Trafikutskottets betänkande nr 13 år 1973

TU 1973:13

Nr 13

Trafikutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973: 53 angående
bidrag till viss busstrafik, m. m. jämte motioner.

Propositionen

Sedan Kungl. Maj:t i propositionen 1973: 1 bilaga 8 under punkten
F 2 (s. 172—173) beräknat medel för nedannämnda ändamål har
Kungl. Maj:t i propositionen 1973: 53 (kommunikationsdepartementet)
föreslagit riksdagen att

1) godkänna de i propositionen redovisade riktlinjerna för ett reviderat
bussbidragssystem,

2) godkänna att en bussbidragsnämnd med de uppgifter som angetts
i propositionen inrättas den 1 juli 1973,

3) till Ersättning till trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer
för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 17 000 000
kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

4) till Bussbidragsnämnden för budgetåret 1973/74 under sjätte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 360 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

I propositionen föreslås ändrade bestämmelser för bidrag till olönsam
linjetrafik med buss m. m. på landsbygden. Innebörden av förslaget
är att bidragsgivningen i fortsättningen skall avse sådan linjetrafik
som ingår i en i fråga om trafikens omfattning och inriktning
preciserad lokal eller regional trafikförsörjningsplan. Med hänsyn till
den pågående regionala trafikplaneringen avses den ändrade ordningen
genomföras i två etapper, varav den första avser stödet till lokal trafikservice
och den andra etappen stödet till regional trafikservice.

I fråga om bidragsgivningen avseende den lokala trafikservicen —
som närmare behandlas i förevarande proposition — föreslås att inom
ramen för anvisade medel bidrag utgår till högst två dagliga dubbelturer
på en landsbygdslinje med högst 35 procent av underskottet under
förutsättning att lägst 60 procent kostnadstäckning uppnås i trafiken.

Till lokal trafikservice i kommuner inom det inre stödområdet föreslås
ett i förhållande till landet i övrigt förstärkt stöd innebärande att
kravet på kostnadstäckning sänks till lägst 50 procent och att bidrag kan
utgå med högst 50 procent av underskottet.

Där synnerliga skäl föreligger kan härutöver bidrag utgå inom ramen
för anvisade medel.

1 Riksdagen 1973.15 sami. Nr 13

TU 1973: 13

Framställningar om bidrag till lokal trafikservice skall inlämnas till
vederbörande länsstyrelser. Dessa har också att besluta om bidrag, därvid
utrymmet för bidragsgivning följer av de regionala medelsramar
som Kungl. Maj:t — med anlitande av ifrågavarande riksstatsanslag —
ställer till resp. länsstyrelsers förfogande.

För erforderlig samordning, rådgivning och uppföljning av bidragssystemet,
för handläggning av anslagsfrågor m. m. föreslås inrättandet
av en central nämnd, bussbidragsnämnden.

De ändrade bestämmelserna för bidrag till lokal trafikservice föreslås
gälla fr. o. m. trafikåret 1974—1975. Denna tidpunkt för ikraftträdandet
har valts med hänsyn till de från kommunalt håll uttalade önskemålen
om tillräcklig förberedelsetid för arbetet med upprättandet av lokala
trafikförsörjningsplaner.

Fram till angivna trafikår gäller nuvarande bidragsordning i sin helhet.
Fr. o. m. angivna trafikår — då alltså de nya bidragsbestämmelserna
tillämpas för den lokala trafikservicen — begränsas bidragsgivningen
enligt nuvarande ordning till den trafik som ej omfattas av de lokala
trafikplanerna. I anslutning till särskild proposition avseende det statliga
stödet till regional trafikservice bedöms härefter nuvarande bidragssystem
i sin helhet kunna avvecklas.

Medelsbehovet för bidragsgivningen under trafikåret 1974—1975 beräknas
till 28 milj. kr., varav 21 milj. kr. avser bidrag till lokal trafikservice
samt 7 milj. kr. bidrag enligt i huvudsak nuvarande bidragsordning
till övrig trafikservice. I senare fallet förutsätts härvid viss höjning
av den i bidragsförfattningen angivna vagnmilsersättningen.

Motionerna

I motionen 1973: 1747 av herr Wååg m. fl. (s) hemställs att riksdagen
i anslutning till sin behandling av propositionen uttalar, att utvecklingsregion
utgörande primärt centrum, om de ingående kommunerna sä
önskar, får i sin helhet, oberoende av bidragsbestämmelsema, planeras
som lokalt trafikområde.

I motionen 1973: 1781 av herrar Fälldin (c) och Flelén (fp) hemställs
att riksdagen vid sin behandling av propositionen 1. beslutar att bidragsmöjlighet
skall föreligga om busslinje till mer än halva sin längd
är belägen utanför stadsplanelagt område, 2. beslutar att krav på viss
kostnadstäckning inte skall uppställas som villkor för att statsbidrag
skall utgå för busstrafik, 3. beslutar att statsbidrag skall utgå med 50
procent av det verkliga underskottet, dock med 75 procent till kommunblock/kommun
i inre stödområdet samt till Gotlands kommun, 4. hos
Kungl. Maj:t anhåller att referenstaxan utformas i samarbete med Svenska
kommunförbundet på i motionen angivna grunder, 5. hos Kungl.

