Trafikutskottets betänkande nr 22 år 1973

TU 1973:22

Nr 22

Trafikutskottets betänkande i anledning av motioner rörande alkoholproblemet
inom trafiken m. m.

Motionerna

I motionen 1973:259 av herr Stålhammar m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen beslutar att anhålla hos Kungl. Maj:t att åtgärder initieras för
att öka medvetandet om riskerna med alkohol i trafiken genom
information och utbildning.

I motionen 1973:903 av fröken Sandell m. fl. (s) hemställs att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär initiativ till en försöksverksamhet
som möjliggör en undersökning beträffande etylproblemet inom
trafiksäkerhetspolitiken.

Remissyttrandena

Över motionerna har yttranden inhämtats från socialstyrelsen, statens
trafiksäkerhetsverk och Svenska landstingsförbundet. Se bilaga till detta
betänkande.

Utskottet

1 socialstyrelsens yttrande över motionen 1973:259 framhålls att
kännedomen om den effekt alkoholpåverkan har på körfunktionen med
all sannolikhet är större bland bilförare i Sverige än i något annat land
tack vare den omfattande informations- och utbildningsverksamhet som i
första hand har bedrivits av frivilliga organisationer men också av
styrelsen. Alla ansträngningar i syfte att motverka alkoholförtäring i
anslutning till trafikutövning anses viktiga och styrelsen kan därför helt
stödja motionens syfte. Socialstyrelsen anser det vidare vara angeläget att
de i motionen påtalade bristerna i trafikutbildningsverksamheten snarast
undanröjs. I sammanhanget sägs bl. a. att undervisningen om alkohol och
andra gifter bör börja redan i skolans trafikutbildning innan de unga
tillägnat sig alkoholvanor.

Beträffande yrkandet i motionen 1973:903 säger styrelsen att av
motiveringen härför framgår att motionärerna avser blodprovstagning för
alkoholbestämning på trafikskadade som införs till sjukhus och att denna
fråga behandlats av trafiknykterhetsbrottskommittén i dess betänkande
SOU 1970:61. Styrelsen delar den av motionärerna och trafiknykterhetsbrottskommittén
framförda synpunkten att en undersökning av blodalkoholhalten
hos dem som skadas vid trafikolyckor är angelägen och
anser det därför vara önskvärt att sådana undersökningar kommer till
stånd.

1 Riksdagen 1973. 15 sami. Nr 22

TU 1973:22

Statens trafiksäkerhetsverk framhåller med anledning av motionen
1973:259 att det kan antagas att motorfordonsförare underskattar den
riskökning som även måttlig förtäring av alkohol medför och att frågan
närmare behandlats i nyssnämnda betänkande. För att komma till rätta
med allmänhetens attityd i detta hänseende har olika insatser gjorts på
informationssidan. Sålunda uppges att verket i samarbete med Systembolaget
under de senaste två åren haft specialaktiviteter som främst riktat
sig till ungdomen och bl. a. gällt ölkonsumtion och dess negativa verkan
på körförmågan. I en särskild kampanj mot de s. k. singelolyckorna har
alkoholens roll varit huvudtemat och i samband med upprepad trafikinformation
inför stora helger har alkoholfrågan getts stort utrymme.
Vidare uppges att en speciell aktivitet om alkohol och trafik planeras till
hösten 1973 och att verket i sin långtidsplan för informationsaktiviteter
lagt in frågan om alkohol och trafik som huvudaktivitet under år 1975.

När det gäller alkoholfrågans behandling under utbildning vid trafikskola
har verket som tillsynsmyndighet ansvar för att eleverna bibringas
ett tillräckligt mått av kunskaper. Med hänsyn till den mångfald av regler
och bestämmelser som körkortsaspiranten måste undervisas om anser
verket emellertid att endast förhållandevis kort tid kan anslås åt de olika
ämnesområdena och att detta också kan gälla alkoholproblematiken. Med
hänsyn till denna frågas centrala betydelse kommer verket dock att ägna
den särskild uppmärksamhet även i fortsättningen.

De i motionen 1973:903 framförda synpunkterna synes enligt verket i
väsentliga delar överensstämma med vad trafiknykterhetsbrottskommittén
anfört i frågan.

