Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1973        Prop. 1973:117

Nr 117

Kungl. Maj:ts proposition angående avtal med Förbundsrepubliken Tyskland om ömsesidigt bistånd i tullfrågor, m. m.; given Stockholms slott den 6 april 1973.

Kungl. Maj:t vill härraed, under åberopande av bUagda utdrag av stalsrådsprolokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departements­chefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att Sverige ratificerar ett avtal med För­bundsrepubliken Tyskland om ömsesidigt bistånd i tullfrågor. Avtalet möjliggör ett effektivare samarbete än hittills mellan de båda ländema när det gäller utbyte av upplysningar om smuggling, framför allt nar­kotikasmuggling. Dessutom öppnar avtalet raöjlighet för de båda län­dernas tullrayndigheter att bistå varandra vid utredning av tullbrott ge­nora att hålla förhör och tillgripa tvångsraedel som beslag och husrann­sakan. Förslag framläggs ora lagstiftning sora behövs för att bistånd skall kunna läranas från svensk sida enligt detta avtal och de avtal av sararaa slag, sora kan koraraa att ingås raed andra länder.

1    Riksdagen 1973.1 saml Nr 117

 

Prop. 1973:117

1    Förslag till

Lag om utredning angående brott mot utländsk tullag

Härigenom förordnas som följer.

1  § I den mån det påkaUas av överenskoraraelse raellan Sverige och
fräraraande stat ora örasesidigt bistånd för att förhindra, utreda och
beivra brott mot tullag, får Konungen föreskriva att genom svensk
tullmyndighet bistånd skall lämnas tullrayndighet i den fräraraande
staten raed utredning rörande brott raot tullag i den staten. Vid sädan
utredning skall 2—4 §§ gäUa.

Med tullag förstås i denna lag sädana bestäramelser i lag eller annan författning ora införsel, utförsel eller transitering, sora avser tullar eller andra allraänna avgifter eUer rör förbud, inskränkningar eller kontroll­åtgärder beträffande varu- eller valutatrafiken.

2    § Bestämmelserna om förundersökning och tvångsmedel i lagen (1960: 418) om straff för varusrauggling särat i 23, 27 och 28 kap. rättegångsbalken äger motsvarande tillämpning. Bestäraraelse, vars tillärapning förutsätter alt raisstanke föreUgger raot någon, fär dock ej tillärapas. Tvångsmedel fär ej användas i syfte att möjliggöra för­verkande av egendom.

3    § Vid tillämpning av bestämradse ora tvångsraedel skall fängelse motsvaras av frihetsstraff enligt den andra statens lag.

Beslag får läggas pä skriftiigt meddelande mellan närstående, som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken, endast när fråga är om brott för vilket ej är föreskrivet lindrigare straff än frihetsstraff i lägst två är.

Beslag består en månad från den dag det verkställdes, ora ej rätten bestämmer annat.

4  § Laga domstol i frågor sora rör förundersökning och tvångsmedel
ar rätlen i den ort där utredningen påbörjades.

5  § Om det påkallas av överenskomradse sora avses i 1 § får Ko­
nungen föreskriva, att med brott mol tullag skall jämställas sädan
Överträdelse av tullag för vUken påföljd kan ådömas av administrativ
myndighet, ora dennas beslut kan underkastas prövning av domstol.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

 

Prop. 1973:117

2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk skatt och allmän avgift

Härigenom förordnas, att lagen (1969: 200) om uttagande av utiändsk skatt och allraän avgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvat-ande lydelse

Lag   om   uttagande   av   utländsk skatt och allmän avgift

I den raän utländsk skatt eller allmän avgift enligt överenskom­radse mellan Sverige och främ­raande stat får uttagas här i riket fär Konungen förordna, att skat­ten eller avgiften skall uppbäras och indrivas i sararaa ordning som svensk skatt eller allmän avgift, och bestämma villkoren för upp­börden och indrivningen.

Föreslagen lydelse

Lag   om   uttagande   av   utländsk skatt, tull och annan allmän avgift

I den raån utländsk skatt, tull eller annan allraän avgift erUigl överenskomradse mellan Sverige och främraande stat får uttagas här i riket får Konungen förord­na, alt skatten eller avgiften skall uppbäras och indrivas i sarama ordning som svensk skatt, tull eller annan allmän avgift, och bestäm­ma villkoren för uppbörden och indrivningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

 

Prop. 1973:117

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 23 mars 1973.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, GEUER, MYRDAL, ODHNOFF, MO­BERG, BENGTSSON, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efler ge­raensara beredning raed statsrådels övriga ledamöter fråga ora god­kännande av avtal mellan Sverige och FörbundsrepubUken Tyskland om ömsesidigt bistånd i tullfrågor, m. m., och anför.

1 Inledning

I skrivelse den 28 april 1970 förordade generaltullstyrelsen alt kon­takt skulle tas raed rayndigheterna i Förbundsrepubliken Tyskland för alt undersöka raöjligheterna att få till stånd ett bilateralt avtal om samverkan mellan Sveriges och Förbundsrepubliken Tysklands luU-krirainalorgan vid bekärapande av illegal narkotikatrafik raellan och genora dessa länder.

Efter beslut av Kungl. Maj:t har därefter en särskilt utsedd delegation förhandlat med en tysk delegation om ömsesidigt bistånd raellan de båda ländemas tullrayndigheter. Förhandlingama sora ägde rum dels i Stockholm den 28 september—den 1 oktober 1971, dels i Bonn den 9—12 maj 1972 har avsett bistånd såväl vid bekämpande av illegal nar­kotikatrafik som i vissa andra tullfrågor. Ddegationema enades om ett förslag tUl avtal som överlämnades tUl de båda regeringama. Förslaget är avfattat på svenska och tyska språken. Det torde få fogas tUl stats­rådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Kungl. Maj:t har den 30 juni 1972 för sin del godkänt förslaget till avtal. Sedan även regeringen i Förbundsrepubliken Tyskland godkänt förslaget, undertecknades avtalet den 18 deceraber 1972.

2 Avtalets huvudsakliga innehåll

Avtalet iimehåller 16 artiklar. I art. 1 bestäras avtalets tillämpnings­område. Art. 2 upptar definitioner. Art. 3 reglerar biståndets omfalt­ning vid överträdelser och art. 4 undantag från skyldigheten att lärana

 

Prop. 1973:117                                                                     5

bistånd. Enligt art. 5 läranas utsträckt bistånd vid bekämpning av han­deln med narkotika och psykotropa ämnen. Art. 6 handlar om sekretess. BiståndsframstäUnings förra och innehåll regleras i art. 7 och förbindcl-seväg och behörighet i art. 8. I art. 9 föreskrivs hur framställning om bi­stånd skall handläggas. Art. 10 innehåller regler om akter och andra handlingar. Kostnadsfrågor regleras i art. 11. Art. 12 behandlar bi­stånd i ddgivningsärenden och art. 13 bistånd i ärenden ora hand­räckning för indrivning. I art. 14 besläras ora utfärdande av tillämp­ningsföreskrifter. Art. 15 innehåller en särskild regel om avtalets gUtig­het för Land Berlin. Frågor om ratifikation, ikraftträdande och upp­sägning regleras slutligen i art. 16.

I art. 1 fastslås avtalets huvudsakliga syften. Genom sina tullrayn­digheter skall de båda avtalsslutande staterna sålunda lärana varandra bistånd dels för att förhindra, utreda och beivra överträdelser av tull-lagarna, dels för att delge handlingar sora tullmyndigheterna utfärdar vid tillärapningen av tuUag.

Art. 2 innehåUer definitioner av "tullag" och "tullmyndighet". Med "tullag" förstås i avtalet de bestäraraelser i lag eller annan författning om införsel, utförsel och transitering som avser tullar eller andra av­gifter eiler förbud, inskränkningar och kontrollåtgärder beträffande varu- eller valutatrafiken. Som "tullag" räknas i Förbundsrepubliken Tyskland också marknadsregleringens bestämraelser på jordbruksorarådet ora införselavgifter och exporlreslitutioner. I avtalet försläs raed "tull­myndighet" i Förbundsrepubliken Tyskland förbundstullförvaltningen och i Sverige generaltullstyrelsen med underlydande tullrayndigheter.

Bistånd skall enligt art. 3 läranas i alla raål och ärenden sora rör överträdelser av tuUagama i den mån tullmyndigheterna i den anmo­dande staten är behöriga att företa utredning i målen eller ärendena. Undantag görs dock för överträdelser av valutabeslämmdser i det att bistånd endast läranas, ora gärningarna är straffbara enligt den anmo­dade statens lag. Detta undantag innebär att avtalet tills vidare inte koramer att tillämpas på valutabrott, eftersom valutatrafiken över För­bundsrepubliken Tysklands gränser f. n inte är närmare reglerad. Bi­stånd enligt art. 3 läranas bara pä framstäUning. De båda staternas tullmyndigheter skaU då lämna varandra alla tillgängliga upplysningar ora förberedda eller begångna gärningar sora strider raot eller kan an­tas strida raot den andra statens tullag. Vidare skall luUrayndigheten i den anmodade staten sörja för att de administrativa och rättsliga ål-gärder företas som behövs för att efterkoraraa fraraställningen. Vid de avslutande förhandlingarna i Bonn förklarade sig de båda delegatio­nerna vara ense ora att avtalstexten inte borde belastas med en upp­räkning av de åtgärder sora kunde komma i fråga utan att dessa åt­gärder kunde anges i tiUämpningsföreskriftema till avtalet. I avtalet anges dock alt gripande, anhållande och häktning ej kan ske på grund

 

Prop.1973:117                                                          6

av avtalet. I art. 3 sägs slutligen att framställning ora bistånd ej fär göras, ora den anraodande staten i det oravända fallet inte skulle vara i stånd att lärana det begärda biståndet.

Enligt art. 4 kan bistånd vägras, ora den anraodade staien finner att biståndets lämnande kan kränka landets suveränitet, medföra fara för dess säkerhet eller strida mot dess allmänna rättsprinciper (ordre pub­lic) eller andra väsentliga intressen.

När det gäller att bekämpa den illegala handeln med narkotika och psykotropa ämnen (bl. a centralstimulerande medel och LSD) skall de avtalsslulande staterna även utan begäran lämna varandra bistånd. Be­stämraelser ora sådant bistånd finns i art. 5. Uppgiftsskyldighelen, som skall fullgöras ofördröjligen, avser både brott mot den andra statens lagstiftning som avser att förhindra, utreda och beivra handel med narkotika och psykotropa ämnen, och — om medborgare i den andra staten, där boende personer eller där registrerade transportmedel är in­blandade — brott mot det egna landets raotsvarande lagstiftning. De båda staternas tullrayndigheter skall också utan begäran lämna varand­ra upplysningar ora smugglingsraetoder och delge varandra erfarenhe­ter av nya konlrollraetoder på narkotikaområdet.

Art. 6 innehåller en bestämmelse om sekretess. Utiåtanden och and­ra meddelanden som endera staten tar emot enligt avtalet är sålunda underkastade sekretess i enlighet med den statens lag.

Som framgår av art. 7 skall framstäUning ora bistånd i regel göras skriftiigen. De handlingar som behövs för att en frarastäUning skall kunna efterkonunas — såsom i förekomraande fall behörig myndighets föreläggande eller beslut — skall bifogas i original eller bestyrkt foto­kopia eller avskrift. Vid förhandlingarna var delegationerna ense ora all den anmodade staten vid behov kan begära utdrag av den anmo­dande statens bestäramelser som är tUlämpliga i bislåndsärendel. I bråd­skande fall kan framställning få göras per telefon eUer eljesl muntiigt raen den skall dä oragående bekräftas skriftligen.

I art. 9 föreskrivs bl. a att fraraställning skall handläggas enligt den anmodade statens lag och att en begäran från rayndigheten i den an­raodande staien att ärendet skall handläggas på visst sätl eller all före­trädare för rayndigheten skall tillåtas närvara vid handläggning kan bi­fallas i den mån den anmodade statens lag ej förbjuder det.

Enligt art. 10 skall en begäran, att akter och andra handlingar skall översändas i original, fraraställas endast då det ej är tillräckligt att upplysningar läranas eller avskrifter (fotokopior) översänds. Original­handlingar skall snarast möjligt återställas. Den rätt som den anmoda­de staien eller tredje man kan ha till handlingarna kvarstår orubbad.

Art. 11 reglerar frågan om kostnader. Den anmodande staten svarar inle för avgifter och kostnader, sora uppstår vid handläggning av en

 

Prop. 1973:117                                                                     7

framställning, raed undantag för vad sora utgått i ersättning till sak­kunniga, översättare och tolkar.

Handlingar sora förvaltningsrayndighet utfärdar eller avlåter vid lill-lärapning av tullag kan delges med stöd av art. 12.

När det gäller tull- och skattefordringar på grund av in- och utför­sel föreskrivs i art. 13 alt bistånd skall läranas i förra av handräckning. Härvid tiUärapas art. X och XI i avtal den 14 raaj 1935 mellan Sverige och Tyskland angående handräckning i beskaltningsärenden eller de bestämmelser sora kan korama att ersätta dessa artiklar.

