Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Majrts proposition nr 101 år 1973        Prop. 1973:101

Nr 101

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i naturvårds­lagen (1964: 822), m. m.; given Stockholms slott den 30 mars 1973.

Kungl, Maj:t viU härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifaUa de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemstäUt.

GUSTAF ADOLF

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt naturvårdslagen krävs tillsländ av länsstyrelsen för takt av sten, gms, sand eller lera. Ora tillstånd vägras är ägaren i princip berät­tigad till ersättning av staien. Den i saraband raed 1972 års ändringar i naturvårdslagen införda principen att ersättning inte skall utgå för vär­den som beror enbart på förväntningar om ändring i pågående markan­vändning föreslås nu gäUa även för täktverksamhet. Nuvarande bestäm­melser om statens ersättningsskyldighet vid vägrat tillstånd upphävs.

I propositionen föreslås vidare bestämmelser om omprövning efter tio år av gällande täkttUlsländ.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1973.

1    Riksdagen 1973. 1 saml Nr 101

 

Prop. 1973:101

1    Förslag till

Lag om ändring i naturvårdstagen (1964: 822)

Härigenom förordnas i fräga om naturvårdslagen (1964: 822),'

dels att 29 § skall upphöra att gälla,

dels att 18, 25, 26, 31, 33 och 34 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

18 §

Takt av sten, grus, sand eller lera för annat ändamål än markinne­havarens husbehov må ej ske utan länsstyrelsens tUlstånd. Vad nu sagts avser dock ej läkt inom vattenområde och inkräktar ej heller på rätt sora meddelas genom inmutning enligt gruvlagen eller genom beslut av Konungen.

Länsstyrelsen    äger    förelägga    Länsstyrelsen    äger    förelägga

den som söker täkttillstånd att, vid den som söker täkttillstånd att, vid
äventyr att ansökningen avvisas, äventyr att ansökningen avvisas,
framlägga täktplan av erforderlig framlägga täktplan av erforderlig
omfattning. I samband med till- omfattning. I samband med till­
stånd må länsstyrelsen meddela så- stånd må länsstyrelsen meddela så­
dana föreskrifter att förelagets dana föreskrifter att företagels
menliga inverkan pä landskapsbU- menliga inverkan på landskapsbil­
den såvitt möjligt begränsas eller den såvitt möjligt begränsas eller
motverkas. Tillstånd må för sin motverkas. TiUstånd mä för sin
giltighet göras beroende av att sä- giltighet göras beroende av alt sä­
kerhet ställes för fullgörandet av kerhet ställes för fullgörandet av
sålunda föreskrivna åtgärder.       sålunda föreskrivna åtgärder.  Vi-

sar sig sådan säkerhet otillräcklig, kan länsstyrelsen föreskriva att till­ståndet skall gälla endast om ytter­ligare säkerhet ställes.

Om fullgörandet av föreskriven åtgärd ankommer på annan än mar­kens innehavare, är innehavaren skyldig tåla att åtgärden vidtages.

Ha tio år förflutit från del läkt-lillslånd vunnit laga kraft, kan länsstyrelsen upphäva tillståndet helt eller delvis eller förena till­siåndet med ändrade föreskrifter. Visar del sig att meddelade före­skrifter ej i erforderlig mån be­gränsa eller motverka företagets menliga inverkan på landskapsbil­den, kan länsstyrelsen före utgång­en av angivna tid förena tillståndet med sådana ändrade föreskrifter som ej kunna anses oskäligt be­tungande.

' Lagen omtryckt 1972: 779.

 

Prop.1973:101                                                                         3

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

25        §

Ägare av fastighet och inne-      Ägare av fastighet och inneha-
havare av särskild rätt till fastig- vare av särskild rätt till fastighet
het äro berättigade tUl ersättning äro berättigade till ersättning av
av kronan i den utsträckning som kronan i den utsträckning sora an-
anges i 26 och 28—30 §§. Att i ges i 26, 28 och 30 §§. Att i vissa
vissa fall även borgenär, sora har fall även borgenär, sora har pant-
panträtt i fastigheten, är berätti- rätt i fastigheten, är berättigad till
gad tUl ersättning fraragår av 34 § ersättning framgår av 34 § andra
andra stycket. Om inlösen av fas- stycket. Ora inlösen av fastighet
tighet stadgas i 27 §.                                          stadgas i 27 §.

I fråga om ersättning och inlösen skall expropriationslagen (1972: 719) i tiUämpliga delar lända lill efterrättelse i den mån avvikande bestärarael­ser ej raeddelas i denna lag. 4 kap. 3 § expropriationslagen skall äga tillärapning i fråga om värdeökning som ägt ram under liden från da­gen tio år före det talan väcktes vid domstol.

26        §

Medföra föreskrifier enUgt 8 eller 9 § att pågående markanvändning avsevärt försvåras eller att mark tages i anspråk, äro fastighetsägaren och innehavare av särskild rätt till fasligheten berättigade till ersättning av kronan för den skada de härigenom lida.

Innebär föreskrift enligt 8 § förbud alt vidtaga viss åtgärd ulan läns­styrelsens tillstånd, må ersättnmg i anledning av den föreskriften ej utgå med mindre tillstånd vägrats eller förenats med särskUda villkor.

Innebära föreskrifter enligt 8 el­ler 9 § förbud mol täktverksam­het, som avses i 18 §, eller medfö­ra sådana föreskrifter all tillstånd till täktverksamhet vägras eller för­enas med föreskrifter, och är i fall som nu sagts ej fråga om hinder i pågående markanvändning, äger 29 § motsvarande tillämpning.

Har förbud meddelats enligt 11 § och vägras tUlstånd som där avses, äger vad i första stycket stadgas ora föreskrifter enligt 8 eller 9 § raotsva­rande tillärapning.

31 §
Ersätining enligt 26 § sista styc-  Ersättning   enligt   26   §   tredje

ket skall besläraraas att utgå med stycket skall bestämraas att utgå
visst årligt belopp. Ersättningen med visst årligt belopp. Ersätt-
mä, om särskUda skäl äro därtUl, ningen må, ora särskilda skäl äro
avräknas å gottgörelse sora seder- därtill, avräknas å gottgörelse som
mera kan koraraa att utgå jämlikt sedermera kan komma att utgå
26 § första stycket eller 27 §.     jämlikt 26  §  första stycket eller

27 §.

Om särskilda skäl äro därtiU, mä     Om särskilda skäl äro därtill, mä

jämväl ersätining enligt 26 § förs-     jämväl ersättning enligt 26 § förs-

 

Prop. 1973:101

Nuvarande lydelse

ta stycket eller 28—30 § på begä­ran antingen av kronan eller av fastighetsägaren eller annan sak­ägare fastställas alt utgå med visst årligt belopp med rätt för kronan och den ersättningsberälligade att erhåUa omprövning vid ändrade förhållanden.

Föreslagen lydelse

ta stycket, 28 eller 30 § på begä­ran antingen av kronan eller av fastighetsägaren eller annan sak­ägare fastställas att utgå med visst årligt belopp raed rätt för kronan och den ersättningsberättigade att erhålla oraprövning vid ändrade förhållanden.

33 §

Har ej överenskoraraelse träffats ora ersätining enligt 26 eller 28— 30 § eller om inlösen av fastighet enligt 27 § och har icke den, som vill göra anspråk på ersättning el­ler fordra inlösen, jämlikt 32 § första stycket förlorat sin talan, åUgger det honom att väcka talan mot kronan hos fastighetsdomsto­ len inom ett år frän del laga kraft åkommit det beslut vara anspråket grundas, vid påföljd att han eljest gär rätten dartiU förlustig.

Har ej överenskommelse träffals om ersättning enligt 26, 28 eller 50 § eller om inlösen av fastighet enligt 27 § och har icke den, som vill göra anspråk på ersättning el­ler fordra inlösen, jämlikt 32 § första stycket förlorat sin talan, åligger det honora alt väcka talan raot kronan hos fastighetsdomsto­len inom ett år från det laga kraft äkomrail det beslut vara anspråket grundas, vid påföljd att han eljest går rätten därtUl förlustig.

Kronan äger, då fråga uppkommit om meddelande av föreskrifter enUgt 8 eller 9 §, vid fastighetsdomstolen väcka talan mot sakägare om fastställande av de villkor som, därest föreskrifterna meddelas, skola gälla beträffande ersättning eller inlösen. Meddelas ej föreskrifier av det innehåU, som förutsatts vid fastighetsdomstolen, inom ett år från det målet avgjorts genom lagakraftägande dora, skall doraen ej längre vara bindande för parterna.

34 S

Är fastighetsägaren enligt 26 § första stycket eller 28 eller 29 § tUlkommande ersättning bestämd att utgå på en gång och har fas­tigheten genom det beslut, som föranlett rätten till ersättning, un­dergått sådan minskning i värde att den kan antagas ej utgöra full säkerhet för borgenär, sora då rät­ten tUl ersättnmg uppkom hade panträtt i fastigheten, skall ersätt­ningen nedsättas hos länsstyrelsen.

Är fastighetsägaren enligt 26 § första stycket eller 28 § tiUkom­mande ersättning bestämd att utgå på en gäng och har fasligheten genom det beslut, som föranlett rätlen till ersättning, undergått så­dan minskning i värde att den kan antagas ej utgöra full säkerhet för borgenär, som då rätten lill er­sättning uppkom hade panträtt i fastigheten, skall ersättningen ned­sättas hos länsstyrelsen.

Om borgenär som avses i första stycket lider förlust till följd av alt nedsättning ej skett, har han rätt till ersättning av kronan för förlusten mot avskrivning å fordringshandlingen. Detsamma gäller, om borgenär lider förlust därigenom alt ersättning blivit för lågt beräknad och ersätt-

 

Prop. 1973:101                                                                      5

ningen till följd av överenskommelse mdlan kronan och den ersättnings­berättigade eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol. Talan om ersättning enligt detta stycke skall väckas vid fastighetsdomstolen.

1.    Denna lag träder i kraft den 1 juU 1973.

2.    I fräga ora täkttUlständ sora vunnit laga kraft före denna lags ikraftträdande räknas i 18 § fjärde stycket angiven tid från lagens ikraft­trädande.

3.    Talan ora ersättning till följd av alt tillstånd som avses i 18 § väg­rats eller förenats med föreskrifter prövas enligt äldre bestäraraelser, om ansökan om täkttillständ har inkomrait till länsstyrelsen före ut­gången av oktober 1972.

2    Förslag till

Lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385)

Härigenom förordnas, att 22 § byggnadslagen (1947: 385)' skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

22 §
Medför fastställd generalplan att     Medför fastställd generalplan att

pågående   markanvändning   avse-     pågående   markanvändning   avse­värt försvåras, äro markens ägare     värt försvåras, äro markens ägare och innehavare av särskild rätt till     och innehavare av särskild rätt lill marken berättigade till ersättning     marken berättigade lill ersätining av koraraunen för den skada de     av koraraunen för den skada de härigenom lida. Innebär fastställd     härigenom lida. generalplan förbud mot täktverk­samhet som avses i 18 § natur­vårdslagen (1964: 822) eller med­för sådan plan att tidsland till läkt-verksamhet   vägras   eller   förenas med föreskrifter, och är i fall som nu sagts ef fråga om hinder i på­gående   markanvändning,   äger   i fråga om ersättningsskyldighet för kommunen 29 § naturvårdslagen motsvarande tUlämpning.

Ersättning kan bestämmas att utgå med visst årligt belopp, med rätt för såväl kommunen som markens ägare eller annan sakägare att erhålla ora­prövning vid ändrade förhållanden. Vad i fräga ora ersättningen avtalats eller uppenbarligen förutsatts skola gälla mellan kommunen och sakägare gälle jämväl mot den som efter planens fastställande förvärvat sakägarens rätt tUl marken.

1 Lagen omtryckt 1972: 775. It    Riksdagen 1973.1 saml. Nr 101

 

Prop. 1973:101

Nuvarande lydelse

Uppkommer i fall som avses i första stycket första punkten syn­nerligt men vid användningen av fastighet sora marken tUlhör, är kommunen skyldig att lösa fastig­heten.

Ersättning enligt första stycket första punkten pä grund av att åt­gärd som avses i 17 § första stycket icke får vidtagas utgår endast om det i den ordning som anges i 17 § andra stycket fastställts alt åtgär­den är av beskaffenhet alt kunna väsentligt försvåra områdets an­vändning för avsett ändamål. Mot­svarande gäUer i fråga om inlösen.

Föreslagen lydelse

Uppkommer i fall som avses i första stycket synnerligt men vid användningen av faslighet som raarken lUlhör, är komraunen skyldig att lösa fastigheten.

Ersättning enligt första stycket på grund av att åtgärd sora avses i 17 § första stycket icke fär vid­tagas utgår endast ora det i den ordning som anges i 17 § andra stycket fastställts alt åtgärden är av beskaffenhet att kunna väsent­ligt försvåra områdets användning för avsett ändamål. Motsvarande gäller i fråga om inlösen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

 

Prop. 1973:101

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 30 mars 1973.

Närvarande: Statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERS­SON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, MYR­DAL, ODHNOFF, MOBERG, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efter geraensara beredning raed statsrådets övriga ledamöter fräga om upphävande av ersättningsbestämmelserna i 29 § naturvårdslagen, in. m. och anför.

