Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1973 Prop. 1973:131

Nr 131

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet, m. m.; given Stuckholms slott den 11 maj 1973.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stalsrådsprolokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departeraentschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

CARL GUSTAF

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

. I propositionen föreslås vissa ändringar i den lagstiftning sora reglerar övervakning vid kriminalvård i frihet. Enligt förslaget skall över-vakningsliden vid skyddstillsyn i princip förkortas från tre till två år. När särskilda skäl föreligger därtill får förordnas att övervakningen skall fortsätta, dock längst till prövotidens utgång. Någon ändring i fråga om prövotidens längd, tre år, föreslås inle. 'Vidare föreslås en omformulering av de allmänna föreskrifterna om vad den som villkorligt frigivits från fängelsestraff eller sora efter dom på ungdomsfängelse eller internering överförts till vård utom anstalt eller som erhållit villkorlig dom eller dömts till skyddstillsyn är skydig att iaktta under prövotiden. Förslaget innebär också en utmönstring av vissa av de särskilda föreskrifter som kan raeddelas angående den dömdes livsföring under prövotiden. Förlängning av prövotiden skall enligt förslaget inte kunna ske i annat samraanhang än vid ny dora för annan brottslighet. Slutligen föreslås införande av möjlighet för den dömde all föra talan raot beslul ora förordnande av övervakare och mot beslut sora innebär att övervakning inle skaU upphöra.

1 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 131

Den frigivne skall under prövotiden föra ett ordentligt och laglydigt leverne, undvika skadligt sällskap, efler förmåga söka försörja sig samt i Övrigt ställa sig lill efterrättelse vad sora åligger honora enligt denna balk eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med slöd därav. Har han förpliktats ersätta genora brottet uppkoramen skada, skall han göra vad i hans förmåga slår alt fullgöra denna skyldighet.

Den frigivne skall under prövotiden iakttaga skölsamhel, efter förmåga söka försörja sig samt i övrigt ställa sig till efterrättelse vad som åligger honora enligt denna balk eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd därav. Har han förpliktats ersätta genom brottet uppkomraen skada, skall han göra vad i hans förraåga står att fullgöra denna skyldighet.

Nuvarande lydelse

gångar, allt under viss lid, högst ett år åt gången, utbUdning, arbetsanställning eller förbud att använda alkoholhaltiga drycker. Annan liknande föreskrift må ock meddelas.

Om del finnes erforderligt, må föreskrivas att den frigivne skall i eller utom sjukhus eller annan dylik inrättning underkasta sig läkarvård, nyklerhetsvård eller annan vård eller behandling.

Har den frigivne förpliktats ersätta genom brottet uppkomraen skada, raå raeddelas föreskrifter rörande lid och sätl för skade-slåndsskyldighetens fullgörande.

Föreslagen lydelse

2. UtbUdning eller arbetsanställ
ning,

3. läkarvård, nykterhetsvård eller
annan vård eller behandling i eller
utom sjukhus eller annan dylik
inrättning.

Har den frigivne förpliktats ersätta genom brottet uppkomraen skada, raå raeddelas föreskrifter rörande tid och sätl för skadeståndsskyldighetens fullgörande i den mån sådana föreskrifter ej med hänsyn lill den frigivnes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antagas motverka hans anpassning i samhället.

Iakttager den frigivne icke vad sora åligger honom enligt denna balk eller enligt föreskrift eller anvisning som raeddelals med slöd därav, äger övervakningsnäranden, utora alt förordna ora övervakning eller raeddela föreskrift enligt 15 §, efter omständigheterna

1. besluta att varning skall raeddelas den frigivne,

2. förlänga prövotiden med högst ett år utöver den vid frigivningen bestämda liden,

3. förelägga honom vid vite att
iakttaga meddelad föreskrift.

Iakttager den frigivne icke vad sora åligger honora enligt denna balk eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats raed stöd därav, äger övervakningsnäranden, utora all förordna ora övervakning eller meddela föreskrift enligt 15 §, besluta att varning skall meddelas den frigivne.

Iakttager den dömde icke vad sora åligger honora tiU följd av den vUlkorliga domen, må domstol, om åklagare före prövotidens utgång anhängiggör talan därora, efter oraständigheterna

1. besluta alt varning skall raeddelas den dörade,

2. raeddela föreskrift enligt 5 § eller ändra tidigare raeddelad föreskrift,

3. undanröja den villkorliga doraen och bestäraraa annan påföljd för brottet.

Iakttager den dörade icke vad sora åligger honora till följd av den villkorliga doraen, raå domstol, om åklagare före prövotidens utgång anhängiggör talan därora, efter oraständigheterna

1. besluta alt vaming skaU raeddelas den dörade,

2. raeddela föreskrift enligt 5 § eller ändra tidigare raeddelad föreskrift,

3. förlänga prövotiden till tre år,

4. undanröja den villkorliga doraen och bestärama annan påföljd för brottet.

Åtgärd enligt första stycket 1 eller 2 må ej beslutas efter prövotidens utgång.

Efter prövotidens utgång må åtgärd som sägs i första stycket 1 och 2 ej beslutas, med mindre prövotiden förlänges.

Undanröjes den vUlkorliga doraen, skall vid påföljdens bestäraraande skälig hänsyn tagas liU böter sora järalikt 2 § ådörals järate den vUlkorliga doraen.

28 KAP.

5 §
Under prövotiden skall den Skyddstillsyn skall vara förenad
dömde stå under övervakning. med övervakning från prövotidens

början.
Finnes övervakning icke längre Finnes övervakning icke längre

Prop. 1973:131

Nuvat-ande lydelse

vara erforderlig, skall förordnas ora dess upphörande. Så länge prövotiden varar, må den dömde, när skäl äro därtUl, ånyo ställas under övervakning. Beslut som nu avses meddelas av övervakningsnämnd.

Föreslagen lydelse

vara erforderlig, skall förordnas om dess upphörande. När skäl äro därtill, må den dömde ånyo ställas under övervakning.

Övervakning skall upphöra utan särskUl förordnande, när två år av prövotiden har förflutit. Anses den dömde av särskilda skäl vara i behov av förlängd övervakning, må förordnas om övervakning för liden därefter, dock längst till prövotidens utgång.

Beslut enligt denna paragraf raeddelas av övervakningsnärand.

Iakttager den dömde icke vad som åligger honom till följd av doraen å skyddslillsyn, äger övervakningsnäranden, utora att förordna ora övervakning eller raeddela föreskrift enligt 26 kap. 15 §, besluta alt varning skall raeddelas den dörade.

Iakttager den dömde icke vad sora åligger honora tUl följd av doraen å skyddstillsyn, äger övervakningsnäranden, utora att förordna ora övervakning eller raeddela föreskrift enligt 26 kap. 15 §, efter omständigheterna

1. besluta att varning skaU raeddelas den dömde,

2. förlänga prövotiden UU högst fem år,

3. förelägga honom vid vite att iakttaga meddelad föreskrift.

Åtgärd som avses i denna paragraf må ej av övervakningsnämnden beslutas efter prövotidens utgång.

Har den dörade åsidosatt sina åligganden och kan del antagas att han icke skall låta sig rätta genora åtgärd sora övervakningsnämnden äger vidtaga, skaU nämnden hos åklagare göra frarastäUning att vid doraslol föres talan ora undanröjande av skyddstUlsynen eller om behandling varom stadgas i 3 §.

Har den dörade allvarligt åsidosatt sina åligganden och kan det antagas alt han icke skaU låta sig rätta genora åtgärd sora övervakningsnäranden äger vidtaga, skall näranden hos åklagare göra fraraställning alt vid dorastol föres talan ora undanröjande av skyddstillsynen eller ora behandling varom stadgas i 3 §.

Talan sora nu sagts skall anhängiggöras före prövotidens utgång.

9 § Undanröjes skyddstillsynen, skall rätten besläraraa annan påföljd för brottet. Därvid skall skälig hänsyn tagas tiU vad den dörade undergått

Finnas tillräckliga skäl ej föreligga alt undanröja skyddsliUsy-nen, må rätten i stället besluta åtgärd som avses i 7 § eller, ora den dörade fyllt aderton år, förordna att han skall undergå behandling enligt 3 §. Föres talan om sådan behandling, raå i stället beslutas undanröjande av skyddstiUsynen eller åtgärd sora avses i 7 §. Har prövotiden utgått må ej, utan att prövotiden förlänges enligt 7 §, beslutas annan åtgärd som där avses.

Finnas tiUräckliga skäl ej föreligga att undanröja skyddstillsynen, må rätten i stället besluta åtgärd som avses i 7 § eller, om den dörade fyllt aderton år, förordna att han skall undergå behandling enligt 3 §. Föres talan om sådan behandling, raå i stället beslutas undanröjande av skyddstillsynen eller åtgärd sora avses i 7 §. Har prövotiden utgått, må ej beslutas åtgärd som avses / 7 §.

Prop. 1973:131 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

raes enligt 1 § 2 lUl fängelse på viss tid, skall sådan förklaring meddelas,

ora ej särskilda skäl äro däreraot.
Beslutas ej förverkande enligt Beslutas ej förverkande enligt

första stycket, äger rätten besluta första stycket, äger rätten besluta

åtgärd sora avses i 26 kap. 18 §. åtgärd sora avses i 26 kap. 18 §

eller förlänga prövotiden med högst ett år utöver den vid frigivningen bestämda liden. Förverkande eller åtgärd sora nyss sagts raå ej beslutas, med mindre

fråga därora uppkoraraer i raål vari den frigivne häktats eller erhållit

del av åtal före prövotidens utgång.

5 §

Är den tidigare ådörada påföljden villkorlig dom, raå förordnande enligt 1 § 1 raeddelas allenast med avseende å brott sora begåtts före prövotidens början.

Tillärapas 1 § 1 eller 2, må rät- TUlämpas 1 § 1 eller 2, raå rät-

ten besluta åtgärd sora sägs i 27 ten besluta åtgärd sora sägs i 27
kap. 6 § 1—3, dock endast ora kap. 6 § i eller 2 eller förlänga
fråga därom uppkommer i mål prövotiden till tre år, dock endast
vari den dömde häktats eller erhål- om fråga därora uppkoramer i raål
lit del av åtal före prövotidens ul- vari den dömde häktats eller erhål-
gång. lit del av åtal före prövotidens ut-

gång.

Undanröjande av villkorlig dora enligt 1 § 3 raå ej ske, raed mindre fråga därom uppkomraer i mål vari den dörade häktats eller erhållit del av åtal inom ett år från prövotidens utgång.

6 §

Är den tidigare ådörada påfölj- Är den tidigare ådörada påfölj-

den skyddstillsyn, raå rätlen vid den skyddstUlsyn, raå rätlen vid
tillärapning av 1 § 1 eller 2 besluta tUlärapning av 1 § 1 eller 2 besluta
åtgärd eller behandling sora avses åtgärd eller behandling som avses
i 28 kap. 9 §. i 28 kap. 9 § eller förlänga prövo-

tiden lill högst fem år.

Döraes med tillämpning av 1 § 3 lill fängelse, skall vid straffets bestämmande gälla vad i 28 kap. 9 § stadgas.

Beslut enligt första stycket eller beslut om undanröjande av skydds-tillsyn raå ej raeddelas, med mindre fråga därora uppkoraraer i raål vari den dörade häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.

37 KAP.

7 §

Den som dömts liU fängelse äger hos krirainalvårdsnäranden påkalla prövning av över'akningsnärands beslut i ärende ora villkorlig frigivning.

Ätnöjes viUkorligt frigiven icke Ätnöjes vUlkorligt frigiven icke

raed övervakningsnärands beslul raed övervakningsnämnds beslut

angående ställande under övervak- angående övervakning enligt 26

ning enligt 26 kap. 11 §, föreskrift kap. 11 §, förordnande av överva-

9 §

Ätnöjes icke den som dömts tUl ungdomsfängelse eller internering raed övervakningsnärands beslut enligt 29 kap. 8 eller 11 § eller 30 kap. 11 eller 14 § eUer angående föreskrift som avses i 26 kap. 15 §, äger han hos ungdomsfängelse-näranden eller inlerneringsnämn-den påkaUa prövning av beslutet.

Ätnöjes icke den som dömts till ungdomsfängelse eller internering med övervakningsnämnds beslut om förordnande av övervakare enligt 29 kap. 7 § eller 30 kap. 10 § eller med nämndens beslut enligt 29 kap. 8 eller 11 § eller 30 kap. 11 eUer 14 § eller angående föreskrift sora avses i 26 kap. 15 §, äger han hos ungdorasfängelse-nämnden eller interneringsnäran-den påkalla prövning av beslutet.

Rätlens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 11 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 § såvitt angår tiUämpning av 10 § andra stycket länder omedelbart till efterrättelse, ora ej annorlunda förordnas. Delsarama gäller avgöranden enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 § angående föreskrifter, vite, prövotid eller lid för ungdomsfängelse.

R'ättens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 11 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 § såvitt angår tiUärapning av 10 § andra stycket länder omedelbart till efterrättelse, om ej annorlunda förordnas. Detsamma gäller avgöranden enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eUer 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 § angående föreskrifter, prövotid eller tid för ungdomsfängelse.

Avser beslut jämlikt 28 kap. 9 § andra stycket eller 34 kap. 6 § att någon som ej fyllt tjugotre år skall undergå behandling varom stadgas i 28 kap. 3 §, äger rätten förordna att beslutet skall gå i verkställighet ulan hinder av att del ej vunnit laga kraft. Sådant förordnande må ock meddelas i fråga om beslul järalikt 34 kap. 8 § om återintagning i anstalt av den sora undergår ungdorasfängelse.

Prop. 1973:131

Nuvat-ande lydelse Föreslagen lydelse

11 § Vite som förelagts med stöd av 26 kap. 18 §, 28 kap. 7 eller 9 §, 29 kap. 8 §, 30 kap. 11 § eller 34 kap. 4 eller 6 § må utdömas allenast om åklagare efter framställning av övervakningsnämnden anhängiggör talan därom innan den ådömda påföljden lill fullo verkställts eller eljesl upphört. Sådan talan skall anses anhängig gjord, då ansökan om utdömande av vitet delgavs den dömde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Står den som dömts till skyddstillsyn under övervakning vid ikraftträdandet, skall övervakningen ej på grund av ändringen i 28 kap. 5 § upphöra utan särskilt förordnande före utgången av raars 1974, ora ej prövotiden utgår dessförinnan.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964: 450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet

Härigenom förordnas, alt 10 och 16 §§ lagen (1964: 450) ora åtgärder vid samhäUsfarlig asocialitet skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10                                                                                             §
Vad i 26 kap. 12—14 §§, 15 §      Vad i 26 kap. 12—14 §§, 15 §
första stycket samt 16 och 17 §§ första stycket 1 och 2 samt 16 och
brottsbalken stadgas skall äga 17 §§ brottsbalken stadgas skall
motsvarande tillärapning beträf- äga raotsvarande tiUärapning be
tande den sora erhållit villkorligt träffande den sora erhållit villkor-
anstånd. Övervakare raå ock för- ligt anstånd. Övervakare raå ock
ordnas och föreskrift enligt 26 förordnas och föreskrift enligt 26
kap. 15 § första stycket brottsbal- kap. 15 § första stycket 1 eller 2
ken raeddelas av rätten vid beslu- brottsbalken raeddelas av rätten
tet om villkorligt anstånd.    vid beslutet om vUlkorligt anstånd.

16 § Villkorligt utskriven skall stå under övervakning. I beslut ora villkorlig utskrivning skall fastställas en prövotid ora två

år.

Prop. 1973:131 11

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 11 maj 1973.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anraäler efler geraensara beredning raed statsrådets övriga ledamöter fråga angående ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet m. m. och anför.

1 Inledning

Inora kriminalvården har sedan länge bedrivits ett omfattande re-forraarbete. För alt tillgodose behovet av en enhetlig planering och för att få underlag för en ändaraålsenlig prioritering av redan framlagda eller väntade reformförslag på detla område tillkallades i oktober 1971 en särskild utredning som sedermera antog namnet krirainalvårds-beredningen.i Beredningen hade i uppdrag att saraordna de insatser sora kunde fordras inora krirainalvården saral att prioritera insatserna inbördes och i förhållande tiU krav på resursförstärkningar inora andra oraråden av sarahällslivet. Beredningen avslutade sitt arbete i septeraber 1972. I belänkandet (SOU 1972: 64) Krirainalvård drar beredningen upp riktiinjer för en genomgripande reform av både anstaltsvården och frivården. Beredningen finner att dess förslag kräver ändrad lagstiftning i flera avseenden raen har inte utforraat några förfatlningsförslag.

