Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Majrts proposition nr 126 år 1973        Prop. 1973:126

Nr 126

Kungl. Maj:ts proposition med förslag om särskilt forskningsavdrag och exportkreditstöd för industrin; given Stockholms slott den 13 april 1973.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande lill riksdagen föredragande departements­chefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

CARL GUSTAF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås alt ett särskilt forskningsavdrag medges för industriföretagens forsknings- och utvecklingskostnader under åren 1973 —1980. Forskningsavdraget skall enligt förslaget utgå i form av dels ett basavdrag, som utgör 10 % av under året nedlagda totala forsknings-och utvecklingskostnader, dels ett ökningsavdrag, som utgår med 20 % av den ökning av forsknings- och utvecklingskostnaderna som skett jäm­fört med föregående års motsvarande kostnader.

Enligt förslaget får Kungl. Maj:t möjlighet att medge avdrag för förlust som beräknas framkomma i bl. a. utländska forskningsbolag.

Propositionen innehåller slutligen förslag om införandet av ett export­kreditstöd för att främja exporten av kapitalvaror. Exportkreditstödet får formen av en skattelättnad som kompensation för den ränteförlust som uppstår för de svenska exportörema genom att räntan för refinan­siering av exportkrediten är högre än exportkrediträntan. Kungl. Maj:t föreslås därför under vissa förutsättningar kunna i fråga om export-kreditavlal, som ingåtts före utgången av år 1976, medge svenska företag avdrag vid inkomsttaxeringen med belopp, som motsvarar skillnaden mellan refinansieringsräntan och exportkrediträntan så länge skUlnaden inte överstiger 2 %.

De nya bestämmelserna avses skola tillämpas första gången vid 1974 års taxering.

1    Riksdagen 1973.1 saml Nr 126

 

Prop. 1973:126                                                                     2

1    Förslag till

Förordning om särskilt forskningsavdrag vid taxering till statlig in­komstskatt

Härigenora förordnas som följer.

1    § Denna förordning äger tiUämpning på skattskyldig, som driver in­dustriell tUlverkning och som under åren 1973—1980 har kostnader för forsknings- och utvecklingsarbete.

2    § Skattskyldig, som avses i 1 §, får vid taxering till statlig inkomst­skatt åtnjuta särskilt avdrag vid inkomstberäkningen för den förvärvs­källa i vilken rörelsen ingår för kostnader avseende tekniskt och natur­vetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete, som har eller kan anta­gas få betydelse för rörelsen genom att leda till nya eller väsentligt för­bättrade produkter, produktionsprocesser eller produktionssystem (sär­skilt forskningsavdrag).

Frågan om särskilt forskningsavdrag prövas vid den taxering som sker närmast efter det kalenderår under vilken kostnad, som avses i första stycket, nedlagts.

3 § Det särskilda forskningsavdraget består av ett basavdrag och ett
ökningsavdrag.

Basavdraget utgör tio och ökningsavdraget tjugo procent av under­laget beräknat enligt 4 § första stycket respektive 4 § andra stycket.

Basavdrag och ökningsavdrag får åtnjutas endast om underlaget för respektive avdrag uppgår till minst 5 000 kronor. Ökningsavdrag får vi­dare åtnjutas endast om basavdrag kunnat åtnjutas under närmast före­gående år.

4 § Underlaget för basavdraget beräknas till fem tredjedelar av den
skattslcyldiges kostnader under kalenderåret för lön i pengar eller natura­
förmåner i form av kost eller bostad, som avser hos den skattskyldige
anställd personal, vars arbete utgöres av forsknings- eller utvecklings­
arbete, som avses i 2 §. Den beräknade kostnaden för anställd får om­
fatta endast vad som hänför sig till forsknings- eller utvecklingsarbete
och får ej uppgå till högre belopp än det på vilket allmän arbetsgivar­
avgift enligt förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift be­
räknats för motsvarande tid. Endast kostnad för sådan anställd som
till övervägande del utfört forsknings- eller utvecklingsarbete får inräk­
nas i underlaget. Underlaget ökas med vad den skatlskyldige under ka­
lenderåret utgivit i bidrag för forsknings- och utvecklingsarbete och de
kostnader han haft för förvärv av forsknings- och utvecklingsresultat
och minskas med vad han under kalenderåret erhållit i bidrag för
forsknings- och utvecklingsarbete och vad som influtit genom avyttring
av sådana resullal. Bidrag och kostnader avseende forsknings- och ut­
vecklingsarbete i utlandet, som sammanlagt överstiger 250 000 kronor,
får inräknas i underlaget endast om Kungl. Maj:t medger det.

Underlaget för ökningsavdraget beräknas till ökningen för kalender­året av den skattskyldiges underlag för basavdrag enligt första stycket i förhåUande till motsvarande underlag under närmast föregående kalen­derår.

 

Prop. 1973:126                                                         3

5    § Särskilt forskningsavdrag åtnjutes endast om den skattskyldige yrkar det i allmän självdeklaration och företer tUlfredsstäUande utred­ning för bedömning av frågan om rätt tUl avdraget.

6    § I fråga om handels- eller kommanditbolag beräknas särskilt forsk­ningsavdrag för bolaget.

Denna förordning träder i kraft en vecka efter den dag, då förordning­en enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författ­ningssamling, och tillämpas första gången vid 1974 års taxering. Ök­ningsavdrag får åtnjutas första gången vid 1975 års taxering.

2    Förslag till

Lag om ändring i komniunalskattelagen (1928: 370)         ,

Härigenom förordnas, att 43 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

43 §

3 m o m.i Äger svenskt aktibolag eller förening som avses i 1 § la­gen om ekonomiska föreningar (moderföretag) mer än nio tiondelar av aktierna i ett eUer flera svenska aktiebolag (dotterbolag), skall koncern­bidrag, som något av bolagen lämnar ett annat av bolagen eller för­eningen eller som denna lämnar något av bolagen, anses såsom av­dragsgill omkostnad för den som lämnat bidraget och skattepliktig in­täkt för den som mottagit detta, även om bidraget icke för bidrags­givaren utgör omkostnad för intäktemas förvärvande eller bibehållande. Som villkor härför gäller

att den huvudsakliga verksamheten för bolag eller förening, som lämnar eller mottager koncernbidrag, avser jordbruksfastighet, annan faslighet eller annan rörelse än försäkringsrörelse som drives av livför­säkringsanstalt,

att såväl givaren som mottagaren av bidraget redovisar detta till samma års taxering öppet i självdeklaration eller därvid fogad bilaga,

att, om bidraget lämnats av moderföretag till dotterbolag eller av dotterbolag tUl moderföretaget, detta ägt mer än nio tiondelar av aktier­na i dotterbolaget under hela beskattningsåret för båda skattskyldiga eller sedan dotterbolaget började driva verksamhet av något slag,

att, om bidraget lämnats av dotterbolag tUl moderföretaget, delta är frikallat från skattskyldighet för utdelning från dotterbolaget, oavsett den omfattning i vUken moderföretaget utdelat vinstmedel till delägarna,

och att, om bidraget lämnats av ett dotterbolag till annat dotter­bolag hos samma moderföretag, moderföretaget dels ägt mer än nio tiondelar av aktierna i dotterbolagen under hela beskattningsåret för båda dotterbolagen eller sedan dessa började driva verksamhet av något slag, dels antingen är skattskyldigt eller frikallat från skallskyldighet för

1 Senaste lydelse 1972: 741. It   Riksdagen 1973.1 saml Nr 126

 

Prop. 1973:126

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

utdelning från båda dotterbolagen eller är frikallat från skattskyldighet för utdelning från det bidragslämnande dotterbolaget, oavsett den om­fattning i vilken moderföretaget utdelat vinstmedel till delägarna.

Lämnar svenskt aktiebolag eller förening som avses i 1 § lagen om ekonomiska föreningar koncernbidrag till aktiebolag som icke enligt första stycket är att anse som dotterbolag till bidragsgivaren, äga be­stämmelserna i första stycket likväl tillämpning på bidraget, om under hela beskattningsåret för båda skattskyldiga eller sedan det bolag som mottagit bidraget började driva verksamhet av något slag det senare bolagel kunnat med tillämpning av 174 § 1 och 2 mOm. lagen om aktie­bolag genom fusioner bringas alt uppgå i det bolag som lämnat bidraget eller, om bidraget lämnats av förening, i bolag som enligt första styc­ket är att anse som dotterbolag till föreningen. Därvid skall anses som om nämnda bestämmelser i lagen om aktiebolag varit tiUämpliga även på bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag.

Koncernbidrag som avses i första eller andra stycket skall anses ut­göra omkostnad för bidragsgivaren och intäkt för bidragstagaren i den förvärvskälla som utgör bidragsgivarens eller bidragstagarens huvudsak­liga verksamhet, om det icke med hänsyn till bidragets syfte är uppen­bart att bidraget bör hänföras lill annan förvärvskälla.

Avdrag för koncernbidrag enligt första, andra eller Iredje stycket må åtnjutas endast av den som visar att förutsättningar för sådant avdrag föreligga.

Lämnas bidrag från ett företag lill ett annat, med vUket givaren är i intressegemenskap, för verk­samhet av väsentlig betydelse från samhällsekonomisk synpunkt och redovisas bidraget öppet, kan Ko­nungen medgiva att bidraget skall anses såsom avdragsgill om­kostnad för givaren och skatte­pliktig inläkt för mottagaren även om de i första—tredje styckena angivna förutsättningarna för av­drågsrätt ej föreligga. Vidare kan Konungen förklara att, om för­lust på aktier eUer andelar i ak­tiebolag eller ekonomisk förening med uppgift att driva verksamhet av angivna slag framkommer vid avyttring av aktierna eller andelar­na eller vid företagets upplösning, förlusten skall utgöra avdragsgill omkostnad för ägaren av aktierna eller andelama. Detsamma gäUer i fråga om långivare beträffande förlust på lån eller dylikt som han lämnat företaget.

Lämnas bidrag från ett företag till ett annat, med vUket givaren är i intressegemenskap, för verksam­het av väsentlig betydelse från samhällsekonomisk synpunkt och redovisas bidraget öppet, kan Konungen medgiva att bidraget skall anses såsom avdragsgill om­kostnad för givaren och skatte­pliktig intäkt för mottagaren även om de i första—tredje styckena angivna förutsättningarna för av­dragsrätt ej föreligga.

Vidare kan Konungen förklara att, om förlust på aktier eller an­delar i svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening eller utländskt bolag med uppgift alt driva verksamhet av del slag som sägs i femte stycket framkommer vid avyttring av aktierna eller an­delama eller vid företagets upp­lösning, förlusten skall utgöra av­dragsgill omkostnad för ägaren ay aktiema eller andelama. Detsam­ma gäller i fråga om långivare be­träffande förlust på lån eller dylikt som han lämnat företaget.

 

Prop. 1973:126

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i sjätte styc­ket om förlust äga motsvaran­de tillämpning på förlust, som be­räknas skola framkomma. Ko­nungen bestämmer därvid hur av­draget i del särskilda fallet skall beräknas. Har skattskyldig åtnju­tit avdrag, som avses i detta styc­ke, skall avdraget frånräknas av­dragsgill förlust, som sedermera uppkommer vid avyttring av ak­tierna eller andelarna eller vid upplösning av företagel. Uppkom­mer vinst genom att aktierna eller andelarna avyttras eller genom att tillskjutet kapital återfås, skall vinslen upplagas som skatteplik­tig intäkt av rörelse hos den som haft vinsten.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tUlämpas första gången vid. 1974 års taxering.

