Beträffande den närmare innebörden av paragrafen vill jag i första hand hänvisa till vad som har anförts i fråga om 11 § och till vad utred­ningen har uttalat i fråga om förevarande bestämmelse. Vad särskilt an­går tillämpningen av den princip om köparens valfrihet i fråga om re­klamation hos säljaren eller garantigivaren som kommer tiU uttryck i 11 och 13 §§ viU jag ytterligare påpeka följande.

Har tredje man gjort ett garantiåtagande för säljarens räkning och uppkommer fel som täcks av garantin, kan köparen enligt lagen förfara på olika sätt för att påtala felet (här bortses från möjligheten att han förklarar sig inte vara bunden av garantin). Vill köparen rikta anspråk mot säljaren, har han att iaktta vad som föreskrivs i 11 §. Han kan då välja mellan att underrätta säljaren eller garantigivaren om felet. Vän­der han sig direkt till säljaren med sin anmärkning mot varan, torde re­klamationen ofta få tolkas antingen som en begäran om avhjälpande av felet eller som en önskan att utöva någon av de befogenheter som anges i 4 § första stycket. Eftersom köparen i sådant fall fär anses ha "fram­ställt anspråk på grand av felet", börjar den tid att löpa som enligt denna paragraf står säljaren till buds för att rätta felet. Sker inte rättelse inom den föreskrivna tiden, kan köparen utöva de befogenheter som står honom till buds enligt 4 §. Reklamerar köparen i stäUet direkt hos garantigivaren blir läget att bedöma på motsvarande sätt. Reklamatio­nen torde i regel få uppfattas som en begäran av köparen att felet skall rättas. En sådan begäran är i sin tur liktydig med att köparen "fram­stäUt anspråk på grund av felet". Också i detta fall börjar följaktligen den tid som enligt 4 § står säljaren till buds för att avvärja hävning eller annan påföljd att löpa. Det får förutsättas att garantigivaren underrättar säljaren om reklamationen i sådan tid att denne inte saknar aU möjlighet att själv ombesörja rättelse, t. ex. genom leverans av giUt gods. Några lagregler synes inte behövliga för att tUlgodose säljarens intresse i detta hänseende, utan frågan bör lämpUgen regleras genom överenskommelse mellan säljaren och garantigivaren.

Vill köparen i den beskrivna situationen ä andra sidan rikta sitt an­språk mot garantigivaren, har han att iaktta vad som sägs i 13 §. Även i detta fall kan han vända sig till antingen garantigivaren eller säljaren med sin reklamation. Eftersom konsumentköplagen — bortsett frän ska­deståndsregeln i 12 § — inte reglerar köparens förhållande till garantigi­varen, uppkommer inte några problem motsvarande dem som aktualise­ras av det i 4 § uppställda kravet på att säljaren skall ha beretts skälig tid för rättelse från det att köparen "framställt anspråk på grund av fe-

 

Prop. 1973:138                                                      261

let". Det bör tilläggas att 13 § bara rör reklamation som är nödvändig för att kräva fullgörande av garantigivarens åtagande. Någon motsva­rande regel med tanke på köparens skadeståndsrätt enligt 12 § har inte ansetts erforderlig.

14 §

Paragrafen innehåller en regel om köparens skadeståndsrätt mot tredje man som lämnat vilseledande uppgift om varan. Den motsvarar 14 § utredningens lagförslag.

Utredningen. Som tidigare nämnts (4.2.7) anser utredningen att köpa­ren genom en tvingande regel bör ges rätt att kräva skadestånd av till­verkare eUer annan tredje man, som genom oriktig uppgift om varan föranlett köparen att förvärva denna, trots att den inte svarar mot upp­giften. Regeln är att se som ett komplement till köparens möjlighet att i denna situation göra gäUande påföljd mot säljaren enligt 7 och 10 §§ i utredningens förslag. Enligt utredningens mening bör förutsättningarna för tredje mans skadeståndsansvar i stort sett överensstämma med dem som i motsvarande situation gäller i fråga om säljarens skadeståndsskyl­dighet. Liksom beträffande säljarens ansvar enligt 7 § andra stycket bör ansvar enligt 14 § komma i fråga endast såvitt avser uppgift som läm­nats av varans tUlverkare eller annan, som i tidigare säljled tagit befatt­ning med varan. Vidare bör krävas att uppgiften lämnats av tredje man för egen eller säljarens räkning och att det är fräga om sådan uppgift o.m varans beskaffenhet eller användning som lämnats på varans för­packning eller i annons eller annat meddelande, som är avsett att komma till allmänhetens eller köparens kännedom. Eftersom det knap­past förekommer att tredje man lämnar uppgift om varan vid köpets in­gående, behöver denna form av uppgiftslämnande inte nämnas i 14 §. Även i fråga om kraven på uppgiftens oriktighet samt på orsakssamban­det nieUan uppgiften och köpet bör enligt utredningen råda över­ensstämmelse mellan säljarens ansvar enligt 7 § och tredje mans ansvar enligt 14 §. I subjektivt hänseende bör tredje mans ansvar inte sträcka sig längre än till fall av uppsåt eUer grov vårdslöshet från uppgiftsläm-narens sida. Härigenom vinns överensstämmelse med vad som i detta hänseende krävs enligt regeln om säljarens skadeståndsansvar i 10 § ut­redningens lagförslag.

EnUgt utredningens mening bör någon motsvarighet till den rättelse-och friskrivningsmöjlighet som tillkommer säljaren enligt 7 § inte tas upp i 14 §. Utredningen framhåller att det i 7 § första stycket uppställda kravet på att rättelsen skall vara tydlig endast sällan torde kunna upp­fyllas i fräga om felaktig uppgift från tredje mans sida. Skulle undan­tagsvis rättelse ske — tillverkaren har exempelvis i en senare annons rättat felaktig uppgift som förekommit i en tidigare annons — får till-

 

Prop. 1973:138                                                       262

verkarens ansvar bli beroende av huravida, trots rättelsen, köparen kan göra antagligt att den tidigare, oriktiga uppgiften inverkat på köpet. Inte heUer i övrigt bör öppnas möjlighet för varans tillverkare eller annan tredje man att i samband med lämnande av en uppgift uttryckligen fri­skriva sig från ansvar för dess riktighet. Skälen till att en sådan friskriv­ning under vissa föratsättningar tillerkänns giltighet, om den görs av säl­jaren beträffande uppgift som lämnas av honom, äger inte utan vidare tillämpning på det fallet att uppgiften lämnas av tredje man. Av varans tillverkare bör uppenbarligen kunna krävas att han inte lämnar oriktiga uppgifter om sina produkter och att han vid behov undersöker hur det förhåller sig med riktigheten av viss ifrågasatt uppgift, innan den sprids genom reklam o. d. Detsamma gäller den som i egenskap av general­agent för en tillverkare lämnar uppgifter om dennes produkter. Enligt ut­redningen kan den ståndpunkt som sålunda intagits inte anses innebära någon oskälig hårdhet mot varans tiUverkare eller annan nu åsyftad tredje man i jämförelse med vad som föreslås gälla för varans återför­säljare. TUl inte ringa del torde avsaknaden av en rättelse- eller friskriv­ningsmöjlighet för den som hör till den förra kategorin uppvägas av kravet på kausalitet mellan den oriktiga uppgiften och köparens inköp. Utrednmgen erinrar vidare om att 14 § endast behandlar skadeståndspå­följden i händelse av en felaktig uppgift från tredje mans sida och att denna påföljd föratsätter uppsåt eller grov vårdslöshet, medan 7 § i förs­ta hand reglerar köparens möjlighet att häva köpet etc. I samman­hanget anmärks att den omständigheten att 14 § inte upptar någon mot­svarighet tUl den rättelse- och friskrivningsmöjlighet som ges säljaren i 7 § första stycket inte innebär att tredje man utsätter sig för risk att bli skadeståndsskyldig så snart en uppgift som härrör från honom inte är helt korrekt. Lämnas uppgiften på sådant sätt att därav framgår att tredje man inte påtar sig något ansvar för uppgiftens riktighet, blir nå­gon tUlämpning av 14 § inte aktuell, eftersom denne i nämnda fall inte kan sägas ha "lämnat oriktig uppgift" om varan.

Remissyttrandena. Som framgår av den tidigare redogörelsen (5.2.7) har utredningens förslag i allmänhet godtagits av remissinstanserna. I tre hänseenden riktas dock anmärkningar mot förslaget. Reklamutred­ningen (majoriteten) anser att tredje mans ansvar bör sträckas ut att gälla även uppgift som är uppenbart vilseledande (jfr även de under 7 § redovisade remissuttalandena i denna del). KO och TCO framhåller att ansvar bör inträda även vid vårdslöshet som inte är att bedöma som grov. Enligt näringslivets mening är det otillfredsställande att någon rät­telsemöjlighet av det slag som tiUkommer säljaren enligt 7 § första styc­ket inte står tredje man till buds.

Föredraganden. Jag har i den allmänna motiveringen (6.2.7) förklarat mig dela utredningens uppfattning att köparens skydd vid konsument-

 

Prop. 1973:138                                                      263

köp bör stärkas bl. a. genom en tvingande regel om skadeståndsrätt mot tredje man som har lämnat ovederhäftiga uppgifter om varan. Av skäl som närmare utvecklats i det sammanhanget anser jag att tredje mans skadeståndsansvar såtillvida bör utvidgas i förhållande till vad utred­ningen har föreslagit att ansvar bör inträda även när uppgiften lämnats av vårdslöshet som inte är att anse som grov. I fråga om bestämmelsens utformning i övrigt vill jag framhålla följande.

Förutsättningarna för tredje mans skadeståndsansvar beträffande ovederhäftiga uppgifter om varan bör som utredningen påpekar vara väsentligen desamma som beträffande säljarens ansvar i motsvarande si­tuation. Detta gäller såväl avgränsningen av ansvaret med hänsyn till uppgiftens karaktär som andra spörsmål rörande omfattningen av an­svaret. Som framgår av vad som har anförts beträffande 7 § förordar jag att säljarens ansvar skall omfatta inte bara uppgifter som är att be­teckna som oriktiga utan också uppgifter som är vilseledande utan att i och för sig vara direkt felaktiga. Denna utvidgning av säljarens ansvar i jämförelse med utredningens förslag gäller både uppgifter som han själv lämnar och uppgifter som härrör från tredje man. De skäl som har åbe­ropats för utvidgningen av säljarens ansvar på denna punkt äger enligt min mening giltighet också i fråga om tredje mans ansvar. Jag föreslår därför att motsvarande ändring görs i 14 §.

Med anledning av näringslivets påpekande om frånvaron av rättelse-och friskrivningsmöjlighet för tredje man enligt 14 § (jfr 7 § första styc­ket andra punkten) vill jag tUl en början erinra om att jag inte har fun­nit anledning att ta upp den av utredningen föreslagna friskrivningsre-geln i 7 §. Vidare må framhållas att det föreligger en avsevärd praktisk skillnad mellan det fallet att uppgiften lämnas av säljaren och att den lämnas av exempelvis varans tillverkare. Säljaren står i direkt kontakt med köparen och har därigenom möjlighet att på ett tydligt sätt rätta till ett eventuellt misstag utan nämnvärd olägenhet för denne. Varans till­verkare vänder sig däremot uteslutande till konsumentkollektivet som sådant genom bl. a. reklam i olika former. Tillverkaren har därför be­tydligt mindre möjligheter än säljaren att på ett för den enskilde köpa­ren tydligt sätt korrigera en missvisande uppgift. Med hänsyn härtill och till vad utredningen i övrigt har anfört ansluter jag mig till den uppfatt­ning som har kommit till uttryck i utredningens förslag i nu förevarande hänseende. Detta innebär att någon motsvarighet till 7 § första stycket andra punkten inte bör tas in i 14 §. I likhet med utredningen vill jag betona att det sagda inte innebär att tillverkaren saknar varje möjlighet att förebygga skadeståndsskyldighet med anledning av en felaktig upp­gift som har kommit tiU konsumenternas kännedom. Det är givetvis önskvärt att en sådan uppgift så tydUgt och snabbt som möjligt läggs till rätta så att inte konsumenterna förleds att köpa varor under påverkan av felaktiga förestäUningar. Har uppgiften korrigerats, t. ex. genom tyd-

 

Prop.1973:138                                                        264

liga dementier i senare annonser, bör det ankomma på köparen att göra antagligt att uppgiften trots detta inverkat på hans köp.

Med hänsyn till det anförda föreslår jag att i 14 § föreskrivs att, om varans tillverkare eller annan, som i tidigare säljled tagit befattning med varan, för egen eller säljarens räkning på varans förpackning eller i an­nons eller annat meddelande, som är avsett att komma till aUmänhetens eller köparens kännedom, uppsåtligen eller av vårdslöshet lämnat vilse­ledande uppgift om varans beskaffenhet eller användning och uppgiften kan antas ha inverkat på köpet, han skall ersätta skada som därigenom tillfogas köparen. Beträffande den närmare innebörden av paragrafen får i första hand hänvisas till 7 §. Härutöver finns anledning påpeka följande.

Bestämmelsen har avfattats med tanke på den situationen att uppgif­ten härrör från en viss person. En information av identiskt slag kan emellertid ha lämnats av flera personer vilka hör till den krets av ansva­riga som anges i paragrafen. I så fall kan solidarisk skadeståndsskyldig­het bli aktueU (jfr 5 kap. 6 § skadeståndslagen). Har olika uppgifter av vilseledande natur lämnats från skilda håll, får för varje särskUd uppgift prövas om den kan antas ha inverkat på konsumentens köp av varan.

Den krets av ansvariga som åsyftas i 14 § är densamma som anges i 7 § andra stycket. Den inkluderar även utiändsk tillverkare, vilket kan få betydelse i fråga om t. ex. felaktig uppgift på varans förpackning eller i sådan broschyr angående varan som medföljer denna vid köpet.

Som utredningen har påpekat lämnas inte några uppgifter av t. ex. va­rans tillverkare direkt tiU köparen vid köpets ingående (jfr 7 § första stycket). I 14§ saknas därför motsvarighet till de i 7 § intagna orden "vid köpet" vid beskrivningen av de olika sätt på vilka en upplysning kan ha bringats tUl konsumentens kännedom. För tredje mans del förut­sätts således att köparen fått informationen antingen genom påskrift på varans förpackning eller i annons eller annat meddelande som är avsett att komma till allmänhetens eller köparens kännedom, t. ex. reklambro­schyr angående varan.

Vad som skall räknas som vårdslöshet från tredje mans sida får avgö­ras enligt vanliga kriterier. Något krav på att vårdslösheten skall vara särskilt svår stäUs inte upp. Vid bedömningen av om vårdslöshet förelig­ger kan varans typ och uppgiftens betydelse för dess användning vara av betydelse. Särskilt stora krav pä kontroll av upplysningens riktighet bör ställas när det gäller varor av skyddskaraktär, t. ex. flytvästar och skyddshjälmar. Detsamma gäller information om varor som skall använ­das av barn. Uppgifter som lämnas i form av en varudeklaration tillmäts ofta särskild betydelse av konsumenten och i fråga om dem bör därför också fordras speciell noggrannhet från uppgiftslämnarens sida. Om uppgiftslämnaren har fått motta flera klagomål på att en vara inte mot­svarar viss uppgift som har lämnats om den, bör det i regel kunna anses

 

Prop. 1973:138                                                                     265

vårdslöst om han fortsätter att lämna uppgiften utan att kontrollera dess vederhäftighet.

Kravet på kausalitet mellan den vilseledande uppgiften och köpet har samma innebörd som i 7 §. Köparen kan således inte granda ett skade­ståndsyrkande mot exempelvis varans tiUverkare på en vUseledande upp­gift som han inte fäst någon vikt vid eller inte ens haft kännedom om före köpet.

Liksom 12 § är 14 § inte förenad med någon begränsning såvUt avser skadans art (jfr dock 19 §). Föreligger de förutsättningar som anges i paragrafen, är tredje man skyldig att ersätta även följdförlust. Tredje mans ansvar för förlust till följd av en vUseledande uppgift sträcker sig således längre än säljarens skadeståndsansvar i motsvarande situation (6 §). Någon begränsning för fall av ringa skada uppställs inte i 14 §.

I fall då både 7 och 14 §§ är tUlämpliga, exempelvis därför att sälja­ren har åberopat en vilseledande uppgift av tillverkaren, har köparen möjUghet att vända sig mot dem bägge. Har han fått viss kompensation av säljaren, t. ex. i form av prisavdrag, kan han dock givetvis inte få er­sättning i motsvarande hänseende i form av skadestånd från tillverka­ren. Däremot kan han exempelvis, sedan köpet hävts, kräva ersättning av tiUverkaren för följdförlust i samband därmed.

Någon motsvarighet till den i 13 § upptagna regeln om reklamation har inte ansetts behövlig med tanke på den situation som regleras i 14 §.

Särskilda bestämmelser om kreditköp 15 §

Paragrafen reglerar verkan av klausul varigenom köparen vid kredit­köp frånsäger sig rätt att framställa invändningar pä grund av köpet mot krav på betalning av ny borgsnär, som förvärvar säljarens fordran på köpeskillingen. Regeln motsvarar 15 § utredningens lagförslag.

Utredningen. Utredningen framhåller att tillämpningsområdet för en sk}'ddsregel beträffande "cut-off-klausuler, dvs. vUlkor varigenom kö­paren avsäger sig rätt att framstäUa invändning mot den som förvärvar säljarens fordran på köpeskiUingen, av naturliga skäl bör vara avgränsat till kreditköp. Någon definition av "kreditköp" torde inte behövas i la­gen. Den avgränsning som åsyftas kan enklast uttryckas på det viset att i lagtexten ställs upp krav på att säljaren lämnat köparen anstånd med er­läggande av köpeskillingen eller del därav. För regelns giltighet bör såle­des inte krävas att det formeUt rör sig om ett avbetalningsköp i den me­ning som detta begrepp har i avbetalningsköplagen.

Huvudsyftet med en skyddsregel i fråga om "cut-off"-klausuler bör enligt utredningen vara att tiUförsäkra köparen rätt att mot finansiären göra gällande samma invändningar på grund av köpet som han äger göra mot säljaren. Mot den nye borgenären bör köparen sålunda oav-

 

Prop. 1973:138                                                       266

sett förekomsten av en sådan klausul kunna åberopa att säljaren har gjort sig skyldig till dröjsmål med leverans av varan eller att denna är behäftad med fel samt att köparen på grund härav önskar innehålla kö­peskillingen, göra avdrag på denna eller eventuellt häva köpet. Det sagda får betydelse inte bara i fråga om invändningar av nyssnämnda slag (s. k. causainvändningar) utan också beträffande köparens rätt att i övrigt hävda att han av särskild anledning inte är skyldig att stå fast vid köpet, t. ex. därför att detta är ogUtigt enligt aUmänna avtalsrättsliga regler (28—34 §§ avtalslagen).

Enligt utredningens mening bör regeln om verkan av cut-off-klausuler inte göras beroende av att köparen inom viss särskild tid meddelar den nye borgenären att han vUl framställa invändning på grund av köpet. Det saknas visserligen inte exempel på att man i utlandet vid reglering av problemet har infört en bestämmelse om att köpare, som inte lämnar ny borgenär något meddelande inom viss kortare tidsfrist, går miste om invändningsrätten mot borgenär som i god tro förvärvat fordringen (jfr SOU 1972: 28 s. 134 och 205). För utredningen framstår dock ett sådant system inte som en från konsumentskyddssynpunkt tUlfredsstäUande lös­ning.

Utredningen anför vidare att en tvingande regel om verkan av cut-off-klausuler inte bör vara så rigorös att den allvarligt minskar säljarens möjligheter att finansiera kreditköp genom överlåtelse eller pantsättning av sin fordran mot köparen. Detta skulle kunna bli följden, om regeln utformades så att den nödgade finansiären att i händelse av invändning från köparens sida inte bara avstå från vidare krav på köpeskillingen utan också betala tillbaka vad han redan uppburit därav. En tUlfreds­stäUande avvägning mellan köparens och säljarsidans intressen kan en­ligt utredningen göras på det viset att regeln frånkänner cut-off-klausu­ler verkan såvitt avser krav på betalning av ny borgenär. Köparen bör således inte kunna åberopa den tvingande regeln till stöd för att från fi­nansiären återkräva redan erlagd betalning, t. ex. om han gjort några avbetalningar och därefter befinnes ha rätt att häva köpet.

Utredningen föreslår med hänsyn till det anförda att i 15 § tas in en bestämmelse av innehåU att, om säljaren lämnar köparen anstånd med erläggande av köpeskillingen eller del därav, köpet inte fär förenas med villkor varigenom köparen helt eller delvis avstår från rätten att fram­ställa invändningar på grund av köpet mot krav på betalning av ny bor­genär, tiU vilken säljaren överlåter sin fordran hos köparen eller hos vil­ken säljaren pantsätter fordringen. I fråga om bestämmelsens närmare innebörd framhåUer utredningen bl. a. följande.

Med uttrycket "invändningar på grand av köpet" åsyftas även in­vändning om kvittning, när motfordringen hänför sig tUl samma rätts­förhållande som huvudfordringen, dvs. köpet (jfr 18 § skuldebrevsla­gen).