Ett stort antal reraissinstanser har yttrat sig över belänkandet och Kungl. Maj:t har därefter i årets statsverksproposition (1973: 1 bil. 4 s. 76—164) förelagt riksdagen sina ställningstaganden till huvuddragen i kriminalvårdsberedningens reformförslag. I propositionen anges sålunda de riktiinjer som bör följas vid den fortsatta reformeringen av kriminalvården. I samband därraed anförs att en stor del av de frågor som rör anstallsvårdens framtida inriktning förutsätter lagändringar samt alt avsikten är alt senare under innevarande år förelägga riksdagen förslag tUl en ny behandUngslag och därav föranledda ändring-

* Statssekreteraren Ove Rainer, ordförande, riksdagsledamöterna Astrid Bergegren, Arne Gadd, Nils-Eric Gustafsson, Sten Sjöholm och Anders Wijkman samt departementsrådet Sven Andersson och generaldirektören Bo Martinsson.

prop. 1973:131 12

ar i brottsbalken (BrB). Vidare anförs att förslag också komraer att läranas om lagändringar som betingas av de föreslagna förändringarna i frivårdens arbetsformer (s. 149). De sålunda framlagda riktlinjerna har i allt väsentiigt godtagits av riksdagen (JuU 15, rskr 152).

De av beredningens förslag rörande frivården som kräver ändrad lagstiftning redovisas i betänkandets kap. 17 om övervakning. Med utgångspunkt i dessa förslag och de i anledning därav i stalsverkspropositionen angivna riktlinjerna för det fortsatta reformarbetet har inora justiliedepartementet i februari 1973 upprättats en proraeraoria (Ds Ju 1973: 3) angående övervakning vid kriminalvård i frihet ra. ra.

Efler reraiss har yttranden över proraeraorian avgetts av riksåklagaren (RÄ), hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Övre Norrland, rikspolisstyrelsen, krirainalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, krirainalvårdsnäranden, inlerneringsnäranden, ung-dorasfängelsenäranden, riksrevisionsverket, socialutredningen. Tjänstemännens centralorganisation, Statstjänsteraännens riksförbund, Sveriges akaderaikers centralorganisation (SACO), Sveriges advokatsarafund, Föreningen Sveriges tingsrättsdoraare. Föreningen Sveriges statsåklagare. Föreningen Sveriges åklagare. Föreningen Sveriges skyddskonsulenter och skyddsassistenter. Övervakarnas riksförbund, Svenska nykterhels-vårdsförbundet. Svenska fångvårdssällskapet. Skyddsvärnet i Stockholra, Skyddsvärnet i Göteborg och Riksförbundet för hjälp ål läkeraedels-missbrukare.

Kriminalvårdsstyrelsen har överlämnat yttranden från kriminalvårds-direktörerna i några räjonger. Till krirainalvårdsnärandens yttrande har bilagts yttranden från vissa övervakningsnämnder.

2 Gällande rätt

Enligt BrB kan krirainalvård i frihet förekomma på grund av beslul om vUlkorlig frigivning från fängelse (26 kap. 6—24 §§), villkorlig dom (27 kap. 3—7 §§) eUer dom på skyddstiUsyn (28 kap. 4—11 §§) eller på grund av beslut om överförande till vård utom anstalt av den sora dörats liU ungdorasfängelse (29 kap. 4—12 §§) eller internering (30 kap. 9—15 §§).

Den sora undergår fängelse på viss lid kan friges villkorligt när två tredjedelar av liden eller, ora särskilda skäl föerligger, halva tiden har avtjänats. Verkställigheten raåsle dock alltid ha pågått rainst fyra månader innan villkorlig frigivning kan ske. Fråga om sådan frigivning prövas av övervakningsnämnd, om det ådörada fängelsestraffet inle Överstiger ett år, och i annat fall av den centrala krirainalvårdsnäranden (16 § lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken och kungörelsen (1965: 625) ora inskränkning i övervakningsnämnds befogenhet att pröva fråga om villkorlig frigivning). I beslut ora villkorlig frigiv-

Prop. 1973:131 13

ning skall en prövotid bestäramas. Denna får inte understiga ett år och inle överstiga tre år. Ora den tid sora vid frigivningen återstår av straffet överstiger tre år, kan prövotiden dock besläraraas lill högst fem år.

Under prövotiden skall den frigivne stå under övervakning. Om övervakningsnämnden vid frigivningen eller senare finner alt övervakning inte behövs, kan nämnden besluta att övervakning inte skall äga rum. Så länge prövotiden varar, kan beslut raeddelas ora att den frigivne skall ställas under övervakning. Övervakningsnärand har hand ora övervakningen och förordnar övervakare. Krirainalvårdssnäranden kan också i saraband med beslut ora frigivning förordna att den frigivne inte skall stå under övervakning eller, ora övervakning skall ske, förordna övervakare.

Den sora är villkorligt frigiven och står under övervakning är skyldig att hålla övervakaren underrättad ora sin bostad och arbetsanställning. Han skall också inställa sig hos övervakaren på kallelse och i övrigt hålla kontakt raed honora enligt hans anvisningar. Det åligger vidare den frigivne all under prövotiden föra ell ordentligt och laglydigt leverne och alt undvika skadligt sällskap. Han är vidare skyldig att efler förraåga söka försörja sig och att i övrigt rätta sig efter vad sora åligger honom enligt BrB eller enligt de särsldlda föreskrifter eller anvisningar sora kan ha raeddelals honora raed slöd av BrB. Ora han har ålagts att utge skadestånd på grund av brottet, raåste han ocksä göra vad sora står i hans förraåga för all fullgöra denna skyldighet.

När det prövas lämpligt för att främja den frigivnes anpassning i samhället, kan han även åläggas alt iakttaga vissa särskilt utfärdade föreskrifter angående hans livsföring under prövotiden. Sådan föreskrift meddelas av övervakningsnämnden eller av krirainalvårdsnäranden och kan gälla viss tid eller tills vidare. Föreskriften kan avse användande av fritid, förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar, allt under viss lid, högst ett år åt gången. Utan sådan tidsbegränsning kan föreskrift också ges i fråga ora utbildning eller arbetsanställning eUer avse förbud att använda alkoholhaltiga drycker. Även andra liknande föreskrifter får raeddelas. Övervakningsnäranden kan vidare föreskriva alt den frigivne i eller utora sjukhus eller annan sådan inrättning skall underkasta sig läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling. Är den frigivne skyldig att utge skadestånd på grund av brottet, kan föreskrifter även raeddelas ora tid och sätt för skadeståndsskyldighelens fullgörande. Övervakningsnäranden kan när sora helst ändra raeddelad föreskrift eller meddela ny föreski-ift.

Övervakaren har rätt att ge närraare anvisningar ora hur en raeddelad föreskrift skall verkställas, raedge tillfällig lättnad i föreskrift eller alt göra oraedelbart erforderliga järalcningar i sådan föreskrift.

Om den frigivne raissköter sig på annat sätt än genora att begå brott, dvs. inte iakttar vad som åligger honom enligt BrB eller enligt före-

Prop. 1973:131 14

skrift eller anvisning sora raeddelals med stöd av BrB, kan övervakningsnäranden som tidigare närants förordna att den sora inte redan står under övervakning skaU ställas under sådan eUer meddela särskild föreskrift angående den frigivnes livsföring. Övervakningsnäranden kan också besluta att meddela den frigivne varning, förlänga prövotiden raed högst ett år utöver den vid frigivnmgen bestämda tiden eller förelägga honom vid vite att iaktta raeddelad föreskrift. Ora del kan antas all en villkorligt frigiven som har misskött sig inte skall låta sig rätta av någon av de näranda åtgärderna, kan övervakningsnäranden förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad. Beslut ora förverkande kan i visst fall även raeddelas efter prövotidens utgång, näraligen ora övervakningsnäranden har tagit upp frågan dessförinnan. Annan åtgärd på grund av raisskötsarahet kan i sådant fall däreraot endast beslutas i den mån det samtidigt raeddelas beslut om att prövotiden skall förlängas.

Bland besläraraelserna om villkorlig frigivning i 26 kap. BrB finns också en erinran ora att 34 kap. BrB innehåller bestämraelser om förverkande av villkorligt medgiven frihet och vissa andra åtgärder, när den sora dörats till fängelse finnes ha begått annat brott.

Ora del blir fråga ora att förklara villkorligt raedgiven frihet förverkad eller att vidla annan åtgärd på grund av raissskÖtsarahet, kan övervakningsnäranden förordna att den frigivne skall orahändertas på lärapligt sätt i avbidan på vidare förordnande. Den sora har orahänderlagits får inte hållas kvar längre än en vecka. Föreligger synnerliga skäl alt hålla kvar den orahändertagne under längre tid, kan genora nytt beslut förordnas att han skall hållas kvar ytterligare högst en vecka. Den orahändertagne får eraellertid under inga förhållanden hållas kvar efter prövotidens utgång.

När en villkorligt medgiven frihet inte längre kan förklaras förverkad, skall straffet anses vara verkställt i sin helhet vid prövotidens utgång.

Den sora har erhållit villkorUg dom skall vara underkastad en prövotid av två år men kan inle ställas under övervakning. Den dömde skall enligt bestämraelser i 27 kap. BrB under prövotiden föra ett ordentligt och laglydigt leverne, undvika skadligt sällskap och göra vad sora står i hans förraåga för all försörja sig. Har han förpliktats alt utge skadestånd på grund av brottet, skall han göra vad han förmår för all fullgöra denna skyldighet.

Rätten kan föreskriva all den villkorligt dörade under prövotiden skall försöka hell eller delvis fullgöra skadeslåndsskyldighelen på tid och sätt sora anges i doraen. Sådan föreskrift kan på ansökan av åklagaren eller den dörade ändras eller upphävas. Den vUlkorligt dömde kan inte meddelas föreskrift i annat avseende.

Ora den dörade inte iakttar vad sora åligger honora enligt den villkorliga domen, kan domstol efter omständigheterna besluta alt han skall tilldelas en vaming, meddela föreskrift ora skadeståndsbetalnmg eUer ändra tidigare raeddelad sådan föreskrift, förlänga prövotiden till tre år

Prop. 1973:131 15

eUer undanröja den villkorliga doraen och bestämma annan påföljd för brottet. En förutsättning för att någon av dessa åtgärder skall kunna vidtas är alt åklagaren anhängiggör talan därora före prövotidens utgång. Efler prövotiden får rätten inte besluta ora vaming eller ge föreskrift ora skadeståndsbetalning i annat fall än då beslul saratidigt raeddelas ora alt prövotiden skall förlängas.

I kapitlet ora vUlkorlig dora finns slutligen även en bestäraraelse sora erinrar ora all regler angående undanröjande av villkorlig dora och ora vissa andra åtgärder för del fall att den dömde har begått annat brott finns intagna i 34 kap. BrB.

Den som har dörats till skyddstillsyn är underkastad en prövotid av tre år. Under prövotiden skall den dörade slå under övervakning. Visar det sig att övervakning inte längre behövs, skall övervakningsnärand förordna ora dess upphörande. Så länge prövotiden varar, kan näranden dock vid behov raeddela beslut sora innebär att den dörade på nytt ställs under övervakning.

De tidigare nämnda bestäraraelsema i 26 kap. 12—17 §§ ora övervakning av villkorligt frigiven, dvs. ora övervakningsnärand, övervakare saral den frigivnes skyldigheter enligt lag och särskilda föreskrifter, har raotsvarande tiUärapning i fråga ora den sora dörats till skyddstillsyn. Dessutora gäller vid skyddstillsyn att beslul om förordnande av övervakare eller om föreskrift enligt 26 kap. 15 § även kan meddelas av rätten redan i saraband raed doraen.

Iakttar den dörade inte vad sora åligger honom till följd av domen på skyddstillsyn, kan övervakningsnämnden förordna om övervakning eller meddela föreskrift eller vaming, förlänga prövotiden tUl högst fem år eller förelägga den dörade vid vite att iakttaga meddelad föreskrift. Ingen av dessa åtgärder får beslutas efler prövotidens utgång. Ora den dörade raissköter sig och del kan antas att han inte skall låta rätta sig genom åtgärd sora övervakningsnäranden kan vidta, skall näranden göra framställning hos åklagaren att denne vid domstol för talan om undanröjande av skyddstillsynen eller ora behandling i skyddslUlsyns-anstalt enligt 28 kap. 3 § BrB. Sådan talan raåste anhängiggöras före prövotidens utgång.

Undanröjs skyddstillsynen, skall rätten bestämma annan påföljd för brottet. Ora del inle finns tillräckliga skäl för undanröjande, kan rätlen i stället förordna ora övervakning, raeddela föreskrift eller besluta atman sådan åtgärd som kan vidtas av övervakningsnämnd vid raissskÖtsarahet eller, ora den dörade har fyllt 18 år, förordna att han skall undergå behandling i skyddstiUsynsanslalt. Ora talan förs ora anstaltsbehandling, kan rätten i stället besluta att skyddstillsynen skall undanröjas eller vidta sådan åtgärd raot raisskötsamhet sora nyss närants. Beslut ora undanröjande av skyddstUlsyn eller ora anstallsbehandling kan raeddelas efter prövotidens utgång medan annan åtgärd får vidtagas endast för del fall att beslut saratidigt raeddelas ora alt prövotiden skall förlängas.

Prop. 1973:131 16

De nu redovisade åtgärderna vid raisskötsarahet avser ingripanden då den dömde missköter sig på annat sätl än genom ny brottslighet. Har han begått annat brott, blir bestäraraelsema i 34 kap. BrB tillärapliga.

Uppkoraraer fråga ora att undanröja skyddslillsyn eller om behandling i skyddstiUsynsanslalt eller ora annan åtgärd som avser verkställigheten av skyddstUlsynen, kan övervakningsnäranden eller domstolen liksora vid villkorlig frigivning förordna all den dörade skaU orahändertas tillfälligt.

Behandlingen av den sora har dörats till ungdomsfängelse äger rura både i och utora anstalt och får pågå i högst fem år, varav högst tre år i anstalt. Behandlingen börjar i anstalt och skall fortsätta utom anstalt, när anstaltsvården har pågått så lång tid som behövs med hänsyn tUl behandlingens syfte. Minsta tiden i anstalt är dock ett år, ora inte särskilda skäl talar för alt den dörade redan dessförinnan bör överföras till vård utora anstalt.

Beslut ora övergång lill vård utora anstalt raeddelas av ungdomsfängelsenämnden, som emellertid kan uppdra åt övervakningsnärand att närmare bestäraraa dagen för övergången.

När den dörade vårdas utora anstalt, skall han slå under övervakning. I fråga ora vården utom anstalt äger bestäinmelsema i 26 kap. BrB ora övervakningsnärand, övervakare, den frigivnes skyldigheter enligt lag och särskilda föreskrifter motsvarande tillämpning. Dessutom gäller att ungdomsfängelsenämnden i beslut om vård utom anstalt kan förordna övervakare och raeddela föreskrift. Iakttar den sora vårdas utora anstalt inte vad sora åligger honora enligt BrB eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med slöd av BrB kan övervakningsnäranden, utom alt meddela föreskrift, efter omständigheterna meddela varning eller förelägga honom vid vite att iakttaga meddelad föreskrift. Om den som vårdas utora anstalt visar tredska att iakttaga vad sora åligger honom eller finnes på grund av hans uppförande eller andra omständigheter alt anslallsvård är påkallad för att förebygga att han begår brott, kan ung-donisfängelsenäranden förordna att han skall återintas i anstalt. Den ålerinlagne skall i sådant fall på nytt överföras tUl vård utora anstalt så snart syftet med behandlingen bäst uppnås genom fortsatt kriminalvård i frihet.

Har den dömde begått annat brott, blir bestämmelserna i 34 kap. BrB tillämpliga.

Uppkommer fråga ora att återuilaga den dömde i anstalt eller att vidla åtgärd med avseende på verkställigheten av vården utom anstalt, kan ungdomsfängelsenäranden eller övervakningsnämnden förordna om tillfälligt omhändertagande på samma villkor sora gäller för sådant ora-händertagande av den sora är villkorligt frigiven eller sora har dörats tUl skyddslillsyn.

När det inte längre anses nödvändigt all den sora vårdas utora anstalt

Prop. 1973:131 17

står under övervakning, skall ungdorasfängelsenäranden förordna att den ådömda påföljden skall upphöra. Sådant förordnande får inte, om inte särskilda skäl föreligger, meddelas förrän vården utom anstalt har pågått under en sararaanhängande lid av minst tvä år. Om ungdomsfängelse-nämnden inte raeddelar sådant förordnande, upphör dock påföljden vid utgången av den tid sora behandlingen längst får pågå, dvs. i allraänhet efter fem år.

Internering skall verkställas i och utom anstalt med början i anstalt. Rällen bestämraer i doraen en rainsta tid för orahändertagandet i anstalt. Denna tid får inte understiga ett år och inte överstiga tolv år. Efter utgången av rainsta liden skall den dömde överföras till vård utora anstalt, så snart vård i anstalt inte längre finnes påkallad för att avhålla honora från fortsatt brottslighet. Beslut om övergång till vård utom anstalt meddelas av interneringsnämnden som emellertid kan ge övervakningsnärand i uppdrag att närraare besläraraa dag för övergången.

