Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1973        Prop. 1973:120

Nr 120

Kungl. Maj:ts proposition med förslag angående beskattning av pen­sionsförsäkringstagare, m. m.; given Stockholms slott den 30 mars 1973.

Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifaUa de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departements­chefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåU

I propositionen föreslås vissa ändringar i de bestämmelser som reg­lerar försäkringstagarnas beskattning. Förslaget innebär att avdrag för premie för makes pensionsförsäkring slopas och att avdrag för pre­mie för egen pensionsförsäkring inte får uppgå till högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från olika för­värvskällor och övriga allmänna avdrag. Resterande del av preraie får eraellertid dras av enligt sarama regler under en följande sexårsperiod. Vidare föreslås alt även efter överlåtelse av pensionsförsäkring för­säkringstagaren i regel skall vara skattskyldig för utfallande belopp. Slutligen föreslås att pensionsförsäkring, som är tagen i samband raed tjänst, i allraänhet skall kunna överlåtas till arbetsgivare som är juridisk person, utan att avskattning skall ske.

Förslaget är avsett att tillämpas fr. o. m. 1974 års taxering.

1    Riksdagen 1973.1 saml Nr 120

 

Prop. 1973:120

1    Förslag tai

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 2 mom. och 53 § 4 mom. samt punkt 10 av anvisningarna till 32 § koramunalskattelagen (1928: 370) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse                  Föreslagen lydelse

46 § 2 ra o m.i 1 hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, därjärate njuta avdrag:

1)    för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetal­ning, som icke får avdragas från inkorasten av särskild förvärvskälla, dock att avdrag icke må ske för vad sora utgått tUl person, tillhörande givarens hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för vad sora utgått tUl annans undervisning eUer uppfostran;

2)    för dels sådan tilläggspen- 2) för dels sådan tUläggspen­sionsavgift, som påförts den skatt-  sionsavgift, som påförts den skatt­skyldige under året näst före det skyldige under året näst före det taxeringsår varora fråga är, dels taxeringsår varom fråga är, dels ock avgift för pensionsförsäk-       ock avgift för pensionsförsäk­ring, sora ej avses i 33 §, därest av- ring, sora ej avses i 33 §, därest av­giften under beskattningsåret er-       giften under beskattningsåret er­lagts för försäkring, vilken äges av       lagts för försäkring, vilken äges av den skattskyldige själv eller, i fö- den skatlskyldige själv eller, i fö-rekoramande fall, hans make eller      rekoraraande fall, hans orayndiga hans omyndiga barn; barn;

3)    för d e 1 s sådan sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen ora aUmän försäkring, sora påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är, dels ock preraier och andra avgif­ter, soni skaltskyldig erlagt för försäkringar av följande slag, vilka ägas av honora själv eller, i förekoraraande fall, hans raake eller hans omyn­diga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring samt så­dan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen avgift till sjuk­kassa för begravningshjälp, sora ej avses i 33 § och sora ej utgör sjuk­försäkring enligt 2—4 kap. lagen om allmän försäkring;

4)    för belopp sora den skallskyldige enligt vid självdeklarationen fo­gat intyg eller annat skriftligt bevis utgivit under beskattningsåret för underhåll av sådant hans barn under 18 år sora icke varit hemmavaran­de, dock högst raed 1 500 kronor för varje barn;

5)    för sådan avgift enligt 4 § förordningen ora allmän arbetsgivar­avgift, som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varora fråga är.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjöraans­skatt, skall avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäk­ring, som ej avses i 33 §, och underhållsbidrag, sora i första stycket 4)

1 Senaste lydelse 1970: 162.

 

Prop. 1973:120                                                                        3

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

här ovan sägs, åtnjutas allenast i den mån hänsyn vid beräkningen av sjöraansskatt icke tagils till understödet, avgiften eller underhållsbidra­get.

Därest skattskyldig endast under en del av beskattningsåret varit här i riket bosalt, skall avdrag, som nu sagts, åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid.

Avdrag för premier och andra avgifter, som avses i första stycket 3) här ovan och som ej utgöra sjukförsäkringsavgift enUgt 19 kap. 2 § la­gen ora allmän försäkring, raå ej för skattskyldig åtnjutas till högre be­lopp än 250 kronor; dock att, ora skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tiUsammans med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må åtnjutas med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor raå vidare åtnjutas ora skaltskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskUd) och haft heraraavarande barn under 18 år.

Avdrag för avgift för pensions­försäkring som äges av den skalt­skyldige får ej åtnjutas till högre belopp än skillnaden mellan sam­manlagda beloppet av inkomster från förvärvskällor, som äro skal­lepliktiga i hemortskommunen, och övriga avdrag enligt denna pa­ragraf. Kan avdrag för avgifi för pensionsförsäkring icke utnyttjas i hemortskommunen, må avdrag åtnjutas i annan kommun med be­lopp intill den där redovisade in­komsten, i förekommande fall ef­ler andra avdrag enligt denna pa­ragraf som åtnjutes vid taxeringen i kommunen. Vad som sålunda ej kunnat avdragas får den skattskyl­dige tillgodoföra sig genom av­drag senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter det år då av­giften erlades. Ej heller i sistnämn­da fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf åtnjutits.

53 §

4 ra o ra.2 Har förraånstagare till pensionsförsäkring på grund av förmånstagareförordnandet uppbu­rit försäkringsbelopp före försäk­ringstagarens död och äro orastän­digheterna sådana att försäkrings­tagaren icke vid utbetalning av motsvarande belopp till förraånsta-

2 Senaste lydelse 1964:51.

4 mom. Har förraånstagare till pensionsförsäkring på gmnd av förmånstagareförordnandet uppbu­rit försäkringsbelopp före försäk­ringstagarens död och äro orastän­digheterna sådana att försäkrings­tagaren icke vid utbetalning av motsvarande belopp till förmåns-

 

Prop. 1973:120

Nuvarande lydelse

garen skulle hava varit berättigad tiU avdrag för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt under­stöd, skaU försäkringstagaren vara skattskyldig för beloppet. Vad nu sagts om försäkringstagaren skall äga motsvarande tillämpning i frå­ga om den sora vid försäkringsta­garens död eller eljest efter denne erhålUt förfoganderätten tdl för­säkringen.

(Se vidare anvisningama.)

Föreslagen lydelse

tagaren skulle hava varit berätti­gad till avdrag för beloppet såsom för orakoslnad eller periodiskt un­derstöd, skall försäkringstagaren vara skattskyldig för beloppet. Vad nu sagts om försäkringslaga-ren skall äga motsvarande tillämp­ning i fråga om den som efter för­värv av försäkringen vid inkomst- ' beskattningen skall anses som dess ägare enligt vad nedan sägs.

Har äganderätt till pensionsför­säkring övergått på fysisk person skall oavsett överlåtelsen försäk­ringstagaren under sin livslid vid inkomstbeskattningen anses som försäkringens ägare och även vara skattskyldig för utfallande belopp. Vad nu sagts skall dock ej gälla om äganderätten övergått på an­nan lill följd av försäkringslaga-rens anställningsförhållande el­ler på grund av utmätning, ackord eller konkurs och ej heller om äganderätten övergått på grund av bodelning i anledning av hem­skillnad eller äktenskapsskillnad och försäkringstagaren vid utbe­talning lill förvärvaren, motsva­rande vad denne uppburit på grund av försäkringen, skulle ha­va varit berättigad till avdrag här­för såsom för periodiskt under­stöd. Vad i detta stycke föreskri­ves angående försäkringstagaren skall även avse den som efter för­värv av försäkring skall anses som dess ägare vid inkomstbeskatt­ningen.

Om särskilda skäl föreligga kan riksskatteverket på ansökan med­giva alt den som förvärvat pen­sionsförsäkring skall anses som försäkringens ägare vid inkomst­beskattningen även i fall då över­låtaren enligt vad i föregående stycke sägs skall anses som ägare av försäkringen. Mot beslut, som riksskatteverket meddelat i sådant ärende, får talan icke föras.

(Se vidare anvisningarna.)

 

Prop. 1973:120

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

Anvisningar

till 32 § 10.3 Ändras försäkringsavtal så, att pensionsförsäkring helt eller del­vis övergår till kapitalförsäkring, skola mot kapitalförsäkringen svaran­de premiereserv och övriga tUlgodohavanden vid lidpunkten för änd­ringen anses säsom på grund av pensionsförsäkringen utbetalt bdopp.

Övergår  äganderätten  till  pen-      Övergår äganderätten   tUl  pen-

sionsförsäkring annorledes än  på     sionsförsäkring annorledes  än  på

grund av försäkringstagarens död lill annan juridisk person än pen­sionsstiftelse, skall ett belopp mot­svarande försäkringens värde vid tiden för äganderättens övergång anses såsom på grund av pensions­försäkringen utbetalt till försäk­ringstagaren. Vad nu sagts om för­säkringstagaren skall äga raotsva­rande tillämpning i fråga ora den sora vid försäkringstagarens död eUer eljest efler denne erhåUit för­foganderätten till försäkringen och överlåter äganderätten lUl densara­ma.

grund av försäkringstagarens död till juridisk person, skall ett belopp motsvarande försäkringens värde vid tiden för äganderättens över­gång anses såsom på grund av pen­sionsförsäkringen utbetalt tiU för­säkringstagaren. Vad nu sagts om försäkringstagaren skall äga mot­svarande tillärapning i fråga om den som vid försäkringstagarens död eUer eljest efter denne erhållit förfoganderätten tiU försäkringen och överlåter äganderätten till densarama.

Vad i andra stycket föreskri­vits skall ej gälla om äganderätten till pensionsförsäkring övergår lill pensionsstiftelse eller, i fråga om pensionsförsäkring som tagits i samband med tjänst, till den för­säkrades arbetsgivare under förut­sättning att arbetsgivaren icke är sådan juridisk person, vari den försäkrade ensam eller tillsam­mans med ett fåtal andra perso­ner genom innehav av aktier eller andelar har ett bestämmande in­flytande.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå medde­lad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och till-lärapas första gången vid 1974 års taxering.

1.   Äldre bestäraraelser gäller vid eftertaxering för år 1973 eller tidi­gare år.

2.   De nya bestämmelserna i 53 § 4 mom. andra stycket gäUer endast beträffande överlåtelser av pensionsförsäkring som ägt rum efter den 31 december 1972.

3.   Utan hinder av vad i 53 § 4 mora. andra stycket stadgas skall som

3 Senaste lyddse 1964:51. 2t   Riksdagen 1973. 1 saml Nr 120

 

Prop. 1973:120                                                                        6

försäkringens ägare anses den som genom överlåtelse från sin make för­värvat äganderätten till pensionsförsäkring före utgången av år 1973 och vid taxering åren 1971—1973 åtnjutit avdrag helt eUer tUl övervägande del för de premier för försäkringen som erlagts under åren 1970—1972.

2   Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomst­skatt

Härigenom förordnas, att 6 § 4 mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

4 ra o ra.i Har förraånstagare till pensionsförsäkring på grund av förmånstagareförordnandet uppbu­rit försäkringsbelopp före försäk­ringstagarens död och äro omstän­digheterna sådana att försäkrings-lagaren icke vid utbetalning av motsvarande belopp till förmånsla-garen skulle hava varit berättigad lill avdrag för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt under­stöd, skall försäkringstagaren vara skaltskyldig för beloppet. Vad nu sagts om försäkringstagaren skall äga motsvarande tiUämpning i frå­ga om den sora vid försäkringsta­garens död eller eljest efter denne erhållit förfogandei-ätten till för­säkringen.

4 raora. Har förraånstagare till pensionsförsäkring på grand av förmånstagareförordnandet uppbu­rit försäkringsbelopp före försäk­ringstagarens död och äro omstän­digheterna sådana att försäkrings-lagaren icke vid utbetalning av motsvarande belopp till förmånsla-garen skulle hava varit berättigad till avdrag för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt under­stöd, skall försäkringstagaren vara skattskyldig för beloppet. Vad nu sagts ora försäkringstagaren skall äga raotsvarande tUlärapning i frå­ga om den som efter förvärv av försäkringen vid inkomstbeskatt­ningen skall anses som dess ägare enligt vad nedan sägs.

Har äganderätt till pensionsför­säkring övergått på fysisk person skall oavsett överlåtelsen försäk­ringstagaren under sin livstid vid inkomstbeskattningen anses som försäkringens ägare och även va­ta skattskyldig för utfallande be­lopp. Vad nu sagts skall dock ef gälla om äganderätten övergått på aiman till följd av försäkringsta­garens anställningsförhållande el­ler på grund av utmätning, ackord eller konkurs och ej hel­ler om äganderätten övergått på grund  av   bodelning   i  anledning

1 Senaste lydelse 1964: 52.

 

Prop. 1973:120                                                                        7

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

av hemskillnad eller äktenskaps­skillnad och försäkringstagaren vid utbetalning till förvärvaren, mot­svarande vad denne uppburit på grund av försäkringen, skulle ha­va varit berättigad till avdrag här­för såsom för periodiskt under­stöd. Vad i detta stycke föreskri­ves angående försäkringstagaren skall även avse den som efler för­värv av försäkring skall anses som dess ägare vid inkomstbeskatt­ningen.

Om särskilda skäl föreligga kan riksskatteverket på ansökan med­giva att den som förvärvat pen­sionsförsäkring skall anses som försäkringens ägare vid inkomst­beskattningen även i fall då över­låtaren enligt vad i föregående stycke sägs skall anses som ägare av försäkringen. Mot beslut, som riksskatieverket meddelat i sådant ärende, får talan icke föras.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen en­ligt därå meddelad uppgift utkorarait från trycket i Svensk författnings­saraling och tillärapas första gången vid 1974 års taxering.

