Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Majrts proposition nr 134 år 1973        Prop. 1973:134

Nr 134

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske; given Stockholms slott den 25 maj 1973.

Kungl. Maj:l vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden, föreslå riksdagen alt bifalla det förslag ora vars avlåtande lill riksdagen föredragande departeraents­chefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

INGEMUND BENGTSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs frara förslag till lagstiftning som gör det möj­ligt all längs hela Sveriges kust utanför territorialgränsen inrätta en fis­kezon ut till tolv nautiska mil från kusten.

1    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 134

 

Prop. 1973:134

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske

Härigenora förordnas, alt 1 § lagen (1950: 596) ora räll till fiske skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Denna lag avser rätlen lill fiske inora Sveriges sjöterritoriura och svensk fiskezon.

Fiskezonen orafattar det havs- Fiskezonen orafattar det havs­
område utanför territorialgränsen oraråde intill åtta nautiska mil
vid Sveriges västra kust sora Ko- eller 14 816 meter utanför terri­
nungen bestäraraer i enlighet med torialgränsen vid Sveriges kuster
den i London den 9 mars 1964 sora Konungen bestäraraer.
dagtecknade   fiskerikonventionen.

Vad i lagen föreskrives om fiske i alhnänt vatten gäller även i fiske­zonen, dock med de begränsningar som föranledas av lagen om kon-linentalsockeln.

För område, inom vilket fisket regleras genom överenskommelse med främraande makt, gälla ej besläramelserna i denna lag, i den mån de strida mot överenskomraelsen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestäraraer.

' Senaste lydelse 1971: 854 (jfr 1971:1022).

 

Prop. 1973:134

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 25 maj 1973.

Närvarande: statsrainislern PALME, rainistern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODH­NOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bengtsson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i lagen om rätt till fiske och anför.

Inledning

Sveriges fiskares riksförbund har i framställning den 1 juni 1971 med bifogande av en skrivelse den 31 mars 1971 från Svenska ostkust-fiskarenas centralförbund till riksförbundet hemställt att åtgärder vidtas för att flytta ut den svenska fiskegränsen i Östersjön tUl tolv sjömU från kusten och att i samband därmed överläggningar tas upp med berörda länder, främst Danmark, för att tUlförsäkra svenska fiskare rätt att be­driva fiske som tidigare i deras sedvanliga fiskevatten i Östersjöområdet. Gotiands fiskareförbund har i skrivelse den 7 raars 1973 heraställl att svenska regeringen påskyndar beslut ora utflyttning av den svenska fiskegränsen i Östersjön.

Efter reraiss har yttranden över fraraställnmgarna avgetts av rikspo­lisstyrelsen, chefen för raarinen, sjöfartsverket, generaltuUstyrelsen och fiskeristyrelsen.

Nuvarande bestämmelser m. m.

Lagen (1950: 596) om rätt till fiske (fiskerättslagen) avser rätlen till fiske inora Sveriges sjöterritoriura och svensk fiskezon (1 § första styc­ket). Fiskezonen orafattar det havsoraråde utanför territorialgränsen vid Sveriges västra kust sora Kungl. Maj:t bestäraraer i enlighet raed den i London den 9 raars 1964 dagtecknade fiskerikonventionen (1 § andra stycket). Vad i lagen föreskrivs ora fiske i allraänt vallen gäller även i fiskezonen med de begränsningar sora föranleds av lagen (1966: 314) ora kontinentalsockeln (1 § tredje stycket). För område inom vilket fisket

It    Riksdagen 1973.1 saml Nr 134

 