 

Prop. 1973:138                                                      267

Bestämmelsen är tUlämplig vare sig den nye innehavaren av säljarens fordran är i god tro vid sitt förvärv eller inte. Det får ankomma på den nye borgenären att vid sitt mellanhavande med säljaren kontrollera, hu­ruvida exempelvis ett diskonterat köpekontrakt avser ett konsumentköp.

Paragrafen avser enligt sin lydelse endast det fallet att säljaren över­låter (eller pantsätter) "sin fordran" till annan. Den är naturligtvis också tillämplig om överlåtelsen formulerats på ett mer vidsträckt sätt, t. ex. att säljaren överlåter sina rättigheter enligt ett avbetalningskontrakt eller till äventyrs såväl sina rättigheter som skyldigheter enligt kontraktet. -

För köparens del innebär bestämmelsen att han ges rättsligt stöd för att t. ex. vid dröjsmål på säljarens sida innehåUa köpeskUlingen enligt 3 § andra stycket, om den till vilken säljaren överlåtit sin fordran på kö­peskillingen riktar krav på betalning mot köparen. Detsamma gäller t. ex. det fallet att säljaren inte fullgör ett i en garanti gjort åtagande att avhjälpa fel i varan.

Remissyttrandena.' Hovrätten för Västra Sverige anser att det i lagtex ten bör utsägas att viUkor, varom i paragrafen är fråga, är ogiltigt (jfr betänkandet s. 83). Kreditköpkommittén påpekar att vissa formuleringar i betänkandet (s. 40 och 163) möjligen skuUe kunna inge finansiären en oriktig uppfattning om räckvidden av de särskilda skyddsregler som en­ligt lagen om avbetalningsköp gäller till köparens förmån. En cut-off-klausul av den innebörden att köparen i ett avbetalningskontrakt avstår från någon rätt eller förmån som tillkommer honom enligt lagen om av­betalningsköp saknar verkan inte bara i förhållandet mellan köparen och säljaren utan även i förhållandet mellan köparen och den finansiär som övertar säljarens fordran enligt kontraktet.

Föredraganden. Konsumentens svårigheter att hävda sina intressen i fall då en vara inte levereras i tid eller är felaktig kommer till synes inte minst vid kreditköp. Vid sådana köp brukar säljaren ofta finansiera den kredit han lämnar köparen genom att han överlåter (eller pantsätter) sin fordran mot köparen tUl bank eller annat kreditinstitut. Avbetalnings­kontrakt som på sådant sätt diskonteras hos särskild kreditgivare inne­håller ofta villkor, varigenom köparen frånsäger sig rätt att mot finan­siären framställa invändningar på grund av köpet, t. ex. att varan inte har levererats i rätt tid eUer att den är behäftad med fel. Det ligger i öp­pen dag att förekomsten av en sådan s. k. cut-off-klausul många gånger är ägnad att försämra köparens möjligheter att få rättelse med anled­ning av säljarens kontraktsbrott. Har t. ex. säljaren råkat i betalnings-svårigheter eller är han eljest inte i stånd att fullgöra sin prestation på avtalsenligt sätt, kan köparen trots detta nödgas att till finansiären full­följa betalningen av varan. Från kreditgivarens sida kan nämligen häv-

' Jfr 5.2.9.

 

Prop. 1973:138                                                                     268

das att köparens förhållande till säljaren till följd av cut-off-klausulen inte kommer honom vid.

I enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (6.2.9) bör i 15 § tas in en bestämmelse som ger köparen ett grundskydd i den situation som det nu är fråga om. Huvudsyftet med bestämmel­sen bör vara att ge köparen möjlighet att avbryta pågående avbetal­ningar till kreditgivaren för den händelse säljaren gör sig skyldig tUl kontraktsbrott. En cut-off-klausul bör med andra ord inte kunna beröva köparen rätt att mot krav på betalning från kreditgivarens sida fram­ställa sådana invändningar på grund av köpet som han äger göra mot säljaren. Ett villkor som inskränker denna rätt för köparen skall vara ogiltigt.

I fråga om de förutsättningar som i övrigt bör ställas upp för paragra­fens tillämpning vUl jag hänvisa till vad utredningen har anfört. Jag delar uppfattningen att regeln inte bör göras beroende av att köparen inom viss tid meddelar den nye borgenären huravida han vill göra nå­gon invändning på grund av köpet. Det synes mig även naturligt att re­geln görs tiUämplig också på kreditköp som inte formellt är att räkna till avbetalningsköp.

Jag förordar därför att 15 § ges det innehåll som utredningen har föreslagit. Paragrafen bör dock överarbetas redaktionellt. Den bör före­skriva att, om säljaren har lämnat anstånd med erläggande av köpeskil­lingen eller del därav och överlåter eller pantsätter sm fordran till annan, köparen inte är bunden av vUlkor varigenom han helt eller delvis avstår från rätten att framställa invändningar på grund av köpet mot krav på betalning av ny borgenär. I fråga om bestämmelsens närmare innebörd vill jag tillägga följande.

Av paragrafens lydelse framgår att den blir tUlämplig bara när sälja­ren har lämnat köparen anstånd med erläggande av köpeskillingen. Den äger inte tillämpning då köpeskillingen erläggs kontant med medel som köparen har lånat hos särskild kreditgivare, såsom är fallet vid låneköp och därmed jämförliga transaktioner. Sådana fall omfattas av 16 §.

Bestämmelsen reglerar bara verkan av cut-off-klausulen. Den syftar således inte till att ge en anvisning om hur rättsförhållandet mellan kö­paren och kreditgivaren i allmänhet skall gestalta sig. Har någon in­skränkande klausul av nu berört slag inte förekommit, står det givetvis köparen fritt att med stöd av aUmänna civilrättsliga principer hävda längre gående befogenheter mot finansiären än som följer av 15 §.

Med uttrycket "invändningar pä grund av köpet" åsyftas i första hand påståenden om kontraktsbrott av säljaren (dröjsmål eller fel), s. k. causainvändningar. Detta innebär att köparen mot krav på betalning av kreditgivaren kan åberopa exempelvis att säljaren inte har levererat va­ran pä avtalad tid och att köparen därför har rätt att innehålla köpeskil­lingen tills leverans sker (3 § andra stycket). På motsvarande sätt kan

 

Prop. 1973:138                                                      269

köparen vid väsentligt fel i varan t. ex. hävda att ett åtagande att av­hjälpa felet inte har fuUgjorts inom skälig tid och att han därför äger häva köpet (4 § första stycket). Som utredningen påpekar bör emellertid inte bara invändningar av nu avsedd typ kunna göras av köparen. Han bör även kunna hävda att han av annan anledning inte är skyldig att stå fast vid köpet, t. ex. därför att detta är ogiltigt enligt allmänna avtals­rättsliga regler.

Som har påpekats tidigare reglerar lagen inte förhållandet mellan säl­jaren och finansiären. Det är givetvis den senare obetaget att på samma sätt som hittiUs betinga sig regressrätt mot säljaren för den händelse kö­paren gör gällande invändning mot krav på betalning av köpesumman.

16 §

Paragrafen, vilken motsvarar 16 § utredningens lagförslag, innehåller en bestämmelse om köparens rätt att framställa invändningar på grund av köpet mot bank eller annan, som genom säljarens förmedling har lå­nat köparen pengar tUl erläggande av köpeskillingen.

Utredningen. Utredningen erinrar om att trepartsförhållandet köpare­säljare-kreditgivare i det nutida samhället tar sig flera andra rättsliga ut­tryck än det som har behandlats i 15 §. I betänkandet nämns särskilt det s. k. låneköpssystemet, dvs. den form av kreditköp med detta namn som har lanserats av Kooperativa förbundet. Vidare pekas på liknande typer av kreditköp, t. ex. sparbankernas s. k. köplän. Besläktad med de nämnda formerna av kredUköp är sådan kontokredit där konsument med ett finansieringsföretag träffar avtal om viss kredit för köp av varor hos en eller flera detaljhandlare mot uppvisande av ett särskilt kreditbe­vis. Enligt utredningen kan man däremot i sammanhanget bortse från det fallet att köparen av säljaren själv lånar pengar till erläggande av köpeskillingen, eftersom köparen dä är bibehållen vid sin rätt att fram­ställa invändningar på grund av köpet enligt de tvingande reglerna i 3—■ 11 §§ i lagen. Skulle säljaren i sådant faU överlåta sin fordran tiU annan, åtnjuter köparen den rätt till invändningar mot krav på betalning från den nye borgenärens sida som framgår av 15 §.

I betänkandet diskuteras först konsumentens situation vid låneköp. Sådana köp utmärks i första hand av att köparen hos bank lånar det be­lopp som behövs för att erlägga köpeskUlingen för viss vara. Köparen ingår alltså två transaktioner, ett köp och ett försträckningsavtal. Det lå­nade beloppet betalas vanligen av kreditgivaren direkt till säljaren, som således fär kontant likvid. I motsats till den form av kreditköp som be­handlas i 15 § lämnar med andra ord säljaren inte någon kredit till kö­paren vid låneköp. Lånetransaktionen innebär att köparen i förhållande till kreditgivaren ikläder sig amorteringsskyldighet för det belopp som

 

Prop. 1973:138                                                       270

föratom lånekostnad och kontantbelopp åtgått till erläggande av köpe­skiUingen. Eftersom lånet formeUt sett är ett särskilt avtal mellan köpa­ren och långivaren, torde den förre enligt nuvarande ordning sakna möjlighet att mot krav på betalning från den senares sida göra invänd­ningar om fel i varan eller utebliven leverans av denna. Ett annat karak­teristiskt drag i fråga om låneköp är att köparen genom säljarens för­medling erhåller det lån som behövs för att erlägga köpeskillingen. Säl­jaren tillhandahåller bl. a. formulär till revers i samband med köpets av­slutande och gör en preliminär bedömning av köparens kreditvärdighet. Den slutliga bedömningen härav görs dock av långivaren. Något ägan­derättsförbehåll förekommer inte.

Av det anförda framgår enligt utredningen att låneköp till sin rätts­liga konstruktion skiljer sig från avbetalningsköp bl. a. i det viktiga hän­seendet att krediten vid låneköp beviljas utan den säkerhet i den köpta varan som är viUkor för avbetalningsköp. Varken denna skiUnad eller övriga olikheter mellan de två formerna av kreditköp har dock avgö­rande betydelse från den synpunkt varom är fråga i förevarande para­graf, dvs. såvitt avser köparens möjlighet att framstäUa invändningar på grund av köpet mot kreditgivaren. Genom att lånet förmedlas av sälja­ren och genom att köparen uite får det lånade beloppet i sin hand, blir köparen benägen att uppfatta säljaren och kreditgivaren som en enhet. Det skulle för köparen säkerligen vara svårt att förstå att han vid avbe­talningsköp men inte vid låneköp är berättigad att mot krav på betal­ning av den som har finansierat köpet göra invändningar om att varan t. ex. är behäftad med fel. Det anförda talar enligt utredningens mening med styrka för att köparen också vid låneköp bör ges skydd mot förlust av rätten att vid krav på betalning framställa invändningar på grund av köpet. Utredningen föreslår att i 16 § tas in en mot 15 § svarande regel om köparens invändningsrätt mot långivaren vid låneköp och liknande former av kreditköp, t. ex. köplån.

Utredningen diskuterar i det följande om inte en regel av detta slag bör omfatta också vissa typer av kontokredit. Härvidlag finns enUgt ut­redningen anledning att skilja mellan två olika huvudformer av köp, där särskUda kreditbevis kommer till användning. Till en grapp kan hän­föras sådana fall då krediten beviljas köparen av säljaren eller av före­tag som står säljaren mycket nära och avser köp av varor endast i buti­ker som hör till säljarföretaget. Kreditbevis som utfärdas i sädana fall kaUas ibland "interna kreditkort". Som exempel på fall som hör till denna grupp nämns i betänkandet det s. k. NK-kontot. Konsumenten in­går här ett kreditavtal med en särskild juridisk person (AB NK-Konto) avsett att gälla vid köp av varor i NK-butiker. Vid köpet uppvisar köpa­ren ett särskilt kontobevis. Säljarens fordran på köpeskillingen överlåts till AB NK-Konto, till vilket kontoinnehavaren har att erlägga betalning för inköpet. Situationen är här mycket lik den då säljaren själv beviljat

 

Prop. 1973:138                                                      271

köparen kredit för köp av varor hos säljaren. Det förhållandet att ett formellt fristående företag med vilket säljaren är mycket nära lierad — i det åsyftade fallet ett dotterbolag till säljaren — beviljat köparen fortiö-pande kredit för köp av varor hos säljaren bör enligt utredningens me­ning inte föranleda att köparen kommer i en annan ställning beträffande rätten att framställa invändningar på grand av köpet än om säljaren själv beviljat krediten. Eftersom det i det nämnda fallet tillgår så, att säljaren överlåter sin fordran på köpeskillingen till kontokortsföretaget, omfattas emeUertid fallet redan av skyddsbestämmelsen i 15 §.

Från denna typ av kontokredit bör enligt utredningen noga skiljas den situationen att konsument genom avtal med ett särskilt finansieringsfö­retag beviljats kontokredit för köp av varor hos ett stort antal olika säl­jare. De kreditbevis som används i sädana fall kaUas emellanåt för "ex­terna kreditkort". Exempel härpå erbjuder framför allt den verksamhet som bedrivs av Köpkort AB. Kreditgivarens förbindelse med säljama regleras här av de anslutningsavtal som träffas med dessa. Säljare som ansluter sig till kontosystemet förbinder sig bl. a. att låta kund göra in­köp mot företeende av gällande köpkort och att erlägga vissa anslut­nings- och serviceavgifter. Kreditkortsföretaget å sin sida tillhandahäller säljaren blanketter till försäljningsnotor och förbinder sig att lösa in dessa. Inlösen förmedlas omgående av affärsbank som samarbetar med Köpkort AB. Från säljarens synpunkt rör det sig således om kontant­köp. Kreditgivaren saknar — utom i fall som här inte är av intresse — regressrätt mot den enskilde säljaren och berörs inte heller i övrigt av rättsförhållandet mellan köparen och säljaren. Den nära ekonomiska förbindelse som existerar mellan banken och säljaren i låneköpsfallet och mellan kontokortsföretaget och säljaren vid den tidigare berörda ty­pen av "intern" kontokredit finns inte beträffande den nu diskuterade typen av kontokredit. I stället föreligger en närmare förbindelse mellan köparen och kontokortsföretaget. Köparen kan därför inte heller sägas ha fått krediten genom säljarens förmedling •— låt vara att säljaren kan ha medverkat till kreditavtalets slutande pä det viset att han lämnat ut blankett tUl kontoansökan och sänt in ifylld ansökningsblankett tUl kre­ditkortsföretaget. Krediten beviljas inte heller för köp av viss vara utan för köp av varor intill visst maximibelopp hos säljare som är anslutna till kreditkortsföretaget. Köparens kontoskuld regleras självständigt och utan att likviden specificeras i förhällande tiU visst inköp. Det rör sig så­ledes om ett fristående kreditavtal av i princip samma slag som exem­pelvis kredit i checkräkning hos bank. Enligt utredningens mening bör därför den nu avsedda formen av kontokredit falla utanför den tving­ande bestämmelsen om köparens invändningsrätt mot kreditgivaren.

Utredningen framhåller att huvudsyftet med 16 § bör vara att tiUför­säkra köparen rätt att framställa de invändningar på grund av köpet som han äger göra mot säljaren. Mot krav på betalning från kreditgivarens

 

Prop. 1973:138                                                                     272

sida bör köparen sålunda oavsett kreditavtalets formellt självständiga natur kunna åberopa att säljaren gjort sig skyldig till dröjsmål med leve­rans av varan eller att denna är behäftad med fel samt att köparen på grand härav önskar t. ex. innehålla köpeskillingen, tills varan hålls ho­nom till hända eller felet avhjälps. Köparen bör med andra ord ha samma ställning i invändningshänseende som om han från början ingått endast ett avtal, köpet, och säljarens fordran därefter överlåtits på kre­ditföretaget.

Mot bakgrand av det anförda föreslår utredningen att i 16 § meddelas en regel av innehåll att, om köpeskillingen eller del därav erlagts med belopp, som köparen genom säljarens förmedling erhäUit som län av bank eller annan med vilken säljaren har nära ekonomisk förbindelse, köparen mot krav på betalning av långivaren fär framställa samma in­vändningar på grund av köpet som han äger göra mot säljaren. Beträf­fande den närmare innebörden av regeln hänvisas i tillämpUga delar till vad som har anförts ifråga om 15 §. Utredningen påpekar att konsu­mentköplagen inte reglerar förhållandet mellan säljaren och finansiären. Det fär ankomma på dessa att träffa de överenskommelser som kan be­hövas med tanke på köparens invändningsrätt mot den senare.

Vad angår kravet på att lånet getts köparen "genom förmedling av säljaren" understryker utredningen att detta uttryck avser att markera att säljaren på ett aktivt sätt skaU ha medverkat till kredittransaktionen. Det är inte tiUräckligt att säljaren gett anvisning på visst finansieringsfö­retag, som senare beviljar köparen lån för inköp av varor. Säljaren skall ha medverkat till att köparen beviljats kredit för erläggande av köpeskil­lingen vid det aktuella köpetillfället.

Utredningen betonar att bestämmelsen inte avser bara sådana fall då köparen har beviljats lån av bank till erläggande av köpeskillingen utan också situationer då annan står som kreditgivare, t. ex. ett särskilt finan­sieringsföretag. En förutsättning är dock i båda fallen att säljaren har nära ekonomisk förbindelse med långivaren. Vad som skall räknas som "nära ekonomisk förbindelse" belyses enligt utredningen av vad som an­förts om förhällandet meUan å ena sidan AB NK-Konto och NK, å andra sidan Köpkort AB och säljare som är anslutna till dess kontosys­tem.

Remissyttrandena. Med anledning av vad som nämns i betänkandet om sparbankernas köplån påpekar Svenska sparbanksföreningen att denna kreditform har avförts ut sparbankernas konsumtionskreditsorti-ment på grund av låg utnyttjandegrad. Den läneform som är mera fre-kvent inom den privata handeln är kapitalvarulånet, där bestämmel­serna har stora likheter med läneköpet i fräga om krav på kontantinsats, amorteringstid och kredUkostnad men där varan utgör säkerhet för lå-

Jfr 5.2.9.

 

Prop. 1973:138                                                                   273

net. Bestämmelser motsvarande 15 § i lagförslaget tiUämpas redan för denna låneform.

I fråga om den närmare utformningen av 16 § framhåUer statens kon­sumentråd att långivaren inte bör kunna frita sig från invändningar ge­nom att hänvisa till att säljaren inte på ett aktivt sätt har medverkat till transaktionen. Vad som i stället bör ha betydelse är att säljaren har nära ekonomisk förbindelse med långivaren. Det bör enligt rådets mening räcka med en formlös anvisning för att binda längivare som uppenbart är medveten om vad köpet avser och vem säljaren är. Svensk industri­förening menar att paragrafen kan ge upphov till tolkningsproblem. Normala län i affärsbank för köp av t. ex. kapitalvaror bör givetvis inte omfattas av bestämmelsen, även om säljaren är kund i samma bank. Däremot kan bestämmelsen vara berättigad i de fall då säljaren regel­mässigt anUtar ett särskilt finansieringsinstitut för sina kunder och kre­ditförmedlingen sker direkt meUan detta institut och säljaren.

Finansieringsföretagens förening framhåller att utredningen antyder tre tänkbara rekvisit för att skilja ut "interna" kreditkortsföretag frän "externa" sådana. Dessa rekvisit kan kallas detaljhandelns aktiva för­medling av den aktueUa krediten, den nära ekonomiska förbindelsen mellan kreditgivaren och detaljhandelsföretaget samt kreditens mer el­ler mindre generella användbarhet. Utredningen använder dock i lagtex­ten bara de två första av rekvisiten. Enligt föreningens mening finns det inte något hinder mot att 16 § ändras så, att alla tre förutsättningarna tas med. Vad beträffar uttrycket "nära ekonomisk förbindelse" ifråga­sätter föreningen om inte "intressegemenskap" bättre klargör vad man åsyftar. En förutsättning för paragrafens tillämplighet bör vara att den genom kreditkortet åvägabragta krediten är avsedd att användas inom en liten eller i varje fall begränsad krets av affärer. En rent lokal be­gränsning bör inte i och för sig anses som en sådan begränsning av kre­ditens användbarhet att kreditkortsföretaget i fråga faller under 16 §. Så snart t. ex. alla detaljister på en ort som fyller rimliga anspråk kan vinna anslutning till ett kreditkortssystem, fullgör detta för den orten samma funktion som en checkräkning och bör därför undantas från lagbestäm­melsens tillämpningsområde. Är det emellertid så, att en begränsad grupp köpmän inom en ort bildar eller stödjer ett kreditkortsföretag, vil­ket har förekommit och alltjämt förekommer, borde detta likställas med säljaren själv enligt 16 §.

Föredraganden. Som jag har framhållit i de allmänna övervägandena (6.2.9) bör till regeln om verkan av cut-off-klausuler i 15 § fogas en be­stämmelse som på motsvarande sätt skyddar köparen mot förlust av rät­ten att framställa invändningar på grund av köpet vid låneköp och lik­nande former av kreditköp. En sådan bestämmelse fyller bl. a. den funk­tionen att den hindrar försök att kringgå regleringen i 15 § genom till-

18    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 138

 

Prop. 1973:138                                                                     274

skapande av finansieringsformer som visserligen faller utanför denna paragraf men som tiU sin reella innebörd närmar sig de typer av kredit­köp som avses där.

