Trafikutskottets betänkande nr 23 år 1973

TU 1973:23

Nr 23

Trafikutskottets betänkande i anledning av motioner rörande trafiksäkerheten
m. m.

Motionerna

I motionen 1973:179 av herr Björk i Gävle m. fl. (c) hemställs att
riksdagen måtte besluta att Kungl. Majd låter utreda möjligheten av att
införa parkeringskort för handikappade som gäller över hela landet.

1 motionen 1973:181 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås, såvitt
nu är i fråga (punkterna 3—6), 3. att riksdagen hemställer hos regeringen
om en sänkning av hastighetsgränsen inom tätorterna till 30 km vid
övergångsställen, skolor, ålderdomshen och liknande ställen; 4. att
riksdagen uttalar sig för en maximering av högsta längden för landsvägsfordon
till 18 m, ett förbud för tung trafik under helger och veckoslut
under hela året och om strängare kontroll av utländska fordon som
trafikerar svenska vägar; 5. att riksdagen hemställer hos regeringen att
övergångsbestämmelser för transport av giftiga kemikalier och eldfarliga
produkter i avvaktan på ordentliga säkerhetsföreskrifter måtte utarbetas
för katastrofberedskap; 6. att riksdagen hemställer hos regeringen att
övergångsbestämmelser i enlighet med vad i motionen anförts utfärdas
för användningen av truckar med dåliga siktmöjligheter i trafik på vägar
och gator.

I motionen 1973:183 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till lag rörande
skyldighet för gångtrafikant att vid promenad på landsväg efter mörkrets
inbrott vara utrustad med reflexanordning (bricka, band eller bindel) för
undvikande av mörkerolyckor.

1 motionen 1973:188 av fru Olsson i Helsingborg (c) och fröken
Pehrsson (c) hemställs att riksdagen beslutar om införande av lagstadgad
skyldighet för gångtrafikanter att bära reflexanordningar eller lykta i
mörker.

I motionen 1973:194 av herrar Taube (fp) och Hörberg (fp) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att obligatorisk kontroll av
bilbälten fr. o. m. 1974 skall utföras av AB Svensk bilprovning.

I motionen 1973:195 av herrar Taube (fp) och Petersson i Röstånga
(fp) hemställs att riksdagen beslutar att alla fordon med en längd
överstigande 18 m skall förses med en obligatorisk upplysningsskylt som
anger hela fordonets längd.

I motionen 1973:311 av herr Hernelius (m) hemställs att riksdagen

1 Riksdagen 1973. 15 sami. Nr 23

TU 1973:23

beslutar att straffbestämmelsen i 67 § 2 st vägtrafikförordningen ändras
så att gående, som går mot rött ljus, icke ovillkorligen skall straffas.

I motionen 1973:314 av herr Stålhammar (fp) och fröken Hörlén (fp)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär 1. att en fortlöpande
registrering och analys av alla barnolycksfall i trafiken kommer till stånd
som underlag för ett fortsatt trafiksäkerhetsarbete, 2. att rikspolisstyrelsen
ger polisen nya instruktioner, som leder till utvidgad praktisk
tillämpning av skolans teoretiska undervisning och till en skärpt
trafikbevakning och hastighetsbegränsningar kring skolorna, 3. att riktlinjer
för trafiksanering av äldre bebyggelse med det snaraste kommer till
stånd, 4. att åtgärder för att åstadkomma säkrare anordningar för
skolskjutsar omedelbart vidtages, 5. att förslag om lämpliga åtgärder för
att förbättra cyklarnas beskaffenhet och utrustning framlägges, 6. att
undervisning i barnpsykologi blir obligatorisk vid körskolorna.

I motionen 1973:315 av herr Stålhammar m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t begära förslag till ändring i
vägtrafikförordningen, så att stadgande införs om a) krav på kompetensbevis
för förande av moped, b) krav på att förare av moped obligatoriskt
skall bära skyddshjälm av godkänd typ, c) högsta tillåtna hastigheten för
moped ändras från nuvarande 30 till 40 km/tim.

I motionen 1973:332 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m) hemställs att
riksdagen begär en utredning om körkort för skoterförare.

I motionen 1973:473 av fröken Bergström m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen anhåller om att Kungl. Maj:t ger socialstyrelsen i uppdrag att
företa en översyn av ifrågavarande regler, i syfte att eliminera eller
minska de kostnader för den enskilde som är förenade med omprövning
av körkort eller ansökan om nytt körkort på grund av sjukdom eller lyte.

I motionen 1973:477 av herr Gustavsson i Ängelholm m. fl. (s)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag om att maximilängden
på landsvägsfordon begränsas till 18 m.

I motionen 1973:487 av herr Taube (fp) hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t kräver en skyndsam utredning syftande till förslag om
skärpta bestämmelser beträffande utrustningen av vissa barncyklar.

I motionen 1973:488 av herrar Taube (fp) och Hörberg (fp) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om att Sverige i berörda
internationella organ verkar för en ändring av färgen på utryckningsfordonens
varningssignaler från blått till förslagsvis gult.

I motionen 1973:490 av herr Åkerlind (m) hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj :t begär att generella hastighetsbegränsningar på vägar utanför
tätorter skall omvandlas till rekommenderade farter.

I motionen 1973:744 av herrar Fransson (c) och Björk i Gävle (c)
hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär tillägg till

TU 1973:23

vägtrafikförordningen om ett obligatorisk innehav av två varningstrianglar
i varje motorfordon och att vederbörande utskott får i uppdrag att
utforma förslag till erforderlig lagtext.

I motionen 1973:748 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att motionen överlämnas till den
parlamentariskt sammansatta arbetsgrupp som kommer att tillsättas i
syfte att utarbeta program för ökad trafiksäkerhet.

I motionen 1973:756 av herrar Olsson i Kil (fp) och Rydén (fp)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om sådana åtgärder 1.
att parkeringstillstånd för handikappade må kunna utfärdas på lika
villkor och med för hela landet gällande kraft, 2. att sådana tillstånd ej
må beläggas med stämpelavgift.

