Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1973        Prop. 1973:109

Nr 109

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i tull­taxan (1971: 920), m. m.; given Stockholms slott den 6 april 1973.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars aviåtande till riksdagen föredragande departements­chefen hemstäUt.

GUSTAF ADOLF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föresläs, att vissa oljor och fetter samt margarin skall beläggas med tull. Tullfrihet skall dock fortfarande gälla vid iraport från utvecklingsländema. Importen av margarin från EFTA-länderna får också ske på nuvarande villkor i en omfattning sora i huvudsak motsvarar vad som under senare är ägt rum. Vidare föresläs, all Kungl. Maj:t fär fortsatta bemyndiganden att förordna ora anlidumping- och utjämningstull samt särskild tullavgift.

1    Riksdagen 1973.1 saml Nr 109

 

Prop. 1973:109

1    Förslag till

Förordning om ändring i tulltaxan (1971: 920)

Härigenom förordnas, alt tulltaxenr 15.07, 15.12 och 15,13 tulltaxan (1971: 920) skall ha nedan angivna lydelse.

Tull-     Vamslag

taxenr

15.07       VegetabiUska fetter och feta oljor, råa, renade eller raffinerade:

A. linolja:

1.    oblekt......................................         fri

2.    blekt............................... 100 kg        3:—

B............................................... krotonolja, oiticicaolja, ricinolja, tobaks-
fröolja och träolja  ........................         fri

C. andra slag:

1.    råa    ..................................... ........ 10 %

2.    renade eller raffinerade............... ........ 15 %

 

15.12             Animaliska och vegetabUiska oljor och fetter, sora helt eller delvis hydrerats eUer sora gjorts fastare eUer härdats genom andra processer, även raffinerade men ej vidare bear­betade      .•                                          17 %

15.13             Margarin, konstister och annat be­rett ätbart fett                   25 %

Denna förordning träder i kraft, såvitt avser tulltaxenr 15.07 Cl., den 1 juli 1975 och i övrigt den 1 juli 1973.

 

Prop. 1973:109

2   Förslag till

Förordning om fortsatt giltighet av förordningen (1969: 274) om anli­dumping- och utjämningstull

Härigenom förordnas, att förordningen (1969: 274) om antidumping-och utjämningstull skall äga fortsatt giltighet efter utgången av juni 1973.

3   Förslag till

Förordning om fortsatt giltighet av förordningen (1969: 276) om sär­skild tullavgift i vissa fall

Härigenom förordnas, att förordningen (1969; 276) om särskild tull­avgift i vissa fall skall äga fortsatt gUtighet efter utgången av juni 1973.

 

Prop. 1973:109

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Mai:t Konungen I statsrådet på Stockholms slott den 6 april 1973.

Nät-varande: ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MO­BERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen för finansdeparteraentet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensara beredning raed statsrådels övriga ledamöter fråga om tull på vissa fettvaror, in. m., och anför.

Inledning

I en tUl finansdepartementet inkommen skrivelse dagtecknad den 28 september 1972 har företrädare för den samlade svenska fettvarain-dustrin hemställt om införande av tull pä margarin och vissa råvaror och halvfabrikat inom fettvaruinduslrins intresseområde. Skrivelsen har reraissbehandlats och yttranden har avgetis av generaltuUstyrelsen, sta­tens jordbruksnämnd och komraerskoUegiura. Till jordbruksnämndens yttrande har fogats yttrande från jordbruksnärandens konsuraentdele-gation. TUl kommerskollegiets yttrande har fogats yttranden frän Sve­riges industriförbund, Sveriges kemiska industrikonlor och Sveriges grossisiförbund.

De sakkunniga som tUlkallats med stöd av Kungl. Maj:ts berayndigan­de den 7 juni 1972 för att göra en översyn av viss tullagstiftning ra. ra., har i särskild skrivelse framhållit att nuvarande bestämmelser om anti-duraping- och utjäraningstull samt särskild tullavgift upphör att gäUa vid utgången av juni 1973. Med arUedning härav har de föreslagit att dessa bestämmelser ges fortsatt gUtighet för tiden efler den 30 juni 1973. Förslaget har remissbehandlats och yttranden har avgetis av ge­neraltullstyrelsen och kommerskollegium.

 

Prop. 1973:109                                                                     5

Fettvaruinduslrins gränsskydd Produktions- och marknadsförhållanden

Fettvaruindustrin utvinner och bearbetar vegetabiliska och animaliska, främst marina, fetter och oljor pä grundval av säväl svenska som importerade råvaror. Slutprodukten är margarin, sora i Sverige till­verkas av sex företag. Tre av dessa svarar för ineraot 90 % av den svenska margarinkonsumtionen, som uppgår till 140 000 lon per år.