I fråga om den närmare utformningen av 16 § viU jag först erinra om att bestämmeisen inte bör omfatta sådan kontokredit där s. k. extema kreditkort används. Beträffande skälen härför kan jag hänvisa tUl den allmänna motiveringen. Som har påpekats där bör frågan om köparens relationer till kreditkortsföretag av denna typ inte tas upp till bedöm­ning förrän resultatet av kreditköpkommitténs arbete föreligger. I konse­kvens härmed bör 16 § utformas så att system med s. k. externa kredit­kort inte faller under bestämmelsen.

Beträffande kreditköp där s. k. interna kreditkort har använts ligger saken annorlunda tiU. Rör det sig om kontokredit som beviljas av sälja­ren själv, medför kreditens beviljande inte någon ändring i fråga om kö­parens rätt att framstäUa invändningar mot säljaren på grund av köpet. Är krediten beviljad av ett i förhållande till säljaren formellt fristående företag, med vilket denne är nära lierad (kreditkortsföretaget är t. ex. dotterföretag till säljaren), bör enligt utredningens mening köparens StäUning vara densamma. Jag delar i och för sig denna uppfattning. Det synes mig emeUertid inte finnas tillräcklig anledning att nu reglera detta speciella fall i 16 §. Frågan om behovet av lagregler för interna kredit­kort bör lämpligen tas upp i samband med prövningen av köparens rela­tioner tiU de externa kreditkortsföretagen. Som utredningen påpekar torde det i betänkandet redovisade exemplet på intern kontokredit (NK-konto) vara konstruerat på sådant sätt att det faller in redan under 15 §, eftersom det innebär att säljaren överlåter en köpeskillingsfordran till kontoföretaget.

Mot bakgrund av det nu anförda anser jag att 16 § bör utformas i hu­vudsaklig överensstämmelse med vad utredningen har föreslagit. För att paragrafen skaU vara tUlämplig bör sålunda tUl en början krävas att kö­peskillingen eller del därav erläggs micd belopp som köparen har fått som lån av särskild kreditgivare. Det skall aUtså formellt röra sig om två avtal, ett köp och ett försträckningsavtal. Som ytterligare kriterium bör .ställas upp att köparen har fatt länet genom säljarens förmedling. Här­vid bör det inte vara tiUräckUgt att säljaren enbart har lämnat köparen anvisning på viss kreditgivare. Säljaren skall pä ett mer aktivt sätt ha medverkat till att köparen beviljas kredit för erläggande av köpeskil­lingen. Förhållandena skall med andra ord väsentligen vara sådana som utmärker det av utredningen beskrivna låneköpsfallet. För att ytterUgare klarlägga detta bör det föreskrivas att köparen skall ha erhållit lånet i samband med köpet. Som en tredje förutsättning för tUlämpning av re­geln bör gälla att det rör sig om en kreditgivare -—- bank eller annan — med vilken säljaren har nära ekonomisk förbindelse. Det behöver inte föreligga någon ägargemenskap meUan säljaren och kreditgivaren. Den

 

Prop. 1973:138                                                      275

nära ekonomiska förbindelsen kommer typiskt sett till uttryck i att det föreligger ett fast avtal om att kreditgivaren finansierar kreditaffärer av aktueUt slag.

Jag föreslår därför att 16 § ges det innehållet att, om köpeskillingen eller del därav erläggs med belopp, som köparen i samband med köpet genom säljarens förmedling har erhållit som lån av bank eller annan, med vilken säljaren har nära ekonomisk förbindelse, köparen får mot krav på betalning av längivaren framställa samma invändningar på gmnd av köpet som han äger göra mot säljaren. Beträffande innebörden av bestämmelsen kan i tillämpliga delar hänvisas till vad som har an­förts beträffande 15 §. Jag vill dock peka på den olikhet mellan de bägge paragraferna som ligger i att 15 § är ett skydd endast mot en av­talsklausul av visst innehåll, medan 16 § är en regel av mer allmän ka­raktär, vUken ålägger en avtalspart visst ansvar för hur en part i ett an­nat avtal fuUgör sina förpliktelser.

Som utredningen påpekar medför 16 § att köparen får samma ställ­ning i invändningshänseende mot kreditgivaren som i det fall som regle­ras i 15 §. Trots kreditavtalets formeUt självständiga natur i "låneköpssi-tuationen" ges köparen således möjlighet att i förhållande till kreditgiva­ren åberopa bl. a. fel i varan och på gmnd härav t. ex. innehålla köpe­skiUingen i avbidan på att felet avhjälps.

Eftersom lagen inte reglerar förhåUandet mellan säljaren och finan­siären, får det ankomma på dessa att träffa de inbördes överenskommel­ser som kan behövas med hänsyn tiU köparens rätt att framställa in­vändningar mot finansiären.

17 §

I paragrafen meddelas ett straffsanktionerat förbud för säljaren att av köparen ta emot växel eller annan löpande fordringshandling beträf­fande det som inte har erlagts av köpeskillingen. Paragrafen motsvarar 17 § utredningens lagförslag.

Utredningen. Utredningen påpekar att bruket av löpande fordrings­handlingar jämsides med avbetalningskontrakt medför viktiga begräns­ningar i köparens möjlighet att vid krav på betalning av bank- eller fi­nansieringsföretag som innehar handlingen framställa invändningar som hänför sig tiU rättsförhållandet mellan köparen och säljaren, t. ex. att varan är behäftad med fel. För att undanröja de nackdelar som bruket av löpands fordringshandlingar vid kreditköp medför för köparen bör säljaren i enlighet med vad utredningen har förordat i den aUmänna motiveringen (4.2.9) inte vara berättigad att kräva att köparen utfärdar sådan handling beträffande den del av köpeskiUingen som inte erlagts i samband med köpet. Vad gäller den närmare utformningen av ett för­bud mot löpande fordringshandUngar framhåller utredningen följande.

 

Prop. 1973:138                                                       276

Förbudet bör i första hand avse växlar. Det bör innefatta hinder för säljaren att ta emot växel beträffande ogulden del av köpeskillingen. Det bör dock inte träffa alla slag av växlar utan avse av köparen ingångna växelförbindelser eller med andra ord sådana fall då köparen är växel-gäldenär enligt växellagen (acceptant, trassent eller endossent). Hinder bör inte förligga att köparen likviderar sitt mellanhavande med säljaren genom en s. k. postremissväxd stäUd till säljaren eller genom överlåtelse utan påteckning av en växel som köparen erhållit genom indossament in blanco. En särskild fråga är om bestämmelsen bör omfatta även s. k. rektaväxlar, dvs. växlar i vUka utställaren insatt orden "icke till order" eller motsvarande uttryck (jfr 11 § andra stycket växellagen). I och för sig finns inte något större behov av att från de synpunkter varom nu är tal inskrida med förbud mot bruket av sådana växlar. Å andra sidan är det tänkbart att säljaren kan vilja begagna även en rektaväxel som på­tryckningsmedel mot köparen. För att undvika att lagtexten onödigtvis kompliceras bör förbudet enligt utredningen därför formellt omfatta också dessa fall. Något skäl att vid konsumentköp lämna möjligheten öppen att köparen utställer en rektaväxel torde inte finnas. I enlighet med det anförda har i 17 § tagits in en bestämmelse att, om säljaren lämnar köparen anstånd med erläggande av köpeskillingen eller del därav, säljaren inte får av köparen motta av denne ingången växelför­bindelse beträffande det som inte erlagts (17 § första stycket första punkten).

Enligt utredningens mening bör även andra löpande fordringshand­lingar omfattas av förbudet. Utredningen syftar främst på reverser som har getts formen av löpande skuldebrev. Vid sidan härav kan vid konsu­mentköp tänkas förekomma också andra typer av värdepapper vars överlåtelse till förvärvare i god tro försätter köparen i den situationen att han inte kan göra gällande invändningar på grand av köpet mot den nye borgenären. Utredningen avser t. ex. det fallet att säljaren begär att köparen till bevis om säljarens fordran på köpeskillingen utställer en s. k. postdaterad check, dvs. en check på vilken han har angett en ut­ställningsdag som infaller först viss tid efter checkens utgivande (jfr 28 § andra stycket checklagen). Även om checken tiU sin natur är ett betal­ningsmedel och inte ett kreditmedel, torde den i sådant fall fungera som en löpande skuldförbindelse utan att dock formellt vara att hänföra till kategorin löpande skuldebrev i den betydelse som läggs in i detta be­grepp i skuldebrevslagen. Som ytterligare exempel nämns i betänkandet det fallet att ett enkelt skuldebrev på begäran av säljaren förses med villkor, varigenom köparen avsäger sig rätten att i förhållande till ny borgenär framställa invändningar på grand av köpet. För att förebygga att förbudsbestämmelsen kringgås genom användande av annan typ av fordringsbevis än löpande skuldebrev och för att tydligare åskådliggöra bestämmelsens syfte föreslår utredningen att i paragrafen tas in en be-

 

Prop. 1973:138                                                       277

stämmelse om att säljaren inte till bevis för sin fordran får motta av kö­paren utfärdat löpande skuldebrev eller annan av denne utställd skuld­förbindelse, vars överlåtelse eller pantsättning inskränker köparens rätt att framställa invändningar på grund av köpet mot ny borgenär som i god tro förvärvat fordringshandlingen (17 § första stycket andra punk­ten).

Av beskrivningen av den kreditsituation som enligt första stycket skall föreligga för att 17 § skall bli tillämplig följer enligt utredningen att pa­ragrafen väsentligen får betydelse i fråga om avbetalningsköp samt del­betalningsköp utan äganderättsförbehåll. Utanför paragrafens tillämp­ningsområde faUer således situationer där köpeskillingen erläggs kon­tant. Härunder får även innefattas sådana fall då köparen av utom­stående kreditgivare erhåller lån, som används för betalning av köpe­skiUingen. Med kontant betalning bör jämställas överlämnande av check (jfr dock vad som sagts i det föregående om s. k. postdaterad check).

Utredningen framhåller att om säljaren i strid mot det föreslagna för­budet skulle förmå köparen att utfärda en löpande fordringshandling denna inte blir ogiltig, överlåts den till tredje man som är i god tro be­träffande köparens invändningar, åtnjuter innehavaren skydd i vanlig ordning mot invändningarna. Det sagda gäller oavsett om förvärvaren av handlingen kände till att den härrörde från ett konsumentköp eller inte. Utredningen har med hänsyn till straffsanktionen i paragrafen inte ansett det erforderligt att ställa upp krav pä god tro hos förvärvaren i sistnämnda hänseende. Ett sådant krav skuUe bl. a. komplicera tillämp­ningen av 17 § växeUagen.

Till förbudet mot löpande handlingar i första stycket knyts i utred­ningens förslag en regel om straffansvar vid överträdelse av förbudet. Det ligger enligt utredningen i sakens natur att endast uppsätiig över­trädelse av säljaren bör omfattas av regeln. Påföljden bör utgöras av bö­ter. I enlighet härmed har i andra stycket tagits upp en bestämmelse om att den som bryter mot första stycket skall dömas till böter.

Remissyttrandena. Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter om inte förbudet i 17 § bör utvidgas till att omfatta även sådan kreditgivare som avses i 16 §.

Svenska bankföreningen framhåller att -— såsom föreningen tolkar utredningens förslag — det inte kommer att föreligga skäl till invänd­ning mot att bankema under ett övergångsskede som säkerhet godtar omsättningsväxlar, hänförliga till köp som ingåtts före lagens ikraft­trädande.

Föredraganden. Vid avbetalningsköp har sedan länge förekommit att säljaren av köparen betingar sig åtagande av växelförbindelse eller ut-

' Jfr 5.2.9.

 

Prop. 1973:138                                                       278

färdande av löpande revers beträffande den del av köpeskillingen som inte erläggs kontant eller i form av bytesvaluta. I den mån säljaren be­gär att växel eller annan löpande handling skall utfärdas till bevis om hans fordran på köpeskillingen sker det naturligen för det mesta därför att han skall kunna skaffa sig täckning för den utestående krediten ge­nom överlåtelse (eller pantsättning) av handlingen till bank eller annat kreditinstitut. Transaktionen kan därvid ta sig olika uttryck (jfr de un­der 5.2.9 redovisade remissyttrandena). Ett gemensamt drag för transak­tionerna är att de medför väsentliga inskränkningar i köparens möjlig­heter att mot krav på betalning av den som innehar den löpande ford­ringshandlingen framställa invändningar som grundar sig på hans mel­lanhavande med säljaren, t. ex. att leverans inte har skett eller att varan är behäftad med fel. För att minska de olägenheter som från konsumen­tens synpunkt är förenade med braket av löpande handlingar jämsides med avbetalningskontrakt har i enlighet m.ed vad jag har anJört i den aUmänna motiveringen (6.2.9) i 17 § tagits upp ett straffsanktionerat förbud för säljaren att av köparen ta emot växel eller annan löpande fordringshandling beträffande det som inte har erlagts av köpeskillingen vid kreditköp. Förbudet har utformats i nära överensstämmelse med ut­redningens förslag.

Vad gäller den närmare innebörden av 17 § vill jag framhålla att för­budet mot växlar i första stycket endast gäller fall då köparen är växel-gäldenär (acceptant, trassent eUer endossent). Detta följer av det i lag­texten använda uttrycket "av köparen ingången växelförbindelse". Som utredningen anför torde något undantag beträffande s. k. rektaväxlar inte böra göras. Däremot kan ifrågasättas om 17 § formeUt bör gälla postväxel som utställts av bankinstitut och upptar köparen som betal­ningsmottagare samt av honom överlåts till säljaren för att likvidera mellanhavandet med denne. Eftersom en sådan växel har karaktären av egen växel och banken i egenskap av utställare är skyldig att betala hela växelsumman (jfr 78 § första stycket växellagen) föreligger inte något skyddsbehov för köparen i detta fall. Med hänsyn härtill och till att det kan ligga i köparens intresse att få betala med postväxel av nu berört slag anser jag det befogat att från paragrafens tillämpning undanta så­dan postväxel. En regel härom har upptagits i ett nytt andra stycke i pa­ragrafen.

Förbudet mot växlar i första stycket syftar till att hindra att säljaren betingar sig sådan handling beträffande kreditbeloppet. Som har fram­hållits i den aUmänna motiveringen skapas härigenom ett effektivt skydd för köparen mot förlust av rätten att framställa invändningar pä grund av köpet mot den som förvärvar säljarens fordran på resterande köpe­skilling. Den risk som köparen löper i detta hänseende får nämligen vä­sentligen betydelse i den situationen att en löpande handling tas emot av säljaren, som sedan överlåter den till tredje man som är i god tro beträf-

 

Prop. 1973:138                                                      279

fande köparens invändningar. Det kan visserligen hävdas att en motsva­rande risk för köparen kan uppstå, om t. ex. kreditgivaren i det fall som avses i 16 § betingar sig att köparen godkänner en växel eller utfärdar annan löpande fordringshandling och handlingen därefter av kreditgiva­ren diskonteras hos annat kreditinstitut i refinansieringssyfte. Enligt min mening är köparens stäUning i detta fall dock inte tillnärmelsevis så ut­satt som när den löpande handlingen mottas av säljaren och sedan överlåts eller pantsätts av denne. Något reellt skyddsbehov har inte hel­ler framträtt i den nu åsyftade situationen. Jag biträder därför inte det av en remissinstans väckta förslaget att det i 17 § uppställda förbudet att motta löpande fordringshandling skall utvidgas att avse också kreditgi­vare.

Som framgår av första stycket är 17 § tillämplig bara vid kreditköp. Utanför dess giltighetsområde faller med andra ord situationer då köpe­skiUingen betalas kontant. Härmed bör jämställas överlämnande av check. Förbudet avser inte bara avbetalningsköp utan också s. k. delbe-lalningsköp, dvs. köp där köpeskillingen skall erläggas i flera poster ef­ter det att köparen har fått varan i sin besittning men utan att reglerna om avbetalningsköp är tUlämpUga.

Vad gäller de kategorier av löpande fordringshandlingar som vid si­dan av växlar bör omfattas av förbudet i 17 § viU jag i första hand hän­visa till vad utredningen har anfört. Vad som avses med "löpande skul­debrev" framgår av skuldebrevslagen. Beträffande andra kategorier av fordringshandUngar utsägs i lagtexten att det skall röra sig om en av kö­paren utställd skuldförbindelse, vars överlåtelse eller pantsättning in­skränker köparens rätt att framställa invändningar på grund av köpet mot ny borgenär, som i god tro har förvärvat fordringshandlingen. Ut­redningens exemplifiering av fall som kan bli hänförliga till sistnämnda kategori visar att bestämmelsen i denna del endast avser undantagssitua­tioner. Bestämmelsen är emellertid nödvändig för att hindra att förbudet kringgås.

Som har påpekats i den aUmänna motiveringen innefattar förbudet mot löpande papper m. m. inte någon absolut garanti mot att sådan handling likväl avkrävs konsumenten vid kreditköp. Någon ändring av nuvarande regler om skydd för tredje man, som i god tro förvärvar t, ex. en växel som har utställts av konsument, föreslås emellertid inte. Frågan om tredje man kan freda sig mot invändningar frän köparens sida för det fall att löpande handling utställts i strid mot 17 § får därför avgöras på vanligt sätt enligt reglerna i växellagen och skuldebrevslagen.

Paragrafens andra stycke, vilket saknar motsvarighet i utredningens förslag, innehåller det förut berörda undantaget beträffande postväxlar. Enligt denna bestämmelse äger första stycket första punkten inte tiU-lampning på egen växel som är utstäUd av bankaktiebolag, sparbank, postbanken eller kreditkassa inom jordbrukskasserörelsen.

 

Prop. 1973:138                                                       280

I tredje stycket upptas den av utredningen föreslagna regeln om straff för överträdelse av förbudet att motta löpande handlingar vid konsu­mentköp. I lagtexten har emellertid uttryckligen angetts att bara uppsåt­lig överträdelse straffas. Straffbestämmelsen riktar sig mot säljaren. Av allmänna straffrättsliga principer följer att varken köparen själv eller kreditgivare, hos vilken säljaren diskonterar exempelvis en växel som han har tagit emot i strid mot förbudet, kan straffas för medverkan till säljarens brott.

Avslutande bestämmelser

18 §

I paragrafen föreskrivs i överensstämmelse med utredningens förslag att, om meddelande, som köparen har att lämna säljaren eller annan en­Ugt 3, 4, 11 eller 13 §, inlämnats för befordran med post eller telegraf och det försenas eller inte kommer fram, denna omständighet inte skall föranleda att köparen förlorar rätten att göra gällande befogenhet enligt lagen. Mot bestämmelsen har vid remissbehandlingen riktats den an­märkningen från KO:s sida att lagtexten bör uttryckligen ange att med­delandet i de berörda fallen går på mottagarens risk. För egen del anser jag inte detta behövligt. Jag vill erinra om att bestämmelsen nära anslu­ter till motsvarande regler i 61 § köplagen och 40 § avtalslagen.

Som påpekas av utredningen innefattar 18 § den skillnaden i förhål­lande till 61 § köplagen att bestämmelsen inte nämner den situationen att meddelandet i stället för att inlämnas för befordran med post eller telegraf avsänds "på annat ändamålsenligt sätt". Sistnämnda uttryck an­ses emellertid ha en mycket snäv innebörd och torde därför kunna und­varas i konsumentköplagen. Jag delar utredningens uppfattning att ut­trycket inte bör tas med i 18 §.

Jag vill understryka att 18 § endast avser att klargöra att meddelan­den som sänds med post eller telegraf går på mottagarens risk. Det an­kommer på köparen att bedöma om ett meddelande skall lämnas munt­ligen eller skriftiigen. Något krav på att meddelandet lämnas i viss form gäller inte. Ofta kan det vara tillräckligt att exempelvis en reklamation framförs muntligen till säljaren. Köparen måste emellertid kunna styrka att han avgett reklamation, om detta bestrids av säljaren.

19 §

Paragrafen innehåUer ett undantag från lagens tiUämpningsområde såvitt avser ersättning för förlust som köparen lider genom personskada eller skada på annan egendom än den sålda varan. Bestämmelsen stäm­mer överens med 19 § utredningens lagförslag. I fråga om skälen för un­dantaget viU jag hänvisa tiU vad som har anförts i de aUmänna övervä­gandena (6.1 och 6.2.6).

 

Prop. 1973:138                                                      281

Lagens ikraftträdande

Som har anförts i den aUmänna motiveringen (6.4) bör lagen träda i kraft den 1 januari 1974.

Av allmänna grundsatser följer att lagen inte är tillämplig på köp som ingås före ikraftträdandet. Med anledning av ett påpekande av Svenska bankföreningen vill jag framhålla att lagen inte lägger hinder i vägen för mottagande av omsättningsväxel som hänför sig tUl ett köp ingånget före den 1 januari 1974 (jfr 17 §).

