Utbildningsutskottets betänkande nr 49 år 1973 UbU 1973:49

Nr 49

Utbildningsutskottets betänkande i anledning av motion om tystnadsplikt
för skolkuratorer.

Motionen

1973: 1285 av herr Komstedt m. fl. (m, c, fp) vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Majit måtte anhålla att bestämmelser utfärdas innebärande
tystnadsplikt för skolkuratorer.

Nuvarande förhållanden

Varken i skollagen eller i någon annan lag finns bestämmelser om
tystnadsplikt för skolkuratorer inom det allmänna skolväsendet. Sådana
bestämmelser finns inte heller i någon annan av Kungl. Majit utfärdad
författning. För skolläkare och skolsköterskor däremot gäller
särskilda av Kungl. Majit meddelade bestämmelser om tystnadsplikt.

Då sålunda juridiskt bindande bestämmelser saknas har skolöverstyrelsen
utfärdat följande rekommendationer för skolpsykologer och skolkuratorer
rörande diskretion beträffande elever och deras förhållanden.

När en elev självmant anförtror psykolog eller kurator något om
sina personliga förhållanden, sker detta ofta i den föreställningen, att
vederbörande har »tystnadsplikt». Den förtroendesituation, som därmed
uppstår, bör i möjligaste mån respekteras och diskretionen brytas endast
med elevens medgivande.

Som allmän princip bör gälla att den väg skall väljas, som innebär
den bästa hjälpen för eleven. Den individuella vård- eller behandlingssynpunkten
i detta begrepps vidaste bemärkelse bör vara avgörande.
Om kontakt med föräldrar, med elevvårdande tjänsteman eller med
myndighet bedöms såsom väsentlig för att hjälpa, bör i första hand
eftersträvas att eleven själv etablerar eller medger denna kontakt. Med
tålamod kan detta ofta åstadkommas.

De regler som gäller läkares och sjuksköterskas tystnadsplikt bör
kunna tjäna som vägledning även för psykologer och kuratorer i skolan.

Sedermera har skolöverstyrelsen i en den 13 november 1970 daterad
redogörelse för vad som gäller beträffande tystnadsplikt på skolområdet
till förtydligande av nämnda rekommendationer framhållit att tystnadsplikt
för skolpsykologer och skolkuratorer — trots avsaknaden av uttryckliga
författningsbestämmelser på området — föreligger under samma
förutsättningar och i samma utsträckning som i redogörelsen angivits
för lärare inom det allmänna skolväsendet. Denna del av redogörelsen
har följande lydelse:

1 Riksdagen 1973. 14 sami. Nr 49

UbU 1973:49

2

Varken i skollagen eller i någon annan lag finns bestämmelser om
tystnadsplikt för lärare inom det allmänna skolväsendet (jfr dock beträffande
särskolorna 58 § lagen 1967: 940 angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda). Sådana bestämmelser finns inte heller i någon
annan av Kungl. Maj:t utfärdad författning. Vad nu sagts betyder
dock inte att läraren skulle ha en obegränsad rätt att sprida upplysningar
om verksamheten i skolan eller om elevernas personliga förhållanden.

Av allmänna rättsgrundsatser anses nämligen följa tystnadsplikt i
vissa fall. Lärare är således skyldig att iaktta tystnad om innehållet i
hemlig handling som han fått del av i tjänsten. Denna tystnadsplikt
gäller såväl i fråga om uppgifter som läraren inhämtat genom att läsa
handlingen som i fråga om uppgifter ur handlingen som läraren erhållit
muntligen t. ex. från skolläkare eller personal hos barnavårdsnämnd.
Vidare kan tystnadsplikt för lärare härledas ur tjänstens krav och hänsyn
till enskilda intressen. Det torde sålunda inte vara förenligt med
lärartjänstens beskaffenhet att lärare obehörigen för vidare upplysningar
som han fått i förtroende av en elev eller hans föräldrar. Inte heller
i övrigt torde upplysningar som lärare i tjänsten fått om elevs personliga
förhållanden med hänsyn till lärartjänstens beskaffenhet obehörigen få
spridas. Vilka krav på tystnad som kan ställas på lärare med hänsyn
till lärartjänstens beskaffenhet får bedömas med ledning av bl. a. anvisningar
som SÖ fastställt. Därvid bör främst beaktas vad SÖ anfört i
Lgr 69, allmän del, s. 20.

Där anförs bl. a. följande: »En grundläggande förutsättning för en
god och resultatrik samverkan är, att föräldrarna vid denna kontakt
upplever, att läraren har barnets bästa för ögonen och att han ser som
sin uppgift att stödja och hjälpa. Det faller sig då naturligt, att han för
att kunna behandla och bemöta eleven på rätt sätt behöver upplysningar
från hemmet och om hemmet. Skall föräldrarna meddela sina barns
lärare något om de rent personliga förhållanden, under vilka barnet
lever, krävs det emellertid, att de kan helt och fullt lita på att de meddelanden
av denna art, som de lämnar, inte utan medgivande förs vidare
av läraren. Genom en sådan diskretion bidrar denne till att skapa och
vidmakthålla det förtroende, som måste finnas mellan hem och skola.
Detta underbyggs också genom att kontakten med hemmen sker på ett
taktfullt och omdömesgillt sätt från skolans sida.»

Motsvarande gäller enligt läroplanerna för gymnasiet och fackskolan.