TU 1973: 13

Maj:t anhåller att utvärdering av det nya systemet kommer till stånd
och att resultatet härav förelägges riksdagen, 6. hos Kungl. Maj.t anhåller
om förslag till höstriksdagen angående stöd till kollektivtrafiken
i skärgårdarna enligt grunder liknande dem som kommer att gälla för
busstrafiken, 7. a) uttalar att maximigränsen för bidrag till icke lönsam
busstrafik må höjas till 3: 50 kr. per vagnmil bidragsgrundande
trafikarbete, b) till Ersättning till trafikföretag för drift av icke lönsamma
busslinjer under sjätte huvudtiteln för budgetåret 1973/74 anvisar
ett reservationsanslag av 18 600 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

I motionen 1973: 1782 av herr Lothigius m. fl. (m) hemställs att riksdagen
beslutar 1. att krav på viss kostnadstäckning inte skall uppställas
som villkor för att statsbidrag skall utgå, 2. att statsbidrag skall utgå
med 50 procent av underskottet, dock med 75 procent inom inre stödområdet
samt till Gotlands kommun, 3. anhålla hos Kungl. Maj.t att
den s. k. referenstaxan utformas efter förhandlingar med Svenska kommunförbundet
i enlighet med vad i motionen anförts, 4. anhålla hos
Kungl. Maj:t om att riksdagen föreläggs en sammanställning av erfarenheterna
av det nya systemet, 5. uttala att den s. k. vagnmilsersättningen
bör utgå med högst 3: 50 kr. mil, 6. anvisa 18 600 000 kr. till Ersättning
till trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer under sjätte
huvudtiteln för budgetåret 1973/74, att avräknas mot automobilskattemedlen.

I motionen 1973: 1783 av herr Magnusson i Kristinehamn m. fl. (vpk)
föreslås att riksdagen med anledning av propositionen måtte besluta

1. att avslå propositionens förslag angående krav om viss kostnadstäckning
som förutsättning för statsbidrag, 2. att riksdagen måtte uttala att
bidraget bör uppgå till 50 procent av underskottet, i inre stödområdet
75 procent, 3. att hos regeringen hemställa att frågan om referenstaxans
storlek tas upp till förnyat övervägande i enlighet med i motionen framförda
synpunkter.

I motionen 1973: 1784 av herrar Taube (fp) och Henmark (fp) hemställs
att riksdagen vid behandlingen av propositionen måtte uttala, att
primärt centrum, omfattande två eller flera kommuner, får trafikplaneras
som lokalt trafikområde utan att detta inverkar på bestämmelserna
om bidrag.

Utskottet

Departementschefen erinrar inledningsvis om tillkomsten av det nuvarande
bidragssystemet och det stöd åt trafikföretagen på landsbygden
som bidragsgivningen under de gångna åren inneburit. Utglesningen

TU 1973: 13

av den kollektiva trafiken har därmed motverkats och trafikservicen
för den del av allmänheten som alltjämt är beroende av de kollektiva
trafikmedlen har kunnat vidmakthållas på ett sätt som eljest inte varit
möjligt. Samtidigt som detta konstateras framhålles dock att systemet
på en rad närmare angivna punkter är behäftat med brister som det är
angeläget att komma till rätta med.

Utskottet, som delar departementschefens uppfattning härvidlag, har
tidigare i skilda sammanhang understrukit vikten av att en tillfredsställande
kollektiv trafikförsörjning upprätthålls i våra landsbygds- och
glesbygdsområden. Att så sker har också bedömts vara en viktig förutsättning
för att de av riksdagen uppställda regionalpolitiska målsättningarna
skall kunna uppnås. 1 anledning bl. a. härav har under senare år
inom den s. k. bussbidragsutredningen ett utredningsarbete bedrivits i
syfte att — genom ett ändrat bidragssystem — få till stånd en rationellare
trafik och en förstärkning av stödet till den kollektiva trafikförsörjningen
på landsbygden. Sedan utredningen numera slutförts har på
grundval av dess betänkande i frågan (Ds K 1972: 7) och efter vederbörlig
remissbehandling i förevarande proposition lagts fram förslag till
en revidering och förstärkning av bidragssystemet.

Beträffande de sålunda framlagda förslagen samt de i anslutning till
propositionen väckta motionerna får utskottet anföra följande.

Den grundläggande principen bör som departementschefen framhållit
även i fortsättningen vara att linjetrafik på landsbygden primärt
skall erbjudas i den omfattning som är möjlig från företagsmässiga utgångspunkter
och som alltså kan drivas utan underskott och då givetvis
i rationella former och med en väl avvägd taxa. I de fall där det inte
är möjligt att vidmakthålla en rimlig trafikförsörjning med tillgodoseende
av kravet på kostnadstäckning bör bidrag kunna utgå av allmänna
medel. Liksom hittills bör vidare bidrag kunna utgå till såväl lokalt som
regionalt betonad landsbygdstrafik. Det är emellertid angeläget att skapa
ett system som ger tillräckliga garantier för att bidragen kommer
sådan trafik till godo som grundas på en genomtänkt planering. Med
den utveckling som skett av planeringsinstrumenten under de senaste
åren har också förutsättningarna väsentligt förbättrats för en planeringsanknuten
bidragsgivning. 1 fråga om den regionalt betonade trafiken
pågår sålunda vid landets länsstyrelser en regional trafikplanering,
som till den 1 oktober 1974 avses resultera i utarbetade förslag till trafikplaner.
I fråga om den lokalt betonade trafiken — för vilken kommunerna
har ett primärt ansvar — gäller att dessa i ökad utsträckning vidtagit
åtgärder för att åstadkomma en tillfredsställande trafikförsörjning.
Det kan i sammanhanget erinras om att Svenska kommunförbundet i
en cirkulärskrivelse till kommunerna betonat vikten av att trafikförsörjningsplaner
upprättas som underlag för bedömning av kommunala ekonomiska
engagemang i den kollektiva trafiken.