Endast ett förelag, AB Karlshamns oljefabriker i Karlshamn, har produktion i alla de bearbetningsled som föregår själva margarintillverk­ningen, nämligen extraktion eller pressning av råolja ur oljeväxtfrön, raffinering samt härdning av vegetabUiska och animaliska oljor och fet­ter. Extraktionen sker genora Svensk oljeextraktion AB, EXAB, i Karls-haran sora ägs gemensamt av margarinfabrikerna. Raffinering utförs av ytterligare tvä förelag, AB Liva fabriker i Lidingö och AB Pdlerin/ Zenith i Helsingborg, raedan de övriga tillverkar raargarin enbart av in­köpta råvaror.

Några av de nämnda företagen har andra produkter — vid sidan om olja, fetter och margarin — pä sitt tiUverkningsprogram. En viss utbygg­nad sker f. n. av industrin inom olika tillverkningsled.

Inom olje- och margarinbranschen sysselsätts omkring 1 800 personer, varav orakring 800 i Karlsharan. Produktionsvärdet uppgick år 1971 till i det närraaste 700 milj. kr.

Pä råvarusidan finns ett nära samarbete mellan raargarininduslrin och jordbruket. Margarinindustrin köper sålunda genom EXAB ärligen mer än 100 000 ton av den svenska oljeväxlskörden (huvudsakligen raps för oljeutvinning). Industrin köper vidare betydande mängder skummjölk och smörolja.

Av råa oljor framställs inom landet endast raps- och kokosolja samt raindre kvantiteter andra vegetabiUska oljor. Den sararaanlagda kvantiteten inom landet utvunnen råolja uppgick är 1971 till 75 000 lon med ett värde av 125 milj. kr. Av rapsoljan användes för inhemsk för­brukning 12 000 ton, medan 32 000 ton exporterades i rå eller raffine­rad form, frärast tUl öst- och u-länder. Kokosol jan användes däreraot nästan uteslutande för tillverkning av raargarin inom landet. Importen av rå vegetabilisk olja uppgick sararaa år lUl 70 000 ton, varav något mer än hälften utgjordes av sojabönolja, främst frän Danmark. Därut­över importerades boraullsfröolja, främst från USA, saml mindre mäng­der jordnötsolja, solrosolja och palmolja, bl. a. frän u-länderna. Av råa marina oljor importerades 35 000 ton, frärast från USA.

Under de senaste åren har, bl. a. av näringsfysiologiska skäl, allt mindre kvantiteter rapsolja använts för margarintUlverkning. I det svenska margarinet har rapsoljan i stor utsträckning ersatts av sojabön-

 

Prop. 1973:109                                                         6

olja. Kokosolja har inle heller kunnat konkurrera med sojabönolja dä det gällt att ersätta rapsoljan i det svensktUlverkade margarinet.

Av en total svensk förbrukning om 95 000 ton raffinerad ve­getabilisk olja per är är huvuddelen av svensk produktion. Im­porten omfattade år 1971 5 300 ton, bl.a. isojabönolja frän Danmark, samt kokosolja från Norge. Den importerade oljan levererades till mar­garinfabrikerna samt till annan livsmedelsindustri och teknisk industri. Härutöver torde en viss andel ha sålts direkt i detaljhandeln sora raat-olja.

Ar 1971 exporterades inemot 15 000 ton raffinerad rapsolja, bl. a. till ChUe.

Produktionen av härdade produkter uppgick år 1971 tUl 61 000 ton, varav 26 000 ton vegetabUiska produkter. Importen uppgick till 6 500 ton och omfattade bl. a. 2 500 ton marina produkter från Norge. Exporten av härdade marina produkter, sora uppgick till 12 400 ton år 1971, har ökat med ca 4 000 ton mellan åren 1968 och 1971. Ök­ningen har avsett Danmark och Norge men även vissa östländer. Ex­porten av härdat vegetabiliskt fett har däremot minskat från 4 000 till 2 000 ton mellan åren 1968 och 1971. Minskningen avser helt exporten till Danmark.

