Utbildningsutskottets betänkande nr 42 år 1973

UbU 1973:42

Nr 42

Utbildningsutskottets betänkande i anledning av motion angående den
sexologiska forskningen m. m.

Motionen

1973:301 av fru Gradin m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t hemställer om en utredning i syfte att samordna forskning,
utbildning och upplysning på sexual- och samlevnadsområdet till ett
institut.

Remissyttrandena

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från universitetskanslersämbetet,
skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, Svenska ekumeniska
nämnden och Riksförbundet för sexuell upplysning.

Universitetskanslersämbetet har till sitt yttrande fogat yttranden som
infordrats från universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och
Umeå samt från karolinska institutet och högskolan i Linköping.

I detta sammanhang bör anmälas att till utskottet inkommit skrivelse
från Riksförbundet för sexuellt likaberättigande.

Universitetskanslersämbetet (UKÄ) erinrar om att
utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och
upplysningsarbetet (USSU) enligt sina direktiv har att framlägga förslag
dels om sexualundervisningens och sexualupplysningens omfattning,
innehåll och mål, dels om åtgärder till förbättrande av undervisningen
och upplysningsverksamheten för ifrågavarande område. Utredningen
beräknas, enligt vad UKÄ inhämtat, slutföra sitt uppdrag under innevarande
år. UKÄ tar därför i yttrandet endast upp frågan om åtgärder i
syfte att samordna forskningen inom området men understryker att även
andra förstärkningsåtgärder för forskningen är angelägna liksom också
åtgärder för utbildning och upplysning inom sexual- och samlevnadsområdet.

Enligt UKÄ:s mening bör USSU:s förslag föreligga innan ställning tas
till frågan om den i motionen föreslagna utredningen.

Frågeställningarna på sexual- och samlevnadsområdet har anknytning
till en rad olika ämnesområden inom skilda fakulteter. Forskningen inom
området får därför en stark tvärvetenskaplig karaktär. Detta är utmärkande
för många problem som för närvarande upplevs som påtagliga i
samhället och där kravet på en förstärkning och samordning av
forskningen vuxit sig starka.

Som UKÄ framhållit i sina förslag till anslagsäskanden för budgetåret

1 Riksdagen 1973. 14 sami. Nr 42

UbU 1973:42

2

1974/75 (tryckta delen s. 41) sker uppbyggnaden av nya forskningsområden
ofta och i allt större utsträckning genom tvärvetenskapliga
projekt, i vilka flera institutioner och fakulteter samarbetar. Organisatoriskt
har detta samarbete under de senaste åren utvecklats genom
bildandet av tvärvetenskapliga centra. Uppgiften för sådana centra är att
främja forskning och utbildning inom respektive område genom samarbete
inom universitetsorganisationen och genom kontaktverksamhet utåt.
På detta sätt kan ett universitet eller en högskola i en smidig form för
längre eller kortare tid etablera nya organisatoriska enheter.

Frågan om hur forskningen inom nya områden bäst initieras och
utvecklas blir i hög grad beroende av i vilken grad forskarna kan beredas
ekonomiska möjligheter att i samverkan under en längre tid ägna sig åt
sådana forskningsuppgifter. Möjligheterna att starta tvärvetenskapliga
projekt eller projekt inom vetenskapliga gränsområden kan försvåras av
att inget organ känner något direkt ansvar för att forskning inom
området kommer till stånd. Forskningsråden och andra projektstödjande
organ har här en viktig uppgift att fylla.

Genom uppdragsforskning har ansvariga organ inom stat och kommun
möjlighet att ställa frågor till forskarna eller göra anspråk på samarbete
med dem. UKÄ har i skilda sammanhang betonat att den växande
mängden av problem som rör människans sociala och fysiska omgivning
bör leda till att forskningsinsatser inom dessa problemområden i ökad
omfattning kommer till stånd genom samverkan i form av uppdragsforskning.

Bildande av speciella fristående institut är enligt UKÄ:s uppfattning
ingen självklar lösning på problemet att finna former för att effektivt och
smidigt stödja och samordna forskning inom nya tvärvetenskapliga
områden. Tvärtom kan institut av denna art tämligen snart efter
uppbyggnadsperioden möta problem som sammanhänger med svårigheter
att inom mindre organisationer tillgodose krav på förändringar i
kontaktmönstret, när det gäller det vetenskapliga samarbetet, eller av
andra för utvecklingen vitala betingelser. Härtill kommer att inrättande
av institut kan verka hämmande på utvecklingen av den befintliga
forskningsorganisationen och dess förändring i takt med samhällsutvecklingen
i övrigt. Ett institut måste också för att kunna fylla sin uppgift bli
relativt resurskrävande. Det är därför en fördel om uppbyggnaden av
forskningsområden kan ske inom universitetsorganisationens ram.