I motionen 1973:758 av herr Polstam m. fl. (c) föreslås att riksdagen
beslutar att hos Kungl. Maj:t hemställa om utfärdande av sådana
bestämmelser, att nuvarande hinder för avläggande av prov för körkort
med automatväxlad bil undanröjs.

I motionen 1973:762 av herr Stålhammar m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t begära skyndsamt förslag till
stadgande i vägtrafikförordningen att vid färd med motorcykel förare och
passagerare obligatoriskt skall bära skyddshjälm.

I motionen 1973:767 av fru Åsbrink (s) hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller att i vägtrafikförordningen förbud införs mot
omkörning av fordon som bär skylten skolskjuts och som stannat för avoch
påstigning.

I motionen 1973:926 av herr Hovhammar (m) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag syftande till att särskilt körkort för
motorcykel införs.

I motionen 1973:1339 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. (c)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att bestämmelser införes
om att längden på lastfordon tydligt skall anges bak på fordonet i fråga.

I motionen 1973:1341 av herrar Antonsson (c) och Dahlgren (c)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam prövning
av frågan om skyldighet för förare och passagerare på motorcykel samt
mopedförare att använda skyddshjälm och att förslag därefter förelägges
riksdagen.

1 motionen 1973:1346 av herr Carlström m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen
anförts om behovet av tillfredsställande belysning vid övergångsställena.

I motionen 1973:1352 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att bestämmelser införes, innebärande
skyldighet för gångtrafikant att vid färd i mörker bära reflexanordning
eller lykta.

1* Riksdagen 1973. 15 sami. Nr 23

TU 1973:23

I motionen 1973:1356 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller 1. att aviserade hastighetsbegränsningar
för motorcyklar inte må genomföras, 2. att förslag framläggs
angående särskilt körkort för motorcykel.

I motionen 1973:1359 av herr Hyltander (fp) hemställes att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär att bestämmelser utfärdas om obligatoriskt
halvljus på bilar då de framföres vid försämrad sikt och i övrigt enligt vad
som framförts i motionen.

1 motionen 1973:1366 av herr Lothigius m. fl. (m) hemställs 1. att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om a) att utredningen som behandlar
trafikolycksstatistiken snarast slutför sitt arbete, b) att den arbetsgrupp
som skall tillsättas för att behandla trafiksäkerhetsverkets promemoria
får i uppdrag att särskilt vidta åtgärder för att öka trafiksäkerheten för
barnen, c) att arbetet inom nordiska trafiksäkerhetsrådet bör påskyndas,
så att lagförslag om skyldighet att bära skyddshjälm vid färd med
motorcykel snarast kan utfärdas, 2. att riksdagen uttalar att medel i ökad
utsträckning ställs till förfogande för vidtagande av åtgärder för att
eliminera trafikfällor av det slag som berörts i motionen; samt 3. att
riksdagen i övrigt ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anföres.

I motionen 1973:1381 av fru Thunvall (s) hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär en prövning av möjligheterna till obligatoriskt
användande av bilbälten för passagerare i taxibilars baksäten.

Utskottet

I motionen 1973:748 aktualiseras ånyo riksdagens uttalanden år 1972
(TU 1972:7, rskr 1972:114) med begäran om inrättande av en parlamentariskt
sammansatt grupp med uppgift att utarbeta program innehållande
åtgärder för en samordnad satsning i syfte att åstadkomma en minskning
av trafikolyckorna. Motionärerna framhåller att ca 1 200 personer dödats
varje år under de senaste tio åren genom trafikolyckor och att antalet
skadade per år under samma period uppgick till minst 25 000. Beräkningar
av produktionsförluster, sjukvårdskostnader, materiella kostnader
och administration visar enligt motionärerna en samhällsekonomisk
förlust på grund av trafikolyckor på 2,5 miljarder kronor per år. Det anses
mot bakgrund bl. a. härav angeläget att staten tar på sig ansvaret och
griper in för att åstadkomma en förbättring. Under ett antal rubriker —
åtgärder för ökad trafiksäkerhet, trafikpolitiken, trafikmiljön, trafikövervakning,
fordonet, människan i trafiken, trafiklagstiftning och ett
samordnat trafiksäkerhetsarbete — pekar motionärerna på åtgärder som
kan vidtas för att förbättra trafiksäkerheten. Härefter hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att motionen överlämnas till den
arbetsgrupp, som enligt det ovanstående begärts.

I motionen 1973:314 har yrkats att en fortlöpande registrering och
analys av alla barnolycksfall i trafiken kommer till stånd som underlag

TU 1973:23

för ett fortsatt trafiksäkerhetsarbete, att rikspolisstyrelsen ger polisen
nya instruktioner som leder till utvidgad praktisk tillämpning av skolans
teoretiska undervisning och till en skärpt trafikbevakning och hastighetsbegränsningar
kring skolorna, att riktlinjer för trafiksanering av äldre
bebyggelse med det snaraste kommer till stånd, att åtgärder för att
åstadkomma säkrare anordningar för skolskjutsar omedelbart vidtages
och att undervisning i barnpsykologi blir obligatorisk vid körskolorna.

I motionen 1973:1366 föreslås också en rad åtgärder för att förbättra
trafiksäkerheten. Det hemställs slutligen bl. a. att den ovannämnda
parlamentariska arbetsgruppen får i uppdrag att särskilt vidta åtgärder för
att öka trafiksäkerheten för barnen, att riksdagen uttalar att medel i ökad
utsträckning ställs till förfogande för vidtagande av åtgärder för att
eliminera trafikfällor av det slag som berörts i motionen och att riksdagen
i övrigt ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförs.

Utskottet vill i anledning av nu nämnda yrkanden erinra om att Kungl.
Maj.t genom beslut den 5 juli 1973 bemyndigat chefen för kommunikationsdepartementet
att tillkalla särskilda sakkunniga med uppdrag att
utreda vissa trafiksäkerhetsfrågor.

