Trafikutskottets betänkande nr 21 år 1973

TU 1973:21

Nr 21

Trafikutskottets betänkande i anledning av motion angående kontrollbesiktningen
av brandfordon.

Motionen

I motionen 1973:1349 av herr Enlund m. fl. (fp, c, m) föreslås att
riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag till ändrade bestämmelser
för kontrollbesiktning av brandfordon i enlighet med vad som anförts
i motionen.

Remissyttrandena

Över motionen har yttranden inhämtats från statens trafikssäkerhetsverk,
statens brandinspektion, Svenska kommunförbundet och AB
Svensk bilprovning. Se bilaga till detta betänkande

Utskottet

Den i motionen nämnda ändringen av bestämmelserna i 24 § 1 mom.
vägtrafikförordningen trädde i kraft den 1 januari 1971. Den innebär att
bl. a. registrerat motorfordon eller registrerat släpfordon, som är inrättat
uteslutande för brandväsendet eller som används uteslutande av brandväsendet
och är försett med beteckning därom, skall undergå kontrollbesiktning
med högst sex månaders mellanrum mot tidigare tolv månaders
och tillkom på förslag av trafiksäkerhetsverket. I sagda förslag pekade
verket på att Kungl. Maj:t uppdragit åt verket att utreda vissa frågor
rörande utryckningsfordon. Ehuru utredningen vid den aktuella tidpunkten
inte var färdig förelåg redan då material som enligt verkets mening
motiverade den föreslagna ändringen.

Kungl. Maj:t och riksdagen (prop. 1970:109, 3LU 1970:52, rskr
1970:314) har sålunda prövat frågan om utvidgad kontrollbesiktningsskyldighet
för brandfordon och därvid funnit att den omständigheten —
att många brandfordon har en kort årlig körsträcka — inte utgör
tillräckligt skäl för att de inte skall underkastas samma besiktningsskyldighet
som övriga utryckningsfordon.

Trafiksäkerhetsverket understryker i sitt yttrande att verket vid
tidigare tillfällen framhållit att ett fordons trafiksäkerhet inte enbart är
beroende på dess användning och körsträcka. Särskilt på äldre fordon kan
brister uppstå utan samband med användningens omfattning och frekvens,
och fordon med låg nyttjandegrad brukar i regel få relativt stor
livslängd.

Verket erinrar vidare om att fr. o. m. den 1 maj 1973 delar av
vägtrafikförordningen ersätts med fordonskungörelsen (1972:595). I
denna återfinns de här aktuella bestämmelserna om kontrollbesiktning i

1 Riksdagen 1973. 15 sami. Nr 21

TU 1973:21

75 §. Dessa har emellertid fått en ändamålsenligare formulering som även
innebär vissa ändringar i sak. Kravet på kontrollbesiktning med högst sex
månaders mellanrum gäller nämligen enligt den nya lydelsen för
brandväsendets del endast motorfordon som betecknas som utryckningsfordon
och därjämte registrerade släpfordon som är inrättade eller
används uteslutande för brandväsendet och är försedda med beteckning
därom.

Verket understryker vidare att de i motionen påtalade olägenheterna
med långa och dyrbara körningar med brandbilar till AB Svensk
bilprovnings stationer för kontrollbesiktning till stor del kan undvikas
genom att besiktningarna på begäran av vederbörande huvudmän utförs
på fordonens stationeringsorter.

Statens brandinspektion däremot anser att en årlig besiktning bör vara
fullt tillfredsställande — inte minst med hänsyn till de årliga i regel
mycket korta sammanlagda körsträckorna — för att tillgodose de i och
för sig befogade kraven på fordonens trafiksäkerhet.

Även Svenska kommunförbundet delar motionärernas uppfattning att
besiktningsintervallerna för brandväsendets fordon bör förlängas till ett
år i likhet med vad som gäller för exempelvis lastbilar. Förbundet
hänvisar därvid bl. a. till en av förbundskansliet delvis i samarbete med
AB Svensk bilprovning verkställd undersökning, vars resultat enligt
förbundet entydigt visar att brandbilarna hålls i så gott skick att någon
särbehandling beträffande kontrollbesiktning ej är motiverad. Brandbilarnas
extremt korta genomsnittliga körlängd per år anses dessutom tala
för att kontrollbesiktning en gång per år är helt till fyllest för att bilama
skall hållas i trafiksäkert skick.