Det kan vidare nämnas att för verksamheten i samarbetsnämnd vid
skolenhet med gymnasium, fackskola och yrkesskola finns särskilda
anvisningar (UFB 2 1970/71 s. 205). Däri anför SÖ bl. a.: »Samarbetsnämnden
kan i vissa ärenden behöva ha tillgång till upplysningar om
enskilds personliga förhållanden. Detta gäller i synnerhet i ärenden om
förvisning eller avstängning av elev. För att nämnden skall kunna fullgöra
sina åligganden på ett riktigt sätt krävs att upplysningar om personliga
förhållanden, som kommer till nämndens kännedom, behandlas
med största försiktighet och takt. Om så inte sker får man räkna med
att nämnden inte kommer att få de upplysningar som behövs. Nämndens
ledamöter och suppleanter skall därför inte yppa vad de i samband med
handläggning i nämnden erfarit om enskilds personliga förhållanden i
vidare mån än som är absolut nödvändigt för att skolan skall kunna
fullgöra sina uppgifter. Härvid bör särskilt elevvårdens behov av upplysningar
beaktas.»

UbU 1973:49

3

Det bör understrykas att den tystnadsplikt som avses i det föregående
innefattar endast ett förbud för lärare att obehörigen yppa vad han erfarit.
Lärare bör alltså ha möjlighet att föra uppgiften vidare till rektor,
studierektor och klassföreståndare. Han bör också få tala med annan
lärare eller tjänsteman i skolan som behöver få del av uppgiften för att
kunna utföra sina åligganden på ett korrekt sätt. Vidare får lärare anses
ha rätt att konsultera kolleger, skolläkare, psykolog och kurator. Självklart
är att han därvid skall iaktta stor försiktighet och endast lämna
sådana upplysningar som är nödvändiga för att belysa det aktuella
ärendet. Samtidigt bör läraren upplysa om behovet av att iaktta tystnad.
Läraren bör vara särskilt försiktig med uppgifter som lämnats honom
i förtroende av eleven eller hans föräldrar.

Vad nu sagts om möjlighet för lärare att föra viss uppgift vidare
gäller också i fråga om vidareförande till annan myndighet än skolan,
t. ex. barnavårdsnämnd.

Om lärare i allmän tjänst bryter mot tystnadsplikt som grundar sig
på författning eller annan generell instruktion kan han dömas enligt
20 kap. 3 § brottsbalken för brott mot tystnadsplikt. Detsamma gäller
om tystnadsplikten grundar sig på att innehållet i en allmän handling
är hemligt. Åsidosätter en lärare i andra fall sin tystnadsplikt kan han
dömas enligt 20 kap. 4 § brottsbalken för tjänstefel eller möjligen, undantagsvis,
för brott mot tystnadsplikt. Medan det senare brottet förutsätter
uppsåt kan ansvar för tjänstefel åläggas läraren även om han
bara visat försummelse, oförstånd eller oskicklighet. Tjänstefel men
inte brott mot tystnadsplikt kan också föranleda disciplinär bestraffning
enligt statstjänstemannalagen (1965: 274) för lärare som är statstjänsteman
eller enligt stadgan (1965: 602) om vissa tjänstemän hos kommuner
m. fl. för kommunalt anställda lärare.

Vad ovan sagts om lärares tystnadsplikt gäller i princip också beträffande
tystnadsplikt för skolledare; dock att den som innehar eller
uppehåller tjänst som skoldirektör, biträdande skoldirektör eller förste
rektor inte kan bestraffas disciplinärt. Brott mot tystnadsplikt av sådan
skolledare kan alltså endast beivras enligt 20 kap. 3 och 4 §§ brottsbalken.

Utskottet

Undantag från principen om allmänna handlingars offentlighet meddelas
i den s. k. sekretesslagen, vilken sålunda avser endast handlingar.
Några allmänna i lag eller annan författning givna föreskrifter om
tystnadsplikt finns inte. Däremot återfinns bestämmelser om tystnadsplikt
i åtskilliga specialförfattningar, dock inte beträffande skolkuratorer.
Som framgår av det föregående har emellertid skolöverstyrelsen
utfärdat vissa rekommendationer och anvisningar beträffande tystnadsplikt
för skolkuratorer.

I motionen 1973:1285 hävdas att en lag om tystnadsplikt för skolkuratorer
skulle gagna förtroendet mellan elever och kuratorer högst
avsevärt. Motionärerna yrkar att bestämmelser skall utfärdas om tystnadsplikt
för skolkuratorer.

Utskottet anser att motionen behandlar en väsentlig fråga. Offentlig -

UbU 1973:49

4

hets- och sekretesslagstiftningskommittén (OSK) har emellertid enligt
vad utskottet inhämtat tagit upp denna fråga bland de spörsmål som
måste lösas, varför något initiativ från riksdagens sida i ärendet inte
synes påkallat. Utskottet avstyrker därför bifall till yrkandet i motionen
1973: 1285.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973: 1285.

Stockholm den 20 november 1973

På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Alemyr (s), Wikström
(fp), Larsson i Staffanstorp (c), Mårtensson (s), Jönsson i Arlöv (s),
Nordstrandh (m), Wiklund i Härnösand (s), Elmstedt (c), Gustafsson
i Barkarby (s), fru Gradin (s), herrar Johansson i Skärstad (c), Berndtson
i Linköping (vpk), Stålhammar (fp), Nilsson i Norrköping (s) och
Strindberg (m).

TRYCKERIBOLAGET IVAR HAGGSTRÖM AB. STOCKHOLM 1973