Trafikutskottets betänkande nr 8 år 1973

TU 1973:8

Nr 8

Trafikutskottets betänkande i anledning av motioner rörande den statliga
trafikpolitiken, m. m.

Motionerna

I motionen 1973:44 av herr Levin (fp) hemställs att riksdagen ger
Kungl. Majit till känna vad i motionen anförts angående SJ-biljetters
giltighetstid.

I motionen 1973:48 av herr Torwald m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj d anhåller om snar utredning och förslag till åtgärder för
att förbättra förhållandena på inlandsbanan på sätt i motionen anges.

I motionen 1973:88 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Majit anhåller att direktiven till utredningen om vissa
trafikpolitiska frågor vidgas i enlighet med vad som anges i motionen.

I motionen 1973:308 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Majit begär utredning och förslag beträffande formerna för en
samordnad satsning på kollektivtrafikteknik.

I motionen 1973:309 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Majit begär att i avvaktan på den trafikpolitiska utredningens
förslag omedelbara åtgärder vidtages för att öka järnvägarnas konkurrenskraft
och ge dem större möjlighet att ge allmänheten en fullgod service,
innebärande bl. a. försök med prissänkningar på vissa sträckor, charterresor
med tåg, översyn av taxesystemet, beslut om att de viktiga
bansträckor som nu hotas av nedläggning får vara kvar, förbättrad
sovvagnsservice med särskild tanke på pensionärer, ökad satsning på
snabbtåg som halverar restiderna mellan större tätorter, bättre service för
godstransporterna, utbyggande av distriktenheterna i Växjö, Borås och
Umeå till moderna, marknadsinriktade försäljningskontor som kan bilda
mönster för övriga delar av landet, förslag till årets riksdag om reduktion
av taxorna för persontrafik på längre avstånd i syfte att få till stånd ett
”rundare Sverige”.

I motionen 1973:310 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs 1. att
riksdagen hos Kungl. Maj .t begär att den framtida luftfarts- och
sjöfartspolitiken utreds i samband med den pågående trafikpolitiska
utredningen, 2. att riksdagen uttalar att de internationella aspekterna för
en sund utveckling av svensk sjöfart bevakas med särskild hänsyn tagen
till utvecklingen inom EEC, 3. att vad i motionen anförs beträffande
trafikpolitiska riktlinjer i övrigt ges Kungl. Maj .t till känna.

I motionen 1973:313 av herrar Nilsson i Agnäs (m) och Fridolfsson i

1 Riksdagen 1973. 15 sami. Nr 8

TU 1973:8

Stockholm (m) hemställs 1. att SJ anlägger en terminal i Sorsele, 2. att
förläggningen av ett flygfält i Slagnäs utredes, 3. att projektering av
vägen Ammarnäs-Täma i Västerbotten snarast påbörjas.

1 motionen 1973:474 av herr Enskog (fp) föreslås att riksdagen
hemställer att Kungl. Maj:t låter utreda och föranstalta om genomförande
av trafikomläggningar i en snabbare takt i tätorterna.

1 motionen 1973:479 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås, såvitt
nu är i fråga (punkten 1), att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer, att
följande i motionen berörda frågor, syftande till att bryta med 1963 års
trafikpolitik och övergå till en ny trafikpolitik, hänskjuts till den tillsatta
trafikutredningen för övervägande: a) åtgärder enligt i motionen skisserad
riktning i syfte att överföra tung godsbefordran från landsväg till järnväg,

b) förbättringar av kollektivtrafiken, bl. a. genom bildande av länsbolag,
taxesystem av typ 50-kort eller liknande, c) förbud mot taxehöjningar
inom SJ:s trafikområde i avvaktan på trafikutredningens ställningstagande
i taxefrågan, d) genomförandet av sociologiska undersökningar
av järnvägsnedläggningars effekter i skilda delar av landet.

I motionen 1973:735 av fröken Andersson i Stockholm (c) och herr
Sjönell (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning
angående möjligheterna att efter angivna riktlinjer snarast införa enhetskort
inom SJ :s verksamhetsområde.

I motionen 1973:736 av herr Björk i Gävle m. fl. (c) hemställs att

riksdagen som sin mening ger Kungl. Majt till känna 1. dels att

nedläggning i princip inte må förekomma vare sig av järnvägslinje eller
busslinje på landsväg i avvaktan på resultatet av den regionala trafikplaneringen
som länsstyrelser och kommuner har att ombesörja, 2. dels att
kostnaderna för olönsamma busslinjer på landsbygden skall bestridas av
staten och ej överlastas på kommunerna.

I motionen 1973:737 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs (under

hänvisning till motiveringen i motionen 1973:241) att riksdagen hos

Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv till den trafikpolitiska utredningen
i syfte att väg- och trafikpolitiken i dess helhet så långt möjligt
inordnas under de regionalpolitiska strävandena.

I motionen 1973:738 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs (likaledes
under hänvisning till motiveringen i motionen 1973:241) såvitt nu är i
fråga (punkterna 1 och 3—6) att riksdagen hos Kungl. Maj:t 1. anhåller
att SJ:s verksamhet snabbare anpassas till de krav på service som SJ:s
kunder ställer genom bl. a. en förnyelse av den rullande materielen och
en fortsatt upprustning av bannätet för att medge ökad snabbhet och
bekvämlighet samt en ökning av godstrafikens kvalitet i fråga om
snabbhet, regularitet och godsbehandling; 3. anhåller att kommittén för
utredning om kollektivtrafik i tätorter får direktiv att skyndsamt utreda
dels de institutionella förutsättningarna för en samordnad regional
trafikplanering, innebärande ökat inflytande för de regionala organen,

TU 1973:8

dels förutsättningarna för förbättring av den kollektiva trafiken i vad
avser främst turtäthet, snabbhet och trafikens tillgänglighet, dvs. linjenätets
utbredning; 4. anhåller om att den trafikpolitiska utredningen får
tilläggsdirektiv att utreda frågan om de formella villkoren för busstrafiken,
dvs. rätten till etablering och utövande av verksamheten; 5. anhåller
att motionen 1973:241, såvitt den avser sjöfarten, överlämnas till den
trafikpolitiska utredningen för beaktande; 6. ger till känna vad i
motionen 1973:241 anförts dels om charterflygningar till Sverige från
kontinenten för att åstadkomma ökad turism i landets norra delar, dels
om särskilda rabatter för anslutningsresor inom landet till charterflygningar
till utlandet för att öka beläggning och kapacitet på de svenska
inrikeslinjerna.

I motionen 1973:740 av herr Ekström m. fl. (s) föreslås att riksdagen
hos Kungl. Majd hemställer om sådant vidgat utredningsuppdrag till
statens järnvägar att förutsättningarna för en höjd trafikstandard på
framför allt sträckan Uppsala—Härnösand snarast blir bedömd.

I motionen 1973:741 av herr Enskog m.fl. (fp, s, c, m) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Majd anhåller om en översyn av sjöfartsverkets
taxepolitik i vad gäller sjöfarten till samtliga Mälarhamnar.

I motionen 1973:747 av herr Gustafsson i Byske m. fl. (c,s,fp,m,vpk)
hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majd måtte a) begära
skyndsam utredning av frågan om den kollektiva trafiken, med utgångspunkt
från en zonindelning av hela landet, samt b) uttala önskemålet om
samråd mellan utredning och forskargrupper på detta område.

I motionen 1973:750 av herr Hörberg (fp) hemställs att riksdagen
begär att Kungl. Majd på lämpligt sätt låter utreda 1. möjligheterna till
tätare och snabbare förbindelser mellan primära och regionala centra med
beaktande även av kombinationen sovtåg—dagtåg—flyg, 2. samarbetsformer
för SJ och LIN/SAS beträffande biljettaxor och -utfärdande samt
tidtabeller, 3. sänkningsalternativ för biljettpriset för andraklassresor,

4. på lång sikt: en mer progressiv investeringspolitik för SJ.

I motionen 1973:751 av herrar Jadestig (s) och Nilsson i Kalmar (s)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj d anhåller om utredning i syfte att
skapa bättre samordning av kommunikationerna mellan regionala och
primära centra.

I motionen 1973:760 av herr Signell m. fl. (s) hemställs att riksdagen
begär att Kungl. Majd överväger åtgärder i syfte att få taxiflyget utbyggt i
enlighet med vad i motionen anförts.

I motionen 1973:764 av herr Wirmark m. fl. (fp) föreslås att riksdagen
hos Kungl. Majd hemställer om utredning och förslag syftande till att
slopa kommuns skyldighet att bidraga till finansieringen av investeringar i
primärflygplatser.

1* Riksdagen 1973. 15 sami. Nr 8

TU 1973:8

I motionen 1973:770 av herr Åsling m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Majit anhåller om utredning av frågan om ett kommunikationssystem
i inlandet efter de riktlinjer som skisserats i motionen.

1 motionen 1973:1348 av herrar Ekinge (fp) och Rydén (fp) hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t uttalar att Gotland i trafikpolitiskt
hänseende icke bör få sämre behandling än övriga län.

I motionen 1973:1350 av herr Eriksson i Arvika (fp) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj d begär att förutsättningarna för införandet av
låg enhetstaxa för färd med kollektivtrafikmedel inom varje kommun
eller större region utreds i lämpligt sammanhang.

