Trafikutskottets betänkande nr 6 år 1973

TU 1973:6

Nr 6

Trafikutskottets betänkande i anledning av motioner rörande utrikesterminalen
på Arlanda samt Bromma flygplats, m. m.

Motionerna

I motionen 1973:742 av fru Eriksson i Stockholm m. fl. (s, c, fp, m)
föreslås 1. att förslagshandlingar till en utrikesterminalbyggnad på
Arlanda flygplats måtte upprättas enligt rundahusprincipen, som framlagts
av en arkitektgrupp, och läggas till grund för avgörandet i en
jämförelse med den lösning som redan håller på att utarbetas, och 2. att
kostnaderna enligt 1. får täckas av det begärda byggnadsanslaget.

I motionen 1973:755 av herr Nilsson i Kalmar m. fl. (s) hemställs att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte uttala sig för att utredningen
rörande den framtida lokaliseringen av flygtrafiken vid Bromma flygplats
genom tilläggsdirektiv ges i uppdrag att även skyndsamt pröva förutsättningarna
för att behålla Bromma och övriga nu befintliga närflygplatser
intakta för trafik med tystgående kortfältsflygplan från 1970-talets slut.

I motionen 1973:1360 av herr Håkansson m. fl. (c, fp) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att de sakkunniga med uppdrag att
utreda den fortsatta lokaliseringen av flygverksamheten på Bromma
flygplats ges sådana tilläggsdirektiv att de får möjligheter att pröva frågan
om lokalisering av flygplatser även med beaktande av möjligheterna att
utveckla flygplan som inte åstadkommer problem från bullersynpunkt.

Utskottet

Utrikesterminalen på Arlanda

I motionen 1973:742 erinrar motionärerna om att två förslag till ny
utrikes termialbyggnad på Arlanda framlagts, dels ett av luftfartsverket
och dess konsulter kallat fingerhusförslaget och dels ett som utarbetats av
en arkitektgrupp det s. k. rundahusförslaget. Det framhålls att endast
luftfartsverkets förslag fått genomarbetas så att förslagshandlingar kan
framläggas. Först om förslagshandlingar upprättas för båda alternativen
föreligger enligt motionärerna möjlighet att göra en riktig jämförelse
mellan de båda förslagen. I sammanhanget har också frågan om
sträckningen av banorna på Arlanda och därmed förknippade bullerproblem
för närboende aktualiserats. Sträckningen bör av olika skäl ej
låsas genom utformningen av terminalbyggnaden. Rundahusförslaget kan
emellertid utan större omprojektering eller kostnad enligt motionärerna
anpassas till vilka bansträckningar som än väljs, vilket de däremot anser
svårligen kan ske med en lösning enligt fingeralternativet. Det nämns

1 Riksdagen 1973. 15 sami. Nr 6

TU 1973:6

2

också att årets riksdag kommer att till utformningen av byggnaden anslå
140 milj. kr. och att kostnader för att utarbeta fullständiga förslagshandlingar
för rundahuslösningen ryms inom detta anslag.

Mot bakgrund bl. a. härav föreslår motionärerna dels att förslagshandlingar
måtte upprättas enligt rUndahusprincipen och läggas till grund för
avgörandet i en jämförelse med den lösning som redan utarbetas och dels
att kostnaderna härför får täckas av det begärda byggnadsanslaget.