AB Svensk bilprovning framhåller dock att man inte kontrollerat att
materialet i förenämnda undersökning är representativt. Det framhålls
vidare att i vissa fall långvarig uppställning av fordon kan resultera i fel
som innebär allvarlig fara för trafiksäkerheten. Den begränsade användningen
av vissa brandfordon är därför enligt Svensk bilprovnings
uppfattning inget avgörande skäl för att utsträcka tiden mellan kontrollbesiktningarna.
En undersökning av förekommande fel hos brandbilar
visar f. ö. att dessa fordon ofta har brister av betydelse för trafiksäkerheten.

Flertalet av landets brandbilar inställes numera för besiktning på
bilprovningsstation. Det framhålls emellertid att besiktning på fordonets
stationeringsort utförs när vederbörande brandmyndighet begär detta.
F. n. tillämpas detta förfarande framför allt i glesbygdsområdena, där
särskilda svårigheter kan finnas att upprätthålla brandberedskapen vid
inställelse på bilprovningsstation.

Av den lämnade redogörelsen framgår att 1970 års riksdag prövade
frågan om utvidgad kontrollbesiktningsskyldighet för brandfordon och
därvid antog Kungl. Maj:ts förslag i ämnet — att gälla fr. o. m. den 1
januari 1971. Bestämmelserna har — fr. o. m. den 1 maj i år — ändrats så
att kravet på kontrollbesiktning med högst sex månaders mellanrum för
brandväsendets del endast gäller motorfordon som betecknas som

TU 1973:21

utryckningsfordon och därjämte registrerat släpfordon som är inrättade
uteslutande för brandväsendet eller som används uteslutande för detta
och är försedda med beteckning därom. Redan genom denna ändring
tillgodoses i viss mån syftet med motionärernas yrkanden. Av yttrandet
från AB Svensk bilprovning framgår vidare att besiktning utförs på
vederbörande fordons stationeringsort när brandmyndighet begär detta
och att sådant förfarande framför allt tillämpas i glesbygdsområden där
särskilda svårigheter kan föreligga att upprätthålla brandberedskapen vid
inställelse på bilprovningsstation.

Under hänvisning till det anförda och med beaktande främst av de
trafiksäkerhetsskäl som i remissyttrandena åberopats har utskottet inte
funnit sig berett att tillstyrka någon ändring i nu gällande regler på
förevarande område.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973:1349.

Stockholm den 24 oktober 1973

På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: herrar Mellqvist (s), Dahlgren (c), Lindahl (s), Hjorth (s),
Hugosson (s), Persson i Heden (c), Rosqvist (s), Sellgren (fp), Lindberg
(s), Håkansson (c), Östrand (s), Clarkson (m), Taube (fp) och fru Ryding
(vpk).

Reservation

av herr Sellgren (fp) som ansett

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Av
den” och på s. 3 slutar med ”förevarande område” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill för sin del erinra om att redan när det ursprungliga
lagförslaget behandlades av tredje lagutskottet vid 1970 års riksdag (3LU
1970:52) den uppfattningen reservationsvis framfördes att — i fråga om
fordon för brandväsendet — anledning saknades till skärpta kontrollbesiktningsbestämmelser.
I propositionen hade sålunda enligt reservationen
inte redovisats något som helst material som styrkte behovet av
vidgad besiktningsskyldighet. Ej heller hade departementschefen i övrigt
påvisat några omständigheter som talade för att den dåvarande årliga
besiktningen av brandfordon vore otillräcklig.

Reservanterna redovisade vidare innehållet i vissa remissvar från
statens brandinspektion och Svenska kommunförbundet och anförde
därefter att det från brandförsvarssynpunkt vore nödvändigt att fordonen
vårdas omsorgsfullt. Intresset från användningssynpunkt sammanföll
alltså med trafiksäkerhetsintresset på ett sätt som gjorde det osannolikt

1* Riksdagen 1973. 15 sami. Nr 21

TU 1973:21

att en tätare besiktning hade någon uppgift att fylla. På dessa grunder
avstyrkte reservanterna lagförslaget i de delar det avsåg tätare kontrollbesiktning
av brandfordon.

