Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Majrts proposition nr 106 år 1973        Prop. 1973:106

Nr 106

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändring av bestämmelser om extra avdrag vid inkomsttaxeringen, m. m.; given Stockholms slott den 6 april 1973.

Kungl, Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av slatsrädsproiokollel över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande lill riksdagen föredragande departements­chefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G.E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen avser höjning av maximibeloppen för extra avdrag vid inkomsttaxeringen pä grund av existensminimum. Det nuvarande raaxi­raibeloppet om 6 000 kr. föresläs höjt lill 8 000 kr. och tUlägget för barn från 1 500 kr. till 2 000 kr. Vidare föreslås att beloppsgränsen för ar­betsgivares uppgiflsplikt i fråga om utgivna naturaförmåner av mindre värde höjs från 400 kr. till 600 kr. Förslaget har betydelse för skatte­plikten av sådan förmän. De föreslagna bestämmelserna avses bli till-lämpade fr. o. ra. 1974 års taxering.

1 propositionen föresläs också raöjligheter att i vissa fall järaka skat­tetillägg sora påförts vid försuraraad deklarationsskyldighet och att jämkningsmöjligheten beträffande förseningsavgift skall avskaffas. Des­sa bestämmdser föresläs träda i kraft omedelbart och gälla skattetill-lägg även vid 1972 års taxering.

1    Riksdagen 1973. 1 saml Nr 106

 

Prop. 1973:106

1    Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att 50 § 2 mora. koraraunalskaltelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

50 §

2 m o m. För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskom­munen den beskattningsbara inkomsten av den laxerade inkomsten rains­kad med kommunalt grundavdrag. Den beskallnmgsbara inkomsten skall angivas i helt hundratal kronor, sä alt överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

Finnes skallskyldigs skatleförraäga under beskattningsåret hava va­rit väsentiigen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än bam, för vilka den skatt­skyldige ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jära­förlig orasländighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär an­förts eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande den skattskyl­diges laxerade inkorast minskas, förutom med kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett efler omständigheterna avpassat belopp, dock högst 6 000 kronor. Har skallskyldig på grand av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.

Om skattskyldigs inkomst, efter     Om skattskyldigs inkomst, ef-
avdrag av därå belöpande skatt,        ler avdrag av därå belöpande
pä grund av nedsatt arbetsförmå- skatt, på grund av nedsatt arbets-
ga, långvarig oförvållad arbetslös- förraäga, långvarig oförvållad ar-
het, stor försörjningsbörda eller  betslöshet, stor försörjningsbör-
annan därmed jämförlig omstän-  da eller annan därmed jämförlig
dighet understigit vad han kan an- omständighet understigit vad han
ses hava behövt lill underhåll för kan anses hava behövt till under-
sig själv och för make och oför-        håll för sig själv och för make
sörjda barn (existensraini-              och oförsörjda barn (existens-
ra u m) må den skattskyldige          rainiraum) må den skattskyl-
jämväl, efter taxeringsnämn-    dige järaväl, efter taxeringsnäran-
dens eller, om besvär anförts el-  dens eller, om besvär anförts el­
ler ock särskUd framställning     ler ock särskild framställning där-
därora gjorts senast den 30 juni om gjorts senast den 30 juni ärel
året näst efter taxeringsåret, skat- näst efter taxeringsåret, skalterät-
terättens beprövande erhålla av-   tens beprövande erhålla avdrag
drag för väsentligen nedsatt skat- för väsentligen nedsatt skatteför-
teförmåga med belopp som ovan måga   raed   högst  8 000   kronor;

» Senaste lydelse 1971:407.

 

Prop. 1973:106                                                                      3

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

sägs;   dock  raå   avdraget  beträf-    dock   må    avdraget    beträffande

fande skattskyldig med  oförsörj-        skattskyldig med oförsörjda bam

da   barn   för   varje   sådant   bara   för varje sådant barn ökas med

ökas    med   högst   1 500   kronor,   högst 2 000 kronor. Vad i andra

Vad i andra stycket sista punkten       stycket   sista   punkten   här   ovan

här  ovan  sägs  skall  därvid  äga       sägs skall därvid äga motsvaran-

raolsvarande tillämpning.           de tillämpning.

Skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folk­pension, skall — om särskilda omständigheter icke föranleda annat — anses ha haft nedsatt skatteförmäga enligt andra stycket. Riksskatte­verket faststäUer grander för beräknmg av avdrag för nedsatt skatte­förmäga enligt detla stycke.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig, som nu närants, beskattningsbar inkorast.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå raed-delad uppgift utkorarait från trycket i Svensk författningssamling, och tUlämpas första gången vid 1974 års taxering. Äldre bestäramelser äger tillämpning vid eftertaxering för är 1973 eller tidigare år.

2    Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 9 § 2 mom. förordningen (1947: 576) om statiig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

9 § 2 ra o ra.i För skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres den beskattnings­bara inkomsten av den taxerade inkorasten, minskad med det statliga grundavdrag, vartill den skaltskyldige är berättigad. Den beskattnings­bara inkomsten skall angivas i helt hundratal kronor, sä att överskju­tande belopp, sora icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteför-    Finnes skattskyldigs skatleför­
raäga hava varit väsentligen ned- raäga hava varit väsentligen ned­
satt av anledning, varora i 50 § satt av anledning, varora i 50 §
2 raom. andra, tredje eller fjärde 2 mom. andra, iredje eller fjär-
stycket koramunalskattelagen för- de stycket kommunalskattelagen
mäles, må efter taxeringsnämn- (1928:370) förmäles, mä efter
dens eller, om besvär anförts el- taxeringsnämndens eller, om be-
ler ock särskild framställning där- svär   anförts   eller   ock   särskild

1 Senaste lydelse 1971: 408. It    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 106

 

Prop. 1973:106

Nuvarande lydelse

om gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterät­tens beprövande den skattskyldi­ges taxerade inkomst minskas, förutom med statligt grundav­drag, med ytterligare ett efter om­ständighetema avpassat belopp, dock högst raed belopp som stad­gas i 50 § 2 mom. andra och tredje styckena kommunalskatie­lagen. Har skattskyldig på gmnd av jämkning vid beräkning av sjö­mansskatt åtnjutit avdrag för ned­satt skatteförmåga, skall avdrag, som nu sagts, minskas med det belopp, varmed jämkning med­givits.