8.2 Förslaget till lag om ändring i avtalsviUkorslagen

I överensstämmelse med vad som har anförts i den aUmänna moti­veringen (6.1) har generalklausulen i lagens 1 § ändrats så, att mark­nadsdomstolen kan förbjuda användning av villkor som är att anse som "oskäligt" i stället för som nu föreskrivs "otillbörligt" mot konsumen­ten. Ändringen har föranlett motsvarande justeringar av lagens rubrik och 6 §.

9    Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande över förslagen till

1.    konsumentköplag,

2.    lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud mot otillbörliga av­talsvillkor

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemstäUt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

 

Prop. 1973:138                                                                     282

Bilaga 1

Köplagsutredningens förslag till Lag om konsumentköp

Inledande bestämmelser

1  § Denna lag äger tillämpning när konsument av näringsidkare köper
vara, som är avsedd huvudsakUgen för enskUt bruk och som säljes i
näringsidkarens yrkesmässiga verksamhet.

Lagen gäller under motsvarande förutsättningar även i fräga om köp från annan än näringsidkare, om köpet förmedlas av näringsidkare som ombud för säljaren.

2  § Vid köp som omfattas av denna lag skaU köparen alltid åtnjuta
de befogenheter som tiUerkännes honom i 3—16 och 18 §§. Förbehåll
som inskränker sådan befogenhet är ogUtigt.

Första stycket utgör ej hinder mot att i stället för bestämmelse i lagen tillämpa vad som på grund av avtal eller enligt lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av lös egendom eller eljest gäUer beträffande kö­parens förhåUande till säljaren eller annan mot vilken han äger utöva befogenhet enligt förevarande lag, under förutsättning att därigenom längre gående befogenheter än enligt denna lag tillerkännes köparen eller det rör fräga som ej regleras i lagen.

Köparens förhållande till säljaren

3 § Har säljaren ej avlämnat varan i rätt tid och beror ej detta av
köparen eller händelse för vilken han står faran, får köparen häva köpet,
orn dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom och säljaren trots
uppmaning ej avlämnar varan inom skälig tid. Förbehåll som inskrän­
ker köparens rätt att häva köpet skall dock gälla, om köpet avser vara,
som tillverkats särskilt efter köparens anvisningar eUer önskemål eller
som säljaren eljest måste antagas sakna möjlighet att avyttra tiU annan
än köparen, samt det ej är uppenbart att genom dröjsmålet köparens
ändamål med avtalet skuUe väsentiigen förfelas.

Dröjer säljaren att avlämna vara som skall betalas vid eller efter den tid som bestämts för avlämnandet, får köparen innehålla köpeskillingen, till dess varan hålles honom till banda.

4 § Är varan behäftad med fel, som säljaren åtagit sig att avhjälpa,
och avhjälpes ej felet inom skälig tid efter det att köparen framställt
anspråk på grund av felet eller avlämnas ej inom samma tid felfri vara
i den felaktigas stäUe, får köparen göra avdrag på köpeskillingen, kräva
skälig ersättning för avhjälpande av felet eller, om felet är av väsentlig
betydelse för honom, häva köpet. Förbehåll som inskränker köparens
rätt att häva köpet skall dock gälla, om betydande skada skulle åsam­
kas säljaren genom att köpet häves och han erbjuder köparen skälig
ersättning för felet samt det ej är uppenbart att varan icke kan användas
för sitt ändamål.

 

Prop. 1973:138                                                      283

Avser felet vara som skall betalas vid eller efter den tid som bestämts för avlämnandet, får köparen innehålla köpeskillingen, tUl dess felet avhjälpts eller felfri vara hålles honom till hända. Är det uppenbart att felet ej är av väsentlig betydelse för köparen, får han dock ej innehålla mer än vad som kan antagas motsvara dubbla kostnaden för felets av­hjälpande.

Första och andra styckena gäller även om åtagandet att avhjälpa felet gjorts av varans tillverkare eller eljest av annan än säljaren men för dennes räkning.

5 § Är varan behäftad med fel och har ej säljaren eller annan för
hans räkning åtagit sig att avhjälpa detta, får köparen göra avdrag på
köpeskUlingen eller, om felet är av väsentiig betydelse för honom, häva
köpet. I fråga om giltigheten av förbehåU som inskränker köparens rätt
att häva köpet äger 4 § första stycket andra punkten tUlämpning.

Har köparen framställt anspråk på grund av felet och erbjuder sig säljaren att avhjälpa felet eller att avlämna felfri vara i den felaktigas ställe, äger köparen ej göra gällande befogenhet enligt första stycket, om rättelsen sker genast och utan kostnad eller väsentlig olägenhet för honom. Köparen äger dock sådan rätt att innehålla köpeskillingen som anges i 4 § andra stycket.

6    § Har säljaren eller annan för hans räkning genom utfästelse att av­hjälpa fel eller annan garanti åtagit sig att svara för varan under viss angiven tid och överensstämmer varan ej med vad som följer av ga­rantin, äger köparen göra gällande befogenhet enligt 4 eUer 5 §, om det ej måste antagas att avvikelsen beror av olyckshändelse eller omstän­dighet som är att hänföra till köparen.

7    § Har säljaren vid köpet eUer på varans förpackning eUer i annons eller annat meddelande, som är avsett att komma till allmänhetens eller köparens kännedom, lämnat oriktig uppgift om varans beskaffen­het eUer användning och kan uppgiften antagas ha inverkat på köpet, äger köparen göra gällande befogenhet enligt 4 eller 5 §. Detta gäUer dock icke om säljaren tydligt rättat uppgiften eller, i fall då denne saknat kännedom om att uppgiften var oriktig, det för köparen klart framgått att säljaren icke åtagit sig ansvar för dess riktighet.

Har varans tillverkare eller annan, som i tidigare säljled tagit be­fattning med varan, för egen eller säljarens räkning lämnat sådan oriktig uppgift som avses i första stycket och kan den antagas ha inverkat på köpet, äger köparen göra gällande befogenhet enligt 4 eUer 5 §, om säljaren åberopat uppgiften eller måste ha insett dess oriktighet.

8    § Säljes varan i strid mot sådant förbud att saluhålla vara som meddelats i författning eller av myndighet för att förebygga att den som använder varan ådrager sig ohälsa eller drabbas av olycksfall eller för att varan eljest skall vara tillförlitiig från säkerhetssynpunkt, äger köparen göra gäUande befogenhet enligt 4 eller 5 §. Detsamma gäller om varan är så bristfäUig att den ej kan användas utan uppenbar fara för köparens eller annans liv eller hälsa.

9    § Har varan sålts i befintUgt skick eUer med liknande förbehåll, äger köparen likväl göra gällande befogenhet enligt 4 eller 5 §, om varan ej motsvarar säljarens uppgifter eller om säljaren underlåtit att

 

Prop. 1973:138                                                      284

lämna upplysning om sådan egenskap hos varan som köparen ägt räkna med och säljaren måste ha känt till. Detsamma gäller om varan är i väsentligt sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och omständighetema i övrigt haft skäl att förutsätta.

10 § Har säljaren i faU som avses i 3—9 §§ gjort sig skyldig till grov försummelse, skall han ersätta skada som därigenom tillfogas köpa-

ll § Vill köparen på grund av fel i varan göra gällande befogenhet som sägs i 4, 5 eller 10 §, skaU han underrätta säljaren om felet inom skälig tid efter det att han märkt eller bort märka detta. Har annan än säljaren för dennes räkning åtagit sig att avhjälpa fel i varan, får under­rättelsen i stället lämnas till den som gjort åtagandet.

Försummar köparen att lämna underrättelse enligt första stycket, för­lorar han rätten att göra gällande befogenhet som avses där.

Köparens förhållande till varans tillverkare m. fl.

12    § Har varans tillverkare eller annan, som för säljarens räkning åtagit sig att avhjälpa fel i varan, helt eller delvis friskrivit sig från skyl­dighet att ersätta skada om åtagandet ej fullgöres, skall han likväl ersätta köparen dennes skada, om han visar grov försummelse vid fuUgörande av åtagandet.

13    § Är åtagande som sägs i 12 § förenat med villkor om att under­rättelse om fel eller anspråk på fullgörande av åtagandet skall fram­ställas i viss ordning, äger köparen utan hmder av att denna icke iaktta­gits kräva att åtagandet fullgöres, om han lämnat underrättelse enligt 11 § till antingen den som gjort åtagandet eller säljaren.

14    § Har varans tillverkare eller annan, som i tidigare säljled tagit befattning med varan, för egen eller säljarens räkning på varans för­packning eller i annons eller annat meddelande, som är avsett att komma till allmänhetens eller köparens kännedom, uppsåtligen eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift om varans beskaffenhet eller använd­ning och kan uppgiften antagas ha inverkat på köpet, skall han ersätta skada som därigenom tillfogas köparen.

Särskilda bestämmelser om kreditköp

15    § Lämnar säljaren anstånd med erläggande av köpeskiUingen eller del därav, får köpet ej förenas med vUlkor varigenom köparen helt eller delvis avstår från rätten att framställa invändningar på grund av köpet mot krav på betalning av ny borgenär, till vilken säljaren över­låter sin fordran eller hos vUken säljaren pantsätter fordringen,

16    § Erlägges köpeskillingen eller del därav med belopp, som köparen genom säljarens förmedling erhållit som lån av bank eller annan, med vilken säljaren har nära ekonomisk förbindelse, får köparen mot krav på betalning av långivaren framställa samma invändningar på grund av köpet som han äger göra mot säljaren.

 

Prop. 1973:138                                                       285

17 § Lämnar säljaren anstånd med erläggande av köpeskillingen eller del därav, får han ej mottaga av köparen ingången växelförbindelse be­träffande det som ej erlagts. Han får ej heller till bevis för sin fordran mottaga av köparen utfärdat löpande skuldebrev eller annan av denne utställd skuldförbindelse, vars överlåtelse eller pantsättning inskränker köparens rätt att framställa invändningar pä grund av köpet mot ny borgenär, som i god tro förvärvat fordringshandlingen. Den som bryter mot första stycket dömes till böter.

Avslutande bestämmelser

18    § Har meddelande, som köparen har att lämna säljaren eller annan enligt 3, 4, 11 eller 13 §, inlämnats för befordran med post eller telegraf och försenas det eller kommer det ej fram, skall denna om­ständighet icke föranleda att köparen förlorar rätten att göra gällande befogenhet enligt denna lag.

19    § Lagen äger icke tUlämpnmg på ersättnmg för förlust som köparen lider genom personskada eller skada på annan egendom än den sålda varan.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1973.

 

Prop. 1973:138                                                       286

Bilaga 2 De remitterade förslagen

1    Förslag till Konsumentköplag

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag äger tiUämpning när konsument av näringsidkare kö­
per vara, som är avsedd huvudsakligen för enskUt bruk och som säljes
i näringsidkarens yrkesmässiga verksamhet.

Lagen gäller under motsvarande förutsättningar även i fråga om köp från annan än näringsidkare, om köpet förmedlas av näringsidkare som ombud för säljaren.

2 § Vid köp som omfattas av denna lag skall köparen aUtid ha de
befogenheter som tillerkännes honom i lagen. Förbehåll som inskränker
sådan befogenhet är ogiltigt.

Första stycket utgör ej hinder mot att i stället för bestämmelse i la­gen tillämpa vad som på gmnd av avtal eUer enligt lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av lös egendom eller eljest gäller beträffande kö­parens förhållande till säljaren eUer annan mot vUken han får utöva befogenhet enligt denna lag, under förutsättning att därigenom längre gående befogenheter än enligt lagen tillerkännes köparen.

Köparens förhållande till säljaren

3 § Har säljaren ej avlämnat varan i rätt tid och beror ej detta av
köparen eller händelse för vilken han står faran, får köparen häva kö­
pet, om säljaren ej avlämnar varan inom skälig tid sedan köparen upp­
manat honom därtill. Detta gäller dock ej om dröjsmålet är av ringa
betydelse för köparen. Även om köparen ej lämnat sådan uppmaning
som nyss sagts, har han rätt att häva köpet, om det på annat sätt måste
ha stått klart för säljaren att dröjsmålet ej är av ringa betydelse för kö­
paren. Förbehåll som inskränker köparens rätt att häva köpet skall dock
gälla, om köpet avser vara, som tillverkats särskilt efter köparens an­
visningar eller önskemål eller som säljaren eljest måste antagas sakna
möjlighet att på rimliga villkor avyttra tiU annan än köparen, samt det
ej är uppenbart att genom dröjsmålet köparens ändamål med avtalet
skulle väsentiigen förfelas.

Dröjer säljaren att avlämna vara som skall betalas vid eller efter den tid som bestämts för avlämnandet, får köparen innehåUa köpeskiUing­en, tiU dess varan håUes honom till hända.

4 § Är varan behäftad med fel, som säljaren åtagit sig att avhjälpa,
och avhjälpes ej felet inom skälig tid efter det att köparen framställt
anspråk på grund av felet eller avlämnas ej inom samma tid felfri vara
i den felaktigas stäUe, får köparen göra avdrag på köpeskillingen, kräva
skälig ersättning för avhjälpande av felet eller, om felet ej är av ringa
betydelse för honom, häva köpet. Förbehåll som inskränker köparens

 

Prop. 1973:138                                                       287

rätt att häva köpet skall dock gäUa, om betydande skada skulle åsam­kas säljaren genom att köpet häves och han erbjuder köparen skälig ersättning för felet samt det ej är uppenbart att varan icke kan använ­das för sitt ändamål.

Avser felet vara som skall betalas vid eller efter den tid som be­stämts för avlämnandet, får köparen innehålla köpeskillingen till dess felet avhjälpts eller felfri vara hålles honom till hända. Är det uppen­bart att felet är av ringa betydelse för köparen, får han dock ej inne­hålla mer än vad som kan antagas motsvara dubbla kostnaden för felets avhjälpande.

Första och andra styckena gäller även om åtagandet att avhjälpa felet gjorts av varans tillverkare eller eljest av annan än säljaren men för dennes räkning.

5 § Är varan behäftad med fel och har ej säljaren eller annan för
hans räkning åtagit sig att avhjälpa detta, får köparen göra avdrag på
köpeskillingen eller, om felet ej är av ringa betydelse för honom, häva
köpet. I fräga om giltigheten av förbehåll som inskränker köparens rätt
att häva köpet äger 4 § första stycket andra punkten rnotsvarande till-
lämpning.

Har köparen framställt anspråk på grund av felet och erbjuder sig säljaren att avhjälpa detta eller att avlämna felfri vara i den felaktigas ställe, får köparen ej göra gällande befogenhet enligt första stycket, om rättelsen sker genast och utan kostnad eller väsentlig olägenhet för ho­nom. Köparen har sådan rätt att innehålla köpeskUlingen som anges i 4 § andra stycket.

6    § I fall som avses i 3 §, 4 § första och tredje styckena samt 5 § första stycket har köparen rätt till skälig ersättning för utgift som han ådragit sig till följd av dröjsmål eller fel, om ej säljaren visar att dröjs­målet eller felet icke beror på hans försummelse. Köparen har dock ej rätt till ersättning för avhjälpande av fel i vidare mån än som föreskri­ves i 4 §.

7    § Har säljaren vid köpet eller på varans förpackning eller i annons eller annat meddelande, som är avsett att komma till allmänhetens eller köparens kännedom, lämnat vilseledande uppgift om varans be­skaffenhet eller användning och kan uppgiften antagas ha inverkat på köpet, skaU varan anses behäftad med fel. Detta gäller dock ej, om säljaren tydligt rättat uppgiften.

Har varans tillverkare eUer annan, som i tidigare säljled tagit befatt­ning med varan, för egen eller säljarens räkning lämnat sådan vUse­ledande uppgift som avses i första stycket och kan den antagas ha inverkat på köpet, skall varan anses behäftad med fel, om säljaren åberopat uppgiften eller uppenbarligen bort inse att den var vilseledande.

8 § Säljes varan i strid mot förbud att saluhålla vara, vilket meddelats
i författning eller av myndighet för att förebygga att den som använder
varan ådrager sig ohälsa eller drabbas av olycksfall eller för att eljest
hindra användning av vara som ej är tillförlitUg från säkerhetssynpunkt,
skall varan anses behäftad med fel. Detsamma gäller, om varan är så
bristfällig att den ej kan användas utan uppenbar fara för köparens eller
annans liv eller hälsa.

 

Prop. 1973:138                                                       288

9 § Har varan sålts i befintiigt skick eller med Uknande förbehåll, skall
den även i annat fall än som avses i 7 eller 8 § anses behäftad med fel,
om den ej är sådan som köparen haft anledning räkna med samt säl­
jaren måste ha känt tUl detta men underlåtit att upplysa köparen därom.
Detsamma gäller, om varan är i väsentligt sämre skick än köparen med
hänsyn till varans pris och omständighetema i övrigt haft skäl att förut­
sätta.

10    § Har säljaren eller annan för hans räkning genom garanti eller liknande utfästelse åtagit sig att svara för varan under viss angiven tid, skall varan anses behäftad med fel, om den avviker från vad som följer av utfästelsen och det ej måste antagas att avvikelsen beror av olycks­händelse eller annan omständighet som är att hänföra till köparen.

11    § Vill köparen göra gällande befogenhet på grund av fel i varan, skall han underrätta säljaren om felet inom skälig tid efter det att han märkt eller bort märka detta, dock ej senare än ett år från det han mot­tog varan. Har annan än säljaren för dennes räkning åtagit sig att av­hjälpa fel i varan, får underrättelsen i stället lämnas till den som gjort åtagandet.

Försummar köparen att lämna underrättelse enligt första stycket, för­lorar han rätten att göra gällande befogenhet på grund av felet.

Köparens förhållande till varans tillverkare m. fl.

12    § Har varans tillverkare eller annan för säljarens räkning åtagit sig att avhjälpa fel i varan och visar han försummelse vid fullgörande av åtagandet, skall han ersätta köparen dennes skada, om den ej är ringa.

13    § Köparen har rätt att kräva fullgörande av åtagande som avses i 12 §, om han lämnat underrättelse enligt 11 § tUl den som gjort åta­gandet eller till säljaren.

14    § Har varans tillverkare eller annan, som i tidigare säljled tagit befattning med varan, för egen eller säljarens räkning på varans för­packning eller i annons eller annat meddelande, som är avsett att kom­ma till allmänhetens eller köparens kännedom, uppsåtligen eller av vårdslöshet lämnat vilseledande uppgift om varans beskaffenhet eller användning och kan uppgiften antagas ha inverkat på köpet, skall han ersätta skada som därigenom tUlfogas köparen.

Särskilda bestämmelser om kreditköp

15    § Har säljaren lämnat anstånd med erläggande av köpeskillLngen eller del därav och överlåter eller pantsätter han sin fordran till annan, är köparen ej bunden av vUlkor, varigenom han helt eller delvis har av­stått från rätten att framställa invändningar på grand av köpet mot krav på betalning av ny borgenär.

16    § Erlägges köpeskillingen eller del därav med belopp, som kö­paren i samband med köpet genom säljarens förmedling erhållit som lån av bank eller annan, med vilken säljaren har nära ekonomisk för-

 

Prop. 1973:138                                                       289

bindelse, får köparen mot krav på betalning av långivaren framställa samma invändningar på grand av köpet som han äger göra mot sälja-

17 § Lämnar säljaren anstånd med erläggande av köpeskillingen eller del därav, får han ej mottaga av köparen ingången växelförbindelse beträffande det som ej erlagts. Han får ej heller till bevis för sin ford­ran mottaga av köparen utfärdat löpande skuldebrev eller annan av denne utställd skuldförbindelse, vars överlåtelse eller pantsättning in­skränker köparens rätt att framställa invändningar på grund av köpet mot ny borgenär, som i god tro förvärvat fordringshandlingen.

Första stycket första punkten äger ej tillämpning på egen växel, som är utställd av bankaktiebolag, sparbank, postbanken eller kreditkassa inom jordbrakskasserörelsen.

Den som uppsåtligen bryter mot första stycket dömes till böter.

Avslutande bestämmelser

18    § Har meddelande, som köparen har att lämna säljaren eller an­nan enligt 3, 4, 11 eller 13 §, inlämnats för befordran med post eller telegraf och försenas det eller kommer det ej fram, skall denna om­ständighet icke föranleda att köparen förlorar rätten att göra gällande befogenhet enligt denna lag.

19    § Lagen äger ej tUlämpning på ersättning för förlust som köparen lider genom personskada eller skada på annan egendom än den sålda varan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

19    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 138

 

Prop.1973:138

290

2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:112) om förbud mot otillbörliga avtalsviUkor

Härigenom förordnas, att rubriken till lagen (1971: 112) om förbud mot otillbörliga avtalsvUlkor samt 1 och 6 §§ lagen skall ha nedan an­givna lydelse.

Lag om förbud mot oskäliga avtalsviUkor

Föreslagen lydelse

Är villkor, som näringsidkare använder vid erbjudande av vara eller tjänst till konsument för en­skilt bruk, med hänsyn till veder­laget och övriga omständigheter att anse som oskäligt mot konsu­menten, kan marknadsdomstolen, om det är påkallat från allmän synpunkt, meddela näringsidkaren förbud att framdeles i liknande fall använda samma eUer väsent­ligen samma villkor. Förbud skall förenas med vite, om ej detta av särskilda skäl är obehövligt.

