Trafikutskottets betänkande nr 4 år 1973

Nr 4

Trafikutskottets betänkande i anledning av motioner berörande vissa
frågor beträffande förordningen (1940910) angående yrkesmässig automobiltrafik,
m. m.

Motionerna

I motionen 1973:1378 av herr Sellgren m. fl. (fp, c, m) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att lagen om överlastavgift får följande
tillägg: ”Överlastavgift må eftergivas då särskilda omständigheter föreligga”,
och att Kungl. Maj:t i enlighet med motionens syfte utformar de
närmare anvisningar som erfordras för tillämpningen av denna föreskrift.

I motionen 1973:1450 av herr Brundin m. fl. (m) hemställs att
riksdagen måtte besluta upphäva trafiknämndernas skyldighet att bereda
trafikföretag, sammanslutningar av yrkesmässig trafik och andra, vilka
ärendet kan angå, tillfälle att yttra sig över ansökan om trafiktillstånd för
yrkesmässig beställningstrafik för personbefordran, så att trafiknämndernas
skyldighet i detta hänseende inskränkes till att de, som nu, infordrar
yttrande från polismyndigheten i den ort, där fordon, som skall användas
i trafiken, avses få sin stationsort; att riksdagen måtte besluta att sådant
tillstånd skall meddelas den sökande, såvida inte särskilda skäl talar
däremot; att riksdagen måtte besluta upphäva trafiknämndernas rätt att
ålägga innehavare av sådant tillstånd att ansluta sig till förening av
utövare av yrkesmässig trafik; samt att riksdagen måtte besluta upphäva
länsstyrelsernas rätt att fastställa taxor för sådan trafik som här avses.

Utskottet

I motionen 1973:1450 behandlas vissa konkurrens- och prisförhållanden
inom taxinäringen, vilka enligt motionärerna lett till icke önskvärda
konsekvenser för konsumenterna och droskägarna. För att rätta till dessa
missförhållanden föreslår motionärerna ändringar i förordningen angående
yrkesmässig automobiltrafik.

Utskottet vill i anledning av dessa yrkanden erinra om att riksdagen
föregående år antog vissa ändringar i nämnda förordning (prop. 1972:81,
TU 1972:13, rskr 1972:232). Ändringarna trädde i kraft den 1 oktober
1972. Såvitt gäller taxitrafiken angavs ett av syftena med den nya
lagstiftningen vara att ge kommunerna möjligheter att mera direkt
påverka utformningen av taxitrafiken för att bl. a. åstadkomma bättre
förhållanden inom taxinäringen.

Kommunförbundet har helt nyligen tillsammans med Taxiförbundet
och Transportarbetareförbundet tillsatt en arbetsgrupp för att utreda
taxinäringens strukturproblem. Enligt vad utskottet erfarit kommer

1 Riksdagen 1973. 15 sami. Nr 4

TU 1973:4

gruppens arbete att omfatta även problem av det slag motionärerna
aktualiserat.

Under hänvisning till det anförda och då syftet med motionen
härigenom i allt väsentligt synes tillgodosett torde någon särskild åtgärd
från riksdagens sida ej vara påkallad i frågan. Motionen avstyrks därför.

Med anledning av motionen 1973:1378 vill utskottet erinra om att
frågan om den enskildes rättstrygghet i sammanhanget ingående prövades
av utskottet (TU 1972:13) vid behandlingen under fjolårets riksdag av
yrkanden i motioner i samma syfte vilka utskottet avstyrkte.

Utskottet betonade därvid angelägenheten av att möjligheterna beträffande
konstruktion av vägningsutrustning undersöks med största möjliga
skyndsamhet. I samband härmed erinrade utskottet också bl. a. om ett
uttajande av departementschefen enligt vilket värdet med en särskild
avgift vid överlast ligger i att man — oberoende av frågan om straffansvar

— kan neutralisera de vinster som uppkommer för fordonsägaren genom
ifrågavarande överträdelser. Utskottet förutsatte emellertid att utvecklingen
på området följs med största uppmärksamhet av Kungl. Maj:t samt

— därest så befinns påkallat — förslag till erforderliga justeringar i
avgiftssystemet föreläggs riksdagen.

Bl. a. mot bakgrund av det anförda finner utskottet ej anledning till
ändrat ställningstagande varför ifrågavarande motion ej bör vinna bifall.
Utskottet förutsätter emellertid alltjämt att frågan uppmärksamt följs av
Kungl. Maj:t.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. avslår motionen 1973:1378, #

2. avslår motionen 1973:1450.

