Trafikutskottets betänkande nr 19 år 1973

TU 1973:19

Nr 19

Trafikutskottets betänkande i anledning av motion om befogenhet för
tulltjänsteman att utfärda provisoriskt körförbud för lastbilar från
utlandet.

Motionen

I motionen 1973:178 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Ernulf
(fp) hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit måtte anhålla att tulltjänsteman
erhåller befogenhet att utfärda provisoriskt körförbud för från
utlandet inkommande fordon i enlighet med vad som anges i motionen.

Remissyttrandena

Över motionen har yttranden inhämtats från rikspolisstyrelsen, statens
trafiksäkerhetsverk och i generaltullstyrelsen. Se bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Rikspolisstyrelsen framhåller i sitt yttrande över motionen att den
kontroll varom här är fråga bör avse dels förarens befogenhet och
behörighet att föra fordonet samt fordonets beskaffenhet och utrustning
ävensom i förekommande fall lastens vikt, placering och förankring, dels
medförande av föreskrivna handlingar och efterlevnaden av bestämmelserna
om plombering av last m. fl. tullbestämmelser. Kontroll av
förstnämnda slag är enligt styrelsen en polisiär uppgift. Enligt bestämmelser
i körkorts-, vägtrafik- och fordonskungörelsen skall polisman hindra
fortsatt färd som ej kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten eller
annan olägenhet, vilka bestämmelser gäller även utländska fordon som
brukas här i riket. Särskilt förordnade polismän äger också utfärda
körförbud för fordon som är behäftat med sådana bristfälligheter att det
inte utan fara kan brukas i trafik. Även med stöd av polisinstruktionen kan
polisman ingripa till förhindrande av brottslig verksamhet. Denna del av
kontrollverksamheten kan enligt styrelsens uppfattning inte delas mellan
olika myndigheter utan ansvaret måste odelat åvila polisen.

Enligt styrelsen har f. ö. transportnämnden i skrivelse den 6 mars
1973 till kommunikationsdepartementet hemställt om skärpt lagstiftning
beträffande fordon tillhörande utländska transportörer som inte iakttar
de bestämmelser som gäller för transporter på svenskt område. Rikspolisstyrelsen,
som ansluter sig till nämndens uppfattning, anser att frågan om
tulltjänstemans behörighet att hindra inpassering av fordon, som inte
uppfyller kraven för trafik i Sverige, bör behandlas samtidigt med
transportnämndens framställning och avstyrker därför motionen.

1 Riksdagen 1973. 15 sami. Nr 19

TU 1973:19

Trafiksäkerhetsverket betonar att trafik- och bilinspektörer samt
polismän, som har förordnande att utföra flygande inspektion, har
genomgått omfattande teoretisk och praktisk utbildning. De bristfälligheter
som motiverar körförbud kan emellertid i regel konstateras först
efter kvalificerad och tidskrävande undersökning. Svårighetsgraden illustreras
genom det förhållandet att många körförbud — trots att de
meddelats av högkvalificerade förrättningsmän med specialhjälpmedel till
sitt förfogande — leder till klagomål och skadeståndskrav från de
drabbade med besvärliga utredningar till följd.

Ett berättigat krav för dem som blir föremål för kontroll av detta slag
är också att den tekniska undersökningen utförs av utbildad personal
med minsta möjliga tidsutdräkt. Detta markeras också i den nya
fordonskungörelsen (1972:595). Trafiksäkerhetsverket anser sig inte
kunna tillstyrka att befogenhet att meddela fordonstekniskt betingade
körförbud tilläggs annan personal än den som särskilt utbildats för
fordonsinspektion.

Generaltullstyrelsen framhåller att det enligt dess mening måste ses
som en förutsättning — för att polispersonal över huvud taget i
förekommande fall skall kunna få tillfälle att kontrollera fordonen — att
tulltjänsteman äger befogenhet att kvarhålla misstänkta fordon till dess
polispersonal anlänt. Styrelsen delar sålunda motionärernas uppfattning
att tulltjänsteman bör erhålla befogenhet att utfärda körförbud för från
utlandet inkommande fordon i fall då fordon vid gränspassagen befinnes
överlastat eller eljest bedömes vara trafikfarligt. Det är härvid enligt
styrelsens uppfattning inte fråga om delat ansvar. Ansvaret för verksamheten
i fråga förutsätts sålunda alltjämt åvila polisen. Vad saken gäller är
att tullverket skall biträda polisen i en övervakningsverksamhet för vilken
tullpersonalen har speciella förutsättningar samt att denna personal
härvid erhåller mot uppgiften svarande befogenheter.

