Trafikutskottets betänkande nr 14 år 1973

TU 1973:14

Nr 14

Trafikutskottets betänkande i anledning av dels propositionen 1973: 1
i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 till transportstöd för Norrland
m. m. och transportstöd till Gotland, dels propositionen 1973: 95
angående transportstöd sorn regionalpolitisk! medel, jämte motioner.

Propositionen 1973:1

I propositionen 1973: 1 har Kungl. Maj:t (bilaga 8, kommunikationsdepartementet)
föreslagit riksdagen att för budgetåret 1973/74 anvisa

1. till Transportstöd för Norrland m. m. ett förslagsanslag av
46 700 000 kr. (punkten E 15, s. 158—159),

2. till Transportstöd för Gotland ett förslagsanslag av 2 300 000 kr.
(punkten E 16, s. 159—160).

Propositionen 1973: 95

I propositionen 1973: 95 har Kungl. Maj:t (kommunikationsdepartementet)
föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för ett fortsatt regionalpolitisk! transportstöd
som angetts i propositionen,

2. godkänna de ändringar i transportstödet för Gotland som angetts i
propositionen.

För att främja de regionalpolitiska strävandena att utveckla näringslivet
i de norra delarna av landet framlades i prop. 1970: 84 förslag om
införande av ett transportstöd i syfte att minska de kostnadsmässiga olägenheter
som följer med de långa avstånden inom stödområdet. I föreliggande
proposition redovisas en utvärdering av det hittillsvarande stödet.
Härvid konstateras att stödet väl fyllt sin regionalpolitiska uppgift att
utjämna transportkostnaderna och därmed verksamt bidra till att främja
näringslivets utveckling i berörda delar av landet. Erfarenheterna får
anses ha styrkt riktigheten av den konstruktion transportstödet fått.

Med hänsyn till det värde transportstödet visat sig ha som regionalpolitisk!
instrument framlägges i propositionen förslag om en utbyggnad avseende
vissa transporter till orter inom stödområdet. Vidare föreslås anpassning
av nuvarande transportstöd bl. a. i fråga om bestämning av
minsta transportsträcka och lägsta sändningsvikt ävensom möjligheten
att beakta utländsk transportsträcka i bidragsgivningen.

1 Riksdagen 1973.15 sami. Nr 14

TU 1973:14

Vidare föreslås i propositionen viss förstärkning av godstransportstödet
för Gotland avseende från Gotland utgående godstransporter i färjetrafik
med fastlandet.

Motionerna

A. Under den allmänna motionstiden väckta motioner — rörande bl. a.
telefontaxorna

I motionen 1973: 86 av herr Börjesson i Falköping (c) och herr förste
vice talmannen Bengtson (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller
om utredning om övergång till en för hela landet enhetlig telefontaxa
i enlighet med vad som anförts i motionen, varvid utredningen bör
ges sådana direktiv att den av televerket genomförda utredningen i detta
syfte kompletteras med ytterligare fakta från teknisk expertis etc.

I motionen 1973: 196 av herr Winberg m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till ändrade telefontaxor, så att
en utjämning av abonnenternas telefonkostnader mellan olika delar av
landet snarast kan åstadkommas.

I motionen 1973: 197 av herr Winberg m. fl. (m) hemställs att riksdagen
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna, 1. att fraktbidrag bör
kunna utgå även för landsvägstransporter som icke sker i yrkesmässig
trafik, när förutsättningarna för bidrag i övrigt uppfylls, 2. att som kvalifikation
för det regionalpolitiska transportstödet skall räknas även transportsträcka
i Norge och Finland, 3. att fraktbidrag skall kunna utgå när
transportsträckan överstiger 200 km, 4. att bestämmelsen om att varje
sändning skall väga 500 kg för att fraktbidrag skall utgå ändras så att
viktgränsen sänks, samt 5. att en översyn bör äga rum beträffande vilka
produkter och varor som skall omfattas av transportstödet.

I motionen 1973: 225 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs, såvitt motionen
hänvisats till trafikutskottet, att beträffande transportstödet, stödet
till Gotlandstrafiken, flyg-, tåg- och teletaxorna, bättre vägar samt
året-runt-sjöfart i Bottenviken riksdagen vid behandlingen av den regionalpolitiska
stödverksamheten måtte ansluta sig till de riktlinjer som
i motionen framförts i syfte att stimulera sysselsättningen inom stödområdet.

I motionen 1973: 745 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär 1. att en utredning tillsättes med
uppgift att framlägga förslag om åtgärder i syfte att skapa likställighet
mellan Gotland och fastlandet i fråga om kostnader för transporter av
gods, fordon och passagerare enligt den s. k. vägprincipen, samt 2. att

TU 1973: 14

förslag om fraktstöd för råvaror och halvfabrikat till Gotland förelägges
årets riksdag.

I motionen 1973: 749 av herr Håkansson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller att en sådan utjämning av teletaxorna
kommer till stånd att närsamtalstaxa omfattar förutom abonnentens eget
riktnummerområde också samtliga angränsande riktnummerområden.

I motionen 1973: 925 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller 1. om förslag till riksdagen a) att transportstödet
för Gotlandstrafiken utvidgas till att omfatta även lastbilstransporter
enligt likartade regler som gäller inom andra delar av stödområdet,
b) att transportstödet skall omfatta även godstransporter till
Gotland av råvaror och halvfabrikat för förädling inom gotländskt näringsliv,
2. om tillsättande av en utredning angående fortsatt transportstöd
för Gotland, omfattande såväl sjö- som lufttrafik, i syfte att i trafikhänseende
skapa likställighet mellan Gotland och fastlandet.

I motionen 1973: 1345 av herrar Carlshamre (m) och Brundin (m)
hemställs att riksdagen måtte besluta att fraktbidrag till transportstöd för
Norrland för budgetåret 1973/74 skall utgå förutom till transport med
järnväg och lastbil i yrkesmässig trafik jämväl för transport med fartyg.

I motionen 1973: 1364 av fru Jonäng m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller 1. om sådan ändring i bestämmelserna om regionalt
transportstöd att krav på nedre viktgräns för erhållande av restitution
på fraktkostnader inte må förekomma, 2. om utredning och
förslag beträffande SJ:s taxesättning, syftande till större jämställdhet i
transportavseende mellan orter med olika stor godsmängd enligt vad som
i motionen anförts.

I motionen 1973: 1365 av fru Jonäng m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller om 1. dels sådan ändring av bestämmelserna
om fraktstöd att bidrag må utgå med 10 procent i avståndsklassen
201—300 km i hela allmänna stödområdet, 2. dels att vid beräkning
av transportavstånd för fraktstöd avståndet från den svenska riksgränsen
till hamn vid Trondheimsfjorden, Mo i Rånå eller Narvik skall få inräknas
i stödunderlaget, 3. dels att en höjning av nuvarande procentsatser
inom de olika avståndsklasserna övervägs i samband med utformningen
av de nya bestämmelserna om regionalpolitiken.

I motionen 1973: 1372 av herr Olsson i Sundsvall m. fl. (c) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att förslag syftande till utjämning
av telefontaxorna mellan landets olika delar framläggs, så att beslut
kan fattas under innevarande budgetår.

tl Riksdagen 1973.15 sami. Nr 14

TU 1973:14

B. Övriga motioner

I motionen 1973: 1760 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs, såvitt motionen
hänvisats till trafikutskottet, att riksdagen A. hos Kungl. Maj:t
begär 6. att teletaxorna successivt sänkes på sätt som i motionen anges,

7. att tåg- och flygtaxorna på längre avstånd sänkes på sätt i motionen
anges, 11. att sjöfart året runt skall möjliggöras i Bottenviken.

I motionen 1973: 1895 av herr Dahlgren m. fl. (c) hemställs att
riksdagen 1. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna dels att fraktstöd
skall utgå i avståndsklassen 201—250 km med en rabattsats av 10
procent, dels att fraktstöd skall utgå för sändningar med en vikt överstigande
200 kg, 2. hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag till
höstriksdagen angående dels stöd till transporter in till stödområdet i
fråga om inom jordbruket använda förnödenheter samt i fråga om tillsatsämnen
för pappersindustrin, dels stöd till flygtransporter, 3. hos
Kungl. Maj:t anhåller att trafikpolitiska utredningen får i uppdrag att
utreda frågan om maximitaxa, på i motionen anförda grunder.