Prop. 1973:134                                                                     4

regleras genom överenskommelse med främraande makt gäller inte be­stämraelserna i fiskerältslagen i den raån de strider raot överenskora­melsen (1 § fjärde stycket). Fisket i allmänt vatten i havet är i princip förbehållet svenska raedborgare. Utiänning sora sedan rainst två år är stadigvarande bosatt i Sverige är dock likställd raed svensk raedborgare i fråga om fiske i allmänt vallen (4 § första stycket). I övrigt gäller sora huvudregel alt den sora inte är svensk raedborgare får fiska i allraänt vatten endast i den raån Kungl. Maj:l eller rayndighet sora Kungl. Maj:l bestäraraer medger del (4 § andra stycket). Fiskar utlänning på allmänt vatten utan sådant medgivande, kan han dömas för olovligt fiske till böter eller fängelse i högst sex månader (34 §). Fångst sora någon erhållit ge­nora olovligt fiske skall förklaras förverkad, ora det inle är uppenbart obilligt (36 § första stycket). Fiskredskap som använts som hjälpraedel vid olovligt fiske får förklaras förverkat, ora det är påkallat tUl förebyg­gande av brott eller annars särskilda skäl föreligger (36 § andra stycket). I stället för fångsten eller redskapet kan dess värde förklaras förverkat (36 § tredje stycket).

Ertappas någon på bar gärning då han bryter raot fiskerältslagen eller anträffas redskap sora använts vid sådant brott utsatt i vattnet har fiskelillsynsraan som förordnats av länsstyrelsen eller fiskeristyrelsen, befälhavare på statens fartyg vUket utsänts för att övervaka ordningen på fiskeplats och befattningshavare vid tullverkets kustbevakning befo­genhet alt la fångst, redskap, båt eller annat som kan antas ha betydelse för utredning ora brottet i beslag (37 § första stycket). Anraälan om be­slaget skall göras till vederbörande polis- eUer åklagarmyndighet. Den som erhållit sådan anraälan har att förfara sora ora han själv gjort be­slaget (37 § andra stycket).

Fiskerisiadgan (1954: 607) innehåller bestärarnelser sora i första hand avser fisket inora Sveriges sjöterritorium. Vissa bestäraraelser i fiskeri-stadgan gäller dock också utanför territorialgränsen, nämligen i fråga om ordningen för fiskels bedrivande olika fiskare eraellan, förbud mot fiske med sprängämne och liknande fångstmedel saral fångstförbud i fråga ora fisk sora inle håller vissa rainimunåll. Besläraraelserna är tUlämpliga endast på fiske från svenskt fartyg eller med redskap sora utsatts från svenska fartyg (23 §). Stadgan innehåller regler ora förverkande (32 §) och ora beslag (34 §) sora i huvudsak överensstäraraer raed raotsvarande bestäraraelser i fiskerältslagen.

Enligt kungörelsen (1955: 275) angående skyldighet för befattningsha­vare vid tullverkets kust- och gränsbevakning alt utöva jakt- och fiske­tillsyn m. m. skall befattningshavare vid tullverkets kustbevakning ut­öva tillsyn över efterlevnaden av fiskerisiadgan och av föreskrifter ora fiskets vård och bedrivande som utfärdats med stöd av denna stadga. Övervakningen avser också sådana överträdelser av fiskerättslagen sora sker i vatten där varje svensk raedborgare får fiska (3 § första stycket).

 

Prop. 1973:134                                                                        5

Kustbevakningstjänsteraännens skyldigheter och befogenheter regleras närraare i instruktionen (1955: 274) för fisketillsynsmän.

Lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln avser havsbottnen och dess underlag inora allraänt vattenoraråde saral inora det havsoraråde utanför Sveriges territorialgräns där Sverige har suveräna rättigheter över konti­nentalsockeln för dennas utforskande och tillgodogörandet av dess na­turtillgångar i enlighet raed 1958 års Genévekonvention ora kontinen­talsockdn. Till kontinenlalsockelns naturtillgångar räknas enhgt lagen även levande organisraer sora i det utvecklingsskede, då de kan bli före­mål för fångst, är antingen orörliga på havsbottnen eller därunder eller oförmögna till rörelse annat än i ständig beröring med havsbottnen eller dess underlag (1 § andra stycket). Inom allmänt vattenområde är lagen emellertid inte tUläraplig på fångst av sådana levande naturtUl­gångar sora orafattas av svensk lagstiftning angående fiske (1 § tredje stycket). Rällen alt utvinna kontinenlalsockelns naturtillgångar tUlkora­mer staten (2 §). Kungl. Maj:t eller myndighet sora Kungl. Maj:t be­stämmer kan raeddela tillslånd för annan än staten att utvinna kontinen­talsockelns naturtillgångar. Kungl. Maj:t kan också föreskriva att visst slag av verksamhet, bl. a. utvinnande av naturtillgångar från konlinen-lalsockeln, får ske utan tillstånd (3 §).