Den totala svenska konsurationen av margarin var år 1971 som närants inemot 140 000 lon med ett värde av 425 milj. kr. Av denna kvantitet föll på enskUda hushåll drygt 105 000 ton, på bagerier ca 23 000 ton samt pä storhushåll ca 12 000 ton. Importen uppgick är 1969 till 5 000 ton men hade två år senare stigit till 8 000 ton och under är 1972 till närmare 9 000 lon med ett värde av över 20 milj. kr. Praktiskt taget all iraport kora från Norge.

Fettvaraindustrins produkter omfattas av jordbruksregle­ringen och beläggs med s. k. generell fettvaraavgift om f. n. 152 kr. per 100 kg, säväl vid framställning inom landet som vid import. Marina oljor behandlas dock som industrivaror i handeln mellan ländema inom Europeiska frihanddssamraanslulningen, EFTA. Fettvaruavgiften har till huvudsakligt syfte alt finansiera omhändertagandet av svenskt olje­växtfrö. För pressning, extraktion, raffinering, härdning och fraktione-ring av oljor och fetter föreligger inte något tuUskydd i Sverige. Vid import av margarin frän alla länder uttas s. k. särskild fettvaruavgift om 14 öre per kg som dels motsvarar ett tullskydd för margarintillverk­ningen, dels avses utgöra kompensation för industrins åtagande att köpa svenskodlat rapsfrö. Skyddet för margarintillverkningen motsvarar knappt 5 % av varans värde.

Enligt förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreg­lering pä jordbrukets område kan den som yrkesmässigt tillverkar mar­garin åläggas att vid tUlverkningen använda viss mängd fettämne som framställs av svenskt oljeväxtfrö. Denna föreskrift om inblandning av

 

Prop. 1973:109                                                                     7

svensk rapsolja vid margarintUlverkningen har emellertid inte utnyttjats sedan författningens tiUkomst. I stället gäller f. n. ett avtal mellan å ena sidan regleringsföreningen på oljeväxtorarådet — Sveriges oljeväxt­intressenter förening upa — och å andra sidan den svenska raargarin­induslrin, representerad av EXAB enligt vilket den senare parten åtar sig att köpa viss raängd svenskt rapsfrö. Den kvantitet frö som skall överläs bestäms i förhållande till storleken av den svenska margarinpro­duktionen. Avtalet kan sägas upp från industrins sida om margarinim-porlen skulle översliga en kvantitet raotsvarande 1 500 ton per halvår. Importen har de senaste åren väsentiigt överstigit denna nivå.

Den svenska skörden av oljeväxtfrö har sedan är 1967 uppgått till mellan 170 000 och 235 000 ton per år. Härav har i enlighet med av­talet raellan 105 000 och 120 000 lon per år övertagits av den svenska raargarininduslrin.

Varken tullfriheten för fettvaruinduslrins produkter eller den särskilda fettvaruavgiften för raargarin har gjorts till föreraål för några åtaganden inora raraen för det allmänna tull- och handelsavtalet, GATT. Bortsett från marina oljor omfattas dessa varor inte heller av åtagan­den inora EFTA.

De aktuella varorna inom feltvarusektorn har även lämnats utanför Sveriges avtal med Europeiska gemenskapen, EG. Detta innebär bl. a. att några särskilda bindningar med avseende på gränsskyddet inte före­ligger i förhåUande tUl EG.

I flertalet europeiska länder har fettvaruinduslrins produkter ell förhållandevis högt gränsskydd. I EG är tullarna 10, 15 och 17 % av värdet för råa, raffinerade och härdade vegetabiUska oljor och fet­ter. Råa och raffinerade marina oljor är tullfria, medan härdade sädana oljor har en tull om 17 %>. För raargarin är tullen 25 %. Utöver tullen kan i EG i vissa fall tas ul särskild korapensationsavgift, näraligen ora varorna importeras frän tredje land i sådana kvantiteter och pä sädana vUlkor att iraporten åstadkommer eller hotar att åstadkoraraa allvarlig skada för producenterna inom marknaden.

I Norge utgår tull pä vegetabUiska oljor och fetter med 16 norska öre per kg. Rå och raffinerad palmolja är dock tullfri. För raarina oljor och fetter gäller tullfrihet raot EFTA-länderna medan en tull ora 6 % tas ut för härdade produkter vid iraport från andra länder. För raarga­rin gäller en tull ora 60 norska öre per kg. Härutöver subventioneras i Norge producerat raargarin som konsumeras inom landet med samma belopp. Preferensen gentemot importerat margarin uppgår sålunda i realiteten till 1: 20 norska kr. per kg.