3 Internationellt samarbete i tullfrågor m. m.

Enligt en konvention som tUlkom i Bryssel den 15 december 1950 och till vilken bl. a. Sverige och förbundsrepubliken Tyskland anslutit sig har upprättats ett råd för samarbete på tullområdet. Rådet har an­tagit flera rekommendationer om örasesidigt bistånd i tullfrågor. Några av dessa avser det nu aktuella orarådet. Enligt en rekommendation sora antogs den 5 december 1953 skall tuUrayndigheterna på begäran från annan raedlerasstat i görligaste mån specieUt övervaka försändelser av varor som är föremål för omfattande snuiggling till medlemsstatens ter­ritoriura, inresa tiU och utresa från dess territoriura av person vilken är känd som smugglare liksom också fordon, fartyg eller luftfartyg som man raisstänker används för srauggling. På begäran skall tuUrayndig­heterna vidare så snabbt och detaljerat sora möjligt lämna varje till­gänglig upplysning om smuggling sora är föremål för undersökning i annan medlemsstat. Medlemsstaternas tullrayndigheter skall också lära­na varandra upplysningar om nya metoder och raedel för tullbedräge­rier och översända de rapporter eller utredningar om brottstyper som kan antas vara av värde för andra raedlerasstater. Medierasstaternas tullrayndigheter skall utväxla förteckningar över varor sora är föreraäl för smuggling till och från deras territorier. Medlemsstaternas tull­myndigheter skall lärana sina spaningsorgan tillfälle alt upprätthålla direkt personlig kontakt för alt underlätta att rekoraraendationens all­männa syften förverkligas. Medlem är dock ej skyldig alt tillhandahål­la konfidentiella informationer, bl. a. ora deras utlämnande skulle stå i strid raed allmänt intresse eller leda till förfång för allmänna eller pri­vata företags rättmätiga komraersiella intressen. Mottagna upplysning­ar skall betraktas säsom konfidentiella och får inte utläranas annat än tiU direkt berörda tjänsteraän.

Den 8 juni 1967 antogs en rekommendation om central registrering av upplysningar om smuggling. Medlemsstaterna skall lämna samarbets-rådets generalsekreterare upplysningar i den omfattning som sådana bedöras vara av särskilt intresse från internationell synpunkt. Upplys­ningarna kan gälla personer sora dömts för smuggling, gömställen i

 

Prop.1973:117                                                          8

transportmedel, smugglingsraetoder, gods som i särskilt hög grad är före­mål för smugglmg eller förfalskningar av handlingar eller föremål. I den mån en medlemsstat förklarat sig vUja delta i informationsbytet har den rätt att få upplysningar från registret. Upplysningarna skall behandlas konfidentiellt och får vidarebefordras endast till behörig tjänsteman. En rekommendation som särskilt avser illegal handel med narkotika och psykotropa äranen antogs den 8 juni 1971. TuUsaraarbetsrå-det rekommenderade då att medlemsstaternas tullmyndigheter utan be­gäran och utan dröjsmål lämnar andra tullmyndigheter, sora kan vara direkt eller indirekt berörda, alla tillgängliga upplysningar ora gär­ningar som innebär eller m.isstänks innebära eller sannolikt kan ge upphov till illegal handel raed narkotika eller psykotropa äranen. Upp­lysningar skall också läranas om personer sora enUgt vad raan vet eller raisstänker medverkar till illegal narkotikahandel och ora fordon, far­tyg, luftfartyg och andra transportraedel sora används eUer raisstänks bli använda i sådant samraanhang. Nya medel eller metoder som an­vänds för illegal handel med narkotika och psykotropa ämnen och nya produkter som förekomraer vid sådan illegal handel skall vidare rap­porteras.

Det kan nämnas att såväl Sverige som Förbundsrepubliken Tysk­land godkänt rekommendationerna. I fråga om rekommendationen den 8 juni 1971 har Förbundsrepubliken Tyskland dock tillagt att tillämp­ning av rekoraraendationen för dess del kan bli aktuell endast i för­håUande lill vissa angivna stater — till dessa hör inle Sverige — och att Förbundsrepubliken avser att träffa avtal ora ömsesidigt bistånd med andra medlemsstater för att rekommendationen skall bli tillämplig i förhållande till dessa.

I frågor om bistånd i brottmål i allmänhet finns särskilda bestära­raelser ora nordiskt saraarbele sora det dock ej finns anledning att gå in på här. I förhållande till utomnordiska stater regleras nämnda frå­gor bl. a. i den europeiska konventionen den 20 april 1959 ora inbördes rättshjälp i brotlraål sora Sverige har ratificerat med vissa förbehåll (prop. 1961: 48). De former av bistånd som konventionen omfattar är i huvudsak bevisupptagning, beslag, husrannsakan, delgivning, uppgif­ter ur krirainalregister och underrättelse ora straffdoraar rörande an­nat konvenlionslands medborgare. Bistånd kan enligt art. 2 vägras, om gärningen är av politisk eller fiskal natur eller om den begärda åt­gärden anses kränka landets suveränitet, medföra fara för dess säker­het eller strida mot dess allmänna rättsprinciper (ordre public) eller andra väsentiiga intressen. Sverige har för sin del gjort allmänna för­behåll om att bistånd kan vägras, ora gärningen inte är belagd med straff i svensk lag eller ora förundersökning rörande gärningen har inletts här eller i tredje stat. Bistånd kan också vägras, om den miss­tänkte har åtalats eller redan genom dom fällts lill ansvar eller frikänts

 

Prop. 1973:117                                                                        9

i Sverige eller i tredje stat, ora det här eller i tredje stat har beslutats att förundersökning eller åtal skall nedläggas eller att fömndersök­ning ej skall inledas eller åtal ej ske eller ora straff för brottet är preskriberat enligt svensk lag.

Bevisupptagning som avses i konventionen sker enUgt lagen (1946: 816) om bevisupptagning åt utländsk dorastol och lagen (1946: 817) om bevisupptagning vid utländsk domstol. I fråga om konventionens artikel om beslag och husrannsakan har Sverige gjort särskilt förbehåll om att sådant bistånd inte lämnas från svensk sida. Dessa tvångsraedel kan däreraot användas enligt lagstiftningen ora utlämning för brott. Beslag kan också förekomma enligt 18 § lagen (1972: 260) ora inter­nationellt saraarbete rörande verkstäUighet av brottraälsdora.

Delgivning enligt broltraålskonventionen gäller handlingar sora utgår från judiciell rayndighet, dvs. domstol, undersökningsdomare eller åkla­gare. Handling-från utländsk myndighet i allraänhet kan delges här en­ligt kungörelsen (1909 nr 24 s. 1) ang. delgivning av handling på be­gäran av utiändsk myndighet (ändrad senast 1970: 471). När det gäUer utomnordiska länder sker framställning i regel hos utrikesdepartementet som anlitar länsstyrelse för att verkställa delgivningar. Skall handlingar från svensk myndighet delges i utlandet sker det normalt genora utri-kesdeparteraentet enligt kungörelsen (1933: 618) ang. biträde av utrikes­departementet för delgivning av handlingar i utlandet.

Enligt art. 13 i konventionen är fördragsslutande stat skyldig all under vissa förutsättningar översända utdrag och uppgifter ur kriminal­register. Sådana utdrag och uppgifter lämnas enligt förbehåll som Sve­rige gjort endast när annan konvenlionsslats judicidla myndigheter be­gär del för brottmål och endast beträffande personer som är misstänkta eller åtalade. När det gäller medborgare i annan stat eller den som har hemvist där får enligt 13 § lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregis­ter (13 § ändrad senast 1970: 421) anteckningar i registret redovisas till rayndighet i den staten enligt Kungl. Maj:ls föreskrifter. När det be­gärs av utiändsk domstol eller åklagarmyndighet för utredning i brott­mål får rikspolisstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts berayndigande meddela utdrag av registret. När det gäller myndighet i utomnordisk stat får utdrag i övrigt meddelas endast med Kungl. Maj:ls tillslånd. Beträffan­de uppgifter ur polisregister får rikspolisstyrelsen enligt 4 § lagen (1965: 94) om polisregister på framställning bl. a. av inlernaliondla kri­minalpolisorganisationen (Interpol) eller polis- eller åklagamiyndighet i stat sora är ansluten lill Interpol förordna alt uppgift från polisregis­ter skall raeddelas, när det fordras för utredning i brottmål eller utiän-ningsärende. Gäller del polis- eUer åklagarmyndighet i utomnordisk stat som ej tillhör Interpol, krävs Kungl. Maj:ls bemyndigande för att rikspolisstyrelsen skall få lärana uppgift från registret. Kungl. Maj:t får för vissa andra fall föreskriva att uppgift från polisregister fär lämnas

 

Prop. 1973:117                                                                       10

tiU rayndighet i fräraraande stat och kan också raeddela tillslånd i sär­skilt fall.

Sverige har åtagit sig att enligt art. 22 broltraålskonventionen under­rätta annan konventionsstat ora straffdoraar sora rör medborgare i den staten. Sådana uppgifter vidarebefordras av utrikesdepartementet.

Verkställighet ay brottraälsdora regleras i lagen ora intemationellt saraarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Lagen har föranletts av den europeiska konventionen den 28 maj 1970 om broltraålsdoms internationella rättsverkningar. EnUgt denna kan Sverige efter överens­koraraelse raed fräraraande stal åtaga sig att efter framställning verk­ställa utländsk brottraälsdora här i landet. Verkställigheten kan avse frihetsberövande påföljd, böter eller förverkande och skall i princip föregås av ett domslolsförfarande. Domstolen skall bestämma ny på­följd med tillämpning av de svenska påföljdsreglerna. Verkställigheten i Sverige skall ske enligt svenska regler. Det är också raöjligt att från svensk sida begära verkställighet i fräraraande stat av svensk brottraäls­dora på motsvarande villkor. Kungl. Maj:t kan i fall som inte täcks av överenskommelse raed annan stat förordna om överflyttning av verk­ställighet till eller från Sverige.

Ora indrivning av utiändska skatter och allraänna avgifter finns be­stäraraelser i lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk skatt och all­män avgift. I den raän utiändsk skatt eUer aUraän avgifi får tas ut i Sverige enligt överenskomradse raellan Sverige och fräraraande stat får Kungl. Maj:t sålunda förordna att skatten eller avgiften skall uppbä­ras och indrivas i samma ordning som svensk skatt eller allraän avgift och bestämma viUkoren för uppbörden och indrivningen. Sådana för­ordnanden har också meddelats med anledning av avtal om handräck­ning i skatteärenden.

4 Huvuddragen av den svenska och den tyska smugglingslagstiftningen m.m.

Svensk rätt

Bestämmelser ora varusmuggling och likartad brottslighet finns i lagen (1960: 418) om straff för vamsmuggling (ändrad senast 1972: 194). Utom straffbestämmelser innehåller lagen föreskrifter om förverkande, förundersökning, beslag, husransakan, kroppsvisitation ra. ra.

Enligt 1 § första stycket gör den sig skyldig till varusmuggUng som utan att ge det tillkänna för vederbörlig myndighet lill riket inför eller från riket utför gods, för vilket tull eller annan allmän avgift skall er­läggas till staien eller som erUigt stadgande i lag eller författning ej får införas eller utföras. Vidare gäUer att gärningen skall ske uppsåt­Ugen. Enligt andra stycket sararaa paragraf föreligger också varusraugg-

 

Prop. 1973:117                                                                       11

ling, när någon genom vilseledande i samband med tuUbehandling av gods uppsåtiigen föranleder att tull eller annan allmän avgift undan­dras staien eller att gods införs eUer utförs i strid raot förbud. Som varusrauggling skall enligt 4 § även anses vissa andra åtgärder. Varu-sraugglingslagen innehåUer också bestämmelser om ansvar för olov­lig befattning med smuggelgods och för gärningar som har förövats av oaktsamhet.

För varusmuggling av normal svårhetsgrad är straffet dagsböter, lägst tio, eller fängelse i högst ett år, för ringa varusmuggling penning­böter och för grov varusmuggUng fängelse i högst två år. Särskilda be­stämmelser gäller för narkotikasmuggling sora kan bestraffas raed fäng­else i högst två år, även ora srauggUngen ej bedöms sora grov, medan straffskalan för grov srauggling av narkotika är fängelse från ett till tio år. Straffet för andra brott raot varusmugglingslagen varierar från dagsböter till fängelse i högst ett år. I nu berörda bestäramelser har vissa ändringar beslutats, som avses träda i kraft den 1 januari 1974 (prop. 1972:110, SkU 1972:61, rskr 1972:296). Sålunda höjs bl.a. siraffmaximum för varusmuggling till fängelse två år och för grov varu­smuggling till fängelse sex år.

Om förfarandet vid utredning av brott mot varusraugglingslagen finns bestäraraelser dels i varusraugglingslagen, dels i rättegångsbalken. Av intresse i delta sammanhang är främst följande bestämmelser i 13— 19 §§ varusmugglingslagen och 23, 27 och 28 kap. rättegångsbalken. Förundersökning om brott sora avses i varusmugglingslagen får inledas av tullrayndighet. Har tullrayndighet inlett sådan förundersökning gäl­ler rättegångsbalkens bestäraraelser ora undersökningsledare för tull­myndigheten. Som undersökningsledare får tullrayndighet håUa för­hör med envar som antas kunna lärana upplysning av betydelse för ut­redningen. Den som kallats till förhör raen som ulan giltig orsak under­låter att infinna sig kan hämtas till förhöret. Hämtning kan utan före­gående kallelse tillgripas, ora undersökningen avser brott vara fängel­se kan följa och det skäligen kan befaras att den sora skall höras ej .skulle hörsarama kallelse eller i anledning av kallelse skulle försvåra utredningen genom undanröjande av bevis eller på annat sätt. Om det behövs är den som skall höras skyldig att stanna kvar för förhör i sex limmar. Den som kan misstänkas för brotiet kan dock under an­given förutsättning hållas kvar längre.

Undersökningsledare fär inhämta yttrande av sakkunnig och hos rätlen begära föreläggande att skriftligt bevis skall företes eller före­mål tillhandahällas för besiktning.