1.    Äldre bestämmelser gäller vid eftertaxering för år 1973 eller tidi­gare år.

2.    De nya bestämraelserna i 6 § 4 mom. andra stycket gäUer endast beträffande överlåtelser av pensionsförsäkring som ägt mra efter den 31 deceraber 1972.

3.    Utan hinder av vad i 6 § 4 raom. andra stycket stadgas skall sora försäkringens ägare anses den sora genora överlåtelse från sin make för­värvat äganderätten till pensionsförsäkring före utgången av år 1973 och vid taxering åren 1971—1973 åtnjutit avdrag helt eller till övervägande del för de premier för försäkringen sora erlagts under åren 1970—1972.

 

Prop. 1973:120

3    Förslag till

Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenora förordnas, att 37 § 2 raora. taxeringsförordningen (1956: 623)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

37 §

2 m o ra. Vid avläranande av uppgifter, varora stadgas i 1 mora., skall iakttagas följande.

Avser sådan förmån, varom i 1 mom. första och andra punkterna för­mäles, endast en del av året, skall upplysning meddelas om den tidrjmid, för vilken förmånen utgått.

I kontrolluppgift, sora upptager särskild resekostnads- och trakla-mentsersättning, skall angivas beloppet av dels resekostnadsersättning och dels traktaraentsersättning järate lid for vUken traktaraentsersättning utgått. Därvid skola uppgifter läranas om traktaraentsersättning dels för förrättningar inora riket i enUghet raed vad nedan sägs och dels för för­rättningar utom riket. I fråga om förrättningar inom riket skola uppgif­ter lämnas särskilt för förrättningar som icke varit förenade med över­nattning (endagsförrättningar), förrättningar som varit förenade med övernattning men icke medfört vistelse raer än femlon dygn i följd på en och samma ort (korttidsförrättningar) samt övriga resor (långlidsför-rätlningar). För endagsförrättningar uppgives utgiven Iraktamentsersätt-ning och antal dagar. Vid beräkning av antalet dagar för endagsförrätt­ningar medräknas icke sådan endagsförrättning, som varat högst fyra timmar; förrättning sora varat mer än fyra timmar men högst tio tim­mar räknas sora halv dag; längre förrättning räknas som hel dag. För korttids- och långtidsförrättningar uppgives utgiven traktamenlsersätt-ning och antal nätter övernattning skett. De första femlon dygnen av varje långtidsförrätlning uppgivas säsom korttidsförrättning. — I kon­trolluppgift skall i förekommande fall särskilt anmärkas, all arbetsgiva­ren, utöver traktaraenlsersätlningen, haft utgifter för den anställdes bo­stad eller uppehälle under förrättningen.

Om skattechefen i det län där arbetsgivarens hemortskoraraun är be­lägen medger det, behöver arbetsgivaren, i stället för att lämna uppgift enligt tredje stycket om traktaraentsersättning vid förrättning inom riket, endast anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning utgått. Föratsätt­ning för medgivande är att ersättning utgår enligt sådana grunder att den kan antagas icke komma all överstiga avdragsgill ökning i levnads­kostnaderna. Motsvarande raedgivande kan lämnas även beträffande re­sekostnadsersättning för färd raed allmänt kommunikationsmedel. Med­givande lämnas endast ora arbetsgivaren har ett större antal anställda, som mera regelbundet företager tjänsteresor, och medgivandet bedömes vara utan olägenhet för taxeringsarbetet. Medgivande gäUer tills vidare. Det kan begränsas tUl viss grupp av anställda. — Ansökan om medgi­vande göres hos länsstyrelsen senast den 31 oktober året före taxerings-

;   ' Förordningen omtryckt 1971: 399.

 

Prop. 1973:120                                                                        9

Nuvarande lyddse                         Föreslagen lydelse

året. Talan raot beslut, varigenora ansökan ora medgivande avslagits el­ler medgivande återkallats, föres hos riksskatteverket genom besvär som skola ha inkorarait till verket inora en raånad från den dag då klaganden erhöll del av beslutet. Mot riksskatteverkets beslut får talan icke föras.

Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans efterlevandes pensionering, skaU i kontrolluppgiften upptagas bruttolön och vad som avdragits.

I kontrolluppgift enligt 1 mora. första, andra eller sjunde punkten skall angivas, huruvida arbetsgivaren har att för utgivet belopp erlägga av­gift enligt 19 kap. 1 § lagen om allmän försäkring.

I kontrolluppgift skall särskilt för sig upptagas sådant skatteavdrag, som skett för uttagande av preliminär A-skatt.

Särskild uppgiftshandling skall avlämnas för varje person, varom frå­ga är. Därvid skall fullständigt angivas personens namn, personnuraraer, hemvist och bostadsadress. Där så kan ske, bör uppgift lämnas även om numret på för honom utfärdad debetsedel å preUrainär skatt för året näst före taxeringsåret.

Kontrolluppgift, som i 1 raora.      Kontrolluppgift, som i 1 mom.
tredje punkten sägs och som avser tredje punkten sägs och som avser
pensionsförsäkring tagen annorle- pensionsförsäkring tagen annorle­
des än i samband med tjänst, skall des än i samband raed tjänst, skaU
innehålla uppgift ora försäkrings- innehålla uppgift om tidigare och
tagaren eller, i förekomraende fall, nuvarande ägare tdl försäkringen
den som vid försäkringstagarens och, om möjligt, fång varigenom
död eller eljest efter denne erhålUt äganderätten övergått saml, i före-
förfoganderätlen till försäkringen, koraraande fall, den sora erhålUt
Kontrolluppgift, sora avser pen- förfoganderätten till försäkringen,
sionsförsäkring tagen i samband KonlroUuppgift, sora avser pen-
med tjänst, skall innehålla uppgift sionsförsäkring tagen i samband
om den, som enUgt tjänsteavtalet raed tjänst, skall iimehåUa uppgift
skall åtnjuta pensionsförraånen. om den, som enligt tjänsteavtalet

skall åtnjuta pensionsförmånen.

Uppgift skall avfattas å blankett enUgt fastställt formulär eller å an­nan för ändamålet lämpad blankett.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974 och tiUämpas första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1974 års taxering.

1.   Äldre bestämmelser gäller i fråga om eftertaxering för år 1973 eller tidigare år.

2.   Oavsett 37 § 2 mom. nionde stycket i dess nya lyddse behöver kontrolluppgift icke innehålla uppgift om tidigare ägare, vilken över­låtit försäkringen före ingången av år 1973.

 

Prop. 1973:120                                                                     10

Utdrag  av  protokollet  över  finansärenden,, hållet  inför  Hans  Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 30 mars 1973.

Närvarande: statsrainislern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERS­SON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, MYR­DAL, ODHNOFF, MOBERG, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efler gemensara beredning raed statsrådets övriga ledamöter fråga om änd­rade regler för beskattning av pensionsförsäkringstagare och anför.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 10 deceraber 1971 och den 28 januari 1972 tillkallade jag åtta sakkunniga med uppdrag alt se över beskattningen av livFörsäkringslagare m.m.

De sakkunniga, som antagit benämningen Uvförsäkringsskattekora-mittén, har under sitt hittillsvarande arbete funnit det fördelaktigt alt vissa frågor inora utredningsområdet bringas lill en lösning utan att slutförandet av koramitténs arbete behöver avvaktas. Dessa frågor, sora enligt komraitléns raening utan olägenhet kan behandlas för sig, gäller dels makars beskattning för pensionsförsäkring (P-försäkring) och dels överlåtelse av sådan försäkring. Kommittén har redovisat frågorna i en i december 1972 avgiven promeraoria (Ds Fi 1972: 10). I promemorian föreslås alt skattskyldigs avdrågsrätt för premier för P-försäkring sora ägs av den skattskyldiges raake slopas. Vidare föreslås att pensioner som utfaller på P-försäkringar tecknade något av åren 1970, 1971 eller 1972 skall i det faU försäkringstagarens make helt eller till huvudsaklig del åtnjutit avdrag för preraien i princip beskallas hos den raake som fått avdraget. Detta föreslås dock inle gälla för försäk­ringar med livsvarig pension. Koraraitténs förslag i dessa ddar är för­anledda av del ändrade läge frågan ora raakars beskattning korarait i genom 1970 års skatteomläggning. Slutligen föreslås att försäkringsta­garen eller annan överlåtare av P-försäkring i vissa fall skall beskattas för det efler överlåtelsen utfallande försäkringsbeloppet. Två ledamöter

1 Generaldirektören Gösta Ekman (ordförande), fil. lic. Gösta Dahlström, ledamötema av riksdagen Gunnar Engkvist, Grethe Lundblad och Tage Mag­nusson, ombudsmannen Mauritz Johansson, direktören Lars Lindwall och di­rektören Richard Schönmeyr

 

Prop. 1973:120                                                        H

av kommittén, riksdagsmannen Tage Magnusson och direktören Richard Schönmeyr, har avgett reservationer.

Efter remiss har yttranden över proraeraorian avgelts av kararaar­rätlen i Göteborg, riksförsäkringsverket, försäkringsinspektionen, riks­skatteverket (RSV), länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malraö­hus, Göteborgs och Bohus särat Västernorrlands län, Farailjeföretagens förening, Folksam, Föreningen auktoriserade revisorer. Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Slatstiänstemännens riksförbund (SR), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska företagares riksförbund, Svens­ka försäkringsbolags riksförbund. Svenska revisorsamfundel, Sveriges advokatsamfund, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund, Sveriges köpraannaförbund. Taxe­ringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Tjänstemännens cen­tralorganisation (TCO).

Gällande beskattningsregler

Gränsdragningen mellan P- och K-försäkring

Av punkt 1 av anvisningarna till 31 § komraunalskattelagen (1928: 370), KL, framgår vad som skall förslås med P-försäkring och kapilalförsäkring (K-försäkring). Försäkring som enligt dessa bestäm­melser anses som P-försäkring skall vara meddelad i här i landet be­driven försäkringsrörelse och får inle avse andra försäkringsbelopp än följande.

1. Älderspension som ulgår högst så länge den försäkrade lever.

2.   Invalidpension som utgår högst så länge den försäkrade är ar­betsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga.

3.   Efterlevandepension.

4.   Kapitalbelopp som är förenat med ålders-, invalid- eller efterle­vandepension och som ulgår i samband raed att pensionen börjar ut­betalas eller upphör eller försäkringen upphör.

Älderspension får inle börja utgå vid lägre ålder än 55 år om inte lägre pensionsålder kan anses skälig raed hänsyn till den försäkrades yrke eller andra oraständigheter, exerapelvis varaktig arbetsoförraåga. En ålderspension kan vara antingen livsvarig eUer teraporär. Är den temporär måste den för alt räknas som ålderspension utgå under minst fem år eller — i fräga ora pension sora upphör tidigast då den försäkrade fyller 63 år — under rainsl ell och ell halvt år. Villkoret all temporär ålderspension skall utgå åtminstone under viss tid gäller dock inle i fråga om sådan ålderspension som utges enligt allmän pen-

 

Prop. 1973:120                                                                    12

sionsplan i den mening som avses i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse.

I försäkringsavtal sora orafattar invaUdpension får inskrivas att pen­sionen skall vara temporär. Även denna pension raåste emellertid då utgå under minst fem år efter del arbetsoförmågan inträtt.

Som efterlevandepension på grund av försäkring räknas i beskatt­ningshänseende sådan pension som efter den försäkrades död utgår högst så länge viss person eller vissa personer som anges i försäkrings­avtalet lever. Skall en sådan efterlevandepension enhgt försäkringsav­talet upphöra eller nedsättas viss tid efter den försäkrades död får denna tid inte understiga fera år. Efterlevandepension kan således vara antingen livsvarig eller temporär i minst fem år. Som efterlevandepen­sion anses även pension som ulgår efler den försäkrades död oberoen­de av viss pensionstagares liv under förutsättning att en rad i anvis­ningspunkten angivna förutsättningar är uppfyllda. Sådan försäkring, s.k. försörjningsränta, får utgå under högst tjugo år.

En P-försäkring kan innehålla utfästelse inle endast om pension utan även om visst kapitalbelopp. Detta belopp får då inte överstiga del sararaanlagda årsbeloppet av den avtalade ålders- eller invalidpen­sionen, ökat i förekommande fall raed det högsta årliga beloppet av efterlevandepension tUl make.

Av anvisningspunkten fraragår vidare att raed K-försäkring förstås annan Uvförsäkring än P-försäkring.

Meddelas en livförsäkring som en kombinerad P- och K-försäkring skaU den uppdelas på de båda försäkringsslagen. Uppdelningen skall i första hand ske med ledning av försäkringsvillkoren. En sådan upp-delrung är dock icke alltid möjlig. Uppdelning får då i stället göras enhgt särskilda bestämmelser.

Möjlighet finns för försäkringstagare all i försäkringsavtal om P-försäkring, för vilken preraiebetalningen skall vara fullgjord inom fem år från del avtalet ingicks, genora särskilt förbehåll vid avtalets in­gående få försäkringen hänförd tUl kategorin K-försäkring. Ett för­säkringsavtal kan också ändras så, alt en P-försäkring hell eller delvis övergår till K-försäkring. Mot K-försäkringen svarande premiereserv och övriga tillgodohavanden vid ändTingslillfället skall då i beskattnings­hänseende anses sora sådant belopp sora utbetalts på grund av P-för­säkring (första stycket punkt 10 av anvisningarna till 32 §). Beloppet är således skattepUktigt.