TU 1973: 13

Bidragsgivningen bör som departementschefen föreslagit i fortsättningen
avse sådan linjetrafik som ingår i en i fråga om trafikens omfattning
och inriktning preciserad lokal eller regional trafikförsörjningsplan.
Utskottet tillstyrker också — med hänsyn till tidsprogrammet för den
regionala trafikplaneringen — att den reviderade bidragsgivningen genomförs
i två etapper, varav den första avser stödet till den lokala och
den andra etappen stödet till den regionala trafiken.

Den föreslagna avgränsningen av den lokala resp. den regionala trafiken
motsvarar enligt propositionen den avgränsning vilken lagts till
grund för den regionala trafikplaneringen. Det innebär i korthet att till
lokal trafik hänförs trafik inom ett och samma kommunblock eller
— efter kommunsammanläggning — inom en och samma kommun. Till
lokal trafik hänförs också sådan trafik mellan angränsande kommunblock/kommuner,
som inte är att hänföra till regional trafik. Som exempel
nämns närtrafik över kommunblocksgränserna. Som regional
trafik avses i sin tur närmast trafik mellan olika kommunblocks-/kommuncentra
inom i första hand ett och samma län. Med sådana centra
jämställs persontrafikterminaler i olika kommunblock/kommuner, vilka
för särskilda trafikslag kan utgör betydelsefulla knutpunkter. I vad mån
modifikationer i den ena eller andra riktningen senare kan bli aktuella i
den i och för sig naturliga gränsdragningen anges bl. a. bli beroende
av de erfarenheter som successivt erhålls av såväl den regionala som den
lokala trafikplaneringen och det inbördes samspel som denna bygger på.

Utskottet kan för sin del godta att man t. v. utgår från den sålunda
föreslagna avgränsningen. Såsom i motionen 1973: 1781 framhållits
bör dock frågan om hur lokaltrafiken bör avgränsas från den regionala
trafiken ytterligare övervägas. Med hänsyn till den storlek som vissa
kommuner får kan det nämligen ifrågasättas om det är rimligt att beteckna
all trafik inom en kommun som lokal. Den föreslagna översynen
bör lämpligen företas i anslutning till prövningen av frågan om stödet
till den regionala trafiken.

I motionerna 1973: 1747 och 1973: 1784 har uttalats farhågor för
att den i propositionen föreslagna avgränsningen kan förorsaka problem
för de bidragsberättigade kommunerna och det samarbete dem emellan
som kan erfordras för trafikuppgifternas lösning. Motionärerna begär
därför ett särskilt uttalande från riksdagens sida att två eller flera kommuner
bör få trafikplaneras som lokalt trafikområde utan att detta
inverkar på bidragsbestämmelserna. Något sådant uttalande finner utskottet
emellertid inte motiverat. Såvitt utskottet kan finna medger nämligen
det föreslagna bidragssystemet i och för sig att närliggande kommuner
gemensamt svarar för upprätthållande av sådan bidragsberättigad
trafik varom i propositionen är fråga men var för sig uppbär dem
tillkommande andelar av utgående statsbidrag. En förutsättning härför
torde dock vara att i dylika fall — liksom eljest — vederbörande länsstyrelser
prövat frågan om trafikens planering m. m.

TU 1973: 13

Under hänvisning till det anförda avstyrks motionerna i fråga.

Viktiga drag hos det reviderade bidragssystemet är att bidrag skall
kunna utgå oberoende av trafikföretagens ägareförhållanden och oberoende
av fordonsstorlek — olika slag av större eller mindre bussar
samt personbilar — förutsatt att det är fråga om personbefordran eller
kombinerad person- och godsbefordran i linjetrafik eller komplettcringstrafik.
Väsentligt är också att bidraget till lokal trafikservice tillhandahålls
kommunerna, som har möjlighet att i anslutning till planeringen
på ett samordnat sätt upphandla de ifrågavarande transporttjänsterna.

I fråga om vad som skall vara att hänföra till landsbygdslinjetrafik
har — som redovisats i bussbidragsutredningens betänkande — vissa
olägenheter följt med det nuvarande sättet att i bidragssammanhang
avgränsa sådan trafik. Det gäller kravet att inte bara fyra femtedelar
av en landsbygdslinje skall ligga utanför stadsplanelagt område för att
få bidrag utan även fyra femtedelar av det ifrågavarande trafikföretagets
hela linjelängd. Det kan exempelvis inträffa att ett större trafikföretag
med sin trafikrörelse i huvudsak knuten till stadsplanelagt område är
berett att överta kringliggande landsbygdslinjer. Vid ett övertagande kan
emellertid — som framhållits — inträffa att tidigare utgående statsbidrag
upphör beroende på att grundkravet på den totala trafikrörelsens
landsbygdsanknytning inte längre är uppfyllt. Med hänsyn härtill har departementschefen
i propositionen föreslagit att bidragsmöjlighet i fortsättningen
skall föreligga, om en busslinje till mer än två tredjedelar av
sin linjelängd är belägen utanför stadsplanelagt område och om transportarbetet
på linjen — räknat i personkm — till större delen avser resor
som utgår från och/eller avslutas vid hållplatser på landsbygdsdelen
av linjen.