Föreslagen lydelse

framställning därora gjorts senast den 30 juni året näst efter taxe­ringsåret, skatterättens beprövande den skattskyldiges taxerade in­komst minskas, förutom med stat­ligt grundavdrag, med ytterligare ett efter oraständigheterna avpas­sat bdopp, dock högst med belopp som enligt 50 § 2 mom. andra el­ler Iredje stycket kommunalskatte­lagen gäller för motsvarande fall. Har skattskyldig på grund av järakning vid beräkning av sjö­mansskatt åtnjutit avdrag för ned­satt skatteförmäga, skall avdrag, som nu sagts, minskas raed det belopp, varmed jämkning medgi­vits.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig, som nu nämnls, beskattningsbar inkomst.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen en­ligt därå meddelad uppgift utkommit frän trjxket i Svensk författnings­samling, och tillärapas första gängen vid 1974 ärs taxering. Äldre be­stäraraelser äger tillärapning vid efiertaxering för är 1973 eller tidigare

3    Förslag till

Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenom förordnas, att 37 § 1 mora., 116 a och 116 d §§ taxe­ringsförordningen (1956: 623)1 Ya\\ ha nedan angivna lydelse.

37 § Nuvarande lydelse

1 m o m.2 TUl ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan an­maning uppgifter (kontrolluppgifter) för nästföregående kalen­derår avlämnas på sätt framgår av följande uppställning:

Vem uppgiften skall  avse

Uppgiftsskyldig                Vemuppgiften                  Vaduppgiften

skall  avse

1. a) Statlig och kommu­nal myndighet,

b) aktiebolag, ekonomisk förening, fond, stiftelse och

Den som hos den upp­giftsskyldige innehaft an­ställning eller uppdrag eller ulfört tillfälligt arbete eller

Avlöning, arvode, annan ersättning eller förmån, oav­sett huruvida denna utgått kontant eller säsom natura-

1 Förordningen omtryckt 1971: 399.

" Senaste lydelse 1972: 83. Ändring av momentet har föreslagits även i prop. 1973: 49.

 

Prop. 1973:106

Uppgiftsskyldig

annan   juridisk   person   än dödsbo,

c)   fysisk person och döds­
bo, som bedrivit rörelse eller
jordbruk, däri inbegripet
skogsbrak, i fråga om för­
måner, som utgått från så­
dan förvärvskälla, samt

d)   fysisk person och döds­
bo, som innehaft annan fas­
tighet, i fråga om förmåner
som utgått från sädan för­
värvskälla.

Vem   uppgiften skall a vse

som av den uppgiftsskyldige åtnjutit pension, livränta el­ler periodiskt utgående er­sättning, ävensom den som åtnjutit förmän från perso­nalstiftelse eller annan stif­telse.

Vad upp giften skall avse

förmän samt oavsett om densararaa utgör ersättning för kostnader, som motta­garen haft att bestrida. Har mollagaren haft att erlägga vederlag för åtnjuten natura­förmån, skall uppgift om förmånen och vederlaget läranas. Undantag:

a)    folkpension, när tUl-
läggspension enligt lagen om
allraän försäkring icke åt­
njutes,

b)  ersättning och förraån i anledning av tillfälligt ar­bete, ora det som mottaga­ren sammanlagt åtnjutit haft ett lägre värde än 100 kro­nor för hela året,

c)   ersättning och förmån till någon i anledning av till­fälligt arbete ä annan fastig­het än jordbruksfastighet, om vad som sararaanlagt ut­givits har lägre värde än 300 kronor för hela året och det icke ulgör avdragsgiU ora­koslnad i förvärvskällan rö­relse,

d)   utbetalning till rörelse­
idkare av ersätttning för till­
fälligt arbete, ora ersättning­
en utgör ratäkt av rörelse för
mottagaren,

e)   i tjänst som avses i
punkt 4 andra stycket av an­
visningarna till 32 § kom­
munalskattelagen utgiven
förmån, som icke utgör
skattepliktig intäkt för mot­
tagaren,

f)    förmåner i annat än
penningar, om det som mot­
tagaren i sådant hänseende
sararaanlagt frän den upp­
giftsskyldige åtnjutit, efter
avdrag för vederlag, uppen­
barligen haft ett värde icke
överstigande 400 kronor för
helt är räknat.

 

Prop. 1973:106

Uppgiftsskyldig

Vera  uppgiften skall avse

Vad uppgiften skall avse

g) ersättning för resa i tjänsten, motsvarande gjor­da utlägg sora sammanlagt icke överstiga 500 kronor, och representationsersätt­ning, raotsvarande gjorda ut­lägg, sararaanlagt icke över­stigande 500 kronor, samt därjämte traktaraentsersätt­ning vid vistelse i tjänsten utom tjänstgöringsorten, sora sammanlagt icke överstiger 500 kronor eller icke avser mer än 24 dagar för år räk­nat, därest i kontrolluppgif­ten anmärkes, att trakta-mentsersätlning utgått (se även 2 mom. fjärde stycket),

h) förmän frän stiftelse, om vad som utgivits uppen­barligen icke utgör skatte­pliktig inläkt för mottaga­ren, samt

i) ersättning eller förmån, för vilken mottagaren erlagt sjömansskatt.