Redan när riksdagen fastställde nu gällande bestämmelser redovisades
alltså betänkligheter och klara avståndstaganden när det gällde tillämpningen
på fordon inom brandväsendet. Efter två års erfarenhet konstateras
nu av motionärerna att bestämmelserna om besiktning var sjätte
månad i vissa fall lett till orimliga konsekvenser vad beträffar brandbilarna.
Detta bestyrks också av föreliggande remissyttranden från statens
brandinspektion och kommunförbundet.

Utskottet delar helt den uppfattning motionärerna och de nämnda
remissmyndigheterna givit uttryck åt. En ändring av bestämmelserna
rörande kontrollbesiktning av brandfordon bör därför i enlighet med
motionärernas yrkande snarast komma till stånd. Det bör ankomma på
Kungl. Maj:t att vidtaga i anledning härav erforderliga åtgärder.

Vad utskottet sålunda anfört bör av riksdagen ges Kungl. Majit till
känna.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen i anledning av motionen 1973:1349 som sin
mening ger Kungl. Majit till känna vad utskottet anfört
rörande den i motionen upptagna frågan om ändrade
bestämmelser för kontrollbesiktning av brandfordon.

TU 1973:21

Bilaga

Yttranden över motionen 1973:1349
Statens trafiksäkerhetsverk (1973-04-27)

Den i motionen påtalade ändringen av bestämmelserna i 24 § 1 mom
vägtrafikförordningen som trädde i kraft 1971-01-01 och som innebär att
bl. a. registrerat motorfordon eller registrerat släpfordon, som är inrättat
uteslutande för brandväsendet, eller som används uteslutande av brandväsendet
och är försett med beteckning därom skall undergå kontrollbesiktning
med högst 6 månaders mellanrum mot tidigare 12 månaders,
tillkom på förslag av trafiksäkerhetsverket. I sagda förslag pekade verket
på att Kungl. Maj :t uppdragit åt verket att utreda vissa frågor rörande
utryckningsfordon. Ehuru utredningen vid den aktuella tidpunkten inte
var färdig förelåg redan då material som enligt verkets mening motiverade
den föreslagna ändringen. Vissa till förslaget fogade sammanställningar
avsåg visserligen endast ambulanser men i övrigt omfattade materialet
samtliga slag av utryckningsfordon.

När resultatet av utredningen redovisades i skrivelse till kommunikationsdepartementet
1972-10-04 hade ändringen redan trätt i kraft och
verket kunde i skrivelsen beträffande denna del av utredningen begränsa
sig till att konstatera att genom ändringen hade frekvensen av kontrollen
över utryckningsfordonens beskaffenhet och utrustning ökats till den
dubbla, vilket i och för sig innebär en väsentlig skärpning av tillsynen av
fordonen.

Kungl. Maj:t och riksdagen (prop. 1970:109; 3LU52; rskr 314) har
sålunda prövat frågan om utvidgad kontrollbesiktningsskyldighet för
brandfordon och därvid funnit att den omständigheten att många
brandfordon har en kort årlig körsträcka, inte utgör tillräckligt skäl för
att de inte skall underkastas samma besiktningsskyldighet som övriga
utryckningsfordon. Verket har vid tidigare tillfällen framhållit att ett
fordons trafiksäkerhet inte enbart är beroende på dess användning och
körsträckan. Särskilt på äldre fordon kan brister uppstå utan samband
med användningens omfattning och frekvens och fordon med liten
utnyttjning brukar i regel få relativt stor livslängd.

1973-05-01 ersätts delar av vägtrafikförordningen med fordonskungörelsen
(1972:595). 1 denna återfinns de här aktuella bestämmelserna
om kontrollbesiktning i 75 §. Dessa har emellertid fått en ändamålsenligare
formulering som även innebär vissa ändringar i sak. Kravet på
kontrollbesiktning med hägst 6 månaders mellanrum gäller nämligen
enligt den nya lydelsen för brandväsendets del endast motorfordon som
betecknas som utryckningsfordon och därjämte registrerade släpfordon
som är inrättade eller används uteslutande för brandväsendet och är
försedda med beteckning därom.

Motionärerna har framfört en undran över varför den utökade
kontrollbesiktningsskyldigheten skall gälla kommunernas och landstingens
brand- och ambulansväsende men inte polisväsendets utryckningsfordon.
Detta förhållande gäller sålunda inte efter 1973-05-01, eftersom
fordonskungörelsens föreskrifter omfattar alla utryckningsfordon. I
motionen erinras även om tidigare påpekanden att långt ifrån alla fordon
för brandväsendet är utryckningsfordon. Även detta har beaktats genom
de nya bestämmelserna som endast gäller de bilar som betecknas som
utryckningsfordon.