Rätten till avdrag för P-fÖrsäkringspremie

P-försäkring kan avse försäkring som är tagen i samband med tjänst eller ulan sådant samband. Är försäkringen lagen i samband med tjänst anses  av  den  anstäUde erlagda avgifter för  försäkringen  som

 

Prop. 1973:120

13

kostnad för fullgörande av tjänsten. Avdragsrätt föreUgger alltså för preraier på sararaa sätt sora för övriga kostnader för tjänsteintäkter­nas förvärvande (33 § 1 mom. KL). Har däremot arbetsgivaren erlagt premien skall den anställde inte beskattas i anledning härav (punkt 3 av anvisningarna till 32 § KL).

P-försäkring skall anses lagen i samband med tjänst om skyldighet enligt anställningsavtalet föreligger för arbetstagaren att ha sådan för­säkring. Föreligger inle sådan skyldighet kan en P-försäkring ändå räk­nas som tagen i samband med tjänst, nämligen ora preraierna för för­säkringen skall betalas av arbetsgivaren eller av denne och arbetstaga­ren geraensaral. (Punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL.)

Avdragsrätlen för preraier för annan P-försäkring än sådan sora tagits i saraband raed tjänst regleras i 46 § 2 raora. första stycket 2) KL. Avdrag får alltså åtnjutas sora allraänt avdrag. Avdrag raedges härvid för avgift som erlagts under beskattningsåret för försäkring som ägs av den skatlskyldige själv eller hans raake eller omyndiga barn. Avdragsrätlen är aUlså knuten till försäkringens ägare eller i förekomraande fall försäkringsägarens raake eller föräldrar. Försäk­ringstagaren är att anse sora ägare tiU dess han frånhänt sig ägande­rätten till någon annan. Även ora förraånstagare tUl försäkringen är insatt och oberoende av ora förmånstagareförordnandet kan återkal­las eUer ej har försäkringens ägare sålunda rätt tiU avdrag för eriagd premie.

De nu redovisade bestämraelserna ora allraänt avdrag för preraie för P-försäkring gäller eraellertid inte undantagslöst. EnUgt punkt 1 av anvisningarna till 46 § KL raedges nämligen inte avdrag för premie för P-försäkring när utgiften för premien är att betrakta sora sådan levnadskostnad som inte är avdragsgill enligt 20 § KL. Sora exerapel anges i anvisningspunkten preraie för P-försäkring på herabiträde. Vi­dare är enligt 42 § 2 mom. en förutsättning att den skatlskyldige varit bosatt här i landet under hela beskattningsåret. Har han varit bosatt här endast under en del av beskattningsåret får avdrag åtnjutas endast i den raån del belöper på sådan del av beskattningsåret (46 § 2 mora. tredje stycket KL).

Vidare finns en bestäraraelse sora begränsar avdragsrätten i ett spe­ciellt fall. Det gäller skattskyldig sora under beskattningsåret haft att erlägga sjöraansskatt. Sådan skattskyldig får göra avdrag för preraie för P-försäkring som inte tagits i samband med tjänst endast i den raån hänsyn vid beräkningen av sjöraansskatlen inte tagits tUl preraie. (46 § 2 mora. andra stycket KL.)

Det bör slutiigen påpekas att avdragsrätten för preraier för P-för­säkring inte påverkas av ora preraien betalas i förra av engångspremie eller på annat sätt,

3      Riksdagen 1973.1 saml. Nr 120

 

Prop. 1973:120                                                                    14

Skatteplikt för utfallande pension m.m.

Mot rätten till avdrag för premie för P-försäkring svarar skatteplikt för utfallande försäkringsersättning. Rätt till pension likstäUs med tjänst (31 § andra stycket KL) och pensionen hänförs alltså till intäkt av tjänst (32 § 1 mom. första stycket KL). Skillnad görs härvid inte mellan försäkring som tagits i samband med tjänst och försäkring som tagits utan sådant samband. Sora inläkt av tjänst räknas även annat belopp som utgått på grund av P-försäkring, såsora vinstandel, återbä­ring eller belopp sora uppbärs vid återköp av försäkringen (32 § 1 raora. andra stycket KL).

Utfallande belopp på grund av P-försäkring utgör i regel skatteplik­tig inkorast för mottagaren. Skattskyldigheten gäller alltså försäk­ringens ägare eller, i förekommande fall, förraånstagare. Undantag finns emellertid från att mottagaren skall skatta för utfallande belopp. I vissa fall beskattas nämligen försäkringstagaren för utfallände belopp när förraånstagare till P-försäkring uppbär ersättningen före försäkrings­tagarens död. Så är enligt 53 § 4 mora. KL fallet ora försäkringstaga­ren inte vid utbetalning av motsvarande belopp till förmånstagaren skulle ha varit berättigad till avdrag för beloppet såsom för omkost­nad eller periodiskt understöd. Detsamma gäller i fråga ora den som efter försäkringstagaren fått förfoganderätten till försäkringen.

Undantagsreglerna har tUlkommit för att hindra att bestämmelsema om avdrag för periodiskt understöd och gåva kringgås. Avdrag för pe­riodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, medges som all­raänt avdrag. Avdrag medges dock inte för vad som utgått till person i givarens hushåll eller för vad som utgått lill annans undervisning el­ler uppfostran om understödet inte utgjort skadestånd. Avdrag medges i praxis inte heller för periodiska utbetalningar till juridisk person. Ge­nom att som förraånstagare tiU pensionsförsäkring sätta in person, som omfattas av begränsningarna i avdragsrätlen för periodiska understöd skulle näraUgen — om undantagsreglerna inte fanns — försäkrings­tagare kunna tillföra sådan person medel, som han genom avdrags-rätten för premiema indirekt erhållit avdrag för.

Äganderättsövergång beträffande P-försäkring föranleder skattekon­sekvenser om övergången sker på annat sätt än på grund av försäk­ringstagarens död och tUL annan juridisk person än pensionsstiftelse. Enligt andra stycket av punkt 10 av anvisningarna tUl 32 § KL skall i sådant faU ett belopp som svarar mot försäkringens värde vid tiden för äganderättens övergång anses som på grund av försäkringen utbetalt till försäkringstagaren. Detsamraa gäUer den sora vid försäkringstaga­rens död eller eljesl efter denne erhållit förfoganderätten tUl försäk­ringen och överlåter äganderätten till densamma. Utan denna special-

 

Prop, 1973:120                                                        15

regel skulle pensionsförsäkring kunna överlåtas exempelvis till juri­disk person, som är endast begränsat skattskyldig, varvid medlen skulle bU helt obeskattade.

Innebörden av 1970 års skattereform

Genom 1970 års skattereform, sora tillärapades första gången i fråga om 1972 års taxering, infördes individuell beskattning av arbetsinkorast (A-inkomst). För kapitalinkomst och liknande (B-inkomst) behöUs en form av sambeskailning. Den närmare innebörden av de näranda ka­tegorierna inkorast anges i 9 § 3 raora. förordningen (1947: 576) om statiig inkomstskatt (Si). Med A-inkomst förstås inkomst av tjänst med undanlag av periodiskt understöd eller därmed järaförUg perio­disk intäkt samt inkomst av jordbruksfastighet och av rörelse ora den skattskyldige varit verksara i förvärvskällan i ej blott ringa orafatt­ning. Med B-inkorast förstås övriga inkoraster. Begreppen A-inkorast och B-inkorast har sararaa innebörd sora begreppen arbetsinkorast resp. sidoinkorast enUgt förordningen (1965: 153) om särskild skatte­beräkning i vissa faU för makar, som tiUämpades beträffande 1967— 1971 års taxeringar.

Sararaanlagda beloppet av skattskyldigs inkorast från olika förvärvs­källor minskat raed aUmänna avdrag och i förekoraraande fall avdrag för förlust hänförlig lill tidigare beskattningsår utgör skattskyldigs till statiig inkorastskatt taxerade inkomst (5 § Si). Beskattningsbar inkomst utgörs av den taxerade inkomsten rainskad raed grundavdrag och av­drag för väsenUgen nedsatt skatleförraäga (9 § 2 raora. Si). På Uk­nande sätt beräknas kommunalt taxerad och beskattningsbar inkomst (47 § a och 50 § I mora. KL). Härvid beräknas inkorasterna för var koramun för sig.

För skattskyldig sora varit bosatt här i landet under större delen av beskattningsåret är grundavdraget såväl statiigt som kommunalt 4 500 kr, vid högst 30 000 kr. statiigt taxerad inkomst. Grundavdraget avtrappas med en femtedel av den statligt laxerade inkomsten till den del den överstiger 30 000 kr. Har den skaltskyldige uppburit lön eller annan gottgörelse sora ulgör beskattningsbar inkorast enligt förord­ningen (1958: 295) om sjöraansskatt skaU grundavdraget rainskas på visst sätt. I det fall den skattskyldige varit bosatt här i landet under högst halva beskattningsåret raedges grundavdrag raed lägre belopp enhgt särskUda regler.

För makar, som under beskattningsåret levt tillsammans och under någon del därav varit bosatta här i rUcet, skaU för beräkning av stat­lig inkomstskatt beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar B-in­komst bestämmas för dem båda om var och en av dem haft taxerad inkorast. Beskattningsbar A-inkorast utgörs av det sararaanlagda be-

 

Prop. 1973:120                                                        16

loppet av den skaltskyldiges A-inkomst minskat raed allmänna avdrag, förlustavdrag, grundavdrag och avdrag för väsentligen nedsatt skatte­förmåga. Beskattningsbar B-inkomst utgörs av skiUnaden mellan skatt­skyldigs hela beskattningsbara inkorast och den beskattningsbara A-inkorasten. (9 § 3 raom. tredje och fjärde styckena Si.)

Vardera raaken taxeras för sin inkomst. Därvid beräknas skatt på beskattningsbar A-inkomst för vardera maken för sig, medan statlig inkorastskatt för makarnas B-inkomster beräknas som om make med högsta A-inkomst haft all B-inkomst. Skatten på makarnas B-inkoms­ter utgör härvid skiUnaden mellan den sålunda beräknade skatten och den skatt som belöper på A-inkomsten. Skatten på B-inkomsten för­delas på makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara B-inkomster. Om det sammanlagda beloppet av makars B-inkoraster inte överstiger 2 000 kr. anses dock dessa inkoraster vid skatteberäk­ningen som A-inkorast (11 § 1 raora. Si).

, I saraband med 1970 års skattereform infördes vidare regler om skattereduktion. Dessa regler finns i 2 § 4 mom. uppbördsförord­ningen (1953: 272), UF, och iakttas vid debitering av slutiig och till­kommande skatt, preliminär B-skatt samt vid faststäUande av preU­minär A-skatt. Skattereduktion åtnjuts av gift skattskyldig, vars make har en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst understigande 4 500 kr., med 40 % av skillnaden meUan sistnäranda belopp och den taxe­rade inkorasten, således med högst 1 800 kr. Har båda makarna haft tiU statiig inkomstskatt laxerad inkomst som understiger 4 500 kr. får dock skattereduktion åtnjutas endast av den av raakarna sora haft den högsta taxerade inkomsten eller, om taxerade inkomsterna är lika stora, av den äldste av makarna. Skattereduktion med 1 800 kr. åtnjuts också av ensamstående skattskyldig med heraraavarande barn under 18 år. För skattereduktion krävs att skattskyldig varit bosatt här i riket un­der någon del av beskattningsåret och för gift skattskyldig dessutora att även maken varit bosall i riket under någon del av beskattnings­året. Avser sistnämnda bosättning mindre del av beskattningsåret ned­sätts skattereduktionen enligt särskilda regler.

Livförsäkringsskattekommittén

Makars beskattning vid frivillig P-försäkring

Inledning

Komraittén påpekar alt den genom 1970 års skattereform genom­förda gränsdragningen mellan A-inkomst och B-inkomst medfört att P-försäkring kan utnyttjas för att överföra inkorast mellan makar. Detta kan genomföras så att ena maken erlägger och tillgodoför sig avdrag för premie för P-försäkring som ägs av den andra maken. Be-

 

Prop. 1973:120                                                        17

lopp som UtfaUer på grund av försäkringen räknas sora A-inkorast och beskattas hos försäkringsägaren, medan i detla fall andre maken fått premieavdraget. Ora raakars inkomster väsentligen skiljer sig från varandra i storlek och därraed i fråga ora marginalskatt kan skatte-vinslen bli betydande genom alt avdrag för premien sker vid hög mar­ginalskatt under det alt beskattningen för utfallande belopp hos andre raaken sker vid en lägre raarginalskall.

Enligt vad komraittén erfarit har införandel av 1970 års bestärarael­ser ora obligatorisk särbeskaltning av A-inkorast raedfört att P-för­säkringar där försäkringsägarens make erlagt premier tecknats i avse­värt ökad omfattning. I vad mån så skett för att överföra inkorast från den ena maken till den andre raed nedsättning av skatteprogressionen sora följd kan inle statistiskt klarläggas, främst därför att försäkrings-anstalterna saknar anledning att efterforska vera sora erlagt preraierna. EnUgt kommittén finns det emellertid starka skäl anta att möjligheten att genom pensionsförsäkring överföra inkomst mellan makar utnytt­jats och att detta förhållande medverkat till den stegrade tendens att teckna pensionsförsäkringar, särskilt mot engångspreraier, sora kunnat iakttas under senare år. Koramittén pekar på den myckel förmånliga situation som uppkomraer om skattskyldig erlägger engångspremie för en av hans make ägd försäkring för en genast börjande teraporär liv­ränta, sora skall utgå under fem år. Den tid varunder pension ulgår har väsentlig betydelse raed hänsyn till bl. a. eventuell penningvärdeför­ändring och likviditetssynpunkter.