Föreslagen lydelse

1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering skola varje är utan an­maning uppgifter (kontrolluppgifter) för nästföregående kalen­derår avlämnas på sätt framgår av följande uppställning:

Uppgiftsskyldig                Vem uppgiften                 Vad uppgiften

skall  avse                      skall  avse

1. a) Statlig och komrau­nal myndighet,

b)   aktiebolag, ekonomisk
förening, fond, stiftelse och
annan juridisk person än
dödsbo,

c)   fysisk person och döds­
bo, sora bedrivit rörelse eller
jordbruk, däri inbegripet
skogsbruk, i fråga om för­
måner, som utgått från så­
dan förvärvskälla, samt

d)   fysisk person och döds­
bo, som innehaft annan fas­
tighet, i fråga om förmåner
som utgått från sådan för­
värvskälla.

Den som hos den upp­giftsskyldige innehaft an­stäUning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete eller som av den uppgiflsskyldige åtnjutit pension, livränta el­ler periodiskt utgående er­sättning, ävensom den som åtnjutit förmån från perso­nalstiftelse eller annan stif­telse.

Avlöning, arvode, annan ersättning eller förmän, oav­sett huruvida denna utgått kontant eller såsom natura­förmän samt oavsett om densamraa ulgör ersättning för kostnader, som motta­garen haft att bestrida. Har mottagaren haft att erlägga vederlag för åtnjuten natura­förmån, skall uppgift om förmånen och vederlaget läranas. Undantag:

a) folkpension, när till-läggspension enligt lagen om aUraän försäkring icke åt­njutes.

 

Prop. 1973:106                                                                                 7

Uppgiftsskyldig                Vera   uppgiften              Vaduppgiften

skallavse                        skallavse

b)  ersättning och förmän i anledning av tUlfäUigt ar­bete, om det som mottaga­ren sammanlagt åtnjutit haft ett lägre värde än 100 kro­nor för hela året,

c)   ersättning och förmän till någon i anledning av till­fälligt arbete ä annan fastig-

                                                            het   än   jordbruksfastighet,

om vad sora sammanlagt ut­givits har lägre värde än 300 kronor för hela året och det icke utgör avdragsgUl om­kostnad i förvärvskällan rö­relse,

d)   utbetalning till rörelse­
idkare av ersätttning för tUl­
fälligt arbete, om ersättning­
en ulgör intäkt av rörelse för
mottagaren,

e)   i tjänst som avses i
punkt 4 andra stycket av an­
visningarna till 32 § kom­
raunalskattelagen utgiven
förmån, sora icke utgör
skattepliktig intäkt för mot­
tagaren,

f)    förmåner i annat än
penningar, om det som mot­
tagaren i sådant hänseende
sammanlagt från den upp­
giflsskyldige åtnjutit, efter
avdrag för vederlag, uppen­
barligen haft ett värde icke
överstigande 600 kronor för
helt år räknat,

g)   ersätining för resa i
tjänsten, motsvarande gjor­
da utlägg som sararaanlagt
icke överstiga 500 kronor,
och representationsersätt­
ning, motsvarande gjorda ut­
lägg, sammanlagt icke över­
stigande 500 kronor, samt
därjämte traktamentsersätt-
ning vid vistelse i tjänsten
utom tjänstgöringsorlen, som
saramanlagt icke överstiger
500 kronor eller icke avser
mer än 24 dagar för år räk-

 

Prop. 1973:106                                                                                 8

Uppgiftsskyldig                Vem   uppgiften               Vaduppgiften

skallavse                        skallavse

nat, därest i kontrolluppgif­ten anmärkes, att trakta­raentsersättning utgått (se även 2 mom. fjärde stycket),

h) förmän från stiftelse, om vad som utgivits uppen­barligen icke utgör skatte­pliktig intäkt för mottaga­ren, samt

i) ersättning eller förmän, för vUken mottagaren erlagt sjömansskatt.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

116 a §

Har skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt meddelande, avgivet tiU ledning vid den skattskyldiges taxering, lämnat oriktig upp­gift, påföres honom särskild avgift (skattetillägg) raed femtio procent av den inkomstskatt eller förmögenhetsskatt som till följd av avvikelse från den oriktiga uppgiften, utöver vad som eljest skulle ha utgått, påföres den skaltskyldige eller hans make eller, vad angår för­mögenhelsskatt, annan med honom samtaxerad person. Skulle den orik­tiga uppgiften, om den följts, ha föranlett att skattskyldigs make er­hålUt skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördsförordningen med för högt belopp, påföres den skattskyldige skattelillägg med femtio pro­cent av det belopp med vilket skattereduktionen nedsättes till följd av avvikelsen.

Skattetillägg påföres även då avvikelse skett frän självdeklaration med stöd av 21 §. I sådant fall beräknas tUlägget pä den skatt som till följd av uppskattning utgår utöver skatt på inkomsten eller förmögenheten enligt deklarationen.