1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 raaj 1969 tiUkalla­des sakkunniga för att utreda frågan ora sarafälligheter för läkt av grus ra. m. (direktiv 1970 Ju 51). De sakkunnigai har antagit namnet grus­täktskommittén. Komraittén avläranade i juni 1972 belänkandet (SOU 1972: 46) Landskapsvärd genora läktsaraverkan. Betänkandet innehåller förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822, omtryckt 1972: 779) (NVL), lag ora täktsarafälligheter och lag ora ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar.

Inom justitiedeparteraentet har upprättats en proraeraoria (Ds Ju 1972: 34) ora ersätining enligt NVL vid vägrat tillstånd till täktverksam­het. I promemorian föreslås att nuvarande ersättningsbeslämradser i 29 § NVL upphävs. Promemorian innehåller förslag till lag om ändring i NVL och lag ora ändring i byggnadslagen (1947: 385, oratryckt 1972: 775) (BL). Dessa lagförslag torde fä fogas tiU statsrådsprotokoUet i detta ärende som bilaga.

Efter gemensara remiss har yttranden över betänkandet och prorae­raorian avgetts av Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, Uppsala tingsrätt sora fastighetsdomstol, Falu tingsrätt som fastighets­domstol, statens vägverk, kararaarkollegiet, bankinspektionen, riksanti­kvarieärabetet, lantbraksstyrelsen, statens naturvårdsverk, statens plan­verk, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Väst-

1 Hovrättsrådet Anders Hedström, ordförande, samt riksdagsledamöterna Mac Hamrin och NUs Hjorth.

 

Prop. 1973:101                                                         8

raanlands, Östergötiands, Kristianstads och Kopparbergs län, domänver­ket, Sveriges geologiska undersökning (SGU), naturvårdskomraittén, bygglagutredningen, Svenska kommunförbundet. Svenska komraunal-tekniska föreningen, Sveriges lantmätareförening, Sveriges advokatsara­fund, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Gms- och raakadaraför-eningen, Sveriges industriförbund. Svenska bankföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges allraänna hypoteksbank, Föreningen meUan orabudsraännen hos Sveriges landshypoteksinstitulion och Svenska naturskyddsföreningen.

Lantmäteristyrelsen har bifogat yttranden av överlanlraätarmyndig-heterna i Stockholras, Södermanlands, Kalraar, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län. Länsstyrelsen i Uppsala län har bifogat ytt­randen av Uppsala och Håbo kommuner, vägförvaltningen i länet och Lantbrukarnas länsförbund i Uppsala.

Yttranden har dessutom inkommit från Nacka komraun och en av Ekerö komraun tillsatt korarailté för grustäklsfrägor (Ekerö koramuns grustäktskomraitlé).

Av skäl som jag komraer att ange senare (avsnitt 6.4) redovisas i det följande i fräga om grustäktskommitténs förslag och remissynpunk­terna på det endast huvudlinjerna.

2 Gällande ordning m. m.

Slentäkter drivs för ett flertal användningsområden. En del stenraate-rial används för tiUverkning av byggnadssten och prydnadssten. Den raest omfattande stenbrytningen gäller dock urberg för tillverkning av makadam samt kalksten och skiffer för cementindustrien.

Grusförbrukningen i landet under slutet av 1930-talet har uppskattats lill något över 7 000 000 m per år. Den steg sedan kraftigt och beräkna­des till omkring 45 000 000 m år 1967, vartUI kora ungefär 15 000 000 m raakadam. Förbrukningen väntas öka 5terligare. Grovt räknat an­vänds hälften av materialet till vägar, utfyllnader och dylikt samt hälf­ten tiU byggnadsindustrien. Grus- och makadarainduslriens totala om­sättning beräknas f. n. uppgå till närmare en miljard kronor årligen. Ungefär hälften härav utgörs av transportkostnader.

Täktverksamhet medför ofta stora ingrepp i landskapsbilden. De all­mänt sett största svårigheterna för naturvården vällas av grus- och sand-täkter i fyndigheter som bildats under den senaste inlandsisens avsmält-ningsskede i förra av åsar och deltan eller genom vägverkan säsom slrandvallar eller svallgras. Av betydelse är framför allt exploateringen av rullstensäsarna, som anses vara särskUt skyddsvärda och samtidigt läranar det bästa raaterialet, t. ex. vid betongtUlverkning särat utbyggnad och underhåll av vägnätet.

Enligt 18 § NVL gäller tiU skydd för landskapsbUden allmänt till-

 

Prop. 1973:101                                                                        9

ständslvång för viss täktverksamhet. Täkl av sten, grus, sand eUer lera för annat ändamål än markinnehavarens husbehov får inte ske utan till­stånd av länsstyrelsen. Bestämmelsen gäller inte läkt inom vattenområde och inkräktar inte heller på rätt som raeddelas genora inmutning enligt gruvlagen eller genora beslut av Kungl. Maj:t. Om husbehovsläkt tende­rar att äga rum i sädan orafattning eUer på sådant sätt alt en känslig landskapsbUd påverkas, har länsstyrelsen enligt 19 och 20 §§ NVL vissa möjligheter att ingripa. Dessa paragrafer gäller däremot inte företag vars tillåtiighet skall prövas enligt vattenlagen (1918: 523).

Länsstyrelsen kan enligt 18 § andra stycket NVL förelägga den som söker läkllillständ att framlägga täktplan. Täktplanen bör vara av sådan omfattning att den tiUåter en samlad bedöraning ur naturvårdssynpunkl av den tekniskt och ekonomiskt rationellaste exploateringen av den ifrå­gavarande fyndigheten, och detla oavsett om läkt i sådan omfattning skulle koraraa att beröra även andra fastigheter än sökandens (prop. 1964: 148 s. 75). Ora sökanden trots föreläggande inle företer täktplan, kan ansökningen avvisas ulan prövning i sak. I saraband raed tillstånd kan länsstyrelsen raeddela föreskrifter för att begränsa eller raotverka företagets menliga inverkan på landskapsbUden. Tillstånd kan göras be­roende av att säkerhet ställs för fullgörandet av föreskrivna åtgärder. Täkttillständ kan begränsas till viss tid. Ett tUlstånd kan ocksä begränsas till viss person (sökanden). Annars lorde det gälla även för fraratida in­nehavare av takten (prop. 1964: 148 s. 76).

Ora fullgörandet av föreskriven åtgärd ankoraraer pä annan än raar-kens innehavare, är innehavaren enligt 18 § tredje stycket NVL skyldig tåla att åtgärden vidtages.

Enligt 37 § NVL kan den sora uppsåtligen eller av oaktsamhet utför takt i strid mot 18 § eller föreskrift som meddelats i samband med täkt-tiUständ dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Länsstyrel­sen kan också enligt 39 § NVL vid vite förelägga honom alt rätta vad olagligen skett. Alternativt finns möjlighet tiU handräckning.

I 29 § NVL finns bestämmelser om ersättning av staien i anledning av läktregleringen. Har tillstånd sora avses i 18 § vägrats eller förenats raed föreskrifier och kan till följd härav marken av ägaren användas bara pä sätt som står i uppenbart missförhållande till dess värde vid den tid­punkt då NVL trädde i kraft, den 1 januari 1965, är ägaren berättigad till ersättning av staien för den skada han härigenom lider. Innehavare av sädan nyttjanderätt eller annan särskild rätt till raarken sora upplåtits före den 1 januari 1965 har sararaa ersättningsrätt. Den sora vill göra anspråk på ersätining måste enligt 33 § första stycket NVL väcka talan mot kronan hos fastighetsdomstol inora ett är frän det alt det ersält­ningsgrundande beslutet vann laga kraft.

Täktverksamhet som pågick när NVL trädde i kraft ulan att tillsländ erfordrats enUgt äldre lag men som kräver tillstånd enligt 18 § NVL får

 

Prop. 1973:101                                                                       10

enligt 46 § fortgå till dess länsstyrelsen förordnar annat. För att verk­saraheten skall få fortgå efter den 30 juni 1965 fordras dock att tUlstånd sökts dessförinnan. Om tillstånd till fortsatt läkt vägras eller förenas med föreskrifter och detta medför att kostnader som nedlagts för tUlva­ratagande av fyndigheten blir onyttiga, skall skälig gottgörelse utgå här­för, om inte särskilda skäl talar däremot.

29 och 46 §§ NVL har inte ändrats i sak (se dock prop. 1972: 111 bil. 2 och 3 s. 354). Övriga ersättningsbestämmelser i NVL ändrades där­emot med verkan från den 1 januari 1973 (prop. 1972: 111 bU. 2 och 3, CU 35, rskr 348, SFS 1972: 779). Ändringarna går bl. a. ut på ati de be­gränsningar i markägarens handlingsfrihet soni beslut om naturreservat eller landskapsskyddsförordnande innebär skall grunda rätt till ersätt­ning av staten endast ora pågående markanvändning avsevärt försvåras (26 och 28 §§ NVL). I pågående markanvändning inräknas vad fastig­hetsägaren enligt detaljplanebestämmelser, byggnadslov och tillstånd en­ligt NVL, exempelvis täkttillstånd, får använda marken till, under förut­sättning att ändringen i markens användning framstår som aktuell (prop. 1972: 111 bil 2 och 3 s. 334 f). I anslutning till dessa ändringar infördes en särbestäraradse i 26 § Iredje stycket NVL av följande inne­håll. Innebär nalurreservalsföreskrifter förbud mot täktverksamhet eller medför sådana föreskrifier alt tillstånd till täktverksamhet vägras eller förenas med föreskrifier, och är det inte fräga om hinder i pågående markanvändning, skall 29 § NVL äga motsvarande tillämpning. Motsva­rande ändring har för generalplanefaUet upptagils i 22 § första stycket BL i lydelse enligt SFS 1972: 775.

Enligt statens naturvårdsverks årsbok 1971 (tabell 9 på s. 214 f) har lill verket under åren 1965—70 inkommit uppgift om 10,163 tillstånds­beslut enligt 18 § NVL och 85 avslagsbeslut enligt sararaa paragraf, I årsboken (s, 167) anges, all en av orsakerna till det ringa antalet avslags­beslut är att grus betingar ett högt pris och att de begränsade medel som hittills ställ lill förfogande endast räckt till för alt skydda ett fåtal av de från naturvårdssynpunkl värdefullaste fyndigheterna. Enligt framställ­ningen i årsboken har medel blott i undanlagsfall kunnat avsättas för all t. ex. förhindra olägenheterna från landsskapsbildssynpunkt av en sprid­ning av täktverksamheten sora ofta ter sig omotiverad även från teknisk och ekonomisk synpunkt. I årsboken anförs även en annan orsak tUl de få avslagsbeslulen i bl. a. täklärenden. När fråga väckts om exploatering i någon form inom områden med hög prioritet från naturvårdssynpunkt har man sökt skydda området sora naturreservat, varvid länsstyrelsen vanligen inle raeddelar beslut i ansökningsärendet.

Enligt uppgift från naturvårdsverket har under budgetåren 1964—65 — 1971—72 ersättning enligt 29 § NVL utgått med 806 900 kr. Av detla belopp hänför sig 13 000 kr. till 1965—66, 766 450 kr. till 1970— 71 och 27 450 kr. till 1971—72. Beloppet 766 450 kr. var uppdelat på

 

Prop. 1973:101                                                                       11

tre ersättningsobjekl pä 730 850, 20 600 och 15 000 kr (se naturvärds­verkets årsbok 1971 s. 212 f). Skydd mot olämplig täktverksamhet erhål­les emellertid inte bara genom läktregleringen i 18 § NVL ulan ocksä genom förordnande om naturreservat eller förvärv av marken, varför de återgivna siffrorna inle innebär någon uttömmande redovisning av sta­tens kostnader.

Enligt gällande rätt kan läktsamverkan raellan flera fastigheter i prin­cip komma lill stånd endast pä friviUig väg genom avtal raellan fastig-helsägarna. Ett sådant avtal har verkan bara mellan avtalsparterna och således inte mellan de fasligheter sora parterna representerar. Inora ra­men för fastighetsbildningen kan dock en läktsamverkan ges fastare for­mer.

3 Grustäktskommitténs förslag

Grustäktskommittén föreslår att förbättrad landskapsvård skall åstad­koraraas genom samfäUighetsbildning. Syfiet är att genomföra en från naturvårdssynpunkt lämplig lokalisering och sam.ordning av den täkt­verksamhet som gäller sten, grus, sand och lera i fyndigheter sora berör två eller flera fastigheter. Koraraittén föreslär en särskild lag ora täkl-samfälligheter som anknyter till bestämmelserna i NVL om täkttillslånd (18 §) och om ersättning av staien vid vägrat täkttillständ (29 §).

Som ett alternativ lill den föreslagna lösningen nämner grusläklskom-raillén att i BL skulle införas ett med rättsverkningar förenat planinsti­tut för täklregiering. Ett annat av kommittén omnämnt alternativ är att i fastighelsbildningslagen (1970: 988, omtryckt 1971: 1035) införa sär­besläraraelser för läktsamfäUigheter. Komraittén avvisar båda dessa alternativ och påpekar dels att det inte finns skäl att tillgripa tvångs­inlösen av äganderätt till mark sora ett raedel att åstadkomma samord­nad täktverksamhet dels all en faslighetsbildningsåtgärd i princip förat­sätter alt ändamålet är av stadigvarande betydelse för fastigheterna.