Vård i interneringsanstalt får inle pågå under längre lid utöver minsta tiden än sammanlagt tre år eller, ora rainsta tiden är tre år eller däröver, sararaanlagt fera år. Doraslol kan dock i vissa fall besluta ora förlängning av anstaltstiden.

Under vården utom anstalt skall den dörade slå under övervaknuig. Besläraraelserna i 26 kap. BrB ora övei-vakningsnärand, övervakare, åligganden enligt lag och särskUda föreskrifier för den sora är villkorligt frigiven äger motsvarande tillämpning för den internerades vård utom anr stall. Ora den sora vårdas utom anstalt missköter sig, kan övervakningsnämnden, utom att raeddela föreskrift, efter omständigheterna besluta ora varning eUer förelägga den dörade vid vite att iakttaga meddelad föreskrift. Visar den sora vårdas utora anstalt tredska när del gäller alt iakttaga vad sora åligger honora eller finner raan på grund av hans uppförande eller av andra skäl att anslallsvård är påkallad för att förebygga att han begår nya brott, kan intemeringsnämnden besluta att han skall återintagas i anstalt. Så snart anstaltsvård inte längre anses erforderlig, skall den ålerinlagne på nytt överföras till vård utora anstalt.

Liksora i fråga ora övrig krirainalvård i frihet finns särskilda bestäramelser i 34 kap. BrB för del fall att den som är inlemerad och som vårdas utora anstalt har bcgåt annat brott.

Internerad som vårdas utom anstalt kan tillfälligt omhändertas på
sarama sätl sora gäller för den sora är yillkprligt frigiven eller sorri har
dömts lill skyddstillsyn eller som vårdas utom anstalt efler dom på ung
domsfängelse. -

När det visar sig alt den som dörats lill internering och sora vårdas utom anstalt inte längre behöver slå under övervakning, skall inlerneringsnäranden förordna att den ådömda påföljden skall upphöra. Sådant förordnande får inle, om det inte föreUgger särskUda skäl, raeddelas förrän tre år har förflutit efler det den dömde senast överfördes till vård

2 Riksdagen 1973.1 saml Nr 131

Prop. 1973:131 18

utom anstalt. Nar övervakning av internerad har pågått under en sararaanhängande tid av tre år, är intemeringsnämnden skyldig all pröva ora påföljden bör upphöra. Påföljden upphör under alla förhållanden automatiskt, när övervakning har pågått under fera år.

I 34 kap. BrB fmns bl. a. regler om hur påföljd skall bestämmas, när den som tidigare dömts lUl påföljd finnes ha begått annat brott. Bestämraelserna gäller den sora har dömts till fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse eller intemering och sora övertygas ora att antingen ha begått annat brott före den aktuella doraen eller nytt brott efter domen men innan påföljden till fullo har verkställts eller annars upphört. Rätten kan i sådana fall, raed vissa begränsningar, förordna alt den tidigare ådörada påföljden skall avse även det andra brottet, döma särskilt till påföljd för detta brott eller, om den tidigare domen har vunnit laga kraft, undanröja den ådörada påföljden och döraa lill påföljd av annan art för saratiiga brott.

I de fall då den tidigare ådörada påföljden inle undanröjs, kan doraslolen raeddela olika beslul raed avseende på den sora vid detla tillfälle är föreraål för krirainalvård i frihet. När del gäller den som har vUlkorligt frigivils från fängelse, kan doraslolen sålunda förklara den villkorligt raedgivna friheten förverkad. Sådant beslut skall meddelas, om dorastolen döraer särskUl till fängelse på viss tid och inle särskilda skäl talar mot förverkande av den villkorligt medgivna friheten. Beslutas inte förverkande, kan rätten besluta sådan åtgärd som övervakningsnämnden kan vidta vid raisskötsarahet under prövotiden t. ex. raeddela vaming eller förlänga prövotiden. Sådan åtgärd kan också beslutas av domstolen i dom som mnebar att tidigare ådömd villkorlig dom eUer skyddslillsyn även skall orafatta den brottslighet sora är aktuell i det nya raålet eller i saraband raed att domstolen, när den tiUtalade tidigare ådömts vUlkorlig dora eller skyddstUlsyn, döraer lill särskild påföljd för den aktuella brottsligheten. Är den tidigare ådömda påföljden skyddstillsyn, kan rätlen i sådant fall också besluta ora behandling i skyddstiUsynsanslalt. Undanröjs inte tidigare ådörat ungdorasfängelse eller intemering och vårdas den dörade utom anstalt, kan doraslol besluta alt han skall återintas i anstalt. När det gäller ungdorasfängelse kan rätten också förlänga den längsta tid sora ungdorasfängelse får pågå tUl sex år, varvid behandlingen i anstalt får äga rura i högst fyra år.

I 37 kap. BrB finns vissa bestämmelser ora de lokala och centrala nämnderna, dvs. övervakningsnärandema saral krirainalvårdsnäranden, ungdorasfängelsenäranden och intemeringsnämnden. I 7—11 §§ regleras möjligheten alt föra talan raot beslut av sådan närand och i visst fall raot beslul av hovrätt.

Den sora har dörats till fängelse kan klaga över övervakningsnämnds beslut ora villkorlig frigivning. När han har frigivits, får han även föra talan mot övervakningsnämnds beslut angående ställande under över-

Prop. 1973:131 19

vakning, föreskrift, varning, förlängnmg av prövotiden, vitesföreläggande, förverkande av villkorligt medgiven frihet och ora tillfälligt orahän-derlagande. Talan skall föras hos krirainalvårdsnäranden och särsldld klagotid behöver inte iakttas.

Den sora har dörats till skyddstillsyn kan överklaga övervakningsnärands beslut om att han skall ställas under övervakning, föreskrift, vaming, förlängning av prövotid, vitesföreläggande och tillfälligt omhändertagande. Talan skall föras genora besvär hos hovrätt. Enligt 21 § lagen ora införande av rättegångsbalken äger därvid rättegångsbalkens bestäraraelser ora fullföljd lill hovrätt och ora rättegången där i besvärs-raål raotsvarande tillärapning. Besvärstiden skall dock i sådant fall alltid räknas från den dag då den dörade fick del av övervakningsnämndens beslut.

Den sora dörats till ungdorasfängelse eller intemering får föra talan raot övervakningsnärands beslul ora föreskrift, vaming, vitesföreläggande och tillfälligt orahänderlagande. Talan skall föras hos ungdorasfängelsenäranden resp. interneringsnämnden. Särskild klagotid behöver inle iakttas.

Sådant beslut av övervakningsnärand som avses i 37 kap. 7—9 §§ BrB skall lända till efterrättelse oraedelbart. Det finns eraellertid raöjlighet för övervakningsnärand och, efter fullföljd, för krirainalvårdsnäranden, hovrätten, ungdorasfängelsenäranden eller inlerneringsnäranden att förordna att verkställigheten av övervakningsnärandens beslul skall anstå. Beslut av övervakningsnärand i andra fall än sora avses i 37 kap. 7—9 §§ BrB kan inte överklagas. Mot hovrätts beslul i anledning av talan raot övervakningsnärands beslul ora åtgärder under verkställighet av skyddstillsyn liksora raot de centrala närandemas beslut får talan inte heller föras.

3 Kriminalvårdsberedningen

Beredningen föreslår i sitt betänkande (s. 158—165) vissa ändringar i den lagstiftning som reglerar övervakning vid kriminalvård i frihet. Övervakning förekomraer sora tidigare närants dels i saraband raed påföljden skyddslillsyn och dels efter utskrivning från anstalt.

Vid skyddstillsyn är prövitiden enligt gällande rätt tre år. Under prövotiden skall den dörade stå under övervakning. Övervakningsnärand skall besluta att övervakningen skall upphöra när den inte längre är erforderlig. Vid misskölsarahet kan prövotiden förlängas tUl högst fem år.

Enligt beredningen utnyttjas raöjligheten att förkorta övervaknings-tiden endast i knappt 5 % av skyddslillsynsfallen. Del har dessutora '"isat sig att övervakningsnärandernas praxis i denna del är raycket

Prop. 1973:131 20

skiftande. Beredningen frarahåller vidare alt flertalet dörada, övervakare och frivårdsljänsteraän givit uttryck för uppfattningen att en treårig övervakningslid i allraänhet är onödigt lång. Den sora klarat sig utan återfall i exerapelvis två år torde sålunda sällan vara i behov av kontroll under ett Iredje år. Under sådana förhållanden kan en fortsatt övervakning under del sista övervakningsårel lätt urarta lUl slentrian eller upplevas som en meningslös repression.

Beredningens överväganden ora övervakningstidens längd utraynnar i ett förslag ora alt prövotiden vid skyddstUlsyn förkortas från tre till två år särat att behovet av fortsatt övervakning dessutora obligatoriskt bör oraprövas redan efter ett år.

I fråga ora villkorlig frigivning från fängelse framhåller beredningen att lagstiftningen redan nu raedger att man underlåter att förordna om övervalcning men att denna raöjlighel synes utnyttjas endast i ringa orafattning. Beredningen anser att en mera liberal praxis i detla avseende inle skulle raedföra några nackdelar ur kontroUsynpunkt. Efiersom gällande bestämmelser inte synes lägga något hinder i vägen för en sådan tillämpning föreslås dock inte någon lagändring i denna del.

Enligt BrB kan den sora är föreraål för krirainalvård i frihet åläggas att iaktta vissa särskilda föreskrifter om sin livsföring under prövotiden. Sådana föreskrifier kan avse vistelseort eller bostad, användande av fritid, förfogande över arbelsförtjänst eller andra tillgångar, utbildning, arbetsanställning eller förbud att använda alkoholhaltiga drycker. Annan liknande föreskrift kan också meddelas. Dessutom kan ges föreskiift ora läkarvård, nyklerhetsvård eller annan vård eller behandling saral ora betalning av skadestånd.

Beredningen finner att tillärapningen av de bestäramelser i BrB som gäller användningen av särskUda föreskrifier är ett av de raest kritiserade inslagen i övervakningsinstilutet. Dorastolarnas föreskrifier är enligt beredningen ofta raindre väl genoratänkla och saknar därtUl inte säUan ett reeUt behandlingsinnehåll. Beredningen framhåller i delta samraanhang att behandling sora grundas på tvång i stället för raoti-valion hos den dömde i allmänhet har små utsikter all leda liU ett framgångsrikt resullal. Som exempel på kritiserade föreskrifter näraner beredningen föreskrifter ora vård och behandling, utbUdning och skadeståndsbetalning. I fråga om skadestånd anför beredningen all del förekomraer alt obetalda skadestånd läggs den dörade till last vid prövningen av frågor om t. ex. passinnehav eller om upphörande av övervakning även i sådana fall då det är uppenbart all hans ekonoraiska situation är svag och att avbetalningar skulle allvarligt försvåra hans möjligheter alt försörja sig. Del framhålls också alt raånga övervakare hyser motvUja mot all fungera sora inkasserare av skadestånd därför att detta stör kontakten med klienten. Beredningen ansluter sig tUl uppfattningen att föreskrift om skadeståndsbetalning i förening med andra

Prop. 1973:131 21

krav kan försvåra den övervakades anpassning. Beredningen förordar därför en avsevärt rainskad användning av särskilda föreskrifier och konstaterar alt en sådan ordning knappast torde kunna uppnås utan lagändring.

Ora den sora är föreraål för krirainalvård i frihet raissköter sig under prövotiden och raan inte kan komma liU rätta med detta förhållande genom andra åtgärder, uppkomraer frågan om att utnyttja de i BrB föreskrivna sanktionerna varning, förlängning av prövotid, föreläggande vid vite att iaktta meddelad föreskrift, förverkande av vUlkorlig frigivning, beslul ora återintagning för vård i anstalt, undanröjande av villkorlig dora eller skyddstillsyn samt behandling i skyddslillsynsan-stalt.

Beredningen anser alt sanktioner av nu nämnt slag bör användas restriktivt och först efler noggrann utredning. Ora den övervakade gör sig skyldig lill ny krirainalitel, sker prövningen äv åklagarrayndighet eller doraslol och den aktuella misskötsaraheten kan i sådant fall ofta ge till resullal alt den övervakade blir föreraål för ett frihetsberövande. Även vid andra fall av allvarlig misskötsamhet liksom vid överhängande fara för ny brottslighet kan det enligt beredningens mening ur kontroUsynpunkt i vissa fall vara befogal att den övervakade under kortare lid las hand om under institutionella forraer, dvs. att villkorligt raedgiven frihet förverkas eller all beslut raeddelas ora återintagning i anstalt, ungdorasfängelse eller interneringsanstalt eller ora anstallsbehandling av den sora dörats till skyddstillsyn eller om undanröjande av skyddstUlsyn. Anstaltsvistelse vid misskötsamhet bör emellertid enligt beredningens mening endast förekomma när frivårdens resurser anses uttömda och bör i så fall pågå endast så lång tid som behövs för att på nytt förbereda frivård. Den som återinlagits i anstalt bör snabbt kunna få ny villkorlig frigivning resp. ny period av vård utom anstalt. När del gäller övriga sanktioner anser sig beredningen ha fått belägg för att övervakningsnämndernas möjlighet att förlänga prövotiden vid raisskötsarahet i praktiken har korarait att utnyttjas i starkt varierande orafattning. Under 1971 meddelade sålunda de flesta nämnderna inte något enda beslut ora sådan förlängning raedan andra nämnder förlängde prövotiden i förhåUandevis många faU. Enligt beredningens mening innebär ett beslul om förlängning av prövotiden en frihetsinskränkande åtgärd, sora endast bör användas vid ny kriraina-lilet. Beredningen föreslår därför alt prövotiden vid skyddstUlsyn och villkorlig frigivning inle skall kunna förlängas utan ny dora eller beslul ora åtalsunderlåtelse som raeddelals i anledning av nytt brott.

Beredningen föreslår också att raöjligheten att raeddela varning eller förelägga vite avskaffas. Det föreslås vidare att raan saratidigt ser över vissa forrauleringar i en del av berörda bestämmelser i BrB och i den därtill knutna kungörelsen (1964: 632) raed vissa bestämmelser om

Prop. 1973:131 22

vård i frihet av dem sora dömts tiU påföljd för brott liksom i det över-vakningsraeddelande sora tillslälls den övervakade. Sådana krav på den övervakade som alt han skall "undvika skadligt sällskap" och liknande formuleringar bör enligt beredningen tas bort.

Den som är föremål för kriminalvård i frihet kan efler beslut av övervakningsnärand i utredningssyfte orahändertagas under högst en vecka eller efter nytt beslul under högst ytterligare en vecka. Delta om-händertagandeinstitul har enligt beredningen visserligen en repressiv karaktär raen raöjliggör saratidigt en sådan utredning ora den övervakades aktuella förhållanden sora annars inte kan verkstäUas på grund av att han är oanträffbar eller berusad ra. ra. Beredningen anser därför alt orahänderlagandeinstilulel bör behållas men frarahåller saratidigt att det raåste användas restriktivt och att orahändertagandena bör vara korta.

Beredningen föreslår slutiigen att den övervakade ges rätt att överklaga förordnande av övervakare och beslut sora innebär att övervakningen inte skall upphöra. Vidare bör klienten ges tillfälle att närvara vid de tUlfällen då övervakare, frivårdsljänsteraän eller annan rayndighet behandlar ärende som angår hans övervakning, om det inle är uppenbart olämpligt av hänsyn lUl tredje raan.

4 Remissyttranden över kriminalvårdsberedningens förslag

Remissyttranden över krirainalvårdsberedningens förslag har redo-visals i årets statsverksproposition (bil. 4 s. 122—123). Med hänsyn härtill och eftersom det övervägande flertalet av de remissinstanser som yttrat sig beträffande beredningens förslag ifråga om kriminalvård i frihet även avgett remissyttranden över den inom justitiedepartementet sedermera i delta ämne upprättade proraeraorian återges här endast en sararaanfattning av de synpunkter sora frarafördes vid den första reraissbehandlingen.

Beredningens förslag om en förkortad prövotid vid skyddstUlsyn fick ett blandat raollagande. Vissa reraissinstanser tillstyrkte förslaget under åberopande av att korta och effektiva övervakningstider är att föredra fraraför långa och meningslösa. Andra reraissinstanser raotsatle sig förslaget raed hänvisning till alt åtskUliga personer, sora dörats till skyddstiUsyn, har sociala problera sora gör det värdefullt ora prövotiden bibehålls i tre år. En reraissinstans anraärkte att prövotid och övervakningstid inte nödvändigtvis behöver sararaanfaUa.