1 motionen 1973:1363 av fru Jonäng (c) hemställs att riksdagen hos
Kungl. Majit anhåller om att försöksverksamhet med ett prisbilligt
årskort gällande på SJ:s tåg och bussar skyndsamt kommer till stånd.

1 motionen 1973:1369 av herr Möller (fp) hemställs att riksdagen hos
Kungl. Majit anhåller om förslag till ändring av 2 § i lagen om rätt för
kommun att upptaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats, så att
införande av gatuavgift för rullande trafik (s. k. trängselavgift) blir möjlig
att införa för kommun som så önskar.

I motionen 1973:1370 av herr Nordgren m. fl. (m) hemställs att
riksdagen anhåller om utredning och förslag beträffande sänkning av
fraktkostnaderna för transitotrafik över de isfria norska hamnarna och
att man därvid tar hänsyn till de lokaliseringspolitiska synpunkterna.

I motionen 1973:1371 av herr Nordgren m. fl. (m) föreslås att
riksdagen hos Kungl. Majit hemställer om förslag i syfte att i ökad
utsträckning samordna trafikpolitiken med lokaliseringspolitiken och
turistpolitiken samt att ompröva prispolitiken för inrikesflyget.

I motionen 1973:1377 av herrar Rosqvist (s) och Hugosson (s)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär sådant tillägg i direktiven
till den trafikpolitiska utredningen att även sjöfartens roll inom den
framtida svenska trafikpolitiken uppmärksammas och prövas.

Utskottet

Trafikpolitikens framtida utformning och inriktning

I motionen 1973:88 framhålls att trafikpolitiken måste betraktas som
och utgöra en integrerande del av lokaliserings- och regionalpolitiken.
Dess mål skall vara att till rimliga priser erbjuda de enskilda människorna
goda kommunikationer och att tillgodose näringslivets behov av transporter
och trafikservice i övrigt.

Det bör enligt motionärerna uppdras åt utredningen av vissa trafikpolitiska
frågor (numera den trafikpolitiska utredningen) att utarbeta
trafikpolitiska riktlinjer för ett decentraliserat samhälle. Därvid bör bl. a.
gällande räntabilitetskrav för de statliga kommunikationsföretagen över -

TU 1973:8

vägas och omprövas.

Trafikgrenarnas kostnadsansvar måste baseras på en samhällsekonomisk
totalkalkyl kompletterad med sociala och miljömässiga avvägningar
mellan olika trafikgrenar och med hänsyn till deras betydelse för olika
delar av landet. Taxor, beskattning och ekonomiska stimulansåtgärder
skall avvägas så att den trafikpolitiska målsättning som i motionen
angivits kan uppnås.

Enligt motionärernas mening bör i enlighet härmed riksomfattande
trafikförsörjningsplaner upprättas. Dessa skall bygga på samordning av
regionala och lokala trafikförsörjningsplaner upprättade av landstingen
och primärkommunerna. Till vägledning för detta planeringsarbete på
olika nivåer skall enhetliga normer och anvisningar utarbetas. Representanter
för primärkommuner, landsting och trafikföretag skall beredas
möjlighet att från början delta i det regionala planeringsarbetet. De
enskilda kommunmedlemmarna skall så långt möjligt ha inflytande på
utformningen av trafikförsörjningsplanerna inom kommunerna.

Motionärerna utvecklar i ett antal punkter närmare sina synpunkter på
trafikpolitiken och begär i anslutning härtill att den trafikpolitiska
utredningen även behandlar flygets och sjöfartens roll i trafikförsörjningen.
Slutligen hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhåller att direktiven till den trafikpolitiska utredningen vidgas i
enlighet med vad som sagts i motionen.

I motionen 1973:310 konstateras att målet för 1963 års trafikpolitik
är att för hela landet trygga en tillfredsställande transportförsörjning till
lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Politikens utformning skall
vidare medge företagsmässig effektivitet och en sund utveckling av olika
transportmedel. Tillämpningen av och det bristfälliga underlaget för
beslut som rör transportsektorn har dock förorsakat att transportförsörjningen
under den tid den nuvarande trafikpolitiken varit i kraft i flera
avseenden snarare försämrats än förbättrats.

Sedan 1963 har en ny regionalpolitik och ett större medvetande om
miljöns betydelse börjat växa fram. Dessa strävanden ställer ökade krav
på den trafikpolitiska målsättningen. Regionalpolitiken syftar till att
skapa en mer balanserad och rättvis fördelning av tillgången till
sysselsättning och offentlig service. En utbyggnad och en kvalitetshöjning
av kommunikationerna är de effektivaste medlen att förverkliga dessa
föresatser. Från miljöpolitisk utgångspunkt ställs krav på större hänsyn
till landskapsvården och tystare och mindre luftförorenande trafik
samtidigt som tätortsbefolkningens möjligheter att snabbt komma ut i
skog och mark skall tillgodoses. Därtill kommer ökade krav på
arbetsmiljön inom den yrkesmässiga trafiken. Allt detta måste inrymmas
i de trafikpolitiska målen och därför också påverka den konkreta
utformningen av politiken. Målen för trafikpolitiken måste också
inrymma kravet på säkrare trafik.

En integrerad trafikpolitik kan enligt motionärerna bli effektiv från
samhällsekonomiska och regionalpolitiska utgångspunkter endast om den

TU 1973:8 6

utformas så att snärjande detaljregleringar undviks. En samhällelig
nyttokostnadskalkyl är vidare nödvändig som vägledning för de ramar
som samhället fastställer för trafikpolitiken.

I en rad punkter lägger motionärerna fram sina synpunkter beträffande
riktlinjer för en ny trafikpolitik och hemställer slutligen bl. a. att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att den framtida luftfarts- och
sjöfartspolitiken utreds i samband med den pågående trafikpolitiska
utredningen, att riksdagen uttalar att de internationella aspekterna för en
sund utveckling av svensk sjöfart bevakas med särskild hänsyn tagen till
utvecklingen inom EEC samt att vad i motionen anförts beträffande
trafikpolitiska riktlinjer i övrigt ges Kungl. Maj :t till känna.

I motionen 1973:737 begärs — under hänvisning till motiveringen i
motionen 1973:241 — att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om
tilläggsdirektiv till den trafikpolitiska utredningen i syfte att väg- och
trafikpolitiken så långt möjligt inordnas under de regionalpolitiska
strävandena.

I motionen 1973:738 hänvisas också beträffande motiveringen till
motionen 1973:241, vari framhålls att det gäller att skapa innehåll åt den
målsättning i 1963 års trafikpolitiska beslut som föreskriver en tillfredsställande
transportförsörjning för landets olika delar till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnader. Vid den avvägning som därvid är nödvändig
är det viktigt att få till stånd en god samordning av de olika
transportmedlen.

Det gäller vidare att skapa ett trafiksystem där trafikmedlen kompletterar
varandra och där resp. transportmedels fördelar på bästa sätt
kan tillvaratas. Ett sådant system bör i möjligaste mån få utvecklas i fri
konkurrens. En planering i samförstånd med alla på trafikområdet
verksamma parter som syftar till att skapa ordning och reda i
trafiksystemet är emellertid nödvändig.

I anslutning härtill yrkas i motionen 1973:738, såvitt nu är i fråga, att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att kommittén för utredning om
kollektivtrafik i tätorter får direktiv att skyndsamt utreda dels de
institutionella förutsättningarna för en samordnad regional trafikplanering,
innebärande ökat inflytande för de regionala organen, dels
förutsättningarna för förbättring av den kollektiva trafiken i vad avser
främst turtäthet, snabbhet och trafikens tillgänglighet, dvs. linjenätets
utbredning, att den trafikpolitiska utredningen får tilläggsdirektiv att
utreda frågan om de formella villkoren för busstrafiken, dvs. rätten till
etablering och utövande av verksamheten, att motionen 1973:241, såvitt
den avser sjöfarten, överlämnas till den trafikpolitiska utredningen för
beaktande, att riksdagen ger till känna vad i motionen 1973:241 anförts
dels om charterflygningar till Sverige från kontinenten för att åstadkomma
ökad turism i landets norra delar, dels om särskilda rabatter för
anslutningsresor inom landet till charterflygningar till utlandet för att
öka beläggning och kapacitet på de svenska inrikeslinjerna.

TU 1973:8

Också i motionen 1973:1377 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t
begär sådant tillägg i direktiven till den trafikpolitiska utredningen att
sjöfartens roll inom den framtida svenska trafikpolitiken uppmärksammas
och prövas.

Senast vid förra årets riksdag behandlade utskottet (TU 1972:18)
ingående de trafikpolitiska frågorna. Utskottet erinrade därvid om de
uttalanden rörande trafikpolitikens framtida utformning och inriktning
som — på förslag av vederbörande utskott — gjordes av 1969 och 1971
års riksdagar (SU 1969:167, rskr 1969:80, TU 1971:6, rskr 1971:146).
Vidare hänvisade utskottet till innehållet i de direktiv som meddelats den
trafikpolitiska utredningen.