Har inkomst eller förmögenhet Har inkomst eller förraögenhet
uppskattals med stöd av 21 § på uppskattats med stöd av 21 §
grund av utebliven självdeklara- pä grund av utebliven självdekla-
tion, påföres skattetillägg om den ration, påföres skattetillägg om
skaltskyldige trots anmaning ej den skattskyldige trots anmaning
avlämnat deklaration. Tillägget be- ej avlämnat deklaration. Tillag-
räknas pä den skatt som utgår pä get beräknas pä den skatt som ut-
grund av taxeringen eller, om den går pä grand av taxeringen eller,
skallskyldige lämnat skriftlig upp- om den skattskyldige lämnat
gU:t ora inkomst eller förmögen- skriftiig uppgift om inkomst eller
het lill ledning för taxeringsnämn- förmögenhet till ledning fÖr taxe­
den, pä den skatt som på grund ringsnämnden, pä den skatt som
av uppskattningen utgår utöver pä grund av uppskattningen utgår
skatt på inkomsten eller förmö- utöver skatt på inkomsten eller
genheten enligt uppgiften. Beslut förmögenheten enligt uppgiften,
om sådant tillägg skall undanrö- Beslut om tillägg enligt tredje
jas av skatterätten efter anmälan stycket skall undanröjas av skat-

 

Prop. 1973:106

Nuvarande lydelse

av iaxeringsinlendenten, om de­klaration inkoramit inom två må­nader efter det den skattskyldi­ge fått del av beslutet dock se­nast innan skatterätten avgjort besvär över beslutet eller taxe­ringen.

Vid tUlämpning av första—tred­je styckena skall meddelande, som lämnats för skattskyldig som är juridisk person, anses avlämnat av den skaltskyldige, om det icke var uppenbart att uppgiftslämna­ren saknat behörighet att före­träda den skattskyldige.

Föreslagen lydelse

terätten, om deklaration inkom­mit inom två månader efler det den skattskyldige fått def av be­slutet, dock senast innan skatte­rätten avgjort besvär över beslu­tet eller taxeringen. Inkommer deklaration avseende fysisk person före utgången av året efter det då tillägget beslutats, skall skatletill-lägg som nu avses av skatterät­ten bestämmas till tio procent av del tillägg, som eljest skulle utgå enligt tredje stycket, och till högst 10 000 kronor; gör den skaltskyl­dige sannoligt, att han icke fått kännedom om storleken av skat­tetillägget inom tid som nu sagts, skall nedsättning ske om deklara­tionen inkommit inom två måna­der efter det han erhållit sådan kännedom. I fråga om skattetill-lägg, som ingår i tillkommande skatt, skall nedsättningen dock be­räknas endast på belopp som på­förts utöver tidigare beslutat till-lägg av förevarande slag. Taxe-ringsinlendenten anmäler till skat­terätten fall som avses i delta stycke.

Vid tillärapning av första—fjär­de styckena skall raeddelande, som lämnats för skattskyldig som är juridisk person, anses avläm­nat av den skattskyldige, om det icke var uppenbart att uppgifts­lämnaren saknat behörighet att företräda den skattskyldige.

116 d §3

Skattetillägg mä helt eftergivas,

ora felaktigheten eller underlätenheten med hänsyn tUl den skattskyl­diges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet är att anse som ursäktlig, eller

om det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underiåtenheten är att anse som ringa.

Första stycket gäller i tillämpli-   Första stycket gäller i tillämp-

ga  delar   beträffande  försenings-     liga delar beträffande försenings­avgift. Sådan avgift må även ned-      avgifi, sättas.

» Senaste lydelse 1972: 764,

 

Prop.1973:106                                                         10

Har skattskyldig avlidit, äger 75 § 1 mora, kommunalskattelagen (1928: 370) motsvarande tiUämpning i fråga om befrielse från skyldig­het att erlägga skattetUlägg eller förseningsavgift.

Vid tUlämpning av 72 § 2 mom. kommunalskattelagen, 20 § 2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt eller 20 § 2 mom. förordningen ora statlig förmögenhetsskatt må Kungl. Maj:t meddela befrielse från avgift som avses i 116 a eUer 116 c §.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå med­delad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Den nya lydelsen av 37 § 1 mom. tUlämpas första gången i fräga om kon­trolluppgift tUl ledning vid 1974 ärs taxering. Äldre lydelse av 116 d § gäller fortfarande beträffande förseningsavgift vid 1972 års taxering.

 

Prop. 1973:106                                                                    11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 6 april 1973.

Närvarande: rainistern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MO­BERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge­mensam beredning raed statsrådets övriga ledaraöter fräga ora extra avdrag vid inkomsttaxeringen på grund av existensminimum, m. m. och anför.

Inledning

' Riksskatteverket (RSV) har i skrivelse till finansdepartementet den 20 februari 1973 uttalat att de avdragsbelopp som gäller vid inkomst­taxeringen raed hänsyn lUl existensminimum bör höjas. RSV har att fastställa normalbeloppen för sädana avdrag, varvid hänsyn i viss mån tas till den interkommunala ersättningen för socialvård. På grund härav har normalbeloppen kommit att närma sig det skatteraässiga "taket".

Remissyttranden över RSV:s framställning har avgetts av exekutions­väsendets organisationsnämnd samt länsstyrelserna i Stockholms, Hal­lands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västernorrlands och Väster-botlens län.

Jag avser alt nu ta upp frågan ora höjning av avdraget för existens-rainimum enligt RSV:s skrivelse. Jag ämnar ocksä lägga fram förslag om raöjlighet till järakning av skattetillägg vid inkorasltaxeringen i visst fall och en fråga rörande nedsättning av förseningsavgiften vid taxe­ringen. Slutligen vill jag beröra en fräga ora höjning av den nuvarande beloppsgränsen om 400 kr. beträffande skattefrihet för naturaförraå­ner av visst slag.