Enligt lagen (1966: 374) om Sveriges sjöterritorium omfattar Sveriges sjöterritorium inre vallen och terrilorialhavel. Det begränsas mot det fria havet eller annan stats territorium av territorialgränsen (1 §). Till lerritorialbavet räknas det utanför Sveriges landoraråden och inre vatten belägna vatlenorarådet raed en bredd av fyra nautiska rail eUer 7 408 raeter (3 §). Ytterligare bestäraraelser ora sjöterritoriet finns i kungörel­sen (1966: 375) med närmare bestämmelser om beräkningen av Sveriges sjöterritorium.

Enligt kungörelsen (1968:486) om den svenska fiskezonens omfattning begränsas den svenska fiskezonen i norr av räta linjer raellan den väst­ligaste punkten på den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium mot Norge, punkten 58''53'34,0"N, 10°38'25,0"O och punkten 58°45'41,3"N, 10°35'40,0"O samt i söder av en rät linje raellan Kullens fyr och Gil-bjerg Hoved. Fiskezonen omfattar havsområdet utanför territorialgrän­sen intill åtta nautiska mil eller 14 816 raeter från denna gräns, dock längst intill en linje på vilken saratliga punkter ligger på sararaa av­stånd från närraaste punkten på lågvatlenlinjerna vid den svenska kus­ten och fräraraande stats kust.

I kungörelsen (1968: 487) om utlännings riUt alt fiska inom Sveriges sjöterritorium och i den svenska fiskezonen, sora utfärdats raed slöd av 4 och 21 §§ fiskerättslagen, har i viss utsträckning raedgells fiske i den svenska fiskezonen från danskt och norskt fiskefartyg (1 § första och andra styckena). Medborgare i övriga nordiska länder har också raed­gells rätt att bedriva fritidsfiske raed spö, pilk eller liknande handred-

 

Prop. 1973:134                                                         g

skåp i den svenska fiskezonen saral vid havskust, utora vid Nedertomeå korarauns kust, i allraänt vatten och i enskilt vatten i viss omfattning (1 § Iredje stycket). Fiskeristyrelsen, länsstyrelsen eller polismyndigheten i orten kan i viss utsträckning raeddela andra utlänningar tillstånd till raotsvarande rätt till fritidsfiske sora gäller för raedborgare i övriga nor­diska länder (2 §).

De i det föregående näranda bestäraraelsema om fiskezon vid väst­kusten bygger på den i London den 9 mars 1964 dagtecknade fiskeri­konventionen sora bl. a. ger anslutna stater raöjlighel att inrätta särskilda fiskezoner utanför territorialgränsen. Konventionen tillkora under med­verkan av 16 europeiska stater, däribland Sverige och Danraark. Den godkändes för Sveriges del av 1964 års höstriksdag (prop. 1964: 167, UU 1964: 9, rskr 1964: 367) och ratificerades i deceraber 1964. Av­talsslutande parts raöjlighet att inrätta fiskezoner avser två zoner med en bredd av sex sjömil vardera, räknat från baslinjerna för det yttre territorialvattnet. I den inre av zonerna har kuststaten uteslutande rätt alt fiska saral även uteslutande jurisdiktion i fiskerifrågor. I den yttre zonen har kuststalen rätt alt reglera fisket. Där får eraellertid fiske bedrivas också av annan konventionsstat vars fiskefartyg under åren 1953—1962 vanligen utnyttjat dessa fiskevatten. Konventionen är utan­för Sveriges kuster tUläraplig endast beträffande västkusten norr ora en linje raellan Kullen och Gilbjerg Hoved. Den hindrar enligt uttryckliga bestämmelser inte att i konventionsområdet särskilda ordningar behålls eller införs i fiskefrågor som berör Danmark, Norge och Sverige inbör­des eller som avser Skagerack och Kattegatt.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 18 september 1970 medgett att fiskefartyg från Förbundsrepubliken Tyskland får bedriva fiske inora vissa oraråden av den svenska fiskezonen vid västkusten.