1 dessa direktiv framhålls att det är av största vikt att betingelser
skapas för en samhällsekonomiskt riktig utveckling och fördelning av
transportarbetet. Samtidigt som härvid erinras om omständigheter, som
begränsar möjligheterna att tillämpa en mera utvecklad fri konkurrens
hänvisas till den utveckling inom samhället som skett sedan 1963 års
trafikpolitiska beslut och som inneburit en längre gående precisering i
fråga om inriktningen av det samhälleliga handlandet i olika hänseenden
inom närings- och regionalpolitiken samt arbetsmarknadspolitiken. Härigenom
åsyftas en utjämning av utvecklingsmöjligheterna i förhållandet
mellan landets olika delar genom en mera balanserad utveckling av
näringslivet och därmed av sysselsättningen samt till en mera balanserad
bebyggelseutveckling med en tillfredsställande samhällelig och kommersiell
service för befolkningen i olika områden.

Det har enligt direktiven efter hand framstått klart att man i vidare
utsträckning än som förutsattes vid 1963 års trafikpolitiska beslut måste
förena den marknadsmässiga rörelsefriheten med en planmässig samordning
och styrning. Inom den ram och på de villkor som bestäms genom
åtgärder av sistnämnda slag skall möjligheter finnas för trafikutövarna
inom resp. trafikgrenar att i marknadsmässiga former göra sig gällande
efter sina särskilda förutsättningar.

Mot den angivna bakgrunden har en omprövning ansetts böra ske av
kostnadsansvarets utformning och tillämpning. En sådan omprövning
förklaras motiverad med hänsyn till de olägenheter som följer med
kostnadsansvarighetsprincipens nuvarande hårda knytning till varje särskild
trafikgren.

Med hänsyn till den begränsning av möjligheterna att åstadkomma
samhällsekonomiskt riktiga lösningar, som i vissa fall följer med en till
varje trafikgren knuten kostnadsansvarighet har det också ansetts finnas
anledning att närmare överväga i vilken utsträckning och under vilka
förutsättningar en ändrad innebörd bör ges åt kostnadsansvaret. Härvid
avses närmast en anknytning av detta till landtransportsektorn eller till
trafiksektorn i dess helhet. Med hänsyn till de vidare samhällsekonomiska
bedömningarna av resursanvändningen konstateras, att det redan nu
förekommer avvikelser utöver en sådan ram av närings- och regionalpolitiska
samt sociala skäl. Exempel härpå är utgående bidrag till det

1** Riksdagen 1973. 15 sami. Nr 8

TU 1973:8

trafiksvaga järnvägsnätet och till det regionalpolitiska transportstödet.

Betydelse måste framöver i ökad utsträckning tillmätas tillgången till
en övergripande och fortlöpande trafikplanering, som ger underlag för
bedömning av möjliga transportalternativ. Härvid erinras om att Kungl.
Maj :t hösten 1971 gett länsstyrelserna i uppdrag att till senare hälften av
år 1974 genomföra en sådan regional planering i enlighet med anvisningar
som successivt utfärdas på grundval av förslag från den s. k. trafikplaneringsutredningen.
Denna planering anses — i förening med andra
trafikpolitiska instrument — kunna skapa bättre förutsättningar att
genom prioritering uppnå en samhällsekonomiskt lämplig fördelning av
transportarbetet på olika transportgrenar.

I direktiven tas också upp frågan om behovet av särskilda åtgärder
avseende godstrafiken på landsväg, vilka kan vara motiverade för att
främja en sund och balanserad utveckling. Härvid hänvisas till den under
våren 1972 framlagda propositionen (1972:81) angående bl. a. yrkesmässig
godsbefordran och den häri redovisade utveckling som under
senare år ägt rum inom sektorn. En utbyggnad har numera skett av den
lämplighetsprövning som föregår tillståndsgivningen. För att motverka en
från trafikpolitiska, trafiksäkerhetsmässiga och arbetssociala synpunkter
oacceptabel snedvridning av utvecklingen i vissa hänseenden har också en
skärpning beslutats i fråga om företagarnas ansvar för att gällande
arbetstids- och belastningsbestämmelser följs.

Det skall härvidlag ankomma på de sakkunniga att överväga de
ytterligare åtgärder som krävs för att främja en rationell och sund
utveckling inom berörda landsvägstrafik. Därvid bör också beaktas
behovet av instrument, som kan bidra till en samhällsekonomiskt riktig
arbetsfördelning mellan olika trafikmedel och trafikutövare. Som exempel
på sådana åtgärder anges nya former för tillståndsgivning inom
landsvägstransport sektorn.

Genom det sålunda beslutade utredningsarbetet ansåg utskottet
material kunna erhållas för en bättre bedömning av de trafikpolitiska
frågorna samt förutsättningar därmed kunna skapas för ett fullföljande av
statsmakternas intentioner på det trafikpolitiska området. Med hänsyn
till frågornas angelägna karaktär underströk utskottet vikten av att
utredningsarbetet bedrivs med skyndsamhet. Det kunde därvid visa sig
önskvärt eller lämpligt att utredningen, i enlighet med kommunikationsministerns
uttalande, söker framlägga delförslag till provisoriska
åtgärder och arrangemang som kan stödja strävandena att fylla den
samhällsekonomiska målsättningen.

Utskottet konstaterar nu liksom då att de för utredningen meddelade
direktiven i väsentliga delar torde innebära ett tillgodoseende av de
synpunkter som motionsledes framförts. I likhet med årets motionärer
finner utskottet det dock vara angeläget att vid den samordning av de
olika trafikgrenarna och den avvägning dem emellan som utredningen vid
sina bedömningar har att eftersträva även sjöfartens roll uppmärksammas.
Den snabba tekniska utvecklingen på sjöfartsområdet samt den stora

TU 1973:8

betydelse sjöfarten har för vår transportförsörjning motiverar sålunda väl
att dess förutsättningar och möjligheter samt betingelser i övrigt prövas i
sammanhanget. Under hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet
således motionärernas yrkande att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär
sådant tillägg i direktiven till den trafikpolitiska utredningen att även
sjöfartens roll i den framtida trafikpolitiken uppmärksammas och prövas.

I vad avser de i motionerna 1973:241 och 1973:310 aktualiserade
frågorna rörande den svenska sjöfartens utveckling och ställning i
förhållande till EEC-länderna förutsätter utskottet att Kungl. Maj:t med
uppmärksamhet följer utvecklingen på området samt vid förhandlingarna
med EG (EEC) i görligaste mån tillser att svensk sjöfart inte kommer i
sämre konkurrensläge i förhållande till den utländska sjöfarten. Vad
beträffar de i motionerna 1973:88, 1973:737 och 1973:738 (under
hänvisning till motionen 1973:241) upptagna frågorna om den framtida
utformningen av vägplaneringen samt dess roll i trafikplaneringen m. m.
vill utskottet hänvisa till sin ingående behandling av härmed sammanhängande
spörsmål i utskottets betänkande 1972:1. Bl. a. understryks
däri det angelägna i att det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet
bedrivs med all den skyndsamhet som befinnes möjlig samt att som
resultat härav ett långsiktigt program för de totala väginvesteringarna
inom landets olika delar föreläggs riksdagen. Frågan om införande av ett
system med avgiftsbelagda vägar och broar behandlades också i samband
därmed liksom i utskottets betänkande 1973:1. I anledning av de i
nämnda motioner upptagna frågorna om inrikes- och charterflyget m. m.
må erinras om att utskottet i sitt betänkande 1972:18 förordade en
översyn av organisationen och tillståndsgivningen för den inrikes flygtrafiken.
Av utskottets betänkande 1972:17 — rörande riktlinjer för
charterflygtrafiken — framgår också att ett skandinaviskt departementalt
arbetsutskott tillsatts för översyn av de skandinaviska charterbestämmelserna.
Beträffande busstrafiken och dess villkor behandlade utskottet
härmed sammanhängande frågor vid förra årets riksdag (TU 1972:13) och
uttalade därvid behovet av ett klarläggande av de problem som rör
yrkesmässig trafik med buss m. m. Med hänsyn till det utredningsarbete
som pågår såväl inom trafikplaneringsutredningen och vid länsstyrelsernas
planeringsarbete som inom kollektivtrafikutredningen och med beaktande
jämväl av direktiven för denna synes heller inte erforderligt att,
såsom i motionen 1973:738 yrkats, begära vidgade direktiv för nämnda
utredning.

Under hänvisning härtill avstyrker utskottet samtliga nu berörda
motionsyrkanden till de delar de ej avser sjöfartens roll i den framtida
trafikpolitiken.

Vad i det föregående anförts torde också innebära ett tillgodoseende
av yrkandena i motionen 1973:1371 att riksdagen hos Kungl. Maj:t
hemställer om förslag i syfte att trafikpolitiken i ökad utsträckning
samordnas med lokaliseringspolitiken och turistpolitiken samt att prispolitiken
för inrikesflyget omprövas. Motionen synes därför inte påkalla

TU 1973:8

någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Detsamma gäller yrkandet i
motionen 1973:760 att riksdagen begär att Kungl. Maj:t vidtar åtgärder i
syfte att få taxiflyget utbyggt i enlighet med vad i motionen anförts.

I motionen 1973:764 har yrkats att riksdagen nu hos Kungl. Maj:t
hemställer om utredning och förslag syftande till att slopa kommuns
skyldighet att bidraga till finansieringen av investeringar i primärflygplatser.