Extra avdrag på grund av existensminimum

Gällande ordning

Vid inkomsttaxeringen kan skattskyldig enligt 50 § 2 mora. tredje stycket koraraunalskaltelagen (1928: 370), KL, fä — utöver grundav­drag — ell s. k. extra avdrag, ora hans inkomst efter avdrag för skatt

 

Prop. 1973:106                                                        12

på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet un­derstigit vad han kan anses ha behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimura). Enligt 9 § 2 mom. för­ordningen (1947: 576) om statiig inkomstskatt gäller motsvarande regler även vid taxering lill statlig inkomstskatt.

Extra avdrag pä grund av existensminiraura kan medges med högst 6 000 kr. för varje skattskyldig eUer för makar och UksläUda raed högst 6 000 kr. för dera geraensaral. Beloppet är detsamraa som enligt 50 § 2 mom. andra stycket KL kan medges skattskyldig, vars skatteförmäga varit nedsatt tUl följd av långvarig sjukdora, olyckshändelse, ålderdom m. ra. Vid existensminimura gäller dock dessutom alt avdraget fär ökas med högst 1 500 kr. för varje oförsörjt barn.

Maxiraibeloppet 6 000 kr. har varit oförändrat sedan 1970 års taxe­ring (prop. 1968: 144, BeU 1968: 65, rskr 1968: 364, SFS 1968: 718). Dessförinnan var maximibeloppet 4 500 kr. fr. o. m. 1964 ärs taxering och 3 000 kr. sedan 1951 ärs taxering. Vid 1957 och 1958 års taxeringar gällde ett maximibelopp ora 5 000 kr. i avvaktan pä en väntad höj­ning av de komraunala orlsavdragen.

Maxiraibeloppet för barn är sedan 1972 ärs taxering 1 500 kr. Dess­förinnan var maximibeloppet 1 000 kr. fr. o. m. 1964 års taxering.

Maximibelopp för existensminiraura, det s. k. taket, utgörs av sura­raan av grundavdrag och högsta möjliga extra avdrag. För ensamstående med heraraavarande barn under 18 år och för raakar och likställda, där ena maken har lägre statligt taxerad inkomst än 4 500 kr., skall belop­pet dessutom ökas raed inkorast som svarar mot åtnjuten skattereduk­tion.

Det åligger RSV att årligen fastställa normalbelopp för existensmini­mura avsedda alt tjäna tUl ledning vid bestäraraande av existensminimum i det enskilda fallet.

RSV:s framställning och remissyttrandena

RSV påpekar i sin skrivelse alt sedan maximibeloppen för existens­minimura senast höjdes ökningen av levnadskostnaderna har fört med sig att normalbeloppen alltraer närmat sig maximibeloppen. En till skri­velsen fogad tabell visar för vissa kategorier skallskyldiga förhällandet mellan taket och de för är 1973 gäUande normalbeloppen. Tabellen torde fogas till stalsrådsprolokollet i detta ärende som bilaga 1.

Verket erinrar om att vid fastställande av normalbeloppen hänsyn i viss mån har tagits till den interkommunala ersättningen för social­vård. Normalbeloppen för existensminimura sora skall gäUa under är 1973 har inte ansetts böra understiga de ersättningsbelopp, sora fast­ställts under första halvåret 1972. I fräga ora barn har dock det skatte­mässiga taket hindrat en sädan uppräkning. Av yttrande till RSV från

 

Prop. 1973:106                                                        13

Svenska komraunförbundet framgår i en tabell bl. a. relationerna mellan normalbelopp för existensminiraura och interkommunala ersättningsbe­lopp för socialhjälp för år 1972. Tabellen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Existensminimum skall fastställas individuellt med utgångspunkt i ■de av RSV faslsläUda normalbeloppen. Som framgår av det anförda har behov uppkommit att höja maxiraibeloppet för extra avdrag så att även norraalbdoppen kan höjas i erforderlig orafattning. En höjning är enligt RSV önskvärd fr. o. m. inkoraslårel 1974.

1972 års skatteutredning bör enligt direktiven ägna uppmärksamhet åt konstruktionen av existensminiraireglerna. I denna fråga finns en framställning från riksdagen om utredning (rskr 1971: 262). Verket hänvisar till detta och föreslår att raaxiraibeloppet i avvaktan på utred­ningen för extra avdrag vid existensminiraura räknas upp till 8 000 kr. och att tUlägget för barn höjs till 2 000 kr.

I och för sig kunde det, uttalar RSV, vara raotiverat alt höja raaxirai­beloppet för barn liU högre belopp än 2 000 kr. TiUägget för barn i •ortsgrupp 5 uppgår näraligen enligt normerna för den inlerkoraraunala ersällningen för socialhjälp år 1972 till 2 100 kr. Sora skäl för en raera begränsad höjning kan enligt verket å andra sidan anföras att sarahället på raånga andra sätt lämnar stöd till farailjer med barn. Vid beräkning av existensminiraura beaktas den faktiska hyreskostnaden enligt RSV:s anvisningar, RSV Du 1972: 23. Bostad beräknas sålunda ingå i norraal­bdoppen med 2 400 kr. (ett rum och kök). Existensminimum får enligt anvisningarna höjas eller sänkas med hänsyn till den faktiska hyresul-giften under förutsättning att bostaden inle anses vara för stor.

Samtliga remissinstanser tUlstyrker RSV:s förslag om höjning av av­dragsbeloppen för existensminimum eller läranar förslagen utan erinran.