I direktiven för utredningen framhålls att de insatser som i vårt land
gjorts från det allmännas sida samt av olika organisationer och enskilda
har lett till att vi trots ett allt intensivare trafikarbete med allt fler
motorfordon i rörelse på vägarna kunnat under det senaste decenniet
förhindra en ökning av trafikolyckorna. Inför den fortsatta trafikökning
som är att vänta anses emellertid ytterligare åtgärder krävas för att
komma till rätta med trafiksäkerhetsproblemen. Vissa synpunkter och
förslag har lagts fram i en av trafiksäkerhetsverket överlämnad promemoria
med förslag till målsättning för arbetet för ökad trafiksäkerhet.
Promemorian och remissyttrandena däröver uppges visa behovet av en
mer övergripande syn och en på fördjupad kunskap grundad planering av
verksamheten inom trafiksäkerhetsområdet.

I direktiven sägs vidare att en första uppgift för de sakkunniga bör
vara att kartlägga olika möjliga trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder. Dessa
kan med avseende på effekterna och inriktningen vara av olika slag. Man
kan skilja mellan å ena sidan olycksförebyggande och å andra sidan
skadeförebyggande åtgärder. Som exempel på olycksförebyggande åtgärder
nämns förbättrad förarutbildning och skärpt trafikövervakning.
Propaganda för eller lagstiftning om användning av bilbälte anses vara en
typiskt skadeförebyggande åtgärd. Andra insatser, t. ex. vissa vägförbättringar,
föreskrifter som fordons beskaffenhet och utrustning, kan ha
effekter i båda hänseendena. Insatserna kan gälla föraren, fordonet eller
trafikmiljön eller — såsom exempelvis trafikövervakning — ha effekter i
flera avseenden.

Som ett nästa led i arbetet anses följa en värdering av olika åtgärders
effekter i fråga om minskning av olyckor och skador. I den mån det är
möjligt att ange storleksordningen av olycks- och skadereduceringama i
absoluta tal bör givetvis detta göras. Man torde emellertid enligt direktiven

TU 1973:23

kunna konstatera att så kan ske endast i begränsad omfattning. Detta sägs
emellertid inte hindra att man ändå kan få ett underlag för prioritering av
åtgärderna med hänsyn till effekterna. Det bör nämligen vara möjligt att
åstadkomma en jämförande gradering av åtgärdernas effekter, vilket är av
stort värde för planläggningen av det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet.
Därvid framhålls som viktigt att effekternas fördelning på olika trafikantkategorier
redovisas.

Den nu beskrivna delen av utredningsarbetet sägs förutsätta att
orsakerna till olika slag av olyckor studeras och analyseras på ett mera
planmässigt och målinriktat sätt än som nu sker. Kombinationer av olika
faktorer som orsak till trafikolyckor torde vara vanliga. En kartläggning
av dessa förhållanden kan för en del fall visa att en åtgärd som inriktar sig
på endast en del av orsakskomplexet leder till en snabb förbättring med
enkla medel. I andra fall måste flera samverkande, lämpligt avvägda
åtgärder sättas in. För sådana avvägningar liksom för värderingar över
huvud av olika trafiksäkerhetsåtgärder betonas att förbättrade kunskaper
krävs om de samband som föreligger mellan å ena sidan trafikolyckor och
trafikskador av olika slag, å andra sidan brister och ofullkomligheter i
trafikmiljön och förändringar av olika säkerhetspåverkande faktorer.
Vissa studier bör kunna genomföras inom ramen för utredningsarbetet.

Frågan hur det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet skall planläggas och
administreras för att få bästa resultat anses vara av stor betydelse. De
sakkunniga bör därvid bl. a. söka vägar att — med bibehållet ansvar för
trafiksäkerhetsverket — öka verkets möjligheter att vidga samarbetet och
samordna insatserna i det samlade trafiksäkerhetsarbetet. De sakkunniga
bör vidare enligt direktiven utreda vilka förändringar i verkets organisation
som — inom ramen för tillgängliga resurser — är påkallade.

Avslutningsvis sägs bl. a. att de sakkunniga skall bedriva arbetet så
skyndsamt som möjligt och bör då så lämpligen kan ske redovisa
delförslag.

Utskottet finner det tillfredsställande att sakkunniga nu tillsatts för
att utreda trafiksäkerhetsfrågorna. Det kan också konstateras att direktiven
i stora delar omfattar de önskemål som upptagits i ovannämnda
motioner. Dessa motioner innehåller emellertid för trafiksäkerhetsarbetet
även i övrigt så värdefulla synpunkter att de enligt utskottets mening bör
överlämnas till utredningen för att tagas under övervägande. I detta
sammanhang vill utskottet också i likhet med departementschefen
understryka vikten av att utredningsarbetet bedrivs så skyndsamt som
möjligt.

Vad utskottet i denna del anfört bör av riksdagen ges Kungl. Maj:t till
känna.

I motionen 1973:314 har hemställts att förslag om lämpliga åtgärder
för att förbättra cyklarnas beskaffenhet och utrustning framläggs.
Vidare har i motionen 1973:487 yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t
kräver en skyndsam utredning syftande till förslag om skärpta bestämmelser
beträffande utrustningen av vissa barncyklar.

TU 1973:23

Även utskottet finner det angeläget att frågan om cyklarna och deras
utrustning blir föremål för prövning med hänsyn till trafiksäkerheten.
Enligt vad utskottet erfarit har emellertid inom trafiksäkerhetsverket
tillsatts en utredning med uppgift att överväga lämplig konstruktion av
cyklar från denna synpunkt. Då syftet med de av motionärerna
aktualiserade frågorna sålunda synes bli tillgodosett torde någon åtgärd
från riksdagens sida ej nu vara påkallad.

I motionen 1973:767 har föreslagits bestämmelser om förbud mot
omkörning av skolbussar som stannats för av- och påstigning.

Frågan om förbud mot omkörning m. m. av stillastående skolskjuts
har vid flera tillfällen prövats av riksdagen. Vid sin prövning av frågan år
1971 kom riksdagen till den slutsatsen att effektivare åtgärder måste
vidtas för att förhindra allvarliga olyckor i samband med skolbarnstransporter.
Med hänsyn till berörda frågors komplicerade karaktär fann
riksdagen sig ej beredd att ta ställning till hur de lämpligen borde lösas.
Riksdagen hemställde därför att Kungl. Maj:t närmare överväger vilka
åtgärder som bör vidtas i sammanhanget och redovisar sina ställningstaganden
i anledning härav.