Utskottet delar rikspolisstyrelsens uppfattning att frågan om tulltjänstemans
behörighet att hindra inpassering över landets gränser av
fordon som inte uppfyller kraven för trafik i Sverige bör prövas i
samband med behandlingen av en av transportnämnden i mars 1973 till
kommunikationsdepartementet ingiven framställning angående kontroll
av den utländska buss- och lastbilstrafiken till, från och genom Sverige.
Transportnämnden har tidigare till departementet överlämnat förslag till
ny kungörelse angående transporter till eller från utlandet med motorfordon.
Beredning av ärendet pågår f. n. inom Kungl. Maj:ts kansli, och
enligt vad utskottet erfarit kommer därvid även de av motionärerna
uppmärksammade spörsmålen att närmare övervägas. Under hänvisning
härtill finner utskottet någon särskild åtgärd från riksdagens sida i ämnet
f. n. ej påkallad.

TU 1973:19

Utskottet hemställer därför

att riksdagen avslår motionen 1973:178.

Stockholm den 24 oktober 1973

På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: herrar Mellqvist (s), Dahlgren (c), Lindahl (s), Hjorth (s),
Hugosson (s), Persson i Heden (c), Rosqvist (s), Sellgren (fp), Lindberg
(s), Håkansson (c), Östrand (s), Clarkson (m), Taube (fp) och fru Ryding
(vpk).

TU 1973:19

Bilaga

Yttranden över motionen 1973:178

Rikspolisstyrelsen (1973—04—27)

Rikspolisstyrelsen anser det angeläget att fordon från annan stat som
brukas på svenska vägar uppfyller de fordringar på trafiksäkerhet som vår
lagstiftning uppställer. Det är därför ett framträdande önskemål att dessa
fordon kontrolleras redan vid gränspasseringen eller i så nära anslutning
därtill som möjligt. Kontrollen bör avse dels förarens befogenhet och
behörighet att föra fordonet samt fordonets beskaffenhet och utrustning
ävensom i förekommande fall lastens vikt, placering och förankring, dels
medförande av föreskrivna handlingar och efterlevnaden av bestämmelserna
om plombering av last m. fl. tullbestämmelser.

Kontroll av förstnämnda slag är en polisiär uppgift. Enligt bestämmelser
i körkorts-, vägtrafik- och fordonskungörelsen skall polisman hindra
fortsatt färd som ej kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten eller
annan olägenhet, vilka bestämmelser gäller även utländska fordon som
brukas här i riket. Särskilt förordnade polismän äger också utfärda
körförbud för fordon som är behäftat med sådana bristfälligheter att det
inte utan fara kan brukas i trafik. Även med stöd av polisinstruktionen
kan polisman ingripa till förhindrande av brottslig verksamhet. Denna del
av kontrollverksamheten kan enligt styrelsens uppfattning inte delas
mellan olika myndigheter utan ansvaret måste odelat åvila polisen.

Transportnämnden har i skrivelse den 6 mars 1973 till kommunikationsdepartementet
hemställt om skärpt lagstiftning beträffande fordon
tillhörande utländska transportörer som inte iakttar de bestämmelser som
gäller för transporter på svenskt område. Rikspolisstyrelsen, som ansluter
sig till nämndens uppfattning, anser att frågan om tulltjänstemans
behörighet att hindra inpassering av fordon, som inte uppfyller kraven
för trafiken i Sverige, bör behandlas samtidigt med transportnämndens
framställning. På grund härav avstyrkes motionen.

Statens trafiksäkerhetsverk (1973—04—27)

Vid den flygande inspektion, som trafiksäkerhet sverkets personal
bedriver med eller utan samverkan med polispersonal, ägnas i regel en
relativt stor andel åt de tunga fordonen och fordonskombinationema.
Inspektionsställena förläggs företrädesvis till vägsträckor som används av
den fjärrgående trafiken däribland även den utländska. Av de kontrollerade
fordonen utgörs också en relativt stor andel av i utlandet hemmahörande
lastbilar och släpvagnar. Av rapporteringen avseende den flygande
inspektionen kan utläsas att de utländska tunga fordonen i större
omfattning än de svenska är behäftade med tekniska brister. Materialet är
dock inte tillräckligt omfattande för att några säkra slutsatser bör dras.