Beredningens uppfattning ora användningen av särskUda föreskrifter för den dömdes livsföring under prövotiden delades av flertalet av de remissinstanser som uttalade sig i frågan. Ell par av dem avstyrkte eraellertid lagändring och förordade i stället åtgärder för all åstadkoraraa en ändring i rättstillämpningen. En remissinstans frarahöll betydelsen av att

Prop. 1973:131 23

enskildas skadeståndsanspråk tiUgodoses och uttalade sora sin niening att betalning av skadesånd inte bör stå tillbaka för andra anspråk på skuldbetalning sora skatter, böter och rättegångskostnader.

Flera reraissinstanser ville behålla varning sora sanktionsraedel vid raisskötsarahet. Sora skäl härför åberopades bl. a. att varning kan få lill följd att man undviker ett förverkande.

Endast en remissinstans intog en klart negativ ståndpunkt till beredningens förslag all prövotiden vid skyddslillsyn och villkorUg frigivning inte skall kunna förlängas utan ny dora eller beslul ora åtalsunderlåtelse.

Förslaget om rätt för den övervakade alt överklaga förordnande av övervakare och beslut sora innebär alt övervakning inte skall upphöra tillstyrktes av de reraissinstanser sora uttalade sig i frågan.

5 Departementspromemorian

Del konstaleras i proraeraorian till en början att i årets statsverksproposition redan har förordats en reform sora innebär en övergång lill en ordning med en kortare och mera effektiv övervakning vid skyddstillsyn. Del framhålls i anslutning därtill att en generell förkortning av övervakningstiden kan åstadkoraraas på olika sätt. En raöjlighet är att förkorta prövotiden och därraed övervakningen till två år. Det är eraellertid önskvärt alt den dörade i vissa fall får det stöd sora övervakningen utgör under ännu ett år. För att tillgodose detta önskemål kan visserligen införas en raöjlighet att förlänga prövotiden raed ett år om särskilda skäl föreligger. En sådan lösning, sora bl. a. skulle raedföra att raöjligheten att förverka skyddstUlsynen också skulle kvarstå under längre tid än normalt, kunde dock te sig orättvis för den dömde och därför påverka honom negativt med avseende på övervakningen.

Det är emellertid inte nödvändigt, påpekas det i proraeraorian i anslutning till vad sora anförts i ett reraissvar över krirainalvårdsberedningens betänkande, alt prövotid och övervakningslid sammanfaller. En annan lösning kan därför vara alt bestämma övervakningstiden liU två år trots att man behåller en treårig prövotid. Med en sådan ordning kan raan även tillgodose behovet av längre övervakning i vissa fall genora föreskrifter sora öppnar raöjlighet alt förordna ora övervakning även under det sista året av prövotiden. Denna lösning är enligt proraeraorian att föredra, bl. a. med hänsyn till det inbördes sambandet mellan skyddstUlsynen och övriga påföljder i BrB:s sanktionssyslem. Bedömningen av delta samband påverkas bl. a. av prövotidens längd. Eftersom någon allmän översyn av sanktionssysteraet inte är aktuell talar detta i sin tur för att prövotiden vid skyddstUlsyn inle ändras. Det föreslås alltså att den treåriga prövotiden behålles.

Den i proraeraorian föreslagna huvudregeln angående övervakning vid

Prop, 1973:131 24

skyddstiUsyn innebär sålunda att övervakningen skall upphöra efter två år. Del betonas eraellertid i detta saramanhang att det redan dessförinnan inle sällan kan föreligga skäl att häva övervakningen. Det bör sålunda liksora f. n. åligga övervakningsnärand och skyddskonsulent att kontinuerligt följa övervakningsfallen så att övervakningen alltid kan hävas så snart den inte längre behövs. Dessutom föreslås i anslutning till vad kriminalvårdsbéredningen förordat att i kungörelsen (1964: 632) raed vissa bestäramelser om vård i frihet av dem sora dörats till påföljd för brott (frivårdskungörelsen) införs en bestäramelse som tillgodoser önskemålet att frågan om fortsatt övervakning under alla förhållanden koinmer alt bli föreraål för prövning när ett år av prövotiden har förflutit.

Under remissbehandlingen av krirainalvårdsberedningens belänkande frarafördes från flera håll förslag ora att övervakningen i vissa fall skall kunna förlängas utöver den föreslagna tvåårsliden raed ytterligare ett år. I promemorian konstateras i anslutning därtiU att en sådan möjlighet, om den begränsas till fall där särskilda skäl talar för en sådan åtgärd, kan visa sig bli av värde som ett komplement till den föreslagna tvåårsregdn. Mot bakgrund härav föreslås en särbestämraelse raed denna innebörd. Sora exempel på sådana särskilda skäl sora bör föreligga för alt en förlängning av övervakningstiden skall korama i fråga nämns t. ex. att den dömde själv önskar fortsatt övervakning eller att han har särskilt behov av övervakarens fortsatta stöd och kontroll på grund av svårartat alkolhol- eller narkotikaraissbruk.

Kriminalvårdsberedningen berörde i sitt betänkande även frågan om övervakning av den som är villkorligt frigiven från fängelse men föreslog i denna del inte någon lagändring. Beredningen uttalade sig därvid för en restriktivare praxis när det gäller att förordna om övervakning i samband med villkorlig frigivning och förordade även all övervakning bör upphöra så snart det inte längre finns något behov av en fortsall kontroll av den frigivne.

I promemorian konstaleras att prövotiden för det övervägande antalet villkorligt frigivna är begränsad till ett år. För den som friges från ett långvarigt frihetsstraff besläras eraellertid prövotiden lill två år eller raera. I promemorian anförs vidare att det säkerligen i raånga fall inle är nödvändigt att den villkorligt frigivne står under övervakning under hela prövotiden. Detta gäller särskilt den sora har längre prövotid än ett år. Den föreslagna regeln i frivårdskungörelsen ora en obligatorisk oraprövning av övervakningen efler ett år föreslås därför gäUa också villkorligt frigivna.

För den sora är föreraål för krirainalvård i frihet gäller enligt BrB vissa allmänna föreskrifter ora vad han har att iakttaga under prövo-IJden. Sålunda åligger det honora alt föra ett ordentiigt och laglydigt leverne, undvika skadligt säUskap och efter förraåga söka försörja sig.

Prop. 1973:131 25

Kriminalvårdsberedningen föreslog alt dessa aUraänna föreskrifter skulle ses över och att sådana krav på den övervakade som att han skall undvika skadligt sällskap och liknande skulle tas bort. En översyn av ifrågavarande bestäraraelser har gjorts och proraeraorian innehåller förslag till ny utforraning av de allraänna föreskriftema i enlighet med vad beredningen förordat. Förslaget innebär att orden "föra ett ordentligt och laglydigt leverne, undvika skadligt sällskap" utbyts mot "iakttaga skötsamhet".

Beredningen föreslog också en översyn av besläraraelserna om särskilda föreskrifter för den som är föremål för krirainalvård i frihet i syfte alt åstadkoraraa rainskad användning åv sådana föreskrifter.

Särskilda föreskrifter ora vad den dörade har att iakttaga under prövotiden kan ges vid skyddstUlsyn saral i saraband raed vUlkorlig frigivning från fängelse och vid vård utora anstalt av den sora dörats tUl ungdomsfängelse eller internering. ViUkorlig dora kan endast förenas raed viss föreskrift, näraligen föreskrift ora skadeståndsbetalning.

Särskild föreskrift får avse vistelseort eller bostad, användande av frilid, förfogande av arbetsförtjänst eller andra tillgångar, utbildning, arbetsanställning eller förbud all använda alkohol. Annan liknande föreskrift får också meddelas. Dessutom.kan ges föreskrift om läkarvård eller nykterhetsvård eller annan vård eller behandling saral ora fullgörande av skadeståndsskyldighet.

För att ge en viss uppfattnmg om i vilken utsträckning olika föreskrifter används redovisas i proraeraorian vissa statistiska uppgifter angående skyddstillsyn och villkorlig frigivnmg. Av uppgifterna fraragår bl. a. att föreskrifter under 1968 och 1969 meddelades för cirka en fjärdedel av dera som dömdes till skyddstillsyn och för ungefär en tredjedel av dem som frigavs villkorligt. Vid skyddstillsyn gällde föreskriftema främst vård eller behandling och skadeståndsbelalning medan föreskriftema för viUkorligt frigivna i stor utsträckning avsåg arbetsanställning och utbildning. Vissa föreskrifter användes i raycket ringa orafattning, fraraför allt sådana som avser användande av fritid och förfogande över arbetsförtjänst eller andra tUlgångar.

I anslutning till kriminalvårdsberedningens och flertalet reraissinslansers kritik av den praktiska tillärapningen av de särskilda föreskriftema föreslås i proraeraorian att föreskrifter ora användande av fritid, förfogande Över arbetsförtjänst eller andra tillgångar, förbud att använda alko-kolhaltiga drycker och annan liknande föreskrift inte längre skall få raeddelas. Vidare föreslås att raöjligheterna att ge särskilda föreskrifier ora vistelseort eller bostad, utbUdning eUer arbete, läkarvård, nyklerhetsvård eller annan vård eller behandling inskränks genom en ändring av lagtexten sora klargör alt sådan föreskrift endast får användas när det finns skäl att anta att den frigivne för sin anpassning i samhället behöver stöd av föreskriften.

Prop. 1973:131 26

Föreskrift om skadeståndsbetalning för den som blivit villkorligt frigiven, överförts till vård utora anstalt eller sora dörats till skyddstillsyn skall enligt det i proraeraorian fraralagda förslaget få raeddelas bara i den raån en sådan föreskrift inte raed hänsyn lUl den dörades ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antas raotverka hans anpassning i sarahället.

Av de sanktioner sora kan vidtagas ora den sora är föremål för kriminalvård i frihet missköter sig under prövotiden föreslog kriminalvårdsberedningen att vaming och vitesföreläggande skulle avskaffas. Förslaget all avskaffa möjligheten lUl vitesföreläggande vann allraän anslutning under reraissbehandlingen och framförs även i proraeraorian. Däremot var raeningarna delade hos reraissinslansema i fråga om förslaget alt avskaffa institutet vaming. De kritiska reraissinstanserna frarahöll att varning kan användas i tveksararaa fall för all undvika förverkande. Denna synpunkt är enligt proraeraorian väl värd alt beakta. Del understryks också alt ora vitesföreläggandel avskaffas koraraer vid vård utom anstalt efter dora på ungdorasfängelse eller internering raöjligheten att raeddela varning att utgöra den enda sanktion sora kan vidtas vid raisskötsarahet, ora raan inte vUl tUlgripa återintagning i anstalt. Detsararaa blir förhållandel vid villkorlig dora, skyddstillsyn och vUlkorlig frigivning från fängelse, om raan godtar beredningens förslag att vid dessa påföljder avskaffa raöjligheten all förlänga prövotiden på grund av misskötsamhet.

Med hänsyn till vad som anförts föreslås i promemorian att varning behålles som åtgärd vid raisskötsarahet.

Beredningens förslag att prövotiden vid skyddstillsyn och villkorlig frigivning inle skall kunna förlängas utora vid ny dom eller tUl följd av beslut om åtalsunderlåtelse med anledning av nytt brott har raed något undanlag godtagits av reraissinstanserna. I promemorian föreslås emellertid alt förlängning av prövotid endast skall få ske vid ny dora och att sararaa begränsning görs beträffande påföljden villkorlig dora. När det gäller åtalsunderlåtelse konstateras i promemorian alt ett genoraförande av beredningens förslag skulle kräva en särskild bestäraraelse för dessa fall och att en sådan regel skulle få ringa praktisk betydelse. Det lär sålunda enligt proraeraorian knappast förekomma att åklagare underlåter åtal för brott som har begåtts under prövotiden annat än i fall då brottet är bagatellartat (20: 7 första stycket 1 rättegångsbalken) eller då brottet har begåtts under inflytande av själsUg abnormitet (20: 7 första stycket 4 samraa balk). I sådana fall bör enligt proraeraorian prövotiden inte förlängas. Därför föreslås inte någon raöjlighet att förlänga prövotiden vid åtalsunderlåtelse. Det påpekas att förlängning av prövotid i samband raed ny dora enligt gällande rätt kan ske raed stöd av bestäraraelser i 34 kap. BrB.

Beredningen tog också upp frågan ora intagning i anstalt på grund av misskötsamhet, dvs. genora förverkande av villkorlig frigivning, åter-

Prop. 1973:131 27

intagning för vård i anstalt resp. anstaltsbehandling eller genora undanröjande av skyddstillsyn. Enligt beredningen bör institutionsvistelse vid misskötsamhet förekomma endast då frivårdens resurser kan anses uttömda. Beredningens ståndpunkt föreslås i proraeraorian komraa lill uttryck i bestämmelserna om förverkande av villkorlig frigivning saml om undanröjande av skyddslillsyn och förordnande ora behandling i tiUsyns-anstall genora att del tydligare raarkeras att sådana åtgärder bör användas restriklivl när raisskötsamheten inle beslår i ny brottslighet.

I enlighet raed beredningens förslag om införande av möjlighet för den övervakade att föra talan mol beslul om förordnande av övervakare och mol beslul som innebär all övervakning inte skall upphöra innehåller promemorian förslag lUl erforderliga ändringar i BrB. Promemorieförslagel innebär emellertid inle någon vidgad klagorätt raot beslul att övervaknuig i fråga ora den sora har dörats till ungdomsfängelse eller intemering skall bestå. Dessa påföljder är förenade med övervakning tUls påföljden upphör. Ungdorasfängelse och intemering skall upphöra när viss i BrB angiven längsta tid har förflutit men ungdorasfängelsenäranden resp. inlerneringsnäranden kan dessförinnan besluta att påföljden och därmed övervakningen skaU upphöra (29 kap. 12 § och 30 kap. 15 §). De centrala närandernas beslut kan över huvud tagel inte överklagas (37 kap. 11 §) och därför har klagorätt inte heller föreslagits i detta fall.

De i proraeraorian föreslagna författningsändringama föreslås träda i kraft den 1 januari 1974. Det påpekas all den föreslagna ändringen i 28 kap. 5 § BrB, sora innebär all övervakningstiden autoraaliskt upphör efler två år, ora beslul inte meddelas ora förlängd övervakning, torde göra del nödnvändigl alt reglera den situation sora uppstår vid lagens ikraftträdande genom en särskild övergångsbestämmelse. Därför föreslås att övervakning, sora har pågått i två år eller längre när lagen träder i kraft, inte skall upphöra förrän två raånader efter ikraftträdandet. På det sättet får övervakningsnämnden tiUfälle att ta upp till prövning de fall där det av särskilda skäl kan vara anledning att besluta ora förlängd övervakning.

Promemorians författningsförslag lorde få fogas till statsrådsprotokollel i detla ärende som bilaga.

6 Remissyttranden över promemorian

Flertalet remissinstanser tiUstyrker all den treåriga prövotiden vid skyddslillsyn behålls och att Övervakningen skall oraprövas efter ell år och i princip upphöra efter två år. Kriminalvårdsnämnden anser emellertid att den föreslagna regleringen lätt skyraraer vad sora är avsett att alltjämt giilla som huvudregel, nämligen att övervakning skall upphöra så snart den inte längre behövs. En anvisning lUl övervaknings-

Prop. 1973:131 28

nämnderna i frivårdskungörelsen, att man så ofta det finns anledning och alltid senast inom ett år från övervakningens början bör pröva om övervakningen alltjämt behövs, skulle enligt krirainalvårdsnäranden vara tUlräcklig för alt nå sararaa resultat.

Vissa erinringar har gjorts mot förslaget att göra det möjligt alt förlänga övervakningstiden utöver två år om den dömde av särskUda skäl anses vara i behov av förlängd övervakning. Hovrätten för Övre Norrland anser att regeln bör ges en vidsträcktare innebörd än som föreslagits och ifrågasätter om inte uttrycket "särskilda skäl" bör ersättas raed "skäl". Sararaa uppfattning har hovrätten över Skåne och Blekinge, sora dessutora påpekar all del, om övervakningen har upphört innan prövotiden utlöpt, enligt 28 kap. 5 § andra stycket BrB är lill-räcMigl all "skäl" föreligger alt ånyo ställa den dömde under övervakning. Kriminalvårdsstyrelsen å andra sidan anser att en förlängning av övervakningstiden endast bör förekoraraa undantagsvis och förordar därför alt uttrycket "särskUda skäl" utbyts mot "synnerliga skäl". Föreningen Sveriges skyddskonsidenler och skyddsassistenler avstyrker att övervakning skall kunna förlängas utöver två år på gmnd av att den dömde själv önskar fortsatt övervakning eller att han har särskilt behov av övervakarens fortsatta stöd och kontroll på gmnd av svårartat alkohol- eller narkotikamissbruk. Kriminalvårdsdirektören i inlandsrä-jongeii och skyddsvärnet i Stockholm framhåller att behov av övervakning inte alltid föreligger när den övervakade föreslår förlängning.