I motionen 1973: 1917 av herr Ekinge m. fl. (fp) föreslås att riksdagen
måtte besluta 1. att transportstödet skall även omfatta emballage
för produkter från livsmedelsindustrin enligt vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning och förslag
på sådana åtgärder att kostnaderna för transport till och från Gotland
av gods, fordon och passagerare inte blir högre än på lika långt avstånd
på fastlandet och att en tidsplan för genomförandet anges, 3. samt
att utredningen ges i uppdrag att med förtur pröva lämpligheten av att
övergångsvis låta transportstödet för övriga stödområden utgå jämväl för
Gotlandstransporter i enlighet med vad i motionen anförts.

I motionen 1973:1918 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs A. att
riksdagen beslutar 1. att den lägsta viktgränsen för stödberättigad sändning
fastställes till 200 kg taxerad vikt, 2. att den kortaste stödberättigade
transportsträckan fastställes till 200 km samt B. att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär att förutsättningarna för en sänkning av taxorna
för tågresor övervägs i enlighet med vad i motionen anförs.

I motionen 1973: 1919 av herr Lothigius m. fl. (m) yrkas att riksdagen
1. beslutar att stöd skall utgå även för transporter till stödområdet
av foder och gödselmedel, 2. beslutar att sändningar överstigande
200 kg skall vara bidragsberättigade, 3. hos Kungl. Maj:t hemställer
om förslag innebärande att även transporter med s. k. firmabilar blir
berättigade till transportstöd på sätt som motsvarar stöd till transport
utförd i yrkesmässig trafik, 4. hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag

TU 1973:14

om utvidgning av transportstödet för Gotlandstrafiken enligt de riktlinjer
som anförts i motionen.

I motionen 1973: 1920 av herr Sellgren m. fl. (fp, s, c, m) hemställs
att riksdagen måtte besluta 1. dels att transporter av i motionen
berörda råvaror och kemiska produkter till och avsedda att vidareförädlas
inom stödområdet skall kunna erhålla transportstöd och att den närmare
avgränsningen härvidlag göres av Kungl. Maj:t och 2. dels att
varuslagsavgränsningen för stöd för uttransporter av förädlade varor så
tolkas att även transport av kisel kan erhålla transportstöd.

Utskottet

Transportstöd för Norrland m. m.

För att främja de regionalpolitiska strävandena att utveckla näringslivet
i Norrland och övriga delar av det allmänna stödområdet beslöts vid
1970 års riksdag (prop. 1970: 84, SU 1970: 105, rskr 1970: 271) att ett
statligt transportstöd skulle införas. Det skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag
i första hand utgå under en försöksperiod om tre år med början den
1 januari 1971.

Stödet syftar till att minska de kostnadsmässiga olägenheter som följer
med långa avstånd inom stödområdet och omfattar enligt den nu gällande
kungörelsen i ämnet (SFS 1970: 592, ändrad senast 1971: 929)
järnvägs- och lastbilstransporter från ort inom det allmänna stödområdet
på sträckor över 300 km. Av regional- och näringspolitiska skäl inriktas
stödet på transporter av helfabrikat och mera bearbetade halvfabrikat
inom och ut från stödområdet. Stödet, som utgår i form av
bidrag i efterskott till företagens fraktkostnader, varierar mellan 15 och
35 procent av erlagd frakt beroende på avsändningsortens geografiska
belägenhet inom stödområdet.

Med hänsyn till vissa taxehöjningar som ägt rum senare delen av
1972 har departementschefen för nästa budgetår i statsverkspropositionen
räknat med en ökning av anslaget till 46,7 milj. kr. Utskottet tillstyrker
den sålunda begärda medelsanvisningen.

Som förut nämnts skulle transportstödet i första hand utgå under en
försöksperiod om tre år. Under denna period skulle stödverksamheten
successivt följas upp och utvärderas. Så har numera skett och i propositionen
1973: 95 lämnas en redogörelse härför. Vidare läggs på grundval
av sålunda vunna erfarenheter fram förslag om en utbyggnad avseende
vissa transporter till orter inom stödområdet samt anpassning av nuvarande
transportstöd bl. a. i fråga om bestämning av minsta transportsträcka
och lägsta sändningsvikt ävensom möjligheten att beakta utländsk
transportsträcka i bidragsgivningen. Departementschefen konstaterar
i anslutning härtill att det hittillsvarande stödet väl fyllt sin upp -

TU 1973:14

gift att utjämna transportkostnaderna och därmed verksamt bidra till att
främja näringslivets utveckling i berörda delar av landet. Även enligt
utskottets uppfattning torde så vara fallet.

Beträffande de nu framlagda förslagen till ändringar i och kompletteringar
av stödet samt de bl. a. i anslutning härtill framställda motionsyrkandena
får utskottet anföra följande.

Stödet omfattar ej sjötransporter. Redan i propositionen 1970: 84
framhöll departementschefen att i fråga om dessa gäller att de i betydande
utsträckning dels omfattar mass- och bulktransporter, dels avser
varor som bör falla utanför stödet. Allmänt gäller att med den struktur,
som sjötransporterna har i kostnads-, pris- och varuhänseende, avståndsfaktorn
inte spelar samma roll som i fråga om landtransporterna. I angivna
proposition framhölls vidare att utan tvekan de problem är större
som sammanhänger med vinter- och isförhållandena och som innebär
att transporter till sjöss under vissa tider av åren förhindras eller försvåras.
Härvid hänvisas i prop. 1973: 95 till det stöd åt sjöfarten på
Norrlandshamnarna som ligger i att isbrytarservicen tillhandahålls avgiftsfritt
med anlitande av på riksstaten anvisade medel. För budgetåret
1973/74 har riksdagen nyligen anvisat ca 35 milj. kr. för ändamålet. Det
erinras också om att isbrytarkapaciteten under de närmaste åren väsentligt
kommer att förstärkas genom den anskaffning av två nya havsisbrytare
som på förslag av Kungl. Maj:t beslutats av 1971 och 1973 års
riksdagar. Denna ökade kapacitet kommer i särskild grad sjöfarten på
Norrlandskusten till godo.

Utskottet ansluter sig härvidlag till departementschefens uppfattning
och avstyrker följaktligen yrkandet i motionen 1973: 1345 att transportstöd
för budgetåret 1973/74 skall utgå jämväl för transport med fartyg.

I propositionen 1970: 84 föreslog departementschefen att stödet ej
skulle avse transporter med firmabilar. Detta motiverades med dels att
ifrågavarande fordon endast i begränsad utsträckning utför transporter
av den längd och den art som avses omfattade av stödet, dels att det i
dessa fall skulle vara förenat med särskilda teknisk-administrativa problem
att infoga dem i stödsystemet. Någon ändring häruti föreslås ej i nu
förevarande proposition.

Ej heller utskottet anser någon ändring i denna del motiverad och
avstyrker därför yrkandena i motionerna 1973: 197 att riksdagen skall
ge Kungl. Maj:t till känna att fraktbidrag bör kunna utgå även för landsvägstransporter
som inte sker i yrkesmässig trafik och 1973: 1919 om
att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag innebärande att
även transporter med firmabilar blir berättigade till transportstöd.

Flygtransporter omfattas ej heller av transportstödet. Härvid gäller
enligt propositionen att sådana transporter av det slags produkter som

TU 1973:14

f. n. och — enligt förslaget i propositionen — framöver omfattas av
transportstödet endast förekommer i speciella undantagsfall.

Såsom utskottet redan vid fjolårets riksdag anförde (TU 1972: 3) synes
frågan härom inte vara av någon större praktisk betydelse. Någon
ändring härvidlag av gällande bestämmelser om transportstöd torde därför
inte nu vara nödvändig. Utskottet anser dock att frågan bör ägnas
uppmärksamhet vid den uppföljning av erfarenheterna beträffande verkningarna
av transportstödssystemet som även i fortsättningen skall ske.
Under hänvisning härtill avstyrks yrkandet i motionen 1973: 1895 i denna
del.

Stödet utgår enligt gällande bidragsregler tilli transporter från och
inom stödområdet av helfabrikat och mera bearbetade halvfabrikat. Avsikten
härmed är att gynna dels vidareförädling och tillkomst av underleverantörsförhållanden
inom stödområdet, dels försäljning på vidgade
marknader av produkter från detta.

