Mot. 1973:43

14

Nr 43

av herr Henmark m. fl.

angående utbyggnaden av riksvägar inom Kristianstads län.

I 1971 års statsverksproposition berör departementschefen det inom
trafikområdet pågående utvecklingsarbetet och uttalar som sin mening
att detta bör vidgas. Om innebörden i denna säger departementschefen:

Syftet med det av mig förordade utvidgade utvecklingsarbetet bör
sammanfattningsvis vara att ta fram ett underlag, som gör det möjligt att
klarlägga och värdera de grundläggande sambanden mellan väginvesteringar
och vägnätets standard å ena samt bebyggelse- och näringslivsutvecklingen
å andra sidan. Utifrån ett sådant underlag bör en utveckling
ske av planeringsmetodiken, som gör det möjligt att med utgångspunkt
från en given investeringsnivå på ett bättre sätt än hittills bedöma och
prioritera vägbehoven inom ramen för en till regionalpolitiken lämpligt
anpassad vägpolitik.

I avvaktan på den arbets- och tidskrävande utvecklingen av en mera
generellt tillämplig planeringsmetodik, som inrymmer möjligheter till
vidare samhällsekonomiska och regionalpolitiska hänsyn, bör enligt min
mening även på kortare sikt ett ökat utrymme under vissa förutsättningar
kunna beredas för regionalpolitiska hänsyn vid överväganden beträffande
väginvesteringar och andra åtgärder på vägområdet.

Trafikutskottet underströk kraftigt departementschefens uttalande
och fortsätter:

Den integrerade väg- och trafikplanering som nu bör eftersträvas måste
vidare ske i nära kontakt med samhällsplaneringen i stort och i högre grad
än hittills samordnas med en aktiv lokaliserings- och regionalpolitik.
Arbetsmarknadspolitiska och allmänt näringspolitiska målsättningar
måste härvid beaktas varjämte hänsyn måste tas till trafiksäkerhetsmässiga
och miljömässiga synpunkter. De resurser som avsätts för
vägändamål bör i enlighet härmed fördelas på ett sådant sätt att alla delar
av landet får ett vägnät som tillsammans med andra åtgärder skapar
bättre förutsättningar för befolknings- och näringslivsutvecklingen. Lönsamhetsbedömningarna
måste sålunda styras av kravet härpå.

En sådan allmän målsättning ger också departementschefen uttryck
för. Han anser emellertid att det även på kortare sikt bör finnas möjlighet
att i särskilda fall komplettera de rent trafikekonomiska utvärderingarna
med samhällsekonomiskt betingade hänsyn till behovet av speciella
regionalpolitiska åtgärder. Härvid åsyftas vägprojekt av särskild regionalpolitisk
betydelse där de samhälleliga vinsterna uppenbarligen inte
oväsentligt kan överstiga vad som följer av en ren trafikvinstkalkyl.

Sedan dessa uttalanden gjordes och riksdagen fattat beslut i enlighet
med trafikutskottets betänkande har nya flerårsplaner utarbetats. Av de
direktiv som statens vägverk givit framgår beträffande L-län dels att för
investering i riksvägar planeringsramen utgör 125,4 milj. kr. under hela

Mot. 1973:43

15

flerårsplaneperioden 1973—1977, dels att i flerårsplanen bör inordnas
investeringar i E 6 och E 4 på sammanlagt 87,6 milj. kr. Härtill kommer
att en väginvestering på E 4, sträckningen Åstorp—Tranarp, kostnadsberäknad
för åren 1973 — 1977 till 33,5 milj. kr., redan pågår. Länsstyrelsen
har möjlighet att disponera investeringsmedel för länets närings- och
regionalpolitiska behov till 5,3 milj. kr. under hela femårsperioden. Av
dessa har emellertid statens vägverk förordat att 3 milj. kr. skall
disponeras för vägen Osby-Marklunda, och återstoden är i stort sett
disponerad för pågående arbetsobjekt.

Dessa förhållanden begränsar i hög grad länsstyrelsens möjligheter att
beträffande riksvägarna tillgodose länets egna behov. Utan att undervärdera
de båda Europavägarnas betydelse, så måste dock vissa vägar för
länets näringsliv och befolkningsutveckling te sig betydelsefullare. Utbyggnaden
av dessa måste, därest icke ytterligare medel kan ställas till
förfogande, eftersättas och försenas.