Enligt vad utskottet erfarit är prövningen i Kungl. Maj:ts kansli
beroende av viss försöksverksamhet. Det är enligt utskottets uppfattning
angeläget att denna verksamhet påskyndas samt att härav föranledda
åtgärder snarast vidtas. I avvaktan på resultatet av försöksverksamheten
synes någon åtgärd från riksdagens sida f. n. ej påkallad.

1 motionerna 1973:181 och 1973:477 har yrkats att riksdagen uttalar
sig för en maximering av högsta längden för landsvägsfordon till 18 m.

Frågan härom prövas f. n. av Kungl. Maj:t på begäran av 1970 års
riksdag. Även 1972 års riksdag behandlade denna fråga och ansåg därvid
att resultatet av prövningen hos Kungl. Maj:t borde avvaktas.

Enligt vad utskottet erfarit har vissa utredningar i sammanhanget
gjorts hos statens trafiksäkerhetsverk och statens väg- och trafikinstitut.
Problemen måste emellertid ytterligare belysas innan Kungl. Maj:t kan ta
ställning till frågan om lagstiftning i ämnet.

Även om utskottet på grund av det anförda inte kunnat tillstyrka att
den i motionerna föreslagna minskningen av högsta längden på landsvägsfordon
genomföres redan nu talar dock starka skäl för att en sådan
minskning kommer till stånd. Utskottet finner det därför önskvärt att det
återstående utredningsarbetet med beaktande härav bedrivs skyndsamt
och att resultatet därav snarast redovisas.

Det synes naturligt att i nämnda sammanhang jämväl frågor om
utmärkning av längden av lastfordon och kombinationer därav som
aktualiseras i motionerna 1973:195 och 1973:1339 kommer att prövas,
vilket dock enligt utskottets mening ej får hindra ett snart ställningstagande
till frågan om maximering av fordonslängden.

Vad utskottet sålunda anfört bör av riksdagen ges Kungl. Maj:t till
känna.

TU 1973:23

I motionen 1973:181 har hemställts om en sänkning av hastighetsgränsen
inom tätorterna till 30 km vid övergångsställen, skolor, ålderdomshem
och liknande ställen.

På uppdrag av Kungl. Maj:t har trafiksäkerhetsverket enligt vad
utskottet erfarit haft att dels undersöka i vad mån lokala trafikföreskrifter
meddelats avseende hastighetsbegränsning till skydd för särskilt
utsatta trafikantkategorier, såsom barn, handikappade och åldringar,
invid skolor, sjukhus eller liknande inrättningar eller för gatu- och
vägsträckor i övrigt som i större utsträckning användes av sådana
trafikanter, dels att med utgångspunkt i resultaten av denna undersökning
meddela vägledande anvisningar i fråga om lokala trafikföreskrifter i
angivna avseenden. Undersökningen har sammankopplats med en av
trafiksäkerhetsverket tidigare påbörjad utredning i syfte att få fram
riktlinjer för enhetlig bedömning av ärenden angående hastighetsbegränsning
till 30 km/tim på vissa gator och vägar. En kortfattad sammanställning
av hittills framkomna resultat har gjorts i en promemoria inom
verket beträffande hastighetsbegränsning till 30 km/tim dels på gator och
vägar inom tätbebyggt område, dels på vissa andra vägar. Med översändande
av promemorian har trafiksäkerhetsverket i skrivelse till
samtliga länsstyrelser och vägförvaltningar hemställt att i densamma
angivna preliminära riktlinjer i fortsättningen tillämpas vid bedömningen
av ärenden angående hastighetsbegränsning till 30 km/tim. Det uppges
vidare att verket på grundval av de erfarenheter som vinns under det
närmaste året senare kommer att utarbeta slutliga anvisningar i ämnet.

Med hänsyn till det anförda och då utskottet anser att resultatet av
försöksverksamheten bör avvaktas finner utskottet någon åtgärd från
riksdagens sida ej påkallad varför motionen avstyrks.

I motionen 1973:490 har begärts att generella hastighetsbegränsningar
på vägar utanför tätorter omvandlas till rekommenderade farter.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att i propositionen
1967:38 sådan ändring av 56 § 4 mom. vägtrafikförordningen föreslogs
att en differentiering av hastighetsbegränsningarna kunde ske efter olika
vägars beskaffenhet. Förslaget bifölls av riksdagen. I sitt utlåtande över
propositionen framhöll tredje lagutskottet att hastighetsgränserna borde
differentieras med hänsyn till bl. a. vägstandard och trafikintensitet men
att en försöksverksamhet borde äga rum innan ställning togs till hur
hastighetsgränserna slutligt skulle utformas. Utskottet förutsatte att
resultaten av försöksverksamheten skulle redovisas för riksdagen.

Kungl. Maj:ts beslut den 19 mars 1971 om sänkning av bashastigheten
till 70 km/tim och de i anslutning därtill uppställda kriterierna för
avvikelse från bashastigheten innebär enligt vad kommunikationsministern
framhållit i riksdagen den 15 april 1971 att försöksverksamheten
fortsätter enligt riksdagens intentioner med fartgränser som differentieras
efter vägarnas standard och trafikintensitet. Resultaten av försöksverksamheten
kommer vidare att redovisas för riksdagen när tiden är inne för
beslut om en mera definitiv utformning av hastighetsbestämmelserna.

TU 1973:23

Resultatet av försöksverksamheten bör avvaktas varför motionen icke
bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Den avstyrks därför av utskottet.

I motionen 1973:315 har hemställts att bestämmelser införs om att
högsta tillåtna hastighet för moped ändras från nuvarande 30 till 40
km/tim. Utskottet anser emellertid de av motionärerna härför anförda
skälen ej vara sådana att motionen i denna del bör bifallas.

Någon anledning torde ej heller föreligga att tillstyrka det i motionen
1973:1356 framställda yrkandet att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller
att aviserade hastighetsbegränsningar för motorcyklar inte må genomföras.