Avgränsningen av varuområdet har skett genom angivande av de råvaror
och mera obearbetade halvfabrikat som bör undantas. Det gäller
malmer, metaller, mera obearbetade halvfabrikat inom järn- och stålsektorn,
träråvaror (såsom rundvirke och flis) och pappersmassa samt
oljor och bensin. Undantagandet av dessa varor har motiverats av —
förutom att de i betydande utsträckning har gynnsamma fraktförhållanden
genom rabatter i anslutning till ingångna fraktavtal — att det i åtskilliga
fall rör sig om varuslag, för vilka ett transportstöd inte kan
förväntas gynna en regionalpolitisk! önskvärd vidareförädling inom
stödområdet. Allmänt gäller också att flertalet av de ifrågavarande
varuslagen fraktas sjöledes i betydande kvantiteter med de lägre frakter
som därvid gäller.

Med hänsyn till det värde transportstödet visat sig ha som regionalpolitisk!
instrument lägger departementschefen i förevarande proposition
fram förslag om stödets utvidgning att avse även vissa transporter till
orter inom stödområdet.

En sådan utvidgning av stödet, inriktat på transporter av råvaror och
halvfabrikat, kompletterar enligt propositionen på ett funktionellt sätt
det stöd som utgår för transporter av färdigvaror och mera bearbetade
halvfabrikat från orter inom stödområdet.

På de i propositionen närmare anförda grunderna föreslår departementschefen
således att en utvidgning av transportstödet att även omfatta
vissa transporter till stödområdet i första hand inriktas på metalloch
verkstads-, maskin-, elmaterial- och transportmedelsindustrin samt
vidare på sådan lättare tillverkningsindustri som textil-, beklädnads- och
pälsberedningsindustrin, garveri, läder- och skoindustrin samt gummioch
plastvaruindustrin.

12 Riksdagen 1973.15 sami. Nr 14

TU 1973: 14

Det innebär att stödet kommer att omfatta följande varor, nämligen —

råvaror och halvfabrikat av järn och stål samt andra oädla metaller
liksom skrot av dessa

— spånadsmaterial, garner och vävnader

— hudar, skinn och läder

— gummi, cordgarn och cordväv

— olika basplaster och mellanprodukter av plast.

Allmänt gäller som förutsättning för bidrag att ifrågavarande råvaror
och halvfabrikat hos mottagaren undergår en bearbetning som
ej är ringa. Motsvarande gäller redan i fråga om varor, som omfattas
av hittillsvarande stöd.

Den gjorda bestämningen av det bidragsberättigade varuområdet vid
intransporter innebär ett väsentligt stöd för metall- och verkstadsindustrin
i vidaste mening, vilken är av stor betydelse för den industriella
utvecklingen inom stödområdet. Stöd lämnas även till flera andra industribranscher
som det finns anledning att främja utifrån målsättningen
att uppnå en mera allsidig utveckling av näringslivet.

De varor som sålunda erhåller stöd vid transport till stödområdet skall
också — inom ramen för den allmänna bestämmelsen om minsta transportsträcka
— kunna ges fraktbidrag vid transporter inom
stödområdet. För vissa av de ifrågakommande produktslagen
gäller därvid att fraktbidrag redan nu utgår vid transporter inom området
i enlighet med nuvarande transportstödsbestämmelser.

Vad departementschefen i nu berörda del föreslagit har utskottet
funnit sig kunna godta.

Det anförda innebär bl. a. ett tillgodoseende av yrkandet i den vid
början av årets riksdag väckta motionen 1973: 197 att en översyn bör
äga rum beträffande vilka produkter och varor som skall omfattas av
transportstödet. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida i anledning
av nämnda yrkande är därför inte påkallad.

Vidare avstyrker utskottet yrkandena i motionerna 1973: 1919 att
stöd skall utgå även för transporter till stödområdet av foder och gödselmedel,
1973: 1917 att transportstödet även skall omfatta emballage
för produkter från livsmedelsindustrin i enlighet med motionärernas förslag
och 1973: 1920 att dels transporter av vissa i motionen nämnda
råvaror och kemiska produkter till stödområdet skall kunna erhålla
transportstöd, dels att i fråga om uttransporter av förädlade varor en
sådan tolkning av bestämmelserna skall göras att även för transport av
kisel transportstöd skall kunna erhållas.

Jämväl yrkandet i motionen 1973: 1895 att riksdagen hos Kungl.
Maj:t anhåller om utredning och förslag till höstriksdagen om stöd till
transporter in till stödområdet i fråga om förnödenheter som används
inom jordbruket samt beträffande tillsatsämnen för pappersindustrin avstyrks.

TU 1973:14

För det nuvarande stödet för transporter från orter inom stödområdet
(uttransportstödet) gäller att avsändaren eller mottagaren — beroende
på vem av dem som står för frakten — kan söka och erhålla
fraktbidrag. I fråga om det föreslagna stödet för transporter till orter
inom stödområdet (intransportstödet) är syftet att reducera transportkostnaderna
för de företag som mottar och vidareförädlar råvarorna
och halvfabrikaten. Med hänsyn härtill förordas i propositionen att
bidrag i princip skall kunna sökas endast av mottagaren av godset, som
kan erhålla bidrag mot uppvisande av originalfraktsedel. I de fall varor
vid transporter inom stödområdet är stödberättigade enligt såväl uttransportstödets
som intransportstödets bestämmelser gäller dock att
antingen avsändare eller mottagare skall kunna söka bidrag enligt mest
förmånliga alternativ.

I propositionen har departementschefen även tagit upp frågan om
avvikelse i vissa fall från de normalt gällande bestämmelserna för ansökning
om bidrag. Dessa avvikelser betingas av vissa återverkningar
till följd av Sveriges avtal med Europeiska kol- och stålgemenskapen
(det s. k. CECA-avtalet). Vad därom anförts har inte gett utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Transportstödet gäller som tidigare nämnts transporter på sträckor
längre än 300 km. Denna gräns för transportsträckan har valts med
hänsyn till önskvärdheten att utesluta lokaltrafiken och med beaktande
av det förhållandet att medeltransportsträckan för SJ:s godstransporter
för landet som helhet ligger ungefär vid denna gräns.

De maximala rabattsatserna inom resp. fraktbidragsregioner innebär
att vid samma transportsträcka rabatten blir olika stor beroende på från
vilken region transporten utgår. Lösningen avses stödja de regionalpolitiska
strävandena att i särskild grad stimulera näringslivets utveckling
i de övre delarna av Norrland och det inre stödområdet. Konstruktionen
verkar också i riktning mot att stimulera underleveranser inom stödområdet.
Medan underleverantörer utanför stödområdet inte får någon
fraktreduktion kommer sådana underleverantörer som finns inom området
i åtnjutande av fraktnedsättning och med i princip högre rabattsats
ju längre norrut i området de är lokaliserade.

Inom ramen för de angivna maximirabattsatserna har emellertid viss
avståndsdifferentiering ansetts böra ske för att undvika tröskeleffekter
dels i första hand inom varje fraktbidragsregion i fråga om bidrags- resp.
icke bidragsberättigade transporter, dels i vissa fall mellan de olika
fraktbidragsregionema.

Med hänsyn härtill gäller f. n. en avståndsdifferentiering med i princip
följande avståndsklasser.

TU 1973:14

Avstånd i km	BD och AC län	Z och Y län	övriga delar av stödområdet
—300	0 procent	0 procent	0 procent
301—400	15 ”	15 ”	15 ”
401—500	25 ”	25 ”	15 ”
501—	35 ”	25 ”	15 ”

I propositionen föreslås nu att den förut angivna kortaste b idragsgrundande
transportsträckan justeras nedåt. Den
anses dock inte böra sättas lägre än 250 km, eftersom man då skulle
— med hänsyn till medeltransportsträckoma i de södra och mellersta
delarna av landet — relativt sett gynna de norra delarna av landet i
förhållande till dessa. Går man under denna gräns skulle man enligt
propositionen också ge stöd till mera lokala och distributionsbetonade
transporter, vilket inte ligger i linje med stödets regionalpolitiska syfte.

Såväl 1970 som 1971 och 1972 års riksdagar har funnit sig kunna
godta förut angivna avstånds- och rabattklasser.