Förslaget att bestämmelsen om obligatorisk oraprövning av övervakningen efter ett år skall gälla även villkorligt frigivna raed längre prövotid än ett år har endast koraraenterats av två reraissinstanser. Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar alt prövotid för vilkorligt frigiven kan vara upp till fera år och att obligatorisk oraprövning av övervakningens bestånd därför bör ske varje år och inle bara efter det första året. SACO förordar att sådan oraprövning sker redan efler åtta månader.

Föreningen Sveriges skyddskonsulenter och skyddsassistenler förordar införandet av regler som förhindrar att en person ställs under övervakning både som villkorligt frigiven och sora dörad till skyddstUlsyn.

I anledning av krirainalvårdsberedningens i proraeraorian återgivna uttalande, att en praxis som innebär att man är mera återhållsam än f. n. när det gäller att förordna om övervakning i saraband raed villkorlig frigivning inle skulle raedföra några nackdelar ur kontrollsynpunkt, anför övervakningsnämnden i Örebro första avdelningen att svårigheterna ofta är påtagliga att rätt bedöraa när övervakning kan undvaras. Att underlåta att förordna om övervakning exempelvis när en sådan med hänsyn tiU den frigivnes negativa sarahällsinställning och kriminella förflutna skulle framstå som meningslös eller då frigivnings-situationen tvärtom är ovanligt gynnsara skulle sålunda enligt övervakningsnärandens niening medföra en oförslående inställning hos det

Prop. 1973:131 29

stora åtalet intagna och även i övrigt innebära problera. Kriniinal-vårdsnämnden konstaterar i anslutning till närandens uttalande att frågan om en ändrad praxis på detla oraråde är raer koraplicerad än många kanske föreställer sig. Även RÄ ställer sig något frågande till beredningens uttalande. Socialstyrelsen däreraot anser det olyckligt att uttalandet inle föranlett något förslag om ändring i BrB.

Svenska nykterhelsvårdsförbundet framhåller all de villkorligt frigivna och till skyddstiUsyn dörada nuraera lUl övervägande del är så socialt och/eller psykiskt störda alt de norraall är i behov av ett så långvarigt rehabiliteringsprograra att inte ens nuvarande övervakningstider i raånga fall är tUlräckliga. Den föreslagna regleringen skulle därför enligt förbundels raening medföra både en ganska vidlyftig pappersexercis och risk för att undantagen från bestämraelsen om övervakningens auloraatiska upphörande efter två år blev regel. Även kriminalvärdsnämnden understryker att ett genoraförande av förslaget skulle föranleda ett inle obetydligt merarbete för övervakningsnämnderna.

Några remissinstanser understryker betydeisen av alt en effektiv övervakning koraraer till stånd snarast efler del att frågan ora övervakning aktualiserats. Kriminalvårdsstyrelsen och Föreningen Sveriges skyddskonsulenter och skyddsassistenter förordar sora ett raedel att nå detta syfte att skyddskonsulent får behörighet att förordna övervakare.

Inga erinringar har gjorts mot förslaget att ur besläraraelserna i 26 kap. 14 § och 27 kap. 4 § BrB ora den dörades allraänna skyldigheter under prövotiden skall tas bort kravet på att den dömde skall undvika skadligt sällskap. Tre remissinstanser motsätter sig att uttrycket "föra ett ordentiigt och laglydigt leverne" ändras till "iakttaga skölsamhet". Skyddsvärnet i Stockholm konstaterar sålunda att skölsarahetsbegreppel är diffust och inbjuder tiU subjektiva värderingar. I likhet raed Svenska fångvårdssädskapet ifrågasätter därför skyddsvärnet ora inte del föreslagna uttrycket bör ersättas raed "föra ett laglydigt leverne".

Remissinstanserna tillstyrker genomgående att de nuvarande raöjlighelema att meddela särskilda föreskrifter för den dömdes livsföring under prövotiden inskränks. Däreraot råder i viss raån delade meningar ora vilka föreskrifter sora bör avskaffas. Förslaget att ta bort raöjligheten att raeddela föreskrift ora användande av fritid tUlstyrks av hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Övre Norrland och övervakningsnämnden i Stockholm femte avdelningen raen avstyrks av RÅ. RÅ och övervakningsnämnden i Stockholm femte avdelningen biträder förslaget att avskaffa föreskrift ora förfogande över arbetsförtjänst eller andra tUlgångar, raedan hovrätten över Skåne och Blekinge saral Svenska nykterhelsvårdsförbundet anser att föreskriften bör behållas.

Förslaget alt föreskrift ora förbud att använda alkoholhaltiga drycker eller "liknande föreskrift" inte längre skall få raeddelas tillstyrks

Prop. 1973:131 30

uttryckligen av RÄ och övervakningsnämnden i Örebro första avdelningen. Hovrätten över Skåne och Blekinge avstyrker förslaget under hänvisning till alt en föreskrift ora avhållsarahet från alkohol eller narkotika, när det gäller dömda som har problera med någol av dessa medel och viljan att korama tiU rätta därmed, kan utgöra ett slöd för både dem själva och deras övervakare. Liknande synpunkter anförs också av hovrätten för Övre Norrland, övervakningsnämnden i Stockholm femte avdelningen, intemeringsnämnden och Svenska nykterhelsvårdsförbundet.

Föreningen Sveriges skyddskonsulenter och skyddsassistenler förordar, att inte heller föreskrifier angående vistelseort eller bostad, utbildning eller arbete och betalning av skadestånd längre skall få raeddelas. Socialstyrelsen anser att föreskrift av sistnäranda slag knappast har någon funktion att fylla annat än vid påföljdema villkorlig dom och skyddstillsyn och att det därför bör övervägas ora inte besläraraelsen i 26 kap. 15 § andra stycket BrB kan utgå och ersättas raed en raotsvarande bestämmelse i 28 kap. sararaa balk. Socialstyrelsen ställer sig också tveksara till förslaget all söka nedbringa antalet föreskrifter ora vård eller behandling i eller utora sjukhus eller annan sådan inrättning.

Föreskriften ora arbete eller utbildnmg har enligt arbetsmarknadsstyrelsen sitt givna värde och är i raånga fall ett slöd för den frigivne.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att den föreslagna ändringen av besläraraelsen ora raeddelande av föreskrift ora skadeståndsbetalning är onödig, eftersom sådan föreskrift redan enligt gällande lag inte bör meddelas om den skulle motverka den dörades återanpassning. Kriminalvårdsdirektören i västra räjongen framhåller alt skadeståndskravet, rätt behandlat inom frivårdens ram, i ett stort antal fall utgör ett värdefullt pedagogiskt inslag i behandlingen när del gäller den kategori övervakade som har betalningsförmåga. Liknande synpunkter anförs också av RÄ och kriminalvårdsdirektören i inlandsräjongen.

SACO anser att ingen annan föreskrift än den sora gäller läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård i eller utom sjukhus bör kunna meddelas.

När det gäller sanktionerna vid raisskötsarahet ställer sig så gott som alla remissinstanser, som yttrat sig i frågan, positiva till förslaget att avskaffa möjligheten tUl vitesföreläggande. Endast kriminalvårdsdirektören i inlandsräjongen har uttalat sig för ett bibehållande av denna sanktion särskUl med sikte på s. k. manschellförbrytare i ofta ganska goda omständigheter sora raan bara på detta sätl kan få alt fullgöra sma skyldigheter.

Flertalet remissinstanser tUlstyrker att vamingsmstitutet behålles. Annan uppfattning i denna fråga redovisas dock av kriminalvårdsstyrelsen, SACO och Föreningen Sveriges skyddskonsulenter och skyddsassistenter.

Prop. 1973:131 31

Förslaget att prövotiden skall kunna förlängas endast när en raissskÖtsarahet tagit sig ullryck i ny broltslighel avstyrks av hovrätten över Skåne och Blekinge och Svenska nykterhelsvårdsförbundet. Hovrätten frarahåller att förlängning av prövotiden på sarama sätt sora vaming kan vara ett alternativ till förverkande av villkorligt medgiven frihet, undanröjande av skyddslillsyn eller till anstaltsbehandling. Förbundet anför bl. a. all övervakade inte sällan på olika sätl länge och väl lyckas dra sig undan övervakning och att möjligheten till en förlängning av prövotiden kan anses vara ett verksamt reraediura häreraot. Socialstyrelsen har inga principieUa invändningar raot förslaget raen påpekar att det kan synas något inkonsekvent att inte tillåla vederbörande övervakningsnärand eller krirainalvårdsnämnden att förlänga prövotiden för den sora är villkorligt frigiven när sådan närand vid beslut ora vUlkorlig frigivning fortfarande har möjlighet all fastställa olika långa prövotider.

Kriminalvårdsberedningen föreslog att prövotiden skulle kunna förlängas när den nya brottsligheten föranledde antingen ny dora eller beslut ora åtalsunderlåtelse. I proraeraorian har möjligheten att förlänga prövotiden begränsats till det första fallet. Som skäl härför har anförts att ålalsunderlåtelsefallen i delta sararaanhang skulle vara av ringa praktisk betydelse. Föreningen Sveriges åklagare erinrar eraellertid ora att beslul om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 § första stycket 2 rättegångsbalken meddelas under prövotiden i större utsträckning än vad sora anges i proraeraorian och i regel gäller brott sora förövats ganska kort lid efter det alt doraen på skydsstillsyn raeddelals. Föreningen ifrågasätter därför ora inte sådant beslut bör bringas till övervakningsnärandens kännedom för att beaktas vid omprövning av övervakningen. Liknande synpunkter anförs av RÅ, som inle finner det vara rationellt att åtal skall behöva väckas bara för att ge dorastolen raöjlighet alt förlänga prövotiden enligt äldre dom.

Förslaget att i lagtexten tydligare markera, att intagning i anstalt på grund av misskölsarahet skall förekoraraa endast när frivårdens resurser kan anses uttörada, har såsom överflödigt avstyrkts av hovrätten över Skåne och Blekinge. Kriminalvårdsdireklören i inlandsräjongen anser förslaget vara alltför oklart till sin utformning.

Ingen erinran har gjorts raot förslaget att införa möjlighet för den övervakade att föra talan mot beslut ora förordnande av övervakare och raot beslut som innebär att övervakning inte skall upphöra. Kriminalvårdsdireklören i inlandsräjongen anser del otUlfredsställande att inte också de centrala närandemas beslut kan bli föreraål för överprövning.

Mot den föreslagna övergångsbesläraraelsen har annan erinran inle gjorts än att några reraissinstanser anser alt den föreslagna tvåraånaders-frislen för övervakningsnärand att pröva ora övervakning vid skyddslillsyn, som har pågått i två år eller längre när lagen träder i kraft, eventuellt skall förlängas är väl kort.

Prop. 1973:131 32

7 Departementschefen

Vid införandel av brottsbalken (BrB) reformerades de icke frihetsberövande påföljderna raed sikte på att skapa ändamålsenliga alternativ lill frihetsstraffen. Den förutvarande viUkorliga doraen delades upp i två påföljder, villkorlig dora och skyddstillsyn. Villkorlig dora enligt BrB, sora egentligen är en villkorlig påföljdseftergift, är företrädesvis avsedd för lagöverträdare med god prognos och därför inle förenad med övervakning. SkyddstUlsyn däremot är avsedd att användas när övervakning behövs och kan också förenas med särskUda föreskrifter.

I förarbetena lill BrB uttalades att krirainalvård i frihet borde användas i största möjliga utsträckning. Domstolarna synes också i ökande omfattning ha ådömt villkorlig dom och framför allt skyddstillsyn i stället för frihetsberövande påföljd.

Kriminalvårdsberedningen har i betänkandet (SOU 1972: 64) Krirainalvård vid sin bedömning av för- och nackdelar raed anstaltsvård resp. frivård konstaterat att ell frihetsberövande sora sådant i regel inte är ägnat att förbättra den enskUdes raöjligheter till anpassning lill ett liv i frihet och alt frivård är en både huraanare och billigare vårdforra än anslallsvård. En av huvudpunkterna i beredningens förslag är därför en betydande förstärkning av frivårdens resurser. Del föreslås framför allt en förstärkning av övervakningsverksamheten genora ell utökat antal tjänslemannaövervakare. Beredningens förslag ora en sådan personal-förstärkning har bilrätts i 1973 års slalsverksproposition och bifallits av riksdagen (JuU 15, rskr 152).

Även ora frivårdens resurser sålunda förstärks är det givelvis väsentligt att de används så rationellt att de räcker tiU på alla oraråden där insatser behövs. Det sätt på vilket frivårdsarbetet bedrivs har också betydelse för den dörades egen inställning till behandUngen. Ätgärder, som inle är tillräckligt motiverade i den dörades aktuella situation, kan av den dömde upplevas sora en raeningslös repression och därigenora motverka hans anpassning i samhället. Det är mot denna bakgmnd man bör se de följande förslagen.

Kriminalvårdsberedningen har undersökt hur övervakningen inom krirainalvården fungerar. Man har funnit att övervakningen vid skyddstillsyn i regel pågår under hela den treåriga prövotiden. Detta anser beredningen vara en oproportionerligt lång tid och föreslår därför alt övervakningstiden vid skyddstillsyn kortas från tre tih två år saral alt behovet av övervakning dessutora obhgatoriskt skall oraprövas efter ett år. I likhet raed det övervägande antalet reraissinstanser har jag i 1973 års slalsverksproposition förordat én kortare och raera effektiv övervakning.

Enligt 28 kap. 5 § BrB skall övervakningen vid skyddstUlsyn upphöra så snart den inte längre behövs. Den raöjlighet att förkorta övervak-

Prop. 1973:131 3j

ningstiden som denna bestämmelse ger synes emellertid övervakningsnärandema ha utnyttjat endast i raycket begränsad utsträckning. Jag delar därför uppfattningen alt en raer allraän förkortning av övervak-ningsliden vid skyddstiUsyn bör koraraa lill ullryck genom en ändring i lagstiftningen.

En sådan ändring kan ske genom att prövotiden förkortas till två år. Häreraot talar dock vissa skäl. Skyddstillsyn som påföljd måsle ses i samband med övriga påföljder i BrB:s sanklionssyslera. Därvid har prövotidens längd sin betydelse. En förkortning av prövotiden vid skyddstillsyn bör därför helst genoraföras i samband raed en allraän översyn av sanktionssysteraet. Härtill koramer — såsora jag skall utveckla närmare i det följande — alt det ibland kan förekoraraa att den sora har dörats lill skyddstillsyn behöver det slöd som övervakningen utgör under ännu ett år. Alt därvid förlänga prövotiden för den dömde skulle för denne kunna framstå som orättvist och påverka honora negativt i fråga om övervakningen. En för alla dörada enhetiig prövotid av tre år är därför att föredra.

En annan lösning är att raed bibehållande av en treårig prövotid bestäraraa övervakningstiden till två år. Genora en särskild föreskrift som gör det möjligt att i vissa fall förordna ora övervakning även under det sista året av prövotiden kan raan tillgodose önskeraålet all i någol fall kunna förlänga övervakningen.

På gmnd av det anförda förordar jag att sora huvudregel skall gälla att övervakning vid skyddstillsyn upphör utan särskilt förordnande när två år av prövotiden har förflutit. Denna nya regel är givelvis subsidiär i förhållande lill de föreskrifier vilka redan i dag ålägger övervakningsnämnd och skyddskonsulent all kontinuerligt följa övervakningsfallen så att övervakningen alltid kan hävas när den inle längre behövs.

För all ytterligare säkerställa att intentionerna bakom sistnämnda fö reskrifter koramer att förverkligas har kriminalvårdsbéredningen förordat alt frågan ora fortsatt övervakning under alla förhållanden skall prövas när ett år av prövotiden har förflutit. I den deparleraenlsprorae-raora (Ds Ju 1973: 3), sora utarbetats på gmndval av beredningens förslag och de riktlinjer för del fortsatta reformarbetet som dragils upp i årets statsverksproposilion, föreslås att dessa beredningens synpunkter tillgodoses genora en ny bestäraraelse i frivårdskungörelsen. Jag ansluter raig tUl uppfattningen ora värdet av en sådan bestämmelse och finner även övertygande skäl tala för att samraa ordning bör gälla vid övervakning efter villkorlig frigivning. Ora prövotiden i sådant fall är två år eller längre bör, såsom påpekats av en remissinstans, övervakningens bestånd omprövas varje år så länge prövotiden varar.

Förslag om nu förordade ändringar i frivårdskungörelsen komraer att anraälas för Kungl. Maj:t i annat saramanhang.