Svenska landstingsförbundet anser att ställningstaganden till trafiknykterhetsbrottskommitténs
betänkande bör avvaktas och att motionerna
därför inte nu behöver föranleda någon riksdagens åtgärd.

Även utskottet finner det i hög grad angeläget att åtgärder i så stor
utsträckning som möjligt vidtas i syfte att motverka alkoholförtäring i
samband med trafikutövning. De av motionärerna aktualiserade frågorna
finner utskottet därför vara av stor vikt. Dessa frågeställningar har
emellertid behandlats i trafiknykterhetsbrottskommitténs ovannämnda
betänkande. Efter remissbehandling är betänkandet nu föremål för
prövning inom Kungl. Maj:ts kansli. Enligt vad utskottet erfarit har
problemen också tagits upp inom den alkoholpolitiska utredningen, som
beräknas avge sitt betänkande nästkommande år. Utskottet har också
inhämtat att den speciella upplysningsaktivitet om alkohol och trafik,
som trafiksäkerhetsverket omnämnt i sitt remissyttrande, numera påbörjats.
Vidare planerar försäkringsbolaget Folksam att inom kort starta en
kampanj på området i samarbete med rikspolisstyrelsen och trafiksäkerhetsverket.
Utskottet vill också erinra om att frågan om alkohol och
trafik — som framgått av trafiksäkerhetsverkets yttrande — av verket lagts
in som huvudaktivitet under år 1975.

Under hänvisning härtill och då syftet med motionärernas yrkanden
genom det anförda torde komma att i väsentliga delar tillgodoses synes

TU 1973:22

någon särskild åtgärd från riksdagens sida i ämnet inte nu påkallad.
Motionerna avstyrks därför.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. avslår motionen 1973:259,

2. avslår motionen 1973:903.

Stockholm den 24 oktober 1973

På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: herrar Mellqvist (s), Dahlgren (c), Lindahl (s), Hjorth (s),
Hugosson (s), Persson i Heden (c), Rosqvist (s), Sellgren (fp), Lindberg
(s), Håkansson (c), Östrand (s), Clarkson (m), Taube (fp) och fru Ryding
(vpk).

TU 1973:22

Yttranden över motionerna 1973:259 och 1973:903
Socialstyrelsen (1973-04-24)

Motionen 1973:259

Bland svenska bilförare är kännedomen om den effekt alkoholpåverkan
har på körfunktionen med all sannolikhet större än i något annat land
tack vare den omfattande informations- och utbildningsverksamhet som i
första hand har bedrivits av frivilliga organisationer, men också av
socialstyrelsen, som under flera år i följd har ägnat frågan om alkohol och
medikamenter skärpt uppmärksamhet, bl. a. genom utdelning på apoteken
av en informationsbroschyr rörande de trafikrisker som är förenade
med alkohol och de interaktionseffekter, som kan bli följden av samtidig
förtäring av alkohol och läkemedel.

I sitt långsiktiga planeringsprogram har statens trafiksäkerhetsverk
under 1975 lagt in en omfattande trafiknykterhetskampanj. Denna
trafiksäkerhetsfråga ingår kontinuerligt i verkets basaktiviteter. Alla
ansträngningar i syfte att motverka alkholförtäring i anslutning till
trafikutövning är viktiga och socialstyrelsen kan därför helt stödja
motionens syfte.

I trafikutbildningsverksamheten påtalas i motionen brister. Socialstyrelsen
anser det angeläget att dessa snarast blir undanröjda. Den
utbildningsverksamhet om alkohol och andra gifter som förekommer i
körkortsutbildningen bör utökas. För övrigt bör sådan undervisning börja
redan i skolans trafikutbildning innan de unga har tillägnat sig alkoholvanor.
Därigenom torde kunna utvecklas en naturlig inställning att avstå
från att köra motorfordon efter förtäring av alkohol, läkemedel eller
andra ämnen som menligt påverkar förmågan till säkert framförande av
motorfordon.