Utskottet anser att den i propositionen nu föreslagna sänkningen till
250 km är en avsevärd förbättring av utgående transportstöd och har
därför ej funnit skäl till ytterligare ändring häruti. Härav följer att
utskottet avstyrker yrkandena i motionen 1973: 1365 att stöd skall utgå
i avståndsklassen 201—300 km med en rabattsats av 10 procent och i
motionen 1973: 1895 att stöd skall utgå i avståndsklassen 201—250 km
med en rabattsats av likaledes 10 procent. Vidare avstyrks förslaget i
motionerna 1973: 197 och 1973: 1918 att det kortaste avståndet för
transportstöd måtte fastställas till 200 km.

Utskottets ställningstagande innebär också en avstyrkan av yrkandet
i motionen 1973:1365 att en höjning av nuvarande procentsatser inom
de olika avståndsklassema övervägs i samband med utformningen av
de nya bestämmelserna om regionalpolitiken.

I propositionen tas också upp frågan om möjligheten att
beakta utländsk transportsträcka i bidragsgivningen.
Enligt nuvarande bestämmelser är endast den del av transportsträckan
som är belägen inom Sverige bidragsgrundande. Det innebär att för
vissa transporter, som går mellan å ena sidan orter i främst Jämtlands
och Norrbottens län och å andra sidan orter och hamnar i Norge resp.
Finland, fraktbidrag inte kan utgå genom att den utländska delsträckan
ej får medräknas som bidragsgrundande transportsträcka, f. n. minst
300 km och i fortsättningen — enligt förslaget i det föregående — 250
km. Departementschefen föreslår här en ändring innebärande att,
för det fall den svenska transportsträckan inte uppgår till 250 km,
ifrågavarande norska eller finska delsträcka får tillgodoräknas för att

TU 1973:14

uppnå 250 km. Fraktbidrag anses dock av principiella skäl böra utgå
endast för den del av frakten som avser svensk sträcka.

Utskottet tillstyrker departementschefens förslag härom, vilket jämväl
innebär ett tillgodoseende av yrkandena i motionerna 1973: 197 att som
kvalifikation för transportstödet skall räknas även transportsträcka i
Norge och Finland samt 1973: 1365 att vid beräkning av transportavstånd
för fraktstöd avståndet från den svenska riksgränsen till hamn vid
Trondheimsfjorden, Mo i Rånå eller Narvik skall få inräknas i stödunderlaget.

Departementschefen föreslår också viss ändring av den lägsta vikt
som en enskild sändning skall ha för att vara bidragsberättigad. F. n.
gäller att sändningar som inte har en vikt överstigande 500 kg är
undantagna från stöd. En sänkning av viktgränsen anses nu böra ske
så att i fortsättningen sändningar överstigande 300 kg kan få bidrag.
Mot en ytterligare reducering sägs olika skäl av bl. a. teknisk-administrativ
och taxemässig karaktär tala. Vidare förklaras det framstå
som angeläget att stimulera företagen att ordna sina transporter så
rationellt som möjligt. Erfarenheterna av hittillsvarande transportstödsverksamhet
sägs också tyda på att företagen successivt eftersträvat
större sändningsvikter.

I anledning härav har i motionerna 1973: 1895 och 1973: 1919 föreslagits
att viktgränsen skall sättas vid 200 kg och i motionen 1973: 1918
att den skall sättas vid 200 kg taxerad vikt. I den vid början av årets
riksdag väckta motionen 1973: 197 har begärts att den f. n. gällande
viktgränsen om 500 kg skall sänkas.

Utskottet finner den av departementschefen föreslagna kraftiga sänkningen
av viktgränsen för bidragsberättigad sänkning tillfredsställande
men anser det alltjämt vara riktigt att en avgränsning sker som undantar
mindre sändningar. Därmed kan restitutionsförfarandet administrativt
förenklas samtidigt som företagen stimuleras att ordna sina transporter
mera rationellt. Den lägre gränsen synes, såsom i propositionen föreslagits,
böra sättas vid 300 kg. Utskottet vill i anslutning härtill också peka
på de möjligheter till samsändningar som föreligger.

I överensstämmelse med det anförda avstyrker utskottet yrkandena i
denna del i de tre förstnämnda motionerna. Det berörda yrkandet i
motionen 1973: 197 synes genom departementschefens förslag tillgodosett,
varför någon särskild åtgärd från riksdagens sida i anledning av
yrkandet ej påkallas.

Av utskottets ställningstagande i det föregående följer att utskottet
avstyrker yrkandet i motionen 1973: 1364 att viktgränsen helt slopas.

I sistnämnda motion har också yrkats att riksdagen hos Kungl.
Maj:t anhåller om utredning och förslag beträffande SJ:s taxesättning,

TU 1973:14

syftande till större jämlikhet i transportavseende mellan orter med olika
stor godsmängd enligt vad som i motionen anförts. Utskottet finner
frågan härom vara av sådan karaktär att den kan förutsättas bli prövad
i samband med den trafikpolitiska utredningens arbete med avseende
å SJ:s verksamhet och taxesättning m. m. Under hänvisning härtill avstyrks
yrkandet.

Vad i det föregående anförts torde också i det närmaste innebära
ett tillgodoseende av de synpunkter rörande transportstödet som anförts
i motionen 1973: 225. Motionen synes följaktligen i denna del inte påkalla
någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

I sistnämnda motion har också framförts önskemål om bättre vägar.
Utskottet vill i denna fråga hänvisa till sitt betänkande 1973: 1 (punkten
2) vari vägfrågorna ingående behandlats. Bl. a. har därvid ånyo understrukits
att det är angeläget att det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet
bedrivs med all den skyndsamhet som befinnes möjlig samt att
som resultat härav ett långsiktigt program för de totala väginvesteringarna
inom landets olika delar föreläggs riksdagen. Under hänvisning
härtill avstyrks det aktuella motionsyrkandet.

Beträffande den i samma motion samt i motionen 1973: 1760 aktualiserade
frågan om året-runt-sjöfart i Bottenviken vill utskottet också
hänvisa till förenämnda betänkande (punkten 7), där vissa härmed sammanhängande
spörsmål behandlats i samband med prövningen av anslagen
till sjöfartsverkets verksamhet. Utskottet har därvid bl. a. framhållit
att utskottet i och för sig finner det önskvärt att näringslivet ges en
skälig grad av säkerhet för sjötransportmöjligheter året runt och såvitt
möjligt oberoende av vintrarnas svårighetsgrad. I avvaktan på visst av
departementschefen aviserat ytterligare utredningsarbete har emellertid
utskottet funnit en mera preciserad målsättning för vin ters jöf arten f. n.
ej böra fastläggas. Under hänvisning till det anförda avstyrks nämnda
motioner i nu berörda delar.

I motionen 1973: 225 har också framförts önskemål om att ”ett rundare
Sverige” från kommunikationssynpunkt måtte skapas genom sänkning
av flyg- och tågtaxorna på långa avstånd, och i motionen 1973:
1760 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att tåg- och flygtaxorna
på längre avstånd sänkes på sätt i motionen anges. I motionen
1973: 1895 har begärts att riksdagen hos Kungl. Maj:t dels anhåller om
utredning och förslag till höstriksdagen angående stöd till flygtransporter,
dels anhåller att den trafikpolitiska utredningen får i uppdrag att utreda
fråga om maximitaxa på de i motionen anförda grunderna. Slutligen
har i motionen 1973: 1918 begärts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär
att förutsättningarna för en sänkning av taxorna för tågresor övervägs.

Utskottet vill i anledning härav erinra om de sänkningar av inrikes -

TU 1973:14

flygets taxor som nyligen tillkännagivits av kommunikationsministern.
Taxorna komme sålunda att sänkas kraftigt på de längre sträckorna
fr. o. m. den 1 maj i år och sänkningarna uppginge i åtskilliga fall till
mellan 25 och 35 procent.

De nya biljettpriserna är resultatet av ett utredningsarbete som pågått
inom flygbolagen och som skett i samråd med kommunikationsdepartementet.
En anpassning av taxorna har ansetts vara motiverad redan med
hänsyn till förändringar i flygbolagens kostnadsstruktur. Att anpassningen
kunnat ge så pass kraftiga sänkningar på de längre sträckorna
utan att samtidigt leda till mera påtagliga höjningar på de kortare avstånden
har möjliggjorts genom beslut rörande vissa ändringar i de statliga
flygplatsavgifterna. Sålunda har regeringen beslutat sänka den inrikes
passageraravgiften för flygbolagen från 11: 50 kr. till 4 kr. per
passagerare. De minskade intäkter som härav följer för luftfartsverket
kompenseras genom en höjning av den utrikes passageraravgiften från
23 kr. till 30 kr. per passagerare. Genom detta beslut har inrikesflyget
getts ett ökat ekonomiskt utrymme.