I anslutning till ett konstaterande att brandfordonen numera vanligtvis
byggs på Scania- eller Volvochassier och därför kan betraktas som

TU 1973:21

standardfordon vill verket erinra om att verket i samband med att
resultatet av utredningen rörande utryckningsfordonen redovisades föreslog
att endast sådana fordon skall få godkännas som utryckningsfordon
som tillhör typ som godkänts vid typbesiktning eller är byggda på
chassier som godkänts vid typbesiktning. Till detta förslag har Kungl.
Maj :t ännu inte tagit ställning.

De olägenheter med långa och dyrbara körningar med brandbilar till
AB Svensk Bilprovnings stationer för kontrollbesiktning, som påtalas i
motionen, kan till stor del undvikas genom att besiktningarna på begäran
av vederbörande huvudmän utförs på fordonens stationeringsorter. Detta
system har redan tidigare använts i stor utsträckning. Det lider dock av
den nackdelen att besiktningarna inte kan bli lika noggranna som när de
utförs på besiktningsstationerna med tillgång till den där disponibla
specialutrustningen. Trafiksäkerhetsverket förutsätter att AB Svensk
Bilprovning i sitt yttrande till utskottet närmare redogör för de
möjligheter som finns att få besiktningarna utförda på fordonens
stationeringsorter, när avstånden till besiktningsstationerna är långa eller
när det är svårt att skaffa reservfordon för att upprätthålla erforderlig
beredskap.

Statens brandinspektion (1973-03-13)

På sätt framgår av motionen, tredje stycket, har inspektionen avgett
yttrande i samband med remissbehandlingen av det åberopade lagförslaget
(24 § 1 mom vägtrafikförordningen). Inspektionen avstyrkte därvid
på anförda skäl lagförslaget i denna del. Under de år som gått härefter
har inte i något hänseende förekommit någonting som motiverar ett
ändrat ställningstagande från inspektionens sida. Snarare har de av olika
remissorgan befarade negativa verkningarna av de skärpta författningsbestämmelserna
— två årliga besiktningar av brandförsvarets fordon —
bekräftats. Icke minst gäller detta brandförsvarets beredskap, vilken —
särskilt inom glesbygdsområden — i många fall icke oväsentligt försämras
i samband med de ofta långa förflyttningarna för fullgörande av den
föreskrivna besiktningen. En årlig besiktning bör, enligt inspektionens
mening, vara fullt tillfredsställande — icke minst med hänsyn till de årliga
i regel mycket korta sammanlagda körsträckorna — för att tillgodose de i
och för sig befogade kraven på fordonens trafiksäkerhet.

Under åberopande av vad sålunda framhållits får statens brandinspektion
tillstyrka bifall till den föreliggande motionen.

Svenska kommunförbundet (1973-04-13)

Styrelsen delar motionärernas uppfattning att besiktningsintervallerna
för brandväsendets fordon bör förlängas till ett år i likhet med vad som
gäller för exempelvis lastbilar.

Styrelsen instämmer även i de av motionärerna framförda motiven för
ändringen. Den i motionen omtalade undersökningen beträffande anmärkningsfrekvensen
vid besiktning av brandväsendets fordon som
verkställts av förbundskansliet är nu färdigställd. Bearbetningen har skett
i samarbete med AB Svensk Bilprovning.

Utfallet av undersökningen har av kansliet jämförts med resultatet av
en liknande undersökning utförd 1972 av AB Svensk Bilprovning
gällande 3 724 slumpmässigt utvalda besiktningsprotokoll för lastbilar.
Det bör uppmärksammas att lastbilar och brandbilar i huvudsak är
byggda på samma typer av chassier. De olika rapporterna finns att tillgå

TU 1973:21

hos AV Svensk Bilprovning. Avskrift av tabellerna 4, 5 och 9 ur
rapporten gällande brandbilar och 1 och 2 gällande lastbilar bifogas.1