För svensk export till Danmark innebär Danraarks anslutning lill EG tullhöjningar för råa, raffinerade och härdade produkter. Från svensk synpunkt allvarligast är införande av tull ora 17 % för härdade marina oljor, som hittills varit tullfria inom ramen för EFTA. Tullhöj-

 

Prop. 1973:109                                                         8

ningarna kommer att ske i etapper fram tUl år 1977 med en början den 1 januari 1974. Även för margarin inträffar en lullhöjning från nu­varande 18 % till 25 % år 1977.

I Storbritannien är härdade marina oljor och fetter f. n. tull­fria genteraot EFTA-ländema. Successivt införs även här EG:s tull om 17 %. Även härdade vegetabiliska oljor drabbas av tullhöjningar om mellan 2 och 7 procentenheter. Tullen för margarin, som f. n. utgör 10 %, höjs successivt till 25 % år 1977.

Fettvaruinduslrins framställning

Framställningen om tullskydd för produkter inom fettvamområdet har som bakgrund de förändrade produktions- och konkurrensförhållanden som väntas uppkomma genom utvidgningen av EG.

Industrins talesmän framförde inför Sveriges förhandlingar med EG ett starkt önskemål att uppnå frihandel med produkter inom dess in­tresseområde. Det förhållandet att fettvarorna lämnats utanför frihan­delsavtalet raed EG medför enligt industrins uppfattning allvarliga kon­sekvenser för svensk fettvaraindustri. Samtliga europeiska länder tilläm­par högt manufaktureringsskydd för fettvaror och de kan, anser man, under dessa förhållanden placera sin överskottsproduktion pä den svens­ka tullfria marknaden ulan alt behöva befara motåtgärder från den svenska industrins sida. Utebliven export i kombination med stark im­portkonkurrens skulle innebära ett hot mot den svenska fettvaruindu­slrins existens. Nedläggningar kan bli aktuella, varvid fabrikerna i Karls­hamn- drabbas först och hårdast. Även industrin i övrigt bedöms få stora svårigheter.

Mänga skäl anses tala för alt den inheraska fettvaruindustrin bevaras intakt. Man näraner i delta samraanhang neutralitetspolitiken samt för­sörjningsberedskapen inför en eventuell avspärrning. FörädUngsindustrin har också stor betydelse för att trygga jordbrukets avsättning av olje­växtfrö, smörolja och skummjölk. En nedläggning av fettvamindustrin skulle troligen leda lill höjda imporlpriser, kapitalförstöring i stor skala och sysselsättningssvårigheler för de 1 800 personer som arbetar inom industrin. Förutsättning för export av fettvaror bedöms inle föreligga varken till EG eller raed få undantag lill något annat land i Europa, då tullarna anses vara prohibitiva.

För att bevara svensk fettvaminduslri intakt föreslås i framställningen att ett tullskydd införs i Sverige för sådana produkter som vid import till EG belastas med tull. Tullen bör ligga på samma nivå som hos EG.

Man framhåller, att olje- och margarinindustrin genora ett sådant gränsskydd inte kommer att förbättra sina marginaler utan endast säker­ställa avsättningen. För margarin bedöms kostnadshöjningarna komma att uppgå lill högst några öre per kg.

 

Prop. 1973:109                                                         9

Företagen har förklarat sig beredda att medverka i en kontroll — eventuellt utförd av statens pris- och kartellnämnd — att tullarna inle leder till prishöjningar i större utsträckning än vad som erfordras för att korapensera kostnadsökningar pä importerade råvaror.

I skrivelsen framhålls, att ingen skUlnad i behandling bör göras md­lan varor från industriländer och u-länder. Industrin kan dock accep­tera en preferens för u-länderna under föratsättning att samma preferens ges av övriga industriländer.

Fettvaruindustrin föreslår alt, när gränsskyddet införs, förhandlingar las upp raed länderna inora EFTA om införande av örasesidig frihandel på lika villkor för ifrågavarande produkter. Intet yrkande föreligger heller beträffande gränsskydd gentemot EFTA-länderna för de varor som inom EFTA behandlas som frihandelsvaror.

I skrivelsen berörs några speciella problem som sararaanhänger med tullhöjningar inom fettvaraomrädet. Industrin säger sig sålunda vara beredd att acceptera att återbetalning av erlagt tullbelopp beviljas i fråga om fettvaror för tekniskt bruk. För den feltförbrakande livsme­delsindustrin utanför raargarinsektorn skuUe enligt framställningen tull­höjningarna innebära något höjda priser pä importerade råvaror. Delta förhåUande bör dock inle enligt fettvaruinduslrins företrädare medföra särskUda åtgärder till kompensation av kostnadshöjningarna.