3   Förslag tili

Lag om avdrag vid inkomsttaxeringen avseende kostnad för export­kredit

Härigenom förordnas som följer.

1    § Konungen får medge att skattskyldig vid beräkning av nettoin­täkt av rörelse enligt kommunalskattelagen (1928: 370) och förord­ningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt får göra avdrag avseende kostnad för exportkredit under de förutsättningar som anges i 2 §.

2    §   Avdrag kan medges, om

 

1.    exporten kan anses ha väsentlig betydelse från samhällsekonomisk och sysselsättningspolilisk synpunkt, samt anledning föreligger till an­tagande att konkurrent om exporten har tillgång tUl utländskt kredit­stöd,

2.    exporten avser kapitalvara, som sålts för användning i det land vartill försäljning skett,

3.    exportkredit lämnas köparen för mer än hälften av den avtalade köpeskillingen, dock minst två miljoner kronor,

4.    exportkrediten har en löptid av minst två och högst tio år,

5.    finansiering av exportkrediten sker hos bank eller kapitalmark­nadsinstitut, och den ränta som utgår för denna finansiering överstiger den ränta som ulgår enligt exportkreditavtalet.

 

Prop. 1973:126                                                         6

I fall där flera skattskyldiga deltager i försäljning, får avdrag medges avseende skattskyldigs del av kostnad för exportkredit, även om denna del understiger två miljoner kronor, under förutsättning att hela export­krediten sammanlagt uppgår till nämnda belopp.

Föreligger synnerliga skäl, får avdrag medges, även om kredittiden överstiger tio år.

3 § Avdrag medges med ett belopp, som motsvarar skillnaden under
beskattningsåret mellan den ränta som den skattskyldige erlagt för fi­
nansieringen av exportkrediten och den ränta som han uppburit enligt
exportkreditavtalet. Avdraget får dock ej överstiga två procent av den
del av exportkrediten som ej är återbetald vid beskattningsårets ingång.

Har exportkreditavtalet ingåtts eller övertagits av den bank eller kapitalmarknadsinstitut som finansierat exportkrediten, och föreligger skyldighet för den skattskyldige att gentemot banken eller institutet sva­ra för den ränteskillnad som avses i första stycket, äger nämnda stycke motsvarande tillämpning.

Avdrag medges från och med det beskattningsår då exportkredit­avtalet ingåtts tUl och med det år då krediten skolat vara till fullo åter­betald.

4 § Ansökan om medgivande tUl avdrag göres före utgången av den
tid inom vilken sökanden skall avlämna allmän självdeklaration för det
beskattningsår då exportkreditavtalet ingåtts.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tUlämpas i fråga om exportkreditavtal som ingåtts under tiden den 1 januari 1973—den 31 december 1976.

 

Prop. 1973:126

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 13 april 1973.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ASPLING, NILSSON, LUND­KVIST, ODHNOFF, MOBERG, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge­mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om särskilt forskningsavdrag samt exportkredilslöd för industrin och anför.

1    Inledning

I prop. 1972: 125 aviserades förslag om ett generellt extra skatteav­drag för forsknings- och utvecklingsarbete (FoU-arbete) inom industrin liksom särskilda åtgärder för att öka svenska företags möjligheter att i speciella fall lämna krediter för exportleveranser. Frågan om skatteav­dragels tekniska utformning har utretts av riksskatteverket. Verket har redovisat resultatet av sitt arbete i en promemoria angående särskilt forskningsavdrag.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av kammarrät­ten i Stockholm, styrelsen för teknisk utveckling, länsstyrelserna i Stock­holms, Jönköpings, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, allmänna ombudet för mcllankommunala mål, förelagsskatteberedningen, ingen­jörsvetenskapsakademien. Föreningen auktoriserade revisorer. Koope­rativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbru­karnas riksförbund. Skogsindustriernas samarbelsulskoti. Svensk in­dustriförening, Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska byggnadsentre­prenörföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska revisorsam­fundet, Svenska teknologföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveri­ges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriför­bund. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Svenska arbetsgiva­reföreningen och Sveriges industriförbund har åberopat yttrande av nä­ringslivets skattedelegation. Lantbrakarnas riksförbund har åberopat ytt­rande av lantbrakets skattedelegation.

 

Prop. 1973:126

2   Forskningsavdraget 2.1 Nuvarande ordning

2.1.1 Kostnader för forsknings- och utvecklingsarbete

Genom lagstiftning år 1970 infördes bestämmelser i punkt 18 av an­visningarna till 29 § kommunalskatielagen (1928: 370), KL, om avdrag för kostnader för FoU (prop. 1970: 135, BeU 1970: 59, rskr 1970: 363, SFS 1970: 651). Avdrag får göras för sådan forskning och sådant ut­vecklingsarbete som har eller kan antas få betydelse för den skatt­skyldiges rörelse. Avdrag medges även för kostnad för information om sådan forskning och sådant utvecklingsarbete. Avser kostnaderna anskaffning av byggnader, maskiner och annan varaktig utrustning i FoU-verksamheten, skall de på vanligt sätt aktiveras och dras av i form av årliga värdeminskningsavdrag.

Även bidrag till FoU-verksamhet utgör avdragsgill kostnad för bi­dragsgivaren. Det kan emellertid vara svårt för bidragsgivaren att visa att förutsättningarna för avdragsrätt föreligger, dvs. att mottagaren bedriver sådant FoU-arbete som kan anses ha betydelse för bidrags­givarens verksamhet. I syfte att undvika tvister om avdragsrätten finns därför en föreskrift, som ger Kungl. Maj:t möjlighet att i särskUda fall förordna om avdragsrätt för bidrag som lämnas till FoU-verksamhet. Avdrag medges då oavsett i vilken form bidraget utgår och oavsett om den skattskyldige visar att forskningen eller utvecklingsarbetet har be­tydelse för hans verksamhet. Kungl. Maj:t har i kungörelsen (1971: 8) om avdrag vid inkomsttaxeringen för bidrag till viss forskning eller visst utvecklingsarbete (ändrad genom SFS 1972: 39 och 1972: 614) förordnat om avdragsrätt för FoU-bidrag som utgår tUl svenska universitet och högskolor, ingenjörsvetenskapsakademien och ett antal särskUt angivna forskningsinstitutioner.

Bestämmelserna om avdrag för FoU-arbete tillämpades första gången vid 1971 års taxering. Avdragsrätten omfattar såväl tUlämpad forskning som grandforskning. Forskningsverksamheten behöver inte nödvän­digtvis vara av teknisk natur. Det kan även vara fråga om företags­ekonomisk forskning, forskning om arbetspsykologi, arbetshygien, ar-belsskydd, miljövård, personalvård, informationsteknik etc. Med utveck­lingsarbete förstås vad som i dagligt tal betecknas som försöksverksam­het i syfte att med tillgängliga forskningsresultat och vetenskapliga kun­skaper åstadkomma nya, förbättrade och förbilligade produkter, till­verkningsprocesser och produktionsmetoder.

 

Prop. 1973:126                                                         9

2.1.2. Skatteregler i utlandet

I ett flertal länder förekommer att FoU inom industrin stimuleras genom särskilda bestämmelser i skattelagarna. Sådana bestämmelser kan innebära att kostnad för anskaffning av tillgångar avsedda för FoU får avskrivas snabbare än kostnader för tillgångar avsedda för andra ändamål. Stimulansen kan vidare ges i form av rätt till extra avskrivning på FoU-tillgångar. Sådan extra avskrivning förekommer i Förbundsrepubliken Tyskland och kan närmast jämföras med de be­stämmelser som tillämpats i Sverige enligt förordningar om särskilda investeringsavdrag. De tyska reglema innebär att man utöver normal avskrivning medger en extra avskrivning för tillgångar avsedda för FoU under anskaffnings- eller tillverkningsåret och de fyra följande åren. Vidare förekommer möjlighet till skattefri fondavsättning för framtida FoU-koslnader.

Vid studiet av de skattemässiga åtgärderna för stimulans av FoU är det särskilt Canada och Japan som tilldrar sig intresse, efiersom man i dessa länder sökt utveckla skatteregler som mera långsiktigt och gene­rellt samt i större skala stimulerar industrin till ökad FoU-verksamhet. En särskild redovisning av dessa länders system kan därför vara på sin plats.

Canada

Enligt ett tidigare syslem, som infördes år 1962, kunde ett förelag efler godkännande av ett forskningsprogram få extra avdrag vid taxe­ringen med det högsta av följande två belopp nämligen en tredjedel av förelagels utgifter för FoU under det löpande året och de närmast fö­regående åren eller det vid beskattningsårets utgång nedskrivna värdet av andra tillgångar än mark. Den extra avdragsrätten ändrades seder­mera till att avse avdrag med 50 % av den ökning löpande FoU-kosl­nader och avskrivningar för FoU-investeringar undergått i förhållande till motsvarande kostnader under basåret 1962. Systemet med extra av­drag vid taxeringen ledde emellertid till alt förelag med en i övrigt låg taxerad inkomst inte kunde tillgodogöra sig det extra avdraget i samma utsträckning som företag med en hög taxerad inkomst. Detta var anled­ningen till att man år 1967 övergick till ett annat system, som mera fick karaktär av ett bidragssystem, nämligen det s. k. "IRDIA scheme" (Industrial Research and Development Incentives Act). EnUgt detta syslem kan förelaget få antingen bidrag eller reduktion av skatt. I systemet skiljer man mellan "capital expenditure" (kostnader för an­skaffning av anläggningstUlgångar) och "current expenditures" (lö­pande kostnader) för Research and Development (FoU). För capital expenditure kan antingen utgå bidrag eller medges avdrag med 25 % av de årliga kostnader som nedlagts i Canada. Stimulans för current

 

Prop. 1973:126                                                        10

expenditures ges endast om utgifter av detla slag ett visst år ökat i förhållande till genomsnittet av motsvarande utgifter under de fem föregående åren. Anledningen till att man skUjer mellan kostnader för anläggningstillgångar och löpande kostnader är att man vill stimulera anskaffning av fabriksanläggningar och utrustning helt oberoende av om de löpande kostnaderna ökar.

Japan

I Japan tillämpas ett system, som liknar det kanadensiska. Systemet innebär att om de löpande FoU-utgifterna plus avskrivningar för FoU-invesleringar ökat i förhållande till det år under närmast föregående femårsperiod då dessa omkostnader varit störst, skatten får reduceras med 25 % av ökningen, dock högst med 10 % av den totala skatten. Om ökningen varit större än genomsnittligt 12 % per år får skatten re­duceras med 25 % av ökningen upp till 12 % och med 50 % av ök­ningen därutöver, dock sammanlagt med högst 10 % av den totala skatten.

2.2 Riksskatteverkets promemoria

2.2.1 Allmänna synpunkter

Riksskatteverket (RSV) har inhämtat synpunkter från företag inom olika branscher om och hur FoU-arbetet bör stimuleras. Verket har dessutom skaffat uppgifter om FoU-arbetet från statistiska central­byrån (SCB). Vad som därvid framkommit redovisas i verkels prome­moria.

Industriföretagen ställer sig i allmänhet positiva till en stimulans av FoU-verksamheten genom ett extra skatteavdrag. Man framhåller bl. a. att det mera långsiktiga FoU-arbetet nu ofta får stå tillbaka för kort­siktiga insatser, som innebär mindre ekonomiska risker. Ett stöd för FoU-arbetet genom extra avdrag vid beskattningen skulle göra FoU-insatser mera jämförbara från risksynpunkt med investeringar i t. ex. produktionsapparat och marknadsföring.