Särskilt med hänsyn till införande av kravet på transportarbetets
fördelning synes emellertid kravet på linjelängdens belägenhet till två
tredjedelar utanför stadsplanelagt område vara alltför långtgående.
Rimligare synes vara att, såsom i motionen 1973: 1781 yrkats, begränsa
kravet i denna del till att gälla halva linjelängdens belägenhet utanför
stadsplanelagt område. Utskottet tillstyrker därför nämnda motion i
denna del.

I propositionen har departementschefen — liksom bussbidragsutredningen
— framhållit vikten av att visst krav på kostnadstäckning uppställs,
detta för att man skall nå en rimlig avvägning mellan trafikbehov
och trafikresurser och för att man genom bidragsgivningen skall tillgodose
de särskilt angelägna behoven. Mot ett kostnadstäckningskrav har
flertalet remissinstanser inte haft något att erinra. Med ledning av det
av bussbidragsutredningen redovisade faktamaterialet — som tyder på
att kostnadstäckningsgraden i bidragsgrundande trafik under de senaste
åren i genomsnitt för landet i dess helhet legat kring 70 procent med

TU 1973:13

regionala avvikelser kring detta genomsnittstal — har departementschefen
förordat, att kostnadstäckningsgraden bestäms till lägst 60 procent.
I fråga om det inre stödområdet — för vilket departementschefen
föreslagit ett förstärkt stöd till den lokala trafikservicen — har förutsatts
en kostnadstäckningsgrad om minst 50 procent.

I motionerna 1973: 1781, 1973: 1782 och 1973: 1783 har i anledning
härav yrkats att kravet på viss kostnadstäckning som förutsättning för
statsbidrag skall utgå.

Utskottet anser emellertid för sin del övervägande skäl tala för att
som grundregel tillämpa ett kostnadstäckningskrav. Därigenom åstadkommes
en planeringsmässig avvägning mellan trafikunderlag och trafikresurser
på ett sätt som främjar en rationellt utformad trafik. Det
torde också med fog kunna hävdas att det i de allra flesta fall inte föreligger
några svårigheter att i stort uppnå de uppställda kostnadstäckningskraven.
Det gäller särskilt om möjligheterna verkligen tillvaratas
att samordna den allmänna resandetrafiken med särskilda transportuppdrag,
exempelvis skolskjutsningarna. Viktigt är också att valet av transportmedel
— större eller mindre bussar, eventuellt personbilar — bestäms
utifrån föreliggande trafikunderlag.

Utskottet tillstyrker därför förslaget om kostnadstäckningskrav med
minst de angivna procenttalen och avstyrker följaktligen motionerna i
berörda delar. Samtidigt finner utskottet det dock inte vara uteslutet
att det i speciella fall — och det torde då gälla kommuner av mera
utpräglad glesbygdstyp — kan tänkas föreligga svårigheter att även med
en rationell utformning av trafiken uppnå kostnadstäckningsgraden utan
att det får icke önskvärda återverkningar på trafikförsörjningen. I sådana
fall bör det enligt utskottet finnas en möjlighet att efter särskild
prövning medge avvikelse från de angivna kostnadstäckningsnivåerna.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att bidrag skall
kunna utgå till högst två dagliga dubbelturer på en landsbygdslinje.

I fråga om det statliga bidragets storlek har departementschefen föreslagit,
att bidrag normalt skall kunna utgå med högst 35 procent av
underskottet. För lokal trafikservice inom det inre stödområdet har
förordats ett förstärkt stöd med normalt högst 50 procent av underskottet.

I motionerna 1973: 1781, 1973: 1782 och 1973: 1783 har yrkats att
bidrag skall utgå med 50 resp. 75 procent.

Utskottet har vid sina överväganden i denna fråga beaktat de återverkningar
som de av departementschefen föreslagna statliga bidragsandelarna
skulle få för kommunerna i kostnadshänseende och då även
med hänsyn till den möjlighet som departementschefen förutsatt att —
då synnerliga skäl föreligger — medge avvikelser. Med hänsyn härtill
har utskottet ansett sig böra biträda motionsyrkandena så till vida att

TU 1973: 13 8

statsbidrag — inom ramen för anvisade medel — skall kunna utgå med
högst 50 procent och för lokal trafikservice i det inre stödområdet med
högst 75 procent. Detta ligger i princip också i linje med vad bussbidragsutredningen
föreslagit.

Det i motionerna 1973: 1781 och 1973: 1782 framförda yrkandet att
det högre bidraget skall utgå även för trafikservice inom Gotlands kommun
har utskottet med hänsyn till de faktorer som ansetts böra bestämma
det förstärkta stödet — inte funnit sig kunna tillstyrka.

I fråga om beräkningen av resultatet i trafikrörelse gäller enligt
nuvarande bidragssystem att man som trafikintäkt godtar vad trafikföretaget
redovisar med tillämpning av sina resp. taxor. Det innebär
enligt bussbidragsutredningen att bidragsgivningen påverkas av olika
företags större eller mindre benägenhet att genom taxeåtgärder täcka inträffade
kostnadshöjningar. Vidare kan den påverkas av olika kommuners
skiftande benägenhet att subventionera busstaxoma.