Kommittén framhåUer att frågan om tillstånd till täkl från en fastig­het f. n. prövas enbart med utgångspunkt i denna fastighets förhållan­den. Om den sökta takten anses skada landskapsbilden, bör ansökningen därför i princip avslås — med därav följande risk för ersättningsskyldig­het för staten — trots att samma kvantitet skiUle kunna ulan raotsva­rande skada tas ut från en angränsande fastighet. Genom den samver­kan mellan fastigheter i form av en täktsamfällighel sora komraittén föreslår kan planläggningen av den behövliga brytningen i stället ske ulan hänsyn till fastighetsgränserna. Härigenora ökas enligt koraraittén väsentligt möjlighetema att skydda landskapsbUden, utan att nödvändig exploatering för den skuU hindras. Enligt komraitléns förslag koraraer alla delägarna i samfälligheten i åtnjutande av det ekonomiska utbytet av den tillåtna brytningen. När det gäller fördelningen av vinsten blir

 

Prop. 1973:101                                                                       12

det likgUtigt på vilken fastighet brytningen sker. Med en lämplig ut­forraning av läktsamfälligheten kan enligt koramittén resultatet för del­ägarna också bli sådant att ersättningsskyldighet för staten i regel und­viks.

Enligt komraitléns förslag skall sarafällighetsbildningen grundas pä sådant täkttUlständ som länsstyrelsen raeddelar enligt 18 § NVL. Enligt förslaget skall länsstyrelsens tiUstånd — vid sidan av de viUkor sora re­dan f. n. kan uppställas — kunna innefatta alt täktverksaraheten för sö­kandens fastighet och andra fastigheter skaU omhänderhas av en samfäl­lighet i enlighet raed bestämraelserna i den särskilda lagen. Sökanden kan inte genora att begränsa sitt yrkande till läkt från den egna fastighe­ten hindra att ett tillstånd förbinds raed villkor om samfäUighetsbild­ning, om länsstyrelsen finner denna påkaUad med hänsyn till land­skapsbUden.

Kommittén föreslår inga särskilda förutsättningar för att en täktsam-fällighet skall få inrättas utöver dem sora gäller för prövning av ansök­ningar om täkltiUsländ över huvud tagel. Avgörandet blir således på vanligt sätt beroende av en fri avvägning av exploaterings- och natur­vårdsintressena. Härvid framhåller komraittén, att avgörande för nuva­rande tillståndsgivning i praktiken inte alllid är någon ur 18 § NVL här­ledd allmän förutsättning för tUlstånd utan i stället ofta länsstyrelsens möjligheter att utforma tillståndet så att ersättningsskyldighet inte upp­kommer.

Kommittén har inte ansett del falla inora utredningsuppdraget alt orapröva ersättningsprinciperna i 29 § NVL. Ora det totala resultatet av samfällighelsbildningen för en faslighets del skulle bli att ett sådant upp­enbart missförhållande sora avses i 29 § NVL uppkoramer, bör enligt kommittén ersättning utgå. Samfällighetsbildningen ger dock enligt kommittén sädana möjligheter att planlägga brytningen på ett för land­skapsvärden tillfredsställande sätt att ersättningsbestämmelserna väsent­ligen torde komraa att fylla funktionen av säkerhetsventil för den hän­delse värdeminskning i enstaka fall inte kan undvikas trots genomtänkt planering. Ambitionen bör enligt kommittén normalt vara att täkttill-ståndet utformas så att landskapsbilden skyddas intill den gräns där er­sättningsskyldighet inträder, dvs. strax innan uppenbart missförhållande uppslår mellan markens användning i överensstiimmelse med tillståndet och dess värde den 1 januari 1965.

I fråga om samfällighels orafattning framhåller kommittén att möjlig­heterna alt åstadkomma en lämplig planläggning i regel blir större ju vidsträcktare oraråde sora bildar underlag för bedöraandet. En Ivångs-samfällighet av privaträttslig natur föratsätter dock enligt kommit­tén, att delägarkretsen begränsas så alt samfällighetens uppgift blir prak­tiskt möjlig att fuUgöra i stort sett inom ramen för ell grannelagsförhål-lande. När det gäller all söka bestämma en övre gräns för samfällighe-

 

Prop. 1973:101                                                                       13

tens storlek, finner kommittén det naturligt att anknyta till det intresse av skydd för landskapsbilden som bär upp tillståndsregleringen i 18 § NVL. Att ge en tvångssarafällighet större omfattning än som är motive­rat med hänsyn till detta intresse bör enligt kommittén inte komma i fräga. Komraittén föreslär därför alt en täktsamfällighets omfattning skall bestämmas genom en kombination av vad som utgör en raed hän­syn till landskapsbilden naturlig planläggningsenhet och kravet pä att den avsedda fyndigheten skall med teknisk och ekonomisk fördel kunna tiUgodogöras gemensarat. En och samma samfällighet kan omfatta flera fristående fyndigheter även ora dessa var för sig ingår i endast en fastig­het. Enligt koraraittén bör dock föreraälet för en sarafällighets förvalt­ning utgöra vad som från geografiska och praktiska synpunkter kan be­traktas som en sammanhängande fyndighet, om inle särskilda skäl talar för ett större eller mindre underlag. Själva samfälligheten skall då i princip bestå av alla de fastigheter i vilka fyndigheten ingår.

Kravet på tiUstånd i 18 § NVL omfattar inle husbehovstäkt. Enligt kommitténs mening har utvecklingen i fråga ora de okontrollerade hus­behovsläkterna i vissa fall lett till sådana skador på landskapsbilden som kan järaföras med verkningarna av de kommersiella takterna. När sam­fäUighetsbildning koraraer till stånd pä grund av en ansökan ora till­stånd till täkl för annat ändamål än husbehov, kan det enligt kommit­téns mening inte vara riraligt att det eftersträvade resultatet skall kunna oraintetgöras genora alt okontrollerade husbehovstäkler öppnas i den fyndighet som är föremål för gemensam förvaltning. Inte heller upp­kommer i detta fall någon extra arbetsbelastning för naturvårdsmyndig-heterna, eftersora hela fyndigheten redan varit föreraål för deras pröv­ning i vanlig ordning. När det gäller fyndighet som omhänderhas av en täktsamfällighet föreslär koramittén därför, att nuvarande rätt till hus­behovstäkt upphävs. I övrigt bör enligt kommittén rättigheten liksom hittills vara fri.

18 § NVL avser inte läkt inom vattenområde. Komraittén anser att det bör vara raöjUgt att vid sarafällighetsbildning hindra särskild läkt inora vattenoraråde, ora fyndigheten delvis ligger inom vattenområdet. Möjligheten att förlägga den geraensamraa takten dit kan i vissa situa­tioner leda till att skyddsvärd natur sparas och i varje faU underlätta en läraplig planläggning inora fyndigheten. Koramittén föreslår därför att rätten till läkt inorn vattenområde upphävs i fråga om fyndighet som omhänderhas av en täktsamfällighet.

SamfälUghelen är enligt kommitténs förslag konstruerad som en s. k. tvångssarafällighet av i huvudsak sararaa karaktär som åtskilliga andra sådana bildningar inom fastighetsrätten. Den rättsliga indelningen i fas­tigheter påverkas således inte. SamfäUighelen är en sararaanslulning av självständiga fastigheter enbart för att tillgodose det aktuella täktända-raålet. Den består enligt huvudregeln av de fastigheter i vilka den eller

2t    Riksdagen 1973.1 saml Nr 101

 

Prop. 1973:101                                                        14

de berörda fyndigheterna ingår. En fastighet vars ägare anfört särskilda skäl för sin vägran att deltaga skall dock stå utanför, såvida inle fyndig­hetens ändamålsenliga tillgodogörande avsevärt försvåras därigenom el­ler täkl enbari av fastighetens del i fyndigheten kan antas leda till att landskapsbUden skadas i väsentlig mån. Även annars kan en fastighet undantas från sarafälligheten, raen då bara ora det ar påkallat från all­raän synpunkt.

Ett täkttillstånd anses norraalt inte kunna återkallas. Koraraittén före­slär ett undantag frän denna regel. Länsstyrelsen skall sålunda i sam­band med att den förordnar om samfäUighetsbildning kunna begränsa eller upphäva ett tidigare meddelat tillstånd till läkt från fastighet som skall ingå i samfälligheten. Sådan läkt kan också förbjudas interimistiskt under vissa villkor. I princip är den tidigare tillståndshavaren berättigad till ersättning av staten för skada till följd av ändringsbeslutet, och denna ersättningsskyldighet gäller oavsett skadans omfattning. Det bör enligt kommittén dock i första hand prövas olika vägar att begränsa skadan. Stundom kan exploatören tänkas vara villig alt efter den egna taktens avbrytande biträda samfälligheten med dess exploatering. Förslaget ger också möjlighet för länsstyrelsen alt flytta exploatörens rätt till annan del av fyndigheten. Dennas ändamålsenliga tillgodogörande får dock inte försvåras avsevärt genom åtgärden.

SamfäUighelen föreslås fä rätt att för taktens genomförande ta i an­språk raark inom del verksamhetsoraråde som bestäms vid samfällighe­tens inrättande. Denna tvångsrält gäller utan hinder av den rätt som kan tUlkoraraa annan. Rättigheten bör enligt koraraittén dock utforraas sä att någon konflikt med allraänt eller enskilt intresse såvitt raöjligt inte uppkoraraer. För intrång skall samfälligheten utge ersättning.

Fördelningen av kostnader och avkastning mellan delägare föresläs ske efter särskilda andelstal som vid inrättandet bestäms efter skälighet. Riktraärket skall främst vara värdet av vad sora skulle kunna utvinnas från varje fastighet genora geraensara läkt, om täkttillständ enligt NVL inte fordrades.

Geraenskapen är enligt förslaget sakrättsligt knuten till alla delägande fastigheter. Delaktigheten i samfälligheten kan därför inte överlåtas för sig ulan följer med vid överlåtelse av fastighet. Inte heller utgör fyndig­heten i fortsättningen beståndsdel av de fastigheter på vUkas mark den ligger. Fyndigheten är under tiden för samfällighetens bestånd i stäUet tillbehör lill samtliga delägande fastigheter.

Frågan om täktsamfällighets inrättande prövas enligt förslaget av länsstyrelsen, som ocksä bestämmer den närmare utformningen. Ären­dets beredande anförtros enligt förslaget åt en särskild förrättningsman, sora skall göra utredningen och avge förslag till beslut. Han skall ha så­dana kvalifikationer att hans förslag normalt kan fastställas av länssty­relsen.

 

Prop. 1973:101                                                        15

I princip skall enligt förslaget fullföljd ske i administrativ väg, dvs. till Kungl. Maj:t. Endast i två hänseenden föreslås en judiciell överpröv­ning. Det gäUer dels bestämraandet av ersättningar frän sarafälligheten för intrång på rättighet sora tvingas vika genora att raarken tas i an­språk, dels avgörandet av fastigheternas andelstal. Beträffande båda dessa utpräglat privaträttsliga frågor gäller enligt förslaget, att talan raot länsstyrelsens beslut skall ske genora ansökan om stämning vid fastig­hetsdomstol inora ett år efter beslutets raeddelande.

Angående sarafällighetens organisation, förvaltning och upplösning skall enligt förslaget i tUlämpliga delar gälla motsvarande bestämmelser i lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar.

4    Departementspromemorian

I departeraentsproraeraorian konstateras att grusexploateringen före NVL:s tiUkomst tog former som på många håll medförde betydande skador pä naturen. I några fall har ingreppen resulterat i vidsträckta kraterlandskap. Exploateringen har enligt promemorian inte sällan vitt­nat ora planlöshet och bristande raedvetenhet i fräga om allmänna in­tressen.

Den allmänna tillsländsplikten i NVL, som infördes den 1 januari 1965, har enhgt promemorian medfört en väsentlig förbättring. Vägras tiUstånd blir eraellertid staten i princip ersättningsskyldig. Under åren 1965—70 har raeddelals totalt 10 163 tillslåndsbeslut raen endast 85 av­slagsbeslut. Redan dessa siffror visar enligt proraeraorian alt länsstyrel­serna vid sin tillståndsgivning inte kunnat i erforderlig utsträckning tiU­godose naturvärdens intressen. Det utslagsgivande vid prövningen har varit nödvändigheten att undvika ersättningsskyldighet för staten. Enligt proraeraorian har härigenora den 1965 införda läktregleringen inte fått avsedd verkan.

Det föreligger inte någon omfattande rättspraxis i anslutning till 29 § NVL. Utgången i rättsfaUet NJA 1971 s. 145, där högsta dorastolen be­stämde ersättningens belopp till 1 500 000 kr. räknat per den 1 januari 1965 med viss justering av hänsyn tUl penningvärdesförändring, visar eraellertid enligt proraeraorian att det kan bli fråga ora betydande er­sättningar. Hänsyn tas också till en tänkt exploatering som hgger myc­ket långt fram i tiden, trots att det — även med beaktande av att det diskonterade nuvärdet av en avlägsen exploatering är lågt — enligt pro­memorian måste ifrågasättas ora en förståndig köpare av fasligheten skulle låta raöjligheten till exploatering mot slutet av perioden påverka köpeskillingen. Det är värdet den 1 januari 1965 som skall sökas, dvs. vad en förståndig köpare vid den tidpunkten kan tänkas ha varit villig att betala. Det måste enligt promemorian dock vara svårt för domsto-

 

Prop. 1973:101                                                                       16

lama att se bort frän vad sora numera är känt om utvecklingen pä gras-marknaden. Den typ av avkastningskalkyl som regelmässigt används vid värderingen kan därför enligt proraeraorian lätt leda till inträngsersätt-ningar som överstiger fastighetens marknadsvärde den 1 januari 1965.