Av betydelse för bedömningen av de vidtagna taxeåtgärderna har angetts
vara det förhållandet att ett livskraftigt inrikesflyg är ett viktigt
komplement till andra kollektiva färdmedel, främst järnvägen.

De nya flygbiljettpriserna är uppbyggda med ett baspris — som utgör
den egentliga färdavgiften — vartill kommer en inte obligatorisk avgift
för platsreservation på 30 kr. I stort innebär de nya biljettpriserna jämfört
med nuläget att det blir lägre priser redan vid så korta avstånd som
ca 30 mil om man inte begär platsreservation. I de fall sådan önskas —
och då prisjämförelsen alltså innefattar bokningsavgiften — blir priserna
lägre på sträckor över ca 45 mil.

Som exempel nämns att på sträckan Kiruna—Malmö biljettpriset
sänks med drygt 150 kr. eller med 38 procent utan platsbokning och med
drygt 120 kr. eller med 33 procent vid sådan bokning. Sträckan Luleå—
Malmö uppvisar en sänkning med drygt 110 kr. för obokad plats och
med drygt 80 kr. vid platsbokning.

Kommunikationsministern bedömer det som särskilt betydelsefullt att
man vid konstruktionen av den nya taxan räknat med att på någon sikt
kunna popularisera det enskilda resandet med flyg och särskilt då på
längre sträckor. Det förhållandet att det i dag på flertalet ifrågakommande
linjer finns en ganska betydande ledig kapacitet under flertalet av
veckans dagar — och även under lördagar och söndagar — anges innebära
att flygföretagens kunder med det nya taxesystemet har reella valmöjligheter
även utan platsbokning. Avsikten är också att — i takt med
ett ökat flygresande — successivt anpassa kapaciteten så att sådana
valmöjligheter vidmakthålls och även förbättras.

På de kortare sträckorna kommer de nya baspriserna i flertalet fall att
vara oförändrade men i åtskilliga fall även lägre än de nuvarande priserna.

TU 1973:14

Dea nya flygtaxan skall enligt kommunikationsministerns uttalande
ses som ett mycket väsentligt inslag i regeringens strävanden att successivt
förverkliga den regionalpolitiska målsättningen att skapa ökad balans
i befolkningens och näringslivets möjligheter i olika delar av landet.
För de norra delarna av landet kommer den nya taxan i förening med
den pågående förnyelsen av flygmaterielen att väsentligt bidra till att
både tids- och prismässigt reducera avstånden till landets övriga delar.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att åtgärder således vidtagits
i syfte att sänka kostnaderna för resor med flyg på främst långa
avstånd. Motionärernas önskemål i denna del synes därigenom i väsentlig
mån tillgodosedda.

Vad beträffar de av motionärerna begärda åtgärderna för sänkningar
av SJ:s taxor för resor på långa avstånd samt utredning rörande maximitaxor
på SJ m. m. vill utskottet erinra att den trafikpolitiska utredningen
redan enligt meddelade direktiv bl. a. har att utreda frågor av
denna art. Det har dessutom i direktiven klart angivits att utredningsarbetet
i dessa delar, dvs. spörsmålen om SJ:s taxor m. m., skall bedrivas
med förtur.

Utskottet vill slutligen framhålla att de i förevarande motioner aktualiserade
taxeproblemen m. m. är av mycket komplicerad natur samt
att de föreslagna eller ifrågasatta, sinsemellan olika lösningarna förutsätter
åtgärder med svåröverskådliga konsekvenser i bl. a. ekonomiska,
organisatoriska och administrativa hänseenden. Enligt riksdagens tidigare
gjorda uttalanden är det emellertid angeläget att den fortsatta
uppföljningen av transportstödet kombineras med överväganden, som
innefattar kartläggning av persontransportbehovens styrka och inriktning
inom stödområdet och i anslutning därtill möjliga och lämpliga
lösningar i fråga om utformningen av ett persontransportstöd. Utskottet
förutsätter att arbetet med dessa frågor inom departementet bedrivs
med skyndsamhet.

Under hänvisning till det anförda finner utskottet några särskilda
åtgärder från riksdagens sida i dessa frågor i vart fall f. n. inte erforderliga.
Utskottet avstyrker därför samtliga nu berörda motionsyrkanden.

Motionsyrkanden rörande telefontaxorna

Vid början av årets riksdag har vissa motionsyrkanden framställts
rörande telefontaxornas utformning m. m. Sålunda har i motionen
1973: 86 hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning
om övergång till en för hela landet enhetlig telefontaxa och i motionen
1973: 196 har hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller
om förslag till ändrade telefontaxor så att en utjämning av abonnenternas
telefonkostnader mellan olika delar av landet snarast kan
åstadkommas. I motionen 1973:1372 har också hemställts att riksdagen

TU 1973:14

hos Kungl. Maj:t anhåller att förslag syftande till en utjämning av
telefontaxorna mellan landets olika delar framläggs — så att beslut
kan fattas under innevarande budgetår. I motionen 1973:749 har
yrkats att en sådan utjämning av teletaxorna kommer till stånd att
närsamtalstaxa omfattar förutom abonnentens eget riktnummerområde
också samtliga angränsande riktnummerområden. I motionen 1973: 225
har bl. a. också framförts önskemål om sänkning av teletaxorna på
längre avstånd.

Slutligen har i motionen 1973: 1760 — väckt i anslutning till propositionen
1973: 50 angående medlen i den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten
m. m. — hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär
att teletaxorna successivt sänkes på sätt som i motionen anges.

I anledning härav vill utskottet erinra om att en inom televerket arbetande
utredning, 1969 års telefontaxeutredning, under hösten 1971
lagt fram långtgående förslag rörande regional utjämning av telefonkostnaderna
medelst utökade huvudortstaxor och slopande av den
högsta avståndsklassen. Som följd härav har Kungl. Maj:t — efter
förslag i ämnet från televerkets sida — den 16 mars i år fattat beslut
i frågan av i huvudsak följande innebörd.

Den högsta avståndsklassen för rikssamtal slopas. Det innebär att
samtal över 45 mil blir 20 procent billigare. För icke-kontorstid (morgnar
och kvällar samt lördag—söndag) beräknas reformen kunna genomföras
i hela landet i början av nästa år. För att snarast möjligt ge
lättnader även för företagens omfattande telefontrafik mellan Norrland
och Stockholm genomförs taxesänkningen även på kontorstid i denna
förbindelse senast den 1 juli 1974. Genom en kraftig forcering av den
nödvändiga teletekniska utbyggnaden beräknas reformen i dess helhet
vara genomförd i mitten av år 1976.

Sänkning sker vidare av avgifterna inom länen till de s. k. primära
centra (i allmänhet residensstäderna) så att högsta avgift motsvarar
näst lägsta rikssamtalstaxa. Sänkningen blir för många samtal 35—50
procent. Redan den 1 juli 1973 sker sänkningen på icke-kontorstid
mellan vissa orter i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. I
början av år 1975 beräknas reformen vara fullt genomförd i Norrland
och under år 1976 i hela landet.

Beträffande telefontaxan inom kommuner pågår redan genomförandet
av avgiftssänkningar till centralorterna, vilket innebär avgiftslättnader
på mellan 45 och 90 procent Denna reform skall forceras så
att den är fullt genomförd före årets slut. Som komplement till reformen
har beslutats, att högsta avgift inom en kommun skall motsvara
lägsta rikssamtalstaxan. För samtal mellan orter på relativt långt avstånd
inom samma kommun innebär detta sänkningar med normalt 50
procent — i vissa fall 70 procent.

De sålunda beslutade åtgärderna anges utjämna större delen av

TU 1973:14

skillnaden i telefonkostnader mellan olika delar av landet. Televerket
har fått i uppdrag att vid genomförandet av de aktuella reformerna
prioritera Norrland och övriga delar av det allmänna stödområdet.

Vidare skall utredningsarbetet om teletaxorna fortsättas. Bl. a. avses
därvid frågan om ytterligare utjämning av dels rikssamtalsavgifterna,
dels avgifterna för samtal inom kommuner tas upp.