Remissbehandlingen

Fettvaruinduslrins önskemål om ätgärder för att säkerställa en fort­salt fettvaruproduktion i Sverige stöds av reraissinstanserna.

Kommerskollegium framhåller i sitt yttrande att den svenska in­dustrin internationellt sett är konkurrenskraftig och ligger väl framme då det gäller produktutvecklingen. Danraarks och Storbritanniens EG-anslutning innebär försärarade avsätfningsvillkor för svenska fettvaror och den nuvarande exporten lill dessa länder av frärast härdade raarina oljor till ett värde av mer än 10 milj. kr. per år befaras helt försvinna. Genom alt Norge ställts utanför EG kan trycket mot Sverige komma all öka framför allt i fråga om margarin. De förändringar i marknadsbil­den som dessa förhållanden innebär är enligt kollegiets mening till be­tydande nackdel för den svenska fettvaruindustrin. Industrins känslighet för konkurrensslörningar genom lågprisimport bedöras öka och därmed också risken för inbrytningar på den svenska marknaden. Kollegiet framhåller vidare fettvaruinduslrins betydelse för jordbrukets del. Från försörjningssynpunkl anses det nödvändigt att den inhemska fettvaru­industrin inte tUläts försvinna eller få en raed hänsyn till försörjningen i en kristid otillräcklig omfaltning.

Kemikontoret hoppas för sin del att fettvarorna i en framtid kan las med i frihandeln med EG. I avvaktan pä en sädan lösning bör

 

Prop. 1973:109                                                        10

dock det svenska gränsskyddet för fettvaror omprövas för att inte den kapitalintensiva fraraställningen av råa, raffinerade och härdade oljor samt margarin skall falla bort som en följd av ojärana konkurrensför­hållanden. Industriförbundet instämraer i kemikontorets synpunkter.

Jordbruksnämnden framhåller att det särskilt är farhågorna för en marknadsstörande import från västeuropeiska länder med högt gräns­skydd som legat lill grund för fettvaruinduslrins framställning. Näran­den betraktar för sin del industrins problera med utgångspunkt i den­nas betydelse för jordbruksnäringen och livsmedelsberedskapen. Enligt nämndens uppfattning är det nödvändigt att det inom landet finns en tekniskt högtstående fettvaraindustri, som dels kan ta hand ora huvud­delen av den svenska oljeväxlskörden, dels tillgodose behovet av fett för livsmedelsanvändning vid en avspärrning. Det rapsmjöl sora erhålls som biprodukt vid oljeutvinningen har betydelse för foderförsörjning­en. Fettvaruinduslrins bevarande är en förutsättning för att oljeväxtod­lingen skaU kunna bibehåUas på nuvarande nivå. Ora denna minskas anser nämnden alt balansen i vår växtodling skulle försämras. Nämn­den finner det av dessa skäl rimligt att fettvaruindustrin tillförsäkras ett effektivt skydd mot sådana marknadsstörningar som utgör ett all­varligt hot mot dess fortbestånd som väl fungerande industrigren.

När det gäller att finna den lämpligaste formen för åtgärder till skydd för fettvaruindustrin anförs olika synpunkter. Kommerskollegium fram­håller, att dä betydande nackdelar kan vara förenade raed sådana åt­gärder, det blir särskilt angeläget all tillse att större ingrepp inte görs än vad sora är oundgängligen nödvändigt i det aktueUa läget. Ett ökat gränsskydd aktualiserar oraedelbart frågor som saramanhänger med våra handelspolitiska åtaganden bl. a. i förhållande till EG, EFTA och u-länderna. Ett införande av tull står inte heller i överenssläraraelse med politiken i GATT. Tullhöjningarna för oljor skulle medföra nack­delar främst för Danmark men ocksä för de övriga nordiska länderna samt för u-länderna, som visat ökande intresse för export av sädana produkter. En tull pä margarin skulle främst drabba Norge. Tullhöj­ningarna pä halvfabrikat kan ocksä medföra kostnadshöjningar inom industrin, vilka i sin tur kan få till resultat prisstegringar för bl. a. mar­garin. Råvarukostnaderna för annan livsmedelsindustri kan också på­verkas genora de höjda fettvarutullarna och medföra ell behov av rå­varuprisutjämning. De anförda synpunkterna ulgör enligt kollegiets upp­fattning starka skäl för all man i raöjligaste män borde söka undvika åtgärder vid gränsen till skydd för den svenska fettvaruindustrin. Kol­legiet avvisar dock möjUgheten av vissa andra åtgärder tiU skydd för industrin, såsora internt konkurrensstärkande stöd eller införande av konlingentering av importen.