Föremål eller skriftUg handling som skäligen kan antas ha betydelse för utredning om brott eller ha avhänts någon genom brott eller för­verkals på grund av brott får tas i beslag. Särskilda inskränkningar med hänsyn till tystnadsplikt gäller dock för skriftliga handlingar lik-

 

Prop. 1973:117                                                                       12

som för försändelser sora finns hos post- eller televerket. Den som griper eller anhåUer misstänkt eller verkställer häktning fär lägga be­slag på de föremål som då påträffas. Också i samband med husrann­sakan och kroppsvisitation får den som verkställer åtgärden lägga be­slag pä de föremål och handlingar som påträffas. Föreraål och hand­lingar som påträffats pä annat sätt får tas i beslag efter beslut av undersökningsledaren — tullmyndigheten eller åklagaren. Är fara i dröjsraål får också utan sådant beslut åtgärden vidtas av polisman el­ler tullljänsteraan, då det inte rör sig om försändelser i post- eUer tele­verkets vård. Så snart det gäller egendora sora kan antas vara förver­kad enligt varusmugglingslagen och oavsett ora fara i dröjsraål är för handen får tullljänsteraan, tjänsteraän vid lots- och fyrslaten och polis­raan utan beslul av undersökningsledaren eller åklagaren la egendomen i beslag. Om beslag verkställs av annan än undersökningsledaren eller åklagaren och denne inle har beslutat beslaget skall anmälan skynd­samt göras hos denne som har att omedelbart pröva om beslaget skall bestå. Den sora har drabbats av ell beslag kan påkalla rättens prövning av det. När rällen fastställer beslag eller, som också kan förekomma, själv förordnar om beslag skall den sätta ut tid inom vilken åtal skall väckas. I annat fall skall åtal väckas inom en månad sedan beslaget verkställdes. Vid behov kan rätlen förlänga tiden. Har beslag lagts pä egendom sora kan antas vara förverkad enligt varusraugglingslagen är föreskriften ora den tid inom vilken åtal senast skall väckas inte tUlämp­lig. När det gäller försändelser som koraraer in till bl. a. post-, telegraf-dier järnvägsanstalt finns det raöjlighet för rätten alt förordna all för­sändelsen skall hållas kvar liUs frågan om beslag har blivit avgjord.

Husrannsakan får företas i hus, rum eUer slutet förvaringsställe, om det kan antas att brott förövats som kan medföra fängelse. Syftet skali vara all söka efler föremål sora är underkastat beslag eller eljest att ut­reda orasländighet som kan ha betydelse för utredning om brottet. FIos annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet får husrannsakan dock ske endast om brottet har förövats hos honom eller den miss­tänkte har gripits där eller eljest synnerlig anledning finns alt anta att man där skall påträffa föremål sora är underkastat beslag eller erhålla annan utredning ora brottet. Husrannsakan får vidare företas i syfte att få tag på person sora skall gripas, anhållas eller häktas eller hämtas till förhör eller inställelse vid rällen. I lägenhet som är tillgänglig för all­mänheten får husrannsakan företas även i andra fall än nu har sagts. Sädan utsträckt rätt alt företa husrannsakan gäller ocksä lägenhet sora brukar utgöra tillhåll för lösdrivare eller förbrytare eUer där sådant gods sora eftersöks brukar köpas upp eller las emot sora pant. Om hus­rannsakan förordnar undersökningsledaren, åklagaren eller rätlen. Kan husrannsakan antas bli av stor orafattning eller raedföra synnerlig olä-

 

Prop. 1973:117                                                        13

genhet för den hos vilken åtgärden företas, bör åtgärden inte genora­föras utan rättens förordnande annat än ora det är fara i dröjsmål. Vid fara i dröjsmål får polisman eller tuUtjänsteman för övrigt företa husrannsakan utan förordnande. För att söka efter egendora som kan antas vara förverkad enligt varusraugglingslagen får polisraan eller tullljänsteraan, även ora fara i dröjsraål inte är för handen, utan för­ordnande företa husrannsakan i lägenhet sora är tillgänglig för all­mänheten eller brukar utgöra tillhåll för lösdrivare etc. Detsamma gäl­ler magasin, upplagsbodar och uthus.

Finns anledning anta alt brott förövats som kan medföra fängelse, får kroppsvisitation företas för att söka efter föremål som är under­kastat beslag eller eljest för alt utröna orasländighet sora kan ha be­tydelse för utredning ora brottet. Annan än den som skäligen kan miss­tänkas för brottet får dock kroppsvisiteras endast ora synnerlig anled­ning finns att anta att föreraål sora är underkastat beslag skall på­träffas eller att annan utredning ora brotiet skall erhållas genora åt­gärden. Om rätt att förordna om kroppsvisitation gäller i tillämpliga delar samma regler som ora rätt att förordna ora husrannsakan. Vid fara i dröjsraål får polisraan eller tullljänsteraan besluta ora kropps­visitation. En utsträckt rätt att företa kroppsvisitation finns i vissa faU. Förekoraraer sålunda anledning raot någon, som anträffas vid gräns-dier kustort eller ankommer till plats där förbindelse med utlandet äger rum, att han har på sig gods som enligt varusraugglingslagen är underkastat beslag får tullljänsteraan företa kroppsvisitation på honora för att söka efter sådant gods. Ora chef för tull-, kust- eller gräns­bevakning finner att det är oundgängligen nödvändigt att på någon plats skärpa tuUkontrollen av persontrafiken till eller från utiandet raed viss lägenhet eller för viss tidryrad, kan bevakningschefen förord­na all kroppsvisitation skall verkställas på den som kommer från eUer avreser lill utiandet med lägenheten eller på den som under tidrymden koramer från utlandet till platsen eller avreser till utlandet från plat­sen. Sådant förordnande skall ofördröjligen underställas generaltull­styrdsens prövning men går Ukväl genast i verkstäUighet.

Varusraugglingslagens bestämmelser om förundersökning, beslag, hus­rannsakan och kroppsvisitation äger enligt 21 § valutaförordningen (1959: 264, 21 § ändrad senast 1960: 262) motsvarande tillämpning i fråga om olaga in- och utförsel av värdepapper och andra betalnings­medel än växlar.

Tysk rätt

Om skattebrott och smuggling finns bestämraelser i "Reichsabgaben-ordnung" (§§ 391 och följande). Det centrala skattebrottet är "Steuer-hmterziehung", undandragande av skatt. Med skatt förstås därvid även tull. Den som med uppsåt att bereda sig eller annan vinning skaffar

 

Prop. 1973:117                                                                       j4

sig otillbörlig skatteförraån eller uppsåtligen föranleder att skattein­komster undandras det allmänna straffas sålunda raed "Geldstrafe" (böter) eller raed "Freiheitsstrafe" (fängelse) och böter. Högsta fäng­elsestraff är fera år. Högsta bötesbelopp är fera railjoner DM. "Steuer-hinterziehung" begår också den sora använder föremål beträffande vil­ka skattebefrielse eller annan skatteförmån beviljats honom för ett ändamål sora inte motsvarar ändamålet med skatteförmånen, och raed uppsåt alt bereda sig eUer annan vinning underlåter alt först i rätt tid uppge detta för skattemyndighet (tullmyndighet). "Bannbmch" är den förra av smuggling som består i att föremål införs, utförs eller transi­teras i strid raot förbud ulan alt de i vederbörlig ordning företetts vid behörig lullanstall. "Bannbruch" bestraffas sora "Steuerhinlerziehung", såvida gärningen inte sora överträdelse av införsel-, utförsel- eller transiteringsförbud är belagd med straff eUer "Gddbusse" (penningbe­lopp som åläggs i administrativ ordning) enUgt andra bestämraelser. För yrkesraässig eller organiserad srauggling eller srauggling som genom­förs med våldsamma medel är straffet frihetsstraff i mhist tre raånader. "Sleuerhehlerei" begär den sora för egen vinning köper, tar eraot (som pant eller eljest), döljer eller avsätter produkter eUer varor för vilka förbrukningsskatt eller tull har undandragils eller som varit föremål för "Bannbruch". Straffskalan bestäms som för "Steuerhinlerziehung" och, ora gärningsraannen handlat yrkesraässigl, för yrkesraässig smugg­ling. Oaktsamt undandragande av skall — "leichtfertige Steuerverkur-zung" — och ett antal andra raindre allvarliga förseelser mot skatte-och tullbeslämradserna räknas som "Ordnungswidrigkeiten" (ordnings­överträdelser) och anses inte som i egentlig mening kriminella gär­ningar. För dessa ordningsöverlrädelser finns endast administrativa sanktioner sora regleras i första hand genom en generell lag, "Gesetz iiber Ordnungswidrigkeiten". Lagen som gäller för en stor mängd lindrigare överträdelser inom hela samhällsorarådet föreskriver en ord­ningsbot, "Gddbusse" raellan fera och 1 000 DM. På skatte- och tull-orarädet gäUer dock särskilda högre raaxiraibelopp. "Leichtfertige Steuerverkijrzung" kan t. ex. medföra en bot på högst 100 000 DM och andra överträdelser på området en bot på högst 10 000 DM. Ordnings­bot åläggs av förvaltningsrayndigheter och åklagare är ej inkopplad. Besvär kan emellertid anföras hos domstol.

Vid utredning av brott raot tull- och skatteförfaltningama har de tyska tuUkrirainalrayndigheterna och tulltjänstemannen samraa befogen- heter som polismyndigheter och polismän vid utredning av brott i all­mänhet. Bestämmelser om brottsutredning och om rättegången i brott­mål finns främst i "Strafprozessordnung". Motsvarighet till förunder­sökning enligt svensk rätt är "das Vorverfahren". Delta består anting­en endast av ett utredningsförfarande under ledning av åklagarmyndig­het och med biträde av polispersonal och andra tjänsteraän eller, i all?

 

Prop. 1973:117                                                        15

särskilt viktiga eller svåra saker, av åklagarrayndighetens utrednings­förfarande jämte en därpå följande "Voruntersuchung". En "Vorunter-suchung" leds av en undersökningsdomare, "Untersuchungsrichter". Sådan domare bör noga skiljas från den doraare, "Ermittlungsrichter", sora åklagarmyndigheten raåste vända sig till vid sin utredning för att få vissa åtgärder utförda. Åklagarmyndigheten och polisen (tullen) har inte någon befogenhet att tvinga den misstänkte eller andra som be­höver höras att inställa sig hos dem för förhör. På förordnande av do­mare är den raisstänkte och vittnen eraellertid skyldiga att inställa sig inför denne. Förordnande av doraare kan åklagarmyndigheten begära. I brådskande fall får dock även polisrayndighet (tullkrirainalrayndighet) rikta sädan begäran tiU doraaren. Ora den raisstänkte uteblir kan han häratas. Vittnen som uteblir kan dömas till böter. Hämtning av vittnen kan också ske. Under åklagarens utredning kan vittne höras under ed, om det är fara i dröjsraål eller det behövs för att få frara en för den fortsatta utredningen väsentiig, sann utsaga. Några ytterligare fall då vittne kan höras under ed före huvudförhandlingen förekomraer, bl. a. under "Voruntersuchung". Under utredningen kan doraare förordna om hörande av sakkunnig.

Föremål, skriftliga handlingar inbegripna, sora kan vara av betydelse som bevismedel vid utredningen eller vara förverkade får las i förvar eller på annat sätt säkerställas. Förvaras ett föremål av enskild person och läranas det inte ut friviUigt, får det tas i beslag. Vissa undantag gäller raed hänsyn till tystnadsplikt m. ra. Ora beslag förordnar doraare. Vid fara i dröjsraål kan dock även åklagarmyndigheten och åklagarens biträden, i förekommande fall tulltjänsteman, göra det. Har sådant beslag skett i den enskilde partens eller hans anhörigas frånvaro eller trots deras invändningar skall doraarens godkännande av åtgärden in­hämtas. Även försändelser under postbefordran kan enligt särskilda regler las i beslag.

Husrannsakan och kroppsvisitation enligt svensk rätt motsvaras i tysk rätt av "Durchsuchung" som företas för att man skall få tag på före­raål sora kan komma i fråga som förverkandeobjekt eller bevismedel eller för all fä lag på den misstänkte. Förutsättningarna för "Durch­suchung" är olika beroende på om åtgärden skall företas hos den miss­tänkte eller ej. Hos den misstänkte får "Durchsuchung" företas ora syfiet är alt gripa honora eller om åtgärden kan antas leda tUl att bevis­medel anträffas. Ora det gäller att anträffa föremål, som är underkasta­de beslag, får "Durchsuchung" hos den misstänkte företas under sararaa förutsättningar sora gäller för beslag. Behörig att förordna om "Durch­suchung" är domaren, vid fara i dröjsraål åklagare eller biträdande tjänsteraän, i förekoraraande fall tullljänsteraan. "Durchsuchung" av utryraraen sora är tillgängliga för envar eller av illa beryktade tillhåll kan polisraan (tullljänsteraan) göra på egen hand, såvida del är fara

 

Prop. 1973:117                                                        16

i dröjsraål. Hos annan än den raisstänkte får "Durchsuchung" ske en­dast ora det föreligger faktiska oraständigheter varav kan slutas att den person, spår eller föremål sora eftersöks står att finna. Denna inskränk­ning beträffande "Durchsuchung" hos annan än den raisstänkte gäller dock inle för utryraraen där den raisstänkte har gripits eller sora han uppsökt under förföljande eller där en person sora står under polis­övervakning bor eller uppehåller sig.

5 Avtalets genomförande

Enligt art. 14 i avtalet utfärdar behöriga rayndigheter i de avtalsslu­tande staterna i saraförslånd de tillärapningsföreskrifter sora behövs. För Sveriges del ankoraraer det i första hand på Kungl. Maj:t att ut­färda sådana tillärapningsföreskrifter. Sora fraragår av det följande be­hövs eraellertid för avtalets genoraförande i ett par hänseenden lagstift­ning som kräver riksdagens medverkan.

I mål och ärenden sora avser brott mot lullbestämraelserna i allraän­het läranas bistånd enligt art. 3. Förutsättning för att bistånd skall läm­nas är att tuUrayndigheterna i den anraodande staten är behöriga att företa utredning i raålen eller ärendena. Denna förutsättning lorde få förstås sä att bistånd kan påkallas även i fall då åklagare har övertagit ledningen av fömndersökningen. Enligt 13 § Iredje stycket varusmugg­lingslagen får åklagaren vid förundersökning anlita biträde av tullmyn­dighet och uppdra åt tulltjänsteman att vidta särskild tiU undersök­ningen hörande åtgärd, om dess beskaffenhet tUlåter det. En motsva­rande ordning gäller i Förbundsrepubliken Tyskland. Om tullmyndighet i det andra landet har upplysningar av betydelse för undersökningen att lämna, kan dessa tUlföras utredningen genom att åklagaren uppdrar åt tullmyndighet i det egna landet att begära bistånd av tullmyndigheten i det andra landet.