Med konstaterande av det anförda vill utskottet i förevarande sammanhang
endast understryka att utskottet finner det angeläget att utredningsarbetet
snarast fullföljes i enlighet med riksdagens tidigare
gjorda uttalanden rörande behovet av en utjämning av telefontaxorna.

Genom vad utskottet sålunda anfört synes motionärernas syften i
väsentliga delar tillgodosedda och några särskilda åtgärder i ämnet
från riksdagens sida f. n. ej påkallade.

Transportstöd för Gotland

På förslag av Kungl. Maj:t har 1971 års riksdag (prop. 1971: 154,
TU 1971: 28, rskr 1971: 350) beslutat om ett transportstöd för Gotland
i anslutning till färjetrafiken med fastlandet. Transportstödet — som
i första hand bedrivs som en försöksverksamhet under en treårsperiod
med början den 1 februari 1972 — syftar till att minska de kostnadsmässiga
olägenheter för det gotländska näringslivet som följer av Gotlands
läge och av de därav betingade merkostnaderna i samband med
färjeöverfart. Stödet är konstruerat så att godstaxan (längdmetertaxan
för godsfordon) är nedsatt med 50 procent för transporter från Gotland
till fastlandet. För att gynna turismen och för att förbilliga den gotländska
allmänhetens fastlandsresor är taxan för överföring av personbilar
reducerad med 25 procent.

Med hänsyn till beräknad ökning av godsvolymen beräknar departementschefen
i statsverkspropositionen anslaget för nästa budgetår till
2,3 milj. kr. Utskottet tillstyrker den sålunda föreslagna medelsanvisningen.

Vid utformningen av transportstödet har i propositionen 1971: 154
anförts olika skäl för att inrikta stödet på de från Gotland utgående
transporterna. I fråga om det ingående färjegodset — som i betydande
utsträckning utgörs av livsmedelsprodukter och ett brett register av
konsumtionsvaror — konstaterades i sammanhanget, att tillgängligt material
gav vid handen att Gotlandspriserna beträffande den övervägande
delen av detta gods vid en jämförelse med genomsnittet för landet
inte återspeglade någon av transportkostnaderna betingad fördyring. Det
ansågs gälla exempelvis livsmedel och vissa andra konsumtionsvaror
liksom olika slags kapitalvaror. I fråga om vissa slag av införda varor
konstaterades att ett stöd skulle kunna skapa svårigheter för gotländska
företag.

TU 1973:14

I fråga om de utgående transporterna — som till uppskattningsvis 60
procent utgörs av på Gotland producerade livsmedel, andra jordbruksprodukter,
varor från elmaterialindustrin ävensom vissa andra bearbetade
varor — har emellertid övervägande skäl ansetts tala för ett fraktstöd.
Genom ett sådant kunde sålunda de kostnadsmässiga olägenheter
för det gotländska näringslivet minskas som följer med Gotlands läge
och med därav betingade merkostnader i samband med färjeöverfarten.

Försöksperioden för det gotländska transportstödet har som nämnts
satts till tre år. Erfarenhet finns nu endast från det första året vilket
departementschefen anser vara en alltför kort tidsperiod för att läggas
till grund för en allmän omprövning av detta stöd. Med hänsyn till
angelägenheten att hjälpa det gotländska näringslivet är departementschefen
emellertid beredd att redan nu — under pågående försöksperiod
— föreslå en förstärkning av stödet till nyttotrafiken.

I propositionen förordas därför ett ekonomiskt utrymme som medger
en ytterligare sänkning av längdmetertaxan, närmare bestämt med 50
procent av de f. n. gällande avgifterna. Det innebär att fraktavgiften per
längdmeter för sträckan Gotland—Nynäshamn minskas från 20 kr. till
10 kr. samt för sträckan Gotland—Oskarshamn/Västervik från 16 kr.
till 8 kr. Jämfört med vad som gällde vid ingången av år 1972 innebär
detta att en reducering sedan dess skett med 75 procent.

Ändringen i transportstödet avses genomförd från den 1 juli 1973.
Den föreslagna förbättringen innebär ett ökat medelsbehov om ca 1
milj. kr. Merkostnaderna avses skola belasta det i statsverkspropositionen
upptagna och av utskottet i det föregående tillstyrkta förslagsanslaget
Transportstöd för Gotland.

Utskottet konstaterar för sin del att de sålunda framlagda förslagen,
vilka är helt i överensstämmelse med de av riksdagen tidigare godkända
principerna för stödet, innebär betydande förbättringar av detsamma
samt tillstyrker därför att de genomförs på det sätt departementschefen
förordat.

I motionen 1973: 745 har begärts utredning och förslag om åtgärder
i syfte att skapa likställighet mellan Gotland och fastlandet i fråga om
kostnader för transporter av gods, fordon och passagerare enligt den
s. k. vägprincipen. Yrkanden av i princip samma innebörd finns i motionerna
1973: 925 och 1973: 1917 och önskemål härom har också uttalats
i motionen 1973: 1918.

I motionerna 1973: 745, 1973: 925 och 1973: 1919 har begärts fraktstöd
för vissa ingående transporter — avseende råvaror och halvfabrikat
— till Gotland. Liknande synpunkter har framförts i motionen
1973: 225.

Utskottet vill i anledning av motionärernas yrkanden hänvisa till vad
i det föregående anförts beträffande behovet av och syftet med träns -

TU 1973:14

portstödet samt den utformning stödet ur skilda synpunkter lämpligen
bör ha. Vidare vill utskottet erinra om departementschefens uttalande
att en utvärdering av stödet skall ske och i anslutning därtill en bedömning
av dess värde och behovet av en anpassning. Avsikten är vidare
att de härav betingade övervägandena skall underställas 1974 års riksdag.
Utskottet, som förutsätter att så sker, avstyrker under hänvisning
till det anförda motionerna i fråga.

Av samma skäl avstyrker utskottet de i motionerna 1973: 925 och
1973: 1919 framställda yrkandena att stöd skall utgå jämväl för vissa
delar av transporter med lastbil samt yrkandet i motionen 1973: 1917
att en prövning med förtur sker rörande lämpligheten att övergångsvis
låta transportstödet för övriga stödområdet utgå jämväl för Gotlandstransporter.

Utskottets hemställan

I enlighet med det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

1. till Transportstöd för Norrland m. m. för budgetåret 1973/74
på driftbudgeten under sjätte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 46 700 000 kr.,

2. avslår motionen 1973: 1345,

3. avslår motionerna 1973: 197, yrkandet 1, och 1973: 1919, yrkandet
3,

4. avslår motionen 1973: 1895, yrkandet 2 i vad det avser stöd
till flygtransporter,

5. avslår motionen 1973: 197, yrkandet 5,

6. avslår motionerna 1973: 1895, yrkandet 2 i vad detta ej behandlats
under punkten 4 ovan, 1973: 1917, yrkandet 1, och
1973: 1919, yrkandet 1, samt 1973: 1920,

7. avslår motionerna 1973: 197, yrkandet 3, 1973: 1365, yrkandena
1 och 3, 1973: 1895, yrkandet 1 i vad avser att transportstöd
skall utgå i avståndsklassen 201—250 km med en rabattsats
av 10 procent, och 1973: 1918, yrkandet A 2,

8. avslår motionerna 1973: 197, yrkandet 4, 1973: 1895, yrkandet
1 i vad avser transportstöd för sändningar med en vikt överstigande
200 kg, 1973: 1918, yrkandet Al, och 1973: 1919,
yrkandet 2,

9. avslår motionen 1973: 1364,

10. avslår motionen 1973: 225 i vad den avser transportstödet
och bättre vägar,

11. avslår motionerna 1973: 225, i vad den avser året-runt-sjöfart
i Bottenviken, och 1973: 1760, yrkandet All,

12. avslår motionerna 1973: 225 i vad avser sänkning av flyg- och

TU 1973:14

tågtaxorna, 1973: 1760, yrkandet A 7, 1973: 1895, yrkandet 3,
och 1973: 1918, yrkandet B,

13. med bifall till propositionen 1973: 95 samt motionerna 1973:
197, yrkandet 2, och 1973: 1365, yrkandet 2, i övrigt godkänner
de riktlinjer för ett fortsatt regionalpolitisk! transportstöd
som departementschefen angett i propositionen,

14. avslår motionerna 1973: 86, 1973: 196, 1973: 225 i vad avser
teletaxorna, 1973: 749, 1973: 1372 och 1973: 1760, yrkandet
A 6,

15. till Transportstöd för Gotland för budgetåret 1973/74 på
driftbudgeten under sjätte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 2 300 000 kr.,

16. med bifall till propositionen 1973: 95 godkänner de ändringar
i transportstödet för Gotland som departementschefen angett i
propositionen,

17. avslår motionerna 1973: 225 i vad avser stöd till Gotlandstrafiken,
1973: 745, 1973: 925 och 1973: 1917, yrkandena 2
och 3, samt 1973: 1919, yrkandet 4.