Kollegiet pekar på att importen av raffinerade och härdade oljor och fetter samt margarin är liten i förhållande till den totala konsumtionen.

 

Prop. 1973:109                                                                    11

Industrin har hittills visat sig konkurrenskraftig. Kollegiet anser därför inte att det finns anledning överväga införande av lullskydd för den traditionella import sora nu föreligger. Följderna av de föreslående för­ändringarna av konkurrensbetingdserna bör avvaktas. Däreraot bör för­bättrade möjligheter skapas för ingripande med skyddsåtgärder vid en hastig ansvällning av importen. Kollegiet föreslår, att ett övervaknings­system inrättas i fräga om importen av oljor och fetter, samt att Kungl. Maj:t berayndigas gripa in med tullar eller avgifter när detla behövs vid en hotande ansvällning av importen. För margarin föresläs att konsultationer omedelbart inleds med berörda leverantörländer i syfte att fä en lämplig ordning till stånd.

Jordbruksnämnden som också framhållit att ett införande av ett gränsskydd för feltprodukterna kan medföra handelspolitiska och kost­nadsmässiga komplikationer, förordar att del nödvändiga skyddet för industrin ges forraen av en särskild avgift på iraporten av säväl oljor som raargarin utöver den generella fettvaruavgiften, adrainistrerad inora raraen för jordbruksregleringen. En sädan iraportavgift kan lättare än en tull anpassas så att den tillgodoser föreliggande skyddsbehov och snabbi ändras om förhållandena så kräver. Råvaruprisutjäraning för den fetlförbrukande livsraedelsinduslrin och den tekniska industrin kan utan svårighet anordnas inom det redan etablerade systemet för sådan ut­järaning. I fräga om margarin är konkurrenssituationen besvärande tUl följd av den ökade importen från Norge. Enligt nämndens uppfattning gör denna situation ett höjt gränsskydd nödvändigt. En möjlighet kan också vara införandet av ömsesidig frihandel pä lika viUkor förslagsvis inom ramen för EFTA.

De av jordbruksnämnden förordade åtgärderna får slöd av nämn­dens konsumentdelegation. Delegationen anser vidare pä principiella grunder att den framtida prisutvecklingen sedan ett gränsskydd upp­byggts måste övervakas av lämplig myndighet. Även kemikontoret förordar alt gränsskyddet för fettvaruindustrin utformas säsora rörliga avgifter. Kemikontoret understryker betydelsen av att införandet av gränsskydd inle får medföra kostnadshöjningar för den fetlförbrukande livsmedelsindustrin. Särskilt bör s. k. tekniskt fett befrias från införsel­avgifter.

Generaltullstyrelsen har i sitt yttrande framhållit att tull- eller av­giftssystem av de slag som föreslagits inle erbjuder tulltekniska problera.

Jordbruksnämnden har förordat att importen frän u-länderna undan­tas frän ett eventuellt gränsskydd. Kommerskollegium har frarahållit de nackdelar tullhöjningar skulle raedföra för u-länderna. När åtgärder övervägs bör dessas verkan genteraot u-länderna anpassas raed hänsyn till det dä aktuella läget.

 

Prop. 1973:109                                                                    12

Antidumpingtull och särskild tullavgift

Tidsbegränsade bemyndiganden för Kungl. Maj:t att ta ul anli­dumping- och utjämningstullar samt särskild tullavgift har funnits se­dan länge. Nuvarande bemyndiganden finns intagna i förordningen (1969:274) om anlidumping- och utjämningstull och förordningen (1969: 276) om särskild tullavgift i vissa fall. F. n. uttas inte några tullar med stöd av nämnda förordningar.

1972 års tullagstiftningssakkunniga kommer senare under år 1973 att framlägga förslag till materiella bestämraelser på tullagstiftningens område, omfattande bl. a. ovannämnda bemyndiganden. Då förslaget emellertid inte kan sättas i kraft förrän den 1 januari 1974, när den nya tullagen beräknas träda i kraft (se prop. 1972: 110, SkU 1972: 61, rskr 1972: 296), föreslår de sakkunniga att bemyndigandena ges fortsatt giltighet t. v.

De båda remissinstanserna, generaltullstyrdsen och kommerskol­legium, har inle haft något att erinra mot den föreslagna förlängning­en. KomraerskoUegiura påpekar bl. a. att det alltjämt föreligger behov av bemyndiganden av ifrågavarande slag för att möjliggöra ett snabbt ingripande i särskilda situationer.