Så gott som undantagslöst visar jämförelsen att brandbilarna har en
lägre anmärkningsfrekvens än jämförbara lastbilar. Som exempel kan
nämnas att underkännande, dvs. föreläggande om ny besiktning eller
körförbud i medeltal för de olika årsmodellerna drabbade 5,3 % av
brandbilarna men 24,9 % av lastbilarna. Om jämförelsen sker beträffande
de detaljer som enligt AB Svensk Bilprovning har en hög anmärkningsfrekvens,
dvs. färdbroms, parkeringsbroms, bromsledningar och avgassystem
framgår att felfrekvensen är avsevärt lägre för brandbilarna än för
lastbilarna vad gäller de tre första detaljerna men ligger 0,5 % högre
beträffande avgassystemen. Det bör påpekas att brandbilarnas avgassystem
är mer omfattande än lastbilarnas och vanligen har påbyggnader i
form av evakueringsanordningar för brandpumpar m. m.

Enligt styrelsens mening visar undersökningsresultatet entydigt att
brandbilarna hålles i så gott skick att någon särbehandling beträffande
kontrollbesiktning ej är motiverad. Brandbilarnas extremt korta genomsnittliga
körkängd per år, enligt tabell 5 mellan 29,5 och 98,0 mil för de i
undersökningen ingående bilarna, talar dessutom starkt för att kontrollbesiktning
en gång per år är helt tillfyllest för att bilarna skall hållas i
trafiksäkert skick.

AB Svensk bilprovning (1973-04-30)

Nuvarande bestämmelser om kontrollbesiktning av ambulansfordon
och vissa brandfordon trädde i kraft den 1 januari 1971. Till grund för
bestämmelserna låg förslagen i prop. 109:1970. Vissa undersökningar
rörande utfallet av kontrollbesiktningar av ambulanser under första
halvåret 1968 hade givit till resultat, att den relativa felfrekvensen för
dessa fordon var icke oväsentligt högre än för personbilar i allmänhet.
Sålunda fick under den redovisade perioden drygt 75 % av de undersökta
ambulanserna anmärkningar för olika slags bristfälligheter av betydelse
för trafiksäkerheten, medan motsvarande andel för övriga personbilar var
drygt 53 %. Den relativa anmärkningsfrekvensen för ambulanserna var
sålunda drygt 40 % högre än för personbilarna.

Departementschefen ansåg, mot bakgrund av de särskilda förhållanden,
under vilka brand- och ambulansfordon används, goda skäl tala för
en utvidgning av kontrollbesiktningsskyldigheten. En utvidgad kontrollbesiktning
borde enligt departementschefens mening omfatta de ambulanser
och brandfordon, som redan enligt då gällande bestämmelser var
föremål för en strängare reglering i kontrollbesiktningshänseende än
vanliga motorfordon och släpfordon.

Motionärerna anför bl. a. att en undersökning i ett 20-tal kommuner
visat, att den årliga körsträckan för brandbilama utgjorde mellan 50 och
100 mil. Enligt Svensk Bilprovnings erfarenheter är emellertid inte
körsträckan helt avgörande för uppkomsten av fel på fordonen. I vissa
fall kan långvarig uppställning av fordon resultera i fel, som innebär
allvarlig fara för trafiksäkerheten. Den begränsade användningen av vissa
brandfordon är därför enligt Svensk Bilprovnings uppfattning inget
avgörande skäl för att utsträcka tiden mellan kontrollbesiktningarna.

En undersökning av förekommande fel hos brandbilar visar, att dessa
fordon ofta har brister av betydelse för trafiksäkerheten. Materialet till
undersökningen utgöres av fordon, som inställts till kontrollbesiktning
under första kvartalet 1972. Bland dessa fordon har gjorts ett urval, som
omfattar 10% av de under den aktuella perioden kontrollbesiktigade
brandbilarna. Urvalet består av sammanlagt 93 bilar. Utfallet av kontroll 1

Här ej bilagda.

TU 1973:21

besiktningarna framgår av följande sammanställning.

	Antal	%
Godkända utan anmärkning	40	43,0
Godkända med påpekande om brister	45	48,4
Underkända (föreläggande om ny besiktning eller körförbud)	8	8,6
Summa	93	100

Mer än hälften av de undersökta brandbilarna (57 %) fick sålunda
anmärkningar för olika slags bristfälligheter av betydelse för trafiksäkerheten.
Drygt 8 % av bilarna hade så allvarliga brister att ny besiktning
erfordrades. Den relativa anmärkningsfrekvensen får anses vara hög, sett i
relation till att närmast föregående besiktning utfördes endast ca sex
månader tidigare.