Om grustäktskommitténs förslag till lagstiftning ora grussamfällighe-ter genomförs inträder enligt promemorian en förbättring av läget även i ersättningshänseende. En fastighetsägare kan f. n. vägra all samverkan och därigenom tilltvinga sig antingen ett från naturvårdssynpunkt olärapligt tillsländ eller en ersättning av staten som inte skulle ha utgått om samverkan skett. För detta missförhållande råder kommitténs för­slag bot. Enligt promemorian är det eraellertid inte i alla fall sora en samverkan undanröjer nuvarande svårigheter. Något tillstånd bör kanske över huvud tagel inte meddelas. Grustäktskommittén förutsätter vidare att ersättningssituationer kan uppkomma trots att samverkan sker.

I promemorian diskuteras möjligheten att införa en uttrycklig bestäm­melse om att vid ersättningsberäkningen hänsyn skall få tas endast tUl den exploatering sora kan koraraa tUl stånd inom exempelvis 20 år från den 1 januari 1965.

Enligt proraeraorian skulle en sådan lösning av ersättningsfrågan inte stå i samklang med de förslag ora ersättning för andra forraer av fastig­hetsintrång som har lagts frara i prop. 1972: 111. Dessa förslag (som nu­mera antagits av riksdagen) innebär att ersättning skall utgå endast om mark tas i anspråk eller pågående markanvändning avsevärt försvåras. Detla medför i sin tur att ersättning inte skall utgå för alt förväntningar om ändring i markens användningssätt inte har blivit infriade. Dessa er-sättningsbesläraraelser avser både förväntningar om bebyggelse och för­väntningar om annan markanvändning än bebyggelse.

Som ytterligare bakgrund anges i promemorian att den som vid pröv­ning enligt miljöskyddslagen (1969: 387) förbjuds alt utöva mUjöfarlig verksamhet eller sora åläggs begränsningar i sådan verksamhet inte kan få ersätining av allraänna medel. Den som vägras tillstånd till byggande i vatten eller annat förelag enligt vattenlagen (1918: 523) kan inte heller få ersättning av allmänna medel. I fråga om vattenkraft framhålls i promemorian att faUhöjd saknar allt värde om utbyggnad inte får ske. Inle heller i övriga likartade lagar finns sådan ersältningsrält.

I proraeraorian citeras ett uttalande vid NVL:s tillkomst av föredra­gande statsrådet (prop. 1964: 148 s. 121), att det ingalunda är självklart att ersättning över huvud taget skall utgå till den sora hindras att pä sin raark öppna en för landskapsbilden skadUg grustäkt. De bUlighetsskäl sora är 1964 ansågs tala för en tUl förväntningsvärdet den 1 januari 1965 knuten rätt tiU ersättning har enligt proraeraorian i dag förlorat sin bärkraft. Mot bakgrund av vad vi nu vet om behovet av att skydda våra naturtillgångar har enligt promemorian en förskjutning skett i uppfäll-

 

Prop. 1973:101                                                                       17

ningen ora raarkägarnas skyldigheter raot andra grupper i sarahället. Det stämmer enligt promemorian inle med nutida rättsuppfattning att en markägare skall kunna göra anspråk på ersättning av sarahället för att han inte får använda sin egendom pä ett sätt som skulle vara till skada för andra människor och sarahället i dess helhet. I princip utgår därför i nyare lagstiftning inte ersättning för förväntningar ora ändring i raarkanvändningen som inle kan infrias. Det saknas enligt proraeraorian skäl för att i fråga om täktverksarahet hålla fast vid en äldre syn pä er­sättningsfrågorna. I proraeraorian föreslås därför att de nuvarande er­sättningsbestäraraelsema i 29 § NVL upphävs. Den sora inte ens i sara­verkan raed andra kan presentera ett täklförelag sora är acceptabelt från landskapsvårdande synpunkt bör enligt promemorian inte ha någon rätt till ersättning av det allmänna för att han vägras tillstånd. Givetvis bör inte heller föreskrifter sora frän naturvårdssynpunkl mäste förenas raed ett tillstånd raedföra rätt till ersätining. De kostnader sora följer av sä­dana föreskrifter fär enligt proraeraorian ingå i den företagsekonomiska bedömningen av täklföretaget. Om kostnaderna härvid bedöms vara för höga för erforderlig lönsarahet, fär vederbörande avstå från täklföreta­get.

Enligt proraeraorian koraraer under överskådlig tid fraraåt täktverk­samhet att vara samhällsekonoraiskt nödvändig. Tillstånd måste raed­delas så alt behovet av läkt av sten, grus, sand och lera kan tillgodoses. Flertalet ägare av grusfyndigheter koramer enligt proraeraorian ocksä i fraratiden att kunna få tUlstånd att öppna läkt, pä egen faslighet eller i samverkan med andra. Del väsentiiga i saramanhanget är enligt prome­morian att täktverksamheten kan planläggas på ett ändamålsenligt sätt och oersättliga naturvärden skyddas. Samhället bör enligt proraeraorian inte av ekonomiska skäl hindras alt fullfölja dessa intentioner. Detta är den i ersältningssammanhang avgörande synpunkten. Grustäkter som ryms inom samhällets planläggning och där det sålunda finns ett legi­timt intresse att ta grus påverkas enligt promemorian inte av en sädan ersättningsreglering.

I proraeraorian föreslås att 29 § NVL upphävs den 1 juli 1973. I övergångsbestämraelserna bör enligt promemorian föreskrivas, dels att mål sora före ikraftträdandet anhängiggjorts hos domstol skall prövas och handläggas enligt äldre bestäraraelser, dels att talan sora väckes inom ett är frän ikraftträdandet skall prövas enligt äldre bestämmelser, om det ersättningsgmndande beslutet vunnit laga kraft före ikraftträ­dandet. I syfte att förebygga att efter promemorians offentliggörande tillstånd till täktverksamhet söks enbart i den spekulationen, att länssty­relsen, ora ansökningen avslås eller tUlstånd förenas raed föreskrifter, skall hinna raeddela beslut därora före ikraftträdandet och äldre ersält-ningsbesläraradser därigenom bli tUlämpliga, bör enligt proraeraorian eraellertid de nya bestämraelserna tillämpas efter ikraftträdandet, när

 

Prop. 1973:101                                                                     18

ansökningen gjorts efter utgången av oktober 1972. I sådant fall skall enligt promemorian talan om ersättning ogillas i mål som avgörs efter ikraftträdandet, oavsett när talan väckts eller länsstyrelsens beslut med­delats.

Förslaget att 29 § NVL skall upphävas föranleder enligt promemorian vissa jämkningar i 25, 26, 31, 33 och 34 §§ NVL. Vidare föresläs en jämkning av 22 § BL.

5    Remissyttrandena

5.1 Grustäktskommitténs förslag

Grustäktskommitténs förslag har i huvudsak fått ett mycket positivt mottagande vid remissbehandlingen. Saratliga reraissinstanser utora två anser att behov föreligger av en lagstiftning ora täktsarafälligheter. Hov­rätten över Skåne och Blekinge särat länsstyrelsen i Kristianstads län avstyrker eraellertid förslaget.

Flera reraissinstanser däribland kammarkoUegiet, bankinspektionen, lantmäteristyrelsen särat länsstyrelsema i Västmanlands och Östergöt­lands län frarahåller uttryckligen att ett behov av lagstiftning om täkt­sarafälligheter föreligger även om nuvarande rätt till ersättning av staten vid vägrat täkttiUstånd upphävs. I anslutning härtill betonar Uppsala tingsrätt, Falu tingsrätt, naturvårdsverket, överlantmälarmyndighelerna i Stockholms och Kalmar län, länsstyrelsen i Uppsala län, bygglagulred-ningen och naturskyddsföreningen att förslaget tillgodoser behovet av värdeuljämning mellan fastigheter på vilka brytning raedges och sådana pä vilka brytning förbjuds. Falu tingsrätt anser det sannolikt att syste­met i framtiden kan komma att tiUämpas i vidgad omfattning, t. ex. för att lösa de besvärliga rättvisefrågorna vid exploatering inom detaljpla-neoraräden. Bygglagutredningen anser att frågan om värdeutjämning vid täktexploatering och frågan om värdeutjäraning vid bebyggelse och andra former av markexploatering bör lösas efler enhetiiga linjer. Sist­nämnda fräga övervägs f. n. av bygglagutredningen.

Flera remissinstanser understryker kommitténs uttalande att sarafäl­lighetsbildning raöjliggör en frän naturvårdssynpunkt lämplig lokalise­ring och samordning av erforderlig täktverksamhet. Överlanlinälar-myndighelen i Göteborgs och Bohus län och LRF betonar särskUt kom­mitténs uttalande att tvängsdelaktighet bör komraa i fråga endast för alt fräraja en ändamålsenlig landskapsvård.

Behovet av ökad planering framhålls av några reraissinstanser. Plan­verket, som i olika samraanhang påtalat behovet av en koramunorafat-tande fysisk planering, anser att denna självfallet bör behandla även täktfrågor. Planverket avser att tillsararaans med berörda rayndigheter undersöka möjligheterna att vidga det s. k. länsinventeringsprojektet till

 

Prop. 1973:101                                                                       19

alt omfatta även befintiiga takter och viktigare förekomster av grus m. ra. Även naturskyddsföreningen understryker behovet av översiktliga grusinventeringar och skyddsplaner. Länsstyrelsen i Stockholms län och överlanlmätarmyndigheten i länet anser att frågan ora en regional grus-försörjningsplanering måste uppraärksararaas. Liknande synpunkter fraraförs av länsstyrelsen i Uppsala län och Ekerö kommuns grustäkls-kommitté. Riksantikvarieämbetet understryker behovet av utredning om kulturminnen och kulturmiljö.

Hovrätten över Skåne och Blekinge avstyrker förslaget och förordar i stället ett planinstitut för läktregleringen för att möjliggöra en översikt­lig planering, förslagsvis för ett helt län. Koramittéförslaget innebär i hög grad ett tiUgodoseende av privatekonomiska intressen. Det vikti­gaste skälet för sarafällighetsbildning har ansetts vara alt det allmänna får ökade möjligheter alt utan alltför stora kostnader förhindra en från naturvärdssynpunkt olämplig grusexploatering. Delta skäl bortfaller ora statens ersättningsskyldighet upphävs. Även ulan samfäUighetsbildning åstadkoras då de förbättrade möjligheter att skydda naturen sora efter­strävas. Hovrätten kan inte godta det av koraraittén åberopade skälet att en sarafällighetsbildning bidrar till en ekonomisk utjäraning mellan be­rörda fastigheter. En fastighetsägare som av naturvårdsskäl inte får ex­ploatera grus på sin fastighet bör inte ha någon rätt att i släUet tillgo dose sig pä sina grannars bekostnad. En tvängslagstiftning härora inne­bär en förläckt expropriation av fastighetsvärden inte till förraån för det allraänna utan för att tUlgodose enskilda intressen. Därigenom frärajas enligt hovrättens mening inte någon naturvärd. En tvångssamverkan en­ligt förslaget är enligt hovrätten så mycket mer orättvis raot den fastig­het sora drabbas därav som denna inte för framtiden har någon rätt att få korapensation för den förlust sora består av att del ekonoraiska vär­det av fastighetens grus delvis överförts till andra fastigheter. Ora för­hållandena ändras står näraligen den fastighet, som vid det första tillfäl­let fick allt sitt grus uttaget, utan rätt alt återfå något från de grannfas-tigheter där gruset får exploateras i en senare omgång. Hovrätten kan godta en lagstiftning om täktsarafälligheter endast ora delaktighetsgrun­den bestäms efter värdet av det grus som faktiskt tas ut frän varje fastig­het. Syftet med en sädan lag tillgodoses emellertid enligt hovrättens rae­ning bättre genora frivillig samverkan.

Även länsstyrelsen i Kristianstads län avstyrker förslaget. Det behov av lagstiftning som kan föreligga även sedan ersättningsrätten avskaffats torde enligt länsstyrelsen kunna tillgodoses pä ett enklare sätt än genom de komplicerade bestämmelser koraraittén föreslär. Förfarandet med täktplan komraer sedan ersättningsrätten avskaffats alt vinna högst avse­värt i effektivitet. Ora det visar sig alt en sarafäUighelsbUdning skulle medföra beaktansvärda fördelar ur naturvårdssynpunkt bör sökanden enligt länsstyrelsen beredas tillfälle att ansöka härora. Länsstyrelsen bör

 

Prop. 1973:101                                                                       20

få förordna förrättningsraan att i sararåd raed länsstyrelsen handlägga frågan.

Naturvårdskommittén anser att förslaget i proraeraorian att upphäva ersättningsrätten i avgörande hänseenden ändrar förutsättningama för korarailtéförslaget och att en genomgripande översyn därför bör ske av komraittéförslaget. Naturskyddsföreningen framhåller att förslagens in­bördes förhållande i vissa fall är oklart. Föreningen finner det nödvän­digt att man tar hänsyn till alla miljöintressen — landskapsbilden, kultu­rella och vetenskapliga naturvärden osv.

Överlanlmätarmyndigheten i Västernorrlands län anser att en sarafäl­lighetsbildning i vissa situationer kan vara olämplig och föreslår regler om rätt och skyldighet för täktexploatör att inlösa rätten att driva takt på angränsande område.