Såsom i propositionen framhållits måste det emellertid vara i hög
grad angeläget att bidragsgivningen tillämpas på ett för olika områden
likartat och rättvist sätt. Detta förutsätter i sin tur gemensamma
normer för bestämning av intäkterna i trafikrörelsen. Sådan enhetlighet
kan nås genom anknytning till lämplig referenstaxa. De remissinstanser
som yttrat sig över utredningens betänkande har i allmänhet
hyst uppfattningen att en sådan behövs, och liknande synpunkter har
framförts i motionerna 1973: 1781, 1973: 1782 och 1973: 1783. Olika
uppfattningar har dock kommit till uttryck i fråga om referenstaxans
utformning, i första hand med hänsyn till den lämpliga taxenivån.

Allmänt förhåller det sig så att taxesättningen varierar hos olika
trafikföretag, vilket sammanhänger med en varierande kostnadsstruktur.
Samtidigt gäller — som också framhålls i propositionen — att skillnaderna
i kostnadsstrukturen hos trafikföretag, som har någon omfattning
på sin trafikrörelse och som i sin kalkylering och taxesättning arbetar
med en mera långsiktig målsättning, är förhållandevis begränsade.
Det anses också kunna förutses att skillnaderna på sikt — med
hänsyn till en alltmer likartad löne- och kostnadsutveckling — blir än
mindre. Det är här fråga om företag som svarar för huvuddelen av
trafikarbetet inom busslinjetrafiken på landsbygden.

Med hänsyn till att de ifrågavarande trafikföretagen i stort ligger
inom en förhållandevis snäv latitud, där den övre gränsen i huvudsak
motsvarar de taxor som f. n. tillämpas av SJ och vissa andra trafikföretag
och den undre gränsen ligger på en ca 10 procent lägre nivå,
förordar utskottet som allmän riktpunkt att man vid den konkreta utformningen
av referenstaxan åtminstone t. v. anknyter denna till den
lägre nivån. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i huvudsaklig
överensstämmelse härmed meddela närmare bestämmelser i detta hänseende.

TU 1973:13

Samtidigt vill utskottet understryka vikten av att Kungl. Maj:t följer
upp referensfrågan så att Kungl. Maj:t — efter något års erfarenhet —
kan bedöma behovet av viss anpassning av referenstaxan. En sådan
skulle närmast då motiveras av lämpligheten att inom referensnivån
inrymma eventuella seriösa trafikföretag med någon omfattning på sin
rörelse, som till äventyrs skulle visa sig ha en något lägre nivå trots
att de i likhet med nyssnämnda företag arbetar med en mera långsiktig
målsättning och med ett socialt ansvar för de anställda. Det bör ankomma
på Kungl. Maj:t att besluta om sådan anpassning.

Med de angivna riktlinjerna för utformningen av referenstaxan anser
utskottet syftet med de angivna motionerna såvitt nu är i fråga i väsentlig
mån beaktat. Motionerna synes därför i denna del inte påkalla
någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

I fråga om kostnaderna skall i bidragssammanhang en utgångspunkt
vara de verkliga kostnaderna. Härvidlag får det ankomma på det i
det följande omnämnda centrala organet att utfärda anvisningar. Dessa
bör exempelvis ge vägledning i fråga om kostnadernas beräkning och
fördelning vid ett samordnat utnyttjande av transportresurser för flera
transportuppgifter.

Vad i propositionen föreslagits i fråga om bidragssystemets utformning
med sikte på att främja en samordning av den allmänna resandetrafiken
med andra transporttjänster, exempelvis skolskjutsning, kan utskottet
tillstyrka.

Utskottet kan också biträda förslagen i propositionen om anknytning
av bidragsgivningen till ett trafikår som sträcker sig från augusti
det ena året till augusti påföljande år. Med en sådan utgångspunkt och
för att ge kommunerna erforderlig förberedelsetid framstår det som
rimligt att tillämpa en tidtabell, som innebär att bidragen till den lokala
trafikservicen första gången utgår fr. o. m. trafikåret augusti 1974—augusti
1975. Därigenom får kommunerna den tid som begärts vid remissbehandlingen
för att utarbeta de lokala trafikplaner till vilka bidragsgivningen
skall anknyta. Härmed följer vidare att fram till angivna
trafikår nuvarande bidragsordning i sin helhet gäller. Fr. o. m. angivna
trafikår, då de nya bidragsbestämmelserna tillämpas för den lokala
trafikservicen, begränsas bidragsgivningen enligt nuvarande ordning till
den trafik som ej omfattas av de lokala trafikförsörjningsplanerna. I
propositionen förutsätts att arbetet med den regionala trafikplaneringen
i de skilda länen under år 1974 hunnit så långt att propositionen då
kan föreläggas riksdagen om förutsättningarna för bidrag till regional
busstrafik. Efter lämplig förberedelsetid kan sedan denna andra etapp
genomföras, varvid samtidigt nuvarande bidragssystem i sin helhet kan
avvecklas. Utskottet förutsätter att denna andra etapp genomförs utan
onödigt dröjsmål.