Företagen har sålunda i regel den uppfattningen att ett generellt ext­ra avdrag ar ägnat att stimulera till ökad FoU-verksamhet. Man un­derstryker därvid alt det är en fördel med ett sådant stöd alt det i princip får åtnjutas av alla industriföretag och utan begränsningar med avseende på företagens val av FoU-projekt.

Den helt övervägande delen av företagens FoU-verksamhet bedrivs f. n. i Sverige. Några betydande förändringar i detla förhållande vän­tas inte ske inom överskådlig framtid. En viss ökning av andelen FoU utomlands förutses dock av flera förelag med hänsyn till all de ekono­miska resurserna för att bedriva avancerad forskning inle alltid förelig­ger i Sverige.

 

Prop. 1973:126                                                                    11

FoU utomlands har i allmänhet formen av att bidrag lämnas till verk­samhet som bedrivs gemensamt med utländska förelag eller av direkta . köp från utlandet av FoU-resultat, t. ex. patent- och licensköp.

Även inom Sverige bedrivs FoU-verksamheten till en del inom uni­versitet, branschorganisationer och särskUda forskningsinstitut. Den helt dominerande delen avser emellertid verksamhet inom företagen. Dessa är också ense om att det internt bedrivna FoU-arbetet kommer att do­minera även i framtiden. Anledningen härtill anges vara dels konkur­rensskäl, dels alt den tunga delen av FoU-verksamheten — produkt-och processutvecklingen — måste bedrivas i nära anslutning till pro­duktionen.

Enligt SCB:s definitioner omfattar FoU-verksamheten grundforsk­ning, tiUämpad forskning och utvecklingsarbete. Grundforskning inne- • bär alt systematiskt och metodiskt söka efter ny kunskap och nya idéer utan någon bestämd tillämpning i sikte. Tillämpad forskning-är att ■ systematiskt och metodiskt söka efler ny kunskap och nya idéer med en bestämd tillämpning i sikte. Med utvecklingsarbete förstås att systema­tiskt och metodiskt utnyttja forskningsresultat och vetenskaplig kun­skap och nya idéer för att åstadkomma nya produkter, nya processer, nya system eller väsentliga förbättringar av redan existerande sådana.

SCB:s definitioner bedöms, av näringsUvet i stort som-lämpade också ;
för att bestämma underlaget för ett stimulansavdrag. På några håll an-;
ser man dock att bestämningarna i ett par hänseenden är alltför snäva.
Man framhåller sålunda att stimulans inte bara.bör ges. till nalurvetenr
skaplig, medicinsk, teknisk m. m. FoU utan också lill exempelvis före­
tagsekonomisk sådan. Vidare anser man att kravet enligt SCB:s de­
finitioner att all FoU-verksamhet skall innefatta ett nyhetselement gör .
alt viss utvecklingsverksamhet inte blir kvalificerad som FoU, trots.att
den särskilt i praktiken är svår att särskilja.            , ,   ■      ■

Företagens redovisning av.FoU är i stor utsträckning anpassad rill SCB:s definitioner. Vissa företag har en avancerad projektredovisning, som i detalj visar allt inom företagel ulfört arbete av FoU-karaktär.-Andra företag redovisar som FoU den verksamhet som bedrivs inom en särskild FoU-avdelning eller ett laboratorium.

FoU-verksamhetens omfattning varierar i hög grad såväl mellan olika branscher som mellan företag inom samma bransch. I vissa företag utgör FoU-kostnaderna mindre än en procent ay omsättningen, i andra uppgår de tiU 15—16 %.

Inom den interna FoU-verksamheten utgör kostnadsmässigt lönerna
den största delen. Personalkostnaderna uppgår utom-i ett par, faU,.till
60—80 % av driftkostnaderna för FoU. Avskriyningar på byggnader ,
och inventarier, som används i FoU-verksamheten, utgör i samtliga fall
mindre än 10 % av de totala.FoU-kostnaderna.          .:  .

Flertalet av de företag som lämnat uppgifter härom redovisar för de

2    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 126

 

Prop. 1973:126                                                                    12

senaste åren en ökning av FoU-kostnaderna på omkring 10 % per år. Man framhåller dock därvid att en årlig ökning på mindre än 10 % knappast inneburit mer än att FoU-verksamheten bibehållits på oför­ändrad nivå. Några företag redovisar praktiskt taget oförändrade kost­nader eller en ökning per år med endast några få procent. Vissa före­tag visar emellertid en påtaglig ökning — den uppgår i några fall till mer än 20 % per år.

Enligt SCB:s undersöknuig uppgick industrins kostnader för FoU-verksamhet som bedrivits inom företagen tiU 1 129 milj. kr. år 1969. Beloppet, som innefattar de totala drift- och kapitalkostnaderna, var därvid i stort sett oförändrat jämfört med år 1967. För åren 1970 och 1971 har motsvarande kostnader beräknats till 1 269 resp. 1 394 milj. kr. Industrins utbetalnuigar för FoU-arbete som utförts av annan på upp­drag av företagen eller med stöd av bidrag från dem uppgick år 1969 till ca 45 milj. kr. och kostnaderna för köp av licenser, patent, royalties och "know-how" till 97 milj. kr. Av sistnämnda belopp avsåg 81 milj. kr. transaktioner med utlandet. Intäkterna av försålda licenser etc. ut­gjorde 93 milj. kr., varav 80 mUj. kr. belöpte på försäljningar till ut­landet.

De totala kostnaderna år 1969 för inom företagen bedrivet FoU-arbete, 1 129 milj. kr., fördelade sig på personalkostnader med 724,5 milj. kr., övriga driftkostnader med 318,6 milj. kr. och kapitalkost­nader med 86,1 milj. kr. Personalkostnaderna utgjorde drygt 69 % av driftkostnadema och drygt 64 % av de totala drift- och kapitalkost­naderna. Andelen personalkostnader var i stort sett densamma för sarat­liga branscher — med få undantag var variationen inte större än ± 10 procentenheter. Företag med mer än 1 000 anställda svarade år 1969 för ca 80 % av industrins totala driftkostnader för FoU-verksamhet.

Det stora flertalet företag anser det önskvärt att stimulansavdraget beräknas i förhåUande tiU de totala årliga kostnaderna för FoU och inte tUl den årliga ökningen av kostnaderna. Anledningen härtill anges främst vara att i nuvarande läge ansträngningarna inom många företag i första hand måste inriktas på att behålla FoU-verksamheten på hit­tillsvarande nivå.

Man anser också att ett stimulansavdrag, som beräknas på ökningen av FoU-kostnaderna över nivån under en viss basperiod, skulle ge ett alltför slumpartat resultat.

Företagen understryker vikten av att stimulansavdraget utformas så att det bin neutralt tiU de olika forraer i vilka FoU bedrivs. Avdrags­underlaget bör således omfatta i princip samtliga kostnader för såväl intern som extern FoU-verksamhet. Det bör innefatta bidrag, licens­avgifter m. m. som avser utomlands utfört FoU-arbete.

Det framhålls att projekttiderna för FoU ofta är mycket långa, i vissa fall upp tUl 10—15 år. För att stimulansen skall vara meningsfull bör

 

Prop. 1973:126                                                        j3

vidare effekterna av den vara beräkneliga vid planeringen. Med hänsyn härtill är det angeläget att det extra avdragets storlek bestäms för en tämligen lång period, åtminstone 8—10 år. Beträffande avdragets stor­lek har några förelag uppgett att verklig stimulanseffekt bör kunna uppnås, om avdrag medges med omkring 25 % av de totala FoU-kost­naderna.

Flera förelag finner det önskvärt att det extra avdraget utformas som ett avdrag från skatter och avgifter och inte som ett avdrag från in­komsten. Härigenom skulle företag som inle är vinstgivande ändå kun­na utnyttja avdraget samma år som FoU-kostnaderna nedläggs.

2.2.2 Överväganden och förslag

Forskningsavdraget skall enligt föratsättningarna syfta till att stimu­lera FoU-arbete inom industrin. Detta medför att FoU-verksamhet inom jord- och skogsbrak inte kommer alt omfattas av avdragsrätlen. Enligt riksskatteverket bör avdragsrätten tillkomma endast företag som driver industriell tillverkning. Med industriell tillverkning bör i detta samraanhang förstås även industriell verksarahet sora avser utvinning av naturtillgångar, såsora kraftverks- och gravdrift. Byggnadsverksara-het bör också räknas hit. Verket anser inte alt det finns någon anled­ning att närmare dra någon gräns mellan industri och hantverk. FoU-verksamhet av nämnvärd omfattning torde inte förekoraraa inora hant­verksmässigt bedriven verksarahet. Ora varaproducerande företag av mindre storlek ändå gör visst FoU-arbete, bör avdrag inte vägras på den grund att företagets verksamhet möjligen inte har den omfattning­en att den kan anses sora industriell.

Begränsningen till företag, som driver industriell verksamhet, raed­för alt räll till forskningsavdrag inte tillkoraraer skattskyldig sora utför FoU-arbete utan att samtidigt bedriva tillverkning. Stimulansen kon­centreras alltså till de företag som utnyttjar FoU-resultaten. Institutio­ner och företag sora tillhandahåller de tillverkande företagen FoU-re­sultat får alltså inte själva något särskUt avdrag. Indirekt sker givet­vis stiraulans genom alt de tillverkande förelagens kostnader för förvärv av FoU-resultat minskar.

RSV anser den av SCB utformade bestämningen av FoU-begreppet väl lämpad för att definiera det underlag, på vUket särskilt forsknings­avdrag skall beräknas. Enligt SCB:s definition skall allt FoU-arbete in­nefatta ett nyhetseleraent. Ell norraalt konstruktions- och undersök­ningsarbete, som helt följer tidigare utstakade banor och etablerade ra­tiner, räknas inle som FoU. Vid t. ex. serieproduktion är konstruktion och utveckling av prototypen alt hänföra till FoU-arbete, däremot inte tillverkningen av den första prototypen. SCB:s definition avser endast FoU på det tekniska och naturvetenskapliga området, däremot inte på det humanistiska, juridiska eller samhällsvetenskapliga området.

 

Prop. 1973:126

14

Den huvudsakliga delen av industrins FoU-verksamhet sker intemt inom företagen. En del av verksamheten bedrivs dock i annan form, t. ex. inom universitet, branschorgan och särskilda forskningsinstitut till vUka industrin läranar bidrag. Vidare förekoraraer också direkta köp av FoU-resultat, exerapelvis patent- och licensköp. Enligt RSV bör sti­mulans av FoU-verksamhet ges oberoende av under vilka former den bedrivs. Mindre förelag lorde i hög grad än större företag vara hän­visade till extern FoU-verksamhet. Därför bör slimulansavdrag få be­räknas på all extem FoU-verksamhet. I underlaget för forskningsav­draget bör i konsekvens härmed även byggnadsforskningsavgiflen få in­räknas.

Del nu anförda bör enligt RSV gälla även då det externa FoU-arbetet sker utomlands. Särskilt resurskrävande avancerad forskning måste ibland ske i saraarbele raed utländska företag och institutioner. Speciella svårigheter kan då uppkoraraa för att utröna vad ett bidrag verkligen avser. För att erhålla forskningsavdrag bör den skattskyldige visa all bi­draget utgetts för sådant FoU-arbete som berättigar lill avdrag genom alt t. ex. förete ingånget avtal om FoU-arbete.