Med anledning härav vill utskottet erinra om att frågan om för- och
nackdelar hos de båda typerna av lösningar var föremål för en ingående
interpellationsdebatt i riksdagens kammare i december förra året.
Departementschefen redogjorde därvid utförligt för frågans tidigare
behandling. Av redogörelsen framgår bl. a. att luftfartsverket i december
1969 till Kungl. Maj:t överlämnat en översiktlig utredning om Arlandas
framtida utbyggnad. För att granska förslaget tillkallade Kungl. Majit i
januari 1970 särskilda sakkunniga den s. k. Arlandagruppen 70, förkortat
Ag 70. Gruppen avlämnade i juli samma år sin rapport som remissbehandlades.
I fråga om stationsbyggnadens utformning fann Ag 70 att
verkets förslag kunde läggas till grund för det fortsatta planerings- och
projekteringsarbetet. Luftfartsverket inkom i december 1970 med förslag
till byggnadsprogram för stationsbyggnaden. Av departementschefens
yttrande framgår vidare att Kungl. Majit, efter ingående beredning inom
kommunikationsdepartementet och sedan överenskommelse träffats med
Stockholms läns landsting om bidrag till bl. a. kostnaden för projektering,
i januari 1972 meddelat luftfartsverket föreskrifter för det fortsatta
utrednings- och projekteringsarbetet avseende stationsbyggnaden. Kungl.
Majit föreskrev därvid bl. a. att arbetet skulle bedrivas i huvudsaklig
överensstämmelse med de förutsättningar som angetts i verkets byggnadsprogram
och med beaktande av vad Ag 70 anfört i fråga om möjliga
kostnadsbesparande åtgärder. Av redogörelsen framgår vidare att kommunikationsdepartementet
någon tid därefter uppvaktats av en arkitektgrupp
som utarbetat ett översiktligt förslag till utformning av en
stationsbyggnad enligt rundahuslösningen. I skrivelse i maj 1972 hemställde
arkitektgruppen att rundahusförslaget skulle läggas till grund för
genomförande eller — om det presenterade materialet inte ansågs
tillräckligt — att förslaget skulle få föras fram till förslagshandlingsstadiet.
Över detta förslag avgavs yttrande i juni av luftfartsverket i samråd med
byggnadsstyrelsen. Till yttrandet fogades bl. a. en inom SAS utarbetad
promemoria. Verken och SAS var starkt kritiska mot förslaget. SAS
ansåg för sin del t. o. m. att förslaget på väsentliga punkter var helt
oacceptabelt. Med hänsyn bl. a. härtill och till resultatet av ytterligare
beredning inom kommunikationsdepartementet innefattande en samlad
funktionell och ekonomisk värdering av rundahusalternativet lämnade
Kungl. Majit i beslut den 27 juli 1972 arkitektgruppens skrivelse utan
åtgärd. Departementschefen framhåller slutligen att han mot bakgrund av
den grundliga prövning av rundahusalternativet som skett inte avser att
föranstalta om någon ytterligare utredning av detta.

I enlighet med de föreskrifter Kungl. Maj :t meddelade luftfartsverket i

TU 1973:6

3

januari 1972 har luftfartsverket den 16 februari i år till kommunikationsdepartementet
för Kungl. Maj :ts förnyade prövning överlämnat systemhandlingar
för utrikes stationsanläggningen på Arlanda. I verkets skrivelse
till Konungen i samband därmed anförs att systemhandlingarna är att
betrakta som preliminära förslagshandlingar och att de utgör tillräckligt
underlag för en säker kostnadskalkyl.

Av departementschefens ovannämnda anförande i interpellationsdebatten
framgår att luftfartsverket och byggnadsstyrelsen innan de
bestämde sig för någon viss lösning haft att samla in erfarenheter och
synpunkter från olika håll, vilket lett fram till att de förordat
fingerförslaget för Arlandas vidkommande. Härav torde framgå att
rundahusförslaget kan sägas utgöra en av flera möjliga lösningar på
terminalfrågan. Den av departementschefen lämnade redogörelsen utvisar
vidare att rundahusförslaget särskilt prövats inom Kungl. Majits kansli
och att detta alternativ mot bakgrund av den grundliga prövning som
därvid skett inte avses komma att ytterligare utredas.

Utskottet har vid sin prövning givetvis ej haft möjlighet att närmare gå
in på det ena alternativets för- och nackdelar i förhållande till det andra
alternativets. Med beaktande av den ingående granskning rundahusalternativet
underkastats har emellertid ej heller utskottet vid ärendets
behandling — även om förslaget kan tänkas innehålla vissa förtjänster —
övertygats om nödvändigheten av att ett sådant alternativ ytterligare
utreds och prövas. Utskottet utgår från att Kungl. Maj:t och vederbörande
myndigheter i den ordning som gäller för handläggning av statliga
byggnadsärenden noggrant prövat alla för bedömningen av frågan
relevanta faktorer.