Departementschefen

Extra avdrag på grund av exislensminimuin

Vid inkorasltaxeringen kan existensminimura åberopas sora skäl för avdrag vid beskattningen utöver grundavdrag. Sådant extra avdrag kan skattskyldig erhålla vid beskattningen ora hans inkomst, efter avdrag för skatt, pä grand av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad ar­betslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig om­ständighet understigit vad han kan anses ha behövt lill underhåU för sig själv och för raake och oförsörjda barn.

Det extra avdraget bestäms vid taxeringen. Det kan emellertid ocksä beaktas vid beräkning av prelirainär skatt. Maxiraibeloppet är f. n. 6 000 kr. raed tillägg för varje barn raed högst 1 500 kr. Inora denna rara, sora är angiven i KL och förordningen om statlig inkomstskatt, avvägs

 

Prop. 1973:106                                                        14

rätten tiU avdrag individueUt för varje skattskyldig som åberopar rätt lill existensminunum. TUl ledning vid bestäraraandet av avdragen fast­ställs varje är normalbelopp för existensminiraura. Uppgiften att be­stämma dessa norraalbdopp tillkoraraer RSV.

Prisutvecklingen raedför att raaximiavdraget för ifrågavarande av­drag tid efter annan raåste höjas. De nu gällande beloppsgränserna fast­ställdes år 1968 att gälla fr. o. m. 1969 års taxering.

RSV har i en skrivelse till finansdeparteraentet pekat på behovet att raaxiinibdoppen höjs med verkan fr. o. ra. nästa är. Verket, sora på­pekar att vid fastställande av norraalbdoppen viss hänsyn tas till den inlerkoraraunala ersättningen för socialvård, föreslär att det nuvarande raaxiraibeloppet 6 000 kr. höjs till 8 000 kr. Tillägget för barn före­slås höjt med 500 kr. tUl 2 000 kr. Enligt normerna för den interkom­munala ersättningen för socialhjälp uppgick tUlägget för barn är 1972 till 2 100 kr. Verket åberopar vissa skäl för sitt förslag beträffande tiU-läggets storlek, nämligen att sarahället pä många andra sätt lämnar stöd till famUjer raed bam särat alt vid beräkning av existensrainimum hän­syn tas till den högre bostadskostnad en barnfamilj kan ha.

RSV:s förslag har inte mött någon invändning från reraissrayndig-heterna. För egen del vill jag föreslå att det godtas i oförändrat skick. De föreslagna beloppsgränserna bör dock gälla redan vid 1974 års taxe­ring. Jag vUl erinra om alt 1972 års skatteutredning enligt direktiven har att överväga reglerna om avdrag för existensminiraura. De nu föreslagna höjningarna av raaxiraibdoppen bör inte uppskjutas men andra änd­ringar av bestämmelserna om extra avdrag bör anstå i avvaktan på ut­redningens förslag.

Jag finner sålunda inte anledning att föreslå höjning av avdragsbe­loppet för nedsatt skatteförmåga enligt 50 § 2 mom. andra stycket KL. Avdrag kan enligt denna bestämmelse medges om skatteförmågan varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ål­derdom, underhäll av andra närstående än barn, för vilka den skatt­skyldige ägt åtnjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet. Avdrag kan medges med högst 6 000 kr. Som framgår avser avdraget att läcka inkomstbortfall eller kostnader som nuraera i hög grad korapenseras med bidrag frän det allmänna. Maxhnalt avdrag raedges sällan och det kan i varje fall inte anses föreligga behov att höja maximibeloppet.

Vad jag nu föreslagit medför ändring av 50 § 2 mom. tredje stycket KL. En följdändring bör göras i 9 § 2 mora. andra stycket förordning­en ora statlig inkomstskatt.

Jämkning av förseningsavgift och skattetillägg

Fr. o. ra. taxeringen är 1972 har tillämpats de nya bestämmelserna om förseningsavgift och skallelUlägg. Förseningsavgift utgår vid under-

 

Prop. 1973:106                                                        15

lätenhet att lämna deklaration i rätt tid. SkattetUlägg utgår både när skattskyldig trots anmaning inle lämnar deklaration och för felaktig uppgift i avläranad deklaration.

Den nya ordningen har enligt de upplysningar som beskattningsmyn­digheterna lämnat otvivelaktigt inneburit att mänga skattskyldiga lagt större vikt vid deklarationspliklen. Bestämmelserna om de nya avgif­terna har i allt väsentligt fungerat väl. Emellertid är det ofrånkomligt att ett nytt system kan behöva justeras sedan man fält erfarenhet av det i den praktiska tiUämpningen. Jag vill nu beröra ett par omständig­heter sora enligt rain raening bör föranleda ändringar i besläraraelserna om förseningsavgift och skattetillägg vid försenat avlämnande av dekla­ration.

Förseningsavgiften är maximerad till 300 kr. om deklaration koramer in efler anmaning. För aktiebolag gäller dock en fast avgifi om 500 kr. enligt en förra året genomförd lagändring (SFS 1972: 764). Om dekla­ration inte kommer in efter anmaning fördubblas förseningsavgiften och är för aktiebolag således 1 000 kr. För andra skattskyldiga är den minst 100 kr.

Både förseningsavgift och skattetillägg kan efterges i vissa fall, sora närmare regleras i lagtext och i anvisningar sora RSV utfärdat.