Sverige har träffat vissa avtal i fiskefrågor raed grannländerna.

Enligt en överenskommelse den 5 april 1967 om avgränsningen av Sveriges och Norges fiskeområden i nordöstra Skagerack har avtalals ora gränserna för de båda ländernas fiskeoraråden utanför territorial­gränsen (prop. 1967: 118, UU 1967: 9, rskr 1967: 259).

Enligt en i Köpenhamn den 19 december 1966 undertecknad över­enskommelse mellan Danmark, Norge och Sverige om ömsesidig rätt UU fiske i Skagerack och Kattegatt (prop. 1967: 117, UU 1967: 8, rskr 1967: 258) skall var och en av de tre staterna — oavsett de fiskegrän­ser de kan koraraa all fastställa — tillåta fiskefartyg från de båda andra staterna att inora överenskoraraelsens geografiska tillärapningsoraråde bedriva fiske intill fyra nautiska raU från baslinjen för terrilorialhavel. De båda andra staternas fiskefartyg är därvid inte underkastade kust­statens jurisdiktion. I överenskoraraelsen förpliktar sig vidare de tre staterna att söka fastställa så enhetiiga regler sora raöjligt för fiskels utövning   inora   överenskoraraelsens   geografiska   tillärapningsoraråde.

 

Prop. 1973:134                                                                      7

Överenskoraraelsen har en första giltighetstid av 35 år. Först därefter kan den sägas upp. Ora överenskoraraelsen inte sägs upp av någon av staterna förlängs den autoraaliskt raed fera år åt gången.

Mellan Danraark och Sverige gäller konventionen den 31 december 1932 angående fiskeriförhållandena i de lill Sverige och Danmark grän­sande farvattnen (SÖ 1933: 13, 1956: 19) sora i huvudsak innebär följan­de. I Kattegatt är vartdera landels fiskare berättigade att fiska intiU ett avstånd av tre distansrainuter från del andra landels kust. I Öresund skall fiske överallt vara gemensarat för båda ländernas fiskare, dock raed den inskränkningen att innanför ett djup invid stranden av sju raeter det and­ra landets fiskare inte får bedriva annat fiske än sillfiske raed garn saral under raånaderna juli, augusti, septeraber och oktober även krokfiske. I fråga ora Östersjön orafattar konventionen den svenska kusten från Falsterbo fyr till Sirarisharans fyr saral Bornholras och ögruppen Krisliansös kuster. Inora dessa oraråden skall sUlfisket raed drivgarn vara geraensaral för de båda ländernas fiskare fr. o. ra. den 1 raaj t. o. ra. den 31 augusti. Konventionen innehåller också föreskrifter för fiskets bedrivande inora de oraråden konventionen avser. Överträdelser av föreskrifterna skall beivras i det land där fartyget hör heraraa. I an­ledning av konventionen har Kungl. Maj:t utfärdat kungörelsen (1933: 282) med vissa bestämmelser rörande fiskeriförhållandena i de till Sve­rige och Danmark gränsande farvattnen. Överläggningar har inletts ora översyn av 1932 års konvention.

Av betydelse för fisket i Östersjön är vidare överenskommelsen den 20 december 1962 med Danmark och Förbundsrepubliken Tyskland rö­rande skydd för beståndet av lax i Östersjön (prop. 1963: 7, UU 1963: 1, rskr 1963: 77). TUl denna överenskoraraelse har Polen senare anslutit sig.