Oavsett i vilken orafattning P-försäkringen används för inkorast-överföring raeUan makar finner komraittén det otillfredsställande alt metoden över huvud tagel kan praktiseras. Komraittén påpekar att skattelagstiftningen i andra samraanhang innehåller regler som avser att förhindra att inkomslöverföringar mellan raakar får verkningar vid inkomstbeskattningen. Så t.ex. medges inte avdrag för periodiskt un­derstöd till make som sammanbor med den understödsgivande maken. Vidare gäller avdragsförbud för lön till make. Mot den bakgrunden anser komraittén att åtgärder bör vidtas raot att bestäraradserna om beskattning av P-försäkring skall kunna ulnyUjas för alt vinna skatte­lättnader. Enligt kommitténs mening finns vidare skäl att ingripa raot alla försäkringar som kan vara tagna under inflytande av 1970 års skattereform. På grund härav bör en ändrad lagstiftning beröra aUa försäkringar tecknade efler 1970 års ingång. Även ora den särskilda skatteberäkning i vissa fall för raakar sora tillärapades beträffande 1967—1971 års taxering i viss utsträckning kunde ge skattelättnad av här berörda slag torde enligt koraraittén missbruk knappast ha före­kommit före år 1970. De tidigare tUlämpade särbeskattningsreglerna torde näraligen i vissa avseenden ha raotverkat sådana åtgärder.

För alt  åstadkoraraa  ell  godtagbart  resultat vid  beskattningen  av

 

Prop. 1973:120                                                                    18

P-försäkringar ligger det enligt utredningen närmast lill hands att an­gripa inkomstsidan. Anledningen till att belopp som utfaller på grund av P-försäkring ansetts böra räknas som A-inkomst är att pension re­gelmässigt utgör uppskjuten arbetsinkomst. Delta gäller oavsett om pensionen betalas t.ex. direkt av förutvarande arbetsgivare eller på grund av försäkring. När P-försäkring kan antas tecknas huvudsakli­gen för att flytta över inkomst från ena raaken till den andra har eraellertid pensioneringssyftet trätt i bakgrunden i så hög grad att för­utsättningarna för den nuvarande skatteraässiga behandUngen brister.

En lösning är enUgt kommittén att som A-inkomst anse endast pen­sion som utgår på grund av tidigare utförd arbetsprestation och så­lunda utgör uppskjuten arbetsinkorast. Förutsättningar saknas emeller­tid f.n. för att uppställa generella regler för när pension skall anses ha sådant samband med arbete att den bör betraktas som A-inkomst. Vi­dare skuUe det vara adrainistrativt betungande att i alla faU då pen­sion utfaller på grund av frivillig P-försäkring pröva om pensionen ut­gör uppskjuten arbetsinkomst eUer ej. En gränsdragning av denna art innebär sålunda betydande praktiska svårigheter.

Koramittén påpekar vidare att nyssnämnda metod berör även andra försäkringar än dem man avser reglera. Endast i de fall där make som uite erlagt premierna är försäkringens ägare är en ändring i beskatt­ningen av utfallande belopp påkallad. Försäkringsanstalterna har emel­lertid i raånga fall inte kännedom om vem som har betalat preraierna och kan sålunda inte särskilja nyssnämnda försäkringar från andra. Med hänsyn till angivna förhållanden anser kommittén att det inte är prak­tiskt möjligt att korrigera den påtalade skatteeffekten genora att ändra reglerna vid beskattning av utfallande belopp. I stället bör man enligt konmiittén begränsa avdragsrätten för P-försäkringar. En ändring i avdragsrätten har emellertid inte någon effekt på försäkringar sora teck­nats något av åren 1970, 1971 eUer 1972 i den mån premier för för­säkringarna betalats under dessa år. Mot den bakgrunden anser kora­raittén det vidare motiverat raed ändrade bestäraraelser för beskattning av belopp sora utfaller på sådana försäkringar.

Avdrågsrätt för P-försäkringspremier

Kommittén påpekar att skattskyldigs avdrågsrätt för premier för andre maken tiUhörig P-försäkring inte är försäkringsmässigt nödvän­dig. Enligt den tolkning som getts bestämmelsen i 46 § 2 mom. KL föreligger nämhgen avdragsrätt för försäkringens ägare oavsett på vems liv försäkringen tagils. Skattskyldig kan alltså genom egen för­säkring säkerställa exempelvis sin makes pensionering. Genom att väg­ra avdrag för preraie för försäkring beskär raan enligt komraittén inte legitiraa pensioneringsmöjligheter av någon större betydelse. Förelig-

 

Prop. 1973:120                                                        19

ger ett klart önskemål om pensionering torde inle heUer frågan om vilken av makarna som har rätt till avdragen vara av näranvärd bety­delse för frågan ora P-försäkring i det enskUda fallet tecknas eller raed vilket belopp så skall ske.

Kommittén föreslår därför att rätlen för skattskyldig att få avdrag för avgift för makes P-försäkring slopas. Om så sker kan antas att ny­teckning av försäkringar av här avsedd typ kommer att upphöra. Enligt koraraitténs raening bör avdragsrätten eraeUertid slopas inte bara för nytecknade försäkringar ulan även för redan tecknade raen ej slutbe­talade P-försäkringar. Visserligen koraraer fömtsättningarna för de in­gångna avtalen då att förändras radikalt. Koramittén pekar emellertid på alt det aUlid finns möjligheter att vidta andra dispositioner med hänsyn lill det nya läget. Sora exerapel anges att försäkringen ersätts raed s.k. fribrev eller alt äganderätten till försäkringen såvitt avser återstående premiebetalning flyttas över på den raake sora tidigare er­lagt och dragit av premierna.

Att slopa avdragsrätlen enbart för premie för raakes P-försäkring leder eraellertid inte till avselt resultat. EnUgt 52 § 1 raora. KL har näraUgen make rätt att vid taxering avräkna allmänna avdrag avseende bl.a. försäkringspremier som inte kunnat utnyttjas vid andre makens taxering. Motsvarande gäller enUgt 11 § 1 mom. Si vid taxering tiU StatUg inkomstskatt. Detla nödvändiggör åtgärder för att motverka att skattskyldig skall kunna få avdrag för premier för raakens försäkring genora att tillgodogöra sig de avdrag enligt 46 § 2 raora. KL, som den­ne inte kunnat utnyttja. Koraraittén föreslår därför vidare att avdrag för egen P-försäkring skall få åtnjutas först efter övriga allraänna av­drag och endast raed så slort belopp att underskott inte uppkoraraer vid taxeringen. I förekomraande fall bör den skattskyldige vid kom­munaltaxeringen få dra av återstående premiebelopp från inkomst i annan kommun raen underskott får inle heUer då uppkoraraa. Slutii­gen föreslås alt den skatlskyldige skall ha rätt att vid senare taxering tUlgodoföra sig avdrag enligt 46 § 2 raora. KL för tidigare inte avdrag­na preraier. Sådant avdrag skall yrkas senast sjätte beskattningsåret efter betalningsåret raen får därvid inte föranleda underskott.

Vad angår avdragsrätlen för preraie för P-försäkring som ägs av den skattskyldiges minderåriga barn finner koraraittén inte anledning att föreslå någon ändring i nuvarande bestäraraelser. Gällande ålders­spärrar för att P-försäkring skall anses föreUgga bör enligt kommittén vara tUlräcklig garanti mot missbruk.

Komraittén har inte varit enig i frågorna om slopande av avdrags-rätt för premier för raakes försäkring och beskattning i vissa fall hos den raake sora tillgodogjort sig avdrag för premiebelopp. Ledamoten Magnusson ansluter sig inte tiU majoritetens förslag beträffande av­drågsrätt för avgift för makes P-försäkring. Han anför att del föreslag-

 

Prop. 1973:120                                                        20

na ingreppet innebär ett övergivande av en av de bärande principerna bakom äkta makars beskattning, nämligen att då det gäller makes rätt att utnyttja underskott hos andre maken familjen skall ses som en en­het. Vidare anför han bl.a, att avdragsrätt för makes försäkring be­hövs i fall av s,k. faktisk sambeskattning.

Ledamöterna Magnusson och Schönmeyr har reserverat sig mot för­slaget om beskattning hos den make som tillgodogjort sig premieav­draget. Det påpekas att regeln om avdragsrätt för premie för makes P-försäkring varit helt klart och entydigt formulerad. Det får då anses oacceptabelt att så radikalt förändra förutsättningarna för de tagna P-försäkringarna enbart med det förmodandet att dessa skulle ha tiU­kommit huvudsakhgen av skatteskäl och mindre i pensioneringssyfle. Med förslaget torde vidare endast i undantagsfaU uppnås syftet att "återställa beskattningen tUl utgångsläget". Överflyttning kommer nämligen att innebära en skatteökning inte bara under tid då inkomst­ökning föreligger utan även vid oförändrad inkomst om inte premien avdragils och pensionen beskattas inom ett och samma progressions­skikt. Vidare pekas på kontrollsvårigheterna.

Beskattning vid överlåtelse av P-försäkring

Inledning

Koramittén framhåller att P-försäkringens ställning i skattehänseen­de har medfört att denna försäkring utnyttjats i annat syfte än för pensionering. För att motverka raissbruk har skattebestämmelsema vid oUka tillfällen ändrats. Sålunda beslutades vid 1959 års riksdag att belopp, sora ulgår enhgt P-försäkring och utbetalas till särskilt insatt förraånstagare i vissa fall skall beskattas hos försäkringstagaren. Så skall ske om försäkringstagaren vid utbetalning av motsvarande be­lopp inte kunnat dra av delta som omkostnad eller periodiskt under­stöd. Föreskriften avser att förhindra kringgående av bestämmelserna ora avdrag för periodiskt understöd och gåva. Är 1964 utvidgades des­sa bestämmelser tiU alt omfatta även Ijänstepensionsförsäkring.

1959 års lagstiftning behandlade även frågan om beskattning i visst fall då P-försäkring byter ägare. Övergår äganderätten till sådan för­säkring till annan juridisk person än pensionsstiftelse under försäk­ringstagarens livstid .skall försäkringstagaren oraedelbart beskattas för ett belopp raotsvarande försäkringens värde vid tiden för äganderät­tens övergång.

Komraittén påpekar att även överlåtelse av P-försäkring tiU fysisk person kan raöjUggöra ell kringgående av besläraraelserna ora avdrag för periodiskt understöd och gåva. Enligt koramitiéns mening bör så­dan överlåtelse i allmänhet inte påverka skallskyldigheten för utfal­lande belopp. Vidare har kommittén funnit alt tiänstepensionsförsäk-

 

Prop. 1973:120                                                        21

ring i vissa faU bör kunna överlåtas även tiU annan juridisk person än pensionsstiftelse utan att avskattning sker. Kommitténs ståndpunkts­taganden i dessa frågor behandlas här i skilda avsnitt.

Överlåtelse av P-försäkring till fysisk person

1959 års lagstiftning syftade tiU att motverka raöjligheterna att ge­nom insättande av förraånstagare kringgå bestämmelserna ora avdrag för periodiskt understöd eller gåva. Kommittén påpekar emellertid att dessa bestämraelser aUtjärat kan kringgås genora överlåtelse av P-för­säkring. Utbetalningar på grund av sådana försäkringar sker näraUgen till försäkringens ägare och denne blir skattskyldig för utfallande be­lopp. Föräldrar sora erhållit avdrag för premierna för en P-försäkring kan alltså genora överlåtelse av försäkringen tiU hemraavarande eller studerande barn flytta över skattskyldigheten för utfallande belopp på barnet. Härigenom har föräldrarna i strid mot rådande avdragsprin­ciper fått avdrag för gåvor och underhåUsbidrag till barnet.

Enligt koraraitténs mening bör rätten till avdrag för premiekoslna-den i princip raotsvaras av beskattning för utfallande belopp hos den sora erhållit avdraget. Mot den bakgrunden bör överlåtelse av P-för­säkring till fysisk person i allmänhet inte påverka skattskyldigheten för vad som utfaUer på grund av försäkringen. Någon anledning att härvid göra skillnad raellan överlåtelser genora gåva och genora köp, byte eller därraed järaförliga fång anser koramittén inte finnas.

Komraittén anser däreraot att möjUgheten att flytta över skattskyl­digheten för utfallande belopp på annan genom alt insätta denne som förraånstagare bör kvarstå. Denna raöjlighet är eraellertid begränsad till faU där utbetalning av motsvarande belopp kunnat dras av hos försäkringstagaren som kostnad eller periodiskt understöd. Samraa rätt att flytta över beskattning för utfallande belopp sora nu kan erhål­las genora att förraånstagare insätts bör eraellertid inle raedges vid överlåtelse av försäkring. Ell raedgivande att med ändrad skattskyldig­het överlåta försäkring tiU den som försäkringsägare kan lämna av­dragsgillt periodiskt understöd tiU, skulle näraUgen öppna raöjlighe­ter till opåkallade skallelällnader. Ora sådan överlåtelse godtas skulle den nye ägaren kunna sälla in den ursprunglige ägarens raake sora för­raånstagare. Härigenorn skulle effekten i reaUteten bli att belopp sora UtfaUer på grund av försäkring beskattas hos maken till den sora ur­sprungUgen tecknat försäkringen. Detta innebär ett genomförande av en transaktion liknande den som i det föregående angetts inte kunna accepteras. VisserUgen kan invändas alt i del fall förraånstagare in­sätts och denne beskattas, hinder inte föreUgger för denne att lämna periodiskt understöd till försäkringsägarens make, därvid samraa situa­tion kan anses uppkomma. Komraittén understryker eraellertid den vä­sentliga skillnaden meUan de båda fallen. Erhåller maken beloppet som

 

Prop. 1973:120                                                        22

förraånstagare får del karaktär av A-inkomst med särbeskaltning som följd. Om beloppet utbetalas som periodiskt understöd, utgör det B-inkomst och beskattas »på toppen» av andre makens inkoraster.