Enligt art. 3 (3) skall de avtalsslutande staternas tullmyndigheter på framställning lärana varandra aUa tUlgängliga upplysningar ora förbe­redda eller begångna gämingar sora strider mot eller kan antas strida mot den andra avtalsslutande statens luUbesläraradser. Med "tillgäng­liga" upplysningar avses här endast sådana som redan finns hos myndig­heten när fraraställning görs och som myndigheten kan disponera över. Som framgått av vad sora tidigare anförts gäller särskUda bestäraraelser för att uppgifter eller utdrag ur kriminalregister och polisregister skall kunna lämnas. Dessa bestämraelser medger inte att svensk tullmyndighet lämnar uppgifter eller utdrag som den har fått ur dessa register till ut­ländsk myndighet och något undantag härifrån på gmnd av avtalet har inte varit avsett. Det kan tUläggas att det i och för sig inte torde möta hinder att uppgifter som tullmyndigheten har fått frara vid en utredning

 

Prop. 1973:117                                                        17

vidarebefordras till utiändsk tuUmyndighet, även ora uppgifterna också skulle finnas i krirainalregistret eller i polisregister.

I detta sammanhang kan vidare nämnas att lagen (1937: 249) om in­skränkningar i rätlen alt utbekoraraa allraänna handlingar (sekretessla­gen, ändrad senast 1972: 734) som avser förhåUandet raeUan rikets rayn­digheter och den enskilde i aUmänhet inle är tillämplig myndigheterna emellan. Det sagda torde gälla även i förhållandet raellan svensk och ut­ländsk rayndighet. I fråga ora utiäranande av uppgifter och anteck­ningar sora tillförts kriminalregistret eller polisregister gäller eraellertid särskilda bestäraraelser vars innebörd såvitt nu är av intresse har berörts tidigare (jämför även 11 § första stycket sekretesslagen, första stycket ändrat senast 1965: 95). När fråga uppkoraraer huruvida allraän hand­ling kan läranas ut till utiändsk myndighet bör dock tiUses att de intres­sen sora uppbär lagen inte åsidosätts genom att handlingen lämnas ut lill utiändsk rayndighet. Enligt art. 6 skall raeddelanden sora endera avtals­slulande staten raotlar vara underkastade sekretess i enlighet raed den raollagande statens lag. De tyska sekretessreglerna, vars huvudprincip är alt myndighets akter och handlingar inle är offentliga och tyska tull­tjänstemän är bundna av en på tull- och skatteområdet gällande tyst-nadspUkt, torde innefatta tillräckliga garantier för att svenska intressen av sekretess skyddas i de fall som avtalet omfattar. Skulle ett väsentligt allraänt intresse kunna skadas genom att upplysningar lämnas kan bi­stånd vägras raed stöd av art. 4 i avtalet. Denna artikel föreskriver nära­ligen alt bistånd kan vägras ora delta skulle strida mot landets väsentliga intressen.

I fråga ora handlingar sora enUgl avtalet har översänts tiU svensk tuU-rayndighet och handlingar som eljest tiUhör utredning som sker pä tysk begäran torde 10 § första stycket sekretesslagen (10 § ändrad senast 1947: 629) få anses tillämplig och erbjuda tillräckligt skydd mol att så­dana handlingar läranas ut. Enligt denna bestäraraelse får sålunda hand­lingar rörande tullmyndighets eller åklagares verksamhet till förekom­raande av eller beivrande av brott, liksom handlingar rörande använd­ning av tvångsmedel i brottmål, ej lämnas ut, såvida det skäligen kan be­faras all ett utiäranande skulle motverka brotts upptäckande eller utred­ningen av brottmål eller åtgärder till förekommande av brott eller också vara menligt för rikets säkerhet eller för enskild person. I varje fall ora svenska bestäramelser om förundersökning och tvångsmedel görs lill-lärapUga vid utredning av brott raot tysk tuUag bör 10 § sekretesslagen anses orafatta handling sora tUlhör sådan utredning.

Om tullmyndighet i den anmodade staten ej har de upplysningar som begärs i framställningen ora bistånd omedelbart tillgängliga skall myndigheten enligt art. 3 (4) sörja för alt de adrainistraliva och rättsliga åtgärder företas sora behövs för att framställningen skall kunna efter-koraraas. Avser en fraraställning från tysk sida upplysningar eller hand-

2    Riksdagen 1973.1 saml. Nr 117

 

Prop. 1973:117                                                                       18

lingar sora annan svensk myndighet innehar torde den svenska tullmyn­digheten enligt 4 § första stycket allmänna verkstadgan (1965: 600, 4 § ändrad senast 1972: 408) kunna påkalla biträde av den andra myndighe­ten för att efterkomma framstäUningen. När tullmyndigheten påkaUar sådant biträde för tysk myndighets räkning sker det för att uppfylla ett svenskt åtagande och för alt svenska tullmyndigheter skall kunna erhålla bistånd i det omvända faUel.

Skulle de uppgifter eller handUngar sora behövs kunna erhållas endast från enskUd person, skulle luUrayndigheten eraellertid, i avsaknad av tvångsmedel och andra möjligheter att handla raot den enskildes vilja, ofta inte kunna lämna begärt bistånd. Bortsett frän fall sora omfattas av speciell lagstiftning såsom den tidigare nämnda lagen om internationellt samarbete rörande verkstäUighet av brottraälsdora kan tvångsmedel en­ligt svensk rätt inte tillgripas på grund av misstanke om utiändskt brott pä vilket någon svensk slraffbeslämradse ej är tillämplig. Från tysk sida är raan beredd att hålla förhör och använda vissa tvångsmedel för att efterkoraraa en svensk fraraställning ora bistånd enligt avtalet. Svenskt bistånd i en raotsvarande omfattning förutsätter att vissa bestämmelser om förundersökning rörande brott som avses i varusraugglingslagen och ora beslag, husrannsakan och kroppsvisitation för utredning av sådant brott görs tillärapliga i fråga ora brott raot de tyska tullagarna. För detta krävs särskild lagstiftning.

Bistånd i ddgivningsärenden regleras i art. 12. På fraraställning av tullmyndighet i den ena staien skall tuUmyndighet i den andra staten, med tiUärapning av där gällande lag, delge eller låta delge de handlingar som förvaltningsmyndighet utfärdar eller avlåter vid tillämpning av tull­lag. Bevis om delgivning skall läranas genora ett av mottagaren under­tecknat och daterat erkännande av mottagandet eller ett intyg av tull­myndigheten om lid och sätt för ddgivningen. Delta innebär för svenskt vidkommande att delgivningslagen (1970: 428) och delgivningskungörd-sen (1970: 467) blir tillämpliga. Bevis om delgivning sora har verkstäUts enligt lagen bör förses raed särskilt intyg av luUrayndigheten.

I ärenden ora handräckning för indrivning läranas bistånd enligt art. 13. Sådan handräckning kan avse indrivning av fordringar på tull och annan iraport- eller exporlavgift järate ränta och andra biförpliktdser. Däreraot orafattar avtalet inte böter eller de särskilda avgifter som en­ligt tysk rätt kan åläggas i administrativ ordning (Gddbussen).

Enligt den tidigare nämnda lagen om uttagande av utiändsk skall och allmän avgift får Kungl. Maj:t förordna dels alt utiändsk skatt eller all­män avgift skall uppbäras och indrivas i samraa ordning sora svensk skatt eller allraän avgift, dels bestäraraa villkoren för uppbörden och in­drivningen. Tullar och iraport- och exporlavgifter är i och för sig all hänföra till allraänna avgifter, men lagen och dess föregångare ■— dvs. lagen (1935: 315) angående uttagande i vissa fall av ogulden utiändsk

 

Prop. 1973:117                                                                       19

utskyld eUer allmän avgift och lagen (1935: 316) ora införsel i avlöning, pension eller livränta för uttagande av oguldna utländska utskylder eller allmänna avgifter — har inte tillämpats på avgifter som tas ut i sara­band raed införsel och utförsel av varor. De båda lagarna från år 1935 antogs av riksdagen i saraband med godkännande av det avtal mellan Sverige och Tyska riket angående handräckning i beskattningsärenden vartill hänvisas i det nu föreliggande avtalet om ömsesidigt bistånd i tull­frågor (prop. 1935: 242 och 243, rskr 1935: 285 och 290). I 1935 års av­tal uteslöts bl. a. tullar uttryckligen från avtalets tUlämpningsoraråde.

Utiändsk stals fordringar på tuU eller annan import- eller exporlavgift kan f. n. inte indrivas i Sverige. För att Sverige skall kunna uppfyUa sitt åtagande enligt art. 13 bör Kungl. Maj:l kunna förordna att Förbunds­republiken Tysklands fordringar av nämnda slag skall uppbäras och in­drivas i samma ordning som svensk tull och därmed jämställda avgifter. Även om sådana avgifter täcks av ordalagen i lagen om uttagande av ut­ländsk skatt och allmän avgifi, lorde lagen böra ändras sä att det klarare fraragår alt den omfattar också sådana avgifter.

Vid indrivning av tysk tull och jämställda avgifter skall tUlärapas art. X och XI i 1935 års avtal eller de bestäraraelser sora kan koraraa alt er-sälla dessa artiklar. Artiklarna innehåller följande.

Artikd X.

(1)    Exigibla beslut i beskaltningsärenden raed undantag av beslul ora kvarstad och liknande tvångsraedel skola efter frarastäUning från den högsta finansmyndighelen inora den ena staten till motsvarande rayndig­het i den andra staien utan särskUd kostnad erkännas såsora gällande i den senare staten och där verkställas. Dylikt erkännande skall meddelas uttryckligen.

(2)    De i punkt (1) angivna besluten skola utan parternas särskilda hö­rande verkställas i enlighet raed lagstiftningen i den stal, inom vilken verkställigheten skall äga rum.

(3)    Vid fraraställningen ora verkställighet skall fogas förklaring av vederbörande myndighet i den stal, frän vars sida framställningen skett, att beslutet är exigibelt; denna rayndighets behörighet skall bestyrkas av den högsta finansmyndighelen i nämnda stat.

(4)    Såframt ej annat överenskomraes skall den handling, på grund varav verkstäUighet skall ske, lill den del den innefattar själva beslutet vara åtföljd av översättning, avfattad ä det officiella språket i den stat, till vilken framställningen gjorts.

(5)    Förklaring och bestyrkande, varora i punkt (3) förraäles, skola vara åtföljda av översättning till det officiella språket i den stat, lill vil­ken framställningen skett.

Artikel XI.

Framställning om visst slag av verkställighet skall i möjligaste raån ef-lerkomraas, såframt nämnda slag av verkställighet är tiUåtet i beskalt­ningsärenden enligt lagstiftningen både i den stat, sora gjort framställ­ningen, och i den stat, tUl vilken framstäUningen riktals; i övrigt regleras

 

Prop. 1973:117                                                        20

sättet för verkställigheten och förfarandet därvid, på sätt i artikel X punkt (2) stadgas, i enlighet med lagstiftningen i den stat, tiU vilken framställningen skett.

6 Departementschefen

Genom den starka utvecklingen av det intemationella handelsutbytet och resandet mellan länderna har trafiken över våra gränser blivit myc­ket intensiv. Dä samfärdseln saratidigt ställer stora krav på snabbhet i' koraraunikationerna och'frihet från detaljkontroll ökar svårighetema att upprätthålla en effektiv gränskontroll. Allt inlemalionellt saraarbete sora kan underlätta och förbättra gränskontrollen är därför av stort värde, inte rainst raed hänsyn till intresset av att stävja den internatio­neUt organiserade srauggUngen. Betydande resultat har visserligen nåtts bl. a. genora arbetet inora det inlernaliondla tullsaraarbelsrådet och den nära samverkan som finns med de nordiska grannländerna. Det är erael­lertid ett starkt intresse att ett närraare samarbete på området etableras också med länder utanför Norden. Det nu undertecknade avtalet raellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland ligger i linje härraed.

Syfiet raed avtalet är att de båda statema genora sina tullrayndigheter skall lämna varandra bistånd för att koraraa till rätta raed överträdelser av tullbestäramelserna. Avtalet berör alla bestämmelser om införsel, ut­försel och transitering som avser tuUar och andra avgifter eller förbud, inskränkningar och kontrollåtgärder beträffande varu- eller valutatrafi­ken. Ansvar för brott mot eller överträdelser av de svenska tullbeslära-radserna ådöms i huvudsak enligt lagen (1960: 418) om straff för varu­smuggling. De brott och överträdelser sora avses i varusmugglingslagea har nära raotsvarigheter i tysk rätt. Enligt avtalet skall vidare örasesidigt bistånd läranas för delgivning av handlingar och indrivning.

Avtalet raöjliggör ett effektivare samarbete än som hittills har kunnat förekoraraa mellan de båda länderna när det gäller utbyte av upplys­ningar om överträdelser av tullagstiftningen. Det öppnar dessutora raöj­lighet för tullmyndigheterna att bistå varandra vid utredningar genom att hålla förhör och tUlgripa sådana tvångsmedel som beslag och hus­rannsakan.

En viktig punkt i avtalet reglerar förfarandet när begärda upplys-ningar inte är tillgängliga för tullmyndigheten i den anmodade staten ulan behöver anskaffas. Enligt art. 3 (4) i avtalet skall denna således sörja för att de adrainistrativa och rättsliga åtgärder vidtas som behövs för att efterkoraraa framställningen.