Beträffande förseningsavgift gäller dessutora alt avgiften kan ned­sättas, nämligen av samma skäl som kan föranleda befrielse från avgift. Det har emellertid i praktiken visat sig alt något behov av möjlighet att jämka förseningsavgiften inte föreligger. Antingen befrias den skalt­skyldige helt från avgiften eller också har raan ansett att skäl för jämkning av den inte förelegal. Till denna praxis bidrar givetvis den omständigheten att avgiften är relativt låg. Dess funktion alt förmå de skattskyldiga att lärana deklaration skulle väsentiigt försvagas om jämk­ningsfallen fick större omfattning; å andra sidan har raan sora jag nyss sagt vid tillämpningen inte funnit några skäl för att jämka av­giften i stället för att meddela befrielse, ora underlåtenheten varit ursäktlig eller ringa.

Vad jag anfört ger mig anledning föreslå att bestämmelsen att för­seningsavgift kan nedsättas utgår ur lagtexten. Detta föranleder ändring i 116 d § taxeringsförordningen (1956: 623), TF.

I ett annat avseende vill jag emellertid föreslå en uppmjukning av avgiftsbestäraradserna. Jag avser här beräkningen av skattetillägg vid underlåtenhet att lämna deklaration. F. n. gäller att skaltskyldig som inte lämnar självdeklaration trots att han anmanats därtill påförs skalte­tiUägg om han taxerats för inkomst eller förmögenhet. Skattetillägget utgår raed 50 % av den skatt sora utgår på grund av taxeringen eller, ora den skattskyldige läranat skriftlig uppgift ora inkorast eller för­mögenhet till ledning för taxeringsnämnden, raed 50 % av den skatt sora utgår utöver skall på inkorasten eller förmögenheten enligt uppgif­ten.

 

Prop. 1973:106                                                        16

Skattetillägget fungerar i dessa fall som ett vite, avsett att förmå den skaltskyldige att lämna deklaration. Om deklaration inkomrait inora skälig tid raed hänsyn till laxeringsarbetet kan tiUägget sägas ha fyllt sin funktion. Den besläraraelsen gäller därför f. n. att skattetillägg av förevarande slag skall undanröjas av skatterätten, om deklaration läm­nats inom tvä månader efter det den skattskyldige fått del av beslutet om tiUägget, dock senast innan skatterätten avgjort besvär över beslutet eller taxeringen.

Avsikten med den sista bestämmelsen är självfallet att endast den som av ren tredska eller för alt dölja sin verkliga ekonomiska situation försummar sin deklarationsskyldighet skall slutligen drabbas av detta slags tiUägg. Det har emellertid visat sig att bestämmelsen härom i några fall får en i viss mån stötande effekt. Det har nämligen före­komrait alt skattskyldiga raed okomplicerade inkomstförhällanden, som f. ö. framgått av kontrolluppgifter till taxeringen, försuraraat alt iakt­ta den berörda tvåraånadersperioden för lämnande av deklaration och således drabbats av ett för deras förhållanden avsevärt skattetillägg för deklarationsförsummelsen. Först sedan den skaltskyldige fått debet­sedel som upptar skalletiUägget har han insett tilläggets innebörd ocb då läranat sin självdeklaration. Befrielse från liUägg kan väl medges i en del sädana fall men inle i alla.

Enligt min mening är dessa förhåUanden inle tillfredsställande. Skatt­skyldiga som här avses bör ges en möjlighet att få reducerat skattetillägg genom alt lämna deklaration efter tvåmånadersfrislens utgång. En för­utsättning för nedsättning av tillägget bör alltjämt vara att deklaration lämnas inom en viss angiven tid. I praktiken har det visat sig alt dek­laration lämnats sedan den skattskyldige fått debetsedel sora visar skat­tetilläggets storlek. Det är eraellertid inte lärapligt att anknyta den nya tidsfristen till den tidpunkt då den skattskyldige fått debetsedeln. Eftersora debetsedlarna sänds ut som vanliga brev finns det inte något bevis på den tidpunkt när de kan ha komrait de skattskyldiga till ban­da. Tidsfristen bör i stället besläraraas så, att man i de allra flesta fall kan räkna raed att den skaltskyldige innan fristen gäll ut har fått kännedora ora skattetilläggets storlek; jag avser här det faktiska be­ loppet. Jag föreslär därför sora villkor för nedsättning all deklaration skall ha korarait in före utgången av året efter det då skatleliHägget beslutades. Dessförinnan har alla skattskyldiga normalt fått såväl de­betsedel med ev. påfört skattetillägg angivet som krav pä tilläggets, betalning. Endast ora den skattskyldige gör sannolikt alt han inte fått kännedora om tilläggels storlek inom denna lid — t. ex. på grund av vis­telse utomlands — bör han kurmna få nedsättning om deklaration läranas senare. Den bör i sådant fall läranas inom tvä månader efter det alt den skattskyldige fält vetskap om skattetilläggets storlek.

Beträffande jämkningens omfång kan den synpunkten läggas att tUl-

 

Prop. 1973:106                                                                       17

lägget efter jämkningen dock inle bör vara helt obetydligt. Det rör sig här ora fall där den skattskyldige anmanats att lämna deklaration och dessutora erinrats ora sin försummelse genora påföringen av skatte­tUlägg. Varje försening av deklarationsraalerialet medför ökat adrai­nistrativt arbete och sämre möjligheter till skattekontroll. Jag anser alt det jämkade tUlägget bör utgå med 10 % av del tillägg som skulle ha påförts ora deklaration inle lämnats, dock med högst 10 000 kr. Vad jag nu föreslagit medför självfallet ingen ändring i raöjligheterna för den skattskyldige att erhålla befrielse frän skattelillägg enligt i öv­rigt gällande bestämraelser.