I promemorian har vidare föreslagits att övervakningen beträffande

3 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 131

Prop. 1973:131 34

den som dörats till skyddstillsyn i vissa fall skall kunna förlängas utöver två år. Förslaget, sora innebär att sådan förlängning får ske endast när den dömde av särskilda skäl anses vara i behov därav och i så fall längst lill prövotidens utgång, har föranlett vissa erinringar under remissbehandlingen. Några reraissinstanser har ansett att den föreslagna besläraraelsen är alltför vidsträckt medan andra tvärtom funnit den vara alltför begränsad. Av 28 kap. 5 § andra stycket BrB framgår att den sora dörats till skyddstillsyn och för vUken övervakning på grund av särskilt förordnande upphört så länge prövotiden varar på nytt kan ställas under övervakning när skäl därtiU föreligger. I det hänseendet har någon saklig ändring inte föreslagits såvitt gäller de första två åren av prövotiden. Detta har av någon reraissinstans ansetts vara inkonsekvent. Enligt rain raening är det dock motiverat att kräva starkare skäl för att förlänga en pågående övervakning utöver två år än för att inora denna period återapptaga en övervakning sora upphört. Ä andra sidan anser jag det inte vara påkallat att fordra "synnerliga skäl" för alt övervakningstiden skall kunna förlängas. Del avgörande bör vara ora det i det enskilda fallet föreligger några sådana omständigheter i fråga om den dörades aktuella situation eller levnadsförhållanden sora visar att han har behov av övervakarens fortsatta stöd. Enbart den oraständigheten all den övervakade själv önskar fortsatt övervakning synes i allraänhet inte vara tillräckligt skäl för att övervakningstiden skall förlängas.

På gmnd av vad nu anförts tUlstyrker jag det i proraeraorian framlagda förslaget.

Det av en remissinstans berörda problemet med konkurrerande övervakning för den som både är dörad till skyddslillsyn och sora blir villkorligt frigiven behöver inle föranleda någon lagändring. Enligt 26 kap. 11 § andra stycket BrB föreligger sålunda vid villkorlig frigivning alllid möjlighet besluta att övervakning inte skall äga rum. För sådant beslut krävs alt raan finner att det inte föreligger något behov av övervakning. Detla är givetvis fallet ora den villkorligt frigivne redan är föreraål för övervakning enligt annan tidigare ådömd påföljd. Om denna övervakning senare upphör, exempelvis på gmnd av prövotidens utgång, och behov av övervakning ännu anses föreligga, kan likväl beslut raeddelas ora att den viUkorligt frigivne skall ställas under övervakning enligt nyssnäranda bestäraraelse.

Kruninalvårdsberedningens i proraeraorian återgivna uttalanden att en raera liberal praxis vid bedöraningen av behovet av övervakning i saraband med villkorlig frigivning inte borde medföra några nackdelar ur kontroUsynpunkt liksora att beslutad övervakning bör upphöra så snart det inte längre finns något behov av en fortsatt kontroll av den frigivne har föranlett erinringar från några remissinstanser. Erinringarna synes emellertid i viss mån bygga på en missuppfattning av beredningens uttalanden. Utgångspunkten för dessa uttalanden är sålunda att bered-

Prop. 1973:131 35

ningen kunnat konstatera att möjligheten att underlåta att förordna om övervakning hitintills tillämpats i ringa omfaltning. Även om det finns anledning anta alt en järaförelsevis stor andel av de villkorligt frigivna är i behov av den kontroll och det stöd sora en övervakning innebär, synes den hittillsvarande tillärapningen av ifrågavarande bestäraraelse ha varit onödigt restriktiv. Jag anser i likhet raed beredningen att det finns utryrarae för en raera individuell bedöraning i dessa fall. Sararaa skäl som talar för att man vid skyddstillsyn bör undvika en övervakning som inte fyller någol meningsfullt ändamål kan åberopas i dessa fall. Enbart hänsynen till att en större differentiering möjligen kan ge upphov tUl missnöje eller oförståelse från deras sida sora inte undgår övervakning, kan sålunda enligt rain raening inte få föranleda att övervakning tillgrips i sådana fall där den från rent saklig synpunkt inle frarastår sora tillräckligt raotiverad. Jag anser därför att övervakning inte bör förekoraraa om frigivningssituationen är så gynnsara att något behov av övervakning inte föreligger. Däreraot synes sådan tveksarahet beträffande det meningsfulla i en övervakning sora enbari har sin grund i vederbörandes allmänt negativa sarahällsinställning eller krirainella förflutna inte böra beaktas i detla samraanhang. Jag anser alt 26 kap. 11 § andra stycket BrB ger lillräckligt utrymme för en sådan mera individuell bedöraning sora jag nu har förordat och anser därför inle någon ändring av lagtexten behövlig.

Några reraissinstanser har frarahållit betydelsen av att en effektiv övervakning koramer tUl stånd snarast efter det att frågan ora övervakning aktualiserats.

Sora ett raedel all nå delta syfte har förordats att skyddskonsulenl får rätt att förordna övervakare. Jag finner förslaget vara väl värt att beakta. Även om övervakare redan f. n. norraalt har förordnats när övervakningen träder i kraft, finns del fall — särskilt vid skyddstillsyn — då delta av olika anledningar inte har skett. I sådant fall är det värdefullt ora skyddskonsulenten har raöjlighet att oraedelbart utse en övervakare genora ett interiraistiskt beslut. Jag föreslår därför att en bestäraraelse införs i 26 kap. 12 § BrB sora ger skyddskonsulent rätt alt för tiden intUl dess övervakningsnäranden beslutat i frågan förordna övervakare.

I 26 kap. 14 § BrB finns allmänna föreskrifter om vad sora villkorligt frigiven ar skyldig att iaktta under prövotiden. Enligt dessa bestämmelser åligger det honom att föra ett ordentligt och laglydigt leverne, undvika skadligt sällskap och efter förmåga söka försörja sig. Han skall även i övrigt ställa sig lill efterrättelse vad sora åligger honora enligt BrB eller enligt föreskrift eller anvisning sora har raeddelals raed slöd därav. Detta allraänna skötsarahelskrav gäller också för den sora dörats tUl skyddslillsyn och vid vård utora anstalt för den sora dörats till ungdorasfängelse eller internering (28 kap. 6 §, 29 kap. 7 § och 30

Prop. 1973:131 36

kap. 10 § BrB). Motsvarande bestäramelse finns även i fråga ora den sora dörats lill villkorlig dom (27 kap. 4 § BrB).

I promemorian har, i anslutning lill vad kriminalvårdsberedningen förordat, gjorts en översyn av näranda allraänna föreskrifter. Denna har resulterat i förslaget att sådana krav på den övervakade sora att undvika skadligt säUskap skall utgå och utirycket "föra ett ordentligt och laglydigt leverne" utbytas raot "iakttaga skölsarahet". Några reraissinstanser har anraärkl alt skölsarahetsbegreppel är diffust och kan inbjuda till subjektiva värderingar. Det har därför ifrågasatts om man inte i stället för det föreslagna uttrycket bör behålla orden "föra ett laglydigt leverne". I sak torde innebörden i dessa båda uttryck i allt väsentiigt vara densamraa. Med hänsyn härtill och då det i viss mån framstår sora egendoraligl att i en särskild föreskrift ange alt en person inte bör göra sig skyldig lill brott är jag för egen del beredd alt ansluta mig lill del förslag som framlagts i proraeraorian.

Särskilda föreskrifter om vad den dörade har att iaktta under prövotiden kan ges vid skyddstillsyn saral i saraband raed villkorlig frigivning från fängelse och vid vård utora anstalt av den sora dörats tUl ungdorasfängelse eller internering. Villkorlig dora kan endast förenas med föreskrift om skadeståndsbetalning.

De föreskrifter som kan koraraa i fråga finns — utora vad gäller villkorlig dora angivna i 26 kap. 15 § BrB. Dessa bestämmelser är direkt tillämpliga endast på den sora blir eller är villkorligt frigiven raen har genom hänvisningar i BrB:s kapitel om skyddslillsyn, ungdorasfängelse och internering motsvarande tillämpning vid dessa påföljder.

Särskild föreskrift får avse vistelseort eller bostad, användande av fritid, förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar, utbUdning, arbetsanställning eller förbud att använda alkohol. Annan liknande föreskrift får också meddelas. Dessutom kan ges föreskrift ora läkarvård eller nykterhetsvård eller annan vård eller behandling och ora fullgörande av skadeståndsskyldighet.

SärskUd föreskrift, med undanlag av föreskrift ora skadeståndsbelalning, får bara meddelas när den är motiverad av individualpreventiva skäl. Föreskriften är avsedd att vara ett slöd för den dörade och skall underlätta hans anpassning i sarahället. Har den dömde förpliktals ersätta skada som har uppkoramit genora brotiet, kan föreskrift ora skadeståndsbelalning ges även ora individualpreventiva hänsyri inte talar för en sådan föreskrift, nämligen när det krävs för att tillgodose all målsäganden skall få ul sitt skadestånd.

Särskild föreskrift raeddelas av dorastol eller övervakningsnärand vid skyddstillsyn, av övervakningsnärand eller krirainalvårdsnäranden vid villkorlig frigivning, av ungdorasfängelsenäranden och inlerneringsnäranden vid överförande till vård utom anstalt och av övervakningsnämnd vid misskölsarahet eller ändrade förhållanden under prövotiden.

Prop. 1973:131 37

Den praktiska tillämpningen av bestämraelserna ora särskilda föreskrifter kritiserades av kriminalvårdsbéredningen. I denna kritik instämde flertalet av de reraissinstanser som yttrade sig över denna del av dess betänkande. Kritiken går i huvudsak ut på att doraslolar och närander i många fall meddelar raeningslösa föreskrifter och att praxis på detla oraråde är alltför skiftande, vilket lätt skapar intryck av godtycke och undergräver respekten för besluten.

I proraeraorian redovisas vissa statistiska uppgifter som kan ge en uppfattning ora i vUken utsträckning olika föreskrifier används. Av dessa uppgifter framgår bl. a. att föreskrifter under senare år raeddelals för cirka en fjärdedel av dera sora dörats till skyddstillsyn och en tredjedel av dera sora frigivits villkorligt. Vidare fraragår att föreskrifier vid skyddstillsyn frärast gäller vård eller behandling och skadeståndsbetalning medan föreskrifterna för villkorligt frigivna i betydande utsträckning avser arbetsanställning och utbUdning. Det föreligger sålunda en betydande skillnad i användningen av föreskrifier vid skyddstillsyn och villkorlig frigivning såvitt gäller föreskrifter ora arbetsanställning och skadeståndsbelalning. Det fraragår också alt vissa föreskrifier används i raycket ringa orafattning. Detta gäller fraraför allt föreskrifter ora användande av frilid och förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar. I det redovisade raaterialet kan raan slutligen även notera en tendens lill en rainskad användning av föreskrifier ora skadeståndsbelalning.

En översyn av besläraraelserna ora särskilda föreskrifter har gjorts i proraeraorian och förslag har lagts frara sora syftar till att åstadkoraraa en rainskad användning av sådana föreskrifter. Reraissinstanserna har genoragående lillslyrkl att de nuvarande raöjligheterna alt raeddela särskilda föreskrifter för den dörades livsföring under prövotiden inskränks.

Mot bakgrund av vad sora anförts av kriminalvårdsbéredningen, i departeraentsproraeraorian och i olika reraissyttranden torde det inte råda någon tvekan om alt det finns brister i den nuvarande tillämpningen av BrB:s bestäramelser om raeddelande av särskUda föreskrifier vid krirainalvård i frihet. Del skulle eraeUertid föra för långt alt för den skull hell avskaffa raöjligheterna att i vissa fall understryka det allraänna skölsarahelskravet raed särskilda föreskrifier. Rätt använda kan vissa slag av föreskrifter säkerligen vara till stöd för den dörade. Men jag vill ansluta mig till uppfattningen att sådana föreskrifter bör raeddelas sparsarat och endast efter noggrant övervägande i varje särskilt fall. Det är därvid angelägel att se lill att en tilltänkt föreskrift verkligen är realistisk och att del kan kontrolleras att den efterlevs. Starka skäl talar för en ordning som innebär att den skyddskonsulent sora skall ha tillsyn över övervakningen sora regel får tillfälle all yttra sig ora behovet av föreskrift.

4 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 131

Prop. 1973: 131 38

Föreskrift ora användande av fritid och förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar synes som närants redan nu förekoraraa raycket sparsarat och del torde vara svårt all finna fall då besläraraelserna om dessa föreslcrifter kan få en ändaraålsenlig och realistisk tilllämpning. Jag ansluter raig därför till förslaget alt helt avskaffa raöjligheten all meddela sådana föreskrifter.

I promemorian har även lagts fram förslag om alt bestämraelserna i 26 kap. 15 § BrB angående särskild föreskrift om förbud att använda alkoholhaltiga drycker och "annan liknande föreskrift" — varraed vid bestäraraelsens tillkomst frärast lorde ha åsyftats förbud alt använda narkotika — skall tas bort. Detta förslag har raötts av erinringar från flera remissinstanser. Det har därvid framhållits all en föreskrift ora avhållsarahet från alkohol eller narkotika, när del gäller en person sora har problera med någol av dessa raedel och viljan alt koraraa lill rätta därmed, kan utgöra ett slöd för både honom själv och hans övervakare. Jag har för min del den uppfattningen att de fall då det eventuellt skulle kunna vara raeningsfullt raed en föreskrift av det slag som del här är fråga ora är raycket fåtaliga. Erfarenheten har visat att den nuvarande raöjligheten alt meddela föreskrift utnyttjats i alltför vid orafattning. Jag anser därför att övervägande skäl talar för den lösning sora förordats i proraeraorian.

I fråga ora besläramelserna angående särskilda föreskrifter om vistelseort eller bostad, utbildning eller arbete, läkarvård, nyklerhetsvård eller annan vård eller behandling ansluter jag mig lill promemorieförslaget om en ändring av lagtexten som klargör alt sådan föreskrift får användas endast när det finns skäl att anta all den dömde för sin anpassning i samhället behöver stöd av föreskriften i fråga.

Av 26 kap. 16 § andra stycket BrB fraragår bl. a. att övervakningsnäranden kan ändra meddelad föreskrift så snart den frigivnes utveckling och personliga förhållanden i övrigt föranleder därtill. Vidare kan vissa föreskrifter raeddelas att gälla tills vidare. Jag finner det angeläget understryka att övervakningsnärandema bör kontinuerligt orapröva givna föreskrifier och därvid skyndsamt upphäva eller ändra föreskrift sora inle längre fyller något behov. Vad särskilt gäller föreskrifter om vård vill jag i anslutning lill socialstyrelsens uttalande under reraissbehandlingen av proraeraorian påpeka all redan det förhållandet att sådana föreskrifier f. n. används i järaförelsevis raycket stor orafattning inte i och för sig behöver lyda på att det i fortsättningen är raotiverat all iaklla särskild återhållsarahet vid meddelande av dessa föreskrifier. Väsentligt är i detta fall liksora när det gäller övriga föreskrifter att föreskrift inle raeddelas i andra fall än där behovet och ändaraålsenligheten är klart dokuraenlerad.

Föreskrift ora skadeståndsbelalning intar en särställning i förhållande tUl övriga föreskrifier. Sådan föreskrift kan nämligen användas en-

Prop. 1973:131 39

bart för all förmå den dömde att ersätta den skada han har orsakat genom brottet och således utan att det av individualpreventiva hänsyn är raotiverat att ge sådan föreskrift.

Krirainalvårdsberedningen framhöll alt en föreskrift om skadestånds-betalning ofta kan vara alltför betungande för den dörade och att den i så fall bara försämrar hans möjligheter till återanpassning. Samma inställning har också framförts under reraissbehandlingen av beredningens betänkande. Dessa invändningar raot skadesländsföreskrifter lorde frärast avse användningen av sådan föreskrift för den sora friges frän anstalt.

I promemorian föreslås all möjligheten alt raeddela föreskrift om skadeståndsbelalning skall kvarstå raen att sådan föreskrift endast skall få meddelas i den mån detta inte med hänsyn till den dömdes ekonoraiska situation och övriga oraständigheler kan antas raotverka hans anpassning i sarahället. Förslaget har godtagils av flertalet remissinstanser.

Den som har förpliktats att utge skadestånd på grund av brott är givetvis skyldig att betala skadeståndet oberoende av vilken påföljd domstolen väljer eller hur verkställigheten fortgår. Det måste därför anses naturligt att det bland de allmänna bestämmelserna om kriminalvård i frihet finns en erinran om att den som är föremål för sådan vård bör göra vad han kan för att fullgöra den skadeståndsskyldighet som han har ådragit sig på grund av brottet (26 kap. 14 § BrB). Ofta synes denna allmänna erinran vara tillräcklig men det förekomraer onekligen fall, särskUl vid villkorlig dora och skyddslillsyn, då del kan framstå sora befogat att kunna ge den dörade en särskUd föreskrift ora skadeståndsbelalning. Givetvis bör i dessa saramanhang stor hänsyn tas lill den dömdes personliga förhållanden och föreskrift bör inte ges om det finns risk att den skulle äventyra hans möjligheter alt klara upp andra svårigheter. Detta gäller särskilt vid vUlkorlig frigivning och vård utom anstalt, då en skadeslåndsföreskrifl oftast måste anses allt för betungande. Vad nu sagts gäller i synnerhet den första tiden efter frigivningen. De tidigare näranda statistiska uppgifterna tyder på alt domstolar och nämnder visar ökad återhållsamhet vid användningen av föreskrift om skadeståndsbetalning. Trots detta synes del inte kunna uteslutas alt sådana föreskrifter fortfarande används i åtskilliga fall då del inle kan anses lämpligt. På grund av vad sålunda anförts ansluter jag raig lill proraeraorieförslaget att särskild föreskrift om betalning av skadestånd endast skall få raeddelas i den raån den inte raed hänsyn till den dörades ekonoraiska situation och övriga oraständigheter kan antas motverka hans anpassning i samhället.