I fråga om anmärkningarnas fördelning på olika fordonsdetaljer kan
nämnas, att 14 % av de undersökta fordonen hade brister hos avgassystemet
och 11,8 % hos färdbromsen. Motsvarande siffror för bromsledningar
och parkeringsbroms var 7,5 % respektive 4,3 %.

I motionen hänvisas till en undersökning av besiktigade brandfordon i
E, F, R och AC län. Undersökningen har utförts av Svensk Bilprovning på
basis av material, som insamlats av Svenska kommunförbundet och
överlämnats till företaget för bearbetning. Primärmaterialet består av
besiktningsprotokoll över utförda kontrollbesiktningar av brandbilar
under perioden 1 juli 1969-30 juni 1972. Representativiteten i
materialet är inte kontrollerad.

Undersökningen avser 1110 kontrollbesiktningar av 352 bilar. Antalet
besiktningar är större än antalet bilar genom att ett och samma fordon
kontrollbesiktigats vid flera tidpunkter. Av besiktningarna gäller 457
brandbilar med en totalvikt upp till 6 000 kg och 653 bilar med en
totalvikt av 6 000 kg eller högre. Utfallet av de 1 110 besiktningarna visar
bl. a. att andelen brandbilar, som godkändes utan anmärkning vid
kontrollbesiktningar under perioden 1 januari 1970—31 december 1972
varierade mellan 44 % och 53 %. Några påtagliga skillnader mellan
utfallen före och efter införandet av de nuvarande reglerna för besiktning
av brandbilar har inte konstaterats. Andelen underkända fordon, som
sålunda måste genomgå ny besiktning, utgjorde lägst 4,4 % och högst
6,3 %. Fordonen, som godkändes med påpekanden om brister, motsvarade
lägst 42,6 % och högst 51,6 % av antalet besiktigade brandbilar under
de aktuella undersökningsperioderna. Undersökningsresultaten tyder på
att brandbilarna ofta har fel av betydelse för trafiksäkerheten.

Med ledning av noteringarna om vägmätarställningen vid besiktningstillfällena
har mediankörsträckan mellan de i undersökningen ingående
halvårsperioderna beräknats. Därvid har följande resultat erhållits.

TU 1973:21

2 :a halvåret

1970

1 :a halvåret

1971

2 :a halvåret

1971

1 :a halvåret

1972

Mättillfälle

1 :a halvåret
1971

2 :a halvåret

1971

1 :a halvåret

1972

2 :a halvåret
1972

Mediankörsträcka
i mil

29,5

Antal observationer 66 -

34,5

30,0

36,0

Av sammanställningen framgår att körsträckorna mellan besiktningstillfällena
är korta hos de undersökta fordonen. Som redan nämnts har
emellertid representativiteten i primärmaterialet inte kontrollerats, och
antalet observationer är relativt ringa. Det framgår dock av undersökningen
att fel kan uppstå på fordonen även vid korta årliga körsträckor.
Som exempel kan nämnas, att brandbilarna får anmärkning mot
avgassystemet i ungefär samma omfattning som lastbilar i allmänhet,
trots att de senare har avsevärt längre årliga körsträckor.

Beträffande formerna för utförande av besiktning av brandbilar kan
nämnas, att Svensk Bilprovning tillskrev statens brandinspektion på
hösten 1966 med anhållan om inspektionens medverkan till att brandförsvarets
utryckningsfordon i så stor utsträckning som möjligt inställes
för besiktning vid företagets bilprovningsstationer. Lokalerna och utrustningen
vid bilprovningsstationerna ger nämligen ökade förutsättningar för
tekniskt korrekta besiktningar. Brandinspektionen delade företagets
synpunkter och önskemål samt rekommenderade i cirkulär brandcheferna
att i möjligaste mån beakta dessa.

Numera torde flertalet av landets brandbilar inställas för besiktning på
bilprovningsstation. Vi vill emellertid framhålla, att besiktning på
fordonets stationeringsort utföres, när vederbörande brandmyndighet
begär detta. För närvarande torde detta förfarande tillämpas framförallt i
glesbygdsområdena, där särskilda svårigheter kan finnas att upprätthålla
brandberedskapen vid inställelse på bilprovningsstation.

Under hänvisning till det anförda får vi avstyrka bifall till motionen
1973:1349.