Stockholm den 15 maj 1973
På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: herrar Mellqvist (s), Dahlgren (c), Hjorth (s), Lothigius (m),
Hugosson (s), Persson i Heden (c), Rosqvist (s), Sellgren (fp), Lindberg
(s), Clarkson (m), Magnusson i Kristinehamn (vpk), Karlsson i Malung
(s) Torwald (c), Taube (fp) och Sundgren (s).

Reservationer

1. beträffande transportstöd för sjötransporter av herrar Lothigius (m)
och Clarkson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”med fartyg” bort ha följande lydelse:

Konkurrens på lika villkor måste emellertid skapas, innebärande bl. a.
att — där konkurrens är tänkbar — transportstöd skall utgå på sådant
sätt att ett transportmedel inte ensidigt gynnas i förhållande till andra.
Transportstöd inom allmänna stödområdet bör därför enligt utskottets
uppfattning under nästa budgetår omfatta även frakter med fartyg.

TU 1973:14

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet med bifall till motionen 1973: 1345 anfört rörande
transportstöd för frakter med fartyg,

2. beträffande stöd för transporter med firmabilar av herrar Lothigius
(m) och Clarkson (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Ej heller”
och slutar med ”till transportstöd” bort ha följande lydelse:

Såvitt gäller landsvägstransporter kommer således för att transportstöd
skall utgå alltjämt att krävas att transporten utförs i yrkesmässig trafik.
Enligt utskottets mening kan det inte vara tillfredsställande att företag
vars transporter sköts med egna fordon (s. k. firmabilar) åsamkas högre
transportkostnader än de företag som överlåter transporterna till den
yrkesmässiga trafiken.

Utskottet tillstyrker därför yrkandena i motionerna 1973: 197 att
fraktbidrag bör kunna utgå även för landsvägstransporter som inte sker
i yrkesmässig trafik när förutsättningarna för fraktbidrag i övrigt uppfylls
och 1973: 1919 om att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om
förslag innebärande att även transporter med firmabilar blir berättigade
till transportstöd på samma sätt som motsvarar stöd till transport utförd
i yrkesmässig trafik.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet med bifall till motionerna 1973: 197, yrkandet 1, och
1973: 1919, yrkandet 3, anfört rörande stöd för transporter med
firmabilar,

3. beträffande stödets utvidgning av herrar Dahlgren (c), Lothigius (m),
Persson i Heden (c), Sellgren (fp), Clarkson (m), Torwald (c) och
Taube (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Vidare
avstyrker” och slutar med ”pappersindustrin avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner emellertid för sin del angeläget att stödet som i motionerna
1973: 1895 och 1973: 1919 yrkats även skall kunna utgå för
transporter in till stödområdet av förnödenheter som används inom
jordbruket — bl. a. foder och gödselmedel. Närmare riktlinjer för vidgning
av stödet i nämnda avseende bör skyndsamt utarbetas och föreläggas
årets höstriksdag. Dessutom bör, som i förstnämnda motion ock -

TU 1973:14

så yrkats, transporter in till stödområdet av tillsatsämnen för pappersindustrin
omfattas av stödbestämmelsema. Transportstödet för Gotlandstrafiken
bör vidare, i enlighet med yrkande härom i motionen
1973: 1917, även omfatta emballage för produkter från livsmedelsindustrin.

Det framstår också på de i motionen 1973: 1920 anförda grunderna
som angeläget att intransporterna av material till viss vidareförädling
av kemiska produkter kan komma i åtnjutande av transportstöd. Det
kan emellertid i vissa enstaka fall vara olämpligt att låta intransportstödet
omfatta samtliga kemiska produkter. Därigenom skulle i vissa fall en
tillverkning av dessa inom stödområdet kunna utsättas för ökad konkurrens.
Lämpligare vore om Kungl. Maj:t finge befogenhet att avgöra
vilka insatsmaterial för tillverkning av kemiska produkter som skulle
kvalificera för stöd. I princip bör dock den kemiska industrin omfattas
av de nya stödåtgärderna.

Ett utvidgat transportstöd — att gälla även vissa i propositionen undantagna
råvaror — skulle utöver stödet till den förbrukande industrin
kunna ge arbetstillfällen inom vissa från sysselsättningssynpunkt känsliga
orter. En utökning av transportstödet att gälla även kvarts skulle
således ge möjlighet att utnyttja stora fyndigheter i Dalsland, Ångermanland
och Lappland. Utskottet föreslår därför att riksdagen ger
Kungl. Maj:t rätt att medge transportstöd även för transport av sådana
råvaror som genom transportstödet skapar sysselsättning inom stödområdet.

Varuslagsavgränsningen för stöd för uttransporter av förädlade varor
bör vidare så tolkas att även transport av kisel kan erhålla transportstöd.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. med bifall till motionerna 1973: 1895, yrkandet 2 i vad detta
ej behandlats under punkten 4 ovan, och 1973: 1920 samt i anledning
av motionerna 1973: 1917, yrkandet 1, och 1973: 1919,
yrkandet 1, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört rörande

a. utredning och förslag till transportstöd för transporter in
till stödområdet i fråga om förnödenheter för jordbrukets behov
m. m.,

b. införande av transportstöd för dels vissa råvaror och kemiska
produkter samt tillsatsämnen för pappersindustrin, dels ock
för uttransport av kisel,

c. införande av transportstöd för Gotlandstrafiken i vad avser
emballage för produkter från livsmedelsindustrin,

4. beträffande föreslagen gräns för transportstödet av herrar Dahlgren
(c), Lothigius (m), Persson i Heden (c), Sellgren (fp), Clarkson (m), Torwald
(c) och Taube (fp) som anser

TU 1973:14

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Såväl
1970” och slutar med ”200 km” bort ha följande lydelse:

Utskottet har för sin del funnit sig böra vidta sådan ändring i de nu
förordade föreskrifterna att stödet på de i motionen 1973: 1895 anförda
grunderna bör utgå redan i avståndsklassen 201—250 km med en rabattsats
av 10 procent. Detta torde i viss mån innebära ett bifall till yrkandena
beräffande lägsta transportsträcka i motionerna 1973: 197,
1973: 1365 och 1973: 1918. Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen
ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet med
bifall till motionen 1973: 1895, yrkandet 1 såvitt nu är i fråga,
och i anledning av motionerna 1973: 197, yrkandet 3, samt
1973: 1365, yrkandena 1 och 3, 1973: 1918, yrkandet A 2, anfört
om att transportstöd må utgå i avståndsklassen 201—250
km med en rabattsats av 10 procent,

5. beträffande lägsta vikt för bidragsberättigad sändning av herrar
Dahlgren (c), Lothigius (m), Persson i Heden (c), Sellgren (fp), Clarkson
(m), Torwald (c) och Taube (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”ej påkallas” bort ha följande lydelse:

Den av departementschefen förordade nedre viktgränsen är emellertid
ogynnsam särskilt för små och medelstora företag. Det gäller inte minst
sådana företag som levererar sina produkter direkt till förbrukare, varvid
sändningarna måste bli förhållandevis små. För vissa företag innebär
vidare begreppet rationell transportplanering att tiden minskas från det
tillfälle då produkten lämnar tillverkningsstadiet till dess den nått slutlig
adressat. Det kan således för dessa företag vara rationellt med kontinuerliga
men relativt små sändningar. Av bl. a. nu angivna skäl finner
utskottet att gränsen, såsom i motionen 1973: 1918 förutsatts, bör sättas
vid 200 kg taxerad vikt. Härigenom tillgodoses även motionerna 1973:
197, 1973: 1895 och 1973: 1919 i berörda delar. Vad utskottet härom
anfört bör av riksdagen ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. att riksdagen med bifall till motionerna 1973: 197, yrkandet
4, 1973: 1895, yrkandet 1 såvitt nu är i fråga, 1973: 1918,
yrkandet A 1, och 1973: 1919, yrkandet 2, som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om att fraktsändningar
med en vikt över 200 kg taxerad vikt skall vara
stödberättigade,

TU 1973:14

6. beträffande sänkning av flyg- och tågtaxorna på längre avstånd,
m. m. av herrar Dahlgren (c), Lothigius (m), Persson i Heden (c),
Sellgren (fp), Clarkson (m), Torwald (c) och Taube (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med
”Utskottet konstaterar” och slutar med ”berörda motionsyrkanden”
bort ha följande lydelse:

Att persontaxorna spelar en viktig roll i de lokaliserings- och trafikpolitiska
sammanhangen och därvid inte minst för Norrlands del är
enligt trafikutskottets mening uppenbart. Kostnaderna i tid och pengar
för transport av människor medför för Norrland en allvarlig konkurrensnackdel.
De nödvändiga kontakterna med andra företag och
kunder inom och utom Norrland försvåras genom de långa avstånden
och utgör ett av det norrländska näringslivets särskilda problem. Åtgärder
för motverkande av angivna olägenheter framstår därför som
angelägna.