De nu förordade ändringarna beträffande raöjligheterna att raeddela föreskrifter förutsätter vissa ändringar i 26 kap. 15 § BrB. Dessa ändringar för i sin tur med sig en redaktionell ändring i lagen (1964:

Prop, 1973:131 40

450) ora åtgärder mot samhällsfarlig asocialitet, vars regler om vUlkorligt anstånd raed intagning på arbetsanstall och villkorlig utskrivning frän sådan anstalt innehåller hänvisningar till 26 kap. 15 § BrB i dess nuvarande lydelse. Beträffande villkorlig dom finns särskild bestäraraelse i 27 kap. 5 § BrB angående föreskrift ora skadeståndsbelalning. Med hänsyn till dess avfattning och till att frågan ora sådan föreskrift prövas av domstol synes någon ändring av denna bestäraraelse inte vara påkallad. Självfallet skall emellertid samraa oraständigheler beaktas som när det gäller att i övriga fall meddela föreskrift ora skadeståndsbelalning.

Om den som är föremål för kriminalvård i frihet missköter sig under prövotiden, kan olika sanktioner vidtas raot honora. När del gäller den som är villkorligt frigiven från fängelse kan övervakningsnämnden —■ förutora all meddela ny eller ändrad föreskrift eller alt förordna om övervakning i de fall då den frigivne inle redan står under övervakning — meddela varning, föriänga prövotiden med högst ett år utöver den tid som beslärats vid frigivningen eller förelägga den frigivne vid vite att iakttaga raeddelad föreskrift. Om den som har fått villkorlig dom missköter sig, kan domstol besluta om varning eller förlänga prövotiden lill tre år. Iakttager den som har dörats till skyddstillsyn inte vad som åligger honom, kan övervakningsnämnden vidta samma åtgärder sora kan tillgripas vid misskölsarahet under villkorlig frigivning. Prövotiden kan dock i sådant fall förlängas till fera år. Missköter sig den sora har dömts till ungdomsfängelse eller internering och sora vårdas utom anstalt, kan övervakningsnämnden besluta om varning eller förelägga honom vid vite att iakttaga raeddelad föreskrift.

Varning är ett forraellt beslut som tas upp i protokoll och meddelas den dörade personligen. Övervakningsnärands beslut alt tilldela varning kan överklagas hos hovrätt eller central närand beroende på den ådömda påföljden.

Om inte tidigare nämnda åtgärder vid misskötsamhet anses tillräckliga, kan raera ingripande åtgärder vidtas. VUlkorlig dora eller skyddstillsyn kan undanröjas och annan påföljd bestäramas för den brottslighet sora orafattas av doraen. Skyddstillsyn kan också förenas raed anstaltsbehandling enligt 28 kap. 3 § BrB. Villkorlig frigivning kan förklaras förverkad och för den sora vårdas utom anstalt kan beslut meddelas ora återintagning i anstalt.

Krirainalvårdsberedningen föreslår all institutet varning liksom raöjligheten alt vid raisskötsarahet raeddela vitesföreläggande avskaffas samt att prövotiden vid skyddstillsyn och villkorlig frigivning inte skall kutma förlängas annat än på grund av ny krirainalitel.

Under reraissbehandlingen av beredningens betänkande var raeningarna delade i fråga om förslaget att avskaffa institutet varning. Bl. a.

Prop. 1973:131 41

frarahölls alt varning kan användas i tveksararaa fall för att undvika förverkande. Med beaktande av denna synpunkt har i proraeraorian föreslagits att varning skall behållas sora åtgärd vid raisskötsarahet. Till stöd för förslaget har ytterligare anförts del förhållandet att, om vitesföreläggandel avskaffas, koraraer vid vård utora anstalt efter dora på ungdorasfängelse eller internering raöjligheten alt raeddela vaming alt utgöra den enda sanktion sora kan vidtas vid raisskötsarahet utöver återintagning i anstalt. Motsvarande blir förhållandet vid villkorlig dora, skyddstUlsyn och villkorlig frigivning från fängelse, om raan i enlighet raed krirainalvårdsberedningens förslag avskaffar raöjligheten att förlänga prövotiden på grund av raisskötsarahet sora inte tagit sig uttryck i ny brottslighet. Vad sålunda anförts i promemorian har godtagils av flertalet remissinstanser.

Jag ansluter mig till de överväganden som ligger bakom det i proraeraorian fraralagda förslaget och förordar alltså alt institutet varning behålls i sin nuvarande form. Jag förutsätter därvid att institutet inte koramer att utnyttjas i schablonartade forraer utan tillgrips raed återhållsarahet och först efler noggranna överväganden.

Förslaget att avskaffa raöjligheten lill vitesföreläggande har vunnit allraän anslutning under reraissbehandlingen av såväl beredningens betänkande sora proraeraorian. Vitesföreläggande lorde knappast ha meddelats sedan möjligheten infördes genora BrB. Då denna sanktionsform således inte fyller någon praktisk funktion, bör den utgå ur BrB:s regler ora krirainalvård i frihet.

Även förslaget alt prövotiden skall kunna förlängas endast när raissskÖtsarahet tagit sig uttryck i ny brottslighet har godtagits av flertalet reraissinstanser under reraissbehandlingen av såväl krirainalvårdsberedningens betänkande som departementsproraemorian. Förlängning av prövotid är en åtgärd sora av den dömde i allmänhet lorde uppfattas sora en väsentlig skärpning av påföljden. Sanktionen bör därför också enligt rain raening användas raed stor återhållsarahet. En av beredningen gjord undersökning av övervakningsnärandernas praxis visar alt de flesta näranderna under år 1971 inte raeddelade något beslut ora förlängning av prövotiden raedan andra närander förlängde prövotiden i ganska raånga fall. Detta förhåUande tyder på att möjligheten att använda ifrågavarande sanktionsform bör begränsas.

En av remissinstanserna har ansett det vara inkonsekvent att inskränka närandernas behörighet att förlänga prövotiden vid villkorlig frigivning och saratidigt låta dera behålla möjligheten att från början fastställa olika långa prövotider. Jag delar inte denna uppfattning. Från den frigivnes synpunkt lorde del näraligen frarastå sora ytterst betydelsefullt att den för honora bestärada prövotiden verkligen slår fast i varje fall så länge han inte gör sig skyldig lill ny broltslighel.

Prop. 1973:131 42

Krirainalvårdsberedningens förslag i denna del innebar att prövotiden skulle kunna förlängas när den nya brottsligheten föranledde antingen ny dora eller beslut om åtalsunderlåtelse. I promemorian har möjligheten att förlänga prövotiden begränsats till det första fallet. Mol promeraorians förslag har ett par reraissinstanser invänt, alt ora det inle är möjligt alt förlänga prövotiden i anledning av beslut ora åtalsunderlåtelse, delta kan leda till att åtal i en del fall koramer alt väckas bara för att domstol skall få raöjlighet att förlänga prövotiden enligt en äldre dom.

Som en av dessa remissinstanser även anmärkt lorde emellertid under prövotiden meddelade beslut om åtalsunderlåtelse i regel gälla brott som har förövats ganska kort lid efler del att en dom på skyddslillsyn har meddelats. I remissyttrandet har därför ifrågasatts om inle sådant beslul bör koraraa lill övervakningsnärandens kännedora för alt beaktas vid oraprövning av övervakningen. Jag anser detta förslag välbetänkt och avser att i annat sammanhang förelägga Kungl. Maj:l förslag om författningsändring som innebär all åklagare blir skyldig alt lärana underrättelse till övervakningsnärand angående beslut om åtalsunderlåtelse för den som är dömd till skyddstUlsyn och för vilken prövotiden ännu inle har gått ut. Däremot anser jag det rimligt att frågan om prövotiden skall förlängas med anledning av ny brottslighet prövas av dorastol. Jag ansluter raig sålunda till det i promemorian fraralagda förslaget att förlängning av prövotid endast skall kunna koraraa i fråga i samband raed ny dom.

Intagning i anstalt på grund av misskötsamhet är den mest kännbara sanktionen för den dörade. Jag anser det därför vara väl motiverat all, som föreslagils i promemorian, genom ändringar i lagtexten tydligare än f. n. raarkera att sådan åtgärd ej bör tillgripas annat än i anledning av grov raisskötsarahet och i så fall först när frivårdens resurser kan anses uttörada.

I proraeraorian föreslås i överensstämmelse med vad kriminalvårdsberedningen förordat att raöjlighet införs för den sora står under övervakning alt föra talan raot beslut ora förordnande av övervakare och raot beslut som innebär all övervakning inle skall upphöra. Med sistnämnda slag av beslut avses även beslut sora fattas raed anledning av den föreslagna obligatoriska omprövningen sedan övervakningen varat ett år och beslut ora förlängning av övervakningen enligt den föreslagna besläraraelsen i 28 kap. 5 § tredje stycket BrB. Såvitt gäller raöjligheten att föra talan raot beslul som innebär att övervakningen inte skall upphöra har emellertid i proraeraorian gjorts undanlag för den sora efter att ha dömts till ungdorasfängelse eller internering överförts tiU vård utom anstalt och sora enligt gällande bestäraraelser skall stå under övervakning så länge påföljden varar. Ungdorasfängelse och internering skall upphöra när viss i BrB angiven längsta tid har förflutit men ungdoms-

Prop. 1973:131 43

fängelsenäranden resp. inlerneringsnäranden kan dessförinnan besluta att påföljden och därraed övervakningen skall upphöra. Eftersom de centrala nämndernas beslut över huvud laget inle kan överklagas bör det enligt proraeraorian inte heller koraraa i fråga att för dessa fall införa klagorätt mot beslul att övervakning skall bestå. Jag ansluter mig till dessa ställningstaganden.

De författningsändringar sora föreslagits i del föregående bör träda i kraft den 1 januari 1974.

Den föreslagna ändringen i 28 kap. 5 § BrB, sora innebär att övervakningstiden automatiskt upphör efter två år, om beslut inle raeddelas ora förlängd övervakning, gör det nödvändigt alt reglera den situation sora uppslår vid lagens ikraftträdande genom en särskild övergångsbe-stäraraelse. Genora en sådan bestäraraelse bör föreskrivas all övervakning, sora har pågått i två år eller längre när lagen träder i kraft, inle upphör förrän viss lid efter ikraftträdandet. Med anledning av påpekanden under reraissbehandlingen bör denna lid vara något längre än vad sora föreslagits i promemorian. Jag förordar att liden bestäms till tre månader. Genom en sådan övergångsreglering får övervakningsnämnden tillfälle att la upp till prövning de fall där det av särskilda skäl kan vara anledning att besluta om förlängd övervakning.

8 Lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken

2. lag ora ändring i lagen (1964: 450) ora åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet.

9 Specialmotivering

9.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

26 kap. 12 §

I första stycket av denna paragraf anges f. n. att övervakningen av villkorligt frigiven handhas av övervakningsnämnd saral att denna förordnar övervakare.

I den allraänna motiveringen har jag framhållit att det för den villkorligt frigivnes återanpassning är av stor betydelse att en effektiv övervalcning koraraer till stånd snarast efter det att behovet av övervakning har aktualiserats. I den raån övervakare inte är förordnad när övervakningen träder i kraft, bör skyddskonsulenlen ha raöjlighet att interi-

Prop. 1973:131 44

misliskt utse övervakare. Jag föreslår därför all ett tillägg görs lill första stycket som innebär att skyddskonsulent får rätt att för tiden intiU dess övervakningsnämnden beslutat i frågan förordna övervakare.

14 §

Paragrafen innehåller föreskrifter om vad en villkorligt frigiven är skyldig all iaktta under prövotiden.

I överensstämmelse med vad som förordats i den allmänna motiveringen har orden "föra ell ordentligt och laglydigt leverne, undvika skadligt sällskap" utgått ur lagtexten och såvitt avser första ledet ersatts med uttrycket "iakttaga skölsamhet". Av vad jag tidigare anfört fraragår alt skötsamhelsbegreppet i detta sammanhang inle får ges en alltför vidsträckt innebörd. Vad det här närmast kan bli fråga om att rubricera som raisskötsarahet är sålunda handlingssätt sora klart står i strid mot någon av grundfömlsättningarna för kriminalvård i frihet, dvs. att den frigivne skall söka anpassa sig i samhället och avhålla sig från nya brott.

15 §

I denna paragraf finns bestämraelser ora de särskilda föreskrifier som en villkorligt frigiven kan åläggas att iaktta under prövotiden när det prövas lämpligt för att fräraja hans anpassning i samhället. Sådan särskild föreskrift kan f. n. avse vistelseort eller bostad, användande av fritid, förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar, utbildning, arbetsanställning eller förbud all använda alkohol. Annan hknande föreskrift får också meddelas. Om det anses erforderligt får det föreskrivas att den frigivne skall i eller utom sjukhus eller annan sådan inrättning underkasta sig läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling. Har den frigivne förpliktats alt ersätta genom brottet uppkommen skada, kan vidare meddelas föreskrifter om tid och sätt för skadeståndsskyldighetens fullgörande.

Sora närmare utvecklats i den allmänna motiveringen har den nuvarande tiUämpningen av dessa bestämmelser om meddelande av särskilda föreskrifter vid kriminalvård i frihet inle varit helt tillfredsställande. Erfarenheten visar sålunda att raan bör sträva efter en ordning sora innebär alt föreskrifter av detla slag raeddelas sparsarat och endast efter noggrann utredning i varje enskilt fall.

Av skäl sora redovisats i det föregående har tiU en början den ändringen vidtagits i paragrafen all raöjligheten att raeddela föreskrift om användande av fritid, ora förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar liksora ora förbud att använda alkoholhaltiga drycker saral "annan liknande föreskrift" har tagils bort.

Vad gäller återstående föreskrifter — särskilt de som avser vistelseort eller bostad och utbildning eller arbete — bör som tidigare nämnts en minskad användning eftersträvas. Detta förutsätter en noggrann prov-

Prop. 1973:131 45

ning i varje enskilt fall så att föreskrift inte tillgrips i andra sararaanhang än där behovet och ändaraålsenligheten är klart dokuraenlerad. Jag har redan frarahållit att del i detla sararaanhang är särskilt angeläget att se till att en tilltänkt föreskrift är realistisk och alt det koraraer att gå att kontrollera att den efterlevs. Det är vidare önskvärt att den skyddskonsulent sora skall ha tillsyn över övervakningen i görligaste raån får tUlfälle att yttra sig ora behovet av en tilltänkt föreskrift. I syfte att nu näranda synpunkter skall koraraa tydligare till uttryck i lagtexten har den ändringen vidtagits i paragrafen all del anges att föreskrift av nu angivet slag endast får användas när del finns skäl att anta alt den frigivne för sin anpassning i sarahäUet behöver stöd av en sådan föreskrift. Jag vill i detta sararaanhang ånyo betona betydelsen av att övervakningsnämnderna, som förutsätts i 26 kap. 16 § andra stycket, kontinuerligt omprövar givna föreskrifier och skyndsarat upphäver eller ändrar föreskrift sora inte längre fyller någon funktion.

I överenssläraraelse med vad jag förordat i den allmänna raotiveringen har slutligen såvitt angår föreskrift om betalning av skadestånd i lagtexten vidtagits den ändringen att del nu anges alt sådan föreskrift får raeddelas endast i den raån den inte raed hänsyn till den dörades ekonoraiska situation och övriga oraständigheter kan antas raotverka hans anpassning i sarahäUet.

18 §

Denna paragraf innehåller bestäraraelser om åtgärder som kan vidtas när villkorligt frigiven miissköter sig under prövotiden.

Av skäl sora redovisats i den allraänna raotiveringen har den ändringen vidtagits i paragrafen all bestäraraelsema ora möjlighet för övervakningsnämnd att förlänga prövotiden med högst ett år utöver den tid som beslämts vid frigivningen eller att förelägga den frigivne vid vite att iaktta raeddelad föreskrift har tagits bort.

19 §

I denna paragraf ges bestäraraelser ora under vilka fömtsättningar övervakningsnämnd kan förklara én vUlkorligt medgiven frihet förverkad.