Som trafiksäkerhetsverket anfört i annat sammanhang har inspektionsverksamheten
av detta slag med personal från polisen och verket i
samverkan utökats jämfört med tidigare, bl. a. har läns- och distriktsvis
organiserade aktioner bedrivits under första kvartalet 1973. Rapporterna
från denna verksamhet ger vid handen att en påtaglig förbättring av
fordonens kondition kunnat konstateras. Detta torde bl. a. vara en följd
av den ökade kontrollen. Den iakttagna förbättringen gäller även de
utländska fordonen men är beträffande dessa inte av samma grad. Bl. a.
av denna anledning skulle det därför vara av stort värde om den tunga

TU 1973:19

trafiken kunde göras till föremål för teknisk kontroll genom flygande
inspektion i större omfattning än nu och om denna kontroll kunde
bedrivas i anslutning till de gränsstationer där fordonen kommer in i
landet.

Med hänsyn till att i motionen föreslås att tulltjänstemännen skulle få
befogenhet att utfärda körförbud för från utlandet inkommande fordon i
avvaktan på att de kan besiktigas av polispersonal, syns det vara av
speciellt intresse att beakta vilket slag av tekniska brister på fordonen
som föranleder körförbud vid flygande inspektion. Tyvärr finns ingen för
detta ändamål tillrättalagd rapportering. De allvarligaste bristerna hänför
sig dock till läckagae på tryckluftbrom ssystem en, svag bromsverkan,
avsaknad av frysskyddsvätska vid kall väderlek, bristfällig fastsättning av
styrväxlar och fjäderfästen och bristfälliga draganordningar. Trafik- och
bilinspektörer samt polismän, som har förordnande att utföra flygande
inspektion, har genomgått omfattande teoretisk och praktisk utbildning.
De bristfälligheter som motiverar körförbud kan i regel konstateras först
efter kvalificerad och tidskrävande undersökning. Svårighetsgraden kan
illustreras genom det förhållandet att många körförbud trots att de
meddelats av högkvalificerade förrättningsmän med specialhjälpmedel till
sitt förfogande leder till klagomål och skadeståndskrav från de drabbade
med besvärliga utredningar till följd.

Ett berättigat krav från dem som blir föremål för kontroll av detta slag
är också att den tekniska undersökningen utförs av utbildad personal
med minsta möjliga tidsutdräkt. I den nya fordonskungörelsen
(1972:595) har detta markerats genom att avsnittet rörande kontroll av
fordon inleds av 35 § så lydande: Kontroll av fordon bör anordnas så att
den ej orsakar större olägenhet än som är nödvändigt med hänsyn till
kontrollens ändamål. Trafiksäkerhetsverket anser sig inte kunna tillstyrka
att befogenhet att meddela fordonstekniskt betingade körförbud tilläggs
annan personal än den som särskilt utbildats för fordonsinspektion.

Kungl, generaltullstyrelsen (1973—04—27)

I motioner till 1967, 1968 och 1969 års riksdagar har olika
motionärer hemställt om utredning angående kontroll av utländska
motorfordon genom tullverkets försorg beträffande efterlevnaden av
gällande bestämmelser om maximilast, axeltryck och lastning m. m. De
huvudsakliga skälen för yrkandet var, att det på grundval av stickprov
som verkställts på gränsorterna i samband med tullkontroll fanns
anledning misstänka, att utländska lastbilar som inkom till landet mycket
ofta hade för tung last och för höga axeltryck samt också i många fall var
felaktigt eller olämpligt lastade. På grund härav befarades att fordonen
under färden till bestämmelseorten inom riket kunde utgöra en fara för
andra trafikanter och att de även kunde skada vägar och broar.

I sitt yttrande till tredje lagutskottet över de till 1967 års riksdag
ingivna motionerna (1:77 och 11:102) anförde styrelsen bl. a., att den av
motionärerna föreslagna övervakningen kunde utövas av tulltjänstemän
utan nämnvärda extra kostnader om kontrollen utfördes stickprovsvis
och i samband med annan av tullverket utförd kontroll. I yttrandet
anfördes även, att eftersom polispersonal inte alltid fanns tillgänglig vid
rikets landgränser borde tulltjänstemännen erhålla befogenhet att utfärda
körförbud för fordon som inkom från utrikes ort och att förhindra
fortsatt körning av fordon belagda med sådant körförbud.