Om den svenska tullmyndigheten inte har de uppgifter sora begärs från tysk sida torde rayndighelen ofta på ett enkelt sätt, t. ex. genora en raer eller mindre formlös hänvändelse till annan svensk myndighet, kunna inhämta och vidarebefordra uppgifterna. Av vad som tidigare

 

Prop. 1973:117                                                                       21

har anförts fraragår att sekretesslagen i och för sig inte lorde hindra all svensk myndighet lämnar handlingar eUer uppgifter till utländsk rayndig­hel. En svensk tuUrayndighet har dock inle rätt att översända utdrag el­ler uppgifter ur kriminalregistret eller polisregister till utländsk myndig­het. Någon ändring härutinnan är inte avsedd.

Behöver en mer omfattande utredning göras för tysk räkning kommer tullmyndighetens uppgift att likna uppgiften vid en vanlig förundersök­ning om brott som avses i varusmugglingslagen. Vid sådan undersökning kan tullmyndigheten hålla förhör i saken och i viss utsträckning an­vända tvångsraedel. Tullrayndigheten kan besluta ora anhållande, rese­förbud, beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiklning lik-

sora ocksä ta lös egendora i förvar i avvaktan på domstols beslul om

kvarstad eller skingringsförbud. Sådana åtgärder kan emellertid f. n. ej användas vid lämnande av bistånd åt utländsk rayndighet. Detla sara­raanhänger bl. a. med att smugglings- och valutalagstiftningen är territo­riellt bunden och alt brott enligt utländska smugglingsbestäraradser eller utländsk valulalagsliftning inte utgör brott sora kan föranleda straff en­ligt svenska straffbestäraradser. Något principiellt hinder raot att införa en sådan förra av bistånd för dessa fall kan dock enligt rain raening inle anses föreligga nuraera. Jag vill erinra ora att lagen (1972: 260) ora inlemalionellt saraarbele rörande verkställighet av brottmålsdom gör det möjligt att använda tvångsmedel och sanktioner enligt svensk rätt, även ora det utiändska brottet är territoriellt bundet. Med hänsyn tiU att det är en angelägen uppgift att genora ett effektivare intemationellt saraarbete söka raotverka srauggling raellan ländema och likartad brottslighet för­ordar jag alt svensk tullrayndighet ges befogenhet att inleda fömnder­sökning och tUlgripa tvångsmedel för utredning, i den utsträckning det påkallas av det nu träffade avtalet.

Flera av de svenska bestämmelserna om förundersökning förutsätter alt någon kan misstänkas för det brott utredningen avser. Självfallet är här fråga om brott enligt svensk rätt. Bakgrunden tiU dessa bestämrael­ser är att utredningen skall kunna leda fram till åtal och lagföring inför svensk domstol. Under förundersökningen skall således utredas vem som skäligen kan misstänkas för brotiet och om tillräckliga skäl föreligger för åtal raot honora. Är inte saken av enkel beskaffenhet skall åklagaren aUlid överta ledningen av förundersökningen, så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Under utredningens gång skall den miss­tänkte och hans försvarare få tillfälle alt la del av utredningen, begära korapletteringar och i övrigt anföra vad de anser behövligt. Åtal får inle beslutas innan den misstänkte och hans försvarare haft sådan möjlighet.

Också när del gäller tvångsmedlen förutsätter åtskilliga av beslära­raelserna alt raisstanke föreligger ora det brott utredningen avser. Så är fallet raed gripande, anhållande, häktning, reseförbud, kvarstad, sking-

3    Riksdagen 1973.1 saml Nr 117

 

Prop. 1973:117                                                        22

ringsförbud, telefonavlyssning, husrannsakan hos den raisstänkte eller där han har gripits eller för eftersökande av den sora skall gripas, anhål­las eller häktas, kroppsvisitation av den raisstänkte och kroppsbesikl­ning.

Vissa av de här avsedda besläraraelserna kan knappast ges motsva­rande tiUämpning vid utredning som sker beträffande brott mot tysk tull­lag. I avtalet har särskilt föreskrivits att gripande, anhållande och häkt­ning ej kan ske på grund av avtalet. Även om några av bestämraelserna skulle kunna tillärapas, skulle det uppenbarligen ofta vara svårt för svensk tullrayndighet, åklagare och dorastol att bedöma om misstanke om det tyska brottet kan anses vara för handen eller ej, bl. a. därför att den huvudsakliga brottsutredningen kommer alt bedrivas av tysk rayn­dighet. Den svenska myndigheten skulle ofta inte ha tiUräckligt underlag för att bedöma om misstanke föreligger. Därtill kommer att en tillräck­ligt säker bedömning skulle förutsätta en ingående kännedom ora tysk rätt.

Bestäraraelser som fömtsätter att någon kan misstänkas för det brott utredningen avser bör raed hänsyn till det sagda inle göras tiUämpliga i de nu aktuella faUen. Detta innebär bl. a. att regeln om att åklagaren skall överta ledningen av fömndersökningen, så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet och saken inte endast är av enkel beskaffenhet, inte blir tillämplig. Däreraot kan varusmugglingslagens bestämmelse att åklagaren skall överta ledningen, när det finnes påkallat av särskilda skäl, bli tillämplig. Åklagarens medverkan torde eraellertid krävas en­dast i sällsynta undantagsfall, t. ex. i några av de fall där en fråga ora tvångsraedel komraer under dorastols prövning.

Vad svensk tullrayndighet i enlighet raed det anförda kan göra när den skall utreda ett brott raot tysk tullag är att hålla förhör, i förekora­raande fall efter hämtning. För förhör kan tullmyndigheten hålla kvar en person i sex tiraraar ora det skuUe behövas. Myndigheten kan in­härata yttrande av sakkunnig. Den kan också begära föreläggande hos rätten att skriftligt bevis skall företes eller föreraål tillhandahållas för besiktning. De tvångsraedel tullmyndigheten kan utnyttja är beslag, hus­rannsakan och kroppsvisitation. De svenska tullmyndigheternas befo­genheter motsvaras i stort sett av dem sora de tyska rayndigheterna koraraer att kunna använda för att efterkomma en svensk fraraställning ora bistånd enligt avtalet. Förutora att sådana fall utesluts i vilka det krävs att en misstanke ora brott föreligger begränsas de näranda tvångs­medlens användningsoraråde vidare av att ätgärdema endast får företas i utredningssyfte. Det följer av ändaraålet raed art. 3 i avtalet. På gmnd av brott förverkade föreraål kan t. ex. inte tas i beslag enligt avta­ let. Inte heller får husrannsakan eller kroppsvisitation ske för att söka efter sådana föreraål.

 

Prop. 1973:117                                                        23

För alt svensk tullrayndighet skall kunna lärana tysk tullrayndighet bistånd enligt nu angivna riktlinjer krävs regler härora i lag. Eftersora det finns anledning att räkna raed att överenskoraraelser av samraa slag sora avtalet med Förbundsrepubliken Tyskland kan koraraa att ingås med andra länder, torde lagen böra innehålla ett generellt bemyndi­gande för Kiingl. Majnatt föreskriva att bistånd genora svensk tuUi-nyp-dighet skall lämnas främraande stat, i den mån det påkallas av över­enskomradse sora Sverige har ingått raed den andra staien.

Enligt tysk rätt räknas vissa överträdelser av tullbesläraradserna sora ordningsöverträdelser. För sädana överträdelser, vilka ej anses sora brott, åläggs en bot (Gddbusse) av adrainistrativ rayndighet. Den sora ålagts sådan bot kan eraeUertid besvära sig över beslutet hos domstol. En liknande ordning förekommer i en del andra länder. I den euro­peiska konventionen om brottmålsdoms intemationella rättskraft jäm­ställs sädana överträdelser med brott. Ora det påkallas av överenskora­raelse sora här avses bör Kungl. Maj:t få föreskriva att sådana överträ­delser skall järaställas raed brott, under fömtsättning att den administra­tiva myndighetens avgörande kan överklagas till dorastol.

När det gäller bistånd i ddgivningsärenden torde Kungl. Maj:t kunna utfärda de föreskrifter sora kan behövas.

Utländska fordringar på tull och järaställda avgifter har hittills ej kunnat indrivas här i riket och svenska fordringar på tull och jämställda avgifter torde i regel ej ha kunnat indrivas utomlands. I det hänseendet har förelegal en skillnad i förhällande till skattefordringar sora orafattas av handräckningsavtal raed fräraraande stater. Tidigare när tull och andra avgifter sora belöpte på en vara praktiskt taget alltid raåste erläg­gas innan varan läranades ut från tullverket förelåg inte sararaa behov av indrivningsmöjligheter som när det gäUde skatter och raånga andra allmänna avgifter. Numera kan kredit ofta medges för tull och andra avgifter som belöper på varan. Varan läranas alltså ut innan avgifterna är betalda. Det finns därför större behov än tidigare av raöjligheter att indriva obetald tull och annan avgift för varan. Ora den belalningsskyl-dige befinner sig i annat land än det sora äger fordringen krävs bistånd från det andra landets sida. Om Sverige skall lämna sådan handräckning i fall som nu avses bör lagen ora uttagande av utländsk skatt och allmän avgift ändras på det sätt som sagts i avsnittet ora avtalets genoraförande.

I fråga om den närmare utformningen av lagstiftningen ora förunder­sökning och tvångsraedel återkoraraer jag i specialraotiveringen.

Med hänsyn tiU vad nu har anförts förordar jag att Sverige ratificerar avtalet raed Förbundsrepubliken Tyskland ora örasesidigt bistånd i tull­frågor. Avtalet torde böra tillärapas av Sverige enligt de riktiinjer som angetts här och i avsnittet 5 om avtalels genomförande.

 

Prop. 1973:117                                                                    24

7 Lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1.    lag om utredning angående brott mot utländsk tuUagstiftning,

2.    lag ora ändring i lagen (1969: 200) ora uttagande av utländsk skatt och aUraän avgift.

I fråga ora förslaget under 1 har sararåd ägt mm raed chefen för jus-titiedeparteraenlet.

Förslagen torde få fogas till protokollet i delta ärende sora bilaga 2.

8 Specialmotivering

Lag om utredning angående brott mot utländsk tullagstiftning

Sora tidigare har fraragått kan svenska tullrayndigheter f. n. endast i begränsad utsträckning raedverka vid utredning av brott mot utiändsk tuUagstiftning. Enligt den föreslagna lagen får Kungl. Maj:t föreskriva alt bistånd genom svensk tullmyndighet skall lämnas främraande stal för att förhindra, utreda och beivra brott sora innefattar överträdelse av den andra statens tullagar. Som anges i art. 2 (2) i avtalet mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland avses raed svensk tullmyndighet general­tullstyrelsen med underlydande tullmyndigheter. De överträdelser som åsyftas i denna paragraf skall vara straffbelagda i den andra statens tull-lagstiftning. Härmed jämstäUs enligt 5 § vissa endast i adrainistrativ ordning sanktionerade överträdelser. Det får anses ligga i sakens natur alt preskription inte får ha inträtt. Vad som avses med tullag framgår av lagtexten och överensstämmer med definitionen i art. 2 (1).

Utredning om brott mot utiändsk tuUagstiftning skall efter fraraställ­ning från den andra staten till den del utredningen kan göras här orabe­sörjas av svensk tullmyndighet. Vid sådan utredning skall enligt denna paragraf besläraraelserna om förundersökning och tvångsmedel rörande brott mot varusmugglingslagen kunna tUlämpas. Från denna regel görs dock betydelsefulla undantag. Skälen härför har redovisats i den all­männa motiveringen.

Utredningen skaU enligt förslaget bedrivas utan att hänsyn tas till så­dana bestämraelser sora förutsätter att någon kan raisslänkas för det brott utredningen avser. Besläraraelsen i 13 § första stycket varusraugg­lingslagen att åklagaren skall överta ledningen av förundersökningen så

 

Prop. 1973:117                                                                      25

snart någon skäligen kan misslänkas för brottet och saken inle endast är av enkel beskaffenhet blir inle tillämplig. Däreraot är besläramdsen i samma stycke att åklagaren skaU överta ledningen, när det finnes påkal­lat av särskilda skäl, i och för sig tiUämplig. Åtgärd som kräver någon grad av misstanke mot någon om brott får ej vidtas. Ingen kan således hållas kvar för fortsatt förhör (23 kap. 9 § första stycket andra punkten rättegångsbalken) eller höras som vittne på grund av 23 kap. 13 § rätte­gångsbalken. Bestämmelserna i sararaa kapitel 18 och 19 §§ blir ej till­lämpliga och fråga om förordnande av offentlig försvarare uppkommer inle. Frihetsberövanden i form av gripande, anhållande och häktning är uteslutna och ej heller får reseförbud meddelas eller egendora beläggas raed kvarstad eller skingringsförbud.

Med den avsedda tillärapningen av lagen följer att tvångsmedel skaU kunna tillgripas endast för att åstadkomma utredning. Därför krävs ett förbud mot att tvångs.medel används, om syftet är att möjliggöra förver­kande. En föreskrift härom har tagits upp i denna paragraf. I den mån visst tvångsmedel får användas endast under förutsättning att egendom skall påträffas som är förverkad på grund av brott, får tvångsmedlet inte tillgripas. Som exempel pä åtgärder som förbjuds härigenom kan nämnas luUljänslemans ra. fl. rätt enligt 15 § första stycket första punk­ten varusraugglingslagen alt beslagta egendora och rätt enligt 18 § första punkten samma lag alt ulan förordnande företa husrannsakan.

Med beaktande av de nu nämnda begränsningarna koraraer i regel ex­empelvis husrannsakan i syfte att söka efter föremål att kunna ske en­dast om synneriig anledning förekoraraer att föremål skall påträffas som har betydelse för utredningen av brottet (jämför 28 kap. 1 § andra styc­ket rättegångsbalken).