I vissa speciella situationer finns eraellertid enligt kommitténs mening anledning alt godta att skattskyldigheten för utfallande belopp över­går på nye ägaren vid överlåtelse av P-försäkring. Det gäller då ägan­derätten övergår tiU annan på grund av försäkringsägarens död. Vi­dare bör så vara fallet om försäkringen övergår till annan genom bo­delning till följd av boskillnad, hemskillnad eller äktenskapsskillnad och försäkringens ursprunglige ägare därefter är berättigad till avdrag för periodiskt understöd lill den nye ägaren av försäkringen. Härav följer aUtså att om P-försäkring byter ägare genom bodelning under bestående äktenskap så skaU skattskyldigheten för utfallande belopp ändå Ugga kvar på den tidigare ägaren. Detsamma blir faUet ora an­nan än försäkringsägaren tillskiftas försäkring vid bodelning och se­paration mellan makarna men dessa senare åter flyttar samman. A andra sidan bör man enligt kommittén kunna godta att den nye ägaren blir skattskyldig för utfallande belopp om försäkringen överlåts genom utmätning, ackord eller konkurs.

Under vissa omständigheter bör vidare enligt kommitténs mening godtas att skattskyldigheten för utfallande belopp övergår till heraraa­varande barn om barnet vid bodelning på grund av ene raakens död tillskiftas del av efterlevande makes P-försäkring. Så bör emeHertid vara fallet endast ora P-försäkringen med hänsyn till boets tillgångar i övrigt måste tas i anspråk för barnets laglott. För att klarlägga för­hållandena i dessa fall kan krävas utredning av sådan orafattning och svårighetsgrad att den inte torde kunna ske vid taxeringen i första instans. Med hänsyn härtill och då endast få fall av detta slag kan tänkas uppkomma anser komraittén det ändaraålsenligt att förvärva­ren anses skattskyldig först efter särskUt medgivande. Enligt komrait­tén kan även andra dispensfaU länkas. Kommittén föreslår riksskatte­verket som dispensmyndighel.

Komraittén påpekar också att en kedja av överlåtelser av en och samma försäkring kan förekomma. Avgörande för vem som skah skatta för utfallande belopp skall givetvis även i sådant faU vara huru­vida tidigare Överlåtelser är av sådan karaktär att de kan godtas enligt vad som sagts i det föregående. Har en ägare överlåtit försäkringen till annan fysisk person ulan att skattskyldigheten för utfaUande belopp övergått på den nye ägaren skaU inte den omständigheten att den nye ägaren genora en i sig godtagbar överlåtelse avhänder sig äganderät­ten till annan fysisk person eller insätter förraånstagare inverka på skatiskyldigheten för utfallande belopp. Komraitién åskådliggör skatt­skyldigheten för UtfaUande belopp genom följande uppställning, där A är den ursprunglige ägaren och B, C och D senare ägare i nämnd ord-

 

Prop. 1973:120                                                       23

ning. Överlåtelser sora inte raedför ändring i skattskyldigheten beteck­nas med — och överlåtelser efter vilka den nye ägaren blir skattskyl­dig med +. I exeraplen förutsätts att den ursprunglige ägaren A lever när den senaste ägaren D lyfter pensionen.

 

 

Skallskyldig

A—B—C—D

A

A+B—C—D

B

A—B-fC-D

A

A—B—C+D

. A

A+B-f-C—D

C

A-fB—C+D

B

A—B+C+D

A

A+B+C+D

D

Koraraittén anser vidare alt den skattskyldighet sora skall åvUa resp. ägare bör begränsas tiU belopp sora svarar raot den preraiebetalning han fullgjort. Om premiebetalningen inte var helt fullgjord före den första överlåtelsen bör försäkringen kunna uppdelas i fribrev, svarande mot de olika ägarnas premiepreslationer. Varje sådan del av försäk­ringen kan betraktas som en frislående försäkring där en enda person har betalat samtliga premier och därför räknas såsora ursprungUg ägare i förhållande lill senare överlåtelser.

I fråga ora försäkringar som överlåtits före pubUceringen av kora­raitténs proraeraoria anser koraraittén att den sora är ägare av försäk­ringen vid publiceringen den 8 deceraber 1972 skall anses skattskyldig för utfallande belopp ora inle därefter sker sådan överlåtelse sora en­Ugt det föregående kan föranleda övergång av äganderätten. Däreraot bör andra överlåtelser som kan vara föranledda av innehållet i prorae­raorian inte föranleda ändrad beskattningssituation även ora de genom­förs före den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande. Speciella reg­ler bör dock enligt kommittén gäUa för försäkring sora tecknats något av åren 1970—1972 och för vUken försäkringsägarens raake erlagt hela eller huvudsakliga delen av premien. Som tidigare angetts bör enligt komraitléns raening den av raakarna som fått avdraget i princip be­skattas för UtfaUande belopp. För att inte premiebelalande make skall undgå beskattning efter överlåtelse av försäkring till andre maken fö­reslår kommittén att överlåtelse av sådana försäkringar raellan raakar undanlas från huvudregeln att den som efter överlåtelse äger P-försäk-ring vid publiceringen av proraeraorian skall anses skattskyldig för ut­fallande belopp. Anledning kan dock i vissa fall finnas att överlåta för­säkring för vilken försäkringsägarens make betalt premierna till andre maken. Är premiebetalningen inte avslutad finns visserUgen möjlighe­ten med fribrev eller överflyttning av försäkringen på premiebetalaren till den del den raotsvaras av återstående premiebetalningar. Det kan

 

Prop. 1973:120                                                                    24

emeUertid framstå som naturligt för makarna att överflytta ägande­rätten för hela försäkringen på premiebelalande maken. Kommittén an­ser därför att möjlighet bör finnas för ägaren att med överflyttning av skattskyldigheten som följd överlåta försäkring på sin make om denne erlagt tidigare premier. Enligt kommittén bör dock överlåtelse för att få denna verkan ske under år 1973.

Överlåtelse av P-försäkring tid juridisk person

Som tidigare angetts gäller särskilda bestämmelser för det fall att P-försäkring under försäkringstagarens livstid överlåts tiU annan juri­disk person än pensionsstiftelse. Dessa bestämmelser innebär att för­säkringstagaren vid sådan överlåtelse beskattas för ett belopp motsva­rande försäkringens värde vid liden för äganderättens övergång.

Bestämmelserna om beskattning vid överlåtelse av P-försäkring till annan juridisk person än pensionsstiftelse avser närmast att hindra gå­vor av t.ex, engångsbetalda P-försäkringar till juridiska personer sora är fria från inkomstskalteplikt. Då försäkring efter sådan överlåtelse synes ha förlorat sin karaktär av pensioneringsinstrument har samraa påföljder ansetts böra inträda vid överlåtelse som när P-försäkring ändras till K-försäkring,

Komraittén påpekar att bestäramelsernas utformning medför be­skattning i vissa fall där detta inte torde ha avselts. Härvid syftar kora­raittén på de överlåtelser av tiänslepensionsförsäkringar sora sker från anställda till deras arbetsgivare eller arbetsgivare emellan.

Tjänstepensionsförsäkring medddas antingen åt den anställde eller ål arbetsgivaren såsom försäkringstagare och ägare till försäkringen. I det senare fallet insätter arbetsgivaren den anstäUde och dennes an­höriga som förraånstagare regelmässigt genom oåterkalleUga förmåns-tagareförordnanden. I båda fallen betalar arbetsgivaren premien för försäkringen eller åtminstone del därav.

Är den anställde försäkringsägare kan han av flera skäl önska över­låta försäkringen till sin arbetsgivare. Kommittén påpekar alt om gift anställd är försäkringsägare och äktenskapet upplöses genom skilsraäs-sa hans make har anspråk på hälfien av försäkringens värde till följd av giftorätt. Överlåts däremot äganderätten till arbetsgivaren är för­säkringen fredad från anspråk från andre maken i händelse av skils­mässa. Vidare gäller att om den anställde äger försäkringen och den anställdes make avlider hälften av försäkringens värde vid dödsfallet ingår i den avlidnes kvarlåtenskap och blir arvsbeskattad. Vad som tUl­faller förraånstagare enligt tjänstepensionsförsäkring är däreraot fritt från arvsskatt. Slutligen kan framhållas att om en av den anstäUde ägd Ijänstepensionsförsäkring är ställd att tillfalla efterlevande make såsom förraånstagare och den anstäUdes barn inte får full täckning för sin laglott ur boel eller andra försäkringar, lill vilka de kan vara förmåns-

 

Prop. 1973:120                                                        25

tagare, maken kan bli nödsakad att avstå från en del av tjänstepensions-försäkringen.

Enligt komraittén kan även överlåtelse av tjänstepensionsförsäkring från tidigare arbetsgivare till ny arbetsgivare koraraa i fråga.

Det är enligt komraittén uppenbart att lagstiftaren inle avsett att av­skattning skall ske när Ijänstepensionsförsäkring överlåts tiU arbets­givare som är juridisk person och avsikten är att försäkringen även ef­ter överlåtelsen skall tjäna pensioneringssyfte. Vid anställds överlåtelse av pensionsförsäkring till arbetsgivaren är det inte fråga om någon verkUg överföring av försäkringen, efiersom överlåtaren förbehåller sig och sina efterlevande rällen liU utfallande belopp. Med hänsyn här­tiU finns enligt koraraitténs mening inga motiv för en avskattning i sam­band raed överlåtelsen. Det är vid delta ställningstagande väsentligt att hålla i minnet bl.a. all den anstäUde kommer alt beskattas för ut­fallande belopp även ora hans arbetsgivare är ägare till försäkringen. Det fiskala intresset är härigenora tillgodosett, Komraittén påpekar vi­dare att det får anses hka omotiverat alt arbetsgivare, sora tecknat P-försäkring för anstäUd och överlåter försäkringen tUl dennes nye arbetsgivare, skall betala inkorastskatt för försäkringens värde.

Remissyttrandena

Avdragsrätt för P-försäkringspremier

Koraraitténs förslag i denna del har i huvudsak tillstyrkts eller lära­nats utan erinran av fierlalet reraissinstanser. Bland de invändningar mot enskilda punkter i förslaget som fraraförs av dessa instanser kan nära­nas att några uttalar sig för ett bibehållande av avdragsrätlen för pre­raier för makes efterlevandepensionsförsäkring samt för redan tecknade försäkringar. Vidare framförs önskemål om undantagsbestämraelser för faktiskt sarabeskattade. Några instanser anser att avdragsrätlen bör slo­pas även för premier för P-försäkringar som ägs av barn. Komraitléns förslag avstyrks av nio remissinstanser. De motiverar sitt ställningstagan­de frärast med att frågan inte bör lösas förrän 1972 års utredning av skattesystemet ra. m. tagit stäUning tUl beskattningen av de faktiskt sara­beskattade.

Länsstyrelsema i Stockholms, Jönköpings, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län liksom TCO tillstyrker helt förslaget eller lämnar del utan erinran.

Frågan om bibehållen avdrågsrätt för preraier för raakes efterlevande-pensionsförsäkring tas upp av bl. a. Folksam. Bolaget anser all försäk­ringar sora endast orafallar efterlevandepension kan undantas ulan att syftet med lagstiftningen åsidosätts. Sädan pension kan inte utfaUa förr­än den ena maken avUdit varför någon inte avsedd skallevinst är ute­sluten raakarna emellan. Försäkringsskydd i form av efterlevandepen-

 

Prop. 1973:120                                                        26

sion kan visserligen ordnas raed den premiebetalande maken som försäk­ringstagare till de försäkringar som erfordras. Enligt Folksara kan emel­lertid ett sådant arrangemang innebära vissa nackdelar. Makarnas hem­mavarande barn kan sålunda inte vara förraånstagare raed skattskyldig­het tUl belopp som utfaller om den icke preraiebetalande raaken dör först. Folksam pekar i detta sammanhang också på försäkringsbehovet för personer som sararaanbor under äktenskapsliknande förhållanden. Ora i ell sådant faU endast mannen förvärvsarbetar är det enUgt Folk­sam motiverat att kvinnan är försäkringstagare till efterlevandepensions­försäkring på mannens liv för att inte riskera att halva pensionen går till barns laglott. För ett bibehållande av avdragsrätten i fråga om efter­levandepensionsförsäkringar uttalar sig också bl. a. försäkringsinspektio­ nen och Svenska försäkringsbolags riksförbund.

Förslaget att avdragsförbudet skall gälla även i fråga om redan teck­nade försäkringar har mött erinringar från några håll. KF kan sålunda inte tillstyrka förslaget i den mån det gäller försäkringar tecknade före den dag kommitténs förslag offentiiggjordes, eftersom det kan medföra ekonomiska nackdelar för de berörda. RSV ifrågasätter om inte försla­gets tillbakaverkande kraft borde begränsas till försäkringar som tecknats efler ingången av år 1970. Enligt RSV kan det näraligen inte med fog göras gällande att försäkringar, som tecknats före 1970 års skattereform, tillkorarait huvudsakhgen av skatteskäl.

Kammarrätten i Göteborg har i och för sig inte något att erinra mot alt avdragsrätlen för preraie för raakes pensionsförsäkring slopas. Kara­marrätten avstyrker emellertid förslaget tiU den del det avser försäkrings­ägarens rätt att utnyttja premieavdrag även i annan kommun än hera-ortskoraraunen och i vissa fall under en sexårsperiod. Kamraarrätten anser att förslaget i denna del innebär en ytterligare koraplicering av skattereglema som är betänklig.