Enligt lagen (1971: 850) med anledning av gränsälvsöverenskommel­sen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland (prop. 1971: 137, JoU 1971: 63, rskr 1971: 283) gäller särskilda bestämmelser ora fiske inom det område som utgörs av gränsälvarna raed sidogrenar och ut­flöden järate den inora finska och svenska Nedertomeå socknar norr ora lalitudsparallellen 65° 35' N belägna delen av Bottniska viken (Tor­ne älvs fiskeområde). Bestämraelserna om fiske i gränsälvsöverenskom-raelsen avser bl. a. fredningszoner och vissa andra fiskeförbud i havs-orarådet. Vidare gäller kungörelsen (1971:1018) om tillämpning av stad­gan för fisket inom Torne älvs fiskeområde.

Territorial- och fiskegränser i övriga Östersjöstater

Danmark har regler ora det danska fiskelerriloriets utsträckning i "lov om saltvandfiskeri" den 26 maj 1965. Med stöd av denna lag har fiskeriministem bestämt att den danska fiskezonen i Nordsjön, Skagerack

 

Prop. 1973:134                                                                      8

och Kattegatt fr. o. ra. den 1 juU 1967 skall ha en bredd av tolv sjörail räknat från de danska baslinjerna. Fiskegränsen utanför den danska kusten vid andra vallen, bl. a. Östersjön, sararaanfaller raed territorial­gränsen sora går tre sjörail från kusten. Enligt en lag av den 15 decera­ber 1972 som trätt i kraft den 1 januari 1973 har fiskeriministem be­myndigats att utvidga fiskegränsen i de områden där Danmark f. n. inle har särskUd fiskezon.

Finland hävdar i likhet raed Sverige fyra sjöraUs territorialhav, vars yttre gräns också utgör fiskegräns.

Sovjetunionen har ett tolv sjörail brett territorialhav utanför vUket någon fiskerijurisdiklion inte hävdas.

Polen har från den 1 januari 1971 inrättat fiskezon ut till tolv sjömil från kusten. I saraband raed Polens utflyttning av sin fiskegräns har mellan Sverige och Polen träffats en överenskommelse den 5 oktober 1970 om medgivande för svenska fiskefartyg att bedriva vissl fiske i den polska havsfiskezonen (SÖ 1971: 13). Överenskomraelsen innebär att svenska fiskefartyg har rätt att fiska i den polska fiskezonen dels i om­rådet raellan tre och sex sjömU räknat från baslinjen för det polska terri­lorialhavel lill den 31 deceraber 1973, dels i ett särskilt oraråde i Gdansk-bukten under sararaa lid och dels i området mellan sex och tolv sjöraU under obegränsad lid.

Tyska Demokratiska Republiken och Förbundsrepubliken Tyskland hävdar ett tre sjörail brett territorialhav utanför vilket fisket är fritt.

Fiskarorganisationernas framställningar

Sveriges fiskares riksförbund har i sin fraraställning ora svensk fiske­zon i Östersjön hänvisat till en skrivelse den 31 raars 1971 till riks­förbundet från Svenska ostkuslfiskarenas centralförbund. I skrivelsen anför centralförbundet alt andra länders fiskare i stor utsträckning ut­nyttjar fiskevatlnen utanför den svenska ostkusten och alt delta visat sig raenligt fÖr de svenska fiskarnas fångster. Enligt centralförbundet är det synnerligen angeläget all en utflyttning av den svenska fiske­gränsen i Östersjön sker så snart som raöjligt innan t. ex. ett omfattande fiske intill nuvarande fiskegräns från vissa andra Öslersjöstaters fiske­flottor vinner hävd. En utflyttning av den svenska fiskegränsen måste enligt centralförbundet kombineras med en överenskommelse med Dan­mark som bl. a. säkerställer fortsalt svenskt fiske utanför Bomholm. Sveriges fiskares riksförbund framhåller i anslutning härtill alt fisket i Östersjöområdet enligt samstämmiga uppgifter ökal mycket starkt un­der senare år, kanske främst på grund av den minskade tUlgången på sill i Nordsjön och angränsande fiskevatten.