Motioner i syfte att ge tulltjänstemännen befogenhet att utfärda
provisoriskt körförbud för lastbilar från utlandet har ingivits till 1970
och 1971 års riksdagar.

TU 1973:19

I yttrandet över den till 1971 års riksdag ingivna motionen (1971:392)
har trafikutskottet anfört bl. a., att utskottet förutsatte att det mellan
tull och polis inledda samarbetet rörande spaningssamverkan (Föreskrifter
och anvisningar för polisväsendet — FAP — 419—l)1 intensifierades
och att härigenom problemet med övervakning och kontroll av från
utlandet inkommande fordon kunde få en praktisk och lämplig lösning.

För att samarbetet mellan tull och polis i förevarande avseende skall
bli meningsfyllt och ge det av motionärerna åsyftade resultatet måste
enligt styrelsens mening tulltjänsteman, i avvaktan på att polispersonal
kan infinna sig på förrättningsplatsen t. ex. vid gränsort eller färjeläge få
befogenhet att utfärda provisoriskt körförbud för fordon, beträffande
vilka det finns anledning misstänka, att fordonet inte är i sådant skick att
det får framföras på svenska vägar.

Så länge tulltjänsteman inte har denna befogenhet föreligger en
påtaglig risk — även om anmälan omedelbart göres till polismyndighet
eller polisman — att ett trafikfarligt fordon hinner lämna infartsorten
innan polispersonal kommit till platsen för utförande av vederbörlig
trafiksäkerhetskontroll. Styrelsen förutsätter att denna kontroll endast
skall ske genom polispersonal.

Någon möjlighet för tulltjänsteman att hålla kvar ett fordon under
längre tid än 20-30 minuter, vilket är den tid som i allmänhet åtgår för
klarering av fordon och last, föreligger i allmänhet inte. Enligt styrelsens
mening måste det ses som en förutsättning för att polispersonal över
huvud taget skall kunna få tillfälle att kontrollera fordonen att
tulltjänsteman äger befogenhet att kvarhålla misstänkta fordon till dess
polispersonal anlänt.

Såsom framgår av generaltullstyrelsens med anledning av tidigare
motioner avgivna yttranden, delar styrelsen sålunda motionärernas
uppfattning att tulltjänsteman bör erhålla befogenhet att utfärda körförbud
för från utlandet inkommande fordon i fall då fordon vid
gränspassagen befinnes överlastat eller eljest bedömes vara trafikfarligt.

Styrelsen kan härvid vitsorda vad motionärerna anfört om att nu
gällande föreskrifter inte ger möjlighet till effektiva insatser från
tullpersonalens sida, eftersom denna endast har att underrätta polisen om
uppkomna misstankar rörande övervikt m. m. Polisen har endast i vissa
fall möjlighet att bege sig till platsen omedelbart och speciellt vid
landgränsen kan avståndet mellan tullkontrollstället och närmaste polisstation
vara stort. I brist på erforderliga tvångsmedel blir ingripanden från
tullpersonalens sida mot trafikfarliga fordon ineffektiva och därigenom
föga meningsfyllda.

Det kan i sammanhanget erinras om att enligt kungörelsen (SFS
1972:158) om förbud i vissa fall mot trafik med tyngre lastfordon, har
förutom polisman även tulltjänsteman getts befogenhet att hindra sådan
fordonstrafik som är förbjuden enligt nämnda kungörelse.

Motsvarande bestämmelse torde komma att utfärdas för förestående
sommarsäsong.

I tidigare utskottsutlåtande har emot det föreliggande förslaget bl. a.
anförts att ”det mötte betänkligheter att dela ansvaret för fordonskontrollen
mellan polisen och tullverket”. Styrelsen får med anledning
härav anföra att det här inte är fråga om delat ansvar. Ansvaret för
verksamheten ifråga förutsätts alltjämt åvila polisen. Vad saken gäller är
att tullverket skall biträda polisen i en övervakningsverksamhet för vilken
tullpersonalen har speciella förutsättningar samt att denna personal
härvid erhåller mot uppgiften svarande befogenheter.

Under hänvisning till vad sålunda anförs föreslår styrelsen bifall till
motionen.

1 Här ej bilagt.

GOTAB 73 5102 S Stockholm 1973