I motionen 1973:315 har också yrkats att stadgande införs om krav på
kompetensbevis för förande av moped. Med anledning härav vill utskottet
i år liksom föregående år framhålla att förslag i samma syfte prövades
såväl i samband med 1967 års principbeslut om differentierade körkort
m. m. som vid 1 971 års riksdag (jfr TU 1971:12, rskr 1971:209) utan att
vinna riksdagens bifall. Utskottet har för sin del inte funnit skäl föreligga
att ändra uppfattning härvidlag och avstyrker därför motionen även i
denna del.

I motionerna 1973:926 och 1973:1356 har hemställts om särskilt
körkort för motorcykel. Även utskottet har vid sin behandling av frågan
funnit skäl tala för en översyn av reglerna. Prövningen härav synes
lämpligen kunna ske inom trafiksäkerhetsutredningen. Vad utskottet
sålunda anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

I motionen 1973:332 har begärts en utredning om körkort för
skoterförare. Med anledning härav vill utskottet erinra om att denna fråga
behandlats av motorredskapsutredningen i betänkandet Snöskotern —
fordonet och föraren (SOU 1970:9). Utredningen ansåg på anförda skäl
ej någon form av lämplighetsbevis eller förarlicens böra krävas av förare
av s. k. bandmotorcyklar till vilka skotrarna hänförs. Tanken på körkort
för skoterförare har också avvisats under behandlingen av betänkandet
inom Kungl. Maj:ts kansli. Som en följd härav har i terrängtrafikkungörelsen
(1972:594) såvitt gäller behörighet att föra terrängskoter endast
stadgats att föraren skall ha fyllt 16 år. Kungörelsen har i denna del trätt
i kraft den 1 maj innevarande år varvid från tillämpningen fram till den 1
oktober dock undantagits fordon som ej förs på väg. Med hänsyn till att
det av motionärerna aktualiserade spörsmålet sålunda helt nyligen varit
föremål för utredning och prövning och då erfarenhet av lagstiftningen på
området ytterligare bör avvaktas finner utskottet den av motionärerna
påkallade utredningen f. n. ej böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motionen 1973:758 har hemställts om utfärdande av sådana
bestämmelser att nuvarande hinder för avläggande av prov för körkort
med automatvåxlad bil undanröjs. Enligt vad utskottet erfarit behandlas
denna fråga f. n. — efter framställning från trafiksäkerhetsverket — inom
Kungl. Maj:ts kansli. Under hänvisning härtill avstyrks motionen.

TU 1973:23

I motionen 1973:183 har hemställts om förslag till lag rörande
skyldighet för gångtrafikant att vid promenad på landsväg efter mörkrets
inbrott vara utrustad med reflexanordning för undvikande av mörkerolyckor.
Vidare har i motionerna 1973:188 och 1973:1352 yrkats att
bestämmelser införs innebärande skyldighet för gångtrafikant att vid färd
i mörker bära reflexanordningar eller lykta.

År 1968 tillsattes inom trafiksäkerhetsverket en arbetsgrupp med
uppdrag att utreda de rättsliga och praktiska möjligheterna att föreskriva
obligatorisk användning av bl. a. reflexanordning för gående. Arbetsgruppen
kom i ett år 1969 avgivet utlåtande till den slutsatsen att någon i
författning under straffansvar stadgad skyldighet att använda reflexanordning
inte borde föreskrivas. Man framhöll dock det synnerligen
angelägna i att information och propaganda om reflexanordningarnas
betydelse bedrivs på ett så effektivt sätt som möjligt. Utskottet vill också
erinra om att Nordisk vägtrafikkommitté i sitt betänkande med förslag
till enhetliga nordiska regler rörande vägtrafikanternas uppträdande i
trafiken inte ansett sig kunna förorda att i berörda avseende tvingande
bestämmelser införs. Inte heller borde trafikreglerna innehålla bestämmelser
som har karaktären av enbart rekommendationer.

Dessa frågor kommer vidare att tas upp i det Nordiska trafiksäkerhetsrådet.
Utskottet finner det tillfredsställande att så sker inte minst med
tanke på intresset av gemensam nordisk lagstiftning på området. Under
hänvisning till det anförda synes motionerna icke böra föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida, men utskottet vill i likhet med den
ovannämnda arbetsgruppen understryka vikten av att propagandaverksamheten
på området bedrivs med all kraft.

I motionen 1973:1346 har yrkats att riksdagen som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts om behovet av
tillfredsställande belysning vid övergångsställena. I anledning härav vill
utskottet såsom vid fjolårets riksdag erinra om att trafiksäkerhetsverket i
samarbete med vägverket och Kommunförbundet påbörjat försök med
s. k. intensivbelysning av övergångsställen i syfte att öka säkerheten för
gående. Försöken syftar bl. a. till att fastställa lämplig luminansnivå för
intensivbelysningen i förhållande till den stationära vägbelysningsnivån.
Med hänsyn härtill och då möjligheter numera finns att i förekommande
fall — där vägverket så finner påkallat — använda vägmedel för stationär
vägbelysning avstyrks motionen.

I motionen 1973:194 har hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t
anhåller att obligatorisk kontroll av bilbälten fr. o. m. år 1974 skall
utföras av AB Svensk bilprovning. Vidare har i motionen 1973:1381
begärts en prövning av möjligheterna till obligatoriskt användande av
bilbälten för passagerare i taxibilars baksäten.

Utskottet vill i anledning av dessa yrkanden erinra om att Kungl. Maj:t
år 1971 uppdrog åt trafiksäkerhetsverket att utreda frågan om nya
bestämmelser beträffande säkerhetsbälten. Enligt vad utskottet erfarit
har arbetet med sådana bestämmelser fortskridit så långt att Kungl. Maj:t

TU 1973:23

ämnar avlåta en proposition i frågan under våren 1974. Under hänvisning
härtill och då utskottet förutsätter att ställning i samband därmed tas till
frågor av förevarande slag avstyrks motionerna i fråga.