I den åberopade motionen (1973:267) berörs den ringa risken för
alkoholpåverkade motorfordonsförare att bli upptäckta. Trafiknykterhetsbrottskommittén
har i sitt betänkande (SOU 1970:61) föreslagit
ökad trafiknykterhetskontroll, bl. a. genom stickprov. Ett genomförande
av detta förslag torde vara bäst ägnat att minska trafiknykterhetsbrotten.
Frågan har behandlats av justitieutskottet som i sitt betänkande nr 12 år
1973 anfört att utskottet förutsätter att proposition på grundval av
kommitténs förslag utan onödigt dröjsmål kommer att föreläggas
riksdagen. Socialstyrelsen vill kraftigt understryka vikten av att förslaget
snarast blir föremål för proposition.

Socialstyrelsen finner anledning att framhålla att lagstiftningsåtgärder
och informations- och upplysningsverksamheten på trafiknykterhetsområdet
är så integrerade att det är beklagligt att hithörande frågor
handlägges av två departement, vilket också tar sig uttryck i behandlingen
av motionerna 1973:259 och 1973:267, som behandlas av trafikutskottet
resp. justitieutskottet. Socialstyrelsen föreslår att trafikutskottet med
åberopande av detta yttrande anför lämpligheten av att trafiknykterhetslagstiftningsfrågor
på samma sätt som gäller andra trafikfrågor överföres
till kommunikationsdepartementet.

Motionen 1973:903

I rubr. motion yrkas på ”initiativ till en försöksverksamhet som
möjliggör en undersökning beträffande etylproblemet inom trafiksäkerhetspolitiken.
” Av motiveringen framgår att motionärerna därmed avser
blodprovstagning för alkoholbestämning på trafikskadade som införs till

Bilaga

TU 1973:22

sjukhus.

Denna fråga har behandlats av trafiknykterhetskommitfeh, sorn i sitt
betänkande ”Trafiknykterhetsbrott” (SOU 1970:61) anför följande:

”Av betydelse är vidare att söka få fram mer tillförlitliga undersökningar
över alkholpåverkade förares roll i trafikolyckorna. Närmast bör
sådana undersökningar inriktas på att utröna i hur stor andel av
trafikolyckor med dödlig utgång eller svårare personskada som förare
med straffbar blodalkoholhalt har varit invecklade. Härigenom kan man
få en uppfattning om vilken betydelse i fråga om trafiksäkerheten som
alkoholen spelar i förhållande till andra olycksfaktorer. För att undersökningar
härav skall ge säkra resultat förutsättes att alkoholprov kan tas
systematiskt på samtliga förare som har varit inblandade i olyckorna.
Denna förutsättning saknas i dagens läge. Om emellertid kommitténs
förslag om rutinmässiga utandningsprov genomförs, innebär detta att
möjligheterna förbättras. Två svårigheter kvarstår emellertid. Den ena
svårigheten är att i de fall där föraren själv har omkommit i olyckan
frågan om föraren har varit alkoholpåverkad i regel kan klarläggas endast
genom obduktion eller speciell provtagning. Eftersom i stora delar av
landet sådan obduktion inte är vanlig är det angeläget att man genom en
rättslig reglering löser frågan om tagande av blodprov för statistiskt
ändamål på förare som har dödats vid trafikolyckor. Den andra
svårigheten föreligger i de fall där föraren har blivit svårare skadad och
utandningsprov därför inte kan företas. För att klarlägga om föraren i
sådant fall är alkoholpåverkad är man i regel hänvisad till blodprovstagning,
vilket då äger rum på det sjukhus dit föraren har förts. Vill man
göra en sådan undersökning som här avses krävs att det genom en rättslig
reglering öppnas möjlighet att i sådana fall ta blodprov för statistiskt
ändamål — utan att föraren behöver vara misstänkt alkoholpåverkad.

