Utbildningsutskottets betänkande nr 46 år 1973

UbU 1973:46

Nr 46

Utbildningsutskottets betänkande i anledning av motioner om befrielse
från deltagande i undervisningen i religionskunskap.

Motionerna

1973:1312 av herr Oskarson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
beslutar om ändring av skollagen 5 kap. 27 § så att elev i grundskolan
eller gymnasieskolan som tillhör svenska kyrkan eller frireligiöst samfund
skall på föräldrarnas begäran befrias från att delta i undervisningen i
religionskunskap i likhet med vad som gäller för de kyrkor och
församlingar som anges i ämbetsskrivelser den 17 april 1953 och den 28
december 1972.

1973:1319 av herr Strömberg m. fl. (fp) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar om ändring av skollagens 27 och 29 §§ i
enlighet med vad i motionen anförts,

2. att vederbörande utskott utarbetar erforderlig lagtext.

Konstitutionsutskottets granskningsbetänkande år 1972

Vid sin granskning år 1972 av statsrådens ämbetsutövning och
regeringsärendenas handläggning granskade konstitutionsutskottet förutom
vissa andra ämnen ”frågor rörande befrielse från religionsundervisning”.
Till konstitutionsutskottets betänkande är som bilaga fogad en
inom utskottets kansli i ämnet upprättad granskningspromemoria.
Utskottet fann inte anledning att göra något särskilt uttalande i dessa
frågor. Till konstitutionsutskottets betänkande är emellertid fogat ett
särskilt yttrande rörande befrielse från religionsundervisning.

Den förutnämnda granskningspromemorian redovisas i bilaga till detta
betänkande. Med anledning av vad därom anförs i promemorian bör
särskilt framhållas att Kungl. Maj:t numera genom beslut den 28
december 1972 meddelat beslut beträffande elev i grundskolan eller
gymnasieskolan som tillhör evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige. I detta
sammanhang är särskilt punkterna 1—3 i beslutet av intresse. Dessa
punkter är av följandeTydelse:

1. Elev i grundskolan eller gymnasieskolan som tillhör evangelisklutherska
kyrkan i Sverige skall på begäran av föräldrarna befrias från att
deltaga i undervisningen i religionskunskap. Eleven skall genom föräldrarnas
försorg få religionsundervisning, som — med den olikhet som
föranleds av skillnaden i religiös uppfattning - i huvudsak motsvarar
undervisningen i religionskunskap i grundskolan respektive gymnasieskolan.
Elev skall förete intyg om att han bevistat undervisningen.
Skolöverstyrelsen, länsskolnämnden och skolstyrelsen har rätt att taga

1 Riksdagen 1973. 14 sami. Nr 46

UbU 1973:46

kännedom om religionsundervisningen.

2. För klass i vilken ingår elev som befriats från undervisningen i
religionskunskap enligt punkt 1 skall undervisningen i religionskunskap
alltid sammanföras till särskilda på förhand bestämda lektioner.

3. Den som befriats från undervisningen i religionskunskap enligt
punkt 1 skall i fråga om betyg, intagning, uppfattning och slutbetyg
behandlas som om religionskunskap ej ingick i läroplanen.

Utskottet

På grundval av bestämmelserna i 27 och 29 §§ skollagen
(1962:319) kan elev i grundskolan respektive gymnasieskolan som tillhör
trossamfund som fått Konungens tillstånd att i skolans ställe ombesörja
religionsundervisning befrias från att delta i undervisningen i religionskunskap.
I båda de nu ifrågavarande motionerna 1973:1312 och
1973:1319 föreslås sådan ändring av skollagen att rätten enligt denna till
befrielse från deltagande i nämnda undervisning vidgas.

I motionen 1973:1319 påpekas att många skilda religiösa uppfattningar
under de senaste åren blivit representerade i Sverige genom den
ökade invandringen. Motionärerna anser att skollagen som en konsekvens
härav bör ändras så att elever som tillhör annat trossamfund än svenska
kyrkan skall ha rätt att erhålla befrielse från undervisningen i religionskunskap
även om ifrågavarande trossamfund ej formellt är etablerat i
Sverige och därför ej kan söka tillstånd enligt 27 och 29 § § skollagen.