Remissinstanserna godtar allmänt kommitténs förslag att sarafällighe­tens omfattning skall bestämmas genom en kombination av vad som ut­gör en med hänsyn tUl landskapsbilden naturlig planläggningsenhet och kravet på att den avsedda fyndigheten skall raed teknisk och ekonomisk fördel kunna tillgodogöras gemensarat. Remissinstanserna fraraför dock vissa synpunkter fraraför aUt på tillärapningen.

Lantmäteristyrelsen understryker alt tillämpningsproblem uppkom­mer genom att planläggnings-, landskapsskydds- och vinstutjämnings­synpunkter talar för stora enheter samtidigt som samfällighetens funk­tion som organ för gemensam gmsbrytning gör det önskvärt med raera begränsade förelag både i fråga ora taktens omfattning och beträffande antalet delägare. Styrelsen anser det nödvändigt med ytterligare motiv-uttalanden lill ledning vid denna svåra och ekonomiskt betyddsefuUa awägning. Om nuvarande ersättningsrätt upphävs finns enligt lantmäte­ristyrelsen större möjligheter att göra samfälligheten lämpligt avgränsad. Svenska kominunal-tekniska föreriingen anser det nödvändigt alt samfälligheterna omfattar tillräckligt slora områden med fyndigheler av olika storleksordning och olika värde ur landskapsvårdande synpunkt. Detta kräver enligt föreningen kanske en hårdare styrning från det all­männas sida än vad utredningen förutsatt. Uppsala Ungsrätt framhåller att även vinstutjämningssynpunkter kommer alt vara avgörande för om­fattningen och anser det önskvärt att lagtexten ger uttryck för det eller att ett klarläggande motivuttalande lämnas. Falu tingsrätt förutsätter som självklart att i den praktiska tUlämpningen även komraer att beak­tas att samfällighetsbildningen skall utformas så att den för fastighetsä­garna medför fördelar som eljesl skulle utebli. Om den nuvarande er­sättningsrätten upphävs kan det för en fastighetsägare te sig angeläget att en pä hans mark belägen fyndighet kommer med i underlaget för en täktsamfällighet. Enligt tingsrätten är det rimligt att ett sådant önskemål tillgodoses om det kan ske utan att naturvårdsintresset trades för när, även om detta skulle nödvändiggöra en utvidgning av täktplanen utöver

 

Prop. 1973:101                                                                       21

det minimiområde som måste medtagas för att landskapsbilden skall kunna skyddas. Under sarama förutsättning bör enligt tingsrätten en så­dan utvidgning accepteras om den behövs för att ge samfälligheten en frän tekniska och ekonoraiska synpunkter optimal orafattning.

Överlanlmätarmyndigheten i Stockholms län framhåller att upphä­vandet av ersättningsrätten gör att samfällighetens avgränsning blir av stor betydelse och att denna fräga måste ägnas särskild uppmärksamhet vid lagens tillämpning. Enligt överlanlmätarmyndigheten i Väslernoir-lands län bör tidsfaktorn liksom vid annan planläggning ha stor bety­delse för hur stora planläggningsenheterna bör göras. Normalt bör enligt rayndighetens raening inte tas raed raera än sora kan väntas bli exploate­rat inora 25 är. Länsstyrelsen i Kopparbergs län frarahåller vikten av alt i tveksamma fall naturvärdsintresset får väga över. Sveriges lantmätare-förening understryker samfällighetsbildningens karaktär av detaljplane­ring. De regionala grusförsörjningssynpunkterna bör enligt föreningen inte få påverka orafattningen. Endast de lokala landskapsbildssynpunk-terna tillsammans med driftekonomiska synpunkter för företagen bör få inverka. Industriförbundet anser att länsstyrelsen, ora svårigheter kan förutses vid förvaltningen, för alt öka utsikterna till funktionsdugliga sarafälligheter bör utnyttja möjligheterna att i stället för en stor samfäl­lighet bilda tvä eller flera mindre. Naturskyddsföreningen anser alt lämpligt kriterium för en samfällighet är en från materialförsörjnings-synpunkt naturlig planläggningsenhet. Det bör inte krävas alt samfällig­heterna medför teknisk och ekonomisk fördel utan räcka med att de inte medför påtaglig teknisk och ekonomisk nackdel. Ekerö kommuns grus-täklskommitié anser att i en första omgång hela grusåsen inora korarau­nen bör väljas vid orarädesinddningen och att senare större oraråden bör väljas sora enhet.

Remissinstanserna godtar i allmänhet kommitténs förslag i fråga om delaktigheten, befintliga exploatörers rättsställning och samfällighels or­ganisation och förvaltning. Flera reraissinstanser kritiserar de föreslagna förfarandebestäraradserna och förordar en fristående förrättning raed fastighetsbildningsmyndigheten som förrättningsinstans och fullföljd tUl fastighetsdomstol.

5.2 Departementspromemorian

Departeraentsproraeraorian har fått ett positivt mottagande vid re­missbehandlingen. Förslaget att upphäva den nuvarande ersättningsrät­ten enligt 29 § NVL tUlstyrks eller lämnas utan erinran av del övervä­gande fierlalet remissinstanser, däribland kommunförbundet, hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet, natur­vårdsverket, lantmäteristyrelsen och alla sex länsstyrelser som avgivit yttrande. Åtta remissinstanser avstyrker dock förslaget.

 

Prop. 1973:101                                                        22

Flera remissinstanser understryker uttalandet att läktregleringen i 18 § NVL inte fått avsedd verkan på grund av statens ersättningsskyl­dighet och vitsordar att promemorieförslaget stäraraer väl överens med de ersättningsprinciper som godkänts av riksdagen i anledning av prop. 1972: 111. Remissinstanserna välkomnar också den förbättring för na­turvården som förslaget skulle medföra.

Överlantmälarinyndighelen i Göteborgs och Bohus län anser alt det från rättssäkerhetssynpunkt finns anledning att överväga om inte till-ständsregleringen bör kringgärdas med särskilda bestämmelser för att garantera en riktig bedömning när nu den ekonomiska spärren helt släp­per. Myndigheten föreslår nya handläggningsruliner med bl. a. obligato­riskt hörande av komraunen.

Naturskyddsföreningen, som välkomnar förslaget, understryker beho­vet av en samordning av fastighetstaxeringen och möjligheterna att få exploateringstiUslånd. Det borde enligt föreningen vara helt uteslutet alt ett samhällsorgan beskaltar en tillgång som förmögenhet, om sedan ett annat samhällsorgan förbjuder att tillgången realiseras utan alt därvid betala ersättning. Länsstyrelsen i Kristianstads län, som också tillstyrker förslaget, förutsätter att i annan ordning beaktas de konsekvenser försla­get får raed hänsyn tUl taxeringsvärdena för fastigheter raed i och för sig brytbara fyndigheler.

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitu­lion påpekar att landshypoteksföreningarna vid sin värdering av låneob­jekten inte inräknar förekomsten av täktfyndigheter i belåningsvärdet och finner därför inle anledning att gå in på de invändningar av princi­piell natur som i och för sig torde kunna riktas mot förslaget.

Ekerö kommuns grustäktskommitté anser förslaget vara en förbätt­ring raen önskar en ytterligare skärpning av lagstiftningen. Pågående el­ler planerad täktverksarahet bör enligt koraraittén kunna bringas att upphöra eller förhindras utan att fÖr den skull ersättning utgår. Denna skärpning torde svårligen kunna genoraföras nu raen bör aviseras i pro­positionen och efter utredning och remissbehandling genomföras snarast möjligt. Komraittén anser ocksä att det behövs en precisering och skärp­ning av bestämmelserna om kontroll av brytning och äterställningsåtgär-der. Även länsstyrelsen i Östergötlands län föreslår en utredning om möjligheterna att återkalla eller ändra täkttiUstånd om skäl föreligger till det.

Förslaget avstyrks av bankinspektionen, Sveriges lanlmälareförening, advokatsamfundet, LRF, Lantbrukarnas länsförbund i Uppsala, indu­striförbundet, bankföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund samt en minoritet av länsstyrelsen i Stockholms län. Två ledamöter av kommun­förbundets styrelse anser att förbundet saknat anledning att yttra sig över reglerna om ersättning från staten.

 

Prop. 1973:101                                                        23

Bankinspektionen menar att riralig rättssäkerhet både från kreditgiva­rens och ägarens synpunkt kräver att ersättning utgår ora ändrad raark-användning av här diskuterat slag inte får korama till stånd. För fastig­heter som inköpts före 1965 innebär förslaget att den del av köpeskil­lingen som avser fyndigheten skulle kunna dras in tiU det allraänna utan ersättning. En begränsad ersättningsrätt har dessutom utlovats genom den ståndpunkt statsmakterna intog vid NVL:s tillkomst. Inspektionen anser att argumenteringen i proraeraorian skjuter över raålet i fråga ora gjorda järafördser med miljöskyddslagen och vattenlagen. Inspektionen finner emellertid att farhågorna för alt ersättningarna enligt nu gällande regler kan bli högre än som avsetts inte kan fränkännas fog. Inspektio­nen anser det svårt alt ulan närraare utredning ta ställning till hur en skälig begränsning av ersättningsrätten skulle utforraas raen betecknar sora ett rainiraura ersättning raotsvarande de avdrag för substansvärde­minskning, sora enligt regeringsrättens praxis raedges vid beräkning av inläkt av grustäkt i förvärvskällan jordbruksfastighet (i brist på särskUd utredning oftast 10—15 öre per kubikmeter).

Bankföreningen framhåller att säväl myndigheter som enskilda rättat sitt handlande efter de principer sora antogs vid NVL:s tillkorast. För­slaget skulle medföra uppenbara förlustrisker för fastighetsägare och kreditgivare, i särskilt hög grad i fråga om renodlade grusfastigheter. Föreningen anser att ersättningsfrågan bör kunna lösas genora att den nuvarande ersättningsrätten bibehålles under en övergångstid av för­slagsvis fem år. Föreningen understryker nödvändigheten av all en lag­ändring erhåller en effektiv publicering. Bl. a. borde övervägas all un­derrätta alla berörda fastighetsägare. Även industriförbundet framhåller alt berörda parter inrättat sig efter de principer sora antogs vid NVL:s tillkomst. Förbundet anser att ersättningsrätten genom anknytningen till den 1 januari 1965 koraraer alt utslockna av sig själv. Ell slopande av ersättningsrätten skulle enligt industriförbundet raedföra en favorisering av dera sora fär tillstånd i förhällande till dem som vägras tillsländ. To­talt sett rör det sig för övrigt enligt förbundet inte om ersättningsbelopp av mera betydande storlek.

Sveriges jordbrukskasseförbund framhåller risken för prisfall på jord­bruksfastigheter med åtföljande risker för kreditförluster. Värdet av en inte exploaterad grusläkt har ofta officiellt fastslagits vid fastighetstaxe­ring.

LRF har den uppfattningen att enbart ersättningsberäkningen, som ut­går frän marknadsvärdet den 1 januari 1965, redan har begränsat och i framtiden kommer att än mer begränsa statens ersättningsskyldighet. Lagstiftningen om sarafälligheter koraraer dessutom att medföra förbätt­ringar i ersättningsavseende. LRF anser därför att det inte kan vara skäl att upphäva statens ersättningsskyldighet. LRF kritiserar vad som anförs

 

Prop. 1973:101                                                                       24

i promemorian om nutida rättsuppfattning och anser det rimligt att samhället håller en markägare skadeslös om vissa grustillgångar mäste skyddas i naturvärdens, dvs. aUa samhällsmedborgares, intresse. Lant­brukarnas länsförbund i Uppsala anser att förslaget är av nästintill kon-fiskatorisk karaktär.

Advokatsamfundet anser att en i lag inskriven rätt till ersättning för inskränkningar i äganderätten till en fastighet inte bör kunna upphävas enbart med hänvisning till förändrad syn på naturvårdsintressenas bety­delse. ObilUghelen i förslaget framstår enligt samfundet klart om det tillämpas pä ett raarkoraråde sora köpts för täktverksamhet utan att till­stånd ännu sökts. Åtskilliga läktoraråden, för vilka tillstånd ännu inte sökts, torde enligt samfundet ha köpts eller arrenderats redan före NVL:s ikraftträdande. Enligt lantmätareföreningens raening är argu­menten i prop, 1972: 111 inle i sararaa grad tillärapliga på täktverksara­het, eftersora den inte raedför några direkta ekonomiska förpliktelser för samhället. Om promeraorieförslagel genomförs anser föreningen att frå­gan ora täktvärdenas fördelning får ägnas stor uppraärksarahet och alt frågan om täktavgift och värdeutjämningsfond eller liknande bör aktua­liseras.

Grus- och makadamföreningen avstyrker visserligen inte förslaget raen ifrågasätter om ett omedelbart slopande av ersättningsrätten är på­kallat. Föreningen framhåller att utgången i ett läkttillståndsärende många gånger kommer att fä stora ekonoraiska följder. En fast reglerad remissgäng motsvarande utställningsförfarandet enligt BL bör övervä­gas. Med hänsyn till kostnaderna för täktplan m. m. bör enligt för­eningen öppnas raöjlighet för sökanden att få någon förra av förhandsbe­sked av länsstyrelsen.

Vägverket efterlyser ett motivuttalande om hur förslaget att upphäva 29 § NVL påverkar ersättningsberäkningen vid tillämpning av annan lagstiftning när mark raed grustUlgångar tas i anspråk.