Rent allmänt vill utskottet dock framhålla önskvärdheten av att vid
byggprojekt av den storlek varom här är fråga bedömningen av olika
tänkbara alternativ sker på likvärdiga grunder i enlighet med den
procedur som tillämpas för statliga byggnadsprojekt.

Från årets statsverksproposition kan inhämtas att projekteringen av
den nya utrikesbyggnaden pågår planenligt och att byggnaden beräknas
kunna tas i bruk hösten 1976. Departementschefen har betonat vikten av
att arbetet ej försenas. Enligt vad utskottet erfarit har vidare styrelsen för
AB Stockholmsregionens Flygplatsinvesteringar — det landstingskommunal
bolag som bl. a. svarar för finansieringen av de kommunala
åtagandena på Arlanda — uttalat att med hänsyn till den försening av
projektet som en om projektering skulle medföra samt de extra kostnader
detta skulle leda till en omprövning av Kungl. Majrts beslut om den nya
stationsbyggnaden nu ej bör ske.

Vid sitt övervägande av vad sålunda förevarit i ärendet och med
beaktande av att fingeralternativet, enligt vad som under hand från
luftfartsverkets sida uppgivits ej heller låser den framtida sträckningen av
banorna, har utskottet ej funnit sig böra tillstyrka motionen i fråga.

TU 1973:6

4

Bromma flygplats, m. m.

I motionen 1973:755 erinras om den 1972 tillsatta utredningen om
den framtida lokaliseringen av flygtrafiken vid Bromma flygplats.
Motionärerna säger bl. a. att starka skäl talar för att beslut om
nedläggning av Bromma och andra närflygplatser inte fattas utan att de
miljömässiga och ekonomiska förutsättningarna för fortsatt trafik först
noggrant har kartlagts. Särskilt bör enligt motionärerna uppmärksammas
att det för närvarande projekteras tystgående kortfältsflygplan i ett
flertal länder. Det framhålls att den nya typen av flygplan bygger på
förutsättningar att buller- och avgasproblemen i det närmaste helt kan
elimineras. Start- och landningsfrekvensen kan dessutom ökas. Mot
bakgrund av det anförda bedöms att Bromma flygplats med utnyttjande
av kortfältsflygplan skulle få kapacitet att ta emot hela inrikesflyget, i
vart fall fram till år 2000. Vidare behöver miljökraven inte längre utgöra
hinder för en från trafik- och passagerarsynpunkt praktisk placering vid
planeringen av nya inrikesflygplatser runt om i landet. Motionärerna
pekar därvid på de ekonomiska fördelarna av att utnyttja redan befintliga
flygplatser på angivet sätt. Med hänsyn till vad som anförts hemställs att
utredningen om den framtida lokaliseringen av Bromma flygplats genom
tilläggsdirektiv ges i uppdrag att även pröva förutsättningarna för att
behålla Bromma och övriga nu befintliga närflygplatser intakta för trafik
med tystgående kortfältsflygplan från 1970-talets slut.

Mot bakgrund av utvecklingen av tystgående kortfältsflygplan har
också i motionen 1973:1360 yrkats att de sakkunniga i den nämnda
utredningen ges sådana tilläggsdirektiv att de får möjligheter att pröva
frågan om lokalisering av flygplatser även med beaktande av möjligheterna
att utveckla flygplan som inte åstadkommer problem från
bullersynpunkt.

Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att Kungl. Majd den 30
juni 1972 tillsatt en utredning om den fortsatta lokaliseringen av
flygverksamheten på Bromma flygplats. Denna fråga har bl. a. enligt
direktiven till utredningen tagits upp i samband med besvär som anförts
över luftfartsverkets beslut att meddela Linjeflyg tillstånd att under en
försöksperiod använda jetflygplan av typ Fokker 28 i inrikestrafik. I sitt
yttrande över besvären ansåg luftfartsverket att en utredning om
avveckling av flygtrafiken på Bromma bör innefatta förutsättningar för
bl. a. ett bibehållande av Bromma flygplats för inrikestrafik med nya
milj ovänligare flygplanstyper. 1 anslutning härtill anför departementschefen
i direktiven att allmänt gäller att flygplatsfrågan i förening med
Linjeflygs ansökan att få förnya sin flygmateriel måste prövas mot
bakgrund av en samlad bedömning av de olika intressen och faktorer som
har betydelse i sammanhanget. Det gäller sålunda bl. a. att på en gång
beakta de rimliga miljökrav som berörda delar av Stockholmsregionen
kan ställa och samtidigt ta hänsyn till de regionalpolitiska krav på
effektiva och snabba flygförbindelser med Stockholmsområdet som
landet i övrigt har. En sådan samlad värdering har, säger departements -

TU 1973:6

5

chefen, lett till ställningstagandet att flygplansfrågan skyndsamt bör
utredas med sikte på en avveckling av flygverksamheten på Bromma på
några års sikt.

Departementschefen har sålunda redan vid sin prövning av direktiven
för avvecklingen av Bromma flygplats beaktat möjligheterna att i
framtiden trafikera platsen med nya miljö vänligare flygplan. Utredningsarbetet
skall vidare enligt departementschefen energiskt inriktas på att
skapa förutsättningar för en snar bortflyttning av flygverksamheten från
Bromma. Riktpunkten uppges under alla förhållanden vara att en
bortflyttning från Bromma skall ske senast under loppet av år 1978.

Med hänsyn till utvecklingen inom flygtekniken anser utskottet att
starka skäl kan anföras för ett bibehållande av närflygplatser över huvud
taget. Enligt vad utskottet erfarit råder emellertid på kommunalt håll i
Stockholm enighet om att Bromma flygplats skall avvecklas. I detta
sammanhang vill utskottet erinra om vissa av 1968 års riksdag gjorda
ställningstaganden i hithörande frågor. Därvid framhölls (SU 1968:183,
rskr 380) bl. a. att markområden för ytterligare flygplatser i Stockholmsregionen
bör reserveras inom ramen för den översiktliga markanvändningsplaneringen
inom regionen. Det betonades vidare att den översiktliga
markanvändningsplaneringen och trafikfrågorna var huvuduppgifter
för det kommunala samarbetet inom regionen. Dessa frågor ansågs böra
behandlas i sammanhang med övriga stadsbyggnadsfrågor. Det ansågs
vidare angeläget att utredningsarbetet beträffande Stockholms flygplatsfrågor
redan från början sker i nära samarbete och kontakt med
vederbörande departement och myndigheter ävensom med representanter
för trafikutövama. De sålunda angivna formerna för handläggning av
flygplatsfrågorna i Storstockholmsregionen ansågs lämpliga och riktiga
bl. a. med hänsyn till fördelningen av uppgifter mellan stat och kommun.
Utskottet vill i sammanhanget också erinra om att flygplatsfrågorna blir
aktuella även inom den fysiska planeringen.

Mot bakgrund av det anförda och särskilt med hänsyn till den opinion
i frågan som råder på kommunalt håll, har utskottet ej ansett sig kunna
tillstyrka motionerna såvitt gäller flygverksamheten på Bromma. Utskottet
anser sig ej heller kunna tillstyrka ett generellt ställningstagande till
övriga befintliga närflygplatser. Utskottet förutsätter emellertid att
utvecklingen på området av Kungl. Maj:t och närmast berörda myndigheter
noggrant följes samt att eventuellt erforderliga åtgärder i anledning
härav vidtas.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. avslår motionen 1973:742,

2. avslår motionerna 1973:755 och 1973:1360.

Stockholm den 16 mars 1973

På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

TU 1973:6

6

Närvarande: herrar Mellqvist (s), Dahlgren (c), Lindahl (s), Hjorth (s),
Lothigius (m), Persson i Heden (c), Sellgren (fp), Lindberg (s), Håkansson
(c), Östrand (s), Clarkson (m), Magnusson i Kristinehamn (vpk), Karlsson
i Malung (s), Taube (fp) och Magnusson i Tanum (s).