För alt avgränsa de FoU-kostnader på vilka forskningsavdraget skall beräknas måste de interna FoU-kostnaderna avskiljas från andra interna kostnader. Av tillämpnings- och kontrollskäl är det enligt RSV nödvän­digt att begränsa underlaget för forskningsavdraget till kostnader för så­dan verksarahet som är helt inriktad på FoU, dvs. till verksarahet sora bedrivs inora särskild FoU-avdelning eller på ett raotsvarande sätt är klart avskild från annan verksamhet. Även på en FoU-avdelning kan dock arbete av annan art ulföras. Till de arbetsuppgifter som enligt RSV ofta fullgörs inom en FoU-avdelning hör bl. a. rutinmässiga kvalitets­kontroller och provningar samt utbUdnings- och inforraationsverksara­het. En uppdelning av kostnaderna raåste alltså ofta ske. Även från prak­tiska synpunkter synes det enligt RSV fördelaktigast om det FoU-be-grepp som skall tillämpas vid beräkningen av forskningsavdragel helt överensstäraraer raed det begrepp sora används vid den statistiska redo­visningen av FoU.

Med hänsyn tUl svårigheterna att i praktiken särskilja FoU-kostnader från andra kostnader är det enligt RSV önskvärt att tillärapa någon för­enklad raetod för beräkningen av underlaget för forskningsavdraget. Av SCB:s forskningsstatistik och av de uppgifter sora erhållits från enskilda industriföretag fraragår att lönekostnaderna ulgör den helt dorainerande delen av FoU-kostnaderna. Enligt SCB:s undersökningar utgjorde per­sonalkostnaderna 69 % av företagens totala driftkostnader för FoU år 1969 — variationerna är med få undanlag inte större än + 10 pro­centenheter. Om man som utgångspunkt för beräkningen av de intema FoU-kostnaderna väljer lönerna för anställda, sora uteslutande eller så gott sora uteslutande utfört FoU-arbete, bör större svårigheter inte upp-

 

Prop. 1973:126                                                        15

komraa för företagen att frararäkna detta underlag. En konlrollraöjlig-het kan tillhandahållas taxeringsrayndigheterna genora att företagen åläggs alt på särskild bilaga lärana specifikation över de anställda för vilka lönerna upptagits som FoU-kostnader. I lönekostnaderna bör in­räknas såväl kontanta löner och naturaförraåner som pensions- och and­ra sociala avgifter.

För att neutralitet mellan intern och extern FoU-verksamhet skall föreligga bör lönekostnaderna räknas upp för att svara mot de totala driftkostnaderna för FoU. De totala kostnaderna kan erhållas genom att dividera personalkostnaderna raed 0,7, eftersora lönekostnaderna i genorasnitt ulgör 70 % av de totala kostnaderna. I de totala FoU-kost­naderna ingår eraellertid också avskrivningar på anläggningar som an­vänds för FoU. Avskrivningarna utgör en relativt liten del av de totala FoU-kostnaderna, i allmänhet inte raer än drygt 5 %. I de kostnader för extern FoU-verksamhet som berättigar till särskilt skatteavdrag ingår avskrivningar. De bör därför inräknas i de kostnader för intern FoU-verksarahet sora skall stirauleras. Hänsyn bör tas till avskrivningarna på så sätt att lönekostnaderna divideras raed en lägre siffra än 0,7. Om hänsyn också tas till den begränsning av FoU-kostnadsunderlaget som ligger i att endast kostnader för personal sora uteslutande eller så gott som uteslutande utfört FoU-arbete får raedräknas, synes det RSV skäligt att i stället dividera lönerna raed 0,6. Detta innebär att underlaget för forskningsavdraget beräknas till fem tredjedelar av lönekostnaderna för FoU-verksamhet.

RSV förordar således att ett förelags underlag för forskningsavdraget beräknas till suraraan av faktiska kostnader för extern FoU-verksamhet och fem tredjedelar av de lönekostnader som avser inlem FoU. Från denna sumraa bör avräknas de intäkter företaget haft av försålda FoU-resultat, såsora patent- och licensrätligheler och de bidrag företaget er­hållit för FoU-verksarahelen.

RSV förordar vidare att forskningsavdraget beräknas på företagens totala årliga kostnader för FoU. Verket frarahåller att i och för sig torde ett avdrag beräknat på den årliga ökningen av FoU-kostnadema verka raer sliraulerande än ett avdrag på totalkostnaderna. Förhållan­dena, även inora sararaa bransch, växlar dock i täraligen hög grad. Härav följer att en beräkning av forskningsavdraget på den ökning av FoU-kostnadema sora skett utifrån en vald basperiod — visst år eller genorasnitlet av vissa år — kan som framhållits från industrihåll antas ge ett alltför slumpartat resultat. Från tillämpnings- och kontrollsyn­punkter är självfallet ett avdrag på de totala FoU-kostnaderna att före­dra fraraför ett avdrag på den årliga ökningen av dessa kostnader. Det ligger nämligen i sakens natur att avdrag på ökningen måste vara hög-procentig. Vid en årUg ökning av företagens FoU-kostnader raed 25 % får man samma avdrag om forskningsavdrag medges med 50 % av den

 

Prop. 1973:126                                                        16

årliga ökningen av FoU-kostnaderna sora ora avdraget beräknas till 10 % av de totala årliga kostnaderna. En utforraning sora inte ger sara­ma höga procentavdrag på ökningen är eraellertid också tänkbar. Av­drag kan exerapelvis raedges raed 10 % på företagens totala kostnader vid 1974 års taxering tillika raed alt fr. o. m. 1975 års taxering ett av­drag på de totala årskostnaderna medges med 10 % korabinerad raed ett avdrag raed 20 % på den årliga kostnadsökningen. Detta senare avdrag svarar — vid en antagen årlig ökning av FoU med 25 % — raot ett avdrag på enbart totala FoU-kostnader raed 14 %. I denna senare metod kan eraellertid finnas svårigheter att fastställa basbelopp i fråga om nyetablerade företag och företag som ändrar formerna för sin FoU-verksamhet.

Det särskilda forskningsavdragel bör enligt RSV ges en täraligen lång varaktighetstid med hänsyn till alt FoU-projeklen ofta är mycket lång­siktiga. Verket föreslår därför att varaklighetstiden sätts till åtminstone åtta år. Verket föreslår vidare att särskilt forskningsavdrag skall raedges endast om FoU-kostnaderna under beskattningsåret uppgått till rainst 5 000 kr.

Med hänsyn till att RSV inte haft alt bedöraa behovet av stimulans lämnas inte förslag om avdragels storlek. Verket beräknar att de totala FoU-kostnadema år 1973 uppgår tUl 1 600—2 000 milj. kr. Ett FoU-avdrag på exempelvis 10 % kan då antas medföra ett skattebortfall för staten av 60—80 milj. kr., och ett avdrag på 20 % 120—160 railj. kr.

RSV föreslår slutligen alt Kungl. Maj:t i vissa fall skall kunna medge att avdrag får göras för kostnader för FoU-arbete som bedrivs i sådan form att avdragsrätt inle föreligger enligt KL:s regler. Företrädare för industrin har nämligen framhållit all bidrag till FoU-verksamhet, sora sker utomlands med utländska företag och institutioner, ibland raåste ges en sådan förra all det svenska förelaget enligt gällande rätt inte kan få avdrag för bidraget. Exempel härpå är att ett gemensarat forskningsbo­lag bildas och att de delägande förelagen läranar bidrag till forsknings-bolagels verksarahet genom att aktiekapital tillskjuls. Aktiekapitalet för­brukas för forskningsarbetet och vid behov tiUför aktieägarna på samraa sätt forskningsbolaget ytterligare kapital.

Enligt 43 § 3 mora. ferate stycket KL kan Kungl. Maj:t förklara att, ora förlust på aktier eller andelar i aktiebolag eller ekonoraisk förening med uppgift att driva verksarahet av väsentlig betydelse från sarahälls-ekonomisk synpunkt uppkommer vid avyttring av aktierna eller ande­larna eller vid företagets upplösning, förlusten skall utgöra avdragsgill omkostnad för ägaren av akrierna eller andelarna. RSV konstaterar att denna dispensregel är för begränsad för att täcka ovan angivna fall. Verket föreslår att bestämmelsen ändras så, att om verksamheten anses vara av väsentlig betydelse från sarahällsekonoraisk synpunkt, Kungl. Maj:t får raöjlighet att medge dispens oavsett i vilken form verksarahe-

 

Prop. 1973:126                                                                       17

ten bedrivs och ulan hinder av alt definitiv förlust ännu inte konstate­rats genom bolagels upplösning e. d. Kungl. Maj:t bör därvid kunna föreskriva alt del tillskjutna kapitalet får dras av antingen på en gång eller fördelat på visst antal år. Medges dispens bör förlusten berättiga till särskilt forskningsavdrag efler samma grunder som annan FoU-kost-nad. Har avdrag raedgells och har därefter aktierna eller andelarna av­yttrats eller tillskjutet kapital återfalls, bör givetvis vad sora därvid erhålls utöver aktiernas eller andelarnas "restvärde" i sin helhet utgöra skattepliktig inläkt för aktie- eller andelsägaren. Beloppet bör anses som inläkt av rörelse och vara skattepliktigt efter samma grander, även om aktierna eller andelarna byter ägare.

De nya bestämmelserna föreslås skola tillämpas första gången vid 1974 års taxering.

2.3 Remissyttrandena

2.3.1 Allmänna synpunkter

Av de remissinstanser som tagit upp frågan om behovet och önskvärd­heten av att stimulera FoU-arbetet inora industrin genora ett generellt extra avdrag vid inkomsttaxeringen är flertalet positiva. TUl de positiva hör näringslivets skattedelegation, som undersliyker angelägenheten av att näringspoUtiken och skattepolitiken ges en sådan inriktning och får en sådan utformning all företagens investeringar i FoU-verksamhet kan bli av den storlek som krävs för en fortsatt snabb ekonomisk tillväxt. 1 den mån särskilda stiraulansåtgärder bedöras erforderliga för alt för­hindra en slagnation, måste krävas, framhåller delegationen, alt åtgär­derna får en generell utformning och att del enskUda förelagels mark­nadsbedömning och interna prioriteringar får fälla utslaget då det gäl­ler valet av handlingsalternativ. KF anför bl. a. alt det är ett viktigt led i näringspolitiken att främja teknisk utveckling och överföring av ny teknik i praktisk tillämpning och anser förslaget om ett särskilt forsk­ningavdrag för att stimulera FoU-verksamheten synnerligen angelägel. Ingenjörsvetenskapsakadeinien framhåller att del är av avgörande bety­delse för vår industriella och ekonomiska utveckling att företagen ut­vecklar ny teknik, sora leder fram lill nya produkter och processer vilka framgångsrikt kan hävda sig i den internationella konkurrensen.

LO däremot är starkt kritisk lill förslaget. Sålunda bör enligt LO andra vägar än skatterabatter användas för att stimulera den tekniska förnyelsen. LO frarahåller att ora skallemedel över huvud taget skall an­vändas för alt stimulera FoU-arbetet, skallesubventioner för statsverkets del från kostnadssynpunkt är helt jämförbara raed bidrag. Bidrag över statsbudgeten har dock fördelen alt de raedger sarahälleligl inflytande över forskningens inriktning och  utnyttjande,  varvid raan saratidigt

 

Prop. 1973:126                                                        18

kan undvika att raissgynna nya företag som inte har de redan etablerade företagens möjligheter att utnyttja generösa avskrivningsregler.