Kommitténs förslag beträffande lagstiftningens ikraftträdande kritise­ras av Svenska försäkringsbolags riksförbund. Riksförbundet anför bl. a. i de fall ena maken hittills varit premiebetalare och andra maken ägare till en P-försäkring står i allmänhet flera olika vägar till buds för be­rörda farailjer sora vill upprätthåUa försäkringsskyddet. Det möter slora svårigheter att ur livförsäkringsbolagens totala bestånd, omfattande fle­ra railjoner försäkringar, leta fram de pensionsförsäkringar som berörs av kommitténs förslag och snabbt ge berörda kunder adekvat informa­tion och service. Redan under de första månaderna 1973 komraer pre­mier för vissa berörda försäkringar att erläggas. Förbundet finner det därför mycket angeläget att beträffande försäkringar tecknade före år 1973 nuvarande regler ora avdrågsrätt bibehäUes för inkoraslårel 1973. Härigenom vinnes erforderligt rådrura för kontakt mellan försäkrings­givare och försäkringstagare och för vidtagande av erforderUga åtgär­der.

 

Prop. 1973:120                                                        27

Några av de reraissinstanser sora i princip godtar koraraitténs förslag frarahåUer att det bör skapas förutsättningar, för tUlgodoseendet av be­rättigade behov av försäkringar för makar som faktiskt sambeskattas. Sådana synpunkter redovisar bl. a. Familjeföretagens förening, SACO, SR och Svenska försäkringsbolags riksförbund.

Några instanser har berört frågan om avdragsrätten för preraier för omyndiga barns försäkringar. LO anser att det saknas skäl bibehålla denna avdragsrätt. En sådan avdragsrätt innebär att förbudet mot pe­riodiskt understöd till annans undervisning eller uppfostran kan kring­gås. Försäkringsinspektionen vänder sig mot kommitténs uttalande att gällande åldersspärrar för P-försäkring torde vara tillräcklig garanti för missbruk av avdrag för premier för orayndiga barns försäkringar. Den åldersspärr som gäller för P-försäkring anknyter till den försäkrades ål­der då pensionen börjar utgå. Försäkringsbolagen tillämpar emellertid den självpåtagna begränsningen vid tecknandet av P-försäkring, sora in­nefattar ålderspension knuten till annat liv än försäkringstagarens, att även försäkringstagaren skall ha fyllt 55 år innan pensionen börjar ut­betalas. Inspektionen ulgår från att kommittén i det fortsatta arbetet överväger en sådan ändring av gällande beskattningsregler, att den av bolagen nu friviUigt tillämpade åldersspärren inarbetas i dessa. Länssty­relsen i Malmöhus län anser också att vissa ändringar i förslaget är på­kallade med hänsyn lill den kvarstående avdragsrätlen i fråga om omyn­diga barns försäkringar. Länsstyrelsen pekar bl. a. på möjligheten för förälder att teckna försäkring på eget Uv och sedan överlåta försäk­ringen på barnet.

Riksförsäkringsverket redovisar närraast en tveksam inställning till förslaget att slopa avdrågsrätt för makeägd försäkring och anför bl. a. Verket meddelar frivillig pensionsförsäkring i två ohka former dels för temporär ålderspension, dels för livsvarig ålderspension. Genom inbetal­ning av avgifter tUl frivillig pensionsförsäkring hos verket erhåller den, på vars liv pensionsförsäkringen har tecknats, rätt till pension för egen del. Det finns alltså ingen möjlighet att teckna egen pensionsförsäkring hos verket på annans liv såsom t. ex. änkepension. Verkets pensionsför­säkring kan inle heller överlåtas. Kommitténs förslag innebär att raöj­ligheten att trygga hemmavarande makes pensionering genom inbetal­ningar till verkets frivUliga pensionsförsäkring skulle komraa att begrän­sas. Verket anser att en eventuell ändring av skattelagstiftningen i denna del inte bör tillärapas på inbetalningar sora gjorts innan den föreslagna lagstiftningen trätt i kraft.

Kommitténs förslag har nästan genomgående avstyrkts av de remiss­instanser som företräder näringsUvet.

SAF och Sveriges industriförbund ställer sig avvisande till förslaget. De erinrar om att 1972 års skatteulredning har att raed förtur behandla

 

Prop. 1973:120                                                                    28

frågan ora faktiskt sarabeskattade makar och anser det mot denna bak­grund inte lämpligt att del nu görs provisoriska arrangemang som ingri­per i makarnas beskattning. Om raan i likhet med koraraittén anser att föreliggande fråga är av så väsentlig betydelse att raan inte kan avvakta slälhiingstagandena från 1972 års skatteutredning bör i vart fall ingrepp inte göras i annat än uppdelningen raellan A- och B-inkomster. Ett ge­nomförande av komraittéförslaget skulle medföra att skattelagstiftningen skulle bli än mer koraplicerad och än raer avlägsna sig från tidigare godtagna principiella riktiinjer. Under alla oraständigheter bör försäk­ringar som tecknats innan 1970 års lagstiftning antogs liksora de försäk­ringar sora raake ägt under minst tre år före äktenskapets ingående även i fortsättningen följa nuvarande bestämmelser. Detsamma bör gälla för försäkringar med livsvarig pension eller efterlevandepension. Likaså bör vid fall av s. k. faktisk sambeskattning rätt till avdrag föreligga för pre­mier som inte överstiger halva nettointäkten av förvärvskällan i fråga. Även LRF är av den meningen alt man inte på sätt föreslagils bör lösa en delfråga, som är en följd av övergången till individuell beskattning, innan frågan ora de faktiskt sambeskattade lösts. Förbundet delar kora­raitténs raening att den närraast till hands liggande raetoden att lösa den föreliggande frågan är att ändra på inkomstsidan så att till A-inkomst hänförs endast pension som härrör från arbete. Enligt förbundets upp­fattning utgör denna metod enda sättet att skapa rättvisa med nuvarande systera raed A- och B-inkorast.

Beskattning av belopp som utfaller på grund av P-försäkringar tecknade åren 1970—1972

Förslaget ora särbehandUng av försäkringar tecknade åren 1970—1972 avstyrks av så gott som saratUga reraissinstanser. Härvid pekas genom­gående på att förslaget medför alltför stora tillärapnings- och kontroll­svårigheter. Ätskilliga instanser anför också principiella skäl raot en lag­stiftning raed retroaktiv verkan. LO och TCO anser sig i huvudsak kun­na biträda kommitténs förslag.

RSV godtar förslaget med viss raodifiering. Verket anser att endast ålderspensionsförsäkringar tecknade och slutbetalda under åren 1970— 1972 bör orafattas av förslaget. Någon anledning att göra skUlnad rael­lan livsvariga och teraporära ålderspensioner anser verket inte finnas. Enligt verket ingriper man med en sådan lösning mot de raest flagranta fallen av oraotiverade skattelättnader och begränsar arbetet på kontroll­sidan. Verket föreslår att konlrollsysteraet utforraas så alt taxeringsmyn­digheterna redan under år 1973 eller 1974 kan utreda vem av makarna som kan antas bli skattskyldig för belopp som sederraera utfaUer p. g. a. de berörda försäkringarna. Försäkringsbolagen bör därför åläggas att under år 1973 till taxeringsmyndighetema lärana uppgift ora saratliga berörda försäkringar. Taxeringsrayndighelema får därigenora raöjlighet

 

Prop. 1973:120                                                                      29

att raed ledning av raakarnas deklarationer utreda vera av raakarna sora åtnjutit avdrag för preraierna. Uppgift härora läranas till försäkringsbo­lagen sora åläggs att i kontrolluppgifter för de år pensionen utfaller ange vem av makama sora är skattskyldig för utfallande belopp.

Kritiken raot det av koraraittén föreslagna konlrollsysteraet riktar sig främst mot det förhållandet att taxeringsmyndigheterna sedan dekla­rationsmaterialet förstörts är hänvisade till laxeringslängderna för sin be­dömning. Flera instanser ser häri en risk för att bestämraelserna drab­bar olika och frarastår som orättvisa. Sådana synpunkter framförs bl. a. av Sveriges advokatsamfund. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam.

Flera instanser, bl. a. TOR, uttrycker oro för det merarbete förslaget medför för taxeringsnämnderna i framliden och anser att det kan leda till att angelägnare granskningsuppgifter eftersatts.

Kammarrätten i Göteborg anser alt förslaget innebär ovanligt stora svårigheter när det gäller den praktiska tillämpningen. Först och frärast synes kontroll- och bedömningsuppgiflen förutsätta alt taxeringsorgani­sationen har förhåUandevis ingående kunskaper om gäUande skalle- och andra regler beträffande pensionsförsäkringar. En särskild svårighet lig­ger säkerligen i ställningstagandet till rekvisilet huruvida försäkringsäga­rens make åtnjutit avdrag "till övervägande dd" för avgifterna under ifrågavarande år. Särskilt svårbedömda synes de fall bli, där ömsom ena, ömsom andra maken betalt premier lill pensionsförsäkringen eller där ett flertal försäkringar kommer med i bilden.

Det stora fierlalet instanser anför också principiella skäl mot en lag­stiftning med tillbakaverkande effekt. De synpunkter som härvid fram­förs ansluter sig i huvudsak till vad ledamöterna Magnusson och Schön­meyr anfört i sin reservation. Flera instanser, bl. a. Sveriges advokat­samfund. Svenska revisorsainfiindet, Familjeföretagens förening och Svenska företagares riksförbund anser alt kommittén inle redovisat god­tagbart underlag till stöd för sitt påstående alt ifrågavarande försäk­ringar tillkommit huvudsakligen av skatteskäl.

Överlåtelse av P-försäkring till fysisk person

Det helt övervägande antalet remissinstanser godtar kommitténs för­slag i huvudsak. Del gäller bl. a. länsstyrelserna i Stockholms, Jönkö­pings, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län liksom TCO och KF. Tre instanser anser dock att ändrad lagstiftning i ämnet bör anstå lill dess frågan om beskattning av periodiskt understöd lösts.

Ett par instanser förordar andra lösningar. LO framhåller sålunda alt koramitiéns förslag förutsätter ett system för kontroll av om pensions­försäkring bytt ägare och anser del tveksamt om ett förmodligen admi­nistrativt betungande kontrollsystem är raotiverat raed hänsyn till del ringa antalet överlåtelser som förekommer. LO ifrågasätter därför rät-

 

Prop. 1973:120                                                                       30

ten att överlåta pensionsförsäkringar i andra fall än de som enligt kora­raitténs förslag fortfarande skulle raedföra en överflyttning av skattskyl­digheten. LRF finner förslaget aUtför korapliceral och svåröverskådligt frärast genom kopplingen raellan avdrag för premier och beskattning av utfallande belopp.

Frågan om vilka överlåtelser som skall medföra övergång av skatt­skyldigheten och den därmed sammanhängande dispensfrågan tas upp av några instanser. Föreningen auktoriserade revisorer hävdar att över­låtelse till den försäkrades arbetsgivare bör godtas i skatlesamraanhang även i det fall arbetsgivaren är fysisk person. Svenska försäkringsbolags riksförbund anser att överlåtelse av tjänstepensionsförsäkring från ar­betsgivare till arbetstagare, t. ex. i saraband med att anställningen upp­hör, bör medföra övergång av skattskyldigheten. Förbundet föreslår därför alt överlåtelse p, g, a. anställningsförhållande medlas i uppräk­ningen av godtagbara överlåtelser i lagtexten. Kammarrätten i Göteborg finner det befogat att riksskatteverket skall kunna meddela dispens men anser att verkets beslut bör kunna överklagas till skaltedomstolarha.

Övergångsbestämmelserna har mött erinringar från flera håU.

Några instanser, bl. a. försäkringsinspekiionen. Svenska försäkrings­bolags riksförbund och SHIO, anser alt de nya reglerna bör gäUa för överlåtelser efter ingången av år 1973, medan LRF anser att de bör gälla för överlåtelser efter lagstiftningens ikraftträdande.

Föreskriften i övergångsbestämmelserna att överlåtelse av försäkring under år 1973 på den väsentligen premiebelalande maken skall medföra överflyttning av skattskyldigheten i sin helhet har berörts av ett par in­stanser. RSV anser att alltför kort tid kommer all slå till de berörda skattskyldigas förfogande för att överföra äganderätten och föreslår all tidsfristen utsträcks att gälla t. o, ra. år 1974. Svenska försäkringsbolags riksförbund anser att föreskriften bör utgå och hävdar alt en sådan över­flyttning av skattskyldigheten i regel inte är tiU fördel för raakarna.

Kommitténs förslag i denna del avstyrks av SAF, Sveriges industriför­bund och Sveriges grossistförbund.

Överlåtelse av P-försäkring till juridisk person

De remissinstanser som behandlat denna fråga tiUstyrker genomgåen­de kommitténs förslag eUer läranar det ulan erinran.

RSV ifrågasätter dock om överlåtelse bör godtas till fåmansbolag, i synnerhet när fråga är om förvaltningsbolag.

Departementschefen

Inledning

Inkomstbeskattning av livförsäkring sker efler endera av två principer. Enligt den ena medges principiellt inte avdrag för preraien. I så fall be-

 

Prop. 1973:120                                                        31

skattas inte utfallande belopp. Denna metod gäller för kapitalförsäkring (K-försäkring), Enligt den andra principen har den skattskyldige rätt till avdrag för försäkringspreraie. Mot detta svarar skatteplikt för den ersätt­ning sora utfaller på grund av försäkringen. Detta gäller i fråga ora pen­sionsförsäkring (P-försäkring).