Vid 1967 års riksdag fattades emellertid beslut angående riktlinjer för
luftfartsverkets verksamhet och organisation (prop. 1967:57, SU
1967:107, rskr 1967:267). Detta beslut kompletterades vid 1970 års
riksdag genom godkännande av propositionen 1970:200 angående riktlinjer
för ersättning till kommuner för bidrag till investeringar i
primärflygplatser. De nämnda besluten får i sin tur ses som ett
fullföljande av 1963 års rikdagsbeslut rörande den statliga trafikpolitiken.
Ett förverkligande av motionärernas intentioner skulle uppenbarligen
innebära ett frångående av de sålunda antagna principerna för luftfartens
finansiering och kostnadstäckning, vilket trafikutskottet för sin del inte
kan tillstyrka. Motionen avstyrks därför.

Av utskottets ställningstagande i förut berörda delar följer att
utskottet avstyrker förslaget i motionen 1973:479 att riksdagen hos
Kungl. Maj:t hemställer att de i motionen berörda frågorna — syftande
till att bryta med 1963 års trafikpolitik och övergå till en ny trafikpolitik
— hänskjuts till den trafikpolitiska utredningen för övervägande. Utredningsdirektivens
innehåll samt i övrigt pågående utredningsverksamhet
torde f. ö. i väsentliga avseenden tillgodose syftet även med de i denna
motion framförda önskemålen rörande en ökad godsbefordran på järnväg
och förbättring av kollektivtrafiken samt en omprövning av SJ:s
taxepolitik m. m. Vad slutligen beträffar de i motionen begärda
sociologiska undersökningarna av järnvägsnedläggningarnas effekter finner
utskottet nu liksom tidigare sådana kunna i och för sig vara av
intresse. Därest verkligt behov av undersökningarna — i samband med
förut berörda utredningsarbete eller eljest — skulle visa sig föreligga
förutsätter utskottet också att desamma kommer till stånd.

Regionala och interregionala planeringsfrågor m. m.

Utskottet vill i nu förevarande sammanhang erinra om att i anvisningarna
till länsstyrelserna om regional trafikplanering (kommunikationsdepartementet,
februari 1972) bl. a. upptagits frågan om interregional
trafik. Sålunda framhålls att den interregionala trafiken bör beaktas i den
regionala trafikplaneringen med hänsyn dels till behovet att i lämplig
utsträckning samordna de regionala transporterna med de mera övergripande
trafikströmmarna till och från övriga delar av landet, dels till de
återverkningar i fråga om dimensioneringen av den egna regionens
transportnät och trafikanläggningar som de övergripande trafikströmmarna
kan ha. Vidare framhålls att den regionala trafikplaneringen avses

TU 1973:8

ske i nära samverkan mellan länsstyrelserna och trafikplaneringsutredningen,
mellan länsstyrelserna inbördes och mellan länsstyrelserna och
kommunerna inom resp. län. I anslutning härtill konstateras att länen —
med hänsyn till allmänhetens och näringslivets kontaktmönster — inte
alltid utgör från trafikplaneringssynpunkt funktionellt lämpligt avgränsade
områden. En regional trafikplanering för ett län måste därför i viss
utsträckning på lämpligt sätt avstämmas med motsvarande planering i ett
eller flera angränsande län.

Under hänvisning till det utredningsarbete som således pågår inom
trafikplaneringsutredningen samt i samband med länsstyrelsernas och
vederbörande verks fortlöpande planeringsarbete avstyrks motionen
1973:313, vari yrkats att SJ anlägger en terminal i Sorsele, att
förläggningen av ett flygfält i Slagnäs utreds och att vägen AmmarnäsTärna
i Västerbotten snarast påbörjas samt yrkandet i motionen
1973:75 1 att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning i syfte att
skapa bättre samordning av kommunikationerna mellan regionala och
primära centra.

Detsamma gäller yrkandet i motionen 1973:770 att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller om utredning av frågan om ett kommunikationssystem
i inlandet efter de riktlinjer som skisserats i motionen, yrkandet i
motionen 1973:48 att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om snar
utredning samt om förslag till åtgärder för att förbättra förhållandena på
inlandsbanan enligt vad som anges i motionen, yrkandena (a och b) i
motionen 1973:747 om skyndsam utredning av frågan om den kollektiva
trafiken, m. m. samt yrkandena (1—4) i motionen 1973:750 om en rad
åtgärder rörande SJ:s investerings- och taxepolitik samt samordning av
SJ :s verksamhet med flyget.

I anledning av motionen 1973:1348 vill utskottet nämna att Kungl.
Maj:t den 2 februari i år utfärdat föreskrifter angående SJ:s busslinjetrafik
på Gotland, vilket innebär att den av SJ bedrivna linjetrafiken för
person- och godsbefordran i allt väsentligt bibehålles i nuvarande
utsträckning t. o. m. den 30 juni 1974. Utskottet förutsätter att Gotland
med tanke på den speciella karaktär som kännetecknar regionen —
kommun och länsgränser sammanfaller och regionen saknar vägförbindelser
med övriga delar av landet — även efter nämnda tidpunkt genom
samhällets försorg kommer att garanteras en fullgod regional trafikförsörjning
och därmed ges en likvärdig behandling med övriga län.

I motionen 1973:740 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t
hemställer om sådant vidgat utredningsuppdrag till statens järnvägar att
förutsättningar för en höjd trafikstandard på framför allt sträckan
Uppsala-Härnösand snarast blir bedömd. Härmed sammanhängande
frågor torde emellertid ha ett direkt samband med det av riksdagen
begärda utredningsarbetet rörande ostkustbanan (TU 1971:14, rskr
1971:237) och därför komma att aktualiseras i anslutning till detta.
Under hänvisning härtill avstyrks motionen.

TU 1973:8

Järnvägs- och t axe frågor m. m.

Beträffande SJ:s verksamhet framhålls i utredningsdirektiven att det
givetvis är av stor vikt att SJ även i fortsättningen vidtar energiska
åtgärder i olika hänseenden för att öka företagets möjligheter att hävda
sig marknadsmässigt. Därvid bör SJ :s marknadsföring och utbud av
transporttjänster anpassas så att möjligheter till samtransporter med
landsvägssektorn i all möjlig mån tas till vara.

I detta sammanhang anses närmare böra övervägas i vad mån
konstruktionen av SJ :s taxor i olika hänseenden är den rätta för att SJ på
ett samhällsekonomiskt riktigt sätt skall kunna fullgöra sin andel i
trafikarbetet. Taxorna går i sina huvuddrag tillbaka till de förslag som år
1956 lades fram av den s. k. järnvägstaxekommittén. Sedan dess har en
viss successiv anpassning skett samtidigt som SJ i anslutning till 1963 års
trafikpolitiska beslut fått en ökad rörelsefrihet i taxemässigt hänseende.

Det bör sålunda enligt direktiven ankomma på de sakkunniga att
närmare överväga frågan om den lämpliga utformningen av SJ :s taxor. I
sammanhanget skall beaktas SJ :s kostnadsstruktur, marknadsförhållanden
och servicemöjligheter. Det sägs vara av stor vikt att taxorna ges
en sådan utformning att de i önskvärd utsträckning stöder marknadsföringen
av SJ:s transporttjänster och i högre grad medverkar till ett
effektivt utnyttjande av SJ :s kapacitet. Angeläget sägs också vara att
övervägandena omfattar möjligheterna att anpassa SJ :s taxor på längre
avstånd så att de dels i större utsträckning kommer att ligga i linje med
samhällets allmänna regional- och näringspolitiska mål, dels förbättrar
SJ:s möjligheter att hävda sig i fråga om persontrafik, godsslag och
sändningsstorlekar som SJ har naturliga förutsättningar att handha.

En utgångspunkt förklaras slutligen vara att SJ även i fortsättningen
skall ha en betydande kommersiell rörelsefrihet att — med motsvarande
avvikelser från taxorna — träffa fraktavtal, medge rabatter etc. SJ:s
möjligheter härvidlag från mar^cnadssynpunkt skall av de sakkunniga
övervägas från principiella utgångspunkter.

Beträffande frågan om SJ:s trafiksvaga bandelar och SJ:s separatredovisning
av dessa anses — mot bakgrund av de erfarenheter som efter hand
vunnits av denna separatredovisning — anledning finnas att överväga en
ändrad prövnings- och handläggningsordning.

Det understryks slutligen att vid utredningsarbetet frågorna om SJ:s
taxekonstruktion och om prövningen av SJ:s trafiksvaga nät skall ges hög
prioritet.

I anslutning härtill vill utskottet för sin del erinra om sitt uttalande vid
1971 års riksdag (TU 1971:6) att en förutsättning vid trafikplaneringen
måste vara att försörjningen med kollektiv trafik hålles på en tillfredsställande
nivå. Stor försiktighet måste därför, som riksdagen tidigare
understrukit, iakttagas beträffande järnvägsnedläggelser. Därest nedläggning
av en viss bandel ändå anses böra komma till stånd skall såvitt
möjligt sådan ersättningstrafik ordnas att kravet på en god trafikförsörjning
kan tillgodoses. Den viktiga frågan om ansvaret för uppehållande av

TU 1973:8

sådan olönsam busstrafik som tillkommit i anledning av järnvägsnedläggelse
— samt kostnadstäckningen härför — måste också få en tillfredsställande
lösning.