1 §1

Nuvarande lydelse

Är villkor, som näringsidkare använder vid erbjudande av vara eller tjänst till konsument för en­skilt bruk, med hänsyn till veder­laget och övriga omständigheter att anse som otillbörligt mot konsu­menten, kan marknadsdomstolen, om det är påkallat från allmän synpunkt, meddela näringsidkaren förbud att framdeles i liknande faU använda samma eller väsentligen samma villkor. Förbud skall för­enas med vite, om ej detta av särskilda skäl är obehövligt.

Första stycket äger motsvarande tillämpning, om näringsidkare erbju­der konsument att mot vederlag förvärva nyttjanderätt till lösöre för enskUt bruk.

Förbud kan meddelas även anställd hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkarens vägnar.

6 §2

Fråga om förbud får i fall som ej är av större vikt prövas av kon­sumentombudsmannen genom att den som antages ha använt otill­börligt avtalsvUlkor förelägges förbud tUl godkännande omedel­bart eller inom viss tid (förbuds-föreläggande).

Fråga om förbud får i fall som ej är av större vikt prövas av kon­sumentombudsmannen genom att den som antages ha använt oskä­ligt avtalsvillkor förelägges för­bud till godkännande omedelbart eller inom viss tid (förbudsföre­läggande.)

Har förbudsföreläggande godkänts, gäller det som förbud av mark­nadsdomstolen. Godkännande som sker sedan den i föreläggandet ut­satta tiden har gått till ända är dock utan verkan.

Närmare bestämmelser om förbudsföreläggande meddelas av Ko­nungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

> Senaste lydelse 1972:730. 2 Senaste lydelse 1972:730.

 

Prop. 1973:138                                                                   291

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 4 juni 1973.

Närvarande: justitierådet Alexanderson, regeringsrådet Klackenberg, f. d. regeringsrådet Öhman, justitierådet Walberg.

Enligt lagrådet den 3 maj 1973 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 23 mars 1973, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle inhämtas över upprättade förslag tUl

1.   konsumentköplag,

2.   lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud mot otillbörliga av­talsvillkor.

Förslagen, som finns bUagda detta protokoll, hade inför lagrådet före­dragits av hovrättsassessorn Trygve Hellners.

Lagförslagen föranledde följande yttranden inom lagrådet.

Förslaget till konsumentköplag

Lagrådet:

Enligt definhionen på konsumentköp skall varan vara "avsedd huvud­sakligen för enskilt brak". Motsvarande bestämning återfinries i 1 § hemförsäljningslagen. När det gäller tolkningen av det angivna rekvisitét i konsumentköplagen uttalas i remissprotokollet, att det vanligen fram­går av varans beskaffenhet, hur den är avsedd att användas, och att vid tvekan om vilket ändamål varan är avsedd för, köparens syfte med för­värvet i sista hand bör, vara avgörande. Enligt remissprotokollet bör nå­gon skyldighet för köparen att självmant upplysa säljaren om sitt syfte med förvärvet inte föreligga men måste köparens syfte på något för säljaren uppfattbart sätt framgå av omständigheterna vid köpet.

De angivna uttalandena kan ge anledning till tveksamhet i två hän­seenden. Å ena sidan förefaller det som om objektiva yttre omständig­heter, t. ex. varans beskaffenhet, avses få självständig betydelse för frå­gan om köpet skall behandlas som konsumentköp. Å andra sidan ger uttalandena intryck av att säljarens subjektiva uppfattning om köparens syfte skulle ha relevans. I själva verket torde emellertid förslagets ut­gångspunkt vara den att, i händelse av tvist, vad som utredes om köpa­rens syfte med förvärvet bUr avgörande för om köpet skall behandlas som konsumentköp. SkuUe det visa sig att köparen lämnat oriktig uppgift om syftet, bör detta förhåUande i princip inte påverka frågan om konsu­mentköplagens tillämplighet. En ordning som innebär att säljaren all­tid skall kunna förlita sig på ett uttalande av köparen. om syftet rned

 

Prop. 1973:138                                                       292

förvärvet skulle ge kontrahenterna möjlighet att genom överenskommel­se sätta den tvingande regleringen ur spel. Givetvis saknar det betydelse, om köparen efter köpet har ändrat mening om varans användning.

Den i lagtexten använda formuleringen "vara som är avsedd huvud­sakligen för enskilt brak" gör det inte fullt klart att det är konsument­köparens avsikt som skall vara avgörande. Den utesluter inte läsningen, att köpet skall gälla en vara, som typiskt sett har karaktären av konsu­mentvara, och att den enskilde köparens avsikt med förvärvet således inte spelar någon roll. En tydligare formulering torde vara önskvärd och kan vinnas genom en jämkning av ordalagen och tillika en förenk­ling, förslagsvis genom att i första stycket anges att lagen "äger tUlämp­ning när konsument huvudsakligen för enskilt bruk köper vara av nä­ringsidkare och försäljningen sker i dennes yrkesmässiga verksamhet".

I anslutning till påpekanden av näringslivet i remissförfarandet tar föredragande statsrådet upp frågan om vUket lands lag som skall tilläm­pas på konsumentköp med internationell karaktär (avsnitt 6.2.1. i det remitterade protokollet) och berör därvid vissa av bestämmelserna i la­gen (1964: 528) om tUlämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker. I det sammanhanget uttalas att KO och marknadsdomstolen med stöd av avtalsvillkorslagen kan ingripa mot oskäliga lagvalsklausuler vid konsumentköp. Uttalandet synes ha fått en något sammanträngd avfatt­ning och är därför inte fullt klart till sin innebörd. Emellertid avser det tillämpningen av avtalsvillkorslagen, som inte i förevarande hänseende är föremål för lagrådets granskning. Härtill kommer att den slutsats som följer efter uttalandet — nämligen att några särskilda lagstiftnings­åtgärder i syfte att hindra kringgående av den tvingande regleringen i den nu föreslagna konsumentköplagen med utnyttjande av bestämmel­serna i 1964 års lag inte anses nödvändiga — inte föranleder någon erinran från lagrådets sida. Lagrådet anser sig därför inte i detta sam­manhang böra gå närmare in på den i uttalandet berörda frågan.

Klackenberg:

Andra stycket i förevarande paragraf har motiverats av intresset att konsumentköplagen inte skall kunna kringgås genom att försäljningar, som sker i näringsidkares yrkesmässiga försäljningsverksamhet, ges for­men av försäljningar från privatpersoner, för vilka näringsidkaren upp­träder enbart som ombud. Det skulle också ur konsumentköpsynpunkt vara en ganska bekymmersam lucka om exempelvis den handel med be­gagnade bilar, som under medverkan av bUfirmorna drivs i samband med nybilsförsäljningen eller vid omsättning i andra hand av begagnade bilar, skulle falla utanför lagen. Försäljningsarbetet ombesörjes ofta helt av bilfirman men vid kontraktsskrivandet blir det ej sällan den gamle ägaren som undertecknar eller också bilhandlaren som undertecknar med fullmakt från honom. Av samma skäl har det ansetts av värde att

 

Prop. 1973:138                                                      293

även antikvitets- och konsthandlare, som i sina butiker förmedlar för­säljningar från enskilda, skall komma in under lagen jämväl med avseen­de å denna supplementära verksamhet.

Andra stycket torde emellertid genom de generella formuleringarna gå betydligt utöver det angivna motivet. Under lagens ordalag faller inte bara den förmedling av enskilda personers varuförsäljningar, som avser samma slags varor som näringsidkaren yrkesmässigt försäljer, utan även förmedlingen av andra slag av varor än sådana som hör till näringsidka­rens bransch. Genom andra stycket skulle konsumentköplagen sålunda utsträckas till att exempelvis omfatta sädana fall som när en lantbrukare hjälper en sommargäst att sälja en cykel eller när en damfrisörska i sin salong förmedlar försäljningen tUl en kund av en väninnas kappa eller när en restauranginnehavare medverkar vid försäljningen av en privat konstsamlares tavla genom att låta den hänga i restaurangens entré. I dy­lika fall föreligger ju inte några praktiska kringgåenderisker eller över­huvud något sådant behov att skydda konsumentköpare mot säljare i överlägsen ställning, som motiverat tillkomsten av konsumentköplagen. Vid förmedlingar utanför näringsidkarens varumässiga försäljningsom­råde uppkommer ju normalt inte risken för att ett vid den yrkesmässiga försäljningen i branschen tillämpat missbrak av den s. k. formulärrätten utsträcks till förmedlingsköpen.

Det är oklart om den här påtalade utvidgningen av andra styckets till-lämpningsområde utöver vad motiven anger har skett avsiktligt eller ej. Föredragande statsrådets argumentation synes snarast peka hänemot att en begränsning till sådana varor, som säljs i näringsidkarens yrkesmäs­siga verksamhet, egentligen varit avsedd. I vart fall synes det lämpligt att stadgandet kompletteras så att därav klart framgår att det endast av­ser förmedling av köp från enskild utav varor av sådant slag, som nä­ringsidkaren tillhandahåller i sin yrkesmässiga verksamhet. Vid en sådan komplettering torde man också vinna fördelen att kunna undvika det något tvetydiga uttrycket köp som "förmedlas av näringsidkare som om­bud för säljaren". Att näringsidkaren är ombud för säljaren avser att täcka två ganska olikartade förfaranden, nämligen dels att han fungerar som fullmäktig för säljaren och dels att han på annat sätt medverkar å säljarens vägnar vid tillkomsten av ett köp (utan att underteckna kon­traktet i eget eller annans namn). Att näringsidkaren enligt lagtexten skall vara "ombud för säljaren" har även ansetts tjäna syftet att från tUlämpningsområdet utesluta ren mäklarverksamhet. Genom ett tillägg som begränsar stadgandet till supplementär förmedling av varor, som tillhandahålls inom näringsidkarens yrkesmässiga verksamhet, synes det vara obehövligt att använda rekvisitét att näringsidkaren skall förmedla köpet "som ombud för säljaren".

I remissprotokollet har framhållits att också köp på auktioner på grund av andra stycket faller in under lagen, om auktionen ombesörjs

 

Prop. 1973:138                                                                     294

av näringsidkare. Det är att märka att i detta hänseende en viss ändring skulle ske beträffande köp vid auktioner, om här förordat tillägg till andra stycket göres. Enligt remissförslaget räcker det med att auktionen ombesörjes av en yrkesmässigt verksam aidctionsutropare eller annan näringsidkare. Genom det föreslagna tUlägget skulle under lagen falla endast sådana auktioner, som anordnas av eller för näringsidkare, vilka i sin yrkesmässiga verksamhet tillhandahåller sådana varuslag som auk­tionen gäller, t. ex. konst- eller antikvitetshandlare. En sådan begräns­ning torde med hänsyn tUl de vanskligheter, som köpen på auktion in­nebär ur konsumentköplagens synpunkt, vara en fördel. Om några otill­börliga standardiserade försäljningsvillkor skulle förekomma vid de kommunala auktionskamrarna torde man lättare kunna komma tillrätta med dem genom KO:s inskridande än genom att göra konsumentköp­lagen tillämplig å inköp därstädes.

Jag föreslår på grund av det anförda att andra stycket ges innehållet: "Lagen gäller under motsvarande förutsättningar även i fråga om köp frän annan än näringsidkare, om köpet förmedlas av näringsidkare och avser vara av sådant slag som denne tillhandahåller i sin yrkesmässiga verksamhet."

3 §
Lagrådet:

En förutsättning för att köparen vid säljarens dröjsmål skall få häva köpet är att dröjsmålet inte är av endast ringa betydelse för köparen. Härutöver förutsattes som regel, att säljaren inte levererar inom skälig tid efter det att han av köparen uppmanats att leverera. Undantag från kravet på leveransuppmaning gäller emellertid enligt första stycket tredje punkten i sådana fall när det "på annat sätt" måste ha stått klart för säljaren, att dröjsmålet inte är av endast ringa betydelse för köparen. Är detta fallet får hävning ske omedelbart. De citerade orden förutsätter det underförstådda tUlägget "än genom .köparens uppmaning att leve­rera". Förevarande punkt kan därför läsas som ett uttryck för att, om leveransuppmaning skett, dröjsmålet inte kan anses vara av ringa bety­delse. Att detta inte är meningen framgår emellertid av den närmast fö­regående punkten som för normalfallet, utöver leveransuppmaning, an­ger som föratsättning för hävning att dröjsmålet inte är av ringa bety­delse. Även om något missförstånd kanske inte behöver uppstå, synes dock bestämmelsen vinna på att orden "på annat sätt" utgår ur lagtex­ten. Lagrådet föreslår att så sker.

4 §
Lagrådet:

Vid behandlingen av frågan om innebörden av de påföljder, som står köparen tiU buds om ett av säljaren gjort åtagande att avhjälpa fel i

 

Prop. 1973:138                                                                  295

varan inte fullgörs inom skälig tid, konstateras i 'specialmotiveringen till förevarande paragraf att bestämmelsen om köparens rätt att kräva er­sättning för avhjälpande av fel inte utesluter att köparen kan begära kompensation för kostnad som har uppstått för avhjälpande av fel utom­lands. Detta uttalande får givetvis inte tolkas så, att köparen i något fall, när ett avhjälpningsåtagande är begränsat till Sverige, skulle kunna direkt vända sig till en verkstad utomlands för att få felet avhjälpt. För att kunna utöva befogenhet enligt förevarande paragraf måste han i sådant fall först lämna säljaren eller tillverkaren tillfälle att avhjälpa felet i Sverige. Uttalandet avser däremot, enligt vad som upplysts vid föredragningen, bland annat den situationen att köparen med stöd av en garantiutfästelse från säljaren begärt avhjälpande av ett fel på en. bil hos en av denne anvisad verkstad i Sverige och något avhjälpande inte kommit tUl stånd inom skälig tid. L en sådan situation är det enligt.fö­revarande paragraf köparen obetaget att låta reparera bUen — utom­lands eller i Sverige — och kräva skälig ersättning för reparationen. Kö­paren kan ha haft särskUd anledning att låta verkställa reparationen utomlands. Han stod kanske i begrepp att företa en utiandsresa under vilken han hade behov av att använda bilen. Är garantiåtagandet begrän­sat i geografiskt hänseende på sätt anmärks i remissprotokollet, bör dock beaktas alt ersättning ofta inte torde kunna fordrås med högre be­lopp än vad som svarar mot kostnaden för avhjälpande inom garantins giltighetsområde.

5 § Lagrådet:

I 4 § och förevarande paragraf regleras köparens befogenheter mot säljaren vid fel i varan. Den förstnämnda paragrafen täcker de fall då åtagande att avhjälpa fel i varan lämnats av säljaren eller för dennes räkning av tillverkaren eller annan men åtagandet inte fullgöres inom skälig tid. I 5 § ges bestämmelser för felsituationer då reparationsåta­gande inte föreligger. Såsom i motiveringen framhålles blir emellertid tillämpning av sistnämnda bestämmelser aktuell i främsta rummet då köpeavtalet förenats med vUlkor som inskränker köparens befogenheter. Finns inte sådana viUkor, såsom exempelvis i aUmänhet vid köp av dag­ligvaror, kan det bli anledning att åberopa dén allmänna köplagens disposUiva felregler, eftersom den tvingande regleringen av grundskyd­det i konsumentköplagen inte i alla avseenden sträcker sig lika långt till köparens förmån som dessa.

Av motiveringen framgår att bestämmelserna i 4 § är avsedda att bli tillämpliga inte bara i sådana fall då åtagandet att avhjälpa felet ingår i själva köpeavtalet. Meningen synes sålunda vara att orh åta­gandet lämnats exempelvis av tUlverkaren, utan att det kan anses där­med ha blivit ett led i köpet, köparen skall ha valrätt mellan att åbe-

 

Prop. 1973:138                                                       296

ropa åtagandet, varigenom reglerna i 4 § blir tillämpliga, eller att åbe­ropa 5 §, eventuellt bestämmelsema i den allmänna köplagen. Om åta­gandet inte ingår i köpeavtalet, skall köparen sålunda inte av säljar­sidan kunna påtvingas en reparationsutfästelse med därtill knutna vill­kor.

Ordalagen i 4 § torde täcka denna innebörd av gränsdragningen mel­lan 4 och 5 §§. Däremot synes avfattningen av 5 § — som formellt utesluter tillämpningen av paragrafen så snart ett åtagande föreligger —-kunna ge anledning tUl tvekan för sådana fall då väl ett åtagande före­ligger men köparen inte kan anses bunden att godta det. Den avsedda innebörden av stadgandet skulle framgå något tydligare om inledningen av 5 § jämkas till att lyda "Är varan behäftad med fel och skall ej detta avhjälpas på grund av åtagande som avses i 4 §".

I andra stycket första punkten av 5 § har efter mönster av 49 § köp­lagen upptagits ett stadgande som ger säljaren möjlighet att avvärja häv­ning eller annan påföljd enligt första stycket genom rättelse av felet. Förutsättning är bl. a. att säljaren "erbjuder sig" att rätta felet och att "rättelsen sker genast". Om sistnämnda bestämning sägs i motiveringen att den inte utesluter att säljaren får en kort frist för att vidta erbju­den rättelse. I lagtexten anges inte uttryckligen när erbjudandet om rät­telse skall lämnas för att det skall anses godtagbart. Meningen är själv­fallet att det skall ske i nära anslutning till att köparen framställer sitt anspråk. Lämpligen synes detta kunna något tydligare betonas i stad­gandet genom att det får lydelsen "och erbjuder sig säljaren därvid att avhjälpa detta".

Som ytterligare förutsättning för den rätt som i andra stycket första punkten av förevarande paragraf givits säljaren att avvärja påföljd som avses i första stycket gäller enligt det remitterade förslaget att rättelsen sker "utan kostnad eller väsentlig olägenhet" för köparen. Motsvarande uttryck i förebilden i 49 § köplagen är att köparen ej har "kostnad ellei olägenhet" av att låta rättelsen ske. Utredningen har om villkoret i det remitterade förslaget uttalat att det i förhållande till 49 § köplagen in­nefattar i huvudsak den olikheten att säljarens rättelsemöjlighet inte utesluts av varje — således även ringa — olägenhet för köparen av en rättelse. Den sakliga innebörd som sålunda är åsyftad skulle bättre fram­gå om uttrycket jämkas till "utan kostnad samt i övrigt utan olägen­het av någon betydelse".

I 5 § andra stycket andra punkten ges en bestämmelse om rätt för köparen att innehålla köpeskiUingen. Meningen är att föratsättningama härför skall vara desamma som för motsvarande rätt enligt 4 § andra stycket. Den avsedda innebörden skulle bli tydligare om stadgandet får förslagsvis följande avfattning: "I fråga om rätt för köparen att inne­hålla köpeskUlingen äger 4 § andra stycket motsvarande tillämpning."

 

Prop. 1973:138                                                      297

6§ Lagrådet:

Ersättningsansvar för säljaren enligt förevarande paragraf inträder i fall som avses bl. a. i 4 § första och tredje styckena samt 5 § första stycket. Genom hänvisningen till "fall som avses i 4 § första och tredje styckena" anges att förutsättning för ersättningsansvar är att ett åtagan­de att avhjälpa fel i varan inte fullgjorts inom skälig tid. Vad angår fall enligt 5 § räcker det med att varan är behäftad med fel. Om förut­sättning för ersättningsansvar i fall som avses i 4 § är uppfylld, skall enligt vad som uttalas i motiveringen ersättning kunna utgå också för utgifter som hänför sig till tid innan fristen för avhjälpande av felet gått till ända, nämligen om det är fråga om utgifter som köparen har ådragit sig på grund av felet. Som exempel kan nämnas kostnad för transport av varan till säljarens reparationsverkstad. Enligt den före­slagna lydelsen är en ytterligare förutsättning för ersättningsansvar att säljaren inte visar att "felet" inte beror på hans försummelse. Såvitt gäller de fall som avses i 4 § innebär detta enligt motiveringen att säl­jaren kan undgå ersättningsansvar genom att visa att orsaken till att avhjälpningsåtagandet inte fullgjorts på avtalsenligt sätt inte är att hän­föra till försummelse från hans sida.

Av det anförda torde framgå att ordet "fel" förekommer i första punkten av förevarande paragraf på två ställen med sinsemellan olika mening. På det första stället användes ordet "fel" i sin vanliga bety­delse. I satsen "om ej säljaren visar att dröjsmålet eller felet icke be­ror på hans försummelse" avses med "felet", såvitt gäller fall enligt 4 §, bristande fullgörelse av åtagande att avhjälpa fel inom skälig tid. Det är givetvis önskvärt att ordet "fel" användes endast i sin vanliga betydelse. Det föreslås därför att den nyss återgivna satsen ändras till "om ej säljaren visar att försummelse icke ligger honom till last".