Företagsskatteberedningen är tveksam ora ett sådant systera främjar syftet att stimulera till ökade FoU-insatser och påpekar att den före­slagna raetoden raed ett särskilt skatteavdrag på de faktiska FoU-kost­naderna i praktiken endast innebär en förra av bidrag lill redan befint­liga kostnader i detta hänseende.

2.3.2 Forskningsavdragets tUlämpningsområde

Begränsningen av avdragsrätten till företag, sora driver industriell pro­duktion, har ett flertal remissinstanser ansett vara alltför snäv. Samraa behov av stiraulans i fråga om FoU-arbete föreligger också för jordbruk och skogsbruk, anser lantbrukets skattedelegaiion. Det är enligt delega­tionen omöjligt att avskUja de olika leden inora råvaruproduktion, för­ädling, distribution och försäljning av produkter på sätt som gjorts i för­slaget. I vart fall föreligger inle skäl alt undanta FoU-arbete i fråga om råvaror som härrör från jordbruk och skogsbruk, då även kostnaderna bestrids av dessa näringar. Delegationen kräver därför alt FoU-arbete i jordbruk och skogsbruk skall få motsvarande stimulansavdrag som fö­reslås för industrin. Liknande synpunkter fraraförs av Skogsindustrier­nas samarbelsulskolt, näringslivets skattedelegation och Svenska revisor­samfundet.

Kammarrätten i Stockholm är inte främmande för tanken att även kostnader för FoU-arbete inora allraän adrainistration får berättiga lill det extra skatteavdraget. Kararaarrätlen framhåller att ett FoU-arbete inom ett sådant område kan medföra slora besparingar, något som koramer industriföretagen lUl godo genom lägre kostnader med ökad konkurrenskraft sora följd. En utvidgning av tillämpningsområdet i denna riktning förordas också av Svenska byggnadsenireprenörför­eningen och ingenjörsvetenskapsakadeinien. Byggnadsentreprenörför­eningen framhåller alt FoU-arbelet för byggnadsindustrins del i myc­ket stor utsträckning är inriktat på organisations- och styrfunktioner och att det då inte enbari är fråga om ett rent tekniskt utvecklingsarbe­te. Som exempel på administrativt utvecklingsarbete näraner man ut­veckling av nya system för saraordning av alla de materialleveranlörer, underentreprenörer m. fl. som raåste samverka för att ett bygge skall fungera på bästa säll.

Kritik mot alt det extra forskningsavdraget skall medges endast inom industrisektorn framförs också av SHIO och Svenska teknologförening­en. SHIO framhåller att utvecklingsarbete inora exerapelvis industriser-viceseklorn genora den föreslagna avgränsningen inte koramer att med­föra skatteavdrag, om arbetet bedrivs inom ett självständigt förelag, medan däreraot ett större företag raed serviceavdelningar torde ha raöj­lighet att utnyttja avdraget. Svenska teknologföreningen invänder mot

 

Prop. 1973:126                                                                       19

alt underhållsindustrin särat underhålls- och kunskapsproducerande konsultförelag inte orafattas av förslaget. Man pekar dessutom på att en väsentlig del av sistnämnda företags tjänster går på export.

2.3.3 Underlaget för forskningsavdraget

Förslaget att av praktiska skäl låta lönekostnaderna utgöra grund för beräkning av avdraget har mottagits i huvudsak positivt. KF framhål­ler sålunda att den föreslagna schablonberäkningen stämmer tämligen väl överens med förbundets erfarenheter. Några remissinstanser har framfört kritik mot att endast lönekostnader för personal som uteslu­tande eller så gott sora uteslutande utfört FoU-arbete skall få inräknas i underlaget. KF framhåller alt i företag där moderna organisationsfor­mer och modern redovisningsteknik tUlämpas, FoU-arbetet ofta be­drivs som projektarbete tvärs över avdelningsgränserna. KF ser del där­för sora angeläget att underlaget för FoU-verksarahet breddas till alt innefatta även FoU-projekt organiserade på delta sätt och inte begrän­sade till verksarahet sora bedrivs vid särskUd FoU-avdelning. Med mo­dern redovisningsteknik är, enligt KF:s mening, kostnadsuppföljning av en sådan projektverksarahet både enkel och kontrollerbar från skatte­synpunkt. Liknande synpunkter fraraförs av Svenska byggnadsentrepre-nörföreningen.

Flera reraissinstanser befarar alt mindre och medelstora företag kom­mer att missgynnas av förslaget. Lantbrukets skattedelegaiion framhåller alt dessa förelag sällan har personal, sora praktiskt taget enbart sysslar raed FoU-arbete. Delegationen anser därför alt lagtexten bör utformas så, att forskningsavdrag får åtnjutas även av företag med anställd forskningspersonal sora inte uteslutande arbetar inom FoU-området. Andra reraissinstanser vill gå längre i fråga ora uppmjukning av utred­ningens förslag, så att varje person som tUl någon del av sin tid syss­lar med FoU-arbete får raedräknas. Delta förordas bl. a. av Svenska företagares riksförbund och Svenska revisorsamfundet, vilka anser alt en sådan förändring inle skulle innebära allvarligare kontrollproblera.

Lantbrukets skattedelegaiion frågar om det är rimligt att effekten på forskningsavdraget blir olika allteftersora del forskande förelaget säljer varorna direkt eller detta sker indirekt genom upplåtelse av patent- och licensrätt. Delegationen anser för sin del att underlaget för forsk­ningsavdrag inte bör minskas genora intäkt av avyttring eller upplåtelse av patent- och licensrättighet samt i konsekvens därmed att förvärv av så­dan rättighet inte bör utgöra underlag för forskningsavdrag. Vad gäller reducering av underlaget raed licensinläkler och liknande avstyrks delta även av näringslivets skattedelegaiion. Endast i den raån företaget efter 1973 års ingång köpt forskningsresultat utifrån och sedan sålt det vi­dare bör enligt delegationen den föreslagna reduceringsregeln gälla.

Från länsslyrelsehåll uttrycks farhågor för alt det skall uppstå pro-

 

Prop. 1973:126                                                                      20

blem med att avskilja de interna FoU-kostnaderna från kostnader för annan inlem verksarahet. Länsstyrelsen i Jönköpings län har funnit att uppgifter ora FoU-kostnader från förelag inom länet tUl SCB delvis byggt på uppskattningar, beroende på svårigheten att närmare bedöraa vilka kostnader sora skall hänföras till FoU-arbete. Detta har skett trots att förelagen haft ett förhållandevis väl utvecklat redovisnings-och rapporlsyslera. Alt i praktiken avgränsa FoU-arbete från ett raera norraall konstruktions- och undersökningsarbete anser länsstyrelsen vara i det närraaste oraöjligt. Del lorde vidare bli svårt att skilja ändringar i fråga ora produktionssystemet från sådant arbete som syftar till att ut­veckla och förbättra lager- och distributionssyslera. Länsstyrelsen ställer på grund härav frågan ora det inte är lärapligare alt begränsa avdrags­rätlen lill att gälla endast produkter och då i stället eventuellt medge en högre avdragsprocenl. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar att det inom taxeringsnämnderna endast i undantagsfall finns fackkun­skap av del slag som behövs för ett rikligt ställningstagande i frågor av del slag som del här gäller. Länsstyrelsen i Stockholms län betonar vik­ten av alt taxeringsnämndernas begränsade möjligheter tUl ingående kontroll underlättas genom krav på uppgiftsskyldighet, att blanketter som är lämpliga för ändamålet upprättas samt att riksskatteverket raed­delar anvisningar om bl. a. innebörden av begreppen "industrieU tUlverk­ning", "nya produkter", "produktionsprocesser" och "produktionssy­stem".

Föi-etagsskatleberedningen understryker viklen av att konlrollaspek-terna beaktas. Beredningen fäster också uppraärksaraheten på att den föreslagna avdragsraöjligheten för kostnader tUl utlandet alltför lätt kan utnyttjas för ej avsedda syften och även missbrukas. Enligt beredningens raening bör därför lagstiftningen kompletteras med en bestämmelse om skärpt uppgiftsskyidighet i fråga ora bidrag och andra FoU-kostnader som nedlagts i utlandet. I detta samraanhang påpekar beredningen även alt den föreslagna regeln om minskning av underlaget med bidrag för FoU-arbete resp. intäkter av försålda resultat av FoU-arbete på ett förhållandevis enkelt sätt kan kringgås inora koncerner och i andra for­raer av intressegeraenskap genora att kostnader resp. intäkter i FoU-verksarahet redovisas var för sig i skilda företag. För att förhindra så­dana ej avsedda verkningar av bestämraelsen bör enligt beredningens raening övervägas att införa en tilläggsföreskrift av innebörd att kon­cern- och andra intresseföretag betraktas sora en enhet i avdragshän­seende.

2.3.4 Forskningsavdragets utformning och nivå

I fråga ora förslaget att beräkna avdraget på företagets totala årliga FoU-kostnadsvolyra föreligger delade raeningar bland remissinstanserna. Kainmarrällen i Stockholm och näringslivets skalledelegation tillstyrker

 

Prop. 1973:126                                                        21

förslaget. Delegationen anför alt del i dagens läge torde vara angeläget att ge en bred stimulans. Att göra avdragels storlek beroende av ökning­en av FoU-kostnaderna skulle kunna leda till ojämna och egendomliga konsekvenser, bl. a. med hänsyn till svårigheterna att bestämma ett lämpligt basunderlag.

Kritiska synpunkter har framförts av bl. a. länsstyrelsen i Stockholms län, företagsskatteberedningen och LO. Länsstyrelsen i Stockholms län frågar sålunda ora det är raöjligt att genom den föreslagna metoden upp­nå den eftersträvade stimulansen. Resultatet torde endast bli att omfatt­ningen av forskningen i stort sett inle påverkas och alt avdraget endast inkasseras som en skattelättnad. Länsstyrelsen anser att en verklig effekt inle kan påräknas med raindre än att avdraget beräknas på den årliga ök­ningen av forskningsinsatserna. Härigenom skulle endast sådana före­tag gynnas sora är utvecklingsbara. Det är enligt länsstyrelsen dessa företag som bör premieras och inte företag, som befinner sig på en oförändrad nivå. Förelagsskatteberedningen är tveksam om metoden är den från slimulanssynpunkt lärapligaste och verkligen kommer att bidra till ökade satsningar på FoU-verksarahet inora industrin, eftersom avdrag får åtnjutas oberoende av om FoU-kostnaderna ökat eller ej och t. o. m. i företag där FoU-verksamheten dragits ned. Med hänsyn till det primära syfiet att åstadkomraa en sliraulanseffekt anser sig be­redningen i stället böra förorda en korabinationsmelod, där procentta­len för totalkostnad resp. kostnadsökning avvägs på sådant sätt att främst ökningarna på FoU-området gynnas i avdragshänseende. Enligt beredningen bör vidare övervägas all låta avdraget vid 1974 års taxe­ring — på grund av svårigheten att få fram tillförlitligt underlag för be­räkning av kostnadsökningen avseende beskattningsåret 1973 — utgå som ell rent totalkostnadsavdrag och således för första gången vid 1975 års taxering beräknas efter kombinationsmetod. Den årliga kostnads­ökningen bör enligt beredningen lämpligen räknas antingen i förhållan­de till del år efter det att systemet trätt i kraft då FoU-kostnaderna va­rit störst eller i förhållande lill genomsnittet av sådana kostnader under två eller flera tidigare år.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att förslaget från taxeringstek­nisk synpunkt medför betydande konlrollsvårigheter och finner detta genomförbart endast för juridiska personer. Beträffande fysiska perso­ner — inberäknat delägare i handelsbolag — föreligger enligt länsstyrel­sen risk för att det föreslagna avdraget i vissa fall med hänsyn till mar­ginalskattens storlek kan komraa all få knappast acceptabla verkningar. Länsstyrelsen anser sig därför inte kunna förorda att särskUt forsknings­avdrag raedges fysiska personer.