I samband med beslutet under hösten 1971 om verkställande av en
regional trafikplanering framhölls också av kommunikationsministern att
regeringen — i avvaktan på planeringens genomförande — kommer att
iaktta viss återhållsamhet i fråga om beslut rörande nedläggning av
ytterligare järnvägslinjer. Enligt vad utskottet erfarit innebär detta att
några beslut om järnvägsnedläggelser — annat än i rena undantagsfall —
inte kommer att tas före planeringsarbetets slut under senare delen av
1974.

Vidare må nämnas att Kungl. Majit genom beslut den 21 januari 1972
med giltighet t. v. föreskrivit att statens järnvägar — i fråga om busslinjetrafik,
som med hänsyn till linjesträckningen och trafikförhållandena i
övrigt har en regional karaktär genom att i icke oväsentlig utsträckning
tillgodose behov av persontransporter mellan centralorter i olika kommunblock
— skall iaktta återhållsamhet i fråga om begränsningar av trafiken som
påtagligt försämrar resemöjligheterna mellan sådana orter.

Under hänvisning härtill samt till det pågående regionala trafikplaneringsarbetet
avstyrker utskottet motionen 1973:736 vari yrkats att
riksdagen hos Kungl. Majit begär dels att nedläggning i princip inte må
förekomma vare sig av järnvägslinje eller busslinje på landsväg i avvaktan
på resultatet av den nämnda trafikplaneringen, dels att kostnaderna för
olönsamma busslinjer på landsbygden skall bestridas av staten och ej
överlastas på kommunerna.

Vidare avstyrks — under hänvisning jämväl till den försöksverksamhet
med nedsättning av biljettpris och med avgiftsrabatter m. m. som sedan
länge pågått inom SJ - motionen 1973:309, vari yrkats att riksdagen hos
Kungl. Majit begär att i avvaktan på den trafikpolitiska utredningens
förslag omedelbara åtgärder vidtas för att öka järnvägarnas konkurrenskraft
och ge dem större möjlighet att ge allmänheten en fullgod service —
allt enligt ett av motionärerna i 10 punkter angivet program.

Utskottet avstyrker också motionen 1973:738, vari såvitt nu är i fråga
yrkas att riksdagen anhåller att SJ.s verksamhet genom olika av
motionärerna angivna åtgärder snabbare anpassas till de krav på service
som SJ:s kunder ställer.

Vidare avstyrks motionen 1973:735 om särskild utredning angående
möjligheterna att efter angivna riktlinjer snarast införa enhetskort inom
SJ:s verksamhetsområde och motionen 1973:1363 om att försöksverksamhet
med ett prisbilligt årskort gällande på SJ :s tåg och bussar
skyndsamt kommer till stånd.

Likaledes avstyrks motionen 1973:44 angående SJ-biljetters giltighetstid.

I motionen 1973:1370 har yrkats att riksdagen anhåller om utredning

TU 1973:8

och förslag beträffande sänkning av fraktkostnaderna för transitotrafik
över de isfria norska hamnarna och att man därvid tar hänsyn till de
lokaliseringspolitiska synpunkterna. Härmed sammanhängande frågor har
tidigare vid skilda tillfällen behandlats av Nordiska rådet och för berörda
trafik har införts s. k. NET-taxa (nordisk enhetstariff). Vidare har vissa
speciella och lägre taxor införts för trafik till och från hamnarna vid
Trondheimsfjorden. Förslag om ytterligare taxenedsättningar har dessutom
nyligen aktualiserats inom Nordiska rådet. I avvaktan på resultatet
härav synes någon särskild åtgärd från riksdagens sida i vart fall f. n. inte
påkallad varför motionen avstyrks.

Vissa frågor rörande kollektivtrafik

I motionen 1973:474 yrkas att riksdagen hemställer att Kungl. Maj:t
låter utreda och föranstalta om genomförande av trafikomläggningar i en
snabbare takt i tätorterna.

Under hänvisning till det utredningsarbete i bl. a. frågor av detta slag
som f. n. pågår inom kollektivtrafikutredningen och i avvaktan på
resultatet härav avstyrker utskottet motionen i fråga.

I motionen 1973:1369 yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller
om förslag till ändring av 2 § lagen om rätt för kommun att upptaga
avgift för vissa upplåtelser å allmän plats, så att införande av gatuavgift
för rullande trafik, s. k. trängselavgift, blir möjlig att införa för kommun
som så önskar.

I avvaktan på resultatet av det utredningsarbete i bl. a. denna fråga
som pågår inom vägkostnadsutredningen avstyrks även denna motion.

I motionen 1973:308 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär
utredning och förslag beträffande formerna för en samordnad satsning på
kollektivtrafikteknik.

I sitt betänkande TU 1971:6 (jmfr TU 1972:18) ägnade utskottet
härmed sammanhängande frågor en ingående behandling och redogjorde
bl. a. för innehållet i en inom Svenska utvecklings AB utarbetad
promemoria i ämnet. I anslutning härtill framhöll utskottet att det är
angeläget att en effektiv uppföljning sker av berörda frågor såväl inom
utvecklingsbolaget som i övrigt. Utskottet ansåg sig dock kunna utgå från
att Kungl. Maj :t uppmärksamt följer utvecklingen på området samt fann
under hänvisning härtill någon särskild framställning i ämnet till Kungl.
Maj :t från riksdagens sida ej erforderlig.

Utskottet — som under hand erfarit att inom utvecklingsbolaget och i
nära samarbete mellan detta och vissa biltillverkare m. fl. en intensifierad
verksamhet pågår i det av motionärerna angivna syftet — är alltjämt av
samma uppfattning och avstyrker under hänvisning härtill även det nu
aktuella motionsyrkandet.

I avvaktan på resultatet av den omfattande utredningsverksamhet som
i övrigt pågår eller planeras inom trafikområdet - särskilt i vad avser den

TU 1973:8

regionala trafikplaneringen — avstyrker utskottet yrkandet i motionen
1973:1350 att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär sådana särskilda försök
med låg enhetstaxa för färd med kollektivt trafikmedel inom skilda
kommuner eller regioner, som avses i motionen.

I motionen 1973:741 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t
anhåller om en översyn ax sjöfartsverkets taxepolitik i vad gäller sjöfarten
till samtliga Mälarhamnar.

I statsutskottets utlåtande 1970:143 — angående riktlinjer för lotsoch
fyrväsendets organisation och för statliga sjöfartsavgifter — underströks
bl. a. att sjöfartsverket enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle få rätt att
besluta om sådana avvikelser från de generella reglerna — t. ex. i form av
rabatter — som vore företagsekonomiskt motiverade. Utskottet förutsatte
också att verkningarna i olika hänseenden av det nya avgiftssystemet
fortlöpande följes upp samt att de åtgärder som av förhållandena kunde
påkallas utan tidsutdräkt vidtas.

Trafikutskottet utgår för sin del från att en sådan fortlöpande översyn
sker samt att denna även omfattar frågor av den karaktär som berörs i
motionen. Under hänvisning härtill finner utskottet motionen inte böra
föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen i anledning av motionerna 1973:88, 1973:310,
punkten 1. 1973:738, punkten 5, och 1973:1377, som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
rörande sådant tillägg till direktiven för den trafikpolitiska
utredningen att även sjöfartens roll i den framtida trafikpolitiken
uppmärksammas och prövas,

2. att riksdagen avslår motionerna 1973:88 och 1973:310 i de
delar nämnda motioner inte berörs under punkten 1 ovan,
samt motionerna 1973:48, 1973:309, 1973:735, 1973:736,
1973:737, 1973:738, punkterna 1, 3, 4 och 6, 1973:747,
1973:750, 1973:760, 1973:764, 1973:770, 1973:1363 och
1973:1371,

3. att riksdagen i anledning av motionen 1973:1348 om
Gotlands behandling i trafikpolitiskt hänseende som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet härom
anfört,

4. att riksdagen avslår motionen 1973:479, punkten 1,

5. att riksdagen

a. avslår motionen 1973:313,

b. avslår motionen 1973:751,

c. avslår motionen 1973:740,

6. att riksdagen

a. avslår motionen 1973:44,

b. avslår motionen 1973:1370,

7. att riksdagen

a. avslår motionen 1973:474,

b. avslår motionen 1973:1369,

TU 1973:8

8. att riksdagen avslår motionen 1973:308,

9. att riksdagen

a. avslår motionen 1973:741,

b. avslår motionen 1973:1350.

Stockholm den 27 mars 1973

På trafikutskottets vägnar
SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s), Dahlgren (c),
Hjorth (s), Lothigius (m), Hugosson (s), Persson i Heden (c), Rosqvist
(s), Sellgren (fp), Lindberg (s), Östrand (s), Clarkson (m), Magnusson i
Kristinehamn (vpk), Karlsson i Malung (s) och Torwald (c).

Reservationer

1. beträffande tilläggsdirektiv till den trafikpolitiska utredningen
rörande sjöfartens roll i trafikpolitiken av herrar Hjorth (s), Lindberg (s),
Östrand (s) och Magnusson i Kristinehamn (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 8 börjar med
”Utskottet konstaterar” och på s. 9 slutar med ”och prövas” bort ha
följande lydelse:

Utskottet konstaterar nu liksom då att de för utredningen meddelade
direktiven i väsentliga delar torde innebära ett tillgodoseende av de
synpunkter som motionsledes framförts.