Reservationer

1. beträffande utrikesterminalen på Arlanda av herrar Lothigius (m) och
Clarkson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”Med
anledning” och på s. 3 slutar med ”motionen i fråga” bort ha följande
lydelse:

Luftfartsverket har i december 1969 till Kungl. Maj:t överlämnat en
översiktlig utredning om Arlandas framtida utbyggnad. För att granska
förslaget tillkallade Kungl. Maj:t i januari 1970 särskilda sakkunniga, den
s. k. Arlandagruppen 70, förkortat Ag 70, som i juli 1970 fann att
luftfartsverkets förslag i fråga om stationsbyggnadens utformning kunde
läggas till grund för det fortsatta planerings- och projekteringsarbetet.

Den framtida utbyggnaden av Arlanda är ett synnerligen kostnadskrävande
projekt och vad det gäller stationsbyggnaden finns olika
utformningsmöjligheter. Det av Ag 70 rekommenderade s. k. fingerhusalternativet
borde och bör vägas mot det s. k. rundahusalternativet.
Förespråkare för den senare lösningen hävdar med all rätt att alternativa
lösningar till stationsbyggnadens utformning ej har givits den ingående
prövning som ärendets vikt och betydelse fordrar.

Finansdepartementets promemoria av 1968 angående handläggning av
statliga byggnadsärenden säger: ”Objektets utformning och kostnader
kan vidare påverkas lättare vid en prövning på förslagshandlingsstadiet.
Detta stadium bör således väljas för den förnyade departementala
behandlingen av ärendet när osäkerhet råder om hur byggnadsprogrammet
skall förverkligas eller om förutsättningarna för byggnadens funktion
eller utformning eller när det eljest finns särskilda skäl att anta att den
förnyade prövningen kan leda till ändringar av förslaget.”

Ag 70 har i sitt ställningstagande till terminalens utformning inte
kunnat grunda sig på något renodlat alternativ utöver fingerhuslösning.

När nu ett beslut fattas om ett för landet så viktigt byggprojekt är det
nödvändigt att erhålla ett ur alla synpunkter korrekt underlag med
likvärdig bakgrund för ställningstagandet. Utan att i och för sig ta
ställning för rundahusförslaget, som dock är synnerligen intressant på
grund av sin flexibilitet och ändamålsenlighet — särskilt värdefullt är
rundahusalternativet för dem som lägger stor vikt vid flygpassagerarnas
bekvämlighet — hävdar utskottet bestämt att ett slutgiltigt beslut om
stationsbyggnadens utformning på Arlanda icke får fattas utan att
förslagshandlingar framtages för rundahusalternativet. Kostnaderna för
framtagande av förslagshandlingar för rundahusalternativet är obetydliga
i jämförelse med de kostnader som ett illa underbyggt val av fingerhusalternativet
i framtiden kan föra med sig.

TU 1973:6

7

Utskottet tillstyrker därför motionen 1973:742.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. med bifall till motionen 1973:742 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört rörande utrikesterminalen
på Arlanda m. m.,

2. beträffande Bromma flygplats m. m., av herrar Dahlgren (c), Lothigius
(m), Persson i Heden (c), Sellgren (fp), Håkansson (c), Clarkson (m) och
Taube (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med
”Departementschefen har” och slutar med ”härav vidtas” bort ha
följande lydelse:

Enligt direktiven bör vidare övervägandena om den framtida förläggningen
av inrikesflyget förutsättningslöst avse olika alternativa lägen
inom regionen. Uppmärksamhet bör i sammanhanget ägnas de möjligheter
som Arlanda erbjuder till en samlokalisering av in- och utrikesflyget.
Utredningsarbetet skall såvitt gäller Bromma flygplats energiskt
inriktas på att skapa förutsättningar för en snar bortflyttning av
flygverksamheten från platsen. Riktpunkten uppges under alla förhållanden
vara att en bortflyttning skall ske senast under loppet av 1978.