Yrkandet i motionen 1973:1312 har ett vidare syfte. I denna motion
anförs att många föräldrar som tillhör den svenska kyrkan eller något av
våra frireligiösa samfund känner en allvarlig oro inför den religionsundervisning,
som i dag bedrivs i våra skolor. Motionsyrkandet avser en allmän
rätt att bli befriad från deltagande i undervisningen i religionskunskap,
dvs. en rätt som skall vara oberoende av vilket trossamfund eleven tillhör.

Med anledning av de ifrågavarande motionsyrkandena vill utskottet
erinra om att riksdagen under de två senaste åren vid skilda tillfällen
debatterat frågan om befrielse från undervisningen i religionskunskap.

Vid sin granskning förra året av statsrådens ämbetsutövning och
regeringsärendenas handläggning behandlade konstitutionsutskottet bl. a.
frågan om befrielse från undervisningen i religionskunskap. Som bilaga
till detta betänkande är fogad en inom konstitutionsutskottets kansli
upprättad promemoria som även innefattar en jämförelse mellan skollagens
bestämmelser och innehållet i av Sverige på ifrågavarande område
ratificerade konventioner. I nu ifrågavarande avseende resulterade konstitutionsutskottets
granskning i att utskottet inte fann anledning att göra
något särskilt uttalande (KU 1972:26).

Vid förra årets riksdag behandlades vidare en motion (1972:193) med
yrkande om en utredning vars syfte skulle vara att komma fram till
vidgade möjligheter att få befrielse från undervisningen i religionskunskap.
Enligt utbildningsutskottets mening fanns det inte anledning att i
fråga om befrielsemöjlighet enligt skollagen gå längre än vad som tidigare
befunnits lämpligt. I enlighet med utskottets förslag avslogs motions -

UbU 1973:46

yrkandet av riksdagen (UbU 1972:2 p. 6).

Under innevarande års riksdag har religionsundervisningen bl. a.
debatterats i anledning av dels en enkel fråga (1973:19, RD 6, s. 28) och
dels en interpellation (1973:23, RD 47, s. 84).

Med erinran sålunda om riksdagens tidigare ställningstaganden och det
stora intresse som från riksdagens sida ägnats utformningen av ämnet
religionskunskap avstyrker utskottet bifall till yrkandet i motionen
1973:1312.

Vad därefter beträffar yrkandet i motionen 1973:1319 har — som
framgår av konstitutionsutskottets promemoria och Kungl. Maj :ts beslut
den 28 december 1972 — hos Kungl. Maj:t utbildats en administrativ
praxis av innebörd att elever, tillhöriga andra trossamfund än svenska
kyrkan, av särskilda skäl befriats från att delta i skolans undervisning i
religionskunskap. Då önskemål om befrielse från religionskunskap från
invandrare med religiös åskådning som klart avviker från svenska kyrkans
redan nu kan bli tillgodosedda inom ramen för denna administrativa
praxis bör enligt utskottets mening även det i motionen 1973:1319
framförda yrkandet avslås av riksdagen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1973:1312,

2. att riksdagen avslår motionen 1973:1319.

Stockholm den 8 november 1973

På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Alemyr (s), Wikström
(fp), Mårtensson (s), Richardson (fp), Jönsson i Arlöv (s), Nordstrandh
(m), Elmstedt (c), Gustafsson i Barkarby (s), Johansson i Skärstad (c),
fru Dahl (s), herrar Berndtson i Linköping (vpk), Sundgren (s), Karlsson i
Mariefred (c), Nilsson i Norrköping (s) och Strindberg (m).

Reservation

av herrar Nordstrandh (m), Johansson i Skärstad (c) och Strindberg (m)
som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Med
anledning” och på s. 3 slutar med ”av riksdagen” bort ha följande
lydelse:

Med anledning av de ifrågavarande motionsyrkandena vill utskottet
erinra om att — som framgår av konstitutionsutskottets promemoria och
Kungl. Maj:ts beslut den 28 december 1972 — hos Kungl. Maj:t utbildats
en administrativ praxis av innebörd att elever tillhöriga andra trossamfund
än svenska kyrkan av särskilda skäl befriats från att delta i skolans
religionsundervisning. Vid sådan befrielse måste givetvis utgångspunkten