På skolans område skulle det föreslagna institutet få uppgifter bl. a.
inom lärarfortbildningen framhåller skolöverstyrelsen (SÖ),
som med hänvisning till redovisad organisation för grundutbildning och
fortbildning av lärare i sexual- och samlevnadsundervisning avstyrker
motionsyrkandet.

Sexual- och samlevnadsundervisning handhas inom grundskolan av
klasslärare på låg- och mellanstadiet samt av lärare i biologi, samhällskunskap
och religionskunskap på högstadiet. I gymnasieskolan handhas
denna undervisning av bl. a. lärare i biologi, samhällskunskap och
psykologi.

I grundutbildningen för dessa lärarkategorier ges undervisning i sexualoch
samlevnadsfrågor, såväl i den ämnesteoretiska utbildningen som i den
praktiska lärarutbildningen.

Inom lärarfortbildningen har SÖ sedan 1930-talet haft sommarkurser
för lärare i sexualkunskap. Denna form av fortbildning når emellertid
relativt få i förhållande till det mycket stora antal lärare som undervisar i
sexualkunskap i grundskolan och i gymnasieskolan. Sommarkurserna är

UbU1973:42

3

därför numera till väsentlig del s. k. pilotprojekt för konstruktion och
utprövning av fortbildningsmaterial. Den största delen av lärarfortbildningen
äger rum på studiedagar som anordnas lokalt, med centralt utgivet
material som grund. Med denna konstruktion nås samtliga berörda
lärarkategorier.

Vid utarbetandet av fortbildningsmaterial i sexualkunskap anlitas,
förutom pedagogisk expertis, specialister representerande bl. a. forskningen
inom berörda områden. Det är en strävan att integrera den
ämnesteoretiska fördjupningen med fortbildning i metodik, och praktiskt
pedagogiska frågor utgör ett väsentligt inslag.

SÖ har 1970 publicerat fortbildningsmaterial i sexual- och samlevnadsundervisning
av denna typ för samtliga berörda personalkategorier inom
grundskolan. För närvarande förbereds ett motsvarande material för
gymnasieskolans lärare. För biologilärare ges förutom ovannämnda
fortbildning även speciella kurser i humanbiologi innefattande bl. a. den
medicinska delen av sexologin. Denna fortbildning, som anordnas länsvis
av SÖ och länsskolnämnderna, äger rum dels lokalt på studiedagar, dels
under särskilda uppföljningskurser på länslasarett och regionssjukhus.

Såväl sommarkurser som produktion av fortbildningsmaterial administreras
av lärarhögskolornas fortbildningsavdelningar. Verksamheten sker
i nära samverkan med SÖ:s övriga utvecklingsprojekt och utgör en del av
den löpande läroplansuppföljningen.

Socialstyrelsen anser att det föreligger såväl teoretiska som
praktiska behov av tvärvetenskapliga forskningsinsatser inom sexologin.
Styrelsen tillstyrker därför att en utredning kommer till stånd med
uppgift att analysera omfattningen och inriktningen av forskningsverksamheten.
Inom ramen för uppdraget bör även ingå att pröva frågan om
hur denna forskning lämpligen bör organiseras med avseende på
institutionsmässig anknytning mot bakgrund av en översikt över existerande
forskningsresurser och möjligheten att utnyttja dessa. Styrelsen är
således inte i nuvarande läge övertygad om att inrättandet av ett särskilt
institut bäst skulle främja den sexologiska forskningen i dess helhet.

Existerande svensk forskning på området är begränsad till vissa studier
och undersökningar, främst knutna till socialmedicinsk och sociologisk
institution. Det inom RFSU utförda pionjärarbetet är inte primärt
inriktat på forskning utan fastmer på information och rådgivning. Vidare
är verksamheten i högre grad inriktad på familjeplanering än på
samlevnadsfrågor i dess psykologiska, sociala och kulturella sammanhang.