Det bör framhållas att frågorna om blodprovstagning på dödade och
skadade förare rymmer så många problem särskilt när det gäller
humanitära och medicinska aspekter samt sekretesshänsyn att formerna
för en sådan provtagning måste särskilt utredas. Kommittén finner det
angeläget att en sådan utredning företas, förslagsvis genom socialstyrelsen.
”

Med anledning av en framställning från professorn Roger Bonnichsen,
statens rättskemiska laboratorium, har socialstyrelsen givit tillkänna sin
inställning i fråga om rätten till blodprovstagning (Dnr HB 1—291,
1968-02-21):

”Tagande av blodprov liksom varje annat ingrepp på person förutsätter
regelmässigt medgivande eller s. k. presumerat medgivande från
denne för att ingreppet skall anses lagligt. Undantag härifrån gäller de fall
som åsyftas med bestämmelsen i 28 kap. 12 § rättegångsbalken, enligt
vilken — oavsett samtycke — blodprov får tagas på person, som
misstänkes för brott, varå kan följa fängelsestraff.

Alla ingrepp, vartill samtycke lämnas, kan dock inte anses tillåtliga.
Endast då ingreppet gjorts för ett humanitärt ändamål får så anses vara
fallet. Detta gäller undersökningar och övriga åtgärder som vidtages på
person i syfte att bota och lindra sjukdomar. I den mån åtgärder ligger
inom ramen för vad som innefattas i begreppet adekvat vård är den
tillåten. Om det således anses vara av betydelse för behandlingen av en
patient att medelst blodprov vinna kunskap om förekomsten av t. ex.
läkemedelsmissbruk hos patienten får sådant prov tagas. Kravet på
samtycke får i detta fall anses uppfyllt om patienten uttryckligen eller
underförstått medgivit att blodprovet tages. Däremot behövs inte att han
dessförinnan skall ha upplysts om vilka undersökningar som därefter
avses att göras på det tagna provet.

TU 1973:22

Självfallet förutsättes att samtliga uppgifter och data som erhålles vid
behandlingen av patient användes på ett sådant sätt att inte patientens
intresse skadas och i övrigt med iakttagande av gällande sekretessbestämmelser.
Detta innebär inte att erhållna uppgifter inte skall kunna
vara tillgängliga för forskningsändamål.”

Socialstyrelsen delar den av motionärerna och av trafiknykterhetsbrottskommittén
framförda synpunkten att en undersökning av blodalkoholhalten
hos vid trafikolyckor skadade är angelägen, och anser det
därför önskvärt att sådana undersökningar kommer till stånd.

Statens trafiksäkerhetsverk (1973-05-02)

1. Motionen 1973:259

Vägtrafiklagstiftningen innehåller en mångfald bestämmelser som
fordonsförare måste känna till för att vårt trafiksystem skall kunna
fungera med någon grad av säkerhet. Dessbättre vågar man påstå att
kännedomen om den fundamentala bestämmelse, som kravet på nykterhet
vid ratten innebär, är mycket god. Samtidigt förhåller det sig så att
många förare, trots insikt om lagens stränghet i form av fängelsestraff och
körkortsåterkallelse, ändå kör bil under olika grader av berusning. Vid
sidan av sådana skilda anledningar som bristande eller outvecklad
ansvarskänsla och chanstagning på grund av ringa risk för upptäckt kan
det antagas att förare underskattar den riskökning som även måttlig
alkoholförtäring medför. Denna riskökning har närmare behandlats i
trafiknykterhetsbrottskommitténs betänkande, SOU 1970:61.

För att söka komma till rätta med allmänhetens attityd i sistnämnda
fråga har trafiksäkerhetsverket gjort olika insatser på informationssidan.
Sålunda har verket i samarbete med Systembolaget under de senaste två
åren haft två specialaktiviteter som främst riktat sig till ungdomen och
bl. a. gällt ölkonsumtionen och dess negativa verkan på körförmågan. I en
särskild kampanj mot de s. k. singelolyckorna har alkoholens roll varit
huvudtemat. I samband med upprepad trafikinformation inför stora
helger har alkoholfrågan getts stort utrymme. Till hösten 1973 planeras
en speciell aktivitet om alkohol och trafik. Slutligen har verket i sin
långtidsplan för informationsaktiviteter lagt in frågan om alkohol och
trafik som huvudaktivitet under år 1975.