Departementschefen

Handeln med fettvaruindustrins produkter liksom med andra livsmedelsprodukter diskuterades ingående vid våra förhand­lingar med EG. Det visade sig dock inte möjligt att få det svenska önske­målet om frihandel för fettvarorna tillgodosett. Genora EFTA-ländernas olika uppgörelser raed EG inträder nu i ställe försämrade raarknadsför-utsättningar för den svenska fettvaruindustrin. En viktig förändring är, att exporten av härdade fetter till Danraark och Storbritannien befaras bli försvårad eller helt upphöra när dessa länder inför EG-tullarna. Samtidigt väntas ökad import både av oljor och fetter och av marga­rin frän flera olika länder med produktionskapacitet som överstiger det egna behovet. Samtliga dessa länder har högt lullskydd för sin felt-varuindustri. Även andra former av produktionsstöd förekoramer. I Sverige har fettvaruindustrin emellertid, bortsett från den låga import­avgiften på margarin, inte något skydd eller stöd för sin produktion.

Mot bakgrunden av det försämrade konkurrensläget framförde den svenska fettvaruindustrin i slutet av förra året önskemål om höjt gräns­skydd i Sverige för fettvaror, inkl. raargarin. När EG-avtalet framlades för riksdagens godkännande (prop. 1972: 135) framhöll chefen för han­delsdepartementet att denna fräga skulle beredas i särskUd ordning efter närmare utredning. Denna utredning har nu verkställts.

 

Prop. 1973:109                                                        13

Vid reraissbehandlingen av fettvaruindustrins framställnmg har enig­het rätt om betydelsen av denna industris fortbestånd. Man har sålunda bl. a. framhållit att industrin sora avnäraare av oljeväxlskörden är av stor vikt för jordbraksnäringen. En svensk fettvaraindustri av tillräcklig kapacitet bedöms ocksä vara nödvändig för livsmedelsförsörjningen i en avspärrningssitualion. Sysselsättningssynpunkter har även framförts i sammanhanget. Det råder vidare enighet om att den svenska fettvaru­industrin visserligen är fullt effektiv och konkurrenskraftig men att de försämrade marknadsförhållandena i olika hänseenden kan äventyra dess utveckling. Remissinstanserna har mot denna bakgrund förordat, alt ät­gärder vidtas till industrins skydd. Åtgärderna föreslås få omfatta im­porten av de i detla sararaanhang viktigaste produktema, råa och bear­betade vegetabiliska oljor, härdade fetter och oljor samt margarin. Där­emot anses några förändringar i importvillkoren för råa och raffinerade animaliska fetter och oljor, huvudsakligen marina produkter, inte böra komraa i fräga.

Jag delar reraissinstansernas syn på fettvaruindustrins allraänna bety­delse. Den nya marknadssituationen gör det också, enligt min mening, nödvändigt alt nu vidta ätgärder till skydd för denna industri och ge den konkurrensförutsättningar sora är raer likvärdiga med förhåUandena i andra länder.

När det gäller utformningen av åtgärderna har i viss män delade me­ningar framförts. För egen del har jag korarait till den uppfattningen att fettvaruindustrin i det marknadsläge som nu inträtt bör beredas skydd genora tullar. Åtgärder inora raraen för jordbruksregleringen bör där­emot endast komma i fräga när det gäller att direkt tillgodose jordbruks­politikens syften. Jag finner mig sålunda i princip kunna godta industrins förslag alt denna i Sverige bereds ett lullskydd som i stort sett mot­svarar det som gäller inom EG. Industrins företrädare har frarahållit, all effekten av sädana tullar beträffande pris- och kostnadsutvecklingen för fettvarorna bedömts bli förhållandevis obetydlig. Största uppmärk­samhet får dock ägnas åt den fortsatta prisutvecklingen på varuområ­det.

Mot bakgrunden av vad jag nu sagt förordar jag att tull införs i tull­taxan (1971: 920) med 10 % för råa vegetabUiska fetter och oljor av de slag som vanligen används för livsmeddsfrarasläUning, 15 % för renade och raffinerade fetter och oljor av sådant slag, 17 % för här­dade oljor och fetter samt 25 % för raargarin ra. ra. Däremot bör tuU inte komma i fräga för råa och raffinerade marina oljor. Införandet av tull bör inte heller påverka våra EFTA-åtaganden om frihandel för härdade marina oljor och fetter. När tull utgår bör de s. k. särskilda fettvaruavgifterna inom fettvaraomrädet inte tas ut.