I motionen 1973:1341 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t
anhåller om skyndsam prövning av frågan om skyldighet för förare av och
passagerare på motorcykel samt mopedförare att använda skyddshjälm.
Vidare har i motionen 1973:762 yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t
begär förslag till stadgande i vägtrafikförordningen att vid färd med
motorcykel förare och passagerare obligatoriskt skall bära skyddshjälm.
Ett motsvarande yrkande finns i motionen 1973:315 beträffande
mopedförare. I motionen 1973:1366 yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t
anhåller om att arbetet inom Nordiska trafiksäkerhetsrådet bör påskyndas
så att lagförslag om skyldighet att bära skyddshjälm vid färd med
motorcykel snarast kan utfärdas.

Med anledning av dessa motioner vill utskottet erinra om att
trafiksäkerhetsverket genom en arbetsgrupp låtit utreda de rättsliga och
praktiska möjligheterna att föreskriva obligatorisk användning av skyddshjälm
för i första hand motorcykelförare. Gruppen kom därvid till den
slutsatsen att någon tvingande bestämmelse inte är lämplig men att man i
vägtrafikförfattningarna borde införa en rekommendation om att hjälm
bör användas vid färd å motorcykel och moped. Arbetsgruppen har
vidare studerat möjligheten att via trafikförsäkringarna stimulera användningen
av bl. a. skyddshjälm.

De invändningar som arbetsgruppen anfört mot lagstiftad skyldighet
att bära hjälm har av trafiksäkerhetsverket ansetts böra accepteras när det
gäller mopedförare men icke när det gäller förare av motorcykel och
passagerare på motorcykel. Verket har därför i skrivelse till Kungl. Maj:t
den 29 april 1970 föreslagit att förare av och passagerare på annan
tvåhjulig motorcykel än moped skall vara skyldig att vid färd bära
skyddshjälm av typ som godkänts av verket.

Utredningsarbete på området bedrivs även inom Nordiska trafiksäkerhetsrådet,
och enligt vad utskottet erfarit kommer rådet att avge en
rapport innefattande här berörda frågor i början av år 1974.

Även utskottet anser frågan om hjälm för dem som färdas på
motorcykel vara angelägen. Syftet med yrkandena i motionen 1973:762,
motionen 1973:1341 i vad avser motorcykel och förevarande yrkande i
motionen 1973:1366 torde dock genom det anförda komma att i
väsentlig del tillgodoses. Utskottet förutsätter vidare att Kungl. Maj:ts
prövning sker utan dröjsmål. På grund av det anförda finner utskottet
någon särskild åtgärd från riksdagens sida i ämnet ej påkallad.

Ej heller har utskottet ansett sig böra tillstyrka motionen 1973:1341
såvitt gäller mopedförare samt motionen 1973:315 i denna del.

Med anledning av yrkandet i motionen 1973:181 om förbud för tung
trafik under helger och veckoslut under hela året får utskottet hänvisa till
sitt tidigare ställningstagande innevarande år i denna fråga (TU 1973:7)
enligt vilket ytterligare erfarenheter på området ansågs böra avvaktas.

TU 1973:23

Under hänvisning härtill avstyrks motionen i denna del.

Beträffande det i motionen 1973:181 upptagna yrkandet om strängare
kontroll av utländska fordon som trafikerar svenska vägar vill utskottet
erinra om att transportnämnden (jfr TU 1973:19) till kommunikationsdepartementet
överlämnat förslag till ny kungörelse angående transporter
till och från utlandet med motorfordon samt att beredning av ärendet
pågår inom Kungl. Maj:ts kansli. I avvaktan härpå synes någon åtgärd från
riksdagens sida ej påkallad varför även detta motionsyrkande avstyrks.

I motionen 1973:181 har hemställts om övergångsbestämmelser för
transport a\ giftiga kemikalier och eldfarliga produkter i avvaktan på att
ordentliga säkerhetsföreskrifter måtte utarbetas. Kungl. Maj:t har emellertid
numera i propositionen 1973:143 föreslagit att Sverige ansluter sig
till den europeiska överenskommelsen om internationell transport av
farligt gods på väg (ADR). Propositionen innehåller även riktlinjer för en
reglering av nationella vägtransporter av farligt gods. Vid bifall till
propositionen torde motionärernas önskemål i denna del tillgodoses
varför förenämnda yrkande inte nu bör föranleda någon särskild åtgärd
från riksdagens sida.

I motionen 1973:181 har vidare yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t
hemställer om övergångsbestämmelser för användning av truckar med
dåliga siktmöjligheter i trafik på vägar och gator. Denna fråga är
emellertid föremål för prövning inom motorredskapsutredningen, som
enligt vad utskottet erfarit ämnar avge ett betänkande på området i
början av år 1974. I avvaktan på resultatet härav finner utskottet någon
åtgärd från riksdagen ej påkallad.

I motionen 1973:311 har yrkats att riksdagen beslutar att straffbestämmelsen
i 67 § 2 st. vägtrafikförordningen ändras så att

gående, som går mot rött ljus, icke ovillkorligen skall straffas. Sedan
vägtrafikförordningen upphävts i samband med ikraftträdandet av
vägtrafikkungörelsen (1972:603) återfinns motsvarande ansvarsbestämmelse
för gående i sistnämnda kungörelses 164 § p. 7.

Vid förbudets införande ansågs det vara av vikt att de svenska
bestämmelserna avfattades i så nära överensstämmelse som möjligt med
motsvarande internationella regler. Som motionären framhåller rådde
emellertid viss tvekan om straffbudet vid dess tillkomst.

I likhet med motionären vill utskottet understryka betydelsen av att
respekten för förbudet att gå mot rött ljus kan upprätthållas. Det synes
emellertid tvivelaktigt om detta uppnås genom den av motionären
föreslagna åtgärden, som kan komma att för den enskilde medföra svåra
bedömningar. Vidare har en ovillkorlig påföljd vid brott mot förbudet
givetvis sitt värde inte minst från trafiksäkerhetssynpunkt. Signalsystemet
bör däremot — som framhölls vid förbudets tillkomst — utformas med
större hänsyn till gångtrafikanterna. Sålunda torde systemet i många fall
kunna avstängas beträffande gående under tider på dygnet då trafiken är
obetydlig. Utskottet vill också erinra om den möjlighet till rapportefter -

TU 1973:23

gift, som föreligger enligt polisinstruktionen, om förseelsen med hänsyn
till omständigheterna i det särskilda fallet är obetydlig. Under hänvisning
till det anförda anser sig utskottet ej berett tillstyrka motionen.