En utflyttning från Bromma till Arlanda skulle som motionärerna
framhållit enligt gjorda bedömningar medföra ogynnsamma verkningar
för inrikestrafiken på korta och medellånga distanser, eftersom dess
linjenät främst bärs upp av resenärer, som i sitt arbete utnyttjar flyget för
tidsvinstens skull och därför önskar förflytta sig direkt till tätortens
centrum. Detta skulle i sin tur försvåra den regionalpolitisk! motiverade
taxesättning som planeras för inrikesflyget och som innebär att långa
flygresor skall göras väsentligt billigare genom bl. a. kostnadsomfördelning
till korta och medellånga linjer. För långdistansresorna har marktransporterna
till och från flygplatser som Arlanda, Härryda och Sturup
mindre betydelse. Det syns därför bl. a. ur denna synpunkt lämpligt att
reservera flygplatser av nämnda typ för långdistansflyget och ge kort- och
medeldistansflyget möjlighet att utnyttja de flygplatser som ligger nära
befolkningscentra. Ett effektivt inrikesflyg anses i själva verket utgöra en
viktig hörnsten i strävandena att åstadkomma en sådan ökad regional
differentiering av bl. a. näringsliv och förvaltningsmässig service som
förutsätts i propositionen 1972:111 angående regional utveckling m. m.

De ekonomiska fördelarna att utnyttja redan befintliga flygplatser
framstår för utskottet som beaktansvärda. Beslut om nedläggning av
Bromma och andra närflygplatser bör därför ej fattas utan att de
ekonomiska förutsättningarna för fortsatt trafik först noggrant har
kartlagts.

En särskilt betydelsefull fråga i sammanhanget är givetvis flygtrafikens
negativa miljöeffekter. Det kan helt naturligt inte accepteras att
människor utsätts för bullerstörningar som menligt påverkar deras miljö.
Bullret från de stora flygplanen särskilt i samband med start och landning

V

TU 1973:6 8

har också stått i centrum för debatten. Tekniken förändras emellertid
och det anses möjligt att i framtiden konstruera flygplan med betydligt
lägre bullernivå än för närvarande. Redan år 1980 kommer enligt vissa
bedömningar utvecklingen på området att med säkerhet ha nått så långt
att bullerfrågoma inte utgör något stort problem vid planering av
flygplatser. Inom en inte alltför avlägsen framtid torde det sålunda bli
möjligt för inrikesflyget att utan bullerstörningar använda flygplatser
lokaliserade intill tätbebyggda områden. Utskottet kan därför i allt
väsentligt ansluta sig till vad motionärerna anfört beträffande de nya
möjligheter som s. k. tysta kortfältsflygplan öppnar för planeringen av
flygplatser i framtiden.

Som framgått av den lämnade redogörelsen för direktiven till
utredningen har även luftfartsverket pekat på den möjlighet som
utvecklingen av miljövänligare plan kan tänkas innebära för ett bibehållande
av Bromma flygplats och ansett att frågan bör utredas.

Prövning av inrikesflygets förläggning bör enligt direktiven förutsättningslöst
avse olika alternativa lägen. Enligt utskottets uppfattning måste
mot bakgrund av det anförda en sådan prövning också innefatta Bromma
flygplats. Utskottet vill vidare erinra om att placeringen av en flygplats
för inrikesflyget i Stockholmsområdet med hänsyn till Stockholms
betydelse för landsorten i hög grad är en fråga av betydelse även för
befolkningen utanför Stockholmsregionen.

Utskottet tillstyrker därför motionerna 1973:755 och 1973:1360
såvitt gäller flygverksamheten på Bromma flygplats.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. i anledning av motionerna 1973:755 och 1973:1360 i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att utredningen rörande
den fortsatta lokaliseringen av flygverksamheten på Bromma
flygplats genom tilläggsdirektiv ges i uppdrag att även
skyndsamt pröva förutsättningarna för att behålla Bromma
flygplats med beaktande av möjligheterna att utveckla
flygplan som inte åstadkommer problem från bullersynpunkt.

GOTAB 73 3527 S Stockholm 1973