TU 1973:13

Utskottet tillstyrker vidare departementschefens förslag att en central
nämnd — lämpligen benämnd bussbidragsnämnden — inrättas med i
huvudsak de uppgifter, den sammansättning och de resurser som angetts
i propositionen. Nämnden skall bl. a. verka för en över hela landet
enhetlig tillämpning av bidragssystemet, meddela tillämpningsföreskrifter
och anvisningar till vägledning för kommunernas och länsstyrelsernas
beredning och handläggning av bidragsfrågoma samt i övrigt
stå till förfogande för rådgivning avseende tillämpning av bidragsbestämmelserna.
Nämnden skall också handlägga de med bidragsverksamheten
förenade anslagsfrågorna samt förelägga Kungl. Maj:t förslag
om hur beviljade medel bör fördelas mellan de olika länen, m. m. Så
länge bidragsgivning enligt nuvarande bestämmelser sker skall också
härmed sammanhängande frågor handläggas av bussbidragsnämnden.
Med inrättandet av denna upphör transportnämndens hittillsvarande
befattning med bussbidragsfrågoma.

Den i propositionen skisserade tidtabellen och handläggningsordningen
avseende bidragsfrågoma föranleder — utöver vad tidigare anförts —
inga synpunkter från utskottets sida.

Såsom i motionerna 1973: 1781 och 1973: 1782 framhållits torde det
f. n. inte vara möjligt att till alla delar förutse verkningarna av det nya
bidragssystemet. Detta bör därför successivt följas upp. När tillräckliga
erfarenheter av systemet anses föreligga bör vidare en utvärdering av
detsamma göras och resultatet härav redovisas för riksdagen.

Däremot har utskottet i förevarande sammanhang inte funnit sig berett
tillstyrka yrkandet i motionen 1973: 1781 att riksdagen hos Kungl.
Maj:t begär förslag till höstriksdagen angående stöd till kollektivtrafiken
i skärgårdarna enligt grunder liknande dem som kommer att gälla för
busstrafiken. Utskottet avstyrker därför motionen i denna del.

Årskostnaderna för en bidragsgivning, som innefattar dels det föreslagna
stödet till lokal trafikservice med den av utskottet förordade utformningen,
dels stödet till övrig trafik enligt nuvarande bidragsordning,
kan med ledning av bussbidragsutredningens beräkningar uppskattas
till ca 28 milj. kr. Härav avser uppskattningsvis ca 21 milj. kr. den lokala
och ca 7 milj. kr. den övriga trafikservicen. Detta innebär en ökning
i förhållande till innevarande budgetårs anslag med ca 11 milj. kr.

I fråga om annan trafikservice än den lokala — vilken alltså övergångsvis
skall få bidrag enligt i huvudsak nuvarande bidragsordning —
föreslås en höjning av den i bidragsförfattningen angivna vagnmilsersättningen
från f. n. 3 kr. till 3: 50 kr. för trafik inom det inre stödområdet
och till 3: 25 kr. för trafik i landet i övrigt.

För tiden fram till det trafikåret, som börjar i augusti 1974, bör även

TU 1973: 13

enligt utskottets uppfattning vagnmilsersättningen kunna bibehållas vid
nuvarande 3 kr. För budgetåret 1973/74 bör anslag för bidragsändamål
således beräknas med hänsyn till att nuvarande bidragsordning i sin
helhet alltjämt består. Såsom i propositionen föreslagits bör härför ett
oförändrat reservationsanslag om 17 milj. kr. anvisas. Av utskottets
ställningstagande härvidlag följer att utskottet avstyrker motionerna
1973: 1781 och 1973: 1782 såvitt gäller däri framförda yrkanden om
höjd vagnmilsersättning och häremot svarande höjning av driftanslaget.

Då det reviderade bidragssystemet avses träda i funktion fr. o. m.
trafikåret 1974/75 blir det i nästa års statsverksproposition aktuellt att
begära erforderligt anslag för ändamålet. Kungl. Maj:t bör därvid göra
en bedömning i vad mån de av utskottet förordade ändringarna i förhållande
till förslaget i propositionen föranleder en anpassning av det
tidigare angivna årskostnadsbeloppet. Utskottet vill i anslutning härtill
understryka att anslaget — som i propositionen förutsatts få beteckningen
reservationsanslag — beräknas så att kommunerna kan erhålla
de bidragsmedel som uppfyllandet av föreskrivna villkor eljest skulle
medge.

För att bussbidragsnämnden skall kunna inleda sin verksamhet den
1 juli 1973 bör i enlighet med departementschefens förslag medel beräknas
för nämndens verksamhet. Härför erfordras — med den i propositionen
föreslagna kansliorganisationen — 360 000 kr., vilket bör anvisas
under ett förslagsanslag benämnt Bussbidragsnämnden.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionerna 1973: 1747 och 1973: 1784,

2. att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1781, yrkandet 1,
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
om att bidragsmöjlighet skall föreligga för busslinje, som
till mer än halva sin längd är belägen utanför stadsplanelagt
område,

3. att riksdagen avslår motionerna 1973: 1781, yrkandet 2, och
1973: 1782, yrkandet 1, samt 1973: 1783, yrkandet 1,

4. att riksdagen i anledning av motionerna 1973: 1781, yrkandet
3 såvitt nu är i fråga, och 1973: 1782, yrkandet 2 såvitt nu är
i fråga, samt 1973: 1783, yrkandet 2, som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om att statsbidrag
skall kunna utgå med högst 50 procent av underskottet å busstrafiken,
dock med högst 75 procent inom inre stödområdet,

5. att riksdagen avslår motionerna 1973: 1781, yrkandet 3, och
1973: 1782, yrkandet 2, i vad nämnda yrkanden avser bidrag
med 75 procent till Gotlands kommun,

6. att riksdagen i anledning av motionerna 1973: 1781, yrkandet
4, och 1973:1782, yrkandet 3, samt 1973:1783, yrkandet 3,