Alexanderson, Klackenberg, Walberg:

Utredningen föreslog, i 10 §, en regel av innebörd att om säljaren i fall som avsågs i de föregående paragraferna (närmast 3—5 §§) gjort sig skyldig till grov försummelse, han skulle ersätta skada som däri­genom tillfogades köparen. I det remitterade förslaget har säljarens ska­deståndsplikt utsträckts att omfatta också skada vid försummelse som inte är grov. Skadeståndsskyldigheten har å andra sidan begränsats till att avse skälig ersättning för utgifter i anledning av dröjsmål eller fel. Någon regel om en vidsträcktare skadeståndsskyldighet vid svek eller grov vårdslöshet upptas inte i det remitterade förslaget. Härom sägs i den aUmänna motiveringen att den princip åt vilken den av utredningen föreslagna lagregeln ger uttryck, nämligen att en friskriv­ning från skadeståndsansvar inte kan åberopas när uppsåt eller grov

 

Prop. 1973:138                                                                     298

vårdslöshet ligger den skadevållande parten till last, torde få anses gälla redan nu. Utredningens lagregel kunde därför sägas väsentiigen inne­bära ett klarläggande av nuvarande rättsläge. 1 specialmotiveringen ut­talas ytterligare att starka skäl talar för att principen gäller redan enligt nuvarande ordning. Slopandet av den regel utredningen har för­ordat är inte, framhålls det, avsett att innebära någon saklig ändring av konsumentens ställning i detta hänseende. Tydligen avses att i dessa fall skadestånd skall utgå utan begränsning till utgifter.

I sak har vi intet att erinra mot att den angivna principen får gälla på konsumentköplagens område. Den bör emellertid enligt vår me­ning tiU förekommande av rättsovisshet lagfästas. I detta ämne må anföras följande.

Konsumentköprätten kommer att kännetecknas av ett växelspel mel­lan konsumentköplag och allmän köplag. Kan principen inte beläggas inom den allmänna köprätten är detta ett starkt skäl för att den bör lagfästas i konsumentköplagen. I Alméns kommentar till köplagen (4 uppl., tillägg till § 1 vid not 2 med nothänvisningar) uttalas i texten följande: "Av aUmanna rättsgrundsatser anses (ock) följa, att förbehåll, varigenom någon fritager sig från ersättningsskyldighet eller andra på­följder av kontraktsbrott, icke kunna av honom åberopas, därest han handlat dolöst. Så till vida torde detta vara obestridligt, att om brotts­ligt förfarande föreligger, förbehållet icke kan fritaga vederbörande från skyldigheten att ersätta medkontrahenten den honom genom brottet tUlskyndade skadan. I vad påståendet sträcker sig härutöver, synes däremot dess riktighet ingalunda höjt över alla tvivel."

I doktrinen förekommer uttalanden av innebörd att den i remiss­protokollet angivna principen möjligen gäller eller att den borde gälla (se t. ex. Rodhe: ObUgationsrätt § 48 vid not 14, s. 531, Grönfors i SvJT 1958 s. 518, Karlgren: Produktansvaret s. 144 ff). Veterligen finns i rättspraxis inte något enda belägg för att principen verkligen gäller.

Med hänsyn till det anförda måste enligt vår mening rättsläget be­tecknas som så oklart att ett lagfästande av den ifrågavarande prin­cipen framstår som önskvärt. Innebörden av principen blir alltså för konsumentköplagens del att i fall av grov försummelse skadestånds-skyldighet föreligger utan någon begränsning tUl utgifter, även om fri­skrivningsklausul skulle finnas. Vi hemställer därför att, under beak­tande av vad i övrigt vid förevarande paragraf anförts, denna med viss ytterligare redaktioneU jämkning avfattas förslagsvis på följande sätt:

"Om i fall som avses i 3 §, 4 § första och tredje styckena samt 5 § första stycket säljaren gjort sig skyldig till grov försummelse, skall han ersätta skada som därigenom tillfogas köparen.

Föreligger ej ersättningsskyldighet enligt första stycket, har köparen likväl i fall som avses i där angivna lagrum rätt till skälig ersättning för

 

Prop. 1973:138                                                      299

utgift som han ådragit sig tUl följd av dröjsmål eller fel, om ej säljaren visar att försummelse icke ligger honom tiU last. Rätt till ersättning för avhjälpande av fel tillkommer dock ej köparen i annat fall eller i vidare mån än som föreskrives i 4 §."

7 §

Lagrådet:                                  .           ;

Vilseledande uppgift härrörande frän varans tillverkare eller annan i tidigare säljled kan under förutsättningar som anges i andra stycket av förevarande paragraf leda tUl att varan anses behäftad med fel. Vad angår säljaren förutsattes enligt det remitterade förslaget att han "åbe­ropat uppgiften eller uppenbarligen bort inse att den var vilseledande".

Enligt utredningen skulle i sistnämnda fall krävas att säljaren "måste ha insett" uppgiftens oriktighet, och i detta sammanhang framhålles att något ansvar för säljaren inte bör inträda, när han över huvud inte känt till att tUlverkaren lämnat någon uppgift om varan och alltså inte heller känt till hur det förhäller sig med uppgiftens riktighet. I denna del lär det remitterade förslaget, oaktat däri kravet på bevisning beträffande säljarens insikt om uppgiftens vUseledande karaktär ställts lägre än ut­redningen föreslog, inte innebära nägon ändring i förhållande till' ut­redningsförslaget.

Med förändringen i fråga om kravet på insikt ter det sig emellertid som en ofullständighet i det remitterade förslaget att däri endast under­förstås men inte direkt omnämnes det primära fallet att säljaren faktiskt insett att uppgiften var vilseledande. Detta fall bör enligt lagrådets me­ning uttrycklingen anges i lagtexten. Sker det, synes det vara påkallat att i andra stycket uppta en motsvarighet tUl andra punkten i första stycket.

På grand av det anförda föreslår lagrådet att andra stycket avslutas
så: "—■-- om säljaren åberopat uppgiften eUer, fastän han insett el­
ler uppenbarUgen bort inse att uppgiften var vUseledande, underlåtit att
tj'dligt rätta den."

I förevarande paragraf anges rättsföljden vid vilseledande uppgift om varan med uttrycket "skall varan anses behäftad med fel". Detta avvi­ker från vad som föreslagits i utredningens betänkande, där i stället ut­trycket "äger köparen göra gällande befogenhet enligt 4 eller 5 §" har begagnats. Föredragande statsrådet motiverar det ändrade uttryckssät­tet med att detta markerar att köparen i situationer av det slag regeln avser också har möjlighet att göra gällande felansvar enligt den allmän­na köplagen. Det remitterade förslaget säges innebära bl. a. att, om va­ran på grand av 7 § konsumentköplagen skall anses felaktig och någon friskrivningsklausul inte förekommer, köparen har möjlighet att fordra skadestånd av säljaren enligt köplagens regler. Ett motsvarande uttalan­de görs vid behandlingen av 8 §.

Någon invändning mot de nyss berörda uttalandena i rerriissprotokol-

 

Prop. 1973:138                                                       300

let kan inte göras i den mån de endast skall uppfattas som en erinran om den möjlighet som även i fall enligt 7 eller 8 § kan stå köparen till buds att i stället för konsumentköplagens bestämmelser åberopa dispositiva regler som ger honom längre gående befogenheter än den tvingande lagen gör. Om det emellertid är avsett att den utvidgning av felbegreppet, som 7 och 8 §§ otvivelaktigt innebär, skall bli direkt nor­merande även när det gäller påföljder av fel enligt allmänna köplagen, synes detta föratsätta regler härom i nämnda lag. Utan sådana regler torde sålunda köparen i faU som avses i 7 eller 8 § kunna göra gällande t. ex. skadeståndspåföljd enligt 43 § köplagen endast om varan är behäf­tad med fel också enligt köplagen. En annan sak är att bestämmelser­na i 7 och 8 §§ kan tänkas få betydelse för tolkningen av felbegreppet i köplagen, som ju inte innehåller någon allmän definition av detta be­grepp.

8 §

Alexanderson, Öhman, Walberg:

I specialmotiveringen till förevarande paragraf utsägs inledningsvis sammanfattande, att paragrafen preciserar säljarens ansvar för "fel i varan i fall då denna är att anse som farlig från hälso- eller säkerhets­synpunkt". Vad som sägs i det följande och de exempel som ges samt inte minst sam.mankopplingen med felbegreppet synes också ge vid han­den att vad man närmast haft i åtanke är fall då varan i och för sig inte är sådan som den bör vara och därför inte utan risk för liv eller hälsa kan användas för sitt ändamål. Andra punkten i paragrafen synes klart ha denna syftning.

Såsom första punkten i lagrammet är avfattad synes emellertid där­under, utan att man på något sätt gör våld på ordalagen, kunna in­rymmas en rad fall där varan i och för sig är just sådan som den bör vara eller normalt brukar vara men där ändå dess saluhållande regle­rats till förebyggande av att den som använder varan ådrager sig ohälsa eller drabbas av olycksfall. Såsom exempel på regleringar av nu åsyf­tat slag må, utan anspråk på fullständighet, nämnas föreskrifter avse­ende försäljning av apoteksvaror, giftiga varor, explosiva varor, vapen och ammunition, eldfarliga oljor, stiletter, alkoholhaltiga drycker. I vad mån det remitterade förslaget skall omfatta sådana fall som nu nämnts och fall av liknande art är delvis oklart.

Utredningen hämtar exempel från livsmedelslagen, arbetarskyddslagen och kungörelsen angående kontroll av viss elektrisk materiel, alla väl ägnade att betraktas som "fel i vara". Utredningen nämner emellertid också fall då myndighet i säkerhetssyfte utfärdat förbud att saluhålla varan utan att därvid skilja mellan fall då varan inte är sådan den ur säkerhetssynpunkt borde vara och fall då användningen av en riktigt beskaffad vara är förenad med risk för liv eller hälsa. Sannolikt avses

 

Prop. 1973:138                                                      301

dock endast fall av förstnämnda art, ty i sammanhanget förekommer uttrycket "varor som inte uppfyller de krav som uppställs i föreskrif­terna".

I remissprotokollet förekommer uttalanden som bestämt tyder på att endast i och för sig bristfälliga varor avses. Sålunda sägs att man inte bör helt avstå från att i konsumentköplagen reglera vad som i materiellt hänseende skall räknas som fel och att lagen bör slå fast att varan skall uppfylla åtminstone viss minimistandard i fråga om oskadUghet och ofarlighet. Vidare nämns särskilt förslaget till lag om hälso- och miljöfarliga varor. Ett uttalande, att bestämmelsen i första punkten inte kan anses omfatta exempelvis försäljning av vapen till den som sak­nar rätt att inneha vapnet, skulle i och för sig väl kunna åberopas så­som stöd för meningen, att endast i och för sig bristfälliga varor avses, men motiveringen tUl uttalandet synes vara en annan.

Det anförda synes ge stöd för att avsikten varit att också första punkten skall handla om varor som är i och för sig bristfälliga och vilkas användning med hänsyn därtill är förenad med risker för män­niskors liv och hälsa. Enligt vår mening bör lagstiftaren inte heller inom konsumentköplagens ram gå längre. En annan sak är att det kan förtjä­na övervägas att i olika specialförfattningar, som av sociala eller andra skäl reglerar försäljningen av varor, vars normala användning kan inne­bära risker ur olika synpunkter men som inte i och för sig är bristfälliga, ta in bestämmelser om ogiltighet av köpet eller liknande påföljd, då vara sålts i strid mot bestämmelsema.

Den nyss angivna begränsningen av förevarande stadgande bör kom­ma till klart uttryck i lagtexten, förslagsvis genom att man uppställer ett bristfällighetsrekvisit också i första punkten.

I remissprotokollet erinras om att vissa slag av försäljningsförbud uppbärs i första hand av andra intressen än dem som anges i första punkten. Med tanke på sådana fall av blandade syften synes en jämk­ning av lagtexten vara lämplig, förslagsvis så att "för att förebygga" utbytes mot "väsentligen i syfte att förebygga".

På grund av det anförda hemställer vi att första punkten i föreva­rande lagram erhåller följande lydelse: "Säljes varan i strid mot förbud att saluhålla vara, vilket meddelats i författning eller av myndighet vä­sentligen i syfte att förebygga, att den som använder varan till följd av dess bristfällighet ådrager sig ohälsa eller drabbas av olycksfall, eller eljest hindra användning av vara som ej är tillförlitlig från säkerhets­synpunkt, skall varan anses behäftad med fel."

Klackenberg:

Första punkten av förevarande paragraf åsyftar att ge köparen be­fogenheter såsom vid fel i vara, i första hand rätten att häva, när vara sålts i strid mot försäljningsförbud, som meddelats i författning eller

 

Prop. 1973:138                                                       302

av myndighet till förebyggande av ohälsa eller olycksfall hos den som använder varan eller för att eljest hindra användning av vara som inte är tillförlitlig ur säkerhetssynpunkt. I vårt samhälle förekommer ett rikt förgrenat och nyanserat system av dylika försäljningsförbud till skydd för människors liv och hälsa. Vissa försäljningsförbud uppbärs dock inte i första hand av detta intresse. Med tanke på sådana faU av blan­dade syften anser jag, i likhet med övriga lagrådsledamöter, en jämk­ning av lagtexten lämplig, förslagsvis så att "för att förebygga" utbytes mot "väsentiigen i syfte att förebygga".

I remissprotokollet har inte närmare analyserats de olika former, i vilka sådana försäljningsförbud kan förekomma, utan endast som ex­empel nämnts förbud enligt livsmedelslagen, arbetarskyddslagen och i förslaget till lag om hälso- och miljöfarliga varor samt föreskrifterna i kungörelsen angående kontroll av viss elektrisk materiel. Jag har svårt att av de anförda exemplen och vad i övrigt anföres i remissprotokollet dra slutsatsen att det föreslagna stadgandet i sak skuUe avse endast va­ror, som är bristfälliga och tUlika belagda med generella försäljnings­förbud. Införande av ett rekvisit om bristfällighet hos varan skulle i hög grad urholka det föreslagna stadgandet. Någon egentiig bristfällig­het är inte alltid anledningen till dylika försäljningsförbud. De kan tvärt­om ofta vara betingade av att varan är så exceptionellt effektiv för sitt syfte att den medför särskilda säkerhetsrisker. I allmänhet torde köpa­rens hävningsrätt framstå såsom en önskvärd civilrättslig komplettering av förbudssanktionen.

Ganska olikartade försäljningsförbud förekommer. De kan innebära inskränkningar av generell art beträffande saluhållandet av viss vara eller inskränkningar av försäljningsrätten beträffande en vara till sär­skilda tUlståndshavare eller inskränkningar med avseende å vilka som är berättigade respektive förbjudna att köpa varan. Sådana förbud före­kommer i olika kombinationer med varandra. Till belysande av några vanliga typer må anföras följande.

Generella försäljningsförbud beträffande viss vara kan vara utfor­made med angivande enbart av varans beskaffenhet, t. ex. dess fysisk­kemiska sammansättning, eller med angivande av dess beskaffenhet kompletterat med ett skadlighets- eUer farlighetsrekvisit, som säljaren har att bedöma. 22 § 2 mom. giftförordningen innehåller exempel på båda typerna, dels ett förbud att saluhåUa eller överlåta tändstickor, i vilkas tändmassa ingår vit eller gul fosfor, dels ett förbud att saluhålla eller överlåta sjukvårds- och sanitetsartiklar, klädespersedlar och ma­terial tUl sådana samt barnleksaker, om de innehåller eller behandlats med gift eUer vådligt ämne och därigenom kan medföra hälsofara. Förbuden att saluhälla vissa livsmedel i 16 § livsmedelslagen är delvis av sistnämnda slag med angivna farlighetsrekvisit (livsmedel som kan antagas vara otjänligt till människoföda eller Som tillförts icke godkänd

 

Prop. 1973:138                                                       303

livsmedelstillsats), delvis avses andra brister vid saluförandet (livsme­del som uppges hålla av myndighet föreskriven livsmedelsstandard utan att göra detta samt färdigförpackade livsmedel, som ej är märkta med i lagen föreskrivna uppgifter om livsmedlets slag, sammansättning, nettovikt, förvaring, beräknad hållbarhetstid etc). Förbudet i 45 § arbetarskyddslagen är också baserat på ett allmänt farlighetsrekvisit. I första stycket ålägges bl. a. försäljare av maskin, redskap eller annan teknisk anordning att tillse att anordningen, då den avlämnas för att tagas i bruk inom riket, är försedd med nödiga skyddsanordningar ävensom i övrigt erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycks­fall. I tredje stycket skärps skyddet och förbudet genom att arbetar­skyddsstyrelsen ges bemyndigande att, när särskilda skäl föreligger, föreskriva att anordningen skall vara godkänd, innan den avlämnas för att tagas i bruk. TiU sin typ likartade generella försäljningsförbud, grundade på myndighets godkännande i form av registreringsförfaran­de, finns i 2 § bekämpningsmedelsförordningen och 15 § läkemedels­förordningen. Enligt förstnämnda stadgande må bekämpningsmedel, så­vida annat ej särskilt stadgas, icke saluhällas, överlåtas eller användas utan att vara registrerat hos registreringsmyndigheten. Enligt det se­nare stadgandet må farmaceutisk speciaUtet, om ej annat särskUt stad­gas, icke försäljas utan att vara registrerad hos socialstyrelsen.

Försäljningen av särskUt farliga eller skadliga varor är ofta begränsad till vissa auktoriserade försäljare. Försäljningsförbud råder sålunda för alla som saknar försäljningsrättigheter. Jämför t. ex. 2 § lagen om detaljhandel med läkemedel, enligt vilken sådan handel får bedrivas endast av staten eller av juridisk person i vilken staten äger ett be­stämmande inflytande, och 14 § giftförordningen, enligt vilken handel med gift får bedrivas, förutom av den som behörigen tillverkat varan eller är berättigad driva handel med läkemedel, endast av person som innehar tillstånd att driva handel med den giftiga varan. 9 § bekämp­ningsmedelsförordningen innehåller en likartad bestämmelse i fråga om handel med bekämpningsmedel av klass 1 (synnerligen stor förgift­ningsrisk för människor eller husdjur). Enligt 21 § förordningen om explosiva varor får vidare handel med sådana varor icke bedrivas av annan än den som erhållit tUlstånd därtill. Behörig att sälja är dock även den som har vederbörligt tillstånd att tUlverka explosiv vara.

För nyssnämnda grupp av rättighetsinnehavare är försäljningen av den särskilt skadliga eller farliga varan ofta begränsad även med av­seende å köparna. För dessa kan mer eller mindre stränga restriktio­ner råda, ibland med krav på individuella tiUstånd. Stundom gäUer allenast förbehåU för att försäljning inte må ske till vissa särskUt käns­liga grupper. Som exempel på stränga begränsningar i fråga om kö­pare må nämnas föreskriften i 6 § 2 mom. narkotikaförordningen att den som driver handel med läkemedel endast må utlämna narkotiskt

 

Prop. 1973:138                                                                     304

läkemedel efter förordnande av läkare, tandläkare och veterinär och vidare 10 § bekämpningsmedelsförordningen, enhgt vilken bekämp­ningsmedel tillhörande klass 1 må överlåtas, förutom till den som äger idka handel med varan, endast till personer som innehar tillstånd att använda sådant medel; tiU näringsidkare, som i sin rörelse anställt per­son behörig att använda sådant bekämpningsmedel, må dock utan hinder härav överlåtas dylikt medel. Enligt 15 § första stycket gift­förordningen må gift överlåtas, förutom till personer som är behöriga att införa giftet tUl riket (tUlverkare, handlare, vissa institutioner), endast till den som skall använda giftet i yrkesutövning (härom krävs anmälan tiU yrkesinspektören). Enligt andra stycket må däratöver från apotek överlåtas gift till envar som fyllt 18 år och som visar sig vara i behov av giftet för konstnärligt, tekniskt, vetenskapligt eller annat jämförligt ändamål. Enligt 24 § förordningen om explosiva varor får explosiv vara överlåtas allenast till den, som äger inneha densamma enligt i förordningen meddelade tUlståndsbestämmelser. Tillstånd att inneha sprängämnen, annat krat än jaktkrut eller sprängkraftiga tänd-medel får meddelas allenast i fall där behov av varan i sökandens rörelse eller verksamhet föreUgger.

Som exempel på försäljningsförbud avseende förbehåll för allenast vissa grupper av människor kan nämnas rusdrycksförsäljningsförord-ningens föreskrifter för detaljhandelsbolaget att utminutering av rus­drycker ej må ske till personer under 20 år eller vissa alkoholmissbru­kare samt motsvarande förbud för innehavare av utskänkningsrättig-heter att utskänka rasdrycker (åldersgränsen 18 år). En likartad begräns­ning i fråga om köparna är föreskriven i 22 § ölförsäljningsförord-ningen, enligt vilket stadgande öl ej må utskänkas eller utminuteras till den som kan antagas ej ha fyllt 18 år, öl må ej heller utiämnas tiU den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel eller där eljest särskUd anledning till misstanke före­ligger att vara är avsedd att användas i berusningssyfte eller för olovlig försäljning.

Det är klart att vid sociala förbud av sistnämnda slag uppkommer fråga i vad mån förbudet har grundats på det i förevarande paragraf angivna skadlighetsrekvisitet eller om t. ex. allmänna ordningssynpunk­ter varit avgörande. Det är en fråga som i varje särskilt fall får av­göras i praxis. Om mellanölet skulle anses utgöra ett gränsfall, så ligger det dock inget orimligt i att föräldrarna till en mellanölsmissbru-kande skolpojke skulle gentemot snabbköpsinnehavaren vara berättigade att häva köpet. I de många fall där försäljningsförbud av skyddskarak­tär är baserade på en åldersgräns för köparna synes, oavsett om säl­jarna är rättighetsinnehavare eller inte, en dylik hävningsrätt vara en ändamålsenlig och ingalunda oskälig påföljd gentemot säljare som överträtt sådant försäljningsförbud. Att rättelse av felet eller prisav-

 

Prop. 1973:138                                                       305

drag på grund av detta endast kan förekomma i mera sällsynta undan­tagsfall betonas i remissprotokollet.