Utskottet finner inte heller skäl föreligga att meddela några särskilda
tilläggsdirektiv till utredningen av innebörd att även sjöfartens roll i den
framtida trafikpolitiken skall uppmärksammas och prövas.

Det bör här konstateras, att den trafikpolitiska utredningen tillkommit
som resultat av en flerårig och mycket intensiv trafikpolitisk debatt, som
i särskild grad varit inriktad på landtrafikens problem. Debatten har
främst gällt sådana frågor som järnvägs- och landsvägstrafikens kostnadsansvar,
arbetsfördelningen mellan järnvägs- och landsvägstrafik, graden av
styrning i fråga om godstrafikarbetet, glesbygdernas trafikförsörjningsproblem,
betingelserna för kollektivtrafik i våra tätorter, de med bilismen
förenade miljö- och trafiksäkerhetsaspekterna.

Med hänsyn härtill har också utredningsarbetet inriktats på det
trafikpolitiska kostnadsansvaret — som i och för sig har en generell
innebörd men som här främst har intresse från landtransportmedlens
synpunkt — vidare SJ:s trafiksvaga bannät, den lämpliga konstruktionen
av SJ:s person- och godstaxor samt lastbilsnäringens struktur- och
tillståndsfrågor. Det kan konstateras att utredningsuppdraget redan nu är

TU 1973:8

mycket omfattande och krävande och ställer stora anspråk på insatser,
om några resultat skall framkomma inom rimlig tid. Med hänvisning till
omfattningen av utredningsuppdraget har i direktiven också understrukits
angelägenheten av att de sakkunniga tidsprioriterar olika delar av detta
och — när utredningsarbetet i vissa frågor av olika skäl måste bli
tidskrävande — söker framlägga delförslag till provisoriska åtgärder och
arrangemang.

Att mot bakgrund härav pålägga utredningen ytterligare arbetsuppgifter
framstår under sådana förhållanden som klart olämpligt, eftersom
detta ytterligare skulle fördröja ett angeläget trafikpolitiskt reformarbete.

Härutöver vill utskottet erinra om att med sjöfarten sammanhängande
problem varit föremål för ett omfattande utredningsarbete under senare
år, vilket gällt såväl organisations- som taxe- och strukturfrågor. I
sammanhanget kan hänvisas till den ännu pågående hamnutredningen —
som behandlar hamnstruktur- och hamnterminalfrågor mot bakgrund av
den allmänna utvecklingen inom sjöfarten — vidare den regionala
trafikplaneringen — som behandlar frågor om arbetsfördelningen mellan
olika trafikgrenar — samt det under senare år genomförda utredningsarbetet
avseende sjöfartsavgifterna. Detta senare har så sent som vid 1970
års riksdag resulterat i beslut, som innebär en avgiftsstruktur i linje med
samhällets allmänna regionalpolitiska målsättningar.

Självfallet uppkommer inom sjöfartsnäringen liksom inom andra
sektorer successivt av utvecklingen betingade problem. Dessa får då efter
hand angripas genom särskilda insatser, i sjöfartsverkets regi eller genom
särskilda utredningar inriktade på de delproblem det gäller.

dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Under
hänvisning” och slutar med ”framtida trafikpolitiken” bort ha följande
lydelse.

Under hänvisning härtill avstyrker utskottet samtliga nu berörda
motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen avslår motionerna 1973:88 och 1973:310,
punkten 1, båda motionerna såvitt de avser sådant tillägg till
direktiven för den trafikpolitiska utredningen att även
sjöfartens roll i den framtida trafikpolitiken uppmärksammas
och prövas, samt motionerna 1973:738, punkten 5, och
1973:1377,

2. beträffande trafikpolitikens framtida utformning och inriktning
m. m. av herrar Gustafson i Göteborg (fp), Dahlgren (c) Lothigius (m),
Persson i Heden (c), Sellgren (fp), Clarkson (m) och Torwald (c) som
anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 9 börjar med
”Under hänvisning” och på s. 10 slutar med ”avstyrks därför” bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill i anslutning till det anförda även erinra om luftfartens
stora betydelse för en rationellt utformad trafikförsörjning. För lösandet

TU 1973:8

av kommunikationsfrågorna för delar av landet som har stora geografiska
avstånd spelar således flyget en viktig roll. Tillgodoseendet av krav från
allmänhet och näringsliv på bättre och snabbare förbindelser mellan övre
och inre Norrland och Gotland samt övriga Sverige förutsätter att flyg
kommer till användning i större utsträckning än f. n. Därvid bör också de
krav som ställs när det gäller turismens utveckling uppmärksammas.
Samhället bör vidare verka för en sådan utbyggnad av flygplatser och
flyglinjer att de möjligheter som luftfarten erbjuder utnyttjas på bästa
sätt. De spörsmål rörande investeringarna på detta område samt pris- och
taxefrågoma som under de senaste åren aktualiserats måste också få en
tillfredsställande lösning.

Under hänvisning till det anförda hemställer därför utskottet i likhet
med motionärerna att sådana ytterligare tilläggsdirektiv ges den trafikpolitiska
utredningen att även luftfartens roll i den framtida trafikpolitiken
uppmärksammas och prövas.

Vad i det föregående anförts torde innebära ett tillgodoseende av
yrkandena i motionen 1973:1371 att riksdagen hos Kungl. Maj:t
hemställer om förslag i syfte att trafikpolitiken i ökad utsträckning
samordnas med lokaliseringspolitiken och turistpolitiken samt att prispolitiken
för inrikesflyget omprövas.

Frågor av den karaktär som upptagits i motionen 1973:760 rörande
taxiflyget och i motionen 1973:764 om utredning rörande kommuns
skyldighet att bidraga till finansieringen av investeringar i primärflygplatser
torde också ligga inom ramen för det begärda utredningsuppdraget.

Till de frågor som inte heller kan vänta på förslag till åtgärder från
trafikpolitiska utredningen hör den fortgående försämringen av vägnätets
kvalitet. Tillgängliga trafikprognoser pekar på en kraftigt växande
efterfrågan på transporttjänster. Även om ansträngningarna att överföra
en allt större del av transportökningen till järnvägarna blir framgångsrika,
kommer ändock vägnätets omfattning och kvalitet inom överskådlig tid
att vara otillräckliga. Det är därför ett oeftergivligt krav att det kapital
som vägnätet representerar inte minskar i värde genom eftersatt
underhåll. Enligt utskottets mening måste tillräcklig hänsyn härtill tas vid
prövning av anslagen till vägsektorn. Pågående överarbetning av den
långsiktiga vägplaneringen måste också bedrivas med största skyndsamhet.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att en integrerad
trafikpolitik kan bli effektiv från samhällsekonomiska och regionalpolitiska
utgångspunkter endast om den utformas så att snärjande detaljregleringar
undviks. Detta synes bäst ske om vaije transportmedels tjänster
prissätts med hänsyn till de samhällsekonomiska kostnaderna. Effektiviteten
i transportapparaten och kvaliteten på transporttjänsterna torde
också främjas bäst genom en med tillbörligt beaktande av de samhällsekonomiska
aspekterna i möjligaste mån lika konkurrens mellan trafikmedel
och trafikföretag.

TU 1973:8

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med
”Detsamma gäller” och slutar med ”med flyget” bort ersättas med text
av följande lydelse:

I det föregående har refererats de frågeställningar beträffande riktlinjerna
för den framtida trafikpolitiken som finns angivna i motionerna
1973:88, 1973310, 1973:737 och 1973:738. Vissa yrkanden i dessa
motioner behandlar utskottet särskilt men anser i övrigt att dessa
frågeställningar är av sådan vikt att motionerna bör överlämnas till den
trafikpolitiska utredningen.

I motionen 1973:770 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t
anhåller om utredning av frågan om ett kommunikationssystem i inlandet
efter de riktlinjer som skisserats i motionen, och i motionen 1973:48 har
yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om snar utredning samt om
förslag till åtgärder för att förbättra förhållandena på inlandsbanan enligt
vad som anges i motionen. Vidare har i motionen 1973:747 begärts
skyndsam utredning av frågan om den kollektiva trafiken m. m. samt i
motionen 1973:750 yrkats en rad åtgärder rörande SJ:s investerings- och
taxepolitik samt samordning av SJ:s verksamhet med flyget.

De i nu nämnda motioner upptagna frågorna synes vara av sådan
karaktär att prövningen av dem bör ske i anslutning till det utredningsarbete
som den trafikpolitiska utredningen har att fullgöra. Utskottet
föreslår därför beträffande även dessa motioner att riksdagen hos Kungl.
Maj :t begär att de överlämnas till utredningen.

dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Under
hänvisning” och slutar med ”till stånd” bort ha följande lydelse:

Det står enligt utskottets mening alldeles klart att järnvägarna även i
framtiden måste spela en betydande roll för både gods- och persontransporter.
Även miljöhänsyn och trafiksäkerhetsskäl gör det nödvändigt att
den rälsbundna trafiken stimuleras. Taxepolitiken måste bedrivas med
tanke härpå, och vidare måste SJ över huvud taget försöka göra sin del av
den kollektiva trafiken mera attraktiv och bättre anpassad till trafikanternas
önskemål och behov.