TU 1973: 13

som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad utskottet anfört
rörande referenstaxans utformning,

7. att riksdagen med bifall till motionerna 1973: 1781, yrkandet
5, och 1973:1782, yrkandet 4, som sin mening ger Kungl.
Majit till känna vad utskottet anfört rörande utvärdering av
det nya bidragssystemet m. m.,

8. att riksdagen avslår motionen 1973:1781, yrkandet 6,

9. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med
avslag på motionerna 1973: 1781, yrkandet 7, och 1973:1782,
yrkandena 5 och 6, till Ersättning till trafikföretag för drift av
icke lönsamma busslinjer för budgetåret 1973/74 under sjätte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 17 000 000 kr.,
att avräknas mot automobilskattemedlen,

10. att riksdagen godkänner de av departementschefen i propositionen
1973: 53 i övrigt redovisade riktlinjerna för ett reviderat
bussbidragssystem,

11. att riksdagen godkänner att en bussbidragsnämnd med de uppgifter
departementschefen i propositionen angett inrättas den
1 juli 1973,

12. att riksdagen till Bussbidragsnämnden för budgetåret 1973/74
under sjätte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 360 000
kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

Stockholm den 3 maj 1973

På trafikutskottets vägnar

SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s), Dahlgren
(c), Hjorth (s), Lothigius (m), Hugosson (s), Rosqvist (s), Sellgren (fp),
Lindberg (s), Håkansson (c), östrand (s), Clarkson (m), Karlsson i
Malung (s), Torwald (c) och Sundgren (s).

Reservationer

1. beträffande krav på kostnadstäckning av herrar Gustafson i Göteborg
(fp), Dahlgren (c), Lothigius (m), Sellgren (fp), Håkansson (c),
Clarkson (m) och Torwald (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”angivna kostnadstäckningsnivåema” bort
ha följande lydelse:

TU 1973:13

Departementschefens förslag i denna del innebär att kommunerna
får svara för större delen av underskottet i kollektivtrafiken. Detta kan
enligt utskottets uppfattning och såsom i motionerna 1973: 1781, 1973:
1782 och 1973: 1783 framhållits inte vara rimligt. Kommuner med svag
ekonomisk ställning drabbas särskilt hårt av ett krav på kostnadstäckning
av den art som föreslås i propositionen. Kostnadstäckningskravet innebär
också att staten på ett otillfredsställande sätt påverkar uppläggningen
av den lokala kollektivtrafiken. Eftersom kommunerna måste sträva efter
så låga kostnader som möjligt — bl. a. med hänsyn till att de själva skall
täcka en betydande del av underskottet — synes kravet på en viss kostnadstäckning
ej heller vara behövligt för att motverka höga trafikkostnader.
Administrationen av systemet kommer f. ö. att förenklas om kravet
på viss kostnadstäckningsgrad inte föreligger. Utskottet, som f. ö. utgår
från att alla kommuner skall ha möjligheter att erhålla bidrag om
eljest föreskrivna villkor uppfylls, tillstyrker under hänvisning härtill de
nämnda motionerna i nu berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med bifall till motionerna 1973: 1781, yrkandet 2,
och 1973: 1782, yrkandet 1, samt 1973: 1783, yrkandet 1, som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om
att kravet på viss kostnadstäckning inte skall uppställas som
villkor för att statsbidrag skall utgå för viss busstrafik,

2. beträffande det statliga stödets storlek av herrar Gustafson i Göteborg
(fp), Dahlgren (c), Lothigius (m), Sellgren (fp), Håkansson (c),
Clarkson (m) och Torwald (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 7 börjar med
”Utskottet har” och på s. 8 slutar med ”bussbidragsutredningen föreslagit”
bort ha följande lydelse:

Departementschefens förslag härvidlag synes inte kunna läggas till
grund för beslut i frågan. Det är nämligen enligt utskottets bestämda
uppfattning och med hänsyn inte minst till regional- och trafikpolitiska
synpunkter motiverat att staten svarar för en större del av underskottet
i berörda trafik än som angivits i propositionen. Statsbidrag bör sålunda
i stället utgå med 50 procent resp. 75 procent av det verkliga underskottet.
Detta ligger också helt i linje med vad bussbidragsutredningen
föreslagit. Om synnerliga skäl föreligger bör ytterligare bidrag kunna
komma i fråga.

Med verkligt underskott bör i sammanhanget avses skillnaden mellan
de faktiska kostnaderna för resp. linje och intäkterna baserade på en
referenstaxa av det slag som i motionerna föreslås.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen med bifall till motionerna 1973: 1781, yrkandet

TU 1973:13

3 såvitt nu är i fråga, och 1973: 1782, yrkandet 2 såvitt nu är
i fråga, samt 1973: 1783, yrkandet 2, som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om att statsbidrag
skall utgå med 50 procent av underskottet å busstrafiken,
dock med 75 procent inom inre stödområdet,

3. beträffande högre bidrag för trafikservice inom Gotlands kommun av
herrar Gustafson i Göteborg (fp), Dahlgren (c), Lothigius (m), Sellgren
(fp), Håkansson (c), Clarkson (m) och Torwald (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Det
i” och slutar med ”kunna tillstyrka” bort ha följande lydelse:

Det i motionerna 1973: 1781 och 1973: 1782 framförda yrkandet att
det högre bidraget skall kunna utgå även för trafikservice inom Gotlands
kommun tillstyrks jämväl av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen med bifall till motionerna 1973: 1781, yrkandet
3, och 1973: 1782, yrkandet 2, nämnda yrkanden såvitt nu är
i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört om att bidrag med 75 procent skall utgå till
trafikservicen inom Gotlands kommun,