För att tillgodose det allmänna syftet med det föreslagna stadgandet bör köparens rätt att häva köpet enligt min mening gäUa i alla de fall, där försäljningsförbud med angivet syfte överträtts, sålunda oavsett om förbudet gällt en vara, som ej alls må saluföras, eller betingas av att säljaren ej varit behörig i fall, där särskilt tillstånd krävs för för­säljning av varan, eller om sådan försäljare har sålt varan till en icke berättigad köpare.

Lagrådet:

Den i andra punkten av förevarande paragraf åsyftade minimistan­darden i fråga om försåld varas oskadUghet och ofarlighet har angetts så, att varan anses behäftad med fel, om den är så bristfällig att den inte kan användas utan uppenbar fara för köparens eller annans liv eller hälsa. Vissa remissinstanser har vänt sig emot att stadgandet, åtminstone formellt, skulle komma att omfatta köp, där både säljare och köpare ve­tat om varans farliga egenskaper men utgått ifrån att den inte skall an­vändas på farligt sätt eller för farligt ändamål (t. ex. inköp av skrotbil för tillvaratagande av reservdelar eller inköp av veteranbil för musei-ändamål). I sådana fall har hävningsrätt för en köpare som eventuellt ångrar sig ansetts inte vara rimlig. Föredragande statsrådet har med fog avvisat tanken, att köparens vetskap om varans farlighet skulle tillmätas betydelse för regelns tillämplighet, men å andra sidan medgivit att det i speciella situationer kan vara helt klart mellan parterna, att varan i föreliggande skick inte skall användas på sätt som är farligt för köparen eller annan person, och att köparen då ej skall ha befogenheter såsom vid fel i varan. Som exempel nämns att konsumenten vUl köpa en bil som i befintligt skick är trafikfarlig och avser att transportera bort den för att själv renovera bilen eller utnyttja vissa användbara delar, varvid dock betonas att säljaren måste ha haft grundad anledning räkna med att bilen inte skulle komma till användning i föreliggande skick. Det skulle enligt lagrådets mening vara en fördel om lagtexten inrymde en antydan om förbehåll för dylika fall. Detta kan ske utan att stadgandets effektivitet går förlorad. Förslagsvis kunde väljas en formulering som, i viss anslutning till föredragande statsrådets nyssnämnda uttalande, anger att varan anses behäftad med fel om den är så bristfällig att den "vid för­utsatt användning medför" uppenbar fara för köparens eller annans liv eller hälsa. Det bör understrykas att säljaren måste ha haft grundad an­ledning att antaga att vad som sålunda vid köpet föratsätts om varans framtida användning blir verklighet.

Förevarande punkt torde särskilt få praktisk — och gynnsam — effekt vid försäljningen av begagnade bilar. Möjligen kan remissproto­kollet dock inge alltför långtgående förväntningar i detta hänseende.

20    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 138

 

Prop. 1973:138                                                                     306

Det framhålles där att en bil som är i sådant skick att den inte skulle godkännas vid obligatorisk kontrollbesiktning i regel torde få anses brist­fällig på sådant sätt som avses i.förevarande punkt. Effekten av föreva­rande stadgande, som ju enligt ordalagen avser vara vilken inte kan an­vändas utan uppenbar fara för människors liv eller hälsa, torde såvitt gäller bilhandeln dock vara begränsad väsentiigen tUl fordon av beskaf­fenhet att böra beläggas med omedelbart körförbud. Enligt 83 och 92 §§ fordonskungörelsen (SFS 1972: 595) skall vid kontrollbesiktning resp. flygande inspektion körförbud meddelas för fordon, som är "så brist­fälligt att det ej vidare kan användas utan uppenbar fara för trafiksä­kerheten". I fråga om bilar med brister av lägre valör torde det föreslag­na stadgandet ej bli tillämpligt, även om bristen skulle föranleda att bilen inte godkännes vid kontrollbesiktningen.

10 §
Lagrådet:

I denna paragraf ges en bestämmelse om bevisbördan för fel i varan, när säljaren eller annan för hans räkning lämnat garanti för viss tid be­träffande denna. Enligt bestämmelsen skall, i det fall varan avviker från vad som följer av garantiutfästelsen, varan anses behäftad med fel om det inte måste antagas att avvikelsen beror av olyckshändelse eller annan omständighet som är att hänföra till köparen. Bevisbördan i fråga om orsaken till avvikelsen åvilar alltså säljaren. I utredningens motiv uttalas beträffande innebörden av bevisbörderegeln att det ofta kan vara svårt för säljaren att förebringa utredning om vad som inträffat under tid då köparen haft varan i sin besittning och att det med tanke härpå inte krävs att säljaren presterar full bevisning beträffande felets uppkomst. Han måste emellertid göra sannolikt att felet beror på omständighet för vilken köparen svarar. Föredragande statsrådet har beträffande de krav som bör ställas på säljarens bevisskyldighet förklarat sig hänvisa till vad utredningen anfört.

Lagrådet har i och för sig inte något att erinra mot vad sålunda an­förts beträffande kiaven på säljarens bevisskyldighet. De i lagtexten an­vända ordalagen "måste antagas" torde emellertid närmast ge uttryck för krav på full bevisning. För att den avsedda lättnaden i bevisskyldigheten skall komma till uttryck bör de citerade orden utbytas mot "göres san­nolikt".

11 §
Lagrådet:

Enligt förevarande paragraf skall köparen "underrätta säljaren om felet". Detta innebär enligt motiven att av reklamationen skall framgå i vilket avseende fel anses föreligga och att köparen inte godtar varan. Däremot behöver anspråken på grund av felet inte preciseras. Köparens

 

Prop. 1973:138                                                       307

reklamationsplikt vid fel i varan är alltså inskränkt till ett krav på s. k. neutral reklamation. I fråga om tidpunkten för reklamationen är den primära regeln att reklamationen skall ske "inom skälig tid" efter det köparen märkt eller bort märka felet. Av vad som anföres i remisspro­tokollet framgår att innebörden av detta tidsbegrepp torde växla från bransch till bransch och även med hänsyn till omständigheterna i det särskUda fallet. Till nämnda tidsföreskrift anknyter sedan remissförsla­get en preskriptionsregel som innebär att underrättelsen tUl säljaren dock ej får ha lämnats senare än ett år från det köparen mottog varan. Härmed åsyftas tydligen att, även om reklamationen göres inom den tidsfrist, som kan betecknas som "skälig tid" efter det att ett fel upp­täckts, den likväl inte får laga verkan om den skett senare än ett år från det köparen mottog godset. Det må tilläggas att innebörden uppenbar­ligen inte är den att en reklamation alltid skall beaktas, blott den sker inom nämnda ettårstid.

Förevarande paragraf innefattar i förhållande tUl allmänna köplagens dispositiva reklamationsbestämmelser väsentUgen den fördelen för kö­paren att någon särskUd hävningsförklaring inte erfordras inom re-klamationsfristen, om köparen vill häva köpet. Bestämmelserna i para­grafen tar emeUertid framförallt sikte på reklamationsklausuler i köpe­kontrakt, garantibevis m. m. som ger kortare reklamationsfrister. Be­stämmelsen om "skälig tid" efter det ett fel märkts eller bort märkas och den ettåriga preskriptionsregeln får alltså inte inskränkas genom sädana klausuler. Däremot möter självfallet intet hinder mot att till-lämpa längre garantitider än ett år eller att eljest avtala om för köpa­ren fördelaktigare reklamationsklausuler (jfr 2 § andra stycket i remit­terade lagförslaget).

I fråga om innebörden av dylika längre garantitider i kontrakt m. m. är olika möjligheter tänkbara. Om i garantin skulle anges att säljaren svarar för fel som visar sig inom garantitiden, exempelvis två år, torde köparen alltid ha en skälig tidsfrist för reklamation. Han bör sålunda i fall, när felet upptäckts eller bort upptäckas först mot slutet av garanti­tiden, kunna med giltig verkan reklamera också efter garantitidens ut­gång. Om däremot i garantiutfästelsen angivits att säljaren skall låta avhjälpa fel, som reklamerats inom garantitiden, i exemplet två år, är en sådan tidsfrist efter garantitiden utesluten.

För att förebygga missförstånd i fråga om innebörden av bestäm­melserna i förevarande paragraf synes lämpligen en mindre jämkning av ordalagen i andra stycket böra ske. Då i detta stycke såsom grund för påföljdens inträde förutsattes försummelse från köparens sida att lämna "underrättelse enligt första stycket", avses att i det citerade ut­trycket inbegripa både sättet och tiden för underrättelsen liksom adres­saten för denna. Denna innebörd skulle framgå tydligare om ordet "en­ligt" utbytes mot "såsom anges i".

 

Prop. 1973:138                                                       308

Klackenberg:

Utöver vad i sak anförts i lagrådets gemensamma yttrande känner jag behov att ifrågasätta, om inte paragrafen på en punkt kunde få en redaktionell utformning, som vore något mera konsumentvänlig mot lagens läsare. Sammanförandet i en mening av stadgandet om rekla­mationsfristen skälig tid med stadgandet om den ettåriga preskriptions­tiden kan lätt leda till missförstånd. Skyldigheten för köparen att "un­derrätta säljaren om felet inom skälig tid efter det att han märkt eller bort märka detta, dock ej senare än ett år från det han mottog varan" kan vid hastig läsning, då man inte lägger märke tUl ordet "bort", ge intrycket, att köparen alltid skuUe ha ett år på sig (jämför f. ö. de tankar på en sådan ettårsfrist för reklamation, som vid remissen fram­fördes från konsumenthåll). Genom att i ett senare särskilt stycke upp­taga preskriptionstiden om ett år försvårar man åtminstone en sådan felläsning.

Viktigare är måhända den logiska svårigheten att i en tvingande lag som konsumentköplagen införa den negativt bestämda tidsgränsen "ej senare än ett år". Trots remissprotokollets många hänvisningar till för­behållet i 2 § andra stycket blir det ganska svårfattbart att en dylik tvingande bestämmelse likväl inte skall gäUa i en del fall. Om nu ett­årsgränsen i eiUighet med departementsförslaget skall införas i denna lag, framstår det i vart fall pedagogiskt som en betydande fördel, ifall det i lagtexten direkt utsäges att säljarens åtagande att svara för varan kan föranleda annan tidsgräns.

Jag tUlåter mig därför hemställa att en redaktionell jämkning av paragrafen överväges. Förslagsvis kunde 11 § få följande lydelse:

"VUl köparen göra gällande befogenhet på grand av fel i varan, skall han underrätta säljaren om felet inom skälig tid efter det att han märkt eller bort märka felet. Försummar köparen detta, förlorar han rätten att göra gällande befogenhet på grand av felet.

Underrättelse som förut sagts får ej lämnas senare än ett år från det köparen mottog varan, såvida icke åtagande av säljaren att svara för varan föranleder längre tid.

Har annan än säljaren för dennes räkning åtagit sig att avhjälpa fel i varan, får underrättelsen i stället lämnas till den som gjort åtagandet."

12 §

Klackenberg, Walberg:

En jämförelse mellan det för säljaren och det för tillverkaren eller annan tredje man föreslagna skadeståndsansvaret i fall, när ett av­hjälpningsåtagande inte blivit fullgjort på ett tillfredsställande sätt, visar att säljarens ansvar såtillvida är strängare att han, för att undgå sådant ansvar, måste visa att det bristande avhjälpandet inte beror på hans

 

Prop. 1973:138                                                      309

försummelse (6 §), medan någon omkastad bevisbörda inte gäller i förhållandet meUan köparen och tredje man (12 §). Skadeståndsskyldig­het för tredje man föreligger vidare — till skiUnad från vad som gäller i fråga om säljaren — endast när skadan inte är ringa. Vad beträffar omfattningen av skadeståndsansvaret intar däremot det remitterade för­slaget en strängare hållning mot tredje man än mot säljaren. Medan den senare enligt 6 § endast svarar för utgifter som åsamkats köparen genom att avhjälpningsåtagandet inte blivit vederbörligen fullgjort, har sålunda tredje man enligt nu förevarande paragraf — bortsett från fallen av ringa skada — fullt skadeståndsansvar. Denna skillnad beröres inte mera ingående i motiven.

Vad beträffar säljarens ansvar framgår av remissprotokollet, att be­gränsningen till utgifter främst avser att förebygga tvister om skade­ståndets beräkning. Detta förefaller vara en beaktansvärd synpunkt vid regleringen i en konsumentköplag. Samma skäl kan emeUertid åberopas för en motsvarande begränsning i fråga om tredje mans skadestånds­ansvar. I annat sammanhang har i remissprotokollet framhållits, att en återhållsam attityd i fråga om säljarens skadeståndsansvar inte med nöd­vändighet rnåste följas av motsvarande restriktivitet beträffande tredje mans skadeståndsskyldighet. I anslutning därtUl påpekas särskilt, att köparen gentemot säljaren har en rad befogenheter, medan däremot i förhållande till tredje man möjligheten att kräva skadestånd är den enda befogenhet som i realiteten står köparen till buds. Häremot kan enligt vår mening invändas, att den anförda synpunkten väl synes motivera att tredje mans skadeståndsansvar inte inskränkes till fall av grov vårdslös­het, men att den principiellt inte utgör något bärande skäl för en strängare behandling av tredje man när det gäller skadeståndsansvarets omfattning.

Det ligger nära till hands att se tredje mans skadeståndsskyldighet i fall, när ett avhjälpningsåtagande inte fullgöres riktigt, som ett slags borgensansvar för säljaren. Det ter sig från en sådan synpunkt naturligt att säljarens och tredje mans skadeståndsansvar har samma principiella omfattning. FÖr allmänheten kan det vara svårt att förstå, varför kö­paren i fall när köpet häves på den grand, att ett avhjälpningsåtagande inte fullgjorts inom skälig tid, skall kunna få ersättning för prisskUlnad (jfr 45 § köplagen), om åtagandet gjorts av tredje man för säljarens räkning men inte om det gjorts av säljaren själv. I vad mån den längre gående skadeståndsskyldigheten för tillverkaren kan få negativa konse­kvenser i fråga om tillverkarnas benägenhet att göra avhjälpningsåta­ganden undandrar sig vårt bedömande.

Vid 6 § har vi framlagt ett förslag, enligt vilket det i sagda paragraf skall uttryckligen anges, att säljaren har full — och alltså inte en till utgifter begränsad — skadeståndsskyldighet, när han visat grov för-•iummelse. Också i detta hänseende synes likformighet böra råda meUan

 

Prop. 1973:138                                                       310

säljaren och tredje mannen beträffande utformningen av skadestånds­regeln.

Genomföres likformighet i förut berörda hänseenden saknas anled­ning att göra något förbehåll för fall, när skadan är ringa.

Under hänvisning till det anförda föreslås att 12 § ges följande lydelse:

"Har varans tillverkare eller annan för säljarens räkning åtagit sig att avhjälpa fel i varan och visar han grov försummelse vid fullgörande av åtagandet, skall han ersätta skada som därigenom tUlfogas köparen.

Föreligger ej ersättningsskyldighet enligt första stycket men har den som gjort åtagandet eljest visat försummelse vid fullgörande av detta, har köparen rätt till skälig ersättning för utgift som han ådragit sig tUl följd av försummelsen."

13 § Lagrådet:

Enligt förevarande paragraf har köparen rätt att kräva fullgörande av åtagande som avses i 12 §, om han lämnat underrättelse enligt 11 § tUl den som gjort åtagandet eller till säljaren. Av motsvarande skäl som lagrådet angivit vid 11 § synes uttrycket "underrättelse enligt 11 §" böra ersättas med "underrättelse såsom anges i 11 §". Eftersom uttryc­ket i sistnämnda avfattning inbegriper adressaten för underrättelsen tor­de, om ändringen vidtages, de efterföljande orden "till den som gjort åtagandet eUer tiU säljaren" såsom onödiga kunna utgå ur lagtexten.

16 § Lagrådet:

I lagtextens beskrivning av låneköpsfallet anges att köparen skall ha erhåUit lånet från en kreditgivare — bank eller annan — med vUken säljaren har "nära ekonomisk förbindelse". Innebörden av detta uttryck torde inte vara helt klar och tanken kan ledas mot någon form av ekonomisk intressegemenskap. Föredragande statsrådet har till klar­läggande av innebörden anfört, att det inte behöver föreligga någon ägar­gemenskap mellan säljaren och kreditgivaren och att den nära ekonor miska förbindelsen typiskt sett kommer till uttryck i att det föreligger ett fast avtal om att kreditgivaren finansierar kreditaffärer av aktuellt slag. För att förebygga att lagtextens ordalag ges en icke åsyftad inne­börd vUl lagrådet — i anslutning till det nyss anförda uttalandet — förorda att i lagtexten anges, att det skall vara fråga om lån av bank eller annan, med vilken säljaren "samarbetar för sådan förmedling av lån".

 

Prop. 1973:138                                                      311

17 § Lagrådet:

Som exempel på sådan annan skuldförbindelse än löpande skuldebrev som avses skola omfattas av det i paragrafen straffsanktionerade för­budet nämner utredningen postdaterad check. Denna jämställdhet med löpande skuldebrev kan vara motiverad i fall när vid ett avbetalnings­köp utställes ett antal postdaterade checker, méd utställningsdagama motsvarande de överenskomna avbetalningarna. Det bör emellertid framhållas att utställande av en postdaterad check i samband med ett konsumentköp kan vara invändningsfritt ur den synpunkt som föranlett förbudet i denna paragraf för säljare att motta skuldförbindelse. Köpa­ren lämnar t. ex. en check på köpeskUlingen som han i samförstånd med säljaren postdaterar en eller annan dag för att vara helt säker på att täckning finns den angivna dagen. I ett sådant fall är det i realiteten inte fråga om ett kreditköp.

I paragrafen användes uttrycket "utställd skuldförbindelse". För att klarare ange vad som åsyftas synes i analogi med "ingången växelför­bindelse" böra användas uttrycket "ingången skuldförbindelse".

Lagens ikraftträdande Lagrådet:

Lagen avses skola träda i kraft den 1 januari 1974. Såsom i special­motiveringen uttalas följer av allmänna grundsatser att lagen inte är tillämplig på köp som ingås före ikraftträdandet. Lagen skall sålunda i princip tiUämpas i fråga om köp som sker därefter. Innebörden härav, såvitt gäller sådana åtaganden att avhjälpa fel (jfr 4, 6 och 12 §§) som härrör från tiden före ikraftträdandet och vilseledande uppgifter (jfr 7 och 14 §§) som lämnats före nämnda tidpunkt, synes behöva utvecklas något närmare.

Avgörande blir tydligen om utfästelsen eller uppgiften kan anses läm­nad även efter den 1 januari 1974.

Vad angår ett åtagande att avhjälpa fel torde åtagandet få anses fort­löpande lämnat så länge det inte återkallats. Om sålunda t. ex. en tillver­kare före lagens ikraftträdande till en återförsäljare distribuerat en folder med ett åtagande att avhjälpa fel och foldern efter ikraftträdandet ligger kvar hos återförsäljaren, torde det regelmässigt få anses föreligga ett även efter ikraftträdandet gjort avhjälpningsåtagande från tillverkarens sida. Givetvis kan i särskUda fall svårigheter uppstå att avgöra huru­vida ett garantiåtagande kan anses återkallat eller inte. Någon teknisk omöjlighet torde inte föreligga för en tillverkare att hos sina återför­säljare återkalla en garanti, om han skuUe finna den nya lagen be­tungande.

 

Prop. 1973:138                                                       312

Liknande synpunkter torde vara att anlägga när det gäller säljarens eller tredje mans ansvar för vUseledande uppgift. Om t. ex. en tillverkare lämnat vilseledande uppgifter i en folder, som sänts ut tiU återförsäl­jarna, torde tillverkaren få anses fortlöpande lämna uppgifterna, så länge foldrarna hålls tUlgängliga hos återförsäljarna. Om däremot den vUse­ledande uppgiften lämnats i en enstaka annons avsevärd tid före ikraft­trädandet, torde det knappast kunna göras gällande, att uppgiften lämnats även efter ikraftträdandet. Det må här erinras om att en förut­sättning för att uppgiften skall få betydelse är att den kan anses ha inverkat på köpet.

Vad i det föregående anförts innebär sålunda att några särskilda övergångsbestämmelser inte torde erfordras.

Förslaget till lag om ändring i avtalsviUkorslagen

Lagrådet:

Förslaget lämnas utan erinran.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

 

Prop. 1973:138                                                                  313

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 5 juni 1973.