Uppkommande frågor om nedläggningar av järnvägar och indragningar
av stationer bör ses i ett mera långsiktigt perspektiv. Någon nedläggning
av järnvägar skall därför inte — mot berörda kommuners vilja — ske under
pågående utrednings- och planeringsarbete. Det är vidare enligt utskottets
mening inte tillräckligt att låta framställningar om nedläggningar av
järnvägslinjer vila i avvaktan på trafikplaneringsverksamheten. Tveksamheten
om järnvägarnas framtida roll är därmed inte undanröjd. Det ger
inte tillräcklig stabilitet åt beslut om lokaliseringar av företag eller
fraktavtal som under tiden måste fattas. Ett mera klargörande uttalande
om statsmakternas avsikt att tilldela järnvägarna en betydande roll i den
framtida transportförsörjningen vore därför i hög grad motiverat. Redan
nu måste sägas ifrån att avsikten är att i allt väsentligt och på längre sikt
behålla de järnvägslinjer vilka SJ i sina petita särskilt omnämnt och

TU 1973:8

begärt ev. taxehöjningar på. I annat fall hindras en långsiktig industriell
och regionalpolitisk planering.

För att nå en önskvärd utveckling av framför allt transporterna över
längre avstånd måste statens järnvägars konkurrenskraft förstärkas. F. n.
är i olika avseenden inte SJ:s transportservice av den kvalitet som kunderna
kräver. Det gäller inte minst företagets möjligheter att hålla eller
ingå bindande avtal om transporttider. Förtroendet för transportföretaget
måste på den punkten vara orubbligt inom ett näringsliv
där även ett kort driftstopp kan vålla stora kostnadsökningar. Sådana
krav på statens järnvägar måste i högre grad än hittills beaktas vid
prövningen av verkets framställningar om investeringsmedel och även
internt i företagets investeringspolitik.

Den trafikpolitiska utredning som just startat arbetet med en översyn
av den nu gällande trafikpolitiken bör enligt utskottets mening lägga
fram förslag i den riktning som i det föregående angivits. Vissa krav måste
emellertid uppfyllas redan under den tid utredningen arbetar om inte
järnvägarna skall tappa mer trafik och situationen på vägarna därigenom
bli ännu värre än den är i dag.

Betydande ansträngningar måste sålunda göras för att successivt
anpassa SJ:s verksamhet till de ökade kraven på person- och godstrafiken.
En förnyelse av den rullande materielen är angelägen så att den bättre
svarar mot en ändrad lastteknik och nya och förändrade transportbehov.
En fortsatt upprustning av bannätet bör ske för att medge ökad snabbhet
och bekvämlighet. På godshanteringssidan är investeringar i tekniskt
välutrustade terminalanläggningar viktiga.

Energiska åtgärder krävs sålunda för att öka SJ:s möjligheter att hävda
sig marknadsmässigt. Därvid bör SJ :s marknadsföring och utbud av
transporttjänster anpassas så att alla möjligheter till samtransporter med
landsvägssektorn tas tijl vara. De marknadsmässiga och drifttekniska förutsättningarna
för en utveckling mot högre hastigheter måste också ingående
prövas.

På godstrafikområdet bör utvecklingsarbetet främst inriktas på att öka
järnvägstransporternas kvalitet i fråga om snabbhet, regularitet och
godsbehandling och på att skapa gynnsamma förutsättningar för kombinerad
trafik, järnväg—landsväg, järnväg—sjö.

SJ har gjort vissa försök med sänkta biljettpriser för att utröna, om
intäktsnivån kan höjas genom merförsäljning och om trafiktopparna kan
sänkas genom generella sänkningar av biljettpriserna på dagar och tåg
med dålig beläggning.

Även om SJ anser sig ha dåliga erfarenheter av sådana försök, bör
emellertid försöksverksamheten fortsätta i avvaktan på att den trafikpolitiska
utredningen lägger fram förslag till taxor som är samhällsekonomiskt
motiverade. Försöken bör dels gälla sträckor, där det f. n. finns
ledig kapacitet i tågen och en passagerarökning därför inte åstadkommer
någon större ökning av kostnaderna. Dels borde man med kraftiga
prissänkningar stimulera trafik på banor som anses nödvändiga av sociala
och regionalpolitiska skäl trots att de inte är lönsamma. Försök med

TU 1973:8

kraftigt reducerade biljettpriser inom trafiken på inlandsbanan i syfte att
locka turister till Norrlands inland bör också ingå i denna verksamhet.

Vidare måste charterresor per tåg ytterligare prövas, och på de riktigt
långa avstånden synes en sänkning av taxorna för persontrafik särskilt väl
motiverad.

I det föregående föreslagna åtgärder går alla ut på att med lägre priser
locka fler att åka tåg. Dessa åtgärder tillsammans med de olika
rabattsystem som redan finns motiverar en total översyn av grunderna för
SJ :s prispolitik. Den trafikpolitiska utredningen har också fått detta
uppdrag, men för att kunna bedöma effekterna av olika taxekonstruktioner
bör SJ under tiden som utredningen arbetar genomföra en serie
försök med rabatter, periodbiljetter och reduktioner som ger utredningen
vägledning. För att bättre utnyttja den lediga kapaciteten under lågtrafik
borde man t. ex. kunna sälja periodkort som endast gäller mellan vissa
klockslag eller vissa veckodagar.

I anslutning härtill må erinras att vid fjolårets behandling av
propositionen angående viss omorganisation av distriktskontoren i Växjö,
Borås och Umeå riksdagen strök under att de kommersiella enheter som
skulle finnas kvar i de tre städerna inte fick betraktas som en temporär
lösning så som regeringen tänkt sig. Det måste ligga i SJ:s intresse att
utveckla dessa enheter till aktiva serviceenheter för näringslivet i de
berörda regionerna. SJ har här möjligheter att bygga upp moderna
marknadsinriktade försäljningskontor som kunde bilda mönster för
övriga distrikt. Utskottet vill understryka vikten av att så sker.

Vad sålunda i det föregående anförts torde i väsentliga delar tillgodose
syftet med motionen 1973:736, vari yrkats att riksdagen hos Kungl.
Maj:t begär att nedläggning i princip inte må förekomma vare sig av
järnvägslinje eller busslinje på landsväg i avvaktan på resultatet av den
nämnda trafikplaneringen samt att kostnaderna för olönsamma busslinjer
på landsbygden skall bestridas av staten och ej överlastas på kommunerna.

Detsamma gäller syftet med motionen 1973:309, vari yrkats att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att i avvaktan på den trafikpolitiska
utredningens förslag omedelbara åtgärder vidtas för att öka järnvägarnas
konkurrenskraft och ge dem större möjlighet att ge allmänheten en
fullgod service — allt enligt ett av motionärerna i 10 punkter angivet
program samt motionen 1973:738, vari såvitt nu är i fråga, yrkats att
riksdagen anhåller att SJ:s verksamhet genom olika av motionärerna
angivna åtgärder snabbare anpassas till de krav på service som SJ:s kunder
ställer.

Vidare synes i viss mån kunna tillgodoses syftet med yrkandena i
motionen 1973:735 om särskild utredning angående möjligheterna att
efter angivna riktlinjer snarast införa enhetskort inom SJ:s verksamhetsområde
och i motionen 1973:1363 om att försöksverksamhet med ett
prisbilligt årskort gällande på SJ:s tåg och bussar skyndsamt kommer till
stånd.

TU 1973:8

Vad utskottet i nu berörda frågor anfört bör av riksdagen ges Kungl.
Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen

a. i anledning av motionerna 1973:88 och 1973:310, punkten
1, i de delar nämnda motioner inte berörs under punkten 1
ovan, samt motionerna 1973:738, punkten 6, 1973:760,
1973:764 och 1973:1371 som sin mening ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet anfört rörande sådant tilläggsdirektiv
till direktiven för den trafikpolitiska utredningen att även
luftfartens roll i den framtida trafikpolitiken prövas,

b. hos Kungl. Maj:t hemställer att motionen 1973:88, såvitt
den inte berörs under punkterna 1 och 2a ovan, samt motionerna
1973:48, 1973:310, punkterna 2 och 3, 1973:737,
1973:738, punkterna 3 och 4, 1973:747, 1973:750 och
1973:770 överlämnas till den trafikpolitiska utredningen,

c. i anledning av motionerna 1973:309, 1973:735, 1973:736,
1973:738, punkten 1, och 1973:1363 som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört rörande de i
motionerna upptagna frågorna om SJ :s investeringar och
taxepolitik, m. m.,

3. beträffande förslag syftande till att bryta med 1963 års trafikpolitik
av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Av
utskottets” och slutar med ”till stånd” bort ersättas med text av följande
lydelse:

De av trafikplaneringsutredningen redovisade prognoserna för trafikutvecklingen
för 1970-talet understryker med skärpa nödvändigheten av en
ändrad trafikpolitik i vårt land. En fortsatt utveckling enligt nuvarande
mönster kan inte försvaras. Speciellt prognoserna för bilismen och
trafiken på vägarna gör detta än tydligare. Den ökande bilismens
avigsidor, innebärande allt fler trafikolyckor, ökad miljöförstöring, mera
asfaltering av Sverige kommer att ännu starkare markeras. De redovisade
prognoserna torde ha bidragit till regeringens trafikpolitiska utspel
sommaren 1972 då en ny trafikpolitisk utredning aviserades.