UbU 1973:46

vara de beslut om religionsundervisningen som riksdagen fattat och de
konventioner Sverige biträtt. Kungl. Maj:ts handläggning av ärendet
beträffande elev i grundskolan eller gymnasieskolan som tillhör evangelisk-lutherska
kyrkan i Sverige, där ett för dessa elever positivt beslut
fattades först i december 1972, ger utskottet anledning framföra den
uppfattningen, att Kungl. Maj:t i sin handläggning av tillståndsansökningar
bör visa en större generositet och vilja till positivt handlande än
hittills gjorda erfarenheter ger intryck av. Utskottet föreslår att riksdagen
som sin mening ger denna uppfattning till känna för Kungl. Majit.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad
utskottet anfört i anledning av motionerna 1973:1312 och
1973:1319.

UbU 1973:46

Bilaga till UbU 1973:46

Konstitutionsutskottets PM — Bilaga 17 till KU 1972:26 — rörande
möjligheterna för elev i svensk skola att erhålla befrielse från undervisning
i religionskunskap, innefattande en jämförelse mellan skollagens
bestämmelser och innehållet i av Sverige på ifrågavarande område
ratificerade konventioner

127 § skollagen (1962:319) stadgas bl. a. att elev på föräldrarnas
begäran skall befrias från deltagande i undervisning i religionskunskap,
om eleven tillhör trossamfund som fått Konungens tillstånd att i skolans
ställe ombesörja religionsundervisning.

Bortsett från att år 1968 ordet ”Kristendomskunskap” ersatts av
”religionskunskap” (1968:740) har stadgandet samma lydelse som vid
tillkomsten av skollagen.

Kungl. Maj:t har den 17 april 1953 medgett katolska kyrkan i Sverige
och mosaiska församlingarna i Stockholm, Göteborg och Malmö att i
skolornas ställe ombesörja religionsundervisning för lärjungar tillhörande
respektive trossamfund. Enligt uppgifter från utbildningsdepartementet
har annat trossamfund inte erhållit sådant tillstånd.

Tilläggsprotokollet den 20 mars 1952 till konventionen angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
ratificerad av Sverige den 17 april 1953, art. 2, har följande lydelse:

Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den
verksamhet som staten kan påtaga sig i fråga om uppfostran och
undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina
barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med
föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.

I en reservation till denna artikel har Sverige såvitt avser kristendomsundervisningen
förklarat att befrielse från skyldigheten att deltaga i de
allmänna skolornas kristendomsundervisning endast kan medgivas för
barn med annan trosbekännelse än svenska kyrkans, för vilka tillfredsställande
religionsundervisning är anordnad.

Såsom framgår av de återgivna texterna finns det en skillnad i
uttryckssättet mellan skollagen och reservationen beträffande kraven för
att erhålla befrielse från ifrågavarande undervisning. Uttalanden i
samband med ratificeringen av tilläggsprotokollet (prop. 1953:32) tyder
närmast på att man med reservationen avsett att markera samma
inställning till frågan som uttryckts i propositionen (1950:70) angående
riktlinjerna för det svenska skolväsendets utveckling. Således anförde
departementschefen 1950 bl. a. följande:

I överensstämmelse med de erkända grunderna för religionsfriheten
bör vissa trossamfunds medlemmar tillerkännas rätt till frikallelse för sina
barn från de allmänna skolornas kristendomsundervisning och morgonandakter.
Det bör därvid ankomma på Kungl. Majit att på given anledning
pröva, huruvida trossamfund i sin trosåskådning avviker så mycket från
grunderna för kristendomsundervisningen i de allmänna skolorna, att
dylik befrielse skäligen bör beviljas och samfundet erhålla rätt att sörja

UbU 1973:46

för religionsundervisning åt samfundet tillhörande barn. I samband
därmed bör Kungl. Maj:t lämna erforderliga föreskrifter rörande religionsundervisningens
innehåll och kontrollen av densamma genom allmänna
organ.

Vid riksdagsbehandlingen hemställdes i en motion (1950 11:467) bl. a.
att riksdagen måtte uttala sig för en rätt till frikallelse från kristendomsundervisning
och morgonandakt även för barn till föräldrar utan
konfession.