4. beträffande intäkternas anknytning till lämplig referenstaxa av herrar
Gustafson i Göteborg (fp), Dahlgren (c), Lothigius (m), Sellgren
(fp), Håkansson (c), Clarkson (m) och Torwald (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Allmänt
förhåller” och på s. 9 slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande
lydelse:

Taxesättningen varierar givetvis hos olika trafikföretag vilket sammanhänger
med en varierande kostnadsstruktur. Enligt departementschefen
bör man ändock vid bestämmandet av referensnivån i huvudsak
kunna utgå från den av SJ tillämpade busstaxan — dock att taxor
på upp till tio procent under denna nivå föreslås få förekomma. Detta
system innebär emellertid, som motionärerna framhållit, att kommunerna
måste betala mellanskillnaden i de fall taxorna ligger lägre.

Även enligt utskottets uppfattning bör någon form av referenstaxa
komma till användning för att tillräcklig kontroll av trafikens intäktsida
skall erhållas. Den i propositionen föreslagna utformningen av taxan
kan dock inte accepteras bl. a. därför att den verkar prishöjande. En
närmare anknytning till de taxor som gäller inom flera olika företag
bör i stället eftersträvas. Det bör därför ankomma på Kungl. Maj:t att
i samråd med Svenska kommunförbundet fastställa en referenstaxa med
hänsynstagande till de variationer som föreligger i nu tillämpade taxor.

TU 1973:13

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen med bifall till motionerna 1973: 1781, yrkandet
4, och 1973: 1782, yrkandet 3, samt 1973: 1783, yrkandet 3,
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
om att referenstaxan skall utformas i samråd med Svenska
kommunförbundet,

5. angående stöd till kollektivtrafiken i skärgårdarna av herrar Gustafson
i Göteborg (fp), Dahlgren (c), Lothigius (m), Sellgren (fp), Håkansson
(c), Clarkson (m) och Torwald (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med
”Däremot har” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Såsom i motionen 1973: 1781 framhållits omfattar förslaget inte de
speciella trafikförhållanden som råder i skärgårdarna då ju båttrafiken
faller utanför systemet. Skärgårdskommunerna torde därmed komma i
ett sämre läge än övriga kommuner. Genom att möjligheterna att erhålla
extra skatteutjämningsbidrag — på grund av kostnader för lokaltrafikservice
— dessutom föreslås upphöra blir situationen för skärgårdskommunerna
ännu mer ogynnsam. Utskottet kan inte finna det
godtagbart att så sker. Stöd bör därför införas till båttrafik enligt principer
liknande dem som kommer att gälla för busstrafiken.

I enlighet med motionärernas förslag bör riksdagen enligt utskottets
uppfattning hos Kungl. Maj:t anhålla att förslag i denna riktning föreläggs
årets höstriksdag.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1781, yrkandet 6,
hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till höstriksdagen angående
stöd till kollektivtrafiken i skärgårdarna enligt grunder
liknande dem som kommer att gälla för busstrafiken,

6. beträffande höjning av vagnmilsersättningen av herrar Gustafson i
Göteborg (fp), Dahlgren (c), Lothigius (m), Sellgren (fp), Håkansson
(c), Clarkson (m) och Torwald (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 10 börjar med
”För tiden” och på s. 11 slutar med ”av driftanslaget” bort ha följande
lydelse:

Med hänsyn till de ökade driftkostnaderna är det emellertid, såsom
i motionerna 1973: 1781 och 1973: 1782 understrukits, angeläget att
vagnmilsersättningen höjs redan fr. o. m. budgetåret 1973/74. En höjning
bör sålunda ske till högst 3: 50 kr., vilket kan beräknas medföra
ökade kostnader för statsverkets del under nämnda budgetår om ca

TU 1973:13

1,6 milj. kr. Det av departementschefen föreslagna anslaget om 17
milj. kr. bör som följd härav höjas till 18,6 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med
bifall till motionerna 1973: 1781, yrkandet 7, och 1973: 1782,
yrkandena 5 och 6, till Ersättning till trafikföretag för drift
av icke lönsamma busslinjer för budgetåret 1973/74 under
sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 18 600 000
kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

7. beträffande utskottets motivering i vad avser beräkning i nästa års
statsverksproposition av erforderligt anslag av herrar Gustafson i Göteborg
(fp), Dahlgren (c), Lothigius (m), Sellgren (fp), Håkansson (c),
Clarkson (m) och Torwald (c) som anser att det stycke i utskottets yttrande
på s. 11 som börjar med ”Då det” och slutar med ”skulle medge”
bort ha följande lydelse:

Det reviderade bidragssystemet avses träda i funktion fr. o. m. trafikåret
1974/75, varför det i nästa års statsverksproposition blir aktuellt
att begära erforderligt anslag för ändamålet. Hänsyn måste därvid tas
till det ökade medelsbehov som torde bli följden av de av utskottet föreslagna
ändringarna av bidragsprocenten m. m. Utskottet vill därför kraftigt
understryka vikten av att anslaget — som lämpligen bör få beteckningen
förslagsanslag — beräknas så att kommunerna i full utsträckning
kan erhålla de bidragsmedel som uppfyllandet av föreskrivna villkor
eljest skulle medge.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730055