Vilken lösning som skall väljas för att reducera persontransportkostnaderna
måste närmare övervägas, varför det bör ankomma på Kungl.
Maj:t att föranstalta härom. De i det föregående nämnda sänkningarna
av vissa flygpriser är visserligen ett steg i rätt riktning. Det bör dock
observeras att de ändrade biljettpriserna inte i första hand tillkommit
som någon form av persontransportstöd utan närmast som ett resultat
av en differentiering av de statliga flygplatsavgiftema. Ytterligare åtgärder
i prissänkande riktning för såväl tåg som flyg är vidare erforderliga.
Bland de spörsmål som bör prövas är frågorna om maximitariffer,
en taxemässig samordning mellan buss- och järnvägsresor samt speciella
taxor för resor inom Norrland ävensom taxorna på de norrländska
flyglinjema. I anslutning härtill bör bl. a. undersökas möjligheterna
till eventuella statsbidrag till flygplatser främst i Norrlands inland, befrielse
från flygplatsavgiften och allmänt förbättrade flygkommunikationer
genom ett nät av matarflyglinjer mellan inlandet och de större
flygplatserna vid kusten. Den sålunda föreslagna översynen skall syfta
till ett samlat program för sänkta kostnader för persontransporter med
tåg, buss och flyg med sikte på att minska Norrlands kommunikationsproblem.
Då det med hänsyn till berörda frågors stora vikt är angeläget
att främst i vad avser sänkning av persontaxorna förslag härtill utan
dröjsmål föreläggs riksdagen bör arbetet bedrivas med största möjliga
skyndsamhet.

Vad utskottet i anledning av förut nämnda motionsyrkanden härom
anfört bör av riksdagen ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. i anledning av motionerna 1973: 225 i vad avser sänkning av
flyg- och tågtaxorna, 1973: 1760, yrkandet A 7, 1973: 1895,

TU 1973:14

yrkandet 3, och 1973: 1918, yrkandet B, som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört rörande sänkning
av flyg- och tågtaxorna samt införande av maximitaxor på
järnvägarna m. m.,

7. beträffande telefontaxornas utformning m. m. av herrar Dahlgren
(c), Lothigius (m), Persson i Heden (c), Sellgren (fp), Clarkson (m),
Torwald (c) och Taube (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med
”Med konstaterande” och slutar med ”ej påkallade” bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner det i och för sig vara tillfredsställande att de i det
föregående nämnda åtgärderna för sänkning av telefontaxorna vidtagits.
En ytterligare utjämning av taxorna måste dock av främst regionalpolitiska
skäl komma till stånd. Utskottet finner det därför angeläget
att utredningsarbetet snarast fullföljes i enlighet med riksdagens tidigare
gjorda uttalanden rörande behovet av en sådan utjämning. I samband
därmed torde få prövas även den i motionen 1973: 749 aktualiserade
frågan rörande vissa närsamtalstaxor.

Vad utskottet i anledning av motionsyrkandena i berörda fråga anfört
bör av riksdagen ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. i anledning av motionerna 1973: 86, 1973: 196, 1973: 225 i
vad avser teletaxorna, 1973: 749, 1973: 1372 och 1973: 1760,
yrkandet A 6, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört rörande en ytterligare utjämning av telefontaxorna,

8. beträffande frågorna om åtgärder i syfte att skapa likställighet mellan
Gotland och fastlandet, fraktstöd för vissa ingående transporter samt för
transporter med lastbil, m. m. av herrar Dahlgren (c), Lothigius (m),
Persson i Heden (c), Sellgren (fp), Clarkson (m), Torwald (c) och Taube
(fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 18 slutar med ”för Gotlandstransporter” bort ha följande
lydelse:

Såsom i de förenämnda fyra motionerna framhållits bör vägen över
havet mellan Gotland och fastlandet betraktas som Gotlands ”landsväg”
till det övriga Sverige. Därav följer att staten i princip skall bära de merkostnader
som påläggs gods, fordon och passagerare för transport mellan
Gotland och fastlandet jämfört med transportkostnaden för samma

TU 1973:14

sträcka på fastlandet. Det bör enligt utskottets uppfattning ankomma på
Kungl. Maj:t att snarast låta utreda formerna härför. Utredningen bör
även omfatta flyget som på grund av Gotlands speciella läge är av särskilt
stor betydelse för regionen. Den sålunda förordade utredningen
kan enligt utskottets mening lämpligen samordnas med dels de uppgifter
som ålagts länsstyrelsen beträffande de regionala transporterna, dels
Gotlands kommuns arbete på att få fram en effektivare hamnorganisation.
Utredningens förslag bör kunna läggas fram innan den treåriga försöksperioden
gått till ända.

I anslutning härtill vill utskottet erinra om att redan 1964 års Gotlandstrafikutredning
i sitt betänkande (SOU 1967: 29) framhöll att ”det
finns utrymme för en inte oväsentlig sänkning av den officiella biltaxan
till och från Gotland”. Möjligheterna för en sådan sänkning bör nu
prövas. I samband härmed bör också prövas möjligheter att låta fraktstödet
omfatta lastbilstransporter enligt likartade regler som gäller inom
andra delar av stödområdet.

Beträffande vissa varuslag bör, såsom i motionerna 1973: 745, 1973:
925 och 1973: 1919 yrkats, stöd utgå även för införsel till Gotland. De
företag som hämtar sina råvaror eller halvfabrikat från andra håll och
som transporterar dem till Gotland med Gotlandsbolagets färjor kommer
eljest att även i fortsättningen vara i sämre konkurrensläge än företag
med motsvarande transportavstånd på fastlandet. Enligt utskottets
mening är det sålunda angeläget att stärka förutsättningarna för näringslivet
och därmed för länets utveckling genom stöd i vissa fall för
ingående transporter av råvaror och halvfabrikat m. m. Utskottet anser
därför att en skyndsam utredning bör göras i frågan samt att härav föranledda
förslag föreläggs riksdagen.

Yrkandet i motionen 1973: 1917 att övergångsvis låta transportstödet
för övriga stödområden utgå jämväl för Gotlandstransporter bör därvid
också kunna övervägas.

De senaste årens utveckling inom det gotländska näringslivet gör det
synnerligen angeläget att snabbt stärka dess konkurrenskraft. Det måste
sålunda vara i landets intresse att i möjligaste mån ge förutsättningar för
en bättre utveckling på Gotland än hittills så att näringslivet kan förnyas
och ge sysselsättning åt befolkningen. Fjolårets beslut att Gotland skall
tillhöra stödområdet innebär också att statsmakterna ställt sig positiva
härtill.

dels utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. att riksdagen med bifall till motionerna 1973: 745, 1973: 925
och 1973: 1917, yrkandet 2, samt i anledning av motionerna
1973: 225 i vad avser stödet till Gotlandstrafiken, 1973: 1917,
yrkandet 3, och 1973: 1919, yrkandet 4, hos Kungl. Maj:t begär
dels att ett förslag om transportstöd för råvaror och halv -

TU 1973:14

fabrikat m. m. till Gotland snarast föreläggs riksdagen, dels att
en utredning tillsättes med uppgift att lägga fram förslag om
ytterligare åtgärder i syfte att skapa likställighet mellan Gotland
och fastlandet för transporter av gods, fordon och passagerare,
dels ock att de av utskottet i övrigt aktualiserade frågorna
rörande stödets omfattning och utformning närmare prövas.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 7300S5