Riksdagen biföll (rskr 1950:341) särskilda utskottets (SäU 1950:1)
hemställan att motionen inte måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Departementschefens uttalande 1953 (prop. 1953:70) hade såvitt nu
är i fråga följande innehåll:

De svenska statsmakterna ha vid sitt ställningstagande till denna fråga i
samband med den senaste skolreformen utgått ifrån att kristendomsundervisningen
i våra allmänna skolor icke är avsedd att påtvinga eleverna
en viss troslära utan att under objektiva former bibringa dem kunskap om
de religiösa och etiska värderingar som varit bestämmande vid uppbyggandet
av det svenska samhället liksom för den västerländska

kulturutvecklingen över huvud taget. Jag finner sålunda att

Sveriges ratifikation av tilläggsprotokollet bör ske med förbehåll mot art.

2 i protokollet av innebörd att befrielse från skyldigheten att

deltaga i de allmänna skolornas kristendomsundervisning endast kan
medgivas för barn med annan trosbekännelse än svenska kyrkans, för
vilka tillfredsställande religionsundervisning är anordnad.

Utrikesutskottet förklarade sig enhälligt inte ha någon erinran mot att
tilläggsprotokollet godkändes med de förbehåll, som av departementschefen
ansetts erforderliga samt att formuleringen av förbehållen fick
ankomma på Kungl. Maj:t(UU 1953:1).

Som ovan anförts utbyttes genom lagändring år 1968 ordet kristendomskunskap
i 27 § skollagen mot ordet religionskunskap. Fråga
uppkom därvid om denna ändring, som bl. a. markerade ämnets samband
med andra orienteringsämnen i enlighet med den s. k. arbetsområdesprincipen,
också borde inverka på möjligheten att erhålla befrielse från
ämnet. Departementschefen anförde i anslutning härtill (prop.
1968:129):

Undervisningen i religionskunskap skall utformas objektivt och allsidigt
samt innefatta också undervisning om andra religioner än den
kristna. Jag räknar likväl med att för vissa grupper av elever liksom i dag
kommer att resas krav på befrielse från denna undervisning. Det bör vara
möjligt att finna praktiska lösningar som tillgodoser dessa krav. Nuvarande
bestämmelser bör alltså finnas kvar och jag är därför inte beredd att på
denna punkt förorda någon ändring i skollagen.

Vid utskottsbehandlingen av propositionen gjordes i ett pär motioner
gällande, att det saknades anledning att av konfessionella skäl befria vissa
elever från religionsundervisning, eftersom undervisningen skulle vara
objektiv. Man pekade också på svårigheterna att ha kvar befrielsemöjligheten,
då religionsundervisningen alltmer skulle integreras med andra
ämnen på läroplanen.

UbU 1973:46

Andra lagutskottet uttalade förståelse för den principiella syn på
frågan om rätt till befrielse från religionsundervisning som låg bakom
motionerna men förklarade sig dela departementschefens mening att man
av praktiska och psykologiska skäl inte nu avskaffade möjligheten
till befrielse från deltagande i skolans religionsundervisning (2 LU
1968:71).

Samma mening uttryckte statsutskottet vid behandlingen av två dit
hänvisade motioner som berörde frågan om befrielse från religionsundervisningen
(SU 1968:179).

Kungl. Maj:t har i praxis medgett befrielse även för andra barn än
sådana som tillhörde de mosaiska eller katolska församlingarna. I det
betänkande som 1964 års utlands- och internatskoleutredning överlämnat
rörande ”skolgång borta och hemma” (SOU 1966:55) uppgavs (s. 272)
att sådan befrielse medgetts i vissa fall. Utredningen fortsatte:

Detta har gällt barn till exempelvis muhammedanska föräldrar. Under
de senaste åren har däremot alla ansökningar om befrielse från
kristendomsundervisningen eller delar därav som gjorts av föräldrar
tillhörande frikyrkosamfund i Sverige inte föranlett någon Kungl. Maj:ts
åtgärd. Skolöverstyrelsen har i sina remissvar på senare år konsekvent
hävdat att kristendomsundervisningen så som den numera är utformad i
den obligatoriska skolan inte kan vara stötande för någons religiösa
uppfattning. Med en sådan motivering avslogs år 1965 även en ansökan
från sällskapet Vakttornet om tillstånd att i skolans ställe anordna
religionsundervisning för barn till föräldrar tillhörande Jehovas vittnen.