3  S

I flera fall förutsätts enligt svensk lag all visst tvångsraedel får använ­das endast ora fängelse kan följa på brottet. Vad särskilt angår beslag uppställs i 27 kap. 2 § rättegångsbalken ett förbud raot att skriftlig handling las i beslag om dess innehåll kan antas vara sådant att befatt­ningshavare eller annan som avses i 36 kap. 5 § rättegångsbalken inte får höras som vittne om innehållet. Detta förbud genombryts dock när fråga är om andra än försvarare, såvida del för brottet är föreskrivet fängelse i minst två år. För beslag enligt 27 kap. 3 § rättegångsbalken förutsätts bl. a. alt för brotiet är föreskrivet fängelse i ett år eller där­över. För alla de nu nämnda fallen lämnas i första stycket en förvand­lingsregel. Enligt denna får tvångsmedel sora är tUlåtel under förutsätt­ning att fängelse kan följa pä det brott utredningen avser eller under förutsättning att fängelse i minst viss tid är föreskrivet för brottet, an-

 

Prop. 1973:117                                                        26

vändas även vid förundersökning enligt denna lag, om enligt den andra statens lag frihetsstraff kan följa på brottet eller frihetsstraff i rainst sararaa tid är föreskrivet för brottet.

Regeln i 2 § ora att bestäraraelse som förutsätter all någon kan miss­tänkas för det brott utredningen avser inte får tillämpas utesluter bl. a. tillämpning av 27 kap. 2 § andra punkten rättegångsbalken. En bestära­raelse sora raotsvarar denna punkt har därför ansetts böra införas i la­gen. Endast när fråga är om brott för vilket är föreskrivet frihetsstraff i lägst två år, får beslag alltså läggas på skriftligt meddelande raellan dera sora slår varandra nära på något av de sätt sora anges i 36 kap. 3 § rät­tegångsbalken.

Av 27 kap. 7 § rättegångsbalken fraragår att då rätten förordnat om beslag eller fastställt verkställt beslag rätten skall sätta ut den tid, inom vilken åtal skall väckas. I annat fall skall åtal väckas inora en raånad från det beslaget verkställdes. Med hänsyn till att ansvarsfrågan ej kora­raer att prövas av svensk dorastol läranas i andra stycket föreskrift ora att sådan tid i stället skall avse tid under vilken beslaget fär bestå. Doraslol kan efter särskild prövning raedge förlängning.

4  §

Vid tillämpningen av reglerna i rättegångsbalken om laga domstol i brottmål är det oftast av betydelse all fastställa var ett brott har begåtts eller vUken anknytning den sora är misstänkt har till viss ort. Motsva­rande gäller i fråga om domstols befattning med förundersökning och användande av tvångsmedel. En särskild forumregd behövs därför. Det synes därvid lämpligast att välja rätten i den ort där utredningen påbör­jas, dvs. där den tullrayndighet finns som påbörjar utredningen. Att tull­myndighet på annan ort raottagil fraraställning ora bistånd och sedan vi­darebefordrat densarama saknar således betydelse. Något större behov av alternativa foruraregler kan ej anses föreligga. Snarast får det anses vara av vikt att under förundersökningen saratliga frågor, sora kan koraraa att behandlas av rätten, prövas av sarama domstol.

5 §

Som tidigare har berörts i den allraänna raotiveringen kan i ett antal länder adrainistrativ myndighet ålägga påföljd i form av utgivande av visst belopp för en raängd överträdelser av ordningskaraktär. Sådana överträdelser får enligt förevarande paragraf jämställas raed brott mot tullagstiftning, förutsatt all den administrativa myndighetens beslut kan överklagas hos domstol. I sådana fall kan dock i enlighet med vad sora sagts under 3 § inte användas tvångsmedel, som i det särskilda fallet kräver att frihetsstraff skall kunna följa på överträdelsen.

 

Prop. 1973:117                                                                    27

9 Hemställan

Jag hemställer att lagrådels yttrande över förslagen till

1.    lag om utredning angående brott mot utländsk tullagstiftning

2.    lag om ändring i lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk skatt och allmän avgift

inhäralas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledaraöter heraställl bifaUer Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

 

Prop. 1973:117

28

Bilaga 1

Avtal mellan Konungariket Sverige ocb Förbundsrepubliken Tyskland om ömsesi­digt bistånd i tullfrågor

Konungariket Sverige och FörbundsrepubU­ken Tyskland har, föranledda av önskan att reglera det örasesidiga biståndet i tullfrågor, överenskommit ora följande.

Artikel 1

Tillämpningsområde

De avtalsslulande staterna läranar genom sina tullmyndigheter varandra bistånd en­ligt detta avtals bestäramelser:

a)    för att förhindra, utreda och beivra överträdelser av tullagarna,

b)    för att delge tullsedlar, förelägganden samt andra beslut och handlingar, som tull­myndigheterna utfärdar vid tillärapning av tullag, frärast angående tuUar eUer andra införsel- och utförselavgifter eller bötes­straff och särskUda, i administrativ ordning ålagda avgifter.

Artikel 2 Definitioner

(1)    Med "tullag" förstås i detta avtal de bestämraelser i lag eller annan författning ora införsel, utförsel och transitering sora avser tullar eller andra avgifter eller för­bud, inskränkningar och kontroUåtgärder beträffande varu- eller valutatrafiken. Hit räknas i Förbundsrepubliken Tyskland även raarknadsregleringens bestämmelser på jord­bruksområdet rörande införselavgifter och exporlreslitutioner.

(2)    Med "tullmyndighet" förstås i detta avtal, i Förbundsrepubliken Tyskland för­bundstullförvaltningen samt i Konungariket Sverige generaltuUstyrelsen med underly­dande tullrayndigheter.

Vertrag zwischen der Bundesrepublik Deutschland imd dem Königreich Schwe-den iiber gegenseitige UnterstUfzung in ZoUangelegenheiten

Die Bundesrepublik Deutschland und das Königreich Schweden in derh Wunsch, die gegenseitige Unterstulzung in ZoUangelegen­heiten zu regeln, sind wie folgt iibereinge-konimen:

Artikel 1

Anwendungsbereich

Die Vertragstaaten leislen sich gegenseitig uber ihre Zollverwallungen nach den Be-stiraraungen dieses Verlrages Unterstul­zung:

a)    ura Zuwiderhandlungen gegen die ZoUgesetze zu verhindern, zu erraittdn und zu verfolgen,

b)    um Bescheide, Beschlusse, Verfugun-gen und andere Schriflstucke zuzusteUen, die Zollbehörden bei der Durchfiihrung der ZoUgesetze insbesondere iiber Zölle öder andere Ein- und Ausgangsabgaben öder uber Geldstrafen und GeldbuBen erlassen.

Artikel 2 Begriffsbestiinmungen

(1)    „Zollgesetze" im Sinne dieses Ver­lrages sind die Rechls- und Verwaltungs-vorschriften uber die Ein-, Aus- und Durch-fuhr, die sich auf Zölle öder sonstige Abga-ben öder auf Verbote, Beschränkungen und Kontrollen des Waren- öder Devi-senverkehrs beziehen. Hierzu gehören in der Bundesrepublik Deutschland auch die Vor-schriften der landwirtschaftlichen Marktor-ganisationen uber Abschöpfungen und Er-slatlungen bei der Ein- öder Ausfuhr.

(2)    „Zollverwaltung" im Sinne dieses Verlrages ist in der Bundesrepublik Deutsch­land die Bundes7.ollverwaltung und ira Kö-nigreich"cliwe35ir'3Ié"Generalzolldirektion und die ihr unterstellten Zollbehörden.

 

Prop. 1973:117

Artikel 3

Biståndets omfattning vid överträdelser

(1)    Bistånd skall läranas i alla raål och ärenden med anledning av överträdelser av tullagarna i den raån tullmyndigheterna i den anmodande staten är behöriga att före­taga utredning i raålen eUer ärendena.

(2)    I raål och ärenden med anledning av överträdelser av valutabestämmelser lämnas bistånd dock endast ora sådana gärningar är straffbara enligt den anmodade statens lag.

(3)    På framställning lämnar de avtalsslu­tande staternas tullmyndigheter, genom att översända rapporter, protokoll eller andra handlingar i bestyrkta kopior, varandra alla tillgängliga upplysningar om förberedda el­ler begångna gämingar som strider mot el­ler kan antas strida mot den andra avtals­slulande statens tullag.

(4)    Tullmyndigheten i den anmodade sta­ten skall sörja för alt de administrativa och rättsliga åtgärder företas som behövs för att efterkoraraa fraraställningen. Tullrayn­digheten i den anraodade staten raeddelar luUrayndigheten i den anraodande staten re­sultatet av utredningen.

(5)    Gripande, anhållande särat häktning kan ej ske på grund av detta avtal.

(6) Fraraställning om bistånd får ej gö­ras, ora den anmodande staten i det om­vända fallet inte skulle vara i stånd att läm­na det begärda biståndet.

29

Artikd 3

Umfang   der   Unterstulzung   bei  Zuwider­handlungen

(1)    Unterstulzung ist zu leislen in allén Verfahren wegen Zuwiderhandlungen gegen die ZoUgesetze, soweit im ersuchenden Staat fur die Ermittlungen in diesen Verfahren die Zollbehörden zuständig sind.

(2)    In Verfahren wegen Zuwiderhand­lungen gegen Vorschriflen iiber den Devi-senverkehr wird Unterstulzung jedoch nur gdeislel, wenn solche Handlungen nach den Rechlsvorschiiften des ersuchten Slaates geahndel werden.

(3)    Die Zollverwallungen der Vertrag­staaten erteilen sich auf Ersuchen gegen­seitig durch tjbersenden von Berichten, Nie-derschriften öder beglaubigten Kopien von Schriflslucken alle ihnen zur Verfugung slehenden Auskunfle uber geplanle öder be-gangene Handlungen, die gegen die ZoUge­setze des anderen Vertragstaates verstoBen öder zu verstoBen scheinen.

(4)    Die Zollverwaltung des ersuchten Vertragstaates hat die zur Durchfuhrung der Ersuchen erforderlichen behördlichen öder gerichtlichen MaBnahraen herbeizu-fuhren. Sie teilt das Ergebnis der Ermitt­lungen der ersuchenden Zollverwaltung mit.

(5)    Verhaftungen können auf Grund des Verlrages nicht vorgenomraen werden; das gilt auch fiir vorläufige Festnahmen, die eine Verhaftung zum Ziele haben.

(6)    Ein Ersuchen ura Unterstulzung darf nicht gestelit werden, wenn der ersuchende Staat ira uragekehrten FaUe nicht in der Lage wäre, die begehrte Unterstiilzung zu leislen.

 

Artikel 4

Undantag från skyldigheten att lämna bi­stånd

Bistånd kan vägras om den anmodade staten finner att biståndels läranande kan kränka landets suveränitet, medföra fara för dess säkerhet eller strida mot dess allmänna rättsprinciper (ordre public) eUer andra vä­sentiiga intressen.

4   Riksdagen 1973.1 saml Nr 117

Artikel 4

Ausnahmen von der Verpflichtung zur Un-lerstulzung

Unterstiilzung känn verweigert werden, wenn der ersuchle Staat der Ansicht ist, dass die Erledigung des Ersuchens geeignet ist, die Souveräniläl, die Sicherheit, die öf-fenlliche Ordnung (ordre public) öder ande­re wesentiiche Interessen seines Ländes zu bednträchtigen.

 

Prop. 1973:117

30

 

Artikel 5

Utsträckt bistånd vid bekämpning av han­deln med narkotika och psykotropa ämnen

(1)   De avtalsslutande staternas tullrayn­
digheter meddelar varandra även ulan be­
gäran ofördröjligen alla iakttagelser och
misstänkta omständigheter i sådana fall

a)    då medborgare i den andra avtalsslu­lande staten eller personer, sora bor i den andra avtalsslutande staten, förbereder eller begär gärningar, sora innebär eller kan be­faras innebära brott enligt lagstiftningen i någon av de avtalsslutande staterna som av­ser förhindrande, utredning och beivrande av handel med narkotika och psykotropa ämnen;

b)   då andra än under a) angivna perso­ner förbereder eller begår gärningar, som innebär eller kan befaras innebära brott en­ligt den andra avtalsslutande statens lagstift­ning som a.vser förhindrande, utredning och beivrande av handel med narkotika och psykotropa ämnen;

c)    då i den andra avtalsslulande staten registrerade transportraedel till lands, till sjöss eUer i luften används eller kan befa­ras bli använda vid handel raed narkotika och psykotropa äranen;

d)   då andra än under c) angivna trans­
portraedel används vid förberedda eller be­
gångna gärningar, som innebär eller kan
befaras innebära brott enligt den andra av­
talsslulande statens lagstiftning som avser
förhindrande, utredning och beivrande av
handel med narkotika och psykotropa äm­
nen.

(2)   De avtalsslutande staternas tullmyn­
digheter meddelar varandra utan begäran
alla upplysningar om de smugglingsraeto­
der och -förfaranden, sora används vid han­
del med narkotika och psykotropa ämnen,
samt om erfarenheter av nya konlrollrae­
toder.

• (3) De upplysningar och andra medde­landen samt de handlingar, som erhållits enligt (1) och (2), får vidarebefordras till andra myndigheter som har befallning med bekämpandet av handel med narkotika och psykotropa ämnen samt av narkomani.