I motionen 1973:488 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller
om att Sverige i berörda internationella organ verkar för en ändring av
färgen på utryckningsfordonens varningssignaler från blått till förslagsvis
gult. Enligt vad utskottet erfarit övervägs alltjämt vissa härmed sammanhängande
spörsmål inom kommunikationsdepartementet och trafiksäkerhetsverket.
I avvaktan på resultatet härav anser utskottet någon åtgärd
från riksdagens sida inte påkallad och avstyrker därför motionen.

I anledning av motionen 1973:744 om tillägg till vägtrafikförordningen
beträffande obligatoriskt innehav av två varningstrianglar i varje
motorfordon må framhållas att i 11 § fordonskungörelsen (1972:595)
införts ett stadgande om att varningstriangel skall medförasvid färd med
bil. Bestämmelsen träder i kraft den 1 maj 1974. Under hänvisning härtill
avstyrks motionen.

1 motionen 1973:1359 har hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t
begär att bestämmelser utfärdas om obligatoriskt halvljus på bilar då de
framförs vid försämrad sikt och i övrigt enligt vad som framförts i
motionen.

Med anledning härav vill utskottet erinra om att i 90-93 §§
vägtrafikkungörelsen (1972:603) finns bestämmelser om bl. a. obligatorisk
användning av halvljus i vissa fall. Då syftet med motionärens
yrkande härigenom torde vara tillgodosett synes någon åtgärd från
riksdagens sida ej påkallad varför motionen avstyrks.

I motionen 1973:179 har yrkats att riksdagen måtte besluta att Kungl.
Maj:t låter utreda möjligheten av att införa parkeringskort för handikappade
som gäller över hela landet. Vidare har i motionen 1973:756
yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om sådana åtgärder att
parkeringstillstånd för handikappade må kunna utfärdas på lika villkor
och med för hela landet gällande kraft. I anledning härav må nämnas att
vägverket den 21 februari 1972 utfärdat anvisningar om undantag för
handikappade personer från lokala trafikföreskrifter om parkering.
Anvisningarna syftar till att skapa enhetliga villkor vid medgivande av
parkeringslättnader för handikappade. Vidare utfärdar vägverket numera
parkeringstillstånd med giltighet för hela riket. Utskottet finner därför
önskemålet om parkeringskort för handikappade som gäller för hela
landet i huvudsak tillgodosett. Dessutom följs enligt vad utskottet erfarit
frågan uppmärksamt i Kungl. Maj:ts kansli varför det torde kunna
förutsättas att Kungl. Maj:t vidtar de åtgärder som kan befinnas
erforderliga i frågan. Under hänvisning härtill avstyrks motionerna.

Utskottet har ej heller funnit sig berett att tillstyrka det i motionen
1973:756 framförda yrkandet om att parkeringstillstånd för handikappade
ej må beläggas med stämpelavgift.

TU 1973:23

I motionen 1973:473 har yrkats att Kungl. Maj:t ger socialstyrelsen i
uppdrag att företa en översyn av i motionen berörda regler i syfte att
eliminera eller minska de kostnader för den enskilde som är förenade
med omprövning av körkort eller ansökan om nytt körkort på grund av
sjukdom eller lyte. Med anledning av en motion i ämnet vid fjolårets
riksdag uttalade riksdagen (jfr TU 1972:7, rskr 1972:114) bl. a. att i den
mån bidrag till kostnader av ifrågavarande slag skall utgå synes
bidragsgivningen böra ske inom ramen för de åtgärder som samhället
eljest vidtager för att stödja de handikappade. Vidare erinrades om att
frågan torde beröras av det inom trafikmålskommittén pågående arbetet.
Denna kommitté har numera avlämnat sitt betänkande. I detta föreslås
bl. a. att bestämmelser beträffande indragning av och ny ansökan om
körkort införes i en särskild lag om körkort. Utskottet anser sig kunna
utgå från att under frågans fortsatta behandling även de ekonomiska
konsekvenserna av lagstiftningen för den enskilde blir föremål för
överväganden. Med beaktande av det anförda har utskottet för sin del
alltjämt inte funnit sig kunna tillstyrka någon åtgärd från riksdagens sida
och avstyrker följaktligen motionen.

I anledning av yrkandet i motionen 1973:1366 att den utredning som
behandlar trafikolyeksfallsstatistiken snarast slutför sitt arbete vill
utskottet i år liksom föregående år erinra om att överläggning förts
mellan trafiksäkerhetsverket och statistiska centralbyrån och andra
myndigheter angående möjligheterna att i avvaktan på utredningens
resultat genomföra vissa förbättringar beträffande den kontinuerliga
uppföljningen av olycksläget och utnyttjande av försäkringsbolagens
statistik m. m. Enligt vad utskottet erfarit pågår arbetet härmed
fortfarande. Utskottet har också inhämtat att utredningen i fråga avser
att under första kvartalet 1974 framlägga ett delbetänkande i ämnet.
Även om utskottet med hänsyn härtill inte finner någon riksdagens
åtgärd i ämnet f. n. påkallad vill utskottet dock ånyo understryka
angelägenheten av att utredningsarbetet påskyndas.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. i anledning av motionerna 1973:748, 1973:314, punkterna
1—4 och 6, samt 1973:1366, punkterna 1 b, 2 och 3, som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om
överlämnande av nämnda motioner i berörda delar till
utredningen för vissa trafiksäkerhetsfrågor,

2. avslår motionerna 1973:314, punkten 5, och 1973:487,

3. avslår motionen 1973:767,

4. i anledning av motionerna 1973:181, punkten 4 i vad avser
högsta tillåtna längd för landsvägsfordon, 1973:195, 1973:
477 och 1973:1339 som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört rörande längden av landsvägsfordon
och utmärkning därav,

5. avslår motionen 1973:181, punkten3,

TU 1973:23

6. avslår motionen 1973:490,

7. avslår motionen 1973:315, punkten c,

8. avslår motionen 1973:1356, punkten 1,

9. avslår motionen 1973:315, punkten a,

10. i anledning av motionerna 1973:926 och 1973:1356, punkten
2, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört rörande särskilt körkort för motorcykel,