Vad som skall förstås med K-försäkring och P-försäkring framgår av punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL. Avdrågsrätt för eriagd premie för P-försäkring tillkoraraer enligt 46 § 2 mom. KL försäkringens ägare såsom allmänt avdrag. Vidare äger enligt samma lagrum skallskyldig göra avdrag för premie som erlagts för försäkring vilken ägs av hans make eller omyndiga barn. I fräga om P-försäkring som tagits i sam­band med tjänst får avdrag för eriagd premie göras i förvärvskällan tjänst. Skallskyldig för utfallande belopp är i allmänhet den sora vid tidpunkten då beloppet utfaller äger försäkringen. Genora insättande av förraånstagare kan emellertid i vissa faU förmånstagaren bli skattskyl­dig för vad som utfaller på grund av försäkringen.

I skilda sammanhang har uppraärksararaats all bestäraradserna röran­de försäkringsbeskattningen utnyttjats i skatleundandragande syfte. Olika åtgärder har vidtagits på skatteorarådet för att råda bot häreraot. Jag vill här endast erinra ora den år 1969 beslutade ändringen sora innebar att avdrag för P-försäkring som tecknats i utoralands bedriven rörelse slopades. Jag uttalade i samband med tUlkomsten av 1969 års lagstift­ning att frågan ora beskattningen av P-försäkringar sora raeddelals i här i landet bedriven försäkringsrörelse ytterUgare borde övervägas.

Den är 1971 tillkallade livförsäkringsskattekoraraillén har under sill hittillsvarande arbete funnit det lämpligt att vissa frågor inom utred­ningsområdet löses ulan alt slutförandet av komraitléns arbete avvaktas. I december 1972 avlämnade komraittén proraoraoria ora vissa beskatl-ningsfrågor angående frivillig P-försäkring (Ds Fi 1972: 10). Förslagen i promemorian avser dels avdragsrätlen för premie för makes P-försäk­ring och beskattningen av belopp som utfaller på grund av vissa P-för­säkringar, dels beskattningen efter överlåtelse av P-försäkring,

Jag har erinrat ora att åtgärder vidtagits i skilda sararaanhang lör att raotverka att P-försäkringen utnyttjas i skatleundandragande syfte. Det torde kunna förutsättas att den nu pågående översynen av livför­säkringsbeskattningen blir täraligen genoragripande. Med hänsyn till de koraphcerade problem kommittén har att behandla kan det emellertid förväntas all kommittén inle hinner slutföra sitt arbete under inneva­rande år. Det är inle heller nu möjligt alt överblicka när en lagstiftning i anledning av koramitiéns slutliga förslag kan koraraa alt träda i kraft. Mot den bakgmnden anser jag det påkallat att nu fraralägga förslag i syfte all bl. a. motverka de raöjligheter lill inkomslöverflyttning raellan

 

Prop. 1973:120                                                        32

raakar som nuvarande regler medger. Den lagstiftning jag här koraraer att förorda får ses som provisorisk i avvaktan på alt kommittén slutför sitt arbete.

Avdrag för premie för makes P-försäkring in. m.

Kommittén påpekar den ändrade situation som uppkommit till följd av 1970 års skallereform. Genora att preraie för P-försäkring är av­dragsgUl och utfallande belopp utgör A-inkomst kan en inkomslöver­flyttning göras mellan raakar. Betydande fördelar kan härvid uppkora­ma om makarnas inkoraster i storlek väsentligen skiljer sig från var­andra.

Kommittén diskuterar olika lösningar för att raotverka att P-försäk­ringar i dessa fall utnyttjas för alt uppnå inle avsedda förraåner vid beskattningen. Den lösning komraittén anser ligga närmast till hands är alt låta endast pension som utgår på grund av utförd arbetsprestation utgöra A-inkorast raedan pension sora utfaller på annan grund skulle utgöra B-inkorast. Koraraittén har eraellertid avstått från att föreslå en ändrad gränsdragning raellan A- och B-inkomst. Detla har motiverats med alt förutsättningar f. n. saknas för all kunna uppstäUa generella regler för när pension skall anses ha lillräckligt samband med arbete för alt utgöra A-inkomst. Komraittén har i stället valt att föreslå en begränsning av avdragsrätten för P-försäkringspreraier. Förslaget inne­bär att avdraget för preraie för raakes P-försäkring slopas och alt av­draget för egen P-försäkring begränsas till så stort belopp att underskott inte uppkoraraer vid laxeringen. För ett sådant systera är det nödvändigt att avdrag för egen P-försäkring åtnjuts först efter övriga allraänna av­drag. Vidare föreslår korarailtén viss särbehandling vid beskattning av utfallande belopp på gmnd av försäkring som kan antas ha tecknats under inflytande av 1970 års skallereform. Förslaget i denna del inne­bär i stort att i fråga om försäkring som tecknats under perioden 1970— 1972 den av makarna sora åtnjutit avdrag för preraier under denna period skall skatta för utfaUande belopp i förhållande till avdraget.

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget om slopad avdragsrätt för premier för makeägd P-försäkring och begränsning av avdrag för premier för egen försäkring. Förslaget om särbehandling av vissa för­säkringar tecknade under perioden 1970—1972 avstyrks däreraot av del hell övervägande antalet remissinstanser. Härvid pekas såväl på de svårigheter tillärapningen av förslaget oundvikligen raåste raedföra som på att förslaget koraraer all ge en viss tillbakaverkande effekt.

I fråga om en lagstiftning av tillfällig karaktär är det särskUt viktigt att den är relativt enkel i tillärapningen. Jag ddar kommitténs uppfatt­ning att det inte är möjligt att med enkla och lättillämpade regler ändra gränsdragningen raellan A- och B-inkorast så att raan elirainerar de opåkallade fördelar sora f. n. kan erhållas. Det är i flertalet fall inle

 

Prop. 1973:120                                                        33

raöjligt att urskilja vUka utbetalningar på grund av P-försäkringar sora kan anses utgöra uppskjuten arbetsinkorast. Huvudsyftet raed 1970 års skattereforra var att få till stånd en individuell beskattning av raakars arbetsinkorasler. Gränsdragningen raeUan arbetsinkorast och annan in­komst skulle vara enkel i tillärapningen och saratidigt ge ett tUlfredssläl-lande resultat i materiellt hänseende. Under arbetet med denna reforra fästes särskild uppraärksarahet vid belopp sora utfaller på grund av P-försäkring. Till den del sådana utfallande belopp utgör uppskjuten ar­betsinkorast var del självklart att beloppen i likhet raed andra pensioner skulle anses som A-inkorast. Del ansågs eraellertid kunna godtas att alla utbetalningar på grund av P-försäkringen hänfördes lill A-inkorast. För alt upprälthålla ett berättigat krav på lältiUämpade regler skulle vid en ändrad gränsdragning raellan A- och B-inkoraslerna behöva tillgripas schabloner för all avgöra när en uppskjuten arbetsinkorast skulle anses föreligga. Ett sådant syslera skulle dock inte ge raalerieU rättvisa. Jag anser därför i likhet raed koraraittén den lärapligaste lösningen vara alt begränsa avdragsrätlen för P-försäkringar.

Invändningarna raot kommitténs förslag riktar sig frärast raot att för­slaget motverkar möjligheterna att ordna pension för make som arbetar i andra makens jordbruk eller rörelse och att åstadkoraraa efterlevande­pensionsskydd åt andra raaken genora försäkring som denne äger. Jag vill i detta sammanhang peka på alt utbyggnaden av den aUmänna pen­sioneringen, dvs. folkpensionen och allraänna tilläggspensionen, även innebär ell skydd för efterlevande raake sora inte haft arbetsinkorast. Till detla koraraer all skallskyldig genora egen pension kan säkerställa raakes pensionering. Mol den bakgrunden anser jag raig kunna förorda koraraitténs förslag om slopande av avdragsrätten för preraie för raake-ägd försäkring. Delta innebär visserligen att förutsättningarna för re­dan ingångna avtal helt förändras. Det finns eraellertid raöjligheter att anpassa försäkringsvillkoren med hänsyn till det nya läget. En försäk­ring kan näraligen ersättas raed s. k. fribrev. Vidare vill jag redan nu avisera alt jag i det följande avser att förorda möjlighet att överlåta P-försäkring i det fall försäkringsägarens make erlagt premierna för för­säkringen, Härigenora kan aUtså försäkringen hållas vid liv med avdrags­rätt för premierna även ora försäkringstagaren inle själv betalat pre­raierna.

Ett slopande av avdragsrätten för raakeägd P-försäkring raåste för att få avsedd verkan kompletteras med bestäraraelser sora hindrar att raake indirekt får avdrag för preraierna genora att han tillgodoförs avdrag sora den andra raaken inte kunnat utnyttja. Jag godtar i detta hänseende kommitténs förslag att avdragsrätlen begränsas till skillna­den mellan sammanlagda beloppet av inkomstema från de olika för­värvskällorna och övriga allmänna avdrag. Vid koraraunallaxermgen skall avdraget i första hand åtnjutas i heraortskoraraunen och därefter

 

Prop. 1973:120                                                        34

i andra korarauner där den skatlskyldige taxeras. I den mån avdraget inte kan åtnjutas för det beskattningsår preraien erlagts får beloppet dras av vid taxering för något av de följande sex beskattningsåren. Finns avräkningsbar inkorast i flera kommuner skaU avräkningen ske i den ordning sora anges i KL. Vad jag här förordat föranleder ändring i 46 § 2 raom. KL.

Komraittén har vidare föreslagit viss särbehandling vid beskattning av UtfaUande belopp på grund av P-försäkringar tecknade under perioden 1970—1972. Förslaget innebär i stort att i de fall försäkringsägarens raake erhålUt avdrag för premierna skall denne också skatta för ut­faUande belopp. Det helt övervägande antalet remissinstanser har av­styrkt förslaget i denna del raed hänvisning bl, a. till att det får tUlbaka-verkande effekt. För min del anser jag att del i och för sig kan finnas skäl för särbehandUng av dessa försäkringar. Å andra sidan raåste såväl skälen för denna särbehandUng sora det resultat denna skulle innebära vägas raot det merarbete kommittéförslaget skulle medföra för både be-skattningsrayndighelerna och berörda försäkringsgivare och skattskyldi­ga. VisserUgen kan detta arbete väsentligt begränsas ora — sora en re­raissinstans föreslagit — särbehandlingen endast skulle omfatta försäk­ringar tecknade och slutbetalade under perioden 1970—1972, Ofrånkora-ligen skulle emellertid även ett så utformat syslem vålla inle obetydligt merarbete för berörda parter. Jag är därför inle beredd att liUstyrka kommitténs förslag i delta hänseende. Innebörden blir härigenom alt be­lopp sora UtfaUer på grund av P-försäkring koraraer att beskattas som A-inkorast hos den make sora äger försäkringen oavsett vem av makarna som tillgodogjort sig avdraget för premierna. Jag vill emellertid under­stryka att beloppet alltid komraer att beskattas.

Överlåtelse av P-försäkring

Kommitténs förslag avser överlåtelse till såväl fysisk som juridisk per­son. Såvitt avser överlåtelser till fysisk person innebär förslaget i huvud­sak att den som överlåter sin P-försäkring skall oavsett överlåtelsen vara skattskyldig för utfallande belopp till den del det svarar mot preraiebe­talning han fullgjort, I vissa fall skall dock skattskyldigheten gå över lill förvärvaren. Vidare föresläs speciella regler för överlåtelser mellan ma­kar under år 1973. Förslaget angående överlåtelser till juridisk person innebär alt överlåtelser till arbetsgivare av P-försäkring, som tagits i samband med tjänst, inle skall föranleda avskattning.

I remissyttrandena redovisas i huvudsak en positiv inställning liU kora­raitténs förslag. Några remissinstanser ullalar sig dock för att överlåtelse av p-försäkring som lagils i samband med tjänst i vissa fall även skall raedföra övergång av skattskyldigheten för utfallande belopp. En remiss­instans ifrågasätter om överlåtelse lill fåmansbolag av P-försäkring som

 

Prop. 1973:120                                                        35

tagits i samband med tjänst bör undantas från gällande bestämmelser om avskattning, i synnerhet när fråga är ora överlåtelser till förvaltnings­företag.

Jag delar kommitténs uppfattning om nödvändigheten av att förhindra den raöjlighet som finns att genom överlåtelse av P-försäkring tiU fy­sisk person kringgå nuvarande bestäraradser ora avdrag för periodiskt understöd. Skäl kan ej heller anföras för olika behandUng av utfallande belopp beroende på ora försäkringen överlåtits raot vederlag eller ej.

Kommitténs förslag bygger på principen att den sora överlåter sin P-försäkring till fysisk person under livstiden i princip skall vara skatt­skyldig för utfallande belopp oavsett överlåtelsen. De överlåtelser sora enligt förslaget även skall raedföra övergång av skattskyldigheten åter­koraraer jag lill i det följande. Den raöjlighet som f. n. finns alt genora insättande av förraånstagare i vissa fall överflytta skattskyldigheten för utfallande belopp bör enligt koraraitténs raening bibehållas. Jag delar delta ställningstagande raen vill saratidigt understryka alt överflyttning av skattskyldigheten är begränsad till fall där utbetalning av motsvaran­de belopp kunnat dras av hos försäkringsägaren som omkostnad eller periodiskt understöd och beskallas hos förmånstagaren.