Stockholm den 15 februari 1973

På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: herrar Mellqvist (s), Dahlgren (c), Lindahl (s), Hugosson (s),
Persson i Heden (c), Rosqvist (s), Sellgren (fp), Håkansson (c), Östrand
(s), Clarkson (m), Magnusson i Kristinehamn (vpk), Karlsson i Malung (s),
Taube (fp), fru Thunvall (s) och herr Komstedt (m).

Reservation

beträffande överträdelser som kan ha sin grund i svårigheten att exakt
beräkna vikten och fördelningen av fordonets last m. m. av herrar
Dahlgren (c), Persson i Heden (c), Sellgren (fp), Håkansson (c), Clarkson
(m), Taube (fp) och Komstedt (m), som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 2 börjar med
”Utskottet betonade” och slutar med ”Kungl. Maj:t” bort ha följande
lydelse:

TU 1973:4

Som exempel på fall där svårigheter vid bedömningen av frågan om
överträdelse kan uppkomma har i nu ifrågavarande motion nämnts
följande:

a) felbedömd vikt på gods, som i avsaknad av viktuppgift måste
transporteras ovägt efter volym (bl. a. skogsprodukter, schakt-, jord-,
grus- och stenmaterial),

b) ojämn viktfördelning på fordonets axlar, beroende av godsets
fördelning på fordonets lastutrymme (bl. a. vid transport av slutna
godsbehållare, t. ex. containers samt vid transport av skogsprodukter i
ojämna längder, maskinlastad sprängsten och schaktmassor ävensom vid
successiv lastning eller lossning),

c) felaktigt angiven vikt av godsavsändare,

d) anställd förares beslut att frångå givna instruktioner angående t. ex.
anvisad färdväg, ledande till att väg eller viss vägsträcka under färden
överbelastas.

En hel del problem avseende svårigheterna att rätt bedöma vikt eller
att kunna kontrollera uppgiven vikt skulle enligt motionärerna givetvis
lösas, om vägning kunde företas vid lastning. Då emellertid som regel
varken stationära eller flyttbara vågar kan ifrågakomma vid t. ex.
transport av skogsprodukter, schaktmassor m. fl. godsslag, anses någon
lösning ej kunna ernås förrän lastindikatorer finns på marknaden. Lastens
korrekta fördelning över lastutrymmet anses vara ett svårt problem vid
transport av stora kollin, t. ex. tullförseglade containers, och vid transport
av maskinlastat gods, som t. ex. skogsprodukter, schaktmassor och
sprängsten. Ett oavsiktligt överskridande genom fellastning eller tyngdpunktsförskjutning
av endast framaxeltrycket inom ramen för det
normerade axeltrycket och för fordonet gällande bruttovikt borde därför
inte föranleda ansvar i form av särskild vägavgift.

Frågan om lastindikatorer eller annan vägningsutrustning utreds f. n.
vid statens vägverk. Enligt vad utskottet erfarit kommer resultatet av
detta arbete dock ej att föreligga innan lagen om automobilskattetillägg
träder i kraft.

Trafikutskottet delar helt motionärernas uppfattning att tillämpningen
av de föreslagna avgiftsbestämmelserna i hög grad är en fråga om
rättvisa och rättstrygghet för den enskilde. Det måste sålunda även enligt
utskottets mening från allmänna rättssäkerhetssynpunkter te sig stötande
att i fall av de slag som i det föregående berörts och där det med hänsyn
jämväl till omständigheterna i övrigt skulle vara uppenbart orimligt att
utkräva den föreslagna avgiften en sådan ändock skulle utgå.

Utskottet finner det därför vara ofrånkomligt att bestämmelserna
kompletteras med en föreskrift av innebörd att eftergift av avgiften - då
omständigheter av det slag som i det föregående berörts därtill föranleder
— må kunna ske. I sammanhanget må nämnas att i motsvarande norska
avgiftsbestämmelser en föreskrift av liknande karaktär införts.

Den av utskottet nu förordade bestämmelsen härom bör ha följande
lydelse: ”Överlastavgift må eftergivas då särskilda omständigheter före -

TU 1973:4

ligga.” Det torde få ankomma på Kungl. Majit att — med beaktande av det
anförda — utforma de närmare anvisningar som erfordras för tillämpningen
av föreskriften i fråga.

Utskottet tillstyrker därför motionen 1973:1378.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. med bifall till motionen 1973:1378 hos Kungl. Majit begär
att lagen om överlastavgift får följande tillägg: ”Överlastavgift
må eftergivas då särskilda omständigheter föreligga”, och att
Kungl. Majit utformar närmare anvisningar som erfordras för
tillämpningen av denna föreskrift i enlighet med motionens
syfte,

GOTAB 73 3334 S Stockholm 1973