En breddning och fördjupning av svensk forskning är därför motiverad.
En forskning av tvärvetenskaplig karaktär är önskvärd. Samlevnadsfrågorna
berör ett brett spektrum och bör ej bedömas isolerade utifrån en
disciplin. Sålunda är formerna för den sexuella samlevnaden bundna till
familjetypen, som måste ses i relation till det samhälle och den
kulturkrets, i vilka människor lever, ävensom förändringar och utvecklingstendenser
inom samhället. Detta gäller såväl familjeenheternas
storlek och struktur som familjens funktioner. Exempelvis familjens
ekonomiska funktion, funktion vad gäller uppfostran eller socialt skydd
är intimt relaterade till den sociala och ekonomiska utvecklingen i
samhället. Ett av målen för den forskning det här gäller, bör därför vara
att finna samlevnadsformer som står i samklang med samhällsutvecklingen
i övrigt. Frågan får därvid en nära anknytning till sociologi och
kulturantropologi.

UbU1973:42

4

En ökad medvetenhet om dessa samband borde bli resultatet av den
samordnade forskning vars förutsättningar motionärerna föreslår skall
utredas. Därmed skulle även utvinnas kunskapsstoff användbart i vårt
internationella biståndsarbete rörande familjeplanering. Samma kunskapsstoff
kan vidare bli relevant för en ökad förståelse för invandrarnas
syn på samlevnadsproblematiken och familjens funktioner.

Olika yrkeskategorier, exempelvis läkare och socialarbetare, borde
genom denna forskning få en kunskapsreserv att omsätta i praktiskt
handlande. Speciellt inom familjerådgivningsverksamheten bör utflödet
från det samlade kunnande som här avses, kunna praktiskt tillämpas.

Den samordning av specialiteter som i dag krävs för utövandet av
familjerådgivningsverksamheten, är ett praktiskt bevis för behovet av den
i motionen föreslagna samordningen av forskning, utbildning och
upplysning inom samlevnadsområdet.

För närvarande finns totalt 35 byråer med primärkommunalt eller
landstingskommunalt huvudmannaskap. Mycket talar för att behovet av
familjerådgivning kommer att öka inom en snar framtid och en
utbyggnad av verksamheten kan därför förväntas. Tyngdpunkten i
arbetsuppgiften kan komma att förskjutas från behandling till olika
förebyggande uppgifter såsom information, kursverksamhet och utbildning.

Den verksamhet som sedan många år bedrivits i Sverige behöver utan
tvekan bli föremål för vetenskaplig forskning med avsikt att finna bästa
möjliga vägar för information till den enskilde. Den utredning RFSU
gjort rörande sexuell information bör vara en lämplig utgångspunkt för
fortsatta studier inom detta område. Socialstyrelsen bedriver för närvarande
en intensifierad upplysning inom VS- och preventivmedelsområdet.
Även här är behovet av värdering av informationsvägar och program
av stor betydelse. En ökad forskning på detta område är därför
synnerligen önskvärd.

Svenska ekumeniska nämnden, som anser att motionen
ger uttryck för en viss övertro på forskningens möjligheter till
entydiga klarlägganden och till att denna skall kunna fungera som
problemlösare, biträder utredningsförslaget, men framför vissa betänkligheter
mot den bredd för institutets verksamhet som motionen åsyftar.
Nämnden anser det vara mest angeläget att man satsar på den medicinska
och genetiska forskningen och anför vidare följande.

Den i motionen skisserade kopplingen mellan forskning, utbildning
och upplysning förefaller nämnden antyda en tänkt enhetlighet i
samlevnadsproblematikens värderingsfrågor, vilken icke synes stå i
överensstämmelse med de principer som varit vägledande för de aktuella
reformerna på äktenskapslagstiftningens område. Enligt dessa gäller ju
med rätta, att samhället icke skall träda reglerande in på ett fält, där i så
hög grad personliga värderingar gör sig gällande. Man bör enligt nämndens
mening vara ytterst försiktig med att i den skisserade upplysningsverksamheten
söka förläna uppfattningar i samlevnadsfrågor, som sammanhänger
med tolkningen av t. ex. sociologiskt och psykologiskt material,
ett sken av vetenskaplighet.

Så mycket viktigare är det i stället att institutet, om det kommer till
stånd, får möjligheter att bygga ut ett rikt förgrenat kontaktnät och
kännetecknas av en strävan att belysa hur samlevnadsfrågorna ter sig i
relation till alternativa värderingssystem. Den moderna debatten om vår
syn på de avvikande har ju t. ex. klarlagt, hur svårt det är att tillämpa

UbU 1973:42

5

normalitetsföreställningar på detta område. Full hänsyn till den livsåskådningsmässiga
pluralismen borde leda till motsvarande skepsis. Ett starkt
samhälleligt värderingstryck riskerar alltid att leda inte bara till
”dubbelmoral” utan även till att området i fråga blir ett isolat i det
personliga värderingssystemet, vilket snarare för till hämningar än till den
frigörelse motionärerna talar om.

Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU)
ser det som väsentligt att man vid inrättandet av ett sexologiskt institut
betonar de sociologiska, psykologiska och politiska aspekterna på
sexualiteten. Det är inom dessa områden forskningen varit sämst
tillgodosedd och våra kunskaper mest bristfälliga framhåller förbundet
som vidare anfört bl. a. följande.

Den ökade öppenheten och den mer toleranta inställningen till
sexualiteten har inneburit att ett kommersiellt utnyttjande av människans
sexuella behov alltmer utvecklats. Den pornografiska industrin är
t. ex. ett uttryck för detta och en mängd vanföreställningar om
sexualiteten har kunnat spridas via de pornografiska alstren. Detta har i
sin tur givit upphov till problem om vars omfattning och natur det är
svårt att i dag skaffa sig en överblick. Kvinnoförakt och upplevelsen av
mindervärdighet och kontaktlöshet i förhållande till den prestationsinriktade
sexuella förmåga som finns omskriven inte bara i rent pornografiska
tidskrifter utan även i rådgivningsspalter och s. k. seriösa upplysningsböcker
är exempel på problem som samhället måste uppmärksamma
i dag.

Som det påpekas i motionen föreligger det ett stort behov av att
samordna den forskningsverksamhet som pågår på skilda institutioner i
landet. Behovet är dessutom stort av en systematisk sammanställning av
information om den verksamhet som finns inom t. ex. familjerådgivningen,
mödravården, skolan, preventivmedels- och abortrådgivningsverksamheten.
Som situationen för närvarande ser ut är det svårt att utnyttja och
dra lärdom av de erfarenheter som gjorts inom de olika verksamhetsgrenarna.
Detta innebär en misshushållning av resurser, då gjorda
erfarenheter inte kan tillgodogöras av andra verksamma på fältet.

Utskottet

I motionen 1973:301 hävdas att många av skolans elever får en
bristfällig sexualundervisning och att många lärare fortfarande upplever
denna undervisning som besvärande, ofta beroende på otillräcklig
utbildning. Även i fråga om den sexologiska forskningen råder det enligt
motionärernas mening stora brister. Samtidigt som det bedrivs kvalificerad
forskning i reproduktionsbiologi och genetik samt preventivmedelsutveckling
är bristerna i fråga om forskningsinsatser påtagliga när det
gäller samlevnadsfrågor och då i första hand vad gäller de sociologiska
och psykologiska aspekterna på dessa frågor. Därtill kommer, framhåller
motionärerna, att statsmakterna inte genom någon samordnad instans har
överblick över vilken forskning som bedrivs, vilka resultat den ger och
hur resultaten förs ut i praktiken. Den erforderliga samordningen bör
enligt motionärernas uppfattning lämpligen komma till stånd genom att

UbU1973:42

6

ett institut inrättas för forskning, utbildning och upplysning på sexualoch
samlevnadsområdet. Motionen utmynnar i förslag om utredning om
ett sådant institut.

Behovet av forskning, utbildning och upplysning på sexual- och
samlevnadsområdet har bestyrkts vid remissbehandlingen av motionen
liksom även motionärernas uppfattning att en samordning och en
förstärkning av samhällets insatser på detta område är angelägen. Som
emellertid universitetskanslersämbetet erinrat om skall utredningen rörande
sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet
(USSU) enligt sina direktiv lägga fram förslag dels om sexualundervisningens
och sexualupplysningens omfattning, innehåll och mål, dels om
åtgärder till förbättrande av undervisningen och upplysningsverksamheten
på detta område. Presentationen av utredningens förslag är i tiden
näraliggande och frågan om en utredning med de av motionärerna
föreslagna uppgifterna och det av dem förordade målet kan bättre
bedömas när resultatet av USSU:s utredningsarbete föreligger. Utskottet
är därför inte berett att nu föreslå riksdagen att göra framställning om
den av motionärerna föreslagna utredningen. Utskottet avstyrker sålunda
det ifrågavarande yrkandet i motionen 1973:301.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973:301.

Stockholm den 30 oktober 1973

På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Alemyr (s), Wikström
(fp), Larsson i Staffanstorp (c), Mårtensson (s), Richardson (fp),
Nordstrandh (m), Wiklund i Härnösand (s), Elmstedt (c), Gustafsson i
Barkarby (s), fru Gradin (s), herr Johansson i Skärstad (c), fru Dahl (s),
herrar Berndtson i Linköping (vpk), Sundgren (s) och Karlsson i
Mariefred (c).

GOTAB 73 5238 S Stockholm 1973