De i departeraentsproraeraorian föreslagna övergångsbesläraraelserna lämnas i huvudsak utan erinran. Naturvårdsverket, överlantmätarmyn-digheterna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län, länsstyrelserna i Stockholms och Östergötlands län, naturvårdskommittén, Sveriges lant­mätare föreningen. Grus- och makadainförcningen, industriförbundet, bankföreningen och Nacka kommun godtar sålunda förslaget att en ef­ter utgången av oktober 1972 ingiven ansökan aldrig kan berättiga tiU ersättning enligt äldre bestäramelser. Däreraot kritiserar dessa reraissin­stanser förslaget att det ersältningsgrundande beslutet mäste vinna laga kraft före den 1 juli 1973 för att äldre ersättningsbestämmelser skaU fä åberopas. Kritiken går ut på alt det blir godtyckligt vilka av de många, ofta sedan lång tid anhängiga, ansökningarna som länsstyrelsen hinner behandla i tid för att ersättningsrätten skall bevaras och alt sökanden tiU följd av kravet på laga kraft kan tvingas att avstå från besvär mot ett

 

Prop. 1973:101                                                        25

ersättningsgrundande beslut. Naturvårdsverket föreslår att tidpunkten skjuts fram ett år tUl den 1 juli 1974. Andra remissinstanser föreslår att äldre bestämmelser skall gälla oavsett när det ersättningsgrundande be­slutet meddelas eller vinner laga kraft.

Sveriges fordbrukskasseförbund avstyrker förslaget att äldre bestära­raelser inle skall få tillärapas om ansökan om täkttUlstånd givits in efter utgången av oktober 1972. Enligt förbundets raening är det vidare inte acceptabelt att sådana ting sora länsstyrelsernas balanser och expedi­tionstider skall få betydelse för vilken lagstiftning som skall tillämpas på ett före ikraftträdandet anhängiggjort ärende. Även LRF anser att de nya reglerna bör tillämpas enbart på ansökningar som görs efler ikraft­trädandet.

Falu tingsrätt föreslår en undantagsregel innebärande att äldre be­stämmelser skall tUlämpas i fråga om fastighet som förvärvats för läkt-ändamål före utgången av oktober 1972. Länsstyrelsen i Östergötlands län föreslår alt med ansökan före utgången av oktober 1972 skall jäm­ställas underhandskontakt med länsstyrelsen varigenom otvetydigt ådaga­lagts vilja att företaga täktverksamhet före utgången av nämnda månad.

Advokatsamfundet understryker vikten av att övergångsbestämmel­serna utforraas så att det värde raarken hade vid ändringarnas ikraftträ­dande med hänsyn lill dä gällande rättsregler inte fråntas dess ägare el­ler nyttjanderättshavare utan full kompensation.

Kammarkollegiet förutsätter att proraeraorieförslaget inte komraer att träda i kraft före lagstiftningen om täktsamfälligheter. Överlanlmätar­myndigheten i Västernorrlands län anser det däremot inte nödvändigt att vänta med att genomföra proraeraorieförslaget till dess lagstiftningen ora täktsarafälligheter träder i kraft.

6    Föredraganden

6.1 AUmänt om täktverksamhet

Genom ikraftträdandet den 1 januari 1965 av naturvårdslagen (NVL) infördes till skydd för landskapsbUden allmänt tillslåndstvång för takt av sten, grus, sand och lera. Länsstyrelse är tUlståndsmyndighet och bestäramdserna om lillständstväng finns i 18 § NVL. Under åren 1965—70 har länsstyrelsema meddelat drygt 10 000 täkttillstånd, huvud­sakligen avseende grustäkter.

Grusförbrukningen i landet under slutet av 1930-lalet har uppskat­tats till något över 7 000 000 kubikmeter per år. Den steg sedan kraftigt och beräknades till omkring 45 000 000 kubikraeter år 1967, vartill kom ungefär 15 000 000 kubikmeter makadam. Förbrukningen väntas öka ytterligare. Grovt räknat används hälften av materialet lill vägar, utfyllnader och dylikt samt hälften inom byggnadsindustrien. Grus- och

 

Prop. 1973:101                                                        26

makadamindustriens totala omsättning beräknas f. n. uppgå tUI närmare en miljard kronor ärligen. Ungefär hälften utgörs av transportkostna­der.

Stentäkter drivs för ett flertal användningsområden. En del stenma­terial används för tillverkning av byggnadssten och prydnadssten. Den mest omfattande stenbrytningen gäller dock urberg för tillverkning av makadam samt kalksten och skiffer för cementindustrien.

6.2 Ersättning vid vägrat tillstånd till täktverksamhet m. m.

I 29 § NVL finns bestämmelser om ersättning av staten i anledning av läktregleringen. Har tUlstånd som avses i 18 § vägrats eller förenats med föreskrifter och kan till följd härav marken av ägaren användas bara på sätt som står i uppenbart missförhållande tUl dess värde vid den tidpunkt dä NVL trädde i kraft, den 1 januari 1965, är ägaren be­rättigad till ersättning av staten för den skada han härigenom lider. Er­sättning skall alltså lämnas för värden som grandas pä förväntningar om framlida täktverksamhet.

Övriga ersättningsbestämmelser i NVL har ändrats med verkan från den 1 januari 1973. Ändringarna gär bl. a. ut pä att de begränsningar i markägarens handlingsfrihet som beslut om naturreservat eller land­skapsskyddsförordnande innebär skaU grunda rätt till ersättning av sta­ten endast om pågående markanvändning avsevärt försväras.

I en departementspromeraoria som lades fram samtidigt med den proposition som låg till grand för 1972 års ändringar i NVL föreslås att nuvarande ersättningsbestämmelser i 29 § NVL upphävs.

Vid remissbehandlingen har departementspromemorian fått ett över­vägande positivt mottagande. Förslaget att upphäva den nuvarande er­sättningsrätten tillstyrks eller lämnas utan erinran av bl. a. komraunför­bundet, hovrätten över Skåne och Blekinge, kararaarkollegiet, riks­antikvarieämbetet, naturvårdsverket, lantmäteristyrdsen och alla sex länsstyrelser som avgivit yttrande. Komraunförbundet erinrar ora att förslaget innebär ett fullföljande av de principiella riktlinjer i ersätt­ningsfrågan som riksdagen antog förra året.

Förslaget avstyrks däremot av bankmspektionen, Sveriges lantmätare­förening, advokatsamfundet, LRF, Lantbrukarnas länsförbund i Upp­sala, industriförbundet, bankföreningen och Sveriges jordbrukskasseför­bund. I de avstyrkande remissyttrandena åberopas rättssäkerhetssyn­punkter och hänsynen till markägares och kreditgivares intressen. Sam­tidigt förefaller man emellertid även i dessa remissyttranden vara på del klara med alt ersättningsrätten åtminstone på sikt måste försvinna. Detla anses emellertid bli följden redan av nu gällande regler.

För min del viU jag erinra om att insikten har vuxit under senare år om behovet av ett förbättrat skydd för våra naturtillgångar. Det stäm-

 

Prop. 1973:101                                                        27

mer inte heller med nutida rättsuppfattning att en markägare skall kun­na göra anspråk på ersättning av samhället för all han inle får använda sin egendom på ett sätt som skulle vara till skada för andra människor och samhället i dess helhet. Det är mot denna bakgrund man skall se statsmakternas ställningstagande i december 1972 om att ersättning en­ligt de övriga ersättnuigsbestämmelserna i NVL inte skall utgå för vär­den som beror enbart pä förväntningar om ändring i pågående mark­användning. Denna princip gäller oavsett om det är fråga ora förvänt­ningar ora framtida bebyggelse eller förväntningar om annan ändring i markanvändningen (prop. 1971: 111 bU. 2 och 3 s. 329 f).

Den år 1965 införda läktregleringen har varit värdefull. Den har emellertid inte kunnat ge det effektiva skydd för landskapsbilden som man då räknade med. Under åren 1965—1970 har länsstyrelserna som nämnts meddelat drygt 10 000 tillständsbeslut. I endast 85 fall har beslu­ten inneburit avslag pä täktansökningen. Självfallet har ett stort antal av dessa ärenden varit sådana där tillsländ till läkt har kunnat medges utan uppgivande av väsentliga railjövärden. Det är dock ställt utora allt tvivel att länsstyrelserna inte kunnat visa den återhållsarahet vid till­ståndsgivningen som läklbestämraelserna syftade till. Att tillståndspröv­ningen utfallit på det sättet förklaras av att länsstyrelsema varit nöd­sakade att i möjligaste mån undvika ersättningsskyldighet för staten. Er­sättningarna kan i enskilda fall uppgå lill raycket betydande belopp. Sora exerapd kan hänvisas tUl rättsfallet NJA 1971 s. 145 — sora gällde en fyndighet på Sundbyholrasåsen i Söderraanlands län — där högsta dora­stolen fastställde ersällningen till 1 500 000 kr. räknat per den 1 januari 1965 raed visst tillägg för penningvärdeförändringen.

Nuvarande ersättningsregler har alltså korarait att utgöra ett allvar­ligt hinder för en frän naturvårdssynpunkt riktig tillärapning av takt-regleringen i 18 § NVL. Den raålsättning för hushållningen med mark och vatten som ligger till grund för myndigheternas planering kan inte tillgodoses i avsedd utsträckning om ersättningsbeslämmelserna i 29 § NVL bibehåUs.

Mot förslaget i departementsproraemorian har invänts alt det kunde medföra risker för kreditlivet och sänka värdena på vissa fastigheter. Det är svårt att bedöma i vilken utsträckning det verkligen förhäller sig så. Klart är emellertid alt förvänlningsvärden som kan förekomma pä vissa häll har en spekulativ karaktär och grundar sig på regler sora i till-lämpningen har visat sig ge resultat som inte är godtagbara från natur­värdssynpunkt. Ett konsekvent fullföljande av kritiken mot promemo­rian på denna punkt skulle leda tUl att man av hänsyn tUl markägare och kreditgivare över huvud taget inle skulle kurma bringa lagstiftningen i bättre överensstämmelse med naturvårdsintressenä. Man skulle med andra ord vara förhindrad att ändra besläramelserna i NVL så att intentionerna raed 1965 års lagstiftning förverkligades. 1965 års ersätt-

 

Prop. 1973:101                                                        28

ningsbestäraraelser var tänkta alt bli en övergångsreglering med rimliga kostnader för samhället under begränsad tid. Tillämpningen pekar åt ett annat håll.

I övrigt får jag hänvisa lill den diskussion om ersättningsfrågorna som förekom i 1972 års lagstiftningsärende. Att man i nutida lagstift­ning bör utgå från principen att en markägare i sädana situationer soiri det nu är fråga ora ulan särskild ersättning är skyldig att ta hänsyn till väsentliga sarahällsintressen bekräftades, sora jag nyss har närant, av riksdagen sä sent sora förra ärel.

Pä grund av det nu anförda ansluter jag mig tUl förslaget i departe­mentspromemorian och föreslär att de nuvarande ersältningsbeslärnmel-serna i 29 § NVL upphävs.

Ekerö korarauns grustäktskommitté anser att även pågående täktverk­sarahet bör kunna bringas att upphöra ulan att ersättning ulgår. Läns­styrelsen i Östergötlands län föreslär en utredning ora möjligheterna att återkalla eller ändra täkttillstånd om skäl föreligger till det. Dessa re­missinstanser pekar enligt min mening på ett allvarligt nalurvårdspro-blem. Utvecklingen kan medföra att de villkor som knutits vid ett tUl­stånd framsiår som otillräckliga. Taktens påverkan pä landskapsbilden kan med tiden komraa alt bli raer förödande än raan föreställde sig när tUlståndet raeddelades. I viss utsträckning kan raan komma till rätta med sädana olägenheter genom att tidsbegränsa tillstånden. Det har emellertid förekommit, att tillstånd inte har tidsbegränsats, något som avsevärt rainskar effekten av föreskrifter i tillståndet rörande återsläll-ningsåtgärder efter avslutad täktverksamhet. Det har också inträffat att tillstånd givits sora inte är förenliga raed nutida krav på god natur­vård.

Jag delar uppfattningen all det finns ett behov av att införa regler för omprövning av meddelade tillstånd. Efter mönster av 24 § miljöskydds­lagen (1969: 387) föreslår jag att länsstyrelsen efter tio är skall kunna upphäva tUlstånd helt eller delvis eller meddela ändrade föreskrifter. Länsstyrelsen skall alltså av eget initiativ eller på anraälan av exerapelvis koraraunen kunna göra en helt ny prövning av tillståndsfrågan. Även före tioårsperiodens utgång bör länsstyrelsen kunna meddela ändrade föreskrifier, ora det visar sig att raeddelade föreskrifier inle i erforderlig mån begränsat eller motverkat förelagets menliga inverkan på landskaps­bUden. Därvid bör länsstyrelsen givelvis ta rimlig hänsyn även till till-ståndshavarens berättigade intressen.

Om länsstyrdsen efter tioårsperiodens utgång beslutar att pröva om tUlståndet torde det vanligaste bli att tUlståndet begränsas pä lämpligt sätt. Särskilt när det rör sig om ett icke tidsbegränsat tillstånd kan det dock bli aktuellt att upphäva tillståndet helt och hållet eller i varje fall tidsbegränsa det. En ändring av föreskrifterna lorde främst korama alt gä ut på att företaget åläggs skärpta regler i fråga ora skyddsåtgärder un-

 

Prop. 1973:101                                                                       29

der pågående täktverksarahet. Det kan innebära en betydande förbätt­ring av situationen att exploatören börjar vidta äterslällningsåtgärder under arbetets gång i stället för alt vänta med del tUl dess täktverksam­heten avslutats.