Industrins företiädare har för sin del föreslagit att alla fettvaror görs till föremål för frihandel inom EFTA om i övrigt lika villkor för han-

 

Prop. 1973:109                                                                    14

deln kan uppnås. Kontakter raed de frän vår synpunkt viktigaste län­dema har eraellertid visat att förutsättningar för en sådan frihandel inte föreligger. Importen av margarin, som under senare år uppgått till 5 000—9 000 ton, främst från Norge, bör eraellertid sora bl. a. kora­raerskollegiura frarahållit även i fraratiden få äga rura pä nuvarande vUlkor i en omfattning som i huvudsak motsvarar vad som under senare år ägt rum. Jag förordar därför efter samråd raed chefen för handels­departementet, att Kungl. Maj:t berayndigas vidta lärapliga åtgärder härför i form av konlingentering eller pä annat sätt. Med hänsyn till åta­gandena inora EFTA bör berayndigandet få avse iraporten även från övriga EFTA-länder.

U-ländernas produkter kan enklast undantas från tull genora att fett­varorna las in i det syslera med tullpreferenser i form av tullfrihet för u-landsvaror, som infördes förra året. Jag vill i detta sammanhang un­derstryka, att sådan tullfrihet medges under villkor att tullen kan åter­införas eller andra lämpUga åtgärder vidtas så snart importen orsakar eller hotar alt orsaka raarknadsstörning (se prop. 1971: 93). Särskild övervakning bör dock ske av iraporten frän dessa länder, varvid inte endast volyraen utan även prisnivån bör följas. En förteckning över de varor för vUka tullfrihet vid iraport från u-länderna bör medges har sararaanställts inom finansdepartementet och torde få fogas tiU stats­rädsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Fettvaror av olika bearbetningsgrad används som råvaror eller insats­varor pä flera håll inora livsmedelsindustrin och den tekniska industrin. Kemikontoret har för sin del frarahållit, att skyddsåtgärderna i fräga om fettvaror inte bör ges sådan utforraning att kostnaderna inora in­dustrin i övrigt påverkas. Efter sararåd med chefen för jordbruksdepar­tementet vill jag förorda, att korapensation för den kostnadsfördyring tullskyddet för fettvaror kan tänkas raedföra, får ges nämnda industrier inom ramen för rävaruprisuljämningen.

Jag förordar att de författningsändringar sora här föreslagits fär träda i kraft den 1 juli 1973. Beträffande råa vegetabiliska fetter och feta oljor kan införandet av tull dock anstå till den 1 juli 1975.

Kungl. Maj:ts bemyndiganden att förordna om antidumping-och utjämningstull samt särskild tullavgift upphör med utgången av juni månad 1973. 1972 års tullagstiftningssakkunniga komraer att lägga fram förslag till ny lagstiftning på bl. a. dessa områ­den att gälla fr. o. m. den 1 januari 1974. I avvaktan på att så sker för­ordar jag att de nuvarande bestämmelsema ges fortsatt gUtighet.

 

Prop. 1973:109                                                                    15

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t fö­reslår riksdagen att

dels antaga inora finansdepartementet upprättade förslag till

1.    förordning om ändring i tulltaxan (1971: 920),

2.    förordning om fortsatt giltighet av förordningen (1969: 274) om anlidumping- och utjämningstull,

3.    förordning om fortsatt gUtighet av förordningen (1969: 276) om särskUd tullavgift i vissa faU,

dels godkänna vad jag tidigare anfört i fråga om

4.    råvaruprisutjämning för livsmedelsindustrin och den tekniska in­dustrin,

5.    tullfrihet vid import från u-länderna,

6.    importen av margarin frän EFTA-länderna.

Med bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämraande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den ly­delse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

 

Prop. 1973:109                                                                    16

BUaga

Tillägg till förteckning över preferensberättigade varor hänförliga till 1—24|kap. tulltaxan (1971: 920)

Tulltaxenr           Vamslag

15,07 A.2, Cl      Vegetabiliska fetter och feta oljor, råa,  renade

och C.2              eller raffinerade: samtiiga tullbdagda varaslag

15.12                                             Animaliska och vegetabUiska oljor och fetter, sora helt eller delvis hydrerats eller som gjorts fastare eller härdats genom andra processer, även raffinerade raen ej vildare bearbetade

15.13                                             Margarin, konstister och annat berett ätbart fett

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973    730146