Enligt LO är det en svaghet i förslaget att detta inte förutsätter en ökning av forskningsarbetet för att skattesubventioner skall koraraa i fråga. Ora avsikten är att stimulera till en ökning av FoU-arbelet bör

 

Prop. 1973:126                                                        22

enligt LO ett syslera som medger extra avdrag just för ökade insatser vara alt föredra. Arguraentet alt effekterna av ett sådant avdrag skulle vara slumpartade anser LO inte särskilt hållbart sell tiU resultaten efler flera års tUlämpning. Inte heller kontrollproblemen kan enligt LO vara särskilt mycket mer komplicerade än vad de redan är med förslaget.

Några remissinstanser fäster särskild uppmärksamhet vid frågan om stimulans i annan förra än FoU-avdrag till företag sora inte kan utnyttja sådant avdrag vid inkorasltaxeringen. Näringslivets skattedelegation an­ser att stiraulans i dessa fall lärapligen kan ges som en rätt till avdrag från andra företagets skatter än statlig inkorastskatt, i första hand den allraänna arbetsgivaravgiften. KF, Svensk industriförening och ingen­jörsvelenskapsakademien har fraraförl liknande synpunkter. Svenska tek­nologföreningen anser det otUlfredsställande att FoU-stödet utformas endast sora ett avdrag på den inkomst som skall beskattas. Detta synes enligt föreningen innebära att endast vinstgivande företag kan tillgodo­göra sig avdraget, medan däremot det väsentligt raer angelägna behovet av FoU-slöd hos expansiva och icke vinstgivande företag inle blir till­godosett. Förelagsskatteberedningen ställer sig avvisande till en ordning med avdrag från exerapelvis påförda allraänna arbetsgivaravgifter.

Frågan ora avdragets höjd tas upp av några reraissinstanser. Svenska by ggnadsenireprenörf öreningen anser att om stödet skall ges i form av ett avdrag vid den statliga taxeringen, detta bör bestämmas till en nivå som ungefärligen motsvarar det särskilda investeringsavdraget för ma­skininvesteringar, dvs. 30 %. Svenska teknologföreningen anser att av­draget för att bli raeningsfullt måste uppgå till minst 25 % av FoU-kost­naderna.

Förslaget att det särskilda forskningsavdraget skall medges endast om de totala FoU-kostnaderna under beskattningsåret uppgått till minst 5 000 kr. föranleder koraraentarer från några håll. Länsstyrelserna i Jön­köpings län och Göteborgs och Bohus län anser alt något väsentligt forskningsresultat inte kan erhållas för 5 000 kr. och förordar en höj­ning av beloppsgränsen. Svenska teknologföreningen å andra sidan fin­ner inte något skäl att över huvud taget sälta en gräns. Föreningen anser alt detla skulle raissgynna de sraå företagen. Inte heller SHIO finner bä­rande skäl för en beloppsgräns men föreslår, ora en gräns likväl befinnes nödvändig, att den sätts tUl 1 000 kr.

Fierlalet reraissinstanser ställer sig positiva tUl förslaget att avdrags­reglerna gäUer under perioden 1973—1980.

Några remissinstanser anser emellertid den föreslagna perioden allt­för knappt tilltagen. Näringslivets skattedelegaiion anser det nödvändigt all det särskilda forskningsavdraget bestäms att utgå för en tämligen lång period och betraktar en tioårsperiod såsora ett minimura i detta hänseende. Liknande synpunkter har framförts av Svenska by ggnads­enireprenörf öreningen.

 

Prop.1973:126                                                                       23

2.3.5 Förlust i utländskt forskningsbolag

Det föreslagna tillägget tUl 43 § 3 mom. KL ora att Kungl. Maj:t skall kunna raedge avdrag för förlust på akiier i utländskt forskningsbolag har tillstyrkts eller läranats ulan erinran av flertalet remissinstanser.

Näringslivets skattedelegaiion anser riktigt att beskattning inträder om aktierna, sedan de nedskrivits, kan avyttras så alt hela eller en del av det tillskjutna kapitalet återfås. Beskattningen bör dock enligt delegationen endast ske hos bolag som tidigare åtnjutit avdrag för förlust. Om aktierna överlåtits av den ursprunglige ägaren till ett koncernförelag eller annan närstående, bör likaså återföring till beskattning kunna ske, men då hos det förelag sora åtnjöt avskrivningen. Ora vinst uppkoramer i ett senare led saknas enligt delegationen anledning att där återföra medlen till be­skattning. Även länsstyrelsen i Malmöhus län anser att starka skäl kan anföras mot en beskattning av ny ägare till aktierna för avdrag, som tidigare ägare åtnjutit.

AUmänna ombudet för mdlankommunala mål påpekar att den före­slagna besläraraelsen ger utryrarae för visst raissbruk, t. ex. genora för­säljning av nedskrivna aktier till aktiebolag i koncern och vidareöverlå-telse till annat bolag inom koncern. Komplikationer kan även tänkas ora forskningsförelaget driver flera rörelser. Allraänna ombudet förutsätter därför all bestämmelsen ora avdrag för förluster, sora beräknas uppkom­ma, tillämpas restriktivt.

Förelagsskatteberedningen konstaterar att förslaget i denna del ulgör ett avsteg från aUraänna regler vid beskattningen. Enligt beredningen bör regeln kunna tillärapas i rena undantagssituaiioner och med speci­ellt syfte att tillgodose ändamål av väsentlig sarahällsekonoraisk bety­delse.

3    Departementschefen 3.1 Allmänna synpunkter

Hösten 1972 beslöt Kungl. Maj:t att ytterligare stiraulera forsknhigs-och utvecklingsarbete (FoU-arbete) inora industrin för att mer långsiktigt stödja den svenska industrins utvecklingsförmåga och förnyelse och avi­serade i prop. 1972: 125 avsikten att våren 1973 lägga fram bl. a. förslag ora generell skattestimulans i delta syfte.

Bakgrunden tUl Kungl. Maj:ts beslut är att söka i den snabba tek­niska utvecklingen och den hårdnande konkurrensen inom och utom landet, vilket tvingar frara en ökad satsning från företagens sida på forskningsverksamhet av olika slag. Utan orafattande åtgärder på detta område komraer svensk industri, åtminstone på längre sikt, inte att kunna hävda sig i den internationella konkurrensen. FoU-arbete är emel­lertid livsviktigt uite bara för de enskilda företagen. Även samhällseko-

 

Prop. 1973:126                                                        24

norain i slort är beroende av att Sverige ligger väl framme i detta av­seende. Här komraer statsmakternas ansvar in i bilden.

Samhällets insatser för teknisk FoU sker i flera olika former, som direkt eller indirekt påverkar industrins förmåga till förnyelse. Här kan erinras ora det i prop. 1973: 41 fraralagda förslaget om inrättandet av statens utvecklingsfond med syfte att stödja riskbetonade investe­ringar inora industrin för utveckling av nya produkter, processer eller systera. Denna fond avses bli ett komplement till det samhällsstöd på detta område som f. n. sker via styrelsen för teknisk utveckling (STU) och Sveriges invesleringsbank (SIB).

Är 1970 (prop. 1970: 135, BeU 1970: 59, rskr 1970: 363) infördes regler, sora innebär att kostnader för FoU-arbete får dras av vid be­skattningen i större utsträckning än tidigare. Avdrag får sålunda ske för sådan forskning och sådant utvecklingsarbete sora har eller kan an­tas få betydelse för den skattskyldiges rörelse. Avdrag medges även för kostnad, som lagts ned för att erhålla information ora sådan forskning och sådant utvecklingsarbete. I syfte att undvika tvister ora avdragsrätten för vissa bidrag lill FoU-verksarahet har Kungl. Maj:t fått raöjlighet att förordna om avdrågsrätt i sådana fall utan särskild prövning av sam­bandet mellan forskningen och den skallskyldiges verksamhet. Kungl. Maj:t har i kungörelsen (1971: 8) ora avdrag vid inkorasltaxeringen för bidrag till viss forskning eller visst utvecklingsarbete (ändrad genom SFS 1972: 39 och 1972: 614) förordnat om avdragsrätt för FoU-bidrag, som utgår till svenska universitet och högskolor, ingenjörsvetenskapsakade­raien och ett antal särskUt angivna forskningsinstitutioner.

Riksskatteverket (RSV) har i sin promemeoria om särskilt forsknmgs-avdrag lämnat förslag till utformning av ett generellt extra skatteavdrag, som skall stimulera FoU-arbele inom industrin. Verket har inle haft att pröva behovet av stiraulans utan endast att undersöka de tekniska förut­sättningarna för all införa en sådan avdrågsrätt.

RSV föreslår att rörelseidkare, som driver industriell tillverkning och som lägger ned kostnader på FoU-arbete, medges ett särskilt forsknings­avdrag vid den statliga inkorasltaxeringen. Endast sådant FoU-arbete som kan antas få betydelse för den skaltskyldiges rörelse genom att nya produkter, produktionsprocesser eller produktionssystem tillskapas avses berättiga till avdrag.

Det särskilda forskningsavdragel beräknas i princip på de totala kostnaderna för FoU-arbele, men av praktiska skäl bestäms dessa kost­nader enligt förslaget raed utgångspunkt i lönekostnaderna. Verket före­slår på grundval av en statistisk undersökning av storleksförhåUandet mellan lönekostnader och andra kostnader för FoU-arbete att underlaget för forskningsavdrag beräknas till fera tredjedelar av lönekostnaderna för FoU-verksarahet. Bidrag som läranas lUl andra förelag eller institu­tioner för FoU-arbele avses också ge rätt till särskilt forskningsavdrag.

 

Prop. 1973:126                                                        25

SärskUt forskningsavdrag bör enligt förslaget få åtnjutas på kostnader sora läggs ned under åren 1973—1980.

RSV föreslår vidare alt Kungl. Maj:l i vissa fall skall kunna medge avdrag för kostnader för FoU-arbete, som bedrivs i sådan förra att av­drågsrätt inle föreligger enligt bestämmelserna i koraraunalskaltelagen (1928: 370), KL. Läranas medgivande avses även dessa kostnader berät­tiga till särskUl forskningsavdrag.

RSV:s förslag lill teknisk lösning av forskningsavdraget har i huvud­sak mottagils positivt av reraissinstanserna. På några punkter, frärast beträffande frågan ora avdraget skall beräknas på de totala kostnaderna för FoU eller på den årliga ökningen av dessa kostnader, råder dock de­lade meningar bland reraissinstanserna.

För egen del vill jag frarahålla att skattestiraulansen bör vara ut­forraad på så sätt alt den ger största raöjliga incitament till en reell ökning av FoU-volyraen i landet. Den närmare innebörden härav skall jag redovisa i det följande.