Länsstyrelsen avses självfallet även i forlsältningen vara oförhindrad att meddela täklliUsländ för kortare tid än tio år.

De föreslagna omprövningsbestämmelserna får sannolikt störst bety­delse beträffande tillstånd som raeddelals före ikraftträdandet. I fråga om sädana äldre tUlstånd bör enligt min raening gälla att de nya be­släramelserna om rätten att före tioårsperiodens utgång meddela änd­rade föreskrifter skall träda i kraft oraedelbart. Däremot skulle det leda för långt att göra de nya reglerna om upphävande av tUlstånd omedel­bart tiUämpliga på äldre tillstånd. Jag har för min del komrait till den slutsatsen all den tioårsperiod som föreslås gälla för upphävande av till­sländ bör räknas från lagens ikraftträdande. Härraed får gmsexploalö-rerna raycket god tid på sig att inrätta sig efter att tiUståndel kan kora­ma alt upphöra. Bryter någon raot föreskrift sora raeddelals i saraband raed tillstånd liU läkt, inträder straffansvar enligt 37 § 3 NVL. Straff-bestämraelsen avser även föreskrifter som tillkorarait efter det all tiU­ståndel gavs.

Skärps de ursprungliga villkoren för ett täkttillslånd, kan följden bli att säkerhet som ställts för fuUgörande av föreskrivna åtgärder blir otill­räcklig, Sarama förhållande kan inträda, om säkerheten minskar i värde eller om kostnaden för näranda åtgärder befinns bli avsevärt högre än sora fömlselts, I saraband med införandel av raöjlighet all meddela änd­rade föreskrifter bör länsstyrelsen enligt min mening också få befo­genhet att göra ell täktlillstånds fortsatta giltighet beroende av alt tidigare ställd säkerhet kompletteras i erforderlig utsträckning,

Ekerö kommuns grustäktskommitté anser att det behövs en preci-sermg och skärpning av bestämraelserna ora kontroll av brytning och återslällningsåtgärder, I detla avseende är det emellertid iiuvudsakli-gcn en fråga om länsstyrelsernas resurser alt utöva kontroll av täkt­verksamheten. De omprövningsbestämraelser som jag nyss föreslagit ger länsstyrelserna vidgade handlingsmöjligheter jämfört med nuläget. Nå­gon lagändring därutöver anser jag inle påkallad.

Vägverket efterlyser ett uttalande om hur ett upphävande av 29 g NVL påverkar ersättningsberäkningen vid tillämpning av annan lagstift­ning när mark med grustUlgångar las i anspråk. Jag skall något klargöra hur jag ser på dessa frågor. Om pågående täktverksamhet avsevärt för­sväras genom förordnande om naturreservat eller generalplan skall sta­ten resp. kommunen ersätta tillståndshavaren den skada han lider, I på­gående markanvändning får inräknas raarkens användning enligt täkt­tillstånd, under förutsättning att ändringen i markens användning frara­stär sora aktuell (prop, 1972: 111 bil, 2 och 3 s, 334 f). Om tillstånd inte

 

Prop. 1973:101                                                                       30

föreligger utgår aldrig ersättning för förbud raot täktverksarahet i för­ordnande om naturreservat eller generalplan,

Ora mark tas i anspråk med stöd av expropriationslagen (1972: 719) eller liknande lagstiftning exempelvis väglagen (1971: 948, ändrad senast 1972: 786) utgår ersättning för den skada som åsamkas tillståndshavare. För läktlillgångar där exploateringstiUslånd inte meddelats ulgår ersätt­ning för marknadsvärdet med den inskränkning som följer av presum-tionsregeln i 4 kap. 3 § expropriationslagen.

Upphävandet av 29 § NVL föranleder vissa följdändringar i NVL och i 22 § BL.

6.3 Övergångsbestämmelser med anledning av upphävandet av 29 § NVL

1 promemorian föreslås att 29 § NVL upphävs den 1 juli 1973. I övergångsbestämmelserna bör enligt proraeraorian föreskrivas, dels att raål sora före ikraftträdandet anhängiggjorts hos domsto! skall prövas och handläggas enligt äldre bestämraelser, dels all talan som väcks inom ett år från ikraftträdandet skall prövas enligt äldre bestämmelser, om det ersättningsgrundande beslutet vunnit laga kraft före ikraftträdandet, I syfte att förebygga all efler promeraorians offentliggörande tUlstånd till täktverksarahet söks enbart i den spekulationen alt länsstyrelsen, om ansökningen avslås eller tillstånd förenas med föreskrifier, skall hinna meddela beslut därom föi-e ikraftträdandet och äldre ersättningsbestäm­melser därigenom bli tillämpliga, bör enligt promemorian eraellertid de nya besläramelserna tillärapas efter ikraftträdandet, när ansökningen gjorts efler utgången av oktober 1972,

De i promemorian föreslagna övergångsbestämmelserna har fält ett blandat mottagande. Naturvårdsverket, överlantmätarmyndigheterna i Stockholm samt Göteborg och Bohus län, länsstyrelserna i Stockholms och Östergötlands län, naturvårdskomraittén, Sveriges lanlmälareför­ening. Grus- och makadaraföreningen, industriförbundet, bankförening­en och Nacka koraraun godtar sålunda förslaget att en efter utgången av oktober 1972 ingiven ansökan aldrig kan berättiga lill ersätining en­ligt äldre bestämmelser. Däremot kritiserar dessa remissinstanser försla­get all det ersältningsgrundande beslutet måste vinna laga kraft före den 1 juli 1973 för att äldre ersättningsbeslämradser skaU fä åberopas. Kritiken går ut pä att det blir godtyckligt vilka av de raånga, ofta se­dan lång lid anhängiga ansökningarna som länsstyrelsen hinner be­handla i tid för att ersätlningsrätten skall bevaras och att sökanden tUl följd av kravet på laga kraft kan tvingas att avstå från besvär mot ett ersältningsgrundande beslut. Naturvårdsverket föreslår att tidpunkten skjuls fram ett år till den 1 juli 1974, Andra remissinstanser föreslår alt äldre bestäraraelser skall gälla oavsett när del ersältningsgrundande be­slutet raeddelas eUer vinner laga kraft.

 

Prop. 1973:101                                                        31

Den kritik som framförts mot de föreslagna övergångsbestämrael­serna kan inle frånkännas betydelse. För alt syfiet raed den här före­slagna reformen skall uppnås i det väsentliga torde det också vara till­räckligt om man drar gränsen på det sättet att ansökningar sora kom­mit in till länsstyrdsen efter utgången av oktober 1972 ej i något fall kan föranleda ersättning. Den begränsningen har accepterats av del helt övervägande antalet reraissinstanser.

6.4 Lagstiftning om täktsamfälligheter

Grustäktskommittén föreslär att förbättrad landskapsvård skall åstad­kommas genom sarafäUighelsbUdning. Syftet är att genoraföra en frän naturvårdssynpunkl läraplig lokalisering och samordning av den täkt­verksamhet som gäller sten, gras, sand och lera i fyndigheter som be­rör två eller flera fastigheter. Kommittén föreslär en särskild lag ora täktsamfälligheter sora anknyter till läktregleringen i 18 § NVL. Genora den saraverkan raeUan fastigheter i form av täktsamfällighet som kora­raittén föreslår kan planläggningen av den behövliga brytningen ske ulan hänsyn till fastighetsgränserna. Härigenora ökas enligt koramittén väsentligt möjligheterna att skydda landskapsbUden utan att nödvän­dig exploatering för den skull hindras. Enligt kommitténs förslag kom­mer alla delägarna i samfälligheten i åtnjutande av det ekonomiska ut­bytet av den tillåtna brytningen. När det gäller fördelningen av vinsten blir del likgiltigt på vilken fastighet brytningen sker.

Gmstäklskommitléns förslag har i huvudsak fått ell positivt motta­gande vid remissbehandlingen. Saratliga reraissinstanser utora två anser all behov föreligger av en lagstiftning ora läktsamfäUigheter. Skilda skäl åberopas för denna ståndpunkt. Somliga framhåller att ett behov före­ligger även om nuvarande rätt tUl ersättning av staten vid vägrat täkt­tillslånd upphävs. Andra betonar att förslaget tillgodoser behovet av värdeuljänining mellan fastigheter på vilka brytning medges och sådana på vilka brytning förbjuds. Flera remissinstanser understryker också kommitténs uttalande att sarafällighetsbildning raöjliggör en frän natur­vårdssynpunkl läraplig lokalisering och saraordning av erforderlig läkt-verksamhet. Två remissinstanser betonar särskilt koraraitténs uttalande att tvängsdelaktighet bör koraraa i fråga endast för alt fräraja en ända­raålsenlig landskapsvärd.

Hovrätten över Skåne och Blekinge avstyrker förslaget och förordar i stället ett planinstitut för läktregleringen för alt raöjliggöra en över­siktiig planering, förslagsvis för ett helt län. Kommittéförslaget innebär enligt hovrätten i hög grad ett tUlgodoseende av privalekonomiska in­tressen. Det viktigaste skälet för sarafällighetsbildning bortfaller ora sta­tens ersättningsskyldighet upphävs. Hovrätten kan inle godta det av kommittén åberopade skälet att en sarafällighetsbildning bidrar till en

 

Prop. 1973:101                                                        32

ekonoraisk utjämning mellan berörda fastigheter. En fastighetsägare som av naturvårdsskäl inte får exploatera grus på sin faslighet bör inte ha någon rätt att i stället tillgodose sig på sina grannars bekostnad. En tvängslagstiftning härom innebär en förtäckt expropriation av fastig­hetsvärden inte tUl förmän för det allmänna ulan för alt tiUgodose en­skilda intressen. Därigenora främjas enligt hovrättens raening inte nå­gon naturvård. En tvångssamverkan enligt förslaget är enligt hovrätten så mycket mer orättvis mot den fastighet som drabbas därav som den­na inle för framtiden har någon rätt att fä kompensation för den för­lust som består av att det ekonomiska värdet av fastighetens grus delvis överförts tiU andra fastigheter. Hovrätten kan godta en lagstiftning om täktsamfälUgheter endast om delaktighetsgranden bestäms efter värdet av det grus som faktiskt tas ut frän varje fastighet. Syftet med en sä­dan lag tUlgodoses emellertid enligt hovrättens mening bättre genom frivillig saraverkan.

Även länsstyrelsen i Kristianstads län avstyrker förslaget. Det behov av lagstiftning som kan föreligga sedan ersättningsrätten avskaffats tor­de enligt länsstyrelsen kunna tillgodoses pä ett enklare sätt än genom de komplicerade bestämraelser kommittén föreslär.

För egen del har jag kommit tiU den uppfattningen att det kan fin­nas ett behov av en lagstiftning om samfälligheter. Grusläklskommittén har emellertid förutsatt att ersättningsbestäraraelsema i 29 § NVL skall fortsätta att gälla och koraraitténs hela förslag bygger pä denna fömt­sättning. Frågan om den lärapliga utforraningen av en lagstiftning be­träffande täktsarafälUgheter bör enligt rain raening prövas från de nya förutsättningar som föreUgger, ora riksdagen bifaller förslaget om upp­hävande av ersättningsbestämmelserna. Det finns f. ö. också skäl all av­vakta den vidare behandlingen av det tUl lagrådet den 8 december 1972 remitterade förslaget lUl anläggningslag.

Jag är alltså inte beredd att utan ytterligare utredning lägga fram förslag lill lagstiftning ora täktsarafälligheter. En lagstiftning ora täkt­samfälligheter och utformningen av ersättningsreglerna i NVL är inte frågor som är nödvändigt förbundna med varandra. De av mig tidigare förordade ändringarna i ersättningsreglerna i NVL innebär ett fullföl­jande av den principiella ståndpunkt statsmakterna intog förra året. De nya ersättningsreglerna bör slå igenom snarast möjligt i fråga om täktverksamhet så att man undviker ytterligare täklansökningar som kan ge upphov till ersätlningsrätl. Det bör enligt min mening under inga förhållanden komma i fråga att uppskjuta den angelägna reformen av ersättningsreglerna i NVL i avbidan på att slutlig ställning kan las till frågan om lagstiftning beträffande täktsamfälligheter.

 

Prop. 1973:101                                                                    33

7    Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inora justitiedeparteraentet upprättats förslag till

1)    lag ora ändring i naturvårdslagen (1964: 822) och

2)    lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385),

Vid upprättandet av lagförslaget 1 har samråd skett raed chefen för jordbruksdepartementet och vid upprättandet av lagförslaget 2 med che­fen för civildepartementet.

8    Specialmotivering

I 18 § andra stycket NVL tilläggs en föreskrift om befogenhet för länsstyrelsen alt kräva komplettering av säkerhet sora ställts för full­görandet av föreskrivna skadeförebyggande åtgärder (se avsnitt 6.2).

I ett nytt fjärde stycke i 18 § NVL upptas bestämmelser ora öra­prövning av meddelade tUlstånd (se avsnitt 6.2).

Upphävandet av 29 § NVL föranleder rent redaktionella ändringar i 25, 31, 33 och 34 §§ NVL. Hänvisningarna tiU 29 § tas bort i nämnda paragrafer.

26 § tredje stycket upphävs, eftersom det innehåller ett undantag att 29 § skall tillämpas i vissa fall i stället för ersättningsbestäramdsema i 26 § (se prop. 1972: 111 bU. 2 och 3 s. 407 och 541).