Gotlands fiskareförbund anför alt det utanför den svenska territorial-gränsen vid Gotiand under senare år pågått ett intensivt fiske av stora

 

Prop. 1973:134                                                         9

utländska trålfiskefloltor. Detta fiske har ytterligare ökal den senaste vintern och detta irmebär enligt förbundet fara för alt fiskbestånden överfiskas. Förbundet anhåller därför att svenska regeringen påskyndar beslut om en utflyttning av den svenska fiskegränsen i Östersjön till tolv sjömU.

Remissyttrandena

Saratliga reraissinstanser tillstyrker bifall till fraraställningarna eller lämnar dem utan erinran.

Fiskeristyrelsen bekräftar fiskarorganisationernas påståenden att ut­ländska fiskare i större utsträcknmg än tidigare utnyttjar fiskevattnen utanför den svenska ostkusten, framför allt utanför Blekinge och Got­land och längs kuststräckan från Utklippan i söder lill Almagrundet i Stockholras yttre skärgård i norr. Ora svensk fiskezon inrättas i Öster­sjön bör enligt styrelsen även Öresund inbegripas.

Rikspolisstyrelsen erinrar ora att det enligt kungörelsen (1967: 10) ora skyddsoraråden m. ra. åligger polisrayndigheten all under medverkan av krigsmaklens och tullverkets personal se tUl att utlänning eller ut­ländskt fartyg inte olovligen uppehåUer sig inom skyddsområde eller konlrollområde. Förutom fördelar ur andra synpunkter skulle en fiske­zon på ostkusten ut till tolv sjörail från kusten enligt styrelsen även inne­bära att tillsynen av skydds- och konlrolloraråden underlättades. Ett otillåtet närmande av sådana områden från utländska fiskefartygs sida skulle lättare kunna upptäckas och svenska myndigheter skulle på ell effektivare sätt hinna vidta erforderliga skyddsåtgärder.

Chefen för marinen anför alt ett inrättande av ny fiskezon kommer att medföra ökat behov av bevakning. Denna bevakning lorde i första hand få skötas av tullverkets kustbevakning. En förstärkning av be­vakningen genom marinens försorg kan ske, varvid dock bör beaktas alt tillgängliga resurser för detta ändamål i dagslägel är starkt be­gränsade. För alt örlogsfartyg skall kunna delta i bevakningen bör till-lägg ske i instruktionen för krigsmakten vid hävdande av rikets obero­ende under allmänt fredstillstånd samt under krig raellan fräraraande raakler varunder Sverige är neutralt (IKFN).

Generaltullstyrelsen vitsordar alt utländska fiskeflottors verksarahet på senare år kraftigt ökat längs praktiskt tagel hela den svenska ost­kusten. Särskilt livligt har delta fiske varit kring Gotland, vilket föran­lett kustbevakningen att öka sina övervakningsinsatser där. Fiskezonen i Östersjön bör enligt styrelsen avse hela kustorarådet från gränsen raot Finland i Bottenviken i norr ned till Öresund i söder. Den förstärkning av kustbevakningens resurser sora kan koraraa alt påkallas vid ett in­förande av fiskezon längs ostkusten bedöraer styrelsen inte större eller mer brådskande än att frågan kaii tas upp i ordinarie petilasamraan-

 

Prop. 1973:134                                                        10

häng. Genoni att införa fiskezon ut till tolv sjöraU från kusten torde en­ligt styrelsen en viss fredning av havsfisket kunna nås. För att effektivt förebygga överfiskning av Östersjön anser eraellertid styrelsen del vara nödvändigt att Östersjöstaterna träffar en överenskommelse om begräns­ning av fisket, geraensara övervakning m. ra. av motsvarande slag som tillärapas i Nordsjön enligt den nordostallantiska fiskerikonventionen.