Artikel 5

Weitergehende Unterstulzung bei der Be-kämpfung des Handels mit Suchlsloffen und psycholropen Stoffen

(1)   Die Zollverwallungen der Vertrag­
staaten teUen einander auch unaufgefordert
und unverzuglich alle Wahrnehmungen und
Verdachlsmomenle mit,

a)    wenn Staalsangehörige des anderen Vertragstaates öder Personen, die im an­deren Vertragstaal wohnen, an geplanten öder begangenen Handlungen beteUigt sind, die gegen die Rechlsvorschriften eines der Vertragstaaten zur Verhinderung, Ermitt-lung und Verfolgung des Handels rait Suchlsloffen und psychotropen Stoffen ver­stoBen öder verstoBen könnten;

b)   wenn andere als die in Buchslabe a) genannten Personen an geplanten öder be­gangenen Handlungen beleiligl sind, die ge­gen die Rechlsvorschriften des anderen Ver­tragstaates zur Verhinderung, Ermittlung und Verfolgung des Handels mit Suchlslof­fen und psychotropen Stoffen verstoBen öder verstoBen könnten;

c)    wenn im anderen Vertragstaal zugelas-sene   Land-,   Wasser-   und   Luftfahrzeuge zum Handel mit Suchlsloffen und psycho­lropen   Stoffen   benulzt   werden   öder  be nutzt werden können;

d)   wenn andere als die unter Buchstabt
c) bezeichneten Fahrzeuge zu geplanten
öder begangenen Handlungen benulzt wer­
den, die gegen die Rechlsvorschriften des
anderen Vertragstaates zur Verhinderung,
Ermittlung und Verfolgung des Handels
mit Suchlsloffen und psycholropen Stoffen
verstoBen öder verstoBen könnten.

(2)   Die Zollverwallungen der Vertrag­
staaten erteUen sich gegenseitig unaufgefor­
dert alle Auskiinfte iiber die beim Handel
mit Suchlsloffen und psychotropen Stoffen
angewandten Schrauggelraelhoden und -ver­
fahren sowie uber Erfolge neuer Kontroll-
methoden.

(3)   Die nach den Absälzen 1 und 2 er-
haltenen Auskunfle, Mitleilungen und
Schriflstucke durfen an andere rait der Be-
kämpfung des Handels mit Suchlsloffen
und psycholropen Stoffen sowie der Rausch-
giftsucht befaBle Verwaltungen weiterge-
geben werden.

 

Prop. 1973:117

31

 

Artikel 6 Sekretess

Förfrågningar, upplysningar, underrättel­ser och utlåtanden samt andra meddelan­den, sora endera avtalsslulande staten raot­tager enligt detla avtal, är underkastade sekretess i enlighet raed den mottagande statens lag.

Artikel 7

Biståndsframställnings form och innehåll

(1)    Framställning om bistånd skall göra» skriftligen. De handlingar, som behövs föi att framställningen skall kunna efterkom­mas, såsora i förekonunande fall behörig rayndighets föreläggande eller beslul, skall bifogas i utskrift eller bestyrkt fotokopia el­ler bestyrkt avskrift.

(2)    De i framställningen eller enligt (1) bifogade handlingama skall innehålla upp­gift ora:

 

1.    den rayndighet från vUken framstäU­ningen utgår,

2.    ärendets art,

3.    föremålet och grunden för fraraställ­ningen,

4.    naran och adress på de personer sora saken gäller,

5.    kortfattad redogörelse för saken jära­te rättslig bedöraning.

(3)    I brådskande fall kan framstäUning
först göras per telefon eller eljest muntligt.
Muntlig framställning skaU oragående be­
kräftas skriftligen.

Artikel 6

Pflicht zur Geheimhaltung

Anfragen, Auskunfle, Anzeigen und Gulachten sowie sonstige Mitleilungen, die nach diesera Vertrag einera Vertragstaal zugehen, unterliegen der Geheimhaltungs-pflicht nach den gesetzlichen Vorschrifter dieses Vertragstaates.

Artikel 7

Form   und   Inhalt   der   Unterstulzungser-suchen

(1)    Das Ersuchen ist schriftlich zu stellen. Die zu seiner Durchfuhrung erforderlichen Schriflstucke einschliefilich etwaiger ihm zugmnde liegender Verfugungen öder Ent-scheidungen der zuständigen Behörde sind in Urschrift, Ausfertigung, beglaubigler Ablichtung öder beglaubigler Abschrift bei-zufugen.

(2)    Das Ersuchen öder die ihm nach .Absatz 1 beizufugenden Schriflstucke sollen folgende Angaben enthalten:

 

1.    die Behörde, von der das Ersuchen ausgeht,

2.    die Art des Verfahrens,

3.    den Gegenstand und den Gmnd des Ersuchens,

4.    Namen und Anschrift der am Ver­fahren Beteiligten,

5.    eine kurze Sachverhaltsdarstdlung mit rechllicher WUrdigung.

(3)    In dringenden Fallen können Er­
suchen zunächst auch mundlich öder fern-
mundlich gesleUt werden. In einera solchen
Fall bedarf es einer umgehenden Nachsen-
dung des schriftlichen Ersuchens.

 

Artikel 8

Förbindelseväg och  behörighet

(1)    Skriftväxling sker direkt mellan tull-rayndighelerna. Närmare bestämmelser här­om fastställs av de avtalsslutande staternas högsta tullmyndigheter.

(2)    Är den myndighet till vUken frara­ställning riktats ej behörig skall den vidare­befordra framstäUningen till behörig myn­dighet och därom underrätta den myndig­het, från vilken framställningen utgått.

.A-rtikd 8

Geschäfisweg und Zuständigkeit

(1)    Der Schriftverkehr findel unraittelbar zwischen den Zollverwallungen statt. Die obersten Zollbehörden der Vertragstaaten bestiramen die Einzelheiten.

(2)    Ist die ersuchle Behörde fur die Er­ledigung des Ersuchens nicht zuständig, so hat sie das Ersuchen an die zuständige Behörde wdlerzuleilen und davon die er­suchende Behörde zu benachrichtigen.

 

Prop, 1973:117

32

 

Artikel 9

Handläggning av framstäUning

(1)    Fraraställning skall handläggas enligt den anraodade statens lag. Den myndighet lill vilken framställningen riktals skall sörja för alt de adrainistrativa och rättsliga åtgär­der företas sora behövs för att efterkoraraa framställningen. Begäran av den rayndighet från vilken fraraställningen ulgår alt saken skall handläggas på visst sätt eller att fö­reträdare för rayndigheten skall tillålas när­vara vid handläggning kan bifallas i den raån den anraodade statens lag ej förbju­der det.

(2)    Den rayndighel från vilken fraraställ­ningen ulgår skall om den begär det under­rättas om när och var den handläggning fraraställningen föranleder komraer att ske.

(3)    I den raån fraraställning ej kan ef-lerkomraas, skall den myndighet från vil­ken framställningen utgått ofördröjligen un­derrättas. Därvid skall anges skälen till att fraraställningen ej kan efterkoramas samt de omständigheter, som i övrigt kan vara av betydelse för sakens vidare behandling.

Artikel 9

Erledigung der Ersuchen

(1)    Bei der Erledigung der Ersuchen sind die Rechlsvorschriften des ersuchten Slaates anzuwenden; die ersuchle Behörde hat die zur Durchfiihmng der Ersuchen erforder­lichen behördlichen öder gerichtlichen MaBnahraen herbeizufuhren. Dem Antrag der ersuchenden Behörde, in bestimmler Weise zu verfahren öder die Anwesenheil ihres Verlreters bei der vorzunehmenden Handlung zu gestalten, känn slaltgegeben werden, sofern die Rechlsvorschriften des ersuchten Slaates dies nicht verbieten.

(2)    Die ersuchende Behörde ist auf ihr Verlangen von der Zeil und dem Ort der auf das Ersuchen vorzunehmenden Hand­lung zu benachrichtigen.

(3)    Soweit dera Ersuchen nicht ent-sprochen werden känn, ist die ersuchende Behörde hiervon unter Angabe der Grunde und der sonst bekannlgewordenen Ura-slände, die fur die Weiterfuhrung der Sache von Bedeutung sein könnten, unverzuglich zu benachrichtigen.

 

Artikel 10

Akter och andra handlingar

(1)    Begäran att akter och andra hand­lingar skall översändas i original skall fram­ställas endast då det ej är tillräckligt att upplysningar läranas eller avskrifter (foto­kopior) översändes.

(2)    Akter och andra originalhandlingar skall snarast möjligt återsändas till den myndighet tUl vUken framstäUningen riktats; den rätt som den anraodade staten eller tredje raan kan ha till akterna och hand­lingarna mbbas ej.

Artikel 10

Akten und sonstige Schriflstucke

(1)    Die Obersendung von Akten und son-stigen Schriflslucken in Urschrift soll nur verlangt werden, wenn die Erteilung einer Auskunft öder die Ubersendung von Ab-schriften (Ablichtungen) nicht ausreicht.

(2)    Obersandte Akten imd sonstige Schriflstucke in Urschrift sind der ersuchten Behörde sobald wie raöglich zuruckzugeben; däran bestehende Rechte des ersuchten Slaates öder drilter Personen bleiben unbe-riihrt.

 

Artikel 11 Kostnader

Med undantag för vad sora utgått i er­sättning till sakkunniga, översättare och tol­kar svarar icke den anmodande staten för avgifter och kostnader, som uppstår vid handläggning av framställnuig.

ArtUcd 11 Kosten

Gebuhren und Anslagen, die bei der Er­ledigung von Unterstutzungsersuchen ent-stehen, werden nicht erstattet; ausgenom-men sind die an Sachverständige, Oberset-zer und Dolraelscher gezahlten Entschädi-gungen.

 

Prop. 1973:117

33

 

Artikel 12

Bistånd i ddgivningsärenden

(1)    På framstäUning av tullrayndighet i den ena avtalsslutande staten skall tullrayn­dighet i den andra avtalsslutande staten, med tUlämpning av där gäUande lag, delge i;ller genom behörig myndighet låta delge tullsedlar, förelägganden samt andra beslut och handlingar, sora förvaltningsrayndighet utfärdar eller avlåter vid tillärapning av tuUag.

(2)    Utan hinder av bestäramdsen i arti­kel 7 under (2) behöver fraraställning av saken ej läranas när delgivning begäres.

(3)    Bevis om delgivning skall lämnas rae­delst ett av raoltagaren undertecknat och daterat erkännande av raotlagandet eller ett intyg av den myndighet till vilken framställ­ningen riktats om tid och sätt för ddgiv­ningen.

Artikel 12

Unterstulzung in ZusteUungsverfahren

(1)    Auf Ersuchen der Zollverwaltung eines Vertragstaates stellt die Zollverwaltung des anderen Vertragstaates den Betroffenen unter Beachtung der in ihrem Staat gellen-den Besliramungen alle die Anwendung der ZoUgesetze betreffenden Bescheide, Be­schlusse, Verfugungen und andere Schrifl­stucke der Verwaltungsbehörde zu öder läBt sie durch die zuständigen Behörden zustel-len.

(2)    In einera ZusleUungsersuchen ist ab-weichend von Artikel 7 Absatz 2 keine Sachverhaltsdarstdlung erforderlich.

(3)    Die Zuslellung eines Schriftstuckes wird durch eine rait der Angabe des Zu-sldlungstages versehene Erapfangsbestäli-gung des Erapfängers öder durch eine Be-scheinigung der ersuchten Behörde uber die Förra und die Zeil der Zuslellung nachge-wiesen.

 

Artikel 13

Bistånd i handräckningsärenden

Bistånd lämnas även i form av handräck­ning för indrivning av fordringar, sora upp­ställ vid tillämpning av tullag. Härvid till-lämpas artiklarna X och XI i avtal den 14 maj 1935 raellan Konungariket Sverige och Tyska riket angående handräckning i be­skaltningsärenden eller de bestäramelser, sora kan koraraa alt ersätta dessa artiklar.

ArtUiel 13

Unterstulzung in Vollslreckungsverfahren

Unterstulzung wird auch durch Voll-streckung von Fordemngen in Durchfuh-mng der ZoUgesetze geldstet. Hierfur finden die Artikel X und XI des Verlrages vora 14. Mai 1935 zwischen dera Deutschen Reich und dera Königreich Schweden uber Amts-und Rechlshilfe in Steuersachen öder die an deren Stelle tretenden Regelungen Anwen­dung.

 

Artikel 14 Tillämpningsföreskrifter

Behöriga myndigheter i de avtalsslulande staterna utfärdar erforderUga tillämpnings­föreskrifter till detla avtal i samförstånd.

Artikel 14

Durchfuhrung des Verlrages

Die zuständigen Behörden der Vertrag­staaten erlassen die zur Anwendung dieses Verlrages erforderlichen Durchfuhmngsbe-stiraraungen ira gegenseitigen Einverneh-raen.

 

Artikel 15

Giltighetsområde

Detta avtal gäller även för Land Berlin ora Förbundsrepubliken Tysklands regering ej inom tre månader från avtalets ikraft-

Artikd 15 Gdtungsbereich

Dieser Vertrag gUt auch fur das Land Berlin, sofern nicht die Regierung der Bun­desrepublik Deutschland der Regierung des

 

Prop. 1973:117

34

 

trädande  avger  en  förklaring  av  motsatt innehåll till Konungariket Sveriges regering.

Artikel 16

Ratifikation, ikraftträdande och uppsägning

(1)    Detta avtal skall ratificeras och rati­fikationsinstmraenten skall utväxlas snarast möjligt i Bonn.

(2)    Detta avtal träder i kraft en månad efler det ratifikationsinstrumenten utväxlats.

(3)    Detta avtal kan uppsägas senast den 30 juni under ett kalenderår och upphör i så fall att gälla med sarama kalenderårs ut­gång.

SOM SKEDDE i Stockhohn den 18 de­cember 1972 i två exemplar, vart och ett på svenska och tyska språken, vilka båda texter har lika vitsord.

Königrdchs Schweden innerhalb von drei Monaten nach Inkrafttreten des Verlrages eine gegenleiUge Erklämng abgibl.

Artikel 16

Ratifikation, Inkrafttreten und Kilndigung

(1)    Dieser Vertrag bedarf der Ratifika­tion; die Ratifikationsurkunden sollen so­bald wie möglich in Bonn ausgetauscht wer­den.

(2)    Dieser Vertrag tritt einen Monat nach Austausch der Ratifikationsurkunden in Kraft.

(3)    Dieser Vertrag känn unter Einhal-lung einer Frist von mindestens sechs Mo­nalen zum Ende eines Kalenderjahres ge-kiindigt werden; in diesem Fall tritt der Vertrag mit Ablauf dieses Kalenderjahres auBer Kraft.