Enligt vad jag nu föreslagit skall skattetillägget kunna reduceras även när det framgår av debetsedel på tillkommande skatt, vilket blir fallet t. ex. när tidigare påfört tUlägg bUr höjt genom beslut av skatte­rätten. I dessa fall bör jämkningen dock beräknas endast på bdopp som har tillkommit utöver vad tidigare påförts. Tillägg som påförts tidigare har den skattskyldige näraligen underrättats om genora debet­sedeln på slutlig skall. Ora däreraot i lillkoraraande skatt ingår skatte­tillägg av nu avselt slag, sora inte tUl någon del påförts tidigare, bör nedsättningen självfallet beräknas pä tilläggets hela belopp.

Skattetillägg bör under angivna vUlkor nedsättas även ora den skatt­skyldige inte yrkat det. Det bör ankoraraa pä Iaxeringsinlendenten att anraäla järakningsfall för skatterätten.

Sora jag nämnt avser de fall sora jag åsyftat främst skattskyldiga med okomplicerade inkomst- och förmögenhetsförhållanden. De föreslagna bestämraelserna bör därför inte gälla juridiska personer utan endast fysiska skattskyldiga.

Vad jag nu föreslagit raedför ändring av 116 a § TF. Sora utform­ningen av de nya bestämraelserna har föreslagils kommer de att gälla ocksä beträffande skattetillägg av ifrågavarande slag som påförts pä grund av 1972 ärs taxering.

Uppgiftsplikt i fråga om naturaförmåner

Enligt 32 § 3 mora. KL gäller att sora intäkt av tjänst inle skall upptas förmån av mindre värde som utgått i pengar, om förraånen kan antas inte vara avsedd att utgöra direkt vederlag för arbete. Någon beloppsgräns anges inle i KL. Emellertid framgår av 37 1 mom. TF att arbetsgivare inte behöver lämna kontrolluppgift i fråga om för­måner som efter avdrag för vederlag uppenbarligen haft ett värde som inle överstiger 400 kr. för helt år räknat. Dessa båda bestämraelser infördes samtidigt och avsikten var då, att de i vissa faU skulle kora­plettera varandra (jfr prop. 1956: 150 s. 334, BeU 1956: 52).

I praktiken har sålunda med slöd av RSV:s anvisningar i änanel till-lämpats den regeln, att skattskyldighet inte föreligger för s. k. trivsel-förraåner sora inte skall anges på kontrolluppgift. Beloppsgränsen 400

 

Prop. 1973:106                                                        18

kr. har emellertid varit oförändrad sedan bestämmelsernas tillkomst år 1956. Jag vUl därför föreslå att denna beloppsgräns höjs till 600 kr. med verkan fr. o. ra. 1974 års taxering, dvs. även såvitt avser inkorast under det nu löpande inkoraslårel.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslär riksdagen

att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag tUl

1.    lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2.    förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig in­komstskatt,

3.    lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämraande av statsrådets övriga ledaraöter herastäUt förordnar Hans Maj:t Konungen att lill riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga tiU detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: BrUla Gyllensten

 

Prop. 1973:106

19

Bilaga 1

Exempel på taket för existensminimum och jämförelse med 1973 års normalbelopp

 

Kategori

Grund-

Extra

Tillägg

Inkomst

Taket

Normalbelopp

Skillnad

mellan

 

avdrag

avdrag

för

motsvarande

 

Ortsgrupp

6 och 7a

6 och 7b

 

 

 

barn

skattereduktion

(beräknat

belopp)

 

4

5

 

 

1

2

3

4

5

6

7a

7b

8a

8b

Ensam

4 500

6 000

 

 

10 500

8 800

9 100

1700

1400

Do-1-1 b

4 500

6 000

1 500

4 000

16 000

10180

10 540

5 820

5 460

Do+2b

4 500

6 000

3 000

4 000

17 500

11560

11980

5 940

5 520

Do-f3b

4 500

6 000

4 500

4 000

19 000

12 940

13 420

6 060

5 580

Do-l-4b

4 500

6 000

6 000

4 000

20 500

14 320

14 860

6 180

5 640

Makar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(båda

 

 

 

 

 

 

 

 

 

inkomsl)

9 000

6 000

—

—

15 000

13 800

14 400

1200

600

Do-hlb

9 000

6 000

1500

—

16 500

15 180

15 840

1320

660

Do-f2b

9 000

6 000

3 000

.—

18 000

16 560

17 280

1440

720

Do + 3b

9 000

6 000

4 500

—

19 500

17 940

18 720

1560

780

Do + 4b

9 000

6 000

6 000

—

21000

19 320

20160

1680

840

Makar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(en

 

 

 

 

 

 

 

 

 

inkomst)

4 500

6 000

—

4 000

14 500

13 800

14 400

700

100

Do-t-1 b

4 500

6 000

1 500

4 000

16 000

15 180

15 840

820

160

Do-l-2b

4 500

6 000

3 000

4 000

17 500

16 560

17 280

940

220

Do+3b

4 500

6 000

4 500

4 000

19 000

17 940

18 720

1060

280

Do + 4b

4 500

6 000

6 000

4 000

20 500

19 320

20 160

1 180

340

Bilaga 2

Jämförelse mellan normalbelopp för existensminimum och interkommunala ersättningsbelopp för socialhjälp för är 1972

Existens­minimum Normal­belopp

Interkommunal ersättning för socialhjälp år 1972

Jämförelse inter­kommunal ersättning — normalbelopp för existensminimum

 

Ensamslående: ortsgrupp 5

Makar: ortsgrupp 5

Barn:

ortsgrupp 5

8 200

12 600

I 380

8 760

13 680

2100

-f    560 + 1080

-1-    720

MARCUSBOKTR.STOCKHOLM 1973     730251