Departementschefen

Sveriges fiskares riksförbund har raed åberopande av en fraraställning
från Svenska ostkustfiskarenas centralförbund krävt att den svenska
regeringen vidtar förberedelser för att inrätta en svensk fiskezon i
Östersjön ul till tolv sjörail från kusten. Även Gollands fiskareförbund
har begärt en utflyttning av fiskegränsen. Till stöd för fraraställningarna
har anförts all andra länders fiskare i stor utsträckning utnyttjar fiske­
vatlnen utanför den svenska ostkusten och att detla visat sig raenligt
för de svenska fiskarnas fångster. Saratidigt har riksförbundet hemställt
att överläggningar las upp med övriga berörda Östersjöstater i syfte
alt tiUförsäkra de svenska fiskarna raöjlighet att fortsätia alt bedriva
fiske i nuvarande orafattning utanför andra staters kuster, särskilt vid
Bornholra.                                                           ,        ;

Reraissinstanserna har tUlstyrkt bifall lill fraraställningarna eller lära­nat dera utan erinran.

Under senare tid har staterna i allt större utsträckning reserverat havets fiskelillgångar utanför sina kuster för det egna landets fiskeri­näring. Sålunda hävdar Norge sedan början av 1960-lalet i princip en exklusiv fiskezon ora tolv sjöraU. Sovjetunionen har sedan åtskiUiga år ett tolv sjömil brett territorialhav. Polen har år 1970 utsträckt sin fiske­gräns till tolv sjömU. Enligt 1964 års Londonkonvention om fisket, lUl vilken Sverige anslutit sig, får kuststaterna kring Nordostallanten inrätta särskilda fiskezoner ut till tolv sjömU från kusten. Med stöd av konven­tionen har Sverige, efler överenskoraraelse raed Danraark och Norge ora örasesidig rätt till fiske i Skagerack och Kattegatt, år 1968 inrättat en fiskezon om tolv sjörail utanför den del av Sveriges kust på vilken näranda konvention är tilläraplig, nämligen västkusten från gränsen raot Norge ned till en rät linje raellan Kullens fyr och Gilbjerg Hoved. Dan­mark har år 1967 inrättat motsvarande fiskezon vid de danska kusterna intill Nordsjön, Skagerack och Kattegalt. Genora en lag sora trätt i kraft den 1 januari 1973 har den danske fiskeriministem fåll fullmakt att utvidga den danska fiskezonen tUl tolv sjörail i de vatten där Dan­raark inle redan har tolv sjörails fiskezon.

Östersjöfiskel har hittills bedrivits ulan någon raer orafattande mel­lanstatlig reglering för fiskbeståndens bevarande. För svenskt vidkora­raande utgörs de viktigaste avtalen härvidlag av en överenskoraraelse

 

Prop. 1973:134                                                                    11

till skydd för laxen, som träffades år 1962 raellan Sverige, Danraark och Förbundsrepubliken Tyskland och till vilken Polen senare anslutit sig, saml 1971 års gränsälvsöverenskommelse mellan Sverige och Finland. I gränsälvsöverenskommelsen finns vissa bestämmelser om fiske inom Tome älvs fiskeområde, innefattande även viss del av Bottniska viken. Besläraraelserna avser bl. a. fredningszoner och vissa andrå fiskeförbud i havsområdet. Fisket i Östersjön har eraellertid nuraera nätt en sådan omfattning all det framstår sora angelägel att del blir föreraål för en allraän reglering i syfte att bevara fiskbestånden och tillförsäkra strand-staterna en rimlig avkastning på lång sikt. I detla syfte deltar Sverige aktivt i arbetet på att få liU stånd en fiskekonvenlion för Östersjön. Sverige avser att raedverka i en raellanstallig konferens i denna fråga i septeraber 1973 till vilken Polen i dagarna utfärdat inbjudan.