Närvarande: Statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYR­DAL, ODHNOFF, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrå­dets övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslag till

1.   konsumentköplag,

2.   lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud mot otillbörliga av­talsvillkor.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Enligt lagrådet bör huvudregeln om konsumentköplagens tillämp­ningsområde (i § första stycket) förtydligas i syfte att markera att kö­parens syfte med förvärvet skall vara avgörande för om köpet skall be­handlas som konsumentköp. Vad lagrådet har anfört rörande innebör­den av det i lagtexten använda uttrycket "avsedd huvudsakligen för en­skilt brak" föranleder i och för sig inte någon erinran från min sida. Enligt min mening föreligger dock inte tillräckliga skäl att frångå den formulering som har valts i det remitterade förslaget. Som lagrådet påpekar återfinns formuleringen även i hemförsäljningslagen och be­gagnas där med samma innebörd som i konsumentköplagen. Eftersom reglerna om lagamas tillämpningsområde härvidlag avses ha samma sakliga innehåll, bör viss försiktighet iakttas vid ändring av formule­ringen i den nu föreslagna lagen. Den i hemförsäljningslagen använda formuleringen torde inte ha gett upphov till tvekan vid lagens tillämp­ning. Det finns knappast anledning att befara att så skulle bli fallet, om samma formulering begagnas i konsumentköplagen. Jag ansluter mig därför inte tUl lagrådets förslag om ändring av huvudregelns orda­lydelse i 1 § första stycket.

En ledamot av lagrådet föreslår att andra stycket i 1 § ändras så, att det avser endast köp av varor av sådant slag som näringsidkaren till­handahåller i sin yrkesmässiga verksamhet. Detta ger mig anledning att framhålla följande. I enlighet med vad jag har anfört i remissproto­kollet föratsätts i andra stycket att köpet förmedlas som ett led i nä­ringsidkarens yrkesmässiga verksamhet. Härigenom utesluts faU, då.en

 

Prop. 1973:138                                                       314

näringsidkare i egenskap av privatperson i ett enskilt fall ombesörjer för­säljning av en vara som tillhör annan privatperson. Huruvida köpet är att hänföra tUl näringsidkarens yrkesmässiga verksamhet får givetvis be­dömas efter omständigheterna i det särskilda fallet. I vissa situationer torde även förmedling av köp av sådana varor som näringsidkaren inte själv normalt saluför få anses ligga inom ramen för dennes yrkesmäs­siga verksamhet. Så kan t. ex. vara faUet om en bensinstationsinneha­vare förmedlar köp av en begagnad motorcykel. Enligt min mening klargör den föreslagna regeln tUlräckligt tydligt vilka fall som åsyftas. Någon anledning att inskränka regelns räckvidd på sätt lagrådsledamo­ten har föreslagit synes inte föreligga.

Med anledning av vad lagrådet har anfört rörande frågan om möj­ligheterna för KO och marknadsdomstolen att med stöd av avtalsvill­korslagen ingripa mot oskäliga lagvalsklausuler vid konsumentköp med intemationeU karaktär (avsnitt 6.2.1 i remissprotokollet) vill jag fram­hålla följande. Enligt 3 § första stycket lagen (1964: 528) om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker äger parterna vid så­dant köp själva bestämma vilket lands lag som skaU reglera köpet. Detta gäller även vid konsumentköp. Frågan huruvida giltig överens­kommelse om tUlämpning av visst lands lag har kommit till stånd skall bedömas enligt lagen i det landet (3 § andra stycket). Dessa bestäm­melser bygger på en av Sverige tUlträdd Haagkonvention i ämnet. Be­stämmelserna innebär att allmän domstol här i landet inte i vidare mån än som följer av allmänna internationellt privaträttsliga grundsatser kan gå in i prövning av en lagvalsklausuls giltighet i en tvist mellan enskilda parter. KO:s och marknadsdomstolens ingripanden enligt avtalsvill­korslagen rör emellertid inte i och för sig enskilda avtal mellan säljare och köpare utan syftar tUl att för framtiden hindra användningen av villkor som vid en typiserad bedömning framstår som oskäliga mot konsumentkollektivet. En konvention av den typ som nyssnämnda lag om internationella köp bygger på kan inte anses utgöra hinder för till-lämpning av den näringsrättsliga regleringen i avtalsvillkorslagen. Det bör därför i och för sig vara möjligt för nämnda myndigheter att pröva skäligheten av att tUlämpa utiändsk lag, tiU vilken en lagvalsklausul i köpavtalet hänvisar. Sådan tillämpning bör kunna förbjudas t. ex. om en utiändsk säljare i syfte att kringgå tvingande svenska lagregler låter representant i något av Sveriges grannländer ta upp beställningar från svenska köpare och i standardvillkoren för köpet tar in en lagvals­klausul, som medför att köparna berövas möjligheten att reagera mot kontraktsbrott av säljaren.

I fråga om det i 5  första stycket tredje punkten upptagna undan­taget från kravet på leveransuppmaning vid dröjsmål på säljarens sida förordar lagrådet att orden "på annat sätt" skall utgå för att förebygga missförstånd beträffande  den i  första och andra punktema  angivna

 

Prop. 1973:138                                                      315

huvudregeln om köparens hävningsrätt vid dröjsmål. Jag delar inte denna uppfattning. Det synes tvärom utgöra en fördel att lagtexten ger en antydan om att en leveransuppmaning i förening med en frist av skälig längd skapar en presumtion för att dröjsmålet när fristen har gått till ända är av sådan betydelse för köparen att han har rätt att häva köpet. Orden "på annat sätt" torde dock böra ersättas med "av annan anledning".

Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört under 4 § beträffande köparens rätt tUl skälig ersättning för avhjälpande av fel utomlands i vissa undantagsfall.

Det av lagrådet föreslagna förtydligandet av 5 § första stycket första punkten finner jag befogat. Lagtexten bör således jämkas i enlighet med vad lagrådet har förordat. Jag godtar också lagrådets förslag att ordet "därvid" tUläggs i satsen "och erbjuder sig säljaren att avhjälpa detta". Däremot finner jag inte tillräckliga skäl föreligga att frångå det i sam­ma bestämmelse använda uttrycket "väsentlig olägenhet". Andra styc­ket andra punkten bör ges den avfattning som lagrådet har förordat.

I den allmänna motiveringen till det remitterade lagförslaget uppehöll jag mig utförligt vid frågan i vilken utsträckning konsumenten genom tvingande regler bör tillförsäkras skadeständsrätt mot säljaren (avsnitt 6.2.6). I fråga om skälen till att jag på denna punkt ansåg mig böra frångå köplagsutredningens förslag vUl jag hänvisa till remissprotokol­let. Att —- som tre ledamöter av lagrådet föreslär —■ komplettera 6 § med en regel av det slag som ingår i utredningens lagförslag finner jag mindre lämpligt. Jag viU erinra om det angelägna i att den tvingande civilrättsliga regleringen i konsumentköplagen inte lägger hinder i vägen för att med stöd av avtalsvillkorslagen genomdriva kontraktsvillkor som ger konsumentema förmånligare ställning än de tvingande reglema in­nebär. En tvingande skadeståndsregel av det slag som utredningen har föreslagit, nämligen att köparen ges rätt att kräva full ersättning för eventuell förlust, om säljaren visat grov försummelse vid fullgörande av avtalet, skulle sannolikt minska KO:s möjligheter att genom tillämpning av avtalsvUlkorslagen uppnå för konsumenterna bättre villkor i skade­ståndshänseende. Som påpekats i remissprotokollet synes något mer på­tagligt behov av att klargöra nuvarande rättsläge inte ha gjort sig gäl­lande för konsumentköpens del. Med hänsyn till det anförda kan jag inte biträda förslaget att 6 § skall kompletteras med en skadeståndsregel av det slag som ingår i utredningens betänkande. Emellertid bygger det här framlagda förslaget på att den angivna principen ändå får anses gälla på konsumentköprättens område. Självfallet ankommer det på domsto­larna och i sista hand högsta domstolen att avgöra om den kan godtas utan att ha kommit till direkt uttryck i lagtext. Det är dock uppenbart att uttalanden som har gjorts av statsmakterna vid lagens tUlkomst —

 

Prop. 1973:138                                                       316

särskilt om de har principiell räckvidd — måste tUlmätas stor bety­delse i rättstillämpningen.

Vad lagrådet har påpekat beträffande användningen av ordet "fel" i 6 § första punkten bör föranleda att lagtexten jämkas på sätt lagrådet har föreslagit.

Jag biträder den av lagrådet föreslagna ändringen i 7 § andra stycket.

Med anledning av vad lagrådet har anfört angående den i 7 § angivna rättsföljden vid vilseledande uppgift om varan ("skall varan anses be­häftad med fel") vill jag till vidare utveckling av de uttalanden som här­vidlag gjorts i remissprotokollet framhålla följande.

Ett viktigt syfte med konsumentköplagen är att ge konsumenten som köpare ett grundskydd som inte skall kunna berövas honom genom friskrivningsklausuler i standardkontrakt o. d. Enligt 2 § första stycket i det remitterade lagförslaget skall köparen vid konsumentköp alltid ha de befogenheter som tillerkänns köpare i lagen. Förbehåll som inskrän­ker sådan befogenhet är ogUtigt. I fall då en vara enligt lagen skall anses behäftad med fel, t. ex. i den situation som beskrivs i 7 §, garanteras kö­paren således alltid de befogenheter mot bl. a. säljaren som närmare anges i de tvingande reglerna. Under förutsättningar som sägs i 5 och 6 §§ kan köparen i sådant fall exempelvis häva köpet och fordra ersätt­ning för utgift som han ådragit sig till följd av felet.

Av 2 § andra stycket i det remitterade lagförslaget följer emellertid att köparen i den åsyftade situationen inte är hänvisad uteslutande till att göra gällande de tvingande reglerna. Huvudregeln om konsument­köplagens karaktär av grundskydd (2 § första stycket) skall nämligen inte utgöra hinder mot att i stället för bestämmelse i lagen tillämpa vad som på grund av avtal eller enligt köplagen eller eljest gäller be­träffande köparens förhållande till säljaren, under förutsättning att däri­genom längre gående befogenhet än enligt konsumentköplagen tiller­känns köparen. Bestämmelsen i 2 § andra stycket innefattar en anvis­ning om att köparen har rätt att välja mellan att åberopa den tvingande lagen och dispositiva regler, t. ex. bestämmelserna i köplagen. Motivet härför är att det ibland kan vara mer förmånligt för köparen att åbe­ropa den allmänna köplagens normalregler än konsumentköplagens mi­nimiregler. Köparen skall enligt förslaget i sådana fall inte komma i sämre ställning än köpare på vars köp den tvingande lagen över huvud taget inte är tillämplig.

De av lagrådet åsyftade uttalandena i remissprotokollet innefattar i första hand en erinran om den möjlighet som i t. ex. 7 §:ns fall står köparen till buds att i stället för konsumentköplagens bestämmelser åbe­ropa dispositiva regler som ger honom längre gående befogenheter än den tvingande lagen gör. Saknas avtal mellan parterna i förevarande hänseende — något som i regel torde vara fallet — kan köparen således, i stället för att exempelvis med stöd av 6 § konsumentköplagen kräva

 

Prop. 1973:138                                                      317

ersättning för utgift tiU följd av felet, åberopa antingen 42 § andra stycket köplagen (speciesköp) eller 43 § andra stycket samma lag (genus­köp) för att av säljaren begära fuU ersättning för skada. De i köplagen angivna förutsättningarna för tUlämpning av reglerna i denna lag måste då vara uppfyllda. Vad gäller speciesköp innebär detta att köparens skadeståndsrätt betingas av att det konstateras att varan vid köpet sak­nade egenskap, som kan anses tillförsäkrad, eller att annat i 42 § andra stycket angivet faU föreligger.

Uttalandena i remissprotokoUet har också en vidare syftning. Den precisering av felbegreppet som avses komma till stånd genom bl. a. 7 § konsumentköplagen bör enligt min mening få avgörande betydelse även vid tillämpning av den allmänna köplagens regler på konsumentköp. Frågan huruvida varan är behäftad med fel skall sålunda kunna bedö­mas med stöd av denna paragraf också när köparen gör gällande på­följd enligt den allmänna köplagen. Något hinder mot att ge 7 § i den tvingande lagen denna mer vidsträckta tillämpning synes inte vara för handen. Jag vill framhålla att den praxis som har utbildats vid tillämp­ning av köplagen såvitt rör den situation som avses i 7 § konsument­köplagen i väsentliga hänseenden stämmer överens med de principer som den tvingande regleringen ger uttryck åt (jfr SOU 1972: 28 s. 148).

Den i 8 § första punkten upptagna bestämmelsen om säljarens felan­svar när en vara har sålts i strid mot näringsrättslig föreskrift som med­delats i säkerhetssyfte har föranlett vissa erinringar från lagrådets sida. Tre ledamöter menar att bestämmelsen bör uttryckligen begränsas till att avse varor som är i och för sig bristfälliga och vilkas användning med hänsyn härtill är förenad med hälso- eller säkerhetsrisker. En ledamot hävdar å andra sidan att regeln bör ges en vidsträckt tillämpning och gälla i alla de fall där ett försäljningsförbud med angivet syfte över­trätts, sålunda oavsett om förbudet gällt en vara, som inte alls får salu­föras, eller betingas av att säljaren inte varit behörig i fall, där särskilt tillstånd krävs för försäljning av varan, eUer om sådan försäljare har sålt varan till en icke berättigad köpare. För egen del anser jag det mindre lämpligt att föra in ett särskilt bristfällighetsrekvisit i 8 § första punk­ten. Ett sådant rekvisit kan ge upphov till missförstånd vid jämförelse med motsvarande rekvisit i andra punkten. Medan det beträffande första punkten rör sig om fall där en vara på grund av särskild före­skrift presumeras ha farliga egenskaper, dvs. oavsett hur det förhåller sig med varans "bristfällighet" i det enskUda fallet, krävs i fråga om andra punkten att det beträffande den sålda varan konstateras att den är så bristfällig som sägs där. HärtiU kommer att första punkten uppen­barligen bör träffa även situationer där varan i och för sig är "utan brist" men t. ex. inte underkastats föreskriven kontroll och godkänts för försäljning. Avgörande för bestämmelsens tillämplighet bör vara om ett försäljningsförbud med angivet syfte överträtts. Med tanke på

 

Prop. 1973:138                                                       318

fall då ett försäljningsförbud uppbärs av i första hand andra syften än dem som anges i första punkten bör i tydlighetens intresse lagtexten jäm­kas så att orden "för att förebygga" byts ut mot "väsentiigen i syfte att förebygga".

Vad gäller 8 § andra punkten delar jag i och för sig lagrådets syn­punkter beträffande sådana speciella situationer då det är helt klart mellan parterna, att varan i föreliggande skick inte skall användas på sätt som är farligt för köparen eller annan person. Jag anser det emel­lertid inte påkallat att ändra lagtexten med tanke härpå. Däremot för­ordar jag i anslutning till vad lagrådet har anfört att orden "den ej kan användas utan uppenbar fara" ersätts med uttrycket "dess användning medför uppenbar fara".

Den bevisskyldighet som enligt 10 § åvilar säljaren beträffande upp­komsten av fel i varan innefattar enligt det remitterade förslaget krav på att säljaren visar sannolika skäl för att felet beror av omständighet som är att hänföra till köparen. Jag kan ansluta mig till den av lagrådet föreslagna jämkningen av paragrafens ordalydelse.

Vad lagrådet har anfört i anslutning till 11 § föranleder ingen erinran från min sida. Jag godtar den av lagrådet föreslagna jämkningen i andra stycket.

Jag anser mig inte kunna tillstyrka de av två av lagrådets ledamöter föreslagna ändringarna i 12 §.

De jämkningar av ordalydelsen i 13, 16 och 17 §§ som lagrådet före­slår torde böra vidtas.

Vad lagrådet har anfört angående lagens ikraftträdande kan jag i allt väsentligt ansluta mig till.

Utöver de ändringar som jag har förordat i det föregående bör vissa redaktionella jämkningar göras i det remitterade förslaget tUl konsu­mentköplag. Dessutom förordar jag, efter samråd med chefen för handelsdepartementet, att vissa formella ändringar görs i lagen (1970: 417) om marknadsdomstol m. m.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga

dels de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar, dels förslag till lag om ändring i lagen (1970: 417) om marknads­domstol m. m.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

 

Prop. 1973:138                                                       319

Innehåll

Propositionen.....................................................         1

Propositionens huvudsakliga innehåll.......................         1

Lagförslag.........................................................     3

1       Förslag tUl konsumentköplag..........................     3

2       Förslag till lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud

mot otillbörliga avtalsvillkor.............................         6

3............................................................... Förslag tiU lag om ändring i lagen (1970:417) om mark­
nadsdomstol m. m........................................         7

Utdrag av statsrådsprotokoUet över justitieärenden den 23 mars
1973    ............................................................         8

1       Inledning   .................................................         8

2       Nuvarande ordnmg.......................................         9

 

2.1    Inledning................................................         9

2.2    GäUande bestämmelser    .........................     10

 

2.2.1    Köplagens regelsystem  ..................... ... 10

2.2.2    Köparens förhållande tUI varans tUlverkare m. fl.    18

2.2.3    Köparens förhållande till särskild kreditgivare ..       18

2.2.4    Hemförsäljningslagen.......................... ... 20

2.2.5    Marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen                    21

 

2.3    Allmänna reklamationsnämndens praxis.........     22

2.4    Standardformulär vid konsumentköp.............     23

 

2.4.1    Inledande  anmärkningar   .................. ... 23

2.4.2    Utredningen     ................................     24

2.4.3    KO:s verksamhet...............................     26

 

3       Utländsk rätt...................................... ___ ...     27

4       Utredningen.................................................     28

 

4.1    Allmänna synpunkter.................................     28

4.2    Huvudgrunderna för lagförslaget  ................    36

 

4.2.1    Tillämpningsområdet......................... .    36

4.2.2    Lagstiftningstekniken------------------ ... 37

4.2.3    Kraven pä säljarens prestation.............    40

4.2.4    Säljarens ansvar för uppgifter om varan  ......        43

4.2.5    Säljarens ansvar för garanti rörande varan  44

4.2.6    Köparens befogenheter mot säljaren  ....    48

4.2.7    Tredje mans ansvar mot köparen..........    53

4.2.8    Reklamation m. m........................ • • • • ■        56

4.2.9    Köparens förhåUande till kreditgivare..... .. 58

 

4.3    Följdändringar i köplagen m. m.................... .. 60

4.4    Information om konsumentköplagen..............    61

5  Remissyttrandena     ....................................    62

5.1    Allmänna synpunkter  ..............................    62

5.2    Huvudgrunderna för lagstiftningen   ............    74

 

5.2.1    Tillämpningsområdet- .........................    74

5.2.2    Lagstiftningstekniken.........................    76

5.2.3    Kraven på säljarens prestation............. .. 79

5.2.4    Säljarens ansvar för uppgifter om varan. .. 80

5.2.5    Säljarens ansvar för garanti rörande varan 82

5.2.6    Köparens befogenheter mot säljaren  ....    85

 

Prop. 1973:138                                                       320

5.2.7    Tredje mans ansvar mot köparen.......... .. 98

5.2.8    Reklamation m. m..............................    100

5.2.9    Köparens förhållande tUl kreditgivare.....    101

 

5.3    Följdändringar i köplagen m. m....................    109

5.4    Information om konsumentköplagen.............    109

5.5    Lagens ikraftträdande ..............................    109

6 Föredraganden   ...........................................    110

6.1    Allmänna synpunkter................................. .. 110

6.2    Huvudgmnderna för lagstiftningen  ............. .. 119

 

6.2.1    Tillämpningsområdet........................... .. 119

6.2.2    Lagstiftningstekniken......................... .. 123

6.2.3    Kraven på säljarens prestation............. .. 126

6.2.4    Säljarens ansvar för uppgifter om varan. .. 128

6.2.5    Säljarens ansvar för garanti rörande varan   130

6.2.6    Köparens befogenheter mot säljaren ..... .. 133

6.2.7    Tredje mans ansvar mot köparen ......... .. 143

6.2.8    Reklamation m. m..............................    148

6.2.9    Köparens förhållande tiU kreditgivare.....    150

 

6.3    Följdändringar i annan lagstiftning  .............. .. 153

6.4    Information, ikraftträdande m. m................. .. 154

 

7       Upprättade lagförslag.................................... .. 156

8       Specialmotivermg    .....................................   156

8.1 Förslaget till konsumentköplag ..................   156

1   § ...................................................................    157

2   § ................................................................... .. 163

3   §....................................................................    165

4  och 5 §§........................................................    173

6   § ...................................................................    195

7   § ...................................................................    200

8   § ...................................................................    220

9   § ...................................................................    231

 

10   § ..................................................... :............ .. 242

11   §.................................................................... .. 247

12   § ...................................................................    254

13   §....................................................................    257

14   § ...................................................................    261

15   §.................................................................... .. 265

16   §.................................................................... .. 269

17   § ................................................................... .. 275

18   § ................................................................... .. 280

19   §.................................................................... . 280

Ikraftträdande   .....................................   281

8.2 Förslaget till lag om ändring i avtalsvillkorslagen           281

9   HemstäUan   ............................................. . 281

BUagor

Köplagsutredningens förslag tiU lag om konsumentköp            282

De remitterade förslagen................................... . 286

1       Förslag till konsumentköplag........................ . 286

2       Förslag tiU lag om ändring i lagen (1971: 112) om för­bud mot otillbörliga avtalsvillkor                   290

Utdrag av lagrådets protokoll den 4 juni 1973........... 291

Utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden den 5 juni 1973     313

MA.RCUS BOtiTR.STOCKHOLM 1 973     730100