I motionen 1973:479 påminner motionärerna om att vpk har
kritiserat 1963 års trafikpolitik alltsedan dess tillkomst. Denna kritik har
framförts i åtskilliga riksdagsmotioner och även utanför riksdagen. Vpk
har krävt att den nuvarande trafikpolitiken, baserad på kravet om
företagsekonomisk lönsamhet och fri konkurrens trafikgrenar och trafikföretag
emellan, skall ersättas med en trafikpolitik grundad på samhällsekonomiska
bedömningar. Nya riktlinjer har krävts, riktlinjer som bl. a.
tar hänsyn till sociala och regionalpolitiska behov och till miljövårds -

TU 1973:8

intressen. Motionärerna finner det därför glädjande att regeringen nu
tillsatt en ny trafikpolitisk utredning, vars direktiv i viss utsträckning går
deras krav till mötes. Utredningsdirektiven tyder inte på ett upprivande
av 1963 års beslut, men centrala delar av den nuvarande trafikpolitiken
avses behandlas på ett sätt som kan leda till ett brytande med de
nuvarande trafikpolitiska riktlinjerna.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att radikala åtgärder måste
till för att bryta den hittillsvarande utvecklingen inom trafikpolitiken. De
negativa effekterna av den ökande bilismen måste motarbetas. En
starkare satsning måste ske på miljövänligare transportmedel. Härav följer
att större uppmärksamhet nu måste ägnas åt att förbättra kollektivtrafikens
villkor. Utskottet delar motionärernas uppfattning att bildande av
s. k. länsbolag för kollektivtrafik skulle kunna bidra till förbättrade
möjligheter för kollektivtrafiken och att även den spårbundna kollektivtrafiken
måste uppmärksammas. De upprepade taxehöjningarna vid SJ
har verkat mycket negativt i vad gäller SJ :s möjligheter att hävda sig inom
persontrafiken. SJ:s taxor skall behandlas med förtur av den trafikpolitiska
utredningen — i avvaktan på utredningens resultat bör inga
ytterligare taxehöjningar vid SJ ske. I städernas innerområden måste
bilfria zoner i ökad utsträckning skapas. Den tunga trafiken måste så
långt det är möjligt föras över från landsväg till järnväg. Ett program för
överförande av tung trafik från landsväg till järnväg bör utformas. Även
sjö- och kanalfarten, vilken är betydligt miljövänligare än landsvägstrafiken,
bör med i bilden.

Utskottet delar vidare uppfattningen att vid undersökningar av de
trafiksvaga järnvägarna effekterna för berörda bygder av en järnvägsnedläggelse
bör ingå som en del. En samhällsekonomisk riktig bedömning
av följderna av en järnvägsnedläggelse kan inte bara ta hänsyn till de
alternativa transportmedel som står till buds. Sociologiska undersökningar
av detta slag kan vara av värde vid ställningstaganden till fortsatta
järnvägsnedläggningar.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen med bifall till motionen 1973:479, punkten 1,
hos Kungl. Maj:t hemställer, att följande i motionen berörda
frågor, syftande till att bryta med 1963 års trafikpolitik och
övergå till en ny trafikpolitik, hänskjuts till den tillsatta
trafikutredningen för övervägande:

a) åtgärder enligt i motionen skisserad riktning i syfte att
överföra tung godsbefordran från landsväg till järnväg,

b) förbättringar av kollektivtrafiken, bl. a. genom bildande
av länsbolag,

c) förbud mot taxehöjningar inom SJ:s trafikområde i
avvaktan på trafikutredningens ställningstagande i taxefrågan,

d) genomförandet av sociologiska undersökningar av järnvägsnedläggningars
effekter i skilda delar av landet,

TU 1973:8

4. beträffande s. k. trängselavgift av herrar Gustafson i Göteborg (fp),
Dahlgren (c), Lothigius (m), Persson i Heden (c), Sellgren (fp), Clarkson
(m) och Torwald (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”1
avvaktan på resultatet av det utredningsarbete” och slutar med ”denna
motion” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i anledning härav framhålla att trafikseparering, trafikplanering
som omöjliggör genomfartstrafik samt parkeringsavgifter är
metoder som användes för att begränsa trafiken med privatbilar i
tätorternas centrala delar till en nivå som är acceptabel från miljö- och
trafiksäkerhetssynpunkt. En annan metod som diskuterats i olika
sammanhang under senare år är förenämnda trängselavgifter. Utformningen
av sådana avgifter kan göras på olika sätt. Kommuner som önskar
bedriva en försöksverksamhet på detta område kan emellertid inte göra
detta, då gällande lagstiftning lägger hinder i vägen. Utskottet anser
därför att man bör överväga att ändra lagen så att införande av gatuavgift
för rullande trafik blir möjlig för kommun som så önskar.

dels att utskottets hemställan under 7 b bort ha följande lydelse:

7 b. i anledning av motionen 1973:1369 som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört rörande den i
motionen begärda författningsändringen för att möjliggöra
införande av s. k. trängselavgift,

5. beträffande formerna för en samordnad satsning på kollektivtrafikteknik
av herrar Gustafson i Göteborg (fp), Dahlgren (c), Lothigius (m),
Persson i Heden (c), Sellgren (fp), Clarkson (m) och Torwald (c) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”1 sitt”
och slutar med ”aktuella motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

I sitt betänkande 1971:6 (jfr TU 1972:18) ägnade utskottet härmed
sammanhängande frågor en ingående behandling och redogjorde bl. a. för
innehållet i en inom Svenska utvecklings AB utarbetad promemoria i
ämnet. I anslutning härtill framhöll utskottet att det är angeläget att en
effektiv uppföljning sker av berörda frågor såväl inom utvecklingsbolaget
som i övrigt.

Det av motionärerna föreslagna utvecklingsbolaget skulle i första hand
ta upp tre projekt, nämligen 1) snabbtåg för SJ och 2) spårtaxisystem för
de större städernas centrala delar samt 3) korthållsflygplan för trafikförsörjning
av inre Norrland och andra glesbygdsområden.

Dessa tre projekt har det gemensamt att de fyller stora samhälleliga
behov, att dessa behov inte överlappar varandra, att de har många
tekniska delproblem gemensamma och därför i viss mån kan stötta
varandra i utvecklingsskedet samt att de är av sådan storlek att endast
samhället kan tänkas ha intresse och resurser att uppträda som beställare
av det erforderliga forsknings- och utvecklingsarbetet.

TU 1973:8

I flera länder pågår ett intensivt arbete med att utveckla kollektiva
transportsystem. Den svenska tillverkningsindustrin riskerar att här
komma på efterkälken. Än allvarligare är emellertid att de kollektiva
transporterna kan komma att utvecklas alltför långsamt på grund av att vi
inte tagit aktiv del i utvecklingsarbetet utifrån våra transportbehov.
Förutom att beakta problemen i våra större städer är det väsentligt att
utvecklingen sker med hänsyn till de långa avstånden mellan befolkningskoncentrationerna
i Sverige. Att utveckla snabba fjärrtransporter med
lokala matarsystem skall också ses som ett led i strävandena att undvika
en alltför stor koncentration av befolkning och arbetstillfällen. Även våra
möjligheter att hävda oss i konkurrensen om turistströmmarna skall tas
med i bilden.

För att undvika dubbelarbete och samtidigt ge detta viktiga utvecklingsarbete
ökade resurser bör enligt utskottets uppfattning Kungl. Maj:t
låta utreda lämpliga former för att samordna och vidareutveckla det
arbete som f. n. pågår inom Styrelsen för teknisk utveckling, Svenska
utvecklings AB, övriga forskningsinsitutioner och industrier. Detta kan
ske genom att bilda ett utvecklingsbolag av det slag som motionärerna
föreslår eller genom en stiftelse eller nämnd som får erforderliga resurser.

I samtliga dessa alternativ bör förutom statliga organ också ingå de
kommuner och industrier som vill detaga i arbetet.

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. att riksdagen i anledning av motionen 1973:308 hos Kungl.
Maj:t begär utredning och förslag beträffande formerna för
en samordnad satsning på kollektivtrafikteknik,

Särskilt yttrande

i anledning av motionen 1973:48 rörande inlandsbanan av herr Magnusson
i Kristinehamn (vpk) som anfört:

De i motionen 1973:48 framförda förslagen angående upprustning av
inlandsbanans banvall och vagnpark är väl motiverade och bör bli föremål
för uppmärksamhet av den trafikpolitiska utredningen. I motionen
påpekas att banunderhållet är eftersatt i sådan grad, att man tvingats
nedsätta hastigheten till 80 km/tim på huvuddelen av banan. De
motorvagnar som används är också starkt nedslitna.

De i motionen framförda synpunkterna rimmar väl med vad som
anförts av den av järnvägsmän utefter inlandsbanan bildade fackliga
kommittén för inlandsbanans bevarande. Den har framhållit att nya och
bättre motorvagnar måste anskaffas och att en upprustning av banan
måste komma till stånd för att möjliggöra bättre och snabbare reseförbindelser
på inlandsbanan. Denna bana med sidolinjer har varit och är
fortfarande en ryggrad för det ekonomiska och kulturella livet i det
norrländska inlandet, framhåller kommittén.