Även om en multilateral reglering tUl skydd för fiskbestånden i Öster­sjön enligt min uppfattning är den raest angelägna åtgärden, betyder detta inte att anledning saknas all tillvarata de svenska fiskeintressena genora införande av en fiskezon i Östersjön. Under senare tid har andra länders fiskare i allt större utsträckning utnyttjat fiskevatlnen utanför den svenska ostkusten. Detta har visat sig ha negativa återverkningar på de sven.ska fiskarnas fångster. Det är därför enligt rain, raening raotive­rat all Sverige nu vidtar åtgärder för att inrätta en fiskezon i Östersjön utanför territorialgränsen ut tUl tolv sjömil från kusten. Fiskarorganisa-lionernas förslag härom har tUlstyrkts eUer läranats utan erinran av samtiiga remissinstanser. Såsora fiskeristyrelsen föreslagit anser jag alt fiskezon bör kunna inrättas vid hela den del av Sveriges kust där fiske­zon inle finns f. n., således även i Öresund.

Fiskezonen bör i princip orafatta havsorarådet intill åtta nautiska rail eller 14 816 meter utanför territorialgränsen vid Sveriges kuster. För­fattningstekniskt löses frågan lämpligen genom en ändring i 1 § andra stycket fiskerältslagen som nu innehåller regler om fiskezonen vid Sve­riges västra kust. Några ytterligare,bestäraraelser i fiskerättslagen raed anledning av den nya fiskezonen torde inte krävas. Saratiiga bestärarael­ser i lagen sora är tiUärapUga på fiske, i allraänt vallen, t. ex. ora ansvar för olovligt fiske, förverkande och beslag av fiskredskap eller fångst, koramer att gälla även för fiske i fiskezonen. I fråga om den svenska fiskezonens närmare sträckning bör det få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela bestäramelser. Där avståndet raellan Sverige och Danraark eller raellan Sverige och Finland är kortare än 24 sjörail bör raittiinjen utgöra gräns, ora annat inte överenskoras raellan berörda stater.

Även ora inrättandet av den nya fiskezonen inte inger några betänk­ligheter från folkrättslig synpunkt, anser jag i överenssläraraelse raed Sveriges traditionella instäUning i liknande sararaanhang del vara vä­sentligt att eftersträva att åtgärden så vitt möjligt vidtas i saraförslånd med övriga strandstater kring Östersjön. Med hänsyn tUI den särskilda

 

Prop. 1973:134                                                        12

intressegeraenskapen raellan de nordiska länderna bör i förhållande till Danraark och Finland eftersträvas en lösning som innebär alt raedbor­gare i dessa länder och i Sverige tillförsäkras rätt alt oberoende av ut­vidgning av fiskegränserna bedriva fiske utanför de tre ländernas kuster i sarama omfaltning som de f. n. har rätt alt göra. Överläggningar raed dessa länder kan bli nödvändiga i näranda frågor liksom'beträffande avgränsningen av fiskezonen där avståndet raellan kusterna understiger 24 sjörail. Också raed andra Östersjöstater kan överläggningar bli erfor­derliga innan fiskezonen inrättas. Under alla oraständigheler torde det vara nödvändigt alt ge de utländska fiskare sora koraraer att uteslängas från fångslplatser skälig övergångstid för att de skall kunna anpassa sig till de nya förhållandena.

Det är för den svenska fiskerinäringen angeläget alt den nya fiske­zonen inrättas så snart sora raöjligt. De åtgärder som enligt vad jag nyss anfört föranleds av inrättandet av fiskezon bör i huvudsak vara vidtagna innan utflyttningen sker. Med hänsyn härtUl anser jag del lärapligt all den erforderliga lagändringen genoraförs nu och all Kungl. Maj:t får bestäraraa när den skall träda i kraft.

Regleringen av de ytterligare bevakningsuppgifter sora i fortsättningen bör komma att åvUa tullverkets och marinens kust- och gränsbevakning lorde få ankoraraa på Kungl. Mai:t.

Under åberopande av det anförda herasläller jag alt Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

alt antaga inora jordbruksdeparteraentet upprättat förslag till lag ora ändring i lagen (1950: 596) om räll till fiske.

Hinder föreligger inle raot alt ärendet behandlas först under riksda­gens höslsession.

Med bifall till vad föredraganden sålunda raed instäraraande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj;t Konungen alt till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUSBOKTR. STOCKHOLM 1973     730336