GESCHEHEN zu Stockhohn am 18 De-zember 1972 in zwei Urschriften, jede in deutscher und in schwedischer Sprache, wobei jeder Wortlaut gleichermaBen ver-bindlich ist.

 

För Konungariket Sverige

Fur das Königreich Schweden

Sverker Åström

För Förbundsrepubliken Tyskland

Fur die Bundesrepublik Deutschland

Dietrich Stoecker

 

Prop. 1973:117                                                                    35

Bilaga 2

1    Förslag till

Lag om utredning angående brott mot utländsk tullagstiftning

Härmed förordnas som följer.

1    § I den mån det påkallas av överenskommelse som Sverige ingått med främraande stat får Konungen föreskriva att bistånd genom svensk tullmyndighet skall lämnas den främmande staten för alt förhindra, utreda och beivra brott som itmefattar överträdelse av bestäraraelse i lag eller annan författning i denna stat angående införsel, utförsel eller transitering, ora besläraraelsen rör tullar eller andra avgifter eller förbud, inskränkningar eller kontrollåtgärder beträffande vam- eller valutatrafiken.

2    § Vid utredning enhgt 1 § äger besläraraelserna ora förundersökning och tvångsraedel rörande brott mot lagen (1960: 418) om straff för varu­smuggling motsvarande tiUämpning. Bestäraraelse, som fömtsätter att någon kan misstänkas för det brott utredningen avser, får dock ej tillärapas. Sådan användning av tvångsmedel som syftar till att möjUg-göra förverkande är ej tilläten.

3    § Om visst tvångsmedel under förundersökningen får användas under förutsättning att fängelse kan följa på det brott utredningen avser eller alt fängelse i rainst viss tid är föreskrivet för brottet, får tvångsmedlet användas om eiUigt den andra statens lag frihetsstraff kan följa på brotiet eller frihetsstraff i minst samma tid är föreskrivet för brottet.

Beslag får läggas på skriftiigt meddelande mellan dem som står var­andra nära på sätt sora sägs i 36 kap. 3 § rättegångsbalken endast när fråga är ora brott för vilket är föreskrivet frihetsstraff i lägst två år.

Bestäraradserna i rättegångsbalken ora tid för väckande av åtal vid beslag skall i stället avse tid under vUken beslaget får bestå.

4    § Laga domstol vid befattning med fömndersökning och använ­dande av tvångsmedel är rätten i den ort där utredningen påbörjas.

5    § Om det påkallas av överenskommelse som avses i 1 § får Ko­nungen föreskriva, att med brott skall jämställas sådan överträdelse av förvaltningsföreskrift för vilken påföljd kan ådöraas av adrainistrativ rayndighet, under förutsättning att beslutet kan underkastas prövning av domstol.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1973.

 

Prop. 1973:117

36

2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk skatt och allmän avgift

Härigenom förordnas, att lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk skall och allmän avgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Lag   om   uttagande   av   utländsk skatt och allmän avgift

I den mån utländsk skatt eller allmän avgift enligt överenskom­melse mellan Sverige och främ­raande stat får uttagas här i ri­ket får Konungen förordna, att skatten eller avgiften skall upp­bäras och indrivas i sararaa ord­ning sora svensk skatt eller all­män avgift, och bestämraa vill­koren för uppbörden och indriv­ningen.

Föreslagen lydelse

Lag   om   uttagande   av   utländsk skatt, tull och annan allmän avgift

I den raån utländsk skatt, tull eller annan allraän avgift enligt överenskomradse mellan Sverige och fräraraande stat får uttagas här i riket får Konungen förord­na, att skatten eller avgiften skall uppbäras och indrivas i sararaa ordning som svensk skatt, tud eller annan allmän avgift, och bestämraa villkoren för uppbör­den och indrivningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juh 1973.

 

Prop. 1973:117                                                                    37

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 5 april 1973.

Närvarande:  justitierådet ALEXANDERSON,  regeringsrådet KLAC­KENBERG, f. d. regeringsrådet ÖHMAN, justitierådet WALBERG.

Enligt lagrådet den 4 april 1973 tillhandakoraraet utdrag av protokoll över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 23 raars 1973, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skul­le inhäralas över upprättade förslag till

1.    lag ora utredning angående brott mot utiändsk tullagstiftning,

2.    lag ora ändring i lagen (1969: 200) ora uttagande av utiändsk skatt och allraän avgift.

Förslagen, sora finns bilagda detta protokoll, hade den 30 raars—den 3 april 1973 inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lars Pers­son. Lagrådet yttrade.

Lagen om utredning angående brott mot utländsk tullagstiftning

1 §

Syftet raed den föreslagna lagen är alt skapa laglig grundval för svensk tullrayndighet att på begäran av utländsk tullrayndighet verk­ställa utredning här i landet ora överträdelser av utländsk tullag. Ut­redningen skall ske i huvudsakligen sararaa forraer sora förundersök­ning rörande brott raot svensk tullag och raed användande av vissa av de tvångsraedel sora står till buds vid sådan fömndersökning. Fömtsätt­ning för att dylik utredning skall kunna ske är i första hand att Sverige träffat avtal därora med främraande stat, i nu aktuellt saramanhang med Förbundsrepubliken Tyskland. TUl fullföljande därav och raed stöd av lagen skaJI Kungl. Maj:t därefter kunna generellt föreskriva att ge­nora svensk tullmyndighet bistånd skall lämnas på sätt nyss närants åt den fräraraande staten. Avsikten torde vara att denna föreskrift skall förenas raed vissa närraare stadganden av tillärapningskaraktär, exera­pelvis att bistånd skall vägras ora läranande av biståndet skulle strida raot svenska allraänna rättsprinciper (jfr art. 4 i avtalet), varigenora bl. a. utredning rörande politiska brott torde uteslutas.

Lagens inledande stadgande i förevarande paragraf synes böra jära­kas i vissa hänseenden. Sålunda torde uttryckligen böra anges att Kungl. Maj:ts föreskrift i fråga ora lagens tiUärapning skall avse att genora svensk tullrayndighet bistånd skall läranas tullrayndighet i den frära­raande staten raed "utredning". Föremålet för denna bör, i viss anslut-

 

Prop. 1973:117                                                        38

ning tiU avtalets uttryckssätt, anges vara brott mot "luUag" i den sta­ten. Härefter lorde böra göras en anknytning tUl lagens följande be­stämmelser, vilka närmare reglerar utredningen, genora ett stadgande sora utsäger alt vid sådan utrednmg 2—4 §§ skall gälla. Slutligen bör i ett andra stycke av förevarande paragraf upptas en definition på be­greppet "tullag", vilken lärapligen kan bygga på raotsvarande defini­tion i art. 2 punkt (1) i avtalet. Lärapligen kan i saraband därraed i la­gens rubrik ordet "tuUagstiftning" utbytas raot "tullag".

Med dessa ändringar och vissa andra järakningar av redaktionell na­tur kan förevarande paragraf förslagsvis få följande lydelse:

"I den raån det påkallas av Överenskoraraelse raellan Sverige och fräraraande stat om ömsesidigt bistånd för att förhindra, utreda och beivra brott mot tullag, får Konungen föreskriva att genom svensk tull­myndighet bistånd skall lämnas tullmyndighet i den främraande staten raed utredning rörande brott raot tullag i den staten. Vid sådan utred­ning skall 2—4 §§ gäUa.

Med tullag förstås i denna lag sådana bestämraelser i lag eller annan författning ora införsel, utförsel eller transitering, som avser tullar eller andra allraänna avgifter eller rör förbud, inskränkningar eller kontroll­åtgärder beträffande varu- eller valutatrafiken."

2 §

Enligt förevarande paragraf skall bestämmelserna om förundersök­ning och tvångsmedel rörande brott mot vamsmugglingslagen äga mot­svarande tillämpning vid utredning rörande brott mot utländsk tullag. Hänvisningen till de bestämraelser, sora sålunda är avsedda att gälla, torde böra preciseras och förtydligas något. Även vissa andra redak­tionella järakningar lorde böra vidtagas. Det föreslås att lagmraraet får följande lydelse:

"Bestämmelserna om fömndersökning och tvångsraedel i lagen (1960: 418) om straff för varusrauggling särat i 23, 27 och 28 kap. rättegångs­balken äger motsvarande tillämpning. Bestäraraelse, vars tillärapning förutsätter all raisstanke föreligger raot någon, får dock ej tiUärapas. Tvångsmedel får ej användas i syfte att raöjliggöra förverkande av egendom."

3 §

Bestämmelsen i första stycket av förevarande paragraf synes ha fått en onödigt vidlyftig avfattning. Lagmraraet kan förslagsvis få följande lydelse: "Vid tUlärapning av bestäraraelse ora tvångsraedel skall fängelse raotsvaras av frihetsstraff enligt den andra statens lag."

Såsom förutsätts i remissförslaget blir 27 kap. 7 § RB inte tilläraplig i de delar paragrafen anknyter till åtal. Den i förevarande paragrafs tredje stycke upptagna bestämmelsen är avsedd att ersätta vad som så-

 

Prop. 1973:117                                                        39

lunda inte kan tillärapas. Besläraraelsen är eraellertid något oklar till sin innebörd och svår att passa in i sammanhanget med RB:s övriga regler om beslag. Lärapligare synes vara att i förevarande paragraf ge en all­män bestämmelse som anger, att beslag består en raånad från den dag det verkställdes, och att därtill foga en föreskrift som innebär, att det sagda skall gälla, om ej rätten bestämmer annat. Av hänvisningen i 2 § i remissförslaget till reglema om tvångsmedel torde följa att åtskilliga av RB:s regler om beslag får motsvarande tUlämpning i anslutning tUl den nu förordade bestämraelsen i förevarande lagmra. Sålunda torde korama att gälla alt lid för beståndet av beslag inte får av rätten bestäm­mas längre än som finns oundgängligen erforderligt (27 kap. 7 § första stycket andra punkten RB). Vidare bör fömtsättas att framställning om förlängning av tiden, för alt kunna vinna bifall, skall göras före den gäl­lande lidsfristens utgång (7 § andra stycket). Ytterligare skall vid till-lärapningen av beslagsbestäraradsema iakttagas att, ora skäl ej längre förekommer för beslag, detta omedelbart skall hävas (27 kap. 8 § första stycket) och att, om beslag ej meddelats eller fastställts av rätten, det är undersökningsledaren (eller åklagaren) som skall häva beslaget (8 § and­ra stycket).

Lagrådet föreslår sålunda att tredje stycket av förevarande paragraf avfallas så: "Beslag består en raånad från den dag det verkställdes, om ej rätten bestämmer annat."

5 §

Om i enlighet med vad vid 1 § förordats i nämnda paragraf uppla­ges en definition på begreppet "tullag" torde detta uttryck kunna an­vändas också i förevarande paragraf och lagtexten järakas i anledning därav.

Lagen om ändring i lagen om uttagande av utländsk skatt och allmän avgift

Lagförslaget lämnas utan erinran.

 

Prop. 1973:117                                                                    40

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 6 april 1973.

Närvarande: mUiistem för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MO­BERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efler ge­mensam beredning med statsrådels övriga ledamöter lagrådets utlå­tande över förslag till

1.    lag om utredning angående brott mot utländsk tullagstiftning,

2.    lag om ändring i lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk skatt och allmän avgift.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

När det gäller förslaget tiU lag ora utredning angående brott mol utländsk tullagstiftning har lagrådet föreslagit ett antal ändringar av lagleknisk karaktär. Bl. a. har lagrådet förordat att lagens rubrik ändras så att ordet "tullagstiftning" byts ut raot "tullag". I anslutning til! 3 § Iredje stycket har lagrådet vidare gjort vissa uttalanden ora i vilken ut­sträckning rättegångsbalkens regler om beslag blir tillämpliga. Jag har ingenting att erinra mot lagrådets ändringsförslag och ej heller mot vad lagrådet uttalat om tUlärapligheten av rättegångsbalkens beslags­regler. Förutom de ändringar lagrådet föreslagit bör vissa redaktio­nella ändringar göras i lagen.

Jag hemställer alt Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

dels godkänna avtalet meUan Sverige och Förbundsrepubliken Tysk­land ora örasesidigt bistånd i tullfrågor,

dels antaga förslagen till

1.    lag om utredning angående brott mol utiändsk tullag,

2.    lag om ändring i lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk skatt och allmän avgift.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäraraande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen alt till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till delta protokoll utvisar.

Ur protokollet: BrUla Gyllensten

 

Prop. 1973:117                                                                   41

Innehåll

Propositionen    .................................................. .... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll   .....................      1

Lagförslag     ..................................................... .... 2

Förslag till lag om utredning angående brott mot utländsk tullag         2
Förslag lill lag om ändring i lagen (1969: 200) ora uttagande av

utländsk skatt och allmän avgifi ..........................      3

Utdrag av statsrådsprotokollet den 23 raars 1973 .....      4

1.     Inledning     .................................................      4

2.     Avtalets huvudsakliga innehåll   ....................... .... 4

3.     InternationeUt samarbete i tullfrågor ra. ra......... .... 7

4.     Huvuddragen av den svenska och den tyska sraugglingslag-

sliflningen m. m............................................     10

Svensk rätt.................................................     10

Tysk räll  ................................................... ... 13

5.     Avtalets genomförande................................... .. 16

6.     Departementschefen   ................................... .. 20

7.     Lagförslag   .................................................    24

8.     Specialraotivering.......................................... .. 24

9. Heraställan................................................... .. 27

Bilaga 1. Avtal raellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland

ora örasesidigt bistånd i tullfrågor ............... .. 28

BUaga 2. Del reraitterade förslaget.......................... .. 35

Utdrag av lagrådets protokoll den 5 aprU 1973......... ... 37

Utdrag av stalsrådsprolokollet den 6 aprU 1973..........    40

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1973     730209