3.2 Forskningsavdragets tillämpningsområde

Enligt RSV:s förslag är den av statistiska centralbyrån (SCB) utforma­de bestämningen av FoU-begreppet väl lärapad för att definiera det un­derlag, på vilket särskilt forskningsavdrag skall beräknas. SCB:s defini­tion omfattar endast teknisk och naturvetenskaplig FoU. Med forskning förstås ett systematiskt och metodiskt sökande efter ny kunskap och nya idéer ulan någon bestämd tillämpning i sikte (grundforskning) eller med en bestämd tillämpning i sikte (tUlämpad forskning). Utvecklingsarbete beskrivs som ett systematiskt och metodiskt ulnylljande av forsknings­resultat och vetenskaplig kunskap och nya idéer för att åstadkomma nya produkter, nya processer, nya systera eller väsentliga förbättringar av redan existerande sådana.

Flera remissinstanser förordar att tillämpningsområdet utvidgas i olika riktningar. Några remissinstanser anser att tUlämpningsområdet bör omfatta även FoU-kostnader inom allmän administration, andra åter att industriservicesektorn samt underhålls- och kunskapsproduce­rande konsultföretag får rätt till forskningsavdrag. Vidare har den av RSV föreslagna begränsningen av avdragsrätten till företag, som driver industriell lillverkiung, rönt kritik från flera remissinstanser. Från orga­nisationer, sora företräder jordbruket och skogsbruket, har framförts krav på alt dessa näringar skall komraa i åtnjutande av stimulansavdrag för FoU-arbete i samma mån som industrin. Det finns i vart fall inte skäl enligt organisationerna att undanta FoU-arbete i fråga ora råva­ror, sora härrör från jordbruk och skogsbruk, då även kostnaderna be­strids av dessa näringar.

För egen del anser jag RSV:s förslag tUl avgränsning av tiUärapnings-

 

Prop. 1973:126                                                        26

området väl avvägt. Den stimulans till ökade forskningsinsatser som här avses bör enligt rain mening koncentreras till de varuproducerande företa­gen och därigenom stärka dessa företags konkurrenskraft. Som RSV på­pekat komraer de institutioner och företag som tillhandahåller FoU-resultat indirekt alt stimuleras genom alt de tillverkande företagens FoU-kostnader rainskar. Anknytningen till SCB:s definition av FoU-verksam­het och efler vilken förelagarens redovisning i stor utsträckning är anpas­sad har också sina givna fördelar ur tillärapningssynpunkt.

Den föreslagna begränsningen till industriell tillverkning innebär
bl. a. att företag som uteslutande bedriver service- och reparalions-
verksarahet inte omfattas av avdragsrätlen. Detta medför att stiinuian-
sen koncentreras lill de förelag som utnyttjar FoU-resullaten. Enligt
förslaget stimuleras vidare endast den inom industrin bedrivna FoU-
verksaraheten sora syftar lUl en fömyelse inora produktionen. Begrep­
pet industriell tillverkning avser även utvinning av naturtillgångar,
såsom kraftverks- och gruvdrift. Hit räknas också byggnadsverksam­
het. Den omfattning av verksamheten som behövs för att den skall
anses sora industriell bör tolkas liberalt. I den mån behov finns av väg­
ledande uttalanden om tUlämpningsområdet ankomraer det på RSV att
göra sådana.                         '         ■ '

De sora driver jordbruk och skogsbruk hår f.n. samraa möjligheter
tUl den utvidgade avdrågsrätt för FoU-kosthader som infördes genom
1970 års lagstiftning som rörelseidkare. Det slimulansavdrag för FoU-
kostnader som här diskuteras har dock inte samma vida målsättning
som den nämnda avdragsrätten utanitar sikte på den del av'FoU-kost­
naderna, som är nödvändig för att svensk' industri skall''bibehålla sin
internationella konkurrensförmåga.' Del bör emellertid påpekas att det
FoU-arbele som sker på. jordbrukels och skogsbrukets områden hu­
vudsakligen lorde bedrivas i industriledet och sålunda orafattas av av­
dragsrätlen. Jag vill i sararaanhanget också erinra orh den inte obetydliga
kollektiva forskning sora sker på dessa öriiråden och till vilken staien an-'
visar bidrag. Vidare bedrivs FoU; inom statliga högskolor och institutio­
ner. Mol denna bakgrund anser- jag mig inte kunna biträda organisatio­
nernas krav på en utvidgning av.tUlämphingsdmrådeflill förvärvskällan
jordbruksfastighet.     .      ..• ■  :'i'    .  - ■  . .-.v;     '     ■    ';

'.    . . . ■.•..>■•. ,•■   .■'..■.   '-   ■ 3.3 Forskningsavdragets utformning och nivå

RSV föreslår att forskningsavdraget beräknas på dclotala årliga FoU-kostnaderna. Flera remissinstanser har framfört kritiska.synpunkter mot detta förslag. Bl. a. förelagsskatteberedningen ställer sig tveksara tiU ora förslaget är det från sriraulanssynpunkl lärapligaste och ora det verkligen koramer alt bidra tUl ökade satsningar inom industrin,'eftersom avdrag får åtnjutas oberoende av om FoU-kostnaderna ökat eller inle  och

 

Prop. 1973:126                                                                      27

t. o. m. i förelag där FoU-verksamheten dragils ned. Beredningen föror­dar i stället en kombinationsraetod, där procenttalen för totalkostnad resp. kostnadsökning avvägs på sådant sätt att frärast ökningarna på FoU-området gynnas i avdragshänseende. Enligt beredningen bör forsk­ningsavdraget vid 1974 års taxering utgå som ett rent totalkostnadsav­drag och först vid 1975 års taxering beräknas efter kombinationsmetod.

De remissinstanser som är negativa till att avdrag beräknas på ökningen av FoU-kostnadema har, i likhet raed RSV, ansett alt detta skulle kunna leda till ojärana och slumpartade konsekvenser, bl. a. med hänsyn till svårigheterna att bestämraa ett lärapligt basunderlag.

För egen del vill jag anföra följande. Från industrins sida har frara­hållits alt FoU-kostnaderna de senaste åren ökat med omkring 10 % per år, vilket knappast inneburit mer än alt FoU-verksamheten bibe­hållits på oförändrad nivå. I nuvarande läge är det angeläget att ge en så bred stimulans som möjligt åt denna verksamhet. Jag är med­veten om alt ansträngningarna i många företag i nuvarande läge i förs­ta hand måste inriktas på alt bibehålla FoU-verksamheten på hittills­varande nivå. Sora jag tidigare anfört är det eraellertid angeläget att sarahällets insatser i förra av skallesliraulans utforraas så alt de leder till en reell ökning av FoU-volyraen i landet. Detta sker lärapligast genora att, som företagsskatteberedningen föreslagit, forskningsavdraget innefattar både ett lotalkostnadsavdrag och ell ökningsavdrag. Med hänsyn till svårighetema att beräkna FoU-kostnader före det lagstift­ningen trätt i kraft bör endast kostnadsökningar efter år 1973 kunna föranleda ökningsavdrag.

Industrins kostnader för FoU-verksamhet, som bedrivits inom före­tagen, uppgick år 1971 enligt SCB:s undersökning lUl 1 590 milj. kr. För åren 1972 och 1973 har motsvarande kostnader beräknats till 1 644 resp. 1 740 milj. kr. Industrins utbetalningar för FoU-arbete, som ut­förts av annan på uppdrag av förelagen eller med stöd av bidrag från dem, uppgick år 1971 till ca 87 milj. kr. och kostnaderna för köp, patent, licenser, royalties m. ra. lill 99 milj. kr. Av sistnämnda belopp avsåg 80 milj. kr. transaktioner raed utlandet. Intäkterna av försålda licenser etc. utgjorde 98 milj. kr., varav 89 milj. kr. belöpte på försäljningar till utlandet. Ell lotalkostnadsavdrag på 10 % för år 1973 skuUe då in­nebära ett skattebortfall för staten på ca 70 milj. kr.

Jag föreslår all forskningsavdraget utformas så att vid 1974 års taxering ett avdrag medges med 10 % av de totala kostnaderna för FoU-verksamhet under år 1973 (basavdrag) och att vid 1975 års taxe­ring medges dels basavdrag på under år 1974 nedlagda totala kostnader, dels ett avdrag raed 20 % av den ökning under året av FoU-kostnaderna sora uppstått jämfört med föregående års motsvarande kostnader (ök­ningsavdrag). Forskningsavdraget bör, som RSV föreslagit, få åtnjutas för kostnader som läggs ned under något av kalenderåren 1973—1980.

 

Prop. 1973:126                                                        28

Genom att anknyta forskningsavdraget till kalenderår nås också överens­stämraelse med de uppgifter som läranas som underlag för beräkning av allmän arbetsgivaravgift ävensora raed de kontrolluppgifter som lämnas av arbetsgivaren. Den beloppsgräns på 5 000 kr., som RSV föreslagit, bör gälla för både basavdrag och ökningsavdrag.

Några reraissinstanser har väckt frågan om inte stimulans för FoU-arbete borde ges även åt företag, som inte redovisar vinsl. Stimulan­sen kunde i dessa fall få formen av avdrag från andra skatter än in­komstskatt, t. ex. från den allraänna arbetsgivaravgiften. De fördelar sora skulle vara all vinna raed en sådan ordning väger enligt rain rae­ning inle upp de nackdelar, frärast av adrainistrativt slag, sora den skul­le raedföra. Jag är därför inle beredd att tiUslyrka att en sådan ordning införs. Skulle det här föreslagna avdraget inte kunna utnyttjas något år, finns regler ora föriustutjämning.

3.4 Underlaget för forskningsavdraget

Förslaget all låta lönekostnaderna för den personal som uteslutande eller så gott som uteslutande utfört FoU-arbete utgöra grund för be­räkning av avdraget har mottagits i huvudsak positivt av remissinstan­serna. Några remissinstanser befarar dock att förslaget kommer att missgynna mindre eUer medelstora företag med hänsyn lill att sådana företag sällan har personal, som praktiskt taget enbart sysslar med FoU-arbete.

Begränsningen av underlaget tUl kostnader för sådan personal som är verksam inom särskUd FoU-avdelning eller vars verksamhet på mot­svarande sätt är klart avskild från annan verksarahet är enligt RSV nödvändig från kontrollsynpunkt. Enligt min mening kan raan gå längre och raedge särskilt avdrag även i fråga om sådan personal som lill över­vägande del sysslar med FoU-verksarahet. Kostnader för annan perso­nal bör dock inte få inräknas i underlaget, även ora kostnaderna avser FoU-arbete.

I lönekostnaderna bör enligt RSV:s raening inräknas såväl kontanta löner och naturaförmåner som pensions- och andra sociala förmåner. Det är enligt min raening ofrånkoraligt alt en sådan bestäraning av lö­nekostnaderna koraraer att medföra svåra tillämpnings- och kontrollpro­blem. Ett enkelt och lättillämpat system är i stället alt anknyta till det underlag som ligger lill grund för beräkning av allmän arbetsgivaravgift enligt förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift. Härigenom får man också anknytning till den kontrolluppgift som arbetsgivaren varje år har alt avlämna för den anställde. Har den anställde uppburit lön e. d. för annat arbete än FoU-arbele, skall denna del av lönen från­räknas. Jag instämmer i RSV:s förslag alt företagen bör åläggas att på särskild bilaga lämna specifikation över de anställda för vilka löner upp-

 

Prop. 1973:126                                                                       29

tagits som FoU-kostnader. Det ankonmier på verket att utarbeta den blankett sora behövs för ändaraålet.