Den vidtagna ändringen syftar till att bättre än f. n. klargöra att den kännbara sanktion som det här är fråga ora inle bör tillgripas annat än i anledning av allvarlig raisskötsarahet och i så fall först när frivårdens resurser kan anses uttörada'

20 §

Ändringarna i denna paragraf har endast betingals av den ändring i 18 § som innebär att övervakningsnäirmd ej längre skaU kuima meddela beslut om förlängd prövotid.

5 Riksdagen 1973.1 saml Nr 131

Prop. 1973:131 46

27 kap.

4 §

Paragrafen innehåller allraänna föreskrifier ora vad den sora dörats till villkorlig dora har alt iaktta under prövotiden. I överensstäramelse med vad som föreslagits beträffande raotsvarande stadgande beträffande villkorligt frigiven, 26 kap. 14 §, har föreskriften ora alt den dörade skall föra ett ordentiigt och laglydigt leverne och undvika skadligt sällskap ersatts med en bestämmelse ora att den dörade under prövotiden skall iaktta skölsarahet.

6 §

I paragrafen regleras de åtgärder som kan vidtagas ora den villkorligt dörade raissköter sig under prövotiden. Här vidtagna ändringar betingas av samraa skäl som föranlett raotsvarande ändring i 26 kap. 18 §. Det skaU sålunda inle längre vara raöjligt att förlänga prövotiden för vUlkorlig dora på grund av raisskötsarahet, som inle tagit sig uttryck i ny brottslighet.

28 kap.

5 §

Denna paragraf innehåller bestäraraelser ora övervakning vid skyddstillsyn.

I den allraänna motiveringen har frarahållits att del är angeläget att få lill stånd en kortare och mera effektiv övervakning vid skyddstUlsyn. I enlighet raed dessa överväganden och på tidigare anförda skäl har i paragrafen införts en ny regel som innebär att övervakningen skall upphöra ulan särskUt förordnande när två år av prövotiden har förflutit. Denna nya regel — sora fått sin plats i ett nytt tredje stycke — skall givetvis endast betraktas sora subsidiär till föreskriften i andra stycket första punkten ora att övervakningen skall hävas så snart den inte längre behövs.

Med tanke på fall då det vid utgången av tvåårsliden alltjämt föreligger ell klart behov av övervakning har i det nya Iredje stycket även införts en regel som ger övervakningsnärand rätt att, ora den dörade av särskilda skäl anses vara i behov av förlängd övervakning, förordna ora sådan dock längst tUl prövotidens utgång. Sora jag redan framhållit i den allmänna motiveringen bör del avgörande för tillämpningen av denna undanlagsbestäraraelse vara om det i det enskilda fallet föreligger några sådana oraständigheler i fråga ora den dörades aktuella situation eller levnadsförhållanden sora visar att han har ett särskilt behov av övervakarens fortsatta slöd. Har övervakningen upphört vid två-årstidens utgång, kan övervakningsnäranden därefter på nytt släUa den dörade under övervakning till prövotidens slut. Av den föreslagna besläraraelsen följer att också för sådant beslut krävs särskilda skäl.

Prop. 1973:131 47

7—8 §§

Dessa lagrum innehåller bestäramelser ora de sanktioner sora kan vidtas ora den dömde missköter sig under prövotiden.

Här vidtagna ändringar, sora slår i överensstäramelse raed raotsvarande ändringar i 26 kap. 18 och 19 §§, innebär alt raöjligheten att förlänga prövotiden och förelägga den dörade vid vite att iakttaga raeddelad föreskrift avskaffas och att förutsättningama för alt undanröja skyddstUlsynen eller förordna ora behandling i anstalt enligt 28 kap. 3 § skärps.

9 §

I denna paragraf vidtagen ändring betingas av den ändringen i 28 kap. 7 § som innebär att övervakningsnämnd ej längre får förlänga prövotiden vid skyddslillsyn.

29 kap.
8 §

I lagrumraet regleras de åtgärder sora kan vidtas om den, som efter dom på ungdomsfängelse överförts tUl vård utora anstalt, raissköter sig. Av samma skäl sora lett till raotsvarande ändring i 26 kap. 18 § har föreskriften om raöjlighet att förelägga den dörade vid vite att iaktta raeddelad föreskrift lagils bort.

30 kap.
11 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om de åtgärder som kan vidtas om den, som efter dom på internering överförts till vård utom anstalt, raissköter sig.

Den här vidtagna ändringen slår i överensstämmelse med de ändringar som gjorts i 26 kap. 18 § och 29 kap. 8 §.

34 kap. 4—6 §§

Dessa lagrum innehåller bestämraelser sora äger tillärapning i fall då den sora villkorligt frigivits från fängelse eller sora dömts lUl viUkorlig dora eller till skyddstUlsyn därefter lagföres för ytterligare brott.

Av 34 kap. 1 § följer att doraslol i sådant fall kan välja raellan alt förordna att den tidigare ådörada påföljden skall avse även del andra brottet, döraa särskilt lUl påföljd för detta brott eUer, ora den tidigare doraen vunnit laga kraft, undanröja den ådörada påföljden och för brotten döma till påföljd av annan art. Väljer domstolen något av de två först nämnda alternativen, äger den enligt förevarande paragrafer vidta vissa åtgärder raed anledning av den tidigare ådömda påföljden.

Prop. 1973:131 48

Genom hänvisnmg liU 26 kap. 18 § resp. 27 kap. 6 § och 28 kap. 9 § har doraslolen sålunda f. n. möjlighet att bl. a. förlänga prövotiden. Efter vidtagna ändringar i nänmda paragrafer kommer hänvisningarna inle längre alt ha denna innebörd. För att domstol även i fortsättningen skall kunna förlänga prövotiden liU följd av nya brott har därför särskilda bestämmelser härom tagils in i förevarande paragrafer.

37 kap.

7—9 §§

Lagmramen innehåller bestäraraelser om rätt för den som är föremål för krirainalvård i frihet all klaga över vissa beslut av övervakningsnärand. Av skäl sora redovisats i den allmänna motiveringen har denna klagorätt utvidgats till all även omfatta förordnande av övervakare och, såvitt avser villkorligt frigiven eller den som dömts till skyddstUlsyn, beslul sora innebär alt övervakningen inte skall upphöra.

I 26 kap. 12 § föreslås sådan ändring att övervakare skall kunna förordnas interiraistiskl av skyddskonsulenten. Beslutet gäUer endast tUl dess näranden prövat frågan. Något behov av att kunna överklaga sådant beslut föreligger därför inte.

38 kap.

9 och 11 §§

Förslaget att avskaffa raöjligheten alt förelägga den dörade vid vite att iaktta meddelad föreskrift har fått tUl följd att 11 §, som innehåller bestäraraelser ora utdöraande av förelagt vite, kan utgå. Förslaget har vidare föranlett en följdändring i 9 §.

Övergångsbestämmelser

I enlighet med vad sora anförts i den allraänna raotiveringen föreslås här, alt ora den sora dömts till skyddstillsyn står under övervakning vid ikraftträdandet den 1 januari 1974, övervakningen inte på gmnd av ändringen i 28 kap. 5 § skall upphöra ulan särskilt förordnande före utgången av mars 1974, om inle prövotiden utgår dessförinnan.

9.2 Fiirslaget till lag om ändring i lagen (1964: 450) ora åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet

De ändringar, som tidigare föreslagils beträffande möjligheterna att raeddela särskilda föreskrifier för den sora är föreraål för krirainalvård i frihet, har föranlett vissa forraeUa ändringar i 10 och 16 §§ lagen ora åtgärder raot sarahällsfarlig asocialitet. Dessa lagrura, sora avser

Prop. 1973:131 49

villkorligt anstånd raed intagning på arbetsanstall resp. viUkorlig utskrivning från sådan anstalt, innehåUer nämligen hänvisningar till 25 kap. 15 § BrB i dess nu gällande lydelse.

10 Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag all Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga förslagen till

1. lag om ändring i brottsbalken

2. lag om ändring i lagen (1964: 450) ora åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäraraande av statsrådets övriga ledaraöter heraställl förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlåias proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll, utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

Den frigivne skall under prövotiden föra ett ordentligt och laglydigt leverne, undvika skadligt sällskap, efter förmåga söka försörja sig samt i övrigt ställa sig till efterrättelse vad som åligger honom enligt denna balk eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd därav. Har han förpliktats ersätta genora brottet uppkoramen skada, skall han göra vad i hans förmåga står att fullgöra denna skyldighet.

Den frigivne skall under prövotiden iakttaga skölsamhet, efter förmåga söka försörja sig saml i övrigt ställa sig till efterrättelse vad som åligger honom enligt denna balk eller enligt föreskrift eller anvisning som raeddelals honom raed stöd därav. Har han förpliktats ersätta genom brottet uppkomraen skada, skall han göra vad i hans förmåga står att fullgöra denna skyldighet.

När del prövas lämpligt för att fräraja den frigivnes anpassning i sarahället, skola särskilda föreskrifter, gällande under viss tid eller tills vidare, meddelas rörande vad han har all iakttaga under pi-övoliden. Sådan föreskrift raå avse vistelseort eller bostad, användande av fritid, förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar, allt under viss tid, högst ett år ål gången, utbildning, arbetsanställning eller förbud att använda alkoholhaltiga drycker. Annan liknande föreskrift må ock meddelas.

Om del finnes erforderligt, må föreskrivas att den frigivne skall i eller utom sjukhus eller annan dylik inrättning underkasta sig läkarvård, nyklerhetsvård eller annan vård eller behandling.

När del finnes skäl all antaga all den frigivne för sin anpassning i sarahället behöver stöd av en särskild föreskrift om vad han måste iakttaga under prövotiden, må sådan föreskrift meddelas för viss tid eller tills vidare. Särskild föreskrift raå avse

1. vistelseort eller bostad under viss tid, högst ett år åt gången,

2. utbildning eller arbetsanställning,

3. läkarvård eller nyklerhetsvård eller annan vård eller behandling i eller utom sjukhus eller annan dylik inrättning.

Iakttager den frigivne icke vad sora åligger honora enligt denna balk eller enligt föreskrift eller anvisning sora raeddelals raed stöd därav, äger övervakningsnäranden, utom att förordna om övervakning eller meddela föreskrift enligt 15 §, efler omständigheterna

1. besluta alt vaming skall meddelas den frigivne,

2. förlänga prövotiden med högst ell år utöver den vid frigivningen bestämda tiden,

3. förelägga honom vid vite att iakttaga meddelad föreskrift.

Iakttager den frigivne icke vad sora åligger honom enligt denna balk eller enligt föreskrift eller anvisning som raeddelals raed stöd därav, äger övervakningsnäranden, utom att förordna om övervakning eller meddela föreskrift enligt 15 §, besluta all varning skall meddelas den frigivne.

Iakttager den dömde icke vad som åligger honom till följd av den villkorUga domen, må dorastol, om åklagare före prövotidens utgång anhängiggör talan därom, efler omständigheterna

1. besluta att vaming skall meddelas den dömde,

2. raeddela föreskrift enligt 5 § eller ändra tidigare raeddelad föreskrift,

3. förlänga prövotiden lill tre år,

4. undanröja den villkorliga doraen och bestärama annan påföljd för brottet.

Efter prövotidens utgång må ål-gärd som sägs i första stycket 1 och 2 ef beslutas, med mindre prövotiden förlänges.

Iakttager den dömde icke vad sora åligger honora till följd av den villkorliga doraen, må domstol, om åklagare före prövotidens utgång anhängiggör talan därom, efter omständigheterna

1. besluta alt vaming skall meddelas den dörade,

2. raeddela föreskrift enligt 5 § eller ändra tidigare raeddelad föreskrift.

3. undanröja den vUlkorliga doraen och bestäraraa annan påföljd för brottet.

Åtgärd enligt första stycket 1 och 2 må ej beslutas efter prövotidens utgång.

den

Under prövotiden skall dömde slå under övervakning.

Finnes övervakning icke längre vara erforderlig, skall förordnas ora dess upphörande. Så länge prövotiden varar, må den dömde, när skäl äro därtill, ånyo ställas under övervakning. Beslul som nu avses meddelas av övervakningsnärand.

Skyddslillsyn skall vara förenad med övervakning från och med prövotidens början.

Finnes övervakning icke längre vara erforderlig, skall förordnas ora dess upphörande. När skäl äro därtill må den dömde ånyo ställas under övervakning.

Övervakning skall upphöra ulan särskUt förordnande, när Ivå år av prövotiden har förflutit. Anses den dömde av särskilda skäl vara i be-

7§

Iakttager den dömde icke vad sora åligger honora till följd av doraen å skyddstUlsyn, äger övervakningsnäranden, utora att förordna ora övervakning eller meddela föreskrift enligt 26 kap. 15 §, besluta att varning skall meddelas den dömde.

Iakttager den dörade icke vad som åligger honom till följd av domen å skyddslillsyn, äger övervakningsnämnden, utom att förordna ora övervakning eller raeddela föreskrift enligt 26 kap. 15 §, efter omständigheterna

1. besluta alt varning skall raeddelas den dörade, ,

2. förlänga prövotiden till högst fem år,

3. förelägga honom vid vite alt iakttaga meddelad föreskrift.

Åtgärd som avses i denna paragraf må ej av övervakningsnämnden beslutas efter prövotidens utgång.

9§ Undanröjes skyddstillsynen, skall rätten bestämma annan påföljd för brottet. Därvid skall skälig hänsyn tagas lill vad den dörade undergått till följd av domen å skyddstUlsyn samt tiU böter sora enligt 2 § ådörals järate skyddstillsynen; och må fängelse ådömas på kortare tid än för brottet är stadgat.

Finnas tillräckliga skäl ej föreligga alt undanröja skyddstillsynen, må rätten i stället besluta ål-gärd som avses i 7 § eller, ora den dömde fyllt aderton år, förordna att han skall undergå behandling

Finnas tillräckliga skäl ej föreligga all undanröja skyddstUlsynen, må rätten i stället besluta åtgärd sora avses i 7 § eller, ora den dörade fyllt aderton år, förordna att han skall undergå be-

Tillämpas 1 § 1 eller 2, raå rätten besluta åtgärd som sägs i 27 kap. 6 § 1—3, dock endast ora fråga därora uppkoraraer i mål vari den dörade häktats eller erhålUt del av åtal före prövotidens utgång.

Tillämpas 1 § 1 eller 2, må rätten besluta åtgärd sora sägs i 27 kap. 6 § i eller 2 eller förlänga prövotiden till tre år, dock endast ora fråga därom uppkomraer i raål vari den dörade häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.

Undanröjande av vUlkorlig dora enligt 1 § 3 raå ej ske, raed raindre fråga därora uppkoraraer i raål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal inom ett år från prövotidens utgång.

6 §

Är den tidigare ådörada påföljden skyddstillsyn, raå rätten vid tillärapning av 1 § 1 eller 2 besluta åtgärd eller behandling sora avses i 28 kap. 9 §.

Är den tidigare ådömda påföljden skyddstillsyn, raå rätten vid tillärapning av 1 § 1 eller 2 besluta åtgärd eller behandling sora avses i 28 kap. 9 § eller förlänga prövotiden lill högst fem år.

Dömes med tillämpning av 1 § 3 till fängelse, skall vid straffets bestäraraande gälla vad i 28 kap. 9 § stadgas.

Beslut enligt första stycket eller beslul ora undanröjande av skyddstillsyn må ej raeddelas, raed raindre fråga därora uppkoraraer i raål vari den dörade häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.

37 KAP.

Den sora dörats tiU fängelse äger hos krirainalvårdsnäranden påkalla prövning av övervakningsnärands beslut i ärende ora vUlkorlig frigivning.

9 §

Rättens beslut om åtgärd enUgt 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 11 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 § såviti angår tillärapning av 10 § andra stycket länder oraedelbart till efterrättelse, ora ej annorlunda förordnas. Detsararaa gäller avgöranden enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 4, 5, 6 eUer 8 § angående föreskrifter, vUe, prövotid eller tid för ungdorasfängelse.

Rättens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 11 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 § såvitt angår tillämpning av 10 § andra stycket länder oraedelbart lill efterrättelse, ora ej annorlunda förordnas. Detsararaa gäller avgöranden enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 4, 5, 6 eUer 8 § angående föreskrifter, prövotid eller tid för ungdorasfängelse.

Prop. 1973:131 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 § Vite som förelagts med stöd av 26 kap. 18 §, 28 kap. 7 eller 9 §, 29 kap. 8 §, 30 kap. 11 § eller 34 kap. 4 eller 6 § må utdömas allenast om åklagare efter framstäUning av övervakningsnämnden anhängiggör talan därom innan den ådömda påföljden lill fullo verkställts eller eljesl upphört. Sådan talan skall anses anhängig-gjord, då ansökan om utdömande av vitet delgavs den dömde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Står den som dömts till skyddstUlsyn under övervakning vid ikraftträdandet, skall övervakningen dock ej upphöra utan särskUt förordnande före utgången av februari 1974, om ej prövotiden utgått dessförinnan.