En försäkring kan överlåtas innan premierna slutbetalats. För sådana fall föreslår kommittén alt skallskyldigheten för utfallande belopp skall åligga förutvarande ägaren i förhållande lUl vad han erlagt av premier­na. Med ett sådant system komraer rällen lill avdrag för preraiekoslna-den i princip all raotsvaras av beskattning för utfallande belopp. En delad skattskyldighet för utfallande belopp kan eraellertid koraraa all raedföra utredningssvärigheter. Har överlåtelsen skett raer än sex år före det pension börjar utgå kan i raånga fall kontroll av vUka pre­raier förutvarande och nye ägaren erlagt inte göras. Även ora försäk­ringsgivaren i allraänhet underrättas i saraband raed överlåtelsen är detla inle någon förutsättning för giltig överlåtelse. Anstalten kan allt­så i vissa fall få vetskap ora överlåtelsen först i saraband med att någon påkallar utbetalning av försäkringsbelopp. I dessa fall kan anstalten inle vara behjälplig med upplysning om vUka premier olika ägare be­talat. Samtidigt kan naturligtvis deklarationsraalerialet vara makulerat.

Betydande kontrollsvårigheter är alltså förknippade med kommit­téns förslag. Härtill koraraer att bärande skäl i regel inte finns för att över huvud godta en överlåtelse av pensionsförsäkring under försäk­ringstagarens livstid raed ändrad beskattning sora följd. Mot bakgrun­den härav viU jag här förorda en annan lösning. Enligt min mening bör försäkringstagaren anses skattskyldig för utfallande belopp på grund av försäkringen oavsett om han erlagt samtiiga preraier eller annan ägare betalat någon eller några preraier. För att hindra att en sådan raetod används för alt få obehöriga fördelar är det nödvändigt att försäkringstagaren i skatteraässigt hänseende anses sora försäkring-

 

Prop. 1973:120                                                        36

ens ägare även efter överlåtelse av försäkringen. Detla innebär alltså alt även efter överlåtelsen endast försäkringstagaren i dessa fall kan erhålla avdrag för preraier för försäkringen. Sora förutsättning för sådant avdrag skall vidare självfallet gälla att försäkringstagaren erlagt preraien. Med försäkringstagare skall härvid avses den sora personligen eller genora orabud träffat avtal om försäkringen med försäkringsgiva­ren.

Komraittéförslaget innebär vidare att i de fall överlåtelse sker skatt­skyldigheten för utfallande belopp skall åvila försäkringstagaren oavsett ora nye ägaren insatt förraånstagare. Förmånstagareförordnande kan vara antingen återkalldigt eUer oälerkalleUgl. Förordnandet görs oåter­kalleligt genom att försäkringstagaren gentemot förmånstagaren förbin­der sig att låta förordnandet slå vid raakt. Äterkalldigl förraånstagare-förordnande förfaller i allmänhet ora försäkringstagaren överlåter för­säkringen. Så är däreraot inte fallet vid överlåtelse ora förordnandet är oåterkalleligt. Vidare gäller att möjligheten alt återkalla ett förordnande om förmånstagares insättande upphör i och raed försäkringstagarens död. Försäkringsgivaren skall alltid underrättas ora förordnande ora förraånslagares insättande eller återkallelse av sådant förordnande. En­ligt rain raening finns det inte anledning att särskUt reglera det fallet att förraånstagare insatts före överlåtelsen. Även om så skett bör alltså försäkringstagaren efter överlåtelsen bli skattskyldig för utfallande be­lopp. Inle heller bör det förhållandet att efter överlåtelse den nye äga­ren insätter förmånslagare påverka försäkringstagarens skattskyldighet.

Koraraittén har emellertid ansett att vissa överlåtelser av P-försäkring även skall raedföra överflyttning av skattskyldigheten för utfaUande be­lopp på den nye ägaren. Så skaU enUgt koraraitténs raening vara fallet om äganderätten till försäkringen övergår på annan fysisk person på grund av försäkringstagarens död, bodelning, arvskifte, utmätning, ackord eller konkurs. Vid överlåtelse annorledes än på grund av försäk­ringstagarens död skall dock enligt förslaget ytterligare en förutsättning föreligga för skattskyldighetens övergång. Överiålaren skall sålunda när pensionen utfaller vara berättigad till avdrag såsom för omkostnad el­ler periodiskt understöd till den nye ägaren med belopp som svarar mot pensionen. Slutligen föreslår koraraittén alt riksskatteverket i särskilda fall skall kunna raedge övergång av skattskyldigheten trots att de an­givna förutsättningarna inte är uppfyllda.

Jag delar i stort uppfattningen att övergång av skattskyldigheten bör kunna godtas i de av koramittén angivna fallen. Så bör också gälla när P-försäkring sora tagits i samband med tjänst överlåts från arbetsgivare till anställd.

Självfallet bör också den lill vilken en P-försäkring överlåtits och som enUgt det föregående blivit skattskyldig för  utfallande   belopp  kunna

 

Prop. 1973:120                                                        37

överlåta försäkringen på ny ägare med överflyttning av skattskyldigheten ora förutsättningarna härför är uppfyllda. Vad jag här anför ora för­säkringstagare skall alltså ha raotsvarande tillärapning i fråga ora den sora under försäkringstagarens livslid erhållit försäkringen ora skattskyl­digheten för utfallande belopp överflyttats på nye ägaren särat även be­träffande den sora vid försäkringstagarens död erhållit försäkringen.

Korarailtén har sora dispensfall angett att heraraavarande barn vid bo­delning på grund av ena makens död tillskiftas hela eller del av den efterlevande makens P-försäkring när förhållandena är sådana att för­säkringen med hänsyn tiU boets tillgångar i övrigt måste tas i anspråk för barnets laglott. Jag anser raig kunna godta att skattskyldigheten för utfallande belopp skall gå över till den nye ägaren då överlåtelse av kvarlevande makes P-försäkring erfordras för alt genomföra arvskifte med hänsyn till boets tillgångar i övrigt. Härvid bör emellertid full arvs­lott kunna beaktas. Alt begränsa fallen till laglolten är enligt rain raening inte raotiverat. Med hänsyn till att bedömningen i dessa fall torde kom­ma att kräva utredning av väsentlig orafattning och svårighetsgrad anser jag att överflyttning av skattskyldigheten i de fall äganderätten till för­säkringen övergått på grund av arvskifte i anledning av försäkringstaga­rens raakes död alltid skall förutsätta dispens. Koraraitténs förslag att riksskatteverket skall vara dispensrayndighel anser jag riktigt. Däreraot anser jag inte att såsora en reraissinstans föreslagit verkets beslut skall kunna överklagas. Dispensärendet bör vidare kunna avgöras i omedelbar anslutning till överlåtelsen av försäkringen även om pensionen skall utgå först vid en senare tidpunkt.

Med hänsyn tUl den enligt min mening befogade begränsningen att överflyttning av skattskyldigheten vid bodelning endast skall få ske i de fall försäkringstagaren kunnat lärana avdragsgUlt periodiskt under­stöd lill nye ägaren bör överflyttning kunna koraraa i fråga endast vid bodelning i anledning av heraskillnad eller äktenskapsskillnad. Bodel­ning i anledning av boskUlnad bör således inte under några oraständig­heter föranleda överflyttning av skattskyldigheten. Jag vill i sararaan­hanget påpeka att i de fall försäkringstagaren avlider och förraånstagare inte är insatt försäkringen koraraer all ingå i dödsboet för att sederraera tillfaUa någon vid bodelning eller arvskifte. Äganderätten får i sådant fall anses ha övergått på nye ägaren på grand av försäkringstagarens död.

Däreraot anser jag anledning inte föreligga alt begränsa överflytt­ningen av skattskyldigheten vid äganderätlsövergång på grund av utraät­ning, ackord eller konkurs till de fall då försäkringstagaren varit berätti­gad tiU avdrag för orakoslnad eller periodiskt understöd vid utbetalning av motsvarande belopp till nye ägaren. Någon sådan begränsning bör inte heller finnas vid överlåtelse av P-försäkring, sora tagils i samband med tjänst, till den anställde.

 

Prop. 1973:120                                                        38

Har sådan överlåtelse av P-försäkring, sora enligt det föregående inte bör föranleda överflyttning av skattskyldigheten, verkstäUts och avlider därefter försäkringens ursprungliga ägare bör enligt rain raening godtas att skattskyldigheten för utfallande belopp i och raed dödsfallet går över på den sora därvid äger försäkringen eller, i förekoraraande fall, på för­raånstagare.

Kommittén har i fråga om försäkringar som redan överlåtits föresla­git alt den sora var ägare av försäkringen närraast före den 8 december 1972 skall vara skattskyldig för utfallande belopp om ej därefter sådan överlåtelse skett som kan föranleda övergång av skattskyldigheten. Valet av nämnda datura motiveras med alt koramittéförslaget publicerades den 8 deceraber 1972 och att överlåtelser sora kan vara föranledda av försla­get inte bör föranleda ändrad beskattningssituation. Jag anser att kora­mittén haft starka skäl för detta förslag. Av praktiska skäl anser jag mig emellertid böra förorda att tidpunkten för avgörande av skallskyl­digheten bör kunna sättas till årsskiftet 1972/1973. Den som vid ingången av år 1973 ägde försäkringen skaU alltså även i inkoraslskattehänseende anses som ägare till försäkringen. Äger han alltjämt försäkringen före­ligger givetvis inget hinder mot all han överför skattskyldigheten för ut­fallande belopp på annan genora insättande av förraånstagare under för­utsättning att villkoren för en skattemässigt giltig överflyttning härvid är uppfyllda. Vidare kan givelvis efler ingången av år 1973 sådan över­låtelse ha skett som medför överflyttning av äganderätten även i be­skattningshänseende.

Vidare har kommittén föreslagit särskilda möjligheter för makar att mellan varandra överlåta försäkringar och samtidigt överflytta skattskyl­digheten på nye ägaren. Koraraittén har härigenora velat möjliggöra att försäkringar, sora tecknats av ena maken men där premien betalats av andra maken, skall kunna fortsätta att betalas även ora avdraget för preraie för makeägd försäkring slopas. Överlåtelse av försäkring frän försäkringstagaren till maken med överflyttning av skattskyldigheten för utfallande belopp bör därför enligt kommittén godtas om den sistnämnde helt eller till övervägande del erlagt premierna för försäkringen. Enligt kommittén får eraellertid sådana överlåtelser endast ske under år 1973.

Jag anser det naturligt att raöjlighet föreligger att vidmakthålla så­dan försäkring där försäkringstagarens make är premiebetalare. Detta kräver ett undantag från regeln alt försäkringstagaren alltid skall an­ses som ägare av försäkringen om inte överlåtelse av speciell karaktär förekomrait. Väljer raakarna alt hålla hela försäkringen vid liv anser jag i likhet raed koramittén att sådan överlåtelse får ske men att för­värvaren därefter i skattehänseende skall anses som ägare tUl försäk­ringen. Sora förutsättning för sådan överlåtelse bör eraeUertid gälla dels att premie för försäkringen erlagts under åren 1970—1972 dels alt för­säkringstagarens make erlagt och fått avdrag helt eller till övervägande

 

Prop. 1973:120                                                        39

del för dessa premier. Vidare bör enligt min mening krävas att överlå­telsen sker under år 1973.

Mina förslag i dessa hänseenden föranleder ändring av 53 § 4 mom. KL och 6 § 4 mora. Si. Frågan om vera sora i inkorastbeskattningshän-seende skall anses sora ägare till försäkring sora överlåtits före ingången av år 1973 särat möjligheterna tUl överlåtelse av försäkring mellan raa­kar under år 1973 bör koraraa tUl uttryck i ikraflträdandebeslärarad-«erna.

Överlåtelse av äganderätten lill P-försäkring till annan juridisk person än pensionsstiftelse medför enligt punkt 10 andra stycket av anvisningar­na tiU 32 § KL omedelbar avskattning hos försäkringens ägare. Enligt rain mening har kommittén anfört övertygande skäl för det föreslagna undanlaget från denna regel. Eraellertid delar jag en uppfattning sora korarait till uttryck vid reraissbehandlingen, näraligen alt regeln ora av­skattning skall bibehållas vid överlåtelse i vissa fall till fåmansbolag. Jag förordar därför att avskattningen skall slopas i de fall äganderätten lUl försäkring, som tagits i samband raed tjänst, övergår till arbetsgivare som är annan juridisk person än sådan, i vilken den anställde ensam eller tUlsammans med ett fåtal andra personer genom innehav av ak­tier eller andelar har ett bestämmande inflytande. Jag anser inte an­ledning föreligga att i fråga om dessa juridiska personer låta verksam­hetsinriktningen vara avgörande för ora avskattning skall ske eller ej vid •överlåtelse.

De förslag jag i det föregående förordat kräver viss ökad uppgifts-skyldighet för försäkringsanslalterna. Kontrolluppgift sora anstalt läranar i anledning av utbetalning på gmnd av P-försäkring bör således inne­hålla uppgift såväl ora tidigare sora nuvarande ägare och vidare, om möjUgt, fång varigenom äganderätten övergått. Detla föranleder ändring i 37 § 2 mom. taxeringsförordningen.

Kommittén föreslår att de nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 1974 års taxering. Jag anser raig kunna förorda koramitiéns förslag i denna fråga. I sararaanhanget vill jag erinra ora att koraraitténs förslag publicerades före ingången av år 1973.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, alt Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att antaga inom finansdeparteraentet upprättade förslag lill 1. lag ora ändring i koramunalskattelagen (1928: 370),

 

Prop. 1973:120                                                        40

2.  förordning ora ändring i förordningen (1947: 576) ora statiig inkorastskatt,

3.  lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),

Med bifall till vad föredraganden sålunda raed instäraraande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåias proposition av den ly­delse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973     730J7*