Kungl. Maj ris beslut i dessa frågor syns innebära att endast föräldrar
med trosuppfattning som väsentligen bygger på en annan grund än den
evangeliska kristendomen kan erhålla befrielse från kristendomsundervisningen
för sina barn. Vid skolöverstyrelsens bedömning av hithörande
ärenden syns även föräldrarnas egenskap av utlandsfödda eller infödda
svenskar ha haft en viss betydelse i det att befrielse tillstyrkts i större
omfattning åt inflyttade.

I betänkandet lämnades också en redovisning för elever som höstterminen
1964 varit befriade från kristendomsundervisning i skolan.
Härav framgick, att totalt 1 592 barn åtnjutit sådan befrielse. Av dessa
tillhörde 29 barn andra trossamfund än den mosaiska eller romerskkatolska
(av dessa 5 muhammedaner, 2 grekiska katoliker, 1 hindu, 10
sjundedagsadventister, 7 Jehovas vittnen och 2 ”enligt uppgift svedenborgare”).

Den befrielse från skolans religionsundervisning som meddelats barn
från andra trossamfund än de mosaiska och romersk-katolska har —
såsom framgår av ovan lämnade redogörelse för gällande bestämmelser —
inte lämnats med stöd av 27 § skollagen. Något motivuttalande rörande
denna form av befrielse har inte återfunnits.

I ett aktuellt ärende har evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige genom
sin kyrkostyrelse begärt tillstånd att i skolans ställe ombesörja religionsundervisningen.
I beslut den 24 juli 1970 lämnade Kungl. Majri
ansökningen utan bifall. 1 ärendet hade Kungl. Majri hört skolöverstyrelsen,
som avstyrkt framställningen i ett den 16 december 1969 dagtecknat

UbU 1973:46

yttrande. Skolöverstyrelsen pekade häri på den målsättning som ämnet
religionskunskap erhållit i den reviderade läroplanen för grundskolan,
innefattande en allsidig orientering om olika tros- och livsåskådningar, i
första hand om kristendomen men även om övriga religioner och
icke-religiösa livsuppfattningar utan att auktoritativt söka påverka eleverna
att omfatta en viss åskådning.

Avslutningsvis anförde skolöverstyrelsen bl. a.:

Målsättningen för ämnet religionskunskap i skolan är således sådan att

befrielse från undervisningen i ämnet inte är motiverad. Om sådan

befrielse från skolans undervisning i religionskunskap över huvud taget
skall ges bör den avse elever, vars föräldrar bekänner sig till en religion
och livsuppfattning som primärt hör till en annan kulturkrets än vår. För
dessa föräldrar som så gott som undantagslöst är invandrare framstår den
svenska skolans uppläggning av ämnet religionskunskap som främmande
och svårförståelig.

Undertecknarna av evangelisk-lutherska kyrkans ovannämnda framställning
har sedermera hänvänt sig till Europarådets kommission för de
mänskliga rättigheterna, som enligt vad som framkommit upptagit
ärendet till saklig prövning men ännu inte slutbehandlat detta.

I sammanhanget förtjänar vidare nämnas, att Sverige år 1967
ratificerat en av Unescos generalkonferens år 1960 antagen konvention
mot diskriminering inom undervisningen. I art. 5 i konventionen
framhålls bl. a. det väsentliga i att respektera föräldrars frihet att inom
ramen för formerna för landets rättstillämpning tillförsäkra sina barn en
religiös och moralisk uppfostran i överensstämmelse med föräldrarnas
egen övertygelse. Departementschefen (prop. 1967:36) erinrade i detta
sammanhang om att statsmakterna vid skilda tillfällen beslutat om att
religionsundervisningen inom det allmänna skolväsendet skall vara objektiv
och att det enligt skollagen fanns möjlighet till befrielse från
undervisning i kristendom respektive religionskunskap för elev, tillhörig
annat trossamfund än svenska kyrkan.

GOTAB 73 5319 S Stockholm 1973