Särskilt två objekt är för länet i särklass angelägna — väg 21 på
sträckan Tyringe—Åstorp och väg 10, den förra företrädesvis ur näringspolitisk
synpunkt, den senare ur regionalpolitisk.

Väg 21 utgör länets öst-västliga förbindelseled. Den förbinder länets
residensstad med fyra kommunblockscentra, nämligen Hässleholm, Perstorp,
Klippan och Åstorp. Dessa fem tätorter är kommersiella och
administrativa centra för en befolkning på ca 150 000 invånare.
Huvuddelen av dessa kommuners näringsliv är också lokaliserat till
nämnda tätorter. Närheten mellan tätorter av denna storlek
(6 500—32 000 invånare) skapar en betydande trafik, som accentueras av
ett förhållandevis ensidigt näringsliv i några av orterna. Väg 21 utgör
också förbindelseled mellan Kristianstad och Ängelholm (26 300 invånare
i kommunblocket), som är länets tredje tätort i storleksordning.

Utvecklingen i tätorterna längs väg 21 kännetecknas av följande.
Befolkningen i dessa orter ökar mycket snabbt. Näringslivet är expansivt,
och nya industrier håller på att etableras. Nödvändigheten för industrin
att ta vara på de fördelar stordriften erbjuder har medfört en koncentration
av verksamheter till de större företagen utmed väg 21. Ett av
motiven härför har varit närheten till kontinentens stora konsumtionscentra
— eller, konkretiserat, närheten till Helsingborg såsom färjehamn
för den utrikes landtrafiken och viktigaste utskeppningshamn för
sjögående gods.

För ett fungerande samhälle i vid bemärkelse och ett funktionellt
näringsliv är goda transportmöjligheter av vital betydelse. Huvudparten av
person- och godstransporterna måste rimligen ske på landsväg på grund av
de korta avstånden. Även om en del av det utrikes landtransporterade
godset med fördel kan gå på järnväg, kvarstår väg 21 som den viktigaste
transportleden.

På den sämsta delen av vägen — mellan Kärreberga och Hyllstofta, 22
km — omfattar trafiken nu 4 000-7 000 f/åmd. Vägdelen har i regel en
körbana på 6—7 meter, saknar vägrenar och har dålig bärighet. På långa
sträckor finns randbebyggelse tätt intill vägen, och med smärre undantag

Mot. 1973:43

16

råder hastighetsbegränsning till 50 eller 70 km/tim. En låg vägport i
kuperad terräng utgör en av flaskhalsarna för lastbilstrafiken. Emellertid
är det inte trafikens omfattning i och för sig som inger bekymmer utan
fastmer den tunga trafikens tillväxt. I Hässleholm har nyligen tagits i
bruk en träterminal där ca 140 000 m3 virke kommer att lagras och
försäljas. I Perstorp sker en betydande nyetablering, och i Klippan
planeras en omfattande utbyggnad av tung industri.

I fråga om Österlen har länsstyrelsen och övriga länsmyndigheter
under en följd av år nedlagt ett betydande arbete för att hejda och om
möjligt vända den negativa befolkningsutvecklingen. Ombyggnaden av
väg 10 har bland andra åtgärder stått i centrum för diskussionen. I
Länsprogram 70 har en utbyggnad av riksväg 10 fått prioritet bland
länets vägar, framför allt beroende på projektets stora regionalpolitiska
betydelse.

Genom att väg E 14 på delen Malmö—Ystad nu byggs ut till hög
standard faller det sig naturligt att för Österlens del tillskapa en snabb
förbindelse med Malmöregionen genom motsvarande utbyggnad av väg
10 mellan Simrishamn och Ystad.

En god och snabb väg mellan Österlen och Malmöregionen skulle
verka mycket positivt för Österlen samtidigt som en viss avlastning — helt
i överensstämmelse med statsmakternas målsättning för regionalpolitiken
— av den överhettade Malmöregionen kunde ske.

En utbyggnad av dessa båda vägar kostnadsberäknades för något år
sedan till 80 milj. kr.

Med hänvisning till ovanstående får vi hemställa

att riksdagen beslutar att hos Kungl. Majt:t hemställa att Kungl.
Maj:t anbefaller vägverket att göra sådana medelsdisponeringar
att i motionen nämnda riksvägar kan utbyggas under
flerårsplaneperioden 1973 — 1977.

Stockholm den 11 januari 1973
MARTIN HENMARK (fp)

EINAR LARSSON (c)
i Borrby

N. YNGVE NILSSON (m)
i Trobro

GOTAB 73 3085 S Stockholm 1973