Lagen om ändring i NVL skall träda i kraft den 1 juli 1973. I punkt 2 ges en övergångsbestämmelse till de nya omprövningsbeslämmdser-na i 18 § fjärde stycket av innebörd alt tioårsliden för äldre tillstånd skall räknas från ikraftträdandet (se avsnitt 6.2). I punkten 3 ges en övergängsbestämradse till upphävandet av 29 § NVL (se avsnitt 6,3), Enligt denna bestämmelse får 29 § i upphävd lydelse tillärapas även efter ikraftträdandet, ora ansökan ora täkttillstånd har inkommit till länsstyrelsen före utgången av oktober 1972. Det saknar betydelse ora del ersättningsgrundande beslutet raeddelas före eller efter ikraftträ­dandet eller om talan väckes vid dorastol före eller efter ikraftträdandet.

Enligt punkt 3 i övergångsbestämraelserna lUl 1972 ärs ändringar i NVL (se SFS 1972: 779) skaU talan som väckes före utgången av år 1973 prövas enligt äldre bestämraelser, ora det ersättningsgrundande be­slutet har vunnit laga kraft före den 1 januari 1973. Denna övergängs­bestämradse täcker inte det speciella fallet att ett dispensabdt natur-reservalsförbud raot täktverksarahet har raeddelals och ansökan om dispens inle har prövats före den 1 januari 1973. Skulle den situationen inträffa att en dispensansökan har komrait in till länsstyrelsen före ut­gången av oktober 1972 anser jag att den nu föreslagna övergångsbe-stämraelsen bör kunna tillärapas analogt. I övrigt finns enligt rain rae-

 

Prop. 1973: 101                                                       34

ning inte behov av några övergångsbestämmelser lill upphävandet av 26 § tredje stycket NVL.

Upphävandet av 29 § NVL föranleder en följdändring i 22 § bygg­nadslagen. I första stycket andra punkten av sistnämnda paragraf finns en bestäraraelse att 29 § NVL i vissa fall skall äga raotsvarande till-lärapning i stäUet för ersättningsbeslämraelserna i 22 § byggnadslagen. Besläraraelsen motsvarar det nyssnämnda undantaget i 26 § tredje styc­ket NVL (se prop. 1972: 111 bU. 2 och 3 s. 354 och 537) och skall upphävas. Detta föranleder redaktionella ändringar i 22 § tredje och fjärde styckena.

I promemorian har i byggnadslagen föreslagits övergångsbestämmel­ser av samraa innehåll som föreslagits för NVL. Om generalplan fast­slällts genora beslut som vunnit laga kraft före den 1 januari 1973, gäller enligt punkt 3 i övergångsbestämraelserna lill 1972 års ändringar i byggnadslagen äldre ersättningsbestämmelser (se SFS 1972:775). Den undanlagsbestäraradse som nu skall upphävas trädde i kraft först den 1 januari 1973. Jag anser därför att några övergångsbestämmelser inte behövs i anledning av den nu aktuella ändringen i byggnadslagen.

9    Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga

1.    lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822),

2.    lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäraraande av statsrådets övriga ledaraöter heraställl förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl riksdagen skall aviätas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: BrUla Gyllensten

 

Prop. 1973:101                                                                       35

Bilaga Förslag i Ds Ju 1972: 34

1    Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Härigenom förordnas i fråga om naturvårdslagen (1964: 822)

dels att 29 § skall upphöra att gällai,

dels all 25, 26, 31, 33 och 34 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse'                       Föreslagen lydelse

25 §

Ägare av faslighet och inneha-   Ägare av fastighet och inneha­
vare av särskild rätt till fastighet vare av särskild rätt till fastighet
äro berättigade till ersätining av äro berättigade tUl ersättning av
kronan i den utsträckning som kronan i den utsträckning som an-
anges i 26 och 28—30 §§. Att i ges i 26, 28 och 30 §§. Att i vissa
vissa fall även borgenär, som har fall även borgenär, som har pant-
panträtt i fastigheten, är berätti- rätt i fastigheten, är berättigad till
gad lill ersättning fraragår av 34 § ersätining fraragår av 34 § andra
andra stycket. Ora inlösen av fas- stycket. Om inlösen av fastighet
tighet stadgas i 27 §.                                         stadgas i 27 §.

I fråga om ersättning och inlösen skall expropriationslagen ( ) i tillämpliga delar lända till efterrättelse i den mån avvikande bestäm­raelser ej raeddelas i denna lag. 4 kap. 3 § expropriationslagen skall äga tillämpning i fråga om värdeökning som ägt mm linder tiden från dagen tio är före det talan väcktes vid domstol.

26 §

Medföra föreskrifter enligt 8 eller 9 § att pågående raarkanvändning avsevärt försvåras eller att märk tages i anspråk, äro fastighetsägaren och innehavare av särskild rätt till fastigheten berättigade tUl ersättning av kronan för den skada de härigenom lida.

Innebär föreskrift enUgt 8 § förbud att vidtaga viss åtgärd ulan läns­styrelsens tillstånd, raå ersättning i anledning av den föreskriften ej utgå raed mindre tillstånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.

Innebära föreskrifter enligt 8 eller 9 § förbud mot täktverksam­het, som avses i 18 §, eller med­föra sådana föreskrifier alt till­stånd till täklverksanihet vägras eller förenas med föreskrifter, och är i fall som nu sagts ej fråga örn hinder i pågående rharkanvänd-ning, äger 29 § motsvarande till­lämpning.

' Förslaget innebär inte något ställningstagande till gmstäktskommittéris förslag till ändring av 29 §.

= Lydelse enligt prop. 1972: 111.

 

Prop. 1973:101

36

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Har förbud meddelats enligt 11 § och vägrats tillständ sora där av­ses, äger vad i första stycket stadgas ora föreskrifter enligt 8 eller 9 § motsvarande tUlämpning.

31 §

Ersättning enligt 26 § sista styc­ket skall bestämraas alt utgå raed visst ärUgt belopp. Ersättningen mä, ora särskUda skäl äro därtUl, avräknas å gottgörelse som seder­mera kan komma att utgå jämlikt 26 § första stycket dier 27 §.

Ora särskilda skäl äro därtUl, må jämväl ersättning enligt 26 § första stycket eller 28—30 § på begäran antingen av kronan eller av fastighetsägaren eller annan sakägare fastställas att utgå raed visst ärligt belopp raed rätt för kronan och den ersättningsberätti­gade att erhåUa omprövning vid ändrade förhållanden.

Ersättning enligt 26 § tredje stycket skall bestämmas att utgå med visst ärligt belopp. Ersätt­ningen mä, om särskilda skäl äro därtill, avräknas å gottgörelse som sedermera kan komma alt utgå jämlikt 26 § första stycket eller 27 §.

Om särskUda skäl äro därtUl, må järaväl ersättning enligt 26 § första stycket, 28 eller 30 § på be­gäran antingen av kronan eller av fastighetsägaren eOer annan sak­ägare fastställas att utgå raed visst årligt belopp raed rätt för kronan och den ersättningsberättigade att erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.

33 §

Har ej överenskoraraelse träf­fats ora ersättning enligt 26 eller 28—30 § eller om inlösen av fas­lighet enligt 27 § och har icke den som vill göra anspråk pä ersätt­ning eller fordra inlösen, jämlikt 32 § första stycket förlorat sin ta­lan, åligger det honora att väcka talan raot kronan hos fastighels-dorastolen inom ett år från det la­ga kraft åkommit det beslut vara anspråket grundas, vid påföljd att hiin eljest går rätten därtUl förlus­tig.

Har ej överenskommelse träf­fats ora ersätining. enligt 26, 28 eller 30 § eller om inlösen av fas­lighet enligt 27 § och har icke den som vill göra anspråk på ersätt­ning eller fordra inlösen, järalikt 32 § första stycket förlorat sin ta-. lan, åligger det honom att väcka talan mot kronan hos fastighets­domstolen inora. ett år frän det laga kraft åkoramil det beslut vara anspråket gmndas, vid på­följd att han eljest går rätten där­till förlustig.

Kronan äger, då fräga uppkommit om meddelande om föreskrifter enhgt 8 eller 9 §, vid fastighetsdomstolen väcka talan mot sakägare om fastställande av de villkor sora, därest föreskrifterna meddelas, skola gälla beträffande ersättning eller inlösen. Meddelas ej föreskrifter av det innehåll, som förutsatts vid fastighetsdomstolen, inom ett är frän det raålet avgjorts genom lagakraftägande dom, skall doraen ej längre vara bindande för parterna.

34 §

Är fastighetsägare enligt 26 § första stycket eller 28 eller 29 § lillkoraraande  ersättning  bestärad

Är fastighetsägare enligt 26 § första stycket eller 28 § tillkom­mande ersättning bestämd ätt utgå

 

Prop. 1973:101                                                        37

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

att utgå på en gång och har fas-    pä en gång och har fastigheten ge-
tigheten genora del beslut, som för-          nom det beslut, sora föranlett rät-
anlett rätten till ersättning, under-  ten till ersätining, undergått sädan
gått sådan rainskning i värde att     rainskning i värde att den kan an­
den kan antagas ej utgöra full sä-   tagas ej utgöra full säkerhet för
kerhet för borgenär, som då rät-     borgenär, sora då rätten tUl ersätt-
ten till ersättning uppkom hade       ning uppkom hade panträtt i fas-
panträtt i fastigheten, skall ersätt- ligheten, skall ersättningen ned-
ningen nedsättas hos länsstyrelsen, sättas hos länsstyrelsen.

Ora borgenär sora avses i första stycket lider förlust tUl följd av att nedsättning ej skett, har han rätt till ersättning av kronan för förlusten raot avskrivning å fordringshandlingen. Detsamma gäUer, ora borgenär lider förlust därigenom att ersätining blivit för lågt beräknad och er­sättningen till följd av överenskommelse mellan kronan och den ersätt­ningsberättigade eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol. Talan om ersättning enligt detla stycke skall väckas vid fastighetsdom­stolen.

1.    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

2.    Mål som före ikraftträdandet anhängiggjorts hos domstol prövas och handlägges enligt äldre bestämmdser.

3.    Talan som väckes före utgången av juni månad år 1974 prövas enligt äldre bestämmelser, om det beslut varpå anspråket grundas har vunnit laga kraft före ikraftträdandet av denna lag.

4.    Utan hinder av punktema 2 och 3 skall talan prövas enligt de nya bestämmelsema, om tillstånd tUl täktverksamhet sökts efter utgången av oktober 1972.

2    Förslag till

Lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385)

Härigenom förordnas, att 22 § byggnadslagen (1947: 385) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

22                                                                        § .
Medför fastställd generalplan Medför faststäUd generalplan
att pågående markanvändning av- att pågående markanvändning av­
sevärt försvåras, äro markens äga- sevärt försvåras, äro markens äga­
re och innehavare av särskild rätt re och innehavare av särskild rätt
till marken berättigade till ersätt- till marken berättigade tUl ersätt­
ning av kommunen för den skada ning av komraunen för den skada
de härigenom lida. Innebär fast-           de härigenora lida.
ställd generalplan förbud mol läkt-

' Lydelse enligt prop. 1972:111.

 

Prop. 1973:101                                                        38

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

verksamhet, som avses i 18 § na­turvårdslagen (1964:822), eller medför sådan plan alt tillstånd till täktverksamhet vägras eder för­enas med föreskrifter, och är i fdl som nu sagts ej fråga om hinder i pågående markanvändning, äger i fråga om ersättningsskyldighet för kommunen 29 § naturvårdslagen motsvarande tUlämpning.

Ersättning kan bestämmas att utgå med visst årligt belopp, med rätt för säväl kommunen som markens ägare eUer annan sakägare att er­håUa omprövning vid ändrade förhållanden. Vad i fråga om ersättning­en avtalats eller uppenbarligen föratsatts skola gälla mellan kommunen och sakägare gälle jämväl mot den som efter planens fastställande för­värvat sakägarens rätt till marken.

Uppkommer i fall sora avses i Uppkomraer i fall sora avses i

första stycket första punkten syn- första stycket synnerligt men vid

nerligt men vid användningen av användningen   av   fastighet   som

fastighet som marken  tillhör,  är marken tillhör, är kommunen skyl-

koraraunen skyldig att lösa fastig- dig att lösa fastigheten.   •
heten.

Ersätining enligt första stycket Ersättning enligt första stycket

första punkten  pä  grand  av att pä grund av att åtgärd sora avses

åtgärd  sora  avses  i   17   §  första i 17 § första stycket icke får vid-

styckel icke får vidtagas utgår en- tagas utgår endast ora det i den

dast ora det i  den ordning som ordning som anges i 17 § andra

anges i  17  §  andra stycket fast- stycket fastställts att åtgärden är

ställts att åtgärden är av beskaf- av beskaffenhet att kunna väsent-

fenhet att kunna väsentligt försvå- ligt försvära områdets användning

ra områdets användning för avsett för avsett ändamål. Motsvarande

ändaraål. Motsvarande gäller i frå- gäller i fråga ora inlösen,
ga ora inlösen.

1.    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

2.    Mål som före ikraftträdandet anhängiggjorts hos domstol prövas och handlägges enUgt äldre bestämmelser.

3.    Talan som väckes före utgången av juni månad år 1974 prövas en­ligt äldre bestämmelser, om det beslut varpå anspråket gmndas har vunnit laga kraft före ikraftträdandet av denna lag.

4.    Utan hinder av punktema 2 och 3 skall talan prövas enligt de nya bestämmdsema, om tillstånd till täktverksamhet sökts efter utgången av oktober 1972,

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1973     730144