11. avslår motionen 1973:332,

12. avslår motionen 1973:758,

13. avslår motionerna 1973:183, 1973:188 och 1973:1352,

14. avslår motionen 1973:1346,

15. avslår motionen 1973:194,

16. avslår motionen 1973:1381,

17. avslår motionerna 1973:315, punkten b, 1973:762, 1973:
1341 och 1973:1366, punkten 1 c,

18. avslår motionen 1973:181, punkten 4 i vad avser förbud för
tung trafik och kontroll av utländska fordon, samt punkterna
5 och 6,

19. avslår motionen 1973:311,

20. avslår motionen 1973:488,

21. avslår motionen 1973:744,

22. avslår motionen 1973:1359,

23. avslår motionerna 1973:179 och 1973:756,

24. avslår motionen 1973:473,

25. avslår motionen 1973:1366, punkten 1 a.

Stockholm den 6 november 1973

På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: herrar Mellqvist (s), Lindahl (s), Hjorth (s), Hugosson (s),
Persson i Heden (c), Rosqvist (s), Lindberg (s), Håkansson (c), Östrand
(s), Clarkson (m), Magnusson i Kristinehamn (vpk), Torwald (c), Taube
(fp), fröken Hörlén (fp) och herr Komstedt (m).

Reservationer

1. beträffande högsta längden för landsvägsfordon

av herrar Persson i Heden (c), Håkansson (c), Clarkson (m), Torwald
(c), fröken Hörlén (fp) och herr Komstedt (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Även
om” och slutar med ”snarast redovisas” bort ha följande lydelse:

Innan det av riksdagen sålunda påkallade utredningsarbetet resulterat i
ett underlag för bedömningen av frågan är det enligt utskottets mening ej
möjligt att göra något uttalande i ämnet. I sammanhanget kan som en

TU 1973:23

konsekvens av minskningen av högsta längden för lastfordonen nämnas
att antalet sådana fordon på vägarna torde komma att öka väsentligt.
Följderna härav från inte minst trafiksäkerhetssynpunkt bör givetvis först
utredas. Även i övrigt är det avvikt att erforderligt material insamlas och
utvärderas för frågans allsidiga belysning. Mot bakgrund av bl. a. det
anförda anser utskottet fortfarande Kungl. Maj:ts prövning böra avvaktas
varför motionerna avstyrks.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4 a. avslår motionerna 1973:181, punkten 4 i vad avser högsta
tillåtna längd för landsvägsfordon, och 1973:477,
b. i anledning av motionerna 1973:195 och 1973:1339 som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
rörande utmärkning av längden av landsvägsfordon,

2. beträffande rekommenderade farter av herr Clarkson (m) som anser
att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 8 börjar med
”Utskottet vill” och på s. 9 slutar med ”av utskottet” bort ersättas med
text av följande lydelse:

Det torde vara allmänt omvittnat att de generella hastighetsbegränsningarna
i stor utsträckning ej respekteras av bilisterna. Detta kan bl. a.
bero på att dessa begränsningar med hänsyn till växlingen i trafikintensiteten
under dygnet framstår som mer eller mindre obefogade. Trafikanterna
är emellertid oavsett fartbegränsningsskyltar skyldiga att anpassa
farten till rådande förhållanden. Det synes därför enligt utskottets
mening lämpligt att besluta att för alla vägar utanför tätorter uppsatta
begränsningsskyltar endast anger rekommenderad högsta fart och att
överträdelser av dessa rekommenderade farter endast skall beivras om de
varit orsak till trafikolycka. Härigenom skulle respekten för fartreglerna i
fråga stärkas och polisresurser frigöras för andra uppgifter utan att
trafiksäkerheten därigenom eftersättes.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. med bifall till motionen 1973:490 hos Kungl. Maj.t begär att
generella hastighetsbegränsningar på vägar utanför tätorter
skall omvandlas till rekommenderade farter,

3. beträffande gående som går mot rött ljus

av herrar Lindahl (s), Clarkson (m), Taube (fp) och Komstedt (m),
som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”1 likhet”
och på s. 13 slutar med ”tillstyrka motionen” bort ersättas med text av
följande lydelse:

Allmän enighet torde råda om att bestämmelser som ej åtlyds gör mer
skada än nytta. Under förarbetet till ifrågavarande lagstiftning betonade
tredje lagutskottet (3LU 1966:1 s. 29) vikten av att lagreglerna så

TU 1973:23

utformas att de efterlevs och att respekten inte minst i fråga om förbudet
att gå mot rött sken, kan upprätthållas. För tillgodoseende av de
sistnämnda synpunkterna kunde enligt nämnda utskott — utan att man
gjorde avsteg från de internationella reglerna — ifrågasättas om icke de
föreslagna ansvarsbestämmelserna borde modifieras på så sätt att ansvarsfrihet
skulle kunna komma i fråga då förseelsen med hänsyn till de
särskilda trafikförhållandena är av ringa beskaffenhet. Närmast avsågs
härmed sådana fall då någon passerat gata i närheten av övergångsstället
eller gått mot rött sken då något motorfordon inte funnits inom synhåll.

De sålunda uttalade farhågorna har enligt trafikutskottets mening i
hög grad besannats. Tiden synes därför vara inne för en uppmjukning av
stadgandet. Ett sätt vore att såsom tredje lagutskottet föreslog låta
ansvarsfrihet komma i fråga om förseelsen med hänsyn till trafikförhållandena
är av ringa beskaffenhet. Ett annat vore att låta straffbestämmelsen
gälla enbart om fordon hörs eller syns.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att utarbeta erforderlig författningstext
i frågan. En uppmjukning får emellertid under inga förhållanden
leda till att trafiksäkerhetens krav åsidosätts.

dels utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. i anledning av motionen 1973:311 hos Kungl. Maj:t hemställer
att straffbestämmelsen i 164 §, p. 7, vägtrafikkungörelsen
ändras så att gående som går mot rött ljus icke
ovillkorligen skall straffas,

GOTAB 73 5110 S Stockholm 1973