Den av RSV schablonraässigt beräknade totalkostnaden för FoU-ar­bete, fem tredjedelar av lönekostnaderna, har godtagils av remissinstan­serna. Även jag förordar delta sätt alt beräkna totalkostnaderna. Jag fö­reslår således att underlaget beräknas till fera tredjedelar av den skatt­skyldiges kostnader under året för FoU-arbete lill den del de avser lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. Som jag nyss sagt får i underlaget inräknas endast kostnader för sådan personal sora till övervägande del ulfört FoU-arbete.

I underlaget bör enligt RSV vidare inräknas de bidrag företaget utgett för FoU-arbele och de kostnader förelaget haft för förvärv av FoU-re-sullal, exempelvis patent- och licensköp. Från underlaget avräknas de intäkter förelaget haft av försålda FoU-resultat och de bidrag förelaget erhåUit för FoU-verksamheten.

Jag kan i princip dela RSV:s uppfattning alt en stimulans av FoU-verksarahet bör ges oberoende av ora den bedrivs inora eller utora landet. Så som verket självt — liksom flera remissinstanser — påpekat, föreligger del emellertid speciella svårigheter att i fråga om bidrag tUl utlandet kontrollera vad ett bidrag verkligen avser. Det har också ifråga­satts om FoU-kostnader nedlagda i utlandet bör ges samma stimulans som FoU-kostnader i Sverige. Jag anser mig inte kunna frånkänna dessa argument viss bärkraft. Med hänsyn härlUl förordar jag att bidrag och kostnad avseende FoU-arbete i utlandet sora för år räknat sammanlagt överstiger 250 000 kr. får inräknas i underlaget endast om Kungl. Maj:t medger del. Sådant raedgivande bör bl. a. kunna läranas ora FoU-arbetet är särskih resurskrävande och därför lämpligen bör ske i samarbete med utländska förelag och institutioner. I övrigt bör gälla alt den skattskyl­dige såväl för taxeringsmyndigheterna som när frågan prövas av Kungl. Maj:l visar att kostnaderna utgetts för FoU-arbele genom alt t. ex. förete ingånget avtal om FoU.

3.5 Förlust i utländska forskningsbolag

Det föreslagna tUlägget till 43 § 3 mom., KL om alt Kungl. Maj:t skall kunna medge avdrag för beräknad förlust på aktier i utländskt forskningsbolag har lämnats utan erinran av flertalet reraissinstanser. Några remissinstanser framhåller att regeln bör tUlärapas i rena undan­tagssituaiioner och med speciellt syfte att tillgodose ändamål av väsent­lig sarahäUsekonomisk betydelse.

Även jag kan ansluta mig till RSV:s förslag. Jag vill framhålla alt re­geln bör tillämpas med stor restriktivitet och endast när ett väsentligt samhällsekonomiskt motiv föreligger. Antalet sådana fall torde bli myc­kel få.

 

Prop. 1973:126                                                                    30

3.6 Exportkreditstöd

3.6.1 Bakgrund

Under senare år har inom världshandeln kraven ökat på kreditgiv­ning på gynnsamma villkor vid exportaffärer. Olika länder har hos den svenska regeringen begärt att krediter till låg ränta ställs till förfogande vid försäljning av svenska kapitalvaror.

Flera länder subventionerar exportkreditgivningen. Svenska exportörer har frarahållit att raan vid handelsöverläggningar med statshandelslän-derna inte accepterar krediter på de villkor som svenska företag kan er­bjuda och hänvisar till de bättre kreditvillkor sora företag i andra länder står till tjänst med. Regeringarna i bl. a. Frankrike, Italien, Japan, Stor­britannien och USA har vidtagit åtgärder som gör det raöjUgt för företag i dessa länder att lämna kredit på vUlkor sora är förraånligare än vad sora är norraalt i resp. land. Så kan t. ex. lån refinansieras i Fraiikrike och Storbritannien lUl en totalkostnad (ränta, garantiavgift och andra bankavgifter) av 6 å 7 %. I USA finansierar Exira-Bank 50 % av ex­portkrediten mot en ränta av 6 %, medan resterande 50 % finansieras av affärsbankerna.

I Finland existerar sedan år 1956 en lag, kallad "Lex Långhjelra", enligt vilken företag, sora beviljar krediter raed längre löptid än ett år åt beställare av fartyg eller andra metallindustriprodukter, befrias från inkomstskatt på ränteinkomster upp till f. n. 2 % av krediten under leveransåret och de därpå följande tio beskattningsåren. Lagstiftningen är begränsad och gäller endast avtal som träffats före utgången av år 1975.

Sverige har nyligen i OECD tagit initiativ till överläggningar om den situation som uppstått på exportkreditområdet. Regeringen har sålunda den principiella uppfattningen att statliga kreditsubventioner för att på­verka enskilda företags konkurrensmöjligheter bör i möjligaste raån för­hindras genora internationella överenskommelser. De utvecklingstenden­ser för vilka jag nu redogjort är emellertid sådana, att även Sverige raåste vidta åtgärder för att skydda vitala exportintressen och säker­ställa att de svenska förelagens konkurrensläge vid kapilalvaruexport inte allvarligt försämras i förhållande till andra länders företag. De åt­gärder sora nu föreslås bör ges en tidsbegränsad karaktär och ansträng­ningarna att nå frara till internationella överenskommelser fortsättas.

Den handel som blivit föreraål för den här beskrivna konkurrensen raed statligt subventionerade kreditvUlkor riktar sig fraraför allt till stats-handelsländerna raen också i växande utsträckning till utvecklingslän­derna. De exporlaffärer sora i dessa sararaanhang varit aktuella har i allmänhet avsett kapitalvaror, exerapelvis hela fabriksanläggningar.

Mot den bakgrund jag angett bör det föreslagna exportstödet kunna

 

Prop. 1973:126                                                        31

utgå till affärer raed statshandelsländerna och utvecklingsländerna. Erael­lertid bör exportstödet kunna tUlämpas också vid affärer med andra länder, om de kriterier som föreslås i det följande uppfylls.

3.6.2   NäringspoUtiska och ekonomiska förutsättningar

Exportstöd bör i princip kunna lämnas åt alla svenska företag oav­sett verksamhetsinriktning. Stödet bör givetvis läranas endast i fall där kreditvillkoren har betydelse från konkurrenssynpunkt, dvs. där sanno­likhet föreligger för att den utländske konkurrenten vid exporlleveransen erhåller stöd för att begränsa exportkredilkostnaderna. Det bör krävas att exporlaffären har väsentlig betydelse från samhällsekonomisk syn­punkt och att den har arbetsmarknadspoliliska effekter. Sora ytterligare förutsättningar bör gälla att exporten består av kapitalvaror och alt ex­porten har viss storlek. Jag avser att behandla dessa förutsättningar mera ingående i det följande.

3.6.3   Exportstödels konstruktion

Som jag inledningsvis antydde består de svenska exportörernas här aktuella konkurrenssvårigheter i att andra länder subventionerar export­kreditgivningen. Ett exportkreditstöd bör därför inriktas på att kom­pensera den svenske exportören för den ränteförlust sora uppstår för honora genora att han behöver betala högre ränta för refinansiering av exportkrediten än den ränta han kan ta ut av den utländske beställaren. Denna ränteförlust kan f. n. grovt uppskattas till skillnaden raellan exporlkrediträntan och refinansieringsräntan. Dessa räntesatser torde f. n. uppgå till 6 å 7 % resp. 8 a 9 %. Den föreslagna kompensationen kan utformas på flera olika sätt. Då några svårigheter att refinansiera exportkrediterna i dag inte torde föreligga, är det enligt rain mening lämpligast att kompensationen ges i form av skattelättnad. Denna skatte­lättnad åsladkoraraes enklast — i likhet med den finska lagstiftning för vilken jag tidigare redovisat — på så sätt att viss del av ränteintäkten från den utländske beställaren görs skattefri för den svenske exportören.

Jag förordar således att viss del av den ränteintäkt som exportören uppbär av beställaren görs skattefri genom att det svenska företaget un­der de förutsättningar, som anges i det följande, får ett avdrag vid in­korasltaxeringen, sora motsvarar skUlnaden mellan refinansieringsrän­tan och exportkrediträntan, dock högst 2 % av den utestående export­krediten.

Som jag tidigare framhållit bör exporten ha viss storlek för att av­drag skall kunna komma i fråga. Denna synpunkt kan lärapligen till­godoses genom ett krav på att exportkrediten skall uppgå till minst 2 milj. kr. Små och medelstora företag, sora ensamma inte kan lämna kredit av denna storlek, bör ändå kunna koraraa i åtnjutande av av­draget, ora de tillsararaans raed annan deltar i en exportaffär där Icre-

 

Prop. 1973:126                                                                    32

diten totalt uppgår till detta belopp. Som förutsättning i övrigt i detta hänseende bör norraalt gälla att kreditbeloppet skall utgöra en domine­rande del av kontraktssuraman. Med hänsyn till situationen på export­marknaden synes stödet kunna begränsas till krediter raed en löptid mel­lan 2 och 10 år. Föreligger synnerliga skäl, bör avdrag dock kunna raedges, även om kredittiden överstiger tio år.

Eftersom stödets konstruktion bygger på förutsättningen alt expor­tören gör en ränteförlust vid refinansieringen, bör ytterligare krävas att exportkrediten har refinansierats hos eller ordnats genom svenskt eller utländskt bank- eller kapitalmarknadsinstitut. Delta krav har också en kontrollteknisk grund. Om exportkreditavtalet ingåtts eller övertagits av banken eller kapitalmarknadsinstilutet men exportören fortfarande står ansvaret för ränteskillnaden, bör exportören ha möjlighet att få avdrag med belopp, sora motsvarar vad han har erlagt som ränteskillnad, dock med nyss nämnd begränsning tUl 2 % av utestående exportkre­dit.

Med hänsyn till den speciella karaktären av det här föreslagna stöd­systemet — i synnerhet de politiska bedömningarna från samhäUseko-nomisk och arbelsraarknadspolitisk synpunkt — bör frågan ora medgi­vande till avdrag i det enskilda fallet prövas av Kungl. Maj:t. Då det föreligger svårigheter att i texten definiera begreppet kapitalvaror, bör det tillkomma Kungl. Maj:t att vid prövningen i de enskilda fallen av­göra vad sora skall hänföras till stödberältigad export. Ansökan ora medgivande till avdrag bör kunna prövas såväl innan exportkredilavtalet ingåtts som efteråt. Ansökan skall dock göras före utgången av den tid inom vilken exportören skall avlämna självdeklaration för det be­skattningsår då avtalet ingåtts.

Beredningen av ärenden bör handläggas i en särskild arbetsgrupp be­stående av representanter för finans-, utrikes-, handels-, industri- och inrikesdepartementen.

De här föreslagna skattereglerna bör tas in i en särskild lag och kun­na tillärapas på kreditavtal som träffats fr. o. m. den 1 januari 1973. Lagstiftningen bör vara tidsbegränsad och gälla avtal sora träffas senast vid utgången av år 1976.

4    Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1.  förordning om särskilt forskningsavdrag vid taxering till stat­lig inkomstskatt,

2.  lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

 

Prop. 1973:126                                                                   33

3. lag om avdrag vid inkomsttaxeringen avseende kostnad för ex­portkredit. Ärendet bör behandlas under riksdagens vårsession.

Med bifall till vad föredraganden sålunda raed instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tiU riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bUaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Margit Edström

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1 »73     730274