När det gäller dessa frågors behandling under utbildning vid trafikskola
har verket som tillsynsmyndighet ansvar för att eleverna bibringas
ett tillräckligt mått av kunskaper. I körkortskungörelsen finns ett
uttryckligt stadgande om att förarprovet bl. a. skall avse den körkortssökandes
kunskaper om den verkan från trafiksäkerhetssynpunkt som
alkoholhaltiga drycker och narkotika medför på den mänskliga organismen.
I verkets kursplan för förarutbildning föreskrivs att alkoholfrågan
skall behandlas i den grundläggande teoriundervisningen. I
samtliga av trafikskolorna använda läroböcker finns naturligtvis alkoholfrågan
behandlad.

Med hänsyn till den mångfald av regler och bestämmelser som
körkortsaspiranten måste undervisas om kan endast förhållandevis kort
tid anslås åt de olika ämnesområdena. Tyvärr kan detta också gälla
alkoholproblematiken. Med hänsyn till denna frågas centrala betydelse
kommer verket dock att ägna den en särskild uppmärksamhet även i
fortsättningen.

TU 1973:22

2. Motionen 1973: 903

En mångfald vetenskapliga undersökningar har gjorts för att klarlägga
vilken betydelse alkoholförtäring har för uppkomsten av trafikolycksfall.
I trafiknykterhetsbrottskommitténs betänkande, där några av dessa
undersökningar redovisades, framhölls nödvändigheten av fortsatta och
mer tillförlitliga undersökningar om trafiknykterhetsbrottslighetens omfattning
och utveckling (s. 353). Härvid framhöll kommittén bl. a.
önskvärdheten av att alkoholprov systematiskt kunde tas på samtliga
förare som varit inblandade i olyckor men att prov för sådant statistiskt
ändamål krävde en rättslig reglering. Kommittén ansåg att denna fråga
rymde så många problem när det gäller humanitära och medicinska
aspekter samt sekretesshänsyn att formerna för en sådan provtagning
krävde en särskild utredning. (Angående rätten att förrätta blodprovstagning,
se 28 kap. 12 § rättegångsbalken.)

De i motionen framförda synpunkterna syns i väsentliga delar
överensstämma med vad trafiknykterhetsbrottskommittén anfört i frågan.

Trafiksäkerhetsverket anser det nödvändigt att ingen möda lämnas
osparad att bringa ytterligare kännedom om alkoholens roll i trafiksäkerhetssammanhang.
Onekligen skulle resultetet av en försöksverksamhet i
överensstämmelse med vad motionärerna angett härvid kunna bli ett
värdefullt bidrag.

Svenska landstingsförbundet (1973-04-18)

Motionen 1973:259

Det är angeläget att minska trafikskadorna med hänsyn till de
lidanden som träffar de drabbade och de kostnader både individer och
samhälle åsamkas.

Särskilt viktigt är det att nedbringa de trafikskador som följer av
alkoholförtäring, eftersom orsaken till dessa skador är given och onödig
och följderna oftast djupt tragiska.

Förbundsstyrelsen finner emellertid, med hänsyn till att ställningstaganden
till trafiknykterhetsbrottskommitténs betänkande först bör avvaktas,
inte att motionen nu behöver föranleda någon riksdagens åtgärd.

Motionen 1973:903

I vårt samhälle utgör trafikolyckorna ett mycket allvarligt problem.
Det finns anledning att anta att andelen olycksfall genom alkoholpåverkan
i trafiken är betydande. Olika undersökningar inom området tyder på
detta. Fortfarande kan dock hävdas att kunskaperna om samspelet
mellan etylpåverkan och trafikskador är bristfälliga, vilket försvårar den
helhetsbedömning som bör ligga till grund för trafiksäkerhetspolitiken.

Motionärerna pekar på en väg till ökad kunskap på detta område.
Förbundsstyrelsen anser att ökade insikter om alkoholens roll i trafiksäkerhetsarbetet
verksamt kan bidraga till en minskning av antalet
trafikolyckor men finner, med hänsyn till att ställningstaganden till
trafiknykterhetsbrottskommitténs betänkande först bör avvaktas, inte att
motionen nu behöver föranleda någon riksdagens åtgärd.

GOTAB 73 5106 S Stockholm 1973